Bet. 1991/92:LU20

Lagutskottets betänkande

1991/92:LU20

Anslag till patentverket m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1991/92

LU20

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag om

övergripande målsättningar för patent- och registreringsverkets

samt patentbesvärsrättens verksamheter under budgetåren

1992/93--1994/95 samt om anslag till dessa myndigheter för

budgetåret 1992/93. Vidare behandlas fem motioner, av vilka en

motion (fp) avser patentverkets uppdragsverksamhet och

forskningsarkiv och en motion (nyd) rör bl.a. förutsättningarna

för beviljande av patent. I två av motionerna tas upp frågor om

firmaregistrering. Den femte motionen syftar till ändrad

lagstiftning om skydd för företagshemligheter.

Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag samt

avstyrker bifall till motionerna.

TOLFTE HUVUDTITELN

Propositionen

I proposition 1991/92:100 bilaga 13 föreslår regeringen

(näringsdepartementet)

dels under punkt F 16 (s. 89--95)

1. att riksdagen godkänner att de övergripande målsättningarna

för patent- och registreringsverkets verksamhetsområden

patentärenden, varumärkes- och mönsterärenden, namnärenden och

uppdragsärenden inom patent, varumärkes- och mönsterområdena

skall vara i enlighet med vad i propositionen förordats i

avsnittet Slutsatser,

2. att riksdagen till Patent- och registreringsverket:

Immaterialrätt m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett

förslagsanslag på 1 000 kr.

dels under punkt F 17 (s. 95--98)

1. att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen

för patent- och registreringsverkets verksamheter inom

bolagsärenden och uppdragsärenden skall vara i enlighet med vad

i propositionen förordats i avsnittet Slutsatser,

2. att riksdagen till Patent- och registreringsverket:

Bolagsärenden för budgetåret 1992/93 anvisar ett

förslagsanslag på 1 000 kr.

dels under punkt F 18 (s. 99--101)

1. att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen

för verksamheten inom patentbesvärsrättens ansvarsområde skall

vara i enlighet med vad i propositionen förordats i avsnittet

Slutsatser,

2. att riksdagen till Patentbesvärsrätten för budgetåret

1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 10 213 000 kr.

Motionerna

1991/92:L803 av Christer Lindblom (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om namnskydd för radiostationer.

1991/92:L804 av Bengt Harding Olson och andre vice talman

Christer Eirefelt (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lättillgängligt forskararkiv vid PRV,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om renodlad myndighetsroll av PRV.

1991/92:L806 av Richard Ulfvengren (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att utreda en förändring i patentlagen som

innebär att man får en ettårsfrist,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att skapa en

patentansökningsfond.

1991/92:L807 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om lokalisering av handels- och föreningsregistret till Hagfors.

1991/92:K208 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny lag till

skydd för företagshemligheter i enlighet med vad i motionen

anförts om uppluckring av den "munkavlelag" som nu finns.

Utskottet

Inledning

Patent- och registreringsverket (PRV) handlägger ärenden

angående patent, varumärken, mönster, utgivningsbevis för

periodisk skrift, namn och kommunala vapen samt ärenden angående

aktiebolag. Sedan den 1 januari 1992 har PRV också i uppdrag att

ta emot anmälningar om utgivare enligt lagen (1991:1559) med

föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens områden.

Patentbesvärsrätten (PBR) utgör en självständig

förvaltningsdomstol och prövar överklaganden av beslut som

meddelats av PRV i bl.a. patent-, varumärkes-, mönsterskydds-

och namnärenden.

PRV:s verksamhet präglas i hög grad av strävandena mot en

internationell harmonisering av lagstiftningen på det

industriella rättsskyddets område, främst då när det gäller

patent och varumärken. Ett för PRV betydelsefullt steg togs år

1978 då Sverige tillträdde den europeiska patentkonventionen

(European Patent Convention, EPC). Samma år tillträdde Sverige

också den s.k. samarbetskonventionen (Patent Cooperation Treaty,

PCT). När det gäller harmoniseringssträvandena på

varumärkessidan kan nämnas Madridprotokollet om internationell

registrering av varumärken och EG:s varumärkesdirektiv. Frågan

om ett svenskt tillträde till Madridprotokollet övervägs för

närvarande inom justitiedepartementet. EG-direktivet ingår bland

de rättsakter som ett EES-avtal avses omfatta och som alltså kan

komma att föranleda ändringar i den svenska

varumärkeslagstiftningen.

Europapatentkonventionen innefattar en långtgående

harmonisering på patentområdet. Ett patent som meddelas av

nationell patentmyndighet blir gällande endast i den staten. En

uppfinnare som önskar få patentskydd i flera länder måste alltså

i princip söka patent i varje land. Genom EPC har emellertid

skapats en ordning som medger att en patentsökande samtidigt kan

erhålla patentskydd i flera länder, s.k. europeiskt patent.

Sådant patent meddelas av det europeiska patentverket som har

sitt säte i München. I den svenska patentlagen har tagits in de

särskilda regler som föranletts av Sveriges tillträde till EPC.

