Bet. 1991/92:LU25

Lagutskottets betänkande

1991/92:LU25

Livsmedelskontroll m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1991/92

LU25

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet dels regeringens förslag (proposition

1991/92:100) till anslag för statens livsmedelsverk och täckande av vissa

kostnader för köttbesiktning m.m. (bilaga 10), dels -- helt eller delvis --

sex motioner som väckts under den allmänna motionstiden och som tar upp olika

livsmedelsfrågor.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionens förslag i förevarande del

och avstyrker bifall till samtliga motionsyrkanden.

Propositionen

I proposition 1991/92:100 (jordbruksdepartementet) föreslår regeringen under

punkterna H 1 och H 2 (s. 78 och 79)

dels att riksdagen till Statens livsmedelsverk för budgetåret 1992/93

anvisar ett ramanslag på 88486000 kr.,

dels att riksdagen till Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning

m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.

Motionerna

1991/92:L703 av Lennart Brunander och Karin Starrin (båda c) vari hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av märkning av

tillsatser i vin även på vinförpackningarna.

1991/92:L707 av Viola Furubjelke och Maj-Inger Klingvall (båda s) vari

hemställs att riksdagen beslutar att tillägg görs i livmedelslagen så att också

livsmedel som säljs "över disk" omfattas av kravet på märkning av

ursprungsland.

1991/92:L716 av Claus Zaar m.fl. (nyd) vari hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att opastöriserad mjölk bör få säljas genom olika

distributionskanaler,

2. att kommunen självständigt bör få utfärda skötselregler för produktion och

distribution av opastöriserad mjölk,

3. att kommunen bör bli högsta beslutande instans för frågor om opastöriserad

mjölk.

1991/92:L717 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de krav som skall ställas på importerade livsmedel,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag på en effektivare kontroll av

importerade livsmedel.

1991/92:Jo226 av Lars Werner m.fl. (v) vari hemställs

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en utredning för att klargöra rätten att ställa samma

krav på importerade som inhemska livsmedel.

1991/92:A805 av Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (båda c) vari hemställs

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om krav på import av livsmedel.

Utskottet

I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag till anslag för

budgetåret 1992/93 till statens livsmedelsverk och täckande för vissa kostnader

för köttbesiktning m.m. Vidare behandlas nio motionsyrkanden på

livsmedelspolitikens område, varav fyra (L717 yrkandena 1 och 2, A805 yrkande

16 och Jo226 yrkande 5) gäller importfrågor, två (L703 och L707) märkning av

livsmedel och tre (L716 yrkandena 1--3) opastöriserad mjölk. Av de i ärendet

behandlade motionerna har samtliga väckts under den allmänna motionstiden vid

riksmötet 1991/92.

Statens livsmedelsverk (SLV) är den centrala förvaltningsmyndigheten för

livmedelsfrågor samt chefsmyndighet för besiktningsveterinärorganisationen.

Verksamhetens inriktning och verkets budgetram för budgetåren 1991/92--1993/94

fastställdes av riksdagen våren 1991 (prop. 1990/91:100, bil. 11, JoU22, rskr.

202). Beslutet innebär i fråga om verksamhetsinriktningen att SLV ytterligare

skall stärka sin tillsynsroll samtidigt som livsmedelskontrollen i övrigt i

högre grad skall bygga på företagens egentillsyn. Enligt beslutet bör SLV ge

ökad tyngd åt arbetet med att utveckla nya metoder för analysverksamhet samt

vara återhållsam med normer. Informationsinsatserna gentemot den lokala och

regionala livsmedelskontrollen, livsmedelsbranschen, konsumenter m.m. skall

förstärkas. För treårsperioden fastställde riksdagen en budgetram för SLV på

257243000 kr., varav 89959000 kr. för innevarande budgetår.

I budgetpropositionen finner jordbruksministern inte anledning att föreslå

någon förändring av den fastställda inriktningen för SLV. När det gäller

anslaget föreslås att riksdagen till SLV för budgetåret 1992/93 anvisar ett

ramanslag på 88486000 kr.

