Bet. 1991/92:LU15

Lagutskottets betänkande

1991/92:LU15

Prisinformation

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1991/92

LU15

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag till ändring i

prisinformationslagen (prop. 1991/92:55). Förslaget innebär att den särskilda

bestämmelsen om artikelprismärkning av dagligvaror som tillhandahålls genom

självbetjäning (11 §) slopas. Den föreslagna ändringen avses träda i kraft

samtidigt som prisinformationslagen, dvs. den 1 januari 1992.

Vidare behandlas sex med anledning av propositionen väckta motioner (fp, s,

v, nyd, c).

I samband med behandlingen har företrädare för Sveriges

livsmedelshandlareförbund och Synskadades riksförbund inför utskottet redovisat

synpunkter på regeringens förslag. I ärendet har inkommit tre skrivelser, en

från Sveriges köpmannaförbund, en från konsumentberedningen och en från

Sveriges livsmedelshandlareförbund, Kooperativa förbundet, ICA-förbundet, Axel

Johnson AB och D-gruppen.

Utskottet avstyrker bifall till regeringens förslag och tillstyrker därmed

fem av motionerna (s, v, nyd, c). Den sjätte motionen (fp) avstyrks. I fråga om

ikraftträdandet av prisinformationslagen föreslår utskottet den ändringen att

lagen skall träda i kraft den 1 april 1992.

Till betänkandet har fogats två reservationer (m, fp, c, kds resp. nyd).

Propositionen

I proposition (1991/92:55) föreslår regeringen (civildepartementet) att

riksdagen antar ett i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i

prisinformationslagen (1991:601).

Lagförslaget återfinns i bilaga till betänkandet.

Motionerna

1991/92:L5 av andre vice talmannen Christer Eirefelt (fp) vari hemställs att

riksdagen beslutar upphäva prisinformationslagen.

1991/92:L6 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar

att proposition 1991/92:55 avslås.

1991/92:L7 av Lars Werner m.fl. (v) vari hemställs att riksdagen avslår

proposition 1991/92:55 i dess helhet.

1991/92:L8 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari hemställs att riksdagen

beslutar avslå proposition 1991/92:55.

1991/92:L9 av Ian Wachtmeister och Lars Andersson (nyd) vari hemställs att

riksdagen avslår förslaget i proposition 1991/92:55 om ändring i

prisinformationslagen.

1991/92:L10 av Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) vari hemställs att

riksdagen i avvaktan på en översyn av marknadsföringslagen avslår

propositionens krav att upphäva 11 § prisinformationslagen.

Utskottet

Riksdagen beslutade den 30 maj 1991 att anta den dåvarande regeringens

förslag om en prisinformationslag (prop. 1990/91:171, LU36, rskr. 333, SFS

1991:601). Lagen träder i kraft den 1 januari 1992.

Enligt prisinformationslagen är näringsidkare i detaljistledet skyldiga att

lämna information om priset på de varor och tjänster som de tillhandahåller

konsumenterna. Prisinformationen skall i regel lämnas när näringsidkare

marknadsför bestämda varor och tjänster. Priset på varor och tjänster skall

anges korrekt och tydligt. Jämförpriser skall anges beträffande sådana varuslag

för vilka konsumentverket har fastställt särskilda beräkningsgrunder. Om det

slutliga priset för en tjänst inte kan uppges, skall i stället för priset anges

grunderna för beräkningen av priset. Priset för en vara skall anges antingen på

själva varan eller i dess omedelbara närhet.

I 11 § prisinformationslagen föreskrivs att i butiker som tillhandahåller

dagligvaror genom sjävbetjäning priset i regel skall anges på varan eller dess

förpackning (artikelprismärkning). Priset får dock anges på hyllkantsetikett

eller skylt om det finns praktiska hinder mot prismärkning på varan eller dess

förpackning. Prismärkning med hyllkantsetikett eller med skylt är också

tillåten om prisinformationssystemet i butiken gör det möjligt för konsumenten

att på ett enkelt sätt beräkna den sammanlagda kostnaden för varorna före

betalningen och kontrollera att det pris som betalas stämmer överens med

prisangivelsen i butiken, om inte detta redan är tekniskt säkerställt.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om

vad som skall anses utgöra praktiska hinder mot att priset anges på varan eller

dess förpackning och om kraven för att kontroll skall vara obehövlig (12 §).

