Bet. 1991/92:KrU16

Kulturutskottets betänkande

1991/92:KRU16

Turism

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1991/92

KrU16

Sammanfattning

I årets budgetproposition föreslår regeringen bl.a. att

riksdagen skall godkänna nya riktlinjer för turistpolitiken, att

Sveriges turistråd skall avvecklas och att det statliga stödet

till turism under budgetåret 1992/93 skall utgå med 50 milj.kr.,

under förutsättning av att turistnäringen är beredd att bidra

med samma belopp och att stå för de framtida kostnaderna för

sina branschövergripande verksamheter.

I betänkandet behandlar utskottet förslagen i propositionen

samt vissa turistfrågor som aktualiserats genom motioner.

Utskottet förordar med anledning av förslag i propositionen

att målen för statens insatser inom turistområdet -- med ändring

av de turist- och rekreationspolitiska mål som lades fast av

riksdagen 1984 -- främst bör vara dels att påverka Sverigebilden

utomlands genom att sprida allmän utlandsinriktad

Sverigeinformation, dels att bistå med sådana exportfrämjande

marknadsföringsinsatser som kommer turistbranschen i dess helhet

till godo. Två motionsyrkanden om bibehållande av de tidigare

fastlagda målen -- bl.a. att förbättra möjligheterna för breda

folkgrupper till turism och rekreation på fritiden -- avstyrks.

Yrkanden i två motioner om riksdagsuttalanden om turismens

betydelse, om presentationen av Sverige som turistland och om

ett femårsprogram för fördubbling av besöksindustrin i Sverige

avstyrks av utskottet.

Turistbranschen är enligt utskottets bedömning bättre skickad

än en statligt finansierad organisation för marknadsföringen

utomlands av Sverige som turistland. Utskottet föreslår därför

att Sveriges turistråds marknadsföringsverksamhet avvecklas.

Utskottet föreslår vidare, med anledning av förslag i

propositionen och i sju motioner, att en ny statlig

turistdelegation inrättas för att upphandla

marknadsföringstjänster och samordna statens internationella

insatser för turismen. Tjänster skall köpas främst från ett nytt

bolag som branschens organisationer bildar. Bolagets ändamål är

att tillhandahålla informations- och marknadsföringstjänster för

att utveckla resandet till och i Sverige. Delegationen skall

även kunna köpa tjänster från bl.a. Exportrådet och Svenska

institutet. Den skall endast undantagvis bedriva egen operativ

verksamhet.

Den nya delegationen bör, föreslår utskottet med anledning av

yrkanden i tre motioner, även handha vissa andra av Turistrådets

nuvarande uppgifter. Bl.a. bör delegationen svara för

remissyttranden, sörja för långsiktig kunskapsuppbyggnad, handha

internationella kontakter, besluta i bidragsärenden och främja

handikappades möjligheter till turism och rekreation. Utskottet

avstyrker i detta sammanhang sex motionsyrkanden avseende

NUTEK:s ansvar på turistområdet, huvudmannaskapet för

Turistrådets nuvarande forsknings- och utvecklingsverksamhet och

lokaliseringen av den nya turistmyndigheten.

Till följd av sina ovan redovisade ställningstaganden

tillstyrker utskottet att regeringen bemyndigas att vidta

åtgärder för att avveckla Turistrådet och att lagen om

beslutanderätt för Sveriges turistråd upphävs.

Utskottet föreslår att 100 milj.kr. anvisas för stöd till

turism under budgetåret 1992/93. I samband härmed anför

utskottet att det nya bolaget bör kunna påräkna uppdrag från

staten i betydande omfattning i vart fall under en treårsperiod,

innan statens upphandling kan styras helt av kommersiella

överväganden. Utskottet uttalar att regeringen bör få använda

anslaget Särskilda avvecklingskostnader för Sveriges turistråd

även för att främja en smidig övergång till den nya

marknadsföringsorganisationen.

Motioner om regler för att tillförsäkra turister information

om miljöförhållandena på utländska turistorter och om åtgärder

för en förändrad attityd till utländska besökare avstyrks.

Socialdemokraternas representanter i utskottet har avgett sju

reservationer. De vill bibehålla de tidigare målen för turist-

och rekreationspolitiken. De anser att staten bör ha ett

inflytande i det nya bolaget och att den nya delegationen skall

få vidare arbetsuppgifter och större resurser än vad utskottet

föreslagit.

I en meningsyttring av företrädaren för Vänsterpartiet

framförs att det inte finns skäl att avveckla det nuvarande

Turistrådet och att det statliga stödet till turism för nästa

budgetår bör bestämmas till 123 milj.kr.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1991/92:100 bilaga 13

(näringsdepartementet) under huvudavsnittet B. Industri m.m.

dels under punkt B 3. Stöd till turism (s. 32--36)

föreslagit riksdagen att

1. upphäva lagen (1984:477) om beslutanderätt för Sveriges

turistråd,

2. till Stöd till turism för budgetåret 1992/93 anvisa ett

reservationsanslag på 50 000 000 kr.,

3. godkänna vad i propositionen anförts om avvecklingen av

stiftelsen Sveriges turistråds verksamhet samt bemyndiga

regeringen att vidta de åtgärder som från statens sida behövs

för att upplösa stiftelsen,

4. godkänna de ändrade riktlinjer för turistpolitiken som

förordats i propositionen,

dels under punkt B 4. Särskilda avvecklingskostnader för

Sveriges turistråd (s. 37) föreslagit riksdagen att

till Särskilda avvecklingskostnader för Sveriges turistråd för

budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Inom regeringskansliet har upprättats förslag till lag om

upphävande av lagen (1984:477) om beslutanderätt för Sveriges

turistråd. Lagförslaget har intagits i bilaga 1 till

betänkandet.

Motionerna

1991/92:Kr501 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)

vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om skyldigheten för svenska researrangörer att

informera om miljösituationen i turistländerna.

1991/92:Kr502 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

den på olika sätt och med olika medel värnar om och befrämjar

turismen och industrin,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

den därvid speciellt uppmärksammar Stockholms ytterst

betydelsefulla roll för turismutvecklingen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sveriges turistråd bör omstruktureras och utvecklas enligt i

motionen angivna riktlinjer.

1991/92:Kr503 av Nils T Svensson och Lennart Nilsson (s) vari

yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om betydelsen av Turist- och resedatabasen.

1991/92:Kr504 av Stina Eliasson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående Turistrådets framtid,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att vissa arbetsuppgifter och funktioner

hos Turistrådet samlokaliseras till Östersund med

glesbygdsmyndigheten, högskolan, projekt inom Turistrådets

FoU-enhet och den till Östersund utlokaliserade

ERU-verksamheten.

1991/92:Kr507 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en nationellt baserad

organisation med samordningsansvar för turistnäringen,

2. att riksdagen hos regeringen begär att Sveriges turistråd

ombildas till aktiebolag.

1991/92:Kr508 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att man medverkar till

bildandet av ett privatägt bolag för marknadsföring av svensk

turism enligt vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen anslår minst 100 milj.kr. för att köpa

marknadsföring av Sverige av det nya bolaget,

3. att riksdagen hos regeringen begär att man skyndsamt

utreder och föreslår samordningsåtgärder för svensk turism

utomlands genom ambassaderna, Svenska institutet och Sveriges

exportråd.

1991/92:Kr509 av Leo Persson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att de av riksdagen fastlagda riktlinjerna

för turism och rekreation skall gälla,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ett nationellt turistråd och

det fortsatta statliga stödet till turistrådet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om glesbygdsmyndigheten i Östersund.

1991/92:Kr513 av Birgitta Wistrand (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att arbeta för en förändrad inställning

till människor som kommer på besök till Sverige så att de känner

sig välkomna oavsett om de är affärsmän, forskare, studenter

eller turister,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att verka för att Sverige som turistland

presenteras på ett intresseväckande och professionellt sätt,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett program med syftet att fördubbla

besöksindustrin på fem år.

1991/92:Kr514 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

den framtida satsningen på ett nationellt turistråd och dess

kunskapsuppbyggnad bl.a. i samarbete med högskolan i Östersund.

1991/92:Kr515 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del

beslutar att de fastlagda målen för turist- och

rekreationspolitiken skall gälla,

2. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del

beslutar att ett nationellt turistråd med statligt ekonomiskt

engagemang samt ansvar inom organisationen skall finnas,

3. att riksdagen begär att regeringen till riksdagen snarast

återkommer med förslag till omstrukturering och finansiering av

marknadsföringsdelen av Sveriges turistråd i enlighet med vad i

motionen anförts,

4. att riksdagen beslutar att ansvarsområdet för Turistrådets

delegation överförs till en delegation för samordning och

utveckling av turist- och rekreationspolitiken,

5. att riksdagen till nytt anslag Delegationen för samordning

och utveckling av turist- och rekreationspolitiken under

förutsättning av bifall till att-sats 4 för budgetåret 1992/93

anvisar 11 000 000 kr.,

6. att riksdagen begär att regeringen till riksdagen

återkommer med förslag till organisation och lokalisering av

Delegationen för samordning och utveckling av turist- och

rekreationspolitiken i enlighet med vad i motionen anförts,

7. att riksdagen till Delegationen för samordning och

utveckling av turist- och rekreationspolitiken till ny

anslagspost Utvecklings- och försöksverksamhet för budgetåret

1992/93 anvisar 4 000 000 kr.,

8. att riksdagen till Delegationen för samordning och

utveckling av turist- och rekreationspolitiken till ny

anslagspost Bidrag till organisationer för budgetåret 1992/93

anvisar 5 000 000 kr.,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att närings- och teknikutvecklingsverket

får ett uttalat ansvar också för företagsutveckling och regional

utveckling av turistföretagen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Turistrådets forsknings- och

utvecklingsverksamhet.

1991/92:N270 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

18. att riksdagen till Stöd till turism för budgetåret 1992/93

anslår 73000000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller

således 123000000 kr.

Ärendets beredning

Som ett led i ärendets beredning har utskottet den 20 februari

1992 hållit en offentlig utfrågning om turistbranschens villkor

m.m.

Vid utfrågningen lämnades information av dels

näringsminister Per Westerberg, dels företrädare för

följande myndigheter och organisationer, nämligen

länsstyrelserna i Gotlands län och Jämtlands län, Sveriges

turistråd, Folkparkerna, Föreningen SverigeTurism (FÖRST),

Svenska Campingvärdars Riksförbund (SCR), Svenska

Liftanläggningars Organisation (SLAO), Svenska Resebranschens

Riksförbund (RRF), Svenska Turistföreningen (STF) och Sveriges

Hotell- och Restaurangförbund (SHR).

Vad som förekommit vid utfrågningen framgår av bilaga 2

till betänkandet.

Utskottet

Inledning

Turismens betydelse

Turismens betydelse för svenskt näringsliv och allmänt för

välfärden har vid upprepade tillfällen framhållits av utskottet

(se exempelvis bet. 1990/91:KrU16). Senaste tillgängliga

uppgifter -- hämtade ur Sveriges turistråds fördjupade

anslagsframställning för budgetåren 1991/92--1993/94 -- ger

följande belägg för näringens betydelse.

Svensk turism omsatte år 1989 drygt 100 miljarder kronor.

Antalet företag som är verksamma i branschen uppgår till 21 000.

De sysselsätter cirka 200000 personer.

Utländska turister omsatte årligen mer än 16 miljarder

kronor, vilket motsvarar omkring 3 % av den totala exporten och

15 % av tjänsteexporten.

Turismens betydelse på det internationella planet kan belysas

av följande uppgifter, hämtade ur Turistrådets

anslagsframställning för budgetåret 1992/93. Enligt World

Tourism Organization har de årliga inkomsterna av internationell

turism ökat med i genomsnitt 9,3 % under 1980-talet.

Organisationen beräknar att internationell och nationell turism

tillsammans för närvarande omsätter 2 510 miljarder dollar

årligen, motsvarande 5,5 % av världens samlade

bruttonationalprodukt, och sysselsätter 112 miljoner människor.

Den statliga turistpolitikens nuvarande mål

Målen för den svenska turistpolitiken lades fast i ett

beslut av riksdagen år 1984 (prop. 1983/84:145, bet. KrU 22,

rskr. 353). Riksdagen biföll propositionen, i vilken målen

angivits vara följande, nämligen

-- att genom marknadsföringsåtgärder och utveckling av

turistnäringen åstadkomma

* förbättringar i svensk bytesbalans

* regionala effekter

* sysselsättningsmässiga effekter

att förbättra möjligheterna för breda folkgrupper till

turism och rekreation på fritiden (det sociala målet).

Utskottet behandlade senast under riksmötet 1990/91 (bet.

1990/91:KrU16) med anledning av motionsyrkanden frågan om målen

för statens turistpolitik och uttalade då att det inte fann

anledning att ompröva eller komplettera målen.

I den under december 1990 tillsatta turistrådsutredningens

betänkande (SOU 1991:58) Ett nytt turistråd anges att målet för

den statliga turistpolitiken bör vara att främja och utveckla

turismen till och i Sverige.

Ansvarsfördelningen inom turistpolitiken bör enligt

utredningen vara följande.

* Regeringskansliet svarar för samordning av insatser som har

stor vikt för turismen.

* De generella målen skall fullgöras inom ramen för de

myndigheter som har det generella ansvaret --

industriverket/NUTEK, naturvårdsverket, länsstyrelserna, de

regionala utvecklingsfonderna, högskolorna.

* Ansvaret för att främja resande till Sverige åvilar Sveriges

turistråd.

* Samarbetet i det exportfrämjande arbetet på turismens område

kräver delvis nya samarbetsformer mellan Sveriges turistråd,

Svenska institutet och Sveriges exportråd.

* Kommuner och landsting, i första hand genom sina regionala

turistråd, svarar för att främja och utveckla turismen i

Sverige. En samverkan i större regioner underlättar detta

arbete.

* För att främja och utveckla turismen i Sverige spelar även

ideella organisationer en viktig roll.

Sveriges turistråd

Allmänt

Sveriges turistråd är en stiftelse inrättad av staten, Svenska

kommunförbundet och Landstingsförbundet. Dess styrelse utses av

regeringen.

Turistrådets uppdrag är att allmänt verka för att den statliga

turistpolitikens mål uppfylls. Turistrådet skall samordna och ge

service till företag inom turistbranschen och ideella

organisationer liksom till de offentliga organ som har uppgifter

inom eller i anslutning till turistsektorn.

Turistrådet har vidare ålagts vissa myndighetsuppgifter. Dessa

fullgörs med stöd av lagen (1984:477) om beslutanderätt

för Sveriges turistråd av en delegation inom Turistrådet.

Delegationen utses särskilt av regeringen.

Turistrådet har ett huvudkontor i Stockholm och marknadskontor

utomlands i tio länder. Viss verksamhet har sedan en tid

lokaliserats till Östersund. Turistrådet har också ett

dotterbolag, Resurs AB, för konsultverksamhet. Detta bolags

verksamhet upphör i nuvarande form den 30 juni 1992, varefter

den kommer att drivas vidare i ny form.

Turistrådet redovisar, bl.a. i sina anslagsframställningar,

sin verksamhet uppdelat på fyra delområden, kunskap,

marknad, information och service samt sektor. Av

verksamheten inom de olika delområdena bör följande nämnas som

bakgrund till den fortsatta framställningen.

Inom området kunskap utvecklar Turistrådet

informationssystem om turism. En del härav är att handha en

årlig inkvarteringsstatistik, som utarbetas av statistiska

centralbyrån på Turistrådets uppdrag. En turist- och

resedatabas vari ingår uppgifter från en löpande

resevaneundersökning har utvecklats, liksom en

produktdatabank som vid slutet av budgetåret 1990/91

innehöll uppgifter om 2000 aktuella evenemang, 2000

sevärdheter, 1000 aktiviteter samt 300 uppgifter av allmän

karaktär. Baserna har efterhand ställts till förfogande för

olika externa intressenter såsom myndigheter, högskolor,

organisationer och företag. Inom området kunskap utarbetar

Turistrådet också analysmodeller m.m. till hjälp för studier av

turism.

Till området marknad hör bl.a. verksamheten vid

Turistrådets marknadskontor samt administrationen av särskilda

kampanjer och projekt i Sverige och utomlands liksom

marknadsbedömningar.

Inom området information och service produceras

tidskriften Svensk turism, ett nyhetsblad och flera olika

faktablad, kalendrar och broschyrer. Informationsverksamheten

riktas mot press -- inhemsk och utländsk -- samt mot konsumenter

och säljledsrepresentanter.

Området sektor omfattar bl.a. kontakter med offentlig

sektor, lokala och regionala turistorganisationer och

näringslivet. Även kontakter med internationella organisationer

hör hit.

I delegationens myndighetsuppgifter ingår att besluta i

vissa bidragsärenden och att yttra sig över arbetsmarknads-

och regionalpolitiska stödärenden. Delegationen ansvarar även

för att med olika stöd- och stimulansåtgärder utveckla Sverige

som turistland. Ett led i denna verksamhet är upprättandet av en

strukturplan för svensk turism. -- Inom ramen för delegationens

verksamhet har insatser gjorts bl.a. för att utveckla natur- och

kulturturism samt bil-, cykel- och sportfisketurism. Vidare har

delegationen verkat bl.a. för att öka turistanläggningarnas

tillgänglighet för handikappade och andra utsatta

samhällsgrupper och för att bevaka turismens intressen vid

utvecklingen av infrastrukturen.

Utredningar

Turistrådets organisation och verksamhet har under senare år

varit föremål för utredning och överväganden i flera sammanhang.

Riksrevisionsverket (RRV) har i en förvaltningsrevision

granskat Turistrådet. Resultatet av granskningen presenteras i

en rapport dagtecknad den 13 december 1989 (RRV dnr 1988:1502).

RRV föreslår förändringar såväl i Turistrådets uppgifter som i

dess organisation. RRV föreslår att Turistrådet skall ha som

huvuduppgift att med producenternas intressen som utgångspunkt

och utifrån ett nationellt perspektiv främja en ökning av

turismen i Sverige. Eftersom Turistrådet enligt RRV:s mening bör

arbeta på nationell nivå för att åstadkomma en ökad turism i

Sverige bör rådet inte samtidigt ha som uppgift att skapa

regional balans och sysselsättning. RRV föreslår mot denna

bakgrund att Turistrådet inte skall ha till uppgift att bidra

till genomförandet av regional- och sysselsättningspolitiken.

Även uppgiften att förbättra breda folkgruppers möjligheter till

turism och rekreation anser RRV primärt vara en fråga för andra

organisationer än Turistrådet.

Riksdagens revisorer har granskat Turistrådets befattning

med det sociala målet för turistpolitiken. Revisorerna har

undersökt hur Turistrådet genom sin verksamhet bidrar till

förverkligandet av målen och hur detta redovisas till riksdagen.

I revisorernas förslag 1990/91:13 till riksdagen anför

revisorerna bl.a. att granskningen visar att Turistrådets

verksamhet inte varit särskilt inriktad på att bidra till de

sociala målen för turism och rekreation. Revisorerna redovisar

att de sociala aspekterna på turism och rekreation till stor del

har hanterats i rådets delegation. Detta har fått till följd att

Turistrådet inte helt har tagit det samlade ansvaret för

verksamheten, anför revisorerna.

Turistrådsutredningen föreslog att Turistrådets mål skulle

formuleras sålunda: Sveriges turistråd skall verka för ett ökat

resande till Sverige. Inriktningen av Turistrådets verksamhet

kunde enligt utredningen karaktäriseras på följande sätt.

* Sveriges turistråd bör i första hand svara för informations-

och marknadsföringsinsatser som syftar till att få utländska

turister till Sverige.

* En av förutsättningarna för att kunna sälja Sverige

utomlands är att det sker en utveckling av turistprodukter.

Turistrådets uppgift i detta sammanhang är att genom kunskap öka

medvetenheten hos aktörerna inom näringsliv, offentlig sektor

och ideella organisationer om behovet av samverkan för att skapa

och utveckla turistprodukter av god kvalitet. Det konkreta

arbetet sker lokalt eller regionalt, vilket inte utesluter en

samverkan på riksnivå.

* Sveriges turistråd bör verka för en ökad samordning på den

regionala nivån i syfte att stärka de organisationer som svarar

för information och marknadsföring av turism i Sverige.

* Sveriges turistråd bör förutom information och

marknadsföring på utlandsmarknaden även ha ett ansvar för sådana

frågor som kräver kontakter med myndigheter och organisationer

som verkar på nationell nivå och där det finns uppenbara behov

av lösningar som avser hela landet. I denna roll kan Sveriges

turistråd fungera som sektorsbevakare gentemot andra

myndigheter.

Riksdagsbehandling under år 1991

I sitt betänkande 1990/91:KrU16 uttalade utskottet -- med

anledning av riksdagens revisorers förslag och av

motionsyrkanden -- att turistrådsutredningen borde ges i

uppdrag att även pröva Turistrådets framtida befattning med det

sociala målet för turist- och rekreationspolitiken.

Utskottet avstyrkte motioner med förslag om att Turistrådet

genast skulle få en starkare inriktning mot marknadsföring av

Sverige som turistland och om annorlunda formulerat uppdrag till

utredningen, nämligen ett uppdrag som huvudsakligen skulle

inriktas mot marknadsföring.

I proposition 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska

politiken anfördes -- dock utan att något formellt förslag

förelades riksdagen -- att statens engagemang i Turistrådet

skulle avvecklas under budgetåret 1992/93.

Vid sin behandling av propositionen uttalade finansutskottet i

sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:FiU10 att

utskottet ansåg att det var viktigt att den svenska turismen

kunde arbeta under så goda villkor att den var konkurrenskraftig

gentemot omvärlden. Utskottet ansåg att det var fel att i

rådande läge avveckla stödet till Turistrådet. Rådet skall

utvecklas och omstruktureras, samtidigt som branschens

delaktighet bör öka, anförde utskottet. Det är

sannolikt viktigt för att få rätt impulser till inriktning av

verksamheten. Branschen är emellertid oenhetlig och småskalig

till sin natur, vilket gör att det finns naturliga begränsningar

för detta engagemang. Staten bör därför -- anförde

finansutskottet -- fortsätta att ge stöd till ett omstrukturerat

turistråd och främja turismen i Sverige.

Den statliga turistpolitikens mål och verksamhetsområde

Propositionen

I årets budgetproposition utvecklas frågan om statens insatser

för turismen. Vad som där anförs kan sammanfattas på följande

sätt. Turistföretagen gynnas av åtgärder inom skatte- och

småföretagspolitiken. Exempel på sådana åtgärder är sänkning

av mervärdesskatten på hotell- och restaurangtjänster och

utvidgning av systemet med nedsättning av sociala avgifter inom

delar av det regionalpolitiska stödområdet. Trafikpolitiska

åtgärder med avseende på inlandsbanan gynnar också turismen i

berörda områden. -- Det är turistbranschens eget ansvar att

driva sina gemensamma informations- och

marknadsföringsåtgärder. Branschen är bättre skickad för detta

än ett statligt turistråd. Detta gäller även med avseende på

turismens utveckling på det regionala och lokala planet. I den

mån kommuner och landsting engagerar sig i turistfrämjandet bör

detta ske i samarbete med näringslivet eller dess

branschorganisationer. Statliga länsmyndigheter har möjlighet

att prioritera turistverksamheter inom ramen för befintliga

resurser. -- Staten har ansvaret för den samlade Sverigebilden

utomlands, medan branschen bör svara för den kommersiellt

inriktade marknadsföringen. Till följd av dessa överväganden bör

det nuvarande Turistrådet avskaffas. Detta innebär, för

utlandsinformationens del, förändringar i Svenska institutets

verksamhet. -- Det anförda innebär att 1984 års

turistpolitiska mål saknar aktualitet.

Motionerna

I motionerna Kr509 (s) yrkande 1 och Kr515 (s) yrkande 1

hemställs om uttalande att 1984 års mål alltjämt skall

gälla.

Motionärerna bakom motion Kr515 anser att de viktigaste målen

för samhällets politik vad avser turismen är att utveckla denna

så att den ger största möjliga sysselsättning samt regional- och

valutaeffekter och välfärdspolitiska effekter. Enligt

motionärerna är 1984 års mål i högsta grad aktuella; samtidigt

är motionärerna beredda att söka nya vägar och strategier för

att nå dem.

Presentationen i motion Kr509 av turistpolitikens mål

överensstämmer i allt väsentligt med den i motion Kr515.

Motionären framhåller vidare att turistpolitiken måste utgå från

alla de aspekter som ryms inom turism och rekreation. Turismen

kan inte jämföras med andra branscher såsom skog och gruvor,

anför motionären.

Utskottets bedömning

Utskottet vill inledningsvis uttala att det delar den

uppfattning som framförs i propositionen om värdet av generella

åtgärder för att förbättra företagandets villkor. Då utskottet i

det följande behandlar endast sådana frågor som rör

turistbranschens särskilda villkor, skall vad utskottet anför

ses mot denna bakgrund.

Utskottet anser att vid avgränsningen av verksamhetsfältet

för statens insatser för turismen måste skillnad göras mellan

den turistfrämjande verksamhet som riktas mot utlandet och den

som väsentligen söker sin kundkrets inom landet.

Vad avser den utlandsinriktade marknadsföringen bör

visserligen de företag vars tjänster marknadsförs -- i enlighet

med vad som gäller för andra exportnäringar -- svara för sin

egen verksamhet. Branschstrukturen gör dock -- liksom för andra

småföretagsdominerade branscher -- att behovet av statliga

insatser för extern exportservice och externt organiserade

exportaktioner framstår som mera behövliga än annars. Det

kan också finnas ett naturligt behov av branschgemensamma

insatser där nyttan för enskilda företag inte är sådan att

det kan förväntas att dessa, ens i samverkan, bär hela

kostnaden.

Den branschgemensamma marknadsföringen av Sverige som

turistland ligger till sin natur nära den form av allmän

Sverigeinformation som omfattas av statens ansvar att

sprida en positiv Sverigebild utomlands. Ett nära samarbete

mellan de aktörer som driver dessa verksamheter är därför

naturligt.

Det är -- med utskottets synsätt -- i gränsområdet mellan den

allmänna Sverigeinformationen, utan särskild turistvinkling, och

den form av Sverigeinformation som också fungerar som

turistmarknadsföring som staten främst bör engagera sig. Ett

sådant engagemang bör komma till uttryck bl.a. genom ett

statligt stöd till sådan branschgemensam exportfrämjande

verksamhet som utskottet behandlat ovan.

Det anförda leder till slutsatsen att staten även

fortsättningsvis bör engagera sig i marknadsföringen utomlands

av Sverige som turistland.

