Bet. 1991/92:KU21

Konstitutionsutskottets betänkande

1991/92:KU21

Koncessionsavgift på televisionens område m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Bilaga 1

1991/92

KU21

Sammanfattning

I betänkandet behandlar konstitutionsutskottet regeringens

proposition 1991/92:78 om koncessionsavgift på televisionens

område m.m. och två motioner som har väckts med anledning av

propositionen. I propositionen föreslås bestämmelser om en

koncessionsavgift som skall erläggas av ett programföretag som

har tillstånd enligt 5§ radiolagen (1966:755) att sända

televisionsprogram i rundradiosändning och som får sända reklam

mot vederlag. Propositionen innehåller även förslag om att

radionämnden skall ges tillgång till vitessanktioner om ett

programföretag bryter mot vissa av radiolagens regler om

annonser eller mot avtalsbestämmelser om sändning av sponsrade

program.

Med anledning av vad skatteutskottet har anfört i ett yttrande

till konstitutionsutskottet föreslår utskottet en ändring i 13 §

i regeringens förslag till lag om koncessionsavgift på

televisionens område. I övrigt tillstyrker utskottet

propositionen och avstyrker motionerna.

Till betänkandet har fogats en reservation.

Propositionen

I proposition 1991/92:78 om koncessionsavgift på televisionens

område m.m. har regeringen föreslagit riksdagen att anta i

propositionen framlagda förslag till

1. lag om koncessionsavgift på televisionens område,

2. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade

skattefordringar m.m.,

3. lag om ändring i radiolagen (1966:755).

Lagförslagen har lagts fram efter hörande av lagrådet.

Det under 2 framlagda förslaget bör utformas med hänsyn till

lagen (1991:1485) om ändring i lagen (1991:701) om ändring i

lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar.

Med vidtagna redaktionella ändringar har de aktuella

lagförslagen i bilaga 1 angivna lydelse.

Motionerna

1991/92:K14 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen beslutar att den i propositionen föreslagna lagen om

koncessionsavgift på televisionens område m.m. skall uppta

regler om intäktsintervaller enligt vad som i motionen anförts

om rörliga avgifter på 30, 50 och 75%.

1991/92:K15 av Ian Wachtmeister och Harriet Colliander (nyd)

vari yrkas att riksdagen avslår propositionen med förslag till

koncessionsavgift för televisionssändningar.

Ärendets beredning

Utskottet har i ärendet inhämtat yttrande från skatteutskottet

(1991/92:SkU1y). Yttrandet fogas vid betänkandet som

bilaga3.

Bakgrund

Riksdagens beslut i fråga om en ny reklamfinansierad TV-kanal

I juni 1991 beslutade riksdagen en omläggning av TV-politiken

så att reklamsändningar tillåts i marknät (1990/91:149, KU 39,

rskr. 370). Enligt beslutet får reklamintäkterna användas för

att bekosta ytterligare en TV-kanal.

I den proposition som låg till grund för riksdagens beslut

anfördes att det programföretag som får sändningstillstånd bör

vara skyldigt att betala en årlig koncessionsavgift till staten.

Det anfördes att avgiften bör bestå av en fast och en rörlig

del, att den rörliga delen bör utgöras av en andel av

programföretagens bruttoinkomster som bör sättas högre vid höga

inkomster och att intäkterna bör tillföras rundradiokontot. I

propositionen förutskickades att ett förslag om

koncessionsavgift skulle föreläggas riksdagen under hösten 1991.

Vad som anfördes i propositionen i fråga om koncessionsavgift

lade riksdagen till handlingarna utan eget ställningstagande.

Staten skall enligt riksdagsbeslutet få träffa avtal med ett

programföretag om skyldighet för företaget att endast under

annonstid i televisionen sända reklam mot vederlag eller program

mot betalning. Med annonstid menas sändningstid i televisionen

som inleds och avslutas av en särskild ljud- och bildsignatur

som markerar att den som sänder under den angivna tiden i

huvudsak gör detta på uppdrag av andra. Med reklam förstås ett

program som är avsett att främja en näringsidkares avsättning av

en vara, en tjänst eller någon annan nyttighet.

Genom beslutet infördes vidare i radiolagen bestämmelser om

annonser av följande innehåll.

Radiolagens krav på opartiskhet och saklighet skall inte gälla

vad som sänds under annonstid i televisionen.

Under annonstid i televisionen får det endast förekomma reklam

och andra program som någon har uppdragit åt programföretaget

att sända, programföretagets reklam för egen kommersiell

verksamhet och programglimtar. Av en annons som sänds under

annonstid i televisionen skall framgå i vems intresse sändningen

sker. I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag

får det inte uppträda personer som spelar en framträdande roll i

televisionsprogram som huvudsakligen handlar om nyheter eller

nyhetskommentarer.

