Bet. 1991/92:KU11

Konstitutionsutskottets betänkande

1991/92:KU11

Vissa sekretessfrågor m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Bilaga 1

1991/92

KU11

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1991/92:3 om

sekretess i svenska kyrkan och en motion som har väckts med

anledning av propositionen. Även motioner som har väckts under

den allmänna motionstiden 1991 behandlas i betänkandet.

Utskottet tillstyrker det förslag till lag om ändring i

sekretesslagen (1980:100) som läggs fram i propositionen.

Utskottet lägger även fram förslag till ytterligare ändringar i

sekretesslagen, vilka föranleds av regeringens förslag.

Utskottet avstyrker samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats en meningsyttring och ett särskilt

yttrande.

Propositionen

I proposition 1991/92:3 om sekretess inom svenska kyrkan har

regeringen föreslagit att riksdagen antar det i propositionen

framlagda förslaget till lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100).

Lagförslaget, som har lagts fram efter hörande av lagrådet,

har intagits i en bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

Motion med anledning av proposition 1991/92:3

I motion 1991/92:K1 av Johan Lönnroth (v) yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1991/92:3 om

sekretess inom svenska kyrkan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

det bör införas ett moratorium för nya kyrkolagar i avvaktan på

ett skiljande av kyrkan från staten.

Motioner från allmänna motionstiden 1991

1990/91:K401 av Birgit Henriksson (m) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till lagreglering så att

sekretessen återinförs på så sätt att patienter återigen kan

känna sig säkra på att de uppgifter de lämnat i förtroende till

en privatläkare inte hamnar i fel händer.

1990/91:K402 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet att se över och samordna sekretessreglerna för de

yrkesutövare som gör insatser på samma olycksplats.

1990/91:K403 av Ingrid Andersson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av ändring i sekretesslagen

beträffande föräldraskap.

1990/91:K407 av Björn Samuelson och Karin Söder (v, c) vari

yrkas att riksdagen beslutar om ändring i sekretesslagen i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:K411 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om sekretessreglerna i förskolan och skolan.

1990/91:K415 av Ingrid Ronne-Björkqvist och Barbro Westerholm

(fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna att en lagändring bör komma till stånd mot missbruk av

personuppgifter.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sf630.

1990/91:K423 av Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförs om utgallring och sekretessbeläggning av

uppgifter i register som inte nyttjas för myndighetsutövning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om besvärsrätt vid utlämnande av uppgift.

1990/91:K425 av Nic Grönvall (m) vari yrkas att riksdagen

begär att regeringen framlägger förslag om ändring av

sekretesslagstiftningen innebärande att hemligstämpling av

dokument i offentliga upphandlingsförfaranden ej får ske.

Utskottet

Kyrklig församlingsverksamhet

Propositionen

Enligt lagen (1979:926) om tystnadsplikt för präst inom

svenska kyrkan har den som är prästvigd i svenska kyrkan

tystnadsplikt i fråga om det som han har erfarit under enskilt

skriftermål (dvs. bikt) eller under själavårdande samtal i

övrigt. Inom kommunal familjerådgivning gäller sekretess enligt

7 kap. 4§ andra stycket sekretesslagen (1980:100) för uppgift

som enskild har lämnat i förtroende eller som har inhämtats i

samband med rådgivningen. Sådan familjerådgivning som handhas av

församlingar eller kyrkliga samfälligheter omfattas av

bestämmelsen. Enligt 7 kap. 15§ andra stycket sekretesslagen

gäller sekretess i ärende om medlemskap i svenska kyrkan, för

uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild

anledning kan antas att den enskilde eller någon som står honom

nära lider men om uppgiften röjs.

Några andra sekretessbestämmelser som uttryckligen omfattar

verksamheten inom svenska kyrkan finns inte.

Inom svenska kyrkans församlingsvårdande verksamhet arbetar

enligt propositionen inte bara präster utan också andra

anställda såsom diakoner och diakonissor,

församlingssekreterare, församlingspedagoger,

diakoniassistenter, församlingssystrar, församlingsassistenter,

assistenter inom sjukhuskyrkan, förskollärare, barntimmeledare

och fritidsledare. Dessutom deltar många frivilliga i

församlingsarbetet.

Inom svenska kyrkans församlingar är enligt propositionen en

stor del av verksamheten av den karaktären att en person som

vänder sig till församlingen utgår från att uppgifter som han

eller hon lämnar till någon som tjänstgör där inte lämnas

vidare. I propositionen anförs vidare att de som har

själavårdande uppgifter i församlingarna utan att vara

prästvigda har ett stort behov av att kunna försäkra de

människor de möter att de har tystnadsplikt. Därigenom kan det

för samtalen nödvändiga förtroendet skapas. Även om kyrkans

personal hanterar dessa frågor på det förtroendefulla sätt som

kan förväntas, framstår det enligt propositionen som en brist

att det saknas uttryckliga bestämmelser om sekretess på området.

I propositionen anförs vidare att en inte obetydlig del av

församlingsarbetet är av den karaktären att det kan jämställas

med arbetet inom socialtjänsten för vilken sekretess gäller

enligt 7 kap. 4§ sekretesslagen. Inom denna del av

församlingsarbetet är enligt propositionen behovet av skydd för

känsliga uppgifter i fråga om enskilda personer av samma slag

som inom socialtjänsten. I propositionen anförs att avsaknaden

av uttryckliga sekretessbestämmelser också på detta område

framstår som en brist.

Enligt propositionen finns det alltså ett behov av att skapa

ett lagstadgat sekretesskydd inom svenska kyrkans

församlingsverksamhet. I propositionen föreslås därför att det i

sekretesslagen förs in en ny bestämmelse om sekretess i svenska

kyrkans församlingsvårdande verksamhet. Enligt bestämmelsen

skall sekretess gälla där för uppgift om enskilds personliga

förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas

utan att den enskilde eller någon som står honom nära lider men.

