Bet. 1991/92:LU2

Lagutskottets betänkande

1991/92:LU02

Försäkringsvillkor för barn

Innehåll

Sammanfattning

Motionen

Utskottet

Hemställan

Bilaga

1991/92

LU2

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet en motion om likvärdiga

villkor för alla barn när det gäller tecknande av sjukdoms-

och olycksfallsförsäkring hos försäkringsbolag.

Motionen har remissbehandlats, varvid yttranden avgivits

av finansinspektionen, Försäkringsförbundet och Folksam.

En fullständig redovisning av remissyttrandena finns i

bilaga till betänkandet.

Utskottet avstyrker bifall till motionen.

Motionen

1990/91:L605 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om likvärdiga försäkringsvillkor för alla

barn.

Utskottet

Privat försäkringsverksamhet bygger på en organiserad

samverkan av ett kollektiv som vill skydda sig mot likartade

risker. I kollektivets intresse skall försäkringsgivaren se

till att premien för varje försäkring täcker de väntade

utgifterna för skador som kan drabba kollektivet.

Bestämmelser rörande avtal om privata liv-, sjuk- och

olycksfallsförsäkringar finns för närvarande

huvudsakligen i lagen (1927:77) om försäkringsavtal (FAL).

Reglerna i FAL är i stor utsträckning tvingande till förmån

för försäkringstagarna. På vissa för försäkringstagarna

viktiga områden råder dock avtalsfrihet, bl.a. i fråga om

vad en försäkring skall täcka eller vilka risker

försäkringen skall erbjuda skydd mot. Också beträffande

premiens storlek råder avtalsfrihet. Någon skyldighet att i

enskilda fall meddela försäkring finns inte enligt FAL. I

praktiken innebär den nuvarande regleringen i FAL att

försäkringsbolagen när det gäller exempelvis livförsäkringar

och andra personförsäkringar har stora möjligheter att

ensamma bestämma försäkringsvillkoren. Bolagen tillämpar

emellertid i betydande omfattning gemensamma riktlinjer vid

den individuella prövningen av om och i vilken utsträckning

försäkring skall tecknas. I fråga om personförsäkringar

gäller detta bl.a. bedömningen av vilken inverkan den

blivande försäkringstagarens hälsotillstånd skall ha på

försäkringsvillkoren.

Försäkringsvillkoren påverkas också i betydande

utsträckning av reglerna i försäkringsrörelselagen

(1982:713) som innehåller bl.a. offentligrättsliga

bestämmelser om hur försäkringsrörelse skall bedrivas och om

finansinspektionens tillsyn över försäkringsbolagen. Denna

reglering avser att säkerställa att försäkringsbolagen kan

infria sina förpliktelser enligt ingångna försäkringsavtal

(soliditetsprincipen) samt att bolagen driver verksamheten

under iakttagande av principen om skälighet, dvs. att

försäkringar erbjuds till kostnader som är skäliga med

hänsyn till den risk de skall täcka. Dessa principer innebär

att premierna inom varje försäkringskollektiv måste vara

tillräckliga för försäkringsbolagets riskåtagande, att

kapitalförvaltningen måste ordnas så att försäkringstagarnas

sparade medel inte äventyras samt att någon övervältring av

kostnaderna inte får ske mellan olika försäkringskollektiv

eller riskgrupper.

Försäkringsavtalslagen (FAL) har varit föremål för översyn

av försäkringsrättskommittén. Kommittén avlämnade år 1986

betänkandet (SOU 1986:56) Personförsäkringslag och år 1989

betänkandet (SOU 1989:88) Skadeförsäkringslag. I det

förstnämnda betänkandet läggs fram förslag till nya

bestämmelser om liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar

som skall ersätta FALs regler om sådana försäkringar. En

nyhet i förslaget är att en försäkringssökande skall ha en

självständig rätt att teckna den försäkring som

försäkringstekniken medger med hänsyn till hans

hälsotillstånd m.m. Avsikten med den nya regeln är dock inte

att påverka den bedömning försäkringsbolagen i dag gör på

grundval av sökandens hälsotillstånd. Betänkandena har

remissbehandlats och övervägs för närvarande inom

justitiedepartementet.

