Bet. 1991/92:NU14

Näringsutskottets betänkande

1991/92:NU14

Ny småföretagspolitik, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

Bilaga

1991/92

NU14

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1991/92:51 (näringsdepartementet) om en ny

småföretagspolitik, med undantag av avsnitt 5.2 om ändring i plan- och

bygglagen,

dels -- helt eller delvis -- fem motioner som har väckts med anledning av

propositionen,

dels riksdagens revisorers förslag 1991/92:12 om näringspolitiken --

utredningar och näringspolitiska program.

Proposition 1991/92:51 har såvitt gäller ändring i plan- och bygglagen jämte

motionsyrkanden i detta ämne överlämnats till bostadsutskottet.

Näringsutskottet har avgett yttrande (1991/92:NU4y) på denna punkt.

Arbetsmarknadsutskottet har avgett yttrande (1991/92:AU2y) över de delar av

propositionen som rör arbetsmarknadsfrågor och motioner som har väckts på detta

område (bilaga). Motionsyrkanden rörande vissa skattefrågor har överlämnats

till skatteutskottet, som behandlar dem i betänkandet 1991/92:SkU10.

Upplysningar och synpunkter har inför utskottet lämnats av företrädare för

näringsdepartementet och för Utvecklingsfondernas VD-råd. Skrivelser i ärendet

har inkommit till utskottet från länsstyrelsen i Östergötlands län,

länsstyrelsen i Jämtlands län, Landstingsförbundet och Västerbottens

handelskammare.

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag i propositionen om en ny

småföretagspolitik (prop. 1991/92:51) i vad avser ändrade riktlinjer för de

regionala utvecklingsfondernas och stiftelsen Norrlandsfondens

finansieringsverksamhet och för ägandet av de regionala riskkapitalbolagen.

Riktlinjerna innebär i huvudsak följande. Utvecklingsfondernas och

Norrlandsfondens ägarandelar i riskkapitalbolagen avyttras så snart som

möjligt. De medel som dessa fonder skulle ha placerat i de regionala

riskkapitalbolagen bör i stället på sikt betalas in till staten. Regeringen

avser att ta upp överläggningar med fonderna samt med landstingen och berörda

kommuner. Riskkapitalbolagen bör enligt regeringen kunna drivas vidare enligt

hittillsvarande riktlinjer. Om riksdagen bifaller regeringens förslag om

avveckling av löntagarfonderna kan riskkapitalbolagen under år 1992 tillföras

de medel (600 milj.kr.) som Småföretagsfonden enligt tidigare beslut skulle ha

bidragit med under åren 1992-1995.

Utskottet framhåller att småföretagens riskkapitalförsörjning bör ses i ett

större sammanhang. Föreslagna förändringar på skatteområdet är av stor

betydelse. Regeringen har aviserat att den avser att återkomma med förslag om

villkorslån efter tyskt mönster och att möjligheterna att skapa nya

skattestimulanser för teknik- och innovationsföretag skall prövas.

Företrädarna för socialdemokraterna avvisar i en reservation regeringens

förslag beträffande småföretagens riskkapitalförsörjning. Denna behöver

förbättras, säger de, men detta sker inte enligt regeringens förslag, som

innebär begränsningar och avveckling av hittills använda medel och

institutioner innan alternativ har kunnat skapas.

Beträffande riskkapitalbolagen anser reservanterna att kopplingen till

utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden bör finnas kvar. Indragning av medel

från Norrlandsfonden till staten avvisas. Vad gäller utvecklingsfonderna är

reservanterna beredda att pröva deras framtida roll i samband med att

regeringen lägger fram aviserade förslag om andra låneformer. Dessförinnan

finns det enligt reservationen ingen anledning för riksdagen att uttala sig om

fondernas framtida verksamhet.

Bedömningen av åtgärder som regeringen har aviserat i propositionen men inte

formellt föreslagit bör enligt utskottet anstå till dess att konkreta förslag

föreligger.

Propositionen

Förslag

I den del av proposition 1991/92:51 som behandlas här föreslår regeringen --

efter föredragning av näringsminister Per Westerberg -- att riksdagen

2. godkänner de ändrade riktlinjer för de regionala utvecklingsfondernas och

Stiftelsen Norrlandsfondens finansieringsverksamhet som regeringen förordar

(avsnitt 7),

3. godkänner de ändrade riktlinjer för ägandet av de regionala

riskkapitalbolagen som regeringen förordar (avsnitt 7).

Förslagens innebörd

Innebörden av regeringens förslag i avsnitt 7, Effektivare

riskkapitalmarknad, sammanfattas (s. 24) på följande sätt:

Stiftelsen Småföretagsfonden bör senare avvecklas. Fonden bör tills vidare

förvaltas av Företagskapital AB. De sex riskkapitalbolag som etablerats bör

tills vidare drivas med den huvudinriktning som tidigare fastlagts. De

regionala utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens ägarandelar i

riskkapitalbolagen avvecklas så snart som möjligt. Utvecklingsfondernas och

Norrlandsfondens finansieringsverksamhet begränsas och medel dras in till

staten.

Propositionens huvudsakliga innehåll i övrigt

Propositionens innehåll betecknas som ett samlat program för en ny

småföretagspolitik. Förutom det förslag till riksdagen som behandlas i detta

betänkande framläggs förslag till ändring i plan- och bygglagen (1978:10).

Detta motiveras under rubriken Effektivare konkurrens, varvid -- liksom i

avsnittet om riskkapitalmarknaden -- även andra frågor på området berörs. Utan

förslag till riksdagen presenterar regeringen bedömningar dels

sammanfattningsvis under rubriken En ny småföretagspolitik (s. 9), dels under

rubrikerna Äganderätt och näringsfrihet (s. 15), Regelreformering (s. 29),

Arbetsmarknadsfrågor (s. 32), Europafrågor (s. 37) och Främjande av

nyetableringar (s. 42).

Motionerna

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1991/92:51 och

behandlas här är följande:

1991/92:N9 av Mona Sahlin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att något förstärkt

grundlagsskydd för den negativa föreningsrätten inte bör genomföras,

2. som sin mening ger regeringen till känna att de direktiv till den

arbetsrättsliga översyn som regeringen beslutade om den 15 augusti 1991 också

bör gälla fortsättningsvis,

3. som sin mening ger regeringen till känna att ytterligare vinstsyftande

privat arbetsförmedlingsverksamhet inte skall tillåtas,

4. som sin mening ger regeringen till känna att uppsägning av den aktuella

ILO-konventionen inte skall ske.

1991/92:N12 av Anita Gradin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

1. avslår proposition 1991/92:51 [yrkandet överlämnat till bostadsutskottet

såvitt gäller ändring i plan- och bygglagen],

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

småföretagspolitik [yrkandet överlämnat till skatteutskottet såvitt gäller

skattefrågor].

1991/92:N13 av Rolf L Nilson m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet (2) att

riksdagen avslår regeringens förslag till ändrade riktlinjer för de regionala

utvecklingsfondernas och Stiftelsen Norrlandsfondens finansieringsverksamhet

enligt vad i motionen anförts.

1991/92:N14 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

provanställningar,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

medbestämmandelagens vetoregler,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

turordning vid uppsägningar,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

arbetsrättsliga skadestånd,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

arbetsförmedlingsmonopolets avskaffande.

1991/92:N16 av Ian Wachtmeister (nyd) och Bengt Dalström (nyd) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

snabbehandling av frågan om försäkring mot höjda kostnader för sjuklöner,

4. omgående beslutar förlänga tiden för provanställningar till 12 månader,

5. vid avslag på yrkande 4, hos regeringen begär förslag till lagändring om

förlängd tid för provanställning till 12 månader.

Riksdagens revisorers förslag

I riksdagens revisorers förslag (förs. 1991/92:12) om näringspolitiken --

utredningar och näringspolitiska program hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört med

anledning av genomförd granskning angående

den statliga näringspolitiska utredningsverksamheten,

genomförandet av näringspolitiska program,

2. uppmärksammar riksdagsutredningen på frågan om förstärkning av riksdagens

egna utredningsresurser.

Den närmare innebörden av revisorernas förslag redovisas i det följande (s.

15 f.).

Utskottet

Inledning

Det är av avgörande betydelse för Sveriges ekonomiska utveckling under

1990-talet att små- och nyföretagandet får en renässans, anförs det i

proposition 1991/92:51. Det är i småföretagen som de nya möjligheterna och de

nya jobben finns. Nyföretagandet måste bli ekonomins spjutspets mot framtiden,

sägs det vidare.

Om man skall ta till vara utvecklingskraften och mångfalden hos småföretagen

och underlätta nyetableringar fordras enligt regeringen att politiken inriktas

på att skapa goda generella förutsättningar. Det innebär att en rad olika

politikområden, såsom konkurrens-, skatte- och arbetsmarknadspolitik, kommer

att utgöra viktiga komponenter i en ny småföretagspolitik. Inriktningen på

generella åtgärder innebär också att de näringspolitiska branschstöden skall

avvecklas och att övriga selektiva åtgärder skall begränsas till de mest

strategiska områdena.

Den omläggning av småföretagspolitiken som regeringen förordar innefattar

följande:

Rättssäkerheten förbättras bl.a. genom att äganderätten och näringsfriheten

skrivs in i grundlagen.

En effektiv konkurrens skapas i privat och offentlig verksamhet.

Skattetrycket sänks.

En effektiv riskkapitalmarknad för småföretag skapas.

Lagar och andra regler på olika områden förenklas och tas om möjligt bort.

Nyetablering och Europakontakter underlättas.

De tre oppositionspartierna redovisar i motionerna 1991/92:N12 (s),

1991/92:N16 (nyd) och 1991/92:N13 (v) sina synpunkter på regeringens

småföretagspolitik.

Den nya småföretagspolitik som den borgerliga regeringen föreslår fyller

enligt motion 1991/92:N12 (s) inte de krav som bör ställas på en effektiv

småföretagspolitik. Propositionen går ut på, i de fall det finns konkreta

förslag, en avrustning av småföretagspolitiken i ett läge då denna behöver

förstärkas, säger motionärerna. I huvudsak hänvisas i propositionen till

förslag som har lagts fram i andra sammanhang och till aviserade åtgärder.

