Bet. 1991/92:NU20

Näringsutskottets betänkande

1991/92:NU20

Näringspolitik

Innehåll

Sammanfattning

Proposition 1991/92:100 bilaga 13

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1991/92

NU20

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1991/92:100 bilaga 13

(näringsdepartementet) littera A (näringsdepartementet m.m.),

littera B (industri m.m.) punkterna 1, 2, 5 och 6, littera C

(exportkrediter m.m.), littera F (teknisk utveckling m.m.)

punkterna 1--15, 19 och 20, littera G (övrig näringspolitik) och

littera I (marknads- och konkurrensfrågor) punkterna 2--4 och

förslag om ny konkurrensmyndighet,

dels proposition 1991/92:100 bilaga 14

(civildepartementet) littera F (folkrörelsefrågor, kooperativa

frågor, m.m.) punkt 2,

dels -- helt eller delvis -- 45 motioner från allmänna

motionstiden.

Upplysningar och synpunkter i olika frågor har inför utskottet

lämnats av företrädare för närings- och teknikutvecklingsverket

(NUTEK), för statens pris- och konkurrensverk (SPK) och för

branschföreningen Tekoindustrierna. Från forskningsrådsnämnden

har en skrivelse om medel för informationsvetenskaplig forskning

inkommit.

Sammanfattning

Utskottets inställning -- som sammanfaller med regeringens --

till hur näringspolitiken bör inriktas och utformas tar sin

utgångspunkt i grundsynen att marknadsekonomi är det enda

ekonomiska system som kan åstadkomma tillväxt, meningsfulla

arbeten och resurser för välståndsutveckling i hela landet.

Näringspolitiken skall ges en generell prägel; detaljstyrning

och selektiva insatser skall undvikas.

Socialdemokraternas företrädare kritiserar i en reservation

regeringen för att den inte har utformat näringspolitiken med

hänsyn till den ekonomiska situation som Sverige befinner sig i.

Regeringens småföretagspolitik, som bl.a. går ut på avveckling

av s.k. riktade stöd och införande av generella stimulanser,

innebär enligt reservanterna att det kommer att uppstå ett

vakuum för småföretagen under åtminstone en övergångsperiod. Det

borde i stället ha skett en fortsatt utveckling och fördjupning

av den småföretagspolitik som Socialdemokraterna bedrev i

regeringsställning. Företrädaren för Ny demokrati ansluter sig i

en annan reservation i huvudsak till de riktlinjer avseende

näringspolitiken som regeringen har presenterat. Dock anser han

att en del av de föreslagna åtgärderna inte är tillräckligt

omfattande eller att de får effekt först efter en viss tid.

Regeringen borde därför anmodas att återkomma med förslag till

snabbt verkande åtgärder, särskilt riktade till småföretagen.

Inom området teknisk utveckling tillstyrker utskottet

regeringens förslag till anslag på samtliga punkter utom

avseende anslagsposten teknisk forskning och utveckling.

Utskottet förordar (enhälligt) att forskningsrådsnämnden även

nästa budgetår skall få disponera medel från denna anslagspost

för forskning inom området teknisk-vetenskaplig

informationsförsörjning. I en reservation (s) avvisas

regeringens förslag till riktlinjer för stödet till den tekniska

forskningen och utvecklingen. I stället förordas en ökning av

anslaget med 10 milj.kr. i förhållande till regeringens förslag,

med syfte att NUTEK:s möjligheter att fortsätta sitt arbete med

att stödja tekniskt nyföretagande skall förbättras.

