Bet. 1991/92:LU18

Lagutskottets betänkande

1991/92:LU18

Friköp av historiska arrenden

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1991/92

LU18

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet fem motioner om friköp av historiska

arrenden. Utskottet avstyrker bifall till motionerna. Reservation har avgetts

av ledamöterna från det socialdemokratiska partiet, särskilt yttrande av

ledamoten från Ny demokrati och meningsyttring av suppleanten från

Vänsterpartiet.

Motionerna

1990/91:L505 av Marianne Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att villkoren för

friköp av historiska arrenden skall ligga till grund för arbetet i kommittén

som arbetar med dessa frågor.

1991/92:L501 av Marianne Andersson och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att det förslag till lagstiftning om friköpsrätt

vid historiskt arrende som återfinns i arrendekommitténs betänkande (SOU

1991:85) Historiska arrenden Förslag till friköpslag omgående föreläggs

riksdagen i en proposition.

1991/92:L502 av Elisabeth Persson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ett lagförslag på grundval av

arrendekommitténs betänkande om friköpsrätt till historiska arrenden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bestämmande av ersättningsbelopp vid friköp av historiska arrenden.

1991/92:L505 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagfäst friköpsrätt vid

historiskt betingat arrende.

1991/92:L506 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

beslutar att friköp av historiska arrenden skall genomföras i enlighet med

arrendekommitténs förslag.

Utskottet

Frågan om en friköpsrätt till s.k. historiska arrenden, varmed i huvudsak

menas arrenden som arrendatorn och hans släkt innehaft i ett par generationer,

har varit föremål för flera offentliga utredningar och vid åtskilliga

tillfällen behandlats av riksdagen.

Med anledning av en begäran från riksdagens sida (bet. LU 1982/83:27, rskr.

266) tillkallades år 1984 friköpsutredningen som avlämnade betänkandet (SOU

1986:52) Friköp vid historiskt arrende. Utredningen (majoriteten) avstyrkte att

det då stiftades en lag om friköpsrätt för innehavare av historiska arrenden

och angav en rad skäl för sin ståndpunkt såväl av mera allmän räckvidd som mer

specifikt lagtekniska. Utredningen var emellertid inte enig. En ledamot av

utredningen reserverade sig och ansåg att en lag borde införas som gav

friköpsrätt vid historiska arrenden. Vid remissbehandlingen av betänkandet

förklarade sig det övervägande antalet remissinstanser dela

utredningsmajoritetens uppfattning att en lagstiftning om friköpsrätt inte

borde införas.

Frågan aktualiserades därefter åter i riksdagen vid ett flertal tillfällen,

senast hösten 1989 med anledning av motioner i ämnet. I sitt av riksdagen

godkända betänkande 1989/90:LU6 framhöll utskottet till en början att de krav

på en friköpsrätt vid historiska arrenden som framförts under årens lopp måste

ses mot bakgrund av att det saknades generella regler som gav en

jordbruksarrendator rätt till ersättning för de investeringar som gjorts på

arrendestället. Utskottet ansåg -- med hänvisning till bl.a. tidigare översyn

av spörsmålet som inte lett till lagstiftningsåtgärder -- att frågan om ett

lagreglerat skydd för jordbruksarrendatorernas investeringar borde bli

föremål för en förnyad utredning. Det fick enligt utskottet ankomma på

regeringen att bestämma de närmare formerna för utredningsarbetets bedrivande

samt att därefter återkomma med ett lagförslag till riksdagen. I frågan om

friköpsrätt vid historiska arrenden pekade utskottet på ett antal

omständigheter som enligt utskottet utgjorde starka skäl för en sådan rätt och

framhöll att en friköpsrätt vid historiska arrenden således borde införas. Det

fick enligt utskottet ankomma på regeringen att utforma förslag till

lagstiftning och därefter återkomma till riksdagen. Vad utskottet anfört om

skydd för jordbruksarrendatorers investeringar och om friköpsrätt gav riksdagen

som sin mening regeringen till känna (rskr. 1989/90:39).

