Bet. 1991/92:KU36

Konstitutionsutskottets betänkande

1991/92:KU36

Intresserepresentation i vissa myndighetsstyrelser m.m.

(prop. 1991/92:123)

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

Bilaga 1

1991/92

KU36

Sammanfattning

I proposition 1991/92:123 föreslås att

intresserepresentationen slopas i vissa statliga myndigheters

styrelser inom arbetsmarknadsområdet. I stället skall för

ledningen av dessa myndigheter gälla de allmänna riktlinjer för

styrelsernas sammansättning i myndigheterna under regeringen som

riksdagen har godkänt genom det s.k. verksledningsbeslutet.

Vidare föreslås vissa ändringar i lagen (1962:381) om allmän

försäkring i fråga om förfarandet när ledamöter utses i

socialförsäkringsnämnderna. Ändringarna avses gälla från

den 1 juli 1992. I ärendet föreligger tre motioner.

Konstitutionsutskottet har, efter att ha inhämtat yttranden

från socialförsäkringsutskottet och arbetsmarknadsutskottet,

avstyrkt motionsyrkandena och i huvudsak tillstyrkt

propositionens förslag. De socialdemokratiska ledamöterna har

reserverat sig; vidare föreligger en meningsyttring.

Propositionen

I proposition 1991/92:123 om slopande av

intresserepresentation i vissa statliga myndigheters styrelser

har regeringen (finansdepartementet) föreslagit att riksdagen

1. antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om

ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. godkänner att intresserepresentationen i vissa statliga

myndigheters styrelser slopas i enlighet med vad som sägs i

propositionen.

Propositionens lagförslag framgår av bilaga 1.

Motionerna

1991/92:K20 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om bibehållandet av intresserepresentationen i arbetslivscentrum

och övriga myndigheter.

1991/92:K21 av Thage G Peterson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen beslutar att avslå proposition 1991/92:123.

1991/92:K22 av Harriet Colliander (nyd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att intresserepresentationen snarast bör

avskaffas i myndigheters styrelser, i domstolar eller i

domstolsliknande organ.

Ärendets beredning

Utskottet har inhämtat yttranden från

socialförsäkringsutskottet (1991/92:SfU2y) och

arbetsmarknadsutskottet (1991/92:AU6y). Yttrandena fogas till

betänkandet som bilaga 2 och 3.

Utskottet

Bakgrund

För ledningen av andra statliga myndigheter än affärsverk och

nämnder finns i princip tre grundmodeller. En innebär att

verkschefen ensam har den yttersta beslutanderätten, en annan

att det vid sidan av verkschefen också finns ett rådgivande

organ. Den tredje och vanligaste modellen vid medelstora och

större myndigheter är en verksstyrelse med verkschefen som

ordförande. Genom verksledningsbeslutet (prop. 1986/87:99,

KU29, rskr. 226) fastställdes även riktlinjer för hur

myndigheternas ledning borde utformas.

Vad gäller styrelsernas sammansättning låg det enligt

propositionen inte något allmänt intresse i att eftersträva

representativitet i styrelsen för olika grupper i samhället. I

vissa speciella undantagsfall, där det föreligger stora fördelar

i att intresseavvägningar och samförstånd kan uppnås på

myndighetsnivån, fanns emellertid skäl att sätta samman

styrelserna så att intressena balanserades. Därvid nämndes

arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen och

AMU-styrelsen; även i statens jordbruksnämnd borde liksom

tidigare olika berörda intressen bli representerade.

Konstitutionsutskottet framhöll i sitt betänkande att

lekmannastyrelsens sammansättning måste bestämmas från fall till

fall med beaktande av de uppgifter som myndigheten i fråga har.

Beträffande vissa styrelser på arbetsmarknads- och

jordbruksområdet borde, som föreslagits i propositionen,

dittillsvarande form för intresserepresentation finnas kvar.

Även i andra styrelser kunde det enligt utskottet bli aktuellt

att hämta styrelseledamöter från intresseorganisationer på grund

av den sakkunskap som är representerad där. Utskottet förutsatte

emellertid att det allmänna medborgerliga omdöme som företräds

av personer i de folkvalda församlingarna skulle få en stark

representation i lekmannastyrelserna.

I en vpk-motion hade tanken på intresseföreträdare avvisats.

M-motionärer, vilka förordat att lekmannastyrelserna endast hade

en rådgivande roll, såg inte skäl för någon särlösning på

arbetsmarknads- och jordbruksområdet. På dessa punkter förelåg

reservationer vilka avslogs.

Utskottsmajoriteten godkände således propositionens förslag

till riktlinjer beträffande styrelsernas sammansättning (mom.

33) och riksdagen följde utskottet.

Myndighetschefens samt styrelsens ansvar och uppgifter har

sedermera preciserats i verksförordningen (1987:1100) och i

instruktioner för myndigheterna.

Regeringen beslutade i februari 1992 att tillsätta en

utredning (Fi 1992:03) med uppgift att se över

förvaltningsmyndigheternas ledningsformer m.m. Utredningen skall

enligt sina direktiv (dir. 1992:10) -- mot bakgrund av att de

allmänna villkoren för de statliga myndigheternas verksamhet

successivt har förändrats, varvid nämns fortlöpande delegering

av verksamhetsansvar och ekonomiskt ansvar -- bl.a. utreda

verksstyrelsens relation till verkschefen och dess ställning i

myndigheten. Behovet av lekmannastyrelser skall prövas

förutsättningslöst. En annan utgångspunkt skall vara att

intresserepresentation inte bör finnas på ledningsnivå. I

förekommande fall skall sådan representation äga rum i

rådgivande organ. För vissa domstolsliknande eller

rättstillämpande organ kan, om särskilda skäl föreligger,

intresserepresentation likväl övervägas att behållas.

Utredningen skall även pröva om en återgång till kollegium som

ledningsform i vissa myndigheter kan vara ändamålsenlig.

Uppdraget bör i sin helhet vara slutfört före utgången av 1992.

I detta sammanhang kan erinras om att verksledningsbeslutet

inte gäller domstolar. Den nyss berörda utredningen avser

emellertid som nämnts även vissa domstolsliknande eller

rättstillämpande organ m.m. Frågor om domstolarnas organisation

behandlades tidigare inom domstolsutredningen. Dess uppdrag i

denna del återkallades emellertid i november 1991, och frågorna

-- däribland om specialdomstolarna -- bearbetades i stället inom

justitiedepartementet (prop. 1991/92:100, bilaga 3, s. 9). I

departementspromemorian Domstolsväsendet -- organisation och

administration i framtiden (Ds 1992:38) konstateras att starka

skäl talar för att specialdomstolarna avskaffas och att deras

verksamheter inordnas i de vanliga domstolarna. En närmare

utredning av dessa frågor kommer inom kort att äga rum inom

justitiedepartementet. Redan nu föreslås i promemorian att

regeringsrätten fr.o.m. den 1 juli 1993 i princip tar över

försäkringsöverdomstolens uppgift att vara högsta instans inom

socialförsäkringsområdet. Departementspromemorian har

remitterats.

Närmare om propositionen m.m.

Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) begärde i en skrift till

regeringen i februari 1991 att intresserepresentationen i vissa

verksstyrelser m.m. skulle avskaffas. Samtidigt förklarade

föreningen att man inte hade för avsikt att vidare medverka i

nominering av ledamöter i myndighetsstyrelser. Sedan årsskiftet

1991/1992 är till följd av detta platser i vissa styrelser

vakanta.

