Bet. 1991/92:JuU9

Justitieutskottets betänkande

1991/92:JUU09

Regional ledningsorganisation inom polisen

Innehåll

Propositionen m.m.

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservation

1991/92

JuU9

Propositionen m.m.

I proposition 1991/92:52 har regeringen (civildepartementet)

hemställt att riksdagen godkänner i propositionen föreslagna

riktlinjer för den regionala ledningsorganisationen inom

polisen.

Motioner

1991/92:Ju6 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp, m, kds) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lokalisering av Östergötlands

länspolismästare till Norrköping.

1991/92:Ju7 av Lars Stjernkvist m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lokaliseringen av länspolismästaren till

Norrköping.

1991/92:Ju207 av Ingvar Björk m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen i enlighet med proposition 1991/92:52 beslutar

lokalisera den regionala polisledningen i Östergötland till

Linköping.

Utskottet

Inledning

Länsstyrelsen är högsta polisorgan i länet. För närvarande

finns två olika organisationsmodeller för ledning av

polisverksamheten på regional nivå. Den ena,

länspolischefsmodellen, tillkom i samband med förstatligandet av

polisen år 1965. Den andra, länspolismästarmodellen, infördes

första gången år 1984 och är genomförd i åtta län.

Frågor om den regionala polisverksamhetens uppgifter och

organisation behandlades av 1975 års polisutredning i

betänkandet SOU 1979:6 Polisen. Utredningen förordade (s. 224)

att länspolischefen skulle förena sin befattning på regional

nivå med chefskapet för ett stort polisdistrikt inom länet

(länspolismästarmodellen); i princip borde detta vara distriktet

i residensstaden. Polisutredningens förslag behandlades i

proposition 1980/81:13 om polisens uppgifter, utbildning och

organisation m.m., den s.k. princippropositionen. I den

propositionen förordade departementschefen (s. 99) att

länspolismästarmodellen skulle införas för Stockholmsområdet.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen anförde

justitieutskottet (JuU 1980/81:24, s. 13) bl.a. att förslagen i

propositionen i princip var väl ägnade att höja effektiviteten

och undanröja oklarheterna i organisationen. Utskottet, som

ställde sig bakom förslaget att införa länspolismästarmodellen i

Stockholmsområdet, förordade denna lösning även för Göteborgs

och Bohus län. Beträffande Malmöhus län anförde utskottet att

erfarenheterna från den nya regionala organisationen i de bägge

storstadslänen borde avvaktas. När det gällde Jämtlands län

ifrågasatte utskottet om en ordning med en länspolischef och två

polisdistrikt kunde vara ändamålsenlig; enligt utskottet borde

organisationen för Jämtlands län övervägas.

Genomförandet av beslutade reformer på grundval av den nyss

nämnda princippropositionen angående polisens uppgifter,

organisation och utbildning m.m. uppdrogs åt 1981 års

polisberedning som genom tilläggsdirektiv (dir. 1983:68) fick i

uppdrag att lägga fram förslag till en regional

polisorganisation. Enligt tilläggsdirektiven skulle beredningen

län för län pröva förutsättningarna för att i hela landet

genomföra en organisation i överensstämmelse med

länspolismästarmodellen. Beredningen, som redovisade sina

ställningstaganden i betänkandet (Ds Ju 1984:11) Den regionala

polisorganisationen -- länspolischefsalternativet eller

länspolismästarmodellen, förordade bl.a. att

länspolismästaralternativet skulle införas även i Jämtlands län.

Fördelen med att den regionala ledningsfunktionen förenades med

chefskapet över den resursstarkaste polismyndigheten i länet var

enligt beredningen störst i fråga om utövandet av ledningen av

den permanent organiserade regionala verksamheten. Även när det

gällde övriga på länsstyrelsen ankommande lednings- och

samordningsuppgifter var enligt beredningen emellertid ett

sammanslaget regionalt och lokalt chefskap förenat med fördelar.

Länspolismästarmodellen erbjöd också enligt beredningen fördelar

när det gällde möjligheterna för den regionala chefen att i

denna sin egenskap fullfölja sina operativa funktioner. Att

länspolismästaren i normalfallet skulle komma att direkt förfoga

över merparten av regionens polisresurser borde också stärka

länspolismästarens ställning i samverkanssituationer och

rent allmänt skapa förutsättningar för en ökad effektivitet.

