Bet. 1991/92:NU19

Näringsutskottets betänkande

1991/92:NU19

Finansinspektionen m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1991/92

NU19

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1991/92:100 bilaga 8

(finansdepartementet) punkt E3 (finansinspektionen),

dels fyra motioner från allmänna motionstiden med yrkanden

om bankrörelse m.m.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag till

finansinspektionen. Motioner (s) med krav på ökad information om

bankernas räntevillkor m.m. avstyrks med hänvisning dels till

ett tidigare uttalande av riksdagen i frågan, dels till

finansinspektionens pågående arbete. Yrkanden om skärpt

bankrörelse- och finansbolagslagstiftning (s) resp. om

avskaffande av bestämmelserna om offentliga ledamöter i

affärsbankernas styrelser (m) avstyrks; förslag i dessa frågor

väntas bli förelagda riksdagen senare under år 1992. I en

reservation (s) anförs att föreskrifterna om regeringens

godkännande av styrelseordförande och om offentliga

styrelseledamöter i banker bör behållas.

Propositionen

I proposition 1991/92:100 bilaga 8 (finansdepartementet)

framlägger regeringen förslag om anslag under sjunde huvudtiteln

för budgetåret 1992/93. Efter föredragning av statsrådet Bo

Lundgren föreslås under här angiven rubrik

E 3. Finansinspektionen (s.63--66)

att riksdagen till Finansinspektionen för budgetåret 1992/93

anvisar ett ramanslag på 88275000 kr.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1991/92:N201 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om småspararnas villkor på kapitalmarknaden

gentemot bankerna.

1991/92:N207 av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (båda s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en skärpning av bankrörelse- och

finansbolagslagstiftningen.

1991/92:N245 av Catarina Rönnung m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kreditinstituten enligt lag [bör] ålägg[a]s

informationsskyldighet,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att finansinspektionen [bör] upplys[a] om marknadens

sparformer i en lättläst och överblickbar informationsfolder.

1991/92:N260 av Ulf Kristersson (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar om sådan ändring i bank[aktiebolags]lagen att statens

och kommunernas rätt att utse representanter i bankernas

styrelser samt statens vetorätt vid val av ordförande i

bankstyrelser avskaffas.

Utskottet

Finansinspektionen är en central förvaltningsmyndighet med

uppgift att utöva tillsyn över finansiella institutioner och

marknader. Inspektionen bildades den 1 juli 1991 genom en

sammanslagning av bankinspektionen och försäkringsinspektionen

(prop. 1990/91:177, bet. NU44). Verksamheten finansieras genom

obligatoriska avgifter från de institut som står under

inspektionens tillsyn. Avgifterna har tidigare inte tagits upp

på statsbudgetens inkomstsida utan förts till ett

reservationsanslag som uppbördsmedel. För inspektionen har ett

formellt anslag på 1000 kr. anvisats, och regeringen har i

regleringsbrevet fastställt en utgiftsstat. För budgetåret

1991/92 uppgick denna till 89383000 kr. inkl.

mervärdesskatt.

I budgetpropositionen (prop. 1991/92:100 bil. 8 s. 64)

konstateras att den hittills tillämpade anslagsformen inte

systematiskt kan hänföras till någon av de anslagsformer som

vanligen används. I propositionen föreslås därför -- dock utan

särskilt yrkande -- att finansinspektionen i stället skall

anvisas medel via ett ramanslag. Detta förutsätter att

avgifterna förs till en särskild inkomsttitel i statsbudgeten.

I fråga om anslagets nivå anser föredraganden -- statsrådet Bo

Lundgren -- att inspektionen realt sett inte bör tillföras

ytterligare medel innan effekterna av den nya organisationen och

sammanslagningen har utvärderats. Med hänvisning härtill

föreslås att inspektionen skall anvisas realt sett oförändrade

resurser i förhållande till innevarande budgetår eller

88275000 kr. exkl. mervärdesskatt. Utskottet tillstyrker det

föreslagna beloppet och ändringen av anslagsform.

Två motioner tar upp frågor rörande information om bankers

räntevillkor m.m. I motion 1991/92:N201 (s) efterlyses

åtgärder för att stärka småspararnas ställning på

kapitalmarknaden. Sålunda borde bankerna på varje

kontoredovisning ange gällande räntesats och diskonto (eller

annan lämplig indikation på räntenivån). Vidare anser

motionärerna att det är angeläget med en utvärdering av vad

förändringarna på kapitalmarknaden har inneburit för

småspararna. Sparmarknaden är så gott som omöjlig att överblicka

för den enskilde, anförs det i motion 1991/92:N245 (s).

