Bet. 1991/92:KU3

Konstitutionsutskottets betänkande

1991/92:KU03

Vallagsfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1991/92

KU3

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett antal motioner som främst rör

vallagsfrågor av teknisk karaktär. Under hänvisning till

pågående översyn av vallagen genom en särskild utredningsman

avstyrks motionsyrkandena.

Motionerna

1990/91:K705 av Bengt Silfverstrand och Gunnar Nilsson (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en revidering av

vallagen.

1990/91:K706 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c)

vari yrkas att riksdagen beslutar att 11 kap. 3 § vallagen skall

ha följande lydelse: Väljare som -- -- -- fyllt 18 år. Vårdare

är den som yrkesmässigt eller på ett därmed likartat sätt ger

väljaren vård av mera varaktigt slag. Sådan valsedelsförsändelse

-- -- -- på följande sätt. Väljare lägger -- -- -- känt för dem.

Vårdare skall ange i vilket vårdnadsförhållande han står till

väljaren. Vittne skall -- -- -- vara vittne.

1990/91:K708 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar ändra vallagen i syfte att bättre skydda

rösthemligheten i enlighet med vad som i motionen anförts.

1990/91:K712 av Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar att ändra reglerna om budröstning i 11 kap.

3§ enligt vad som angivits i motionen.

Utskottet

1. Partibegreppet m.m.

Motionen

Enligt motion 1990/91:K705 av Bengt Silfverstrand och Gunnar

Nilsson (båda s) bör en revidering av vallagen komma till stånd.

Motionärerna erinrar om dels den valtekniska definitionen av

partibegreppet som gjorts i 3 kap. 7§ regeringsformen: "Med

parti avses varje sammanslutning eller grupp av väljare, som

uppträder i val under särskild partibeteckning", dels om

reglerna för tillhandahållande av partimarkerade valsedlar samt

om obesatta mandat i kommunfullmäktigförsamlingar. Motionärerna

anser att bestämmelserna i 6 kap. 9§ vallagen om

tillhandahållande i vallokal av partimarkerade valsedlar bör ses

över. Vidare föreslås att reglerna rörande obesatt mandat bör

ändras så att plats som ej kunnat besättas går vidare bland

övriga partier i mandatfördelningsordning.

Riksskatteverket

Riksskatteverket har i en utvärdering av erfarenheter från

1988 års val tagit upp frågan om obesatta mandat. RSV anförde

följande:

Efter 1988 års val uppmärksammade bl.a. massmedia att

miljöpartiet de gröna fått mandat i många kommuner där partiet

egentligen inte ställt upp i valet. Eftersom det i dessa

kommuner inte fanns några tryckta valsedlar använde väljarna de

partimarkerade valsedlar som tillhandahölls av RSV.

Röster på parti som inte ställer upp i val är ingen ny

företeelse, i varje fall inte i kyrkofullmäktigval. I

septembervalen har det dock inte tidigare förekommit i sådan

omfattning att partiet kunde delta i mandatfördelningen.

RSV har från länsstyrelserna inhämtat uppgifter om de fall vid

1988 års kommunfullmäktigval där mandat blivit obesatt eller där

mandat besatts med stöd av enstaka handskrivna kandidatnamn.

I två kommuner har mandat för miljöpartiet blivit obesatt på

grund av att kandidatnamn helt saknats på valsedlarna. I nio

kommuner har någon suppleant inte kunnat utses för miljöpartiet.

Även vänsterpartiet kommunisterna saknar helt suppleanter i en

kommun.

Enligt 14 kap. 15 d § vallagen skall överskjutande mandat vara

obesatt under den tid för vilken valet gäller om ett parti

erhållit flera mandat än vad som motsvarar antalet namn på

partiets valsedlar. För kommunfullmäktige utses suppleanter

enligt 14 kap. 19§ vallagen. Härvid gäller i princip samma

regler i de fall suppleanter inte kan utses. Dessutom tillämpas

ett s.k. listtroget system, vilket innebär att suppleanter

endast kan utses med hjälp av de valsedlar som upptar ledamotens

namn.

Omfattningen av obesatta mandat och otillräckligt antal

suppleanter efter 1988 års val utgör enligt RSVs bedömning motiv

för en särskild översyn av ifrågavarande bestämmelser. Ett

alternativ till gällande bestämmelser är att platsen övergår

till det parti som står närmast på tur att tilldelas mandat. Vad

gäller suppleanter är dock en sådan lösning mindre lämplig. I

detta sammanhang kan dessutom folkstyrelsekommitténs förslag i

betänkandet Folkstyrelsens villkor (SOU 1987:6) om obligatorisk

förhandsanmälan tas upp till förnyad prövning. Vid

kommunfullmäktigvalen ger dock inte kommitténs förslag

motsvarande effekter eftersom anmälan för riksdags- eller

landstingsval enligt förslaget även skulle gälla för val till

kommunfullmäktige. För att få motsvarande effekt som vid

kyrkofullmäktigval krävs en vidareutveckling av kommitténs

förslag med förhandsanmälan för varje enskilt val.