I motion L605 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) framhålls att

de flesta barn i Sverige har en trygghet i form av

försäkring mot sjukdom och olycksfall. Exempelvis tecknar

kommunerna olycksfallsförsäkringar för daghem, förskola m.m.

Därutöver finns möjlighet för föräldrar att teckna frivillig

sjukdoms- och olycksfallsförsäkring hos försäkringsbolag.

Emellertid är, framhåller motionären, möjligheten att teckna

försäkring mot sjukdom utesluten för vissa barn. Sålunda

krävs för adopterade barn att de har uppnått 18 månaders

ålder samt vistats minst ett år i Sverige. När det gäller

för tidigt födda barn tillämpas olika villkor beroende på

barnets födelsevikt. Enligt motionären är det inte

acceptabelt att nämnda grupper av barn inte kan få samma

försäkringsskydd som övriga barn, och i motionen begärs

därför ett tillkännagivande om att likvärdiga

försäkringsvillkor bör gälla för alla barn.

På lagutskottets begäran har yttrande över motionen

avgivits av finansinspektionen, Försäkringsförbundet och

Folksam.

Finansinspektionen konstaterar sammanfattningsvis att

det nu inte finns förutsättningar att inom ramen för det

enskilda försäkringsväsendet få till stånd en sådan ordning

som motionären efterlyser. Samtidigt vill inspektionen

uttala förhoppningen att utvecklingen skall gå därhän att de

inskränkningar som i dag finns i barns möjligheter att få

skydd genom sjukförsäkring på sikt kan luckras upp eller

helt tas bort.

Inte heller Försäkringsförbundet anser att det finns

förutsättningar att meddela privat individuell

sjukförsäkring för utländska adopterade och för tidigt födda

barn på det sätt som motionären efterlyser. Förbundet

framhåller dock att det inom ramen för kollektiva

försäkringar finns möjlighet till mer liberala

riskprövningsregler. Sålunda kan ett barn, som inte kan få

individuell försäkring, ibland få önskat försäkringsskydd

genom en gruppförsäkring.

Folksam finner för sin del att de särskilda

riskbedömningsregler med temporära begränsningar som för

närvarande gäller för barn födda utom Norden och för barn

med låg födelsevikt får anses väl motiverade från

försäkringsstatistisk och medicinsk risksynpunkt. Enligt

Folksam finns det från denna utgångspunkt inte skäl att --

inom ramen för enskild, frivillig försäkringsverksamhet -- i

riskbedömningshänseende jämställa dessa grupper av barn med

barn födda inom Norden resp. med barn med normal

födelsevikt.

Enligt utskottets mening är det olyckligt att inte alla

barn i dag har samma möjligheter att få ett fullgott

försäkringsskydd mot sjukdom genom frivillig försäkring.

Inom ramen för de nuvarande principerna om soliditet och

skälighet i försäkringsverksamhet är det emellertid inte

möjligt att åstadkomma en ordning som medger att

individuella försäkringar tecknas för barn som fötts för

tidigt eller fötts utom Norden på samma villkor som gäller

för andra barn. I varje enskilt fall måste nämligen, som

framgår av remissyttrandena, försäkringsvillkoren utformas

med utgångspunkt i den risk som försäkringen skall täcka.

Utskottet vill dock framhålla det angelägna i att

försäkringsbolagen vid sin riskbedömning tar hänsyn till de

framsteg som görs inom läkarvetenskapen. Avslutningsvis vill

utskottet också erinra om att, som Försäkringsförbundet

pekat på, kollektiva försäkringar i vissa fall kan erbjuda

erforderligt försäkringsskydd. Med det anförda avstyrker

utskottet bifall till motion L605.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande likvärdiga försäkringsvillkor för barn

att riksdagen avslår motion 1990/91:L605.

Stockholm den 5 november 1991

På lagutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger

Gustafsson (kds), Margareta Gard (m), Owe Andréasson (s),

Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom

(c), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s), Lars

Andersson (nyd), Lena Boström (s), Stig Rindborg (m), Carin

Lundberg (s), Lennart Fridén (m) och Hans Stenberg (s).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten John Andersson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Remissyttranden över motion 1990/91:L605

Bilaga

På lagutskottets begäran har yttrande över motionen

avgivits av Finansinspektionen, Försäkringsförbundet och

Folksam. Remissinstanserna har därvid anfört följande.