Vad gäller turistfrämjande inom Sverige saknas anledning

att av hänsyn till turistföretagen eller av andra skäl göra

någon skillnad mellan dem och företag i andra branscher vad

avser regionalpolitiska och sysselsättningsfrämjande åtgärder.

Utskottet anser alltså -- i enlighet med regeringens förslag --

att någon särskild målsättning om regional utveckling och om

sysselsättning vad avser turistbranschen inte är motiverad.

I frågan om bibehållande av det sociala målet vill

utskottet framhålla att det naturligtvis är angeläget att nå

sådana sociala effekter som åsyftades då målen formulerades. Med

det synsätt på målen i övrigt för statens insatser på

turistområdet som utskottet presenterat i det föregående är det

dock svårt att tillfredsställande motivera speciella insatser

för detta mål inom ramen för en särskild turistpolitik. En annan

sak är att åtgärder för att generellt göra svensk turism mera

attraktiv också får återverkningar på dess tillgänglighet för de

grupper varom här är fråga. Utskottet återkommer nedan till

vissa åtgärder för detta ändamål.

I enlighet med det anförda bör statens mål för sina insatser

inom turistområdet främst vara dels att påverka

Sverigebilden utomlands genom att sprida allmän utlandsinriktad

Sverigeinformation, dels att bistå med sådana

exportfrämjande marknadsföringsinsatser som kommer

turistbranschen i dess helhet till godo.

Vad utskottet anfört om målen för statens insatser inom

turistområdet bör riksdagen med anledning av regeringens förslag

och med avslag på motionerna Kr509 yrkande 1 och Kr515 yrkande 1

som sin mening ge regeringen till känna.

Vissa allmänna turistfrågor

Motionerna

I två motioner behandlas allmänna frågor om turismens

betydelse och villkor.

Motionärerna bakom motion Kr502 (s) framhåller -- med

hänvisning till statistiska uppgifter från Turistrådet --

turismens stora betydelse för landets sysselsättning och

ekonomiska utveckling. De anser att en kraftig satsning på

besöksnäringen skulle få goda effekter i dessa avseenden. Vidare

anför de att Stockholmsregionen måste betraktas som motorn i

navet för turistindustrin. Motionärerna hemställer om uttalande

att regeringen på olika sätt och med olika medel skall värna om

och befrämja turismen och industrin (yrkande 1) och att i detta

sammanhang Stockholms ytterst betydelsefulla roll för

turismutvecklingen uppmärksammas (yrkande 2).

I motion Kr513 (m) betonas vikten av att Sverige som

turistland presenteras på ett intresseväckande och

professionellt sätt (yrkande 3). Enligt motionären finns

förutsättningarna att nå framgång med ett program syftande till

att inom fem år fördubbla besöksindustrin i Sverige (yrkande 4).

Utskottets bedömning

Av utskottets inledande redogörelse för turismens betydelse

framgår att motionärernas uppfattning i de aktuella frågorna

ligger i linje med utskottets uppfattning. Utskottet behandlar i

det följande olika frågor om åtgärder som syftar till att

åstadkomma en sådan förmånlig utveckling av den svenska

turistnäringen som motionärerna åsyftar. Med hänsyn härtill

erfordras enligt utskottets mening inte något riksdagens

uttalande med anledning av motionerna Kr502 yrkandena 1 och 2

samt Kr513 yrkandena 3 och 4.

Statens insatser för turismen

Sverigepresentationen utomlands

Motionerna

Frågan om behovet av en nationell turistorganisation och om

vilket engagemang staten bör ha i en sådan organisation tas upp

i sju motioner.

Motionärerna bakom motion Kr502 (s) anför att det i arbetet

med att lansera Sverige -- och särskilt Stockholm -- är

nödvändigt med en sammanhållande kraft. Turistrådet skall i dag

ha den uppgiften, anför de, men rådet har tyvärr inte lyckats så

väl som hade varit önskvärt. Turistrådet måste ges en mera

operationell roll, samtidigt som de lokala

turistorganisationerna och andra intressenter på marknaden ges

ett större inflytande på Turistrådets verksamhet, anser

motionärerna. De föreslår därför att Turistrådet omstruktureras

och utvecklas enligt dessa riktlinjer (yrkande 3).

I motion Kr 504 (c) anförs att Sverige, som andra länder,

behöver ett nationellt turistråd. Motionären anser att flera av

Turistrådets funktioner är sådana som det allmänna inte bör ägna

sig åt. Här ligger enligt henne en förklaring till att

Turistrådet har haft svårt att fungera. Enligt motionären har

Turistrådets hittillsvarande arbete medfört att mera naturliga

huvudmän för vissa av dess verksamhetsgrenar inte haft anledning

att själva bygga upp sådana verksamheter. Nu behövs viss tid för

att föra över de alltjämt intressanta funktionerna till dessa

huvudmän, anför hon. Vad avser turistisk basmarknadsföring av

Sverige utomlands och den s.k. Sverigebilden kan dessa uppgifter

överlåtas på en av turistnäringen bildad organisation resp. ingå

i det arbete som Svenska institutet utför med presentation av

Sverige utomlands, anser motionären (yrkande 1 delvis).

Enligt motion Kr507 (fp) måste Sverige även fortsättningsvis

ha en nationell turistorganisation. Formerna för denna kan dock

diskuteras, anför motionären, som med hänvisning till

turistrådsutredningens betänkande föreslår att Turistrådet

omvandlas till aktiebolag. En sådan ombildning skulle öppna

möjligheter för näringslivet att efter förmåga ta ekonomiskt

ansvar för en basorganisation, anför motionären.

I motion Kr508 (nyd) anförs att det främst är näringslivet som

skall marknadsföra turism inom och utom landet. Staten skall

medverka genom att erbjuda ett utnyttjande av sina resurser

utomlands och genom att köpa tjänster av ett bolag, som

motionärerna föreslår skall bildas med intressenter från

turistnäringen (yrkande 1). Motionärerna anser vidare att en

utredning bör ske av hur Svenska institutet, Exportrådet och

utrikesrepresentationen bättre kan utnyttjas för insatser för

turismen (yrkande 3).

Motionären bakom motion Kr509 (s) anser (yrkande 2) att en ny

samordningsmyndighet behövs för samhällsinsatser. Ett nytt

turistråd bör koncentrera sig på marknadsföringsinsatser -- i

samarbete med turistnäringen och regionala turistorganisationer

-- för att marknadsföra Sverige i utlandet och då särskilt på

närmarknaderna. Övriga arbetsuppgifter för dagens Turistråd bör

överföras till resp. verksamhets naturliga huvudmän, anför

motionären.

Enligt motion Kr514 (fp) innebär riksdagens ställningstagande

till proposition 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska

politiken (jfr s. 9--10 ovan) att staten också fortsättningsvis

skall stödja ett nationellt turistråd. Motionären anför bl.a.

att han utgår från att Sverige även i framtiden kommer att ha

ett nationellt turistråd med statlig medfinansiering. Enligt

hans mening bör det nuvarande Turistrådet ombildas till

aktiebolag.

I motion Kr515 (s) hemställs att riksdagen beslutar att ett

nationellt turistråd med statligt ekonomiskt engagemang och

ansvar inom organisationen skall finnas (yrkande 2).

Motionärerna anför att Sverige, i likhet med övriga länder i

Europa, behöver ett nationellt turistråd. Enligt dem bör ett

nytt turistråds uppgifter koncentreras till

marknadsföringsuppgifter med ett aktivt engagemang av

turistnäringen och dess organisationer. Näringens ansvar bör öka

väsentligt. Motionärerna bedömer vad regeringen anfört om att

Svenska institutets presentation av Sverige utomlands skall

omfatta även turistiska aspekter som intressant. De anser att

staten -- oavsett blivande organisationsform -- skall ha ett

ansvar inom organisationen; vid en aktiebolagsbildning skall

staten vara aktieägare. -- Motionärerna föreslår att regeringen

återkommer med ett nytt förslag som avser omstrukturering och

finansiering av marknadsföringsdelen av Turistrådet (yrkande 3).

Utskottets bedömning

Marknadsföringen utomlands av Sverige som turistland

Utskottet behandlar under detta avsnitt först frågan om

formerna för statens engagemang i marknadsföringen av Sverige,

därefter vissa frågor rörande STF:s deltagande i

marknadsföringen m.m.

Utskottet har i det föregående anfört att staten även

fortsättningsvis bör engagera sig i marknadsföringen utomlands

av Sverige som turistland. Utskottet har även angivit att

statens mål för sina insatser inom turistområdet främst bör vara

dels att påverka Sverigebilden utomlands genom att sprida allmän

utlandsinriktad Sverigeinformation, dels att bistå med sådana

exportfrämjande marknadsföringsinsatser som kommer

turistbranschen i dess helhet till godo.

De marknadsföringsinsatser som skall riktas mot utlandet har å

ena sidan betydande likheter med den utlandsinformation som

utrikesdepartementet och Svenska institutet redan bedriver, och

gränsar å andra sidan till sådan exportfrämjande verksamhet som

Exportrådet har i uppdrag att utföra. Utskottet anmärker att

frågan om statens roll i den exportfrämjande verksamheten vid

Exportrådet behandlas av näringsutskottet i dess betänkande

1991/92:NU23.

Utskottet har inhämtat att organisationer inom turistbranschen

har vidtagit åtgärder för att bilda ett aktiebolag för att

producera bl.a. utlandsinriktad turistinformation. Bolagets

ändamål skall vara att tillhandahålla informations- och

marknadsföringstjänster för att utveckla resandet till och i

Sverige. Bolagsbildningen har initierats efter diskussioner

mellan näringsdepartementet och organisationerna. Verksamheten

avses komma i gång snarast.

Det finns anledning att anta att det från turistbranschen i

framtiden kommer att kunna erbjudas sådana tjänster som ligger

inom ramen för vad staten bör ha ansvar för vad gäller

marknadsföring av Sverige utomlands. Samtidigt kan som nämnts

utrikesdepartementet, Svenska institutet och Exportrådet komma i

fråga som aktörer på samma område.

Utskottet bedömer -- i enlighet med vad som anförts i

propositionen -- att branschen måste anses bättre skickad än en

statligt finansierad organisation som Turistrådet för uppgiften

att planera och genomföra marknadsföringen av sina tjänster. I

konsekvens härmed anser utskottet att Turistrådets verksamhet

inom marknadsföringsområdet bör avvecklas.

Statens organisation för marknadsföring av Sverige utomlands

kan med hänsyn till det anförda begränsas till att avse vad som

behövs för upphandling av insatser som produceras av andra

aktörer på marknadsmässig bas samt samordning av den sålunda

upphandlade verksamheten med de insatser som görs av bl.a.

utrikesdepartementet, Svenska institutet och Exportrådet.

Utskottet föreslår att statens insatser inom turistområdet

organiseras på så sätt som beskrivits ovan. En förutsättning

härför är att det i en snar framtid kommer att finnas ett

tillfredsställande utbud av tjänster med inriktning på

marknadsföring utomlands av Sverige som turistland. Det ovan

nämnda bolaget torde komma att spela en central roll för att

åstadkomma ett sådant utbud. Uppbyggnaden av dess verksamhet

synes i sin tur kräva att staten inledningsvis bidrar till

finansieringen av bolagets verksamhet genom att köpa tjänster av

det. Medel bör anslås för ändamålet. Utskottet anmärker att

statens upphandling av tjänster inte bör avse annat än den mot

utlandet riktade marknadsföring som utskottet behandlat ovan.

Bolagets verksamhet avseende marknadsföring inom Sverige kommer

alltså att från början bli beroende av marknadens villkor.

För att bolaget skall kunna bygga upp sin verksamhet -- och

statens insatser få avsedd effekt -- bör bolaget kunna räkna med

att få uppdrag i betydande omfattning under rimlig tid -- i vart

fall under en treårsperiod -- innan statens upphandling kan

styras helt av kommersiella överväganden.

Det har upplysts att uppgifterna om bolagsbildningen har väckt

frågan om huruvida STF skall delta som aktieägare i bolaget.

Detta framstår enligt utskottets mening av många skäl som

önskvärt. STF:s speciella erfarenheter av fjällturism och annan

småskalig turism ger ett värdefullt komplement till övriga

delägares insikter. Om STF väljer att teckna aktier i bolaget

bör föreningen ges ett bidrag som kompenserar den för dess

utgift.

I detta sammanhang vill utskottet tillägga följande. Ett

deltagande av STF i det nya bolaget bör främja bolagets

kompetens avseende sådan småskalig turism som STF utvecklar.

Detta kan i sin tur antas förbättra marknadsföringen av sådan

turism på utlandsmarknaderna. Härigenom bör på lång sikt

efterfrågan på sådan turism -- och därmed möjligheten att bygga

upp den -- öka.

STF har sedan länge organiserat turism i Sverige med nära

anknytning till svensk natur. Särskilt föreningens

fjällverksamhet är välkänd. Föreningen har i sin verksamhet

också i övrigt bidragit till att sprida kännedom om och intresse

för svenska natur- och kulturvärden. Mycket av vad STF erbjuder

på turistmarknaden kan sägas ligga inom ramen för vad som brukar

benämnas kulturturism. STF:s utbud har i många avseenden en

lågprisprofil. Dess framgångsrika arbete med att bygga upp ett

nät av prisbilliga övernattningsmöjligheter utgör ett exempel på

detta. Med hänsyn till det anförda anser utskottet att man kan

utgå från att en fortsatt uppbyggnad av STF:s och andra

likartade turistorganisationers verksamhet även kommer att

medverka till att förbättra möjligheterna för breda folkgrupper

till turism och rekreation på fritiden.

En ny turistdelegation

Utskottet anser att det är lämpligare att en ny myndighet

tillskapas med uppgift att besluta i frågor om de statliga

insatser för turism, som angetts i det föregående, än att

frågorna handläggs inom regeringskansliet. Utskottet förordar

att en sådan myndighet -- en turistdelegation -- inrättas.

Delegationen torde lämpligen i administrativt hänseende kunna

anknytas till någon existerande organisation. Av vad utskottet

anfört i det föregående om statens roll vid marknadsföringen

utomlands av Sverige som turistland framgår att delegationen

förutsätts endast undantagsvis bedriva egen operativ verksamhet.

Under ärendets handläggning i utskottet har fråga uppkommit om

huruvida det skall anvisas särskilda medel för att finansiera

ett ökat deltagande från Svenska institutets sida i

utlandsriktad Sverigeinformation. Med utskottets synsätt är en

sådan specialdestinering av medel för marknadsföring mindre

lämplig med hänsyn till den ovan förordade organisationen med

ett centralt samordnande organ -- turistdelegationen.

Tillgängliga medel bör i sin helhet disponeras av delegationen.

Utskottet utgår från att regeringen vidtar erforderliga

åtgärder för att främja en smidig övergång till den nya

marknadsföringsorganisationen.

Vad utskottet anfört om marknadsföringen utomlands av Sverige

som turistland samt inrättandet av en ny turistdelegation bör

riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna

Kr502 yrkande 3, Kr504 yrkande 1 i ifrågavarande del, Kr507,

Kr508 yrkande 1, Kr509 yrkande 2 och Kr514 i denna del och med

avslag på motion Kr515 yrkande 2 som sin mening ge regeringen

till känna.

Utskottet anser att det inte finns något behov av sådana

ytterligare utrednings- och beredningsåtgärder som motionärerna

bakom motionerna Kr508 och Kr515 förordar. Motionerna avstyrks

därför i här aktuella delar (motion Kr508 yrkande 3 och Kr515

yrkande 3).

Övriga uppgifter för ett statligt turistorgan

Inledning

Utskottet har i det föregående förordat att Turistrådets

marknadsföringsverksamhet avvecklas. De uppgifter för

Turistrådet som härefter kvarstår är enligt utskottets mening

inte sådana att de utgör tillräcklig grund för ett bevarande av

Turistrådet. Med utskottets synsätt bör Turistrådets verksamhet

därför avvecklas helt och de av dess nuvarande uppgifter som hör

till statens ansvarsområde överföras till andra organ.

Efter en avveckling av Turistrådet kvarstår ett behov av att

fortsättningsvis lösa vissa av dess nuvarande uppgifter --

förmedling av anslag till vissa organisationer, yttranden till

andra myndigheter m.m. och kunskapsuppbyggnad på turistområdet

för bl.a. myndigheters egna behov.

Motionerna

Motionärerna bakom motion Kr503 (s) framhåller värdet av den

turist- och resedatabas som för närvarande administreras av

Turistrådet. De anser att det finns en risk att databasen, vid

en omstrukturering av Turistrådet, inte kommer att kunna drivas

vidare. Denna risk måste undanröjas genom att tillräckliga medel

för ändamålet ställs till förfogande för en ny huvudman att även

fortsättningsvis hålla basen i drift, anför motionärerna.

I motion Kr504 (c) anförs att olika projekt inom Turistrådets

forsknings- och utvecklingsverksamhet bör föras över till nya

huvudmän. Nya sådana projekt kan enligt motionären med fördel

övertas av universitet och högskolor. Hon anser vidare att andra

utvecklingsprojekt och försöksverksamheter bör tas över av t.ex.

närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) i avvaktan på att

nya former för deras vidare drift kan utredas. De

myndighetsuppgifter som ålegat främst Turistrådets delegation

bör enligt motionären i framtiden kunna utövas av NUTEK. Hon

hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad hon anfört i dessa frågor (yrkande 1 delvis).

Motionärerna bakom motion Kr515 (s) anser att ansvarsområdet

för Turistrådets delegation bör föras över till en ny delegation

för samordning och utveckling av turist- och

rekreationspolitiken (yrkande 4) och att riksdagen bör begära

att regeringen återkommer med förslag till organisation av den

nya delegationen (yrkande 6 delvis). Enligt motionärerna bör

NUTEK ges ett uttalat ansvar för företagsutveckling och regional

utveckling även inom turistbranschen (yrkande 9). Turistrådets

nuvarande projekt inom dess forsknings- och

utvecklingsverksamhet bör överföras till nya intressenter, anser

motionärerna (yrkande 10). De framhåller särskilt värdet av den

kunskapsbank och de databaser som Turistrådet har byggt upp.

Dessa bör -- liksom flera andra av de aktuella projekten -- tas

till vara och utvecklas. Verksamheten bör lämpligen knytas till

universitet och högskolor, anför motionärerna.

Utskottets bedömning

I det föregående har utskottet förordat att en ny

turistdelegation skall inrättas. Åt denna kan lämpligen

anförtros även de uppgifter som angivits i inledningen till

detta avsnitt. Inom ramen för de mål som delegationen enligt vad

utskottet ovan anfört skall främja bör delegationen alltså

åläggas att i stället för Turistrådets nuvarande delegation

lämna remissyttranden i ärenden med anknytning till dess

verksamhetsområde.

Turistdelegationen bör även ha befogenhet att anslå medel för

mera långsiktig kunskapsuppbyggnad i den mån den bedömer så

erfordras inte bara för branschen utan även för myndighetsbehov.

I detta uppdrag ingår att ombesörja erforderlig statistik. I

ärendet har upplysts att viss skyldighet att lämna

statistikuppgifter följer av Sveriges åtaganden mot

internationella organisationer. Det framstår som lämpligt att

uppdra åt turistdelegationen att ansvara för sådana uppgifter.

Vad särskilt gäller de databaser som har administrerats

inom Turistrådets ram får dessa förutsättas kunna tas om hand på

kommersiell basis till den del som de avser information riktad

mot producenter och konsumenter inom turismen. I övrigt bör det

ankomma på turistdelegationen att bedöma om deras värde för

delegationens verksamhet motiverar fortsatt medelstilldelning.

Mycket tyder på att det finns ett intresse för samverkan i denna

fråga från högskolornas sida.

I den mån internationella kontakter med avseende på turism

inte naturligen faller under någon annan myndighets eller

organisations ansvarsområde kan det vara lämpligt att ålägga

turistdelegationen ansvaret för verksamheten. Sveriges kommande

närmande till EG nödvändiggör självfallet nya överväganden i

dessa och andra liknande frågor om olika myndigheters och

organisationers befattning med turismen.

Turistdelegationen bör kunna ges i uppdrag även att besluta i

sådana bidragsärenden som nu handläggs inom Turistrådets

ram. Att bidragen avses främja även annan turistverksamhet än

den som delegationen i övriga avseenden skall främja synes inte

vara något avgörande argument häremot.

En annan särskild uppgift som bör anförtros åt delegationen är

upphandlingen av tjänster i syfte att särskilt främja de

handikappades rekreationsbehov.

Det bör ankomma på regeringen att överväga hur den nya

turistdelegationen bör organiseras och att utfärda erforderliga

föreskrifter. Vad avser handläggningen av de bidragsärenden som

utskottet behandlat i det närmast föregående bör regeringen, om

den finner att uppgiften bör anförtros någon annan myndighet,

vara oförhindrad att förordna därom.

Vad utskottet i det föregående har anfört om den fortsatta

administrationen av kunskapsuppbyggnad inom turistområdet berör

i flera avseenden den forskning som bedrivs i ämnet inom

högskolans ram. Utskottet har utgått från att den nya

turistdelegationen fritt skall kunna upphandla erforderliga

tjänster för den kunskapsuppbyggnad som delegationen ansvarar

för. Det kan förutses att delegationen vid denna upphandling

kommer att lämna uppdrag åt forskare eller institutioner inom

högskolan. Om erfarenheterna härav blir goda kan ett mera

långsiktigt samarbete med högskolorna komma till stånd.

Vad utskottet anfört om överförande av myndighetsuppgifter

till ett nytt statligt turistorgan bör riksdagen med anledning

av motionerna Kr503, Kr504 yrkande 1 i ifrågavarande del samt

Kr515 yrkande 4 och yrkande 6 i denna del som sin mening ge

regeringen till känna.

Mot bakgrund av vad utskottet ovan har föreslagit om målet för

och organisationen av statens insatser för turismen avstyrker

utskottet motion Kr515 yrkande 9.

Motion Kr515 avstyrks även till den del däri yrkats uttalanden

om Turistrådets forsknings- och utvecklingsverksamhet (yrkande

10). Utskottet hänvisar till sin bedömning ovan om

turistdelegationens uppgifter med avseende på långsiktig

kunskapsuppbyggnad.

Lokaliseringen av ett nytt turistorgan

Motionerna

I tre motioner behandlas frågan om lokaliseringen av ett

nytt turistorgan.

I motion Kr504 (c) föreslås (yrkande 2) att vissa

arbetsuppgifter och funktioner hos det nuvarande Turistrådet

(däribland projekt inom Turistrådets forsknings- och

utvecklingsverksamhet) samlokaliseras till Östersund med

glesbygdsmyndigheten, högskolan där och den dit utlokaliserade

verksamheten vid expertgruppen för forskning om regional

utveckling (ERU).

Enligt motion Kr509 (s) bör glesbygdsmyndigheten ges rollen

som samordnande organ inom turistsektorn för centrala

myndigheter, länsstyrelser och kommuner (yrkande 3). Motionären

anför att en sådan lokalisering av samordningsorganet kan

förväntas bli framgångsrik med hänsyn till den gynnsamma miljö

som skapas genom möjligheten till samverkan med

glesbygdsmyndighetens övriga verksamheter och med ERU och

högskolan i Östersund.

Motionären bakom motion Kr514 (fp) anser att ett framtida

nationellt turistråd i sin kunskapsuppbyggnad bör nära samarbeta

med bl.a. högskolan i Östersund. Han hänvisar till redan inlett

samarbete mellan Turistrådet och högskolan och anför att

fortsatt samarbete skulle förstärka effekterna av redan

beslutade satsningar.

I motion Kr515 (s) anförs (yrkande 6 delvis) att det nya

turistorganets kansli lämpligen kan lokaliseras utanför

Stockholm, exempelvis till Östersund med administrativ

anknytning till glesbygdsmyndigheten.

Utskottets bedömning

Utskottet avstyrker motionerna i aktuella delar (Kr504 yrkande

2, Kr509 yrkande 3, Kr514 delvis och Kr515 yrkande 6 delvis).

Några sådana uttalanden om lämplig lokalisering av den nya

turistmyndigheten som motionärerna avser bör inte göras av

riksdagen. Vad avser ifrågasatt samordning av turistmyndighetens

verksamhet med högskolan i Östersund vill utskottet tillägga

följande. Utskottet har uppmärksammat det arbete för

kunskapsuppbyggnad kring turismen som har utförts i samverkan

mellan det nuvarande Turistrådet och olika intressenter i

Östersund och som resulterat i att lokalisering dit av

Turistrådets produktdatabas och dess turist- och resedatabas

initierats. Högskolan i Östersund är direkt involverad i arbetet

med etableringen av främst turist- och resedatabasen och kan,

genom sitt centrum för turismforskning, även i övrigt ge ett

värdefullt stöd åt turistdelegationens verksamhet. Det framstår

som naturligt att de resurser som på så sätt redan byggts upp

tas till vara i turistdelegationens arbete.

Avveckling av Turistrådet m.m.

I propositionen föreslås att Turistrådets verksamhet upphör

den 30 juni 1992 och att lagen om beslutanderätt för

Sveriges turistråd upphävs. Vidare hemställs att riksdagen

bemyndigar regeringen att vidta de åtgärder som från statens

sida behövs för att upplösa stiftelsen.

Vad utskottet anfört i det föregående om statens engagemang i

en nationell turistorganisation innebär att de

myndighetsuppgifter som erfordras för att administrera statens

insatser för turismen i framtiden förutsätts bli utövade av en

ny myndighet. Lagen om beslutanderätt för Sveriges turistråd

fyller därmed inte längre någon funktion utan kan upphävas.

Utskottet föreslår därför att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om upphävande av lagen om beslutanderätt för

Sveriges turistråd.

Utskottet tillstyrker att regeringen bemyndigas att vidta

erforderliga åtgärder för att avveckla Turistrådet.

Vissa informationsfrågor

Information om turismens inverkan på miljön

Motionen

I motion Kr501 (s) behandlas turismens inverkan på miljön.

Motionärerna anser att svenska researrangörer måste beakta att

miljön är en begränsad resurs. De föreslår att sådana svenska

företag som arrangerar turistresor utomlands uttryckligen bör

åläggas att lämna sina kunder en fyllig och tydlig information

om miljösituationen i resp. turistland samt även mana turisterna

till varsamhet med natur och miljö i dessa länder.

Utskottets bedömning

Motioner av samma innehåll som den aktuella har behandlats av

utskottet flera gånger tidigare, senast i betänkandet

1990/91:KrU16. Utskottet, som avstyrkte motionen, anförde då att

formella förpliktelser av det slag som motionärerna åsyftar

skulle gå utöver vad som rimligen kan åläggas en researrangör.