Förslaget till medelsberäkning för SLV föranleder inga erinringar från

utskottets sida, och utskottet tillstyrker därför bifall till regeringens

förslag i denna del.

Från anslaget Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. avlönas

personal som utför köttbesiktning vid kontrollslakterierna m.m. Statens

utgifter för ändamålet täcks av bl.a. slakteriföretagen enligt en särskild

taxa. Under anslaget föreslås i budgetpropositionen ett formellt belopp om

1000 kr.

Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag också i denna del.

Frågor som gäller import av livsmedel tas upp i tre motioner. I motion

L717 anför Lennart Brunander m.fl. (c) att det är oacceptabelt för både svenska

konsumenter och producenter att det är tillåtet att importera frukt och

grönsaker som inte uppfyller de krav som av hälso-, miljö- och arbetsmiljöskäl

ställts upp för den inhemska produktionen. Vad särskilt beträffar de

hälsorisker som är förknippade med förekomsten av främmande ämnen måste det

ställas högre säkerhetskrav än vad som nu sker i den svenska importkontrollen.

Vidare är det enligt motionärerna angeläget att den nuvarande kontrollen, som

för närvarande främst består av stickprovsundersökningar, utökas så att man

åstadkommer en effektiv kontroll av importerade livsmedel. Motionärerna anser

också att det är anmärkningsvärt att importen av kött och köttkonserver inte

omgärdas av en noggrannare kontroll. Konsumenterna har självklart ett

berättigat intresse att få information och kunskap om de skilda metoder som

används i djurhållningen utomlands. Det är ett naturligt krav att importören

garanterar att de importerade livsmedlen inte är producerade med sådana medel

och metoder som är förbjudna i Sverige i de fall det är omöjligt att analysera

förekomsten av vissa hormoner och andra preparat i importerat kött. I motionen

yrkas tillkännagivande om vad som sålunda anförts om de krav som skall ställas

på importerade livsmedel (yrkande 1). Vidare begär motionärerna förslag från

regeringen om en effektivare kontroll av importerade livsmedel (yrkande 2).

Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (båda c) anser i motion A805 att det är

självklart att samma höga kvalitetskrav skall ställas på de livsmedel som

importeras som på de livsmedel som produceras här i landet. Livsmedel som

produceras på ett sätt som inte är tillåtet i Sverige skall enligt motionärerna

inte få lov att importeras, och i motionen begärs tillkännagivande härom

(yrkande 16).

Lars Werner m.fl. (v) framhåller i motion Jo226 att det är ett starkt

konsumentkrav att inte behöva köpa importerad mat som innehåller sådant som man

i Sverige efter decenniers konsument- och miljökamp lyckats få bukt med.

Motionärerna vill ha till stånd ett tillkännagivande om en utredning för att

klargöra rätten att ställa samma krav på importerade som inhemska livsmedel

(yrkande 5).

Hösten 1990 hade jordbruksutskottet att ta ställning till ett antal motioner

som syftade dels till importförbud för livsmedel som producerats med metoder

som inte är tillåtna i Sverige, dels till skärpningar av den svenska

livsmedelskontrollen. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:JoU5

avstyrkte utskottet de då aktuella motionskraven bl.a. på den grunden att

ensidiga handelspolitiska åtgärder från Sveriges sida inte bedömdes som någon

realistisk eller framkomlig väg i det internationella samarbetet på

livsmedelskontrollens område. Vidare framhöll jordbruksutskottet att

motionskraven dessutom stred mot Sveriges åtaganden inom ramen för

GATT-samarbetet. I betänkandet redovisade jordbruksutskottet utförligt vissa

bakgrundsuppgifter om importkontrollen, reglerna för användning av

bekämpningsmedel, aktuella bestämmelser om handelshinder i GATT-avtalet m.m.

Vidare gjorde utskottet en analys av de definitionsproblem som måste lösas vid

en sådan jämförelse mellan svenska och utländska produktionsmetoder som

förutsattes i de då aktuella motionerna. Beträffande redovisningarnas närmare

innehåll hänvisas till nämnda betänkande s. 6--18.

