Bet. 1991/92:JuU4

Justitieutskottets betänkande

1991/92:JUU04

Personutredning i brottmål

Innehåll

Propositionen m.m.

Motionen

Utskottet

Hemställan

1991/92

JuU4

Propositionen m.m.

I proposition 1991/92:2 har regeringen (justitiedepartementet)

föreslagit att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag

till

1. lag om särskild personutredning i brottmål, m.m.,

2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

3. lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda

bestämmelser om unga lagöverträdare,

4. lag om ändring i lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk

undersökning.

Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 7 f.

I samband med propositionen behandlar utskottet ett yrkande i

en motion väckt under den allmänna motionstiden i år.

Motionsyrkandet redovisas på s. 7.

Lagförslagen, av vilka 1--3 granskats av lagrådet, har

följande lydelse.

Motionen

1990/91:Ju803 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

9. (delvis) att riksdagen hos regeringen begär förslag till

förändrad lagstiftning rörande påföljdsval vid rattfylleribrott

samt personundersökning i mål om sådana brott, i enlighet med

vad som i motionen anförts.

Här behandlas yrkandet såvitt avser personundersökning.

Utskottet

Inledning

För att tillgodose behovet av personutredning i brottmål (jfr

46 kap. 9§ rättegångsbalken) kan domstolen förordna om bl.a.

personundersökning av den misstänkte. Föreskrifter därom finns i

lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål. Lagen tillkom

i samband med införandet av brottsbalken och innehåller också

bestämmelser om läkarintyg om den misstänkte (s.k. § 7-intyg).

Inom justitiedepartementet utarbetades år 1990 promemorian (Ds

1990:88) Ny lag om personutredning i brottmål. I promemorian

konstateras att de nya regler om påföljdsbestämning som trädde i

kraft den 1 januari 1989 (prop. 1987/88:120, JuU45, rskr. 404)

inte torde ha minskat domstolarnas behov av att ha tillgång till

särskild personutredning i brottmål. Däremot torde, anförs det,

de nya reglernas utformning föra med sig att personutredningarna

i många fall kan begränsas i förhållande till den omfattning som

en normal personundersökning i dag har. Samtidigt har, sägs det

vidare, utvecklingen av påföljdssystemet medfört att det i andra

fall finns ett ökat behov av grundliga personutredningar. Här

åsyftas bl.a. kontraktsvård (prop. 1986/87:106, JuU32, rskr.

279) och försöksverksamheten med samhällstjänst (prop.

1989/90:7, JuU10, rskr. 55). Lagtekniskt är dessa påföljder

konstruerade som en föreskrift inom ramen för skyddstillsyn. I

promemorian konstateras vidare att personutredning i mål om

grovt rattfylleri har stor betydelse när det gäller

förutsättningarna för domstolen att döma till skyddstillsyn med

föreskrift om behandling eller utbildning.

Promemorian innehåller förslag till en ny lag om

personutredning i brottmål som skall ersätta lagen om

personundersökning i brottmål. Promemorian och

remissbehandlingen av den ligger till grund för den nu aktuella

propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Förslagen i propositionen innebär att

personundersökningsinstitutet i sin nuvarande form ersätts med

ett system där frivårdsmyndigheten får till uppgift att avge

yttrande beträffande den misstänkte. Föreskrifter härom föreslås

upptagna i en ny lag om särskild personutredning i brottmål,

m.m. Syftet med lagen är att åstadkomma ett mer flexibelt

förfarande för att inhämta personutredning i brottmål än vad

lagen om personundersökning i brottmål ger utrymme för.

Enligt den föreslagna lagen skall rätten i brottmål inhämta

yttrande från frivårdsmyndigheten, om det för att avgöra

påföljdsfrågan eller annars behövs särskild utredning om den

misstänktes personliga förhållanden eller om vilka åtgärder som

kan antas bidra till att han avhåller sig från fortsatt

brottslighet. Något yttrande behöver dock inte inhämtas, om

domstolen redan har tillräcklig utredning eller inhämtar sådan

på annat sätt. Rätten får besluta att inhämta yttrande så snart

allmänt åtal har väckts eller tidigare, om den misstänkte har

erkänt gärningen eller det annars finns sannolika skäl att anta

att han har begått den. Frivårdsmyndigheten skall enligt

förslaget ombesörja den utredning som behövs för yttrandet och

får därvid förordna en särskild personutredare att bistå med

sådan utredning. Vidare får rätten i likhet med vad som nu

gäller förordna en läkare att avge läkarintyg beträffande den

misstänkte.

En misstänkt skall vara skyldig att för personutredning

inställa sig hos frivårdsmyndigheten; om den misstänkte inte

inställer sig, får polismyndigheten lämna handräckning.

Som nu får frivårdsmyndigheten förordna en förtroendeman för

den misstänkte om han samtycker till det.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1992.