Tidigare riktade insatser ersätts av s.k. generella stimulanser, varvid

skattepolitiken ses som ett huvudinslag. Oavsett hur man bedömer effekterna av

regeringens förslag kan det förutses, menar motionärerna, att det kommer att

uppstå ett vakuum innan de föreslagna åtgärderna får genomslag. Mot denna

bakgrund yrkas avslag på propositionen. I motionen skisseras riktlinjer för hur

småföretagspolitiken i stället borde utformas på de olika områden som tas upp i

propositionen. Detta redovisas i det följande under resp. rubrik.

Ny Demokrati sympatiserar med propositionens anda, sägs det i motion

1991/92:N16, men har förslag till åtgärder som skulle göra det möjligt att nå

de uppsatta målen snabbare. De förslag som läggs fram i motionen rör dels

skatteområdet, dels arbetsmarknadsområdet. Yrkandena på det förstnämnda området

har av näringsutskottet överlämnats till skatteutskottet för behandling i

anslutning till proposition 1991/92:60 om skattepolitik för tillväxt.

Motionärernas förslag på arbetsmarknadsområdet redovisas i det följande.

Regeringens proposition om en ny småföretagspolitik ger vid första påseendet

ett fylligt intryck men visar sig vid närmare studium vara ett slarvigt

komponerat hopkok av nyliberal ideologi med få konkreta förslag till beslut,

heter det i motion 1991/92:N13 (v). I motionen yrkas avslag på propositionens

samtliga förslag, dvs. såvitt här är i fråga förslagen om ändrade riktlinjer

för utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens finansieringsverksamhet och för

ägandet av riskkapitalbolagen.

I det följande redovisar utskottet propositionens bedömningar och förslag på

olika områden och i anslutning härtill de yrkanden och kommentarer som har

gjorts i motionerna. Utskottet anser emellertid att riksdagen nu bör ta

ställning endast beträffande de områden där direkta förslag har lagts fram i

propositionen. Bedömningen av åtgärder som regeringen har aviserat bör enligt

utskottets mening få anstå till dess att konkreta förslag föreligger.

Äganderätt och näringsfrihet m.m.

I propositionen (avsnitt 4) aviseras tillsättandet av en parlamentarisk

kommitté med uppdrag att utreda frågan om grundlagsskydd för äganderätten och

näringsfriheten samt den s.k. negativa föreningsrätten. Utredningsarbetet skall

vara färdigt i sådan tid att ett förslag till grundlagsändringar kan föreläggas

riksdagen under december månad 1993.

Den svenska regeringsformen ger enligt regeringen ett avsevärt sämre uttryck

för den enskilda äganderättens princip än grundlagarna i många andra länder.

Den enskilda äganderätten skyddas i den europeiska konventionen om de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna. Sverige har anslutit sig till

konventionen men fällts för brott mot den.

Näringsfriheten är i dag i olika avseenden kringskuren av monopol,

auktorisationskrav, etableringskontroll, särskilda bidragsbestämmelser och

andra regleringsåtgärder, sägs det vidare i propositionen. Ett avgörande steg

för att öka blivande företagares och övriga investerares tilltro till

statsmakternas vilja att slå vakt om ett marknadsekonomiskt system är att i

grundlag skydda näringsfriheten.

Rätten att stå utanför en förening är enligt propositionen ingen självklarhet

i Sverige. Det förekommer exempelvis att svårigheter uppstår för arbetsgivare

som önskar anställa någon som inte är fackligt ansluten.

En förstärkning av grundlagsskyddet på dessa tre punkter bedömer regeringen

vara av stor betydelse för att utvecklingen mot ett ökat antal små och

medelstora företag i vårt land skall underlättas.

Det finns inga skäl för att grundlagsfästa äganderätten, näringsfriheten och

den negativa föreningsrätten, anförs det i motion 1991/92:N12 (s). Riksdagens

lagstiftningsmakt har sedan 1920-talet stått under demokratisk kontroll. Någon

ytterligare stimulans av småföretagspolitiken vinns inte med grundlagsskydd,

säger motionärerna. Däremot är det risk att det innebär ett för svenskt

statsskick främmande inslag, nämligen en ökning av domstolars överprövning av

politiska beslut.

Frågan om grundlagsskydd för den negativa föreningsrätten berörs också i

motion 1991/92:N9 (s). Där sägs att såväl den positiva som den negativa

föreningsrätten redan är reglerad i grundlag (2 kap. 1 och 2 §§

regeringsformen). Motionärerna riktar en rad invändningar mot regeringens

förslag och menar att dessa är ett led i en dogmatisk politik som innebär att

man vill försvaga de fackliga organisationerna. Om frågan trots allt skulle bli

föremål för utredning måste, anser de, självfallet också den positiva

föreningsrätten omfattas av utredningens uppdrag.

Ärenden som rör grundlagarna hör till konstitutionsutskottets

beredningsområde. Enligt vad näringsutskottet har erfarit kommer

konstitutionsutskottet att våren 1992 behandla motionsyrkanden om

grundlagsskydd för bl.a. äganderätt, näringsfrihet och negativ föreningsrätt.

Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande till näringsutskottet tagit upp

frågan om grundlagsskydd för den negativa föreningsrätten. I enlighet med den

princip för behandling av propositionen jämte motioner som utskottet har

angivit i det föregående anser utskottet att riksdagen inte nu bör ta ställning

i frågan. De aktuella motionerna avstyrks därmed i berörda delar.

Effektivare konkurrens

En grundförutsättning för en dynamisk tillväxt i ekonomin och ett

småföretagsvänligt klimat är enligt propositionen (avsnitt 5) att konkurrensen

fungerar tillfredsställande. Regeringen anmäler sin avsikt att under våren 1992

lägga fram en proposition med förslag till en ny, förstärkt konkurrenspolitik.

Förslagen skall omfatta bl.a. skärpt konkurrenslagstiftning med sikte på ett

ikraftträdande den 1 juli 1992, ytterligare avreglering samt lagändringar som

öppnar möjligheter för konkurrens i den offentliga sektorn. Förslag om en ny

central konkurrensmyndighet skall läggas fram i 1992 års budgetproposition.

I motion 1991/92:N12 (s) sägs att man delar den borgerliga regeringens

uppfattning att förslag till ny konkurrenslag bör föreläggas riksdagen med

utgångspunkt i de förslag som har framlagts av den konkurrensutredning som den

socialdemokratiska regeringen tillsatte. Av vikt är att i detta sammanhang de

kooperativa företagens särskilda problem uppmärksammas, anförs det.

Avsnittet om en skärpt konkurrenspolitik i propositionen innehåller inget

förslag som riksdagen nu har att ta ställning till. Regeringen har som nämnts

tillkännagivit att den avser att återkomma med konkreta förslag i

budgetpropositionen 1992 och i en särskild proposition under våren 1992. I

enlighet med tidigare uttalad princip anser utskottet att riksdagen inte nu bör

ta ställning i denna fråga.

Effektivare riskkapitalmarknad

Tillgången på riskkapital för små och medelstora företag behöver enligt

regeringens bedömning öka väsentligt. En effektiv riskkapitalmarknad för

småföretag utan statlig inblandning bör successivt byggas upp genom generellt

inriktade åtgärder, anförs det i propositionen (avsnitt 7). Det är därvid av

stor vikt att möjligheterna att tillskapa nya skattestimulanser för teknik- och

innovationsföretag blir belysta. Ett arbete med denna inriktning skall

påbörjas.

På grundval av ett riksdagsbeslut våren 1990 (prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30)

har under år 1991 bildats sex regionala riskkapitalbolag. Ägare till dessa

bolag är dels stiftelsen Småföretagsfonden, dels utvecklingsfonderna i resp.

region. Stiftelsen Norrlandsfonden är delägare i det nordligast placerade

bolaget. Den långsiktiga finansieringen av riskkapitalbolagen är tänkt att ske

genom överföringar av 600 milj.kr. från utvecklingsfonderna, huvuddelen av de

1000 milj.kr. som Småföretagsfonden enligt riksdagsbeslut våren 1990 får från

allmänna pensionsfonden för detta ändamål och 200 milj.kr. från

Norrlandsfonden. Utvecklingsfonderna har också, mot bakgrund av detta

riksdagsbeslut, förbundit sig att betala in 1 miljard kronor av sina lånemedel

till statskassan.

Stiftelsen Småföretagsfonden inrättades år 1984 (1983/84:135, NU1983/84:42).

Därvid överfördes 100 milj.kr. som stiftelsekapital till fonden från allmänna

pensionsfonden. År 1987 (prop. 1986/87:74, NU1986/87:30) tillfördes fonden

ytterligare 100 milj.kr. Våren 1990 beslöt riksdagen (prop. 1989/90:88,

1989/90:NU30) att Småföretagsfonden under en femårsperiod med början år 1990

skulle tillföras ytterligare 1miljard kronor -- 200 milj.kr. per år.

Regeringen har i propositionen om avveckling av löntagarfonderna (prop.

1991/92:36) angett att de återstående 600 milj.kr. som under åren 1992--1995

skulle ha tillförts Småföretagsfonden skall utbetalas till stiftelsen under år

1992. Syftet med Småföretagsfonden är att den skall bidra till att med

riskkapital finansiera små och medelstora företag. Regeringen fastställer

stadgarna och utser styrelse.

I propositionen sägs beträffande Småföretagsfonden att den tills vidare bör

kunna finnas kvar; senare bör den dock avvecklas. Stiftelsens medel bör tills

vidare förvaltas av Företagskapital AB, som bedriver riskkapitalverksamhet och

ägs gemensamt av staten och ett antal banker.

Utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens ägarandelar i riskkapitalbolagen

bör enligt propositionen så snart som möjligt avyttras. Regeringen avser att

senare ta upp överläggningar med utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden i

syfte att åstadkomma sådana förändringar.

Utan hinder av att riskkapitalbolagens ägarförhållanden avses bli ändrade bör

enligt regeringens mening bolagen drivas vidare enligt hittillsvarande

riktlinjer. Bolagens verksamhet utgör en komplettering till det ökade utbud av

privat riskkapital som regeringen förväntar sig. Regeringen räknar med att det

privata ägandet i bolagen på sikt kan komma att öka väsentligt.

Utvecklingsfonderna bedriver finansieringsverksamhet enligt föreskrifter i

förordningen (1987:894) om statlig finansiering genom regional utvecklingsfond.

