Bet. 1991/92:LU23

Lagutskottets betänkande

1991/92:LU23

Ekonomiska föreningar, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1991/92

LU23

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet tre motioner om ekonomiska föreningar och

en motion som rör frågan om lagstiftning beträffande ideella föreningar.

Utskottet avstyrker bifall till motionerna.

Motionerna

1991/92:L202 av Anita Johansson m.fl. (s) vari hemställs att riksdagen som

sin mening ger till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av

lagen om ekonomiska föreningar.

1991/92:L205 av Mikael Odenberg (m) vari hemställs att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medlemsinflytandet i

ekonomiska föreningar.

1991/92:So273 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari hemställs

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att lagen om ekonomiska föreningar bör ses över med syfte att

underlätta bildandet av federativa organisationer.

1991/92:N271 av Sonja Rembo (m) vari hemställs

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att organisationers befogenheter gentemot sina medlemmar

utreds.

Utskottet

Allmän bakgrund

En förening är en association som, i likhet med bolaget, utgör en

personsammanslutning vars uppgift kan sägas vara att genom sin verksamhet

främja ett för deltagarna gemensamt ändamål, ofta att åstadkomma vinst till

fördelning bland dessa. Föreningen är att anse som en juridisk person, dvs. den

har rättskapacitet i samma mening som fysiska personer och den kan förvärva

rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt har en egen från medlemmarnas

tillgångar avskild förmögenhet. En skillnad i förhållande till bolaget är att

föreningen typiskt sett är en öppen association genom att medlemsantalet kan

växla utan att föreningens stadgar först måste ändras.

Föreningarna delas i juridiskt hänseende in i ekonomiska föreningar och

ideella föreningar. De ekonomiska föreningarna regleras i den sedan den 1

januari 1988 gällande lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar som ersatt 1951

års lag i samma ämne. En ekonomisk förening skall enligt lagen registreras. För

registrering fordras enligt 1 kap. 1 § i den nya lagen (föreningslagen) --

liksom enligt 1951 års lag -- att föreningen har till ändamål att främja

medlemmarnas ekonomiska intressen genom ekonomisk verksamhet i kooperativ form.

Om någon av de för en ekonomisk förening grundläggande kännetecknen saknas,

kan i stället en ideell förening föreligga. De ideella föreningarna är inte

lagreglerade och det saknas över huvud taget rättsregler som speciellt är

inriktade på dessa. För att en ideell förening skall anses som en juridisk

person och ha rättskapacitet krävs det enligt de principer som vuxit fram i

rättspraxis att det finns en styrelse och att stadgar av viss fullständighet

antagits.

En ekonomisk förening skall enligt föreningslagen ha minst fem medlemmar.

Antalet medlemmar får dock vara tre eller fyra, om minst tre medlemmar är

juridiska personer. I en förening skall det finnas en styrelse med minst tre

ledamöter. Styrelsen skall i normalfallet väljas av föreningsstämman.

Föreningslagen medger emellertid att det i stadgarna föreskrivs att en eller

flera styrelseledamöter skall tillsättas på annat sätt. Ett sådant annorlunda

tillvägagångssätt kan vara att styrelseledamot utses av en centralorganisation.

En ekonomisk förening får enligt föreningslagen som huvudregel inte vägra

någon inträde som medlem. Denna grundsats kan enligt lagen frångås om det finns

särskilda skäl för att vägra inträde med hänsyn till verksamhetens art eller

omfattning m.m.

Föreningslagen ger en medlem rätt att säga upp sig till utträde ur

föreningen. Föreningen har emellertid enligt lagen vissa möjligheter att genom

föreskrifter i stadgarna binda sina medlemmar så att uppsägning inte får ske

förrän viss tid efter inträdet. Den omständigheten att en medlem har sagt upp

sig till utträde eller uteslutits innebär inte att medlemskapet omedelbart

upphör. Vissa bestämmelser reglerar när avgång i så fall tidigast kan ske.

Beslut om ändring av stadgarna i en förening skall fattas av

föreningsstämman. Ett sådant beslut är enligt föreningslagen giltigt om

samtliga röstberättigade i föreningen har förenat sig om det eller beslutet har

fattats på två på varandra följande föreningsstämmor och på den senare stämman

biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. För vissa ändringsbeslut

uppställs krav på större majoritet. Om i stadgarna tagits in ytterligare

villkor för ändring av stadgarna, gäller enligt föreningslagen det villkoret.

