Bet. 1991/92:KU19

Konstitutionsutskottets betänkande

1991/92:KU19

Förslag till ny lagstiftning för kabelsändningar m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

1991/92

KU19

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1991/92:53 med förslag

till ny lagstiftning för kabelsändningar m.m. och motioner som

har väckts med anledning av propositionen. Förslagen i

propositionen föranleds av yttrandefrihetsgrundlagen som träder

i kraft den 1 januari 1992. Det nuvarande kravet på tillstånd

för lokala kabelsändningar tas bort. Förslaget innebär också att

det blir tillåtet att sända reklam mot vederlag och program mot

betalning även i s.k. egensändningar. Reglerna för annonser i

TV-sändningar föreslås i väsentliga delar överensstämma med de

som enligt radiolagen gäller för den etersända televisionen. För

ljudradion föreslås dock mindre omfattande reklamregler.

Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionerna.

På en punkt föreslår utskottet dock ett tillägg i lagen om

kabelsändningar till allmänheten. I likhet med den nuvarande

ordningen föreslås en bestämmelse om skyldighet för

nätinnehavaren att se till att de boende i anslutna fastigheter

på ett tillfredsställande sätt kan ta emot sådan sändningar till

allmänheten som sker med stöd av radiolagen. Bestämmelsen gäller

i praktiken sändningarna från Sveriges Television och den nya

markbundna reklam-TV-kanalen. Denna skyldighet skall fullgöras

utan särskild kostnad för själva mottagningen. Utskottet

föreslår att detta skall framgå direkt av bestämmelsen.

Till betänkandet är fogat fem reservationer, ett särskilt

yttrande och en meningsyttring från suppleant.

Propositionen

I proposition 1991/92:53 med förslag till ny lagstiftning för

kabelsändningar m.m. yrkas att riksdagen antar de i

propositionen framlagda förslagen till

1. lag om kabelsändningar till allmänheten,

2. lag om ändring i radiolagen (1966:755),

3. lag om ändring i lagen (1981:508) om radiotidningar,

4. lag om ändring i lagen (1978:487) om pliktexemplar av

skrifter och ljud- och bildupptagningar,

5. lag om ändring i lagen (1990:886) om granskning och

kontroll av filmer och videogram,

6. lag om ändring i lagen (1991:000) med föreskrifter på

tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens

områden.

Lagförslagen har intagits i bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

1991/92:K4 av Ian Wachtmeister och Harriet Colliander (nyd)

vari yrkas

1. att riksdagen upphäver nuvarande lag (1985:677) om lokala

kabelsändningar och lag (1985:1061) om avgifter i ärenden om

lokala kabelsändningar,

2. att riksdagen avslår förslaget till lag om kabelsändningar

till allmänheten med undantag av förslagets 16--20 §§ om

ingripande mot egensändningar då dessa inriktas mot

våldsskildringar, pornografi eller hets mot folkgrupp,

3. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 avslår

förslaget om lokala kabelsändarföretag såvitt avser 6 § 2 och

7§,

4. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 avslår

förslaget om reklambegränsning för lokala kabelsändarföretag

såvitt avser 9 §,

5. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 antar 10 §

första stycket med tillägg som går ut på att det inte bör vara

nödvändigt att ange tillverkare när det gäller allmänt kända

varumärken,

6. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 avslår 10 §

andra stycket om vilka personer som skall få uppträda i

annonser,

7. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 antar 11 § om

reklam till barn och ungdom med den ändring att den samordnas

med Europakonventionen och EG-direktivet samt Internationella

handelskammarens grundregler,

8. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 antar 12 § om

en programtjänsts sändningstid med den ändring att den samordnas

med Europakonventionen och EG-direktivet,

9. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 avslår

förslaget om annonstid i 13 §,

10. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 antar 14 §

om avbrott för reklam med sådan ändring att den överensstämmer

med vad som sägs i Europakonventionen och EG-direktivet,

11. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

kabelnämnden bör avskaffas,

12. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den

principiella synen på den fulla yttrandefrihetens och

informationsfrihetens betydelse för demokratin.

1991/92:K5 av Thage G Peterson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen, med avslag på proposition 1991/92:53 med förslag till

ny lagstiftning för kabelsändningar, antar de i lagrådsremissen

den 12 september 1991 upptagna lagförslagen:

a. Förslag till lag om kabelsändningar till allmänheten (bil.

3, s. 84--86),

b. Förslag till lag om ändring av radiolagen (bil. 3, s.

87--90),

c. Förslag till lag om ändring i lagen om radiotidningar (bil.

3, s. 91),

d. Förslag till lag om ändring i lagen om pliktexemplar av

skrifter och ljud- och bildupptagningar (bil. 3, s. 92)

e. Förslag till lag om ändring i lagen om granskning och

kontroll av filmer och videogram (bil. 3, s. 93)

f. Förslag till lag om ändring i lagen med föreskrifter på

tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens område

(bil. 3, s. 94).

1991/92:K6 av Jan Sandberg och Karin Pilsäter (m, fp) vari

yrkas att riksdagen antar den föreslagna lagen med den ändring

som anförts i motionen.

1991/92:K7 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att 8--15 §§ i propositionens

förslag till lag om kabelsändningar till allmänheten utgår och

ersätts av 7 § i lagrådsremissens förslag,

2. att riksdagen vid avslag på yrkande 1 beslutar att 11 § i

propositionens förslag till lag om kabelsändningar till

allmänheten skall gälla för både radiosändningar och

televisionssändningar,

3. att riksdagen vid avslag på yrkande 1 hos regeringen begär

förslag till en paragraf i lag om kabelsändningar till

allmänheten, enligt vad i motionen anförts om förbud för rätt

att sända reklam för ägare som har ett dominerande

ägarinflytande i andra mediaföretag.

1991/92:K8 av Björn von der Esch och Henrik S Järrel (m) vari

yrkas

1. att riksdagen antar 6 §, nätinnehavarens skyldigheter att

gratis upplåta kanalutrymme i förslaget till lag om

kabelsändning, med den ändring som anförts i motionen,

2. att riksdagen antar 7 § med den ändring att lokalt

kabelsändarföretag också får vara enskild person enligt vad som

anförts i motionen,

3. att riksdagen antar 11--14 §§, reklam m.m. i egensändning,

i förslaget i lag om kabelsändning, med de ändringar som anförts

i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skydd för commercial speech, jämlikt

artikel 10 Europakonventionen.

Utskottet

Grundlagsbestämmelser m.m.

Yttrandefrihetsgrundlagen

Yttrandefrihetsgrundlagen, som utfärdades den 14 november 1991

(1991:1469) träder i kraft den 1 januari. Grundlagen gäller till

skydd för yttrandefriheten i bl.a. ljudradio och television.

Enligt 3 kap. 1 § första stycket har varje svensk medborgare

och svensk juridisk person rätt att sända radioprogram

(ljudradio- och televisionsprogram) genom tråd. Denna frihet

hindrar enligt paragrafens andra stycke inte att det i lag

meddelas föreskrifter i fråga om skyldighet för nätinnehavare

att ge utrymme för vissa program i den utsträckning det behövs

med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig

upplysning eller om ingripanden mot fortsatt sändning av ett

utbud som inriktas på våldsframställningar, pornografiska bilder

eller hets mot folkgrupp.

Av 1 kap. 12 första stycket framgår att föreskrifter i lag får

meddelas om annonser om alkohol eller tobak i fråga om

ljudradio- och televisionsprogram utan hinder av grundlagen.

Bestämmelserna i grundlagen hindrar enligt paragrafens andra

stycke inte att det i lag meddelas föreskrifter om förbud i

övrigt mot kommersiell reklam i radioprogram eller om villkor

för annan annonsering och sändning av program, som helt eller

delvis bekostas av annan än den som bedriver

programverksamheten.

Konvention om gränsöverskridande television

Konventionen om gränsöverskridande television antogs 1989.

Sverige hör till de länder som har undertecknat konventionen.

Konventionen innehåller regler om television och syftar till

att underlätta gränsöverskridande TV-sändningar. Konventionen

gäller dock bara sådana sändningar som riktar sig till

allmänheten. Det som avgör om en sändning är gränsöverskridande

i konventionens mening är om sändningen faktiskt kan tas emot i

ett annat land. Anledningen eller valet av sändningsteknik

spelar inte någon roll för frågan om konventionen är tillämplig.

Alla TV-sändningar som sker för mottagning av allmänheten och

som är gränsöverskridande täcks av bestämmelserna i

konventionen.

Det sändande landet ansvarar för att konventionen följs. När

det gäller markbundna sändningar är det ofta lätt att bestämma

vilket land som är det sändande landet. Det är den stat varifrån

utsändningen sker. Om det är fråga om kabelsändningar, är det

den stat där den s.k. huvudcentralen finns. När det gäller

satellitsändningar är i första hand den stat sändande varifrån

upplänken görs. Om den staten inte är ansluten till konventionen

är den stat sändande som upplåter frekvens eller transponder. Om

inte heller den staten är ansluten till konventionen men

programföretaget har sitt säte i en konventionsstat, är denna

stat sändande stat.

Konventionen tillåter uttryckligen att en stat ställer upp

striktare och mer detaljerade regler än konventionens i fråga om

sändningar som ligger under den statens jurisdiktion (art. 28).

I sammanhanget bör även nämnas att konventionen ger staterna en

betydande frihet i fråga om sättet att uppfylla konventionens

krav (art. 5.1).

Om sändningarna uppfyller de krav som ställs i konventionen

åtar sig de mottagande staterna att inte hindra mottagning eller

vidaresändning på sitt territorium. Ett undantag från denna

princip som gäller reklam för alkoholdrycker behandlas i det

följande.

Reglerna i konventionen om sändningarnas innehåll avser

programstandard, reklam och sponsring. Här skall nämnas några

regler som gäller reklam.

Reklam skall vara hederlig och får inte vara vilseledande

eller på annat sätt strida mot konsumenternas intressen (art.

11.1 och 11.2). Reklam som riktas till barn eller där barn

förekommer får inte innehålla något som skadar deras intressen,

och reklamen skall ta hänsyn till barns särskilda känslighet.

Bestämmelser finns också om högsta tillåtna reklamtid (art.

12). Den får vara 15% av den dagliga sändningstiden. Om

mängden punktreklam inte överstiger 15%, får dock den högsta

reklamtiden vara 20% för att ge plats åt direkta

säljerbjudanden eller liknande. Högsta tillåtna tid för

punktreklam under en timme är 20%. Direkta säljerbjudanden

eller liknande får sändas högst en timme per dag.

Det föreskrivs vidare hur reklamen skall presenteras (art.

13). Ett reklaminslag skall identifieras tydligt. Det skall

markeras genom optiska eller akustiska signaler att reklamen är

skild från det övriga programutbudet. Reklaminslagen skall i

princip sändas i block. Smygreklam i olika former är förbjuden.