En viss anpassning av de svenska patentreglerna till

konventionens bestämmelser har också skett (prop. 1977/78:1,

bet. LU 10). Den europeiska patentkonventionen innehåller en

fullständig reglering av förutsättningarna för att få europeiskt

patent och handläggningsordningen vid det europeiska

patentverket. Regleringen i konventionen är fristående från

konventionsstaternas lagstiftning. Konventionen innehåller också

bestämmelser om bl.a. rättsverkningarna av ett europeiskt

patent. I sistnämnda hänseende gäller att ett europeiskt patent

skall ha samma rättsverkan i den stat för vilken patentet

beviljats som ett nationellt patent. Möjligheten att få ett enda

europeiskt patent i stället för flera nationella patent har

inneburit att patentansökningarna till de nationella

patentverken i konventionsstaterna sjunkit drastiskt. För PRV:s

del har antalet patentansökningar sjunkit från 15 000--16 000 i

slutet av 1970-talet till ca 3 000 budgetåret 1990/91.

Också samarbetskonventionen (PCT) syftar till att underlätta

förfarandet när en uppfinning skall patenteras i flera länder.

Enligt PCT är det möjligt att samtidigt söka patent i en eller

flera av konventionsstaterna genom en s.k. internationell

patentansökan. En sådan ansökning blir föremål för central

nyhetsgranskning vid en nationell myndighet eller internationell

organisation som har utsetts att utföra sådan granskning. Också

en förberedande patenterbarhetsprövning kan ske i det

sammanhanget. Om sökanden efter den centrala granskningen vill

fullfölja sin ansökan skall den prövas i sedvanlig ordning vid

nationella patentverk. Den centrala nyhetsgranskningen och

förberedande patenterbarhetsprövningen syftar till att

underlätta de nationella myndigheternas handläggning av

ärendena. För att en myndighet eller organisation enligt

konventionen skall kunna utses till granskningsmyndighet, s.k.

PCT-myndighet, krävs det i princip att den har minst 100

årsanställda patentingenjörer som granskare. Det svenska

patentverket liksom det europeiska patentverket har utsetts att

vara PCT-myndigheter.

Anslag till PRV, m.m.

PRV:s verksamhet är indelad i sex områden, nämligen

patentärenden, varumärkes- och mönsterärenden, namnärenden,

uppdragsverksamhet inom patent-, varumärkes- och

mönsterområdena, bolagsärenden samt uppdragsverksamhet inom

bolagsområdet. Uppdragsverksamheten inom patent-, varumärkes-

och mönsterområdena bedrivs av en särskild avdelning hos PRV

(InterPat) och är av kommersiell natur. Verksamheten avser bl.a.

nyhetsgranskning av uppfinningar och utlåtanden om

patenterbarhet utan samband med patentansökningar,

teknikefterforskning på patentområdet, förundersökning av

varumärken och mönster, konsulttjänster utan samband med

ansökningar, försäljning av skrifter m.m. samt utbildning av

utomstående. Uppdragsverksamheten på bolagsområdet bedrivs av

verkets bolagsavdelning och avser tjänster till allmänheten.

Kostnaderna för PRV:s verksamhet skall täckas av de avgifter

som verkets kunder erlägger. Under anslaget F 16. Patent- och

registreringsverket: Immaterialrätt m.m. redovisas kostnader och

intäkter för verksamheterna med patent-, varumärkes-, mönster-

och namnärenden samt uppdragsverksamhet inom patent-,

varumärkes- och mönsterområdena. Kostnader och intäkter för

verksamheten med bolagsärenden och uppdragsverksamhet på

bolagsområdet redovisas under anslaget F 17. Patent- och

registreringsverket: Bolagsärenden.

På grundval av en fördjupad anslagsframställning från PRV för

budgetåren 1992/93--1994/95 görs i propositionen en

resultatbedömning av verksamheterna under tiden 1987/88--1990/91

och en fördjupad prövning inför den kommande treårsperioden. För

verksamhetsområdena patentärenden, varumärkes- och

mönsterärenden, namnärenden samt uppdragsverksamhet inom

patent-, varumärkes- och mönsterområdena dras i propositionen

följande slutsatser.

Övergripande mål för verksamheten med patentärenden skall vara

att erbjuda näringslivet en ändamålsenlig, konkurrenskraftig och

kvalitativt högtstående service i patentfrågor.

Behandlingstiden för patentärenden skall under treårsperioden

minskas i en sådan omfattning att beslut i ett patentärende kan

meddelas inom tre år.

Övergripande mål för PRV:s verksamhet inom varumärkesområdet

skall vara att tillhandahålla ärenden och tjänster utifrån

kundernas krav på snabb handläggning och hög kvalitet.

Verksamheten skall inom treårsperioden uppnå målet att den

genomsnittliga behandlingstiden för ett varumärkesärende inte

överstiger tio månader.

Övergripande mål för mönsterverksamheten skall likaså vara att

tillhandahålla ärenden och tjänster utifrån kundernas önskemål.

Medelbehandlingstiden för ett mönsterärende skall

vidmakthållas vid högst elva månader.

Det övergripande målet för namnverksamheten skall vara att

tillhandahålla ärenden och tjänster utifrån kundernas krav på

snabb handläggning och hög kvalitet. Inom treårsperioden skall

den genomsnittliga behandlingstiden för ett namnärende

bibehållas vid två till tre månader.

För uppdragsverksamheten inom särskilt de immaterialrättsliga

områdena patent, varumärken och mönster skall det övergripande

målet vara att erbjuda näringsliv och övriga intressenter en

heltäckande informations- och konsultservice.

PRV skall på sina ansvarsområden aktivt hävda Sveriges roll i

det internationella samarbetet.

