Bet. 1991/92:KU5

Konstitutionsutskottets betänkande

1991/92:KU05

Riksdagsledamöternas arvoden m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionen

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

1991/92

KU5

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1990/91:200 om statsrådens

arvoden och en motion som har väckts med anledning av

propositionen. På grundval av den s.k. Rehnberggruppens

rekommendationer har för statstjänstemän m.fl. slutits ramavtal

för tiden den 1 januari 1991--den 31 mars 1993. I betänkandet

lägger utskottet fram förslag om storleken av

riksdagsledamöternas och statsrådens arvoden för tiden den 1

januari 1992--den 31 mars 1993. Förslaget innebär att arvodena

inte skall höjas enligt de regler som normalt gäller utan att de

skall höjas till de lägre nivåer som följer av ramavtalen.

I betänkandet uttalar utskottet vidare att det finns skäl för

en annan konstruktion för fastställandet av statsrådens arvoden

än den som gäller enligt lagen om statsrådens arvoden m.m.

Enligt utskottet bör regeringen låta utreda frågan och snarast

återkomma till riksdagen med förslag i ämnet. Utskottet föreslår

ett tillkännagivande med denna innebörd.

Till betänkandet har fogats fyra reservationer, två särskilda

yttranden och en meningsyttring av suppleant.

Propositionen

I proposition 1990/91:200 föreslår regeringen riksdagen att

besluta om de åtgärder som behövs mot bakgrund av vad som anförs

i propositionen.

Motionen

I motion 1990/91:K98 av Jan Bergqvist m.fl. (s) yrkas att

riksdagen beslutar att riksdagsledamöternas arvoden även efter

år 1991 i alla delar skall följa de riktlinjer som lagts fast av

Rehnberggruppen.

Utskottet

Bakgrund

År 1984 godkände riksdagen ett förslag från regeringen om

inrättande av en särskild nämnd -- statsrådslönenämnden -- vars

uppgift var att besluta om statsrådens arvoden och övriga

förmåner (prop. 1984/85:17, KU12, rskr. 40). Till grund för

regeringens förslag låg ett betänkande från

statsrådslönekommittén (Ds C 1984:8). Kommittén föreslog även

riktlinjer för arvodesnivån. Statsministerns arvode borde enligt

riktlinjerna fastställas till det högsta löneplansbeloppet jämte

35% därav. För övriga statsråd borde arvodet bestämmas till

samma löneplansbelopp jämte 25% därav. Vid ärendets behandling

i riksdagen uttalade utskottet att riktlinjerna var väl avvägda.

I lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens

ledamöter finns bestämmelser om förmåner till

riksdagsledamöterna. Enligt 3§ första stycket betalas

ledamotsarvode med ett belopp för månad som motsvarar den

genomsnittliga lönen för tjänster som byråchefer vid statliga

myndigheter och som rådmän, hovrättsråd och kammarrättsråd. I

bestämmelsen sägs vidare att riksdagens förvaltningskontor

årligen beräknar arvodet för tiden den 1 oktober--den 30

september.

Fr.o.m. den 1 januari 1989 var månadsarvodena för

statsministern 43200 kr. och för övriga statsråd 40000 kr.

Den 27 mars 1990 beslutade statsrådslönenämnden att arvodena

räknat fr.o.m. den 1 januari 1990 skulle höjas till 46500 kr.

för statsministern och till 43000 kr. för övriga statsråd.

Således höjdes statsministerns arvode med 3300 kr. eller

7,63% och övriga statsråds arvoden med 3000 kr. eller

7,5%. Därefter och fram till dess att statsrådens arvoden

lagreglerades med verkan från den 1 juli 1991 förändrades inte

statsrådsarvodena.

Den 1 oktober 1989 höjdes arvodet för riksdagsledamöterna från

20153 kr. med 944 kr. (4,68%) till 21097 kr. Den 1 januari

1990 höjdes arvodet med 528 kr. (2,5%) till 21625 kr. De två

höjningarna utgjorde sammanlagt 1 472 kr. eller 7,3% av

20153 kr.