Som en följd av riksdagens beslut tillkallade regeringen 1990 års

arrendekommitté (Ju 1990:06) med uppgift att se över vissa regler inom

arrendelagstiftningen. Kommitténs huvuduppgifter är att utforma förslag till

regler som dels skyddar en jordbruksarrendators investeringar på

arrendestället, dels ger arrendatorn vid historiskt arrende rätt att friköpa

arrendestället. Enligt direktiven skulle friköpsfrågan behandlas med förtur.

Arrendekommittén har behandlat friköpsfrågan i delbetänkandet (SOU 1991:85)

Historiska arrenden -- förslag till friköpslag. I betänkandet, som nyligen

avlämnats, föreslås en särskild lag om friköpsrätt vid historiska arrenden.

Enligt förslaget skall en arrendator till ett historiskt arrende under vissa

förutsättningar ha rätt att lösa in den fasta egendom som omfattas av arrendet.

Ett historiskt arrende skall anses föreligga när det är sannolikt att den helt

övervägande delen av ett arrendeställe inte sedan den 1 januari 1900 varaktigt

brukats av fastighetens ägare. Friköpsrätten begränsas enligt förslaget till

att avse vissa jordbruksarrenden och bostadsarrenden. I fråga om

jordbruksarrenden föreslås att friköp skall få ske om huvuddelen av

arrendestället sedan minst 40 år före den dag då talan om friköp väcks

innehafts och stadigvarande bebotts av arrendatorn eller någon honom

närstående. Motsvarande förutsättningar föreslås gälla även beträffande

bostadsarrenden. Här är emellertid friköpsrätten begränsad till sådana

upplåtelser som på visst sätt kan härledas ur ett tidigare jordbruksarrende i

släkten. Förslaget innehåller en s.k. jordägarventil; friköp skall inte få ske

om det av särskilda skäl skulle vara oskäligt mot jordägaren.

När det gäller den ersättning som skall erläggas för det friköpta området

följer den föreslagna lagen regleringen i expropriationslagen. Gäller friköpet

en hel fastighet skall arrendatorn alltså som huvudregel betala löseskilling

med belopp som motsvarar fastighetens marknadsvärde. Vid bestämmandet av

värdet skall bl.a. bortses från sådana förbättringar av fastigheten som beror

av att arrendatorn lagt ned arbete eller kostnad utöver vad som ålegat honom.

Också från sådana åtgärder som vidtagits av jordägaren i uppenbar avsikt att

höja ersättningen vid ett friköp skall bortses.

I motion 1990/91:L505 av Marianne Andersson (c) redovisas ett antal villkor

som enligt motionären bör vara förenade med en rätt till friköp av historiskt

arrende. När det gäller motionerna 1991/92:L501, 1991/92:L502, 1991/92:L505 och

1991/92:L506 är det gemensamma önskemålet att regeringen lägger fram ett

lagförslag på grundval av arrendekommitténs betänkande. I motionen 1991/92:L502

framställs även vissa synpunkter på hur ersättningen vid friköp skall

bestämmas, vilka enligt motionärerna bör beaktas när regeringen utformar

lagförslaget om friköp.

Utskottet vill erinra om att arrendekommitténs förslag till friköpslag för

närvarande bereds inom regeringskansliet. Regeringens ställningstagande till

förslaget bör inte föregripas genom att riksdagen nu gör något uttalande i

frågan. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet bifall till motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande friköp av historiska arrenden

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:L505, 1991/92:L501, 1991/92:L502,

1991/92:L505 och 1991/92:L506.

res. (s)

s.y. (nyd)

men. (v)

Stockholm den 27 februari 1992

På lagutskottets vägnar

Holger Gustafsson

I beslutet har deltagit: Holger Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m),

Margareta Gard (m), Owe Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik

(s), Bengt Kindbom (c), Bengt Kronblad (s), Gunnar Thollander (s), Lars

Andersson (nyd), Lena Boström (s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s),

Lennart Fridén (m) och Hans Stenberg (s).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i

utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit vid den slutliga

behandlingen av ärendet.