Vid underlåtenhet att följa prisinformationslagens bestämmelser skall

regelsystemet i marknadföringslagen (1975:1418) tillämpas.

I augusti 1991 tillkallade den dåvarande regeringen en utredare för att göra

en översyn av marknadsföringslagen (dir 1991:70). Utredaren skall därvid

undersöka om marknadföringslagens syften tillgodoses på bästa sätt inom ramen

för dess nuvarande bestämmelser och vid behov föreslå förändringar samt i

övrigt lämna sådana förslag till förändringar av marknadsföringslagstiftningen

som behövs för att tillgodose konsumenternas och näringsidkarnas intressen av

väl fungerande spelregler på marknaden. Vidare skall utredaren lämna de förslag

som behövs för att den svenska marknadsföringslagstiftningen skall stå i

överensstämmelse med EGs regler. Utredaren bör enligt direktiven redovisa sina

överväganden och förslag som rör EG-harmoniseringen av de svenska

marknadsföringsreglerna senast den 1 mars 1992 samt uppdraget i övrigt senast

den 31 december 1992.

I propositionen föreslås att den särskilda bestämmelsen i 11 §

prisinformationslagen om artikelprismärkning av dagligvaror som tillhandahålls

genom självbetjäning slopas. Förslaget föranleder också följdändringar i 12 §.

Avsikten är att lagändringen skall träda i kraft samtidigt som

prisinformationslagen, dvs. den 1 januari 1992.

I ärendet har väckts sex motioner. I motion L5 anser andre vice talmannen

Christer Eirefelt (fp) att de argument som redovisas i propositionen för att

slopa bestämmelsen om artikelprismärkning i flera avseenden också kan användas

för att upphäva lagen i dess helhet. Motionären menar att prisinformationslagen

är en detaljreglering som medför betydande kostnader för konsumenten. Den

pågående översynen av marknadsföringslagen, som för närvarande styr

prisinformationen, är enligt motionären en tillräcklig åtgärd. I motionen

yrkas att prisinformationslagen skall upphävas.

I de övriga fem motionerna som väckts i ärendet yrkas att propositionen skall

avslås. Maj-Lis Lööw m.fl. (s) anser i motion L6 att prisinformationslagen

skall träda i kraft i sin helhet den 1 januari 1992. Motionärerna anför att

konsumenterna och deras organisationer i många år krävt ett bättre

prisinformationssystem med bl.a. prislappar på varorna.

Lars Werner m.fl. (v) kan i motion L7 inte se att det under sommaren eller

hösten 1991 framkommit några skäl att ändra riksdagens beslut från i våras om

prisinformationslagen.

I motion L8 anför Marianne Carlström m.fl. (s) att en god prismärkning är

nödvändig för att konsumenterna skall kunna välja den vara som har det bästa

priset i förhållande till kvaliteten samt att priset som konkurrensmedel

förutsätter prismärkning.

Ian Wachtmeister och Lars Andersson (båda nyd) menar i motion L9 att en

verklig priskonkurrens förutsätter prismärkning, i vart fall så länge

kommunernas planmonopol på dagligvaruhandeln kvarstår. Enligt motionärernas

mening kan en omprövning av frågan bli aktuell när verklig konkurrens råder i

branschen. I avvaktan härpå skall folk på ett betryggande sätt kunna jämföra

priser.

I motion L10 anför Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (båda c) att kravet på

prislappar skall finnas kvar i avvaktan på den pågående översynen av

marknadsföringslagen.

Vad först gäller motion L5 anser utskottet att en god prisinformation har

stor betydelse för konkurrensen på marknaden. Prisinformationen är också ett

konkurrensmedel. För företagen är det därför en naturlig åtgärd att så tydligt

och effektivt som möjligt informera konsumenterna om priset på de varor och

tjänster som de tillhandahåller. Mot denna bakgrund kan utskottet i och för sig

ha förståelse för syftet med motionen. Enligt utskottets mening är det dock

befogat att det i lag uppställs vissa grundläggande krav på prisinformation. Av

denna anledning anser utskottet att det inte finns skäl att upphäva

prisinformationslagen i dess helhet i avvaktan på resultatet av den pågående

översynen av marknadsföringslagen. Denna översyn har också ett annat syfte än

att förbättra prisinformationen. Utskottet kan alltså inte dela motionärens

uppfattning att prisinformationslagen nu bör upphävas. Något förslag med en

sådan inriktning har regeringen inte heller lagt fram.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L5.