I september 1990 var ledamotsarvodet således 21625 kr. Vid

en tillämpning av lagen om ersättning m.m. till riksdagens

ledamöter skulle det ha höjts med 3955 kr. till 25580 kr.

fr.o.m. den 1 oktober 1990. Arvodet skulle efter den 1 oktober

1991 ha uppgått till 26200 kr. På förslag av riksdagens

förvaltningskontor har riksdagen emellertid beslutat om

oförändrade arvoden för tiden den 1 oktober 1990--den 31

december 1991. Den 12 december 1990 stiftade riksdagen nämligen

lagen (1990:1417) om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen

(1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter (förs.

1990/91:11, KU18, rskr. 88). Enligt denna särskilda lag skall

för tiden den 1 oktober 1990--den 31 december 1991 i stället för

3 § första stycket lagen om ersättning m.m. till riksdagens

ledamöter gälla att ledamotsarvodet skall uppgå till ett belopp

för månad som motsvarar ledamotsarvodet för september 1990,

21625 kr.

I detta sammanhang tog riksdagen även ställning till en motion

som väckts av Anders Björck (m). I motionen yrkades att

riksdagen hos regeringen skulle begära en utredning syftande

till att statsrådens arvoden skulle bestämmas med utgångspunkt

från riksdagsmännens arvoden.

Vid behandlingen av motionen konstaterade utskottet att olika

principer gällde för fastställandet av arvoden för

riksdagsledamöterna och för statsråden och att som enda undantag

gällde att talmannens arvode skulle motsvara arvodet för

statsministern. Utskottet uttalade att starka skäl talade för

att en samordning sker mellan fastställande av arvoden för

statsråd och för riksdagsledamöter. Enligt utskottet kunde det

också resas principiella invändningar mot att en regeringen

underställd myndighet -- statsrådslönenämnden -- bestämmer

statsrådens arvoden. Hur kopplingen skall ske mellan statsrådens

arvoden och riksdagsmännens arvoden borde enligt utskottet vara

en gemensam angelägenhet för riksdag och regering.

Riksdagsmannaarvodet borde därvid tjäna som utgångspunkt.

Utskottet förordade att frågan om en sådan samordning, som

förutsätter att systemet med en automatisk uppräkning bibehålls,

prövades snarast möjligt.

Vad utskottet hade anfört gav riksdagen som sin mening

riksdagens förvaltningskontor och regeringen till känna (rskr.

1990/91:88).

Regeringen tog upp riksdagens tillkännagivande i proposition

1990/91:170 som i övrigt gällde lagstiftning om sjukavdrag för

statsråden m.m. Regeringen anförde att den hade ansett det vara

av stort värde att ha en ordning som innebär att regeringen inte

själv bestämmer sina arvoden. Enligt regeringens bedömning borde

man också i fortsättningen ha en ordning med den innebörden. En

konsekvens härav var enligt regeringen att den inte heller för

framtiden ansåg sig böra redovisa någon uppfattning om på vilka

grunder statsrådens arvoden bör fastställas. Riksdagens

skrivelse föranledde därför ingen ytterligare åtgärd från

regeringens sida.

Med anledning av propositionen i denna del väcktes två

motioner -- den ena av Anders Björck m.fl. (m) och den andra av

Bertil Fiskesjö m.fl. (c). I motionerna förespråkades en

samordning av arvodena till riksdagsledmöterna och statsråden.

Vid behandlingen av ärendet konstaterade utskottet att

statsrådsarvodet uppgick till 43000 kr. per månad eller

198,8% av riksdagsledamotsarvodet och att statsministerns

arvode uppgick till 46500 kr. eller 215% av

riksdagsledamotsarvodet.

I sin bedömning uttalade utskottet att det inte fanns skäl att

ändra relationerna mellan statsrådens och riksdagsledamöternas

arvoden. Procentsatsen 198,8 borde dock jämkas till 198%.

Utskottet uttalade att den samordning som utskottet tidigare

uttalat sig för borde ske genom en lagreglering som knyter

statsrådsarvodet till arvodet för riksdagsledamöter.