Motionen

I motion 1991/92:K1 av Johan Lönnroth (v) förklarar motionären

att svenska kyrkans församlingsvårdande verksamhet är mycket

värdefull och att de sekretessregler som föreslås i

propositionen är helt rimliga. De borde enligt motionären gälla

inom alla trossamfund. Det är enligt motionären samtidigt

orimligt att en religiös riktning särbehandlas genom

lagstiftning.

Motionären anför att statskyrkosystemet strider mot

regeringsformens portalparagraf om de medborgerliga fri- och

rättigheterna och att riksdagen redan alltför länge har

tolererat undantagsregler för statskyrkan. Riksdagen bör enligt

motionären ha ett moratorium för ny lagstiftning om kyrkan och i

stället maximalt påskynda frigörelseprocessen (yrkande 2).

Motionären anser därför att propositionen bör avslås (yrkande

1).

Utskottets bedömning

Till en början vill utskottet erinra om att frågan om en

utvidgning av sekretessen på svenska kyrkans område

aktualiserades år 1977 under förarbetena till sekretesslagen men

att den då inte genomfördes. Som anförs i propositionen har

olika organ inom kyrkan därefter vid flera olika tillfällen

begärt en utvidgad sekretess inom församlingsarbetet. I

propositionen föreslås nu en sådan utvidgning i fråga om

själavårdande och diakonal verksamhet samt i fråga om barn- och

ungdomsverksamhet.

En i de flesta fall avgörande förutsättning för att ett

själavårdande samtal skall bli meningsfullt är att det som

kommer fram där stannar mellan samtalsparterna. För präster i

svenska kyrkan gäller därför tystnadsplikt i fråga om vad de har

erfarit under sådana samtal. Som anförs i propositionen deltar

emellertid även andra än präster i den själavårdande

verksamheten. Man kan utgå från att även de iakttar tystnad om

de uppgifter om enskildas personliga förhållanden som de då får

del av. I likhet med regeringen finner utskottet att det dock

framstår som en brist att det saknas uttryckliga föreskrifter om

sekretess i dessa fall.

Som vidare anförs i propositionen kan församlingarnas

diakonala verksamhet och deras verksamhet bland barn och

ungdomar jämställas med arbete som bedrivs inom socialtjänsten.

Gemensamt för dessa olika verksamheter är att det där kan

förekomma uppgifter av känslig natur om enskildas personliga

förhållanden. För socialtjänsten gäller sekretess enligt 7 kap.

4§ sekretesslagen. Utskottet delar regeringens uppfattning att

behovet av skydd för känsliga uppgifter i fråga om enskilda

personer är av samma slag inom denna del av församlingarnas

verksamhet som inom socialtjänsten. I likhet med regeringen

finner utskottet att avsaknaden av uttryckliga sekretessregler

framstår som en brist också på detta område.

Utskottet anser således i likhet med regeringen att det finns

ett behov av att skapa ett lagstadgat sekretesskydd inom svenska

kyrkans församlingsverksamhet.

När det gäller den närmare utformningen av ett sådant

sekretesskydd finner utskottet i likhet med regeringen att

sekretessen inte bör knytas till vissa befattningshavare utan

till en viss verksamhet. Själavårdande och diakonal verksamhet

samt barn- och ungdomsverksamhet bör, som regeringen föreslår,

kunna få den sammanfattande benämningen församlingsvårdande

verksamhet. Med hänsyn till vad som anförts om motivet till

sekretesskyddet bör enligt utskottets mening med

församlingsvårdande verksamhet i detta sammanhang förstås dels

den rent själavårdande verksamheten, dels sådan diakonal

verksamhet och sådan barn- och ungdomsverksamhet som normalt

motsvaras av verksamhet inom socialtjänsten. Det sagda innebär

således att en fritidsverksamhet för barn och ungdom, som kyrkan

bedriver och som inte kan jämställas med arbete inom

socialtjänsten, inte heller utgör sådan församlingsvårdande

verksamhet som det här är fråga om.

Som anförs i propositionen bör det föreslagna sekretesskyddet

ha samma omfattning som sekretesskyddet inom socialtjänsten.

Sekretess bör därför gälla inom svenska kyrkans

församlingsvårdande verksamhet för uppgifter om enskilds

personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften

kan röjas utan att den enskilde eller någon som står honom nära

lider men. Sekretessbestämmelsen bör således utformas på det

sätt som regeringen har föreslagit. Härutöver krävs emellertid

några ändringar i 14 kap. sekretesslagen som inte berörs i

propositionen.

I 14 kap. sekretesslagen finns bestämmelser om vissa

begränsningar i sekretessen. Enligt 2§ fjärde stycket hindrar

sekretess således inte att uppgift som angår misstanke om brott

lämnas till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan

myndighet som har att ingripa mot brottet, om fängelse är

föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda annan

påföljd än böter. För uppgift som omfattas av

socialtjänstsekretess gäller detta enligt paragrafens femte

stycke endast såvitt angår misstanke om brott för vilket inte är

föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.

Socialtjänstsekretess hindrar dock enligt samma stycke inte att

uppgift som angår misstanke om brott enligt 3, 4 eller 6 kap.

brottsbalken (brott mot liv och hälsa, brott mot frihet och frid

och sexualbrott) mot någon som inte har fyllt arton år lämnas

till åklagarmyndighet eller polismyndighet.

I 3 § första stycket finns en bestämmelse som innebär en

mycket vittgående begränsning av den sekretess som gäller mellan

myndigheterna. Enligt den bestämmelsen får en myndighet lämna

sekretessbelagda uppgifter till en annan myndighet, om det är

uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde

framför det intresse som sekretessen skall skydda. Enligt

paragrafens andra stycke gäller detta dock inte i fråga om

socialtjänstsekretessen.

Enligt utskottets mening bör bestämmelserna i 2§ femte

stycket och 3§ andra stycket kompletteras så att vad som där

föreskrivs i fråga om sekretessbelagda uppgifter inom

socialtjänsten också skall gälla i fråga om sekretessbelagda

uppgifter inom svenska kyrkans församlingsvårdande verksamhet.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet propositionens

lagförslag med de tillägg som utskottet nu har förordat.