Vad gäller regionala och lokala styrelser har regeringen efter

framställningar från arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och

arbetarskyddsstyrelsen (ASS) i ett beslut i januari 1992

konstaterat, att det förhållandet att SAF inte lämnat några

förslag inte hindrar att AMS och ASS utser andra personer i

länsarbetsnämnder resp. yrkesinspektionsnämnder.

I propositionen anför finansminister Anne Wibble att det

enligt hennes mening är av avgörande betydelse för en effektiv

och väl fungerande förvaltning att den styrs utan hänsyn till

organisationers och andra intressegruppers särintressen. En

intresserepresentation i beslutande organ i förvaltningen kan

leda till diffusa ansvarsförhållanden och en oklar

rollfördelning mellan myndigheter och intresseorganisationer;

myndigheternas verksamhet kan komma att utvecklas i korporativ

riktning.

Principen om intresserepresentation i vissa styrelser är att

se som en del av de riktlinjer för myndigheternas ledning som

riksdagen godkände i samband med verksledningsbeslutet.

Regeringen anser sig därför på kort sikt -- dvs. vid sidan av

den tillsatta utredningen -- förhindrad att, utan en ny anmälan

för riksdagen, genomföra mera omfattande förändringar av

styrelseformerna för de berörda myndigheterna. Mot bakgrund av

en inom regeringskansliet utarbetad, remissbehandlad promemoria

föreslås förändringar vilka begränsas till de fall som

aktualiserats med anledning av att SAF inte längre medverkar vid

nomineringar. Styrelseledamöter kan visserligen utses även om en

intresseorganisation inte har lämnat något förslag. Då uppnås

emellertid enligt propositionen inte den avsedda balansen mellan

olika intressegrupper.

Till följd av det anförda föreslås att riksdagen godkänner att

riktlinjerna i verksledningsbeslutet, till den del de avser

intresserepresentation, upphävs. Därigenom kommer huvudprincipen

i verksledningsbeslutet för myndighetsstyrelsers sammansättning

att gälla för de styrelser som hittills har haft

intresserepresentation. Det blir därefter en uppgift för

regeringen att för dessa myndigheter bestämma hur ledningen

skall utformas. Därvidlag nämns att regeringen kommer att ta

ställning till huruvida de här aktuella myndigheterna skall vara

s.k. enrådighetsverk eller ha styrelse eller rådgivande organ

eller eventuellt en kombination av de olika modellerna.

Myndigheter med omfattande verksamhet eller medelsförvaltning

förutskickas emellertid ha en lekmannastyrelse.

Som en särskild fråga tas upp frågan om representation på kort

sikt i socialförsäkringsnämnderna. Den tidigare nämnda, nyligen

tillsatta utredningen skall även ta upp frågan om representation

på lång sikt i socialförsäkringsnämnderna.

Lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) har i 18 kap.

bestämmelser om allmänna försäkringskassor, vilka finns i varje

landstingskommun resp. i kommun som inte tillhör en

landstingskommun. I en allmän försäkringskassa skall finnas en

styrelse och en eller flera socialförsäkringsnämnder. De senare

har till uppgift att avgöra frågor om rätt till förtidspension,

särskild efterlevandepension, handikappersättning, vårdbidrag

och vissa andra förmåner. Regeringen utser nämndens ordförande.

Av de övriga ledamöterna utses tre av riksförsäkringsverket

(RFV) efter förslag av organisationer på arbetsmarknaden och

ytterligare tre av landstinget (kommunfullmäktige). Vidare finns

sex suppleanter vilka utses på motsvarande sätt (18 kap. 20 §).

RFV har hittills inhämtat förslag från SAF, Företagarnas

riksorganisation och LRF samt från LO, TCO och SACO innan de nu

aktuella ledamöterna och suppleanterna utses.

För tiden från den 1 juli 1992 är ett tiotal ledamots- och

suppleantplatser i socialförsäkringsnämnderna vakanta till följd

av den ståndpunkt SAF har intagit.

Enligt propositionen skall riksförsäkringsverket som hittills

utse tre ledamöter och tre suppleanter i

socialförsäkringsnämnderna. I syfte att på kort sikt lösa den

uppkomna situationen förordas emellertid den ändringen att

verket får möjlighet att utse ledamöter och suppleanter utan att

inhämta förslag från någon organisation. Detta förutsätter den

ändring i 18 kap. 20 § AFL som framgår av bilaga 1.

Det finns för närvarande 26 allmänna försäkringskassor och 167

socialförsäkringsnämnder i landet. Enligt ett nyligen framlagt

och av riksdagen godtaget förslag om ändring i 18 kap. 1, 7 och

20§§AFL öppnas en möjlighet att slå samman såväl

försäkringskassor som socialförsäkringsnämnder (prop.

1991/92:106, SfU8, rskr. 232). I sådant fall beslutar regeringen

om fördelningen mellan landsting resp. mellan landsting och

kommun när det gäller val av de ledamöter dessa organ skall

utse. Författningsändringarna skall träda i kraft den 1 juli

1992.

Vidare skall ILO-konventionen nr 88 om den offentliga

arbetsförmedlingens organisation uppmärksammas. Den förutsätter

bl.a. en avgiftsfri offentlig arbetsförmedling. Enligt

konventionen skall lämpliga anordningar vidtas för att genom

rådgivande nämnder trygga samverkan med representanter för

arbetsgivare och arbetstagare vid den offentliga

arbetsförmedlingens organiserande och verksamhet samt när

riktlinjer dras upp för dess fortsatta utveckling (artikel 4). I

proposition 1991/92:123 slås fast att de förpliktelser som

Sverige har tagit på sig genom att tillträda konventionen lika

väl kan tillgodoses genom rådgivande organ, knutna till en

myndighets ledning. I det sammanhanget framhålls i propositionen

också att rådgivande organ eller referensgrupper kan vara ett

värdefullt tillskott till ledningskompetensen även hos andra

myndigheter.

Ett särskilt avsnitt i propositionen har rubriken Nuvarande

omfattning av intresserepresentation. Där redovisas en genomgång

av de författningsbestämmelser där ordningen med

intresserepresentation eller annan medverkan i

nomineringsförfarandet för arbetsmarknadens parter finns

inskrivna. Resultatet blev sammanfattningsvis att sådana

bestämmelser finns i 21 författningar, varav sju är lagar. Det

anges att flera rör domstolar eller andra, i vissa fall

domstolsliknande, organ med rättstillämpande funktioner. Dessa

har i propositionen inte bedömts vara aktuella i detta

sammanhang med undantag för socialförsäkringsnämnderna.

Sju förordningar har däremot bedömts vara relevanta i

sammanhanget. De organ med intresserepresentation som berörs är:

arbetarskyddsstyrelsen, arbetstidsnämnden och

yrkesinspektionsnämnderna, arbetsmiljöinstitutets styrelse,

AMU-styrelsen och de regionala AMU-myndigheternas styrelser,

arbetslivscentrums styrelse, AMS styrelse, AMS

personalansvarsnämnd, länsarbetsnämnderna och

arbetsförmedlingsnämnderna, den centrala arbetslivsfondens

styrelse och de regionala arbetslivsfondernas styrelser samt

arbetsmiljöfondens styrelse.

Motionerna m.m.

Arbetslivscentrum tillkom 1976 för att bedriva

tvärvetenskapligt forsknings- och utvecklingsarbete, bl.a. i

frågor om inflytande i arbetslivet. Åtta av styrelsens tio

ledamöter representerar arbetsmarknadens parter. Riksdagen har

beslutat att arbetslivscentrum skall omorganiseras till ett

renodlat forskningsinstitut (prop. 1990/91:69, AU16, rskr. 166).