De kan lämna lån, garantier och s.k. utvecklingskapital. För samtliga

finansieringsformer gäller att risknivån är så hög att banker och andra privata

kreditinstitut inte är beredda att medverka.

Utvecklingsfondernas samlade kapital för finansieringsändamål uppgick den 1

januari 1991 till ca 2800 milj.kr. Utvecklingsfonderna har -- i enlighet med

av riksdagen fastlagda riktlinjer (prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30) -- förbundit

sig att under en femårsperiod med början år 1991 betala in sammanlagt

1miljard kronor till staten, med en jämn fördelning över femårsperioden.

Vidare har utvecklingsfonderna förbundit sig att under en sjuårsperiod placera

600 milj.kr. i de sex riskkapitalbolagen.

I propositionen sägs att -- med hänsyn till bl.a. kommande förändringar på

riskkapitalmarknaden -- de 600 milj.kr. som utvecklingsfonderna skulle ha

placerat i de regionala riskkapitalbolagen på sikt bör betalas in till staten.

Överläggningar med utvecklingsfonderna samt med landstingen och berörda

kommuner i denna fråga aviseras. Frågan om inbetalningar från

utvecklingsfonderna till staten behandlades första gången av riksdagen våren

1987 (NU 1986/87:30).

Stiftelsen Norrlandsfonden bedriver sedan början av 1960-talet

finansieringsverksamhet i främst de fyra nordligaste länen. Verksamheten är

inriktad på små och medelstora företag. Regeringen fastställer fondens stadgar

och utser dess styrelse. Fondens balansomslutning uppgår till ca 500 milj.kr.

Fonden har -- mot bakgrund av riksdagens beslut våren 1990 -- förbundit sig att

placera 200 milj.kr. i det nordligaste riskkapitalbolaget.

Regeringen anmäler i propositionen sin avsikt att ta upp överläggningar med

Norrlandsfonden om att de 200 milj.kr. som fonden skulle ha satsat i det

nordligaste riskkapitalbolaget i stället skall betalas in till staten. I övrigt

anser regeringen att fonden tills vidare bör kunna fortsätta med sin

finansieringsverksamhet.

I propositionen sägs slutligen att regeringen avser att återkomma med förslag

om småföretagens riskkapitalförsörjning, t.ex. i form av villkorslån av

liknande slag som finns i Tyskland (Eigenkapitalhilfeprogramm -- EKH-lån).

Samtidigt avser regeringen att lämna förslag om avveckling av nuvarande former

för riskkapitaltillförsel t.ex. genom utvecklingsfonderna.

I motion 1991/92:N12 (s) yrkas avslag på propositionens förslag. Motionärerna

delar inte regeringens uppfattning att nu existerande former av

riskkapitalförsörjning skall begränsas och i vissa avseenden upphöra. I vilken

mån skattelättnader i större utsträckning skall användas måste bedömas mot

bakgrund av det totala skattesystemets utformning och behovet av att

välfärdssamhället finansieras solidariskt och rättvist. Socialdemokraterna har

sedan lång tid accepterat skattefördelar för företagen så länge dessa inneburit

att företagen har stärkt sin egen kapitalbas.

I motionen sägs vidare att Småföretagsfonden, som har byggts upp som en del

av löntagarfondssystemet, bör finnas kvar. En tillfredsställande ekonomisk

tillväxt är en förutsättning för pensionssystemets funktion. Det är därför

naturligt, menar motionärerna, att en del av de fondmedel som skall säkerställa

detta system används för att utveckla den nya företagsamhet som är en

förutsättning för den ekonomiska tillväxten. Motionärerna har ingen invändning

mot att fonden fortsättningsvis förvaltas av Företagskapital.

Beträffande riskkapitalbolagen noteras i motionen att tre av de partier som

ingår i regeringen har ändrat uppfattning i fråga om riskkapitalbolagens värde

och numera -- till skillnad från tidigare -- anser att dessa bolag skall vara

kvar. Ett av problemen med nyföretagandet i Sverige är enligt närings- och

teknikutvecklingsverket (NUTEK) att det är dåligt strukturerat, sägs det i

motionen. Det behövs samordning mellan offentlig och privat verksamhet på

området; riskkapitalbolagens koppling till utvecklingsfonderna och

Norrlandsfonden bör därför finnas kvar.

Norrlandsfonden har enligt motionen spelat en viktig regionalpolitisk roll.

Tanken på att 200 milj.kr. av dess kapital skulle betalas in till staten

avvisas av motionärerna.

Motionärerna ställer sig positiva till en fortsatt diskussion av förslag,

t.ex. om EKH-lån, som har lagts fram i NUTEKs rapport (B 1991:4) Att skapa

livskraft. De menar att det är önskvärt att dessa frågor bereds med stor

skyndsamhet och att förslag snarast föreläggs riksdagen. Utvecklingsfonderna

har enligt motionärernas mening spelat en viktig roll för nyföretagandet, i

fråga om råd, biträde och långivning. Socialdemokraterna är emellertid, säger

motionärerna, beredda att i positiv anda pröva förslag om olika låneformer och

om utvecklingsfondernas roll.

Också i motion 1991/92:N13 (v) yrkas avslag på regeringens förslag. Allt fler

larmrapporter kommer från företagarföreningar runt om i landet, sägs det i

motionen; kapitalförsörjningen från bankerna fungerar inte längre.

Utvecklingsfonderna, som har haft till uppgift att dämpa den här typen av

attitydsvängningar hos bankerna, har presenterat en enkät, som bl.a. visar att

av 6000 företag 38 % uppger att försörjningen med riskkapital är deras största

problem. Regeringen vill nu enligt motionärerna frånta utvecklingsfonderna

deras möjligheter att hjälpa småföretag med riskkapital. "Någon form av lån

till eget kapital eller liknande -- -- --" anges i propositionen som ett

alternativ. Motionärerna föreslår i stället för vad de betecknar som oprecisa

skrivningar att riksdagen beslutar att behålla utvecklingsfondernas möjlighet

till utlåning.

Näringsminister Per Westerberg besvarade den 21 november 1991 (RD 1991/92:29)

en interpellation (1991/92:20) om småföretagens riskkapitalförsörjning.

Interpellanten ville ha besked om näringsministern var beredd att ge de

regionala utvecklingsfonderna ekonomiska resurser för fortsatt lokal

långivningsverksamhet. I sitt svar hänvisade statsrådet till att regeringen i

proposition 1991/92:51 har lagt fram en rad förslag som bl.a. syftar till en

effektivare riskkapitalmarknad för småföretagen. Vidare uttalades att

utvecklingsfonderna nu kommer att få bedriva utlåningsverksamhet utifrån ett

mindre kapital och att regeringen på andra sätt kommer att främja

riskkapitalförsörjningen för småföretag. Utvecklingsfonderna angavs även i

fortsättningen komma att ha viktiga uppgifter när det gäller att främja

småföretagens utveckling genom rådgivning, utbildning m.m.

Representanter för näringsdepartementet har inför utskottet lämnat

upplysningar om regeringens syn på hur en effektivare riskkapitalmarknad skall

åstadkommas. Synpunkter på regeringens förslag har redovisats för utskottet av

företrädare för Utvecklingsfondernas VD-råd och i skrivelser från

Landstingsförbundet och Västerbottens handelskammare.

Utskottet anser liksom regeringen att tillgången på riskkapital för små och

medelstora företag måste ökas väsentligt. Detta bör, som regeringen föreslår,

ske successivt genom generellt inriktade åtgärder och utan statlig inblandning.

Förslagen i propositionen ligger i linje med vad företrädare för de borgerliga

partierna i utskottet har förordat i reservationer de två senaste åren i

anslutning till den socialdemokratiska regeringens förslag om

riskkapitalförsörjning.

De farhågor som framförs i motionerna 1991/92:N12 (s) och 1991/92:N13 (v),

att det kan komma att uppstå ett vakuum innan de av regeringen föreslagna

åtgärderna har fått effekt, anser utskottet överdrivna. Genom att

Småföretagsfonden -- i samband med avvecklingen av löntagarfonderna -- i

enlighet med regeringens förslag tillförs de 600 milj.kr. som fonden enligt

tidigare beslut skulle ha fått under perioden 1992--1995 kommer de sex

regionala riskkapitalbolagen att förfoga över ett kapital på 125 milj.kr. per

bolag. Utskottet utgår från att de nya riskkapitalbolagen, i samarbete med

länsstyrelsernas regionalekonomiska enheter, även kommer att medverka vid

finansiering av småföretag i glesbygd. De regionala utvecklingsfonderna,

Norrlandsfonden och riskkapitalbolagen kommer sammanlagt att förfoga över en

större kapitalbas nästa år än innevarande år.

Förslagen om småföretagens riskkapitalförsörjning bör vidare ses i ett större

sammanhang. Regeringen har i en separat proposition (prop. 1991/92:60) lagt

fram förslag till en rad ändringar avseende bl.a. förmögenhetsbeskattningen,

kapitalbeskattningen och arvs- och gåvobeskattningen, vilka alla har stor

betydelse för att underlätta småföretagens riskkapitalförsörjning. Vidare

aviseras i propositionen att regeringen avser att återkomma med förslag om

villkorslån liknande de tyska EKH-lånen och att möjligheterna att skapa nya

skattestimulanser för teknik- och innovationsföretag skall prövas.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet propositionen i här

aktuella delar. Motionerna 1991/92:N12 (s) och 1991/92:N13 (v) avstyrks alltså

i motsvarande delar.

Regelreformering

Regelreformeringen skall beakta de små företagens situation, och reglerna

måste utformas på ett sådant sätt att de lätt kan hanteras av småföretagen,

sägs det i propositionen (avsnitt 9). Regelgivningen skall vara restriktiv och

av hög kvalitet. Vissa regler är nödvändiga -- det gäller bl.a. fundamentala

bestämmelser till skydd för liv, miljö, hälsa och egendom. I propositionen

hänvisas till ett i 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 2 s. 47

ff.) presenterat program för god regelkvalitet.

Särskilda resurser kommer enligt propositionen att avsättas inom

näringsdepartementet för bevakning av den samlade regelgivningen mot

näringslivet. Konsekvensanalyser, som särskilt skall belysa effekterna för

småföretag, blir därvid ett normalt inslag. Informationen om EG-rättens

konsekvenser för svenska småföretag kommer att förstärkas.