Personer som regelbundet presenterar nyhets- och

aktualitetsprogram får inte medverka i gränsöverskridande

TV-reklam.

Regler finns även om hur reklaminslag får sättas in i

sändningarna (art. 14). Som huvudregel gäller att reklaminslag

skall sändas mellan de egentliga programmen. Det är emellertid i

princip tillåtet att avbryta ett program med reklam under

förutsättning att programmets karaktär inte går förlorad

därigenom och rättighetshavarnas ställning inte träds för när.

Program som består av självständiga delar får bara avbrytas

genom att reklaminslagen sänds mellan delarna. På motsvarande

sätt måste i sportprogram där det förekommer pauser och program

som avser evenemang eller föreställningar med pauser, reklamen

sändas i pauserna. Strängare regler gäller i fråga om filmer och

liknande verk som är längre än 45 minuter. De får avbrytas

endast en gång för varje 45-minutersperiod. Ytterligare ett

avbrott tillåts, om speltiden är minst 20 minuter längre än två

eller flera hela 45-minutersperioder. Avbrott för reklam får

inte göras i gudstjänster eller i nyhets- eller

aktualitetsprogram, dokumentärprogram, religiösa program eller

barnprogram som är kortare än 30 minuter.

Reklam för vissa produkter är förbjuden eller underkastad

restriktioner (art. 15). Reklam för tobaksvaror är förbjuden.

Detsamma gäller reklam för sådana läkemedel eller sådan

medicinsk behandling som det krävs recept för i den sändande

staten. Reklam för alkoholdrycker får förekomma, om vissa

restriktioner iakttas. Det kan här nämnas att konventionen

öppnar en möjlighet för en stat att förbjuda vidaresändning av

program med alkoholreklam som i och för sig stämmer överens med

konventionen men inte följer statens interna regler (art. 32.1).

EG-direktiv

Den 3 oktober 1989 antog EG ett direktiv med vissa

föreskrifter om TV-sändningar. Föreskrifterna liknar i allt

väsentligt bestämmelserna i konventionen om gränsöverskridande

television. Enligt den överenskommelse som har träffats mellan

EG, EGs medlemsstater och EFTAs medlemsstater skall direktivet

med vissa modifikationer gälla för Sverige. Direktivet tillåter

enskilda stater att ha strängare eller mer detaljerade regler

för programföretag under sin jurisdiktion (art. 3). I direktivet

finns en särskild regel (art. 18) som tillåter restriktiva

föreskrifter om högsta tillåtna reklammängd för att avväga

intresset för TV-annonsering med det allmänna intresset. Därvid

skall särskild hänsyn tas till televisionens roll för att

tillhandahålla kultur och underhållning samt skydd för pluralism

i information och media.

Bakgrund till propositionen

Den nu gällande kabellagstiftningen är inte förenlig med den

nya yttrandefrihetsgrundlagen. Lagen (1985:677) om lokala

kabelsändningar och lagen (1985:1061) om avgifter i ärenden om

lokala kabelsändningar måste därför ändras eller ersättas av ny

lagstiftning.

Den föreslagna nya lagen om kabelsändningar till allmänheten

utgår från yttrandefrihetsgrundlagens principer om

etableringsfrihet när det gäller trådsändningar. Kravet på

tillstånd för sådana sändningar försvinner därmed helt. Detsamma

gäller begränsningar i nätinnehavarnas rätt att bedriva

sändningar. Hitintills har lagen beskrivit trådsändningar som

lokalt begränsade verksamheter. Med etableringsfriheten följer

att lagen inte längre kan ange trådsändningar på detta sätt.

Sanktionsbestämmelserna måste också göras om i grunden. I nu

gällande lagstiftning är återkallelse av tillstånd en viktig

sanktion. Den typen av sanktion blir inte längre möjlig när

tillståndskravet tas bort.

Yttrandefrihetsgrundlagen innebär följder även för andra

regler i kabellagstiftningen. Några av dessa regler är mindre

väl förenliga med principen om etableringsfrihet, några förlorar

sina motiv och några framstår som föga praktiskt betingade i

fortsättningen. Även det nu sagda innebär att många regler i

kabellagstiftningen bör tas bort.

Satellitsändningarnas utveckling på senare tid har vidare

medfört att lagen om lokala kabelsändningar framstår som

föråldrad. I lagen finns föreskrifter om vidaresändning av

programkanaler från satelliter i fast trafik och egensändningar

i kabelnät som når fler än 100 bostäder.

Den internationella telekonvention och det till konventionen

hörande radioreglementet innehåller föreskrifter om tilldelning

av radiofrekvenser för olika ändamål, bl.a. hur

radiofrekvensspektrum skall användas för olika slags

satellittjänster. För detta ändamål skiljer man mellan fast

satellittrafik och satellitrundradio.

Fast satellittrafik innefattar satellittrafik mellan

markstationer med bestämd belägenhet. Även sändningar till

satelliter räknas som fast satellittrafik.

Med satellitrundradio förstås sändningar från satelliter som

är avsedda för direkt mottagning av allmänheten. Med direkt

mottagning avses både individuell mottagning och mottagning i

gemensamma anläggningar.

Enligt lagen om lokala kabelsändningar krävs tillstånd för

vidaresändning av programkanaler från satelliter i fast trafik.

Vidaresändningar av rundradiosändningar får ske utan tillstånd.

Också rundradiosändningar från satellit får vidaresändas utan

tillstånd. Att man i lagen på detta sätt skiljer mellan olika

slag av satellitsändningar motiverades bl.a. med att

rundradiosändningar från satellit antogs komma att bedrivas av

nationella programföretag med omfattande förpliktelser. Något

krav på tillstånd ansågs därför inte behövas.

Huvuddelen av de programkanaler som har intresse för den

svenska publiken sänds numera inte längre från satelliter i fast

trafik utan från direktsändande satelliter. Lagens regler om

vidaresändning av programkanaler från satelliter i fast trafik

blir därför endast i undantagsfall tillämpliga på

vidaresändningar av program från satelliter i Sverige. I

praktiken omfattar därför lagen om lokala kabelsändningar endast

egensändningar i kabelnät.

Propositionens huvudsakliga innehåll

En ny lag om kabelsändningar

I propositionen föreslås en ny lag om kabelsändningar till

allmänheten. Lagen föreslås gälla kabelsändningar till

allmänheten i nät som når mer än 100 bostäder.

Små kabelnät undantas från yttrandefrihetsgrundlagens

tillämpningsområde

I 1 kap. 6 § yttrandefrihetsgrundlagen medges att det genom

lag föreskrivs undantag från grundlagen i fråga om radioprogram

som sänds genom tråd men som inte är avsedda att tas emot av

någon större allmänhet. I den nu aktuella propositionen föreslås

att det i den nya kabellagen förs in en bestämmelse som undantar

små kabelnät från yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområde

utom såvitt avser föreskrifterna om meddelarskydd och

censurförbud.

Vissa skyldigheter för nätinnehavaren och möjligheterna att

ingripa mot vissa sändningar

Bestämmelserna i 3 kap. 1 § andra stycket

yttrandefrihetsgrundlagen innebär att det i lag får meddelas

föreskrifter i fråga om skyldighet för nätinnehavare att ge

utrymme för vissa program i den utsträckning det behövs med

hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig

upplysning eller om ingripanden mot fortsatt sändning av ett

utbud som inriktas på våldsframställningar, pornografiska bilder

eller hets mot folkgrupp.

I den föreslagna lagen om kabelsändningar till allmänheten

föreskrivs en skyldighet för nätinnehavare att sörja för

tillgång till vissa rundradiosändningar. Innehavare av nät med

sådana sändningar som faller under lagen skall nämligen se till

att de boende i anslutna fastigheter har tillgång till

etersändningar som sker med stöd av 5 § första stycket

radiolagen, dvs. i praktiken Sveriges Radios program, och är

avsedda att tas emot i området. Undantag görs dock för vanliga

centralantennanläggningar. Lagen medger möjlighet till dispens.

I lagen föreskrivs också en skyldighet för nätinnehavare att

tillhandahålla utrymme för en lokal kanal. Innehavare av nät med

sådana sändningar som faller under lagen skall vara skyldiga att

kostnadsfritt tillhandahålla en kanal i sitt kabelnät i varje

kommun, där han har ett sådant nät, för egensändningar av

televisionsprogram från ett eller flera lokala

kabelsändarföretag som kabelnämnden utser. Ett lokalt

kabelsändarföretag skall enligt lagen vara en sådan svensk

juridisk person som har bildats för att bedriva lokala

kabelsändningar och som kan antas låta olika intressen och

meningsriktningar komma till tals i sin verksamhet. Lokala

kabelsändarföretag får inte sända reklam.

Lagen innehåller inte några regler om ingripande mot

vidaresändningar. Däremot finns föreskrifter mot egensändningar

då dessa inriktas mot våldsskildringar, pornografi eller hets

mot folkgrupp.

På talan av justitiekanslern skall domstol kunna meddela

förbud mot egensändningar, om det vid upprepade tillfällen har

visats rörliga bilder med skildringar av sexuellt våld eller

tvång eller med närgångna eller utdragna skildringar av grovt

våld mot människor eller djur samt sändningarna inte har varit

försvarliga med hänsyn till syftet samt omständigheterna i

övrigt.

På samma sätt kan ett förbud meddelas om det vid upprepade

tillfällen annars förekommit sändningar av pornografiska bilder

eller om utbudet varit ensidigt inriktat på våldsskildringar.

Förbud kan även meddelas om det vid upprepade tillfällen har

visats program varigenom någon har uttryckt hot mot eller

missaktning för en folkgrupp eller annan sådan grupp av

personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller

etniskt ursprung eller trosbekännelse.

Ett sändningsförbud som överträds får förlängas på talan av

justitiekanslern.

I fråga om rättegången i mål om sändningsförbud eller om

förlängning av sådant förbud skall bestämmelserna om

yttrandefrihetsmål i yttrandefrihetsgrundlagen och lagen med

föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens områden tillämpas.

Reklam och sponsring

Den föreslagna lagen innehåller även bestämmelser om reklam

och sponsring i egensändningar. Det skall vara tillåtet att

sända reklam i egensändningar. Reklam mot vederlag och program

mot betalning får endast sändas under en särskilt markerad

annonstid. Under den övriga programtiden är det inte tillåtet

att mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett

kommersiellt intresse. Lagens regler om annonser i

televisionssändningar överensstämmer med vad som enligt

radiolagen gäller för etersänd television. Till skillnad mot

radiolagen föreskrivs inte något förbud mot åsiktsannonsering

och förbud mot diskriminering av annonsörer. Bestämmelserna om

annonser i ljudradiosändningar är mindre omfattande än de som

gäller annonser i televisionssändningar.