Utskottet framhöll att en

informationsverksamhet av det slag som motionärerna åsyftar är

en grannlaga uppgift som kräver stor sakkunskap.

Vad utskottet i enlighet med det anförda uttalat är

alltjämt giltigt. Utskottet avstyrker därför motion Kr501.

Förändring av attityden till besökare

Motionen

Motionären bakom motion Kr513 (m) framhåller (yrkande 2)

vikten för Sverigebilden utomlands av de attityder som besökande

utlänningar möter här. Enligt henne är det angeläget att arbeta

för att de som möter besökare tar emot dem så att de känner sig

välkomna, oavsett i vilken egenskap de kommer till Sverige.

Utskottets bedömning

Utskottet delar motionärens uppfattning om att en viktig

förutsättning för framgångsrik marknadsföring av Sverige som

turistland är att turister bemöts i den anda som hon avser.

Insikten härom måste också förutsättas vara allmänt spridd bland

företrädare för turistbranschen. Den organisation för statens

insatser för turismen som utskottet har föreslagit i det

föregående synes ge tillräckliga garantier för att branschens

kunskap i detta avseende tas till vara. Syftet med motionen i

denna del måste alltså anses tillgodosett härigenom.

Motionsyrkandet avstyrks därför.

Budgetfrågor

Stöd till turism (B 3)

Propositionen

I propositionen föreslås ett anslag för budgetåret 1992/93 på

50 milj.kr. att utgå under förutsättning att turistnäringen är

beredd att bidra med samma belopp.

Motionerna

Anslagsfrågan behandlas i tre motioner.

I motion Kr508 (nyd) föreslås (yrkande 2) att staten skall

köpa tjänster för 100 milj.kr. av det bolag för marknadsföring

utomlands av svensk turism som motionärerna anser bör bildas.

Enligt motion Kr515 (s) bör den delegation för samordning och

utveckling av turist- och rekreationspolitiken som de anser bör

tillsättas ges ett anslag på 11 milj.kr. (yrkande 5). Därutöver

bör delegationen ges ett anslag på 4 milj.kr. för utvecklings-

och försöksverksamhet (yrkande 7) och 5 milj.kr. avseende bidrag

till organisationer (yrkande 8), anför motionärerna.

Motionärerna bakom motion N270 (v) föreslår att 123 milj.kr.

anslås för stöd till turismen (yrkande 18).

Utskottets bedömning

Utskottet har vid sin behandling av frågan om marknadsföringen

utomlands av Sverige som turistland (s. 14--16) förutsatt att en

upphandling av erforderliga tjänster skall ske på kommersiell

bas och att det i samma avsnitt nämnda bolaget inledningsvis

skall ges stöd genom att staten köper dess tjänster i betydande

omfattning.

De medel som avsätts för statens insatser för turismen bör

disponeras av turistdelegationen för upphandling av allmän

Sverigeinformation riktad mot utlandet och av exportfrämjande

insatser avseende turistbranschen som helhet. Från anslaget

skall också -- liksom från motsvarande anslag tidigare budgetår

-- betalas bidrag till vissa organisationer. I anslaget ingår

vidare vad som erfordras för den kunskapsuppbyggnad för

myndighetsbehov som inte kan antas ske med utnyttjande av

kommersiella kanaler och för andra ändamål som kommer att

omfattas av delegationens ansvar, däribland dess verksamhet för

att främja de handikappades rekreationsbehov.

Det är angeläget att turistdelegationens förvaltningskostnader

-- som skall belasta förevarande anslag -- blir av begränsad

omfattning.

Utskottet anser att medelsanvisningen under anslaget för

budgetåret 1992/93 bör bestämmas till 100 milj.kr.

Det ovannämnda bolaget bör -- i enlighet med vad som anförts

ovan -- kunna påräkna uppdrag från staten i betydande omfattning

i vart fall under en treårsperiod.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet de framförda

förslagen i vad däri yrkats annan medelsanvisning.

Särskilda avvecklingskostnader för Sveriges turistråd (B 4)

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att härunder anvisa

ett förslagsanslag på 1000kr.

Utskottet har i det föregående anfört att det förutsätter att

regeringen vidtar erforderliga åtgärder för att främja en smidig

övergång till den nya marknadsföringsorganisationen. Med hänsyn

härtill bör anslaget få användas, inte endast för direkta

avvecklingsåtgärder utan även för sådana övriga åtgärder som

behövs för att klara övergången till det nya systemet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande målen för statens insatser inom

turistområdet

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med

avslag på motionerna 1991/92:Kr509 yrkande 1 och 1991/92:Kr515

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört om målen för statens insatser inom turistområdet,

res. 1 (s)

2. beträffande uttalande om turismens betydelse och

villkor

att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr502 yrkandena 1 och 2,

3. beträffande uttalande om Sverige som turistland

att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr513 yrkande 3,

4. beträffande ett femårsprogram för att fördubbla

besöksindustrin i Sverige

att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr513 yrkande 4,

5. beträffande marknadsföringen utomlands av Sverige som

turistland samt inrättandet av en ny turistdelegation

att riksdagen, med anledning av regeringens förslag och

motionerna 1991/92:Kr502 yrkande 3, 1991/92:Kr504 yrkande 1 i

denna del, 1991/92:Kr507, 1991/92:Kr508 yrkande 1,

1991/92:Kr509 yrkande 2, 1991/92:Kr514 i denna del och med

avslag på motion 1991/92:Kr515 yrkande 2, som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört om marknadsföringen

utomlands av Sverige som turistland samt om inrättande av en ny

turistdelegation,

res. 2 (s)

men. (v)

6. beträffande utredning av samordningsåtgärder för svensk

turism utomlands

att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr508 yrkande 3,

7. beträffande förslag till omstrukturering och finansiering

av marknadsföringsdelen av Sveriges turistråd

att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr515 yrkande 3,

8. beträffande överförande av myndighetsuppgifter till ett

nytt statligt turistorgan

att riksdagen, med anledning av motionerna 1991/92:Kr503,

1991/92:Kr504 yrkande 1 i denna del och 1991/92:Kr515 yrkande 4

och yrkande 6 i denna del, som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört om överförande av myndighetsuppgifter

till ett nytt statligt turistorgan,

res. 3 (s)

men. (v)

9. beträffade NUTEK:s ansvar på turistområdet

att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr515 yrkande 9,

res. 4 (s)

10. beträffande huvudmannaskapet för Sveriges turistråds

nuvarande forsknings- och utvecklingsverksamhet

att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr515 yrkande 10,

res. 5 (s)

11. beträffande lokaliseringen av ett nytt statligt

turistorgan

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Kr504 yrkande 2,

1991/92:Kr509 yrkande 3, 1991/92:Kr514 i denna del och

1991/92:Kr515 yrkande 6 i denna del,

res. 6 (s)

12. beträffande upphävande av lagen (1984:477) om

beslutanderätt för Sveriges turistråd

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om upphävande

av lagen (1984:477) om beslutanderätt för Sveriges turistråd,

men. (v)

13. beträffande avveckling av Sveriges turistråd

att riksdagen godkänner vad regeringen föreslagit om

avveckling av stiftelsen Sveriges turistråds verksamhet och

bemyndigar regeringen att vidta de åtgärder som från statens

sida behövs för att upplösa stiftelsen,

men. (v)

14. beträffande information om turismens inverkan på

miljön

att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr501,

15. beträffande åtgärder för en förändrad attityd till

utländska besökare

att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr513 yrkande 2,

16. beträffande medelsanvisningen till Stöd till turism

att riksdagen med anledning av regeringens förslag samt

motionerna 1991/92:Kr508 yrkande 2, 1991/92:Kr515 yrkandena 5, 7

och 8 och 1991/92:N270 yrkande 18 till Stöd till turism för

budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 100000000kr.,

res. 7 (s) -- motiv.

men. (v)

17. beträffande medelsanvisningen till Särskilda

avvecklingskostnader för Sveriges turistråd

att riksdagen med anledning av regeringens förslag dels

godkänner vad utskottet anfört om användningen av medel från

anslaget, dels till Särskilda avvecklingskostnader för

Sveriges turistråd för budgetåret 1992/93 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000kr.

men. (v)

Stockholm den 19 mars 1992

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Jan-Erik

Wikström (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja

Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Anders Nilsson (s), Leo

Persson (s), Rose-Marie Frebran (kds), Anne Sörensen (nyd),

Ingegerd Sahlström (s), Charlotte Branting (fp), Björn Kaaling

(s), Birgitta Wistrand (m) och Stina Eliasson (c).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v)

närvarit.

Reservationer

1. Målen för statens insatser inom turistområdet (mom. 1)

Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Anders

Nilsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström och Björn Kaaling (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "Vad gäller" och på s. 12 slutar med "till känna"

bort ha följande lydelse:

En följd av denna bedömning blir att det saknas anledning att

göra någon ändring i de turistpolitiska målen såvitt avser målet

att förbättra bytesbalansen. I det väsentliga måste nämligen vad

utskottet anfört ovan om grunderna för statens stöd till

exportfrämjande verksamhet för turistbranschen som helhet anses

överensstämma med grunden för detta mål.

Som utskottet har anfört i det föregående kännetecknas

turistbranschen bl.a. av att en stor andel av företagen i

branschen är små. Deras verksamhet avser produktion av tjänster

inom servicesektorn, en produktion som i stor utsträckning måste

vara personalintensiv. Många av företagen är lokaliserade på

turistorter utanför storstäderna. Deras betydelse för

sysselsättningen på orten kan vara stor. Mot bakgrund av de

anförda omständigheterna anser utskottet att statens

turistpolitik även i framtiden bör omfatta främjandet av

regionala och sysselsättningsmässiga effekter.

Statens turistpolitik kan enligt utskottets mening inte heller

drivas utan hänsyn till det sociala värdet av turism och

rekreation för breda folkgrupper. En utveckling av turism för

dessa grupper framstår alltjämt som ett angeläget mål för

statens turistpolitik. För att målet skall uppnås krävs statliga

insatser för samordning och information.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet -- i enlighet med

vad som anförts i motionerna Kr509 och Kr515 -- att de

turistpolitiska mål som riksdagen lade fast 1984 alltjämt skall

gälla.

Vad utskottet anfört om målen för statens insatser inom

turistområdet bör riksdagen med anledning av motionerna Kr509

yrkande 1 och Kr515 yrkande 1 och med avslag på regeringens

förslag som sin mening ge regeringen till känna.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "Utskottet har" och slutar med "till godo" bort utgå,

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande målen för statens insatser inom

turistområdet

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Kr509 yrkande

1 och 1991/92:Kr515 yrkande 1 och med avslag på regeringens

förslag som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört om målen för statens insatser inom turistområdet,

2. Marknadsföringen utomlands av Sverige som turistland samt

inrättandet av en ny turistdelegation (mom. 5)

Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Anders

Nilsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström och Björn Kaaling (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Utskottet bedömer" och slutar med "kommersiella

överväganden" bort ha följande lydelse:

Utskottet ställer sig bakom motionsförslagen om överförande av

Turistrådets nuvarande marknadsföringsuppgifter till ett nytt

organ med aktivt engagemang från turistnäringen och dess

organisationer. Utskottet anser att det nya organet kan vara

organiserat som ett aktiebolag. En förutsättning för att ett

sådant bolag skall kunna fungera som ett nationellt turistorgan

är dock att staten dels har ett ekonomiskt engagemang som

aktieägare i bolaget, dels genom representation i dess styrelse

har ett betydande inflytande över bolagets verksamhet. Ett

sådant statligt engagemang är bl.a. nödvändigt för att det nya

organet skall få den status som krävs för att agera i

internationella sammanhang. Utskottet förutsätter att en

bolagsbildning som uppfyller de ovan angivna förutsättningarna

kommer till stånd som ett resultat av pågående diskussioner

mellan näringsdepartementet och turistbranschens organisationer.

Utskottet anser att statens behov av marknadsföring utomlands

av Sverige som turistland i allt väsentligt kan tillgodoses

genom de marknadsföringstjänster som produceras av det nya

bolaget. Staten bör bidra med medel till bolagets verksamhet.

Under ärendets handläggning i utskottet har fråga uppkommit om

huruvida den nya statliga turistdelegation som utskottet

föreslår skall inrättas bör ges i uppdrag att på marknadsmässig

bas upphandla tjänster avseende marknadsföringen utomlands av

Sverige som turistland. Utskottet anser inte att en sådan

ordning är lämplig. Som utskottet anfört ovan bör staten ta

ansvar för Sverigepresentationen utomlands genom att medverka i

det nya bolaget.

Utskottet utgår från att regeringen vidtar erforderliga

åtgärder för att främja en smidig övergång till den nya

marknadsföringsorganisationen.

Det anförda innebär att utskottet förordar att Turistrådets

marknadsföringsverksamhet avvecklas.

dels att den del av utskottets yttrande som på s.16 börjar

med "Utskottet anser" och slutar med "av delegationen" bort ha

följande lydelse:

Under ärendets handläggning i utskottet har fråga uppkommit om

huruvida det skall anvisas särskilda medel för att finansiera

ett ökat deltagande från Svenska institutets sida i

utlandsriktad Sverigeinformation. Med utskottets synsätt är en

sådan specialdestinering av medel för marknadsföring mindre

lämplig. Tillgängliga medel bör i sin helhet anslås till

bolaget.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande marknadsföringen utomlands av Sverige som

turistland samt inrättandet av en ny turistdelegation

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och

motionerna 1991/92:Kr502 yrkande 3, 1991/92:Kr504 yrkande 1 i

denna del, 1991/92:Kr507, 1991/92:Kr508 yrkande 1,

1991/92:Kr509 yrkande 2, 1991/92:Kr514 i denna del och

1991/92:Kr515 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört om marknadsföringen utomlands av

Sverige som turistland samt om inrättandet av en ny

turistdelegation,

3. Överförande av myndighetsuppgifter till ett nytt statligt

turistorgan (mom. 8)

Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Anders

Nilsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström och Björn Kaaling (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18

börjar med "I det" och på s. 19 slutar med "till känna" bort ha

följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad motionärerna bakom motion

Kr515 (s) anför om en ny delegation för samordning och

utveckling av turist- och rekreationspolitiken och förordar att

en sådan delegation inrättas.

Den nya delegationen bör -- i enlighet med vad motionärerna

föreslår -- ha till uppgift att inom turistområdet stimulera

till samverkan mellan de olika samhällsorgan vars verksamhet

berör området och att samordna deras insatser inom området. Den

bör särskilt bevaka att turistpolitikens regionalpolitiska

aspekter uppmärksammas. Det ansvar som Turistrådets delegation

för närvarande har för att stimulera till insatser för att

förbättra breda folkgruppers möjlighet till turism och

rekreation bör föras över till den nya delegationen. På så sätt

kan kunskaperna -- och möjligheten till egna initiativ -- som

den nuvarande delegationen har, och som betyder mycket för

samordningen och informationen på detta område, tas till vara.

Även den nuvarande delegationens utvecklings- och

försöksverksamhet bör tillvaratas inom den nya delegationens

ram. Vidare kan den nya delegationen anförtros uppgiften att

handlägga de ärenden om bidrag till ideella organisationer som

nu handläggs inom Turistrådets ram.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion

Kr515 yrkande 4 och yrkande 6 i denna del och med anledning av

motionerna Kr503 och Kr504 yrkande 1 i denna del som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande överförande av myndighetsuppgifter till ett

nytt statligt turistorgan

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Kr515 yrkande 4

och yrkande 6 i denna del och med anledning av motionerna

1991/92:Kr503 och 1991/92:Kr504 yrkande 1 i denna del som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

överförande av myndighetsuppgifter till ett nytt statligt

turistorgan,

4. NUTEK:s ansvar inom turistområdet (mom. 9)

Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Anders

Nilsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström och Björn Kaaling (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19

börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "yrkande 9" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas bakom motion Kr515 (s)

uppfattning att NUTEK bör få ett uttalat ansvar även för

turistföretagen (yrkande 9). Härigenom skulle NUTEK:s kunskap

och erfarenheter om småföretagandets villkor kunna komma

turistbranschens företag till godo. Vad utskottet anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande NUTEK:s ansvar inom turistområdet

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Kr515 yrkande 9

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

NUTEK:s ansvar inom turistområdet,

5. Huvudmannaskapet för Sveriges turistråds nuvarande

forsknings- och utvecklingsverksamhet (mom. 10)

Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Anders

Nilsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström och Björn Kaaling (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19

börjar med "Motion Kr515" och slutar med "långsiktig

kunskapsuppbyggnad" bort ha följande lydelse:

Som motionärerna bakom motion Kr515 anfört (yrkande 10) bör

Turistrådets nuvarande forsknings- och utvecklingsverksamhet

tas till vara och utvecklas. Regeringen bör återkomma med

förslag om hur verksamheten skall överföras till nya huvudmän.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande huvudmannaskapet för Sveriges turistråds

nuvarande forsknings- och utvecklingsverksamhet

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Kr515 yrkande 10

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

huvudmannaskapet för Sveriges turistråds nuvarande forsknings-

och utvecklingsverksamhet,

6. Lokaliseringen av ett nytt statligt turistorgan

(mom. 11)

Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Anders

Nilsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström och Björn Kaaling (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med

"turistdelegationens arbete" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om det lämpliga i

att det nya turistorganet lokaliseras utanför Stockholm,

exempelvis till Östersund med administrativ anknytning till

glesbygdsmyndigheten. Möjligheten till samverkan med högskolan

där är ett skäl för en sådan lokalisering. Utskottet anser att

regeringen bör återkomma med förslag till lokalisering av den

nya myndigheten. Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall

till motion Kr515 yrkande 6 i denna del och med anledning av

motionerna Kr504 yrkande 2, Kr509 yrkande 3 och Kr514 i denna

del som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande

lydelse:

11. beträffande lokaliseringen av ett nytt statligt

turistorgan

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Kr515 yrkande 6 i

denna del och med anledning av motionerna 1991/92:Kr504 yrkande

2, 1991/92:Kr509 yrkande 3 och 1991/92:Kr514 i denna del som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

lokaliseringen av ett nytt statligt turistorgan,

7. Medelsanvisningen till Stöd till turismen (mom. 16

motiveringen)

Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Anders

Nilsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström och Björn Kaaling (alla

s) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar

med "Utskottet har" och slutar med "en treårsperiod" bort ha

följande lydelse:

Utskottet har i det föregående förutsatt att ett nytt bolag

med statligt delägande och ansvar kommer att bildas för

marknadsföringen utomlands av Sverige som turistland. Vidare har

utskottet föreslagit att en ny delegation för samordning och

utveckling av turist- och rekreationspolitiken skall inrättas.

För marknadsföringsuppgifterna bör avsättas ett belopp på 80

milj.kr. Medlen bör disponeras av det nya bolaget för allmän

Sverigeinformation riktad mot utlandet och för exportfrämjande

insatser avseende turistbranschen som helhet.

För den nya delegationens uppgifter bör avsättas sammanlagt 20

milj.kr. Härav bör 4 milj.kr. avse delegationens utvecklings-

och försöksverksamhet samt 5 milj.kr. bidrag till

organisationer.

Medelsanvisningen under anslaget bör således för budgetåret

1992/93 bestämmas till sammanlagt 100 milj.kr.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Elisabeth Persson (v) anför:

1. Målen för statens insatser inom turistområdet

(mom. 1)

De turistpolitiska mål som lades fast av riksdagen år 1984 bör

enligt min mening -- i enlighet med vad som anförs i motionerna

Kr509 (s) och Kr515 (s) -- alltjämt anses vara aktuella. Jag

ansluter mig därför till vad reservanterna bakom reservation 1

anfört.

2. Marknadsföringen utomlands av Sverige som turistland samt

inrättandet av en ny turistdelegation (mom. 5)

Såväl i propositionen som i de förslag som framförts

motionsvägen anförs att Turistrådets verksamhet med avseende på

marknadsföringen av svensk turism bör avvecklas och att

turistbranschen skall få ett större inflytande över denna

marknadsföring.

Enligt min mening är de skäl som framförts för förslagen inte

övertygande. Med mitt synsätt har Turistrådet en viktig funktion

att fylla som idégivare och samordnare inom turistområdet. Det

saknas därför anledning att nu göra någon förändring i

Turistrådets uppgifter inom marknadsföringsområdet.

3. Överförande av myndighetsuppgifter till ett nytt statligt

turistorgan (mom. 8)

I motionerna har framförts förslag om att delar av

Turistrådets övriga verksamhet skall överföras till nya

huvudmän. Jag anser att en sådan överflyttning inte är påkallad.

De verksamheter varom är fråga bör även i fortsättningen drivas

inom Turistrådets ram.

4. Upphävande av lagen (1984:477) om beslutanderätt för

Sveriges turistråd (mom. 12)

Enligt min mening saknas -- i konsekvens med vad jag har

anfört ovan -- anledning att avveckla Turistrådets verksamhet.

Regeringens förslag om upphävande av lagen om beslutanderätt för

Sveriges turistråd bör därför avslås.

5. Avveckling av Sveriges turistråd (mom. 13)

Enligt min mening saknas -- i konsekvens med vad jag har

anfört ovan -- anledning att avveckla Turistrådets verksamhet.

Regeringens förslag om godkännande av denna avveckling och om

bemyndigande att vidta erforderliga åtgärder för avvecklingen

bör därför avslås.

6. Medelsanvisningen till Stöd till turism (mom. 16)

Medelstilldelningen under anslaget bör för budgetåret 1992/93

bestämmas till 123 milj.kr.

7. Medelsanvisningen till Särskilda avvecklingskostnader för

Sveriges turistråd (mom. 17)

Enligt min mening saknas -- i konsekvens med vad jag har

anfört ovan -- anledning att avveckla Turistrådets verksamhet.

Med hänsyn härtill bör några medel inte anvisas under detta

anslag.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

5, 8, 12, 13, 16 och 17 borde ha hemställt:

5. beträffande marknadsföringen utomlands av Sverige som

turistland samt inrättandet av en ny turistdelegation

att riksdagen avslår regeringens förslag och motionerna

1991/92:Kr502 yrkande 3, 1991/92:Kr504 yrkande 1 i ifrågavarande

del, 1991/92:Kr507, 1991/92:Kr508 yrkande 1, 1991/92:Kr509

yrkande 2, 1991/92:Kr514 i denna del och 1991/92:Kr515 yrkande

2,

8. beträffande överförande av myndighetsuppgifter till ett

nytt statligt turistorgan

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Kr503, 1991/92:Kr504

yrkande 1 i denna del samt 1991/92:Kr515 yrkande 4 och yrkande 6

i denna del,

12. beträffande upphävande av lagen (1984:477) om

beslutanderätt för Sveriges turistråd

att riksdagen avslår det i propositionen framlagda

lagförslaget,

13. beträffande avveckling av Sveriges turistråd

att riksdagen avslår regeringens förslag om avveckling av

Sveriges turistråds verksamhet och om bemyndigande att vidta de

åtgärder som från statens sida behövs för att upplösa

stiftelsen,

16. beträffande medelsanvisningen till Stöd till turism

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N270 och med

anledning av regeringens förslag och av motionerna

1991/92:Kr508 yrkande 2, 1991/92:Kr515 yrkandena 5, 7 och 8

till Stöd till turism för budgetåret 1992/93 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

123000000kr.,

17. beträffande medelsanvisningen till Särskilda

avvecklingskostnader för Sveriges turistråd

att riksdagen avslår regeringens förslag.

I propositionen framlagt förslag till

Lag om upphävande av lagen (1984:477) om beslutanderätt

för Sveriges turistråd

Bilaga 1

Härigenom föreskrivs att lagen (1984:477) om beslutanderätt

för Sveriges turistråd skall upphöra att gälla vid utgången av

juni 1992. Vad som i 2 § den upphävda lagen sägs om

tystnadsplikt skall dock fortfarande gälla.

Av kulturutskottet ordnad offentlig utfrågning om

turistbranschens villkor m.m.

Bilaga 2

Tid: Torsdagen den 20 februari 1992 kl. 9.00--12.00

Plats: Andrakammarsalen, riksdagshuset

Deltagarförteckning

Inbjudna

Från näringsdepartementet:

Statsrådet Per Westerberg (endast från kl. 11.00)

Politiskt sakkunniga Annika Sandström (endast från kl. 11.00)

Departementsrådet Per-Ove Engelbrecht

Från länsstyrelsen i Gotlands län:

Landshövdingen Thorsten Andersson

Planeringsdirektören Christer Granegård

Från länsstyrelsen i Jämtlands län:

Landshövdingen Sven Heurgren

Avdelningsdirektören Jan Billow

Från Sveriges turistråd:

Styrelsens ordförande Bill Fransson

Verkställande direktören Ulf Åberg

Från Svenska Resebranschens Riksförbund:

Vice ordföranden Åke Brandt (Stena Line)

Styrelseledamoten Carl-Eric Sälgö (A&L Resebyrå)

Förbundsdirektören Björn Pettersson

Från Svenska Turistföreningen:

Ordföranden, landshövding Hans Alsén

Generalsekreteraren Ingemar Liman

Från Sveriges Hotell- och Restaurangförbund:

Verkställande direktören Peter Ander

Ejnar Söder

Från Folkparkerna:

Verkställande direktören Björn Ericsson

Från Föreningen SverigeTurism:

Ordföranden Jan Rencke

Martin Rosborg

Från Svenska Liftanläggningars Organisation:

Vice ordföranden Hans Gerremo

Styrelseledamoten Thorvald Sverdrup

Från Svenska Campingvärdars Riksförbund:

Verkställande direktören Nils Carlsson

Ledamöter och suppleanter i utskottet

Åke Gustavsson (s), ordförande, Jan-Erik Wikström (fp),

Elisabeth Fleetwood (m), Maja Bäckström (s), Göran Åstrand (m),

Leo Persson (s), Rose-Marie Frebran (kds), Ingegerd Sahlström

(s), Charlotte Branting (fp), Birgitta Wistrand (m), Catarina

Rönnung (s), Lennart Nilsson (s), Stina Eliasson (c), Bert

Karlsson (nyd) och Elisabeth Persson (v).

Nedan följer en utskrift av vad som förekommit vid

utfrågningen. Utskottet har berett deltagarna tillfälle att göra

korrigeringar och -- i begränsad omfattning -- föreslå

förtydliganden i utskriften av resp. inlägg.

Ordförande Åke Gustavsson (s): Jag vill hälsa alla varmt

välkomna hit.

Den som gör en resa har någonting att berätta. Detta tyska

ordstäv från 1700-talet ger i stor utsträckning innehållet i

turismen i det tjugonde århundradet. Resan är i sig ett mål. Men

resan kan också ha ett mål. Det kan vara en plats, nya

upplevelser eller en fördjupning av tidigare.