Annonser som sänds under annonstid i televisionen skall inte

få syfta till att vinna stöd för politiska eller religiösa

åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden.

Av en programtjänsts sändningstid per dygn skall högst tio

procent få avse annonser under annonstid i televisionen. Denna

andel beräknas särskilt för tiden mellan kl 18.00 och kl. 24.00.

Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag skall

annonser få förekomma under högst åtta minuter eller, i rena

undantagsfall, tio minuter. I avtalet mellan regeringen och

programföretaget får det bestämmas att högsta tillåtna

sändningstiden för annonser under annonstid i televisionen skall

vara ännu kortare.

Annonstiden i televisionen vid ett givet tillfälle skall inte

få understiga en minut, sedan sändningstiden för den särskilda

ljud- och bildsignaturen har frånräknats.

Som huvudregel skall gälla att annonser under annonstid i

televisionen skall sättas in mellan programmen. Annonser skall

dock få avbryta ett program, om de sätts in i pauser i

sportprogram, där det förekommer längre pauser, eller i pauser i

program som avser föreställningar eller evenemang med pauser för

publiken. Annonser skall också få avbryta program, om de sätts

in mellan delar i program, som består av olika avslutade delar

och där varje del som föregås eller följs av annonser varar

minst 20 minuter.

En annons med reklam som sänds under annonstid i televisionen

skall inte få syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn

under tolv år. En annons med reklam skall inte få förekomma

under annonstiden omedelbart före eller efter ett program eller

en del av ett program som huvudsakligen vänder sig till barn

under tolv år. I annonser med reklam skall det inte få uppträda

personer eller figurer som spelar en framträdande roll i

televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till barn under

tolv år.

Regeringens beslut om sändningstillstånd (koncession) m.m.

Den 7 november 1991 beslutade regeringen att meddela Nordisk

Television AB tillstånd enligt 5 § radiolagen (1966:755) att här

i landet sända televisionsprogram i rundradiosändning under den

tid som framgår av ett avtal mellan staten och bolaget som

bifogas beslutet.

Enligt 17 § i avtalet skall avtalet gälla till utgången av

februari 1998.

Som en grundläggande förutsättning för avtalets ingående för

Nordisk Television antecknades att regeringen för riksdagen

kommer att lägga fram förslag om den koncessionsavgift bolaget

skall erlägga till staten vilket avses ha i huvudsak följande

innehåll.

Koncessionsavgiften skall bestå av en fast och en rörlig del.

Den fasta avgiften utgör 50 milj.kr. per kalenderår. Den rörliga

avgiften skall beräknas på grundval av de intäkter som bolaget

erhåller som vederlag för att sända annonser. Den skall utgöra

20% av de intäkter som överstiger 750 men inte 1 000 milj.kr.,

40% av intäkter som överstiger 1 000 men inte 2000 milj.kr.

och 50% av intäkter som överstiger 2000 milj.kr., allt

räknat per kalenderår. Den fasta avgiften och beloppsgränserna

för den rörliga avgiften avser år 1992 och skall för tiden efter

år 1992 justeras med hänsyn till förändringar i penningvärdet.

Med intäkt till bolaget skall likställas betalning som sker

till annan än bolaget under sådana förhållanden att det står

klart att det rör sig om vederlag för att sända annonser.

Periodiseringen av intäkterna skall ske enligt bokföringsmässiga

grunder.

Den fasta avgiften skall erläggas med en tolftedel senast den

sista i varje månad. Den rörliga avgiften erläggs senast den 31

mars året efter det kalenderår som avgiften avser.

Om Sveriges Television AB eller annat programföretag som

ensamt eller i samverkan med andra bedriver rikstäckande

televisionssändningar i marksändarnät får tillstånd att sända

reklam mot vederlag, skall någon koncessionsavgift inte längre

utgå.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Koncessionsavgiften

I propositionen föreslås en lag om koncessionsavgift på

televisionens område. I lagen regleras skyldigheten för ett

programföretag att under vissa förutsättningar betala

koncessionsavgift till staten. Sådan skyldighet skall gälla ett

programföretag som enligt 5 § radiolagen (1966:755) har erhållit

rätt att i hela landet sända televisionsprogram i

rundradiosändning under förutsättning att företaget har rätt att

sända reklam mot vederlag i sådan sändning och är ensamt om

denna rätt här i landet. Intäkterna från avgiften skall

tillföras rundradiokontot.

Koncessionsavgiften består av en fast del och en rörlig del i

enlighet med den grundläggande förutsättning för Nordisk

Television AB för ingående av avtalet med staten som redovisats

i det föregående. Den fasta delen av avgiften skall erläggas med

en tolftedel senast den sista i varje månad. Den rörliga delen

av avgiften skall erläggas senast den 31 mars året efter det

kalenderår som avgiften avser.

