Bet. 1991/92:JuU24

Justitieutskottets betänkande

1991/92:JUU24

Samhällstjänst

Innehåll

Propositionen

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1991/92

JuU24

Propositionen

I proposition 1991/92:109 har regeringen

(justitiedepartementet) föreslagit riksdagen att anta genom

propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1989:928) om försöksverksamhet med

samhällstjänst.

I samband med propositionen behandlar utskottet två med

anledning av propositionen väckta motioner samt yrkanden i

motioner från den allmänna motionstiden i år. Motionsyrkandena

redovisas på s. 7.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

Motioner

Motioner väckta med anledning av propositionen

1991/92:Ju8 av Ingvar Svensson (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av samhällstjänst som fristående påföljd för unga

lagöverträdare i åldern 15--21 år.

1991/92:Ju9 av Hans Göran Franck och Anita Johansson (s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att utvärderingen av

samhällstjänstförsöket fortsätter som tidigare bestämts och

planerats samt att den utvidgas till att i viss utsträckning

omfatta det riksomfattande treåriga provisoriet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

samhällstjänst tillämpas som ett alternativ till fängelse och

inte till villkorlig dom eller skyddstillsyn,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

behovet av utökade resurser för att samhällstjänsten skall kunna

genomföras på ett ändamålsenligt sätt.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1992

1991/92:Ju620 av Karl Gustaf Sjödin (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förbättrad samordning mellan rättsväsendet

och socialtjänsten för konsekventare åtgärder mot

ungdomsbrottslighet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om införande av jourdomstol,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om frihetsberövande under utredningstid.

1991/92:Ju805 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder om samsyn och samordning mellan

myndigheter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om samhällstjänst för unga,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om gärningsmäns konfrontation med offret,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ungdomskontrakt.

1991/92:Ju833 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fördelningen av ansvaret mellan

socialtjänsten och kriminalvården för ungdomar som begår brott,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ungdomsfängelse och veckoslutsfängelse.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll m.m.

I propositionen läggs fram förslag om en utvidgning till hela

landet av påföljdsformen samhällstjänst, som sedan den 1 januari

1990 pågått på försök på fem orter. Utvidgningen föreslås ske

från den 1 januari 1993, när den ursprungliga treåriga

tillämpningsperioden går ut. Den utvidgade tillämpningen

föreslås tidsbegränsad till utgången av år 1995 i väntan på att

en mera permanent ordning kan införas.

I propositionen föreslås vidare att domstol i samband med att

en häktad döms till kontraktsvård skall ges möjlighet att

förordna att den dömde skall vara omhändertagen en kortare tid,

högst en vecka, i avvaktan på att vården kan inledas. Denna

ändring föreslås träda i kraft den 1 juli 1992.

Till grund för förslagen ligger i den förra delen en första

utvärdering av samhällstjänsten, i den senare delen

påföljdsutredningens betänkande (SOU 1991:45) Påföljdsfrågor

Frigivning från anstalt, m.m., som har remissbehandlats.

Lagförslagen har granskats av lagrådet.

I propositionen tas också upp en rad andra förslag från

påföljdsutredningen. Vissa förslag, anser regeringen, bör inte

föranleda regeländringar, andra förslag bör behandlas i annat

sammanhang. Påföljdsutredningens förslag i övrigt föranleder

alltså inga förslag om lagändringar i detta lagstiftningsärende.

Överväganden

Samhällstjänst

Bakgrund

En försöksverksamhet med samhällstjänst inleddes den 1 januari

1990 med stöd av en särskild lag (prop. 1989/90:7, JuU10, rskr.

55). Försöksverksamheten, som skall pågå under åren 1990--1992,

innebär att rätten i brottmål får döma till skyddstillsyn med

föreskrift att den dömde skall utföra samhällstjänst genom

oavlönat arbete enligt en arbetsplan i en omfattning -- mellan

40 och 200 timmar -- som bestäms i domen. En förutsättning för

en sådan dom är att den tilltalade har förklarat sig villig att

följa föreskriften. Vidare måste föreskriften bedömas vara av

avgörande betydelse för att döma till skyddstillsyn i stället

för till fängelse. Domstolen skall i domen ange hur långt straff

som skulle ha dömts ut om fängelse i stället valts som påföljd.

Om den dömde inte fullgör sina skyldigheter enligt föreskriften

får påföljden undanröjas och ersättas med ett fängelsestraff.