Dagens utfrågning inför kulturutskottet sker i anslutning till

vår behandling av anslaget Stöd till turism och Sveriges

turistråd. Den innefattar därmed branschens villkor och hur

tillgängliga resurser kan användas för turismens utveckling.

Utskottets syfte är att söka få fram så mycket fakta och så

många synpunkter som möjligt inför vår behandling av turismen.

Första delen av denna hearing är avsedd att innehålla

inledningsanföranden om fem minuter vardera av de särskilt

inbjudna, dock ger vi Turistrådet tio minuter. Efter en kortare

kaffepaus börjar sedan utfrågning. Omkring klockan elva kommer

vi att få höra näringsminister Per Westerberg, varpå en ny

frågeomgång följer.

Listan över representerade organisationer och institutioner

finns delad. Ni är ännu en gång alla varmt välkomna hit. Jag

lämnar först ordet till landshövdingen i Gotlands län, Thorsten

Andersson. Varsågod!

Thorsten Andersson: Ordförande, ärade utskottsledamöter!

Som representant för ett av Sveriges mest utpräglade turistlän,

Gotland, väljer jag att uppehålla mig vid ett av de ärenden som

togs upp i inbjudan, nämligen turistbranschens ekonomiska

villkor.

Knappast någon annan näringsgren än turismen har så vidsträckt

betydelse för andra sektorer, så stor påverkan inom andra

näringsområden som turismen. Den har en mycket stor

multiplikatoreffekt. För i synnerhet glest befolkade regioner,

som vårt län, har turismen särskilt stor betydelse när det

gäller att skapa sysselsättning och att bibehålla en levande

landsbygd. Det gäller faktiskt inte enbart under den i vårt land

korta turistsäsongen.

Vi har på norra Gotland livsmedelsaffärer som tar in 60--70 %

av sin omsättning under några korta semesterveckor. Om de inte

hade haft denna omsättning, hade dessa butiker icke kunnat

upprätthålla sin service under resten av året, till stort

förfång för de åretruntboende. Samma sak gäller den omfattande

gårdsbutikverksamhet som nu håller på att byggas upp i vårt län.

Orsakerna till minskningen av turismen under de senaste åren,

1990 och 1991, var som alla här känner till lågkonjunkturen,

vissa effekter av skattereformen och internationella kriser. För

Gotlands del tillkommer de höga persontransportkostnaderna och

den uppmärksamhet som de fick i massmedia. Som ny landshövding

har jag märkt att det många vet om Gotland är att det är höga

persontransportkostnader för att ta sig dit. Det var någonting

som gjorde att besöksfrekvensen minskade.

Trots detta kan man säga att Gotland som semesterområde för

sommarsäsongen har hävdat sig väl under de senaste åren. Den

högsta noteringen var 1989. Då var det inte mindre än 500 000

besökare som kom till oss. Det innebar en omsättning för vårt

lilla län på 700 miljoner kronor och en årssysselsättning på

över 2 000 anställda. Det motsvarade 7--8 % av länets totala

antal sysselsatta, alltså mer än dubbelt så mycket som gäller

för jordbruket på fastlandet.

Nu har visserligen en nedgång skett även hos oss. Det innebär

70000 turister färre på två år, en omsättningsminskning på

100--150 miljoner kronor och 300 årsverken mindre. Detta har

naturligtvis särskilt drabbat säsongsanställda och ungdomar. Det

har sin särskilda dimension eftersom turismen för väldigt många

ungdomar har varit den första arbetsplatskontakten. Detta har

också lett till att investeringar i nya anläggningar nästan helt

har upphört.

Trots detta vill jag påstå att den gotländska turistnäringen

just nu, inför den nya säsongen, står bättre rustad än någon

gång tidigare. Vi har länge satsat på natur- och kulturturism.

Vi har skapat bättre mottagningsservice och mycket annat sådant.

Vi har fått till stånd ett bättre differentierat utbud av

boendeanläggningar och vi har satsat på utlandsturism.

Kryssningsresenärer kommer ofta till vårt län. En särskild

dimension får naturligtvis det som har hänt österut med tanke på

Gotlands läge mitt i Östersjön.

För att dessa satsningar skall fortsätta att utvecklas

positivt krävs naturligtvis insatser på lokal och regional nivå.

Vår länsstyrelse har satsat mycket under de senaste åren. Det är

naturligtvis viktigt att vi som länsstyrelse får fortsatt

möjlighet att satsa på och medverka i detta arbete.

Självklart krävs det mycket av näringen själv, och där skulle

jag faktiskt vilja efterlysa ett något ökat engagemang. Det

räcker inte med ett stort lokalt och regionalt engagemang. Det

krävs en stark signal från statsmakterna. Denna hearing är en

sådan signal faktiskt. Det har också funnits en hel del positiva

tecken som har noterats, det skall jag också säga. Generella

insatser för småföretagsamheten är samtidigt mycket värdefulla

för turistnäringen, eftersom den utmärks av ett stort antal

småföretag. Den sänkta momsen m.m. är naturligtvis mycket bra,

men sannolikt är inte detta tillräckligt. Man kan fråga sig om

staten bör engagera sig mer, om staten bör fortsätta att

engagera sig i turistnäringen. Jag tycker att det är rimligt att

ställa den frågan, eftersom det görs avregleringar på så många

andra områden och skyddsnät dras bort.

Som jag nämnde nyss består turistnäringen av ett stort antal

småföretag. I näringen finns en blandning av kommersiella,

ideella och offentliga aktörer. Samhället svarar för en stor del

av turistprodukten, inte minst när det gäller infrastrukturen,

men även i andra former som natur- och kulturturism. Kostnaderna

för turismen bärs till största delen av turistsektorn själv. Men

intäkterna kommer i stor omfattning andra branscher till del.

Dessa branscher är inte särskilt motiverade till satsningar inom

turismområdet. Detta gör att det är rimligt att staten tar på

sig vissa samordningsuppgifter och även svarar för en del av

kostnaderna. Tänk på multiplikatoreffekten, som jag talade om

tidigare.

Den här näringen kan knappast liknas vid andra näringsgrenar,

vilket det jag nu har sagt visar. Av det skälet finner vi det

motiverat med en stadigvarande finansiell medverkan från statens

sida enligt en modell som inte nödvändigtvis behöver motsvara

dagens organisation i Sveriges turistråd. Staten borde enligt

vår mening svara för en samordnande organisation, med

koncentration på fyra uppgifter:

1. Inhämta och förmedla kunskap om den här speciella

näringens problem och möjligheter.

2. Tillhandahålla Sverigeinformation.

3. Initiera produkt- och affärsutveckling.

4. Samordna den utländska marknadsföringen.

Sven Heurgren: Herr ordförande, riksdagsledamöter! Inte i

något län i Sverige spelar turismen så stor roll som den gör i

Jämtlands län. Inget län har tillnärmelsevis sådana intäkter av

turismen per invånare som Jämtlands län har. Gotland kommer god

tvåa. De övriga kommer långt efter.

Av en arbetskraft som omfattar ungefär 75 000 människor är

10 000 verksamma i turistnäringen. Siffran omfattar både hel-

och deltidsarbetande. I Åre kommun var 1990 turistnäringen den

största arbetsgivaren av alla. Tidigare har i alla länets

kommuner den offentliga sektorn varit störst, men det året blev

turistnäringen den största arbetsgivaren. Tyvärr är vi tillbaka

i det gamla läget 1991, och den offentliga sektorn är störst.

Vi tog 1990 in ungefär 2,5 miljarder på turismen. Det var, som

Thorsten Andersson har sagt, av mycket stor betydelse, inte bara

för näringen själv, utan för en mängd kringverksamheter. Tar man

bort turistsektorn i Åre och västra Härjedalen finns det ingen

överlevnadsmöjlighet. Det blir ödemark. Det finns även andra

områden i länet som är utomordentligt beroende av turismen.

Vi hade en mycket fin utveckling under 80-talet. Vi

expanderade hela tiden. Vi tog vad gäller vinterturismen

betydande marknadsandelar ifrån alpländerna. Nu har det tyvärr

vänt. Vi ser att turistströmmen minskar. Den gick ned med

ungefär 20 % förra året. Det skapar naturligtvis stora problem

för en rad företag.

Varför har det blivit så? Thorsten Andersson var inne på det

litet grand. Lågkonjunkturen inverkar naturligtvis. Vi har ett

högt kostnadsläge, och i det sammanhanget har utan tvivel den

höga beskattningen, momsen, på turistnäringen stor betydelse.

Det handlar inte bara om, som man gärna vill tycka i

Stockholmsmedia, priset på restaurang- och hotelltjänster. För

oss har momsen på kollektiva transportmedel minst lika stor

betydelse. Den är negativ, inte bara för turistnäringen, utan

för hela befolkningen. Sverige har blivit betydligt mer avlångt

sedan den momsen infördes.

Vi ser det som nödvändigt att vidta åtgärder på ett flertal

områden för att stärka turistnäringen. För samhället är

infrastrukturen allra viktigast. Vi har i Jämtlands län Sveriges

sämsta länsvägnät. Ungefär hälften av vägarna är fortfarande

grusvägar. Vi vet att rader av turister, både de som kommer med

bil och de som kommer med buss, varje vår vid tjällossningstiden

kör fast och inte kommer fram. Bussförare vägrar att köra över

huvud taget, därför att vägarna är så dåliga. Där behövs det

åtgärder. Det gäller naturligtvis inte bara den här näringen,

det gäller hela befolkningen och hela näringslivet.

Järnvägen behöver förbättras. Det pågår en del arbeten.

Järnvägstransporterna från Stockholm behöver snabbas upp, och

man bör förbättra banan mot Storlien ytterligare.

Vi behöver ytterligare reducering av momsen. Alla partier i

länsstyrelsens styrelse har enhälligt sagt att momsen skall ned

till den nivå som gäller i våra viktigaste konkurrentländer. Det

är 10--12 %. Där bör den hamna. Först då kan man säga att det är

en rimlig konkurrenssituation.

Jag har själv väckt ett förslag om att man skall titta på

företagens rätt att utan vidare förlägga konferenser, för vilket

ändamål som helst, utomlands och sedan dra av kostnaderna på

skatten. Att ge en kurs i svensk skatterätt i Sydamerika eller

på Hawaii och sedan dra av alltihop tycker jag är fullständigt

fel. Jag har i Tyskland funnit ett system för att pröva om det

är rimligt att förlägga kursen utomlands eller inte. Det

systemet har man haft i Tyskland länge. Det har fungerat bra,

säger de. Jag tycker att vi skall titta på det i Sverige också.

Vi vill ha Turistrådet kvar. Vi vet att de små företagen --

och vår turistnäring domineras av små företag, det gäller hela

norrländska inlandet -- behöver hjälp av Turistrådet med

kunskapsuppbyggnad. Turistrådet behöver hjälpa till med att

marknadsföra Sverige utomlands, det behöver hjälpa till med att

bygga upp informationssystem omkring turistnäringen. Där vill

jag peka på ett mycket fint samarbete mellan Turistrådet och

Jämtlands län, framför allt med högskolan i Östersund. Där

håller vi på att bygga upp turistdatabaser som faktiskt väcker

internationell uppmärksamhet och som vi definitivt vill bygga

vidare på. Släpper man detta fritt och säger att näringen själv

skall ta hand om marknadsföringen, tror vi att det blir som så

ofta annars, nämligen att starka företag i Stockholmsområdet tar

över och marknadsför Stockholm. Det blir just inte mycket sagt

om vare sig Norrlands inland eller Gotland, för den delen.

Vi tror på en framtid för turistnäringen i Jämtlands län. Vi

måste tro på det. Det är en av våra viktigaste näringar. Det

finns betydande framtidstro inom näringen. Med rätt insatser

från statsmakternas sida kan näringen utvecklas ytterligare, bli

starkare, ge fler jobb och ge mer pengar i länet, vilket är

mycket betydelsefullt för framtiden.

Ulf Åberg: Herr ordförande, riksdagsledamöter!

Internationell expertis är i dag enig om att turismen kommer att

fortsätta att expandera starkt. Vi vet alla att Europa även i

fortsättningen kommer att ha en stark position. Bakom detta

ligger en hel del kunnande om de framtida konsumtionsmönstren.

Vi vet att resandet blir alltmer individuellt. Vi vet att

resenärerna kräver mer av aktivt innehåll, ofta förknippat med

natur och kultur. Sådana faktorer som miljö, infrastruktur och

gott om plats blir allt viktigare som konkurrensmedel. Om man

försöker bedöma framtiden är det lätt att komma till slutsatsen

att Sverige är ett av de länder som verkligen har möjligheter

att leverera den typ av produkter som våra turister kommer att

efterfråga framöver. De främsta hindren är, vilket är känt,

den generella kostnadsnivån. Men den kan man och håller man på

att åtgärda.

Om man nu omvandlar de här möjligheterna till en tydlig

turistpolitik, med ett kraftfullt agerande bakom, skulle det

vara till stor fördel för både den privata och den offentliga

sektorn. Det finns goda erfarenheter av hur man kan lyckas med

detta att hämta från Danmark, Irland, Frankrike och Australien,

för att nämna exempel.

Frågan är naturligtvis om det behövs ett nationellt

turistorgan i den framtida utvecklingen. Vi vet att man just nu,

både i Europa och i Sverige, diskuterar att avveckla

branschstöd. I den debatten har naturligtvis också turistråden

figurerat.

I början av den här veckan offentliggjordes propositionen om

Sveriges exportråd. Den är verkligen både högaktuell och

intressant att läsa. Där står bl.a. att stöd till branscher kan

accepteras om det är samhällsekonomiskt motiverat och av

strategisk betydelse samt att särskilda åtgärder bör vidtas för

att främja små och medelstora företags export och

internationalisering.

Jag kan inte annat än förstå att de argumenten är ett klart

och tydligt uttalat stöd för ett nationellt turistorgan, i

synnerhet om man kombinerar detta med en hel del andra välkända

argument, nämligen att marknadsföringen av ett land som resmål

kräver någon form av sammanhållande neutral plattform. Detta

gäller i synnerhet i en så heterogen bransch som turismen är.

Det är mer eller mindre internationell kutym att staten är

engagerad i denna typ av verksamheter. Det har blivit en del i

den internationella konkurrensen. Den offentliga sektorn är de

facto också ägare till en stor del av det turistutbud som skall

marknadsföras internationellt. Marknadskunnande, service till

konsumenter och massmedia är konkurrensmedel som de facto också

kräver en delfinansiering från staten. Om man gör en strikt

kostnads- och intäktskalkyl är det staten som ytterst blir den

verkliga vinnaren på ett sådant engagemang.

Det finns många motiv, men jag skall stanna där. Helt klart är

att en stenhård internationell konkurrens kräver mer än en

positiv Sverigebild via ambassader, konsulat och

handelssekreterare. Dessa krav kan ett nationellt turistorgan

klara. Jag är helt övertygad om att när denna debatt närmare

våren går mot sitt slut kommer vi att återfinna någon form av

nationellt turistorgan.

Vad krävs då för att ett nationellt turistorgan skall ha goda

förutsättningar att lyckas i framtiden? Det är få verksamheter

som har varit så debatterade som Sveriges turistråd. Det ger, om

inte annat, en stor praktisk erfarenhet att ösa ur. Vi står, det

vet vi alla, inför en tydlig förändring. Det kan inte längre

ifrågasättas. Vi kan naturligtvis ha bestämda åsikter om hur det

har gått till. Men nu befinner vi oss i ett läge där lite

pragmatism och sunt förnuft skulle kunna skapa ett gynnsamt läge

för framtiden. Jag skulle vilja lyfta fram fyra saker som jag,

med vår erfarenhet, tycker är särskilt viktiga att tänka på när

man skapar det framtida nationella turistorganet.

För det första gäller det ägandet. Det är viktigt att ägandet

blir brett och att detta breda ägande garanteras långsiktigt.

Ett turistorgan blir inte internationellt accepterat om det

finns minsta misstanke om att det representerar enskilda företag

eller företagsgrupper.

För det andra handlar det om uppdraget. Vårt uppdrag har varit

brett och otydligt. Konsekvenserna är kända. ST har haft sina

åsikter om det. Nu bör högsta prioritet ges åt att tydliggöra

det framtida uppdraget, så att vi slipper uppslitande

diskussioner kring olika resursprioriteringar. Jag vet att det

inte är någon lätt uppgift, men alla ansträngningar i den vägen

kommer att belönas med bättre effektivitet i framtiden.

För det tredje har vi långsiktigheten. Styrkan i ett väl

fungerande nationellt turistorgan är möjligheten till ett

långsiktigt agerande, mer långsiktigt än många små och

medelstora företag har möjlighet till. Därför bör uppgörelsen

mellan stat och privata intressenter i framtiden åtminstone vara

treårig.

För det fjärde och slutligen, resultaten. Även resultaten bör

man diskutera redan nu och göra dem så tydliga som det praktiskt

är möjligt. Vi står inför en omvälvande rollförändring om

branschen skall vara den agerande och drivande parten och

regeringen den som står på andra sidan och ställer krav.

Jag skulle också vilja beröra övergången till en framtida

turistorganisation. Turistorganisationer, både i Sverige och i

utlandet, har fått och kommer att få leva med en mängd

synpunkter på hur man prioriterar och genomför sitt jobb. Vi

inom Turistrådet glädjer oss åt ett allt större positivt

engagemang från externa intressenter under senare år. Det har

varit mycket tydligt under de senaste månaderna. Självfallet har

också berättigad kritik förts fram. Vi har så långt vi har

kunnat försökt att rätta oss efter den kritiken. Vi har gjort

stora investeringar och är nu framme vid en skördetid.

Vi beklagar att den politiska ledningen, under de månader som

ST:s framtid har behandlats, inte fört någon som helst dialog

med oss. I stället har vi fått utstå kritik av den politiska

ledningen via massmedia. Tre omfattande utredningar av ST har

använts som argument i den här kritiken. De här utredningarna

har inte, som det sagts i massmedia, sablat ned Turistrådet

totalt. En strikt genomgång av dem visar i stället på ett

ovanligt stöd för Turistrådets arbete. Kritiken, i synnerhet i

de två stora utredningar som omfattar den totala verksamheten,

är riktad mot formuleringen av uppdraget till ST och därmed mot

ST:s uppdragsgivare, dvs. regering och riksdag. Det är väl känt

inom departementet. ST:s personal är i dag tillräckligt pressad

utan att behöva attackeras offentligt med ovederhäftig kritik. I

synnerhet när det inte för saken framåt.

Det är viktigt att inför 1993 och inför framtiden konstruktivt

nyttja den kompetens, den kunskap, den teknologi och de

fungerande nätverk som finns inom Turistrådet. Det är bråttom,

det är mycket bråttom. Vi har tydliga direktiv om att avveckla

verksamheten, och vi står sannolikt utan lokaler i de nordiska

länderna och i Tyskland inom fyra månader från i dag.

Redan nu är det aktuellt för oss att lämna ifrån oss ytterst

värdefulla platser på ledande internationella mässor, lägen som

andra länder slåss om att komma över. Vi brukar handplocka och

lotsa ungefär 500--600 journalister och TV-team genom Sverige

varje år. Det har en enorm internationell genomslagskraft. Vi

måste nu stoppa alla planerade resor för dem som skulle ha

kommit hit i sommar för att göra reportage inför 1993. Flera

tusen enskilda konsumentförfrågningar per vecka kan vi tvingas

lämna obesvarade eller hänvisa till ambassader och konsulat. Ni

kan alla föreställa er vad som kommer att hända med deras

telefonväxlar.

Kampanjer för sommar och vinter planläggs och finansieras just

vid den här tiden på året. Det är det vi skulle ha gjort nu för

1993. Vi är självfallet beredda att göra allt i vår förmåga för

att underlätta en övergång. Vi är även beredda att ta risker för

att klara det jobbet. Men vi behöver omgående en part att träffa

uppgörelser med. Det gäller att agera snabbt nu, för att rädda

1993. Jag kan försäkra er att våra närmaste konkurrenter, inte

minst i grannländerna, är synnerligen aktiva just nu för att

utnyttja det läge som Sveriges turistråd har hamnat i, så att de

kan ta ytterligare marknadsandelar. Ni kommer att få se det

snart, inte minst på den svenska marknaden.

Vi får inte heller glömma att den mångfald uppgifter som vi i

dag har sannolikt inte kommer att rymmas i en framtida

organisation, om Turistrådets uppdrag nu renodlas. Det är också

hög tid att bringa reda i dess framtid. Det finns både uppgifter

och investeringar som förtjänar ett bättre öde än att försvinna.

Om vi alla besjälas av sunt förnuft och en vilja till samarbete,

kan dagens situation omvandlas till en bra framtid för svensk

turism. Det är väl ändå det som är vår uppgift.

Björn Pettersson: Herr ordförande, ärade

riksdagsledamöter! Jag vill från branschens sida först och

främst tacka för att vi har fått denna möjlighet att träffa

utskottet och att presentera oss. Det uppskattar vi mycket.

Jag skall försöka ge en bild av rese- och turistindustrin och

samtidigt presentera Svenska Resebranschens Riksförbund och vad

det är vi vill.

I Sverige är världens största industri den kanske mest

bortglömda. Rese- och turistindustrin är en av världens största

industrier och enligt de flesta bedömare den industri som

beräknas växa mest i framtiden. I Sverige är dock denna industri

nästan helt okänd. Ändå sysselsatte man 1990 ca 235 000

människor i 21 000 företag. Rese- och turistindustrin

sysselsatte således lika många som Sveriges sex största

industrier, Volvo, Saab-Scania, Electrolux, Kooperativa

Förbundet, ASEA Brown Boveri och Stora, tillsammans.

Vad kan det bero på att en så tung industri väger så lätt i

Sverige? En orsak kan vara att vi inte har haft något gemensamt

organ som bevakat och framfört våra viktiga frågor. För att råda

bot på detta bildades 1989 en paraplyorganisation, Svenska

Resebranschens Riksförbund, som förkortas RRF. För att Sverige

skall få ett heltäckande organ för vår industri borde

organisationen även omfatta Svenska Hotell- och

Restaurangförbundet, SHR, och representanter för hela

Sverigeturismen. Diskussioner i positiv anda pågår mellan RRF

och SHR om bildandet av ett sådant organ. Många anser att det

danska Fellesrådet skulle kunna vara en bra förebild.

I samband med turistmomsfrågan enades branschen i Svenska

rese- och turistindustrins samarbetsgrupp. Samarbetet där har

gått mycket bra, och alla engagerade sig med stor kraft i denna

för branschen så väldigt viktiga fråga. Sänkningen av momsen

till 18 % var bra, men inte alls tillräcklig för att vi skulle

få den konkurrenskraft som behövs. Vi jobbar vidare för att

försöka få momsen i nivå med EG-ländernas.

En annan ytterst viktig fråga där branschorganisationerna

agerat gemensamt handlar om Turistrådets vara eller icke vara. I

höstas deklarerade som bekant regeringen att man ville lägga ned

Sveriges turistråd efter den 1 juli i år, och att man var beredd

att satsa ett engångsbelopp på 50 miljoner om branschen satsade

motsvarande belopp.

Beskedet kom som en chock för oss i branschen. Skulle den

svenska reseindustrin få ytterligare en dolkstöt i ryggen? Även

om Sveriges turistråd under åren fått en del kritik ville säkert

ingen i branschen att det helt skulle läggas ned.

Vid ett möte den 20 november, till vilket ett tjugofemtal

representanter för hela branschen var inbjudna, fick vi beskedet

av ministern. En förhandlingsgrupp, som består av Peter Ander,

SHR, Stig Lundkvist, SLAO, Martin Rosborg, FÖRST, och

undertecknad från RRF utsågs, och sedan dess har diskussioner

med departementet pågått. Jag vill framhålla att dessa

diskussioner förts i en mycket positiv anda och att vi hoppas på

att snart kunna presentera en lösning på frågan. Jag hoppas att

ministern när han anländer hit kl. 11 återkommer till detta.

RRF:s syfte och målsättning är att arbeta aktivt för att

främja utvecklingen av reseindustrin i Sverige. Genom sakkunnig

och kontinuerlig information vill vi öka kunskapen om

reseindustrin och verka för god ekonomi och sunda

konkurrensförhållanden. Vi vill utveckla och främja etik, teknik

och utbildning, goda relationer med myndigheter, näringsliv och

organisationer i övrigt, inte minst massmedia.

Vi vill påverka utvecklingen i gynnsam riktning, och därför

arbetar vi aktivt för att påverka riksdag och regering och

myndigheter över huvud taget för kunna säkerställa att förbundet

utgör en remissinstans i frågor som berör oss och att vi

representeras i nämnder och projektgrupper. Vi vill hålla

regering, departement och riksdag à jour med industrins

utvecklingsmöjligheter och problem. För oss är det av avgörande

intresse att reseindustrins politiskt betingade

marknadsförutsättningar anpassas till en internationell nivå.

Industrins förankring i riksdagen vill vi också diskutera. Vi

vill verka för att en särskild enhet inom näringsdepartementet

inrättas för reseindustrin. På sikt ser vi naturligtvis fram

emot att en ministerpost för resor och turism inrättas.

En framtidsfråga som engagerar oss djupt är att samhällets

utbildningskapacitet och utbildningsinsatser motsvarar vår stora

industris behov. Vi eftersträvar goda relationer med universitet

och högskolor och undersöker möjligheterna att införa

praktikutbildning i flera kommuner i Sverige. Vi vill göra den

svenska rese- och turistnäringen känd och aktad.

Hans Alsén: Ärade ledamöter och åhörare! Jag ber att å

Svenska Turistföreningens vägnar få uttrycka glädje och

tacksamhet över att den här utfrågningen, som rör

turistbranschens villkor -- och i hög grad dess framtid, som jag

ser det -- kommit till stånd. Turistföreningen är en idéburen

medlemsorganisation, som har varit verksam i drygt hundra år.

Jag tror inte att vi förhäver oss när jag påstår att vi har

varit banbrytande på många av Sverigeturismens områden.

Turistföreningen är kanske mest känd för sin fjällverksamhet

med ledsystem och trygga övernattningsmöjligheter, som gjort det

möjligt för "vanliga människor" att också kunna uppleva svensk

fjällvärld. Det är en verksamhet som i dag och i framtiden är

väldigt central för oss. Vi arbetar mycket på att intressera

framför allt ungdomen för fjällen.