Utskottet avstyrker -- i anslutning till behandlingen av de

olika anslagen -- ett antal motioner som tar upp olika frågor

inom området teknisk utveckling. Vissa av motionerna får stöd i

reservationer. Detta gäller t.ex. beträffande frågan om stöd

till uppfinnare och innovatörer där förslag om inrättande av en

produktjury och införande av en s.k. innovationstimme i

TV-sändningarna förs fram (nyd). Den samverkan som bedrivs i

Västsverige inom ramen för Strategigruppen för industriell

regional utveckling (SIRU) bör vidareutvecklas, sägs det i en

reservation (s). Riksdagen bör vidare anmoda regeringen att ta

initiativ till åtgärder med syfte att vidareförädlingen inom

skogsindustrin skall öka, anförs det i en annan reservation (s).

I två reservationer (s) rörande standardiseringsverksamheten

begärs dels att standardiseringskommissionen skall ges i uppdrag

att arbeta fram ett underlag för hur miljökriterier skall kunna

integreras i standarder, dels att insatserna för utbildning av

konsumentrepresentanter inom standardiseringen skall

intensifieras. I en ytterligare reservation (s) uttalas att det

arbete som har bedrivits av delegationen för verkstadsteknisk

utveckling (VT-delegationen) bör fullföljas på ett ansvarsfullt

sätt.

Regeringens förslag till anslag till småföretagsutveckling

tillstyrks av utskottet. I en reservation (s) förordas en ökning

av anslaget med 20 milj.kr. jämfört med regeringens förslag,

varvid dessa medel främst skulle användas för insatser riktade

till underleverantörer. Utskottet tillstyrker också regeringens

förslag till riktlinjer för de regionala utvecklingsfondernas

verksamhet. Denna verksamhet, anförs det i en reservation (s),

bör i större utsträckning än för närvarande inriktas på att

främja möjligheterna för kvinnor att bo kvar i glesbygd och i

skogslänen och på att underlätta småföretagens inträde på

EG-marknaden.

I anknytning till behandlingen av motioner om

riskkapitalförsörjning för små och medelstora företag föreslår

utskottet, med hänsyn till att det av regeringen aviserade

förslaget om nyföretagarlån nu har senarelagts, att vissa

utvecklingsfonder skall beviljas anstånd till våren 1993 med den

inbetalning av medel till staten som enligt tidigare beslut

skall göras i december 1992. I en reservation (s) krävs i

stället att indragningarna av medel från utvecklingsfonderna och

Norrlandsfonden helt skall anstå till dess att nya låneformer

har trätt i kraft.

Utskottet tillstyrker vidare förslag till anslag under

civildepartementets huvudtitel avseende stöd till kooperativ

utveckling. I en reservation (s) förordas ett högre stöd genom

omfördelning av anslag, främst via regionalpolitiska medel och

anslaget till småföretagsutveckling.

Regeringens förslag om minskat anslag till NUTEK

tillstyrks också av utskottet. Socialdemokraternas företrädare

betecknar i en reservation den föreslagna neddragningen av

anslaget som ett utslag av den felaktiga politik som regeringen

bedriver beträffande småföretagen.

Utskottet biträder även regeringens förslag om inrättande av

en ny konkurrensmyndighet och att verksamheten skall

bedrivas enligt angivna riktlinjer.

Vidare tillstyrker utskottet anslag beträffande

näringsdepartementet m.m., exportkrediter m.m., åtgärder för

att främja industridesign och sprängämnesinspektionen.

Motionsyrkanden med krav på ökade insatser för att få utländska

företag att investera i Sverige avstyrks av utskottet, men får

stöd i en reservation (nyd).

I betänkandet behandlas slutligen ett antal motioner som rör

vissa branschspecifika frågor. Det gäller bl.a.

tekoindustrin, järn- och stålindustrin och livsmedelsindustrin.

Samtliga motioner avstyrks av utskottet. I en reservation (nyd)

begärs bl.a. att regeringen skall anmodas att låta göra en

skyndsam utredning avseende förutsättningarna för en uthållig

tekoproduktion i Sverige.

En förteckning över alla reservationer finns i

innehållsförteckningen (s.101).

