Bet. 1991/92:KrU3

Kulturutskottets betänkande

1991/92:KRU03

Skydd för ortnamn

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1991/92

KrU3

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet motionsvis framförda förslag

om ett ökat skydd för ortnamn genom lag och genom granskning på

länsnivå av ortnamn som används som traktnamn i

fastighetsregistret.

Utskottet finner det inte motiverat med lagreglering av

ortnamnsområdet. Utskottet anser vidare att innan man överväger

ytterligare åtgärder till skydd för ortnamn använda som

traktnamn, en undersökning bör göras av hur vanligt det är att

fastigheter läggs samman över traktgränser och av hur många

traktnamn, ofta gamla bynamn, som försvunnit genom sådana

sammanläggningar. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning

av motionsyrkandena uttalar sig för att en sådan undersökning

skall komma till stånd.

Motionerna

1990/91:Kr221 av Stina Gustavsson och Marianne Andersson i

Vårgårda (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om

skydd för ortnamn enligt de riktlinjer som förordas i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ortnamnsvårdande granskning på

länsnivå.

1990/91:Kr229 av Sigge Godin och Barbro Sandberg (fp) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till skydd för

ortnamnen.

1990/91:Kr237 av Sigrid Bolkéus och Gunnar Thollander (s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en sammanställning av

riksdagens anvisningar och krav på hänsyn till ortnamnen som

kulturvärde,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en lag som fastställer de i

yrkande 1 angivna normerna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att tillfälle till

ortnamnsvårdande granskning ges på länsnivå innan traktnamn

fastställs.

1990/91:Kr345 av Lola Björkquist (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av ortnamnsvårdande granskning på länsnivå.

Begreppet ortnamn

Ortnamnsutredningen (SOU 1982:45) diskuterade begreppet

ortnamn och anförde att ortnamn kan definieras som "en under en

viss tid och i en viss krets av människor entydig benämning på

en viss geografisk lokalitet". Alla namn som förekommer på de

allmänna kartor som lantmäteriverket (LMV) har att framställa

och ge ut -- bl.a. de ekonomiska och topografiska kartorna --

betraktas som ortnamn, t.ex. bebyggelsenamn, naturnamn,

sockennamn, länsnamn m.m.

Ansvariga för ortnamnen

Många olika instanser på central och lokal nivå --

exemplifierade i det följande -- beslutar om ortnamn.

Regeringen beslutar om namn på kommuner och

landstingskommuner.

Lantmäteriverket är central förvaltningsmyndighet för frågor

om fastighetsbildning, fastighetsregistrering, allmän

kartläggning m.m. Lantmäteriverket har uppgiften att verka för

ett ändamålsenligt och vårdat ortnamnsskick och att fastställa

ortnamn i den utsträckning inte någon annan har en sådan

befogenhet. Lantmäteriverket beslutar om bl.a. fastigheters

registernamn samt namn redovisade på allmänna kartor.

Lantmäteriverket har en samordnande uppgift inom

ortnamnsområdet.

Vid beslut om traktnamn och traktindelning i samband med

fastighetsbeteckningsreformen (datoriseringen av

fastighetsregistreringen) skall lantmäteriverket inhämta

yttranden från berörda fastighetsägare samt från

riksantikvarieämbetet (RAÄ) och ortnamnsarkivet i Uppsala.

Samråd skall även ske med kommunen i vissa fall.

Till lantmäteriverket finns sedan år 1985 knutet ett

ortnamnsråd. Rådet har till uppgift att främja ett

ändamålsenligt och vårdat ortnamnsskick. Innan mera

betydelsefulla frågor om ortnamn avgörs av lantmäteriverket

skall verket inhämta rådets synpunkter. I ortnamnsrådet finns

företrädare för postverket, vägverket, riksantikvarieämbetet

(RAÄ), lantmäteriverket, dialekt- och ortnamnsarkiven samt

svenskt visarkiv (DOVA), svenska språknämnden, Sveriges

hembygdsförbund (tidigare Riksförbundet för hembygdsvård),

Svenska kommunförbundet, universiteten och sameorganisationerna.

När det behövs kan rådet tillkalla ytterligare ledamöter. Så har

skett t.ex. beträffande Svenska tornedalingars riksförbund.