Vi är verksamma på en rad andra områden. Vi har t.ex. arbetat

med att försöka skapa billiga övernattningsmöjligheter. Den s.k.

vandrarhemsverksamheten inom vår organisation är omfattande och

vi samarbetar med kommunerna. I det samarbetet upplever vi i dag

ekonomiska bekymmer. Kommunernas ekonomi gör det många gånger

nödvändigt att högre krav på hyresinkomster ställs, osv.

Vi gläds åt utvecklingen på vandrarhemsområdet. Mer än en

miljon gästnätter per år har kunnat registreras på de ungefär

280 vandrarhem runt om i Sverige vilka är anslutna till vår

organisation. Huvuddelen av gästnätterna är sommartidsbetingade.

Föreningen har drygt 340000 medlemmar och försöker, i mån av

resurser och övriga möjligheter, att arbeta som

konsumentföreträdare för turisterna, för turismens

utveckling.

Vi gläds även åt att vi, genom internationellt samarbete med

systerorganisationer, har många utländska gäster, inte minst

ungdomar, på våra vandrarhem, vilket är en väldigt viktig

uppgift, som vi ser det.

Av hävd försöker vi arbeta objektivt och sakligt för att skapa

tillgänglighet för alla. Ansvaret för natur- och kulturvärden

har vi inom föreningen satt i främsta rummet, och vi försöker

att ta olika initiativ på detta område.

På senare tid har vi bl.a. framfört problemen med skotertrafik

i fjällvärden -- ibland ohämmad sådan. Ohämmad trafik förekommer

även i vår skärgård. Vi hoppas att åtgärder skall kunna vidtas

som skapar legitimitet åt dem som behöver fara fort fram men

också skapar förutsättningar för dem som vill uppleva tystnaden,

skönheten och stillheten i dessa områden.

Enligt Svenska Turistföreningens uppfattning är turism som

näring i framtiden väldigt betydelsefull, och vi välkomnar de

satsningar som kan göras för att utveckla svensk turism. Vi vill

gärna vid detta tillfälle uttrycka vår tillfredsställelse över

det goda samarbete som vi haft med Sveriges turistråd. Vi har

kunnat samarbeta på många områden, och vi hoppas att även i

fortsättningen få möjlighet till det.

På de områden där vi har en speciell uppgift vill vi

naturligtvis ta ett fortsatt ansvar för utvecklingen av turism i

Sverige. En hel del av vår verksamhet är i dag knuten till både

den svenska och den utländska allmänhetens behov av allmän

information om de turistiska möjligheterna som finns i vårt

land. Sällan är detta "en affär" för oss. Vi förmedlar gärna

information men är till betydlig omfattning kostnadsbelastade på

det området. Det är därför ett enträget önskemål från vår sida,

när vi vädjar till riksdagen, att även fortsättningsvis lämna

oss anslag för att vi skall kunna fortsätta bedriva denna typ av

serviceinriktad verksamhet. Genom Sveriges turistråd har vi haft

anslag till det och en del andra ändamål, och vi hoppas på att

även i fortsättningen kunna få det. I propositionen som ligger

på riksdagens bord finns det ingenting sagt om detta, men vi

hoppas att vi i andra sammanhang skall kunna bli tillgodosedda.

I fjällvärlden har vi ett stort fastighetsbestånd, som kräver

ett underhåll av alldeles speciellt slag, eftersom det är utsatt

för den typ av väder och vind som gör det hela väldigt kostsamt

i olika sammanhang.

Sedan många år tillbaka bedriver vi s.k. båtlivsverksamhet.

Med den vänder vi oss inte i första hand till våra medlemmar

utan till båtturister i allmänhet. Vi ansvarar för gästhamnarnas

service i olika avseenden. Det är en kostnad som ligger utanför

-- om vi får säga så -- vårt normala åtagande gentemot våra

medlemmar.

Vi vill fortsätta bedriva den här typen av allmän service och

information. Det ställer emellertid speciella krav på ekonomisk

kompensation för gjorda insatser. Sedan länge arbetar vi också

med s.k. lägerskolor och klassresor för skolungdomar.

Verksamheten är väldigt väl utvecklad, och vi kommer att bedriva

verksamheten i fortsättningen, eftersom vi av olika skäl

upplever den som mycket viktig.

Avslutningsvis vill jag säga att vi ingalunda lever på gamla

lagrar. Vi försöker, mot den värderingsgrund som är vår, bedriva

en verksamhet som är framåtsyftande i olika sammanhang. Trots

att vi har ett betydande antal medlemmar, kan vi notera en

fortsatt medlemsökning och i många avseenden se optimistiskt på

vår framtid.

Peter Ander: Herr ordförande och utskottsledamöter! Jag

kommer i mitt inledningsanförande att, med utgångspunkt i den

bransch som jag representerar, lämna synpunkter på

turistbranschens villkor m.m.

Inledningsvis finns det emellertid mycket stark anledning att

understryka att hotell- och restaurangbranschen, i det

sammanhang som nu diskuteras, nämligen turism, utgör en del av

en helhet i en kedja, som populärt brukar uttryckas i orden:

resa, äta, bo och göra. Mellan dessa delar, som sammantaget

utgör turism, finns det ett så intimt förknippat samband att det

inte går att behandla varje del för sig. Man måste se till

helheten.

I det politiska systemets behandling av turism har inte denna

insikt hittills visats. Det är desto mer glädjande att utskottet

inbjudit till offentlig utfrågning denna dag, och att

representanter för hela turistbranschen inbjudits. Man måste ha

en helhetssyn när man talar om detta.

Sveriges Hotell- och Restaurangförbund, som jag representerar,

är både en arbetsgivar- och en branschorganisation. Förbundet

representerar ca 2500 arbetsställen med 45000 anställda

personer. Medlemsföretagen svarar för ungefär 75% av

omsättningen i hotell- och restaurangbranschen.

Denna bransch, liksom de flesta andra, domineras av mindre och

medelstora företag. Av företagen har 84% upp till tio personer

anställda och endast 0,3% av företagen har fler än 200

anställda. Totalt i hotell- och restaurangbranschen räknar vi

med 11000 företag som sysselsätter ca 80000 människor.

Egentligen borde jag, när det gäller de sistnämnda siffrorna,

använda imperfektum, dvs. sysselsatte. Jag angav dock både

antalet företag och årsarbetskraft. Under de två senaste åren

har branschen både på hotell- och restaurangsidan haft en mycket

markant negativ utveckling. Denna utveckling har varit så

negativ att den i varje annan bransch skulle ha givit upphov

till ett mycket kraftfullt agerande för att förbättra branschens

förutsättningar. Årsanställda har t.ex. minskat från 82000 år

1989 till under 70000 år 1991.

För att tala om de olika komponenterna, kan vi börja med att

konstatera att restaurangverksamhet är en typiskt småskalig

verksamhet, som ofta drivs av familjemedlemmar till stor del.

Det finns något mellan 9000 och 10000 anläggningar beroende

på hur avgränsningen görs.

Den totala "restaurangförsäljningen" i Sverige beräknas uppgå

till ca 30 miljarder kronor. Under år 1990 minskade denna volym

med 13% och under år 1991 med 14%. Den ackumulerade

minskningen går alltså upp emot 30% på två år, och sådana

förändringar sker inte utan mycket stora svårigheter.

När det gäller hotellsidan, finns det ca 1500 hotell i

Sverige. Något mindre än hälften av det samlade

hotellrumsutbudet är fördelat på de 200 största hotellen, som

alla har fler än 200 rum. På dessa hotell "säljs" ungefär 52%

av rummen. Under hela 1980-talet ökade efterfrågan på hotellrum,

medan efterfrågan under 90-talet gick tillbaka med 3%.

Hotellens beläggning i vårt rike hamnade därmed internationellt

sett på den låga siffran 45%.

Under 1991 har vi kunnat registrera en än kraftigare nedgång;

ungefär 10,7 miljoner rum "såldes", vilket är en minskning med

11,3%. Beläggningsprocenten, som därmed hamnade runt och under

40 %, har haft förödande inverkan på lönsamheten i branschen.

Antalet konkurser i branschen har också under senare år ökat

markant. Under 1991 har antalet konkurser närmat sig siffran

1000 till skillnad mot 300 ett normalår. Konsekvenser för

företagare, anställda och samhälle behöver inte närmare

beskrivas.

Utvecklingen när det gäller sysselsättningen i denna bransch

är negativ. Hotell- och Restauranganställdas Förbund uppskattar

i dagsläget antalet förlorade arbetstillfällen till ca 16000

och andelen arbetslösa bland kassamedlemmar till över 12%.

Det finns tyvärr inte heller någonting som talar för att 1992

kommer att bli ett förbättrat år, utan vi kommer att få leva med

fortsatt låg efterfrågan och fortsatt svag och

otillfredsställande lönsamhet för företagen. För denna dystra

profetia talar dels den omöjliga beskattningen, som branschen

alltjämt är utsatt för, dels den fortsatta lågkonjunkturen.

Det finns två halmstrån att gripa tag i. Det ena är den sänkta

turistmomsen, om än otillräcklig så dock en förbättring, och det

andra är den förbättrade köpkraft som skatteomläggningen har

medfört.

Vad vill då SHR i förevarande sammanhang? Jo, vi vill medverka

till -- och den linjen har vi drivit i flera år -- att göra

Sverige rekreationsvänligt. Vi vill ha möjlighet till sund

konkurrens på lika villkor med våra konkurrentländer. Vi vill

inte ha någon straffbeskattning och inte heller några

subventioner.

Finge jag själv önska något, skulle jag vilja utmönstra ordet

"stöd" i samband med turism. Vi behöver inget stöd. Vi har egen

kraft att verka, under förutsättning att verksamheten ges

vettiga villkor.

Vi har följande krav på det politiska systemet: Acceptera

turism -- hotell och restauranger inkluderade, vilka jag

företräder -- som den exportindustri den är. Ge turism

internationellt sett lika arbetsvillkor. Sänk turistmomsen till

internationell nivå, dvs. ungefär till hälften av den nuvarande.

För egen del är vi beredda att, tillsammans med andra aktörer

inom turism, satsa på marknadsföring av Sverige som resmål. Vi

satsar också internt på en effektiv produktivitetsutveckling i

branschen innefattande förnyelse av arbetsorganisation och

yrkesutbildning, inte minst. Det sistnämnda sker i en

storsatsning på Hotell- och Restauranginstitutet, som är beläget

i Globen-området.

Björn Ericsson: Herr ordförande och utskottsledamöter! Jag

tycker det är klokt att riksorganisationen Folkparkerna har

inbjudits hit i dag.

Föreningen Folkparkerna fyller 101år den 24 april i år, kl.

15.00, och har därmed verkat i besöksnäringen ganska länge i

vårt land. Vi är en intresseorganisation som har en rad olika

uppgifter, som att organisera 160 olika folkparker belägna i

t.ex. Kiruna, Trelleborg och allt däremellan. Det gäller även

Lisebergsparken, Parken Zoo i Eskilstuna, Östervåla och Byske

m.fl. platser.

Förutom denna intresseorganisations grunduppgifter, har vi

också under senare år sett att vi ibland representerar

skillnaden mellan framgång och motgång för landsortsbefolkningen

när det gäller tillgång på kultur i alla dess former. Under

vissa perioder under året är det endast ortens lilla, eller

ibland stora, folkpark som sysslar med kulturfrågor.

En del folkparker är viktiga besöksmål -- viktiga turistmål i

sig. Nöjesparken Liseberg kan nämnas som exempel, och

representanter därifrån skulle ha varit med här i dag. Under

många år har vi diskuterat Sveriges turistråd med

Lisebergsparken, och jag tänker inskränka mig till att redogöra

för vår definitiva åsikt vad gäller ett statligt turistorgan.

Vi vill att politiska beslut skall resultera i att staten

utvecklar sitt engagemang i turistfrågorna och gärna medverkar i

ett nytt nationellt turistorgan. Vi ser detta som nödvändigt för

Sveriges marknadsföring utomlands samt för utvecklingen av den

kunskap som behövs för att lösa turismens strategiska

utvecklingsfrågor.

Vi tycker att det är viktigt att näringslivet, turistföretag,

regionala och lokala turistorgan och andra berörda näringsgrenar

i större utsträckning integreras i ett nytt nationellt

turistorgan dels som ägare, dels som fördjupade

samarbetspartners och medfinansiärer i marknadsförings- och

utvecklingsfrågor.

Vi vill att det nationella turistorganets målsättning och

verksamhetsområde renodlas till att huvudsakligen gälla ett ökat

inflöde av utländska turistvalutor.

Vi vill att det nationella turistorganet skall ta ett tungt

ansvar för de gemensamma marknadsföringsinsatserna på

utlandsmarknaderna.

Vi vill att det nationella turistorganet långsiktigt skall

påverka utvecklingen genom stimulans av olika strategiska

produktutvecklingar.

Vi vill att det nationella turistorganet skall medverka till

en fördjupad kunskapsuppbyggnad när det gäller svensk turism.

Jan Rencke: Herr ordförande! Ärade ledamöter! Olycksbröder

i när och fjärran! Denna hearing har fått temat

"turistbranschens villkor". Det är ett drama i flera akter, och

vi är glada över att kulturutskottet har velat skaffa sig

kännedom om alla de styng och pilar, som ett bittert öde på

senare tid har tvingat oss att lida och fördraga.

Likt prinsen av Danmark har vi ställt oss många frågor. Skall

vi vara ädla eller skall vi ta till vapen mot ett hav av kval?

Skall vi drömma om tider då svensk turistnäring fortfarande hade

sin internationella konkurrenskraft i behåll, eller skall vi ge

upp och göra slut på allt och låta konkursförvaltaren ta över?

Allt efter sin läggning har olika företagare besvarat dessa

frågor på olika sätt.

Den arme narren Yoricks öde har fått oss att tänka på

politiska reformers förgänglighet. För vårt lidandes historia

hade det på något sätt känts ädlare och vår börda lättare om vår

bransch ändå hade fått lämna något litet bidrag till

finansieringen av den stora skattereformen så som det var tänkt.

Siffror från riksskatteverkets bokföring indikerar emellertid

att statskassans hela nettotillskott från förra årets turistmoms

kan komma att stanna på ynka 2 miljarder. Ännu finns det inte

mycket som pekar på att årets sänkning ens har fått nedgången

att plana ut, trots god snötillgång, utmärkt väder, orientaliska

potentaters fridsamhet och lågkonjunktur, som alltid tidigare

brukat ha den mest välgörande effekt på reslusten.

Med tanke på en aktuell pressdebatt kan det för övrigt just

här i kulturutskottet kanske vara av särskilt intresse att veta

att de många hotell som marknadsför sig "i paket" med

kulturaktiviteter, t.ex. musei- och teaterbesök, har fått årets

prissänkningar uppätna av kultursektorns snabba prishöjningar.

Ett tillskott på 2 miljarder kronor skall nu finansiera

statens kostnader för turistnäringens 35000--40000 öppet och

dolt arbetslösa, de flesta kvinnor och ungdomar. De skall täcka

statens förluster i tusentals konkurser. De skall kompensera för

ett stort bortfall av inkomst- och bolagsskatt och för statliga

avgifter. Det finns alla skäl att tro att vår näring har blivit

en statsfinansiell börda. Detta har effektivt berövat oss

möjligheten att känna oss ädla. Vi får nöja oss med en

martyrkrona i hjälteglorians ställe.

Den bittra sanningen är att semester i Sverige fortfarande är

betydligt hårdare beskattad än semester i något annat land --

inte genom skattesatsens höjd utan genom dess unika bredd.

Miljoner svenskar utnyttjar de numera obeskattade milen på

förmånsbilen, för att dra fördel av detta faktum.

Vi är tacksamma att utskottet har tagit sig tid att lyssna på

våra berättelser från jämmerdalen. Vi skulle vara ännu mer

tacksamma om någon någonstans i statsapparaten systematiskt

samlade in, analyserade och värderade det som nu sker, inte bara

ur närings-, regional- och sysselsättningspolitisk synvinkel

utan också från statsfinansiell synpunkt -- men det finns det

inte.

NUTEK har ett uppdrag som är avgränsat till några få aspekter

i några få turistregioner. Det ingår inte i dess uppdrag att ta

ett samlat grepp eller att bedöma de ekonomiska effekterna för

staten, trots att man sitter med underlaget. I varje fall tills

vidare är ni hänvisade till branschens bedömningar här i dag.

Det kan tyckas ligga en sorts pervers logik i att lägga ned

den nationella turistorganisationen, nu när det ändå inte finns

några turister. Som det ser ut för stunden, kommer det nog ändå

något gott ur detta. En samsyn har växt fram i de diskussioner

som har förts mellan näringen och näringsdepartementet. Det är

möjligt att näringsministern senare i dag kommer att kommentera

detta.

Det är helt klart på det sätt som riksdagen har angivit,

nämligen att Sverige, precis som alla andra länder, behöver en

nationell turistorganisation. Staten behöver naturligtvis inte

nödvändigtvis själv producera de speciella och kvalificerade

tjänster som en sådan organisation utför, om det är på det

sättet att man hellre vill upphandla dem. Näringen är fullt

beredd att ta ansvaret för en ny nationell turistorganisation

och att tillhandahålla såväl tjänster för att marknadsföra och

informera om Sverige som det nödvändiga arbetande kapitalet.

Näringen är självklart också beredd att stå för sina egna

marknadsföringskostnader.

Tiden är dock ohyggligt knapp. Som det ser ut för dagen kommer

sommarens studiebesök av utländska journalister att få ställas

in, därför att det just nu inte finns någon som kan garantera

genomförandet. Några av Sveriges turistbyråer utomlands måste

troligen slå igen mitt i högsäsongen, eftersom kontrakten inte i

tid hinner förnyas.

Jag vill därför vädja till utskottet att behandla denna fråga

med största skyndsamhet för att näringen så tidigt som möjligt

skall kunna få behövliga signaler. Det är bara på detta sätt som

vi kan förhindra att mänskligt och ekonomiskt kapital onödigt

förstörs och undvika att den unika kunskapsmassa om Sverige som

turistland, som Sveriges turistråd har byggt upp, skingras för

vinden, med obehagliga följdverkningar för näringens tusentals

företag. Går inte detta, riskerar Sveriges turistråds

efterföljare att få dras med sin faders vålnad under åtskillig

tid.

Hans Gerremo: (SLAO:s anförande är avfattat av ordföranden,

direktör Stig Lundkvist, som på grund av sjukdom var förhindrad

att närvara vid utfrågningen.) Herr ordförande och

riksdagsledamöter! Svensk turism, och inte minst vinterturism,

har under de senaste åren påverkats negativt av många orsaker.

Vintervädret, eller rättare sagt avsaknaden av det, fick vi

lära oss att leva med i fyra säsonger redan under föregående

regering. Tur var det, ty sittande regering verkar inte heller

kunna hjälpa oss i det avseendet.

Lågkonjunkturen påverkar självfallet affärs- och

konferensresandet.

Drivmedelsbeskattningen fick redan vintern 1990 negativa

effekter.

Traktamentsbeskattningen i Sverige missgynnar oss också.

Ränteavdragsreduceringar och beskattning av uthyrning har

gjort bostadsrättsmarknaden i t.ex. fjällvärlden iskall.

Momsavdrag för de "exportföretag" som arbetar för att svensken

skall resa ut ur landet försämrar ytterligare konkurrenskraften,

liksom den påbörjade avskaffningen av charterskatten.

Dessa, för svensk turism, negativa fakta och åtgärder har

bidragit till svensk turisms kräftgång. Vi har dock inte agerat

mot dessa ändrade spelregler. Vad vi däremot som bekant starkt

reagerat på, och mot, är den s.k. turistmomsen.

Turistmomsen slår i alla led mot t.ex. vinterturismen. Utöver

höjningen för hotell och restaurang, höjdes momsen från 0%

till 25% på camping, persontransporter och skidliftar --

motorn i vinterturismen. För liftarna motsvarade det en

70-procentig lönekostnadsökning -- i internationell konkurrens

där omgivningen har 0% moms.

Ingen annan bransch, i något annat västland, har någonsin

drabbats av en sådan monumental kostnadsökning. För

vinterturismen, som i många fjällkommuner är huvudnäringen,

skulle en ytterligare sänkning till 6% av t.ex. rese- och

liftmomsen betyda oerhört mycket. Sänkningen till 18% är

därför bara ett litet steg i rätt riktning men långt ifrån fagra

vallöften och vår målsättning att nå internationell

konkurrenskraftig nivå. Kravet på ytterligare sänkt moms har

dock tonats ned i media.

Vi försöker nu stoppa upp den nedgång vi fick föregående år

genom att föra ut budskapet att det blivit billigare att turista

i Sverige. Det återstår att se om vi lyckas.

Svenska rese- och turistindustrins samarbetsgrupp har i "Tre

goda skäl för att sänka turistmomsen" redovisat vad vi menar med

turistmoms. Den redovisningen är fortfarande aktuell, men med

tillägget att vi ställer oss bakom nöjesparkernas krav på att de

också skall omfattas av nuvarande och kommande sänkningar.

Vi hoppas att samtliga medlemmar i kulturutskottet tagit del

av den, liksom av SIND/NUTEK:s rapporter. Av dessa och kommande

rapporter framgår med all tydlighet hur illa svensk turism

skadats. Turistmomsen är och förblir en gigantisk baklängesaffär

för Moder Svea. Företagen försöker dock anpassa sig till

efterfrågan och minskar därför personalstyrkan. Det betyder att

antalet sysselsatta under två år minskat med över 40 000, därav

en stor del ungdom och kvinnor.

I dagarna kan vi höra om behovet av att sänka momsen på t.ex.

kapitalvaror när vi skall med i EG. Annars kommer vi t.ex. att

köpa tyska hushållsmaskiner på grund av skillnader i

beskattningen.

Detta är precis vad som sker i dag inom turismen. För turisten

är det möjligt att köpa tjänster där beskattningen är

förmånligast. Därför är turismen redan med i EG! Anpassa därför

snarast turistmomsen till internationell nivå, vilket blir en

mycket bra affär för alla!

Så till Sveriges turistråd. Nu har turistnäringen, på

grund av ändrade spelregler, fått sin största nedgång någonsin.

Behovet av att marknadsföra svensk turism är därför större än

någonsin för att vi om möjligt skall ta oss upp ur den djupa

svacka vi hamnat i. I detta läge önskar regeringen med mycket

kort varsel lägga ner Turistrådet och i princip överlåta hela

det ekonomiska ansvaret på näringen. Näringen är beredd att ta

huvudansvaret och satsa än mer på marknadsföringen av svensk

turism, under förutsättning att regeringen visar att den tror på

svensk turism. Det bör den göra genom att öka sin insats i ett

nytt nationellt turistorgan. Det är en satsning som verkligen

kan löna sig, speciellt om man samtidigt ger näringen

internationell konkurrenskraft.

Vi anser att det nya turistorganet också måste ha en

samordnande mäklarroll för turismen i Sverige. Den utgör ändå

grunden för att bibehålla och utveckla den produkt som skall

säljas på export.

Så något som berör skidsäkerhetsrådet. Jag vill understryka

vikten av att statens ekonomiska insats får vara kvar och helst

utökas. Den har i flera år varit blygsamma 180 000 kr/år. Rådet

har ändå lyckats, tack vare stora insatser från

medlemsrepresentanterna, deras organisationer och sponsorer, få

ut avsevärda mängder skidsäkerhetsinformation som kan värderas

till åtskilliga miljoner. Tyvärr tror fortfarande många inte på

"dynamiska effekter" vad avser ökade intäkter om turistmomsen

sänks rejält. Men när det gäller insatser för

skidsäkerhetsinformation så har bl.a. en nationalekonom bevisat

att det är en mycket lönsam affär för samhället. På varje insatt

krona tjänar samhället fem kronor i minskade skadekostnader.

(Detta stycke blev av förbiseende ej framfört vid

utfrågningen.)

Vintervädret berörde jag i inledningen. Eftersom ingen

regering lär kunna hjälpa oss med det, har vi själva med stora

satsningar på snökanoner räddat vinterturismen från en katastrof

de senaste fem säsongerna. Vi prioriterar i dag en fortsatt

utbyggnad av snötillverkningssystemen, och vi hoppas att dessa

för vinterturismen livsviktiga infrastrukturella investeringar

också skall prioriteras av myndigheterna.

Nils Carlsson: Herr ordförande, ärade ledamöter! Svenska

Campingvärdars Riksförbund är en ekonomisk förening, där

medlemmarna äger eller driver campingplatser i Sverige. Totalt

finns det drygt 700 campingplatser, och på dessa platser finns

110 000 s.k. campingtomter, dvs. uppställningsytor för

husvagnar, husbilar och tält, samt dessutom 6000 stugor. Inom

parentes sagt gör detta svensk camping till landets största

samlade stuguthyrare.

Två tredjedelar av anläggningarna ägs av kommuner, medan de

resterande anläggningarna huvudsakligen är privat ägda. Även

staten är faktiskt, genom domänverkets dotterbolag, ägare och

därmed också medlem i organisationen.

Camping är den kommersiella semesterform som utnyttjas mest i

landet. Av det totala antalet gästnätter perioden maj--september

inom allt s.k. kommersiellt boende svarar camping för mellan 11

och 15 miljoner gästnätter per år, eller uppemot 60 %. Räknar

man bort det s.k. tjänsteresandet och ser enbart till ren

turism, dvs. privatkonsumtionen av turism, så ökar

marknadsandelen för svensk camping under nämnda tid till ca 75

%.

Ca 1 miljon svenskar är campare, dvs. var åttonde svensk

tillbringar sin semester på en svensk campingplats. Därtill

kommer ungefär en kvarts miljon utländska campare varje år.

Svensk camping har under senare delen av 70-talet och under

hela 80-talet haft en stigande volymutveckling. Kurvan bröts

dock 1990, dvs. det år då mervärdesskatt infördes på drivmedel i

Sverige. Detta fick direkt till följd ett minskat resande och

därmed en minskning av campingvolymen med 10 %. När så

mervärdesskatt 1991 infördes på campingboendet, förlorade vi

ytterligare 10% i volym.

Konkret innebär de här två åren att svensk camping tappat 2,5

miljoner gästnätter, varav 1 miljon gästnätter avser den norska

marknaden. För att svensk camping skall återta förlorade

marknadsandelar på utlandsmarknaden krävs att vi får konkurrera

på samma villkor. Som jämförelse kan nämnas att norsk camping är

helt momsbefriad, medan övriga konkurrenter i Europa i

genomsnitt har ca 7 % mervärdesskatt.