Reservation

Owe Andréasson, Inger Hestvik, Bengt Kronblad, Gunnar Thollander, Lena

Boström, Carin Lundberg och Hans Stenberg (alla s) anser

dels att utskottets yttrande på s. 3 som börjar med "Utskottet vill

erinra om" och slutar med "till motionerna" bort ha följande lydelse:

Som framgår av redogörelsen ovan har spörsmålet om en friköpsrätt vid

historiskt arrende utretts ordentligt vid flera tillfällen, och

arrendekommittén har nu, sedan frågan behandlats med förtur, presenterat ett

detaljerat och välmotiverat förslag till en friköpslag. Enligt utskottets

mening är det angeläget att förslaget nu leder till lagstiftning. Det kan

visserligen hävdas att friköpsrätten har samband med arrendekommitténs andra

huvuduppgift, frågan om skyddet för arrendatorns investeringar i allmänhet, och

att en lagstiftning därför bör anstå i avvaktan på kommitténs fortsatta arbete.

Skälen för en friköpsrätt är emellertid så starka att omedelbara

lagstiftningsåtgärder är påkallade. På grund av det anförda anser utskottet att

regeringen, sedan delbetänkandet remissbehandlats, snarast möjligt bör

förelägga riksdagen ett förslag till friköpslag. Något särskilt uttalande

rörande den i motion 1991/92:L502 upptagna frågan avseende ersättning vid

inlösen finner utskottet däremot inte motiverat. Regeringens ställningstagande

till det spörsmålet bör inte föregripas. Vad utskottet sålunda anfört bör

riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:L505 och 1991/92:L502 samt med

bifall till motionerna 1991/92:L501, 1991/92:L505 och 1991/92:L506 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

beträffande friköp av historiska arrenden

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:L505 och 1991/92:L502 samt

med bifall till motionerna 1991/92:L501, 1991/92:L505 och 1991/92:L506 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Lars Andersson (nyd) anför:

Frågan om friköp av historiska arrenden är mer komplicerad än det till synes

enkla ställningstagandet att ett mångårigt arrende skall ge arrendatorn

möjlighet att köpa den egendom han och hans familj brukat i årtionden kan ge

vid handen. Det handlar också om äganderätten, som äntligen är på väg att

skrivas in i grundlagen.

Själva förfarandet att i vissa lägen göra förändringar i ägarförhållandena

för jordbruksfastigheter är inte främmande för Sverige och andra västeuropeiska

länder. Det är Ny demokratis uppfattning att äganderätten skall upprätthållas

och grundlagsfästas. Partiet gick till val på detta. Åtgärder som under vissa

omständigheter påverkar eller begränsar äganderätten måste därför ha starkt

stöd i lagstiftningen.

Historiska arrenden handlar om att modernisera förhållanden som i dag verkar

otidsenliga. Ny demokrati kan tänka sig friköp av historiska arrenden men

endast under förutsättning att entydiga och konsekventa lagar stiftas. Dels

måste rätten att begära friköp utvecklas via domstol, dels måste rätten att få

ett korrekt och marknadsmässigt pris -- en grundläggande princip i försvaret av

äganderätten -- bevakas av domstol, dels ock måste en återköpsrätt garanteras

för det fall att det ändamål för vilket fastigheten brukas ändras.

Eftersom bakgrunden är historisk, antalet aktuella rättsfall begränsat och

rättsläget väl definierat bör lagens varaktighet kunna begränsas till tio år.

Vi anser att dessa aspekter måste beaktas i lagtexten och att friköpen

därigenom kan ske utan intrång i äganderätten. Motionerna uppfyller inte dessa

krav även om de förespråkar en rätt till friköp.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet, eftersom partiet

inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

John Andersson (v) anför:

Jag ansluter mig till den reservation som avgetts av ledamöterna från det

socialdemokratiska partiet.