Länspolischefsalternativets fördelar var, framhöll beredningen,

att detta bättre tillgodosåg de regionala inspektions- och

tillsynsuppgifterna samt samarbetet mellan den regionala chefen

och länsstyrelsens olika organ. Även när det gällde frågor om

polisväsendets anknytning till annan samhällsverksamhet låg

länspolischefsalternativet enligt beredningen närmast till

hands. Från skilda utgångspunkter, såväl sakliga som ekonomiska,

fann beredningen vid en samlad bedömning att

länspolismästarmodellen var att föredra som typlösning. Mot

bakgrund av sitt uppdrag prövade beredningen län för län frågan

om den regionala organisationen. Beredningen stannade för att

förorda att länspolismästarmodellen skulle införas också i

Uppsala län, Kronobergs län, Blekinge län och Malmöhus län.

Förslag till riktlinjer för en reform av polisväsendet

förelades riksdagen i proposition 1983/84:89 om polisens

organisation, m.m. I propositionen, som byggde på

polisberedningens förslag, föreslogs bl.a. att

länspolismästarmodellen skulle införas även i Jämtlands län.

Justitieutskottet (JuU 1983/84:16) ställde sig bakom förslaget i

propositionen. Riksdagen följde utskottet.

Länspolismästarmodellen infördes den 1 oktober 1984 i

Stockholms län, Göteborgs och Bohus län samt Jämtlands län.

Frågan om ett införande av länspolismästarmodellen i hela

landet togs upp i 1986 års budgetproposition (prop. 1985/86:100,

bil. 4). En utgångspunkt var att länspolismästarmodellen utgör

en mera direkt och effektivt verkande ledningsfunktion för de

regionala frågorna; även den förstärkta lokala anknytningen av

polisverksamheten talade med styrka för länspolismästarmodellen.

Departementschefen ansåg att länspolismästarmodellen borde

genomföras i hela landet men först efter det att ytterligare

erfarenheter vunnits av modellen. Han ansåg i likhet med

polisberedningen att länspolismästarmodellen borde införas i

ytterligare ett begränsat antal län, i första hand Malmöhus län

men även i Uppsala län, Kronobergs län, Blekinge län och

Värmlands län.

Justitieutskottet anförde vid behandling av propositionen (JuU

1985/86:19 s. 13) bl.a. att erfarenheterna från de län där

länspolismästarmodellen hade införts måste tillmätas särskild

vikt när det gällde att finna de mest ändamålsenliga lösningarna

i fråga om den regionala polisorganisationen. Ett allmänt

ställningstagande till frågan om en fortsatt reform av landets

regionala polisverksamhet borde enligt utskottet anstå några år

till dess att tillräcklig erfarenhet hade vunnits av den nya

länspolismästarmodellen. Utskottet ansåg dock inte att

ställningstagandet till frågan om en ändrad regional

polisorganisation för enskilda län där skäl för en ändring redan

kunde anföras borde avvaktas. Utskottet godtog därvid förslaget

om en ny regional organisation i Malmöhus län, Uppsala län,

Kronobergs län, Blekinge län och Värmlands län.

Länspolismästarmodellen infördes i Blekinge län, Malmöhus län

och Värmlands län den 1 juli 1986, i Uppsala län den 1 juli 1987

och i Kronobergs län den 1 juli 1988.

Den regionala polisorganisationens roll i framtiden

behandlades i proposition 1989/90:155 om förnyelse inom polisen.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen uttalade

justitieutskottet (1990/91:JuU1 s. 21) beträffande

länspolismästarmodellen särskilt att modellen hade fungerat väl

där den införts och att det därför fanns anledning överväga att

införa denna modell också för övriga län. Vid behandlingen av

kompletteringspropositionen våren 1991 uttalade sig riksdagen på

nytt för en övergång till länspolismästarmodellen (prop.

1990/91:150, FiU37, JuU4y).

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en enhetlig ledningsorganisation

på regional nivå införs inom polisen. Förslaget innebär att den

s.k. länspolismästarmodellen, som i dag finns i åtta län,

införs generellt. Länspolismästarmodellen bygger på att

den regionala polischefen samtidigt är chef för en av

polismyndigheterna i länet. Den i övriga län tillämpade s.k.

länspolischefsmodellen innebär att den regionala polischefen

ingår organisatoriskt i länsstyrelsen.

Förslagen medför ingen ändring av länsstyrelsens ställning som

högsta polisorgan i länet.

Den nya organisationen föreslås träda i kraft den 1 juli 1992.