Utskottet avstyrker därmed yrkandet om avslag på propositionen i

motion 1991/92:K1 (yrkande 1). Utskottets ställningstagande

innebär att utskottet inte vill förorda något moratorium för ny

lagstiftning som rör svenska kyrkan. Utskottet avstyrker

yrkandet härom i motion 1991/92:K1 (yrkande 2).

I bilaga 2 till detta betänkande lägger utskottet fram

förslag till ändringar i 14 kap. sekretesslagen.

Privatläkarjournaler

Bestämmelser om sekretess inom hälso- och sjukvårdsverksamhet

till skydd för den enskildes intressen finns i 7 kap. 1§

sekretesslagen. Enligt paragrafen gäller sekretess inom hälso-

och sjukvården för uppgifter om enskildas hälsotillstånd eller

andra personliga förhållanden.

Med hälso- och sjukvård förstås främst den öppna och slutna

sjukvård som bedrivs enligt hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763). Hit hör också den förebyggande medicinska

hälsovården. Som exempel kan anges verksamheterna vid mödra- och

barnavårdscentralerna och vid den psykiska barn- och

ungdomsvården. Tandvård innefattas också i hälso- och sjukvård.

Bestämmelsen är tillämplig på sådan hälso- och sjukvård som

bedrivs i andra förvaltningar, t.ex. inom skolan,

socialtjänsten, kriminalvården, försvarsmakten och

företagshälsovård i det allmännas verksamhet.

För hälso- och sjukvårdssekretessen gäller ett s.k. omvänt

skaderekvisit. Det innebär att en uppgift inte får lämnas ut, om

det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den

enskilde eller någon som är närstående till honom lider men.

Utgångspunkten vid bedömningen av om en uppgift skall lämnas ut

är alltså att sekretess skall gälla för uppgiften.

För personalen vid sjukhus, läkarmottagningar,

tandläkarmottagningar m.m. som drivs i enskild regi gäller inte

sekretesslagen. För dem tillämpas lagen (1980:11) om tillsyn

över hälso- och sjukvårdspersonal m.fl. I lagen anges vad som

avses med hälso- och sjukvårdspersonal. Den som tillhör eller

har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen får inte obehörigen

röja vad han i sin verksamhet har erfarit om en enskilds

hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Som

obehörigt röjande anses inte att någon fullgör

uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning (6§).

Enligt förarbetena till denna lydelse av paragrafen skall det i

princip råda samma sekretess inom den privata hälso- och

sjukvården som inom sådan vård som bedrivs inom det allmänna

(prop. 1980/81:28 s.22).

Enligt patientjournallagen (1985:562) skall vid vård,

undersökning och behandling av patienter inom allmän och enskild

hälso- och sjukvård föras patientjournal. Journalen skall föras

för varje patient och får inte vara gemensam för flera

patienter.

När en privatpraktiserande läkare eller tandläkare avlider

eller hans verksamhet upphör av andra skäl uppstår frågan vad

som skall ske med läkarens eller tandläkarens journaler. Fram

till avvecklingen av länsläkarorganisationen år 1981 förekom det

att länsläkaren tog över sådana arkiv och lät förvara dem med

utnyttjande av länsstyrelsens arkivresurser. Därefter har olika

lösningar tillämpats från fall till fall.

I betänkandet (Ds S 1984:18) Journalarkiv utanför den

offentliga hälso- och sjukvården och tandvården lägger

journalutredningen fram förslag om vad som i dessa fall skall

ske med journalerna, om de inte tas om hand på ett för

patienterna betryggande sätt. Förslaget innebär att arkivet --

efter beslut av socialstyrelsen -- skall kunna överföras till

länsstyrelsen. Enligt förslaget skall samma sekretess gälla för

uppgifterna i dessa patientjournaler som gäller för sådana

uppgifter inom hälso- och sjukvården.

Enligt en propositionsförteckning som har upprättats inom

statsrådsberedningen den 21 oktober 1991 beräknas en proposition

om privata journalarkiv bli avlämnad i december månad 1991. Från

socialdepartementet har inhämtats att det nämnda betänkandet

ligger till grund för propositionsarbetet.

Motionen

I motion 1990/91:K401 av Birgit Henriksson (m) anför

motionären att bristen på regler kan medföra att

privatläkarjournaler kan komma att arkiveras hos landstingen.

Det innebär enligt motionären att ingen i dag kan vara säker på

att förtroenden till privatläkare hålls hemliga för den

offentliga sjukvården. Motionären efterlyser därför

sekretessregler för sådana journaler som överförs till den

offentliga hälso- och sjukvården.

Utskottets bedömning

Som framgår av det föregående pågår i regeringskansliet ett

arbete med en proposition om journalarkiv. Den fråga som tas upp

i motionen omfattas av detta arbete. Utskottet anser att arbetet

inte bör föregripas av något ställningsstagande från riksdagens

sida och avstyrker därför motion 1990/91:K401.

Räddningsarbete på olycksplatser

Bakgrund

På en olycksplats kan personal från räddningskåren, polisen

och hälso- och sjukvården m.fl. gemensamt delta i

räddningsinsatserna.

För räddningskårens personal finns inga sekretessbestämmelser.

Enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen gäller sekretess för uppgift

som hänför sig till polismyndighets verksamhet för att

förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott, om det kan antas

att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas

eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.

Hos polismyndighet gäller vidare enligt 7 kap. 19§

sekretesslagen sekretess för sådan uppgift om enskilds

personliga förhållanden som hänför sig till verksamhet som

enbart innefattar hjälp eller annat bistånd åt enskild. För

sekretessen gäller ett s.k. rakt skaderekvisit. Det innebär att

en uppgift inte får lämnas ut, om det kan antas att den enskilde

eller någon som står honom nära lider men, om uppgiften röjs.

Utgångspunkten för bedömningen av om en uppgift skall lämnas ut

är alltså att uppgiften skall vara offentlig.

Som framgår av redogörelsen i föregående avsnitt finns för

hälso- och sjukvårdsverksamheten bestämmelser om en strängare

sekretess till skydd för den enskildes intressen i 7 kap. 1§

sekretesslagen.