I propositionen aviseras en översyn av möjligheterna att begränsa

småföretagens uppgiftslämnande till statliga myndigheter för deras

tillsynsverksamhet. Vidare aviseras ett uppdrag till statistiska centralbyrån

att belysa konsekvenserna av att i större utsträckning urvalsundersökningar

används för bl.a. industristatistik och annan företagsstatistik.

I motion 1991/92:N12 (s) sägs att man med stor tillfredsställelse hälsar

regeringens ambition att fortsätta den socialdemokratiska regeringens arbete

med översyn och begränsning av regelgivningen mot näringslivet. Motionärerna

förutsätter dock att detta inte sker genom uppgivande av grundläggande krav i

fråga om hälsa, miljö och social välfärd.

På detta område framläggs i propositionen inga förslag som kräver riksdagens

ställningstagande. Utskottet avstår därför -- som tidigare angetts -- från att

uttala någon uppfattning i frågan.

Arbetsmarknadsfrågor m.m.

I syfte att åstadkomma en väl fungerande arbetsmarknad finns det enligt

regeringens bedömning anledning att se över vissa frågor inom den

arbetsrättsliga lagstiftningen (avsnitt 9). Vissa delar av arbetsrätten är

enligt propositionen av särskild vikt för småföretagen. I propositionen

aviseras att direktiv kommer att ges på en rad områden till utredningen av den

arbetsrättsliga lagstiftningen, vilken den socialdemokratiska regeringen i

augusti 1991 fattade beslut om att tillsätta (dir. 1991:76). Regeringen

redovisar också sina bedömningar avseende arbetsförmedlingsmonopolet och

arbetslöshetsförsäkringen.

Slutligen meddelar regeringen att överväganden om sjuklönereformens utformning

pågår.

Den politik som förespråkas i propositionen avvisas i motion 1991/92:N9 (s).

En sådan politik skulle enligt motionärerna innebära att de fackliga

organisationerna skulle försvagas och arbetsgivarnas ställning stärkas. I

motion 1991/92:N16 (nyd) riktas kritik mot regeringen för att man går för

långsamt fram; förslag lämnas om omedelbar utökning av möjligheterna till

provanställning. De aviserade direktiven till utredningen om den

arbetsrättsliga lagstiftningen avvisas i motion 1991/92:N14 (v), eftersom de

anses syfta till att försvaga både den anställdes och de fackliga

organisationernas rättsliga position.

Näringsutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att avge

yttrande över de delar av propositionen som rör arbetsmarknadsfrågor jämte

motioner. Arbetsmarknadsutskottet har i yttrande 1991/92:AU2y, vilket har

fogats till detta betänkande som bilaga, behandlat de frågor som tagits upp i

propositionens avsnitt 9 om arbetsmarknadsfrågor, med undantag av

sjuklönereformen. I yttrandet redovisas relativt utförligt gällande

bestämmelser, regeringens aviserade förslag och motsvarande motionsyrkanden.

Arbetsmarknadsutskottet ställer sig bakom de bedömningar som redovisas i

propositionen. Företrädarna för socialdemokraterna resp. Ny Demokrati har i

avvvikande meningar anslutit sig till de yrkanden som framförts i motioner från

resp. parti. Vänsterpartiets suppleant har avgett en meningsyttring till stöd

för yrkandena i motion 1991/92:N14 (v).

Näringsutskottet intar som tidigare nämnts den generella ståndpunkten att

riksdagen inte bör ta ställning i sak till sådana avsnitt i propositionen där

regeringen endast aviserar framtida åtgärder. I konsekvens med detta anser

utskottet att riksdagen inte nu bör fatta något beslut i de berörda

arbetsmarknadsfrågorna. Motionerna 1991/92:N9 (s), 1991/92:N16 (nyd) och

1991/92:N14 (v) avstyrks därmed i berörda delar.

Vad gäller frågan om sjuklönereformens utformning vill utskottet anföra

följande.

Den 1 januari 1992 träder lagen (1991:1047) om sjuklön i kraft. De nya

reglerna innebär att arbetsgivaren skall svara för utbetalning av sjuklön till

sina anställda under de första 14 dagarna av en sjukperiod. För att

arbetsgivarna skall kompenseras för kostnaderna för sjuklönen har

arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen sänkts med 1,9 procentenheter.

Småföretag ges möjligheter att teckna en försäkring mot onormalt höga

sjuklönekostnader. I propositionen nämns överväganden om en ytterligare

sänkning av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen. Vidare sägs att

regeringen avser att noga följa kostnadsutvecklingen vad gäller arbetsgivarnas

utgifter för sjuklönen.

I motion 1991/92:N16 (nyd) krävs att den i anslutning till sjuklönereformen

aviserade försäkringsmöjligheten för småföretag snabbt kommer till stånd och

får en sådan utformning att småföretagens villkor inte försämras.

Regeringen har sedermera i proposition 1991/92:72 lagt fram förslag om en

ytterligare minskning av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen från

tidigare beslutade 8,2 % av avgiftsunderlaget till 7,8 %, dvs. med 0,4

procentenheter utöver tidigare beslutade 1,9 procentenheter. Nya beräkningar

som gjorts har visat att den kortvariga sjukfrånvaron inte förväntas minska

lika mycket under år 1992, som man tidigare bedömde skulle bli fallet, vilket

motiverar den ytterligare minskningen med 0,4 procentenheter.

Enligt lagen om sjuklön ges en möjlighet för arbetsgivare, vars sammanlagda

lönekostnader under ett kalenderår inte beräknas överstiga 60 gånger det för

året gällande basbeloppet (småföretagare), att försäkra sig hos den allmänna

försäkringskassan för kostnader för sjuklön. I en motion (m, fp, c, kds) som

riksdagen skall behandla i december i anslutning till proposition 1991/92:72

yrkas att gränsen för möjlighet till återförsäkring skall höjas från 60

basbelopp till 90 basbelopp.

Frågor om sjukförsäkringssystemet tillhör socialförsäkringsutskottets

beredningsområde. I enlighet med den tidigare angivna principen för

behandlingen av propositionen -- att riksdagen bör ta ställning endast i de

fall då direkta förslag framläggs i propositionen -- avstyrker näringsutskottet

den nu aktuella motionen i berörd del.

Europafrågor

Under rubriken Europafrågor (avsnitt 10) redovisar regeringen -- utan att

framlägga några förslag -- sin bedömning av vilken betydelse ett EES-avtal och

ett senare EG-medlemskap kommer att få för de små och medelstora företagen.

Dessa företag får enligt regeringen helt nya förutsättningar att expandera

internationellt. EGs småföretagsprogram ger småföretagen möjlighet till

samverkan med andra småföretag inom EG.

I propositionen sägs att de regionala utvecklingsfondernas EG-insatser bör

vidareutvecklas i samverkan bl.a. med NUTEK och Sveriges exportråd. Vidare sägs

att små teknikbaserade företag bör ges bättre möjligheter att delta i

forsknings- och utvecklingssamarbetet EUREKA och att Stiftelsen Sveriges

teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet (STATT) i ökad utsträckning bör arbeta

med teknikuppdrag från småföretagare.

Främjande av nyetableringar

Regeringen redovisar i propositionen sin bedömning av hur nyetableringar av

företag bör främjas (avsnitt 11). Där sägs att näringspolitiska organ på

central och regional nivå, i samverkan med kommunerna, företagens

organisationer, banker m.fl., bör bedriva ett intensivt arbete med rådgivning

och utbildning riktad till företagsetablerare.

Vidare aviseras att förslag kommer att läggas fram att patent- och

registreringsverket (PRV) utses till huvudman och ges totalt ansvar för

verksamheten med registrering av handelsbolag och ekonomiska föreningar. Ett

rikstäckande, enhetligt och med PRVs aktiebolagsregister samordnat register

över handelsbolag och ekonomiska föreningar avses införas successivt från

mitten av år 1993 till slutet av år 1995. PRVs verksamhet med handels- och

föreningsregistren avses finansieras via avgifter, som PRV uppbär. Avgifterna

skall täcka kostnaderna för verksamheten. PRV anges komma att få ansvara för

att nyföretagare fortsättningsvis får god information och service vid kontakter

med handelsbolags- och föreningsregistren.

Skrivelser med kritiska synpunkter på det aviserade förslaget att PRV skall

överta ansvaret för verksamheten med registrering av handelsbolag och

ekonomiska föreningar från länsstyrelserna har tillställts utskottet av

länsstyrelsen i Östergötlands län och länsstyrelsen i Jämtlands län.

Statskontoret har haft regeringens uppdrag att överväga och föreslå

förändringar av länsstyrelsernas verksamhet med registrering av handelsbolag

och ekonomiska föreningar. I en rapport (1991:11) föreslås bl.a. att PRV utses

som ny huvudman. Enligt vad utskottet erfarit kommer PRV att i början av år

1992 få ett regeringsuppdrag att genomföra visst kompletterande

utredningsarbete. Efter sedvanlig remissbehandling planeras en proposition

kunna läggas fram till hösten 1992.

Eftersom propositionen inte innehåller några direkta förslag som kräver

riksdagens ställningstagande och eftersom några motioner inte har väckts i

frågan, finns det, menar utskottet, ingen anledning för riksdagen att nu uttala

någon ståndpunkt.

Riksdagens revisorers förslag om näringspolitiken

Riksdagens revisorer har lagt fram förslag på två områden inom

näringspolitiken -- utredningsverksamheten och genomförandet av

näringspolitiska program (förs. 1991/92:12). Till grund för förslagen ligger

granskningar som har initierats av revisorerna och som har redovisats i två

rapporter (1990/91:3, 1990/91:8). Inga motioner har väckts med anledning av

förslagen.

Beträffande utredningsverksamheten föreslås en effektivisering främst genom

att beställarfunktionen stärks både hos regeringskansliet och hos riksdagen.