Denna omstrukturering pågår för närvarande, och den nya

organisationen beräknas kunna träda i kraft den 1 juli 1992

(prop. 1991/92:100, bilaga 11, s. 30).

Motion K20 av Bo Finnkvist m.fl. (s) gäller

intresserepresentationen såväl i arbetslivscentrums styrelse som

i övriga nu aktuella myndigheter. Just på arbetsforskningens

område måste enligt motionärerna en utomvetenskaplig prövning

vara stark och kontinuerlig. Det är därför viktigt att parterna,

som har nära tillgång till problemen i arbetslivet, bereds

möjligheter att delta i styrelsen. Motionärerna begär ett

tillkännagivande om att intresserepresentationen bör bibehållas

i arbetslivscentrums styrelse och i övriga nu aktuella

myndigheters styrelser; av detta följer att propositionen bör

avslås i denna del.

I motion K21 av Thage G Peterson m.fl. (s) framhålls att

propositionen är ett rent beställningsverk av SAF. Något annat

motiv för regeringsförslagen än att SAF inte längre vill vara

representerat i de aktuella organen redovisas inte. Motionärerna

delar inte heller uppfattningen att principen om

intresserepresentationen med dess krav på balans står och faller

med att de berörda intresseorganisationerna deltar i

nomineringsförfarandet. Ledamöter som representerar det privata

näringslivet kan utses utan förslag från SAF. Vidare betonas den

särskilda betydelsen av att socialförsäkringsnämnderna har

tillgång till den kompetens som arbetsmarknadens parter tillför.

Därvid erinras om att arbetsgivarna har fått ett utökat ansvar i

rehabiliteringsfrågor, vilket gör det än mer angeläget att

representanter från näringslivet finns med i

socialförsäkringsnämnderna. Slutligen anförs att -- bortsett

från de principiella invändningarna -- det inte finns något skäl

att föregripa den utredning som skall behandla bl.a.

intresserepresentationen. I motion K21 yrkas således avslag på

propositionen.

Motion K22 av Harriet Colliander (nyd) vidgar

frågeställningen. Det påpekas att intresserepresentation i dag

förekommer i domstolar och domstolsliknande organ med

rättstillämpande funktioner. Dessa omfattas emellertid inte av

propositionens förslag. I motionen anförs att det

korporativistiska samhället måste brytas upp. Därför förordas

ett tillkännagivnade om att intresserepresentationen snarast bör

avskaffas i myndigheters styrelser, i domstolar eller i

domstolsliknande organ -- i vart fall komma till användning

endast i sådana fall där det befinns oundgängligen nödvändigt.

Regeringen bör enligt motionen återkomma till riksdagen med ett

sådant förslag.

Utskottets bedömning

Förvaltningsmyndigheternas ledningsformer m.m. på lång sikt

ses över av en särskild utredning. En sådan genomlysning kommer

även att omfatta behovet av lekmannastyrelser och frågan om

intresserepresentation. Utskottet delar emellertid den åsikt som

har kommit till uttryck i propositionen om att den nu uppkomna

situationen kräver åtgärder på kort sikt, eftersom den enligt

verksledningsbeslutet för vissa fall eftersträvade balansen

mellan olika intressegrupper inte kan upprätthållas.

Med intresserepresentation förstås i det nu aktuella

sammanhanget att representanter för arbetsmarknadens parter

utses som ledamöter m.m. i styrelser efter att ha nominerats av

resp. organisation. De föreslagna förändringarna i fråga om

intresserepresentationen i vissa statliga myndigheters styrelser

-- samtliga på arbetsmarknadsområdet -- är mot den angivna

bakgrunden befogade.

Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande i anslutning till

en ILO-konvention på arbetsförmedlingsområdet berört behovet av

rådgivande organ eller referensgrupper. Dessa kan vara ett

värdefullt tillskott till ledningskompetensen även hos andra

myndigheter. Genom sådana organ finns förutsättningar för att

ett väl fungerande samarbete, som kan ha etablerats i

hittillsvarande styrelsearbete, kan fortsätta. Därmed bör enligt

konstitutionsutskottets mening också redovisade betänkligheter

mot att slopa intresserepresentationen i vissa fall kunna

undanröjas.

Utskottet har således inte något att invända mot vad

regeringen har föreslagit beträffande intresserepresentationen i

vissa statliga myndigheters styrelser på arbetsmarknadsområdet.

På grund härav samt då det inte finns några skäl att göra avsteg

från de nu redovisade principiella övervägandena beträffande

arbetslivscentrum avstyrker utskottet motion K20 och motion K21

i denna del.

I propositionen föreslås även en ändring i 18 kap. 20 § lagen

(1962:381) om allmän försäkring (AFL), som gäller

socialförsäkringsnämndernas sammansättning. Utskottet gör

här en motsvarande bedömning. Det kan erinras om vad

socialförsäkringsutskottet har uttalat i sitt yttrande. De

synpunkter som i denna del har förts fram i motion K21 kan

beaktas av riksförsäkringsverket när verket skall utse ledamöter

och suppleanter i nämnderna. Därvid bör eftersträvas att få även

representanter för näringslivet att åta sig uppdrag i nämnderna

för att sammansättningen skall bli så allsidig som möjligt.

Med det anförda tillstyrks propositionen och avstyrks motion

K21 även i denna del. Utskottet har emellertid, med beaktande av

riksdagens beslut den 29 april 1992 (prop. 1991/92:106, SfU8,

rskr. 232) om ändringar med verkan från den 1 juli 1992 i bl.a.

18 kap. 20 § AFL -- promulgerade genom ett regeringsbeslut den

7 maj 1992, SFS 1992:275 -- gjort därav föranledda ändringar i

propositionens lagförslag.

Enligt direktiven till utredningen om

förvaltningsmyndigheternas ledningsformer m.m. skall en

utgångspunkt vara att intresserepresentation inte bör finnas på

ledningsnivå. Genom utredningen och de överväganden i övrigt som

pågår när det gäller intresserepresentation i domstolar är

enligt utskottets mening motion K22 i huvudsak tillgodosedd.

Något uttalande behövs således inte från riksdagens sida och

motionen kan därför avstyrkas.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande intresserepresentation i vissa statliga

myndigheters styrelser på arbetsmarknadsområdet

att riksdagen med avslag på motion 1991/92:K20 och motion

1991/92:K21 i denna del godkänner vad som förordats i

propositionen,

res. (s) - delvis

2. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring

att riksdagen med avslag på motion 1991/92:K21 i denna del

samt med anledning av regeringens förslag antar följande förslag

till lag om ändring i lagen (1992:275) om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:275) om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 18 kap. 20 § lagen (1962:381) om

allmän försäkring i paragrafens lydelse enligt lagen (1992:275)

om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 kap.

20 §

En En

socialförsäkringsnämnd socialförsäkringsnämnd

skall bestå av sju skall bestå av sju

ledamöter. Av dessa utses ledamöter. Av dessa utses

en ledamot, som skall vara en ledamot, som skall vara

nämndens ordförande, av nämndens ordförande, av

regeringen. Av de övriga regeringen. Av de övriga

ledamöterna utses tre av ledamöterna utses tre av

riksförsäkringsverket riksförsäkringsverket

efter förslag av och väljs tre av

organisationer på landstinget. Om kassans

arbetsmarknaden och väljs verksamhetsområde utgörs

tre av landstinget. Om kassans av en kommun, skall tre

verksamhetsområde utgörs ledamöter väljas av

av en kommun, skall tre kommunfullmäktige i

ledamöter väljas av stället för av

kommunfullmäktige i landstinget. Om en kassas

stället för av verksamhetsområde

landstinget. Om en kassas bestämts av regeringen

verksamhetsområde enligt 1 §, beslutar

bestämts av regeringen regeringen om fördelningen

enligt 1 §, beslutar mellan landsting respektive

regeringen om fördelningen mellan landsting och kommun

mellan landsting respektive när det gäller val av de

mellan landsting och kommun tre sistnämnda

när det gäller val av de ledamöterna. Nämnden

tre sistnämnda utser inom sig en vice

ledamöterna. Nämnden ordförande.

utser inom sig en vice

ordförande.