Avgiften skall erläggas till kabelnämnden, som också

fastställer dess storlek. Senast den 15 februari varje år skall

företaget lämna kabelnämnden de uppgifter som behövs för att den

rörliga avgiften skall kunna bestämmas. Kabelnämnden får besluta

om revision. Avgiften får drivas in i enlighet med de

bestämmelser som gäller för indrivning av skatt.

Någon rätt till skönsmässig uppskattning av företagets

intäkter skall inte finnas. I stället åläggs företaget att

betala ränta på förfallna avgifter oavsett om avgiften har

fastställts på den förfallodag som gäller enligt lagen eller ej.

Avgiften skall betalas inom föreskriven tid, även om

kabelnämndens beslut har överklagats.

Om det finns särskilda skäl, skall regeringen kunna medge

anstånd med betalningen av en avgift. Finns synnerliga skäl, kan

regeringen medge befrielse från avgiftsskyldigheten. Beslut om

befrielse skall dock bara avse en begränsad period.

Koncessionsavgiften beräknas fr.o.m. månaden efter den då

sändningsverksamheten påbörjats. Lagen föreslås träda i kraft

den 1 mars 1992. Om sändningsverksamheten har påbörjats före den

dagen, är avsikten att avgiften skall beräknas fr.o.m. mars

1992. Skiktgränserna för den rörliga avgiften påverkas inte av

att den intäktsperiod som skall redovisas för 1992 inte avser

hela kalenderåret.

Vitessanktion vid överträdelse av vissa programregler

Enligt 7 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen får i lag

föreskrivas att en nämnd vars sammansättning är bestämd i lag

och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie domare

skall granska om radioprogram, som någon har sänt på annat sätt

än genom tråd, står i överensstämmelse med de föreskrifter som

gäller för sändningarna. En sådan nämnd får endast uttala sin

mening och förelägga den sändande att följa föreskrifterna eller

villkoren. I lagen får föreskrivas att ett föreläggande av

nämnden får förenas med vite. Frågor om utdömande av vite prövas

alltid av domstol.

Sedan den 1 januari 1992 är radionämndens sammansättning

bestämd i 17 § radiolagen (1966:755).

I propositionen föreslås att det i radiolagen införs en

bestämmelse som ger radionämnden rätt att vid vite förelägga ett

programföretag att följa vissa regler i radiolagen och vissa

regler i ett avtal mellan staten och programföretaget som har

ingåtts med stöd av radiolagen. Reglerna i radiolagen gäller

sändningstid för annonser, annonstidens längd, annonsernas

placering, reklam till barn under tolv år, åsiktsreklam,

reklamidentifiering och vilka personer som får uppträda i

annonser. Avtalsbestämmelserna gäller skyldighet för

programföretag att inte sända reklam mot vederlag eller program

som någon annan har bekostat helt eller delvis, skyldighet att

endast under annonstid i televisionen sända reklam mot vederlag

eller program mot betalning, skyldighet att lämna uppgift om vem

bidragsgivaren är om någon annan har bekostat ett program helt

eller delvis samt högsta tillåtna sändningstid för annonser

under annonstid i televisionen.

Motionerna

I motion K15 av Ian Wachtmeister och Harriet Colliander (nyd)

anför motionärerna att den föreslagna lagen om koncessionsavgift

i praktiken gäller TV 4 som genom denna särskilda pålaga skall

hjälpa till att finansiera Sveriges Radio-koncernen. De anför

vidare att staten i stället för att strukturera om den

personaltäta Sveriges Radio-koncernen med dess låga

programproduktivitet skjuter problemet framför sig genom att

taxera ut en ny skatt från ett kommersiellt TV-företag.

Motionärerna konstaterar att koncessionsavgiften till en del

bestäms av reklamintäkternas storlek, som är ett mått på antalet

tittare. Ju fler tittare TV 4 lockar till sig desto färre

tittare får Sveriges Television. Samtidigt åderlåts enligt

motionärerna TV 4 medan Sveriges Television får en ekonomisk

förstärkning utan att behöva anstränga sig. Motionärerna finner

således att skattens storlek bestäms av programkvaliteten i den

kommersiella kanalen. De anför att detta knappast torde vara i

linje med de ännu gällande kulturpolitiska målen från år 1974.

Av dessa skäl anser motionärerna att någon koncessionsavgift

inte bör införas.

I motion K14 av Johan Lönnroth m.fl. (v) anför motionärerna

att det är svårt att på förhand avgöra hur stora intäkter ett

reklamfinansierat TV-företag kan komma att få. Den rimliga

principen för avgiftsuttag bör enligt motionären vara en

marknadsvärdering av koncessionen. I detta fall handlar det om

ett företag som får monopol på att sända rikstäckande markbunden

TV med reklam. Avgiften bör därför dra in maximal andel av

vinsten utöver den som skulle uppstå på en genuin

konkurrensmarknad, dvs. monopolets teoretiska övervinst. I ett

sådant perspektiv förefaller enligt motionären de föreslagna

avgiftssatserna alldeles för låga. Han anser att den rörliga

avgiften bör sättas till 30, 50, och 75 % i de tre angivna

intäktsintervallerna för det första året.