Finansinspektionen borde därför regelbundet göra en förteckning

över marknadens sparformer som skulle finnas tillgänglig hos

kreditinstitut och konsumentvägledare. Enligt motionärerna bör

kreditinstituten åläggas skyldighet att upplysa spararna om hur

skatten på sparandet beräknas, vilken avgift som instituten tar

ut för att förvalta sparmedlen och vilken avkastning sparandet

har gett.

Finansinspektionen har bl.a. till uppgift att följa

utvecklingen av och främja allmän kännedom om pris- och

konkurrensförhållanden inom bankväsendet. Inspektionen har

utarbetat en särskild konsumentpolicy. I denna sägs att de nya

förutsättningar som råder på de finansiella marknaderna gör att

kraven på institutens agerande i frågor som rör information,

avtalsvillkor och prissättning bör stramas upp väsentligt. För

att konkurrensen skall fungera, heter det vidare, måste

konsumenterna få god information om priser och övriga villkor på

ett sätt som tillgodoser kraven på tydlighet, jämförbarhet och

väsentlighet. I samverkan med andra berörda myndigheter, såsom

konsumentverket och näringsfrihetsombudsmannen, har inspektionen

löpande diskussioner med instituten om konsumentskyddsfrågor.

För närvarande är utformningen av bankernas kontobesked föremål

för överläggning mellan parterna. Vissa av de förslag som

framförs i de båda motionerna kan enligt uppgift komma att

övervägas i detta sammanhang.

Finansinspektionen utgav i juni 1991 en marknadsöversikt över

gällande sparformer i Sverige. Den numera nedlagda

spardelegationen har tidigare löpande gett ut sådana översikter.

I marknadsöversikten presenteras alla former av bankkonton,

olika typer av bundet sparande, allemansfonder, aktiefonder,

räntefonder, spar- och premieobligationer, pensions- och

kapitalförsäkringar samt aktie- och räntefonder som noteras i

utländsk valuta. Uppgifter om varje sparform lämnas både i text-

och tabellform, och de olika sparformernas avkastning under

vissa tidsperioder jämförs. I översikten redogörs också för

gällande skatteregler.

Riksdagen behandlade våren 1991 tre motioner (s; m; fp)

angående bl.a. redovisning av bankers avtalsvillkor. Utskottet

(bet. 1990/91:NU41) lämnade då uppgifter av betydelse i detta

sammanhang. Bl.a informerades om att Svenska bankföreningen

sammanställer en månatlig översikt över de vanligaste

inlåningskontona i alla banker. Denna översikt hålls tillgänglig

för intresserade och tillställs finansinspektionen. Utskottet

betonade att informationen har stor betydelse från

konkurrenssynpunkt. Om det skulle visa sig att

tillsynsmyndighetens bevakning och företagens egna på

frivillighet grundade åtgärder inte räcker till för att

konsumenterna skall få tillräcklig insyn i och överblick över

villkoren för bankernas och försäkringsbolagens tjänster var

det, ansåg utskottet, angeläget att regeringen vidtog lämpliga

åtgärder för att stärka konsumenternas ställning inom denna

marknadssektor. Riksdagen anslöt sig till denna uppfattning i

ett uttalande till regeringen med anledning av motionerna.

Riksdagens uttalande har enligt utskottets mening alltjämt

relevans. Härutöver vill utskottet understryka betydelsen av en

väl fungerande konkurrens för att konsumenternas ställning på

marknaden skall förbättras. Med hänvisning till det anförda

avstyrker utskottet motionerna 1991/92:N201 (s) och 1991/92:N245

(s).

Utskottet tar så upp till behandling motion 1991/92:N207 (s)

med krav på en skärpning av bankrörelse- och

finansbolagslagstiftningen. I motionen beskrivs bakgrunden

till den s.k. finansbolagskrisen. Det anförs att finansbolagens

verksamhet har präglats av ett högt risktagande och att

kreditprövning sällan eller aldrig har ägt rum. Denna inriktning

av verksamheten har, anser motionärerna, underlättats av att det

i lagen (1988:606) om finansbolag saknas regler om att krediter

i princip inte får beviljas annat än mot betryggande säkerhet.

Likaså saknas regler som begränsar enhandsengagemang.

Motionärerna föreslår att rörelseregler av det slag som gäller

för banker snarast skall införas också för finansbolag.

Därutöver borde det införas bestämmelser om tillsyn av koncerner

där finansbolag ingår. Vidare bör enligt motionärerna

finansinspektionen ges möjlighet att ingripa med varningar och

vitesförelägganden mot en osund utveckling på finansmarknaderna

även om instituten inte har brutit mot lag eller förordning.