Postverket fastställer postadresser och beslutar om

adresseringssystem.

Vägverket ger ut anvisningar om vägskyltning.

Vägförvaltningarna ansvarar för vägvisnings- och

ortnamnsskyltningen.

Flera myndigheter fastställer namn inom sina områden, t.ex.

sjöfartsverket på fyrar, banverket på trafikplatser,

luftfartsverket på flygplatser, televerket på riktnummerområden.

Kommunerna fastställer enligt praxis namn på stadsdelar,

gator, vägar, torg och andra allmänna platser. Kommunerna

fastställer enligt författning namn på kvarter. Kommunförbundet

lät år 1989 ge ut en bok, Ortnamn, Namngivning och namnskick i

kommunerna, vilken i första hand är tänkt att användas av

kommunpolitiker och kommunala tjänstemän.

Fastighetsägare och tomtägarföreningar fastställer i vissa

fall namn på gator, vägar och byggnader.

Tidigare riksdagsbehandling av ortnamnsfrågor

Vid föregående riksmöte gav utskottet i sitt betänkande

1990/91:KrU6 en utförlig redovisning av ortnamnsfrågornas

behandling i riksdagen under de senaste årtiondena. I det

följande lämnas, i fråga om riksdagsbehandlingen före riksmötet

1990/91, endast en kort sammanfattning.

Skyddet för ortnamn aktualiserades under 1960- och 1970-talen

i samband med besluten om en reformering av

fastighetsregistreringen. Riksdagen förutsatte att man vid

reformen skulle slå vakt om de existerande namnen i registren.

Beteckningsbyten skulle ske med stor försiktighet för att bevara

de kulturvärden som ligger i namntraditioner.

Riksdagen begärde vid riksmötet 1978/79 en allsidig utredning

på ortnamnsområdet. Utredningen avslutade sitt arbete år 1982. I

utredningsbetänkandet (SOU 1982:45), Ortnamns värde och vård,

föreslogs en rad åtgärder för ett bättre ortnamnsskydd, bl.a. en

ortnamnslag för sådan ortnamnsverksamhet som utövas av statliga

myndigheter, kommuner och landstingskommuner samt församlingar

och kyrkliga samfälligheter.

Regeringen ansåg att det inte behövdes en särskild ortnamnslag

av det slag som utredningen föreslagit. I budgetpropositionen år

1985 anfördes att ortnamnsskyddet kunde förbättras genom andra

sådana åtgärder som utredningen föreslagit i sitt betänkande.

Dessa åtgärder kunde vidtas av regeringen eller av myndigheter

utan riksdagens godkännande. Riksdagen hade inte några

invändningar mot de riktlinjer för ortnamnsverksamheten som

regeringen redovisade i propositionen (bet. KrU 1984/85:16,

rskr. 253). De redovisade riktlinjerna innebar bl.a. att

lantmäteriverket skulle få en samordnande uppgift för att

åstadkomma bättre enhetlighet och samordning i

ortnamnsverksamheten. Till lantmäteriverket skulle knytas ett

ortnamnsråd. Namnformerna på de allmänna kartorna, som

lantmäteriverket ger ut, skulle bli normgivande.

Vid det senaste riksmötet, 1990/91, behandlade kulturutskottet

en motion om införande av en ortnamnslag (bet. 1990/91:KrU6).

Kulturutskottet konstaterade att ortnamn förändras, försvinner

och tillkommer och att detta sker i snabbare takt, bl.a.

beroende på fastighetsregisterreformen, ändringar i

landskapet och sammanläggningar av fastigheter. Utskottet ansåg

att de allmänna kartorna, som innehåller avsevärt fler ortnamn

än vad fastighetsregistrets registerkartor gör, är av mycket

stor betydelse för bevarandet och skyddet av ortnamnen. De

allmänna kartorna är dessutom i mera allmänt bruk än vad

uppgifterna i fastighetsregistret kan bli. Utskottet förutsatte

att lantmäteriverket i kartproduktionen visar stor generositet

när det gäller att på kartor bevara och återge namn på gårdar,

byar, m.m., vilka inte längre används som registernamn i

fastighetsregistret.