Framför allt är det kommunerna som svarar för den stora

kapacitetsuppbyggnaden av svensk camping. Av tillgänglig

bäddkapacitet ägs 65% av kommuner. Det är därför med stor oro

vi ser på det höga tempot i den avkommunalisering som nu sker

inom kommunerna. Vi är självfallet för en utveckling till en

högre grad av företagsekonomisk inriktning vid drift av

campingplatser, oavsett ägarform. Men vi är mycket oroade över

den korta omställningstid som nu står till branschens

förfogande. Vi vill därför föreslå att det i Sverige skapas

någon form av omstruktureringsfond, där turismföretagare kan

låna -- obs. låna! -- riskvilligt kapital för utveckling av

turistanläggningar. Härigenom skapas möjlighet för ett bättre

rollspel, där kommunernas primära uppgift är att medverka vid

utveckling av infrastrukturen för svensk turism.

I likhet med svensk turism i övrigt är svensk camping uppbyggd

av många små produktionsenheter. En samordning inom näringen är

självfallet då en förutsättning. Men i många avseenden räcker

det inte att man samverkar inom en gren av turismen. Samverkan

med övrig turism gör bilden av Sverige komplett.

För att svensk camping skall lyckas, framför allt på

utlandsmarknaderna, krävs att en presumtiv kund kan ges ett

helhetsperspektiv av upplevelser, aktiviteter, transporter, logi

m.m. För att vi skall kunna leva upp till de krav en gäst

ställer erfordras en samlad kunskapsnivå och en samlad

informationsbild av Sverige som land. Då detta är ett

kontinuerligt arbete på de olika utlandsmarknaderna, inte bara

under ett år utan under en följd av år, krävs att Sverige som

nation kan ställa dylika resurser till förfogande genom ett

nationellt turistråd.

På hemmamarknaden Sverige krävs inte denna typ av spjutspets

från Turistrådets sida. Däremot är det ytterst angeläget att

någon svarar för samordning av information och marknadsföring.

Det är detta som enligt vår mening är en primär arbetsuppgift

för ett nationellt turistråd.

Ett ytterligare argument för ett nationellt turistråd är att

man bör tillvarata den kunskap som investeras i turistdatabasen,

TDB. Om denna bank slås i spillror, går omistliga värden i form

av marknadskunskap till spillo.

Eftersom tiden är knapp hänvisar jag i övrigt till den

dokumentation som jag har lämnat till er ledamöter tidigare, där

det utförligare framgår hur vi samarbetar inom näringen.

Jag vill avslutningsvis från hela rese- och turistindustrin

tacka utskottet för denna möjlighet som vi har fått till en

samlad presentation. Vi är övertygade om att en långsiktig

dialog av denna typ mellan politiker och näring är en

grundförutsättning för utveckling av den svenska

turistprodukten.

Ordförande Åke Gustavsson (s): Enligt den överenskommelse

som träffats tillämpar vi följande ordning när det gäller frågor

från partierna: Socialdemokraterna, Ny demokrati,

Vänsterpartiet, Moderaterna, Folkpartiet liberalerna, Centern,

Kds.

Maja Bäckström (s): Låt mig börja med att säga att vi för

vår del anser att Sverige behöver ett nationellt turistråd, och

att det skall vara med statligt engagemang. Vi vill gärna se ett

omstrukturerat turistråd, och det skall då i huvudsak arbeta med

marknadsföringen. Vi anser också att övriga delar av

Turistrådets verksamhet ansvarsfullt skall överföras till nya

huvudmän. Vi menar att det krävs insatser från såväl näringen

som olika myndigheter och organisationer, t.ex. länsstyrelser

och statliga myndigheter.

I dag har vi ett organ inom Turistrådet, nämligen

delegationen, som samordnar och ansvarar för de sistnämnda

bitarna. Jag vill fråga länsstyrelsernas representanter om de

menar att en sådan samordnad insats behövs som ett bollplank och

som stöd för bl.a. länsstyrelserna, för att man skall kunna

främja dels medborgarnas närturism, dels turistnäringen.

Thorsten Andersson: Svaret från Gotlands länsstyrelse är

ja på den punkten. Vi känner att det behövs ett sådant organ med

de uppgifter som jag nämnde redan i mitt inledningsanförande.

Precis som Maja Bäckström sade behöver det inte vara exakt det

organ som finns i dag, utan det kan vara ett omstrukturerat

sådant.

Sven Heurgren: Vi har ju, som jag nämnde redan

inledningsvis, ett omfattande samarbete med Turistrådet i dag,

och vi vill gärna bygga ut det. Genom högskolan i Östersund har

vi verkligen en resurs -- med Sveriges bästa turistutbildning,

vill jag säga. Vi kan utöka den ytterligare, och vi kan hjälpa

till att bygga ut de här datasystemen som jag nämnde tidigare.

I vårt dagliga arbete sysslar vi ju ständigt med turistfrågor.

Vi har dagligen kontakt med turistföretag och försöker på olika

sätt medverka till att stärka näringen och förbättra

förutsättningarna.

Lennart Nilsson (s): Efter vad jag förstått finns det en

samsyn inom branschen när det gäller marknadsföring och en hel

del som avser samordning.

Jag vill ställa en konkret fråga, bl.a. till campingägarna:

Vad händer om man får det här scenariot som Ulf Åberg har talat

om här i dag? Om det inte finns något turistkontor i t.ex.

Tyskland, vart vänder sig campingägarna då för att försöka

bedriva sin verksamhet -- för att locka tyskar till Sverige?

Till STF vill jag ställa följande fråga: Vad händer om man

inte får några anslag från statsmakterna för att bedriva den här

verksamheten -- som man har fått i dag?

Nils Carlsson: Det vore katastrof i dagens läge, om det

inte skulle finnas något nationellt turistråd på utlandssidan.

Turistrådet svarar ju för samordningen mellan våra branscher. Vi

har ett samarbete på ett femtontal mässor, vi har

katalogproduktion och informationsproduktion tillsammans. Skulle

vi ensamma bära upp den verksamheten, så skulle det medföra att

vi skulle tappa marknadsföring i utlandet. Därmed skulle vi

naturligtvis också tappa besökare från Tyskland. Det innebär

givetvis minskad volym och minskade intäkter även när det gäller

resevalutan. Det är faktiskt en katastrof om det skulle bli så.

Ingemar Liman: De medel som Svenska Turistföreningen får

via Turistrådet är ju en direkt ersättning för tjänster som vi

utför, i första hand information kring fjällen och kring

fjällsäkerhetsfrågor, samordnande verksamhet kring våra

gästhamnar och allmän information. Det är sådant som vi

definitivt inte kan utföra inom ramen för de medel som vi kan få

in från våra medlemmar och vår affärsverksamhet. Det är alltså

sådant som inte direkt kommer dem till godo utan kommer

samhället som helhet till godo. Vi kommer nog att få överväga

att inskränka vår verksamhet på de punkterna om det inte

tillskjuts medel.

Peter Ander: Om man inte kan åstadkomma en samlad

marknadsföring i utlandet för svensk turism, så innebär det att

de många små företagen kommer att ta oändligt mycket stryk. De

stora företagen däremot har naturligtvis resurser att

marknadsföra sig själva, även på organisationsplanet.

Dessutom är det resursslöseri om varje del skall marknadsföra

sig själv. Det är angeläget att man samlar verksamheten i något

slags sammanhållet organ.

Lennart Nilsson: Slutsatsen av detta är alltså att om man

över huvud taget skall kunna klara sin verksamhet, inte minst på

utlandssidan, så måste staten skjuta till pengar och i någon mån

ha ett ansvar för den här verksamheten.

Bert Karlsson: Detta är typiskt när vi diskuterar

Turistrådet. Självklart blir Turistrådet kvar i någon form. Det

kommer vi i Ny demokrati att se till, och därför behöver ni inte

vara oroliga över det. Den frågan kan vi därför sluta diskutera.

Viktigare är väl att vi får hit turister. Och hur får vi det?

Jo, det får vi genom att det ges rätt ekonomiska

förutsättningar, och det är det som vi skall tala om. Och det

måste ni poängtera mycket mer.

Varför det är kris bland politiker när det gäller intresset

för denna fråga, det ser ni om ni tittar på läktaren, där det

sitter två journalister. Det innebär att denna fråga inte är

politiskt gångbar. Det är ju massmedia som styr detta.

Jag vill ställa en fråga som jag förmodligen inte kommer att

få svar på i riksdagen någon gång, nämligen hur man kan få denna

ekvation att gå ihop. Om vi antar att siffran 2 miljarder var

riktig när det gäller intäkter, skulle jag vilja veta hur mycket

40 000 arbetslösa kostar, hur mycket 1 000 konkurser kostar, hur

mycket 10 % marknadsandel till Norge och Danmark kostar och hur

mycket det kostar att skicka folk på färjeturerna som har ökat

oerhört mycket under de senaste åren. Kan ingen räkna ut detta?

Jag ställer frågan till vem som helst av er.

Turistmomsen sänktes med 7 %, men större delen av de stora

nöjesparkerna undantogs. Men många anser ju att dessa är motorn

i själva turistandet. Jag skulle vilja ha bekräftat om det är på

det sättet.

Jag vill ställa en fråga till Ulf Åberg. Är det riktigt att

väldigt många av de stora nöjesanläggningarna nu får kommunalt

och statligt stöd? Som exempel kan jag nämna Skansen. Skansen

betalar moms men får 40 miljoner tillbaka av en budget på 60

miljoner. Detta är ganska vanligt bland de stora parkerna,

alltifrån Furuviksparken till Parken Zoo. Boråsparken fick 10

miljoner, och Malmö Folkets Park fick 30 miljoner. Är detta

riktigt, och är det möjligt för den fria företagaren att

konkurrera på dessa villkor?

Jan Rencke: Jag känner mig uppmanad att svara, eftersom

det var jag som talade om de 2 miljarderna. Skillnaden mellan

inbetald moms och återbetald moms enligt riksskatteverkets

bokföring för 1991 blir sannolikt 2,9 miljarder. Det är 1,9

miljarder mer än 1989, året innan turistmomsen infördes. Siffran

är därför ganska riktig. I mitt tidigare anförande sade jag att

en rimlig förmodan är att alla de saker som jag räknade upp, och

som också Bert Karlsson räknade upp, sannolikt kostar betydligt

mer än 2 miljarder. Det finns ju all anledning att tro att detta

är en minusaffär för staten.

Bert Karlsson: Kan man inte räkna ut detta? Det är ganska

lätt att få fram dessa siffror. Men jag tror att det är ganska

svårt för oss i riksdagen att räkna ut detta.

Jan Rencke: Staten har väldiga resurser att räkna ut

sådana saker, men man har, såvitt jag känner till, inte gett

någon i uppdrag att göra det.

Ulf Åberg: Det är alldeles riktigt att det inom en inte

oväsentlig del av svensk turism i dag de facto finns olika typer

av kommunala och statliga subventioner. Den linje som vi har

följt när det har gällt nyinvesteringar -- vi tillfrågas

nämligen ofta när det gäller nyinvesteringar -- är att vi hela

tiden har vänt oss mot snedvridande effekter av olika typer av

stöd, som alltså snedvrider konkurrensen. Därför har vi också

gått emot många investeringar av denna karaktär. Jag kan nämna

Branäs som ett känt exempel. Vi försöker alltså hävda principen

att man så långt som det är praktiskt möjligt försöker

åstadkomma konkurrens på lika villkor.

Elisabeth Persson: I riksdagens beslut 1984 om målen för

den svenska kulturpolitiken ingick som en av två viktiga delar

att förbättra möjligheterna för breda folkgrupper till turism

och rekreation på fritiden. Detta kom att benämnas det sociala

målet. Nu skulle jag vilja ställa följande fråga: Anser ni

branschföreträdare att de sociala aspekterna på turism och

rekreation fortfarande är giltiga, och anser ni att ni har en

del i ansvaret att se till att de sociala aspekterna också

tillgodoses? Om ni inte anser det, skulle jag gärna vilja veta

varför.

Jag skulle också vilja ställa en följdfråga som jag tror kan

hänga samman med den förra frågan. Vi har fått en mycket

utförlig redovisning om turismens kris som förefaller att till

största delen vara av ekonomisk art. Kan det finnas några andra

orsaker än rent skattemässiga till denna tillbakagång? Kan det

finnas vissa brister när det gäller innovationer och nytänkande?

När jag som kvinna ser ut över denna församling, en imponerande

skara företrädare för branschen, undrar jag: Kan det möjligen

vara på det sättet att den manliga resurspotentialen när det

gäller just nytänkande och innovationer är något uttömd och att

branschen skulle må gott av litet kvinnliga företrädare?

Åke Gustavsson, ordförande: Efter det sista som sades är

det väl ingen som vågar svara.

Peter Ander: Inom den delen av turismen som representeras

av hotell- och restaurang har vi ett mycket påtagligt inflytande

från kvinnliga företagsledare och andra kvinnor som är verksamma

i branschen. Men Elisabeth Persson har naturligtvis rätt i att

nöden är uppfinningarnas moder och att ju hårdare som man

pressas, desto hårdare tänker man i tusen nya banor.

Jag vill bl.a. peka på den stora utbildningssatsning som SHR

har gjort i och med det Globeninstitut som jag nämnde tidigare.

Det är ett sätt att verkligen driva rationaliseringen och

produktivitetsutvecklingen i företagen. Det goda har krisen haft

med sig att vi står rustade om ni bara ger oss bra

förutsättningar.

Björn Ericsson: Jag skall inte kommentera den manliga

beslutskraften, men jag vill gärna utifrån våra aspekter i någon

mån beröra det sociala målet.

Folkparkerna jobbar för att försöka att i någon mån minska den

olikhet som råder mellan storstad och tätort. När det gäller

skattereformen och den breddade skattebasen har många av våra

kulturarbetare lidit ganska kraftig nöd. Det beror i första hand

på att besluten som är fattade i vissa delar bygger på en

okunskap om verkligheten. Låt mig nämna ett exempel.

Upphovsmannarättsligt skyddade verk som framförs i Sverige

skulle ju inte, som det heter, drabbas av moms. Men det har

skett en inskränkning i detta sammanhang. Vi har gjort en

jämförelse mellan en rörmokare och hans verktyg för att kunna

fullgöra sitt värv. På detta är det moms så att säga rakt av.

När det gäller våra artister -- och vi kan då ta Jerry Williams

som exempel -- är det bara personerna i fråga som är

momsbefriade på grund av en klurighet från branschen, där man

plötsligt bildar nya bolag. I det bolaget lägger man alla

utensilier, dvs rörtänger och annat som t ex Jerry Williams kan

behöva för att framföra sitt verk, och då blir det beskattat.

Detta snedvrider plötsligt konkurrensen, vilket leder till att

våra möjligheter att jobba för ett socialt mål minskar. Ett av

våra viktigaste sociala mål är att förmedla barnkultur, vilken i

och för sig inte påverkas just i detta fall. Men vårt eventuella

överskott kanaliseras i nästan alla fall till barnkulturen.

Därför tror jag att de sociala målen, vare sig de är stora,

riksomfattande och internationella eller lokalt betonade, har

kommit litet grand i skymundan.

Elisabeth Persson: Hur ser ni andra på det sociala målet?

Är det ett ansvar för branschen i dess helhet att ta det eller

är det överspelat?

Bill Fransson: Huruvida de sociala målen är giltiga eller

inte är ytterst en politisk frågeställning, och den skall

riksdagen fatta beslut om.

Jag tror personligen att de målen inte med någon fördel ryms i

samma organisation som dem som skall främja mera kommersiella

mål eller näringspolitiska mål.

Jag tror också att det är närmast orimligt att kräva av

företagen att de skall ha den typen av sociala målsättningar. De

sociala målen kan uppnås bara om politiken kan utformas på ett

sådant sätt att det blir förenligt med företagens kommersiella

mål att också uppfylla de sociala målen.

Nils Carlsson: Anledningen till campingens volymframgångar

är säkerligen den lågprisprofil som den har, och därmed har den

också en social betydelse. Men man kan alltså inte i det egna

företaget, precis som Bill Fransson sade, underprissätta

produkten, utan från campingens sida måste vi naturligtvis se

prissättningsfrågorna rent företagsekonomiskt.

Däremot vill jag återigen trycka på att det som man kan göra

från social synpunkt är att ställa erforderliga lån till

branschens förfogande för att branschen skall kunna utveckla en

produkt på ett något så när rimligt ekonomiskt sätt. Det är

tufft i dagens finansvärld att gå till en bank och låna pengar.

Det är nästan stopp för en campingföretagare som är

småföretagare.

Elisabeth Fleetwood: Jag kommer att undvika att göra några

egna deklarationer utan framför allt lyssna, eftersom vi har så

kort tid till förfogande. Jag vill säga att vi alla i och för

sig är eniga om målet, turistbranschens fördubbling eller vad vi

nu kan hoppas på i en framtid. Vad vi däremot diskuterar och

funderar över på departement, i utskott och bland branschens

företrädare är ju vilka medel som vi skall finna för att nå dit,

och vilka vägarna dit är. Jag skulle vilja ställa frågor med

anledning av det, framför allt till Ulf Åberg.

Jag fann i Ulf Åbergs anförande inte mycket av självkritik. Är

organisationen i dag riktig? Behövs det ingen renodling av

uppgifterna eller någon omorganisation? Är det något som ni kan

släppa? Är allt som det bör vara för att det bästa resultatet

skall uppnås?

Ulf Åberg: Det är inget tvivel om att Turistrådets uppgift

måste renodlas, och vi har vid ett flertal tillfällen uttryckt i

våra anslagsframställningar ett klart önskemål om att uppgiften

skall begränsas och bli betydligt tydligare än vad den är i dag.

Då går det också att ändra verksamheten ganska mycket.

När jag höll mitt anförande gick jag egentligen inte vid något

tillfälle i försvarsposition för Turistrådet så till vida att

jag anser att det skall vara intakt. Jag tror att vi är inne i

en process som kan vara till stor fördel både för branschen och

för arbetet inom ett nationellt turistorgan som det nu ser ut

att formas. Vi är alltså för förändringar, och det har vi varit

hela tiden, men vi har haft svårt att få lyhördhet för dessa

förändringar, eftersom det kräver en förändring också i

uppdraget.

Elisabeth Fleetwood: När lade ni första gången fram dessa

förslag om förändringar? Ligger det långt tillbaka i tiden,

eller är det relativt nyligen?

Ulf Åberg: Vi har lagt fram dessa förslag i

anslagsframställningar två och tre år tillbaka i tiden, och i

synnerhet i samband med en treårig budgetframställning som vi

gjorde för två år sedan.

Bill Fransson: Jag vill tillägga att jag tror att detta

kom fram allra tydligast i vårt remissyttrande över RRV:s

granskning av vår verksamhet, då vi gjorde mycket klart att vi

ville ha en förändring av uppdragets formulering.

Elisabeth Fleetwood: Jag skulle vilja ställa en fråga till

Hans Alsén, som representerar en av de allra tyngsta

organisationerna, nämligen Svenska Turistföreningen. Vilken

uppfattning har Hans Alsén om möjligheten att förändra och göra

situationen bättre? Jag upplever att Hans Alsén tror att en

positiv utveckling är på gång, men vad kan vi mer göra?

Hans Alsén: Såvitt jag förstår gällde frågan inte

Turistrådet, utan den gällde turismens utveckling rent allmänt.

Elisabeth Fleetwood: Jag menade även i förhållande till

Turistrådet, eftersom Hans Alsén var inne på det i sitt

anförande.

Hans Alsén: Jag kan konstatera att vi har fått de anslag

som har utgått till Turistföreningen via Turistrådet. Och de är,

som Ingemar Liman sade, förknippade med den allmänservice som vi

lämnar. Vi har ett behov av att få denna möjlighet i framtiden

via en ekonomisering från statens sida. Om det skall ske via ett

statligt turistråd eller inte är väl inte den primära frågan för

oss. Men vad vi kan konstatera är att vi har haft ett mycket

gott samarbete. Vi har känt oss som en ideellt baserad rörelse,

med medlemsavgiften som den allt överskuggande

finansieringskällan, som arbetar tillsammans med Turistrådet.

På vissa områden -- och jag säger inte detta i någon

värderande mening -- där den kommersiellt betingade delen av

branschen naturligen inte har funnits och inte skall finnas, har

vi känt oss spela en roll och behövt stödet från Turistrådet.

Det har vi fått, och vi har haft ett gott samarbete. Jag har

ingen djupare mening om hur detta skulle kunna utvecklas i

framtiden i en eventuell annan organisation. Vi har inte haft

tillfälle att närma oss den frågan. Den har inte varit aktuell

på det sättet.

Som medborgare vill jag säga att det är med tillfredsställelse

som vi åser den könsmässiga blandning som i alla fall präglar

podiet. Jag vill också säga att vi har tre kvinnliga ledamöter i

vår styrelse.

Jan-Erik Wikström: I denna förtroliga krets, Ingemar

Liman: Vad tycker du om Turistrådet, och hur har det fungerat?

Har Turistföreningen deltagit i branschens överläggningar med

näringsdepartementet?

Ingemar Liman: Vi tycker bra om Turistrådet. Vi har haft,

som Hans Alsén sade, ett mycket gott samarbete med Turistrådet,

framför allt kanske därför att Turistföreningen representerar

inte bara den ideella föreningen Svenska turistföreningen utan i

mångt och mycket också alla de föreningar som är

turistproducenter. Det kan vara hembygdsföreningar,

spelmansföreningar, teatergrupper, osv., dvs. alla som ute i

bygderna i mångt och mycket ger grunden till den svenska

turismen. Där har vi kunnat agera och har haft en samtalspartner

och några som har fört ut detta budskap vidare, och detta har

skett med hjälp av Turistrådet.

Vi har inte haft möjlighet att direkt föra samtal med

regeringen i dessa frågor. Det har funnits en delegation som har

gjort det. Vi representerar inte ett kapital när det gäller att

kunna finansiera ett framtida turistråd -- därför har vi inte

utgjort en av samtalsparterna för regeringen.

Jan-Erik Wikström: Betyder det att de som har deltagit i

samtalen har varit bara de kapitalstarka organisationerna inom

turistbranschen? Är det kontentan av vad Ingemar Liman sade?

Ingemar Liman: Det finns väl en övervägande majoritet för

den typen av grupper. Ideella organisationer har inte funnits

med.

Stina Eliasson: Jag har några frågor till länsstyrelserna.

Men jag vill börja med att ställa en fråga till Svenska

Resebranschens Riksförbund. Från detta förbund talades det om

att man arbetar aktivt för att främja resandet. Min fråga är:

Hur stor del av detta främjande består i att man skall förmå

svenskar att åka utomlands eller att man skall förmå utlänningar

att komma till Sverige?

Jag vill hänvisa till min motion, och jag tror att alla har

fått underlaget från utskottet -- alla motioner, m.m. Min motion

finns på s. 11 i detta underlag. I denna motion tar jag bl.a.

upp litet grand om renodlingen av Turistrådets uppgifter, som

det har talats om här.

Till länsstyrelserna vill jag ställa följande frågor. Om

Turistrådet blir ett rent branschorgan för marknadsföringen av

turismen, hur bedömer länsstyrelserna då att myndighetens roll

på turistområdet kommer att förändras?

Jag har i min motion pekat på de utvecklingsprojekt och den

försöksverksamhet som Turistrådet har bedrivit. Om Turistrådet

läggs ned, anser länsstyrelsernas representanter att det då

behövs ett annat och nytt centralt organ som tar över

uppgifterna när det gäller utvecklingsprojekt och

försöksverksamhet och när det gäller samordningen beträffande

utvecklingen av turismen? I så fall, vilken uppgift skall ett

sådant organ ha?

Vilka andra statliga insatser anser länsstyrelserna behövs på

det organisatoriska planet för att turismen inte skall drabbas

negativt av en eventuell nedläggning av Turistrådet?

Christer Granegård: Vår inställning, när det gäller ett

nytt och mer kommersiellt organ eller ett branschorgan, är att

vi naturligtvis kommer att samverka med det. Däremot kommer vi

självfallet inte att medverka i de rent kommersiella insatserna,

utan det är branschen som måste ta detta ansvar. Det är

fullständigt självklart. Detta gjorde även landshövding Thorsten

Andersson helt klart här.

När det gäller ett framtida organ har vi också klart

deklarerat att vi vill se ett nytt organ, som inte behöver heta

Turistrådet, utan det kan heta vad som helst. Men vi vill se ett

nytt organ som har ett stort ansvar för samordningsfrågor och

utlandsfrågor, ungefär motsvarande uppgifter som Turistrådet har

i dag. Det bedömer vi som synnerligen viktigt, inte minst med

tanke på de små organisationer och de små företag som finns inom

näringen.

Jag tyckte att Stina Eliassons sista fråga var litet oklar,

och jag kan därför inte svara på den.

Jan Billow: Jag skulle vilja svara på den första och den

tredje fråga i samma svep. Om det skapas ett branschorgan skall

det svara för den samlade kompetensuppbyggnaden. Det skall

beställa statistik och analysera. Det skall ge ett så objektivt

underlag som möjligt och kanske yttra sig i investeringsfrågor.

Det skall vara huvudman för produktdatabasen, som kommer att

behövas också i framtiden. Det skall vara huvudman för

resedatabasen, denna unika resvaneundersökning som verkligen

behövs i dag i Sverige när det är fråga om miljardinvesteringar

i infrastruktur.

Det behövs alltså ett nationellt organ, därför att det kan ju

inte läggas ut på regionala turistorgan eller andra, utan det är

den samlade bilden som behövs.

Björn Pettersson: I Resebranschens Riksförbund ingår

medlemsföretag där bl.a. företag som SJ, SAS, Linjeflyg,

rederierna, bussresearrangörer, m.fl. ingår. Dessutom ingår alla

svenska resebyråer. Det säljs och det görs en enorm insats för

det svenska resandet och turismen i Sverige genom vårt företag.

Stina Eliasson: Björn Pettersson svarade inte på min

fråga. Jag frågade hur stor del av detta främjande som upptar

rekommendationer till utlänningar att komma till Sverige eller

till svenskar att fara utomlands.

Björn Pettersson: Jag är inte beredd att ange en exakt

procentsats, men det är en mycket stor del. Om man tittar på

rederiernas insats, som jag personligen känner väl till, är den

mycket stor för att få utlänningar att komma till Sverige.

Stina Eliasson: Jag kanske kan få ett papper på detta

sedan?

Björn Pettersson: Vi skall försöka få fram det.

(Björn Pettersson har senare meddelat att drygt 40% av RRF:s

totala verksamhet avser turism till och i Sverige.)