Utskottet lade på grundval av dessa överväganden fram förslag

till sådan lagstiftning. Enligt förslaget skall arvoden till

statsråden betalas månadsvis med ett belopp som motsvarar 198%

av det arvode som betalas till ledamöter av riksdagen.

Statsministerns arvode skall dock uppgå till 215% av

ledamotsarvodet. Arvodet skall avrundas till närmaste hela

krontal. Den nya ordningen föreslogs gälla från den 1 juli 1991.

Utskottet föreslog också att riksdagen som sin mening skulle

ge regeringen till känna att statsrådslönenämnden borde

avvecklas.

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag

(1990/91:KU48, rskr. 361, SFS 1991:832).

Stabiliseringsavtal på arbetsmarknaden m.m.

Regeringens särskilda förhandlingsgrupp, den s.k.

Rehnberggruppen, föreslog den 20 december 1990 ett

stabiliseringsavtal för hela arbetsmarknaden för tiden fram

t.o.m. mars 1993. Förslaget innebär för hela avtalsperioden

lönehöjningar på i genomsnitt 4,3% på hela arbetsmarknaden.

På grundval av Rehnberggruppens rekommendationer har statens

arbetsgivarverk och arbetstagarorganisationerna den 15 mars 1991

slutit ramavtal om löner m.m. för statstjänstemän m.fl. för

tiden den 1 januari 1991--den 31 mars 1993. Ramavtalen gäller

för de statstjänstemän som anges i 3 § första stycket lagen om

ersättning m.m. till riksdagens ledamöter.

Enligt ramavtalen utges för individuella löner den 1 januari

1991 ett icke nivåhöjande utrymme om 1,15% såsom en generell

lönehöjning räknat på månadslön. Fr.o.m. den 1 juli 1991 höjs

månadslönen vid heltidsanställning med vissa krontal för

arbetstagare som har lägre månadslön än 14200 kr.

Fr.o.m. den 1 april 1992 står till de lokala parternas

förfogande ett löneutrymme som skall fördelas i lönesystemen.

Utrymmet beräknas individuellt motsvarande 3% på medlemmarnas

månadslöner den 31 mars 1992 inkl. lönetillägg utom sådana

lönetillägg som är en funktion av månadslönen, dock lägst 426

kr. vid heltidsanställning. För anställda med individuell lön

beräknas vidare ett icke nivåhöjande utrymme på grundval av

statistik och beräkningsteknik som parterna skall utveckla i

enlighet med vad som närmare anges i avtalet. Utrymmet fördelas

per den 1 april 1992. Efter lönerevisionen skall en anställd ha

erhållit en höjning av månadslönen med minst 320 kr. vid

heltidsanställning.

I sammanhanget skall nämnas att de berörda statstjänstemännen

till följd av avtal den 15 mars 1991 om slutlig reglering av

tidigare träffat ramavtal om löner för åren 1989--1990 har

erhållit en prisutvecklingsgaranti om 1,2% från den 1 oktober

1990.

Propositionen

I propositionen anförs att regeringen ser det som en självklar

förutsättning för en effektiv stabiliseringspolitik att den av

regeringen förordnade särskilda förhandlingsgruppens

rekommendationer i alla delar följs. Det innebär enligt

propositionen bl.a. att några lönehöjningar per den 1 januari

1992 inte är avsedda. Enligt propositionen bör detta självfallet

också gälla arvodena till riksdagens ledamöter och till

statsråden.

I propositionen konstateras att det ankommer på riksdagen att

besluta om arvodena åt riksdagsledamöterna för tid efter den 31

december 1991. För det fall riksdagen inte förlänger

giltighetstiden för lagen (1990:1417) om avvikelser från vissa

bestämmelser i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till

riksdagens ledamöter förklarar regeringen att den för sin del

vill att statsrådens arvoden under alla omständigheter också för

tid efter den 31 december 1991 bestäms i enlighet med

förhandlingsgruppens riktlinjer.

Enligt propositionen bör det vara riksdagen som utformar den

lagstiftning i ämnet som behövs.

Motionen

Motionärerna erinrar om att Rehnberggruppens rekommendationer

ännu inte var helt utarbetade när riksdagen fattade sitt beslut

i december 1990 om oförändrade arvoden för riksdagens ledamöter.

