Bet. 1991/92:KU37

Konstitutionsutskottets betänkande

1991/92:KU37

Vissa ändringar i riksdagsordningen

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

Bilaga

1991/92

KU37

Sammanfattning

I betänkandet behandlas vissa frågor rörande riksdagens

arbetsformer. Det gäller dels budgetprocessen i riksdagen, dels

utformningen av riksdagens frågestunder. Utskottet föreslår att

ett försök med en tidigareläggning av sista datum för avgivande

av anslagspropositioner förlängs. Vidare föreslår utskottet att

ett pågående försök med ändrade regler för riksdagens

frågestunder förlängs att gälla fram till och med den 31

december 1992. Utskottet avser att återkomma till angivna

spörsmål under nästa riksmöte.

Utskottet

1. Riksdagens budgetprocess

I proposition 1987/88:22 föreslog regeringen ett försök med

delvis nya regler för en sammanhållen budgetbehandling i

riksdagen. Till grund för detta förslag låg

folkstyrelsekommitténs betänkande om folkstyrelsens villkor (SOU

1987:6). Utskottet (KU 1987/88:43) tillstyrkte förslaget, och en

treårig försöksperiod inleddes i och med riksmötet 1988/1989.

Ett motiv bakom försöket var att redan under den allmänna

motionstiden ge riksdagsledamöterna ett underlag för en samlad

bedömning av den ekonomiska politik som regeringen ämnade föra.

Utskottet uttalade i samband därmed att det var önskvärt att

budgetpropositionen gjordes mer fullständig än tidigare.

En annan avsikt med försöket var att pröva möjligheten att

genom tidigareläggning av budgetbehandlingen komma till rätta

med den ojämna arbetsbelastningen under våren och

ärendeanhopningen mot slutet av riksmötet.

En tredje målsättning var att få till stånd en mera samlad

behandling av varje utskottsområde i kammaren.

För att göra det möjligt att uppnå de ovan redovisade

målsättningarna beslöts att anslagspropositioner skulle avlämnas

senast den 25 februari i stället för som tidigare den 10 mars.

En tidsbegränsad bestämmelse om detta infördes i 3 kap. 2 §

riksdagsordningen.

Vidare skulle arbetsplanering för utskott och kammare inriktas

mot att betänkanden över andra budget- och anslagspropositioner

än kompletteringspropositionen skulle behandlas i kammaren före

den 30 april.

Med försöket avsåg man dessutom att skapa möjligheter för

riksdag och regering att i samband med

kompletteringspropositionen vidta de slutliga korrigeringar i

statsbudgeten som den tidigare processen eller förändringar i

det ekonomiska läget kunde ha gett upphov till. För att skapa

förutsättningar för en samlad bedömning i riksdagen av

regeringens ekonomisk-politiska förslag infördes en

tidsbegränsad bestämmelse i 4 kap. 7 § riksdagsordningen om att

kompletteringspropositionen och andra ärenden med

ekonomisk-politiskt syfte inte fick delas mellan två eller flera

utskott.

Utskottet (1989/90:KU19) gjorde hösten 1989 en utvärdering av

utfallet under det första försöksåret. Konstitutionsutskottet

konstaterade att utskotten i allmänhet klarat av att lägga sina

betänkanden över budgetpropositionen före slutet av april, men

att erfarenheterna tydde på att det kunde vara svårt att

upprätthålla målsättningen att även anslagspropositionerna skall

vara slutbehandlade före maj månad. Konstitutionsutskottet

noterade vidare att den föreslagna ordningen med en samlad

behandling av utskottens budgetområden inte kommit till stånd. I

sin bedömning av detta utfall ifrågasatte utskottet vikten av en

samlad behandling av utskottets budgetområden och hänvisade till

att det från kammarens synpunkt kan vara en fördel med en viss

spridning i behandlingen, om man vill undvika en alltför stor

anhopning av ärenden mot slutet av april (1989/90:KU19, s. 4).

Sammanfattningsvis fann dock utskottet vid denna prövning att

erfarenheterna talade för en fortsatt försöksverkamhet.