Såvitt gäller bolagsärendena och uppdragsverksamheten på

bolagsområdet dras mot bakgrund av resultatbedömningen och den

fördjupade prövningen av verksamheten följande slutsatser.

Övergripande mål för verksamheterna med bolagsärenden och

uppdragsverksamhet inom bolagsområdet skall vara att

tillhandahålla ärenden och tjänster utifrån kundernas

berättigade krav på och önskemål om snabbhet och kvalitet i

handläggningen. Verksamheten skall uppnå full kostnadstäckning.

I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna att de

övergripande målen för PRV:s verksamhet skall vara i enlighet

med de angivna slutsatserna. Vidare föreslås att riksdagen för

budgetåret 1992/93 anvisar ett belopp på 1 000 kr. för ett vart

av områdena för immaterialrätt och för bolagsärenden.

I motion L804 av Bengt Harding Olson och andre vice talman

Christer Eirefelt (fp) framhålls att PRV:s forskararkiv är av

central betydelse för bl.a. uppfinnare och företag. Arkivet är

emellertid inte tillgängligt i den utsträckning som behövs, och

motionärerna begär ett tillkännagivande om att såväl

lokalförhållandena som öppethållandetider och service måste

förbättras (yrkande 1). Motionärerna påpekar vidare att PRV:s

uppdragsavdelning, InterPat, kritiserats i flera avseenden.

Enligt motionärerna köper uppdragsavdelningen vissa

granskningstjänster av patentenheterna enligt okända

debiteringsnormer. Även de normer efter vilka kunderna debiteras

för uppdragsverksamheten är okända. Verksamheten innefattar,

fortsätter motionärerna, en dubbelroll som inger betänkligheter

från stats- och förvaltningsrättsliga utgångspunkter genom att

jävsförhållanden och lojalitetskonflikter kan uppkomma.

Verksamheten kan också uppfattas som illojal konkurrens.

Motionärerna anser att en renodling av PRV:s myndighetsroll är

en naturlig konsekvens och att så kan ske genom en utförsäljning

av uppdragsverksamheten eller på annat lämpligt sätt. En

utredning av frågan om den lämpligaste lösningen bör ske. I

motionen begärs (yrkande 2) att vad som anförts om en renodling

av PRV:s myndighetsroll ges regeringen till känna.

Vad först gäller målsättningarna för PRV:s verksamheter under

åren 1992/93--1994/95 vill utskottet understryka att PRV har

uppgifter på områden som är av vital betydelse för näringslivet

och därmed också för samhällsekonomin. Ett väl fungerande

industriellt rättsskydd är sålunda en av förutsättningarna för

en gynnsam ekonomisk tillväxt, inte minst för de små och

medelstora företagen. För företagen är det också viktigt att

aktiebolagsärenden kan handläggas snabbt och rationellt. Mot den

bakgrunden ansluter sig utskottet till vad som i propositionen

anförs om de övergripande målen för PRV:s verksamhet på

immaterialrätts- och bolagsområdena. I likhet med regeringen

anser utskottet vidare att den genomsnittliga behandlingstiden

för olika ärendegrupper är ett bra mått på hur PRV:s

verksamheter har lyckats under en period. De konkreta mål för

behandlingstider som ställs upp i propositionen finner utskottet

godtagbara. Utskottet vill dock understryka vikten av att

handläggningstiden för patentärenden är så kort som möjligt och

i vart fall inte överskrider handläggningstiderna vid det

europeiska patentverket.

Också i fråga om målen för uppdragsverksamheten inom bl.a.

patentområdet ansluter sig utskottet till vad som anförs i

propositionen. I sammanhanget vill utskottet erinra om att det

finns ett samband mellan uppdragsverksamheten och verkets

förutsättningar att upprätthålla en hög specialistkompetens och

därmed en hög kvalitet vid handläggningen av patentärenden. Som

tidigare berörts har Sveriges anslutning till

Europapatentkonventionen föranlett en betydande minskning av

antalet patentansökningar till PRV. Då Sverige tillträdde

konventionen ägnades stor uppmärksamhet åt frågan om följderna

för PRV (prop. 1977/78:1, bet. LU 10). Utskottet fann då inte

anledning att anta att antalet patentansökningar skulle sjunka

så att det skulle framtvinga kraftiga personalminskningar och

därmed påverka patentverkets möjligheter att ge effektiv service

åt företag och uppfinnare. Inte heller fann utskottet att det

förelåg någon risk för att PRV:s ställning som PCT-myndighet

skulle äventyras. Skulle det likväl visa sig att arbetsvolymen

minskade mer än som antagits, fortsatte utskottet, måste

ovillkorligen åtgärder vidtas som var ägnade att motverka de

negativa följderna av en anslutning till konventionen. Utskottet

pekade härvidlag på möjligheterna till en utvidgad

uppdragsverksamhet som ett medel att öka underlaget för

verksamheten. Spörsmålet togs härefter upp i 1986/87 års

budgetproposition (prop. 1986/87:100 bil. 14 s. 98 f.) med

anledning av det utredningsarbete som utförts av

EPO-medlemskapsutredningen. I propositionen framhölls det

angelägna i att -- trots Sveriges tillträde till

Europapatentkonventionen, som resulterat i ett minskat antal

nationella patentansökningar -- kunna behålla antalet granskare

i en sådan utsträckning att PRV:s PCT-status inte äventyrades.