Motionärerna anför att löntagarorganisationer som omfattar ca

80% av landets löntagare har träffat löneavtal som följer de

riktlinjer som Rehnberggruppen har förordat och att det är av

yttersta vikt att resterande delar av arbetsmarknaden ansluter

sig till stabiliseringsavtalet. Motionärerna begär därför att

riksdagsledamöternas arvoden även efter utgången av år 1991

skall följa de riktlinjer som Rehnberggruppen har lagt fast.

Yttrande från riksdagens förvaltningsstyrelse

Utskottet har från riksdagens förvaltningsstyrelse inhämtat

ett yttrande över propositionen och motionen. I sitt yttrande

konstaterar styrelsen att en återställelse av arvodet från den 1

januari 1992 till jämförelsegruppens nuvarande nivå skulle

innebära en höjning av ledamöternas arvoden med 4575

kr./månad. Styrelsen anser att det finns skäl att bibehålla den

ursprungliga lagens konstruktion vid fastställande av

ledamöternas arvoden. Med hänsyn till Rehnberggruppens

riktlinjer anser styrelsen dock att en återgång till

bestämmelsen i 3§ första stycket ersättningslagen inte bör ske

vid årsskiftet 1991-1992.

Styrelsen anför att den emellertid anser det rimligt att

ledamöternas arvoden fr.o.m. den 1 januari 1992 uppräknas med de

belopp som jämförelsegruppen dels erhållit fr.o.m. den 1 oktober

1990 resp. den 1 januari 1991 enligt avtal under våren 1991,

dels kommer att erhålla under 1992. Detta motsvarar enligt

styrelsen de avtalade generella lönejusteringar som

Rehnberggruppen haft som förutsättning för sitt arbete eller

själv medverkat till för nämnda period. Styrelsen anför att

skillnaden till jämförelsegruppen vid en sådan uppläggning inte

skulle bli större än vad som gällde i september 1990, dvs. ca

4000 kr.

Enligt styrelsen innebär detta förslag sålunda att arvodena

räknas upp med 605 kr. per månad fr.o.m. den 1 januari 1992. För

tiden fr.o.m. den 1 april 1992 bör arvodet enligt styrelsen

räknas upp med ytterligare lägst 320 kr. per månad. Detta belopp

är enligt de centrala avtalen ett minimibelopp för

heltidstjänstgörande statstjänstemän. Styrelsen konstaterar att

jämförelsegruppens höjning alltså kan bli högre än så, men att

det exakta beloppet inte torde framgå förrän statstjänstemännens

lönestatistik är tillgänglig. Styrelsen anser att ledamöterna

bör tillgodoräknas även en sådan eventuell höjning.

Styrelsen anser att detta ställningstagande innebär att syftet

med motionen tillgodoses.

När det gäller statsrådens arvoden anför styrelsen att

fastställande av statsrådens arvoden inte ligger inom styrelsens

beredningsområde. Styrelsen konstaterar att utskottet har

hemställt om styrelsens uppfattning i frågan och uttalar därför

som sin mening att det finns skäl för en annan konstruktion för

fastställande av statsrådens arvoden än den nu gällande.

I sitt yttrande tar styrelsen även upp utformningen av 3§

första stycket ersättningslagen. Där föreskrivs att

jämförelsegruppen vid fastställande av riksdagsledamöternas

arvode skall vara byråchefer vid statliga myndigheter, rådmän,

hovrättsråd och kammarrättsråd. Styrelsen anför att det finns

skäl att ta bort byråcheferna från jämförelsegruppen. Den tid

som åtgår för att få en korrekt statistik över byråchefernas

löneutveckling försvårar nämligen enligt styrelsen väsentligt

förvaltningskontorets möjligheter att i tid få fram erforderligt

beräkningsunderlag. Styrelsen anför vidare att

tjänstebenämningen byråchef alltmer ersätts av

funktionsorienterade benämningar av typ ekonomichef,

informationschef etc. Styrelsen konstaterar att en sådan ändring

förutsätter en justering i ersättningslagen.