Motionen

I motion 1990/91:K402 av Margitta Edgren (fp) anför motionären

att de angivna skillnaderna i sekretess kan försvåra ett

samordnat uppträdande på en olycksplats och vara till skada för

de människor som är inblandade. Enligt hennes mening bör hälso-

och sjukvårdssekretessens omvända skaderekvisit gälla för alla

dem som deltar i räddningsinsatser på samma olycksplats.

Utskottets bedömning

För dem som i allmän tjänst deltar i räddningsinsatser på en

olycksplats gäller olika sekretessbestämmelser beroende på i

vilken verksamhet de normalt är verksamma. Dessa bestämmelser är

komplicerade och många gånger svåra att tillägna sig. Att införa

särskilda sekretessbestämmelser som är gemensamma för dem som

kan komma att delta i arbetet på en olycksplats skulle enligt

utskottets mening göra regelsystemet än mer komplicerat och

svårtillgängligt. En särskild svårighet i det sammanhanget som

utskottet vill peka på är hur begreppet olycksplats skall

definieras. Utskottet avstyrker därför motion 1990/91:K402.

Uppgifter rörande faderskap

Bakgrund

Bestämmelser om sekretess inom socialtjänsten finns som

tidigare nämnts i 7kap.4§sekretesslagen. Inom

socialtjänsten gäller sekretess för uppgift om enskilds

personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften

kan röjas utan att den enskilde eller någon som står honom nära

lider men.

Socialnämnds befattning med ärenden om fastställande av

faderskap räknas som socialtjänst.

Liksom i fråga om hälso- och sjukvårdssekretess gäller ett

s.k. omvänt skaderekvisit för socialtjänstsekretessen. Det

innebär att en uppgift inte får lämnas ut, om det inte står

klart att uppgiften får röjas utan att den enskilde eller någon

som är närstående till honom lider men. Utgångspunkten vid

bedömningen av om en uppgift skall lämnas ut är alltså att

sekretess skall gälla för uppgiften.

Regeringsrätten har med stöd av 7 kap. 4 § sekretesslagen i en

dom den 7 juni 1989 vägrat en vuxen person att få del av

uppgifter i en barnavårdsakt som utvisar vem som kunde vara

personens fader.

I samband med riksdagsbehandlingen av proposition 1989/90:107

om godkännande av FN-konventionen om barnens rättigheter

uppmärksammades denna sekretessfråga i en motion (1989/90:So50

av Lars Werner (v) m.fl.).

I ett yttrande till socialutskottet över motionen anförde

konstitutionsutskottet att det är angeläget att intresset av att

en person skall kunna få tillgång till uppgifter om sin börd i

möjligaste utsträckning kan tillgodoses. Utskottet erinrade om

att barnets intresse att få sådan vetskap har beaktats i

inseminationslagen (1984:1140), som ger ett barn som har avlats

genom insemination rätt att självt få del av uppgifter om

spermagivaren under förutsättning att barnet nått tillräcklig

mognad. Enligt utskottet fanns det anledning för regeringen att

i lämpligt sammanhang överväga en ändring av sekretesslagen för

att tillgodose det nämnda intresset (1989/90:KU8y).

Socialutskottet delade konstitutionsutskottets inställning

(1989/90:SoU28).

Vid föregående riksmöte togs frågan upp på nytt. Utskottet

hänvisade därvid till sitt tidigare uttalande i yttrandet till

socialutskottet (1990/91:KU10).

Inom justitiedepartementet pågår ett arbete med en

departementspromemoria angående ändringar i sekretesslagen.

Promemorian beräknas bli föremål för remissbehandling under

våren 1992. Enligt uppgift från departementet kommer frågan om

sekretess beträffande uppgifter om faderskap att behandlas i

promemorian.

Motionerna

I motion 1990/91:K403 av Ingrid Andersson m.fl. (s) förklarar

motionärerna att det är oacceptabelt att eventuellt men för

fadern skall ha större vikt än en människas intresse av att veta

sitt biologiska ursprung. De menar att sekretesslagen bör ändras

så att det aldrig skall vara möjligt att samhället har uppgifter

om en människas identitet utan att kunna lämna ut dem till den

det berör. Samma synpunkter förs fram i motion 1990/91:K407 av

Björn Samuelson (v) och Karin Söder (c). De anser att det i

7kap. 4 § sekretesslagen bör införas en bestämmelse av

innebörd att sekretess ej skall gälla i förhållande till den

enskildes barn beträffande uppgifter om föräldraskap som finns

inom socialtjänsten.

Utskottets bedömning

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motionerna.

Som utskottet tidigare har anfört är det angeläget att intresset

att en person skall kunna få tillgång till uppgifter om sin börd

tillgodoses i den utsträckning som det är möjligt.

Utskottet konstaterar därför med tillfredsställelse att frågan

nu bereds i regeringskansliet. Utskottet avstyrker motionerna

1990/91:K403 och 1990/91:K407.

Sekretess mellan förskolan och grundskolan

Bakgrund

För uppgifter i den elevvårdande verksamheten i förskolan

gäller socialtjänstsekretess enligt 7 kap. 4§ sekretesslagen.

För socialtjänstsekretessen gäller som framgår av det föregående

ett s.k. omvänt skaderekvisit. Det innebär att en uppgift inte

får lämnas ut, om det inte står klart att uppgiften kan röjas

utan att den enskilde eller någon som är närstående till honom

lider men. Utgångspunkten vid bedömningen av om en uppgift skall

lämnas ut är alltså att sekretess skall gälla för uppgiften.

Inom det obligatoriska skolväsendet gäller enligt 7 kap. 9§

andra stycket sekretesslagen sekretess i skolans elevvårdande

verksamhet för uppgift om enskilds personliga förhållanden. Ett

rakt skaderekvisit gäller. Det innebär att en uppgift inte får

lämnas ut, om det kan antas att den som uppgiften rör eller

någon som står honom nära lider men om uppgiften röjs.

Utgångspunkten vid bedömningen om en uppgift skall lämnas ut är

alltså här att uppgiften skall vara offentlig.

