Bet. 1991/92:KU32

Konstitutionsutskottets betänkande

1991/92:KU32

Ny kyrkolag

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

Bilaga 1

1991/92

KU32

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas propositionen 1991/92:85 Ny

kyrkolag, med undantag för förslag till lag om ändring i lagen

(1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke

tillhör svenska kyrkan, samt fyra följdmotioner. Samtidigt

behandlas en rad motioner från allmänna motionstiden 1992 som

rör kyrkliga frågor. I propositionen läggs fram förslag till en

ny kyrkolag, en lag om införande av kyrkolagen och ytterligare

ett antal lagförslag. I den nya kyrkolagen samlas sådana

lagregler som i princip bara riktar sig till Svenska kyrkan och

dess organ. Den nya kyrkolagen avses ersätta 1686 års kyrkolag

och ytterligare 34 författningar på kyrkans område. I

förhållande till vad som nu gäller innebär förslaget till ny

kyrkolag vissa ändringar i sak bl.a. beträffande de

icke-territoriella församlingarna.

Kyrkomötet har i enlighet med punkt 9 övergångsbestämmelserna

till regeringsformen avgett yttrande över civildepartementets

upprättade förslag till bl.a. kyrkolag och lag om införande av

kyrkolagen.

Den nya kyrkolagen och övriga lagändringar som föreslås i

propositionen avses träda i kraft den 1 januari 1993. De nya

bestämmelserna om val av ledamöter och ersättare i Svenska

kyrkans centralstyrelse skall dock träda i kraft den 1 augusti

1992. Med hänsyn till att de nya reglerna om ärkebiskopsval bör

kunna tillämpas redan vid nästa val av ärkebiskop föreslår

utskottet att även dessa bestämmelser skall träda i kraft den 1

augusti 1992.

Utskottet har i huvudsak tillstyrkt propositionens förslag.

Till betänkandet har fogats en reservation och en

meningsyttring. Förslaget till kyrkolag har med hänsyn till

omfattningen inte bifogats detta betänkande.

Propositionen

1991/92:85 vari yrkas såvitt nu är i fråga

1. att riksdagen i den ordning som anges i punkt 9 första

stycket övergångsbestämmelserna till regeringsformen antar 2

kap. och 29 kap. 1--13 §§ i det i propositionen framlagda

förslaget till kyrkolag,

2. att riksdagen i den ordning som anges i punkt 9 första

stycket övergångsbestämmelserna till regeringsformen antar 2 § i

det i propositionen framlagda förslaget till lag om införande av

kyrkolagen,

3. att riksdagen i den ordning som anges i punkt 9 första

stycket övergångsbestämmelserna till regeringsformen antar det i

propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen

(1982:942) om Svenska kyrkan,

4. att riksdagen antar 1, 3--28 kap., 29 kap. 14--33 §§ och

30--47 kap. i det i propositionen framlagda förslaget till

kyrkolag,

5. att riksdagen antar 1, 3--15 §§ i det i propositionen

framlagda förslaget till lag om införande av kyrkolagen,

6. att riksdagen antar övriga i propositionen framlagda

lagförslag med undantag för förslaget till ändring i lagen

(1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som inte

tillhör svenska kyrkan.

Med vidtagna redaktionella ändringar har under punkterna 2--3

och 5--6 lagförslagen i bilaga 1 angivna lydelse.

Motionerna

Motioner med anledning av propositionen

1991/92:K16 av Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen

beslutar att begravningslagen SFS 1990:1144 skall inarbetas som

en ny avdelning i kyrkolagen,

1991/92:K17 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen

beslutar att avslå regeringens proposition 1991/92:85 om ny

kyrkolag,

1991/92:K18 av Liisa Rulander (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att församlingen erhåller befrielse eller

om detta icke är möjligt uppskov åtminstone till den 31 december

2002 från anslutning till kyrkofonden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att kyrkoherdevalet alltid skall

bibehållas inom församlingens beslutsrätt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Finska församlingen i Stockholm

erhåller befrielse från valet av kyrkorådsmedlemmar som skall

förrättas i slutet av år 1992,

1991/92:K19 av Göran Åstrand och Bertil Danielsson (m) vari

yrkas att riksdagen beslutar om ändringar i kyrkolagen i

enlighet med vad som anförts i motionen.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1992

1991/92:K203 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i 2

kap. 2 § regeringsformen och religionsfrihetslagen att den

påtalade motsättningen mellan dessa lagrum undanröjs,

1991/92:K204 av Ulla Tillander och Stina Eliasson (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om redovisning av gällande lagstiftning för

medlemskap i trossamfund,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av förtydligande av

regeringsformens stadgande om positiv och negativ

religionsfrihet så att därav klart framgår att även trossamfund

av folkkyrkokaraktär kan finnas och fungera i landet i enlighet

med sin karaktär.

1991/92:K213 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om relationerna mellan staten och Svenska kyrkan,

1991/92:K214 av Martin Nilsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om ett avskaffande av

statskyrkosystemet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en plan för åtskiljandet.

1991/92:K225 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen

beslutar upphäva 4 § successionsordningen,

1991/92:K601 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär initiativ i syfte att undanröja

motsättningen mellan 2 kap. 2 § regeringsformen och

religionsfrihetslagen,

1991/92:K608 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna att kyrkofondsstyrelsen

skall avskaffas och dess arbetsuppgifter i framtiden lösas på i

motionen föreslaget sätt,

1991/92:K609 av Monica Öhman och Bruno Poromaa (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kyrkorådens sammansättning,

1991/92:K611 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skiljande

av stat--kyrka från den 1 januari 1993,

2. att riksdagen beslutar att de obligatoriska medlemskapen i

svenska statskyrkan upphör enligt vad i motionen anförts om

aktiv handling för medlemskap,

3. att riksdagen hos regeringen begär att en fond eller

stiftelse inrättas för kyrkobyggnader och kyrkomark enligt vad i

motionen anförts om förvaltning av kyrkans egendom,

1991/92:K612 av Elisabeth Fleetwood (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att upplåtaren bör visa vederbörlig hänsyn

och respekt för gravrättsinnehavarens vilja att själv bestämma

gravvårds utseende,

1991/92:K614 av Gunhild Bolander och Rosa Östh (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om principerna för relationerna mellan kyrkan

och staten,

1991/92:K616 av Berit Löfstedt m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av fortsatt reformarbete inom

Svenska kyrkan,

1991/92:K718 av Jan-Erik Wikström och Carl-Johan Wilson (fp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tillsättandet av en

parlamentarisk beredning för att klargöra riksdagspartiernas

inställning till de olika modeller som framläggs i utredningen

om Svenska kyrkans ekonomiska och rättsliga förhållanden,

1991/92:Jo214 av Jerzy Einhorn (kds) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om statens indrivning av avgifter till de

större inom landet förekommande trossamfunden.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Den kyrkliga lagstiftningen är enligt propositionen i vissa

delar ålderdomlig och onödigt splittrad. Det långvariga

utredningsarbetet om förhållandet mellan staten och kyrkan sägs

ha fördröjt en genomgripande översyn av hela det kyrkliga

författningsmaterialet. Visserligen har lagregleringen av

Svenska kyrkan moderniserats i väsentliga delar under det

senaste decenniet. Kvar finns emellertid en hel del lagregler

utöver 1686 års kyrkolag och anslutande författningar som

behöver moderniseras. Det gäller bl.a. regleringen av de icke-

territoriella församlingarna, där den äldsta alltjämt gällande

författningen är från år 1571.

Argumenten för att samla en lagstiftning av den omfattning det

här är fråga om är bl.a. att författningsmaterialet blir

lättillgängligt, överblickbart och därmed också enklare att

använda. Den nya kyrkolagen skall innehålla sådana regler som i

princip riktar sig bara till Svenska kyrkan och dess organ. I

allt väsentligt innebär det att lagen kommer att innehålla

sådana lagregler som kräver kyrkomötets medverkan enligt

punkterna 9 och 10 övergångsbestämmelserna till regeringsformen

samt sådana regler om grunderna för de kyrkliga kommunernas

organisation och verksamhetsformer och deras befogenheter som

kräver lagform enligt punkt 13 övergångsbestämmelserna till

regeringsformen. I den nya kyrkolagen föreslås ingå bl.a. de

bestämmelser som i dag finns i lagen om Svenska kyrkan med

undantag för bestämmelserna om det kyrkliga ämbetet. Mot

bakgrund av att kyrkomötet sedan 1989 haft möjlighet att genom

kyrklig kungörelse meddela föreskrifter om det kyrkliga ämbetet

har dessa bestämmelser inte överförts till den nya kyrkolagen.