Utskottets bedömning

Utskottet tar först upp frågan om jämförelsegruppens

sammansättning. På de skäl som styrelsen har anfört finner

utskottet att byråchefer vid statliga myndigheter inte längre

bör vara med i jämförelsegruppen. I bilaga 1 till detta

betänkande lägger utskottet fram det förslag till ändring i 3§

ersättningslagen som föranleds härav.

Som förvaltningsstyrelsen har anfört finns det skäl att

behålla den konstruktion för fastställande av

riksdagsledmöternas arvode som finns i ersättningslagen.

Utskottet delar emellertid styrelsens uppfattning att en

återgång till 3§ första stycket ersättningslagen inte bör ske

vid årsskiftet 1991-1992 med hänsyn till Rehnberggruppens

rekommendationer. En anpassning bör i stället ske till de

centrala avtal som har träffats på grundval av

rekommendationerna. I likhet med förvaltningsstyrelsen anser

utskottet därför att det är rimligt att ledamotsarvodena

fr.o.m. den 1 januari 1992 räknas upp med de belopp som

jämförelsegruppen dels erhållit fr.o.m. den 1 oktober 1990 resp.

den 1 januari 1991 enligt under våren 1991 träffade avtal, dels

kommer att erhålla under 1992. Som styrelsen anför motsvarar

detta de avtalade generella lönejusteringar som Rehnberggruppen

haft som förutsättning för sitt arbete eller själv medverkat

till för perioden.

Jämförelsegruppen fick sina löner höjda fr.o.m. den 1 oktober

1990 med 1,2% och fr.o.m. den 1 januari 1991 med 1,15%.

Enligt uppgift från förvaltningskontoret var medellönen för

jämförelsegruppen före dessa höjningar 25595 kr. Efter en

höjning med 1,2% eller 307 kr. uppgår medellönen till 25902

kr. Efter en höjning av detta belopp med 1,15% eller 298 kr.

uppgår medellönen till 26200 kr. De två höjningarna utgör

sammanlagt 605 kr.

I likhet med förvaltningsstyrelsen finner utskottet således

att ledamotsarvodena bör räknas upp med 605 kr. per månad

fr.o.m. den 1 januari 1992. Från den dagen bör ledamotsarvodet

följaktligen uppgå till 22230 kr.

Enligt de avtal som slutits i enlighet med Rehnberggruppens

rekommendationer står fr.o.m. den 1 april 1992 till de lokala

parternas förfogande ett löneutrymme som skall fördelas i

lönesystemen. Enligt avtalen kommer lönerna för

heltidstjänstgörande statstjänstemän fr.o.m. den dagen att höjas

med minst 320 kr. För jämförelsegruppen liksom för andra

kategorier av statstjänstemän kan höjningen bli högre än så.

Utskottet anser i likhet med förvaltningsstyrelsen att

ledamöterna bör tillgodoräknas den höjning som jämförelsegruppen

kommer att få.

Ledamotsarvodet om 22 230 kr. bör således fr.o.m. den 1 april

1992 höjas med ett belopp som motsvarar den genomsnittliga

höjning av månadslönen som kan tillkomma jämförelsegruppen

fr.o.m. den dagen.

Med det anförda tillgodoses syftet med proposition 1990/91:200

i denna del och motion 1990/91:K98.

Utskottet lägger i bilaga 2 till detta betänkande fram det

förslag till lagstiftning som föranleds av vad utskottet nu har

förordat.

De höjningar av ledamotsarvodena som utskottet har förordat

innebär på grund av bestämmelserna i 1§ lagen om arvoden till

statsråden m.m. att arvodena för statsråden också skulle komma

att höjas. Enligt den paragrafen är arvodet för statsministern

215% av ledamotsarvodet och arvodet för övriga statsråd 198%

av ledamotsarvodet. Ledamotsarvodet är, som tidigare nämnts, för

närvarande 21625 kr. Statsministerns arvode är därför 46 494

kr. medan övriga statsråds arvoden är 42818 kr.