Sammanfattningsvis lägger revisorerna fram följande förslag:

att regeringen för riksdagen redovisar resultaten av den översyn av

beställarkompetensen vid industridepartementet [dvs. numera

näringsdepartementet] som för närvarande görs och därvid redovisar vilka

ytterligare resurser som framöver kommer att avsättas för hantering av

utredningar och resultatuppföljningar inom departementet,

att regeringen redovisar för riksdagen på vilka sätt NUTEKs utredningsplan

kommer att knytas till den nya budgetmodellen och dess krav på

resultatuppföljningar,

att regeringen initierar årliga konferenser om näringspolitiska utredningar

och för riksdagen redovisar resultatet av dessa,

att riksdagen uppmärksammar riksdagsutredningen på frågan om riksdagen bör

ges ytterligare resurser för att beställa egna utredningar.

Beträffande de näringspolitiska programmen konstaterar revisorerna att det

ekonomiska utbytet av dem hittills har varit magert. För framtiden föreslås att

insatserna koncentreras till färre program och myndigheter, att stora

samverkansprogram undviks och att målformulering och utvärdering poängteras.

Sammanfattningsvis framläggs följande förslag:

att de näringspolitiska insatserna koncentreras till färre myndigheter och

betydligt färre program och att man undviker att skapa nya myndigheter för att

genomföra dessa program,

att informationen om pågående näringspolitiska program förbättras,

att regeringen vid utformningen av den framtida näringspolitiken beaktar de

synpunkter som revisorerna framfört om de begränsningar samverkan har som

näringspolitiskt medel,

att regeringen ser till att de omständigheter som talar för att en större

samverkanssatsning skulle kunna fungera är ordentligt belysta inför beslut om

inrättande av nya större program,

att regeringen tydligare uttalar sig om befogenheter m.m. i

samordningssatsningar,

att regeringen låter utreda möjligheterna till sanktioner i fall då t.ex. ett

företag inte håller de avtal som slutits,

att ett principiellt riksdagsbeslut fattas om riktlinjer för hur man bl.a.

skall ställa upp mål och utvärdera program i enlighet med vad som sägs under

punkt 2.3.5 i skrivelsen [innebärande bl.a. att utvärderingsmöjligheterna skall

beaktas vid målformuleringen, att programmen skall vara tidsbegränsade och

möjliga att avbryta, att styrelser och verkställande direktörer skall

representera sakkunskap, att redan befintliga organ utnyttjas där så kan ske,

att det skall finnas en utvärderingsplan],

att regeringen ålägger NUTEK att i högre utsträckning utvärdera program i

kontakt med forskare, som kopplas in redan vid starten av programmen,

att regeringen snarast initierar ytterligare utvärderingar av de

näringspolitiska programmen och redovisar en analys av dessa utvärderingar för

riksdagen.

Utskottet har inget att erinra mot vad riksdagens revisorer föreslår.

Förslagen tillstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1.beträffande grundlagsskydd för äganderätt, näringsfrihet och den negativa

föreningsrätten

att riksdagen avslår motion 1991/92:N9 yrkande 1 och motion 1991/92:N12

yrkande 2 i ifrågavarande del,

2. beträffande utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens

finansieringsverksamhet och ägandet av riskkapitalbolagen m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:51 momenten 2 och 3 och med

avslag på motion 1991/92:N12 yrkandena 1 och 2, båda i denna del, och motion

1991/92:N13 yrkande 2 godkänner de i propositionen (avsnitt 7) angivna

riktlinjerna för

a) de regionala utvecklingsfondernas och Stiftelsen Norrlandsfondens

finansieringsverksamhet,

b) ägandet av de regionala riskkapitalbolagen,

res. (s)

men. (v)

3. beträffande arbetsmarknadsfrågor

att riksdagen avslår motion 1991/92:N9 yrkandena 2--4, motion 1991/92:N14 och

motion 1991/92:N16 yrkandena 4 och 5,

4. beträffande sjuklönereformen

att riksdagen avslår motion 1991/92:N16 yrkande 3,

5. beträffande näringspolitisk utredningsverksamhet och näringspolitiska

program

att riksdagen med anledning av riksdagens revisorers förslag (förs.

1991/92:12)

1. som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna har anfört med

anledning av den genomförda granskningen av dels den statliga näringspolitiska

utredningsverksamheten, dels genomförandet av näringspolitiska program,

2. uppdrar åt talmanskonferensen att fästa den av talmanskonferensen hösten

1990 tillsatta riksdagsutredningens uppmärksamhet på vad revisorerna har anfört

i fråga om förstärkning av riksdagens utredningsresurser.

Stockholm den 10 december 1991

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Axel Andersson (s), Birgitta

Johansson (s), Kjell Ericsson (c), Bo Finnkvist (s), Karin Falkmer (m),

Reynoldh Furustrand (s), Göran Hägglund (kds), Bengt Dalström (nyd), Leif

Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats Lindberg (s), Jan Backman (m), Bo

Bernhardsson (s) och Gudrun Norberg (fp).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i

utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit vid den slutliga

behandlingen av ärendet.

Reservation

Utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens finansieringsverksamhet och ägandet

av riskkapitalbolagen m.m. (mom. 2)

Axel Andersson, Birgitta Johansson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif

Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser liksom regeringen att småföretagens riskkapitalförsörjning

behöver förbättras. Detta bör dock inte ske på det sätt som föreslås i

propositionen, genom begränsningar och avvecklingar av hittills använda medel

och institutioner innan alternativ har kunnat skapas.

Riksdagen bör således -- som krävs i motionerna 1991/92:N12 (s) och

1991/92:N13 (v) -- avvisa propositionens förslag i denna del. Vad gäller

Småföretagsfonden -- som har byggts upp som en del av löntagarfondssystemet --

anser utskottet att den bör finnas kvar. Det är naturligt att en del av

allmänna pensionsfondens medel används för att utveckla den nya företagsamhet

som är en förutsättning för en tillfredsställande ekonomisk tillväxt, vilken i

sin tur är en förutsättning för pensionssystemets funktion. Beträffande

riskkapitalbolagen vill utskottet framhålla att dessa -- med den ägarstruktur

som de enligt riksdagsbeslutet våren 1990 var tänkta att få -- har en viktig

funktion att fylla genom att ge möjlighet till en sammanknytning av privata och

offentliga intressenter. Därför bör kopplingen till de regionala

utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden finnas kvar.

Norrlandsfonden har spelat en viktig regionalpolitisk roll för de fyra

nordligaste länen. Utskottet vänder sig bestämt mot regeringens avsikt att -- i

dagens läge med tilltagande regional obalans och ökande arbetslöshet -- ta upp

överläggningar med Norrlandsfonden i syfte att medel skall dras in till staten

från fonden.

Utvecklingsfonderna har varit av betydelse för nyföretagandet. Det finns

därför anledning att slå vakt om fonderna som en viktig resurs för

nyföretagandet, vad gäller råd, biträde och långivning. Utskottet är emellertid

berett att i positiv anda pröva förslag från regeringen om olika låneformer och

i samband med det fondernas framtida roll. Så länge konkreta regeringsförslag

inte föreligger finns det ingen anledning för riksdagen att uttala sig om

fondernas framtida verksamhet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet propositionen i berörda

delar och tillstyrker motionerna 1991/92:N12 (s) och 1991/92:N13 (v) i

motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens

finansieringsverksamhet och ägandet av riskkapitalbolagen m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N12 yrkandena 1 och 2, båda i

denna del, och motion 1991/91:N13 yrkande 2

dels avslår de i proposition 1991/92:51 momenten 2 och 3,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet, vilket inte

företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

I allt väsentligt instämmer jag i de synpunkter som framförs i reservationen

till detta betänkande.

Arbetsmarknadsutskottets yttrande

1991/92:AU2y

Bilaga

Arbetsmarknadsfrågor

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig

över proposition 1991/92:51 om en ny småföretagspolitik och över motioner

väckta med anledning av propositionen, såvitt avser arbetsmarknadsfrågor. Dessa

frågor behandlas huvudsakligen i propositionens avsnitt 9.1--7. Motionerna med

anledning av frågorna är 1991/92:N9 av Mona Sahlin m.fl. (s), 1991/92:N14 av

Karl-Erik Persson m.fl. (v) och 1991/92:N16 av Ian Wachtmeister och Bengt

Dalström (nyd), yrkandena 4 och 5. I yttrandet kommer utskottet också in på

frågan om den s.k. negativa föreningsrätten. I propositionens avsnitt 4 anförs

att en kommitté bör ges i uppdrag att utreda frågan om grundlagsskydd för bl.a.

den negativa föreningsrätten. Med anledning av detta begärs ett

tillkännagivande i den nyssnämnda s-motionen.

Bakgrund

Den arbetsrättsliga lagstiftningen

Sedan mitten av 1980-talet har det i riksdagen återkommande framställts krav

från de borgerliga partierna om en mera genomgripande översyn av den

arbetsrättsliga lagstiftningen. Motionerna har avslagits med hänvisning till

att det funnits en bred uppslutning kring huvudtankarna i den arbetsrättsliga

lagstiftningen. Det har varit utskottets uppfattning att utvecklingen inom

lagstiftningen och inom avtalsområdet varit till gagn för såväl arbetstagarna

som näringslivet och samhället i dess helhet. Man har också beaktat att lagarna

i viktiga delar består av ganska allmänt hållna grundregler som kan jämkas och

utvecklas genom avtal, så att tillämpningarna kan anpassas till bransch- eller

arbetsplatsförhållanden.

Hösten 1990 framförde emellertid utskottet i sitt av riksdagen godkända

betänkande 1990/91:AU6 Medbestämmande i arbetslivet att vissa förhållanden nu

gjorde det naturligt att väcka frågan om en mer allmän översyn av den

arbetsrättsliga lagstiftningen. Utskottet utgick från att regeringen skulle

inleda ett sådant översynsarbete med beaktande av de allmänna synpunkter som

utskottet anlagt utan något initiativ från riksdagens sida.

Den 15 augusti innevarande år beslutade den tidigare socialdemokratiska

regeringen att en kommitté skulle tillkallas för att göra en översyn av

medbestämmandelagen och den centrala arbetsrättsliga lagstiftningen i övrigt

(dir. 1991:76). Förutom mera övergripande frågeställningar tar direktiven upp

vissa frågor på medbestämmandelagens, anställningsskyddets och

förtroendemannalagens område som bör belysas eller undersökas särskilt av

utredningen. Enligt direktiven bör uppdraget slutföras före utgången av 1993.