För var och en av de av För var och en av de av

riksförsäkringsverket riksförsäkringsverket

utsedda ledamöterna skall, utsedda ledamöterna skall

efter förslag i samma verket utse en suppleant.

ordning som enligt första För de ledamöter som har

stycket, en suppleant utses. valts av landstinget eller

För de ledamöter som har kommunfullmäktige skall

valts av landstinget eller lika många suppleanter

kommunfullmäktige skall väljas.

lika många suppleanter

väljas.

Bestämmelserna i 7 § fjärde stycket om val av ledamöter eller

suppleanter i styrelse för allmän försäkringskassa skall

tillämpas vid landstingets och kommunfullmäktiges val av

ledamöter eller suppleanter i socialförsäkringsnämnd.

res. (s) - delvis

3. beträffande intresserepresentation i övrigt

att riksdagen avslår motion 1991/92:K22.

res. (s) - delvis

Stockholm den 19 maj 1992

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Birger

Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina Rönnung (s), Ylva

Annerstedt (fp), Sören Lekberg (s), Torgny Larsson (s), Harriet

Colliander (nyd), Inger René (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s),

Henrik S Järrel (m), Elvy Söderström (s), Jan Bergqvist (s),

Christina Linderholm (c) och Roland Lében (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Sören Lekberg, Torgny

Larsson, Lisbeth Staaf-Igelström, Elvy Söderström och Jan

Bergqvist (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar

med "Förvaltningsmyndigheternas ledningsformer" och på s. 8

slutar med "därför avstyrkas" bort ha följande lydelse:

Regeringen hävdar att principen om intresserepresentation i

vissa styrelser på arbetsmarknadsområdet inte längre kan

upprätthållas i och med att SAF inte längre vill delta i

nomineringen av styrelseledamöter. Utskottet kan inte ansluta

sig till denna uppfattning. Inte heller kan utskottet godta

regeringens slutsats att det inte längre finns motiv för att

undanta dessa styrelser från vad som följer av

verksledningsbeslutet.

Enligt utskottets mening måste propositionen betecknas som ett

rent beställningsverk från SAF. I en framställning förra året

till den dåvarande regeringen angav SAF som sin uppfattning att

intresseorganisationer inte bör representeras i beslutande

myndighetsstyrelser utan enbart ha en rådgivande funktion. SAF

vill således inte längre vara representerad i beslutande organ

och fullföljer denna ståndpunkt med att underlåta att nominera

styrelseledamöter till platser som skall återbesättas. Av detta

agerande från SAF:s sida följer med regeringens synsätt att

principen om intresserepresentation med krav på balans mellan

olika intressegrupper inte längre kan upprätthållas. Utskottet

har som nämnts en annan mening.

Det är i och för sig riktigt att det har varit en strävan att

få en intresserepresentation som är balanserad mellan

arbetsmarknadens parter. När nu en part inte längre vill vara

representerad, kan detta emellertid inte rimligen anföras som

motiv för att slopa representationen också för övriga parter och

därmed låta SAF ensam avgöra om intresserepresentationen skall

vara kvar. Det är av stort värde att arbetsmarknadens parter

också i fortsättningen kan nominera ledamöter i styrelserna på

arbetsmarknadsområdet. Ledamöter som representerar det privata

näringslivet kan utses utan SAF:s medverkan.

Utöver de ovan anförda principiella invändningarna mot

regeringens förslag kan hänvisas till den kommitté som

regeringen nyligen har tillsatt för en översyn av myndigheternas

ledningsformer m.m. Enligt direktiven ingår även frågan om

intresserepresentation. Förslag med den inriktning regeringen

har aktualiserat i den föreliggande propositionen bör lämpligen

bedömas i samband med övervägandena kring de förslag kommittén

kommer att avge.

Det anförda gäller med minst lika stor tyngd beträffande

socialförsäkringsnämnderna. För deras del tillkommer att

den kunskap om arbetsmarknadsmässiga förhållanden, som

arbetsmarknadens parter tillför, har kommit att få särskild

betydelse genom arbetsgivarnas nyligen utökade ansvar för

rehabiliteringsfrågor.

Av det anförda följer att utskottet kan ge sin anslutning till

motionerna K20 och K21. Utskottets sammanfattande bedömning blir

således att riksdagen, med bifall till motion K21 och med

anledning av motion K20, bör avslå proposition 1991/92:123.

Mot angiven bakgrund föreligger inte heller anledning att

tillmötesgå synpunkterna i motion K22, vilken därför avstyrks.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande intresserepresentation i vissa statliga

myndigheters styrelser på arbetsmarknadsområdet

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K21 i denna del

samt med anledning av motion 1991/92:K20 avslår proposition

1991/92:123 i denna del,

2. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K21 i denna del

avslår propositionens lagförslag,

3. beträffande intresserepresentation i övrigt

att riksdagen avslår motion 1991/92:K22.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Johan Lönnroth (v) anför:

Enligt Vänsterpartiets mening är för statliga myndigheter den

parlamentariska lekmannastyrelsen bäst skickad som form för

politisk insyn samt för att garantera uppföljningen av

riksdagens och regeringars beslut. Jag är därför av principiella

skäl motståndare till intresserepresentation.

Bilaga 1

Socialförsäkringsutskottets yttrande

1991/92:SfU2y

Bilaga 2

Slopande av intresserepresentation i vissa statliga

myndigheters styrelser

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 2 april 1992 beslutat bereda

socialförsäkringsutskottet tillfälle att yttra sig över

proposition 1991/92:123 om slopande av intresserepresentation i

vissa statliga myndigheters styrelser jämte motioner i frågan.

Socialförsäkringsutskottet, som begränsar sitt yttrande till

frågan om slopande av intresserepresentationen i

socialförsäkringsnämnderna vid de allmänna försäkringskassorna,

får anföra följande.

Allmänna försäkringskassor, f.n. 26 stycken, finns i varje

landstingskommun resp. i kommun som inte tillhör en

landstingskommun. I en allmän försäkringskassa skall finnas en

styrelse och en eller flera socialförsäkringsnämnder.

Enligt ett nyligen framlagt och av riksdagen antaget förslag

om ändring i 18 kap. 1, 7 och 20§§lagen (1963:362) om allmän

försäkring (AFL) öppnas en möjlighet att slå samman såväl

försäkringskassor som socialförsäkringsnämnder

(prop.1991/92:106, SfU8, rskr. 232) Författningsändringarna

skall träda i kraft den 1 juli 1992.

Förtroendemannainflytandet i försäkringskassornas beslutande

organ ansågs redan vid tillkomsten av AFL ha stor betydelse.