Påföljdsformen är avsedd i första hand för yngre

lagöverträdare. Den kan bli aktuell för främst två kategorier av

brottslingar, nämligen den grupp som ådöms frihetsstraff efter

återfall i inte alltför allvarliga förmögenhets- eller

våldsbrott och den grupp som med hänsyn till brottslighetens art

ådöms korta fängelsestraff på högst några få månader.

Försöksverksamheten är begränsad till fem tingsrätter,

nämligen Uppsala, Linköpings, Helsingborgs, Malmö och Gävle

tingsrätter.

Beslutet om att inleda försöksverksamheten föregicks av en

intensiv kriminalpolitisk debatt som präglades dels av en önskan

att finna påföljder som kunde vara alternativ till

fängelsestraff -- den debatten pågår för övrigt alltjämt --,

dels de svårigheter som ansågs förenade med en påföljdsform som

den här aktuella. Frivårdskommittén, som behandlade saken

utförligt i sitt slutbetänkande (SOU 1984:32) Nya alternativ

till fängelsestraff, kom fram till att samhällstjänst inte borde

införas. Orsakerna var flera. Bl.a. ansåg kommittén att det

skulle vara svårt att garantera att samhällstjänst verkligen kom

att ersätta ett fängelsestraff och inte en mildare påföljd.

I debatten åberopades också internationella erfarenheter --

olika varianter av samhällstjänst förekommer i många europeiska

länder. Av särskilt intresse för svensk del ansågs vara att

samhällstjänst använts på försök i Danmark sedan år 1982 och i

Norge sedan år 1984.

I lagstiftningsärendet år 1989 ansåg utskottet mot bakgrund av

de erfarenheter som vunnits i Danmark och Norge tiden mogen för

att också i Sverige pröva samhällstjänst som sanktion vid brott.

Det fanns emellertid, anförde utskottet, en lång rad frågor som

borde besvaras innan samhällstjänst kunde göras till ett

permanent inslag i det svenska påföljdssystemet. Många av dem

kunde endast avgöras genom praktisk tillämpning av

påföljdsformen. Utskottet avvisade krav på att

försöksverksamheten skulle omfatta hela landet och ställde sig

alltså bakom förslaget om en lokalt begränsad försöksverksamhet.

Utskottet anförde bl.a. att denna, vid ett positivt utslag,

senare kunde utökas till att omfatta även andra delar av landet.

Här bör nämnas att försöksverksamheten i Danmark och Norge

fallit väl ut, och samhällstjänst är där sedan en tid en

permanent påföljd. I Finland inleddes en försöksverksamhet

liknande den svenska den 1 januari 1991. Försöket skall pågå i

tre år.

I samband med att försöksverksamheten inleddes fick

brottsförebyggande rådet (BRÅ) i uppdrag att utvärdera den, och

BRÅ överlämnade den 15 augusti 1991 till regeringen en

delrapport som behandlar de första 15 månaderna av

försöksverksamheten.

I delrapporten redogör BRÅ främst för hittills gjorda

erfarenheter av den praktiska hanteringen av samhällstjänst.

Administrativt har verksamheten fungerat väl. Det har inte visat

sig vara några nämnvärda svårigheter att finna lämpliga

arbetsgivare, och flertalet arbetsgivare som har haft

samhällstjänstdömda hos sig har varit villiga att ta emot

ytterligare dömda.

BRÅ:s undersökning omfattar 107 samhällstjänstdomar. Av de

dömda var 24 % yngre (18--24 år), tidigare belastade personer

som dömts för förmögenhetsbrott. Omkring 70 % var under 25 år

och ca 60 % hade tidigare dömts till en sådan påföljd som

registreras i kriminalregistret (villkorlig dom, skyddstillsyn,

fängelse, sluten psykiatrisk vård m.m.). De vanligaste

huvudbrotten i domarna var misshandel (24 %), stöld (20 %) och

rattfylleri (17 %). Sammanlagt 31 personer var 20 år eller

yngre. Av dem var två under 18 år.

Den ursprungliga arbetsplanen ändrades i flertalet fall (87

%), ofta beroende på önskemål från arbetsgivaren.

Enligt en bedömning som görs i rapporten har

samhällstjänstdomen i omkring 75 % av fallen ersatt en dom på

fängelse.

Omkring 65 % av de dömda fullgjorde samhällstjänstdomen på ett

tillfredsställande sätt. I övriga fall krävdes ingripanden av

övervakningsnämnden, och i åtta fall var misskötsamheten så

allvarlig att den föranledde ett undanröjande av domen.