Ett sådant villkor kan exempelvis vara en bestämmelse i stadgarna att för

giltigheten av ett ändringsbeslut krävs samtycke av någon utomstående, t.ex. en

huvudorganisation i vilken föreningen är medlem eller regeringen. Bestämmelser

med motsvarande innehåll finns för bostadsrättsföreningars del i

bostadsrättslagen (1991:614).

Motionsmotiveringar

I motion L202 av Anita Johansson m.fl. (s) anförs att utvecklingen på det

kooperativa området ställer krav på förnyelse av associationsrätten. Som

exempel på frågor som bör övervägas närmare nämner motionärerna

riskkapitaluppbyggnaden i kooperativ verksamhet, nya kooperativa

verksamhetsformer t.ex. i glesbygd och inom den offentliga sektorn samt

EG-kommissionens förslag till en europeisk kooperativ stadga.

Enligt motion 1991/92:L205 av Mikael Odenberg (m) bör bestämmelserna om

stadgeändring i föreningslagen och bostadsrättslagen ses över i syfte att

stärka medlemmarnas inflytande över föreningens angelägenheter. Nuvarande

ordning ger enligt motionären stiftarna av en ekonomisk förening mycket stor

bestämmanderätt. Om stiftarna i de ursprungliga stadgarna för en förening

ställer upp särskilda villkor för stadgeändring kan enligt motionären

möjligheterna för de enskilda medlemmarna att senare vidta ändringar i

stadgarna avsevärt försvåras.

I motion 1991/92:So273 av Roland Sundgren m.fl. (s) anförs att de flesta

bestämmelser i föreningslagen är tillämpliga även för det fall att en ekonomisk

förening har andra ekonomiska föreningar som medlemmar, dvs. utgör en

federation. Föreningslagen är dock enligt motionärerna i första hand anpassad

för den situationen att fysiska personer är medlemmar. Detta visar sig t.ex.

när det gäller regleringen av rätten till utträde ur en förening. En förenings

utträde ur en federation kan, anförs det i motionen, få omfattande konsekvenser

för övriga medlemmar vilket inte nuvarande bestämmelser tar hänsyn till

(yrkande 6).

I motion 1991/92:N271 av Sonja Rembo (m), som handlar om kollektiva

sakförsäkringar, anförs att en facklig organisation som tecknar kollektiv

hemförsäkring för medlemskollektivet utan individuell anslutning vidgar sitt

verksamhetsområde in i medlemmarnas privata sfär. Detta innebär enligt

motionären ett hot mot rättssäkerheten för den enskilde organisationsmedlemmen.

I motionen anförs att det finns behov av lagstiftning som klargör hur långt en

organisations befogenheter sträcker sig gentemot de enskilda medlemmarna

(yrkande 3).

Tidigare behandling

Till grund för 1987 års lagstiftning om ekonomiska föreningar låg

kooperationsutredningens betänkande (SOU 1984:9) Kooperativa föreningar. I

betänkandet framhölls att den kooperativa samverkansformen fått ny aktualitet

som ett alternativ för organisation av ekonomisk verksamhet. Utredningen

föreslog, i syfte att främja den kooperativa samverkansformen, att en ny

lagstiftning om ekonomiska föreningar skulle öppna en möjlighet även för

föreningar som inte helt uppfyllde de grundläggande föreningsrekvisiten att

låta registrera sig som ekonomiska föreningar. I proposition 1986/87:7 om

ekonomiska föreningar tog emellertid departementschefen på närmare anförda skäl

avstånd från tanken på att andra föreningar än de som främjar medlemmarnas

ekonomiska intressen genom ekonomisk verksamhet skulle kunna bli ekonomiska

föreningar. Departementschefens ståndpunkt föranledde inte några erinringar

under riksdagsbehandlingen av propositionen (bet. LU 1986/87:20).