Den förordade höjningen av ledamotsarvodet fr.o.m. den 1

januari till 22230 kr. skulle med tillämpning av bestämmelsen

innebära att statsministerns arvode höjs med 1301 kr. till

47795 kr. På motsvarande sätt skulle övriga statsråds arvoden

höjas med 1197 kr. till 44015 kr. Bestämmelsen innebär även

att höjningen fr.o.m. den 1 april 1992 för statsrådens del

skulle bli högre än om den bestämdes direkt med utgångspunkt

från då utgående statsrådsarvode.

Utskottet anser att statsrådens arvoden i stället bör anpassas

till de centrala avtal som har träffats på grundval av

Rehnberggruppens rekommendationer. Statsrådens arvoden höjdes

senast den 1 januari 1990. Statsråden bör därför kunna

tillgodoräknas höjningarna om först 1,2% och därefter 1,15%,

vilka motsvarar de avtalade generella lönejusteringar som

Rehnberggruppen utgått ifrån eller själv medverkat till.

Utskottet anser att dessa höjningar av statsrådsarvodena bör ske

samtidigt fr.o.m. den 1 januari 1992. Det innebär att fr.o.m.

den dagen bör arvodena höjas för statsministern med 1099 kr.

till 47593 kr. och för övriga statsråd med 1012 kr. till

43830 kr.

Utskottet anser vidare att statsråden fr.o.m. den 1 april 1992

även bör få samma höjning av sina arvoden som kan komma

jämförelsegruppen till del fr.o.m. den dagen.

Vad utskottet nu har anfört innebär att statsrådens arvoden

bör regleras genom särskild lagstiftning som för tiden den 1

januari 1992--den 31 mars 1993 skall gälla i stället för 1 §

lagen om arvoden till statsråden m.m. Härigenom tillgodoses

syftet med proposition 1990/91:200 i denna del.

Utskottet lägger i bilaga 3 fram förslag till lagstiftning

i enlighet med det anförda.

Utskottet anser i likhet med förvaltningsstyrelsen att det

finns skäl för en annan konstruktion för fastställandet av

statsrådens arvoden än den som gäller enligt lagen om arvoden

till statsråden m.m. Det får ankomma på regeringen att låta

utreda frågan och snarast återkomma med förslag i ämnet till

riksdagen. Vad utskottet nu har uttalat bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande jämförelsegruppens sammansättning

att riksdagen antar utskottets i bilaga 1 framlagda

förslag till lag om ändring i lagen (1988:589) om ersättning

m.m. till riksdagens ledamöter,

2. beträffande riksdagsledamöternas arvoden

att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:200 i

motsvarande del och motion 1990/91:K98 antar utskottets i

bilaga 2 framlagda förslag till lag om avvikelser från vissa

bestämmelser i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till

riksdagens ledamöter,

res. 1 (m, fp)

3. beträffande statsrådens arvoden

att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:200 i

motsvarande del antar utskottets i bilaga 3 framlagda

förslag till lag om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen

(1991:359) om arvoden till statsråden m.m.,

res. 2 (m)

res. 3 (fp) - motiv.

men. (v)

4. beträffande konstruktionen för bestämmandet av

statsrådens arvoden

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

res. 4 (m, fp, c, kds)

Stockholm den 3 december 1991

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil

Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Catarina Rönnung (s), Ylva

Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Sören Lekberg (s),

Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd), Inger René (m),

Lisbeth Staaf-Igelström (s), Henrik S Järrel (m), Elvy

Söderström (s), Björn von der Esch (m) och Odd Engström (s).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Riksdagsledamöternas arvoden (mom. 2)

Birger Hagård (m), Ylva Annerstedt (fp), Inger René (m),

Henrik S Järrel (m) och Björn von der Esch (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar

med "Som förvaltningsstyrelsen har" och på s. 7 slutar med "nu

har förordat" bort ha följande lydelse:

Riksdagens beslut i december 1990 om oförändrade arvoden till

riksdagens ledamöter utgjorde enligt vad som sägs i beslutet en

tillfällig, av särskilda skäl orsakad avvikelse från de

principer som annars gäller för bestämmandet av arvodena för

riksdagens ledamöter. Utskottet anser inte att det finns skäl

att för ytterligare tid frångå dessa principer. Det innebär att

ledamotsarvodet fr.o.m. den 1 januari 1992 bör utgå enligt

huvudregeln och sålunda uppgå till 26200 kr. per månad.