Utskottet

Utskottets bedömning

Koncessionsavgift

Innan konstitutionsutskottet går in på innehållet i de

föreslagna avgiftsbestämmelserna tar utskottet upp en fråga av

principiell art.

Som förutsättning för skyldighet att betala koncessionsavgift

skall enligt 1 § lagförslaget gälla att programföretaget har

rätt att sända reklam mot vederlag i de sändningar som

sändningstillståndet avser och är ensamt om denna rätt här i

landet. Bestämmelsen är således utformad så att vid varje

tillfälle betalningsskyldigheten endast kan gälla för ett enda

programföretag.

Regeringsformen utgår från att lagar och andra föreskrifter

skall vara generella. Lagstiftning för ett enskilt fall skall i

princip inte vara möjlig. Enligt förarbetena till

regeringsformen kan det undantagsvis vara nödvändigt att genom

lag ge föreskrifter som blir tillämpliga endast i fråga om ett

enstaka fall. Även i en sådan situation måste lagen vara

generellt utformad (prop. 1973:390 s. 203-204).

Enligt konstitutionsutskottets mening får bestämmelsen om

skyldighet att betala koncessionsavgift anses uppfylla kravet på

generell tillämpbarhet. Utskottet beaktar därvid att tillstånden

att sända förutsätts vara begränsade i tiden. I prop.

1990/91:149 om radio- och TV-frågor förordade regeringen att

koncessionstiden skall vara sex år. I huvudsaklig

överensstämmelse härmed gäller tillståndet för Nordisk

Television AB till utgången av februari 1998. Det kan

visserligen förlängas men det är möjligt att ett annat företag

längre fram får rätten att sända och därmed kommer att träffas

av bestämmelsen om skyldighet att betala koncessionsavgift.

I fråga om innehållet i bestämmelserna har

konstitutionsutskottet i likhet med skatteutskottet ingen

erinran mot förslaget att ett programföretag som har ensamrätt

att sända reklam mot vederlag skall till staten erlägga en

koncessionsavgift. Som anförs i propositionen bör avgiften

tillföras rundradiokontot för att på så sätt bidra till att

finansiera statens åtagande att ställa medel till förfogande för

Sveriges Radio-koncernens verksamhet. Konstitutionsutskottet

godtar vidare förslaget såvitt avser avgiftskonstruktionen,

avgiftens storlek och skiktgränserna för den rörliga avgiften.

Utskottet avstyrker således motionerna K14 och K15.

I propositionen föreslås att kabelnämnden får möjlighet att

använda sig av revision för kontroll av avgiftsunderlaget. För

att kabelnämnden inte skall behöva bygga upp någon egen

organisation för detta ändamål föreslås vidare att nämnden får

rätt att uppdra åt skatteförvaltningen att utföra revisionen.

Ansvaret för revisionen skall dock ligga hos nämnden.

Skatteutskottet har i sitt yttrande uttalat erinringar mot denna

lösning. Enligt skatteutskottet är det önskvärt att den

myndighet som utför en revision också har huvudansvaret för den.

Detta talar enligt skatteutskottet för att också beslutet om

revision bör fattas efter framställning från kabelnämnden.

Enligt skatteutskottet kan kabelnämndens initiativrätt

bibehållas genom att beslut om revision fattas efter

framställning från kabelnämnden.

Konstitutionsutskottet ansluter sig till skatteutskottets

bedömning och föreslår att 13 § förslaget till lag om

koncessionsavgift på televisionens område får följande lydelse:

Revision för kontroll av att avgift erlagts i enlighet med

bestämmelserna i denna lag skall utföras av riksskatteverket

eller av skattemyndighet. Beslut om revision fattas efter

framställning av kabelnämnden. Vid revision gäller 3 kap.

7--15§§ lagen (1984:151) om punktskatter och

prisregleringsavgifter i tillämpliga delar. Härvid gäller de

bestämmelser som avser beskattningsmyndighet i stället den

myndighet som skall utföra revisionen.

Med den ändring som föreslagits ovan tillstyrker utskottet

förslaget till lag om koncessionsavgift på televisionens område

och förslaget till lag om ändring i lagen (1971:1072) om

förmånsberättigade skattefordringar m.m.