Tidigare behandling, m.m.

En motion med i stort sett likartat syfte och av samma

motionärer behandlades av riksdagen hösten 1989. Utskottet

(1989/90:KU12) erinrade då om att frågan om tillhandahållande av

valsedlar nyligen behandlats av riksdagen med anledning av

motionsyrkande om att centrala valmyndigheten skulle beakta

partiorganisationernas önskemål om utläggning av valsedlar.

Utskottet erinrade om att tillhandahållandet av valsedlar gäller

alla tre valen och att det kan uppkomma situationer då man inte

vet vilken partiorganisation som skall avgöra frågan.

Motionsyrkandet avstyrktes under hänvisning till att

riksskatteverkets rapport var under beredning inom

regeringskansliet.

Hösten 1990 behandlades (1990/91:KU4) och avslogs en motion om

översyn av vallagens regler rörande partibegreppet under

hänvisning till att frågan om obesatta mandat och

tillhandahållandet av valsedlar skulle tas upp till beredning i

regeringskansliet med anledning av RSVs utvärdering av

erfarenheter av 1988 års val. Utskottet hänvisade till att

frågor om valsedelsutläggning m.m. ingår bland de frågor som

enligt RSVs förslag bör bli föremål för en lagteknisk översyn

och avstyrkte motionsyrkandet.

Kommittédirektiv

Regeringen tillsatte den 7 mars 1991 en särskild utredare för

att se över valförfarandet från administrativ och teknisk

synpunkt (dir. 1991:3). Utredaren bör enligt direktiven ha stor

frihet att ta upp de frågor som han anser behöver övervägas inom

ramen för sin översyn. Exempel på frågor som kan behandlas finns

angivna i riksskatteverkets promemoria den 22 februari 1990. Den

slutliga beredningen av valfrågorna bör göras under

parlamentarisk medverkan.

2. Rösthemligheten

Motionen

I motion 1990/91:K708 av Margit Gennser (m) föreslås att

riksdagen ändrar vallagen i syfte att bättre skydda

rösthemligheten i de fall röstning sker genom maka/make. Enligt

motionären är det inte så vanligt att röstning sker genom

make/maka eller bud. Därför är olikheter i färgsättning (kanten)

av de ytterkuvert som används vid budröstning resp. personlig

inställelse inte lämpligt med hänsyn till valhemligheten. Det

finns enligt motionären risk att valförrättare i små valdistrikt

kan minnas namnen på dem som röstat genom bud. Därför bör

valkuverten vara identiska. Det bör ankomma på vederbörande

utskott att utforma erforderlig författningstext.

Gällande regler

Enligt 9 kap. 3 § vallagen går röstning i vallokal till på

följande sätt (personlig inställelse).

När väljaren kommer in i vallokalen, får han ett valkuvert för

vart och ett av valen. Han uppsöker därefter en av de avskilda

platserna och lägger där för varje val in sin valsedel i ett

valkuvert. Valsedel får ej vikas.

Väljaren lämnar iordningställda valkuvert till valförrättaren.

Om denne begär det, skall väljaren uppge sitt fullständiga namn,

sin födelsetid och sitt hemvist inom valdistriket eller, om han

är upptagen i särskild röstlängd, hemvistet i den ort i riket

där han senast var kyrkobokförd. Valförrättaren kontrollerar att

väljaren är upptagen som röstberättigad i röstlängden, att han

ej redan röstat i valet, att han ställt i ordning endast ett

valkuvert för varje val och att kuvert ej är försett med

obehörig märkning. Valförrättaren lägger därefter i väljarens

närvaro valkuverten i valurnorna. I samband härmed antecknas i

röstlängden att väljaren röstat.

För röstning med valsedelsförsändelse gäller enligt 11 kap.

1§ att "Väljare som är gift får lämna valsedel genom sin make.

Sådan valsedelsförsändelse anordnas på följande sätt. Väljaren

lägger för varje val själv in sin valsedel i ett innerkuvert. I

närvaro av ett vittne lägger han sedan in iordningställda

innerkuvert i ett ytterkuvert för valsedelsförsändelse och

tillsluter detta. Därefter tecknar väljaren på ytterkuvertet

försäkran på heder och samvete att han förfarit på detta sätt.