Utskottet förutsatte vidare att övriga myndigheter inom

ortnamnsområdet tar de kulturhistoriska hänsyn som krävs för att

ortnamn skall kunna bevaras och skyddas. Utskottet ansåg att

ortnamnsverksamheten borde fortsätta och fullföljas i enlighet

med 1985 års principer. Förutsättningarna för att göra detta

inom ramen för befintliga regler och institutioner var enligt

utskottets mening goda. Med hänsyn härtill ansåg utskottet det

inte motiverat att reglera ortnamnsområdet genom lagstiftning. I

enlighet med utskottets förslag avslog riksdagen den då aktuella

motionen.

Lantmäteriverkets utvärdering av ortnamnsverksamheten

Som redovisats i föregående avsnitt godtog riksdagen år 1985

de riktlinjer för ortnamnsverksamheten som regeringen förordat,

bl.a. beträffande lantmäteriverkets samordnande uppgifter och

beträffande verksamheten med ett ortnamnsråd knutet till

lantmäteriverket. Verket beslöt år 1990 att följa upp de gångna

fem årens ortnamnsverksamhet.

I en uppföljningsrapport den 15 oktober 1990 konstaterades

bl.a. att det behövs ett utökat och mera formaliserat samarbete

mellan de myndigheter som verkar inom ortnamnsområdet samt att

ortnamnsrådet i vissa avseenden inte fungerat på avsett sätt.

Enligt rapporten kunde det inte anses motiverat med några

ändringar i de grundläggande förutsättningarna, dvs. av de

riktlinjer som riksdagen godtog år 1985 eller av gällande

lagstiftning och instruktioner på området. Däremot föreslogs att

lantmäteriverket skulle fördjupa samarbetet med övriga

myndigheter, se över ortnamnsrådets arbetsformer i olika

avseenden samt göra en fördjupad studie av verkets egen roll som

ortnamnsmyndighet.

Lantmäteriverket har under vintern 1990-1991 låtit utreda

verkets roll som ortnamnsmyndighet med utgångspunkt i de av

riksdagen godtagna riktlinjerna för ortnamnsverksamheten. En

rapport avgavs den 26 juni 1991. I rapporten har förslag till en

rad konkreta åtgärder lämnats. Dessa rör bl.a. lantmäteriverkets

eget arbete och organisation inom ortnamnsområdet. Vidare anges

att allmänna råd och rekommendationer för lantmäteriverket och

andra myndigheter bör ges ut i syfte att förbättra

ortnamnsskyddet. Även utgivning av en skriftserie för

information till statliga myndigheter, kommuner och allmänhet

samt av en ortnamnsförteckning förordas. Samordningen mellan de

olika myndigheterna inom ortnamnsområdet föreslås förbättras

bl.a. genom att lantmäteriverket ingår samverkansavtal med andra

myndigheter samt stöder deras utbildning inom ortnamnsområdet.

Lantmäteriverket beslutade den 27 juni 1991 att dess roll som

ortnamnsmyndighet skall ha den inriktning som framgår av

rapporten den 26 juni 1991. Vidare beslutades att ortnamnsrådets

arbete skall bedrivas enligt den tidigare rapporten den 15

oktober 1990. Slutligen fattades beslut om en handlingsplan för

verkets ortnamnsverksamhet under budgetåren 1991/92 och 1992/93.

Riksantikvarieämbetet

Riksantikvarieämbetet (RAÄ) har inte befogenheter att

fastställa ortnamn. Däremot har ämbetet en aktiv roll som

rådgivnings-, remiss- och expertorgan. Ämbetet är representerat

i ortnamnsrådet. Vidare skall ämbetet höras av lantmäteriverket

vid beslut om traktindelning och traktnamn i samband med

fastighetsbeteckningsreformen.

Ett möte mellan de nordiska riksantikvarierna om

ortnamnsfrågor avses genomföras under budgetåret 1992/93.

Utskottet har under hand inhämtat följande.

RAÄ har under hösten 1991 efter kontakter med Sveriges

hembygdsförbund fört diskussioner om skyddet för gamla bynamn.