Som tidigare nämnts finns det i 14 kap. 3 § första stycket

sekretesslagen en allmän bestämmelse om begränsning av

sekretessen mellan myndigheterna. Bestämmelsen innebär att en

myndighet får lämna sekretessbelagda uppgifter till en annan

myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften

lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall

skydda. Enligt en föreskrift i paragrafens andra stycke gäller

dock inte detta i fråga om sekretessen inom socialtjänsten och

hälso- och sjukvården. Något sådant undantag görs dock inte för

sekretessbelagda uppgifter inom skolans elevvårdande verksamhet.

I betänkandet 1988/89:KU14 behandlades en motion vari begärdes

sådana ändringar i sekretesslagen att den elevvårdande

verksamheten i förskolan och i den obligatoriska skolan kommer

att omfattas av samma sekretessregler.

I ett yttrande över motionen har skolöverstyrelsen anfört att

det för skolans del inte förelåg ett så stort behov av uppgifter

från sjukvårdens och socialtjänstens sekretessområden att

bestämmelsen i 14kap. 3§ sekretesslagen om utlämnande av

sekretessbelagda uppgifter till annan myndighet bör göras

tillämplig på dessa områden eller att någon annan åtgärd med

liknande effekt bör vidtas. De möjligheter som sekretesslagen

ger i dag för att tillgodose skolans behov av information är

enligt skolöverstyrelsens mening tillräckliga. Det har enligt

skolöverstyrelsen omvittnats att lärare på grundskolans första

årskurs haft vissa svårigheter att få uppgifter om barn från

förskolan inför skolstarten. I många fall har dessa svårigheter

dock berott på att tjänstemännen inte tolkat sekretesslagen på

ett riktigt sätt. De problem om överföring av uppgifter som kan

finnas bör enligt skolöverstyrelsen lösas på samförståndets väg

i enlighet med lagens anda. Det har visat sig att detta i de

allra flesta fall är möjligt. Det skall enligt skolöverstyrelsen

inte heller glömmas att den lågstadielärare, som övertar barnen

från barnomsorgen, har möjlighet att själv ha direkt kontakt med

föräldrarna.

Med anledning av den nämnda motionen och andra motioner som

gällde frågor om sekretess inom och mellan myndigheter på andra

vårdområden uttalade utskottet att det fanns behov av en

belysning av de problem som hade redovisats i motionerna och i

remissyttranden över motionerna. Utskottet ansåg det påkallat

att begära en översyn av sekretessreglerna som skulle syfta till

en smidigare tillämpning av de grundläggande reglerna i fall där

tillämpningen i dag är till uppenbar nackdel för den enskilde ur

vård- och behandlingssynpunkt.

Utskottets uttalande ledde till att det inom

justitiedepartementet upprättades promemorian (Ds 1990:11)

Sekretess inom och mellan myndigheterna på vårdområdet.

Promemorian har legat till grund för vissa ändringar i

sekretesslagen som beslutades under föregående riksmöte (prop.

1990/91:111, KU34, rskr. 257).

I promemorian anförs att det vid den uppföljning som har

gjorts inom justitiedepartementet från en del håll har

framhållits att det skulle vara värdefullt om lärarna i

grundskolans lågstadium informerades om allvarliga problem hos

barn. Sådan information borde lämnas av förskolan. Det sägs

också att synpunkter även hade framförts att någon uppmjukning

inte bör göras i sekretessen för att göra ett sådant

uppgiftslämnande möjligt.

Enligt promemorian torde uppgifter i viss utsträckning efter

en skadebedömning kunna lämnas från socialtjänsten till skolan.

I detta sammanhang erinras i promemorian om vad föredragande

statsrådet har uttalat när det gäller sekretesskyddet för

uppgifter hos en skolpsykolog. Enligt det uttalandet bör det

inte sällan vara klart att det inte är till men för den enskilde

om uppgifter lämnas ut i syfte att hjälpa den unge (prop.

1988/89:67). Som skolöverstyrelsen framhåller bör vidare enligt

promemorian de problem som finns med att lämna ut uppgifter

kunna lösas med samtycke från berörda personer. Ett sådant

tillvägagångssätt är det som bäst står i överensstämmelse med

intentionerna i socialtjänstlagstiftningen. I promemorian

erinras vidare om att det i första hand ankommer på

socialtjänsten att bistå ett barn som har allvarliga sociala

problem. Om man från socialtjänstens sida anser det nödvändigt

att skolan medverkar i detta stöd, torde enligt promemorian

uppgifter kunna lämnas från socialtjänsten till skolan med stöd

av 1 kap. 5 § sekretesslagen. Enligt den paragrafen utgör

sekretess inte hinder mot att uppgift lämnas ut, om det är

nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna

fullgöra sin verksamhet. Med hänsyn till det sagda bör det

enligt promemorian inte föreslås några lättnader i sekretessen

mellan socialtjänsten och skolan.

Något förslag om sådana lättnader lades heller inte fram i den

nämnda propositionen om ändringar i sekretesslagen (prop.

1990/91:111). I propositionen anfördes att tillräckliga skäl

inte hade kommit fram för att förordna om undantag för sekretess

på detta område. Vid riksdagsbehandlingen förekom ett

motionsyrkande med en begäran om en översyn av de

sekretessregler som har betydelse för samarbetet mellan

socialtjänsten och skolan (motion 1990/91:So276 yrkande 3 av

Olof Johansson m.fl. [c]). Utskottet avstyrkte motionen och

förklarade därvid att utskottet utgick från att man i

regeringskansliet med uppmärksamhet följer frågan

(1990/91:KU34). Mot detta ställningstagande anmäldes en

reservation (c).

Motionen

Enligt motion 1990/91:K411 av Gudrun Norberg (fp) bör samma

sekretessbestämmelser gälla för lärare och för förskollärare.

Motionären menar att sekretessbestämmelserna skall fungera så

att de skyddar eleven utåt, och hon anser att problem måste

kunna diskuteras mellan förskolan och grundskolan. Det viktiga

enligt motionären är att sekretessen gäller runt barnet -- med

barnet i centrum.