Inte heller har bestämmelser om medlemskap tagits med i

kyrkolagsförslaget. I propositionen hänvisas till att

konstitutionsutskottet under senare år vid flera tillfällen

bekräftat att det föreligger en bristande överensstämmelse

mellan religionsfrihetslagens bestämmelser om medlemskap och

bestämmelserna om s.k. negativ religionsfrihet i 2 kap. 2 §

regeringsformen. Mot den bakgrunden är det enligt propositionen

inte möjligt att ersätta de nuvarande medlemskapsreglerna med

nya föreskrifter utan att man samtidigt anpassar dem till

bestämmelserna i 2 kap. 2 § regeringsformen. En sådan anpassning

kräver ytterligare överväganden och samtycke av kyrkomötet.

Utanför den föreslagna lagstiftningen ligger också bl.a. lagen

om kyrkofullmäktigeval och begravningslagen. När det gäller

begravningslagstiftningen hänvisas till att kyrkolagen inte bör

innehålla regler som visserligen i stor utsträckning riktar sig

till Svenska kyrkan och dess pastorat men som också riktar sig

till icke-kyrkliga samhällsorgan och som reglerar allmänt

samhälleliga uppgifter.

Den nya kyrkolagen delas in i elva avdelningar och 47 kapitel.

Den första avdelningen består av endast en paragraf, som

innehåller en sammanfattande uppräkning av de centrala

bestämmelser som tagits in i lagen.

I den andra avdelningen har tagits in de grundläggande

bestämmelser om Svenska kyrkan som trossamfund som i dag finns i

lagen om svenska kyrkan.

Den tredje avdelningen innehåller en hänvisning till

religionsfrihetslagens bestämmelser om medlemskap i Svenska

kyrkan.

Fjärde avdelningen innehåller regler om den kyrkliga

indelningen. I 4 kap. 2 § föreslås en grundläggande föreskrift

om vilka icke-territoriella församlingar som finns inom Svenska

kyrkan. Också bestämmelsen i 4 kap. 4 § andra stycket är ny. Där

slås fast att varje icke-territoriell församling utgör ett

pastorat, vilket överensstämmer med den ordning som redan

gäller. I förhållande till vad som nu gäller innebär förslaget

vidare den förändringen att kyrklig samfällighet ges möjlighet

att också väcka fråga om ändrad församlingsindelning (5 kap. 4

§). Den skyldighet som nu finns för kammarkollegiet att

överlämna vissa ärenden om ändrad pastoratsindelning eller om

samfällighetsbildning till regeringen föreslås falla bort.

Bestämmelsen i 9 kap. 15 § är ny. Enligt denna skall i

indelningsdelegerades arbetsutskott alltid ingå en präst som

ledamot utsedd av domkapitlet. Bestämmelserna i 10 kap. är nya.

Den myndighet som beslutar om indelningsändring eller en

samfällighetsbildning skall fastställa namnet på den kyrkliga

enheten när en ny territoriell församling bildas, vid ändringar

i den territoriella pastoratsindelningen och i

kontraktsindelningen samt när flerpastoratssamfälligheter bildas

eller ändras. I andra fall skall frågor om namn på kyrkliga

enheter prövas av kammarkollegiet.

Den femte avdelningen behandlar den lokala organisationen. I

17 kap. 14 § andra stycket har i överensstämmelse med vad som

gäller för ordförandeskap i kyrkofullmäktige tagits in en

bestämmelse om att ordförandeskapet i direktvalda kyrkoråd och

gemensamma kyrkoråd intill dess kyrkorådet förrättat

ordförandeval skall utövas av den som varit ledamot längst tid.

20 kap. 10 § inehåller en förändring i förhållande till vad som

nu gäller beträffande preskriptionstiden för skadeståndstalan

vid vägrad ansvarsfrihet. Tiden föreslås börja löpa när

fullmäktige eller stämman beslutat vägra ansvarsfrihet.

Sjätte avdelningen innehåller bestämmelser om den regionala

organisationen. Bestämmelsen i 22 kap. 2 § 2 är ny och innebär

att stiftssamfälligheterna får kompetens att främja

församlingsarbete inte bara på teckenspråk, finska och samiska

utan även andra språk. Förslagets 27 kap. 5 § innehåller en ny

bestämmelse i fråga om sammansättningen av domkapitlet i de

stift som har medeltida kyrkor. När domkapitlet i dessa stift

handlägger ärenden som rör domkyrkan skall det utökas med en

lekmannaledamot som skall utses av domkyrkoförsamlingens

kyrkoråd. Vidare föreslås i 27 kap. 7 § en ny bestämmelse i

fråga om behörighetsvilkor för domkapitlets sekreterare att

annan nordisk juristutbildning skall jämställas med svensk jur.

kand.-examen eller juristexamen. Bestämmelsen i 28 kap. 2 § är

också ny. Med stöd av den får ärkebiskopen delegera sina

arbetsuppgifter som stiftschef till biträdande biskopen i

Uppsala stift.

I den sjunde avdelningen Den centrala organisationen tas in

bestämmelser om kyrkomötet, Svenska kyrkans centralstyrelse och

kyrkomötets besvärsnämnd. I förhållande till vad som gäller i

dag föreslås den förändringen att 29 kap. 8 § skall innehålla

att en biskop skall utses som ersättare för ärkebiskopen som

ledamot i Svenska kyrkans centralstyrelse.

Den åttonde avdelningen Biskops- och prästtjänster innehåller

de bestämmelser i prästanställningslagen och de grundläggande

bestämmelser i lagen om offentlig anställning som nu gäller för

dem som har prästtjänster i Svenska kyrkan. Till denna avdelning

(36 kap.) överförs nu gällande bestämmelser om tystnadsplikt i

lagen (1979:926) om tystnadsplikt för präst i svenska kyrkan.

Bestämmelsen i 33 kap. 13 § är ny. Enligt denna får

prästtjänster i nybildat pastorat tillsättas av

indelningsdelegerades arbetsutskott. Genom förslagets 35 kap. 40

§ införs bestämmelser om verkställighetsförbud i fråga om beslut

om löneavdrag som disciplinpåföljd samt om avgångsskyldighet vid

uppnådd pensionsålder i syfte att uppnå full överensstämmelse i

dessa delar med andra statligt reglerade tjänster.

I den nionde avdelningen Kyrkomusiken tas in bestämmelser om

kyrkomusiken i Svenska kyrkan och om kyrkomusiker. Förslaget

innehåller inte någon bestämmelse som ställer upp krav på

medlemskap i Svenska kyrkan som ett allmänt behörighetsvillkor

för anställningar som kyrkomusiker. Bl.a. framhålls att en

författningsreglering i ett sådant avseende skulle kunna

innebära att en kategori anställda lekmän i kyrkokommunerna

skulle komma att särbehandlas på ett inte önskvärt sätt. Det bör

i stället enligt propositionen också i fortsättningen ankomma på

den enskilda kyrkokommunen att bestämma om ett krav på

medlemskap skall ställas upp för den som anställs på en

kyrkomusikertjänst.

Den tionde avdelningen Den kyrkliga egendomen innehåller

bestämmelser om domkyrkor och församlingskyrkor, om

förvaltningen av den kyrkliga jorden samt om kyrkofonden. De

föreslagna bestämmelserna i 38 kap. om församlingskyrkor

motsvaras i dag inte av uttryckliga regler men överensstämmer

med den ordning som tillämpas. I 40 kap. föreslås bestämmelser

med innebörd att ärkebiskopen, stiftsbiskopen eller den biskop

som fullgör stiftsbiskopens uppgifter skall få använda domkyrkan

och andra kyrkor i stiftet för biskopliga ämbetshandlingar.

Präster som tjänstgör i ett pastorat skall för församlingens

gudstjänster och för kyrkliga handlingar som avser någon som

tillhör pastoratet få använda församlingskyrkor och andra kyrkor

i pastoratet. I andra fall krävs enligt förslaget i

överensstämmelse med vad som gäller i dag medgivande till

upplåtelsen av församlingens kyrkoråd. I förslagets 40 kap. 3 §

har utelämnats nuvarande bestämmelse att kyrka inte får upplåtas

för något ändamål som är oförenligt med Svenska kyrkans ordning.

Skälet är att Svenska kyrkans gudstjänstrum numera av

ekumenisk gästfrihet vid behov upplåts också för andra kristna

trossamfunds gudstjänster och kyrkliga handlingar. I 41 kap. om

förvaltningen av kyrklig jord har föreslagits den förändringen i

förhållande till vad som gäller i dag att egendomsnämnden i

stället för kammarkollegium skall företräda kyrklig jord i

ärenden som rör upplåtelse av rätt till vattenkraft.

Bestämmelserna om kyrkofonden i 42 kap. föreslås -- i motsats

till vad som gäller i dag -- bli tillämpliga på de

icke-territoriella pastoraten med undantag för Hovförsamlingen.