Arbetsmarknadsutskottet har nyligen behandlat ett stort antal motioner från

den allmänna motionstiden vid föregående riksmöte. I dessa motioner redovisade

moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och centern sin syn på

behovet av förändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen. Förslag fanns

också från vänsterpartiet och miljöpartiet de gröna liksom från enskilda

motionärer. I sitt av riksdagen godkända betänkande (1991/92:AU1 Medbestämmande

och anställningsskydd m.m.) ser utskottet med stor tillfredsställelse på att en

bred översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen nu kommer till stånd.

Utskottet utgår i betänkandet från att regeringen ger det fortsatta arbetet en

inriktning som ligger i linje med de synpunkter, uppslag och konkreta förslag

som kommit till uttryck i de borgerliga parti- resp. kommittémotionerna.

Eftersom någon åtgärd från riksdagens sida därför inte kunde anses behövlig

avstyrktes dessa motioner.

Socialdemokraterna reserverade sig i fråga om motiveringen och konstaterade

att de borgerliga motionernas allmänna krav om översyn blivit tillgodosedda

genom s-regeringens direktiv. Med hänvisning till skiljaktigheterna i synen på

inriktningen av översynsarbetet borde motionerna i övrigt inte föranleda någon

åtgärd enligt reservanterna.

Arbetsförmedlingsmonopolet

Den i dag gällande lagen med vissa bestämmelser om arbetsförmedling antogs

1935. Lagen grundar sig på en ILO-konvention som i princip förbjuder privat

arbetsförmedling som drivs i förvärvssyfte. Så länge som Sverige är bundet av

denna konvention kan inte privat vinstsyftande arbetsförmedling tillåtas utom i

vissa undantagfall. En medlemsstat som ratificerat konventionen är bunden för

tioårsperioder. Efter varje sådan period kan staten inom ett år säga upp

konventionen. Om så ej sker uppstår bundenhet för en ny tioårsperiod. En

uppsägning träder i kraft ett år efter det att den registrerats hos ILO.

En fråga med anknytning till arbetsförmedlingslagen är i vad mån s.k.

uthyrning av arbetskraft, t.ex. genom skrivbyråer, skall anses som

arbetsförmedling och därmed vara straffbar i den mån verksamheten sker i

förvärvssyfte. I rättspraxis har

i flera fall sådan verksamhet ansetts som olaga arbetsförmedling och lett till

straffrättslig påföljd.

Riksdagen antog i våras (prop. 1990/91:124, AU20, rskr. 304) en ny lag (SFS

1991:746) om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft. Lagen

innebär att uthyrning av arbetskraft bryts ut ur arbetsförmedlingsbegreppet och

legaliseras. Vissa regler uppställs dock för den som hyr ut eller hyr in

arbetskraft. Det principiella förbudet mot privat arbetsförmedling i

förvärvssyfte bibehålls, men undantag görs i lagen för viss artistverksamhet

och för s.k. head-hunting avseende personer som skall ha företagsledande

ställning, vilket kan tillåtas efter beslut av AMS. Därutöver utvidgas

möjligheterna att bedriva sådan icke förvärvssyftande arbetsförmedling som

parterna inom ett avtalsområde är överens om. Den nya lagen skall träda i kraft

den 1 januari 1992.

Arbetslöshetsförsäkringen

Den svenska arbetslöshetsförsäkringen är frivillig. Försäkringen handhas av

de erkända arbetslöshetskassorna, som står under tillsyn av AMS. Det stora

flertalet medlemmar är kollektivt anslutna till kassan genom närstående

intresseorganisationer (fackförbund eller företagarorganisationer).

Ungefär 80 % av de förvärvsverksamma omfattas av försäkringen.

Förslag om en obligatorisk försäkring har lagts fram flera gånger under

1900-talet, senast av ALF-utredningen i slutet av 1970-talet. Förslagen har

inte genomförts. Sedan lång tid har det gjorts framställningar i ämnet genom

motioner i riksdagen från de borgerliga partierna.

Propositionen och motionerna

Allmän inriktning

Enligt proposition 51 skall den nya småföretagspolitiken ha som huvudsakligt

innehåll bl.a. att lagar och andra regler på olika områden förenklas och om

möjligt tas bort. Som exempel nämns (avsnitt 3.5) att småföretagaren och de

anställda ofta på ett enkelt och informellt sätt kan lösa olika problem, vilket

enligt propositionen bör beaktas vid utformningen av den arbetsrättsliga

lagstiftningen.

I avsnitt 9 redovisar regeringen mer konkret sin bedömning att det finns

anledning att se över vissa frågor inom den arbetsrättsliga lagstiftningen. Det

framhålls att vissa delar av arbetsrätten är av särskild vikt för småföretagen.

I utredningsarbetet avseende den arbetsrättsliga lagstiftningen skall ges

direktiv om att vissa frågor skall behandlas med förtur och avslutas hösten

1992. Det gäller vidgad möjlighet till provanställning, förbud mot blockad

av företag utan anställda och avskaffande av den fackliga vetorätten vid

entreprenader. I det kommande utredningsarbetet skall enligt propositionen även

frågor om turordning vid uppsägning och arbetsrättsliga skadestånd ingå.

Regeringen tar i detta avsnitt även upp arbetsförmedlingsmonopolet och

arbetslöshetsförsäkringen.

Socialdemokraterna motsätter sig enligt sin kommittémotion N9 av Mona Sahlin

m.fl. den aviserade regeringspolitiken som de menar innebär att de fackliga

organisationerna skall försvagas och arbetsgivarnas ställning stärkas.

Förslagen medför enligt motionärerna minskat anställningsskydd och minskade

möjligheter till inflytande på arbetsplatsen. Det är dessutom fel att införa

särskilda regler för småföretagen. De anställda där har ett särskilt behov av

skyddsregler, anser motionärerna. Regeringens förslag kan i själva verket bli

negativa för utvecklingen i småföretagen, som får svårare att rekrytera

personal om en anställning där innebär sämre anställningsskydd och

medinflytande. Socialdemokraternas uppfattning är att de förutnämnda direktiven

för den arbetsrättsliga översynen som s-regeringen beslutade om i augusti

innevarande år bör gälla även fortsättningsvis, och de begär ett

tillkännagivande om detta.

Utskottet övergår härefter till de enskilda förslagen med anslutande

motionsyrkanden.

Vidgad möjlighet till provanställning

Enligt 6 § anställningsskyddslagen får avtal träffas om tidsbegränsad

provanställning, om prövotiden är högst sex månader. Ett syfte med regeln är

att underlätta för arbetssökande att få anställning. Den gör det också möjligt

för båda parterna i ett anställningsförhållande att avgöra om arbetstagaren är

lämplig för arbetet. Reglerna är dispositiva. Kollektivavtalen på

arbetsmarknaden innebär ofta ett mer begränsat utrymme för provanställning än

vad lagen anger.

En förutsättning för att en provanställning verkligen skall kunna fylla en

funktion är att den kan pågå under så lång tid att arbetstagaren verkligen får

möjlighet att visa sin duglighet, sägs det i propositionen. Den arbetsrättsliga

utredningen skall med förtur utreda lagändringar som på olika sätt vidgar

möjligheten till provanställningar.

Socialdemokraterna anför i den förutnämnda motionen N9 att regeringens

resonemang kring provanställningsreglerna tyder på att dispositiviteten i

lagstiftningen ifrågasätts. Reglerna om tidsbegränsad anställning bör alltjämt

vara dispositiva, anser motionärerna, varför de inte finner något skäl att

ändra provanställningsreglerna.

Ny Demokrati uttrycker i sin motion N16 av Ian Wachtmeister och Bengt

Dalström sympati med propositionens anda, men har förslag som man anser skulle

göra det möjligt att nå de uppsatta målen snabbare. Partiet anser att riksdagen

omedelbart skall förlänga tiden för provanställning till 12 månader, till nytta

för både företag och arbetssökande, inte minst ungdomar. I andra hand bör

riksdagen begära förslag hos regeringen till lagändring av motsvarande

innehåll.

Vänsterpartiet motsätter sig enligt kommittémotion N14 av Karl-Erik Persson

m.fl. vidgade möjligheter till provanställning. Den som är provanställd är

nästan helt rättslös och kan bli offer för godtycke, sägs det. Partiets

inställning är att svaga grupper på arbetsmarknaden bör hjälpas med andra

metoder.

Vetorätt mot entreprenader

I 38--40 §§ medbestämmandelagen (MBL) finns regler om facklig vetorätt.

Bestämmelserna innebär att en arbetstagarorganisation har möjlighet att hindra

arbetsgivaren att anlita entreprenör om åtgärden kan antas medföra

åsidosättande av lag eller av kollektivavtal för arbetet eller på annat sätt

strida mot vad som är allmänt godtaget inom parternas avtalsområde.

I propositionen påpekas att prövningen av om entreprenören kan antas bryta

mot lag eller avtal enligt praxis enbart får avse sådana brott som kan påverka

entreprenörens egna anställda, t.ex. brott mot MBL, kollektivavtal och reglerna

om arbetsgivaravgifter. Nuvarande regler och den tillämpning som dessa ger

möjlighet till är enligt regeringens uppfattning inte rimliga. Entreprenörens

eventuella överträdelser mot den egna personalen skall bevakas av dess egna

fackliga organisationer och eventuella brott mot skatteregler m.m. genom

normalt rättsligt förfarande. Regeringen anser att lagstiftningens tillämpning

fått orimliga konsekvenser för många mindre företag och även kommit att utgöra

en begränsning av etableringsfriheten. Enligt propositionen kommer den

arbetsrättsliga utredningen att få i uppdrag att utreda förutsättningarna för

ett avskaffande av vetorättsreglerna.

Socialdemokraterna påpekar i sin motion N9 av Mona Sahlin m.fl. att

vetoreglerna spelar en viktig roll när det gäller att skydda inte minst de

mindre företagen från konkurrens med oseriös verksamhet.

Även vänsterpartiet, som motsätter sig förslaget, framhåller reglernas syfte

att förhindra oseriös entreprenadverksamhet. Partiet anser det enligt sin

motion N14 vara orimligt att avskaffa vetorätten utan att det kan visas att den

missbrukats och påpekar att en facklig organisation som utövar veto utan saklig

grund kan ådömas skadestånd.