Vissa ändringar i annan lagstiftning

Kravet i radiolagen om tillstånd att få sända radioprogram i

trådsändning upphävs. Radiolagen och lagen om granskning och

kontroll av filmer och videogram ändras så att det där inte

längre görs någon skillnad mellan satelliter i fast trafik och

direktsändande satelliter.

Kravet i lagen om radiotidningar på tillstånd för att få sända

radiotidningar i trådsändning som når fler än 100 bostäder

upphävs.

Enligt lagen om radiotidningar meddelas tillstånd till

rundradiosändning av radiotidningar av regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer. I propositionen föreslås att

lagen ändras så att beslut om tillstånd fattas av

taltidningsnämnden och att det får överklagas hos kammarrätten.

Lagrådsyttranden

Lagförslagen i propositionen har föregåtts av en lagrådsremiss

som regeringen har beslutat om. I förhållande till den

lagrådsremissen innehåller propositionens lagförslag en

väsentlig förändring. Till skillnad från lagrådsremissen ger

propositionsförslaget nämligen rätt till reklam i

kabelsändningarna, och det föreslås vissa regler för

reklamsändningarna. Vidare föreslås att radionämndens

sammansättning regleras i lag.

Utskottet har inhämtat lagrådets yttrande över de delar av

propositionens lagförslag som utgör ändringar av nu nämnt slag i

förhållande till lagförslagen i regeringens lagrådsremiss. Detta

yttrande fogas till betänkandet som bilaga2.

Omfattningen av de regler som bör gälla för kabelsändningarna

Propositionen

I propositionen föreslås att en ny lag om kabelsändningar till

allmänheten ersätter den nuvarande kabellagen. Den nya lagen

skall gälla kabelsändningar till allmänheten i sådana nät som

når fler än 100 bostäder. I lagen regleras vissa skyldigheter

för nätinnehavarna och möjligheterna att ingripa mot vissa

sändningar. Lagen innehåller vidare föreskrifter om reklam och

sponsring.

Motionen

I motion 1991/92:K4 av Ian Wachtmeister och Harriet Colliander

(nyd) vänder sig motionärerna mot att kabelnäten regleras på det

sätt som föreslås i propositionen. Motionärerna anför att fria

medier utan politisk styrning är förutsättningen för en

fungerande demokrati. De menar att den föreslagna kabellagen

innebär en faktisk begränsning av den fria opinionsbildningen,

av yttrandefriheten och informationsfriheten. De anför att dessa

friheter i sig är nödvändiga för en fungerande demokrati och

anser att riksdagen som sin mening skall ge regeringen detta

till känna (yrkande 12).

Enligt motionärerna är såväl den nuvarande som den föreslagna

kabellagen ett hinder för verklig demokrati, dvs. en demokrati

på folkets villkor och inte på makthavarnas. De anser också att

de föreslagna begränsningarna i rätten att använda kabelnät är

brott mot de grundläggande principerna om äganderätt och

näringsfrihet. Enligt motionärerna bör därför sändningar i tråd

eller kabel i princip inte regleras. De menar att den nuvarande

kabellagstiftningen bör upphävas och att någon ny inte bör träda

i dess ställe utom såvitt avser regler om ingripande mot

egensändningar då dessa inriktas mot våldsskildringar,

pornografi eller hets mot folkgrupp (yrkande 2).

Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening är det angeläget att sträva efter

mångfald i opinionsbildningen. Denna strävan kommer också till

uttryck på olika sätt i mediepolitiken. När det gäller

kabelsändningar bör det enligt utskottets mening liksom hittills

finnas en reglering som förhindrar ett ensidigt utbud och som i

stället gör det möjligt för olika meningsriktningar att komma

till tals. Vidare bör det finnas föreskrifter om reklam.

Utskottet anser därför att lagstiftningen om kabelsändningar

till allmänheten inte bör inskränkas till att enbart avse

bestämmelser om ingripanden mot sändningar som inriktas på

våldsframställningar, pornografi eller hets mot folkgrupp.

Utskottet avstyrker således motion 1991/92:K4 yrkandena 2 och

12.

Skyldigheten för nätinnehavare att sörja för tillgång till

vissa rundradiosändningar

Bakgrund

Med radiosändning avses enligt 1 § radiolagen (1966:755) ljud,

bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av

elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser är lägre än 3000

gigahertz och vilka utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad

ledare. Enligt paragrafen menas med rundradiosändning

radiosändning som är avsedd att tas emot direkt av allmänheten,

om sändningen inte är avsedd endast för en sluten krets, vars

medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag

än ett gemensamt intresse att lyssna på eller se sändningen.

Radioprogram är enligt paragrafen radiosändnings- eller

trådsändnings innehåll, om detta består av annat än, utom

angivandet av namn eller källa, enkla meddelanden om tid,

väderlek, nyheter e.d.

För rätt att här i landet sända radioprogram i

rundradiosändning krävs enligt 5 § första stycket radiolagen

tillstånd av regeringen.

Ett tillstånd till trådsändningar enligt den nu gällande

kabellagen är alltid förenat med skyldighet att se till att de

boende i anslutna fastigheter kan ta emot radioprogram som sänds

med stöd av 5 § första stycket radiolagen och är avsedda att tas

emot i området.

Propositionen

I propositionen konstateras att vidaresändningar av

satellitsändningar genom den tekniska utvecklingen har kommit

att falla utanför tillståndsplikten enligt kabellagen och att

innehavare av sådana nät som bara vidaresänder sådana och andra

rundradiosändningar formellt inte har någon skyldighet att

distribuera sändningar som sker med stöd av 5 § första stycket

radiolagen. Såvitt känt gör dock enligt propositionen alla

nätägare det. I propositionen erinras om ett uttalande i

förarbetena till yttrandefrihetsgrundlagen enligt vilket det

inte har gjorts gällande någon annan mening än att det bör kunna

föreskrivas en skyldighet att vidarebefordra Sveriges

Radio-koncernens sändningar (prop. 1990/91:64 s. 86). I den nu

aktuella propositionen anförs vidare att det för allmänheten får

anses vara av betydande värde att få tillgången säkerställd till

de rundradiosändningar som görs från svenska programföretag.

I propositionen berörs även frågan om den marksända

reklam-TV-kanalen i detta sammanhang skall behandlas på samma

sätt som Sveriges Radio-koncernens sändningar. Enligt

propositionen kommer ansvaret för att de samlade TV-sändningarna

över marknätet skall fungera i allmänhetens tjänst att vara

delat mellan Sveriges Television och reklam-TV-företaget. Det

anförs att det företag som bedriver reklamfinansierade

sändningar med stöd av 5 § första stycket radiolagen kommer att

ikläda sig omfattande skyldigheter i fråga om bl.a.

programutbudets sammansättning och utbyggnaden av sändningarna.

Enligt propositionen får de resonemang som fördes vid

tillkomsten av yttrandefrihetsgrundlagen om etersändningar som

sker med stöd av radiolagen uppenbart ha relevans för den

marksända reklamkanalen. Den kan enligt propositionen inte

särbehandlas i detta sammanhang.

I propositionen föreslås därför att det i kabellagen tas in en

bestämmelse om en skyldighet för nätinnehavaren att se till att

de boende i anslutna fastigheter på ett tillfredsställande sätt

kan ta emot sådana sändningar som sänds med stöd av 5§

radiolagen.

Utskottets bedömning

Den föreslagna bestämmelsen är ett uttryck för den s.k. must

carry-principen. För att principen skall vara uppfylld krävs att

de som bor i en fastighet i vilken det finns ett kabelnät skall

kunna ta del av rundradiosändningar från svenska programföretag

utan särskilda kostnader för själva mottagningen. En annan sak

är att de boende enligt avtal eller på annan grund kan vara

skyldiga att vara med och betala en del av kostnaderna för

kabelnätet.

Bestämmelsen motsvarar 21 § i den nuvarande kabellagen och tas

enligt förslaget in i 6 § i den nya lagen. Några sakliga

ändringar i fråga om innebörden av skyldigheten är inte avsedda.

I paragrafen tas också in bestämmelsen i 20 § i den nuvarande

kabellagen om skyldighet för nätinnehavaren att kostnadsfritt

tillhandahålla en kanal i sitt kabelnät för sändningar av lokala

kabelsändarföretag.

I samma paragraf regleras sålunda två skyldigheter för

nätinnehavaren. I det ena fallet, nämligen såvitt gäller lokala

kabelsändarföretag, anges uttryckligen att skyldigheten skall

fullgöras utan kostnad. Som framgår av det föregående kan

emellertid inte heller fullgörandet av skyldigheten att

tillgodose mottagningen av vissa rundradiosändningar förenas med

villkor om betalning. Utskottet anser att detta bör komma till

uttryck i paragrafen och föreslår att den får följande lydelse:

6 § Var och en som äger eller annars förfogar över ett

kabelnät, där det bedrivs sändningar av annat slag än

vidaresändning från sändare på jordytan, är skyldig att

1. se till att de boende i fastigheter som är anslutna till

hans kabelnät på ett tillfredsställande sätt och utan kostnad

för själva mottagningen kan ta emot sådana sändningar som

sänds med stöd av 5 § radiolagen (1966:755) och som är avsedda

att tas emot i området, och

2. kostnadsfritt tillhandahålla en kanal i sitt kabelnät i

varje kommun, där han har ett sådant nät, för egensändningar av

televisionsprogram från ett eller flera av kabelnämnden utsedda

företag (lokala kabelsändarföretag).

Om det finns särskilda skäl, får kabelnämnden medge undantag

från skyldigheterna enligt första stycket.

Skyldighet för nätinnehavare att tillhandahålla utrymme för en

lokal kanal

Propositionen

I propositionen erinras om det uttalande om lokala

kabelsändarföretag som gjordes i grundlagsärendet. Enligt detta

uttalande är det angeläget att vara uppmärksam på risken att

nätinnehavaren får ett monopol som utesluter andra från

programsättningen. Det starkaste motivet för att ge det allmänna

ett inflytande över rätten att etablera verksamhet för

trådsändning kan enligt uttalandet sägas ligga i detta. Även om

kravet på tillstånd tas bort, är det dock enligt uttalandet inte

uteslutet att genom lag ålägga nätägarna förpliktelser att lämna

utrymme för vissa sändningar av det slag som åvilar dem enligt

lagen om lokala kabelsändningar.

De skäl som fördes fram i grundlagsärendet innebär enligt

propositionen att det är svårt att underlåta den avsedda

lagstiftningen utan att göra det sannolikt att en sådan

underlåtelse saknar betydelse för grundlagens väsentliga syfte,

nämligen att vidga yttrandefriheten. Det kan enligt

propositionen knappast vara rimligt att nu omvärdera de motiv

som i grundlagsärendet framfördes i denna sak. I propositionen

föreslås därför att en bestämmelse om skyldighet att upplåta en

kanal för lokala sändningar tas in i kabellagen. Det föreslås

vidare att de lokala sändningarna skall skötas av lokala

kabelsändarföretag bestående av svenska juridiska personer som

har bildats för att bedriva lokala kabelsändningar och som kan

antas låta olika intressen och meningsriktningar komma till tals

i sin verksamhet. Enligt förslaget skall ett lokalt

kabelsändarföretag i sin sändningsverksamhet sträva efter

vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.