Rose-Marie Frebran: Min fråga gäller om man skall ha ett

turistråd eller ett annat nationellt turistorgan. Jag får

intrycket att ett av de starkaste argumenten som ni lyfter fram

för att behålla Turistrådet eller för att skapa något liknande

är behovet av marknadsföring i utlandet. Nu är det meningen att

vi skall få del av synpunkter från er som skall hjälpa oss i

vårt ställningstagande till den proposition som vi skall

behandla. I detta sammanhang har inte någon berört en viktig

passus i propositionen, nämligen det som lyfts fram om en möjlig

ersättning när det gäller just marknadsföringen i utlandet, att

ge Svenska institutet uppgiften att också presentera Sverige ur

turistiska aspekter i utlandet. Det skulle vara värdefullt att

få några kommentarer från några av er, dock naturligtvis inte

alla. Därför vill jag be Turistrådets Ulf Åberg och Svenska

Resebranschens Riksförbunds förbundsdirektör att kommentera

denna fråga.

Ulf Åberg: Svenska institutets specialitet är att förmedla

Sverigebilden mer generellt och kanske inte så mycket den

direkta turistiska marknadsföringen. Det är institutets styrka,

och såvitt jag förstår är det detta som regeringen vill satsa

på. Däremot tror jag inte att institutet kan vara en plattform

för kommersiell marknadsföring med kommersiella resultat som

till syvende och sist ändå är det yttersta syftet med ett

turistråds verksamhet.

Björn Pettersson: I den arbetsgrupp som har jobbat med en

efterföljare till ett nytt turistorgan har vi inte alls

uteslutit möjligheterna att i framtiden arbeta med t.ex.

Exportrådet m.fl. Det är de som kommer att sitta i den nya

organisationen som skall arbeta med detta. Men detta är inte

alls uteslutet.

Maja Bäckström: I vetskapen om den allt större betydelse

som rekreationsfrågorna kommer att få, vill jag ställa en fråga

bl.a. till representanterna från Resebranschens Riksförbund om

ni anser att riksdagen skall besluta i enlighet med regeringens

förslag, dvs. att upphäva det rekreationspolitiska målet, eller

om ni anser att det t.o.m. skulle vara till nytta för branschen

att målet finns kvar.

Björn Pettersson: Jag är inte beredd att svara på det rakt

upp och ned, men det är klart att vi måste titta på

marknadsförutsättningarna i vårt land.

Leo Persson: Det är många som tar upp skattefrågor i dag,

men vi håller ju på att sakbehandla Turistrådet. Det står i

budgetpropositionen att regeringen är beredd att lämna 50 milj.

kr. om näringen är beredd att lämna lika mycket.

Jag vill fråga Svenska Liftanläggningars Organisations

representanter hur de ser på möjligheterna att redan den 1 juli

vara med och bekosta en ny turistorganisation enligt den modell

som man har skissat på i sin föredragning.

Hans Gerremo: Det är nog litet svårt att ställa upp på

detta redan den 1 juli, men det är kanske möjligt under en

längre period framöver, under en tre-, fyra- eller femårsperiod.

Vi har diskuterat detta i vår organisation, och vi tror att vi

kan få våra medlemmar med oss när det gäller att stödja ett

nationellt turistråd genom att satsa pengar. Om det blir 50

milj.kr. som vi skall ställa upp med kan jag inte garantera, men

vi är villiga att vara med och betala. Men då måste vi också få

vara med och agera på marknaden, så att allt inte sker utifrån

ett Stockholmsperspektiv, utan det måste ske utifrån glesbygdens

perspektiv.

Leo Persson: Det står också i propositionen att staten

skall upphöra med vidare satsningar och att detta skall bli

självgående. Hur ser ni på det?

Hans Gerremo: Det är väl inte alldeles omöjligt att vi kan

köra detta inom näringen utan iblandning av staten. Om vi kan

köra andra företag, kan vi kanske köra även detta.

Bert Karlsson: När vi har diskuterat momsen i riksdagen

har det ofta sagts: Visst har vi höjt momsen här i Sverige, men

det har man gjort även i andra länder. Man har skyllt på

lågkonjunkturen när det gäller de dåliga siffrorna. Sanningen är

ju att det har skett en minskning med 30 % på två säsonger.

Norge och Danmark gick framåt med nästan 10% i år.

Har momsen haft någon betydelse på besöksnäringen? Jag skulle

också vilja veta hur det ser ut i de andra länderna som vi

konkurrerar med.

Ulf Åberg: Om man lägger moms på redan höga

produktionskostnader, får det naturligtvis effekt. Och det är

naturligtvis inte momsen enskilt utan kombinationen av ett högt

prisläge och momsen som har fått den dramatiska effekten. Visst

är den tydlig, det är bara att jämföra med utvecklingen i våra

grannländer. Och vi skall komma ihåg att det är skillnad inte

bara när det gäller produktionskostnaderna och därmed prisnivån

utan också när det gäller vad man lägger momsen på. Momsen

omfattar inte alla tjänster i våra grannländer.

Elisabeth Persson: Jag vill fortsätta att ställa frågor om

de sociala målen, dvs. möjligheterna för breda folkgrupper att

få ta del av turism och rekreation. Jag vänder mig till de tre

landshövdingarna.

Om målet sätts på nationell nivå, anser ni att ni på regional

nivå har något ansvar för eller möjligheter att verka för att

turism och rekreation inte skall reserveras för en penningstark

exklusiv grupp, som i och för sig kanske är växande men ändå

inte är så stor? Har ni möjlighet att ta ansvar för att även de

breda folkgrupperna får möjlighet till turism och rekreation?

Anser ni att detta är en statlig angelägenhet?

Thorsten Andersson: Vi kommer att gärna ta ansvar även

framöver. Men om vi är ensamma och inte får stöd utifrån blir

det svårt att upprätthålla ansvaret.

På Gotland har det satsats på cykelleder osv. och billigare

övernattningsmöjligheter. Det skall vi försöka fortsätta med.

Visst blir det svårt om vi skall vara ensamma om det.

Birgitta Wistrand: Peter Ander talade en hel del om att ni

inte vill ha stöd utan bättre förutsättningar. Hur har

propositionen angående de små företagen fallit ut för er? Den

måste väl ändå ha gett förutsättningar för branschen? Har du

några ytterligare förslag? Jag ställer dessa frågor även till

Jan Rencke och resebranschens företrädare.

Peter Ander: SHR företräds av en äkta företagare, nämligen

av vice ordföranden Ejnar Söder som möjligen skulle kunna svara

på frågan bättre än jag.

Ejnar Söder: Jag är egenföretagare och driver två hotell i

Sverige. Jag står liksom mitt i allt det som det talas så mycket

om.

Vi egenföretagare har talat mycket om dessa frågor i många år.

Jag vill snabbt vinkla den oro jag känner för de turister vi

talar om som kommer utifrån Sverige. De får signaler som är

mycket dramatiska.

För några år sedan kom signalen om att momsen skulle öka till

25%, vilket hade en förödande inverkan på den frekvens av

turister vi förväntade oss.

Nästa signal var att Turistrådet skulle läggas ned.

Dessa saker är oerhört oroande för våra kontrakt, uppgörelser

och förhandlingar. Tiden rinner iväg. Det är trevligt att få

komma hit och tala i kulturutskottet. Men vi har inte tid att

tala så länge till.

Vi egenföretagare skall snart ha en work-shop i Sunne, och vi

måste då få veta vilka förutsättningar vi kommer att få för -93,

-94 och -95 när alla uppköpare från hela världen kommer för att

träffa mig och mina kolleger. Vi kan inte ge klara besked i dag.

Jan Rencke: Den nya generella näringspolitiken har framför

allt handlat om att ta bort skatten på arbetande kapital. Jag

kan försäkra att det finns ytterst få näringsidkare i

turistnäringen som har några som helst problem med

förmögenhetsskatt av det slaget.

Björn Pettersson: Jag instämmer till 100 % i vad Ejnar

Söder sade.

Charlotte Branting: Jag vill rikta min fråga till de

närvarande landshövdingarna.

Länen får s.k. länsanslag som skall gå till olika

glesbygdsprojekt och annan projektverksamhet.

Jag skulle vilja veta ungefär hur mycket av pengarna som går

till turism och om det finns möjlighet att öka den andelen --

inte minst med tanke på värdet av turismen som har framkommit i

dag.

Christer Granegård: Vi har ett länsanslag på ungefär 18

milj.kr. Det delas i stort sett på två bitar, nämligen

glesbygdsstöd och projektmedel. Av projektmedlen går i år

ungefär 2 milj.kr. till olika turistaktiviteter på Gotland. Det

är ungefär 20 %. Det är den högsta andelen som sätts in på något

enskilt område. Självfallet går det alltid att öka summan. Men

det är en konkurrensfråga. Det är en mycket hög andel som sätts

in för turismen.

Sven Heurgren: Vi har ett större länsanslag än på Gotland.

Av våra anslag har ungefär en fjärdedel gått till

turistnäringen. I dag har vi inga ansökningar om

lokaliseringsstöd. Vi har lagt ungefär en fjärdedel av

glesbygdsstödet på turistnäringen. Där är fortfarande

efterfrågan ganska stor. Men det är en betydligt mindre mängd

pengar. Det kan handla om några hundratusen kronor.

Stina Eliasson: Vi har fått mycket underlag för att fatta

beslut. Vi får ett utmärkt underlag i dag. Jag har tittat på ett

annat underlag, nämligen konjunkturrådets rapport 1992. Där

talas om att den offentliga sektorn kostar mycket, och ett

överslag görs om var pengarna kan hämtas från.

Av rapporten framgår att om momsen skall vara en viktig

finansieringskälla måste den koncentreras på sådana varor som

inte lätt kan handlas över gränserna. En sådan bransch är

turismen. Att enligt rapporten använda turismen som en stabil

skattebas, är det något som härvarande branschfolk och

länsstyrelserepresentanter ställer upp på?

Jan Billow: Konjunkturrådets rapport är mycket intressant

att läsa. I det avseendet tyder allt på att författarna inte har

läst t.ex. Turistrådets utredningar om branschens

konkurrensförutsättningar och NUTEK:s utvärdering av

skattereformens effekter.

Turismen är ytterst flyktig som skattebas.

Bill Fransson: Jag instämmer. Det är en total

missuppfattning att tro att turismen inte går att tillgodose

likaväl utomlands som i landet. Var och en av oss vet att man

lika gärna kan åka utomlands som att stanna i Sverige. Det är

obegripligt hur någon kan ha en sådan uppfattning.

Rose-Marie Frebran: Turismens kris går ju naturligtvis att

framställa mera förenklat eller nyanserat. Jag tycker att vi har

fått exempel på båda sätten i inledningsanförandena.

Jag tror att det finns flera olika orsaker till denna

situation. Det går att tala om momsen, om lågkonjunktur, om

dåliga vintrar och kanske också om dålig marknadsföring.

En företrädare, nämligen Hans Gerremo, visade på en nyanserad

bild i sitt anförande när det gäller dessa orsaker. Däremot

uppfattade jag att Jan Rencke förklarade alla problem inom

turistnäringen som grundade på turistmomsen. Det är alltså två

helt olika bilder. Jag skulle vilja ha en kort kommentar av er

av varandras anföranden.

Hans Gerremo: Vi betonade inte bara turistmomsen. Det

gällde också lågkonjunkturen, drivmedelsbeskattningen, reglerna

för traktamentsbeskattningen och reduceringar och förändringar

av räntebidragen. Frågan gäller också de konkurrensfördelar som

finns för de exportföretag som kör folk utomlands och

charterskatten.

Sammanfattningsvis gäller dessa saker att turismen har

påverkats negativt.

Jan Rencke: Jag hade tagit till mig av utskottets

instruktioner om femminutersgränsen för huvudanförande. Jag hade

strukit en mycket lång lista angående lagstiftningen under

senare tid som har medverkat i dessa frågor. Jag nöjde mig med

de två största problemen.

Det första och största problemet är momsen. Det andra

problemet är att en svensk som har en förmånsbil numera kan

köra ner den bilen på kontinenten, utnyttja lågpriser och

lågmoms utan att det behöver kosta svensken ett öre mer.

Det här var ett exempel på ett tiotal åtgärder som har

vidtagits under de senaste åren och som tillsammans har hjälpt

till att "sänka" svensk turism.

Åke Gustavsson, ordförande: Därmed är den första

frågeomgången klar.

Vi hälsar näringsminister Per Westerberg välkommen hit. Under

förmiddagen har vi fått en kartläggning och information om

branschen och Turistrådet av företrädare för ett par berörda

länsstyrelser liksom av andra institutioner.

Tanken är att näringsministern skall från departementets och

regeringens synvinkel informera om hur regeringen uppfattar

situationen.

Per Westerberg: Regeringen har börjat planera och har

gjort vissa antydningar i statsbudgeten om hur regeringen ser på

Turistrådet och den marknadsföring regeringen vill ha av Sverige

som turistland, den s.k. Sverigebilden.

Vi vill försöka börja om litet grand från början för att skapa

en ny struktur som skall skapa en större effektivitet än vi

anser att det har varit hittills. Det gäller framför allt en

strukturering. Det skall inte vara särskild branschpolitik för

turism. I stället är det fråga om mera generella åtgärder. Bl.a.

bygger detta, som vi ser det, på att den s.k. inrikes turismen

och inrikes åtgärder är en sak i första hand för branschen och

resp. regioner att sköta. Vi gör bedömningen att vi skall lämna

engångsbidrag för att starta den inrikes verksamheten.

Däremot ser vi det som en statlig angelägenhet att

marknadsföra Sverige utomlands. Det gäller att skapa den s.k.

Sverigebilden utomlands, dvs. det positiva Sverige, det som är

intressant att besöka, det som är intressant att investera i och

det som är intressant att göra affärer i.

Med Sverigebilden menar vi inte bara turism, utan vi menar

hela bilden av Sverige som ett land som är intressant och

spännande. Men även turismdelarna ingår i Sverigebilden.

Den direkta kommersiella delen av marknadsföringen av Sverige,

dvs. det som riktar sig till enskilda anläggningar, hotellkedjor

och liknande, är en sak för branschen att marknadsföra även

utrikes. Vi marknadsför landet som sådant i den del som staten

skall stå för.

Vi anser att en stor del av de resurser som i dag finns bör

användas utomlands. De förändringar som nu sker av Sveriges

exportråd bör även kunna utnyttjas när man går ut mera

handgripligt på resp. marknader med mera faciliteter ute i resp.

länder, för att även användas när det gäller Sverigebilden och

att marknadsföra Sverige avseende turism och andra egenskaper.

Vi vill även använda den del som finns inom Svenska institutet

som har hand om en allmän Sverigeinformation för att kunna

nyttja de kanalerna och resurserna för att samordna

marknadsföringen av Sverige i andra länder.

Vi tror också att det finns möjlighet att använda delar av de

resurser vi i dag har på ambassaderna, för att i länder där det

finns mindre och mer begränsade möjligheter till turism, och där

det är mer fråga om marknadsföring av landet som sådant, också

utnyttja dem under en sådan omstrukturering.

Vi skall försöka utnyttja de komparativa fördelar Sverige kan

ha som land. Det gäller att marknadsföra de möjligheter och

fördelar som finns i Sverige. Jag har uppfattningen att det är

en fördel om marknadsföringen kan samutnyttjas inte bara med

turismen utan även angränsande områden för att få fördelar av

värde och på det sättet få ett bättre genomslag.

Som ni säkert redan känner till, har det genomförts

momssänkningar när det gäller turism, inrikes resor, sänkningar

av arbetsgivaravgiften som en del av regionalpolitiken i vissa

delar av Norrlands inland osv. Dessa saker underlättar rent

generellt för turismen.

I den direkta planeringen har vi för avsikt att i regeringens

kompletteringsproposition i april återkomma med medelsanslag för

verksamheten och med den närmare organisationen för hur denna

skall bedrivas. Det gäller den interna inrikesturismen/en

branschangelägenhet, den utrikes Sverigebilden/en

statsangelägenhet. Vi vill framför allt göra en satsning på lite

fasta resurser och mer pengar för kampanjer och direkta

aktiviteter utomlands, för att på det sättet kunna ha större

möjligheter till flexibilitet. Det är därför angeläget att göra

denna omstart och att verksamheten läggs under t.ex. Svenska

institutet, för att på det sättet kunna upphandla

marknadsföringstjänster både via branschens egna organisationer

och av Exportrådet eller andra organisationer -- beroende på

prestationer och vad vi får ut för de pengar och resurser som

står till förfogande.

Maja Bäckström: Det är känt att vi i riksdagen senast år

1984 lade fast målen för turism- och rekreationspolitiken. Vi

hävdar fortfarande att målen i högsta grad är aktuella.

Regeringen skriver i propositionen att de turistpolitiska

målen som riksdagen tidigare har beslutat om inte längre har

någon aktualitet. Därför vore det av största intresse att få

höra vad regeringen egentligen grundar uppfattningen på.

Per Westerberg: Vi bedömer att det skall vara en

kommersiell marknadsföring i Sverige. Det skall ske en

marknadsföring av Sverigebilden som görs med utgångspunkt i

branschernas uppfattning och förmåga att kunna dra till sig

kunder.

Själva Sverigebilden är kanske inte så kommersiell. Det är mer

en marknadsföring av landet. Jag vill ha en mer kommersiell

inriktning. Jag tror att det är riktigt, och vi får bättre

resultat av satsade resurser.

Maja Bäckström: Vi har sett de viktigaste målen av att

utveckla turismen så att det ger största möjliga effekt för

ekonomi, sysselsättning -- speciellt i glesbygden. Det är fråga

om regionala effekter, valuta- och välfärdspolitiska effekter.

Jag har svårt att förstå vari det dåliga skulle finnas. Jag kan

kanske få ett besked.

Per Westerberg: Vi menar inte att vi bedriver den typen av

branschpolitik som innebär att turismen skall gynna ekonomi,

sysselsättning, regionalpolitik eller någon form av annan

välfärd. Vi bedriver inte en sådan politik för varje enskild

bransch. Vi bedriver en regionalpolitik där det finns anledning

att ha regionalpolitik i utsatta regioner. Vi bedriver en

politik när det gäller att försöka stärka sysselsättningen, när

det gäller att stärka välfärden. Sedan gör vi insatser för att

få en bra, positiv Sverigebild utomlands, för att på det sättet

få turister att komma till Sverige. Det kan gälla både glesbygd

och storstadsområden -- beroende på vad det finns för

attraktioner i Sverige som drar till sig turister.

Vi tror inte på den typen av målsättningar där man ställer upp

en lång rad andra politiska mål när det gäller turismen.

Catarina Rönnung: Jag har en del policyfrågor att ställa

till Per Westerberg.

Turistrådet är en statlig myndighet där regeringen självfallet

har ett visst ansvar. Är det då lämpligt att man som minister

med turism inom sitt fögderi, och där turismen är en mycket

viktig näringspolitisk gren, går ut offentligt och säger att

Turistrådet bara ägnar sig åt en massa "duttande". Det

uttalandet återfinns i en signerad tidningsartikel i den

liberala tidningen Bohusläningen.

Stämmer det att näringsministern inte har tagit en enda

kontakt med Turistrådets samlade ledning? Är det att ta ansvar,

att visa intresse från ministerns sida?

Till sist en liten randanmärkning. Hade det inte sett bra ut

om näringsdepartementet hade haft en handläggare på plats redan

från klockan 9.00 i morse?

Per Westerberg: Vi har haft handläggare här sedan klockan

9.00 i morse. Jag har redan sagt att jag har besök av en

EG-kommissionär på energiområdet. Jag tvingas därför närvara ute

på Vattenfall vid en del debatter om den framtida svenska

energipolitiken. Det är en olycklig kollision att jag inte har

kunnat närvara ända sedan i morse. Men vi har haft ett

departementsråd på ansvarigt område närvarande från start för

att kunna följa de diskussioner som har försiggått.

Vidare har vi frågan om Turistrådet och "duttande". Det finns

inte någon anledning att kommentera den typen av tidningscitat

åt det ena eller andra hållet. Jag noterar att det har funnits

betydande synpunkter på Turistrådet. Vi har uppfattningen,

precis som många i det här sammanhanget har haft, att det finns

betydande saker att göra här när det gäller omstrukturering av

den verksamhet som skall bedrivas för att få ut bästa möjliga

resultat av verksamheten.

Jag har också uppfattningen att det i varje verksamhet finns

ett stort behov av att mycket kritiskt utvärdera med jämna

mellanrum. Man skall ifrågasätta och inte bara köra vidare i

gamla hjulspår.

När det gäller direktkontakter med Turistrådet, har min

statssekreterare haft en sådan kontakt i det sammanhanget. Jag

har inte haft någon personlig kontakt.

Catarina Rönnung: Vill ministern dementera det han har

sagt offentligt om Turistrådet?

Per Westerberg: Om det avser "duttande" är svaret nej.

Bert Karlsson: Tyvärr har ministern inte varit här i tid

för att lyssna på branschens problem. Jag tror inte att man

lyssnar ändå, så det spelar väl ingen roll i och för sig.

Branschen redovisar ganska klara siffror, nämligen att staten

har fått in ungefär 2 miljarder kronor. Nu har man blivit av med

40 000 arbetstillfällen. Det är fråga om 1 000 konkurser, och

Norge och Danmark har "tagit" våra turister. Det är fråga om

ungefär 10 % per land.

Vad kostar allt detta? Kan det verkligen bli plus för staten?

Det är så noga med olika konton hit och dit och att det skall

vara plus. Det är väl ett av skälen till den höga momsen.

Vad kostar 40 000 förlorade arbetstillfällen och 1 000

konkurser, osv. Går ekvationen ihop?

Per Westerberg: När det gäller kritik och synpunkter från

branschen har vi försökt med hjälp av samråd med branschen att

skapa konstruktiva lösningar som skall ta till vara branschens

möjligheter så bra som möjligt.

Momssänkningen har genomförts. Det finns icke ekonomiska

förutsättningar i statsbudgeten för att vidta ytterligare

åtgärder på området. Det kostar för mycket.

Tittar man på kostnaderna bransch för bransch ser man att om

satsningen skulle göras i princip för alla branscher i dag i

denna djupa lågkonjunktur och närmast strukturkris som Sverige

står inför skulle det inte gå ihop. Jag delar helt uppfattningen

att det är fråga om en mycket besvärlig situation för branschen.

Jag vill också påpeka att det är först från den 1 januari som

effekterna börjas synas på momssänkningen. Jag hoppas att det

kommer att bli något positivt.

Jag delar uppfattningen att det är besvärligt med denna typ av

konkurser. Men vi kommer icke att kunna gå in med någon form av

branschstödspolitik i varje enskild bransch. Samma problem finns

i byggbranschen. Det är egentligen ett ännu större problem inom

verkstadsindustrin i dag. Vi kan rada upp område efter område.

Om man samlar ihop alla de insatser som måste göras blir det

inte någon bra ekvation.

Vi bedömer att vi skall ha en generell politik som stärker

sysselsättningen och konkurrenskraften över hela fältet. Det är

den enda möjliga vägen som vi ser det att ta sig ur denna

situation.

Bert Karlsson: Jag kan konstatera att de 40 000 arbetslösa

inte kommer att få någon ersättning från staten över huvud

taget. De skall leva på noll i fortsättningen.

Vad kostar det här. Vad kostar 40 000 arbetslösa? Vi vet att

det höga kostnadsläget gör att svensken flyr Sverige. Kan det

aldrig ha någon betydelse i era bedömningar av skatterna?

Den 7-procentiga sänkningen av momsen är inte en 7-procentig

sänkning för turistbranschen. Ni har tagit bara vissa delar.

Jag kan nämna en del som är ganska viktigt. Ni har sänkt

momsen med 7 % för fjällvärlden. Men 90 % av rummen i Sälen är

inte sedan tidigare momsbelagda. Det är en stor bluff.

Per Westerberg: Vi gör bedömningen att vi måste ha en

statsbudget i balans. Det är absolut nödvändigt att ha en

statsbudget där vi klarar att hålla räntenivåerna nere och att

det inte blir spekulation mot den svenska kronan.

Visst önskar vi också att vi i snabbare takt kunde genomföra

de skattesänkningar som vi mycket hett eftertraktar. Vi har

gjort bedömningen att skatterna skall sänkas där det gör störst

nytta först, dvs. där de skadar ekonomin värst. Därför har vi

vidtagit den mix av skattesänkningar som nu genomförs, för att

på det sättet stärka Sveriges nationella konkurrenskraft.

Skulle momsen ensidigt tas bort inom vissa utsatta sektorer,

t.ex. turismen och byggbranschen, det finns ett antal andra,

skulle det leda till utomordentligt stora budgetunderskott. Vi

vet vad stora budgetunderskott leder till, nämligen en kraftigt

höjd räntenivå och även stor risk för väsentligt ökad inflation.

Det, om något, skapar arbetslöshet och problem. Det är inte en

framkomlig väg. I så fall måste besparingar eller

inkomstförstärkningar göras på annat håll för att kunna

genomföra något sådant. Vi har inte funnit det vara möjligt i

dag, även om vi skulle ha önskat det.

Bert Karlsson: Jag har fortfarande inte fått svar på

frågan vad 40 000 arbetslösa kostar.

Per Westerberg: Jag är ledsen, men jag kan inte ange

kostnaden på rak arm. Det är emellertid lätt att ta fram den

uppgiften. Det kan riksdagens utredningstjänst -- och även mitt

departement -- vid behov göra, om du vill ha besked efteråt.

Elisabeth Persson: Vi företräder olika perspektiv på det

här med turism och rekreation. Branschrepresentanterna

företräder av naturliga skäl producenterna. Vi andra torde väl

rimligen vara konsumentföreträdare. Jag undrar två saker.

Hur betraktar sig regeringen? Näringsministern har mycket starkt

betonat en mycket kommersiell syn på turism och rekreation.

Anser näringsministern att han i första hand företräder

producenterna, eller finns det också ett konsumentintresse i

detta?

Jag har tidigare uppehållit mig vid de s.k. sociala målen när

det gäller turism och rekreation. Med all önskvärd tydlighet har

det framkommit att branschens företrädare anser sig inte kunna

ta några sociala hänsyn eller något socialt ansvar för att

förbättra de breda folkgruppernas möjligheter till rekreation

och turism.

De regionala företrädarna för länsstyrelserna anser att de

inte utan stöd och hjälp från annat håll kan ta detta ansvar.

Anser näringsministern att staten har några skyldigheter att

förbättra möjligheterna för breda folkgrupper till turism och

rekreation? Hur tänker sig i så fall näringsministern att detta

skall gå till? Jag kan inte hitta några formuleringar i

propositionen som antyder att ansvaret skulle vara statens.

Per Westerberg: Vi tar ett socialt ansvar, men inte genom

att se till att pengar skall anslås för att en viss typ av

turism eller aktivitet skall erbjudas socialt utsatta grupper.