Finansinspektionen:

Sammanfattning

Finansinspektionen delar i princip den värdering som

uttrycks i motionen. Särbehandlingen av vissa adoptivbarn

och för tidigt födda barn har emellertid sin grund i den

riskbedömning som görs hos försäkringsbolagen och de

befarade konsekvenserna för premiesättningen för

barnsjukförsäkringen om samma regler skulle tillämpas på

alla barn, oavsett riskbilden. Inspektionen har inget

underlag för att göra en annan bedömning i denna del. Det

synes därför f n inte finnas förutsättningar att genomföra

en sådan ordning som efterlyses i motionen. Man kan dock

hoppas att detta blir möjligt längre fram.

Allmänt

Finansinspektionen vill inledningsvis understryka, att den

delar den uppfattning som uttrycks i motionen att det i

princip är olyckligt att inte alla barn idag har samma

möjligheter att få ett fullgott försäkringsskydd mot sjukdom

genom frivillig försäkring. Förhållandet illustrerar det

dilemma som ligger i nödvändigheten av en avvägning mellan å

ena sidan önskan att så många människor som möjligt kan få

försäkringstäckning och å andra sidan hänsynstagandet till

de ekonomiska följderna av att personer med särskilt höga

risker får försäkringsskydd på samma villkor som andra.

Såsom avvägningen har gjorts på förevarande område ger den

onekligen den från social synpunkt beklagliga konsekvensen

att de som typiskt sett kan ha det största behovet av ett

framtida ekonomiskt skydd samtidigt har svårast att få det.

Premie och riskbedömning

Innan en personförsäkring beviljas i det enskilda fallet

inhämtar försäkringsbolaget upplysningar om den

försäkringssökandes hälsa. En riskbedömning görs därefter

enligt detaljerade riktlinjer som fastställts på grundval av

medicinska och statistiska erfarenheter. Bedömningen tar

sikte på om och i vilka avseenden som den

försäkringssökandes hälsotillstånd avviker från en normalt

frisk persons. Vid riskbedömningen torde flertalet bolag

utgå från de riktlinjer som Återförsäkringsaktiebolaget

Sverige har upprättat.

För adopterade barn från utlandet (liksom också för

invandrarbarn födda utom Norden) och för för tidigt födda

barn (egentligen för alla barn med onormalt låg födelsevikt)

gäller idag i stort de begränsningar i möjligheten att

teckna sjukförsäkring som motionären redogjort för.

Beträffande de adopterade barnen är orsaken den att bolagen

vid riskbedömningen oftast har tillgång till endast

knapphändiga uppgifter om graviditetsförlopp, förlossning,

barnets födelsevikt och tidiga sjukdomar m. m. Detta, samt

det statistiska faktum att barn med låg födelsevikt rent

allmänt löper en större risk att drabbas av sjukdomar, har

lett till att bolagen i flertalet fall inte anser sig kunna

bevilja sjukförsäkring för dessa barn på samma villkor som

för andra barn.

Genom riskbedömningen har bolagen möjlighet att söka

säkerställa en ekonomisk grund för verksamheten. Skulle

personer som redan är sjuka eller som löper onormalt stor

risk att bli det kunna teckna försäkring på samma villkor

som helt friska personer, skulle detta komma att påverka

premienivån. Ju större andelen icke friska personer utgör av

de försäkrade, desto högre måste premierna sättas. Det

skulle givetvis inte vara lyckligt med en utveckling som

innebar att premierna blev så höga att barn som annars

kunnat få försäkringsskydd inte kan få sådant därför att

premien blivit för hög eller försäkringsbolagen av

kostnadsskäl kanske t o m upphört att erbjuda

sjukförsäkringen.

Det synsätt som nu har redovisats innebär därför att

försäkringar för vissa kategorier av försäkringstagare inte

sällan beviljas endast mot tilläggspremie eller på särskilda

villkor.

Symtomklausuler m m

Ett utslag av den princip som nyss har angivits är att

villkoren för barnförsäkring vanligtvis gör undantag från

försäkringsskydd för såväl sådana sjukdomar m m som har

visat symtom före tecknandet (s k symtomklausuler), som för

sådana som ännu inte har visat symtom.