År 1991 behandlade jordbruksutskottet åter motionsyrkanden med samma

inriktning och fann därvid att vad som anförts året dessförinnan fortfarande

ägde giltighet. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:Jo4 fäste

utskottet också uppmärksamhet på EES-avtalet. Utskottet framhöll därvid att

Sverige genom avtalet förbinder sig att tillämpa EG:s regler om förbud mot

olika typer av handelshinder, vilket har betydelse för handeln med sådana

jordbruksprodukter som definieras som varor. Vidare pekade utskottet på att

Sverige i samband med EES-avtalet ingår ett bilateralt handelsavtal med EG om

vissa jordbruksprodukter, vilket innefattar bl.a. export- och importkvoter med

full frihandel för kött, ost, frukt och frysta grönsaker inom kvoterna och att

parterna genom en s.k. utvecklingsklausul förutsätter att gå vidare i

liberaliserande riktning. Jordbruksutskottet hänvisade även till EES-avtalets

gemensamma regler på det veterinära och fytosanitära området. Vad som

redovisats innebar, enligt utskottet, att riksdagen knappast kunde bifalla

motioner med yrkanden om ytterligare importrestriktioner för livsmedel utan att

samtidigt göra förbehåll om omförhandlingar av EES-avtalet och det bilaterala

handelsavtalet, vilket inte framstod som meningsfullt. Jordbruksutskottet

avstyrkte därför de då aktuella motionerna.

Lagutskottet ansluter sig helt till de bedömningar jordbruksutskottet sålunda

har gjort. I sammanhanget vill lagutskottet också hänvisa till

konsumentberedningens publicerade uttalanden i de aktuella frågorna (Framtidens

mat -- Svensk eller internationell, November 1991, Faktablad nr 5).

Beredningen, som är en kommitté med uppgift att följa och utvärdera 1990 års

livsmedelspolitiska beslut (prop. 1989/90:146, bet. JoU25, rskr. 327) ur ett

brett konsumentperspektiv, framhåller bl.a. att skälen till de svenska

handelspolitiska åtagandena är att vi själva skall kunna exportera utan att

andra länder sätter upp hinder härför. De höga krav som ställs upp för svensk

produktion och som bottnar i miljöambitioner, djurskyddshänsyn och

konsumentintressen kan enligt beredningen användas som försäljningsargument och

ge en konkurrensfördel för inhemsk produktion vid export. Beredningen hänvisar

därvid till undersökningar i såväl Sverige som EG, vilka tyder på att en stor

andel konsumenter är beredda att betala mer för produkter med högre kvalitet.

Vad gäller yrkande 2 i motion L717 vill utskottet framhålla att motionärernas

önskemål delvis redan är tillgodosedda. SLV har nämligen i början av året

tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att vara rådgivande i frågor som rör

köttimport. Gruppen skall även fungera som ett forum för berörda myndigheter

och näringsidkare. En aktuell fråga för gruppen gäller salmonella. Förutom

företrädare för SLV ingår i gruppen representanter för jordbruksverket och

branschföretag samt importbesiktningsveterinärer. Vidare har SLV nyligen

beslutat att verkets föreskrifter om importkontroll av kött och köttprodukter

skall ändras i skärpande riktning när det gäller kontroll och godkännande av

anläggningar i utlandet som exporterar till Sverige.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna L717, A805 yrkande

16 och Jo226 yrkande 5.

En fråga som gäller märkning av livsmedel tas upp i motion L707 av Viola

Furubjelke och Maj-Inger Klingvall (båda s). I motionen erinras om att

riksdagen våren 1989 beslutat att märkning med ursprungsland skall göras på

alla färdigförpackade livsmedel fr.o.m. 1992. Motionärerna yrkar att riksdagen

nu skall besluta om sådana ändringar i livsmedelslagen så att också livsmedel

som säljs "över disk" skall omfattas av kravet på ursprungsmärkning. I motionen

framhålls att det, med hänsyn till att mängden av importerade livsmedel kan

förväntas öka, är viktigt att kunden alltid får information varifrån en vara

kommer. För många människor är det, enligt motionärerna, viktigt att t.ex.

gynna en lokal odlare eller att köpa svenskt.