Turordningsreglerna

Enligt 22 § lagen om anställningsskydd (LAS) skall arbetsgivaren iaktta vissa

turordningsregler vid uppsägning på grund av arbetsbrist. Huvudregeln är att

längre anställningstid ger företräde, "sist-in-först-ut"-principen. Om

arbetstagaren endast efter omplacering kan beredas fortsatt arbete gäller som

villkor för företrädesrätten att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer

för det fortsatta arbetet. Avsteg kan göras från reglerna genom kollektivavtal

som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation.

Turordningsreglerna kan vålla problem, särskilt i små och medelstora företag,

sägs det i propositionen. Vid driftsinskränkningar är det angeläget för både

företaget och de anställda att den arbetsstyrka som blir kvar får en

sammansättning som gör fortsatt effektiv verksamhet möjlig. Regeringen anser

att en kartläggning bör ske av praxis vid avsteg från turordningsreglerna inom

ramen för den arbetsrättsliga utredningen. Därefter kan utredningen lägga fram

förslag om eventuellt erforderliga förändringar. Det allmänna syftet skall

enligt propositionen vara att främja väl fungerande företag som kan ge

anställningstrygghet.

Vänsterpartiet anser enligt motion N14 att det vore djupt olyckligt att låta

arbetsbristuppsägningar styras av arbetsgivarens urval i fråga om vilken

arbetskraft han bedömer som viktigast att behålla. Sådana regler skulle också

innebära att de anställda blev mer tveksamma att framföra berättigad kritik

t.ex. mot brister i miljöskyddsarbetet.

Arbetsrättsliga skadestånd

Det är svårt att överblicka och efterleva ett så omfattande regelsystem som

det arbetsrättsliga, anförs det i propositionen. Inte minst gäller det de små

företagen som inte kan ha tillgång till egen arbetsrättslig expertis.

Skadestånd till fackliga organisationer vid vissa bagatellartade brott mot

vissa varsel- och underrättelseskyldigheter, som i realiteten saknar betydelse

för en enskild person, kan enligt propositionen sättas i fråga. Skadestånden

för mindre företag kan vara mycket stora i förhållande till omsättningen, sägs

det vidare. Reglerna kommer enligt propositionen att bli föremål för översyn.

När det gäller den s.k. tvåhundrakronorsregeln vid olovlig stridsåtgärd anges

att regeringen återkommer med förslag i särskild ordning. En väsentlig höjning

av skadeståndet aviseras.

Vänsterpartiet anser att regeringen inte berör den relevanta frågan om

skadestånd för bagatellartade brott verkligen utdöms och inte heller om det i

själva verket är så att skadestånden för de stora företagen är så små att de

inte får någon preventiv verkan. Partiet begär ett tillkännagivande om detta i

den förutnämnda motionen N14.

Arbetsförmedling

Enligt propositionen förbereds ett förslag som syftar till att avskaffa det

s.k. arbetsförmedlingsmonopolet senast fr.o.m. den 1 juli 1993. Inom kort

kommer initiativ att tas till att Sverige säger upp den förut berörda

ILO-konventionen. Privata eller fristående arbetsförmedlingar som komplement

till den offentliga arbetsförmedlingen innebär fördelar i form av ökad

flexibilitet och anpassningsförmåga, vilket är en förutsättning för en väl

fungerande arbetsmarknad, sägs det i propositionen. En utredning skall få i

uppdrag att lämna förslag till en avreglering och också att behandla frågan om

uthyrning av arbetskraft.

I socialdemokraternas motion N9 framhålls den offentliga arbetsförmedlingens

viktiga roll för möjligheten att driva en framgångsrik arbetsmarknadspolitik.

Partiet motsätter sig en uppsägning av konventionen. Synnerligen starka skäl

krävs för uppsägning varför det är bättre att verka för en förändring av

konventionen om man har synpunkter på innehållet, anför motionärerna. Partiet

är också emot ytterligare vinstsyftande arbetsförmedlingar. Ett avskaffande av

nuvarande system skulle få långtgående konsekvenser i skilda hänseenden, sägs

det, varför motionärerna förutsätter att regeringen låter en parlamentarisk

utredning analysera situationen. Deras uppfattning är också att regeringen bör

avvakta hur den nya arbetsförmedlingslagen fungerar innan man överväger

avgörande förändringar i lagstiftningen.

Ett avskaffande av arbetsförmedlingsmonopolet innebär risk för att den

offentliga förmedlingen inskränks till att betjäna svårplacerad arbetskraft,

anför vänsterpartiet i motion N14. I alla händelser saknas underlag för

slutsatsen att effekterna ur samhällets och den enskildes synpunkt skulle vara

övervägande positiva, menar motionärerna.

Utskottets överväganden

Utskottet har som förut nämnts nyligen i betänkandet 1991/92:AU1

Medbestämmande och anställningsskydd m.m. uttryckt sin stora tillfredsställelse

med att en översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen skall komma till

stånd. När nu regeringen i proposition 51 aviserar att lagar och andra regler

skall förenklas överensstämmer detta med utskottets grundläggande syn på frågan

om behovet av en reformering av det arbetsrättsliga systemet. Det är vidare

ytterst angeläget att snabbt se över vissa frågor där dagens regler i onödan

kan få negativa effekter på arbetsmarknaden. De områden som pekas ut som sådana

som bör behandlas med förtur, alltså vidgade möjligheter till provanställning,

blockader mot företag utan anställda och den fackliga vetorätten, utmärks av

att de är av vital betydelse för många mindre företag. På något längre sikt är

det också angeläget -- inte minst med hänsyn till småföretagen -- att se över

och eventuellt komma med förslag till förändringar på de övriga områdena, dvs.

turordningen vid uppsägning, skadestånden, arbetsförmedlingen och

arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet ställer sig alltså positivt till

regeringens propåer i avsnitt 9.1--9.7.

I socialdemokraternas krav att s-regeringens direktiv till den

arbetsrättsliga översynen skall gälla också fortsättningsvis ligger att partiet

har en annan syn än regeringen på behovet av förändringar i lagstiftningen

bl.a. i de hänseenden som nu redovisas.

Arbetsmarknadsutskottet har i det nyssnämnda betänkandet utgått från att det

fortsatta arbetet med den arbetsrättsliga översynen ges en inriktning i linje

med synpunkter, uppslag och konkreta förslag som framförts i parti- och

kommittémotioner av moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och

centern. Den översyn av arbetsrätten som redovisas i proposition 51 avser just

sådana frågor som tagits upp i dessa motioner. S-regeringens direktiv har i

väsentliga hänseenden andra utgångspunkter och annan inriktning. Det är enligt

utskottets mening därför närmast en självklarhet att dessa direktiv måste

revideras på flera viktiga punkter. Motion N9 avstyrks således i denna del.

Utskottet övergår nu till de enskilda frågor som aktualiserats i

motionsyrkanden.

Vad först gäller Ny Demokratis krav i motion N16 att riksdagen skall besluta

om tolv månaders provanställning anser utskottet att frågan om vidgade

möjligheter till sådan anställning bör beredas på det sätt som regeringen

föreslagit. Om den lämpligaste lösningen ligger i att utvidga lagens tidsgräns

eller i någon annan förändring, liksom konsekvenserna av olika lösningar, bör

utredas på sedvanligt sätt. Utskottet avstyrker således motionens begäran

enligt yrkande 4 om att riksdagen omedelbart skall ändra lagen. I det anförda

ligger även ett avstyrkande av motionens andrahandskrav enligt yrkande 5.

Utskottet kan inte instämma med vänsterpartiet i dess allmänt negativa syn på

provanställningar enligt motion N14. Partiet bortser från att möjligheten till

provanställning kan vara till gagn för de arbetssökande, inte minst för

personer som har svårt att få en fast fot på arbetsmarknaden.

Inte heller kan utskottet ansluta sig till vänsterpartiets avvisande av

propositionens propåer om vetorättsreglerna i medbestämmandelagen. Reglerna

bygger enligt utskottets mening på en principiellt felaktig tankegång om vem

som skall bevaka entreprenörens eventuella lag- och avtalsbrott. Om reglerna i

praktiken faktiskt kommit att försvåra för många mindre företag talar detta än

tydligare för att man med förtur utreder förutsättningarna för ett avskaffande

av vetorättsreglerna.

I fråga om turordningsreglerna ser utskottet det som angeläget att en

kartläggning sker såsom aviserats i propositionen. Det är för tidigt att nu ha

någon bestämd uppfattning om och i så fall hur reglerna bör förändras. Något

tillkännagivande av det slag som vänsterpartiet begär kan därför inte anses

påkallat.

Vad slutligen gäller de arbetsrättsliga skadestånden anser utskottet --

liksom för övrigt också vänsterpartiet -- att en översyn är önskvärd.

Vänsterpartiet har dock andra utgångspunkter för sin uppfattning om behovet av

en översyn, varför utskottet inte heller i denna del är berett att göra något

uttalande med anledning av partiets motion.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet vänsterpartiets begäran

om tillkännagivanden enligt motion N14 yrkandena 1--4. Utskottet vill samtidigt

erinra om att det självfallet är en regering obetaget att ta de

utredningsinitiativ som den anser behövliga. Det är en annan sak att det i

sista hand kan bli en uppgift för riksdagen att ta ställning till

utredningsresultatet.

Utskottet övergår nu till avsnittet om arbetsförmedlingsmonopolets

avskaffande och därtill anknytande frågor.

Tanken på att tillåta privata eller andra fristående arbetsförmedlingar som

komplement till den offentliga förmedlingen har enligt utskottets uppfattning

goda skäl för sig. Det väsentliga är att öka flexibiliteten och att åstadkomma

lösningar som tillgodoser de krav som ställs i dag -- och kommer att ställas i

ökad utsträckning i framtiden -- på specifik kunskap om olika delar av

arbetsmarknaden och på särskild service till arbetsgivare och arbetssökande.

Utskottet uppskattar alltså de avregleringsinitiativ som redovisas i

propositionen och som förutsätter en uppsägning av ILO-konventionen. I

sammanhanget måste det dock understrykas att ett ökat utrymme för fristående

förmedlingar inte innebär en nedvärdering av den offentliga förmedlingens roll

på arbetsmarknaden.

Av det anförda följer att utskottet inte kan ställa sig bakom det

socialdemokratiska kravet om tillkännagivanden att ytterligare vinstsyftande

förmedlingar inte skall tillåtas och att ILO-konventionen inte skall sägas upp.