I sistnämnda fall innebär villkoret (som det är formulerat

hos flera bolag) att en försäkring som tecknas innan barnet

fyllt fyra år "inte omfattar följder av sjukdom, kroppsfel

eller psykisk utvecklingsstörning, där symtomen visat sig

först sedan försäkringen tecknats, om det är sannolikt att

åkomman eller anlag till åkomman funnits sedan födelsen

eller har sitt ursprung från olycksfallsskada eller sjukdom

som uppkommit under första levnadsmånaden". Inskränkningarna

gäller dock inte om barnet efter tre års ålder genomgått en

allsidig hälsoundersökning hos barnläkare och inga symtom på

sådan åkomma framkommit med undersökningen. Om symtom visar

sig först sedan barnet fyllt åtta år, tillämpas

inskränkningarna under inga förhållanden.

Av intresse i sammanhanget är att

försäkringsrättskommittén (FRK) i betänkandet (SOU 1986:56)

Personförsäkringslag diskuterade frågan om klausuler av det

nämnda slaget borde tillåtas i framtiden. FRK erinrade om

att en regel som förbjöd sådana klausuler skulle stämma

mindre väl överens med kommitténs inställning att

försäkringens sakliga omfattning i princip inte bör regleras

i lagen. Kommittén fortsatte:

"Man kan inte heller bortse från risken för att

försäkringsbolagen utan möjlighet till undantaget skulle

anse sig av försäkringsmässiga skäl böra upphöra att meddela

barnförsäkring av nuvarande typ, något som skulle vara

olyckligt från konsumentsynpunkt. Som förut utvecklats . . .

bör sociala behov som inte kan förenas med

försäkringsteknikens krav tillgodoses genom ett vidgat

ansvarstagande från det allmännas sida, inte genom att

försäkringsbolagen tvingas meddela ekonomiskt oacceptabla

försäkringar. -- Vidare får man räkna med att det i

framtiden kan underlätta ett skydd vid vissa andra

svårförsäkrade sjukdomsrisker, om bolaget har möjlighet att

åtminstone till en början använda sig av klausuler av det

diskuterade slaget när risken försäkras."

FRK fann mot bakgrund av det anförda med någon tvekan att

villkor av ifrågavarande slag inte borde förbjudas helt. Men

kommittén tillade att den förutsatte att dåvarande

försäkringsinspektionen fortlöpande prövar om sådana

undantag är befogade. Det är väl tänkbart att -- anmärkte

kommittén -- när större erfarenheter vunnits av

barnförsäkringen, det visar sig att undantaget kan mjukas

upp eller tas bort helt utan mera allvarliga konsekvenser

för premien (a. bet. s 328 ff).

FRK:s betänkande bereds f n i justitiedepartementet.

Finansinspektionens syn

Som inspektionen inledningsvis har konstaterat är det i

princip olyckligt att vissa adopterade barn samt för tidigt

födda barn inte har samma möjlighet att få privat

sjukförsäkring som andra barn. Detsamma kan fö sägas om de

andra inskränkningar i barns möjligheter till

försäkringsskydd som har berörts i det föregående.

Begränsningarna i fråga bottnar i en riskbedömning och de

därmed sammanhängande kostnadskonsekvenserna av en mot de

försäkringssökande mera generös hållning. Finansinspektionen

har inte något eget underlag som kan leda till andra

slutsatser i dessa avseenden än dem försäkringsbolagen

kommer till idag. Det skall också tilläggas att

försäkringsbolagen (med vissa undantag som saknar intresse

här) f ö har möjlighet att själva bestämma omfattningen på

de försäkringar som de tillhandahåller.

Det synes mot bakgrund av vad som har sagts nu f n inte

finnas förutsättningar att inom ramen för det enskilda

försäkringsväsendet få till stånd en sådan ordning som

motionären efterlyser.

Samtidigt vill inspektionen, i linje med vad FRK enligt

ovan har anfört, uttala förhoppningen att utvecklingen inom

barnförsäkringen skall gå därhän att de inskränkningar som

idag finns i barns möjligheter att få skydd genom

sjukförsäkring på sikt kan luckras upp eller tas bort helt.

Det kan också finnas anledning för inspektionen att längre

fram ta initiativ till en kartläggning av i vad mån behovet

av sådana inskränkningar fortfarande kvarstår.