Det påpekades att genom uppdragsverksamheten kunde i detta

hänseende ett tillräckligt antal granskare behållas i PRV.

Dessutom utgjorde uppdragsverksamheten en av näringslivet

uppskattad service som föredragande statsrådet fann det

angeläget att verket även fortsättningsvis kunde erbjuda. För

att åstadkomma en klarare åtskillnad mellan uppdragsverksamheten

och andra delar av myndigheten förordades att den dåvarande

uppdragsenheten inom patentavdelningen omvandlades till en egen

avdelning. Uttalandena föranledde inte några erinringar vid

riksdagsbehandlingen av propositionen (bet. NU 1986/87:21).

Uppdragsverksamheten har åter aktualiserats i samband med den

översyn av konkurrensutsatt affärsverksamhet hos

förvaltningsmyndigheterna som riksrevisionsverket år 1991 fick

regeringens uppdrag att göra. PRV ingår bland de myndigheter som

omfattas av översynen. Enligt direktiven till

riksrevisionsverket skall som ett första led i översynen en

kartläggning ske av sådan affärsverksamhet som är av större

omfattning. Kartläggningen skall omfatta bl.a. uppgifter om

konkurrensförhållanden och pris- och avgiftssättning samt bör

belysa affärsverksamhetens koppling till myndighetens övriga

verksamhet. Med utgångspunkt i vissa närmare angivna principer

skall riksrevisionsverket sedan överväga i vilka fall

affärsverksamheten bör bedrivas i bolagsform eller i en särskild

uppdragsmyndighet. Regeringen har den 13 februari 1992 givit

riksrevisionsverket kompletterande direktiv för översynsarbetet.

Enligt dessa skall verket för de verksamheter som bedöms

lämpliga att bolagisera för varje särskilt fall redovisa

eventuella motiv eller hinder för att de inte kan anses lämpliga

att i ett andra steg överlåtas till privat ägare. Redovisningen

skall också innefatta förslag till ändringar av regelverk eller

strukturella åtgärder som bör genomföras för att möjliggöra

privat ägande. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast

den 30 juni 1992.

Med hänsyn till den pågående översynen av bl.a. PRV:s

affärsverksamhet anser utskottet att motion L804 i denna del

inte bör leda till någon riksdagens vidare åtgärd. Med anledning

av vad som anförs i motionen om prissättningen vill utskottet

tillägga att -- enligt vad som framgår av budgetpropositionen

(bil. 13 s. 88) -- ersättning för utförda uppdrag under

programmen uppdragsverksamhet tas ut i enlighet med de avgifter

som PRV fastställer i samråd med riksrevisionsverket. Frågan om

prissättningen vid sådan uppdragsverksamhet som avser

patentbevakning har också på talan av ett enskilt företag

prövats av näringsfrihetsombudsmannen år 1989 som inte funnit

anledning till vidare åtgärd i saken.

Utskottet övergår härefter till den i motion L804 upptagna

frågan om forskningsarkivet vid PRV. Sedan länge tar PRV emot

patentskrifter och andra patentdokument som publiceras i de

viktigaste industriländerna. Det totala antalet patentdokument

inkl. svenska patentakter som förvaras hos PRV uppgår för

närvarande till ca 50 miljoner, och den årliga tillväxten är ca

två miljoner dokument. Ett exemplar av dokumenten utnyttjas för

granskningen av patentansökningar och står inte till

allmänhetens förfogande. Utöver dokumentsamlingarna för

granskningsverksamheten finns i PRV:s läsesalar samlingar av

patentskrifter från bl.a. de nordiska länderna samt Tyskland och

USA. Ett exemplar av patentskrifterna från USA och av en del av

de tyska patentskrifterna finns också i forskningsarkivet.

Handlingarna i läsesalarna och forskningsarkivet är tillgängliga

för allmänheten. Materialet i forskningsarkivet förvaras dels i

PRV:s huvudbyggnad, dels i kvarteret Garnisonen i Stockholm. En

del äldre tyskt material finns i Hägernäs i Täby kommun.

Den ständigt växande dokumentmängden hos PRV har under årens

lopp medfört problem när det gällt att skapa utrymme för de

olika samlingarna och hålla materialet i forskararkivet

tillgängligt för allmänheten. Förhållandena har uppmärksammats i

olika sammanhang, bl.a. i riksdagen med anledning av motioner

(se senast bet. NU 1987/88:24) samt i de myndighetsspecifika

direktiven för PRV:s anslagsframställning för budgetåren

1992/93--1994/95. Genom direktiven fick verket i uppdrag att i

en särskild rapport redovisa en långsiktig strategi för

hantering av den ständigt ökande dokumentmängden. PRV skulle

också redovisa allmänhetens möjligheter att få tillgång till

patentdokumentation inom de gränser som sätts av

dokumentationstillväxt och tillgängligt teknikstöd. Med

anledning härav fastställde verket år 1991 en strategisk plan

rörande patentdokumentationen och dess utnyttjande. Planen

bygger bl.a. på en satsning på mikrofilm och digital

lagringsteknik, och åtgärderna syftar till att säkerställa

granskningsmaterialets tillgänglighet för granskningsarbetet och

att säkerställa expansionsutrymmen under 15 år. Forskararkivets

material från USA skall enligt planen behållas intakt

ytterligare ett antal år medan visst utbyte av det tyska

materialet kan komma att ske. Planen innebär också att det i

läsesalarna skapas bättre förutsättningar för att utnyttja

digitaliserad patentinformation.