Utskottets överväganden

Regional ledningsorganisation inom polisen

Som framgår ovan har utskottet tidigare ställt sig positivt

till att länspolismästarmodellen införs i hela landet. Utskottet

kan konstatera att denna ledningsorganisation fungerat väl inom

de län där den tillämpats. Anledning saknas därför att avvakta

ytterligare innan länspolismästarmodellen införs i samtliga län.

Utskottet kan således godkänna de i propositionen föreslagna

riktlinjerna för den regionala ledningsorganisationen inom

polisen. Det sagda gäller dock inte frågan om lokalisering av

länspolismästarna, vilken påkallar särskilda överväganden.

Lokalisering av länspolismästarna

Länspolismästarna är, i de län där sådana förekommer i dag,

stationerade i respektive läns residensstad som i samtliga fall

är centralort för den största polismyndigheten i länet. Bland de

län där den nya ordningen nu skall införas finns några där

länsstyrelsen inte är belägen i den största polismyndighetens

distrikt. Detta gäller Södermanlands län, Östergötlands län,

Älvsborgs län, Skaraborgs län och Västernorrlands län. I

propositionen anförs att det vid en övergång till

länspolismästarmodellen blir nödvändigt att, när det gäller

dessa län, ta ställning till om länspolismästaren skall vara

chef för det polisdistrikt där länsstyrelsen är belägen eller

för det distrikt där den största polismyndigheten finns. I

propositionen anför regeringen vidare (s. 25 f).

Argument kan anföras till stöd för bägge lösningarna. Att

länspolismästaren utövar sin regionala funktion på

länsstyrelsens vägnar talar för en lokalisering till

residensstaden. En sådan lokalisering underlättar givetvis

kontakterna både med länsstyrelsen och med andra regionala organ

som är lokaliserade till samma ort. Däremot talar vikten av att

länspolismästaren disponerar effektiva ledningsorgan och en

utbyggd polisiär organisation i övrigt inom sin egen myndighet

för att denne bör vara chef för den största polismyndigheten i

länet.

Vid bedömning av denna fråga bör särskild vikt fästas vid att

länspolismästaren omedelbart förfogar över resurser, med vars

hjälp en effektiv regional verksamhet kan utövas. Det gäller

naturligtvis i första hand funktioner för den regionala

ledningen och för sådan operativ verksamhet som bedrivs

regionalt, t.ex. av regionala trafikavdelningar eller av

regionala kriminalrotlar. Det kan dock även vara fråga om

resurser för att stödja andra polismyndigheter genom

polisförstärkning eller på annat sätt. Att länspolismästaren

omedelbart förfogar över en större sammanhållen polisstyrka inom

länet utgör en förutsättning för att fullt ut kunna uppnå de

organisatoriska och operativa fördelar som

länspolismästarmodellen erbjuder.

Naturligtvis är det också viktigt att länspolismästaren har

goda kontakter med länsstyrelsen och andra regionala organ i

residensstaden. Dessa kontakter behöver emellertid inte alltid

ske i form av personliga sammanträffanden utan kan, åtminstone i

mera rutinmässiga frågor, ofta ske enklare och snabbare på

telefon eller med andra telekommunikationer. Den olägenhet som

kan ligga i att länspolismästaren och i vissa fall andra

befattningshavare med regionala uppgifter då och då måste bege

sig till residensstaden för att delta exempelvis i sammanträden

på länsstyrelsen är inget avgörande hinder mot en lokalisering

av länspolismästarna som har stora verksamhetsmässiga fördelar i

övrigt.

Det anförda leder enligt propositionen till att

länspolismästarna -- i de undantagsfall det här gäller -- i

princip bör lokaliseras till den största polismyndigheten i

länet. Detta innebär att länspolismästaren kommer att

lokaliseras, i Södermanlands län till Eskilstuna, i Älvsborgs

län till Borås, i Skaraborgs län till Skövde och i

Västernorrlands län till Sundsvall. När det gäller Östergötlands

län anser regeringen dock att avsteg bör göras från denna

princip genom att länspolismästaren lokaliseras till Linköping.

Polisstyrkan i Norrköping är visserligen större än den i

Linköping, konstaterar regeringen, men anför att skillnaden inte

är så stor att den motiverar en omlokalisering av den regionala

polisledningen.

I motionerna Ju6 och Ju7 yrkas att länspolismästaren i

Östergötland skall lokaliseras till Norrköping. Motionärerna

anser att principen om att länspolismästaren bör lokaliseras

till den största polismyndigheten i länet skall tillämpas även i

Östergötlands län med hänsyn framför allt till att Norrköpings

polisdistrikt är större än Linköpings polisdistrikt. I motion

Ju207 yrkas bifall till propositionens förslag i denna del.