Ett ytterligare spörsmål som -- med anledning särskilt av motionsyrkande --

övervägdes vid riksdagsbehandlingen av proposition 1986/87:7 var frågan om

föreningsmedlemmarnas inflytande över stadgevillkoren, särskilt deras

möjligheter att besluta om ändringar av stadgarna. Utskottet underströk att det

utmärkande för en ekonomisk förening är att medlemmarna deltar i verksamheten

på olika sätt och att de även i övrigt har ett starkt inflytande när det gäller

föreningens angelägenheter. Medlemmarnas engagemang i föreningen gör att

verksamhetsformen i betydande grad skiljer sig från aktiebolaget. Enligt

utskottet var det angeläget att den egenart som den kooperativa företagsformen

innebär upprätthölls i en ny föreningslag. Att medlemmarnas inflytande i olika

frågor garanterades var vidare en förutsättning för att den ekonomiska

föreningsrörelsen skall präglas av ett demokratiskt synsätt, något som är av

grundläggande betydelse för föreningslivet. Även om lagstiftningen således

måste slå vakt om de intressen som bär upp föreningsrörelsen var det samtidigt

viktigt att föreningarna ges möjligheter att självständigt besluta om hur

verksamheten skall bedrivas och organiseras. Endast om starka skäl talade för

det bör, fortsatte utskottet, inskränkningar ske i beslutanderätten för

föreningen och dess medlemmar. Utskottet kunde med hänvisning till det anförda

inte finna det motiverat att den ordning som gällde enligt 1951 års lag skulle

frångås i den nya föreningslagen. Något missbruk av reglerna syntes inte heller

ha förekommit. Det demokratiska synsättet gynnades därför enligt utskottets

mening bäst om föreningarna även i fortsättningen själva fick uppställa de

villkor som utöver bestämmelserna i föreningslagen skall gälla för giltigheten

av beslut om stadgeändringar.

Villkoren för företagen i Sverige har tagits upp i den regeringsförklaring

som statsministern lämnade den 4 oktober 1991. Han framhöll därvid att det blir

av största vikt för Sveriges ekonomiska utveckling under 1900-talet att små-

och medelstora företag får en renässans. Det är i dessa företag som de nya

möjligheterna och de nya arbetena finns. Det är enligt regeringsförklaringen

nyföretagandet som måste bli ekonomins spjutspets mot framtiden. Regeringen

skulle, anfördes det vidare i regeringsförklaringen, därför redan under hösten

1991 lägga fram förslag som tillsammans innebär en ny start för små och

nyföretagandet.

Hösten 1991 behandlade riksdagen en motion med samma inriktning som den nu

aktuella motionen L202 (bet. 1991/92:LU1). Med hänvisning till innehållet i

regeringsförklaringen i oktober 1991 utgick utskottet från att de i den då

ifrågavarande motionen aktualiserade lagstiftningsfrågorna skulle komma att

uppmärksammas och övervägas vid det beredningsarbete på associationsrättens

område som förestod inom regeringskansliet. Någon åtgärd från riksdagens sida

med anledning av motionen var således inte erforderlig, och utskottet avstyrkte

bifall till motionerna.

I regeringens proposition 1991/92:51 om en ny småföretagspolitik följs

regeringsförklaringen upp genom att ett samlat program för en ny

småföretagspolitik läggs fram. Den omläggning av småföretagspolitiken som

förordas i propositionen innefattar bl.a. förbättrad rättssäkerhet genom att

äganderätten och näringsfriheten skrivs in i grundlagen. Vidare skall en

effektiv riskkapitalmarknad för småföretag skapas samt nyetablering och

Europakontakter underlättas. Riskkapitalmarknaden för småföretag bör enligt

propositionen successivt byggas upp utan statlig inblandning genom generellt

inriktade åtgärder.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen ställde sig näringsutskottet i sitt

av riksdagen godkända betänkande bakom vad regeringen anfört om en effektivare

riskkapitalmarknad (bet. 1991/92:NU14). Utskottet uttalade att förslagen om

småföretagens riskkapitalförsörjning bör ses i ett större sammanhang och

hänvisade till förslag till ändringar på beskattningsområdet som regeringen

lagt fram i annat sammanhang och som enligt utskottet har stor betydelse för

att underlätta småföretagens riskkapitalförsörjning.

Frågan om lagstiftning rörande ideella föreningar har sedan år 1971

prövats åtskilliga gånger av riksdagen, senast våren 1991, med anledning av

motioner med samma syfte som den nu aktuella motionen. På förslag av

lagutskottet har motionerna avslagits av riksdagen. Beträffande frågans

tidigare behandling och de närmare skälen för ställningstagandena till

motionerna hänvisas till LU 1985/86:5, LU 1985/86:15, LU 1986/87:15, LU

1987/88:22, 1989/90:LU2, 1989/90:LU16 och 1990/91:LU16.

Utredningsarbete m.m.

Kooperationsutredningens förslag för att främja den kooperativa

samverkansformen aktualiserades åter av den år 1986 tillkallade

folkrörelseutredningen som hade i uppdrag att föreslå åtgärder med syfte att ge

ett ökat ansvar åt folkrörelser, föreningar och kooperativ i offentlig

verksamhet. Utredningen avlämnade år 1987 betänkandena (SOU 1987:33) Ju mer vi

är tillsammans och (SOU 1987:35) Ju mer vi är tillsammans, del 3 Underlag för

reformer samt förslag. I betänkandena föreslog utredningen olika åtgärder i

syfte att underlätta för föreningar att verka på olika samhällsområden,

exempelvis inom barnomsorg, fritid och kultur, och att därmed åta sig annars

kommunala uppgifter. Förslagens huvudprinciper har övervägts vidare av den år

1990 tillsatta Nykoop-företagsutredningen.