I linje med vad näringsutskottet framhållit vid behandlingen

av motionsyrkanden rörande forskningsarkivet (se bet. NU

1987/88:24 s. 39) anser lagutskottet att det är angeläget att

allmänheten kan beredas tillgång till det utländska

patentmaterial som förvaras hos PRV. Dokumenttillväxten och

utrymmesbristen hos PRV sätter emellertid för närvarande gränser

för vad som är praktiskt genomförbart i syfte att öka

forskararkivets tillgänglighet. Resultatet av de åtgärder som

anges i PRV:s plan för patentdokumentationen och dess

utnyttjande kan emellertid leda till att frågan om

forskararkivet kommer i ett nytt läge. Någon anledning för

riksdagen att nu uttala sig i saken kan utskottet inte finna.

Med det anförda tillstyrker utskottet att riksdagen godkänner

de i propositionen förordade målsättningarna för PRV:s

verksamheter och avstyrker bifall till motion L804. Regeringens

förslag till medelsanvisning föranleder inte någon erinran från

utskottets sida, och utskottet tillstyrker bifall till

propositionen också i den delen.

Anslag till patentbesvärsrätten m.m.

Också beträffande patentbesvärsrätten görs i propositionen en

resultatbedömning av verksamheterna under tiden 1987/88--1990/91

och en fördjupad prövning inför budgetåren 1992/93--1994/95.

Enligt propositionen beräknas planeringsramen för den kommande

treårsperioden till 32 885 000 kr.

I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna att

övergripande mål för verksamheten vid patentbesvärsrätten skall

vara att patentmål avgörs inom en genomsnittlig handläggningstid

på 1,5 år och att samtliga övriga mål avgörs i sådan omfattning

att målbalansen inte tillåts öka. Vidare föreslås att till

patentbesvärsrätten för budgetåret 1992/93 anvisas ett

förslagsanslag på 10 213 000 kr.

Utskottet ansluter sig till vad som anförs rörande mål för

patentbesvärsrättens verksamhet. Förslaget till medelsanvisning

föranleder inte några erinringar från utskottets sida, och

utskottet tillstyrker bifall till förslaget.

Förutsättningarna för beviljande av patent

Som allmänna förutsättningar för att patent skall kunna

meddelas på en uppfinning gäller bl.a. att uppfinningen skall

vara ny i förhållande till vad som blivit känt före dagen för

patentansökningen samt att den också väsentligen skall skilja

sig från vad som tidigare är känt. I nyhetskravet ligger att

alla omständigheter som är tillgängliga före dagen för

patentansökningen skall anses kända. En omständighet blir

tillgänglig om en större eller obestämd krets av människor har

haft möjlighet att ta del av den. Det krävs emellertid inte att

någon utomstående i verkligheten fått reda på omständigheten.

Enligt ett uttryckligt undantag i patentlagen får dock utan

hinder av nyhetskravet patent meddelas på en uppfinning som inom

sex månader före ansökningsdagen visats på vissa officiella

eller officiellt erkända internationella utställningar.

I motion L806 av Richard Ulfvengren (nyd) framhålls att en

uppfinnare för närvarande har mycket begränsade möjligheter att

före en patentansökan avslöja något om sin uppfinning och att

det därför är svårt för honom att få ekonomiskt stöd för

utveckling av projektet och till kostnaderna för

patentförfarandet. Motionären hänvisar till att patenträtten i

USA innehåller regler om en ettårsfrist, som i huvudsak innebär

att en uppfinnare har ett år på sig att försöka hitta köpare

eller sponsorer innan han måste lämna in sin ansökan om patent.

Motionären anser att en liknande regel bör införas i svensk rätt

(yrkande 1). Eftersom en sådan ändring inte torde kunna

genomföras omedelbart bör tills vidare inrättas en

patentansökningsfond på 25 milj.kr. med medel från

arbetsmarknadsdepartementets budget. Från fonden skall efter

prövning medel utbetalas enligt samma principer som gäller för

den allmänna rättshjälpen. Fonden skall upplösas när den begärda

lagändringen genomförts. Motionären yrkar (yrkande 2) att vad

som anförts om en patentansökningsfond ges regeringen till

känna.

Utskottet vill erinra om att, som tidigare berörts, reglerna i

den svenska patentlagen är anpassade till regelsystemet i den

europeiska patentkonventionen. Så är exempelvis fallet med

bestämmelserna om de grundläggande förutsättningarna för

beviljande av patent. En sådan anpassning har varit nödvändig

för att villkoren för beviljande av patent inte skall skilja sig

åt med stora praktiska olägenheter som följd. Enligt utskottets

mening kan det inte gärna komma i fråga att vi nu skulle

ensidigt ändra villkoren för beviljande av patent. Som

motionären själv påpekar har emellertid frågan om införandet

efter amerikanskt mönster av en frist för ansökan av patent,

s.k. grace-period, tagits upp på det internationella planet.

Inom WIPO pågår sålunda för närvarande arbete i syfte att

åstadkomma en internationell harmonisering av

patentlagstiftningen. En av de frågor som därvid övervägs är

spörsmålet om en grace-period. Med hänsyn till det sagda bör

yrkande 1 i motionen inte föranleda någon riksdagens vidare

åtgärd.

Inte heller anser utskottet att motionärens önskemål om en

patentansökningsfond påkallar någon riksdagens vidare åtgärd.