I kapitlets 21 § har tagits in en bestämmelse om att

stiftsbidrag också skall kunna beviljas för betalning av

lönekostnader för sekreterare till biträdande biskopen i Uppsala

stift.

I den elfte avdelningen De kyrkliga valen tas in bestämmelser

om val av stiftsfullmäktige, val av ledamöter i domkapitel,

biskopsval och kyrkomötesval samt föreskrifter om proportionellt

valsätt vid kyrkliga val. Däremot hålls föreskrifter om val av

kyrkofullmäktige och direktvalda kyrkoråd utanför kyrkolagen. I

45 kap. om biskopsval föreslås vissa ändringar i förhållande

till nuvarande regler. 2 § innehåller en förändring som innebär

att stiftsstyrelsens ledamöter skall ingå i valkorporationen

tillsammans med domkapitlets ledamöter. Vidare skall samtliga

innehavare av prästtjänster i pastorat i stiftet och i

stiftssamfälligheten samt vikarier på sådana tjänster ha

rösträtt vid valet. Däremot skall inte längre präster som är

föreståndare för diakonianstalt i stiftet ha rösträtt.

Bestämmelserna om val av lekmannaelektorer vid biskopsval

föreslås ändrade på så sätt att utöver vad som nu gäller skall

de pastorat där pastorsadjunkter placerats utse elektorer till

motsvarande antal. Vidare skall inom varje kontrakt det pastorat

som har det största antalet röstberättigade kyrkomedlemmar utse

elektorer till det antal som motsvarar antalet

kontraktsadjunkter i kontraktet. Beträffande biskopsvalen

föreslås slutligen att röstvärdena ändras så att röstvärdena i

fråga om Uppsala stift ändras till fyra, två och ett från sex,

tre och två. I 46 kap. 9 § har föreslagits den förändringen att

det för ledamöter i kyrkomötet skall utses lika många ersättare,

dock minst fyra ersättare i varje stift. I dag gäller att det

dubbla antalet ersättare skall utses. En annan förändring

föreslås i kapitlets 25 §. Valet av ledamöter av kyrkomötet och

deras ersättare skall kunna ske i ett sammanhang också då valet

är proportionellt.

Genom lag om införande av kyrkolagen föreslås förutom 1686 års

kyrkolag ytterligare 34 författningar bli upphävda. Vidare

föreslås en rad övergångsbestämmelser som till väsentlig del rör

de icke-territoriella församlingarna.

En ny lag om proportionellt valsätt föreslås ersätta 1955 års

lag om proportionellt valsätt. Den nya lagen avses omfatta

förutom proportionella val inom kommunfullmäktige, kommunala

indelningsdelegerade och landstingsfullmäktige också

uttryckligen sådana val inom kommunförbunds fullmäktige och bli

tillämplig på styrelsen eller någon annan nämnd i en kommun

eller landsting.

I en ny lag om medlemskap i icke-territoriella församlingar

föreslås föreskrifter bl.a. om medlemskap i dessa församlingar

och om deras upptagningsområden. Enligt förslaget är det i

överensstämmelse med vad som gäller i dag skattemyndigheten där

personen är folkbokförd som prövar frågor om medlemskap i en

icke-territoriell församling och som registrerar medlemskapet.

De övriga 17 lagförslagen avser i huvudsak konsekvensändringar

med anledning av den nya kyrkolagen. Lagen om Svenska kyrkan

föreslås bli upphävd i de delar som inte avser föreskrifter om

kyrkliga ämbetet. De återstående föreskrifterna 12--17 §§ avses

bli upphävda när kyrkomötet har meddelat motsvarande

föreskrifter i kyrklig kungörelse.

Utskottet

Stat--kyrka-frågan

Motionerna

I motion 1991/92:K17 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att

propositionen avslås. Motionärerna hänvisar till att det

understrukits i propositionen att ett samlat lagverk om Svenska

kyrkan är ägnat att framhäva kyrkans identitet som ett i

väsentliga avseenden självständigt trossamfund, men vars

organisation och verksamhet är reglerad av staten. Detta

uttalande tolkas av motionärerna så att regeringen vill lagfästa

fast kyrkan i ett fortsatt statligt kyrkoverk.

Frågorna om relationerna mellan stat och kyrka tas upp i en

rad motioner från allmänna motionstiden bl.a. i motion

1991/92:K611 av Lars Werner m.fl. (v). I denna motion yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till skiljande av stat

och kyrka från den 1 januari 1993 (yrkande 1). De problem som

kan uppstå vid ett principbeslut kan enligt motionärerna lösas

med generösa övergångsregler och väl tilltagen tid för att lösa

praktiska problem.

I motion 1991/92:K213 av Bo Holmberg m. fl. (s) framhålls att

det fortsatta arbetet med stat--kyrka-frågan bör garantera

Svenska kyrkans möjlighet att markera sin identitet som

trossamfund. Detta bör ske samtidigt som goda förutsättningar

för en trygg ekonomi och en demokratisk beslutsstruktur

bibehålls. I en sådan lösning bör ingå en begränsad

ramlagstiftning som reglerar några få grundläggande principer

för Svenska kyrkan, en tryggad ekonomi, förutsättningar att utan

särskilda åtgärder kvarstå som medlem samt tydliga åligganden

för stat och/eller kommun beträffande ansvaret för

kulturskyddade kyrkliga byggnader. Slutresultatet av den

aviserade parlamentariska beredningen bör bli föremål för en

bred remissbehandling och därefter ställningstagande.

I motion 1991/92:K214 av Martin Nilsson (s) framhålls att

statskyrkosystemet som den rest det är från forna tider måste

avvecklas. Det är då enligt motionären viktigt att betona en

strikt neutral syn på religionen och att det inte blir någon

reviderad lösning där kyrkan får behålla exempelvis

beskattningsrätten. En total brytning framhålls som nödvändig.

I motion K616 av Berit Löfstedt m.fl. (s) framhålls att det

vore djupt olyckligt om inte ERK-utredningens omfattande arbete

tas till vara. En parlamentariskt sammansatt beredning bör

tillsättas som nära samarbetar med företrädare för Svenska

kyrkan. Det fortsatta reformarbetet bör enligt motionärerna

inriktas på att ge Svenska kyrkan garantier att kunna verka som

en öppen, demokratisk och rikstäckande folkkyrka samtidigt som

den blir så fri som möjligt i förhållande till staten.

Stat--kyrka-frågans fortsatta beredning tas också upp i motion

K718 av Jan-Erik Wikström och Carl-Johan Wilson (fp).

Motionärerna framhåller att ERK-utredningen självklart måste

sändas ut på bred remiss inom och utom Svenska kyrkan, men

alternativet eller alternativen till de nuvarande relationerna

stat--kyrka måste vara klart formulerade. Vad regering och

riksdag anser om utredningens modeller måste vara klart, annars

diskuterar man i blindo inom de organ som skall svara på

remissen. En parlamentarisk beredning bör enligt motionärerna

tillsättas för att klargöra riksdagspartiernas syn på de olika

alternativen i ERK-utredningen.

Även motion K614 av Gunhild Bolander och Rosa Östh (c)

behandlar stat--kyrka-frågan. Enligt motionärerna bör den

svenska folkkyrkan bevaras i huvudsak inom de ramar för den

samverkan som nu finns mellan kyrka och samhälle.

I motion Jo214 yrkande 3 av Jerzy Einhorn (kds) framhålls att

om och när kyrka och stat skiljs bör åtgärder övervägas för att

staten skall kunna driva in avgifter för samtliga större inom

landet förekommande religiösa samfund.

Utskottets bedömning

Stat--kyrka-frågan har vid ett flertal tidigare tillfällen

behandlats av utskottet. Senast behandlades denna fråga i

november 1991 (1991/92:KU8). Utskottet hänvisade då till den

expertutredning genom hovrättspresidenten Carl-Axel Petri som

pågår i syfte att närmare klargöra Svenska kyrkans ekonomiska

och rättsliga förhållanden (ERK-utredningen).

Utredningen har i januari 1992 lagt fram betänkandet (SOU

1992:9) Ekonomi och rätt i kyrkan. Tre modeller för förändringar

i förhållandet mellan stat och kyrka redovisas. I modell 1 ges

Svenska kyrkan en så självständig ställning som möjligt inom

ramen för ett bevarat konstitutionellt samband med staten.

Modell 2 ger mycket stor frihet för Svenska kyrkan, men

innehåller ändå en viss lagstiftning. Modell 3 innebär att all

lagstiftning avvecklas.