Vi tror på den generella politiken som stärker den ekonomiska

utvecklingen. Därmed får den enskilda familjen, människorna,

bättre förutsättningar att själv avgöra om man vill satsa på

rekreation via turism eller någonting annat. Vi anser att det

inte är vår sak att sätta oss som förmyndare för enskilda

människor. Därför skall inte staten gå in och försöka styra på

det sättet, utan vi skall se till att människor har en hygglig

disponibel inkomst som kan disponeras efter hur de själva anser

att den ger bäst nytta och efter deras egna önskemål.

När det gäller hur vi ser på turismen, är det naturligt att vi

vill ha en marknadsekonomisk lösning, så att turism blir en

bransch som ger sysselsättning, som har framtidstro, som ger

skatteintäkter och som tillgodoser ett behov av naturlig turism

och rekreation i Sverige. Men detta kan inte åstadkommas genom

någon plan, utan genom marknadsekonomi. Med marknadsekonomi kan

man skapa så goda förutsättningar det går för branschen som

sådan. Vi skall inte planera branschen, för då vet vi hur det

går.

Elisabeth Persson: Näringsministern känner kanske till att

mycket stora grupper i vårt samhälle inte har möjligheter till

vare sig turism eller rekreation. Det är visserligen ett tag

sedan det gjordes några undersökningar, men jag befarar att det

ser likadant ut nu som för 10--15 år sedan. En mycket stor del

av vårt lands befolkning har alltså inte råd eller möjlighet att

i stort sett lämna den egna kommunen. Dessa gruppers turistande

består huvudsakligen i att man åker och hälsar på släktingar.

Jag tycker att det är något anmärkningsvärt om näringsministern

inte anser att det är viktigt att ge dessa grupper möjlighet att

inhämta den rekreation och kunskap som ett aktivt turistande kan

erbjuda. Jag är litet bekymrad över att dessa grupper, som utgör

de stora folklagren i det här landet, lämnas utanför, eftersom

man så ensidigt riktar in sig på köpstarka konsumenter och

turister. Delar näringsministern uppfattningen att det är

angeläget att bredda turismen? Jag tror att hela näringen skulle

vinna på det.

Per Westerberg: Om det hade funnits möjlighet att dela ut

1 000 kr. till varje enskild individ i Sverige, skulle vi inte

tvinga svenska folket att turista för pengarna, utan människorna

skulle själva få disponera över dem. Min grundläggande syn är

att det är av central betydelse att människorna själva får

disponera sina pengar, och det åstadkommer man i stället genom

ett sänkt skattetryck.

Elisabeth Fleetwood: Näringsministern sade i sin inledning

att det var en statlig angelägenhet att marknadsföra Sverige

utomlands. I detta sammanhang nämnde han Svenska institutet. Mot

denna bakgrund skulle jag vilja höra hur näringsministern ser på

Svenska institutets roll och hur denna kan utvecklas och

förändras.

Min andra fråga är: Hur ser näringsministern på möjligheten

att utnyttja UD:s nätverk också här, t.ex. i form av

handelsattachéer, kulturattachéer, kulturråd osv.? Hur kan dessa

personer utnyttjas i utvecklingen av Sverigebilden?

Per Westerberg: Det är centralt och viktigt att man

utnyttjar resurserna, såväl inom Exportrådet som inom

ambassadväsendet eller inom utrikesförvaltningen. Det är också

viktigt att det finns stora möjligheter att omprioritera mellan

åren, så att man inte blir låst av en alltför stor, uppbyggd

fast organisation med stora fasta kostnader.

Svenska institutet kan ha hand om marknadsföringen när det

gäller broschyrer och den typen av material. Man kan också,

tillsammans med branschen, upphandla de tjänster man vill ha

utförda vid marknadsföringen av Sverige, vid kampanjer eller

olika typer av marknadsföringsaktiviteter. Detta kan ske via

t.ex. Exportrådet, branschens egna organisationer eller via

olika delar av utrikesförvaltningen. Det är viktigt att man har

möjligheter att prova olika alternativ, att man har låga fasta

kostnader och att man disponerar över stora rörliga medel.

Jan-Erik Wikström: Jag har några korta frågor. Under den

tidigare delen av utfrågningen hörde vi att Turistrådet varje

sommar brukar inbjuda utländska journalister som kommer och

tittar på vår vackra sommar för att det nästa år skall bli en

ökad turism till Sverige. Vem har ansvaret för detta efter den 1

juli i år? Vem har ansvar för de lokaler som Sverige har

utomlands för att främja turistnäringen? Om nu staten skall ta

ansvar för att främja turistnäringen utomlands, vilka är då

Sveriges komparativa fördelar?

Per Westerberg: Det är sannolikt att vi kommer att anse

att detta med utländska journalister är en fråga för Svenska

institutet, om man vill göra den typen av satsningar. Jag vill

inte bedöma om denna satsning är bra eller inte. Det skall

branschen och Svenska institutet avgöra. Vissa år vill man

kanske satsa på utländska journalister, andra år på annat. Det

är bra om man hela tiden har möjlighet att pröva nya metoder,

att förnya marknadsföringen. Som alltid när det sker

förändringar är det statskassan som ytterst står i ansvar för

lokaler.

Beträffande de komparativa fördelarna för Sverige kan man

utnyttja de konkurrensfördelar som kan finnas, inte minst

naturen och glest befolkade områden. Det finns ett antal

fördelar som man kan marknadsföra. Vi har noterat att det bara

under de senaste månaderna har skett väsentliga förändringar när

det gäller Sverige som investeringsland. Jag tror att det

kraftigt ökade intresset så småningom kommer även turismen till

godo.

Stina Eliasson: Turistrådet har inte enbart sysslat med

marknadsföring. Men i dag har det handlat väldigt mycket om

marknadsföring, vilket i och för sig är viktigt. Men man får

inte glömma bort t.ex. forskning och utveckling, dvs.

baskunskaper om turism, olika utvecklingsprojekt och

försöksverksamheter, myndighetskompetens och samordning. Jag

rekommenderar till läsning min motion i ärendet. Är ministern

beredd att ge just dessa delar, när det gäller utlokalisering av

några av de större projekten, sin välsignelse?

Om det nu blir ett rent branschägt marknadsföringsorgan, vilka

andra statliga insatser på turistområdet, t.ex. i fråga om

samordning av länsstyrelsernas och andra myndigheters resurser,

kommer att behövas?

Per Westerberg: Jag börjar med den andra frågan. Vi har

inte för avsikt att skapa något nytt statligt organ för att

samordna länsstyrelsernas resurser. Detta får göras inom den

organisation som redan finns, vilket vi tror är mer än

erforderligt.

När det gäller forskning och utveckling har vi tagit del av

samtliga motioner som har väckts på området. Vi har penetrerat

dem ganska noggrant. Genom att dela ut mera fria pengar att

disponera och mindre pengar som är bundna i fasta resurser har

man möjligheter att köpa forskningsinsatser och

forskningsuppdrag från t.ex. universitet och högskolor. Min

bestämda uppfattning är att det är bra att man kan genomföra

tidsbegränsade projekt som kan utvärderas när de har genomförts.

Stina Eliasson: Jag frågade inte om det skulle inrättas

ett annat statligt marknadsföringsorgan, utan min fråga löd:

Vilka andra statliga insatser på turistområdet behövs? Jag

trodde att näringsministern skulle svara i den stilen, att det

behövs mycket bättre vägar och ett mycket mer utvidgat

kulturutbud.

Per Westerberg: Beträffande infrastrukturen är vi varma

anhängare av denna. Det är därför vi driver vårt

privatiseringsprogram, nämligen för att få loss pengar till

insatser som är av större intresse och till bättre nytta för

staten och det svenska samhället som sådant. För att höja den

nationella konkurrenskraften är i detta sammanhang just vägar,

järnvägar, flygplatser, telekommunikationer och i viss mån även

högre utbildning prioriterade insatser. Det är den typen av

insatser som är infrastrukturella och mycket positiva också för

turistnäringen.

Länsstyrelser och liknande myndigheter kan samordnas genom

branschens egna organ. Man kommer även att kunna vända sig till

Svenska institutet. Det är bra om det blir kreativitet och om

det skapas möjlighet att pröva nya lösningar.

Rose-Marie Frebran: Jag har uppfattat det så, att samtliga

företrädare, eller åtminstone de flesta av företrädarna, för

branschen här i dag bejakar att näringslivet tar ett större

ansvar för turismens marknadsföring. Det är därför

anmärkningsvärt att några företrädare samtidigt har krävt ökade

statliga insatser. Björn Ericsson från Folkparkerna ville att

staten skulle utvidga sitt engagemang. SLAO:s företrädare

uttryckte sig så här: "Näringen är beredd att ta huvudansvaret

och satsa ännu mer på marknadsföringen av svensk turism under

förutsättning att regeringen visar att den tror på svensk

turism. Det bör den göra genom att öka sin insats i ett nytt

nationellt turistorgan." Jag skulle vilja att Björn Ericsson och

Hans Gerremo kommenterade dessa sina krav.

Björn Ericsson: De flesta av oss som sitter här har själva

under många år arbetat inom turismen. Vi är övertygade om att

det måste finnas ett statligt sammanhållande organ för att t.ex.

utveckla kunskaper. Därför är det nog behövligt med ett utökat

statligt engagemang, inte ett minskat. Branschen kommer inte att

klara sig utan statens engagemang.

Hans Gerremo: Det finns många splittrade företag inom

turistnäringen, inte bara i Sverige. Turismen är ju ett av

världens största sysselsättningsområden. Vi tror att staten på

ett eller annat sätt måste delta. Det behöver inte vara så stora

ekonomiska insatser, men det är angeläget att man ändrar de

spelregler som gäller för marknaden i dag, så att turism kan

bedrivas på en mer marknadsmässig basis.

Rose-Marie Frebran: Det senare var ett klargörande. I det

första fallet uppfattade jag det som att det är ökade ekonomiska

insatser som krävs även från statens sida, trots att man säger

att näringslivet samtidigt skall öka sina insatser. Man kan då

undra vilka proportionerna blir i slutändan.

Maja Bäckström: Regeringens handläggning av frågan om

Sveriges turistråd i framtiden är mycket anmärkningsvärd i flera

olika avseenden, vilket ju har berörts under frågestunden. Även

om man bortser från de personliga tragedier som den underliga

hanteringen av frågan har gett upphov till för de anställda i

Turistrådet, kvarstår ändå frågan: På vilket sätt har regeringen

tänkt att ta till vara den betydande kompetens som personalen

besitter, även på andra områden än det rent marknadsmässiga?

Anser statsrådet att det arbete som hittills har lagts ned,

t.ex. inom delegationens ram, har varit alldeles betydelselöst?

Per Westerberg: Vi kommer inte att göra några särskilda

insatser för att ta till vara särskilda personers kompetens. Vi

försöker självfallet att tillföra den kompetens som kan finnas

till det organ som blir aktuellt. Personalen måste tillsättas

utifrån den organisation som man skall ha och den kompetens som

kommer att efterfrågas.

Jag tycker inte att allt som har gjorts har varit felaktigt,

men allt som har gjorts behöver omprövas. Det gäller inte bara

turism och turistråd, utan det gäller det mesta. Det finns

anledning att med jämna mellanrum ompröva sättet att arbeta.

Inom vårt arbete och genom våra förslag eftersträvar vi att öka

möjligheterna att pröva nya varianter, nya lösningar och att

helt enkelt vara mer flexibel.

Maja Bäckström: Är det verkligen statsrådets mening att

man måste mala sönder någonting till grus för att man skall

kunna göra en omprövning?

Per Westerberg: Vi är av den uppfattningen att det finns

anledning att ompröva verksamheten vid statliga organ. Det

gäller varken bara Turistrådet eller någonting annat. I grunden

är det positivt att saker omprövas, för annars blir det bara en

stegvis expansion av varje enskild del. Därför behövs det en

omprövning och att man börjar på nytt med en ny organisation --

precis som man med ganska jämna mellanrum måste göra inom det

privata näringslivet.

Lennart Nilsson: Riksdagen har ju fattat beslut om att det

skall finnas ett nationellt turistorgan. Vi har tidigare här

hört företrädare för branschen som har instämt i att ett sådant

behövs. Men ministern upprepade nu att det rör sig om ett

engångsbidrag. Är det inte dags att ministern fullföljer

riksdagens beslut och presenterar ett förslag till hur detta

organ skall se ut? Man har ju sagt att det bör finnas ett

nationellt turistorgan med statlig finansiering.

Jag har en annan konkret fråga som handlar om det som tidigare

har berörts, nämligen hur man skall bära sig åt när man vill ha

besök eller boka plats på mässor och annat runt om i världen.

Vem skall ta ansvar för detta? Är ministern beredd att skriva om

regleringsbrevet så, att Sveriges turistråd åtminstone under

våren har möjlighet att förhandla om platser på mässor i olika

delar av världen?

Per Westerberg: Vi har inte sagt att det bara kommer att

göras satsningar via ett engångsbelopp till branschen som sådan.

Detta har klart och entydigt markerats. Vi kommer att återkomma

i kompletteringspropositionen när det gäller anslag till

marknadsföringen av Sverige, Sverigebilden och av Sverige som

turistland, som investeringsland och som ett land att bo och

arbeta i m.m. Detta finns mycket klart uttryckt.

Av förklarliga skäl är inte varje detalj och del klarlagd i

det här läget. Förslaget skall ju läggas fram under april månad,

och tiden från riksdagsbeslutet i december har varit relativt

kort.

Kan du påminna mig om vad du frågade?

Lennart Nilsson: Vi har fått reda på här i dag att det

finns problem när det gäller vem som har ansvaret för inbokning

av mässor och vem som skall representera Sverige. Det är

fullständigt förödande för branschen att inte veta vem som bär

ansvaret. Då är min fråga till ministern: Är ministern beredd

att skriva om regleringsbrevet så, att Sveriges turistråd

åtminstone under våren får möjligheter att kunna teckna avtal om

att delta i olika mässor, något som är nödvändigt för branschen?

Per Westerberg: Jag kan icke svara på den frågan, eftersom

ingen har närmat sig den med den typen av frågeställning. Om

detta är ett akut och svårt problem, skall vi naturligtvis titta

på saken. Men jag lovar ingenting i och med att jag inte känner

till frågan som sådan.

Åke Gustavsson, ordförande: Jag vill ta mig friheten att

sticka emellan med en fråga till Turistrådet om detta, eftersom

det är ett akut problem. Har ni inte aktualiserat denna fråga

gentemot regeringen?

Ulf Åberg: Jag har personligen översänt sammanlagt fyra

brev, där jag i detalj har beskrivit olika praktiska svårigheter

som vi står inför. Det finns alltså sammanlagt fyra brev med den

här typen av information, som inom loppet av en månad har

avsänts till departementet.

Jan-Erik Wikström: Jag undrar om vi så småningom kan få ta

del av regeringens ställningstagande till dessa fyra brev,

eftersom det rör sig om frågor som vi har hört om i dag. Jag

förmodar därför att det finns svar som näringsministerns

handläggare kan återkomma med.

Per Westerberg: Mina medarbetare säger att efter vad som

har kommit fram med anledning av de fyra breven finns det ingen

framställning om någon ändring i regleringsbrevet. Vi skall

självfallet se till att breven sänds över till utskottet med de

kommentarer som de kan föranleda.

Åke Gustavsson, ordförande: Innan vi lämnar den frågan

vill jag bara konstatera att om det är en akut fråga, är det

från utskottets synpunkt självfallet av intresse att man agerar

på något sätt.

Bert Karlsson: I Ny start för Sverige talas det om sänkta

skatter som skall kompenseras av dynamiska effekter. Man betonar

också vikten av att svensk exportindustri har chans att

konkurrera. Då är min fråga: Varför tror man inte på detta när

det gäller turism?

Man har sagt att branschen skall klara sig själv. Hur kommer

man då att göra med de kommunala engagemang och de

landstingsengagemang som i mycket stor utsträckning finns inom

turistnäringen? Som exempel kan nämnas att Skansen får 40

milj.kr. av stat och kommun i understöd varje år. Kommer detta

stöd, som rör sig om 100-tals miljoner, att tas bort för alla

sådana nöjesparker som t.ex. Furuvik och Borås djurpark? Listan

kan göras mycket lång. Ett rättvisekrav är att man tar bort

detta stöd, om man skall följa regeringens uttalanden i dessa

frågor.

Per Westerberg: När det gäller dynamiska effekter är det

riktigt att vi har en grundläggande filosofi som går ut på att

de åtgärder vi vidtar skall stärka den ekonomiska tillväxten och

öka produktiviteten i näringslivet. Vi ser det som det enda

sättet att stegvis komma till rätta med de nuvarande ekonomiska

problemen. Detta med dynamiska effekter är dock inte detsamma

som branschstöd och industristöd. Ett arbete i turistnäringen är

bra, men det är inte sämre med ett arbete i någon annan bransch.

Vi vill skapa bra förutsättningar över hela linjen. Det är

därför som vi försöker bedriva en generell näringspolitik.

Jag rår icke över kommuner och landsting. Jag föreställer mig

att de har ungefär samma inställning som jag, dvs. att de vill

överföra bilden av Skara till övriga delar av landet, nämligen

att Skara är ett positivt ställe att besöka och arbeta och bo i.

Detta överensstämmer ju väl med den grundläggande filosofi som

vi har.

I fråga om stöd till diverse djurparker och andra typer av

anläggningar är det upp till resp. myndighet att fälla

avgörandet. Jag tror inte att man ser Skansen och Furuviks

djurpark eller vad det nu kan vara fråga om som enbart turism,

utan det finns helt andra aspekter på dessa anläggningar.

Bert Karlsson: Branschen har aldrig krävt något stöd, utan

man vill ha lägre skatter. I och med att ministern tror på att

lägre skatter ger dynamiska effekter är det väldigt konstigt att

man inte genomför skattesänkningar, i synnerhet som också

branschen tror på sådana åtgärder.

Per Westerberg: Jag tror på lägre skatter, och vi genomför

de största skattesänkningar som det är möjligt att göra utan att

räntor och inflation drivs upp. Det förekommer egentligen ganska

sparsam kritik över att vi går för långsamt fram. Jag upplever

det som att vi får en betydligt hårdare kritik för att vi går

för snabbt fram med skattesänkningar. Annars diskuterar vi ju

stöd till marknadsföringen av Sverige bl.a. som industriland.

Elisabeth Persson: Turistbranschen behöver ju som alla

andra branscher väl utbildade och kunniga människor som skall

arbeta inom den. En kategori turistarbetare är guider, som är

speciellt viktiga för den s.k. kulturturismen. Huvudansvaret för

utbildning av kulturguider ligger på folkhögskolorna. När nu

folkbildningen står inför risken för ganska drastiska

nedskärningar av statsbidragen, är jag litet orolig för vart

utbildningen skall kunna ta vägen. Anser näringsministern att

det är viktigt att det finns kvar utbildade och kompetenta

människor som skall ta hand om både utländska och inhemska

turister, och att det är angeläget att folkhögskolan får

fortsätta med denna utbildning? Även fritidsledarutbildningen,

som är ett angränsande område, ligger ju inom folkhögskolorna.

Eller tycker näringsministern att branschen själv skall

tillgodose detta behov?

Per Westerberg: Det är alltid positivt med bra och

utbildad personal. Vi gör nu en av de största satsningarna

någonsin på högre utbildning i Sverige. Vi kommer även att göra

betydande satsningar på utbildningsområdet totalt sett. Jag tar

icke ställning till om utbildning av guider skall ske på

folkhögskola eller någon annanstans. Utbildningsmyndigheterna

får själva avgöra var utbildningen sker bäst och vilken nivå på

guidernas utbildning som kommer att efterfrågas. Jag anser inte

att det är en fråga för näringsdepartementet.

Göran Åstrand: Kulturutskottet arbetar ju både med turism

och med kultur. Då är en naturlig fråga till näringsministern:

Hur ser näringsministern på kulturturismen? Näringsministern har

markerat en värdering, som jag helt delar, att marknaden, dvs.

branschen, skall ha huvudansvaret för den inhemska turismen. I

den inhemska turismen ligger det någonting som samhället har ett

stort ansvar för, nämligen att låta turismen vara ett instrument

för att visa människor vägen till den kultur som vi har. Jag är

intresserad av att höra hur samarbetet mellan

näringsdepartementet och t.ex. kulturdepartementet kan komma att

se ut.

Per Westerberg: Jag tror att kulturturismen är mycket

väsentlig för hela Europa. Kulturturism ingår enligt mitt sätt

att se påtagligt i Sverigebilden.

Charlotte Branting: Det har tidigare under dagen

framkommit att det s.k. länsanslaget har stor betydelse för

turismen. Är näringsministern beredd att även i besparingstider

se till att man bevarar länsanslaget på minst nuvarande nivå?

Det har ju visat sig att det finns en stor oro för att ett

nytt branschorgan skall bli ganska storstadsinriktat och framför

allt för att de stora företagen, de stora restaurangerna och

andra skulle ha det största inflytandet i ett sådant organ. Som

landsortsbo är det klart att man blir något oroad inför detta.

Kan näringsministern lugna mig på den punkten?

Per Westerberg: Jag är i allra högsta grad själv

småstadsbo i och med att jag pendlar mellan Stockholm och

Nyköping, där jag är uppvuxen.

Vi vill inte ha en stor personalstat med fasta kostnader, utan

vi vill att pengarna skall vara rörliga, så att det går att

anordna olika typer av kampanjer under olika typer av teman för

att det på det sättet skall bli möjligt att ganska ofta göra

omprövningar.

När det gäller länsanslagen är de en regionalpolitisk fråga,

som i dag ligger på arbetsmarknadsdepartementet, om jag är rätt

informerad. Den regionalpolitiska enheten är i varje fall

överflyttad till arbetsmarknadsdepartementet. Den

regionalpolitiska enheten skall ta hänsyn till de

regionalpolitiska satsningar som kan vara nödvändiga. Då må man

pröva både storleken på och inriktningen av anslaget efter vad

som i regionalpolitiskt hänseende behövs på resp. område. Jag

kan med andra ord inte lova någonting som jag inte har

beslutanderätten över.

Stina Eliasson: Ordförande! Jag har suttit och funderat på

vad det som på jämtska heter "ströj' se" heter på svenska.

Marknaden, många andra och många på länsstyrelsen "ströj' se"

därför att det här kom så hastigt. Min fråga är helt enkelt:

Varför är det så bråttom?

Om jag skulle översätta "ströj' se" måste jag beskriva det.

"Ströj' se" gör man om man t.ex. sätter en brödsmula i

vrångstrupen. Då håller man på att hosta ihjäl sig -- man

"ströj' se".

Varför är det så bråttom?

Per Westerberg: Jag gör den allmänna bedömningen att skall

man företa en förändring skall den gå snabbt. Att långdra

förändringar blir enligt min uppfattning mycket påfrestande och

jobbigt för alla parter.

Den här frågan är, upplever jag, utredd i väldigt många

omgångar, och det har kommit fram många skiftande synpunkter.

Jag upplever ändå att det finns behov av att göra en omprövning.

Jag tror alltså att det är humant att genomföra en förändring

snabbt i stället för att långdra den. Tror man att man får en

bättre lösning efteråt uppnår man då dessutom de positiva

effekterna snabbare än om man långhalar beslutet.

Rose-Marie Frebran: Ordförande! Turistbranschen tvivlar

uppenbarligen på regeringens tro på svensk turism. På vilket

sätt anser näringsministern att regeringen tydligt skall visa

att den tror på svensk turism?

Per Westerberg: Dels genom de generella åtgärder som redan

har vidtagits, dels genom den Sverigebild som vi vill förmedla

och som är positiv både för Sverige som investeringsland och för

Sverige som turistland.

Vi kommer även att göra direkta personliga

marknadsföringsinsatser genom att resa runt på olika platser för

att plädera för och informera om de förändringar som nu sker i

Sverige och som jag tror kommer att vara positiva, inte bara för

turismen utan också för många andra delar av samhället.

Vi vidtar de här åtgärderna för att verkligen få till stånd en

positiv utveckling, och vi vidtar dem snabbt därför att vi anser

att läget är sådant att vi måste genomföra dem snabbt för att vi

inte skall ta mer skada än vi redan har gjort.

Åke Gustavsson, ordförande: Därmed är den här offentliga

utskottsutfrågningen från kulturutskottets sida avslutad. Jag

ber att på utskottets vägnar få framföra ett tack till

företrädarna för näringsdepartementet och för olika myndigheter

och organisationer för att ni haft vänligheten att ställa upp

här i dag.

Jag är övertygad om att såväl de anföranden som har hållits

här som de svar som har lämnats på frågorna från utskottets

ledamöter kommer att positivt bidra till vår förmåga att hantera

dessa frågor på ett vettigt sätt.

Än en gång: Tack så mycket! Sammanträdet är härmed avslutat.

Innehållsförteckning

SAMMANFATTNING 1

PROPOSITIONEN 2

MOTIONERNA 3

ÄRENDETS BEREDNING 5

UTSKOTTET 6

Inledning 6

Turismens betydelse 6

Den statliga turistpolitikens mål 6

Sveriges turistråd 7

Allmänt 7

Utredningar 8

Riksdagsbehandling under år 1991 9

Den statliga turistpolitikens mål och verksamhetsområde 10

Propositionen 10

Motionerna 10

Utskottets bedömning 11

Vissa allmänna turistfrågor 12

Motionerna 12

Utskottets bedömning 12

Statens insatser för turismen 13

Sverigepresentationen utomlands 13

Motionerna 13

Utskottets bedömning 14

Marknadsföringen utomlands av Sverige som turistland 14

En ny turistdelegation 16

Övriga uppgifter för ett statligt turistorgan 17

Inledning 17

Motionerna 17

Utskottets bedömning 18

Lokaliseringen av ett nytt turistorgan 19

Motionerna 19

Utskottets bedömning 20

Avveckling av Turistrådet m.m. 20

Vissa informationsfrågor 20

Information om turismens inverkan på miljön 20

Motionen 20

Utskottets bedömning 21

Förändring av attityden till besökare 21

Motionen 21

Utskottets bedömning 21

Budgetfrågor 21

Stöd till turism (B 3) 21

Propositionen 21

Motionerna 22

Utskottets bedömning 22

Särskilda avvecklingskostnader för Sveriges

turistråd (B 4) 22

Hemställan 23

RESERVATIONER 25

MENINGSYTTRING AV SUPPLEANT 30

Bilagor

Bilaga 1

Lagförslag 32

Bilaga 2

Av kulturutskottet ordnad offentlig utfrågning om

turistbranschens villkor m.m. 33