Som motionärerna själva gör vill utskottet påpeka att gällande föreskrifter

innebär krav på märkning med produktionsland endast för färdigförpackade

livsmedel (SLVFS 1984:8, ändrade senast genom SLVFS 1991:22). Kraven är mer

långtgående än de regler som gäller inom EG. Beträffande bär, frukt, grönsaker,

potatis, rotfrukter och svamp som saluhålls färska i lös vikt genom

självbetjäning eller i förpackningar som inte är tillslutna har SLV beslutat

allmänna råd (SLVFS 1991:22) som innebär att information om produktionsland bör

lämnas också för sådana varor antingen på själva förpackningen eller på skylt

eller anslag intill livsmedlet. Enligt vad utskottet erfarit finns dessutom en

branschöverenskommelse som innebär att handeln åtagit sig att informera om

ursprungsland när det gäller oförpackade livsmedel vid s.k. självplock.

Beträffande oförpackade livsmedel som saluhålls genom manuell betjäning finns

däremot varken föreskrifter, allmänna råd eller någon överenskommelse som

innebär krav eller rekommendationer om märkning av i vilket land livsmedlet är

producerat. Information om produktionsland för sådana livsmedel medföljer

emellertid enligt uppgift regelmässigt storförpackningen till

försäljningsstället, varför det kan förutsättas att man i butiken har kunskap

eller i vart fall tillgång till information om en varas ursprungsland.

Utskottet konstaterar således att den enskilde konsumenten som vill låta ett

livsmedels produktionsland vara avgörande för val av produkt torde kunna få

önskade upplysningar genom en förfrågan till butikspersonalen vid disken.

Utskottet vill vidare erinra om att riksdagen åren 1989 och 1991 på

jordbruksutskottets hemställan avslagit motioner med yrkande om längre gående

krav på märkning av ursprungsland än de ovan redovisade föreskrifterna innebär

(bet. 1988/89:JoU14 och 1991/92:JoU4). Jordbruksutskottet har därvid anfört

bl.a. att sådana krav skulle komma att anses som tekniska handelshinder och

därmed vara oförenliga med Sveriges åtaganden på det internationella

handelsområdet.

Enligt lagutskottets mening finns nu inte skäl till någon annan bedömning.

Möjligheterna att genom föreskrifter tillskapa sådan information som

motionärerna begär är alltså på grund av internationella handelsåtaganden

stängda. Det får därför ankomma på livsmedelshandeln själv att vidta de

åtgärder som behövs, och utskottet vill understryka angelägenheten av att

handeln genom märkning och på annat sätt så långt det är praktiskt och

ekonomiskt rimligt tillhandahåller den information som konsumenterna

efterfrågar. Eftersom märkningen kan vara ett konkurrensmedel i likhet med

annan varuinformation som konsumenterna önskar anser sig utskottet också kunna

utgå från att handeln kommer att vidta erforderliga åtgärder på området.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L707.

Märkning av tillsatser i vin behandlas av Lennart Brunander och Karin

Starrin (båda c) i motion L703. Motionärerna anser att möjligheterna att få

reda på vilka tillsatser av olika slag som finns i vin är alltför begränsade,

vilket för känsliga personer, t.ex. allergiker, kan ge upphov till bekymmer.

Enligt motionärernas mening är den information som Systembolaget

tillhandahåller i sin prislista inte tillräcklig. I motionen begärs ett

tillkännagivande om behovet av märkning av tillsatser i vin även på

vinförpackningarna.