ERK-utredningens betänkande kommer enligt vad som framgår av

budgetpropositionen 1992 (bil. 14 s. 14) att bli föremål för ett

brett samrådsförfarande. För det fortsatta arbetet med angelägna

frågor som rör regleringen av Svenska kyrkans förhållanden bör

enligt budgetpropositionen en särskild beredning tillkallas med

parlamentariskt inslag och med företrädare för kyrkan.

Stat--kyrka-frågan har varit föremål för diskussion under

lång tid. Sedan förutsättningarna för förändrade relationer nu

redovisats av ERK-utredningen föreligger en god grund för det

fortsatta arbetet med frågan. Utskottet förutsätter att

ERK-utredningens betänkande kommer att bli föremål för ett brett

remissförfarande. Enligt utskottet är det angeläget att frågan

om förhållandet mellan kyrka och stat får en grundlig behandling

genom en parlamentarisk beredning och att arbetet bedrivs i

samverkan med företrädare för kyrkan. Vad utskottet anfört bör

ges regeringen till känna. Resultatet av beredningens

överväganden bör avvaktas innan några ställningstaganden görs i

stat--kyrka-frågan från riksdagens sida. Utskottet avstyrker

därför bifall till yrkandena i motionerna K17, K213, K214

yrkandena 1 och 2, K611 yrkande 1, K614, K616, K718 och Jo214

yrkande 3.

Begravningslagen

Motionen

I motion K16 av Stina Eliasson (c) begärs att begravningslagen

skall inarbetas som ny avdelning i kyrkolagen. Motionären

hänvisar till uttalandet i propositionen att alla lagregler av

central betydelse för Svenska kyrkan bör samlas i en ny

kyrkolag. Enligt motionärens mening utgör begravningslagen en

sådan lag som har central betydelse för Svenska kyrkan.

Kyrkomötet

1991 års kyrkomöte förordade att begravningslagen infogas i

den nya kyrkolagen. Första kyrkolagsutskottet framhöll att det

framgår av begravningslagen att begravningsverksamheten är en

angelägenhet för de territoriella pastoraten inom Svenska

kyrkan, varigenom klargjorts att verksamheten är en lagreglerad

uppgift för Svenska kyrkan. Utskottet ansåg att detta var ett

starkt motiv till att begravningslagen bör ingå som en del i den

nya kyrkolagen.

Propositionen

Enligt propositionen bör kyrkolagen inte innehålla regler som

visserligen i stor utsträckning riktar sig till Svenska kyrkan

och dess pastorat men som också riktar sig till icke-kyrkliga

samhällsorgan och som reglerar allmänt samhälleliga uppgifter,

vilket särskilt gäller för begravningslagen.

Utskottets bedömning

I ERK-utredningen framhålls att religionen har spelat en

mycket stor roll för begravningsväsendets utformning men att de

samhälleliga intressena vid sidan härav gör sig gällande. Den

rena begravningsverksamheten kan därför inte sägas vara en rent

kyrklig uppgift.

Utskottet gör inte någon annan bedömning. I likhet med

regeringen anser utskottet därför att begravningslagen inte bör

införlivas i den nya kyrkolagen. Motion K16 avstyrks

följaktligen.

Medlemskap i Svenska kyrkan

Motionerna

Medlemskapsfrågan tas upp i flera motioner från den allmänna

motionstiden bl.a. i den tidigare nämnda motion K611 av Lars

Werner m.fl. (v) om kyrkans skiljande från staten. Medlemskap i

Svenska kyrkan bör enligt motionen (yrkande 2) bygga på aktivt

medlemskap. Det obligatoriska medlemskapet i statskyrkan bör

därför upphävas. I motion K203 av Ingela Mårtensson (fp)

framhålls att staten bör ta initiativ i frågan utan att avvakta

den pågående utredningen inom Svenska kyrkan. Motionären begär

en sådan ändring i 2 kap. 2 § regeringsformen och

religionsfrihetslagen att motsättningen mellan dessa lagrum

undanröjs. De övergångsbestämmelser som införts i

regeringsformen, eftersom religionsfrihetslagens bestämmelser

strider mot regeringsformens fri- och rättighetskatalog, har nu

gällt i 12 år och riskerar att bli permanenta, vilket inte kan

vara avsikten med övergångsbestämmelserna.

Också i motion K601 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) begärs

ett initiativ av regeringen i syfte att undanröja motsättningen

mellan 2 kap. 2 § regeringsformen och religionsfrihetslagen. På

grund av den långa tid som förflutit sedan riksdagen gjorde ett

klart ställningstagande vad gäller denna uppenbara motsättning

är det enligt motionärerna nu helt nödvändigt att riksdagen,

utan sidoblickar på ett långt utdraget och motsägelsefullt

kyrkligt utredningsarbete, ger tydligt besked om sin inställning

till regeringsformens fri- och rättighetsförklaring och dess

förhållande till de nu gällande medlemskapsreglerna.

Ulla Tillander och Stina Eliasson (c) framhåller i motion K204

att regeringsformens uppenbarligen oklara stadgande om den

positiva och den negativa religionsfriheten bör förtydligas så

att det klart framgår att även trossamfund av folkkyrkokaraktär

kan finnas och fungera i vårt land i enlighet med sin syn, tro

och ordning. Dessförinnan bör emellertid regeringen redovisa för

riksdagen vilka möjligheter det finns för dessa trossamfund att

verka i vårt land.

Propositionen

I propositionen föreslås i denna del endast att det i 3 kap. 1

§ kyrkolagen görs en hänvisning till medlemskapsreglerna i

religionsfrihetslagen. Regeringen framhåller att

religionsfrihetslagens bestämmelser inte har ansetts förenliga

med bestämmelserna i grundlagen till skydd för den s.k. negativa

religionsfriheten och hänvisar till att konstitutionsutskottet

sedan 1983 årligen behandlat medlemskapsfrågan och vid ett

flertal tillfällen därvid bekräftat den bristande

överensstämmelsen mellan regeringsformen och

religionsfrihetslagen.

Utskottets bedömning

ERK-utredningen tar också upp frågan om medlemskapet i Svenska

kyrkan och understryker att det är en principiell fråga som kan

och bör lösas oberoende av den grundläggande frågan om Svenska

kyrkans relation till staten. Utredningen pekar på att frågan om

religionsfrihetslagens bestämmelser om medlemskap i Svenska

kyrkan strider mot regeringsformens skydd för den negativa

religionsfriheten varit föremål för diskussioner i den juridiska

doktrinen men understryker att när regeln om den negativa

religionsfriheten tillskapades valde man att uttryckligen

föreskriva att reglerna om medlemskap i Svenska kyrkan gäller

utan hinder av bestämmelserna i 2 kap. 2 § regeringsformen.

Därmed tog riksdagen definitiv ställning.

Utskottet förutsätter att medlemskapsfrågan kommer att bli

föremål för behandling under den parlamentariska beredningen av

ERK-utredningens betänkande och att därvid även beaktas vad

utredningen anfört om att frågan bör kunna lösas oberoende av

stat--kyrka-frågan. Enligt utskottets mening saknas anledning

att föregripa detta beredningsarbete. Motionerna K611 yrkande 2,

K203, K601 och K204 yrkandena 1 och 2 avstyrks följaktligen.

Vissa kyrkorådsfrågor

Motionerna

Liisa Rulander (kds) begär i motion K18 yrkande 3 att

övergångsbestämmelsen till 17 kap. kyrkolagen skall innehålla en

befrielse för Finska församlingen från skyldigheten att förrätta

val till kyrkorådet under 1992.

I motion K609 från den allmänna motionstiden av Monica Öhman

och Bruno Poromaa (s) tas frågan om kyrkorådens sammansättning

upp. Motionärerna anser att kyrkoherde som inte är

förtroendevald utan självskriven ledamot inte bör ha

beslutanderätt. En sådan rätt bör förbehållas de folkvalda

ledamöterna. Däremot bör kyrkoherden kunna tillerkännas

förslags- och yttranderätt i likhet med vad som gäller för

biskoparna i kyrkomötet.

Propositionen

Propositionens förslag till lag om införande av kyrkolagen

innehåller i 5 § en övergångsbestämmelse till 17 kap. i

kyrkolagen med innebörd att för varje icke-territoriell

församling skall kyrkoråd utses under november eller december

1992 för åren 1993 och 1994.

I propositionen föreslås beträffande kyrkoherdens

självskrivenhet i kyrkorådet inte någon förändring i förhållande

till vad som gäller i dag. Enligt 17 kap. 5 § i

kyrkolagsförslaget är kyrkoherden ledamot i kyrkorådet. Övriga

ledamöter väljs direkt eller av kyrkofullmäktige eller

kyrkostämman (6 resp. 8 §).