Utskottets bedömning

Utskottet finner inte skäl att frångå sitt tidigare

ställningstagande och avstyrker därför motion 1990/91:K411.

Missbruk av personuppgifter i s.k. kontaktannonser

Bakgrund

Till skydd för den personliga integriteten finns bestämmelser

i brottsbalken och tryckfrihetsförordningen om förtal. I lagen

(1978:800) om namn och bild i reklam finns vidare bestämmelser

om förbud för näringsidkare att vid marknadsföring använda

framställning i vilken annans namn eller bild utnyttjas utan

dennes samtycke.

I integritetsskyddskommitténs slutbetänkande (SOU 1980:8)

Privatlivets fred lades ett förslag fram om en ny bestämmelse i

brottsbalken om kränkning av privatlivets fred. Bestämmelsen

skulle få en motsvarighet i tryckfrihetsförordningens

brottskatalog. Enligt bestämmelsen skulle den straffas som om

annans privata angelägenheter lämnar uppgift som är ägnad att

medföra skada eller lidande för denne.

Betänkandet överlämnades till yttrandefrihetsutredningen. I

sitt betänkande (SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten avrådde

utredningen från en sådan lagstiftning. Utredningen föreslog

emellertid ökade möjligheter att väcka allmänt åtal för

ärekränkningsbrott.

I proposition 1986/87:151 om ändringar i

tryckfrihetsförordningen avvisades båda förslagen. I frågan om

kriminalisering av kränkningar av privatlivets fred hänvisade

departementschefen till att man mer borde lita till pressens

självsanerande verksamhet än på lagstiftning. Vid

riksdagsbehandlingen av ärendet uttalade utskottet att det för

det dåvarande inte var påkallat med några åtgärder från

statsmakternas sida i syfte att undvika publicitetsskador för

enskilda. Utskottet fann det emellertid angeläget att regeringen

noggrant följer utvecklingen och, om det visar sig erforderligt,

återkommer med förslag till åtgärder (KU 1987/88:36 s.15).

Motionen

I motion 1990/91:K415 av Ingrid Ronne-Björkqvist och Barbro

Westerholm (fp) tar motionärerna upp den s.k. kontaktförmedling

som innebär att män i Sverige genom förmedlares försorg och mot

betalning kan skaffa sig kvinnor från utlandet. Motionärerna

anför att det i anslutning härtill förekommer missbruk av bilder

och personuppgifter. Utländska kvinnor, som varken vet om det

eller har bett om det, annonseras ut i pornografiska tidningar.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att en utvidgad kriminalisering på det

tryckfrihetsrättsliga och yttrandefrihetsrättsliga området så

långt möjligt bör undvikas. I likhet med vad utskottet uttalade

i betänkandet KU 1987/88:36 anser utskottet att det inte heller

för närvarande är påkallat med några åtgärder från

statsmakternas sida i syfte att undvika publicitetsskador för

enskilda. Utskottet utgår emellertid från att regeringen

noggrant följer utvecklingen och lägger fram förslag till

åtgärder, om det visar sig nödvändigt. Någon åtgärd från

riksdagens sida med anledning av motionen bör enligt utskottet

inte vidtas. Utskottet avstyrker därför motion 1990/91:K415.

Sekretessbeläggning och utgallring av uppgifter i vissa

register

Bakgrund

Under föregående riksmöte behandlade utskottet en motion

(1989/90:K434 yrkande 5 av Anders Björck m.fl. [m]) vari

begärdes ett tillkännagivande till regeringen om att ökad

utgallring skulle ske av vissa känsliga uppgifter hos

myndigheterna. I motionen anfördes att detta främst skulle gälla

uppgifter som inte rör myndighetsutövning.

Utskottet hänvisade till den då nyligen antagna arkivlagen

(1990:782). I det lagstiftningsärendet hade en diskussion ägt

rum om den avvägning som måste ske mellan, å ena sidan,

forskningens behov samt, å andra sidan, skyddet för medborgarnas

personliga integritet. Utskottet ansåg inte att det fanns någon

anledning att föreslå riksdagen någon åtgärd med anledning av

motionen (1990/91:KU10).

Motionen

I motion 1990/91:K423 yrkande 5 av Anders Björck m.fl. (m)

förespråkar motionärerna utgallring och sekretessbeläggning av

uppgifter i register som inte används för myndighetsutövning.

Utskottets bedömning

De frågor som tas upp i motionen kan komma att bli föremål för

uppmärksamhet i det arbete som bedrivs inom utredningen (Ju

1989:02) om en översyn av datalagen (datalagsutredningen). I

likhet med vad utskottet uttalade vid föregående riksmöte finner

utskottet inte anledning att föreslå riksdagen någon

åtgärd. Utskottet avstyrker därför motion 1990/91:K423 yrkande

5.

Rätt att överklaga beslut om utlämning av sekretesskyddade

uppgifter

Bakgrund

Den som berörs av att sekretesskyddade uppgifter lämnas ut har

ingen rätt att överklaga ett beslut om utlämnande av

uppgifterna.

Vid 1987/88 års riksmöte behandlade utskottet en motion

(1987/88:K431 yrkande 2 av Anders Björck m.fl. [m]) som

förespråkade att en sådan rätt skulle införas. Utskottet

avstyrkte motionen. Utskottet anförde därvid att de skäl för och

emot den nuvarande ordningen, som endast ger den som har begärt

utlämnande rätt att överklaga ett beslut att vägra att lämna ut

uppgifter, ingående har belysts senast i samband med

sekretesslagens tillkomst. Därvid befanns de i och för sig

beaktansvärda fördelarna med en utvidgad rätt till överklagande

inte kunna uppväga de nackdelar som skulle vara oundvikliga. Det

betonades att en sådan utvidgning skulle äventyra vad som oftast

har avgörande betydelse när offentlighetsprincipen skall

tillämpas, nämligen att prövningen sker snabbt.