Vitessanktion vid överträdelse av vissa programregler

Konstitutionsutskottet tillstyrker förslaget till lag om

ändring i radiolagen (1966:755).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på de i proposition 1991/92:78

framlagda lagförslagen

att riksdagen avslår motion 1991/92:K15,

res. (nyd)

2. beträffande förslaget till lag om koncessionsavgift på

televisionens område

att riksdagen med avslag på motion 1991/92:K14 antar

regeringens förslag till lag om koncessionsavgift på

televisionens område med den ändringen att 13 § erhåller i

bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,

3. beträffande övriga i propositionen framlagda lagförslag

att riksdagen antar regeringens

a) förslag till lag om ändring i lagen (1971:1072) om

förmånsberättigade skattefordringar m.m.,

b) förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755).

Stockholm den 6 februari 1992

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

Närvarande: Thage G Peterson (s), Bertil Fiskesjö (c),

Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m)*, Catarina Rönnung (s), Ylva

Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Sören Lekberg (s),

Torgny Larsson (s), Harriet Colliander (nyd), Ulla Pettersson

(s), Inger René (m), Elvy Söderström (s), Björn von der Esch

(m), Roland Lében (kds).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation (mom. 1)

Harriet Colliander (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar

med rubriken "Koncessionsavgift" och på s. 7 slutar med "i

radiolagen (1966:755)" bort ha följande lydelse:

Fria medier utan politisk styrning är en förutsättning för en

fungerande demokrati. Utifrån denna grundsyn anser utskottet att

statsstyrningen av Sveriges Radio-koncernen innebär en faktisk

begränsning av den fria opinionsbildningen, yttrandefriheten och

informationsfriheten. Monopolföretaget Sveriges Radio är därmed

ett hinder för verklig demokrati.

Förslaget om en koncessionsavgift gäller i praktiken TV 4 som

genom denna särskilda pålaga skall hjälpa till att finansiera

det statliga monopolföretaget Sveriges Radio. I stället för att

ta ett radikalt grepp och strukturera om den personaltäta

televisionen med sin låga programproduktivitet skulle staten

skjuta det uppenbara problemet framför sig genom att taxera ut

en ny skatt från ett kommersiellt TV-bolag.

Koncessionsavgiften bestäms till viss del av reklamintäkternas

omfattning, som indirekt är ett mått på antalet tittare. Med

andra ord, ju fler tittare TV 4 lockar till sig desto färre får

Kanal 1 och TV 2. Samtidigt åderlåts TV 4 under det att Kanal 1

och TV 2 får en ekonomisk förstärkning utan att behöva anstränga

sig. Eftersom en del av skatten är rörlig, dvs. den bestäms av

reklaminkomsterna, innebär detta att skatten bestäms av

programkvaliteten i den kommersiella kanalen. Ju bättre program

desto högre statsinkomster. Detta synsätt torde knappast vara i

linje med de ännu gällande kulturpolitiska målen från l974.

Den föreslagna lagen om koncessionsavgift på televisionens

område är tvivelaktig även ur en annan synvinkel. Skyldigheten

att betala koncessionsavgift skall nämligen bara kunna gälla ett

enda programföretag. Regeringsformen utgår emellertid från att

lagar och andra föreskrifter skall vara generella. Lagstiftning

för ett enskilt fall skall inte vara möjlig. Bestämmelsen om

skyldighet att betala koncessionsavgift uppfyller enligt

utskottets mening inte detta krav på generell tillämpbarhet.

Förslaget om vitessanktion vid överträdelse av vissa

programregler innebär enligt utskottets mening alltför långt

gående möjligheter för det allmänna att ingripa i

programverksamheten. Utskottet anser att de regler om reklam som

på detta sätt föreslås bli vitessanktionerade på sikt bör

avskaffas. På etermedieområdet är det fullt tillräckligt med den

internationella handelskammarens grundregler för reklam.

På grund av det anförda avstyrker utskottet propositionen och

motion K14. Utskottet tillstyrker därmed motion K15.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande avslag på de i proposition 1991/92:78

framlagda lagförslagen

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K15 avslår de i

proposition 1991/92:78 framlagda lagförslagen.

Bilaga 1

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade

skattefordringar m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1971:1072) om

förmånsberättigade skattefordringar m.m. skall ha följande

lydelse.