Motionen

I motion 1991/92:K4 yrkande 3 av Ian Wachtmeister och Harriet

Colliander (nyd) vänder sig motionärerna mot systemet med lokala

kabelsändarföretag. De menar att detta är en korporativistisk

anordning som inte är i linje med en politisk uppfattning som

det numera borde råda bred enighet om. De anser vidare att

systemet är djupt otillfredsställande ur ägarsynpunkt och att

det bör avskaffas. Om så sker, bör enligt motionärerna även

kabelnämnden avskaffas (yrkande 11).

Även i motion 1991/92:K8 yrkande 1 av Björn von der Esch och

Henrik S Järrel (m) är motionärerna kritiska mot de föreslagna

föreskrifterna om lokala kabelsändarföretag. Motionärerna anser

att de dels strider mot bestämmelserna om ersättning för

offentliga ingrepp i 2 kap. 18 § regeringsformen, dels strider

mot bestämmelsen om rätten att fritt sända radioprogram genom

tråd i 3 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen. Motionärerna

förespråkar vidare att fysiska personer skall kunna få samma

rätt som lokala kabelsändarföretag (yrkande 2).

Utskottets bedömning

Enligt 3 kap. 1 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen har

varje svensk medborgare och varje svensk juridisk person rätt

att sända televisions- och ljudradioprogram genom tråd. Den

frihet som följer av denna bestämmelse hindrar enligt

paragrafens andra stycke inte att det i lag meddelas

föreskrifter om skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för

vissa program i den utsträckning det behövs med hänsyn till

allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning. Den

föreslagna bestämmelsen om skyldighet att tillhandahålla utrymme

för en lokal kanal har således ett uttryckligt stöd i

yttrandefrihetsgrundlagen. Denna skyldighet kan enligt

utskottets mening inte anses som expropriation eller annat

sådant förfogande som avses i 2 kap. 18 § regeringsformen.

Som anfördes i förarbetena till yttrandefrihetsgrundlagen

fyller den nuvarande ordningen med lokala kabelsändningar en

betydelsefull uppgift för att öppna en tillgång till trådmediet

för mindre resursstarka aktörer. Utskottet anser i likhet med

regeringen att en bestämmelse om skyldighet att upplåta en kanal

för lokala sändningar bör tas in i kabellagen.

När det gäller utformningen av bestämmelsen finner utskottet i

likhet med regeringen att definitionen av de företag som kan

komma i fråga bör kunna tas över från den nu gällande

kabellagen. Som anförs i propositionen är det emellertid inte

rimligt att tala om att olika intressen ingår i en juridisk

person. Den formulering som föreslås i propositionen, nämligen

att den juridiska personen kan antas låta olika intressen och

meningsriktningar komma till tals i sin verksamhet, får på ett

bättre sätt anses ge uttryck för vad som åsyftas. Utskottet vill

i likhet med regeringen understryka att det inte är meningen att

denna definition skall medföra några betydande förändringar i

tillämpningen.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna

del. Utskottet avstyrker därmed motionerna 1991/92:K4 yrkandena

3 och 11 samt 1991/92:K8 yrkandena 1 och 2.

Frågan om reklam skall tillåtas i kabelsändningarna

I propositionen anförs att det i den lagrådsremiss som

föregick propositionen föreslogs ett fortsatt reklamförbud för

egensändningar i tråd. Motiveringen var tvåfaldig. Avsaknaden av

konkurrens från reklamfinansierade kabelsändningar avsågs kunna

underlätta för den reklamfinansierade TV-kanalen att uppfylla de

krav som från statens sida ställs på verksamheten. Vidare

tänktes ett reklamförbud för kabelsändningar skydda dagspressens

annonsintäkter.

Enligt propositionen är de skäl som anförts inte tillräckligt

starka för att motivera ett absolut förbud mot reklam i

egensändningar i tråd. Det sägs i stället att det bör vara

tillåtet för den som bedriver sådana sändningar att finansiera

dessa med reklam i sändningarna. Det förslag till reklamförbud

som fördes fram i regeringens lagrådsremiss bör enligt

propositionen därför inte leda till lagstiftning.

Enligt propositionen bör emellertid rätten att sända reklam i

trådnät inte lämnas helt oreglerad eftersom det kan försvåra

framtida avvägningar. I propositionen konstateras att reglerna i

radiolagen för reklamsändningar i en marksänd TV-kanal i

väsentliga delar svarar mot de krav som ställs i konventionen om

gränsöverskridande television och att reglerna därför kan sägas

utgöra en slags europeisk standard.

Till stora delar bör enligt propositionen den reglering som

har lagts fast för den marksända TV-kanalen kunna överföras

oförändrad till trådsändningarna. Det skall således enligt

propositionen vara tillåtet att sända reklam i egensändningar.

Reklam mot vederlag och program mot betalning skall endast få

sändas under en särskilt markerad annonstid. Under den övriga

programtiden skall det inte vara tillåtet att mot vederlag eller

annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse.

Till skillnad från vad som gäller enligt radiolagen skall något

förbud mot åsiktsannonsering och förbud mot diskriminering av

annonsörer inte förekomma. Bestämmelserna om annonser i

ljudradiosändningar föreslås vara mindre omfattande än de som

gäller annonser i televisionssändningar.

Motionerna

I motion 1991/92:K5 i denna del av Thage G Peterson m.fl. (s)

är motionärerna starkt kritiska mot de föreslagna

reklamreglerna. De anför att ändamålsenligheten av reglerna inte

har utretts eller på annat sätt prövats och att de inte heller

har förberetts under parlamentarisk medverkan. Enligt

motionärerna föregriper förslaget de parlamentariska

överläggningar, som skall äga rum i samband med

radiofrekvensutredningens och radiolagsutredningens kommande

betänkanden. De menar att sakliga överväganden om framtida

lagstiftning försvåras och att olika aktörer inges felaktiga

förväntningar om vilka regler som bör gälla.

Motionärerna anför vidare att konsekvenserna av reklam i

lokala radio- och TV-medier inte alls berörs i propositionen och

erinrar om att en majoritet inom massmediekommittén ställde sig

avvisande till att införa reklam i lokala kabelsändningar.

Enligt motionärerna kommer den lokala reklammarknaden att

påverkas. De anför att sannolikt både direktreklamen och

annonseringen i dagspressen kommer att minska. En mer omfattande

reklamfinansierad lokal kabel-TV-verksamhet kan enligt

motionärerna medföra att flera dagstidningar tvingas upphöra

till följd av detta intäktsbortfall. Motionärerna menar att

detta skulle medföra ett allvarligt och djupt beklagligt brott

mot den hittillsvarande presspolitiska målsättningen, nämligen

att stimulera till mångfald i dagstidningsutbudet och till

valfrihet för tidningsläsarna till gagn för yttrandefriheten i

landet.

Om reklamsändningar tillåts i lokala kabelsändningar, kommer

detta enligt motionärerna helt säkert att användas som motiv för

att också tillåta reklam i lokalradio och närradio. Om reklam

skulle tillåtas även i dessa medier, befarar motionärerna att

dagspressen kommer att drabbas än hårdare.

Motionärerna anser att det är nödvändigt att anlägga ett

bredare massmediepolitiskt perspektiv på den nu aktuella frågan

och att konsekvenserna för dagspressen måste analyseras innan

ett beslut i frågan om reklam i lokala kabelsändningar fattas.

De finner det högst anmärkningsvärt att regeringen helt förbigår

denna aspekt, som hittills haft en central roll i den allmänna

debatten om reklam i eter- och kabelsändningar.

Enligt motionärerna är det angeläget att massmediepolitiska

beslut förbereds i en öppen demokratisk diskussion. De menar att

massmediernas roll i den demokratiska processen bäst gagnas av

att spelreglerna för deras verksamhet fastställs i former, som

tillåter insyn och kritisk diskussion.

Vad beträffar den närmare utformningen av reklamreglerna är

motionärerna särskilt kritiska mot att reklamsändningar inte

skall få förekomma i egensändningar, som bedrivs av lokala

kabelsändningsföretag, att åsiktsreklam skall tillåtas i

egensändningar i kabelnät, att reklam riktad till barn i

egensändningar i radio via kabelnät skall få förekomma och att

reklamsändningar i kabelnät endast skall få bedrivas av

kommersiella företag och inte av föreningslivet. Enligt

motionärernas mening är det anmärkningsvärt att reklamsändningar

i kabelnät endast skall få bedrivas av kommersiella företag och

inte av föreningslivet. Ett sådant förbud skulle enligt

motionärerna stå i strid med de överväganden som motiverar

rätten till egensändningar i en lokal kanal, nämligen en strävan

att vidga yttrandemöjligheterna även för mindre resursstarka

organisationer.

Mot bakrund av det anförda anser motionärerna att

propositionen bör avslås och att mer omfattande ändringar av

regelverket bör göras först när ett sakligt underlag finns. För

att inte ett regellöst tillstånd skall uppstå anser de att

riksdagen bör anta de lagförslag som den tidigare regeringen

remitterat till lagrådet.

Även i motion 1991/92:K7 yrkande 1 av Lars Werner m.fl. (v)

anförs kritik mot förslaget om reklam. Motionärerna pekar på att

reklammarknaden är begränsad och att många tidningar i dag har

det ekonomiskt svårt. De menar vidare att barn bör skyddas mot

reklam och att de begränsningar beträffande reklam mot barn som

föreslås är otillräckliga. Enligt motionärerna är det direkt

upprörande att begränsningar helt saknas på detta område för

ljudradiosändningar.

Utskottets bedömning

Den föreslagna lagstiftningen syftar till en anpassning till

yttrandefrihetsgrundlagen. I det sammanhanget är det naturligt

att beakta vilka möjligheter till finansiering som bör finnas

för kabelsändningsverksamheten. Utskottet finner i likhet med

regeringen att det inte längre finns något motiv för ett absolut

förbud mot reklam i egensändningar i tråd. Utskottet delar

således regeringens uppfattning att det bör vara tillåtet för

den som bedriver egensändningar i tråd att finansiera dessa med

reklam i sändningarna. Utskottet tillstyrker således

propositionen i denna del. Därmed avstyrker utskottet motionerna

1991/92:K5 i denna del och 1991/92:K7 yrkande 1.

Frågan om lokala kabelsändarföretag får sända reklam

Propositionen

I propositionen anförs att syftet med särställningen för

lokala kabelsändarföretag -- garanterad och avtalsfri tillgång

till kabelnätet inom en kommun -- är att vidga yttrandefriheten.