Utskottet (1989/90:KU36) fann vid en förnyad prövning i maj

1990 att det fanns skäl att fortsätta försöket. I april 1991

uttalade utskottet (1990/1991:KU42) att en utvärdering av

försöket skulle genomföras under 1991/92 års riksmöte. I

avvaktan på denna utvärdering fastställdes för 1991/92 års

riksmöte den sista dagen för anslagspropositionernas avgivande

åter till den 25 februari. Utskottet beslöt att inte förnya

bestämmelsen om att kompletteringspropositionen inte fick delas.

I detta avseende ville utskottet avvakta utvärderingen av

försöksperioden. Riksdagen följde utskottet.

Budgetpropositionsutredningen föreslog i sitt betänkande Ny

budgetproposition (SOU 1990:83) ett alternativ till den

nuvarande budgetprocessen i riksdagen. Alternativet innebar

bl.a. en senareläggning av tidpunkten för budgetpropositionens

överlämnande, att budgetpropositionen skulle vara heltäckande

och att kompletteringspropositionen skulle ersättas av en

skrivelse från regeringen till riksdagen.

Budgetpropositionsutredningens förslag övervägs för närvarande

av den av talmanskonferensen tillsatta riksdagsutredningen.

Denna utredning har tillsatts på förslag av

konstitutionsutskottet (1989/90:KU36) och finansutskottet

(1989/90:FiU39). Utredningen diskuterar bl.a. också effekterna

för budgetarbetet i riksdagen av en omläggning av budgetåret

till att sammanfalla med kalenderåret.

Utskottets kansli har genomfört en utvärdering av

försöksverksamheten. Denna utvärdering kommer att presenteras i

form av en rapport. Riksdagsutredningen förväntas avge sitt

slutbetänkande under nästa riksmöte. I avvaktan härpå föreslår

utskottet, med begagnande av sin initiativrätt, en sådan ändring

av riksdagsordningen att tidsgränsen för avgivande av

anslagspropositioner även under riksmötet 1992/93 sätts till den

25 februari.

2. Riksdagens frågestunder

Spörsmålsinstitutet, dvs. interpellationer och frågor,

regleras i 12 kap. 5 § regeringsformen och i 6 kap.

riksdagsordningen. På grundval av ett delbetänkande från

folkstyrelsekommittén föreslog regeringen i proposition

1984/85:190 ett försök med nya regler för spörsmålsinstitutet.

Utskottet (KU 1984/85:36) tillstyrkte med vissa ändringar denna

framställan. Ett huvudsakligt syfte var att ledamöterna snabbare

skulle få svar i aktuella ämnen.

Försöket innebar dessutom nya regler för antalet tillåtna

anföranden under frågestunden. Detta reglerades genom en

tilläggsbestämmelse (6.2.3) till riksdagsordningen. Före

försöksverksamheten gällde att det första anförandet från varje

talare fick räcka längst tre minuter, det andra längst två

minuter och varje följande anförande längst en minut. De ändrade

reglerna innebar en begränsning av antalet anföranden i

frågedebatterna och en ändring av den tillåtna tiden för varje

anförande. När en fråga besvarades fick det första anförandet

från varje talare räcka längst två minuter. Anföranden fick

därefter räcka längst en minut. Varje talare fick ordet högst

tre gånger. I en reservation (vpk) yrkades avslag på försöket

med ändrade debattregler för frågestunden.

Vid en förnyad prövning av frågeinstitutet fann utskottet (KU

1986/87:14) skäl för vissa förändringar i den aktuella

tilläggsbestämmelsen. Utskottet hade tagit del av kritik

avseende begränsningen av debattiden vilken ansågs inte ge

tillräckligt utrymme för att utveckla en ordentlig

argumentation. Utskottet fann vid en prövning av denna kritik

att det högsta antalet tillåtna anföranden förekommit i endast

omkring en fjärdedel av frågedebatterna under försöksperioden.

En ännu större andel av frågedebatterna hade avslutats utan

annat än statsrådets svar på frågan och frågeställarens replik

på detta. I sin bedömning av utfallet av försöket tog utskottet

också fasta på att ett debattsystem med ett obegränsat antal

repliker i praktiken inte behövde leda till längre debatter.