Utskottet vill härvidlag hänvisa till att närings- och

teknikutvecklingsverket (NUTEK) kan lämna ekonomiskt stöd till

uppfinnare för utveckling av olika projekt. Bland de kostnader

för vilka bidrag kan erhållas ingår utgifter för

patentansökningar.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L806.

Firmaregistrering

Med uttrycket firma avses enligt firmalagen (1974:156) den

benämning under vilken en näringsidkare driver sin verksamhet.

En näringsidkare kan förvärva ensamrätt till en firma genom

registrering eller inarbetning. Ensamrätten till en registrerad

firma innebär att någon annan inte har rätt att använda en firma

eller annat näringskännetecken som kan förväxlas med den

registrerade firman. Förbudet att använda en förväxlingsbar

firma gäller dock endast inom det område för vilket firman

registrerats. I firmalagen finns vidare allmänna bestämmelser om

förutsättningarna för firmaregistrering. En firma får inte

registreras om den är ägnad att vilseleda allmänheten eller kan

förväxlas med en annan näringsidkares skyddade släktnamn eller

närings- eller varukännetecken. Inte heller får en firma

registreras om den innehåller något som kan uppfattas som annans

släktnamn m.m. eller som benämning på stiftelse, ideell förening

eller liknande sammanslutning. Också vissa ytterligare förbud

mot firmaregistrering uppställs i lagen. Om en firma har

registrerats i strid med något av de nämnda förbuden kan

registreringen hävas av allmän domstol på talan av den som anser

sig lida skada på grund av registreringen. En firmaregistrering

kan också hävas om bl.a. den inte använts under de senaste fem

åren. En förutsättning härför är dock att innehavaren inte kan

bevisa att han har haft särskilda skäl för sin underlåtenhet. I

aktiebolagslagen (1975:1385), lagen (1987:667) om ekonomiska

föreningar samt handelsregistrerlagen (1974:157) finns vissa

ytterligare regler rörande registrering av firmor. Aktiebolags

firmor registreras i det centrala, hos PRV förda

aktiebolagsregistret. Firmor för ekonomiska föreningar

registreras i de hos länsstyrelserna förda föreningsregistren.

Liksom registrering i aktiebolagsregistret ger en registrering i

ett föreningsregistrer skydd för firman i hela landet. Firmor

för handelsbolag, enskilda näringsidkare samt ideela föreningar

och stiftelser som driver näringsverksamhet registreras i de av

länsstyrelserna förda handelsregistren, och firmaskyddet är

begränsat till det län där registrering skett. Namn på ideella

föreningar som inte driver näring kan inte registreras.

I motion L803 av Christer Lindblom (fp) framhålls att

verksamheter som lokal- och närradiostationer bedriver kan

registreras under organisationsnummer hos skattemyndigheterna

men att något firmaskydd inte följer med en sådan registrering.

Motionären hänvisar till att ett företag hösten 1991 fick namnet

på ett tjugotal, däribland flera väl kända, lokal- och

närradiostationer registrerade som s.k. bifirmor. Enligt

motionären är det inte rimligt att ideella föreningar som sedan

många år driver verksamhet under väl kända namn skall kunna

fråntas rätten till namnen. Motionären är medveten om att

föreningarna kan begära att firmaregistreringen hävs men anser

att det primära måste vara att välkända och inarbetade namn

skall skyddas.

Med anledning av vad som anförs i motionen vill utskottet

stryka under att firmalagen ger ett skydd för bl.a. ideella

föreningar mot att näringsidkare utnyttjar föreningarnas namn

som sina firmor. Skyddet kommer till uttryck i firmalagen genom

de ovan redovisade bestämmelserna om registreringsförbud och

möjligheten till hävning när en firma är förväxlingsbar med

namnet på en ideell förening. Firmalagen ger däremot inte skydd

för att namnet på en ideell förening utnyttjas i andra

sammanhang än näringsverksamhet, exempelvis av en annan ideell

förening. I anslutning härtill vill utskottet också påpeka att

det förhållandet att en näringsidkare lyckats få ett

föreningsnamn registrerat som sin firma inte innebär att

föreningen i fortsättningen blir förhindrad att använda sitt

namn. Som tidigare nämnts är följden av registreringen endast

den att firman inte får användas av någon annan näringsidkare. I

det i motionen berörda fallet kan alltså föreningarna fortsätta

med radiosändningar under de ursprungliga namnen så länge som

sändningarna inte utgör näringsverksamhet.

Enligt utskottets mening ger reglerna i firmalagen således ett

visst skydd för namn på idella föreningar och liknande

sammanslutningar. Att det förekommer fall då någon måste vända

sig till domstol för att i sitt eget intresse försöka få en

firmaregistrering hävd måste ses mot bakgrund av att det för

närvarande inte finns ett system för en central och samordnad

firmaregistrering som medger att förväxlingsrisken kan beaktas i

tillbörlig grad vid inregistreringsförfarandet. I linje med vad

utskottet uttalade hösten 1991 (bet. 1991/92:LU10) vid

behandlingen av en motion rörande aktiebolags firma anser

utskottet att det nu aktualiserade problemet i första hand bör

lösas genom förbättringar av systemet för firmaregistrering. En

reform med denna inriktning kommer inte bara företagen till godo

utan medför också förbättringar för andra med skyddade namn.