Utskottets bedömning

Beträffande frågan om kyrkoråd i Finska församlingen anser

utskottet att övervägande skäl talar för att sammansättningen av

kyrkoråden i de icke-territoriella församlingarna inför

kyrkolagens ikraftträdande anpassas till vad som gäller för

övriga församlingar i Svenska kyrkan. Motion K18 yrkande 3

avstyrks följaktligen.

När det härefter gäller frågan om kyrkoherdes självskrivenhet

i kyrkorådet vill utskottet hänvisa till vad som i förarbetena

till församlingslagen (prop. 1987/88:31 s. 97) framhållits om

att det från kyrklig synpunkt ansetts angeläget att det

självskrivna ledamotskapet kvarstår oförändrat. Det var enligt

departementschefen mot bakgrund av den s.k. dubbla ansvarslinjen

i Svenska kyrkan naturligt att den som har ansvaret för

gudstjänsten och förkunnelsen i församlingen är ledamot av

församlingskyrkorådet som har till uppgift att främja

gudstjänstlivet och församlingsvården. Med hänsyn till

kyrkoherdens centrala ställning bl.a. som arbetsledare och till

att så många viktiga och för församlingsvården väsentliga beslut

flyttades till pastoratsnivå fann han det rimligt att

kyrkoherden också blev självskriven ledamot i

pastoratskyrkorådet.

Enligt ERK-utredningen kan kyrkorådets ställning som

församlingens eller samfällighetens förvaltande och

verkställande organ bevaras i sina nuvarande former också vid en

framtida relationsförändring. Den dubbla ansvarslinjens princip,

dvs. kombinationen av folkligt ansvar och en prästerlig

ämbetsförvaltning, som inte är underställd de demokratiskt valda

organen, bör enligt utredningen finnas kvar även i framtiden.

Liksom för närvarande bör det enligt utredningen finnas en

obligatorisk prästerlig representation i beredande och

verkställande organ bl.a. på församlingsnivå.

Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att göra en annan

bedömning än den regeringen gjort i fråga om kyrkoherdes

självskrivenhet i kyrkorådet. Motion K609 avstyrks följaktligen.

Tillsättning av kyrkoherde

Motionen

I motion K18 av Liisa Rulander (kds) (yrkande 2 ) begärs att

den s.k. tredjegångstillsättningen inte skall tillämpas inom

Finska församlingen. Kyrkorådet bör få göra kyrkoherdevalet alla

tre gånger. Enligt motionen har kyrkorådet bättre

förutsättningar än domkapitlet att bedöma i Finland utbildade

sökandes kompetens och meriter rättvist.

Propositionen

Enligt regeringens förslag skall föreskrifterna i den nya

kyrkolagen om prästanställningar i sin helhet tillämpas också på

präster anställda i icke-territoriella pastorat. I 33 kap. 10 §

i kyrkolagsförslaget föreskrivs att första och andra gången av

tre, när en tjänst som kyrkoherde blir ledig i ett pastorat,

tillsätts den i ett enförsamlingspastorat av kyrkorådet. Var

tredje gång tjänsten som kyrkoherde blir ledig i ett pastorat

tillsätts den av domkapitlet (11 §). Dessa bestämmelser

överensstämmer i sak med vad som gäller i dag för de

territoriella församlingarna. Av 4 kap. 4 § framgår att varje

icke-territoriell församling utgör ett pastorat. Enligt

regeringens mening är det värdefullt om domkapitlet får samma

roll i fråga om de arbetsledande tjänsterna i de icke-

territoriella pastoraten som de i dag har för de övriga

pastoraten.

Utskottets bedömning

Utskottet vill understryka vad som framhållits i propositionen

om att den föreslagna ordningen med s.k.

tredjegångstillsättningar självfallet inte hindrar att

kyrkoråden i församlingarna i likhet med vad som gäller i dag

aktivt deltar i arbetet med rekryteringen av nya präster.

Sålunda bör till kyrkoherdetjänsten i Finska församlingen kunna

hämtas präster från Finland, om de i övrigt uppfyller de

behörighetskrav som gäller för präster i Svenska kyrkan. Denna

ordning bör som regeringen framhållit kunna upprätthållas också

vid tredjegångstillsättningar utan någon särskild

författningsreglering. Övervägande skäl talar mot denna bakgrund

för att också tillsättningsförfarandet för kyrkoherdetjänster i

Finska församlingen anpassas till vad som gäller i övriga

församlingar i Svenska kyrkan. Motion K18 yrkande 2 avstyrks

följaktligen.

Tystnadsplikt

Motionen

I motion K19 av Göran Åstrand och Bertil Danielsson (m) begärs

att i bestämmelsen om tystnadsplikt i 36 kap. 1 §

kyrkolagsförslaget i stället för "Den som i Svenska kyrkans

ordning har vigts till det kyrkliga ämbetet" skall anges "Den

som i Svenska kyrkans ordning har vigts till präst, biskop,

diakon eller diakonissa". Konsekvensändringar bör göras i 36

kap. 5 § rättegångsbalken och 1 kap. 10 § sekretesslagen. Enligt

motionärerna innebär vigningen till biskop, präst, diakon eller

diakonissa i Svenska kyrkans ordning ett livslångt uppdrag från

kyrkans sida och likaledes åtagande från den vigdes sida. Det är

därför av särskild betydelse såväl för den vigde som för Svenska

kyrkans trovärdighet som trossamfund att det särskilda uppdraget

för kyrkan respekteras. Det är alltså i detta avseende ingen

skillnad mellan de olika uppdragen.

Propositionen

I propositionen hänvisas till att kyrkomötet i Den svenska

kyrkohandboken I föreskrivit att den kyrkliga handlingen bikt

och därmed sammanhängande själavårdande samtal bara får ledas av

en präst. Vidare hänvisas till den nyligen införda bestämmelsen

i 7 kap. 33 § sekretesslagen som innebär att inte bara präster

utan även diakoner, diakonissor och andra anställda inom Svenska

kyrkans församlingsvårdande verksamhet har tystnadsplikt i fråga

om uppgifter om enskildas personliga förhållanden som de inom

ramen för sin anställning har fått del av. Något behov av att

utsträcka tystnadsplikten till uppgifter som erhållits utanför

denna verksamhet har enligt propositionen inte kommit fram.

Beträffande tystnadsplikten för biskoparna sägs i propositionen

att enligt praxis inom Svenska kyrkan biskopsvigs bara den som

dessförinnan prästvigts. Samtliga biskopar i Svenska kyrkan

omfattas därför av tystnadsplikten.

Kyrkomötet

Både 1989 och 1991 års kyrkomöte har förordat en sådan

tystnadspliktsbestämmelse som föreslås i motionen.

Utskottets bedömning

Beträffande prästernas tystnadsplikt har i propositionen

understrukits att en avgörande förutsättning för att ett

själavårdande samtal skall bli meningsfullt är att det som

kommer fram där stannar mellan samtalsparterna. En annan

omständighet av betydelse är att tystnadsplikten inte är knuten

till de samtal som förs inom ramen för prästens utövande av en

tjänst utan till det förhållandet att vigning ägt rum. En präst

har således tystnadsplikt för de uppgifter som kommit fram under

ett själavårdande samtal även om han eller hon inte

upprätthåller en tjänst.

Liknande skäl gör sig enligt utskottet gällande beträffande

diakoner och diakonissor. För att även sådana själavårdande

samtal som äger rum utanför ramen för Svenska kyrkans

församlingsvårdande verksamhet skall kunna omfattas av

tystnadsplikten bör övervägas om inte bestämmelsen i 36 kap. 1 §

kyrkolagen borde utvidgas till att gälla diakoner och

diakonissor, vilka i likhet med prästerna vigts i Svenska

kyrkans ordning. Frågan bör emellertid utredas ytterligare.

Utskottet tar således inte någon slutlig ställning. Det bör

ankomma på regeringen att på lämpligt sätt behandla frågan och

återkomma till riksdagen i saken. Vad utskottet anfört bör ges

regeringen till känna. Motion K19 i denna del får därmed anses

tillgodosedd.

Kyrkomusiker

Motionen

I motion K19 av Göran Åstrand och Bertil Danielsson (m) begärs

att 37 kap. i kyrkolagen skall få en ny paragraf, 11 a §, av

följande lydelse: "Behörig att inneha en tjänst eller ett

långtidsvikariat på en tjänst som organist eller kantor är bara

den som är medlem i Svenska kyrkan."

Motionärerna understryker att medlemskap måste vara ett krav

för kyrkomusikern inte minst med tanke på den roll denne spelar

i gudstjänstliv och kyrkliga handlingar.