Bedömning

Försöksverksamheten med samhällstjänst upphör som nyss

framgått vid kommande årsskifte medan en fullständig utvärdering

av verksamheten beräknas vara avslutad först i april 1994, dvs.

drygt ett år senare. Frågan blir då om möjligheten att ge

föreskrift om samhällstjänst bör finnas också under

utvärderingstiden eller om möjligheten till sådan dom skall

upphöra den 1 januari 1993 för att sedan, när utvärderingen har

avslutats, eventuellt åter införas.

Avgörande för ett ställningstagande till den frågan är, som

utskottet ser det, hur den hittillsvarande försöksverksamheten

utfallit. Som framgått ovan måste resultatet av den anses

övervägande positivt. Administrativt har verksamheten fungerat

väl. Det har inte visat sig svårt att finna lämpliga

arbetsgivare och frivårdsmyndigheterna synes ha kunnat finna de

tilltalade som bör komma i fråga för samhällstjänst. En

tillfredsställande stor andel av de dömda har också fullgjort

sin samhällstjänst. Utskottet vill för sin del här göra

observationen att det knappast kan förväntas att alla

samhällstjänstdömda fullgör sina åtaganden utan ingripanden från

övervakningsnämnden; självklart måste många av de dömda behöva

stöd från t.ex. en övervakare eller frivårdsmyndigheten för att

klara av att genomföra samhällstjänsten, och att genomförandet

inte alltid är utan komplikationer är inte ägnat att förvåna.

Att övervakningsnämnden i många fall måst ingripa bör alltså

inte utan vidare tolkas som att samhällstjänsten inte fungerar.

Tvärtom finns enligt utskottets uppfattning mycket som talar för

att samhällstjänsten på det stora hela hittills fungerat väl.

Vad utskottet nu anfört bör vara en utgångspunkt för

bedömningen i detta ärende. Härtill kommer de goda erfarenheter

av samhällstjänst som gjorts i Norge och Danmark. Utskottet

anser för sin del att det finns mycket som talar för att

påföljdsformen samhällstjänst kommit för att stanna. Mot den

bakgrunden bör möjligheten att döma till skyddstillsyn med

föreskrift om samhällstjänst inte upphöra när den nuvarande

lagen om försöksverksamhet upphör att gälla. Som föreslås i

propositionen, och för övrigt i linje med vad utskottet uttalade

i 1989 års lagstiftningsärende, bör påföljdsformen också kunna

tillämpas i hela landet. Med hänsyn till att försöksverksamheten

ännu inte avslutats är det dock som justitieministern anför

uppenbart att det saknas underlag för en permanent reglering.

Den reglering som föreslås träda i kraft den 1 januari 1993 bör

alltså i enlighet med regeringsförslaget göras tidsbegränsad.

Som nu framgått tillstyrker utskottet regeringsförslaget.

Utskottets nu gjorda ställningstagande innebär att utskottet

ställer sig bakom en ordning som sammanfattningsvis går ut på

att nuvarande regler för samhällstjänst skall tillämpas i hela

landet under åren 1993--1995.

I motionerna Ju8 och Ju805 framställs yrkanden som innebär att

den framtida utformningen av samhällstjänsten bör övervägas.

Motionärerna förordar att samhällstjänst blir en självständig

påföljd i första hand för unga lagöverträdare mellan 15 och 18

år.

Den i motionerna väckta frågan kommer att bli föremål för

överväganden i den utredning om en översyn av det

straffrättsliga påföljdssystemet som regeringen nyligen beslutat

om (dir. 1992:42). Härigenom får motionsönskemålen anses

tillgodosedda, och utskottet avstyrker bifall till dem.

I motion Ju9 begärs ett uttalande som går ut på att

skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst skall dömas ut

endast i fall där påföljden eljest hade blivit fängelse.

BRÅ gör i sin första utvärdering bedömningen att

påföljdsformen ersatt en dom på fängelse i omkring 75 % av

domarna.

Utskottet vill för sin del hänvisa till sina uttalanden i

samband med beslutet om införandet av försöksverksamheten. Här

gör utskottet klart att påföljdsformen är avsedd att komma i

fråga endast om alternativet är en dom på fängelse, något som

för övrigt också framgår direkt av 2§ lagen om

försöksverksamhet med samhällstjänst. Utskottet anser det för

sin del självklart att de rättstillämpande myndigheterna följer

gällande lag. Något uttalande från riksdagens sida behövs inte,

och utskottet avstyrker bifall till motion Ju9 i denna del.