1 §1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen (1970:979) följer

med fordran på

1. skatt och avgift, som anges i 1 § första stycket

uppbördslagen (1953:272), samt skatt enligt lagen (1908:128) om

bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

lagen (1958:295) om sjömansskatt, kupongskattelagen (1970:624),

lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt, lagen (1986:1225) om

tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag,

understödsföreningar och pensionsstiftelser, lagen (1990:661) om

avkastningsskatt på pensionsmedel, lagen (1991:586) om särskild

inkomstskatt för utomlands bosatta och lagen (1991:591) om

särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,

2. skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

3. skatt eller avgift enligt lagen (1928:376) om skatt på

lotterivinster, lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen

(1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1961:372) om

bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, stämpelskattelagen

(1964:308), lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam,

lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1973:37) om avgift på

vissa dryckesförpackningar, lagen (1973:1216) om särskild skatt

för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen (1975:343), lagen

(1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt

på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen

(1982:691) om skatt på vissa kassettband, lagen (1982:1200) om

skatt på videobandspelare, lagen (1982:1201) om skatt på viss

elektrisk kraft, lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av

vissa värdepapper, lagen (1983:1104) om särskild skatt för

elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen (1984:351) om

totalisatorskatt, lagen (1984:355) om skatt på vissa

dryckesförpackningar, lagen (1984:404) om stämpelskatt vid

inskrivningsmyndigheter, lagen (1984:405) om stämpelskatt på

aktier, lagen (1984:410) om avgift på bekämpningsmedel, lagen

(1984:852) om lagerskatt på viss bensin, lagen (1988:1567) om

miljöskatt på inrikes flygtrafik, lagen (1990:582) om

koldioxidskatt, lagen (1990:587) om svavelskatt, lagen

(1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid

energiproduktion, lagen (1990:662) om skatt på vissa

premiebetalningar, lagen (1990:1087) om lagerskatt på vissa

oljeprodukter, lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för

grupplivförsäkring, m.m., lagen (1991:1482) om lotteriskatt,

lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m.,

4. skatt enligt vägtrafikskattelagen (1973:601), lagen

(1976:339) om saluvagnsskatt, vägtrafikskattelagen (1988:327),

lagen (1988:328) om vägtrafikskatt på utländska fordon,

5. tull, särskild avgift enligt 39 § tullagen (1973:670) och

avgift enligt lagen (1968:361) om avgift vid införsel av vissa

bakverk,

6. avgift enligt lagen (1967:340) om prisreglering på

jordbrukets område, lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets

område, lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel, lagen

(1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m. och

lagen (1990:616) om införande av lagen (1990:615) om avgifter på

vissa jordbruksprodukter m.m.,

7. avgift som uppbärs med tillämpning av lagen (1984:668) om

uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

8. avgift enligt lagen

(1992:000) om

koncessionsavgift på

televisionens område.

Förmånsrätten omfattar ej restavgift och liknande avgift som

utgår vid försummelse att redovisa eller betala fordringar och

ej heller skatte- eller avgiftstillägg och förseningsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1992.

1 Senaste lydelse 1991:1485.

Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till

Lag om koncessionsavgift på televisionens område

Bilaga 2

Regeringens förslag Utskottets förslag

13 §

Kabelnämnden får besluta Revision för kontroll av

om revision. Härvid att avgift erlagts i enlighet

gäller 3 kap. 7--15 med bestämmelserna i denna

§§ lagen (1984:151) om lag skall utföras av

punktskatter och riksskatteverket eller av

prisregleringsavgifter i skattemyndighet. Beslut om

tillämpliga delar. revision fattas efter

framställning av

Kabelnämnden får uppdra kabelnämnden. Vid revision

åt skatteförvaltningen gäller 3 kap. 7--15§§

att utföra revisionen. lagen (1984:151) om

punktskatter och

prisregleringsavgifter i

tillämpliga delar.

Härvid gäller de

bestämmelser som avser

beskattningsmyndighet i

stället den myndighet som

skall utföra revisionen.

Skatteutskottets yttrande

1991/92:SkU1y

Bilaga 3

Koncessionsavgift på televisionens område

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett skatteutskottet tillfälle

att yttra sig över de i proposition 1991/92:78 framlagda

förslagen till lag om koncessionsavgift på televisionens område

och lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade

skattefordringar m.m. jämte eventuella motioner väckta med

anledning av propositionen i nu nämnda delar. Med anledning

härav får skatteutskottet anföra följande.

Utgångspunkten för det förslag som läggs fram i propositionen

är riksdagens beslut att öppna en ny rikstäckande markbaserad

TV-kanal. Beslutet innebär att det programföretag som driver den

nya TV-kanalen ensamt skall ha rätt att sända reklam mot

vederlag.

I propositionen föreslås att en koncessionsavgift skall tas ut

av ett sådant programföretag. Då avgiften bedömts utgöra en

skatt i regeringsformens mening har bestämmelserna om avgiften

tagits in i en särskild lag. Koncessionsavgiften börjar utgå

månaden efter den månad då sändningsverksamheten påbörjats och

består av en fast och en rörlig avgift. Den fasta avgiften

erläggs för varje månad under vilken sändningsverksamhet pågått

och uppgår till 4167000 kr. Den rörliga avgiften är

progressiv och beräknas på programföretagets intäkter av sända

annonser. Den rörliga avgiften är 20% av den del av intäkterna

som överstiger 750 milj.kr., 40% av den del som överstiger

1000 milj.kr. och 50% av den del som går över 2000

milj.kr.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 mars 1992. Har

sändningsverksamheten påbörjats före den 1 mars är avsikten att

avgiften skall beräknas fr.o.m. mars månad. Skiktgränserna för

den rörliga avgiften påverkas inte av att den intäktsperiod som

skall redovisas för 1992 inte avser hela kalenderåret.