Utskottet ser därför med tillfredsställelse att regeringen såväl

i proposition 1991/92:51 om en ny småföretagspolitik som i årets

budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 13) förutskickat att

PRV skall utses till huvudman och ges det totala ansvaret för

verksamheten med registrering av handelsbolag och ekonomiska

föreningar. Ett rikstäckande, enhetligt och med

aktiebolagsregistret samordnat registrer över handelsbolag och

ekonomiska föreningar avses bli infört successivt under åren

1993--1995.

Det anförda leder utskottet till den uppfattningen att några

lagstiftningsåtgärder till skydd för namn på ideella föreningar

inte för närvarande är påkallade. Utskottet förutsätter dock att

regeringen följer den vidare utvecklingen. Utskottet avstyrker

med det anförda bifall till motion L803.

I motion L807 av Isa Halvarsson (fp) begärs ett

tillkännagivande om att det nya förenings- och handelsregistret

skall lokaliseras till Hagfors. Den moderna datatekniken ger

enligt motionären stor frihet vid valet av lokaliseringsort för

det nya registret. Från regionalpolitiska synpunkter bör man då

välja en ort som drabbats av svåra strukturförändringar.

I budgetpropositionen (prop. 1991/92:100 bil. 13 s. 88)

framhålls beträffande det nya förenings- och handelsregistret

att det är viktigt att den regionala och lokala servicen på

området inte försämras med anledning av ett ändrat

huvudmannaskap. Enligt propositionen kommer regeringen att ge

PRV i uppdrag att utreda vissa utestående frågor i sammanhanget,

bl.a. avseende möjligheterna att låta t.ex. banker,

revisionsbolag, utvecklingsfonder och andra, som är naturliga

lokala kontaktpunkter för nyföretagarna, via egna terminaler

till PRV överföra registreringsunderlag, som där läggs till

grund för en registrerprövning. En proposition med förslag till

erforderliga ändringar i handelsregistrerlagen avses bli

förelagd riksdagen under 1992.

Enligt utskottets mening bör inte riksdagen genom några

uttalanden med anledning av motionen föregripa den fortsatta

beredningen av frågan om ett centralt förenings- och

handelsregistrer. Utskottet utgår från att riksdagen i samband

med den aviserade propositionen om ändring i

handelsregistrerlagen kommer att få en redovisning för

regeringens överväganden i lokaliseringsfrågan liksom i fråga om

hur företagens behov av service på regional och lokal nivå skall

kunna tillgodoses. Med det anförda avstyrker utskottet bifall

till motion L807.

Skydd för företagshemligheter

På förslag av den dåvarande regeringen i proposition

1987/88:155 fattade riksdagen våren 1990 (bet. 1989/90:LU37,

rskr. 298) beslut om en lagstiftning rörande skyddet för

företagshemligheter. Lagen (1990:409) om skydd för

företagshemligheter trädde i kraft den 1 juli 1990. Den är

tillämplig på information om affärs- och driftsförhållanden i en

näringsidkares rörelse som näringsidkaren håller hemlig och vars

röjande kan medföra skada för honom. Den som med uppsåt

olovligen tillgriper en företagshemlighet kan enligt lagen dömas

till straff. Straffansvar kan vidare -- under vissa

förutsättningar -- drabba den som anskaffar en

företagshemlighet. Den som gör sig skyldig till brott kan också

bli skadeståndsskyldig. Även vid andra angrepp på

företagshemligheter än sådana som utgör brott kan skadestånd

utdömas. Så är fallet när exempelvis en anställd som i sin

tjänst har tillgång till en företagshemlighet utnyttjar eller

avslöjar hemligheten. Regleringen i lagen innebär emellertid

inte att det införts en lagstadgad tystnadsplikt för anställda.

Endast om en anställd uttryckligen eller underförstått genom

avtal förpliktigat sig att inte till skada för arbetsgivaren

röja information eller då lagstadgad tystnadsplikt föreskrivs i

sekretesslagen eller andra författningar blir reglerna i lagen

om skydd för företagshemligheter tillämpliga. Såvitt angår de

anställda är det huvudsakliga syftet med lagen att det --

utanför kollektivavtalssammanhang -- öppnas en möjlighet att

tillämpa lagens särskilda regel om beräkning av skadeståndet.

Det innebär att skadeståndet kan beräknas på ett för den

skadelidande förmånligare sätt än vad som i allmänhet gäller.

Skadeståndet kan emellertid sättas ned eller helt bortfalla om

det är skäligt. Jämkningsregeln tar särskilt sikte på anställda.

Utöver de nu nämnda stadgandena finns i lagen en särskild

bestämmelse, 2 §, som innebär att straff- och

skadeståndsreglerna inte blir tillämpliga när någon anskaffar,

utnyttjar eller röjer en företagshemlighet för att offentliggöra

eller inför en myndighet eller annat behörigt organ avslöja

något som skäligen kan misstänkas utgöra brott, på vilket

fängelsestraff kan följa, eller som kan anses utgöra annat

allvarligt missförhållande i näringsidkarens rörelse.

I motion K208 av Lars Werner m.fl. (v) framhålls att det

behövs ett skydd för legitima företagshemligheter men att den

nuvarande lagen på ett orimligt sätt inskränker de anställdas

rätt att avslöja olika missförhållanden inom företagen. I

motionen begärs (yrkande 4) att riksdagen hos regeringen begär

ett förslag till en ny lag om skydd för företagshemligheter.