Försäkringsförbundet:

Allmänna synpunkter

Vad som sägs i motionen om nuvarande villkor vid

sjukförsäkring för barn, vilket för övrigt är tillämpligt

också på livförsäkring, återger rätt vad som för närvarande

gäller på den svenska försäkringsmarknaden.

Det finns anledning att påpeka att barnsjukförsäkringarna

som regel är mycket långvariga. De gäller ända till dess

barnet fyller 25 år. Försäkringarna är förenade med en

option, som innebär att barnen vid nyssnämnda ålder utan

närmare hälsoprövning har rätt till livförsäkring, liv-

och sjukförsäkring eller endast sjukförsäkring; i denna del

varierar villkoren i de olika försäkringsbolagen.

Den begränsning i rätten till sjukförsäkring som gäller

för såväl utländska adopterade barn som för tidigt födda

barn grundas på att det hos dessa erfarenhetsmässigt

föreligger en förhöjd risk för sjukdom. Risken för

försäkringsfall är så stor att det försäkringstekniskt inte

är möjligt att utan vidare meddela sjukförsäkring. Däremot

är det inget som hindrar att även dessa barn erhåller

olycksfallsförsäkring redan i en mycket låg ålder.

Tidigare yttrande från Försäkringsförbundet

Barn som tillhör de aktuella kategorierna kan inte och får

inte heller från försäkringssynpunkt behandlas som andra

försäkrade. Till stor del gäller här samma förhållanden som

för diabetiker och andra personer med allvarliga sjukdomar.

Försäkringsförbundet anser sig i denna del därför kunna

hänvisa till vad förbundet anfört i ett tidigare

remissyttrande till utskottet i fråga om möjligheten för

sistnämnda kategori att få försäkring. I det yttrandet

belyses bl.a. den grundläggande skillnaden mellan allmän

försäkring och privat personförsäkring och

skälighetsprincipens tillämpning på personförsäkring (LU

1988/89:5 s. 11 ff). Här skall endast sägas att om

försäkringsbolagen inte gör en noggrann riskbedömning innan

försäkring meddelas, det finns anledning räkna med en

överrepresentation av personer som, statistiskt sett,

innebär en förhöjd risk. Skulle dessa få försäkring på samma

villkor som andra, skulle försäkringsbolagen tvingas ta ut

så höga premier att personer med "normal risk" skulle avstå

från att teckna försäkring. Och i så fall skulle grunden för

försäkringsverksamheten ryckas undan. Samtidigt bör påpekas

att försäkringsbolagen strävar efter att inte vara onödigt

stränga i riskbedömningen.

Det finns anledning att i detta sammanhang påpeka att

försäkringsrättskommittén i sitt förslag till nya

avtalsrättsliga regler för personförsäkring ansett att

försäkringsbolagen även i framtiden i princip skall ha full

frihet att själva bestämma vilka risker de skall överta och

att bolagen skall ha rätt att avslå en begäran om en

försäkring om det är motiverat av försäkringstekniska skäl

(SOU 1986:56 s. 229 och 269).

Riskbedömningen i allmänhet

Till grund för riskbedömningen ligger i första hand de

uppgifter som barnets vårdnadshavare lämnat i en

hälsoförklaring. Denna tar sikte på bl.a. barnets

födelsevikt och eventuella komplikationer under graviditeten

eller förlossningen eller under barnets första levnadsmånad.

Ibland behöver uppgifterna kompletteras med upplysningar

från sjukhus där barnet har behandlats.

I sin riskbedömning har försäkringsbolagen numera inte

några gemensamma riktlinjer. I mycket överensstämmer dock

bolagens riskbedömningar. Och självfallet påverkas dessa

kontinuerligt av den medicinska utvecklingen och ökade

erfarenheter.

Den samlade riskbedömningen leder, beroende på

omständigheterna, till att försäkring beviljas på vanliga

villkor och med normal premie, att försäkring beviljas mot

förhöjd premie eller med någon inskränkning i omfattningen

eller, slutligen, att försäkring inte beviljas.

För tidigt födda barn

Att barn som föds med en vikt som påtagligt understiger

den normala i sin tidigaste levnad uppvisar en betydligt

ökad risk för handikapp och sjukdomar är väl dokumenterat i

olika vetenskapliga sammanhang och förbundet anser sig kunna

avstå från att närmare gå in på detta ämne. Det kan dock

nämnas att man vid vissa studier under senare tid

konstaterat att av barn med en födelsevikt understigande

1500 g omkring 16 procent har visat sig ha minst ett

handikapp i någon form; i hälften av dessa fall har det rört

sig om grava handikapp. Flera av dessa handikapp har inte

kunnat upptäckas förrän efter en längre tid.