Frågedebatterna enligt det tidigare systemet, då någon

begränsning i antalet repliker inte gällde, varade

genomsnittligt i sju--åtta minuter. Då detta inte översteg den

maximalt tillåtna taletiden med de i försöket gällande reglerna

fann utskottet att det inte framstod som nödvändigt att

bibehålla begränsningen av antalet anföranden. Antalet

enminutersanföranden föreslogs vara obegränsade under en

försöksperiod.

Utskottet förordade dessutom att det prövades en ordning

enligt vilken det svarande statsrådet redovisar sitt svar på den

väckta frågan och att statsrådet och frågeställaren därefter får

hålla var sitt anförande om två minuter och att varje därpå

följande anförande får räcka längst en minut. På så sätt skulle

säkerställas att statsrådet och frågeställaren kan föra den

egentliga debatten om frågesvaret på samma villkor. I ett

särskilt yttrande (vpk) förespråkades en återgång till de

debattregler som gällde före försöksverksamheten, möjligen med

en begränsning av antalet enminutersrepliker. De nya

debattreglerna trädde i kraft den 1 januari 1987.

I en skrivelse till konstitutionsutskottets kanslichef

redovisade kammarsekreteraren våren 1989 att talmannen

diskuterat erfarenheterna av försöksverksamheten angående

spörsmålsinstitutet med de vice talmännen och

partirepresentanterna i talmanskonferensen. Därvid hade

framkommit att det rådde enighet om att bestämmelserna rörande

interpellationsdebatterna hade funnit sina former och borde

permanentas. När det gällde frågeinstitutet var man enig om att

försöksverksamheten borde fortsätta. Man föreslog bl.a. en

ordning med frågesvar på tisdagar. Vad gäller antalet tillåtna

anföranden föreslogs ingen ändring. Utskottet (1988/89:KU37)

följde den i skrivelsen framförda rekommendationen.

Utskottet (1990/91:KU42) tog våren 1991 åter upp frågan om

utformningen av reglerna för frågestunden. Utskottet hade

uppmärksammats på att reglerna för frågors avgivande och

besvarande kunde behöva en mer villkorlig utformning. Utskottet

föreslog att talmannen skulle ges befogenhet att, om

arbetsförhållandena så krävde, besluta att frågor kunde besvaras

annan dag än tisdag, att inställa frågestund och att ange annan

tidpunkt än fredag kl. 10 för när frågor senast måste inges.

Någon begränsning av antalet tillåtna inlägg föreslogs inte.

Utskottet menade att tilläggsbestämmelse 6.2.3 till

riksdagsordningen borde tidsbegränsas att gälla för 1991/92 års

riksmöte. Riksdagen följde utskottet.

Av ett meddelande från kammarkansliet den 4 maj 1992 framgår

att talmannen i samråd med de vice talmännen och

partirepresentanterna i talmanskonferensen kommit överens om en

ny ordning för frågestunderna. I meddelandet från kammarkansliet

sägs att antalet inlägg i frågedebatterna på senare tid ökat och

att detta inte alltid varit till fördel för debatterna. Med

anledning av detta ville man pröva en ordning innebärande att om

talmannen efter ett antal inlägg finner att något nytt inte

tillförs debatten kan talmannen föreslå att debatten avslutas

efter ytterligare ett inlägg från respektive debattdeltagare.

Detta försök inleddes den 12 maj 1992.

Den av talmännen och partirepresentanterna i

talmanskonferensen föreslagna ordningen med att talmannen kan

föreslå debattdeltagarna att man avbryter debatten bör få prövas

en tid innan eventuella ändringar görs i regelsystemet. Med

hänvisning till detta föreslår utskottet, med begagnande av sin

initiativrätt, att de nuvarande reglerna för frågestunderna

förlängs att gälla t.o.m. den 31 december 1992. En ändring med

denna innebörd bör föras in i tilläggsbestämmelse 6.2.3 till

riksdagsordningen. Utskottet avser att göra en förnyad prövning

av reglerna för frågestunderna under hösten 1992.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riksdagens budgetprocess

att riksdagen antar det i bilaga intagna förslaget till ändrad

lydelse av 3 kap. 2 § riksdagsordningen,

2. beträffande frågestund

att riksdagen antar det i bilaga intagna förslaget till ändrad

lydelse av tilläggsbestämmelsen 6.2.3 till riksdagsordningen,

3. beträffande lagförslaget i övrigt

att riksdagen antar det i bilaga intagna förslaget till lag om

ändring i riksdagsordningen i den mån det inte omfattas av vad

utskottet tidigare hemställt.