Utskottet vill erinra om att regeringens år 1988 framlagda

förslag till lag om skydd för företagshemligheter blev föremål

för synnerligen ingående prövning vid riksdagsbehandlingen. En

central fråga härvid var intresset av en fri opinionsbildning i

samhället. Såväl i den allmänna debatten som i motioner med

samma inriktning som den nu aktuella motionen K208 hade

framförts kritik mot lagförslaget med utgångspunkt från detta

intresse. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1989/90:LU37

slog lagutskottet fast att lagen om skydd för

företagshemligheter över huvud taget inte gäller brott och

särskilt allvarliga missförhållanden i ett företag. För att

tillgodose behovet av en fri debatt förordade lagutskottet att

lagförslaget kompletterades med den ovan redovisade bestämmelsen

i 2 § som medger att också misstänkta brott och andra allvarliga

missförhållanden i företagen kan avslöjas riskfritt. Utskottet

påpekade att denna bestämmelse skulle få särskild betydelse för

de anställda i privata företag eftersom de inte åtnjöt

meddelarfrihet enligt tryckfrihetsförordningen och därför inte

hade möjlighet att utan risk för skadeståndsskyldighet vända sig

till exempelvis massmedierna och lämna upplysningar om

missförhållanden på sin arbetsplats. I ärendet underströk

utskottet vidare att den föreslagna lagen över huvud taget inte

inkräktade på de rättigheter som tryckfrihetsförordningen och

andra yttrandefrihetsrättsliga lagar ger. Inte heller ansåg

utskottet att lagen i övrigt hotade den fria åsiktsbildning i

samhället som garanteras av regeringsformen.

Sedan lagen om skydd för företagshemligheter trädde i kraft

har, såvitt utskottet har sig bekant, det inte framkommit något

som tyder på att reglerna skulle vara otillfredsställande i det

av motionärerna angivna avseendet. Utskottet har därför den

uppfattningen att lagen, såsom den slutligen kom att utformas,

innebär en väl avvägd lösning som tillgodoser både intresset av

en fri opinionsbildning och företagens legitima behov av att

kunna skydda betydelsefull information. Utskottet avstyrker

därför bifall till motion K208 yrkande 4.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande verksamheter på immaterialrättsområdet

att riksdagen med avslag på motion 1991/92:L804 yrkandena 1

och 2 godkänner att de övergripande målsättningarna för patent-

och registreringsverkets verksamhetsområden patentärenden,

varumärkes- och mönsterärenden, namnärenden och

uppdragsärenden inom patent, varumärkes- och mönsterområdena

skall vara i enlighet med vad regeringen förordat i proposition

1991/92:100 bil. 13, punkt F 16, under avsnittet Slutsatser,

2. beträffande anslag till immaterialrättsverksamheter

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Patent- och registreringsverket: Immaterialrätt m.m. för

budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.,

3. beträffande verksamheter på bolagsområdet

att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för

patent- och registreringsverkets verksamheter inom bolagsärenden

och uppdragsärenden skall vara i enlighet med vad regeringen

förordat i proposition 1991/92:100 bil. 13, punkt F 17, under

avsnittet Slutsatser,

4. beträffande anslag till bolagsverksamheter

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Patent- och registreringsverket: Bolagsärenden för

budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.,

5. beträffande patentbesvärsrättens verksamhet

att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för

verksamheten inom patentbesvärsrättens ansvarsområde skall vara

i enlighet med vad regeringen förordat i proposition 1991/92:100

bil. 13, punkt F 18, under avsnittet Slutsatser,

6. beträffande anslag till patentbesvärsrätten

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Patentbesvärsrätten för budgetåret 1992/93 anvisar ett

förslagsanslag på 10213000kr.,

7. beträffande ändring i patentlagen, m.m.

att riksdagen avslår motion 1991/92:L806,

8. beträffande namnskydd för radiostationer

att riksdagen avslår motion 1991/92:L803,

9. beträffande förenings- och handelsregistret

att riksdagen avslår motion 1991/92:L807,

10. beträffande skyddet för företagshemligheter

att riksdagen avslår motion 1991/92:K208 yrkande 4.

men (v)

Stockholm den 10 mars 1992

På lagutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger

Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe

Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s),

Bengt Kindbom (c), Bengt Kronblad (s), Bertil Persson (m),

Gunnar Thollander (s), Lars Andersson (nyd), Lena Boström (s),

Stig Rindborg (m) och Hans Stenberg (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

John Andersson (v) anför:

Enligt min mening finns det starka skäl för att lagen om skydd

för företagshemligheter nu bör ses över. Som påpekas i motion

K208 finns det ett legitimt behov av att företagshemligheter kan

skyddas. De synpunkter på lagstiftningen som framfördes i en

reservation från vänsterpartiet då den nuvarande lagen antogs

kvarstår emellertid oförändrade. Det kan alltså inte godtas att

såsom för närvarande är fallet lagstiftningen skall på ett

orimligt sätt inskränka de anställdas möjligheter att avslöja

olika missförhållanden i företaget. Nackdelarna med den

nuvarande lagen belyses också av att den utgjorde ett hinder i

meddelarskyddskommitténs arbete med att förstärka och utvidga

meddelarskyddet.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

10 borde ha hemställt:

10. beträffande skyddet för företagshemligheter

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K208 yrkande 4

hos regeringen begär förslag till ny lagstiftning om skydd för

företagshemligheter i enlighet med vad som anförts i motionen.