Utskottet avstyrker följaktligen proposition 1990/91:200 i denna

del och motion 1990/91:K98.

dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande riksdagsledamöternas arvoden

att riksdagen avslår proposition 1990/91:200 i motsvarande del

och motion 1990/91:K98.

2. Statsrådens arvoden (mom. 3)

Birger Hagård, Inger René, Henrik S Järrel och Björn von der

Esch (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar

med "De höjningar av" och på s. 8 slutar med "med det anförda"

bort ha följande lydelse:

Riksdagen beslutade våren 1991 att statsrådens arvoden skulle

knytas till riksdagsledamöternas arvoden. Det finns enligt

utskottets mening inget skäl att nu riva upp detta beslut.

Utskottet avstyrker därför proposition 1990/91:200 i denna del.

dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande statsrådens arvoden

att riksdagen avslår proposition 1990/91:200 i motsvarande

del.

3. Statsrådens arvoden (mom. 3 - motiveringen)

Ylva Annerstedt (fp) anser att den del av utskottets yttrande

på s. 7 som börjar med "De höjningar av" och slutar med "då

utgående statsrådsarvode" bort ha följande lydelse:

De höjningar av ledamotsarvodena som utskottet har förordat

innebär på grund av bestämmelserna i 1 § lagen om arvoden till

statsråden m.m. att statsrådsarvodena skulle komma att höjas med

nära nog det dubbla. Med hänsyn till den höjning av

statsrådsarvodena som gjordes år 1990 finner utskottet att en så

stor höjning av statsrådens arvoden nu inte bör ske.

4. Konstruktionen för bestämmandet av statsrådens arvoden

(mom.4)

Bertil Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Ylva Annerstedt (fp),

Ingvar Svensson (kds), Inger René (m), Henrik S Järrel (m) och

Björn von der Esch (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar

med "Utskottet anser i" och slutar med "regeringen till känna"

bort utgå,

dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort utgå.

Särskilda yttranden

1. Bestämmandet av arvodena för riksdagsledamöter och statsråd

Bertil Fiskesjö (c) och Ingvar Svensson (kds) anför:

De principer som bör gälla för bestämmandet av

riksdagsledamöternas och statsrådens arvoden har enligt vår

mening på ett riktigt sätt kommit till uttryck i lagen om

ersättning m.m. till riksdagens ledamöter och lagen om arvoden

till statsråden m.m. Det är olyckligt att utvecklingen nu har

lett till att denna lagstiftning måste ersättas med provisorier

av det slag som föreslås i detta betänkande.

2. Bestämmandet av arvodena för riksdagsledamöter och statsråd

Harriet Colliander (nyd) anför:

Svenska riksdagsmän och statsråd skall enligt Ny Demokratis

uppfattning ha löner som motsvarar de krav som med all rätt

ställs på deras prestationer, kunskaper, ansvar och omdöme. I

dag är dessa löner för låga.

Men även om det vore rätt i sak att höja lönerna är det

alldeles fel tid att göra det nu. Det är kris i Sverige och

krisen har till största delen förorsakats av statsråd och

riksdagsmän om än i annan tappning än dagens.

Politikernas löner, arvoden, traktamenten, extralöner och

pensioner bör utredas. Målet för en sådan utredning bör enligt

Ny Demokratis uppfattning vara att riksdagsmannen och statsrådet

skall ha en öppet redovisad lön för det arbete som utförs för

den statliga arbetsgivaren. Principen bör vara en

arbetsgivare--ett arbete--en lön.