Utskottet vill tillägga att BRÅ:s bedömning är gjord i

efterhand; det går inte nu att slå fast hur rätten i det

enskilda fallet resonerat. Det kan knappast heller förväntas att

en sådan i efterhand gjord bedömning alltid utfaller på samma

sätt som den bedömning som gjordes i målet. Det är emellertid

självklart angeläget att lagstiftarens intentioner följs även i

detta sammanhang, och frågan om i vilken utsträckning

samhällstjänst ersatt fängelse bör, anser utskottet,

uppmärksammas särskilt i utvärderingen av

försöksverksamheten.

I motion Ju9 begärs också att den kommande verksamheten med

samhällstjänst skall ges tillräckliga resurser.

Av budgetpropositionen framgår att för samhällstjänst

beräknats 11,1 milj.kr. för nästa budgetår. Detta innebär en

förstärkning jämfört med innevarande budgetår med 8 milj.kr. I

förslaget har beaktats den utvidgning av samhällstjänsten som

föreslås i detta ärende. Riksdagen har godtagit förslaget till

medelsanvisning (prop. 1991/92:100, bilaga 3 s. 125 f, JuU22,

rskr. 229).

Utskottet anser att yrkandet i motion Ju9 i denna del är

tillgodosett, och utskottet avstyrker bifall till det.

I motion Ju9 aktualiseras till sist också frågan om

utvärderingen av den pågående försöksverksamheten. Motionärerna

befarar att den kommer att inskränkas i stället för att i

enlighet med deras önskemål utvidgas till att i viss

utsträckning omfatta även den utvidgade verksamhet som enligt

vad som här föreslås inleds den 1 januari 1993.

Som tidigare framgått pågår redan en utvärdering av den

pågående försöksverksamheten, och bakgrunden till att regeringen

nu föreslår en tidsbegränsad ordning med samhällstjänst i hela

landet är som ovan framgått att justitieministern anser (s. 10)

att tillräckligt underlag för en permanent reglering av

samhällstjänsten saknas. I denna del anser utskottet

motionärernas farhågor obefogade.

När det sedan gäller den tidsbegränsade verksamheten anför

justitieministern (s. 11) att den kommande översynen av det

straffrättsliga påföljdssystemet vid sina överväganden om

samhällstjänstens inordning i brottsbalken bör beakta såväl

erfarenheterna av försöksverksamheten som av den utvidgade

tidsbegränsade verksamheten. Med den ordningen finner utskottet

även den senare delen av det här aktuella yrkandet tillgodosett.

Utskottet avstyrker bifall till motion Ju9 i här behandlad

del.

Övriga lagförslag

Utskottet tillstyrker förslaget om möjlighet till

omhändertagande av en person som dömts till kontraktsvård.

I övrigt har utskottet ingenting att anföra med anledning av

propositionen.

Övriga frågor

Inledning

I detta avsnitt tar utskottet upp några motionsyrkanden som

rör behandlingen av unga lagöverträdare. De frågor som

aktualiseras faller alla inom ramen för ungdomsbrottskommitténs

uppdrag (dir. 1990:53). Kommittén skall utvärdera det nuvarande

regelsystemet för unga lagöverträdare samt lämna förslag till i

vilka former och på vilket sätt det allmänna i framtiden bör

ingripa när ungdomar som har fyllt 15 år begår brott. Uppdraget

kan beräknas vara slutfört under nästa riksmöte.

Bakgrund

Sedan länge särbehandlas unga lagöverträdare under 18 år.

Deras brottslighet skall i betydligt mindre utsträckning än de

äldres bli föremål för domstolsprövning och åtgärder inom

kriminalvården. Principen är att de unga lagöverträdarna skall

uppmärksammas av de sociala myndigheterna och att dessa på olika

sätt skall ge råd och stöd eller ingripa med andra åtgärder.

Tanken är att åtal skall kunna underlåtas om lika goda eller

bättre behandlingsmöjligheter för en ung lagöverträdare kan

åstadkommas utan att åtal väcks. Den rättsliga regleringen finns

i första hand i socialtjänstlagen (1980:620; SOL), lagen

(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och

lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga

lagöverträdare (LUL).