Vid ställningstagandet till frågan om länspolismästarnas

geografiska lokalisering kan utskottet ställa sig bakom

regeringens ovan redovisade argumentering för bedömningen av

denna fråga. Utskottet anser emellertid för sin del att

länspolismästaren bör lokaliseras till den största

polismyndigheten inom länet om inte några särskilda skäl talar

däremot. Härav följer att länspolismästarna i de län där

residensstaden samtidigt är centralort för den största

polismyndigheten i länet skall lokaliseras till denna stad.

Beträffande de län där residensstaden inte samtidigt är

centralort för den största polismyndigheten i länet

överensstämmer utskottets uppfattning med regeringens såvitt

avser lokaliseringen av länspolismästaren, i Södermanlands län

till Eskilstuna, i Älvsborgs län till Borås, i Skaraborgs län

till Skövde och i Västernorrlands län till Sundsvall. När det

gäller Östergötlands län gör emellertid utskottet en annan

bedömning än regeringen. Av organisationsplaner daterade den 1

juli 1991 framgår att det vid Linköpings polisdistrikt finns 249

polismanstjänster och 79 administrativa tjänster, medan det i

Norrköpings polisdistrikt finns 302 polismanstjänster och 105

administrativa tjänster. Vid beaktande av samma utgångspunkter

för bedömningen som beträffande övriga län kan utskottet inte,

med hänsyn till skillnaderna i storleksförehållanden mellan de

aktuella distrikten, finna några vägande skäl att beträffande

Östergötlands län frångå principen om lokalisering av

länspolismästaren till den största polismyndigheten i länet.

Länspolismästaren i Östergötlands län bör således placeras i

Norrköping. Vad utskottet nu med bifall till motionerna Ju6 och

Ju7 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. I detta ställningstagande ligger att utskottet avstyrker

bifall till motion Ju207.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande regional ledningsorganisation inom polisen

att riksdagen godkänner de i propositionen föreslagna

riktlinjerna för den regionala ledningsorganisationen inom

polisen, utom såvitt avser lokaliseringen av länspolismästarna,

2. beträffande lokalisering av länspolismästarna

att riksdagen dels godkänner de i propositionen föreslagna

riktlinjerna utom såvitt gäller Östergötlands län, dels

beträffande Östergötlands län med bifall till motionerna

1991/92:Ju6 och 1991/92:Ju7 samt med avslag på motion

1991/92:Ju207 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet har anfört om lokalisering till Norrköping.

res. (nyd)

Stockholm den 11 februari 1992

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

I beslutet har deltagit: Britta Bjelle (fp), Göthe Knutson

(m), Ulla-Britt Åbark (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Ingbritt

Irhammar (c), Birgit Henriksson (m), Nils Nordh (s), Liisa

Rulander (kds), Karl Gustaf Sjödin (nyd), Göran Magnusson (s),

Lars Sundin (fp), Sigrid Bolkéus (s), Christel Anderberg (m) och

Kent Carlsson (s).

Reservation

Lokalisering av länspolismästarna

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar

med "Vid ställningstagandet" och på s. 6 slutar med "motion

Ju207" bort ha följande lydelse:

Vid ställningstagandet till frågan om länspolismästarnas

geografiska lokalisering kan utskottet ställa sig bakom

regeringens ovan redovisade argumentering för bedömningen av

denna fråga. Utskottet anser således att länspolismästaren i

princip bör lokaliseras till den största polismyndigheten i

länet. Det sagda leder till att utskottet anser att

länspolismästarna skall lokaliseras, i Södermanlands län till

Eskilstuna, i Älvsborgs län till Borås, i Skaraborgs län till

Skövde och i Västernorrlands län till Sundsvall. När det gäller

Östergötlands län hyser utskottet uppfattningen att här liksom i

det stora flertalet fall länspolismästaren bör lokaliseras

till residensstaden d.v.s. Linköping. Utskottet kan således

godkänna de i propositionen föreslagna riktlinjerna för den

regionala ledningsorganisationen inom polisen även såvitt avser

lokalisering av länspolismästarna. Det sagda innebär att

utskottet tillstyrker bifall till motion Ju207 samt avstyrker

bifall till motionerna Ju6 och Ju7.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande lokalisering av länspolismästarna

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ju207 och med

avslag på motionerna 1991/92:Ju6 och 1991/92:Ju7 godkänner de i

propositionen föreslagna riktlinjerna beträffande lokalisering

av länspolismästarna.