Vad härefter angår förslaget i propositionen och övriga motioner vill

utskottet erinra om att konsumentverket och envar av de största intressenterna

inom dagligvaruhandeln år 1986 träffade likalydande överenskommelser om

prisinformationen för dagligvaror i butiker med datakassor. Överenskommelserna

gick ut på att dagligvaror i normalfallet borde artikelprismärkas. Undantag

gjordes för vissa varor som traditionellt prismärks på annat sätt.

Överenskommelserna innebar vidare att ett antal s.k. testbutiker kunde få

minska omfattningen av artikelprismärkningen för att pröva alternativa system

för prisinformation. År 1988 sade några av handelns företrädare upp sina

överenskommelser.

Marknadsdomstolen har därefter i ett år 1991 meddelat beslut (MD 1991:3)

prövat frågan om prismärkning av dagligvaror i självbetjäningsbutiker.

Domstolen har därvid slagit fast att marknadsföringslagen inte innefattar en

skyldighet att prismärka varje sådan vara i butik med självbetjäning om butiken

använder hyllkantsmärkning som uppfyller vissa krav.

I propositionen 1990/91:171 om en prisinformationslag framhölls att -- trots

omfattande insatser för att förbättra prisinformationen i detaljhandeln --

informationen inom vissa områden uppvisade stora brister. Förhållandena hade

kritiserats av bl.a. konsumentverket. Kritiken avsåg särskilt att ordningen med

förhandlingar mellan verket och näringslivet var trög samt att man, trots att

marknadsföringslagen varit i kraft under en lång tid, inte hade fått en fast

och täckande praxis på prisinformationsområdet. Svårigheterna att dra mer

generella slutsatser av marknadsdomstolens avgöranden framhölls också.

Mot bakgrund av vad som sålunda anfördes i propositionen ansåg utskottet i

sitt av riksdagen godkända betänkande (bet. 1990/91:LU36) att det var angeläget

att åtgärder vidtogs i syfte att tillförsäkra konsumenterna en fullgod

prisinformation. Särskilt betydelsefullt var enligt utskottets mening att

prisinformationen om dagligvaror i självbetjäningsbutiker förbättrades. Den

standard på informationen som enligt marknadsdomstolens ovan redovisade beslut

kunde krävas i butiker som övergått från artikelprismärkning till

hyllkantsmärkning kunde enligt utskottets mening inte till fullo anses motsvara

vad som behövdes för att konsumenternas intresse på området skulle kunna

tillgodoses. Utskottet delade således den dåvarande regeringens uppfattning att

marknadsföringslagens regelsystem borde kompletteras med lagbestämmelser som

klarlägger vilka grundläggande krav som ställs på prisinformationen till

konsumenterna. En lagstiftning om prisinformation borde dock inte enligt

utskottet göras mer långtgående och detaljerad än som oundgängligen erfordrades

med hänsyn till konsumenternas behov av skydd. En avvägning måste även göras

gentemot handelns behov av rationell hantering och ökad effektivitet. Viktigt

var också, framhöll utskottet, att en lagreglering inte utformades så att

framtagandet av nya tekniska lösningar för prisinformation motarbetades liksom

att de anställdas arbetsmiljö beaktades.

Beträffande kostnadsaspekterna framhöll utskottet att det otvivelaktigt

förhöll sig så att artikelprismärkningen kommer att medföra kostnadsökningar

för de självbetjäningsbutiker som upphört med sådan prismärkning. Det kunde

emellertid enligt utskottets mening inte med någon större säkerhet beräknas hur

stora dessa kostnader blir. I betydande utsträckning är kostnaderna, framhöll

utskottet, beroende av sådana faktorer som hur ofta varorna måste märkas om,

exempelvis i samband med extrapriserbjudanden. Mot den nackdel som vissa

kostnadsökningar kan medföra måste ställas de fördelar för konsumenterna som en

bättre prisinformation ger. Om prisinformationen förbättras ökar konsumenternas

prismedvetenhet och därmed deras möjlighet att göra väl avvägda val. Vidare

framhöll utskottet att en lättillgänglig prisinformation sparar tid för

konsumenterna.