Samordning mellan myndigheter

I motionerna Ju620 och Ju805 understryks vikten av samordning

mellan olika organ, i första hand polisen, skolan och

socialtjänsten, när det gäller att komma till rätta med

ungdomsbrottsligheten.

Utskottet har för sin del vid åtskilliga tillfällen under de

senaste åren understrukit vikten av samarbete mellan berörda

myndigheter (se t.ex. 1989/90:JuU29, 1990/91:JuU19 och

1991/92:JuU23). Utskottet vill nu än en gång betona vikten av

samordnade insatser för de barn och ungdomar som av olika

anledningar hamnat i svårigheter. Skolan har här en särskilt

viktig roll eftersom olika svårigheter ofta också tar sig

uttryck i skolk eller dålig skolanpassning (se BRÅ-rapport

1989:2). Detta ger skolan goda möjligheter att på ett tidigt

stadium uppmärksamma problem och med föräldrarna ta upp vilka

åtgärder som bör vidtas och vid behov initiera kontakt med t.ex.

socialtjänsten. Även i övrigt har skolan i samarbete med polisen

en nyckelroll när det gäller det mer övergripande

brottsförebyggande arbetet.

I ungdomsbrottskommitténs direktiv framhålls att frågan om det

allmännas åtgärder för att förebygga brott bland ungdomar är

omfattande och komplicerad. Kommittén har därför inte fått i

uppdrag att ta upp frågan i hela dess vidd men det står

kommittén fritt att, mot bakgrund av den kriminologiska kunskap

som finns, mer allmänt belysa det brottsförebyggande arbetets

roll och betydelse för att komma till rätta med

ungdomsbrottsligheten. Vidare framhålls att samarbetet mellan

polisen och de sociala myndigheterna har stor betydelse i det

lokala brottsförebyggande arbetet. Kommittén bör undersöka om

förutsättningarna för detta samarbete kan förbättras och då

särskilt överväga om gällande föreskrifter för uppgiftsutbyte

och annat samarbete mellan berörda myndigheter är ändamålsenligt

utformade.

Mot den angivna bakgrunden behöver här behandlade yrkanden i

motionerna Ju620 och Ju805 inte föranleda någon åtgärd från

riksdagens sida. Utskottet avstyrker bifall till dem.

Påföljdssystemet

I motion Ju833 aktualiseras frågan om påföljdssystemet för

unga lagöverträdare. Motionärerna vill att riksdagen nu gör ett

uttalande om fördelningen av ansvaret mellan socialtjänsten och

kriminalvården för ungdomar som begår brott. Innebörden är att

principerna i påföljdssystemet för unga lagöverträdare skall

behållas oförändrade.

Ungdomsbrottskommitténs huvuduppgift är att undersöka om den

nuvarande fördelningen av uppgifter mellan socialtjänsten och

rättsväsendet är väl avvägd när det gäller de unga

lagöverträdarna och om samordningen mellan myndigheterna kan

förbättras. Enligt direktiven bör kommittén inventera olika

tänkbara för ungdomar anpassade reaktioner samt bedöma i vad mån

dessa kan antas vara lämpliga i syfte att motverka fortsatt

brottslighet. I sammanhanget betonas att eventuella nya

reaktioner, som inte är motiverade av den unges vårdbehov eller

av andra omsorger om den unge, i princip inte bör kunna komma i

fråga, om reaktionen framstår som mer ingripande än den påföljd

som brottet skulle ha föranlett enligt normala påföljdsregler.

Kommittén skall också göra överväganden om verkställigheten av

påföljderna. I denna del understryks i direktiven att det inte

finns någon sådan motsättning mellan stöd- och hjälpåtgärder

resp. tydliga reaktioner mot ett visst beteende att detta kan

motivera att socialtjänsten inte skulle kunna ansvara för

verkställigheten av åtgärder som har beslutats av domstol i

samband med ett brottmål. En annan sak är, framhålls det, att

det åtminstone vid mer ingripande sanktioner kan framstå som

lämpligt att någon annan än socialtjänsten svarar för de beslut

som kan krävas när den unge inte sköter de åligganden som

domstolen beslutat om.

Utskottet konstaterar att ungdomsbrottskommittén har i uppdrag

att pröva frågan om påföljder för unga i hela dess vidd.

Utredningens arbete bör inte föregripas, och utskottet avstyrker

bifall till det här aktuella motionsyrkandet.