Det anförs vidare att den föreslagna regleringen ger möjlighet

att komma till tals för kretsar som skulle ha svårt att på

vanliga affärsmässiga grunder få tillgång till kabelnäten, än

mindre ha möjlighet att anlägga egna nät. Enligt propositionen

är det dock inte rimligt att den som väljer att operera som en

kommersiell kanal med reklamfinansiering skall kunna utnyttja

också ställningen som lokalt kabelsändarföretag och få kanalen

kostnadsfritt. En sådan ordning står enligt propositionen

knappast i överensstämmelse med de syften som finns bakom

grundlagsbestämmelserna rörande garanterad och kostnadsfri

tillgång till en lokal kanal. Den som väljer att driva sitt

sändarföretag på kommersiell grund bör därför hänvisas till att

förhandla med nätinnehavarna om sändningsutrymme på

affärsmässiga villkor.

Motionerna

Enligt 1991/92:K6 av Jan Sandberg och Karin Pilsäter (m, fp)

bör det inte finnas något reklamförbud för lokala

kabelsändarföretag. Motionärerna menar att förbudet medför risk

för minskad yttrandefrihet. För att ge så många lokala

föreningar som möjligt chansen att delta i programverksamheten

krävs det enligt motionärerna att verksamheten finansieras med

reklam. De menar att det därigenom bör vara möjligt att kräva

avgifter från det lokala kabelsändarföretaget. Även i motion

1991/92:K4 yrkande 4 motsätter sig motionärerna reklamförbud för

lokala kabelsändarföretag.

Utskottets bedömning

Syftet med särställningen för de lokala kabelsändarföretagen

är att vidga yttrandefriheten. Som anförs i propositionen bör

det emellertid inte vara möjligt att som lokalt

kabelsändarföretag kostnadsfritt få operera som en kommersiell

kanal med reklamintäkter. Den som med stöd av lagen får tillgång

till en kanal gratis måste således finna sig i att bedriva

verksamheten utan reklam. Som anförs i propositionen är det

emellertid inget som hindrar att ett lokalt kabelsändarföretag

fortsättningsvis bedriver verksamheten på kommersiell grund,

dvs. på grundval av ett avtal med nätinnehavaren. Med det

anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del.

Utskottet avstyrker således motionerna 1991/92:K4 yrkande 4 och

1991/92:K6.

Reklamidentifiering

Propositionen

Enligt propositionen skall det av en annons som sänds under

annonstid framgå i vems intresse sändningen sker. Vidare

föreslås en föreskrift av innebörd att det i annonser som sänds

mot betalning eller annat vederlag inte får uppträda personer

som spelar en framträdande roll i radioprogram som huvudsakligen

handlar om nyheter eller nyhetskommentarer.

Motionen

I motion 1991/92:K4 av Ian Wachtmeister och Harriet Colliander

(nyd) anför motionärerna att det inte bör vara nödvändigt att

ange tillverkare när det gäller allmänt kända varumärken.

Bestämmelsen som föreskriver att det skall anges i vems intresse

sändningen sker bör därför enligt motionärerna formuleras om

(yrkande 5). Motionärerna anser vidare att urvalet av personer

som inte skall få delta i programinslag knappast är relevant. De

menar att även andra kända ansikten och röster än de som

förekommer i nyhetssändningar kan vara diskvalificerade. Med

hänsyn till svårigheterna att dra gränsen för vad som är

otillbörlig påverkan finner motionärerna att bestämmelsen bör

utgå (yrkande 6).

Utskottets bedömning

Den föreslagna bestämmelsen att det av en annons skall framgå

i vems intresse den sänds motsvaras av 9 § första stycket

radiolagen. Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse genom

lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1991. Som anfördes i

förarbetena till den bestämmelsen (prop. 1990/91:149 s. 89) kan

i vems intresse en annons sänds framgå genom att annonsörens

namn eller firma anges eller att ett känt varumärke visas. Något

skäl att formulera om bestämmelsen finns därför inte. Utskottet

tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker därmed

motion 1991/92:K4 yrkande 5.

Bestämmelsen att personer som spelar en framträdande roll i

televisions- och ljudradioprogram som huvudsakligen handlar om

nyheter eller nyhetskommentarer inte får uppträda i annonser

motsvaras av 9 § andra stycket radiolagen. Bestämmelsen

tillgodoser intresset att annonser inte skall sammanblandas med

redaktionellt material. Utskottet tillstyrker propositionen även

i denna del och avstyrker därmed motion 1991/92:K4 yrkande 6.

Regler om reklam som riktar sig till barn

Propositionen

TV-mediets stora påverkningskraft motiverar enligt

propositionen särskilda regler om reklam för barn. För

ljudradions del bedöms dock inget behov av särreglering. I

propositionen föreslås därför att en annons som sänds under

annonstid i en televisionssändning inte får syfta till att fånga

uppmärksamheten hos barn under 12 år. Vidare föreslås att det i

sådana annonser inte får uppträda personer eller figurer som

spelar en framträdande roll i televisionsprogram som

huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.

Motionerna

Enligt motion 1991/92:K4 yrkande 7 av Ian Wachtmeister och

Harriet Colliander (nyd) bör bestämmelserna om reklam som riktar

sig till barn samordnas med konventionen om gränsöverskridande

television och motsvarande EG-direktiv samt Internationella

handelskammarens grundregler för reklam. Liknande synpunkter

förs fram i motion 1991/92:K8 yrkande 3 i denna del av Björn von

der Esch och Henrik S Järrel (m). I den motionen anförs vidare

att den svenska lagstiftningens förbud mot reklam riktad till

barn bryter mot artikel 10 i den europeiska konventionen den 4

november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och

de grundläggande friheterna. Motionärerna anser att artikeln

garanterar yttrandefrihet i annonser och annan näringsverksamhet

och att riksdagen som sin mening bör ge regeringen detta till

känna (yrkande 4).

I motion 1991/92:K5 i denna del av Thage G Peterson m.fl. (s)

anförs kritik mot att reklam riktad till barn i egensändningar i

radio via kabelnät skall tillåtas. Enligt motion 1991/92:K7

yrkande 2 av Lars Werner m.fl. (v) bör reglerna om reklam som

riktar sig till barn inte bara gälla televisionssändningar utan

också ljudradiosändningar.

Utskottets bedömning

Lagstiftning som innehåller restriktioner av olika slag i

fråga om reklam har sedan länge förekommit i vårt land och har

inte bedömts vara oförenlig med Europarådskonventionen.

Utskottet avstyrker motion 1991/92:K8 yrkande 4.

Den Internationella handelskammarens grundregler för reklam

ställer upp vissa restriktioner för reklam som riktas till barn,

men förbjuder inte sådan reklam. Yngre barn kan inte alltid

skilja mellan reklaminslag och vanliga televisionsprogram och

förstår inte heller alltid att avsikten med reklaminslag är att

locka till köp. Barn ser mycket på television. Detta gäller i

hög grad barnprogrammen. Televisionen kan därför vara ett

särskilt effektivt medium för reklam som syftar till att påverka

yngre barn. Att använda televisionen på detta sätt skulle

emellertid klart strida mot barnens intressen. Av dessa skäl har

i radiolagen tagits in föreskrifter som innebär särskilda

restriktioner när det gäller reklam i television som riktar sig

till barn. Som anförs i propositionen har motiven för dessa

restriktioner samma styrka oberoende av på vilket sätt

programmen distribueras. Utskottet anser därför i likhet med

regeringen att samma regler också bör gälla för egensändningar i

tråd. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och

avstyrker således motionerna 1991/92:K4 yrkande 7 och 1991/92:K8

yrkande 3 i denna del.

De nämnda motiven gör sig emellertid enligt utskottets mening

inte gällande med samma styrka när det gäller reklam i

ljudradio. Utskottet avstyrker därför motion 1991/92:K5 i denna

del och 1991/92:K7 yrkande 2.

Annonstidens omfattning

Propositionen

I propositionen föreslås att annonstiden bör få omfatta högst

10% av den dagliga sändningstiden. Vidare föreslås beträffande

televisionssändningar att annonstiden får vara högst 10%

mellan kl. 18.00 och 24.00. Syftet med regeln anges vara att

motverka att annonserna koncentreras till den tid då TV-publiken

är störst. För att möjliggöra en önskvärd flexibilitet föreslås

att annonstiden under en enskild timme mellan hela klockslag

skall kunna få uppgå till åtta eller, i rena undantagsfall, tio

minuter.

I propositionen föreslås vidare att annonstiden vid ett givet

tillfälle inte får understiga en minut, sedan sändningstiden för

den särskilda signaturen har frånräknats.

Motionerna

Enligt motion 1991/92:K4 yrkande 8 av Ian Wachtmeister och

Harriet Colliander (nyd) bör bestämmelserna om annonstidens

omfattning i förhållande till sändningstiden samordnas med

Europarådskonventionen om gränsöverskridande television och

motsvarande EG-direktiv. En liknande uppfattning förs fram i

motion 1991/92:K8 yrkande 3 i denna del av Björn von der Esch

och Henrik S Järrel (m). I den motionen anförs vidare att det

inte finns skäl att föreskriva någon viss minsta tid för en

annons. Hur mycket tid och därmed pengar som en näringsidkare

skall lägga ned på annonser är enligt motionärerna absolut inte

en fråga för riksdagen att reglera. I motion 1991/92:K4 yrkande

9 av Ian Wachtmeister och Harriet Colliander (nyd) förs en

liknande uppfattning fram. Motionärerna menar att det särskilt

för ljudradions del är omotiverat med en regel om minsta

annonstid.

Utskottets bedömning

I Europarådskonventionen om gränsöverskridande television

finns i artikel 12 bestämmelser om den högsta sändningstiden för

reklam. Reklamtiden får enligt huvudregeln inte överstiga 15%

av den dagliga sändningstiden. Denna andel får dock öka till

20% för att inkludera sådana former av reklam som

direkterbjudanden till allmänheten om avsättning, inköp eller

uthyrning av varor eller tillhandahållande av tjänster

(teleshopping), förutsatt att sändningstiden för punktreklam

inte överstiger 15%. Sändningstiden för punktreklam under en

given entimmesperiod får inte överstiga 20 %. Enligt artikel 28

i konventionen hindrar emellertid konventionens bestämmelser

inte en stat från att tillämpa mer restriktiva och detaljerade

regler i fråga om programtjänster som sänds av rättssubjekt

eller med tekniska hjälpmedel som staten har jurisdiktion över.

Den reglering som föreslås i propositionen när det gäller

annonstidens omfattning överensstämmer med vad som gäller enligt

13 § första och andra styckena radiolagen. Utskottet finner inte

att det föreligger skäl att införa andra regler för

kabelsändningsverksamheten och tillstyrker därför propositionen

i denna del. Utskottet avstyrker därmed motion 1991/92:K4

yrkande 8 och motion 1991/92:K8 yrkande 3 i denna del.