Propositionen

I propositionen hänvisas till att nu gällande lag (1989:8) om

kyrkomusiken i svenska kyrkan inte föreskriver något allmänt

behörighetsvillkor för kyrkomusikertjänster. Regeringen anser

att det inte nu finns skäl att göra en annan bedömning än den

riksdagen gjorde 1988 när lagen infördes. Dessutom framhålls att

en författningsreglering torde kunna innebära att en

kategori anställda lekmän i kyrkokommunerna kommer att

särbehandlas på ett icke önskvärt sätt. Enligt regeringens

mening bör det också i fortsättningen ankomma på den enskilda

kyrkokommunen att bestämma om ett krav på medlemskap skall

ställas upp för den som anställs på en kyrkomusikertjänst.

Kyrkomötet

1991 års kyrkomöte har förordat att kyrkolagsförslaget

kompletteras med en bestämmelse om att medlemskap i Svenska

kyrkan skall vara ett behörighetskrav för innehav av

kyrkomusikertjänst. Första kyrkolagsutskottet framhöll att det

framför allt av principiella skäl är motiverat med ett sådant

villkor och att de skäl som i olika sammanhang anförts mot en

sådan ordning inte väger tillräckligt tungt.

Utskottet

Frågan om medlemskap i Svenska kyrkan som behörighetsvillkor

för anställningar som kyrkomusiker har behandlats av riksdagen i

samband med införandet av lagen om kyrkomusiken i svenska

kyrkan. Med anledning av en motion i frågan hänvisade

kulturutskottet (1988/89:KrU6) till att reglerna om medlemskap

övervägs inom Svenska kyrkan samt till en rekommendation som

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund utfärdat om

att det vid ledigförklarande av befattningar inom

församlingarnas verksamhet som avser gudstjänstliv, undervisning

m.m. uppställs krav på medlemskap i Svenska kyrkan. Mot den

bakgrunden avstyrkte kulturutskottet den yrkade lagregleringen.

Utskottet anser i likhet med regeringen att det inte nu finns

skäl att göra en annan bedömning än den riksdagen tidigare

gjort. Det skall enligt utskottets mening inte heller bortses

ifrån att en författningsreglering, som regeringen framhållit,

kan innebära en icke önskvärd särbehandling av en kategori

anställda lekmän i kyrkokommunerna. Motion K19 i denna del

avstyrks följaktligen.

Förvaltning av kyrkobyggnader och kyrklig jord

Motionen

I motion K611 (yrkande 3) av Lars Werner m.fl. begärs att en

fond eller stiftelse inrättas för kyrkobyggnader och kyrkomark

som ett led i skiljandet av kyrkan från staten.

Utskottet

Enligt ERK-utredningens mening bör en naturlig utgångspunkt

vara att den kyrkliga egendomen även vid längre gående

relationsförändring mellan staten och kyrkan skall stå till

kyrkans förfogande. Utredningen pekar på olika vägar att reglera

frågan.

Frågan om den kyrkliga egendomens ställning har ett starkt

samband med stat--kyrka-frågan. Också i detta avseende bör

enligt utskottets mening beredningen av ERK-utredningens

betänkande avvaktas. Motion K611 yrkande 3 avstyrks.

Kyrkofonden

Motionerna

Liisa Rulander (kds) begär i motion K18 (yrkande 1) att Finska

församlingen inte skall anslutas till kyrkofonden. Om detta inte

är möjligt bör uppskov till år 2003 medges. Finska församlingens

budget skulle inte tåla den kostnad om två miljoner, som skulle

bli följden av församlingens anslutning till fonden. Följden

skulle bli att man tvingades reducera verksamheten och minska

antalet anställda, som redan nu är minimalt.

I motion K608 av Anders Svärd (c) från den allmänna

motionstiden begärs att kyrkofondens styrelse skall avskaffas

och att det samlade ansvaret för Svenska kyrkans ekonomi flyttas

från regeringen och kyrkofondens styrelse till kyrkomötet och

Svenska kyrkans centralstyrelse. Motionären hänvisar till att

kyrkan förutsätts klara finansieringen av sina uppgifter inom

ramen för sin beskattningsrätt och med stöd av den omfattande

insamlingsverksamhet som av tradition förekommer. Motiven för

statsmaktens engagemang i utseendet av kyrkofondsstyrelse och

förordnande av dess ordförande sägs inte längre föreligga.

Propositionen

Genom 42 kap. 2 § föreslås bestämmelserna om kyrkofonden bli

tillämpliga också på de icke-territoriella församlingarna,

vilket inte är fallet i dag. Dock skall Hovförsamlingen inte

omfattas av bestämmelserna.

En tillämpning av bestämmelserna innebär i praktiken ökade

kostnader för de icke-territoriella församlingarna. De får

betala allmän kyrkoavgift, samtidigt som inget av pastoraten har

ett så lågt skatteunderlag och en så låg skattekraft att allmänt

utjämningsbidrag kan beviljas dem. Församlingarna kan dock

enligt vad som framhålls i propositionen beviljas strukturbidrag

och kyrkobyggnadsbidrag. Enligt regeringens uppfattning bör, med

undantag för Hovförsamlingen, de icke-territoriella

församlingarna, eftersom de är pastorat i Svenska kyrkan med

egen utdebiteringsrätt, solidariskt delta i samma

utjämningssystem som de territoriella pastoraten.

Utskottets bedömning

Beträffande Finska församlingens anslutning till kyrkofonden

anser utskottet att övervägande skäl talar för att församlingen

i samband med kyrkolagens ikraftträdande också i detta hänseende

anpassas till vad som gäller för övriga församlingar inom

Svenska kyrkan. Motion K18 yrkande 1 avstyrks följaktligen.

Utskottet behandlade i november 1991 en motion om avskaffande

av kyrkofondens styrelse med ungefär samma innehåll som motion

K608 (1991/92:KU8). Utskottet avstyrkte motionsyrkandet med

hänvisning till ERK-utredningens pågående arbete.

I betänkandet (SOU 1992:9) Ekonomi och rätt i kyrkan

framhåller ERK-utredningen att det med skäl kan ifrågasättas om

staten bör ha det avgörande inflytandet över kyrkofondens

förvaltning. Den kyrkliga verksamheten finansieras nämligen helt

av kyrkans egna medel. Så länge statsbidrag utgick till

kyrkofonden framstod det statliga inflytandet som naturligt. Mot

bakgrund av att Svenska kyrkan står för sina egna kostnader

talar enligt utredningen övervägande skäl för att det avgörande

inflytandet över fondens tillgångar bör tillkomma kyrkan. Ett

kyrkligt inflytande sägs kunna skapas genom att

styrelsefunktionen för kyrkofonden överflyttas till Svenska

kyrkans centralstyrelse och uppgiften att fastställa budget

tillades kyrkomötet.

Utskottet förutsätter att också denna fråga kommer att

behandlas under beredningen av ERK-utredningens betänkande. I

avvaktan på detta saknas enligt utskottets mening anledning för

riksdagen att besluta om ett sådant tillkännagivande till

regeringen som föreslås i motion K608. Motionen avstyrks.

Medlemskap i icke-territoriella församlingar

Motionen

I motion K19 av Göran Åstrand och Bertil Danielsson (m) tas

upp några frågor som rör medlemskap och upptagningsområde.

Beträffande de båda tyska församlingarna (Tyska S:ta Gertruds i

Stockholm och Göteborgs tyska församling) begärs att

upptagningsområdet utsträcks till att gälla Stockholms resp.

Göteborgs stift i stället för förslagets Stockholms resp.

Göteborgs kommun. När det gäller Hovförsamlingen bör

begränsningen av upptagningsområdet till Stockholm ersättas av

en bestämmelse utan geografisk begränsning. Vidare bör även

föreskrivas att de vilkas anställning vid Kungliga Hovstaterna

och Kungliga Staberna upphört på grund av åldersskäl skall vara

medlemmar i Hovförsamlingen i stället för att, som i den

föreslagna bestämmelsen, medlemskapet anknyts till

pensionsavgång. Slutligen föreslås att lagens

övergångsbestämmelser ändras så att den som är medlem i

respektive församling vid utgången av år 1992 kvarstår som

medlem om han inte begärt utträde, oavsett folkbokföringskommun.

Propositionen

I propositionen sägs att det föreligger vissa tekniska problem

som uppkommer om en församlings upptagningsområde omfattar mer

än en kommun. Det rör frågor om beskattning, om val av

kyrkofullmäktige och om gravrätt. Regeringen är därför inte

beredd att utan ytterligare utredning föreslå en sådan ordning.

Enligt regeringens mening bör därför tills vidare

församlingarnas nuvarande upptagningsområden i princip inte

ändras.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens bedömning att de nationella

icke-territoriella församlingarnas upptagningsområden inte kan

utvidgas över kommungränserna utan ytterligare utredningsarbete

främst i fråga om val till kyrkofullmäktige. Dessa hinder gör

sig dock inte på samma sätt gällande i fråga om Hovförsamlingen.