Fängelse

I motion Ju833 begärs också uttalanden som går ut på att

ungdomsfängelse inte skall återinföras som påföljdsform och att

s.k. veckoslutsfängelse för unga inte skall införas.

I våldskommissionens promemoria Ungdomar och brott (SOU

1990:92, bilaga 2) föreslås att det inrättas åtminstone ett

centralt särskilt ungdomshem för de mest brottsbelastade

ungdomarna. Detta särskilda ungdomshem skulle ha staten som

huvudman och ha hela landet som upptagningsområde. Allmän

domstol skulle fatta beslut om intagning på det centrala

särskilda ungdomshemmet och om minsta tid för vistelse där.

Promemorian har överlämnats till ungdomsbrottskommittén.

I detta sammanhang bör nämnas att riksdagen har fattat

principbeslut om att samtliga särskilda ungdomshem enligt 12 §

LVU skall ha statligt huvudmannaskap (1990/91:SoU14 s. 24 f,

rskr. 267). Frågan har därefter ytterligare belysts i

betänkandet (SOU 1992:18) Tvångsvård i socialtjänsten -- ansvar

och innehåll, där utredningen om tvångsinstitutioner inom

socialtjänsten kommit till samma slutsats. Det betänkandet

remissbehandlas för närvarande.

Utskottet vill här hänvisa till vad som nyss anförts om

ungdomsbrottskommitténs uppdrag. Utskottet anser det således för

tidigt att nu ta ställning i princip till olika former av

fängelse och annan institutionsvistelse för unga lagöverträdare,

och utskottet avstyrker bifall till motion Ju833 i denna del.

När det gäller frågan om veckoslutsfängelse kan utskottet dock

inte undvika att redan nu ge uttryck för en viss tveksamhet.

Enligt utskottets uppfattning framstår de praktiska

svårigheterna med en sådan påföljdsform som svårlösta. Utskottet

är emellertid inte berett att i detta sammanhang göra ett

slutligt ställningstagande i den frågan utan avstyrker med

hänvisning till beredningsläget även denna del av motion Ju833.

Konfrontation och ungdomskontrakt

I motion Ju805 förespråkas en ordning som innebär att den unge

skall sammanträffa med offret för brottet, s.k. konfrontation.

Syftet är att för den unge tydliggöra konsekvenserna av brottet.

Viss försöksverksamhet med konfrontation har pågått på olika

håll i landet. En rapport om en försöksverksamhet i Sundbyberg

kan förväntas under innevarande år. BRÅ har för avsikt att göra

en utvärdering om försöksverksamheten når tillräcklig

omfattning.

Vid tidigare behandling av liknande motionsönskemål (senast

1990/91:JuU19 s. 15 f) har utskottet understrukit både vikten av

att den unge får klart för sig att hans beteende inte accepteras

och av att han kommer till insikt om vad brottsligheten betyder

för den som drabbats. Utskottet har dock avstyrkt

motionsyrkandena med hänvisning till beredningsläget. Förra året

konstaterade utskottet också att frågan kunde bli föremål för

överväganden av ungdomsbrottskommittén.

I motion Ju805 tas också frågan om ungdomskontrakt upp.

Ungdomskontrakt enligt dansk modell innebär att den unge ingår

ett avtal med föräldrarna, polisen och de sociala myndigheterna.

Avtalet går ut på att den unge under viss tid skall delta i

olika aktiviteter och avhålla sig från brott. Om kontraktet

fullföljs skrivs det ärende av som föranledde kontraktet. Det

brottet leder alltså inte till åtal och registreras inte heller

i kriminalregistret.

När utskottet behandlade frågan förra året (1990/91:JuU19 s.

16) konstaterade utskottet att frågan var föremål för

överväganden inom ungdomsbrottskommittén, och utskottet

avstyrkte bifall till motionen.

Utskottet får nu hänvisa till vad som anförts ovan om

ungdomsbrottskommitténs uppdrag beträffande påföljder för unga.

Även de här aktuella frågorna faller inom ramen för kommitténs

uppdrag, och kommitténs arbete bör avvaktas. Utskottet avstyrker

bifall till dessa yrkanden i motion Ju805.

Jourdomstol m.m.

I motion Ju620 begärs att särskilda jourdomstolar för unga

skall inrättas. Jourdomstolen skulle enligt förslaget få besluta

om tillfälliga, högst två veckor långa omhändertaganden av unga

som begått brott. Behovet av åtgärder för att tillrättaföra den

unge skulle utredas under frihetsberövandet, i första hand av

sociala myndigheter.