Enligt artikel 13 i konventionen om gränsöverskridande

television skall reklam kunna identifieras tydligt som reklam

och klart kunna skiljas från övriga inslag i programtjänsten

genom optiska eller akustiska medel. Det föreskrivs särskilt att

reklamen i princip skall sändas i block. För att på ett tydligt

sätt ge uttryck åt principen om att reklam skall sändas i block

har i radiolagen förts in en bestämmelse (14 §) som anger vad

som får vara den kortaste annonstiden vid ett givet tillfälle.

Utskottet finner i likhet med regeringen att en motsvarande

bestämmelse för ljudradio- och televisionssändningar bör föras

in i lagen om kabelsändningar till allmänheten. Utskottet

tillstyrker propositionen även i denna del och avstyrker därmed

motionerna 1991/92:K4 yrkande 9 och 1991/92:K8 yrkande 3 i denna

del.

Annonsernas inplacering mellan programmen

Propositionen

För TV-sändningar bör enligt propositionen gälla att

annonserna skall placeras mellan programmen. Annonser föreslås

dock få avbryta program i vissa fall. Annonser bör nämligen få

placeras i pauser i sportprogram, där det förekommer längre

pauser, samt i pauser i program som avser föreställningar eller

evenemang med pauser för publiken. Om ett program består av

olika avslutade delar, bör vidare annonser få placeras mellan

delarna under förutsättning att varje del som föregås eller

följs av annonser varar minst 20 minuter. Det föreslås vidare

att det inte skall vara tillåtet att sända annonser med reklam

under annonstiden omedelbart före eller efter program eller

delar av program som huvudsakligen vänder sig till barn under

tolv år.

Motionerna

Enligt motion 1991/92:K4 yrkande 10 av Ian Wachtmeister och

Harriet Colliander (nyd) finns det ingen anledning att införa

betydligt strängare restriktioner än de som förekommer i

Europarådskonventionen om gränsöverskridande television och

motsvarande EG-direktiv. Samma uppfattning förs fram i motion

1991/92:K8 yrkande 3 i denna del av Björn von der Esch och

Henrik S Järrel (m).

Utskottets bedömning

Konventionen om gränsöverskridande television innehåller i

artikel 14 bestämmelser om hur reklam får sättas in mellan

sändningarna. Huvudregeln är att reklam skall sändas mellan

programmen. Reklam får dock sättas in i ett program, om det sker

på ett sådant sätt att programmets integritet och värde och

rättighetshavarnas intressen inte skadas. I program som består

av självständiga delar samt i sportprogram och på liknande sätt

sammansatta program som avser evenemang eller föreställningar

med pauser får reklam sättas in endast mellan delarna eller i

pauserna. Om andra program än sådana som består av självständiga

delar e.d. avbryts av reklam bör det gå minst 20 minuter mellan

varje avbrott.

Hårdare regler gäller för program som är längre än 45 minuter.

Sådana program får avbrytas av reklam en gång för varje hel

45-minutersperiod. Ytterligare avbrott får ske, om den

sammanlagda sändningstiden med minst 20 minuter överstiger två

eller flera hela 45-minutersperioder.

Som tidigare nämnts hindrar konventionen enligt artikel 28

inte att en stat tillämpar mer restriktiva och detaljerade

regler i fråga om programtjänster som sänds av rättssubjekt

eller med tekniska hjälpmedel som staten har jurisdiktion över.

Även den reglering som föreslås när det gäller annonsernas

inplacering mellan programmen är avsedd att överensstämma med

vad som gäller enligt radiolagen (15 §). Utskottet finner inte

att det föreligger skäl att införa andra regler för

kabelsändningsverksamheten och tillstyrker därför propositionen

i denna del. Utskottet avstyrker således motionerna 1991/92:K4

yrkande 10 och 1991/92:K8 yrkande 3 i denna del. För att

överensstämmelse med bestämmelsen i radiolagen skall uppnås bör

dock andra stycket i den föreslagna 14 § erhålla följande

lydelse:

Utan hinder av första stycket första meningen får annonser

avbryta ett program, om de sätts in

1. i pauser i sportprogram, där det förekommer längre pauser,

eller i pauser i program som avser föreställningar eller

evenemang med pauser för publiken,

2. mellan delar i program, som består av olika avslutade delar

och där varje del som föregås eller följs av annonser varar

minst 20 minuter; annonser med reklam får dock inte förekomma

under annonstiden omedelbart före eller efter en del av

programmet som huvudsakligen vänder sig till barn under tolv år.

Regler som hindrar privat ägarkoncentration av

kabelsändarföretag

Motionen

I motion 1991/92:K7 yrkande 3 av Lars Werner m.fl. (v) anför

motionärerna att det inom privatägda media i Sverige sedan länge

pågått en ägar- och maktkoncentration. På många orter finns det

enligt motionärerna bara en dominerande dagstidning kvar. De

anför att den nya markbundna TV-kanalen ser ut att få en

dominerande ägare, som har starka intressen inom både press och

radio och att närradion alltmer tas över av starka

intressegrupper, medan de små ideella föreningarna trängs ut.

Resultatet blir enligt motionärerna en ensidig opinionsbildning.

De pekar på att det i andra länder finns lagstiftning som

hindrar ägarkoncentration inom medierna. De efterlyser regler av

denna typ för kabelsändningsverksamheten och förordar att

riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan lagstiftning.

Utskottets bedömning

Som framgår av propositionen är den nu föreslagna

lagstiftningen en temporär lösning i avvaktan på en mer

permanent reglering. Utskottet utgår från att frågan om

koncentration av ägarintressen inom tråd- och etermedierna ägnas

uppmärksamhet i den bredare översyn av den radiorättsliga

lagstiftningen som nu förestår. Någon åtgärd från riksdagens

sida med anledning av motionen är inte påkallad. Utskottet

avstyrker motion 1991/92:K7 yrkande 3.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande omfattningen av de regler som skall gälla för

kabelsändningarna

att riksdagen avslår motion 1991/92:K4 yrkandena 2 och 12,

res. 1 (nyd)

2. beträffande skyldighet för nätinnehavare att sörja för

tillgång till vissa rundradiosändningar

att riksdagen med bifall till det i proposition 1991/92:53

framlagda förslaget i denna del godkänner vad utskottet anfört,

3. beträffande skyldighet för nätinnehavare att

tillhandahålla utrymme för en lokal kanal

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del

och med avslag på motion 1991/92:K4 yrkandena 3 och 11 samt

1991/92:K8 yrkandena 1 och 2 godkänner vad utskottet anfört,

men. (v) - delvis

4. beträffande lagbestämmelsen om skyldigheterna för

nätinnehavaren att sörja för tillgång till vissa

rundradiosändningar och att tillhandahålla utrymme för en lokal

kanal

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om

kabelsändningar till allmänheten såvitt avser 6 § med den

ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 3 som Utskottets

förslag betecknade lydelse,

men. (v) - delvis

5. beträffande frågan om reklam skall tillåtas i

kabelsändningarna m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:K4 yrkandena 4

och 10, 1991/92:K5 i denna del, 1991/92:K6, 1991/92:K7 yrkande 1

och 1991/92:K8 yrkande 3 i denna del antar regeringens förslag

till lag om kabelsändningar till allmänheten såvitt avser 2--5,

7--10, 12--15 och 21 §§ med den ändringen att 14 § erhåller den

i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelse,

res. 2 (s)

men. (v) - delvis

6. beträffande reklam som riktar sig till barn

att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:K4 yrkande 7,

1991/92:K5 i denna del och motion 1991/92:K7 yrkande 2 och

1991/92:K8 yrkande 3 i denna del och yrkande 4 antar regeringens

förslag till lag om kabelsändningar till allmänheten, såvitt

avser 11 §,

res. 3 (s)

men. (v) - delvis

7. beträffande övriga delar av förslaget till lag om

kabelsändningar till allmänheten

att riksdagen med anledning av propositionen och motion

1991/92:K4 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1991/92:K4

yrkandena 5, 6, 8 och 9 och 1991/92:K8 yrkande 3 i denna del

antar regeringens förslag till lag om kabelsändningar till

allmänheten i den mån det inte omfattas av vad utskottet

hemställt under mom. 2--6,

res. 4 (s)

8. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen med

föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens områden

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1991:000) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens

och yttrandefrihetsgrundlagens områden,

9. beträffande övriga i propositionen framlagda lagförslag

att riksdagen antar regeringens

a) förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755),

b) förslag till lag om ändring i lagen (1981:508) om

radiotidningar,

c) förslag till lag om ändring i lagen (1978:487) om

pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar,

d) förslag till lag om ändring i lagen (1990:886) om

granskning och kontroll av filmer och videogram,

10. beträffande regler som hindrar privat

ägarkoncentration av kabelsändarföretag m.m.

att riksdagen avslår motion 1991/92:K5 i denna del och motion

1991/92:K7 yrkande 3.

res. 5 (s)

men. (v) - delvis

Stockholm den 10 december 1991

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Birger

Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina Rönnung (s), Ylva

Annerstedt (fp), Sören Lekberg (s), Stig Bertilsson (m), Torgny

Larsson (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd),

Ulla Pettersson (s), Inger René (m), Lisbeth Staaf-Igelström

(s), Odd Engström (s), Christina Linderholm (c).

Reservationer

1. Omfattningen av de regler som skall gälla för

kabelsändningarna (mom.1)

Harriet Colliander (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som

börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "yrkandena 2 och

12" bort ha följande lydelse:

Förutsättningen för en fungerande demokrati är att medierna är

helt fria från politisk styrning. Det förslag till lagstiftning

om kabelsändningar som regeringen lägger fram i propositionen

innebär enligt utskottets mening i viktiga avseenden en

begränsning av den fria opinionsbildningen, av yttrandefriheten

och informationsfriheten. Vidare innebär förslagen om

nätinnehavarens skyldigheter ett brott mot grundläggande

principer om äganderätt och näringsfrihet.

Utskottet anser att sändningar i kabel inte bör regleras. Den

nuvarande kabellagstiftningen bör sålunda upphävas. De enda

regler som behövs är bestämmelser om ingripanden mot

egensändningar då dessa riktas mot våldsskildringar, pornografi

eller hets mot folkgrupp.

Vad utskottet anfört om yttrandefrihetens och

informationsfrihetens betydelse bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Utskottet avstyrker sålunda propositionens förslag till lag om

kabelsändningar utom såvitt avser förslagen om ingripanden mot

egensändningar av det nämnda slaget. Utskottet avstyrker i

konsekvens härmed regeringens förslag till lag om ändring i

lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens områden.