Proposition 1991/92:100 bilaga 13

I den del av proposition 1991/92:100 bilaga 13

(näringsdepartementet) som behandlas här föreslår regeringen --

efter föredragning av näringsminister Per Westerberg -- att

riksdagen godkänner (avsnitt I, s. 132--141)

1. att en ny myndighet för konkurrensfrågor inrättas från den

1 juli 1992,

2. att näringsfrihetsombudsmannen (NO) och statens pris- och

konkurrensverk (SPK) avvecklas från den 1 juli 1992,

3. att verksamheten vid den nya myndigheten för

konkurrensfrågor bedrivs i enlighet med de riktlinjer som

föredragande statsrådet har angivit.

Beträffande anslag m.m. under tolfte huvudtiteln för

budgetåret 1992/93 föreslår regeringen under här angivna punkter

följande:

A 1. Näringsdepartementet m.m. (s.26f.)

att riksdagen till Näringsdepartementet för budgetåret 1992/93

anvisar ett förslagsanslag på 49704000 kr.

A 2. Industriråd/industriattaché (s.27)

att riksdagen till Industriråd/industriattaché för budgetåret

1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1198000 kr.

A 3. Utredningar m.m. (s. 27f.)

att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1992/93

anvisar ett reservationsanslag på 18990000 kr.

A 4. Bidrag till FN:s organ för industriell utveckling

(s.28)

att riksdagen till Bidrag till FN:s organ för industriell

utveckling för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på

6890000 kr.

B 1. Sprängämnesinspektionen (s.29f.)

att riksdagen till Sprängämnesinspektionen för budgetåret

1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.

B 2. Åtgärder för att främja industridesign (s.31)

att riksdagen till Åtgärder för att främja industridesign för

budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 5356000

kr.

B 5. Småföretagsutveckling (s.37--39)

att riksdagen till Småföretagsutveckling för budgetåret

1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 163594000 kr.

B 6. Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m.

(s.40)

att riksdagen till Täckande av förluster vid viss

garantigivning, m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett

förslagsanslag på 5000000 kr.

C 1. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB

Svensk Exportkredit (s.41f.)

att riksdagen till Kostnader för statsstödd

exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret

1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.

C 2. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende

export av fartyg m.m. (s.43)

att riksdagen till Kostnader för statsstödd

exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. för

budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.

C 3. Ersättning för extra kostnader för förmånlig

kreditgivning till u-länder (s.43f.)

att riksdagen till Ersättning för extra kostnader för

förmånlig kreditgivning till u-länder för budgetåret 1992/93

anvisar ett förslagsanslag på 70000000 kr.

C 4. Åtgärder för att främja utländska investeringar i

Sverige (s.44)

att riksdagen till Åtgärder för att främja utländska

investeringar i Sverige för budgetåret 1992/93 anvisar ett

reservationsanslag på 4500000 kr.

F 1. Teknisk forskning och utveckling (s.57--61)

att riksdagen

1. godkänner de föreslagna riktlinjerna för teknisk forskning

och utveckling,

2. bemyndigar regeringen att i enlighet med vad som anförts,

under budgetåret 1992/93, låta staten ta på sig ekonomiska

förpliktelser i samband med stöd till teknisk forskning och

utvecklingsarbete m.m. som, inberäknat löpande avtal och beslut,

innebär åtaganden på högst 375000000 kr. under budgetåret

1993/94, högst 323000000 kr. under budgetåret 1994/95, högst

263000000 kr. under budgetåret 1995/96 och högst

225000000 kr. under budgetåret 1996/97,

3. till Teknisk forskning och utveckling för budgetåret

1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 750908000 kr.

F 2. Materialteknisk forskning (s.61--63)

att riksdagen till Materialteknisk forskning för budgetåret

1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 36150000 kr.

F 3. Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga

attachéverksamhet (s.63f.)

att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Sveriges

teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet för budgetåret 1992/93

anvisar ett reservationsanslag på 35630000 kr.