Meningsyttring av suppleant (mom. 3)

Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Johan Lönnroth anför:

Enligt min mening borde den del av utskottets yttrande som på

s.7 börjar med "De höjningar av" och på s. 8 slutar med "med

det anförda" ha följande lydelse:

De höjningar av ledamotsarvodena som utskottet har förordat

innebär på grund av bestämmelserna i 1 § lagen om arvoden till

statsråden m.m. att statsrådsarvodena skulle komma att höjas med

nära nog det dubbla. Statsråden har emellertid år 1990 fått en

höjning av sina arvoden med 3 000 kr. Utskottet anser därför att

statsrådsarvodena bör ligga kvar på nuvarande nivå under den tid

som Rehnberggruppens riktlinjer avser.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under

mom.3 borde ha hemställt:

3. beträffande statsrådens arvoden

att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:200 i

motsvarande del antar av suppleant från vänsterpartiet i

bilaga 4 framlagt lagförslag.

Av utskottet framlagt

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till

riksdagens ledamöter

Bilaga 1

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1988:589) om ersättning

m.m. till riksdagens ledamöter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §

Ledamotsarvode betalas med ett belopp för månad som motsvarar

den genomsnittliga lönen för tjänster som byråchefer vid

statliga myndigheter och som rådmän, hovrättsråd och

kammarrättsråd. Riksdagens förvaltningskontor beräknar årligen

arvodet för tiden den 1 oktober--den 30 september.

Ledamotsarvode betalas med ett belopp för månad som motsvarar

den genomsnittliga lönen för tjänster som rådmän, hovrättsråd

och kammarrättsråd. Riksdagens förvaltningskontor beräknar

årligen arvodet för tiden den 1 oktober--den 30 september.

Talmannen erhåller ett arvode som motsvarar lönen till

statsministern.

Vid tillämpning av lagen (1962:381) om allmän försäkring skall

arvodet anses som inkomst av anställning och ledamot anses som

arbetstagare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Av utskottet framlagt

Förslag till

Lag om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1988:589)

om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter

Bilaga 2

Härigenom föreskrivs följande.

1 § För tiden den 1 januari 1992--den 31 mars 1993 skall i

stället för bestämmelserna om ledamotsarvode i 3 § första

stycket lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens

ledamöter gälla vad som föreskrivs i 2 och 3 §§.

2 § För tiden den 1 januari 1992--den 31 mars 1992 skall

ledamotsarvodet betalas med 22 230 kronor i månaden.

3 § För tiden den 1 april 1992--den 31 mars 1993 skall

ledamotsarvodet enligt 2§ höjas med det belopp som motsvarar

den genomsnittliga höjning av månadslönen som för tid fr.o.m.

den 1 april 1992 kan tillkomma de statstjänstemän som anges i

3§ första stycket lagen (1988:589) om ersättning m.m. till

riksdagens ledamöter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992, då lagen

(1990:1417) om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen

(1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter skall

upphöra att gälla.

Av utskottet framlagt

Förslag till

Lag om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1991:359)

om arvoden till statsråden m.m.

Bilaga 3

Härigenom föreskrivs följande.

1 § För tiden den 1 januari 1992--den 31 mars 1993 skall i

stället för bestämmelserna om statsrådens arvoden i 1 § lagen

(1991:359) om arvoden till statsråden m.m. gälla vad som

föreskrivs i 2 och 3 §§.

2 § För tiden den 1 januari 1992--den 31 mars 1992 skall

arvodet till statsministern betalas med 47 593 kronor i månaden.

För samma tid skall arvodet till övriga statsråd betalas med

43 830 kronor i månaden.

3 § För tiden den 1 april 1992--den 31 mars 1993 skall

arvodena enligt 2 § höjas med det belopp som motsvarar den

genomsnittliga höjning av månadslönen som för tid fr.o.m. den 1

april 1992 kan tillkomma de statstjänstemän som anges i 3 §

första stycket lagen (1988:589) om ersättning m.m. till

riksdagens ledamöter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Av suppleant från vänsterpartiet framlagt

Förslag till

Lag om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1991:359)

om arvoden till statsråden m.m.

Bilaga 4

Härigenom föreskrivs följande.

För tiden den 1 januari 1992--den 31 mars 1993 skall i stället

för bestämmelserna om statsrådens arvoden i 1 § lagen (1991:359)

om arvoden till statsråden m.m. gälla att statsministerns arvode

skall betalas med 46 494 kronor i månaden och övriga statsråds

arvoden med 42 818 kronor i månaden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.