Utskottets ställningstagande innebär att motion K4 yrkandena 2

och 12 helt tillgodoses.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande omfattningen av de regler som skall gälla för

kabelsändningarna

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K4 yrkandena 2

och 12 dels avslår det i proposition 1991/92:53 framlagda

förslaget till lag om kabelsändningar såvitt avser 1--15 och

21--24 §§ och andra stycket i övergångsbestämmelserna samt det i

propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen

(1991:000) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens områden, dels som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört om yttrandefrihetens

och informationsfrihetens betydelse.

2. Frågan om reklam skall tillåtas i kabelsändningarna m.m.

(mom.5)

Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Sören Lekberg, Torgny

Larsson, Ulla Pettersson, Lisbeth Staaf-Igelström och Odd

Engström (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som

börjar med "Den föreslagna" och på s. 17 slutar med "yrkande 1"

bort ha följande lydelse:

I propositionen görs ett uttalande om karaktären av den nu

föreslagna lagstiftningen (s. 38). Det anförs att förslaget är

tänkt som en temporär lösning och att avsikten är att anpassa

lagstiftningen så att den inte strider mot

yttrandefrihetsgrundlagen. Det sägs vidare att det i övrigt är

meningen att ändring skall göras endast om denna framstår som

självklar eller brådskande. Att det trots denna utgångspunkt för

lagförslagen föreslås helt nya möjligheter till reklam i

kabelsändningarna finner utskottet anmärkningsvärt.

Regeringen har lagt fram de nya lagförslagen utan att höra

lagrådet. Även detta är enligt utskottets mening anmärkningsvärt

med hänsyn till att det här rör sig om lagstiftning av

yttrandefrihetsrättslig karaktär.

I propositionen redovisas inte några bärande motiv för att en

sådan nyordning nu skall genomföras. Konsekvenserna av reklam i

lokala radio- och TV-medier berörs inte alls i propositionen.

Särskilt följderna för dagspressen måste enligt utskottets

mening klarläggas innan ställning kan tas till ett förslag av

detta slag.

Utskottet anser att det är nödvändigt att anlägga ett brett

massmediepolitiskt perspektiv på denna fråga. Utskottet uttalade

vid behandlingen av propositionen 1990/91:149 om radio- och

TV-frågor att det var tillfredsställande att de framtida radio-

och TV-frågorna kunde tas upp till övervägande i hela deras vidd

under parlamentarisk medverkan i det utredningsarbete som angavs

i propositionen (1990/91:KU39). En särreglering av reklam i

kabelsändningarna kan enligt utskottets mening på ett olyckligt

sätt komma att påverka framtida ställningstaganden i fråga om

reklam i etermedierna. Enligt utskottets mening bör således

frågan om reklam i kabelsändningarna inte brytas ut från detta

arbete och behandlas separat på det sätt som föreslås i

förevarande proposition.

En fråga att särskilt uppmärksamma är de lokala

kabelsändarföretagens särställning. Deras tillkomst motiverades

främst av att plats skulle beredas för föreningslivet i

kabelnäten för att därmed vidga yttrandefriheten.

Förslaget i propositionen innebär att det blir svårt för de

mindre resursstarka organisationerna att komma till tals

eftersom de förvägras möjlighet att skaffa sig reklamintäkter.

Föreningslivet brottas ofta med betydande ekonomiska svårigheter

vilket påverkar deras möjligheter att producera program.

Förslaget har inte föregåtts av någon utredning, och det saknas

enligt utskottets mening tillräckligt underlag för att avgöra om

alla typer av kabelsändarföretag skall betas möjligheten till

reklam som finansieringskälla. Utskottet anser att regeringen

bör låta utreda frågan i syfte att få underlag för ett mer

nyanserat förslag som kan ta hänsyn till de mindre resursstarka

organisationernas intresse att finansiera sin verksamhet med

reklam.

En annan fråga som utskottet vill ta upp gäller

åsiktsreklamen. Något förbud mot annonser som syftar till att

vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller för

åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden bör enligt

propositionen inte finnas.

I betänkandet 1990/91:KU39 behandlade utskottet frågan om det

i radiolagen skulle tas in en bestämmelse om förbud mot

åsiktsreklam i syfte att förhindra sådan reklam i den nya

marksända reklam-TV-kanalen. Utskottet uttalade att det är av

stor betydelse att olika meningar och åsikter får komma fram i

televisionen och att ingen skall kunna utnyttja mediet för att

oemotsagd föra fram sina uppfattningar eller förhindra att

meningsmotståndare kommer till tals. Utskottet uttalade vidare

att en ordning som innebär att endast de som förfogar över stora

ekonomiska resurser kan använda TV-mediet för opinionsbildning

och propaganda minskar möjligheterna till en allsidig debatt.

Utskottet fann att detta är till nackdel för demokratin och

yttrandefriheten i samhället. Av dessa skäl tillstyrkte

utskottet att ett förbud mot åsiktsreklam togs in i radiolagen.

Enligt utskottets mening måste det synsätt som kommer till

uttryck i detta uttalande gälla för såväl ljudradio som

television och oavsett om programmen sänds i etern eller genom

tråd. När det gäller program som sänds genom kabel kan man i

detta sammanhang inte bortse från de faktiska monopol som lätt

kan etableras. Utskottet anser därför att frågan om åsiktsreklam

inte kan behandlas så lättvindigt som regeringen gör i

propositionen.

På grund av det anförda avstyrker utskottet propositionen

såvitt avser förslaget att tillåta reklam i kabelsändningarna.

Utskottet tillstyrker således motionerna 1991/92:K5 och

1991/92:K7 yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande frågan om reklam skall tillåtas i

kabelsändningarna m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:K5 i denna del

och motion 1991/92:K7 yrkande 1 och med avslag på motionerna

1991/92:K4 yrkandena 4 och 10, 1991/92:K6 och 1991/92:K8 yrkande

3 i denna del dels beslutar att 2 § i det av regeringen

framlagda förslaget till lag om kabelsändningar till allmänheten

skall erhålla i bilaga 4 som Reservanternas förslag

betecknade lydelse, dels avslår 3 och 8--15 §§ i regeringens

förslag, dels antar 4 och 5 §§ i regeringens förslag med den

ändringen att paragraferna skall betecknas 3 och 4 §§, dels

beslutar att 6 § skall betecknas 5 §, dels antar 7 § i

regeringens förslag med den ändringen att paragrafen betecknas 6

§, dels att det efter den sålunda som 6 § betecknade paragrafen

införs en som 7 § betecknad paragraf med i bilaga 4 som

Reservanternas förslag betecknade lydelse, dels antar 21§

i regeringens förslag med de ändringar att paragrafen betecknas

13§ och får i bilaga 4 som Reservanternas förslag

betecknade lydelse.

3. Reklam som riktar sig till barn (mom.6)

Under förutsättning av avslag på reservation 2

Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Sören Lekberg, Torgny

Larsson, Ulla Pettersson, Lisbeth Staaf-Igelström och Odd

Engström (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som

börjar med "De nämnda" och slutar med "yrkande 2" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets mening är de skäl som anförts för

restriktioner för reklam i television som riktar sig till barn

lika giltiga i fråga om reklam i radio som riktar sig till barn.

Utskottet anser således i motsats till regeringen att de

föreslagna bestämmelserna om reklam som riktar sig till barn

också bör gälla för reklam i radio. Därmed tillgodoses

motionerna 1991/92:K5 i denna del och 1991/92:K7 yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande reklam som riktar sig till barn

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och

motionerna 1991/92:K5 i denna del och 1991/92:K7 yrkande 2

och med avslag på motionerna 1991/92:K4 yrkande 7 och 1991/92:K8

yrkande 3 i denna del och yrkande 4 antar regeringens förslag

till lag om kabelsändningar till allmänheten såvitt avser 11 §

med den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 5 som

Reservanternas förslag betecknade lydelse.

4. Övriga delar av förslaget till lag om kabelsändningar till

allmänheten (mom. 7)

Under förutsättning av bifall till reservation 2

Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Sören Lekberg, Torgny

Larsson, Ulla Pettersson, Lisbeth Staaf-Igelström och Odd

Engström (alla s) anser

att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande övriga delar av förslaget till lag om

kabelsändningar till allmänheten

att riksdagen med anledning av propositionen och motion

1991/92:K4 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1991/92:K4

yrkandena 5, 6, 8 och 9 och 1991/92:K8 yrkande 3 i denna del

antar regeringens förslag till lag om kabelsändningar till

allmänheten i den mån det inte omfattas av vad utskottet

hemställt under mom. 2--6 med de ändringar att 16--20 §§ skall

betecknas 8--12 §§, dels att 22--24 §§ skall betecknas 14--16

§§, dels att hänvisningarna till 16--17 §§ i de sålunda som 10

och 12 §§ betecknade paragraferna i stället skall avse 8 och

9§§.

5. Regler som hindrar privat ägarkoncentration av

kabelsändarföretag (mom.10)

Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Sören Lekberg, Torgny

Larsson, Ulla Pettersson, Lisbeth Staaf-Igelström och Odd

Engström (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som

börjar med "Som framgår" och slutar med "yrkande 3" bort ha

följande lydelse:

Inom massmedieområdet pågår för närvarande i vår omvärld

liksom i vårt land en utveckling mot ökad koncentration. Ett

antal stora ägare eller ägargrupper får ett allt större

inflytande. I många länder har man vidtagit åtgärder för att

motverka detta eller för att bryta upp ägarkoncentrationen.

Utskottet anser att det finns anledning att se allvarligt på den

fortgående koncentrationen även i vårt land eftersom den kan få

menliga följder för mångfalden i opinionsbildningen. Det sagda

gäller inte minst utvecklingen på radio- och TV-området. Enligt

utskottets mening är tiden nu mogen att tillsätta en

parlamentarisk beredning om den privata ägarkoncentrationen på

radio- och TV-området. I beredningens uppdrag bör ingå att

studera de lösningar som har valts i andra länder och att lämna

förslag till åtgärder som bedöms nödvändiga. Vad utskottet nu

har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Med det anförda tillgodoses syftena i motionerna

1991/92:K5 i denna del och 1991/92:K7 yrkande 3.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande regler som hindrar privat ägarkoncentration

av kabelsändarföretag m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:K5 i denna del

och motion 1991/92:K7 yrkande 3 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Harriet Colliander (nyd) anför:

Ny Demokrati har i motion till prop l99l/92:53 med förslag

till ny lagstiftning för kabelsändningar m.m. i första hand

hemställt att riksdagen avslår huvuddelarna av förslaget till ny

kabellag med motiveringen att lagen inte behövs.

Förstahandsyrkandet vann inte gehör i konstitutionsutskottet och

Ny Demokrati har därför avgivit en reservation på denna punkt.

Inte heller Ny Demokratis andrahandsyrkande, som behandlar

lagförslaget momentvis, vann konstitutionsutskottets gillande.