Stockholm den 19 maj 1992

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Birger

Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina Rönnung (s), Ylva

Annerstedt (fp), Sören Lekberg (s), Torgny Larsson (s), Harriet

Colliander (nyd), Inger René (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s),

Henrik S Järrel (m), Elvy Söderström (s), Jan Bergqvist (s),

Christina Linderholm (c) och Roland Lében (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Av utskottet framlagt

Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen

Bilaga

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § och tilläggsbestämmelsen

6.2.3 riksdagsordningen1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 2 §

Budgetåret börjar den 1 juli. Regeringen skall senast den 10

januari eller, om hinder möter till följd av nyligen inträffat

regeringsskifte, snarast möjligt därefter avlämna proposition

med förslag till statsbudget (budgetproposition) för det närmast

följande budgetåret. Propositionen skall innehålla finansplan

och nationalbudget. Regeringen skall avgiva särskilt förslag

till slutlig reglering av statsbudgeten

(kompletteringsproposition). Sådant förslag skall om hinder ej

möter avlämnas före utgången av april månad.

Annan proposition angående Annan proposition angående

anslag för det närmast anslag för det närmast

följande budgetåret följande budgetåret

skall avlämnas senast den skall avlämnas senast den

10 mars, såvida regeringen 10 mars, såvida regeringen

icke finner att propositionens icke finner att propositionens

behandling kan uppskjutas till behandling kan uppskjutas till

följande riksmöte. Vid följande riksmöte. Vid

1991/92 års riksmöte 1992/93 års riksmöte

skall dock en sådan skall dock en sådan

proposition avlämnas senast proposition avlämnas senast

den 25 februari. den 25 februari.

Proposition med förslag om nytt eller väsentligen höjt anslag

eller om sådana riktlinjer för viss statsverksamhet som avses i

9 kap. 7 § regeringsformen bör innehålla uppskattning av

framtida kostnader för det ändamål som förslaget avser. Om

förslag till anslag grundar sig på plan för längre tid än den

för vilken anslaget har beräknats i propositionen, bör planen

redovisas.

1 Riksdagsordningen omtryckt 1992:43.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

6.2.3

Vid 1991/92 års riksmöte Till utgången av år 1992

skall följande tillämpas skall följande tillämpas

i stället för i stället för

tilläggsbestämmelse tilläggsbestämmelse

6.2.2. 6.2.2.

Frågor besvaras vid en frågestund varje tisdag som riksdagen

sammanträder. Vid denna frågestund besvaras frågor som har

ingivits till kammarkansliet senast kl. 10 under fredagen i

föregående vecka.

Om arbetsförhållandena i riksdagen kräver det får talmannen

utan hinder av vad som stadgas i föregående stycke besluta att

frågesvar skall lämnas annan dag än tisdag, att frågestund får

inställas och att frågor för att besvaras kommande vecka skall

inges vid annan tidpunkt än senast kl. 10 fredag. Talmannen får

även besluta att en fråga skall besvaras tillsammans med en

interpellation.

Meddelande om när en fråga skall besvaras skall anslås senast

kl. 14 dagen före sammanträdet och tas upp på

föredragningslistan.

Efter det att statsrådet har lämnat ett frågesvar får det

första anförandet från varje talare räcka längst två minuter och

varje följande anförande längst en minut. När ett statsråd

besvarar en fråga tillsammans med en interpellation tillämpas de

regler om anföranden som gäller för interpellationer.

En fråga som inte besvaras på dag som avses i andra eller

tredje stycket förfaller, om inte den ledamot som ingivit frågan

senast kl. 10 följande fredag meddelar kammarkansliet att frågan

skall kvarstå till nästa frågestund.

Vid frågestund får talmannen utan hinder av

tilläggsbestämmelse 2.15.4 anvisa plats i plenisalen från vilken

talare skall yttra sig.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1992.