Frågan om jourdomstolar har behandlats av utskottet vid

åtskilliga tillfällen under senare år, och oenigheten inom

utskottet har varit stor. Nu kan utskottet konstatera att

ungdomsbrottskommitténs uppdrag omfattar även den frågan; enligt

direktiven skall en utgångspunkt för kommitténs överväganden

vara att besluten om reaktioner vid brott av unga även i

fortsättningen skall fattas inom rättsväsendet. Kommittén är

oförhindrad att överväga om domstolens sammansättning eller

förfarandet i de fall som avgörs av domstol bör anpassas till

målens särskilda karaktär.

I sammanhanget vill utskottet erinra om de särskilda frister

som gäller för handläggningen av ungdomsmål enligt LUL.

I den allmänna debatten understryks ofta vikten av snabba och

resoluta ingripanden när det gäller brott av unga. Utskottet

delar detta synsätt. Mot den bakgrunden finns det också enligt

utskottets uppfattning mycket som talar för en ordning med

särskilda jourdomstolar för unga. Utskottet vill emellertid inte

föregripa ungdomsbrottskommitténs överväganden. Utskottet

avstyrker bifall till motion Ju620 i denna del.

När det gäller korta frihetsberövanden vill utskottet först

nämna att det redan i dag finns möjligheter till sådana åtgärder

som motionären förespråkar. Det finns således möjlighet till

straffprocessuella tvångsåtgärder också mot unga även om de är

mer begränsade än när det gäller vuxna (se 7 § LUL). Sådana

åtgärder beslutas i vanlig ordning av åklagare eller allmän

domstol. Härutöver tillkommer möjligheten att ingripa med stöd

av den sociala lagstiftningen och fatta beslut om omedelbart

omhändertagande av den unge. Sådana beslut fattas av socialnämnd

och fastställs av i första hand länsrätt (se 3, 6 och 7 §§ LVU).

Tillfälliga omhändertaganden med stöd av den sociala

lagstiftningen används bl.a. för att avbryta ett pågående

brottsligt beteende och utreda behovet av åtgärder.

Också den här aktuella frågan omfattas av

ungdomsbrottskommitténs uppdrag. I denna del anförs i kommitténs

direktiv att den bör överväga behovet av ändring av gällande

bestämmelser på området. De aspekter som särskilt tas upp i

direktiven är möjligheterna att avbryta en pågående brottslig

verksamhet och ge underlag för olika stödåtgärder genom en

grundlig genomlysning av den unges sociala situation och

nätverk.

Inte heller här vill utskottet föregripa

ungdomsbrottskommitténs överväganden. Utskottet avstyrker bifall

till motion Ju620 även i denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utvidgad användning av samhällstjänst

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:109 antar

förslaget till lag om ändring i lagen (1989:928) om

försöksverksamhet med samhällstjänst,

2. beträffande utredning om samhällstjänst som självständig

påföljd

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju8 och 1991/92:Ju805

yrkande 3,

3. beträffande samhällstjänst i stället för fängelse

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju9 yrkande 2,

4. beträffande resurser för samhällstjänst

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju9 yrkande 3,

5. beträffande utvärdering

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju9 yrkande 1,

6. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar genom propositionen framlagda förslag till

a) lag om ändring i brottsbalken,

b) lag om ändring i rättegångsbalken,

7. beträffande samordning mellan myndigheter

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju620 yrkande 1 och

1991/92:Ju805 yrkande 1,

8. beträffande påföljdssystemet

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju833 yrkande 20,

9. beträffande ungdomsfängelse

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju833 yrkande 21 i denna

del,

res. 1 (s)

10. beträffande veckoslutsfängelse

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju833 yrkande 21 i denna

del,

res. 2 (s)

11. beträffande konfrontation och ungdomskontrakt

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju805 yrkandena 5 och 6,

12. beträffande jourdomstol

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju620 yrkande 2,

res. 3 (s) -- motiv.

13. beträffande frihetsberövande under utredningstid

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju620 yrkande 3.

Stockholm den 28 april 1992

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

I beslutet har deltagit:

Britta Bjelle (fp),

Jerry Martinger (m),

Ulla-Britt Åbark (s),

Bengt-Ola Ryttar (s),

Birthe Sörestedt (s),

Birgit Henriksson (m),

Nils Nordh (s),

Karl Gustaf Sjödin (nyd),

Göran Magnusson (s),

Lars Sundin (fp),

Sigrid Bolkéus (s),

Christel Anderberg (m),

Kent Carlsson (s),

Anders Svärd (c) och

Kjell Eldensjö (kds).