Främst har diskussionerna gällt den situation som uppstår när

två fastigheter, som är belägna i var sin trakt, läggs samman

till en ny fastighet. Ursprungsfastigheternas beteckningar

innehåller därvid skilda traktnamn, ofta gamla bynamn. Den nya

sammanlagda fastighetens beteckning kommer att innehålla

traktnamnet från den ena av ursprungsfastigheterna. Den

andra ursprungliga fastigheten får således en ny

trakttillhörighet och beteckning och dess anknytning till det

gamla namnet upphör inom fastighetsregistreringen.

RAÄ har den uppfattningen att ortnamnen är ett oersättligt om

än icke-fysiskt inslag i kulturlandskapet, som till skillnad

från de flesta icke-materiella kulturyttringar har en direkt

anknytning till kulturlandskapet. RAÄ har konstaterat att en

speciell ortnamnslag inte är aktuell, men att hänsynstagandet

till t.ex. gamla bynamn skulle underlättas om frågan

aktualiserades i förarbetena till kulturminneslagen.

RAÄ har konstaterat att det inte finns några uppgifter om hur

många ortnamn som försvunnit i fastighetsregistren genom

sammanläggningar av fastigheter eller hur vanligt det är med

sådana sammanläggningar över traktgränserna. Inom ämbetet anser

man att dessa förhållanden bör klarläggas, t.ex. genom en

utredning inom lantmäteriverket, innan eventuella åtgärder --

såsom lagstiftning, uppbyggande av en extra kontrollapparat e.d.

-- för att ytterligare stärka ortnamnsskyddet övervägs. RAÄ

påpekar i sammanhanget att fastighetsregisterreformen genomförs

under kulturhistorisk granskning av RAÄ och DOVA.

Utskottet

I fyra motioner, väckta under allmänna motionstiden 1991,

behandlas frågor om ett ökat skydd för ortnamn.

Motionärerna har som utgångspunkt för sina yrkanden främst de

förändringar av traktnamn som blir en följd av sammanläggning av

fastigheter. I de fall en sådan ändring sker över en traktgräns

och den nya fastigheten får namnet från en av

ursprungsfastigheterna förlorar den andra ursprungsfastigheten

sambandet med sitt gamla traktnamn, oftast ett gammalt bynamn.

Motionärerna anser att det är angeläget med en ortnamnsvårdande

granskning på regional nivå i sådana fall. Enligt motionerna

Kr221 (c) yrkande 2, Kr237 (s) yrkande 3 och Kr345 (fp) skulle

en sådan granskning kunna utföras av länsstyrelsen eller

länsmuseet. I motionerna nämns även möjligheterna att inrätta

någon form av regionala ortnamnsråd och att låta länen få

representation i ortnamnsrådet vid lantmäteriverket.

I motionerna Kr221 (c) yrkande 1 och Kr237 (s) yrkandena 1 och

2 begärs en särskild lag om skydd för ortnamn. Motionärerna

anser att det inte räcker med de av riksdagen år 1985 godkända

riktlinjerna för ortnamnsverksamheten, eftersom dessa inte är

tvingande. Regeringen bör lägga fram ett förslag till en lag som

utgår från 1985 års riktlinjer. Enligt motion Kr229 (fp) bör

skydd för ortnamn i stället tas in i kulturminneslagen.

Utskottet har vid tidigare riksmöten framhållit att det är av

stort kulturhistoriskt och socialt värde att nedärvda ortnamn

vårdas och bevaras. Detta var också utgångspunkten när riksdagen

år 1985 godtog regeringens förslag till riktlinjer för

ortnamnsverksamheten i landet (prop. 1984/85:100 bil. 10 s.

467--475, bet. KrU 16, rskr. 253). I det föregående har

utskottet översiktligt redovisat innebörden av dessa principer,

bl.a. att lantmäteriverket (LMV) skall vara central

ortnamnsmyndighet med samordnande uppgifter.

Utskottet anser det mycket värdefullt att LMV nu låtit

analysera och utvärdera erfarenheterna av ortnamnsverksamheten

under åren 1985--1990 och att resultaten lagts till grund för

beslut om den fortsatta inriktningen av verkets roll som

ortnamnsmyndighet och om arbetet inom ortnamnsrådet samt beslut

om en handlingsplan för ortnamnsverksamheten under budgetåren

1991/92 och 1992/93. En kort redovisning av utvärderingen har

lämnats i det föregående.