Redan enligt regeringens förslag gäller att medlemmar av

Kungliga Huset inte behöver vara folkbokförda i Stockholms

kommun, vilket överensstämmer med den nu gällande ordningen. En

utvidgning i detta hänseende beträffande de kategorier som

omfattas av bestämmelsen i förslagets 11 § framstår enligt

utskottets mening som en godtagbar ordning. Utskottet

tillstyrker således motion K19 i denna del. Utskottet vill också

förorda en något annan lydelse av 11 § 2. lagen om medlemskap i

icke-territoriella församlingar, varigenom bestämmelsen även

omfattar dem som av åldersskäl lämnat sin anställning utan att

erhålla pension från den anställningen. Motion K19 i denna del

är mot denna bakgrund tillgodosedd.

Successionsordningen

Motionen

I motion K225 av Karin Pilsäter (fp) begärs att 4 §

successionsordningen upphävs. Enligt motionen bör Konungen,

drottningen, prinsar och prinsessor befrias från den andliga

ofrihet som 4 § successionsordningen innebär.

Bakgrund

4 § successionsordningen lyder:

Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att

Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, såsom

den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala

mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola

ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma

lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till

samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten.

Enligt punkt 14 i övergångsbestämmelserna till 1974 års

regeringsform gäller fortfarande 2 § i 1809 års regeringsform.

4 § successionsordningen fick sin nuvarade lydelse den 1

januari 1980 i samband med införande av kvinnlig tronföljd.

I propositionen om kvinnlig tronföljd (prop. 1977/78:71 s. 13)

hänvisade departementschefen till att frågan om huruvida kravet

på viss religionstillhörighet skall upprätthållas också i

framtiden skulle komma att aktualiseras under det kommande

arbetet med regleringen av förhållandet mellan kyrkan och

staten. Vid riksdagsbehandlingen av propositionen avslogs ett

motionsyrkande med samma innebörd som motion K225.

Utskottets bedömning

Utskottet vill hänvisa till att frågan om kravet på viss

religionstillhörighet för statschefen och tronarvingarna kan

komma att aktualiseras i det aviserade beredningsarbetet i

frågan om regleringen av Svenska kyrkans förhållanden. Utskottet

är inte berett att föregripa resultatet av detta arbete. Motion

K225 avstyrks följaktligen.

Gravvårds utseende

Motionen

Elisabeth Fleetwood (m) hänvisar i motion K612 till att 15 §

andra stycket lagen om gravrätt föreskriver att länsstyrelsen

vid vite får förelägga gravrättsinnehavare att ta bort en

anordning varigenom en grav försetts med gravvård eller annan

anordning i strid med vad upplåtaren har föreskrivit. Enligt

motionären bör i frågor av denna typ stor respekt visas

gravrättsinnehavarens önskan, och det vore därför lämpligt att i

lagen införa någon typ av bestämmelse om att upplåtaren bör visa

hänsyn gentemot gravrättsinnehavarens önskan att välja gravvård.

Bakgrund

Lagen (1963:537) om gravrätt m.m. upphävdes den 1 januari 1991

då begravningslagen (1990:1144) trädde i kraft. Enligt 7 kap. 25

§ begravningslagen får gravplatsen förses med gravanordning, om

det inte strider mot vad som är avsett att gälla för den del av

begravningsplatsen där gravplatsen är belägen. I 7 kap. 26 §

föreskrivs att gravrättsinnehavaren bestämmer gravanordningens

utseende och beskaffenhet. Detsamma gäller gravens utsmyckning

och ordnande i övrigt. Upplåtaren får dock besluta om de

begränsningar i gravrättsinnehavarens bestämmanderätt som är

nödvändiga för att tillgodose en god gravkultur. I 9 kap. 4 §

begravningslagen föreskrivs att en gravrättsinnehavare som har

försett en gravplats med en gravanordning eller någon annan

anordning i strid mot vad upplåtaren har beslutat får av

länsstyrelsen vid vite föreläggas att ta bort anordningen.

De ändringar i denna del som begravningslagen innebär i

förhållande till gravrättslagen hade enligt förarbetena (prop.

1990/91:10 s. 115) till främsta syfte att tydligare ange

gravrättsinnehavarens rätt att bestämma om gravvården eller

någon annan gravanordning och att samtidigt renodla de

möjligheter till begränsningar av denna rätt som kunde behövas

för att upplåtaren skall kunna fullgöra sin skyldighet att

behålla begravningsplatsen i ordnat och värdigt skick. Vidare

underströks att det är gravrättsinnehavaren som bestämmer

gravanordningars utseende och beskaffenhet och gravplatsens

utsmyckning och ordnande i övrigt. Det är sålunda enligt

propositionen i grunden hans eller hennes värderingar eller

tolkning av den avlidnes önskemål av vad som är värdigt,

estetiskt tilltalande eller annars passande som skall få fälla

utslaget.

Utskottets bedömning

I samband med de ändringar av begravningslagstiftningen som

trädde i kraft den 1 januari 1991 betonades i förarbetena att

det i grunden är gravrättsinnehavarens värderingar eller

tolkning av den avlidnes önskemål som skall vara avgörande för

hur en gravvård skall se ut. Det kan mot denna bakgrund

förutsättas att gravrättsupplåtaren inom ramen för god

gravkultur visar gravrättsinnehavarens önskemål om gravvård

erforderlig hänsyn och respekt. Ett tillkännagivande till

regeringen är därför enligt utskottets mening inte påkallat.

Utskottet avstyrker följaktligen motion K612.

Vissa övriga frågor

Sedan ärkebiskopen numera begärt sitt entledigande fr.o.m. den

1 april 1993 har fråga uppkommit om inte det kommande valet av

ärkebiskop bör ske med tillämpning av reglerna i den nya

kyrkolagen även om valet kan behöva äga rum före den 1 januari

1993. Enligt utskottets mening talar övervägande skäl för en

sådan ordning. Utskottet förordar därför att en

övergångsbestämmelse till 45 kap. i kyrkolagen intas i lagen om

införande av kyrkolagen och att en konsekvensändring till detta

görs i lagens 1 §.

Vidare bör beaktas att skatteutskottet nyligen har förordat

(prop. 1991/92:100, bil. 8, SkU18) att den andel av

församlingsskatten som skall betalas av den som inte är medlem i

Svenska kyrkan skall sänkas från 30 % till 25 %. Till följd

härav bör 42 kap. 13 § förslaget till kyrkolag ändras i

motsvarande mån. Det har även framkommit att det numera saknas

behov av punkt 6 i övergångsbestämmelse till lagen (1989:8) om

kyrkomusiken i Svenska kyrkan. Förslaget till lag om införande

av kyrkolagen bör därför ändras i detta avseende. I förevarande

lagstiftningssammanhang bör också i 16 kap. 1 § sekretesslagen

(1980:100) göras en konsekvensändring till riksdagens nyligen

fattade beslut (1991/92:KU24) om tystnadsplikt för

EFTA-delegationen.

De i propositionen framlagda lagförslagen tillstyrks i övrigt

med de ändringar som förordats i det föregående. De av utskottet

föreslagna ändringarna i regeringens lagförslag redovisas i

bilaga 2--4.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande stat--kyrka-frågan

att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:K213,

1991/92:K616 och 1991/92:K718 samt med avslag på motionerna

1991/92:K214 yrkandena 1 och 2, 1991/92:K611 yrkande 1,

1991/92:K614 och 1991/92:Jo214 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört om en parlamentarisk

beredning,

men. (v) - delvis

2. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen avslår motion 1991/92:K17,

men. (v)-delvis

3. beträffande begravningslagen

att riksdagen avslår motion 1991/92:K16,

4. beträffande medlemskap i Svenska kyrkan

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K203, 1991/92:K204

yrkanden 1 och 2, 1991/92:K601 och 1991/92:K611 yrkande 2,

res. (fp)- motiv.