Ny Demokrati har då valt att stödja utskottsmajoritetens mening

på dessa punkter, därför att denna innebär en viss frihet för

reklam i kabelsända radio- och TV-program. Ställningstagandet är

ett steg i rätt riktning, dvs. mot fria medier utan politisk

styrning. Detta är enligt Ny Demokratis grundsyn förutsättningen

för en fungerande demokrati.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Johan Lönnroth (v) anför:

När det gäller frågan om reklam som riktar sig till barn

ansluter jag mig till reservation 3.

I frågan om regler som hindrar privat ägarkoncentration av

kabelsändarföretag m.m. ansluter jag mig till reservation 5.

När det gäller frågan om reklam skall tillåtas i

kabelsändningarna har jag följande mening.

Yttrandefrihetsgrundlagen ger alla rätt att sända radio- och

TV-program genom tråd. Den ger också möjlighet att genom lag

förbjuda reklam i sändningarna. Ett förbud mot reklam står inte

i konflikt med yttrandefriheten.

Reklam i egensändningar i kabel bör inte få förekomma av

främst följande skäl.

Barnen bör skyddas mot reklam. Barn har svårt att skilja på

program och reklam även när reklamen föregås av vinjett. De

begränsningar som föreslås när det gäller TV-reklam som riktar

sig till barn är helt otillräckliga.

Reklammarknaden är begränsad. Dagstidningar och tidskrifter är

beroende av sina annonsintäkter och har redan i dag svårt att

klara sin ekonomi. Yttrandefriheten och informationsfriheten

gagnas av ett stort utbud av tidningar. Risken är stor att

reklam i egensändningar i kabel kommer att slå ut de små

lokaltidningarna.

När det slutligen gäller skyldighet för nätinnehavare att

tillhandahålla utrymme för en lokal kanal har jag följande

mening.

Det är angeläget att de lokala kabelsändarföretagen ges reella

möjligheter att sända på rimliga villkor. Bestämmelsen om

nätinnehavarens skyldighet att tillhandahålla utrymme för en

lokal kanal bör därför utformas så att de boende i fastigheter

som är anslutna till hans kabelnät på ett tillfredsställande

sätt kan ta emot sändningarna från de av kabelnämnden utsedda

kabelsändarföretagen.

Den ordning som föreslås i propositionen ger inte kabelnämnden

någon överblick över vad som sker i kabelnäten när det gäller

reklamsändningarna. Nämnden får lita till uppgifter som den får

utifrån och som den kan skaffa sig genom att göra egna

undersökningar. Ett lämpligt sätt att öka nämndens kunskaper om

vad som sker på fältet är att införa någon form av

rapporteringsskyldighet för nätinnehavarna. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag om detta. Det anförda bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Av nu nämnda skäl bör riksdagen besluta i enlighet med vad som

förordas i reservationerna 2 och 4.

Mot bakgrund av vad jag anfört anser jag att utskottet under

mom. 3 och 4 borde ha hemställt:

3. beträffande skyldighet för nätinnehavare att

tillhandahålla utrymme för en lokal kanal

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del

och med avslag på motion 1991/92:K4 yrkandena 3 och 11 samt

1991/92:K8 yrkandena 1 och 2 godkänner vad ovan anförts,

4. beträffande lagbestämmelsen om skyldigheterna för

nätinnehavaren att sörja för tillgång till vissa

rundradiosändningar och att tillhandahålla utrymme för en lokal

kanal

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om

kabelsändningar till allmänheten såvitt avser 6 § med den

ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 6 som Suppleantents

förslag betecknade lydelse.

Bilaga 1

LAGRÅDET

Bilaga 2

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-12-04

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet

Hans-Gunnar Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.

Enligt protokoll vid sammanträde den 28 november 1991 har

riksdagens konstitutionsutskott beslutat inhämta lagrådets

yttrande över förslag i prop. 1991/92:53 till lag om

kabelsändningar till allmänheten, m.m., i vissa delar.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn

Ingvar Åkesson.

Lagrådet, som gjort föredraganden uppmärksam på

korrekturfel i 14 § förslaget till lag om kabelsändningar till

allmänheten, lämnar förslagen utan erinran.

Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens

Förslag till

Lag om kabelsändningar till allmänheten

Bilaga 3

Regeringens förslag

Utskottets förslag

6 §

Var och en som äger eller annars förfogar över ett kabelnät,

där det bedrivs sändningar av annat slag än vidaresändning från

sändare på jordytan, är skyldig att

1. se till att de boende i fastigheter som är anslutna till

hans kabelnät på ett tillfredsställande sätt kan ta emot sådana

sändningar som sänds med stöd av 5 § radiolagen (1966:755) och

som är avsedda att tas emot i området, och

1. se till att de boende i fastigheter som är anslutna till

hans kabelnät på ett tillfredsställande sätt och utan kostnad

för själva mottagningen kan ta emot sådana sändningar som

sänds med stöd av 5 § radiolagen (1966:755) och som är avsedda

att tas emot i området, och

2. kostnadsfritt tillhandahålla en kanal i sitt kabelnät i

varje kommun, där han har ett sådant nät, för egensändningar av

televisionsprogram från ett eller flera av kabelnämnden utsedda

företag (lokala kabelsändarföretag).

Om det finns särskilda skäl, får kabelnämnden medge undantag

från skyldigheterna enligt första stycket.

14 §

Annonser under annonstid i en televisionssändning skall sättas

in mellan programmen. Annonser med reklam får dock inte

förekomma under annonstiden omedelbart före eller efter ett

televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till barn under

12 år.

Utan hinder av första stycket första meningen får annonser

avbryta ett program, om de sätts in

1. i pauser i sportprogram, där det förekommer längre pauser,

eller i pauser för publiken,

1. i pauser i sportprogram, där det förekommer längre pauser,

eller i pauser i program som avser föreställningar eller

evenemang med pauser för publiken,

2. mellan delar i program, som består av olika avslutade delar

och där varje del som föregås eller följs av annonser varar

minst 20 minuter; annonser med reklam får dock inte förekomma

under annonstiden omedelbart före eller efter en del av

programmen som huvudsakligen vänder sig till barn under 12

år.

2. mellan delar i program, som består av olika avslutade delar

och där varje del som föregås eller följs av annonser varar

minst 20 minuter; annonser med reklam får dock inte förekomma

under annonstiden omedelbart före eller efter en del av

programmet som huvudsakligen vänder sig till barn under 12

år.

I reservation 2 föreslagna ändringar i regeringens

Förslag till

Lag om kabelsändningar till allmänheten

Bilaga 4

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

2 §

I lagen förstås med radiosändning, trådsändning, radioprogram

och reklam detsamma som i radiolagen (1966:755). Vidare

förstås med

I lagen förstås med radiosändning, trådsändning, radioprogram

och reklam detsamma som i radiolagen (1966:755). Vidare

förstås med

kabelnät: anläggning för kabelsändningar,

kabelnät: anläggning för kabelsändningar,

kanal: det genom frekvensangivelse eller på annat därmed

jämförligt sätt särskilt bestämda utrymme i ett kabelnät som

behövs för sändning av radioprogram,

kanal: det genom frekvensangivelse eller på annat därmed

jämförligt sätt särskilt bestämda utrymme i ett kabelnät som

behövs för sändning av radioprogram,

vidaresändning: samtidig och oförändrad återutsändning av

en sändning,

vidaresändning: samtidig och oförändrad återutsändning av

en sändning,

egensändning: sändning av annat slag än vidaresändning,

egensändning: sändning av annat slag än vidaresändning.

annonstid: sändningstid som inleds och avslutas av en

särskild signatur som markerar att den som sänder under den

angivna tiden i huvudsak gör detta på uppdrag av andra.

7 §

Den som bedriver sändningsverksamhet får inte i en

egensändning

1. visa reklam, eller

2. mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna

ett kommersiellt intresse.

Utan hinder av bestämmelserna i första stycket får

1. annonser och liknande meddelande sändas i sökbar text-TV,

och

2. annonsmaterial sändas i radiotidningar enligt lagen

(1981:508) om radiotidningar på de villkor som föreskrivs i 4 §

samma lag.

Om ett program helt eller delvis har bekostats av annan än

den som bedriver sändningsverksamheten, skall detta anges på

lämpligt sätt i början och i slutet av programmet.

13 §

19>(21 §)>n

Kabelnämnden får förelägga den som bryter mot 3 §, 6 §

första stycket eller mot 8--14 §§ eller 15 § andra stycket,

att följa bestämmelserna. Föreläggandet får förenas med vite.

Kabelnämnden får förelägga den som bryter mot 5 § första

stycket eller mot 7 § att följa bestämmelserna.

Föreläggandet får förenas med vite.

Om ett vite genom dom som vunnit laga kraft, har dömts ut

mot ett lokalt kabelsändarföretag för brott mot 9 § andra

stycket och företaget därefter åter brutit mot bestämmelsen, får

kabelnämnden återkalla förordnandet för företaget som lokalt

kabelsändarföretag. När ett förordnande återkallas får

kabelnämnden bestämma en tid om högst ett år inom vilket

företaget inte kan ges ett nytt förordnande.

I reservation 3 föreslagen ändring i regeringens

Förslag till

Lag om kabelsändningar till allmänheten

Bilaga 5

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

11 §

En annons med reklam som sänds under annonstid i en

televisionssändning får inte syfta till att fånga

uppmärksamheten hos barn under 12 år.

En annons med reklam som sänds under annonstid får inte syfta

till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år.

I annonser med reklam som sänds under annonstid i en

televisionssändning får det inte uppträda personer eller

figurer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som

huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.

I annonser med reklam som sänds under annonstid får det inte

uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande roll

i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till barn

under 12 år.

I meningsyttring föreslagen ändring i utskottets

Förslag till

Lag om kabelsändningar till allmänheten

Bilaga 6

Utskottets förslag

Suppleantens förslag

6 §

Var och en som äger eller annars förfogar över ett kabelnät,

där det bedrivs sändningar av annat slag än vidaresändning från

sändare på jordytan, är skyldig att

1. se till att de boende i fastigheter som är anslutna till

hans kabelnät på ett tillfredsställande sätt och utan kostnad

för själva mottagningen kan ta emot sådana sändningar som sänds

med stöd av 5 § radiolagen (1966:755) och som är avsedda att tas

emot i området, och

2. kostnadsfritt tillhandahålla en kanal i sitt kabelnät i

varje kommun, där han har ett sådant nät, för egensändningar av

televisionsprogram från ett eller flera av kabelnämnden utsedda

företag (lokala kabelsändarföretag).

2. kostnadsfritt tillhandahålla en kanal i sitt kabelnät i

varje kommun, där han har ett sådant nät, för egensändningar av

televisionsprogram från ett eller flera av kabelnämnden utsedda

företag (lokala kabelsändarföretag) och se till att de boende

i fastigheter som är anslutna till kabelnätet på ett

tillfredsställande sätt kan ta emot sändningarna.

Om det finns särskilda skäl, får kabelnämnden medge undantag

från skyldigheterna enligt första stycket.