Sistnämnda utredning, som hade i uppdrag att analysera den kooperativa

företagsformens utvecklingsmöjligheter på olika områden, avlämnade i mars 1991

sitt betänkande (SOU 1991:24) Visst går det an! I betänkandet föreslås ett

antal åtgärder för att utveckla den kooperativa företagsformen. Ett av

förslagen gäller en översyn av föreningslagen med särskild hänsyn till frågan

om minsta antalet fysiska personer som får bilda en ekonomisk förening.

Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande inom

regeringskansliet.

Enligt årets budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 14) kommer regeringen

att överväga ändringar i föreningslagen som bl.a. innebär att kravet på minsta

antal fysiska personer som kan bilda en ekonomisk förening sänks från fem till

tre personer.

Regeringen har också beslutat tillkalla en kommitté med uppgift att överväga

olika åtgärder för att stärka den lokala demokratin (dir. 1992:12). I

kommitténs uppdrag bör enligt direktiven ingå att beskriva och analysera

framväxten av alternativa produktions- och driftformer i kommunal verksamhet.

Som exempel på sådana alternativ nämns att kommunal verksamhet bolagiseras, att

de anställda övertar driften av viss verksamhet och att entreprenader i privat

eller kooperativ regi startas.

Frågor rörande kooperativ verksamhet övervägs också i EG. Inom kommissionen

har sålunda utarbetats ett förslag till en förordning avseende en kooperativ

stadga, som skall möjliggöra samarbete mellan kooperativa företag i flera

länder genom ett gemensamt Europakooperativ. Ett Europakooperativ, EC,

utgör en förening som bedriver rörelse i syfte att tillfredsställa sina

medlemmars behov och stödja dem ekonomiskt. Varje fysisk eller juridisk person

samt enkla bolag kan enligt förslaget erhålla medlemskap i ett EC. Ett EC skall

ha minst fem medlemmar, men det räcker med två medlemmar om båda är juridiska

personer. Lagstiftningen i det EG-land där Europakooperativet har sitt säte

reglerar enligt förslaget i princip kooperativets rättsförhållanden. Grunden

för ett EC:s kapital är medlemmarnas insatser som kan vara av olika slag och

förenade med olika rättigheter. Förslaget till stadga medger även andra än

medlemmar att teckna insatser som inte är förenade med rösträtt och att

vinstandelsbevis utfärdas som kan överlåtas fritt. Ett EC har också rätt att

utfärda obligationer och förlagsbevis. Vinstdisposition kan enligt förslaget

ske bl.a. i form av avkastning på insatskapitalet och som återbäring.

Utskottets överväganden

Som utskottet uttalade hösten 1991 (bet. 1991/92:LU1) vid behandlingen av en

motion med samma syfte som motion L202 är det angeläget att den

associationsrättsliga lagstiftningen erbjuder alternativa former för

företagande som är anpassade till näringslivets skiftande behov och

samhällsutvecklingen i stort. Det är också viktigt att reglerna på området i

görligaste mån är konkurrensneutrala så att inte en företagsform ger

gynnsammare villkor för en viss verksamhet än de övriga kan erbjuda för samma

verksamhet. De associationsformer som lagstiftningen sedan länge ställt till

näringslivets tjänst är främst aktiebolag, ekonomisk förening och handelsbolag.

Under de senaste årtiondena har en betydande modernisering skett av de

bestämmelser som gäller för aktiebolagen, de ekonomiska föreningarna och

handelsbolagen. Huvuddragen i lagstiftningen är dock i stort sett oförändrade,

och på senare år har i olika sammanhang aktualiserats frågor om alternativ till

och förändringar av de nuvarande associationsformerna.

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår att vikten av gynnsamma villkor för

företagen i Sverige betonats i statsministerns regeringsförklaring hösten 1991.

Redogörelsen visar också att olika frågor rörande ekonomiska föreningar för

närvarande är föremål för överväganden i skilda sammanhang. Särskilt nära

anknytning till spörsmålen i motion L202 har de förslag som

Nykoop-företagsutredningen framlade år 1991 och som syftar till att underlätta

bildandet av ekonomiska föreningar och främja den kooperativa verksamhetsformen

i övrigt. Av stor betydelse på området är också de frågor som skall belysas av

kommittén med uppgift att överväga olika åtgärder för att stärka den lokala

demokratin. Även de åtgärder avseende en ny småföretagspolitik, bl.a. i fråga

om en effektiv riskkapitalmarknad, som regeringen aviserat i proposition

1991/92:51 har nära anknytning till de spörsmål som tagits upp i motionen.