5. beträffande kyrkorådet i Finska församlingen

att riksdagen avslår motion 1991/92:K18 yrkande 3,

6. beträffande kyrkoherdes självskrivenhet i kyrkorådet

att riksdagen avslår motion 1991/92:K609,

7. beträffande tillsättning av kyrkoherde

att riksdagen avslår motion 1991/92:K18 yrkande 2,

8. beträffande tystnadsplikt

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:K19 i denna del

dels antar 36 kap. 1 § i regeringens förslag till

kyrkolag,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

9. beträffande kyrkomusiker

att riksdagen avslår motion 1991/92:K19 i denna del,

10. beträffande förvaltning av kyrkobyggnader och kyrklig

jord

att riksdagen avslår motion 1991/92:K611 yrkande 3,

11. beträffande kyrkofonden

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K18 yrkande 1 och

1991/92:K608,

12. beträffande successionsordningen

att riksdagen avslår motion 1991/92:K225,

men. (v) - delvis

13. beträffande gravvårds utseende

att riksdagen avslår motion 1991/92:K612,

14. beträffande allmän kyrkoavgift

att riksdagen antar 42 kap. 13 § i regeringens förslag till

kyrkolag, dock med den ändringen att paragrafens andra stycke i

stället erhåller följande lydelse:

Vid beräkningen av den allmänna kyrkoavgiften skall det antal

skattekronor som hänför sig till personer som inte är medlemmar

av Svenska kyrkan minskas med 75 procent,

15. beträffande grundläggande föreskrifter om Svenska kyrkan

m.m.

att riksdagen i den ordning som anges i punkt 9 första stycket

övergångsbestämmelserna till regeringsformen antar a) 2 kap.

och 29 kap. 1--13 §§ i regeringens förslag till kyrkolag,

b) 2 § i regeringens förslag till lag om införande av

kyrkolagen,

c) regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1982:942)

om svenska kyrkan,

16. beträffande kyrkolagen i övrigt

att riksdagen antar 1, 3--28 kap., 29 kap. 14--33 §§, 30--35

kap., 36 kap. 2 §, 37--41 kap., 42 kap. 1--12 och 14--28 §§ samt

43--47 kap. i regeringens förslag till kyrkolag,

17. beträffande lagen om införande av kyrkolagen i övrigt

att riksdagen

dels antar 1, 3--15 §§ i regeringens förslag till lag om

införande av kyrkolagen med den ändringen att 1 och 14 §§

erhåller den i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade

lydelsen,

dels antar utskottets förslag till 16 § med rubrik,

18. beträffande medlemskap i icke-territoriella

församlingar

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:K19 i denna del

antar regeringens förslag till lag om medlemskap i

icke-territoriella församlingar med den ändringen att 11 §

erhåller den i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade

lydelsen,

19. beträffande sekretesslagen

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

sekretesslagen med den ändringen att 16 kap. 1 § erhåller den i

bilaga 4 som Utskottets förslag betecknade lydelsen,

20. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till:

a) lag om proportionellt valsätt,

b) lag om ändring i rättegångsbalken,

c) lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda

bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av

skatt, m.m.,

d) lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,

e) lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

f) lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval,

m.m.,

g) lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av

hyresfastighet m.m.,

h) lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,

i) lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar

och andra författningar,

j) lag om ändring i lagen (1979:412) om kommunala

indelningsdelegerade,

k) lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

l) lag om ändring i kommunalförbundslagen (1985:894),

m) lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223),

n) lag om ändring i lagen (1991:482) om införande av

folkbokföringslagen (1991:481),

o) lag om ändring i kommunallagen (1991:900),

p) lag om upphävande av tre författningar om kungörande i

kyrka.

Stockholm den 31 mars 1992

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil

Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina

Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Sören Lekberg (s), Torgny

Larsson (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd),

Ulla Pettersson (s), Inger René (m), Lisbeth Staaf-Igelström

(s), Elvy Söderström (s) och Göran Åstrand (m).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Medlemskap i Svenska kyrkan (mom. 4 -- motiveringen)

Ylva Annerstedt (fp) anser att den del av utskottets yttrande

på s. 12 som börjar med "ERK-utredningen tar" och slutar med

"definitiv ställning" bort ha följande lydelse:

Som utskottet tidigare år konstaterat föreligger en

motsättning mellan regeringsformens regelsystem och gällande

religionsfrihetslag. Utskottet har under de senaste åren

hänvisat till ERK-utredningens arbete. ERK-utredningen har

numera redovisat sitt arbete. Enligt utredningens bestämda

mening råder det inte någon tvekan om att reglerna om

medlemskapet i Svenska kyrkan är oförenliga med regeringsformens

bestämmelser om skydd för den negativa föreningsrätten.

Utredningen hänvisar i detta sammanhang till att man valde att

uttryckligen föreskriva att reglerna om medlemskap i Svenska

kyrkan gäller utan hinder av bestämmelserna i 2 kap. 2 §

regeringsformen. Därmed tog enligt utredningen riksdagen

definitiv ställning för att medlemskapsreglerna inte kunde anses

förenliga med bestämmelserna i 2 kap. 2 § regeringsformen. För

att religionsfrihetslagens regler om medlemskap i Svenska kyrkan

inte skulle vara grundlagsstridiga krävdes sålunda enligt

riksdagen en övergångsbestämmelse. Övergångsbestämmelsen har nu

gällt i över 15 år och riskerar att betraktas som permanent.

Enligt utskottets mening strider en sådan ordning mot syftet med

en övergångsbestämmelse. Det är mot denna bakgrund, som även

framgår av vad ERK-utredningen framhållit, angeläget att frågan

får en snar lösning.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Johan Lönnroth (v) anför:

1. Stat--kyrka-frågan (mom. 1 och 2)

Sambandet stat--kyrka framstår i dag som en anakronism och bör

som framhålls i motion K611 yrkande 1 upphöra. Det kan förefalla

negativt för kyrkan och den kyrkliga verksamheten att skiljas

från staten. Svenska kyrkan spelar tillsammans med andra kristna

trossamfund eller samfund som bygger på en religiös trosriktning

emellertid en viktig roll i vårt samhälle. De problem som kan

uppstå kan lösas med generösa övergångsregler och väl tilltagen

tid för att lösa praktiska problem. Det är angeläget att den

aviserade parlamentariska beredningens arbete bedrivs i

samverkan med företrädare inte bara för Svenska kyrkan utan

också för samfund av skilda trosinriktningar.

I propositionen hävdas att ett samlat lagverk om Svenska

kyrkan är ägnat att framhäva kyrkans identitet som ett i

väsentliga avseenden självständigt trossamfund, men vars

organisation och verksamhet är reglerad av staten. Detta får

tolkas så att regeringen vill lagfästa fast kyrkan i ett

fortsatt statligt kyrkoverk. Detta är som framhålls i motion K17

inte bara odemokratiskt, det är också förnedrande för aktiva och

övertygade kristna.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad som

anförts om den parlamentariska beredningens arbete samt att

regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om

kyrkans skiljande från staten. Vidare bör propositionen avslås.

2. Medlemskapet i Svenska kyrkan (mom. 4)

ERK-utredningen tar också upp frågan om medlemskapet i Svenska

kyrkan och understryker att det är en principiell fråga som kan

och bör lösas oberoende av den grundläggande frågan om Svenska

kyrkans relation till staten. Utredningen pekar på att frågan om

huruvida religionsfrihetslagens bestämmelser om medlemskap i

Svenska kyrkan strider mot regeringsformens skydd för den

negativa religionsfriheten varit föremål för diskussioner i den

juridiska doktrinen men understryker att när regeln om den

negativa religionsfriheten tillskapades valde man att

uttryckligen föreskriva att reglerna om medlemskap i Svenska

kyrkan gäller utan hinder av bestämmelserna i 2 kap. 2 §

regeringsformen. Därmed tog riksdagen definitiv ställning.

Frågan har därefter vid flera tillfällen under senare år

behandlats av riksdagen utan att riksdagen ändrat sitt tidigare

ställningstagande. Det råder därför enligt utredningens bestämda

mening ingen tvekan om att reglerna om medlemskapet i Svenska

kyrkan är oförenliga med regeringsformens bestämmelser om skydd

för den negativa föreningsrätten.

Det måste förutsättas att medlemskapsfrågan kommer att bli

föremål för behandling under den parlamentariska beredningen av

ERK-utredningens betänkande och att därvid även tas fasta på vad

utredningen anfört om att frågan bör lösas också oberoende av

stat--kyrka-frågan.

3. Successionsordningen (mom. 12)

Det strider uppenbarligen mot bestämmelserna om den negativa

religions- och föreningsfriheten i 2 kap. 2 § regeringsformen

att påtvinga statschefen och hans familj en viss religion.

Bestämmelserna i 4 § successionsordningen liksom den fortfarande

gällande bestämmelsen i 2 § 1809 års regeringsform framstår som

ett brott mot medborgerliga fri- och rättigheter. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag om upphävande av dessa båda

bestämmelser.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

1, 2 och 12 borde ha hemställt:

1. beträffande stat--kyrka-frågan

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:K611 yrkande 1

och med avslag på motionerna 1991/92:K213, 1991/92:K616,

1991/92:K718, 1991/92:K214 yrkandena 1 och 2, 1991/92:K614 och

1991/92:Jo214 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna

vad ovan anförts,

2. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K17 avslår

propositionen,

12. beträffande successionsordningen

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:K225 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.

I proposition 1991/92:85 framlagda lagförslag nr 2--5, 7--22

Bilaga 1

Bilaga 2

Bilaga 3

Bilaga 4