I 2 kap. 13--19 §§ bankrörelselagen (1987:617) finns

föreskrifter om hur kreditgivningen skall bedrivas. Efter

allmänna bestämmelser om att kredit får beviljas endast om

låntagaren kan förväntas fullgöra låneförbindelsen och att

betryggande säkerhet i princip skall ställas följer mer

speciella regler angående kreditgivningen. Bl.a. föreskrivs att

en bank skall ägna särskild uppmärksamhet åt att den inte har

fordringar på samma låntagare i sådan omfattning att fara för

dess säkerhet kan uppkomma (den s.k. enhandskreditbestämmelsen,

16 §). Motsvarande regler om kreditgivning finns inte för

finansbolagen. Skälet härför är bl.a. att det inte har ansetts

att finansbolagens finansiärer har samma behov av skydd som

t.ex. insättarna i en bank.

Mot bakgrund av den kris som har drabbat vissa finansbolag

beslutade regeringen i januari 1991 att en särskild utredare

skulle tillkallas för att utreda finansbolagens finansiella

situation m.m. och lämna förslag till erforderliga åtgärder.

Utredaren (ambassadör Kurt Malmgren) har i betänkandet

Finansbolagskrisen (Ds 1991:47) lämnat förslag till åtgärder som

syftar till att motverka att motsvarande kriser uppkommer på

nytt. Vissa av dessa förslag -- t.ex. när det gäller regler för

finansbolagens kreditgivning -- överensstämmer med dem som

motionärerna föreslår.

I en framställning till finansdepartementet i januari 1992 har

finansinspektionen bl.a. begärt att enhetliga sanktioner inom

tillsynsområdet skall införas i lagstiftningen. Inspektionen

anför att den bör kunna agera genom utfärdande av varning eller

vitesföreläggande om institut driver verksamhet som strider mot

en sund utveckling.

Nyssnämnda utredningsbetänkande samt skrivelsen från

finansinspektionen bereds för närvarande i finansdepartementet.

Enligt uppgift väntas en proposition med förslag till ny

reglering av finansbolagens verksamhet bli förelagd riksdagen

senare under år 1992. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet

motion 1991/92:N207 (s).

I motion 1991/92:N260 (m) behandlas bestämmelserna om

offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser, m.m.

Motionären anför att styrelserepresentationen inte motiveras av

statens behov av tillsyn över bankerna. Med de offentliga

ledamöterna finns det enligt motionären risk för en försvagning

av bankernas styrelser, eftersom de statliga representanterna

oftast saknar den kompetens och erfarenhet som krävs för

styrelsearbetet. I motionen föreslås att statens och kommunernas

rätt att utse representanter i bankernas styrelser samt statens

vetorätt vid val av ordförande i bankstyrelser skall avskaffas.

Regeringen får enligt 7 kap. 1 § bankaktiebolagslagen

(1987:618) utse högst fem ledamöter i styrelsen (offentliga

styrelseledamöter) med uppgift att särskilt verka för att

samhällets intressen beaktas i bolagets verksamhet. De

offentliga styrelseledamöterna skall även få delta i

direktionens och andra s.k. delegatgruppers arbete. Om en

delegats uppdrag innebär att han skall ingå i en kontorsstyrelse

får kommunfullmäktige i den aktuella kommunen utse högst två

personer i styrelsen. Riksdagen avslog senast våren 1991 en

motion (m) med krav på att dessa bestämmelser skulle avskaffas.

Utskottet (bet. 1990/91:NU41) anförde att systemet har visat sig

vara värdefullt och att det tycktes vara fullt accepterat av de

berörda bankerna. Häremot reserverade sig företrädarna i

utskottet för Moderata samlingspartiet och Folkpartiet

liberalerna. De menade att starka principiella skäl talar mot

denna form av statligt inflytande i banksektorn.

Val av ordförande i affärsbankernas styrelser skall enligt

7kap. 11 § bankaktiebolagslagen underställas regeringen för

godkännande. Regeringen skall godkänna valet om den valde kan

förväntas verka för att såväl bankens som samhällets intressen

beaktas i verksamheten. Våren 1991 avslog riksdagen på förslag

av utskottet (bet. 1990/91:NU41) ett motionsyrkande (m) om att

denna ordning skulle avskaffas. Utskottet menade att den

möjliggör ett önskvärt inflytande från statens sida utan

långtgående ingrepp i det institutionella systemet. Motionen

fick stöd i en reservation (m, fp, c).

En proposition med förslag till ändringar av

banklagstiftningen -- bl.a. som en anpassning till

lagstiftningen inom EG -- har aviserats till sommaren 1992. I

anslutning härtill övervägs enligt uppgift inom

finansdepartementet ändringar av bestämmelserna om utseende av

offentliga styrelseledamöter och godkännande av

styrelseordförande.