Det anförda visar enligt utskottets mening att några åtgärder från riksdagens

sida med anledning av motion L202 inte är påkallade. Utskottet utgår därvid

från att också frågan om ett införlivande av förslaget till en europeisk

kooperativ stadga kommer att tas upp till prövning av regeringen sedan

förslaget lett till rättslig reglering inom EG. Utskottet avstyrker således

bifall till motion L202.

Vad härefter angår önskemålet i motion So273 yrkande 6 rörande federativa

organisationer vill utskottet erinra om att lagstiftningen om ekonomiska

föreningar medger föreningarna att i vissa avseenden själva reglera sina

angelägenheter i stadgarna. Därmed kan en förening i viss utsträckning anpassa

organisationen och verksamheten efter föreningens speciella förutsättningar.

När det gäller den av motionärerna särskilt nämnda frågan om utträde ur en

förening kan en förening sålunda utnyttja möjligheten att genom föreskrifter i

stadgarna binda sina medlemmar så att uppsägning inte får ske förrän viss tid

efter inträdet. Det sagda innebär emellertid inte att utskottet saknar

förståelse för syftet med motionen. Otvivelaktigt kan avsaknaden av särskilda

bestämmelser för organisationer av federativ natur medföra problem för

föreningarna. Det finns därför skäl för att också detta spörsmål bör tas upp

till överväganden vid det beredningsarbete som nu förestår på

associationsrättens område. Också det fortsatta arbetet inom EG med en

europeisk kooperativ stadga kan föranleda att behovet av lagstiftningsåtgärder

måste övervägas. Stadgan kan förväntas bli ett instrument för en samverkan över

gränserna mellan främst andra föreningar av kooperativ karaktär. Ett

Europakooperativ får därmed en federativ prägel.

Med hänsyn till vad som sålunda anförts anser utskottet att någon riksdagens

vidare åtgärd med anledning av motion So273 yrkande 6 inte är erforderlig, och

utskottet avstyrker alltså bifall till motionsyrkandet.

Utskottet övergår härefter till det i motion L205 upptagna spörsmålet om

ändringar av föreningsstadgar. Som framgår av redogörelsen ovan under

avsnittet Tidigare behandling övervägdes frågan om föreningsmedlemmarnas

inflytande över stadgevillkoren ingående vid tillkomsten av den nya

föreningslagen. Utskottet är för sin del inte berett att med anledning av

motionen nu förorda någon ändring av de gällande reglerna på området. Frågan om

medlemsinflytandet i hela dess vidd kan emellertid komma att aktualiseras i

samband med det förestående beredningsarbetet rörande ekonomiska föreningar.

Det får då också ankomma på regeringen att överväga behovet av

lagstiftningsåtgärder för att föreningsmedlemmarna skall tillförsäkras ett

inflytande över stadgarnas innehåll. Det anförda innebär att något initiativ

från riksdagens sida på grund av motion L205 inte är påkallat, och utskottet

avstyrker därför bifall till motionen.

Vad slutligen gäller önskemålet i motion N271 yrkande 3 om

lagstiftningsåtgärder beträffande ideella föreningar vill utskottet hänvisa

till att motioner med samma syfte har prövats av riksdagen i stort sett varje

år under de senaste 14 åren. Senast prövades frågan våren 1991 (se bet.

1990/91:LU16) då utskottet fann att det saknades skäl för att införa en

lagstiftning om ideella föreningar i vårt land. Någon anledning för riksdagen

att nu inta en annan ståndpunkt i frågan föreligger inte. Utskottet avstyrker

följaktligen bifall till motionsyrkandet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande översyn av lagen om ekonomiska föreningar

att riksdagen avslår motion 1991/92:L202,

2. beträffande medlemsinflytandet i ekonomiska föreningar

att riksdagen avslår motion 1991/92:L205,

3. beträffande federativa organisationer

att riksdagen avslår motion 1991/92:So273 yrkande 6,

4. beträffande ideella föreningar

att riksdagen avslår motion 1991/92:N271 yrkande 3.

Stockholm den 10 mars 1992

På lagutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Per

Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe Andréasson (s), Bengt Harding Olson

(fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Bengt Kronblad (s), Bertil Persson

(m), Gunnar Thollander (s), Lars Andersson (nyd), Lena Boström (s), Stig

Rindborg (m) och Hans Stenberg (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i

utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit vid den slutliga

behandlingen av ärendet.