Sammantaget ansåg utskottet att övervägande skäl talade för att en

prisinformationslag borde genomföras. Utskottet konstaterade också att det då

aktuella lagförslaget låg väl i linje med de synpunkter utskottet anfört och

även med de önskemål som framförts i flera motioner.

Vad utskottet sålunda uttalade våren 1991 äger fortfarande giltighet. Några

skäl till antagande att man inom handeln frivilligt skulle vidta åtgärder för

att radikalt förbättra prisinformationen har inte framkommit. Bestämmelsen om

artikelprismärkning behövs således i syfte att tillförsäkra konsumenterna en

fullgod prisinformation. I propositionen anförs att bestämmelsen leder till en

hämmad konkurrens och s.k. prisstelhet. Liknande synpunkter har i ärendet

framförts av företrädare för dagligvaruhandeln. Enligt utskottets mening är

dessa farhågor, som för övrigt också framfördes vid behandlingen av förslaget

till prisinformationslagen våren 1991, överdrivna. Under alla förhållanden

medför en förbättrad prisinformation att konsumenternas prismedvetenhet ökar

och därmed deras möjligheter att göra väl avvägda köp, vilket i sin tur är

konkurrensbefrämjande. Inte heller kan utskottet se att kravet på

artikelprismärkning, såsom anförs i propositionen, skulle leda till att den

tekniska utvecklingen inom dagligvaruhandeln låses fast vid nuvarande

lösningar. Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa till att

konkurrenskommittén i sitt betänkande (SOU 1990:106), Prisinformation till

konsumenter, ansett att det borde vara möjligt för handeln att utveckla metoder

för en mer rationell prislappsmärkning eller system som gör det möjligt för den

kund som så önskar att i anslutning till den plats där varan exponeras på ett

enkelt sätt själv prismärka sina varor. Vad som anförs i propositionen som skäl

för att avskaffa kravet på artikelprismärkning inom dagligvaruhandeln var

dessutom väl känt för utskottet redan när prisinformationslagen antogs. Enligt

utskottets mening har det således sedan lagen antogs våren 1991 inte framkommit

några omständigheter som innebär att riksdagen bör frångå sitt tidigare

ställningstagande.

Med hänvisning till vad sålunda anförts anser utskottet att regeringens

förslag om slopandet av bestämmelsen i prisinformationslagen om

artikelprismärkning av dagligvaror som tillhandahålls genom självbetjäning inte

kan godtas. Ställningstagandet innebär att utskottet tillstyrker bifall till

motionerna L6, L7, L8, L9 och L10.

Som tidigare sagts är avsikten att prisinformationslagen skall träda i

kraft den 1 januari 1992. Av 12 § följer att vissa tillämpningsföreskrifter

skall utfärdas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Enligt

vad utskottet inhämtat kommer detta författningsarbete inte att hinna slutföras

före årsskiftet. Med hänsyn härtill bör ikraftträdandet skjutas upp något, och

utskottet föreslår att ikraftträdandedagen bestäms till den 1 april 1992.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande upphävande av prisinformationslagen

att riksdagen avslår motion 1991/92:L5,

2. beträffande prismärkning i dagligvaruhandeln

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:L6, 1991/92:L7, 1991/92:L8,

1991/92:L9 och 1991/92:L10 avslår regeringens förslag till lag om ändring i

prisinformationslagen (1991:601),

res. 1 (m, fp, c, kds)

res. 2 (nyd) - motiv.

3. beträffande prisinformationslagens ikraftträdande

att riksdagen antar följande

Förslag till

Lag om ändring i prisinformationslagen (1991:601)

Härigenom föreskrivs att ikraftträdandebestämmelsen till lagen (1991:601)

om prisinformation skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft

den 1 januari 1992.

Denna lag träder i kraft

den 1 april 1992.

Stockholm den 28 november 1991

På lagutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Per

Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe Andréasson (s), Bengt Harding Olson

(fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kronblad (s), Bertil Persson (m), Gunnar

Thollander (s), Lars Andersson (nyd), Lena Boström (s), Stig Rindborg (m),

Carin Lundberg (s) och Stina Eliasson (c).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i

utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit vid den slutliga

behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Prismärkning i dagligvaruhandeln (mom. 2)

Holger Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m) Margareta Gard (m), Bengt Harding

Olson (fp), Bertil Persson (m), Stig Rindborg (m) och Stina Eliasson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "Vad

härefter" och på s. 6 slutar med "och L10" bort ha följande lydelse:

En lagstiftning om prisinformation bör inte vara mer ingående och detaljerad

än vad som är erforderligt med hänsyn till lagens ändamål. En avvägning måste

också göras gentemot handelns behov av rationell hantering och ökad

effektivitet. Viktigt är också att en lagreglering inte utformas så att

framtagandet av nya tekniska lösningar för prisinformation motarbetas. Vid

bestämmande av kraven på prisinformationen måste också kostnadsaspekterna

ställas i relation till informationsbehovet. Kraven får inte utformas så att de

leder till att konsumenterna drabbas av negativa effekter i form av

prisökningar samt utslagna närbutiker och nedlagda glesbygdsbutiker.

Som redovisas i propositionen ingår redan nu prisinformation till

konsumenterna som en mycket viktig del i dagligvaruhandelns marknadsföring. Det

är en naturlig och rationell åtgärd för dagligvaruhandeln att så tydligt och

effektivt som möjligt informera konsumenterna om priset på de varor som den

tillhandahåller. Prisinformationen i sig utgör också ett konkurrensmedel. Om

konsumenterna finner prisinformationen bristfällig torde de självfallet vända

sig till ett annat dagligvaruföretag.

Med hänsyn till det sagda anser utskottet att utgångspunkten skall vara att

det med förtroende kan överlämnas åt företagen själva att utifrån kundernas

önskemål och behov avgöra hur prisinformationen skall vara utformad i detalj.

Endast vissa grundläggande krav behöver således läggas fast i lagstiftningen.

Enligt utskottets mening finns det en påtaglig risk att kravet på

artikelprismärkning inom dagligvaruhandeln kommer att få effekter som lagen är

avsedd att motverka. Som framhålls i propositionen låser man fast den tekniska

utvecklingen vid nuvarande lösningar. Kravet på artikelprismärkning leder också

till att konkurrensen hämmas och att det uppkommer s.k. prisstelhet, vilket i

sin tur leder till en högre prisnivå för konsumenterna. Det är inte bara

företrädare för handeln och näringslivet i övrigt utan också de

konkurrensvårdande myndigheterna -- näringsfrihetsombudsmannen (NO) och statens

pris- och konkurrensverk (SPK) -- som uttalat att en detaljerad reglering

hämmar konkurrensen och leder till prisstelhet med risk för höjda priser för

konsumenterna. I sammanhanget måste också beaktas de ökade kostnaderna för

handeln, vilka i sista hand även drabbar konsumenterna. För att uppfylla

prisinformationslagens krav i dessa hänseenden krävs således att personal

avdelas för att prismärka varje enskild vara.

Utskottet anser också att det är angeläget att den personal som är sysselsatt

med prismärkning inte drabbas av arbetsskador.

I sammanhanget måste också beaktas att propositionens förslag om slopande av

bestämmelsen om artikelprismärkning inte innebär att skyldigheten att ge

prisinformation på dagligvaruområdet upphör. De krav som i övrigt ställs upp i

prisinformationslagen blir nämligen tillämpliga också i fråga om dagligvaror

som säljs i självbetjäningsbutiker. Priset på sådana varor skall således få

anges, förutom på varan eller dess förpackning, på hyllkantsetikett eller

skylt, så att risk inte föreligger för förväxling med pris på andra varor. Om

det finns praktiska hinder mot att priset anges på sådant sätt får det anges i

prislista, prisfrågeterminal eller liknande. Härtill kommer att

marknadsdomstolens avgörande år 1991 (MD 1991:3) om prismärkning av dagligvaror

i butiker med självbetjäning blir vägledande för prisinformationen. Domstolen

slog i beslutet fast att hyllkantsmärkning kan godkännas under vissa

förutsättningar, nämligen att prisuppgifterna anges med stora och tydliga

siffror, att det klart framgår vilken vara som en etikett avser, att

etiketterna är väl synliga och inte placerade vid den nedre kanten på en

golvhylla, att det i butiken finns en pristerminal eller annat hjälpmedel som

gör det möjligt för konsumenten att lätt kontrollera vilket pris som kassan

kommer att registrera för olika varor samt att prismärkningen på ett

tillförlitligt sätt är samordnad med priserna i datakassan, så att risken för

att kassan registrerar ett högre pris är liten.