Enligt utskottets mening bör statens tillsyn över bankväsendet

utövas främst av finansinspektionen och riksbanken. Starka

principiella skäl talar bl.a. mot att regeringen skall godkänna

affärsbankernas val av styrelseordförande. Ändringar av de

aktuella bestämmelserna övervägs emellertid som nämnts inom

finansdepartementet, och förslag kan väntas bli förelagda

riksdagen senare under år 1992. Utskottet avstyrker mot denna

bakgrund motion 1991/92:N260 (m).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande finansinspektionen

att riksdagen

dels med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 8

punkt E 3 till Finansinspektionen för budgetåret 1992/93

under sjunde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på

88275000kr.,

dels godkänner att avgifterna enligt förordningen

(1988:976) om avgifter för finansinspektionens verksamhet

inlevereras till statsverkets checkräkning och redovisas under

inkomsttitel på statsbudgeten och att motsvarande utgifter täcks

från ramanslaget,

2. beträffande information om bankers räntevillkor m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:N201 och 1991/92:N245,

3. beträffande skärpning av bankrörelse- och

finansbolagslagstiftningen

att riksdagen avslår motion 1991/92:N207,

men. (v)

4. beträffande offentliga ledamöter i affärsbankernas

styrelser, m.m.

att riksdagen avslår motion 1991/92:N260.

res. (s) - motiv.

Stockholm den 17 mars 1992

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Anita Gradin

(s), Per-Richard Molén (m), Axel Andersson (s), Hadar Cars (fp),

Birgitta Johansson (s), Kjell Ericsson (c), Karin Falkmer (m),

Reynoldh Furustrand (s), Göran Hägglund (kds), Bengt Dalström

(nyd), Leif Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats Lindberg (s)

och Bo Bernhardsson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser, m.m.

(mom.4, motiveringen)

Anita Gradin, Axel Andersson, Birgitta Johansson, Reynoldh

Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson

(alla s) anser att den del av utskottets yttrande på s.6 som

börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "motion

1991/92:N260 (m)" bort ha följande lydelse:

Affärsbankerna har genom sin kreditgivning och verksamhet i

övrigt en central roll i samhället. Det är därför angeläget att

det finns lämpliga former för samhällets medverkan i och

inflytande över affärsbankernas beslut vad gäller bl.a.

finansieringsverksamhetens allmänna inriktning och andra från

det allmännas synpunkt viktiga ärenden. Bestämmelserna om

utseende av offentliga styrelseledamöter och godkännande av

styrelseordförande i banker är välmotiverade och har visat sig

vara värdefulla. Enligt utskottets mening är det således

betydelsefullt att dessa bestämmelser behålls. Med hänvisning

till det anförda avstyrker utskottet motion 1991/92:N260 (m).

Särskilt yttrande

Skärpning av bankrörelse- och finansbolagslagstiftningen

(mom.3)

Bengt Dalström (nyd) anför:

Den s.k. finansbolagskrisen har påvisat en rad

missförhållanden i olika finansbolag. Risktagandet har varit

alltför högt, vilket i stor utsträckning är en följd av att

bolagens affärsidé baserades på volymtänkande. Detta ledde ofta

till att rutinerna för att bevilja och följa upp krediter

eftersattes. Emellertid har samtliga rollinnehavare på

kreditmarknaden ett ansvar för vad som har skett. Regering och

riksdag är ansvariga för att finansbolagslagstiftningen är

bristfällig. Enligt min mening talar starka skäl för att lagen

om finansbolag bör kompletteras med rörelseregler av den typ som

finns i bankrörelselagen när det gäller enhandsengagemang och

krav på betryggande säkerheter.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

Finansbolagens mer eller mindre ohämmade tillväxt under 1970-

och 1980-talen och den kraftiga likviditetsuppbyggnaden i

ekonomin är bidragande orsaker till att den s.k.

finansbolagskrisen kunde utvecklas. Denna har alltså sina rötter

i de samhällsekonomiska förhållandena, men bristande interna

rutiner i såväl finansbolag som banker har gjort att krisen

kunnat få en så stor omfattning. Som anförs i motion

1991/92:N207 (s) har finansbolagen aldrig eller mycket sällan

gjort kreditprövningar. Bolagen har varit inriktade på att lämna

så många krediter som möjligt. Jag delar motionärernas

uppfattning att denna strategi har underlättats av att det

saknas rörelseregler för finansbolagen. Det är därför angeläget

att det i lagen om finansbolag skyndsamt införs regler om att

krediter får beviljas endast mot betryggande säkerheter och om

begränsningar av enhandsengagemang. Finansinspektionen måste

också ges möjligheter att ingripa på ett tidigare stadium med

varningar och vitesförelägganden. Regeringen bör återkomma till

riksdagen med förslag i enlighet härmed.

Vidare ansluter jag mig till vad Socialdemokraterna anför i

reservationen till detta betänkande om vikten av att

bestämmelserna om utseende av offentliga styrelseledamöter och

godkännande av styrelseordförande i affärsbankerna behålls.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets

hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande skärpning av bankrörelse- och

finansbolagslagstiftningen

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N207 som sin

mening ger regeringen till känna vad som i det föregående

anförts i denna del.