Varje försäkringskassa fick en styrelse med befogenhet att, i

den mån inte annat var särskilt föreskrivet, besluta i de

ärenden som kassan hade att behandla. För beslut i ärenden

angående förtidspensioner m.m. skulle det finnas en eller flera

pensionsdelegationer i varje kassa. Dessutom skulle det finnas

försäkringsnämnder för varje kommun inom kassans geografiska

område. I pensionsdelegationerna ingick bl.a. två av

riksförsäkringsverket utsedda ledamöter som skulle ha särskild

erfarenhet av arbetsförhållanden.

Pensionsdelegationerna och försäkringsnämnderna avskaffades år

1987 och ersattes av socialförsäkringsnämnder (prop. 1985/86:73,

SfU 12, rskr. 142). Socialförsäkringsnämnderna, f.n. 167

stycken, avgör frågor om rätt till förtidspension, särskild

efterlevandepension, handikappersättning, vårdbidrag och vissa

andra förmåner. Nämnderna består av sju ledamöter. Regeringen

utser nämndens ordförande. Av de övriga ledamöterna utses tre av

riksförsäkringsverket (RFV) efter förslag av partsorganisationer

på arbetsmarknaden och väljs tre av landstinget, eller om

kassans verksamhetsområde utgörs av en kommun, av

kommunfullmäktige. Vidare finns sex suppleanter vilka utses på

motsvarande sätt. RFV har hittills inhämtat förslag från Svenska

arbetsgivareföreningen (SAF), Företagarnas riksorganisation och

LRF samt från LO, TCO och SACO innan de nu aktuella ledamöterna

och suppleanterna utses.

I förarbetena till bestämmelserna om socialförsäkringsnämnder

sägs att nämnderna beslutar i ärenden vilka har stor betydelse

för den försäkrade från trygghets- och försörjningssynpunkt

samtidigt som ärendena ofta inrymmer betydande inslag av

skälighetsbedömningar. Nämnderna bör ha en så bred och allsidig

representation som möjligt från det egna försäkringsområdet. I

första hand bör således personer som är bosatta inom nämndens

område komma i fråga. Av de tre personer som utses av RFV bör

två föreslås från arbetstagarsidan och en från den inte

offentliga arbetsgivar- eller egenföretagarsidan. Därigenom

tillgodoses enligt förarbetena behovet av kunskap om

arbetsmarknadsmässiga förhållanden. Det framhölls särskilt att

dessa och övriga ledamöter, vilka ej utses av regeringen, inte

skall agera som representanter för det ena eller andra intresset

utan utifrån sina erfarenheter och kunskaper objektivt bedöma

ärendena.

Riksdagen gjorde på förslag av socialförsäkringsutskottet en

ändring i det av regeringen framlagda lagförslaget för att klart

markera att även representanter för egenföretagarsidan kunde

beredas plats i nämnderna.

Av den förevarande propositionen 1991/92:123 framgår att SAF i

en framställning till regeringen i februari 1991 begärde att

intresserepresentationen i vissa verksstyrelser m.m. skulle

slopas. Samtidigt förklarade föreningen att man inte hade för

avsikt att vidare medverka i nominering av ledamöter i

myndighetsstyrelser. Framställningen avsåg även

socialförsäkringsnämnderna. Inom regeringskansliet utarbetades

därefter en regeringspromemoria, Intresserepresentation i vissa

verksstyrelser m.m.

Enligt promemorian bör i ett längre perspektiv

intresserepresentationen ses som en fråga rörande de allmänna

principerna för myndigheternas ledning och som därför bör

övervägas i den nyligen tillsatta utredningen (Fi 1992:03, dir.

1992:10) med uppdrag att se över förvaltningsmyndigheternas

ledningsformer m.m. På kort sikt bör, enligt promemorian, om

regeringen redan nu önskar frångå principen om

intresserepresentation i fråga om de aktuella verksstyrelserna

m.m., frågan anmälas för riksdagen med förslag att den

huvudregel som riksdagen ställde sig bakom år 1987 för

verksstyrelsernas sammansättning, nämligen att det inte skall

finnas intresserepresentanter i verksstyrelserna, tillämpas

också på de aktuella myndigheterna.

I promemorian framhålls att av de 21 författningar, som

innehåller bestämmelser om organ med intresserepresentation

såvitt rör arbetsmarknadens parter, rör flera domstolar eller

andra, i vissa fall domstolsliknande, organ med rättstillämpande

funktioner, vilka inte bedöms aktuella i sammanhanget. Vad angår

den särskilda typ av aktuella myndigheter som

socialförsäkringsnämnderna utgör konstateras att deras

arbetsuppgifter närmast är domstolsliknande. Enligt promemorian

bör de bedömas på samma sätt som andra liknande organ med rent

rättstillämpande uppgifter och där intresserepresentation

förekommer. I promemorian föreslås därför att någon ändring

beträffande socialförsäkringsnämnderna inte bör aktualiseras i

detta sammanhang.

Vid remissbehandlingen av promemorian har förslaget att

behålla intresserepresentationen i socialförsäkringsnämnderna

avstyrkts av statskontoret och SAF medan

Försäkringskasseförbundet instämt i promemorians förslag. SAF

har ansett att nämnderna är att betrakta som vilka myndigheter

som helst och att det inte finns något skäl att särbehandla dem.

I syfte att på kort sikt lösa problem med tillsättningen av

vakanta ledamots- och suppleantplatser från den 1 juli 1992 i

socialförsäkringsnämnderna föreslås i propositionen att RFV

även fortsättningsvis -- utan att inhämta förslag från någon

organisation -- skall utse tre ledamöter och tre suppleanter i

socialförsäkringsnämnderna. I propositionen erinras därvid om

att det av förarbetena till gällande regler om

socialförsäkringsnämndernas sammansättning framgår att man

eftersträvar en bred och allsidig representation från olika

verksamhetsområden, bl.a. arbetsmarknadsområdet, och att det

understryks att ledamöterna som RFV utser på förslag av

organisationer på arbetsmarknaden inte skall agera som

intresserepresentanter. Enligt propositionen bör även med den

föreslagna ordningen kraven på ledamöterna i fråga om

erfarenheter m.m. vara desamma som hittills.

I motion K21 av Thage G Peterson m.fl. (s) påpekas att

ledamöter som representerar det privata näringslivet kan utses

utan förslag från SAF. Såvitt rör socialförsäkringsnämndernas

sammansättning framhåller motionärerna att det är av stor

betydelse att nämnderna har tillgång till den kompetens som

arbetsmarknadens parter tillför. De pekar bl.a. på att

arbetsgivarna genom nyligen genomförda reformer fått ett utökat

ansvar i rehabiliteringsfrågor, varför det är om möjligt ännu

mer angeläget att representanter för näringslivet finns med i

nämnderna. Motionärerna hänvisar till den nyligen tillkallade

kommittén med uppgift att se över förvaltningsmyndigheternas

ledningsformer m.m., bl.a. just frågan om

intresserepresentation, och menar att det inte finns något skäl

att nu bryta ut dessa frågor. Motionärerna hemställer att

riksdagen avslår propositionen.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt

att socialförsäkringsnämnderna har tillgång till den kompetens

som arbetsmarknadens parter tillför, eftersom erfarenheter från

arbetslivet är av stor betydelse för bedömningen av de ärenden

som nämnderna fattar beslut i. Utskottet har samtidigt

förståelse för att regeringen ansett att den uppkomna

situationen inom socialförsäkringsnämnderna på kort sikt bör

lösas på det sätt som föreslagits i propositionen. De synpunkter

som motionärerna fört fram kan emellertid enligt utskottets

uppfattning beaktas av riksförsäkringsverket när verket skall

utse ledamöter och suppleanter i socialförsäkringsnämnderna.