Beslut beträffande koncessionsavgiften fattas av kabelnämnden.

Koncessionsavgiften skall tillföras rundradiokontot och på så

sätt bidra till att finansiera statens åtagande att ställa medel

till förfogande för Sveriges Radio-koncernens verksamhet.

I motion K15 av Ian Wachtmeister och Harriet Colliander (båda

nyd) anför motionärerna att det är fel att finansiera Sveriges

Radio genom en särskild avgift på ett annat, konkurrerande

företag. Enligt motionärerna stämmer det inte heller med de

kulturpolitiska målen att ta ut en progressiv avgift som stiger

med programmens kvalitet. De hemställer att propositionen

avslås.

I motion K14 av Johan Lönnroth m.fl. (v) anför motionärerna

att avgiften är alldeles för låg. Enligt motionärerna bör

avgiften dra in hela den ekonomiska vinst som ensamrätten

medför. De yrkar att procentsatserna för den rörliga avgiften

bestäms till 30%, 50% resp. 75%.

Skatteutskottet har vid sin prövning av ärendet inte funnit

någon anledning till erinran mot förslaget att ett

programföretag som har ensamrätt att sända reklam mot vederlag

skall erlägga en koncessionsavgift och att medlen från denna

avgift används för att finansiera statens åtaganden i övrigt.

Inte heller när det gäller skiktgränserna för den rörliga

avgiften ser utskottet någon anledning att avvika från

propositionens förslag. Utskottet avstyrker därför motionerna

K14 och K15.

När det gäller den närmare utformningen av förslaget till lag

om koncessionsavgift på televisionens område vill

skatteutskottet anföra följande.

Kabelnämnden föreslås få möjlighet att använda sig av revision

för kontroll av avgiftsunderlaget. För att kabelnämnden inte

skall behöva bygga upp någon egen organisation för detta ändamål

föreslås att nämnden får rätt att uppdra åt skatteförvaltningen

att utföra revisionen. Ansvaret för revisionen skall dock ligga

kvar hos kabelnämnden.

Skatteutskottet gör i denna fråga en annan bedömning. Enligt

utskottets mening är det önskvärt att den myndighet som utför en

revision också har huvudansvaret för den. Detta talar enligt

utskottets uppfattning för att också beslutet om revision bör

fattas av riksskatteverket och skattemyndigheterna.

Kabelnämndens initiativrätt kan bibehållas genom att beslut om

revision fattas efter framställning från kabelnämnden. Utskottet

föreslår att denna ändring genomförs och att lagen om

koncessionsavgift på televisionens område utformas med hänsyn

härtill.

I övrigt har skatteutskottet inte funnit någon anledning till

erinran mot de båda lagförslagen. Utskottet tillstyrker att

förslagen antas med den ändring som angivits ovan.

Stockholm den 5 februari 1992

På skatteutskottets vägnar

Knut Wachtmeister

I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars

Hedfors (s), Bo Forslund (s), Ivar Franzén (c), Karl-Gösta

Svenson (m), Yvonne Sandberg-Fries (s), Harry Staaf (kds), Peter

Kling (nyd), Carl Fredrik Graf (m), Sverre Palm (s), Fredrik

Reinfeldt (m), Karl Hagström (s), Karin Pilsäter (fp), Sten-Ove

Sundström (s) och Martin Nilsson (s).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Avvikande mening

Peter Kling (nyd) anför:

Fria medier utan politisk styrning är en förutsättning för en

fungerande demokrati. Utifrån denna grundsyn anser vi inom Ny

Demokrati att statsstyrningen av företaget Sveriges Radio

innebär en faktisk begränsning av den fria opinionsbildningen,

yttrandefriheten och informationsfriheten. Det statsägda

monopolföretaget Sveriges Radio är ett hinder för verklig

demokrati; en demokrati på folkets villkor och inte

makthavarnas.

Förslaget om en koncessionsavgift gäller i praktiken TV 4 som

genom denna särskilda pålaga ska hjälpa till att finansiera det

statliga monopolföretaget Sveriges Radio. Istället för att ta

ett radikalt grepp och strukturera om den personaltäta

televisionen med sin låga programproduktivitet skjuter staten

det uppenbara problemet framför sig genom att taxera ut en ny

skatt från ett kommersiellt TV-bolag.