Motion N9 yrkandena 3 och 4 avstyrks således.

Utskottet kan inte heller ansluta sig till den negativa syn på en avreglering

som vänsterpartiet ger uttryck för. Även motion N14 avstyrks således i denna

del.

Negativ föreningsrätt

Med anledning av regeringens bedömning i avsnitt 4 i fråga om den s.k.

negativa föreningsrätten begär socialdemokraterna i den förutnämnda motionen N9

yrkande 1 av Mona Sahlin m.fl. ett tillkännagivande om att något förstärkt

grundlagsskydd inte bör genomföras i detta hänseende.

I motionen förs ett tämligen ingående resonemang mot ett grundlagsskydd för

den negativa föreningsrätten. Motionärerna utgår från att vad regeringen

åsyftar är ett sanktionerat civilrättsligt skydd som blir grundlagsfäst, enligt

dem förmodligen i avsikt att ge arbetsgivare bättre skydd mot fackliga

organisationer. Resonemanget går i korthet ut på att en sådan ordning skulle

innebära att den negativa föreningsrätten får ett starkare skydd i grundlag än

vad den positiva föreningsrätten har i vanlig lag.

Ärenden som rör grundlagarna hör till konstitutionsutskottets

beredningsområde. Arbetsmarknadsutskottet vill ändå med anledning av motionen

framhålla att regeringen i den nu behandlade propositionen inte redovisar någon

slutlig ståndpunkt om en grundlagsändring utan enbart sin avsikt att låta

utreda frågan genom en parlamentarisk kommitté. Redan av hänsyn härtill saknas

enligt utskottets uppfattning skäl för riksdagen att göra något uttalande av

det slag som begärs i motionen, vilken således avstyrks i motsvarande del.

Stockholm den 4 december 1991

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Mona Sahlin

I beslutet har deltagit: Mona Sahlin (s), Elver Jonsson (fp), Anders G

Högmark (m), Kjell Nilsson (s), Georg Andersson (s), Marianne Andersson (c),

Lahja Exner (s), Charlotte Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Harald Bergström

(kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s), Isa Halvarsson (fp), Johnny

Ahlqvist (s) och Kent Olsson (m).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i

utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v) närvarit vid den slutliga

behandlingen av ärendet.

Avvikande meningar

1. Allmän inriktning

Mona Sahlin, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,

Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets

yttrande under Utskottets överväganden som börjar med "Utskottet har" och

slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att de direktiv för översyn av den arbetsrättsliga

lagstiftningen som den socialdemokratiska regeringen beslutade om i augusti

1991 bör ligga fast.

Målsättningen skall vara ett fortsatt demokratiskt arbetsliv med ett verkligt

inflytande för löntagarna och deras fackliga organisationer. Den övergripande

ambitionen bör, såsom anges i direktiven, vara att finna regler som stimulerar

till att kollektivavtal träffas om ett konkret och decentraliserat inflytande

för löntagarna. I fråga om anställningsskyddet bör enligt utskottets mening

utredningsarbetet ta sikte på åtgärder för att befästa grundläggande principer

om trygghet i anställningen.

De förslag som aviseras i proposition 51 ligger i linje med den nya

regeringens politik som innebär ett minskat anställningsskydd och minskade

möjligheter till inflytande på arbetsplatsen. De fackliga organisationerna

skall försvagas och arbetsgivarnas ställning stärkas. Utskottet motsätter sig

bestämt en sådan politik.

Regeringen väljer fel väg när man i stället för att öka förutsättningarna för

samarbete mellan parterna rubbar balansen genom att försvaga löntagarnas

ställning. Dessutom kan förslagen motverka sitt angivna syfte att underlätta

utvecklingen i småföretagen. Risken finns nämligen att de mindre företagen får

svårigheter att rekrytera personal om en anställning där innebär sämre

anställningsskydd och sämre medinflytande. Om vetoreglerna slopas försämras

möjligheterna att förhindra konkurrens med oseriös verksamhet. Till detta

kommer att det enligt utskottets mening är principiellt felaktigt med särskilda

regler för småföretag.

Regeringens propå när det gäller provanställningar tyder dessutom på att man

är beredd att inskränka dispositiviteten i lagstiftningen. Detta strider mot en

av grundtankarna inom arbetsrätten, nämligen att parterna genom kollektivavtal

skall kunna reglera branschspecifika problem.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker arbetsmarknadsutskottet motion N9

yrkande 2.

2. Provanställning

Laila Strid-Jansson (nyd) anser att den del av utskottets yttrande under

Utskottets överväganden som börjar med "Vad först" och slutar med "yrkande 5"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är nyföretagandet som måste

bli ekonomins spjutspets mot framtiden och att det är i småföretagen som de nya

möjligheterna och de nya jobben finns. Som framhålls i Ny Demokratis motion N16

måste åtgärderna mot den svenska krisen vara omfattande och snabba. De

begränsade möjligheter som finns i dag att utnyttja provanställning verkar

hämmande på företagens vilja att nyanställa. En förlängd provanställningstid

skulle vara till nytta både för företag och arbetssökande, inte minst ungdomar.

Utskottet anser därför liksom motionärerna att riksdagen omgående bör besluta

om att prövotiden förlängs till 12 månader. Motion N16 tillstyrks således i

motsvarande del.

3. Arbetsförmedlingsmonopolets avskaffande m.m.

Mona Sahlin, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,

Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets

yttrande under Utskottets överväganden som börjar med "Tanken på" och slutar

med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:

Utskottet tar bestämt avstånd från regeringens propåer om att säga upp

ILO-konventionen för att sedan kunna tillåta ytterligare vinstsyftande

arbetsförmedlingar. Enligt utskottets uppfattning krävs synnerligen starka skäl

för att Sverige skall säga upp en konvention av detta slag. Om man har

synpunkter på konventionens innehåll är det, såsom påpekas i den

socialdemokratiska motionen N9, bättre att verka för att en förändring sker.

Regeringens inställning tyder på att man bortser från den utomordentligt

viktiga roll som den offentliga arbetsförmedlingen spelar för att Sverige skall

kunna driva en framgångsrik arbetsmarknadspolitik. Ingenting talar för att

arbetsmarknaden skulle fungera bättre om fältet släpptes fritt för privata

vinstsyftande förmedlingar. Det krävs djupgående analyser av vilka konsekvenser

ett avskaffande av det nuvarande systemet skulle få för arbetsmarknadens

funktionssätt. Därför bör en så långtgående förändring som den regeringen

aviserar absolut inte komma till stånd utan att en parlamentarisk utredning

först ingående analyserat frågan.

Under alla förhållanden anser utskottet att den nya arbetsförmedlingslagen

bör få verka en tid innan man överväger

ytterligare förändringar.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att riksdagen bör göra de

uttalanden som begärs i motion N9 yrkandena 3 och 4.

4. Negativ föreningsrätt

Mona Sahlin, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,

Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets

yttrande under avsnittet Negativ föreningsrätt som börjar med "Ärenden som" och

slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i socialdemokraternas uppfattning i motion N9 när det

gäller skyddet för den negativa föreningsrätten. Tanken att införa ett

grundlagsskydd av det slag som regeringen synes vara inne på ter sig närmast

befängd. Såsom påpekas i motionen skulle det leda till den orimliga

konsekvensen att en arbetsgivare som vägrar anställa någon med motiveringen att

den arbetssökande är medlem i en facklig organisation inte bryter mot vare sig

grundlag eller annan lag, medan en arbetsgivare som vägrar anställa därför att

den arbetssökande inte är medlem bryter mot grundlag.

Utskottet kan inte ställa sig bakom förslag vars egentliga syfte är att

försvaga de fackliga organisationerna. Något förstärkt grundlagsskydd för den

negativa föreningsrätten bör således inte genomföras. Om frågan trots allt

skulle bli föremål för utredning måste självfallet också den positiva

föreningsrätten ingå i utredningens uppdrag.

Med hänvisning till det anförda tillstyrks motion N9 i den nu berörda delen.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet, eftersom partiet

inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Karl-Erik Persson (v) anför:

De förslag som nu aviseras av regeringen syftar till att försvaga både den

anställdes och de fackliga organisationernas rättsliga position, något som

vänsterpartiet inte kan godta.

Med ett vidgat utrymme för provanställningar ökar rättslösheten och risken

för godtycke. En slopad vetorätt för facket skulle innebära försämrade

möjligheter att hindra oseriös verksamhet. Regeringen tycks här bortse från att

den fackliga organisationen utövar sitt veto under skadeståndsansvar. När det

gäller turordningsreglerna bör man enligt min mening hålla fast vid de

principer som sedan länge varit rådande på arbetsmarknaden, nämligen att låta

längre anställningstid ge företräde. En ordning där arbetsgivaren fick styra

urvalet skulle vara djupt olycklig. Arbetstagaren skulle inför risken att

uppfattas som besvärlig hålla inne med berättigad kritik av t.ex.

arbetsförhållanden och arbetsmiljö. Även den aviserade översynen av de

arbetsrättsliga skadestånden har felaktiga utgångspunkter. Det verkliga

problemet är att skadestånden ibland är så låga att de inte alls får någon

preventiv effekt.

När det gäller avskaffande av arbetsförmedlingsmonopolet måste man beakta den

påtagliga risken för att den offentliga förmedlingens arbete inskränks till att

betjäna särskilt svårplacerad arbetskraft. Något faktaunderlag finns inte som

talar för att ett avskaffande skulle få övervägande positiva effekter från

samhällets och den enskildes synpunkt.

Med hänvisning till vad som anförts anser jag att vänsterpartiets motion N14

bör tillstyrkas.

Innehåll

Ärendet1

Sammanfattning1

Propositionen2

Förslag2

Förslagens innebörd3

Propositionens huvudsakliga innehåll i övrigt3

Motionerna3

Riksdagens revisorers förslag4

Utskottet5

Inledning5

Äganderätt och näringsfrihet m.m.6

Effektivare konkurrens7

Effektivare riskkapitalmarknad8

Regelreformering12

Arbetsmarknadsfrågor m.m.12

Europafrågor14

Främjande av nyetableringar14

Riksdagens revisorers förslag om näringspolitiken15

Hemställan16

Reservation (s)17

Meningsyttring av suppleant (v)19

Bilaga

Arbetsmarknadsutskottets yttrande 1991/92:AU2y20