F 4. Teknikvetenskapliga forskningsrådet (s.64f.)

att riksdagen till Teknikvetenskapliga forskningsrådet för

budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på

184966000 kr.

F 5. Europeiskt rymdsamarbete m.m. (s.66f.)

att riksdagen

1. till Europeiskt rymdsamarbete m.m. för budgetåret 1992/93

anvisar ett förslagsanslag på 447439000 kr.,

2. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1992/93 ikläda

staten nya förpliktelser för betalningar under kommande budgetår

inom europeiskt rymdsamarbete om högst 368000000 kr.

F 6. Nationell rymdverksamhet (s.67f.)

att riksdagen

1. till Nationell rymdverksamhet för budgetåret 1992/93

anvisar ett reservationsanslag på 58287000 kr.,

2. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1992/93 ikläda

staten nya förpliktelser för betalningar under kommande budgetår

inom nationell rymdverksamhet på högst 150000000 kr.

F 7. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete

(s.69--71)

att riksdagen till Europeiskt forsknings- och

utvecklingssamarbete anvisar ett reservationsanslag på

211000000 kr.

F 8. Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet

(s.72--74)

att riksdagen till Statens provningsanstalt:

Uppdragsverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisar ett

förslagsanslag på 1000 kr.

F 9. Bidrag till statens provningsanstalt (s.74--76)

att riksdagen till Bidrag till statens provningsanstalt för

budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på

51722000 kr.

F10. Styrelsen för teknisk ackreditering:

Myndighetsverksamhet(s.78--82)

att riksdagen

1. godkänner att den huvudsakliga verksamhetsinriktningen för

styrelsen för teknisk ackreditering skall vara i enlighet med

vad som har förordats i avsnittet Förslag,

2. till Styrelsen för teknisk ackreditering:

Myndighetsverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisar ett

reservationsanslag på 11870000 kr.

F 11. Styrelsen för teknisk ackreditering:

Uppdragsverksamhet (s.82)

att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering:

Uppdragsverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisar ett

förslagsanslag på 1000 kr.

F 12. Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till

riksmätplatsverksamhet (s.82--84)

att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag

till riksmätplatsverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisar ett

reservationsanslag på 8788000 kr.

F 13. Bidrag till vissa internationella organisationer

(s.84f.)

att riksdagen till Bidrag till vissa internationella

organisationer för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag

på 4127000 kr.

F 14. Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien

(s.85f.)

att riksdagen till Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien

för budgetåret 1992/93 anvisar ett anslag på 7020000 kr.

F 15. Bidrag till Standardiseringskommissionen

(s.86--88)

att riksdagen till Bidrag till Standardiseringskommissionen

för budgetåret 1992/93 anvisar ett anslag på 43356000 kr.

F 19. Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Miljöanpassad

produktutveckling (s.102f.)

att riksdagen till Forskning för ett avfallssnålt samhälle:

Miljöanpassad produktutveckling för budgetåret 1992/93 anvisar

ett reservationsanslag på 24607000 kr.

F 20. Avgifter till vissa internationella

FoU-organisationer (s.103f.)

att riksdagen till Avgifter till vissa internationella

FoU-organisationer för budgetåret 1992/93 anvisar ett

förslagsanslag på 544000 kr.

G 1. Närings- och teknikutvecklingsverket:

Förvaltningskostnader (s.105f.)

att riksdagen till Närings- och teknikutvecklingsverket:

Förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisar ett

förslagsanslag på 181625000 kr.

G 2. Närings- och teknikutvecklingsverket: Utredningar och

information (s.107)

att riksdagen till Närings- och teknikutvecklingsverket:

Utredningar och information för budgetåret 1992/93 anvisar ett

reservationsanslag på 25570000 kr.