Utskottet hänvisade också till data- och

offentlighetskommitténs betänkande (SOU 1987:31)

Integritetsskyddet i informationssamhället 4 Personregistrering

och användning av personnummer. Kommittén uttalade där att en

effektivare tillsyn över sekretesslagstiftningen och en

förbättrad garanti mot en slapp tillämpning skulle kunna

åstadkommas med en klagorätt för den registrerade. Kommittén

ansåg emellertid att det knappast går att motivera krav på en

utvidgad rätt att överklaga beslut enbart med utgångspunkt i de

begränsade erfarenheter av sekretesslagens tillämpning som

kommittén har gjort. Enligt en majoritet inom kommittén borde

frågan övervägas på nytt i samband med en framtida översyn av

sekretesslagen.

Utskottet anslöt sig till kommitténs bedömning (KU 1987/88:5).

Vid föregående riksmöte avstyrkte utskottet två motioner

(1989/90:K410 yrkande 7 av Birgit Friggebo m.fl. [fp] och

1989/90:K434 yrkande 6 av Anders Björck m.fl. [m]) med samma

innebörd (1990/91:KU10).

Motionen

I motion 1990/91:K423 yrkande 6 av Anders Björck m.fl. (m)

vänder sig motionärerna mot att beslut om uppgiftslämnande

enligt sekretesslagen kan fattas av myndigheterna utan möjlighet

för den registrerade att reagera. Motionärerna anför att det

finns skäl att överväga en rätt för den registrerade att

överklaga utlämningsbeslut.

Utskottets bedömning

Även den nu berörda frågan kan komma att tas upp i

datalagsutredningens fortsatta arbete. I likhet med vad

utskottet uttalat vid föregående tillfällen anser utskottet att

någon åtgärd från riksdagens sida inte bör vidtas. Utskottet

avstyrker därför motion 1990/91:K423 yrkande 6.

Sekretess vid offentlig upphandling

Bakgrund

Enligt 6 kap. 2 § andra stycket sekretesslagen gäller

sekretess, med visst angivet undantag, för uppgift som hänför

sig till ärende angående förvärv, överlåtelse, upplåtelse eller

användning av egendom, tjänst eller annan nyttighet, om det kan

antas att det allmänna lider skada om uppgiften röjs. Angår

ärendet upphandling eller angår det försäljning av lös egendom

för det allmännas räkning, får uppgift som rör anbud inte i

något fall lämnas till annan än den som har avgett anbudet

förrän alla anbuden offentliggörs eller avtal har slutits eller

ärendet annars har slutförts.

Enligt 8 kap. 10 § sekretesslagen gäller sekretess hos

myndighet för uppgift om affärs- eller driftförhållanden för

enskild som i annat fall än som avses i 8 och 9 §§ nämnda

kapitel har trätt i affärsförbindelse med myndigheten, om det av

särskild anledning kan antas att den enskilde lider skada om

uppgiften röjs.

Motionen

I motion 1990/91:K425 av Nic Grönvall (m) pekar motionären på

att den offentliga upphandlingen skall präglas av öppenhet och

affärsmässighet. Möjligheten till sekretessbeläggning kan

emellertid enligt motionären allvarligt rubba dessa principer.

Han anför att offentlig upphandling behandlas i det europeiska

integrationsarbetet i syfte att åstadkomma en verklig frihandel

inom den offentliga upphandlingen. Motionären efterlyser förslag

till ändring av sekretesslagen som innebär att

sekretessbeläggning inte kan ske av dokument i den offentliga

upphandlingen.

Utskottets bedömning

Principen om att medborgarna har rätt att ta del av handlingar

hos myndigheterna infördes i vårt land redan i mitten av

1700-talet. Den innebär att verksamheten hos det allmänna i stor

utsträckning är öppen för insyn från allmänheten, och den har

fått en särställning i vårt rättssystem genom

grundlagsregleringen om allmänna handlingars offentlighet i

2kap. tryckfrihetsförordningen. Allmänheten och massmedierna

har hos oss en insyn i de offentliga organens verksamhet som vid

en internationell jämförelse framstår som mycket vidsträckt.

Principen om rätten att ta del av handlingar hos myndigheterna

kan självfallet inte gälla utan undantag. Denna rätt är därför

begränsad med hänsyn till olika intressen, t.ex. intresset av

skydd för det allmännas eller enskilds ekonomiska förhållanden

enligt 6 kap. 2§ och 8 kap. 10§ sekretesslagen. Enligt

utskottets mening är någon ändring i dessa bestämmelser inte

påkallad. Utskottet förutsätter emellertid att hithörande frågor

uppmärksammas vid den genomgång av bestämmelserna om offentlig

upphandling som sker med anledning av det EES-avtal varom en

överenskommelse nyligen träffades mellan EG, EGs medlemsstater

och EFTAs medlemsstater. Med det anförda avstyrker utskottet

motion 1990/91:K425.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande sekretess inom svenska kyrkan

att riksdagen med avslag på motion 1991/92:K1 och med

anledning av proposition 1991/92:3 dels antar regeringens

förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), dels

beslutar att 14 kap. 2 och 3 §§ sekretesslagen (1980:100) skall

erhålla ändrad lydelse i enlighet med av utskottet framlagt

förslag i bilaga 2, dels beslutar om sådan ändring av

ingressen till regeringens förslag till lag om ändring i

sekretesslagen (1980:100) som föranleds härav,

men. (v)

2. beträffande övriga frågor om sekretess m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K401, 1990/91:K402,

1990/91:K403, 1990/91:K407, 1990/91:K411, 1990/91:K415,

1990/91:K423 yrkandena 5 och 6 samt 1990/91:K425.

Stockholm den 21 november 1991

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil

Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina

Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Sören Lekberg (s), Torgny

Larsson (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd),

Ulla Pettersson (s), Inger René (m), Lisbeth Staaf-Igelström

(s), Henrik S Järrel (m) och Elvy Söderström (s).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Meningsyttring av suppleant

Johan Lönnroth (v) anför:

Enligt min mening hade den del av utskottets yttrande som på

s.4 börjar med "Till en början" och på s. 6 slutar med "14

kap. sekretesslagen" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att svenska kyrkans församlingsvårdande

verksamhet är mycket värdefull och att de sekretessregler som

föreslås i propositionen i och för sig är helt rimliga. Sådana

regler borde gälla inom alla trossamfund. Utskottet finner

samtidigt att det är orimligt att en religiös riktning

särbehandlas genom lagstiftning.