Utskottet vill påminna om att liknande motionsyrkanden tidigare behandlats av

jordbruksutskottet och därvid avstyrkts. När frågan behandlades senast hösten

1991 anförde utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:JoU4 att

alla viner kontrolleras av Vin- & Spritcentralen innan de får saluföras. Få

länder har, framhöll utskottet vidare, lika sträng kontroll som Sverige

beträffande oönskade tillsatser i vin. Märkning med avseende på tillsatserna --

främst bisulfit och sorbinsyra -- måste enligt utskottets mening komma att

begränsas till de s.k. härtappade vinerna, vilket skulle kunna ge det

missvisande intrycket att endast dessa viner innehåller konserveringsmedel.

Utskottet ansåg därför att den allmänna information som finns i Systembolagets

prislista är att föredra.

Några nya omständigheter som bör föranleda ett ändrat ställningstagande från

riksdagens sida har inte framkommit under de drygt fyra månader som gått sedan

samma fråga prövades senast, och lagutskottet avstyrker därför bifall till

motionen.

I motion L716 tar Claus Zaar m.fl. (nyd) upp spörsmål om opastöriserad

mjölk. Motionärerna vill ha till stånd åtgärder som går ut på att underlätta

försäljning och distribution av sådan mjölk och yrkar tillkännagivande därom

(yrkande 1). Vidare yrkas att kommunen självständigt bör få utfärda

skötselregler för produktion och distribution av opastöriserad mjölk (yrkande

2) och bli högsta beslutande instans när det gäller sådana frågor (yrkande 3).

På begäran av riksdagen (bet. 1991/92:JoU4) har regeringen nyligen tillkallat

en utredare som skall lägga fram förslag som kan underlätta utvecklingen av

småskalig livsmedelsproduktion. Utredaren skall enligt sina direktiv (dir.

1992:21) göra en förutsättningslös översyn av de livsmedelshygieniska

bestämmelserna som kan ha betydelse för den småskaliga livsmedelsproduktionen.

I utredningsuppdraget ingår att med utgångspunkt i småskalig förädling och

försäljning behandla bl.a. frågan om pastörisering av mjölk. Utredaren skall

sedan lämna förslag till ändrade bestämmelser som kan underlätta småskalig

produktion med beaktande av nödvändiga livsmedelshygieniska krav. Utredningen

skall redovisas senast den 1 november 1992.

Utskottet vill också hänvisa till vad jordbruksministern nyligen uppgett vid

besvarandet av en fråga i riksdagen som gällde försäljning av opastöriserad

mjölk (prot. 1991/92:57, s. 41). Han erinrade därvid om att SLV fått ett

uppdrag av regeringen att redovisa förutsättningarna för småskalig produktion

inom ramen för livsmedelslagstiftning samt hur ändringar i lagstiftningen

påverkar dessa förutsättningar. Uppdraget skall redovisas i SLV:s

anslagsframställning för budgetåret 1993/94.

Enligt utskottets mening bör resultatet av det pågående utredningsarbetet

avvaktas innan riksdagen tar några initiativ när det gäller försäljning och

distribution av opastöriserad mjölk. Utskottet avstyrker därför bifall till

motion L716.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande anslag till livsmedelsverket

att riksdagen med bifall till regeringens förslag under nionde huvudtiteln

till Statens livsmedelsverk för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på

88486000 kr.,

2. beträffande köttbesiktning

att riksdagen med bifall till regeringens förslag under nionde huvudtiteln

till Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. för budgetåret

1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,

3. beträffande importförbud för vissa livsmedel m.m.

att riksdagen avslår motion 1991/92:L717 yrkandena 1 och 2, motion

1991/92:Jo226 yrkande 5 och motion 1991/92:A805 yrkande 16,

4. beträffande märkning av vin och livsmedel

att riksdagen avslår motion 1991/92:L703 och motion 1991/92:L707,

5. beträffande opastöriserad mjölk

att riksdagen avslår motion 1991/92:L716.

Stockholm den 17 mars 1992

På lagutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Per

Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe Andréasson (s), Bengt Harding Olson

(fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Gunnar Thollander (s), Lena Boström

(s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s), Hans Stenberg (s), Maud Ekendahl

(m) och Stina Eliasson (c).