Verket bör därvid sträva efter att även få representanter för

näringslivet att åta sig uppdrag i nämnderna för att

sammansättningen skall bli så allsidig som möjligt.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att enligt lagen

(1978:28) om försäkringsdomstolar skall de icke lagfarna

ledamöterna i försäkringsöverdomstolen, som är högsta instans

för avgöranden av frågor som socialförsäkringsnämnderna fattar

beslut om, ha särskild erfarenhet av arbetsförhållanden eller

eljest ha kunskaper av värde för domstolens arbete.

Utskottet föreslår med hänvisning till det anförda att

konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med de

redaktionella ändringar i förslaget som föranleds av riksdagens

ovan nämnda nyligen fattade beslut om ändring i 18 kap. 20 §

samma lag. Motion K21 i nu behandlad del kan i väsentliga delar

tillgodoses med vad utskottet anfört om de ledamöter och

suppleanter i socialförsäkringsnämnderna som skall utses av

riksförsäkringsverket.

Stockholm den 7 maj 1992

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Gullan Lindblad

I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Margit

Gennser (m), Birgitta Dahl (s), Börje Nilsson (s), Lena Öhrsvik

(s), Nils-Olof Gustafsson (s), Leif Bergdahl (nyd), Gustaf von

Essen (m), Maud Björnemalm (s), Liselotte Wågö (m), Widar

Andersson (s), Ingela Mårtensson (fp), Rune Backlund (c), Märtha

Gårdestig (kds) och Yngve Wernersson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Arbetsmarknadsutskottets yttrande

1991/92:AU6y

Bilaga 3

Intresserepresentationen i vissa statliga myndigheters

styrelser

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet

tillfälle att yttra sig över proposition 1991/92:123 om slopande

av intresserepresentation i vissa statliga myndigheters

styrelser samt de med anledning av propositionen väckta

motionerna 1991/92:K20 av Bo Finnkvist m.fl. (s.), K21 av Thage

G Peterson m.fl. (s) och K22 av Harriet Colliander (nyd).

Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna att

intresserepresentationen i vissa statliga myndigheters styrelser

skall slopas i enlighet med vad som förordas i propositionen.

Arbetsmarknadsutskottet yttrar sig över detta förslag och

motionsyrkandena i vad avser myndigheterna på

arbetsmarknadsområdet.

Bakgrund

Aktuella myndigheter

Med intresserepresentation avses här att representanter för

arbetsmarknadens parter ingår som ledamöter i myndigheternas

styrelser efter att ha nominerats till sina uppdrag av resp.

huvudorganisation.

Av förteckningen över verksinstruktioner (motsvarande) på s.

11 i propositionen framgår att regeringsförslaget berör följande

myndigheter på arbetsmarknadsområdet:

1. Arbetsmarknadsverket

AMS styrelse och personalansvarsnämnd, länsarbetsnämnderna

(LAN) och arbetsförmedlingsnämnderna,

2. AMU-gruppen

(Centrala) AMU-styrelsen och (de regionala) AMU-myndigheternas

styrelser,

3. Arbetarskyddsverket

Arbetarskyddsstyrelsen (ASS), arbetstidsnämnden och

yrkesinspektionsnämnderna (YI),

4. Arbetsmiljöinstitutet

5. Arbetsmiljöfonden (AMFO)

6. Arbetslivscentrum (ALC)

7. Arbetslivsfonden

Centrala fondstyrelsen och de regionala fondstyrelserna.

Partsrepresentationen i dessa myndigheter framgår av följande

sammanställning:

Partssammansättning i verksstyrelser på arbetsmarknadsområdet

AMS LAN AMU AMU ALC AMFO

centralt regionalt

______________________________________________________

Led. totalt 14 10 15 9 12 15

LO 3 2 3 2 2 3

TCO 2 1 2 1 1 2

SACO 1 1 1 - 1 1

SAF 3 2 2 1 1 3

Off. arb.givare 3 2 2 - 3 3

ASS YI Arb.miljö- Arbetslivsfonden

institutet centralt regionalt

___________________________________________________________

Led. totalt 11 11 17 14 12

LO 2 3 2 2 2

TCO 1 1 1 1 1

SACO 1 1 1 1 1

SAF 2 2 2 2 2

Off. arb.givare 1 3 2 2 2

SAF:s framställning till regeringen

Det upplyses i propositionen att Svenska

arbetsgivareföreningen (SAF) i februari 1991 hemställt hos

regeringen bl.a. att åtgärder vidtas för att ändra

sammansättningen av statliga myndigheters styrelser så att SAF

inte längre skall vara företrädd i dessa styrelser. Vidare

anmäls att SAF i skrivelsen angett ett antal

myndighetsstyrelser, i vilka SAF inte skall företrädas fr.o.m.

ingången av år 1992, samt att SAF inte heller har nominerat

några styrelseledamöter till platser som skulle återbesättas den

1 januari 1992. Dessa platser är nu vakanta.

1986 års beslut om sammansättningen av AMS styrelse och

länsarbetsnämnderna

Med anledning av proposition 1985/86:138 om

arbetsmarknadsverkets ansvarsområde m.m. uttalade riksdagen på

förslag av utskottet (AU14 s. 17) att det fanns mycket som

talade för att sammansättningen av AMS styrelse borde avspegla

den trepartssamverkan mellan staten samt arbetstagar- och

arbetsgivarorganisationerna som den svenska

arbetsmarknadspolitiken så mycket är beroende av. Vidare

uttalades att regeringen, såsom förutskickades i den då

föreliggande propositionen, borde ha frihet att utforma

styrelsens sammansättning utan bindning till tidigare

riksdagsbeslut. Därmed åsyftades ett tidigare riksdagsuttalande

om att jordbruksnäringen borde vara företrädd i styrelsen.

Uttalandena om AMS styrelse skulle också ha tillämpning på

länsarbetsnämnderna.

1987 års verksledningsbeslut

I detta beslut (prop. 1986/87:99, KU29, rskr. 226) angavs att

det i centrala myndigheter förutom verkschefen normalt skulle

finnas en lekmannastyrelse. När det gällde styrelsernas

sammansättning anförde föredraganden, dåvarande civilminister

Holmberg, som sin bedömning (prop. s. 92) att ledamöterna borde

utses efter de personliga förutsättningarna att fylla

uppgifterna. Nomineringsförfarandet borde inte regleras, men

regeringen borde då det är lämpligt använda sig av bl.a.

riksdagspartiernas och intresseorganisationernas personkännedom

och utse ledamöter efter deras förslag. I vissa speciella

undantagsfall borde styrelserna sättas samman så att intressen

balanseras.

Frågan om intresserepresentation utvecklades av föredraganden

enligt följande (prop. s. 93):

Det ligger inget allmänt intresse i att eftersträva

representativitet för olika grupper i samhället. Ledamöterna

skall utses efter de personliga förutsättningarna att fylla

uppgiften. Det ligger däremot i sakens natur att regeringen

många gånger har anledning att använda sig av t.ex.

intresseorganisationernas personkännedom och utnämna ledamöter

på förslag av dessa, i förlitande på att nominerade personer har

de nödvändiga kvalifikationerna. Men ledamöterna har alltid sitt

uppdrag från regeringen.

Föredraganden fortsatte:

I vissa speciella undantagsfall, där det ligger stora fördelar

i att intresseavvägningar och samförstånd kan uppnås på

myndighetsnivån, finns emellertid skäl att sätta samman

styrelserna så att intressena balanseras.