Koncessionsavgiften bestäms till viss del av reklamintäkternas

omfattning, som indirekt är ett mått på antalet tittare. Med

andra ord, ju fler tittare TV 4 lockar till sig, desto färre får

Kanal 1 och TV 2. Samtidigt åderlåts TV 4 under det att Kanal 1

och TV 2 får en ekonomisk förstärkning utan att behöva anstränga

sig. Eftersom en del av skatten är rörlig, dvs. den bestäms av

reklaminkomsterna, innebär detta att skatten bestäms av

programkvaliteten i den kommersiella kanalen. Ju bättre program,

desto högre statsinkomster. Detta synsätt torde knappast vara i

linje med de ännu gällande kulturpolitiska målen från l974.

Sammanfattningsvis anser jag att systemet med en

koncessionsavgift för TV 4 är feltänkt.

Jag avstyrker propositionen i nu behandlade delar och därmed

även motion K14 och tillstyrker således motion K15.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Lars Bäckström (v) anför:

I proposition 1991/92:78 föreslår regeringen en lag om

koncessionsavgift på televisionens område. Skatteutskottet har

ställt sig bakom propositionens förslag. Med anledning av detta

vill jag anföra följande:

Statsrådet har angett "att en avgift av detta slag inte

motsvaras av någon direkt motprestation från statens sida och

att pålagan därför utgör en skatt i regeringsformens mening och

måste regleras i lag" (prop. 1991/92:78 s. 11). Lagrådet gör

samma bedömning.

Eftersom avgiften uppenbarligen är att betrakta som en skatt,

vore det lämpligare att även författningsmässigt kalla skatten

för en skatt och inte för en avgift.

Koncessionsavgiften (skatten) skall enligt propositionen dels

beräknas som en fast skatt med 50 milj.kr. per månad, dels som

en rörlig skattedel baserad på de intäkter som utgör bolagets

vederlag för att sända annonser. Den rörliga avgiften/skatten

utgör 20% av de intäkter som överstiger 750 milj.kr. men inte

1000 milj.kr., 40% av de intäkter som överstiger 1000

milj.kr. men inte 2000 milj.kr. och 50% av de intäkter som

överstiger 2000 milj.kr.

Koncessionsavgiften är således huvudsakligen att betrakta som

en progressiv skatt på TV-sänd reklam, dock med ett avsevärt

fribelopp. Samtidigt är reklam i Kanal 1 och TV 2 i form av

"sponsrade program" befriad från reklamskatt.

Med gällande regler och med beslut i enlighet med

propositionens förslag angående beskattningen av reklam i TV 4

skapas en situation där konsekvenserna av reklamskattens

utformning blir svåra att överblicka.

Ett riksdagsbeslut i enlighet med propositionens förslag leder

till följande situation vad beträffar reklamskatt: Dels en

reklamskatt som utgår med 4% på dagspress och med 11% i

andra medier, t.ex. populärpress, bioreklam och direktreklam,

dels en progressiv skatt med ett avsevärt fribelopp på reklam i

TV 4, samt skattefrihet för reklam via sponsring i Kanal 1 och

TV 2.

Under allmänna motionstiden i år har vänsterpartiet ställt

krav på en skyndsam utredning i syfte att bredda underlaget för

reklamskatten. Detta motiveras enligt motionen bl.a. av den

förändrade mediasituationen samt av konkurrens- och

likformighetsskäl. I en annan motion från Berit Löfstedt (s)

m.fl. reses krav på införandet skatt på reklam i radio och TV.

Motionärerna begär att skattesatsen för reklam i TV skall vara

densamma som för reklam i populärpress, m.m., således 11%.

Ett beslut i enlighet med propositionens förslag försvårar en

samlad bedömning när det gäller reklamskattens utformning i

allmänhet, och kan även komma att få konsekvenser för den

kommande radioberedningens bedömningar bl.a. kring eventuell

skatt på reklam i radio.

Reklamskattens utformning har otvivelaktigt stor betydelse för

hur mediasituationen utvecklas, t.ex. vad beträffar konkurrensen

och därmed mångfalden i mediautbudet. Det hade därför varit

önskvärt med en mer sammanhängande och genomtänkt lagstiftning

vad gäller beskattningen av reklamen i samtliga medier.

Under rådande omständigheter vill jag dessutom anföra

följande:

Som framhålls i propositionen är det svårt att på förhand

avgöra hur stora intäkter ett reklamfinansierat TV-företag kan

komma att få. Men den rimliga principen för avgiftsuttag bör

vara en marknadsvärdering av koncessionen. Om det, som i det nu

aktuella fallet, handlar om ett företag som får monopol på att

sända rikstäckande markbunden TV med reklam bör avgiften dra in

maximal andel av vinsten utöver den som skulle uppstå på en

genuin konkurrensmarknad (dvs. monopolets teoretiska övervinst).

De avgiftssatser som föreslås förefaller alldeles för låga om

man ser dem i detta perspektiv. Den rörliga avgiften bör sättas

till 30, 50 och 75% i de tre angivna intäktsintervallerna för

det första året.

Jag biträder motion K14.