Utskottets överväganden

Utskottet kan konstatera att förslagen syftar till att

åstadkomma ett mera nyanserat och flexibelt

utredningsförfarande; det är alltså inte fråga om att begränsa

domstolarnas möjligheter att införskaffa särskild

personutredning i brottmål. Det föreslagna systemet med

yttranden från frivårdsmyndigheterna bör, som föredragande

statsrådet anför, kunna bli mindre formbundet än det nuvarande

personundersökningsinstitutet, och därmed kan

personutredningens innehåll och omfattning mera anpassas till

behovet i det enskilda fallet.

Det nuvarande formella kravet på personundersökning vid vissa

påföljder (skyddstillsyn, fängelse i sex månader eller mer samt

överlämnande till särskild vård) saknar motsvarighet i

propositionen. Enligt de framlagda förslagen är det inte i något

fall formellt obligatoriskt att inhämta yttrande från

frivårdsmyndigheten. Av specialmotiveringen (prop. s. 25 f)

framgår emellertid att avsikten är att domstolen normalt bör

inhämta yttrande före en dom på skyddstillsyn och att sådan

påföljd endast i undantagsfall bör ådömas utan att

frivårdsmyndigheten har fått tillfälle att yttra sig. Utskottet

har inget annat synsätt.

I motion Ju803 efterlyses mer standardiserade regler för när

personundersökning skall inhämtas i trafiknykterhetsmål.

Domstolarnas underlåtenhet att förordna om personundersökning i

sådana mål har, enligt motionärerna, fått till följd att

domstolarna saknat beslutsunderlag för att döma till

skyddstillsyn för grovt rattfylleri. Detta har, konstaterar

motionärerna, medfört att villkorlig dom och inte skyddstillsyn

kommit att dominera de icke frihetsberövande påföljderna i

sådana mål efter de lagändringar på området som trädde i kraft

den 1 juli 1990.

Frågan om personutredning vid trafiknykterhetsbrott diskuteras

i propositionen (s. 16 f). Enligt föredragande statsrådet torde

det nuvarande kravet på personundersökning före en

skyddstillsynsdom ha påverkat påföljdspraxis i mål om grova

trafiknykterhetsbrott. Eftersom det vid vissa domstolar varit

sällsynt med förordnande om personundersökning i sådana mål har

detta nämligen i praktiken inneburit att domstolen redan på

formella grunder varit förhindrad att döma till skyddstillsyn.

Hon anför vidare bl.a. följande:

Även om mitt förslag innebär att det kommer att vara möjligt

att döma till skyddstillsyn vid grovt rattfylleri utan något

yttrande från frivårdsmyndigheten, vill jag stryka under att ett

sådant yttrande självfallet normalt bör inhämtas när det inte

står klart att annan påföljd än fängelse är utesluten.

Utskottet ansluter sig till föredragande statsrådets synsätt

och konstaterar att med den nya ordningen ett yttrande från

frivårdsmyndigheten normalt bör inhämtas i mål om grova

trafiknykterhetsbrott. Härigenom får motion Ju803 i här

behandlad del anses tillgodosedd.

Utöver vad som anförts i det föregående föranleder de i

propositionen framlagda förslagen inte några uttalanden från

utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande personutredning i trafiknykterhetsmål

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju803 yrkande 9 i denna

del,

2. beträffande lagförslagen

att riksdagen antar de i proposition 1991/92:2 framlagda

förslagen till

a) lag om särskild personutredning i brottmål, m.m.,

b) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

c) lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda

bestämmelser om unga lagöverträdare,

d) lag om ändring i lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk

undersökning.

Stockholm den 12 november 1991

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

I beslutet har deltagit:

Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Jerry Martinger (m),

Ulla-Britt Åbark (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Ingbritt Irhammar

(c), Birthe Sörestedt (s), Birgit Henriksson (m), Nils Nordh

(s), Liisa Rulander (kds), Karl Gustaf Sjödin (nyd), Göran

Magnusson (s), Lars Sundin (fp), Sigrid Bolkéus (s) och

Christel Anderberg (m).

[Rättelser i lagtexten]

s. 2

1 Förslag till

Lag om särskild personutredning i brottmål, m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

s.4 vänsterspalt

Sekretess gäller hos

domstol i brottmål samt i

annat mål eller ärende,

i fråga om vilket

bestämmelserna om

förundersökning i

brottmål är

tillämpliga, för uppgift

om enskilds

hälsotillstånd eller

andra personliga

förhållanden som

framkommer vid

personundersökning,

rättspsykiatrisk

undersökning eller annan

sådan utredning, om det av

särskild anledning kan

antas att den som uppgiften

rör eller någon honom

närstående lider men om

uppgiften röjs. Motsvarande

sekretess gäller i annan

myndighets verksamhet för

att gå domstol till handa

med utredning som nu har

nämnts.

s.6

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk

undersökning

Härigenom föreskrivs att 4 § i lagen (1991:1137) om

rättspsykiatrisk undersökning skall ha följande lydelse.

4 §

Om den misstänkte vårdas enligt lagen (1991:1128) om

psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om

rättspsykiatrisk vård, behöver rätten dock endast inhämta

utlåtande om de medicinska förutsättningarna från den

chefsöverläkare som är ansvarig för vården.