Jag vill således vad gäller arbetsmarknadsområdet slå vakt om

den ordning som gäller i dag för främst arbetsmarknadsstyrelsen,

arbetarskyddsstyrelsen och AMU-styrelsen. Detta medför i och för

sig en form av intresseavvägning, som skiljer sig från andra

myndigheters, genom att regeringen lämnar delar av den

beslutskompetens som myndigheten förfogar över öppna för

överläggningar mellan dem som berörs. Men eljest skulle de

oundvikliga intressekonflikterna inom myndigheternas

verksamhetsområde ständigt föras till regeringsnivån för

avgörande där. Trepartssamverkan på myndighetsnivån erbjuder i

dessa speciella fall mycket stora fördelar både när det gäller

möjlighet till förankring av beslut och när det gäller

administrativ smidighet.

Proposition 1991/92:123

Som inledningsvis nämnts vill regeringen att riksdagen skall

godkänna att riktlinjerna i 1987 års verksledningsbeslut skall

upphävas till den del de förutsätter intresserepresentation.

Förslaget innebär att arbetsmarknadsparternas rätt att nominera

ledamöter i de ovan redovisade myndigheterna på

arbetsmarknadsområdet kommer att upphöra. Som skäl härför anger

regeringen sammanfattningsvis, att intresserepresentationen

tjänar syftet att i de verksstyrelser det här gäller få till

stånd en balansering av olika intressen. Principen om

intresserepresentation med dess krav på balans, sägs det vidare,

står och faller med att de berörda intresseorganen deltar i

nomineringsförfarandet. SAF deltar inte längre i nomineringen.

Därmed kan principen om intresserepresentation inte längre

upprätthållas.

I propositionen sägs vidare att om riksdagen godkänner

regeringens förslag är det en uppgift för regeringen att i fråga

om de aktuella myndigheterna bestämma hur ledningen skall

utformas med utgångspunkt i huvudprincipen för

verksledningsbeslutet. Det innebär att regeringen kommer att ta

ställning till huruvida myndigheterna skall vara enrådighetsverk

eller ha styrelse eller rådgivande organ eller eventuellt

kombinationer av de olika modellerna. Avslutningsvis framhålls

att det är naturligt att myndigheter med omfattande verksamhet

eller medelsförvaltning har en lekmannastyrelse.

Motionerna

Thage G Peterson m.fl. (s) yrkar i motion K21 avslag på

proposition 123. Motionärerna anser att propositionen kan

betecknas som ett rent beställningsverk av SAF. De bestrider att

principen om intresserepresentation med dess krav på balans,

såsom sägs i propositionen, står och faller med att de berörda

intresseorganisationerna deltar i nomineringsförfarandet.

Ledamöter som representerar det privata näringslivet kan utses

utan förslag från SAF. Det skulle vara orimligt att SAF:s beslut

att ensidigt dra sig tillbaka skulle leda till att också

löntagarnas representation slopas. Det skulle i praktiken

innebära att SAF kan avgöra om intresserepresentationen skall

finnas kvar.

Motionärerna erinrar vidare om tillkomsten av den nya

kommittén med uppgift att se över myndigheternas ledningsformer

m.m. De frågor regeringen har tagit upp bör bedömas i sammanhang

med att utredningen lämnat sina förslag.

Bo Finnkvist m.fl. (s) föreslår i motion K20 ett

tillkännagivande till regeringen om att intresserepresentationen

skall behållas i arbetslivscentrum och övriga myndigheter.

Motionärerna framhåller den betydelse LO:s och övriga

arbetsmarknadsparters medverkan i styrelsen har för

forskningsarbetet på arbetslivscentrum.

Harriet Colliander (nyd) förordar i motion K22 att riksdagen

skall begära att regeringen snarast återkommer till riksdagen

med förslag om att avskaffa intresserepresentationen i

myndigheters styrelser samt i domstolar och domstolsliknande

organ.

Utskottets överväganden

Regeringen hävdar i den föreliggande propositionen att

principen om intresserepresentation i de styrelser på

arbetsmarknadsområdet som det här gäller inte längre kan

upprätthållas. Utskottet anser att regeringen har fog för sin

ståndpunkt i och med att SAF inte längre vill delta i

nomineringen av styrelseledamöter. Vidare instämmer utskottet i

regeringens slutsats att det därmed inte längre finns motiv för

att undanta dessa styrelser från de regler för

styrelsesammansättning som numera gäller inom statsförvaltningen

i övrigt.

I den socialdemokratiska utskottsgruppsmotionen argumenteras

för att intresserepresentationen skall finnas kvar. Motionärerna

förutsätter därvid att ledamöter som skall företräda det privata

näringslivet utses utan förslag från SAF. En sådan ordning

skulle innebära för den privata arbetsmarknadens del att

arbetstagarsidan i styrelserna representeras av ledamöter som

företräder medlemskollektiven i LO, TCO och SACO, under det att

det privata näringslivets företrädare inte längre representerar

arbetsgivarkollektivet inom SAF utan verkar utifrån personliga

mandat. Därmed uppnås för den betydelsefulla privata

arbetsmarknaden uppenbarligen inte en intresseavvägning i det

ovan redovisade verksledningsbeslutets mening. Det är dessutom

tveksamt om den ordning motionärerna förespråkar tillgodoser

kraven i de ILO-konventioner utskottet berör nedan.

Utskottet kan inte heller dela motionärernas uppfattning att

arbetet inom den nyligen tillsatta kommittén för översyn av

myndigheternas ledningsformer m.m. skulle vara ett hinder för

att på kort sikt vidta åtgärder i den situation som uppstått

genom SAF:s agerande.

Motionärernas allmänna synpunkter på värdet av att

arbetsmarknadens parter medverkar i arbetet inom styrelserna för

myndigheterna på arbetsmarknadsområdet kan utskottet däremot

instämma i. Utskottet vill framhålla att vad ovan förordats inte

innebär att dessa parter och den sakkunskap de representerar i

fortsättningen utestängs från detta arbete. Man får utgå från

att myndigheterna på arbetsmarknadsområdet även i fortsättningen

kommer att ha lekmannastyrelser. När dessa styrelser skall

tillsättas med ledamöter som har de personliga förutsättningar

som behövs för att fullgöra uppdraget ligger det enligt

utskottets mening i sakens natur att regeringen utnyttjar bl.a.

den personkännedom som finns inom organisationerna på

arbetsmarknaden -- jfr de tidigare refererade uttalandena i

proposition 1986/87:99 s. 93. Men ledamöterna har, som också

framhölls i samma proposition, "alltid sitt uppdrag från

regeringen".

Dessutom finns, som påpekas i den nu aktuella propositionen

123, möjlighet att i stället till verksledningarna knyta

rådgivande organ eller referensgrupper, i vilka

arbetsmarknadsparterna blir företrädda. Med en sådan anordning

uppfylls Sveriges åtaganden enligt den i propositionen nämnda

ILO-konventionen nr 88 om samverkan med representanter för

arbetsgivare och arbetstagare vid den offentliga

arbetsförmedlingens organiserande och verksamhet m.m. I denna

konvention förutsätts att det för det angivna syftet finns

rådgivande nämnder. Om intresserepresentationen i dessa nämnder

heter det i konventionen att "arbetsgivarnas och arbetarnas"

representanter skall "utses till lika antal efter samråd med de

representativa arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna där

sådana finnes".

Utskottet vill påpeka att man i detta sammanhang har att

beakta även ILO-konventionen nr 150 om arbetsmarknadsförvaltning

(se prop. 1978/79:148, AU35, rskr. 305). Enligt artikel 5 i

denna konvention förutsätts att samråd, samarbete och

förhandlingar sker mellan arbetsmarknadsmyndigheterna och "de

mest representativa arbetsgivar- och

arbetstagarorganisationerna". I denna konvention är kravet på

att organisationerna skall vara företrädda inte undantagslöst.