Utskottet konstaterar således att ett slopande av kravet på

artikelprismärkning i många fall kan leda till en tydligare prisinformation än

vad som är möjligt att ge med en prislapp på varje enskild vara. Vidare vill

utskottet understryka att det inom prisinformationslagens och

marknadsföringslagens ramar är möjligt för marknadsdomstolen att ytterligare

precisera kraven på prisinformation.

Enligt utskottets mening är det därvid viktigt att beakta att

prisinformationen utformas så att speciell hänsyn tas till personer med olika

typer av handikapp eller personer som av någon anledning har särskilda behov på

prisinformationsområdet.

Som framgår av det anförda har utskottet den inställningen att det varken är

lämpligt eller nödvändigt med en sådan detaljreglering rörande

prisinformationen att dagligvaror i självbetjäningsbutiker skall

artikelprismärkas. Det finns inte heller något som tyder på att konsumenter

skulle efterfråga en sådan bestämmelse. Av den sammanfattning som var bifogad

till proposition 1990/91:171 om prisinformationslag framgår att 86 % av

konsumenterna är nöjda med prisinformationen i sin butik. Beträffande butiker

med datakassor som saknar prislappar är antalet nöjda konsumenter något mindre

men skillnaden är liten.

Vad särskilt gäller motion L9 vill utskottet peka på att regeringen i

proposition 1991/92:51 om en ny småföretagspolitik föreslagit kompletteringar i

plan- och bygglagen (1987:10) i syfte att främja näringsfrihet och effektivitet

i kommunernas planering. Som skäl för förslaget anförs att den lokala

konkurrensen bör stimuleras genom friare etableringsrätt för handeln, i

synnerhet livsmedelshandeln. Den föreslagna lagändringen är avsedd att träda i

kraft den 1 februari 1992. Vad som anförts i motionen till stöd för ett

bibehållande av kravet på artikelprismärkning saknar således numera enligt

utskottets mening all relevans.

Med hänsyn till det anförda finner utskottet att övervägande skäl talar för

att bestämmelsen i prisinformationslagen om obligatorisk artikelprismärkning

inom dagligvaruhandeln slopas. Utskottet tillstyrker således bifall till

propositionen. Ställningstagandet innebär att utskottet avstyrker bifall till

motionerna L6, L7, L8, L9 och L10.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande prismärkning i dagligvaruhandeln

att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:L6, 1991/92:L7, 1991/92:L8,

1991/92:L9 och 1991/92:L10 antar regeringens förslag till lag om ändring i

prisinformationslagen (1991:601).

2. Prismärkning i dagligvaruhandeln (mom. 2, motiveringen)

Lars Andersson (nyd) anser att den del av utskottets yttrande på s. 4 som

börjar med "Vad härefter" och på s. 6 slutar med "tidigare ställningstagande"

bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslår regeringen, som tidigare sagts, att den särskilda

bestämmelsen om artikelprismärkning av dagligvaror i självbetjäningsbutiker

slopas.

Utskottet konstaterar att syftet med den bestämmelse som föreslås upphävd är

att ge konsumenten upplysningar om hur mycket en vara kostar, att möjliggöra

försummering samt att medge efterkontroll. Kostnaderna för

artikelprismärkningen, som angetts uppgå till 0,7 % av varornas värde, måste

för den enskilde konsumenten anses vara rimliga och kan enligt utskottets

mening inte anses utgöra tillräckliga skäl för att nu slopa kravet på

prismärkning inom dagligvaruhandeln. Inte heller i övrigt anser utskottet att

det i propositionen anförts sådana omständigheter att den från

konsumentsynpunkt viktiga bestämmelsen om artikelprismärkning bör slopas. I

sammanhanget vill utskottet särskilt erinra om att prislappen medger att

efterkontroller och prisjämförelser på ett enkelt sätt kan göras i hemmet.

Som framhålls i motion L9 förutsätter en verklig priskonkurrens att

kommunernas planmonopol på dagligvaruhandeln avskaffas. Regeringen har nyligen

i proposition 1991/92:51 om en ny småföretagspolitik föreslagit kompletteringar

i plan- och bygglagen (1987:10) i syfte att främja näringsfrihet och

effektivitet i kommunernas planering. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1

februari 1992. Enligt utskottets mening är emellertid dessa förslag inte

tillräckligt långtgående för att man skall kunna slopa kravet på

artikelprismärkning i prisinformationslagen.

I proposition 1991/92:55 framlagt lagförslag

Bilaga