Statskyrkosystemet strider enligt utskottets uppfattning mot

regeringsformens portalparagraf om de medborgerliga fri- och

rättigheterna. Utskottet anser att riksdagen redan alltför länge

har tolererat undantagsregler för statskyrkan. Riksdagen bör nu

införa ett moratorium för ny lagstiftning om svenska kyrkan och

i stället maximalt påskynda frigörelseprocessen. Detta bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I enlighet

härmed avstyrker utskottet propositionen.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under

mom.1 borde ha hemställt:

1. beträffande sekretess inom svenska kyrkan

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K1

dels avslår det i proposition 1991/92:3 framlagda förslaget till

lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), dels som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ny

lagstiftning om svenska kyrkan.

Särskilt yttrande

Ulla Pettersson (s) anför:

Att offentlig upphandling i vissa fall behöver omgärdas av

sekretesskydd är förståeligt. Avtalet om koncessionen i

Gotlandstrafiken är på denna grund hemligt för såväl allmänhet

som politiskt ansvariga på Gotland. Det är anmärkningsvärt att

dessa sekretessregler kan användas på så sätt att befolkningen i

ett helt län ställs utan information om innehållet i ett avtal

av grundläggande betydelse för länets offentliga och privata

verksamhet.

Bilaga 1

Av utskottet föreslagen ändring i regeringens

Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 kap.

2 §1

Sekretess hindrar inte att uppgift i annat fall än som avses i

1 § lämnas till myndighet, om uppgiften behövs där för

1. förundersökning, rättegång, ärende om disciplinansvar eller

skiljande från anställning eller annat jämförbart rättsligt

förfarande vid myndigheten mot någon rörande hans deltagande i

verksamheten vid den myndighet där uppgiften förekommer,

2. omprövning av beslut eller åtgärd av den myndighet där

uppgiften förekommer, eller

3. tillsyn över eller revision hos den myndighet där uppgiften

förekommer.

Sekretess hindrar inte att uppgift lämnas i muntligt eller

skriftligt yttrande av sakkunnig till domstol eller myndighet

som bedriver förundersökning i brottmål.

Sekretess hindrar inte att uppgift om enskilds adress,

telefonnummer och arbetsplats lämnas till en myndighet, om

uppgiften behövs där för delgivning enligt delgivningslagen

(1970:428). Uppgift hos televerket om enskilds telefonnummer får

dock, om den enskilde hos televerket begärt att abonnemanget

skall hållas hemligt och uppgiften omfattas av sekretess enligt

9 kap. 8 § tredje stycket, lämnas ut endast om den myndighet som

begär uppgiften finner att det kan antas att den som söks för

delgivning håller sig undan eller att det annars finns

synnerliga skäl.

Sekretess hindrar inte att uppgift som angår misstanke om

brott lämnas till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan

myndighet som har att ingripa mot brottet, om fängelse är

föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda annan

påföljd än böter.

För uppgift som omfattas av sekretess enligt 7 kap. 1--6 §§, 8

kap. 8 § första stycket, 9 eller 15§ eller 9 kap. 4 eller 7 §,

8 § första eller andra stycket eller 9 § andra stycket gäller

vad som föreskrivs i fjärde stycket endast såvitt angår

misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare

straff än fängelse i två år. Dock hindrar sekretess enligt 7

kap. 1 eller 4 § inte att uppgift som angår misstanke om brott

enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken mot någon som inte har

fyllt arton år lämnas till åklagarmyndighet eller

polismyndighet.

För uppgift som omfattas av sekretess enligt 7 kap.

1--6och 33 §§, 8 kap. 8 § första stycket, 9 eller 15 §

eller 9 kap. 4 eller 7 §, 8 § första eller andra stycket eller 9

§ andra stycket gäller vad som föreskrivs i fjärde stycket

endast såvitt angår misstanke om brott för vilket inte är

föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Dock hindrar

sekretess enligt 7 kap. 1, 4 eller 33 § inte att uppgift som

angår misstanke om brott enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken

mot någon som inte har fyllt arton år lämnas till

åklagarmyndighet eller polismyndighet.

Tredje och fjärde styckena gäller inte uppgift som omfattas av

sekretess enligt 9 kap. 9 § första stycket.

Sekretess enligt 7 kap. 1 § och 4 § första och tredje styckena

hindrar inte att uppgift om enskild, som inte fyllt arton år

eller som fortgående missbrukar alkohol, narkotika eller

flyktiga lösningsmedel, eller närstående till denne lämnas från

myndighet inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten till

annan sådan myndighet, om det behövs för att den enskilde skall

få nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Detsamma gäller

i fråga om lämnande av uppgift om gravid kvinna eller närstående

till henne, om det behövs för en nödvändig insats till skydd för

det väntade barnet.

3 §2

Utöver vad som följer av 1 och 2 §§ får sekretessbelagd

uppgift lämnas till myndighet, om det är uppenbart att intresset

av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som

sekretessen skall skydda.

Första stycket gäller inte i fråga om sekretess enligt 7 kap.

1--6 §§, 8 kap. 8 § första stycket och 9 och 15 §§ samt 9 kap. 4

och 7 §§, 8 § första och andra styckena och 9 §. Inte heller

gäller första stycket, om utlämnandet strider mot lag eller

förordning eller, såvitt angår uppgift i personregister enligt

datalagen (1973:289), föreskrift som har meddelats med stöd av

datalagen.

Första stycket gäller inte i fråga om sekretess enligt 7 kap.

1--6 och 33 §§, 8 kap. 8 § första stycket och 9 och 15 §§

samt 9 kap. 4 och 7 §§, 8 § första och andra styckena och 9 §.

Inte heller gäller första stycket, om utlämnandet strider mot

lag eller förordning eller, såvitt angår uppgift i

personregister enligt datalagen (1973:289), föreskrift som har

meddelats med stöd av datalagen.

1 Senaste lydelse 1991:426.

2 Senaste lydelse 1985:656.