Reservationer

1. Ungdomsfängelse (mom. 9)

Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils

Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som

börjar med "Utskottet vill" och som slutar med "denna del" bort

ha följande lydelse:

Utskottet måste först konstatera att våldskommissionens

förslag har stora likheter med den sedan länge avskaffade

påföljdsformen ungdomsfängelse. Utskottet finner det för sin del

inte lämpligt med en sådan ordning utan tar avstånd från

förslaget. Enligt utskottets uppfattning kan ett fängelsestraff

direkt motverka syftet att ge den unge förutsättningar för ett

bra liv. Detta innebär dock inte att utskottet finner de

nuvarande förhållandena inom ungdomsvården tillfredsställande.

Emellertid har åtgärder som nyss framgått redan vidtagits, och

utskottet konstaterar att det beslutade statliga

huvudmannaskapet för de särskilda ungdomshemmen gör det möjligt

med central intagning. Detta förbättrar förutsättningarna för en

differentierad, väl fungerande vård för de mest brottsbelastade

ungdomarna.

Mot bakgrund av vad utskottet här anfört bör, anser utskottet,

ungdomsbrottskommittén få tilläggsdirektiv där det klart framgår

att ungdomsfängelse inte bör införas och att vården i de

särskilda ungdomshemmen skall utvecklas så att de mest

brottsbelastade ungdomarnas behov kan tillgodoses. Detta bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande ungdomsfängelse

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ju833 yrkande 21

i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

2. Veckoslutsfängelse (mom. 10)

Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils

Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "När det" och på s. 15 slutar med "motion Ju833" bort

ha följande lydelse:

När det gäller frågan om veckoslutsfängelse finner utskottet

det uppenbart att den påföljdsformen skulle komma i fråga i

första hand för ungdomar som i dag döms till vård inom

socialtjänsten. Härtill kommer de betydande svårigheter av

praktisk natur som föreligger när det gäller verkställigheten.

Det finns således ingen anledning för ungdomsbrottskommittén att

ägna frågan om veckoslutsfängelse någon uppmärksamhet.

Regeringen bör vidta erforderliga åtgärder med anledning av vad

utskottet nu anfört. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande veckoslutsfängelse

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ju833 yrkande 21

i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

3. Jourdomstol (mom. 12, motiveringen)

Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils

Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson (alla

s) anser att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar

med "I den" och som slutar med "denna del" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser det självklart att samhället måste reagera

snabbt och konsekvent när ungdomar begår brott. Däremot saknas

orsak att av den anledningen införa jourdomstolar. Redan enligt

den nuvarande regleringen krävs ju en snabb handläggning. Enligt

utskottets uppfattning måste det också starkt ifrågasättas om de

krav rättssäkerheten ställer kan tillgodoses i ett system med

jourdomstolar. Utskottet anser det alltså inte aktuellt att

införa jourdomstolar, och utskottet avstyrker bifall till

motionen i denna del.

Särskilt yttrande

Påföljdssystemet (mom. 8)

Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils

Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson (alla

s) anför:

Ungdomsbrottsligheten har ofta sin grund i psykiska och

sociala problem. De problemen löses inte genom rättsliga

insatser utan kräver andra åtgärder. Denna vår principiella

inställning hindrar naturligtvis inte att

ungdomsbrottskommitténs arbete är värdefullt när det gäller

framtida ställningstaganden om unga lagöverträdare.

Innehållsförteckning

Propositionen 1

Lagförslagen 2

Motioner 7

Motioner väckta med anledning av propositionen 7

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1992 7

Utskottet 8

Propositionens huvudsakliga innehåll m.m. 8

Överväganden 8

Samhällstjänst 8

Övriga lagförslag 12

Övriga frågor 12

Inledning 12

Bakgrund 12

Samordning mellan myndigheter 13

Påföljdssystemet 13

Fängelse 14

Konfrontation och ungdomskontrakt 15

Jourdomstol m.m. 15

Hemställan 16

Reservationer 18

1. Ungdomsfängelse (mom. 9) 18

2. Veckoslutsfängelse (mom. 10) 18

3. Jourdomstol (mom. 12, motiveringen) 19

Särskilt yttrande 19

Påföljdssystemet (mom. 8) 19