Vittnet intygar skriftligen att väljaren egenhändigt

undertecknat försäkran. Vittne skall ha fyllt 18 år. Väljarens

make eller barn eller makens barn får ej vara vittne."

I 7 § föreskrivs följande:

Lämnas valsedelsförsändelse i vallokal, kontrollerar

valförrättaren att väljaren är upptagen som röstberättigad i

röstlängden, att han ej redan röstat i valet, att försändelsen

är i föreskrivet skick och har anordnats inom föreskriven tid

samt att ytterkuvertet är tillslutet. Därefter bryter

valförrättaren ytterkuvertet och kontrollerar att

iordningställda innerkuvert är av föreskriven beskaffenhet, att

väljaren ställt i ordning endast ett innerkuvert för varje val

samt att innerkuvert ej är försett med obehörig märkning. I

närvaro av den som lämnat valsedelsförsändelsen lägger därefter

valförrättaren mottagna innerkuvert i valurnorna. I samband

härmed antecknas i röstlängden att väljaren röstat.

Pågående utredning m.m.

Den översyn av valförfarandet som nu pågår omfattar i enlighet

med direktiv och de förslag som riksskatteverket (RSV) framlagt

bl.a. frågor om valsedlar och valkuvert.

RSV anför i sin utvärdering av 1988 års val bl.a. följande:

Vid upprättande av valsedels- och brevröstningsförsändelser

skall särskilda s.k. innerkuvert användas istället för de

valkuvert som används vid röstning i vallokal m.m. Enligt 8 kap.

9§ vallagen får valkuvert lämnas ut endast i samband med

röstning och endast tillställas valnämnder och röstmottagare.

Innerkuvert däremot sprids tillsammans med övrigt material för

valsedels- och brevröstningsförsändelser i mycket stor

omfattning. Det förekommer dock att även valkuvert kommer ut i

cirkulation utanför vallokalerna och röstmottagningsställena. Om

sådana kuvert används vid exempelvis valsedelsförsändelser utgör

det grund för underkännande. Uppföljningen av underkända

förtidsröster visar att antalet sådana underkända röster

successivt ökar och att de vid 1988 års val uppgick till ca 200

röster. Eftersom det inte med fullständig säkerhet kan

garanteras att valkuvert endast finns i vallokaler och på

röstmottagningsställen kan de nuvarande bestämmelserna om två

skilda kuverttyper ifrågasättas. Om de särskilda innerkuverten

slopas skulle dessutom vissa ekonomiska vinster göras.

RSV återkom i PM 1990-02-22 bl.a. till frågan om behovet av

översyn av reglerna om olika kuverttyper.

3. Budröstning

Motionerna

I motionerna 1990/91:K706 av tredje vice talman Bertil

Fiskesjö m.fl. (c) och 1990/91:K712 av Anders Björck m.fl. (m)

föreslås att reglerna om budröstning ändras så att begreppet

vårdare definieras i lagtexten och att den som avlämnar

valsedelsförsändelse (budet) i egenskap av vårdare skall ange i

vilket vårdnadsförhållande han står till väljaren. Enligt

motionärerna är möjligheten till budröstning av stort värde.

Brister i tillämpningen av budröstningen har emellertid

föranlett kritik i rätt många fall. Frågan har prövats av

valprövningsnämnden i ett antal ärenden. Nuvarande ordning är

enligt motionärerna inte invändningsfri; och otillbörlig

påverkan har uppdagats och i något fall har valet fått göras om.

En viktig anledning till att problem uppkommer och att missbruk

inte kan uteslutas är att det i gällande bestämmelser inte

närmare anges vem som skall anses som vårdare eller hur

vårdnadsförhållandet skall styrkas. Genom att institutets

omyndighetsförklaring inte längre finns kvar torde användningen

av vårdare som bud komma att öka. I motionen framläggs förslag

till lagändring i preciserande syfte.

Gällande regler, m.m.

Särskilda bestämmelser om röstning med valsedelsförsändelse

återfinns i 11 kap. vallagen. Enligt 3§ får väljare, som på

grund av sjukdom, rörelsehinder eller hög ålder ej kan inställa

sig i vallokalen, lämna valsedel genom bud. Bud får den vara som

är väljarens barn, barnbarn, fader, moder, syskon eller vårdare

som fyllt 18 år. I nämnda paragraf finns också

detaljföreskrifter om valsedelsförsändelser. Då

valsedelsförsändelse mottas skall valförrättaren kontrollera att

gällande regler iakttagits -- 11 kap. 7§. Bud som ej är känt

av röstmottagaren är skyldig att legitimera sig -- 8§. Väljare

som är gift får lämna valsedel genom sin make -- 1§.

Tidigare behandling, m.m.