Utländska adoptivbarn

Beträffande utländska adoptivbarn är det som regel inte

möjligt att få fram alla de uppgifter som behövs för

riskbedömningen. Det är detta som förklarar att

försäkringsbolagen måste avvakta med att bevilja bl.a.

sjukförsäkring tills dessa barn kommit upp i en ålder på 1

år och 6 månader. Erfarenheter har lett till att man under

senare tid kunnat bestämma tiden på detta vis. Förut låg

gränsen på tre år.

Tidigare förekom det att försäkringsbolag meddelade

försäkring för utländska adoptivbarn på samma villkor som

för här i landet födda barn. Trots att barnen hade undergått

en omfattande läkarkontroll upptäcktes -- i flera fall först

sedan försäkringen gällt en tid -- att barnen led av

allvarlig sjukdom eller handikapp. Det gick då inte att

uttala sig med säkerhet om i vad mån sjukdomen eller

handikappet varit bestående sedan födelsen eller tillkommit

därefter.

Barnförsäkringar i allmänhet, som tecknas innan barnet

fyllt fyra år, gäller inte för följder av åkomma som funnits

sedan födelsen eller av åkomma där anlag till denna funnits

sedan födelsen. Försäkringsvillkor av detta slag, som enligt

försäkringsbranschens bestämda uppfattning är helt

nödvändiga, har diskuterats och accepterats av

försäkringsrättskommittén (SOU 1986:56 s. 328 ff). Sådana

villkor undanröjer dock inte svårigheterna kring

adoptivbarnen. För att villkor av detta slag skall kunna

tillämpas, måste man nämligen i efterhand kunna få fram

närmare uppgifter från exempelvis en förlossningsklinik. Och

detta är som sagt i allmänhet inte möjligt för

adoptivbarnens del.

Försäkringsbolagen ställer vidare det kravet för

försäkring att ett utländskt adoptivbarn skall ha vistats i

Sverige under minst ett år. Det förklaras av erfarenheten

att barnen vid ankomsten till Sverige ofta har parasit- och

infektionssjukdomar, vilka i och för sig ofta är av

övergående natur men som till att börja med i hög grad

påverkar risken för försäkringsfall.

Slutsatser

På grund av vad som anförts finns det inte förutsättningar

att meddela privat sjukförsäkring för utländska adopterade

och för tidigt födda barn på det sätt som motionären

efterlyser.

Vad som hittills har anförts har tagit sikte på

individuell försäkring. Vid sidan härav finns olika

kollektiva försäkringar. När sådana försäkringar gäller för

stora grupper, är det ofta möjligt att ha rätt liberala

riskprövningsregler inriktade på att förhindra en klar

överrepresentation av förhöjda risker. Det gör att ett barn,

som inte har tillgång till individuell försäkring, genom en

gruppförsäkring ibland kan få ett önskat försäkringsskydd

(jfr SOU 1986:56 s. 427).

Folksam:

Motionen avser sådan frivillig sjukförsäkring för barn som

kan tecknas hos försäkringsbolag. Försäkringsvillkoren för

sådan barnsjukförsäkring innehåller i sig inte några

begränsningar rörande rätten att teckna försäkring för barn

födda utom Norden (t ex adoptivbarn) eller för barn som

fötts för tidigt. Vad motionären åsyftar med

"försäkringsvillkor" för vissa barn torde snarare vara de

regler för riskbedömning som försäkringsbolagen tillämpar, i

de delar dessa regler innebär vissa, temporära begränsningar

av möjligheterna för nämnda kategorier av barn att kunna

omfattas av frivillig sjukförsäkring.

Folksam anser inte att de begränsningar som nu finns

beträffande utomnordiska barns och för tidigt födda barns

möjligheter att omfattas av frivillig barnsjukförsäkring kan

slopas.