G 3. Särskilda avvecklingskostnader för statens

industriverk, styrelsen för teknisk utveckling och statens

energiverk (s.107f.)

att riksdagen till Särskilda avvecklingskostnader för statens

industriverk, styrelsen för teknisk utveckling och statens

energiverk för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på

1000 kr.

I 2. Konkurrensmyndighet (s.143)

att riksdagen till Konkurrensmyndighet för budgetåret 1992/93

anvisar ett ramanslag på 61000000 kr.

I 3. Särskilda utvecklings- och omställningskostnader

(s.144)

att riksdagen till Särskilda utvecklings- och

omställningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisar ett

förslagsanslag på 1500000 kr.

I 4. Särskilda avvecklingskostnader för

näringsfrihetsombudsmannen och statens pris- och

konkurrensverk (s.144)

att riksdagen till Särskilda avvecklingskostnader för

näringsfrihetsombudsmannen och statens pris- och konkurrensverk

för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.

Riksdagen bereds vidare tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet under punkt B 5 har anfört (2) om

inriktningen av utvecklingsfondernas informations- och

rådgivningsverksamhet.

Proposition 1991/92:100 bilaga 14

I proposition 1991/92:100 bilaga 14 (civildepartementet)

framlägger regeringen -- efter föredragning av civilminister

Inger Davidson -- förslag om anslag under trettonde huvudtiteln

för budgetåret 1992/93. Under här angiven rubrik föreslås:

F 2. Stöd till kooperativ utveckling (s.55f.)

att riksdagen till Stöd till kooperativ utveckling för

budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 5200000

kr.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1991/92:Fi208 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det [bör] skapas bättre förutsättningar för små

och medelstora företags riskkapitalförsörjning,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att stimulera en ökning av investeringarna i

tillverkningsindustrin,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att skapa bättre förutsättningar för utländska

företag att investera i Sverige.

1991/92:Sk350 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) såvitt gäller

yrkandet (5) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av temporära statliga

garantier för att minska antalet onödiga konkurser.

1991/92:L712 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) såvitt gäller

yrkandet (3) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av utbildning av

konsumentrepresentanter i standardiseringen.

1991/92:Ub801 av Nils Nordh och Allan Larsson (båda s) såvitt

gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av riskkapital för

småföretagen.

1991/92:Jo612 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) såvitt gäller

yrkandet (25) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att standardiseringskommissionen

bör arbeta fram ett underlag för hur miljökriterier skall

integreras i standarder.

1991/92:N202 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av insatser för att stimulera den fortsatta

regionala samverkan i Västsverige samt att spridning sker av den

i Västsverige prövade modellen för NUTEK:s roll i det regionala

utvecklingsarbetet,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att NUTEK [bör] ges i uppdrag att under en

treårsperiod vidareutveckla sitt engagemang i SIRU och därvid

verka för att arbetssättet sprids inom regionen samt till andra

regioner,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att 30 milj.kr. inom ramen för NUTEK:s verksamhet

[bör] avsätt[a]s per år under tre år för detta ändamål.

1991/92:N204 av Kjell Eldensjö (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att stärka tekonäringens "övervintringsmöjlighet" fram till

ett svenskt EG-medlemskap.

1991/92:N206 av Maja Bäckström m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om begravningskostnader.

1991/92:N213 av Bengt Wittbom (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

riktlinjer för förändringar av utvecklingsfondernas nuvarande

organisation, finansiering och huvudmannaskap.

1991/92:N214 av Filip Fridolfsson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om egenföretagarens borgensåtaganden.

1991/92:N216 av Jan Erik Ågren (kds) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en ny form för tillämpad industriell forskning i

samverkan mellan industrin i Västernorrlands län och högskolan i

Sundsvall/Härnösand enligt modellen i SISY,

2. beslutar att medel anvisas, inom ramen för den

forskningspolitiska propositionen, för en treårig försöksperiod

till NUTEK eller högskolan i Sundsvall/Härnösand.

1991/92:N223 av Sven Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om insatser för att öka vidareförädlingen i

skogsbruket.