Motionsyrkanden avseende budröstning har tidigare behandlats

av riksdagen, senast hösten 1990 (1990/91:KU4). Då avslogs

motionsyrkanden under hänvisning till tidigare bedömning, varvid

utskottet framhöll vikten av att budröstningsförfarandet och

partiernas roll hålls klart isär och att det var av särskild

betydelse att de som medverkar i röstningsförfarandet på

vårdinstitutioner följer gällande regler. Det kunde enligt

utskottet förutsättas att de politiska partierna kommer att

verka för att de aktiva i det lokala valarbetet blir orienterade

om gällande föreskrifter. Utskottet hänvisade även till att

frågan kommer under övervägande inom justitiedepartementet med

anledning av riksskatteverkets skrivelse med utvärdering av 1988

års val. I en reservation (m, c, fp, mp) yrkades bifall till

motionens lagförslag. Riksdagen följde utskottet.

Utskottets bedömning

Som framgår av redovisningen i det föregående tillsatte

regeringen den 7 mars i år en särskild utredare för att se över

valförfarandet från administrativa och tekniska utgångspunkter

(dir. 1991:3). Syftet med utredningen är att anpassa

valförfarandet till beslutade och planerade förändringar inom

bl.a. områdena för folkbokföring och regional skatteförvaltning

samt till den tekniska utvecklingen framför allt inom

ADB-området. I ett senare skede avses enligt direktiven

utredningsarbetet bedrivas under parlamentarisk medverkan. En

allmän utgångspunkt för utredningsarbetet bör vara de tre

huvudkraven som enligt förarbetena till 1972 års vallag ställs

på valförfarandet. Det måste sålunda fylla högt ställda krav på

tillförlitlighet och ge garantier för att valen sker under

former som tryggar den för fria val nödvändiga rösthemligheten

samt att valförfarandet är smidigt och enkelt.

Den centrala valmyndigheten, riksskatteverket (RSV), har

redovisat erfarenheter efter 1988 års allmänna val och på

grundval av dessa erfarenheter lagt fram en rad förslag till

förbättringar av valförfarandet och valadministrationen.

Under beredningen av ärendet har den särskilde utredaren

företrätt inför utskottet och lämnat uppgifter om arbetets

uppläggning och tidsplan. För närvarande pågår huvudsakligen

faktainsamling som senare skall följas upp genom en särskild

studie av förhållandena i 15 kommuner som RSV företar. Ett

delbetänkande avses bli framlagt i början av hösten 1992

varefter den parlamentariska medverkan i utredningsarbetet avses

komma till stånd.

Som framgått kommer frågor rörande budröstning, såväl genom

vårdare som äkta make, att behandlas i utredningsarbetet.

Detsamma gäller valsedlars tillhandahållande i vallokalerna samt

frågor om partibegreppet och valhemligheten. De i motionerna

aktualiserade frågorna kommer sålunda att övervägas. Utskottet

vill särskilt understryka vikten av att budröstningsreglerna med

avseende bl.a. på vårdare ges en sådan utformning att risken för

otillbörlig påverkan elimineras och att kraven på rösthemlighet

säkras. Det är också av stor vikt att nuvarande möjligheter att

missbruka partibeteckningar och kandidatnamn inte förekommer i

framtiden. Det är enligt utskottet otillfredsställande med en

ordning som innebär att det är möjligt för ett parti eller en

partibildare att föra upp kandidater under andra partiers

beteckningar och därigenom kunna tillgodoräkna sig röster --

under förutsättning att det första namnet på valsedeln är ett

anmält kandidatnamn. Det är inte heller en godtagbar ordning att

ett parti eller en partibildare för upp kandidater -- ofta väl

kända namn -- från andra partier på egen valsedel. Sådana

förfaranden får anses otillbörliga och utskottet utgår från att

utredningsmannen ägnar hithörande frågor särskild uppmärksamhet

och lämnar förslag till lösning av berörda problem.

Med hänvisning till det anförda är enligt utskottet

motionernas syften tillgodosedda. Någon åtgärd från riksdagens

sida med anledning av motionerna är således för närvarande inte

erforderlig, varför motionsyrkandena avstyrks. Utskottet

behandlar ett antal andra valfrågor -- bl.a. om

valkretsindelning och personval -- i ett annat betänkande

(1991/92:KU15).

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K705, 1990/91:K706,

1990/91:K708 och 1990/91:K712.

Stockholm den 14 november 1991

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil

Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina

Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Stig

Bertilsson (m), Torgny Larsson (s), Ingvar Svensson (kds),

Harriet Colliander (nyd), Ulla Pettersson (s), Inger René (m),

Lisbeth Staaf-Igelström (s) och Elvy Söderström (s).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.