Alternativt kan nämligen "då så är lämpligt" den avsedda

samverkan ske med "representanter för arbetsgivare och

arbetstagare".

Det särskilda undantag för arbetslivscentrum som förordas i

motion K20 är enligt utskottets uppfattning inte motiverat.

Vad ovan anförts innebär sammanfattningsvis att utskottet inte

har någon invändning mot att regeringen får det godkännande som

begärs i proposition 123 när det gäller de myndigheter på

arbetsmarknadsområdet som utskottet här yttrar sig om samt att

motionerna K20 och K21 avstyrks.

Avslutningsvis har utskottet att yttra sig över motion K22

(nyd) och det riksdagsinitiativ som där förordas för att helt

avskaffa intresserepresentationen i statliga myndigheter,

domstolar och domstolsliknande organ.

I början av detta yttrande har utskottet räknat upp de

myndigheter på arbetsmarknadsområdet som omfattas av förslaget i

proposition 123. Utöver dessa myndigheter berör motionen inom

samma område även arbetsdomstolen, statens nämnd för

arbetstagares uppfinningar, nämnden för

styrelserepresentionsfrågor och jämställdhetsnämnden. Dessutom

kan nämnas att ILO-kommittén och delegationen för

hybrid-DNA-frågor har partsrepresentation.

Utskottet noterar att domstolarnas organisation för närvarande

ses över inom justitiedepartementet "utifrån ett brett

perspektiv" (se prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 9). Översynen sägs

omfatta även specialdomstolarna. Frågan om

intresserepresentation i vissa domstolsliknande eller

rättstillämpande organ ingår i den förutnämnda nya kommitténs

uppdrag att överväga. Med hänvisning härtill anser utskottet för

sin del, att det inte finns skäl att föreslå någon åtgärd med

anledning av motionen.

Stockholm den 7 maj 1992

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Ingela Thalén

Närvarande: Ingela Thalén (s), Anders G Högmark (m), Kjell

Nilsson (s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Charlotte

Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds),

Laila Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s), Isa Halvarsson

(fp), Johnny Ahlqvist (s), Kent Olsson (m), Berit Andnor (s) och

Sigge Godin (fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Avvikande meningar

1. Godkännande av att intresserepresentationen slopas i vissa

myndigheter

Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Lahja Exner, Sten Östlund,

Monica Öhman, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser

att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet

Utskottets överväganden som börjar med "Regeringen hävdar" och

slutar med "K21 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Regeringen hävdar att principen om intresserepresentation i

styrelser på arbetsmarknadsområdet inte längre kan upprätthållas

i och med att SAF inte längre vill delta i nomineringen av

styrelseledamöter. Utskottet kan inte ansluta sig till denna

uppfattning. Inte heller kan utskottet godta regeringens

slutsats att det inte längre finns motiv för att undanta dessa

styrelser från de allmänna riktlinjer som gäller för

sammansättningen av styrelser inom statsförvaltningen.

Enligt utskottets mening måste propositionen betecknas som ett

rent beställningsverk från SAF. I en framställning förra året

till den dåvarande regeringen angav SAF som sin uppfattning att

intresseorganisationer inte bör representeras i beslutande

myndighetsstyrelser utan enbart ha rådgivande funktion. SAF vill

inte längre vara representerad i beslutande organ och fullföljer

denna ståndpunkt med att underlåta att nominera

styrelseledamöter till platser som skulle återbesättas den 1

januari 1992. Av detta agerande från SAF:s sida följer med

regeringens synsätt att principen om intresserepresentation med

krav på balans mellan olika intressegrupper inte längre kan

upprätthållas. Utskottet har som nämnts en annan mening.

Det är i och för sig riktigt att det har varit en strävan att

få en intresserepresentation som är balanserad mellan

arbetsmarknadens parter. När nu en part inte längre vill vara

representerad kan detta inte rimligen anföras som motiv för att

slopa representationen också för övriga parter och därmed låta

SAF ensam avgöra om intresserepresentationen skall vara kvar.

Det är av stort värde att arbetsmarknadens parter också i

fortsättningen kan nominera ledamöter i styrelserna på

arbetsmarknadsområdet. Ledamöter som representerar det privata

näringslivet kan utses utan SAF:s medverkan.

I propositionen anges som en mer allmän motivering till

förslagen att en intresserepresentation i beslutande organ kan

leda till diffusa ansvarsförhållanden och en oklar

rollfördelning mellan myndigheter och intresseorganisationer.

Det sägs vidare att myndigheternas verksamhet kan komma att

utvecklas i korporativ riktning, och det tilläggs att detta

säkerligen inte var avsett med 1987 års verksledningsbeslut.

Med anledning härav bör påpekas att intresserepresentation har

funnits i exempelvis AMS och arbetarskyddsstyrelsen alltsedan

dessa myndigheter inrättades i slutet av 1940-talet. Det är

alltså fråga om en partssamverkan som har pågått under

decennier, och utskottet vill bestämt bestrida att den skulle

motivera farhågor av de i propositionen nämnda slagen. Det är

tvärtom utskottets övertygelse att denna partssamverkan har

varit och förblir av stor betydelse vid det praktiska

genomförandet av den svenska arbetsmarknads- och

arbetslivspolitiken.

Utöver de ovan anförda principiella invändningarna mot

regeringens förslag kan hänvisas till den kommitté som

regeringen nyligen har tillsatt för översyn av myndigheternas

ledningsformer m.m., vari enligt direktiven även ingår frågan om

intresserepresentation. Förslag med den inriktning regeringen

har aktualiserat i den föreliggande propositionen bör lämpligen

bedömas i sammanhang med övervägandena kring de förslag

kommittén kommer att avge.

Av vad utskottet ovan uttalat följer att utskottet kan ge sin

anslutning till vad som anförts och yrkats i den

socialdemokratiska utskottsgruppsmotionen K21 och i sak också

till förslagen i motion K20 (s). Utskottets sammanfattande

bedömning blir därmed att utskottet för sin del anser att

riksdagen med bifall till motion K21 och med anledning av motion

K20 bör avslå proposition 1991/92:123 i nu behandlade delar.

2. Åtgärder för att helt avskaffa intresserepresentation i

myndigheter, domstolar m.m.

Laila Strid-Jansson (nyd) anser att den del av utskottets

yttrande i avsnittet Utskottets överväganden som börjar med

"Utskottet noterar" och slutar med "av motionen" bort ha

följande lydelse:

Med regeringens förslag att slopa intresserepresentationen i

styrelserna för ett antal myndigheter på arbetsmarknadsområdet

och i socialförsäkringsnämnderna har tagits i och för sig

betydelsefulla steg i riktning mot att bryta upp det

korporativistiska samhälle som har utvecklats i Sverige. Det är

också positivt att regeringen har tillsatt en kommitté som skall

se över myndigheternas ledningsformer m.m.

Riksdagen bör driva på denna utveckling genom att i enlighet

med yrkandet i motion K22 (nyd) i ett uttalande till regeringen

understryka betydelsen av att intresserepresentationen avskaffas

helt i myndigheternas styrelser, i domstolar eller i

domstolsliknande organ, såvida inte representationen i enstaka

fall bedöms vara oundgängligen nödvändig för verksamhetens

bedrivande. Samtidigt bör för regeringen framhållas det

angelägna i att förslag med denna inriktning snarast läggs fram

för riksdagen.