Riskprövning är normalt ett viktigt moment i all

personförsäkring, även om den kan variera i omfattning

beroende på försäkringstyp och försäkringskollektivets

storlek och utseende. Vid frivillig, individuell

sjukförsäkring -- för vuxna som för barn -- har

riskprövningen mycket stor betydelse. Den är här

försäkringsgivarens enda verktyg för att i varje enskilt

fall och efter generella regler göra en bedömning av om

sökanden från försäkringsmedicinsk synpunkt tillhör en sådan

riskgrupp som mot bakgrund av försäkringsgivarens åtagande

kan innefattas i kollektivet av försäkrade personer.

Avsaknad av riskbedömning skulle, särskilt vid

sjukförsäkring, snabbt leda till en överrepresentation av

sjuka personer i kollektivet, vilket i sin tur väl skulle

kunna äventyra försäkringens ekonomi -- i svårare fall t o m

så att försäkringsgivaren inte skulle kunna fullgöra sitt

åtagande gentemot det försäkrade kollektivet.

Inom svensk personförsäkringsverksamhet har det sedan lång

tid rått enighet om att riskbedömningen bör ske efter

enhetliga principer och att den bör baseras på medicinsk

vetenskap och matematisk-statistisk erfarenhet. De flesta

svenska försäkringsbolag tillämpar därför de gemensamma

riktlinjer för riskbedömning som utarbetats av

Återförsäkringsaktiebolaget Sverige i samråd med

försäkringsstatistisk och läkarvetenskaplig expertis. Dessa

riktlinjer revideras fortlöpande i takt med den

medicinskvetenskapliga utvecklingen -- ett arbete som

vanligtvis resulterar i lättnader och förenklingar av de

normer som riktlinjerna ställer upp i olika avseenden.

I det enskilda fallet grundas riskbedömningen på

medicinska upplysningar om den sökandes person. Utöver de

hälsouppgifter som sökanden själv lämnar i

försäkringsansökan, blir det ofta nödvändigt att inhämta

ytterligare upplysningar i form av journaler,

läkarutlåtanden, registerhandlingar, m m. När det gäller

barn födda utom Norden är det ofta mycket svårt eller

omöjligt att få fram handlingar av denna typ som kan ge

tillförlitliga upplysningar t ex om komplikationer under

graviditeten eller förlossningen, om barnets födelsevikt och

om dess första levnadstid. Därtill kommer det faktum att

betydelsen av konstaterade eller misstänkta sjukdomar rent

allmänt är svår att värdera vid riskbedömning av barn. Ju

yngre barnet är, desto större försiktighet måste iakttas vid

bedömningen. Det är främst dessa svårigheter och

osäkerhetsfaktorer som ligger till grund för bestämmelsen

att barn födda utom Norden för att kunna försäkras måste ha

uppnått 18 månaders ålder och ha vistats i Sverige minst ett

år. Därutöver krävs ett läkarutlåtande enligt särskild

blankett samt att barnet har genomgått den s k

adoptivbarnskontrollen. Om barnet vid ansökningstillfället

har fyllt 4 år, finns inte något annat krav än den allmänna

bestämmelsen att barnet ska ha genomgått en allsidig

läkarundersökning hos barnläkare i Sverige.

När det gäller för tidigt födda barn (barn med födelsevikt

under 2,5 kg), är riktlinjerna för riskbedömning i flera

avseenden mer liberala än vad motionären anger. Bl a kan

försäkring med begränsad ansvarighet beviljas redan från 9

månaders ålder i de fall barnets födelsevikt uppgår till

1,5--2 kg. En s k efterprövning sker i sådana fall vid 2 års

ålder, varvid bedömningen i regel blir normal och

försäkringsskyddet gäller med full omfattning. Det bör här

betonas att det inte är fråga om någon generaliserad

bedömning efter schabloner -- riskprövningen baseras på

förutsättningarna i varje enskilt fall och i s k gränsfall

tillämpas alltid en generös bedömning.

Sammanfattningsvis konstaterar Folksam att de särskilda

riskbedömningsregler med temporära begränsningar som f n

gäller för barn födda utom Norden och för barn med låg

födelsevikt får anses väl motiverade från

försäkringsstatistisk och medicinsk risksynpunkt. I en

enskild, frivillig försäkringsverksamhet finns det från

denna utgångspunkt sålunda inte skäl att i

riskbedömningshänseende jämställa dessa grupper av barn med

barn födda inom Norden respektive med barn med normal

födelsevikt.