Då en god ortnamnspolitik kräver en fortsatt utveckling av

samarbetet mellan alla ansvariga kommer LMVs uttalade avsikt att

ingå samverkansavtal med andra myndigheter inom ortnamnsområdet

att få betydelse.

Utskottet anser -- liksom vid föregående riksmöte och mot

bakgrund av vad som nu redovisats beträffande den fortsatta

ortnamnsverksamheten inom LMV -- att förutsättningarna är goda

för att fortsätta och fullfölja ortnamnsverksamheten enligt 1985

års principer inom ramen för befintliga regler och

institutioner. Utskottet finner det därför inte motiverat att

riksdagen tar initiativ till en reglering av ortnamnsområdet

genom lagstiftning. Utskottet vill i sammanhanget påpeka att

motionsförslagen om ett lagfäst skydd för ortnamn inte torde

motsvara det förslag till ortnamnslag, bl.a. beträffande

myndigheternas befogenheter, som ortnamnsutredningen lade fram i

sitt betänkande Ortnamns värde och vård.

Då det gäller den av motionärerna aktualiserade frågan om

utökat skydd för sådana gamla bynamn som används som traktnamn

vill utskottet anföra följande.

Fastighetsregisterreformen startade år 1976 och pågår ännu.

Vid riksmötet 1989/90 godkände riksdagen enhälligt riktlinjer

för den fjärde och sista etappen av reformen, vilken beräknas

kunna avslutas under hösten 1995 (prop. 1989/90:100 bil. 13,

bet. BoU10, rskr. 139). När traktindelning och traktnamn

beslutas enligt denna reform skall LMV inhämta yttranden från

riksantikvarieämbetet (RAÄ) och ortnamnsarkivet i Uppsala. De

kulturminnesvårdande instansernas medverkan i reformarbetet är

således redan reglerad.

LMV samlar in och sammmanställer statistik avseende bl.a.

sådana ändringar av ortnamn i fastighetsregistret som

fastighetsregisterreformen fört med sig i de län där reformen

genomförts.

Eftersom de allmänna kartorna, som har

fastighetsregisterkartorna som grund, innehåller avsevärt fler

ortnamn än registerkartorna och är i mera allmänt bruk än dessa

har de allmänna kartorna mycket stor betydelse för bevarandet av

ortnamn. Utskottet förutsätter, liksom vid föregående riksmöte,

att LMV i kartproduktionen visar stor generositet när det gäller

att på kartorna bevara sådana ortnamn som inte längre används

som traktnamn i fastighetsregistret.

I motionerna har aktualiserats frågan om behovet av skydd för

traktnamn som -- utan samband med fastighetsregisterreformen --

ändras eller försvinner vid fastighetssammanläggningar över

traktgränser. Utskottet anser i likhet med RAÄ att, innan man

överväger huruvida det behövs ett utökat skydd för ortnamn i

sådana situationer, det bör klarläggas hur många traktnamn som

försvunnit vid sammanläggningar av fastigheter och hur vanligt

det är med fastighetsbildningar över traktgränser. En sådan

undersökning synes lämpligen kunna utföras genom LMVs försorg.

Utskottet förutsätter att de ansvariga myndigheterna, i första

hand LMV och RAÄ, sedan undersökningen avslutats överväger om

särskilda åtgärder till skydd för gamla bynamn vid

fastighetssammanläggningar erfordras och lägger fram de förslag

som övervägandena kan föranleda.

Utskottet föreslår mot bakgrund av det anförda att riksdagen

med anledning av motionerna 1990/91:Kr221, 1990/91:Kr229,

1990/91:Kr237 och 1990/91:Kr345 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört om en undersökning av

hur många traktnamn som försvunnit vid sammanläggningar av

fastigheter och hur vanligt det är med fastighetsbildningar över

traktgränser.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande viss undersökning av ortnamn vid

fastighetssammanläggningar

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Kr221,

1990/91:Kr229, 1990/91:Kr237 och 1990/91:Kr345 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 23 oktober 1991

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Jan-Erik

Wikström (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja

Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Stina Gustavsson (c), Anders

Nilsson (s), Göran Åstrand (m), Leo Persson (s), Rose-Marie

Frebran (kds), Charlotte Branting (fp), Björn Kaaling (s),

Monica Widnemark (s) och Bert Karlsson (nyd).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.