1991/92:N224 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (båda

nyd) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utreda förutsättningarna för att inrätta en

särskild produktjury för innovationer,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utreda förutsättningarna för återkommande

TV-sändningar av innovationer -- "innovationstimmen".

1991/92:N225 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (båda

nyd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

3. skyndsamt beslutar att återstående tekostödsmedel på

anslagen för budgetåret 1991/92, som NUTEK för närvarande

förfogar över, skall gå till svensk teko med en hundraprocentig

tillverkning i Sverige,

4. hos regeringen begär en skyndsam utredning som syftar till

att skapa förutsättningar för en livskraftig svensk

tekoproduktion i Sverige med svensk särart.

1991/92:N226 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fortsatta statliga insatser för tekoindustrin,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till Proteko,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den särskilda arbetsgruppen,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbildningsinsatser,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utlokalisering av statlig verksamhet,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om infrastrukturella åtgärder,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

1991/92:N229 av Sigrid Bolkéus och Sinikka Bohlin (båda s)

vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att medel [bör] tillställ[a]s Gävleborgs län så att

en decentralisering av NUTEK:s resurser för stöd till

innovatörer och småföretagare kan bedrivas, på försök, i länet,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att försöksverksamheten bör bedrivas i minst tre år

och i nära samarbete med NUTEK och arbetsmarknadsdepartementet.

1991/92:N231 av Sten Svensson och Stig Rindborg (båda m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Företagarnas Utbildning för utbildning i

de mindre och medelstora företagen.

1991/92:N232 av Sten Svensson och Stig Rindborg (båda m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Centrala hantverksrådet för dess

hantverkssatsningar.

1991/92:N233 av Rosa Östh (c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utvecklingsfonderna också fortsättningsvis [bör]

få behålla sin möjlighet att ge företagen finansiellt stöd,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utvecklingsfonden i Uppsala län, i enlighet med

riksdagens intentioner, [bör] ges möjlighet att uppehålla sin

finansiella stödverksamhet.

1991/92:N234 av Britt Bohlin m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till bilindustrins underleverantörer,

2. till delegationen för verkstadsteknisk utveckling för

budgetåret 1992/93 anvisar erforderliga medel för dess

verksamhet.

1991/92:N238 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen

1. till Teknisk forskning och utveckling för budgetåret

1992/93 anvisar 13000000 kr. utöver vad regeringen

föreslagit eller således 763908000 kr.,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kompetenshöjande åtgärder och forskning för att

förnya tekniken i träindustrin,

3. hos regeringen begär förslag om medel till förstärkning av

forskningsresurserna för att förnya och förbättra tekniken vid

vidareförädling av träråvara.

1991/92:N240 av Anita Gradin m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en aktiv närings- och småföretagspolitik,

2. beslutar att utöver regeringens förslag anslå ytterligare

30 milj.kr. till NUTEK för en aktiv närings- och

småföretagspolitik.

1991/92:N243 av Anita Jönsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att medel [bör] avsätt[a]s till ett utökat

IDEON Agro Food, med inriktning på ny teknik och nya produkter

för små och medelstora företag.

1991/92:N246 av Holger Gustafsson (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av såväl en kartläggning av de

problem som i dag hindrar en mera effektiv exploatering av

svensk forskning, som erforderliga åtgärder inför det nya

forskningsbeslutet senast våren 1993.

1991/92:N249 av Karl-Göran Biörsmark och Hugo Bergdahl (båda

fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utvecklingen av elbilen.

1991/92:N252 av Reynoldh Furustrand m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kooperativt nyföretagande som ett alternativ

till offentligt producerad vård och omsorg.

1991/92:N253 av Reynoldh Furustrand m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en samlad redovisning till riksdagen om

insatser för kooperativ utveckling,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om omfördelning av medel för stöd till kooperativ

utveckling.

1991/92:N256 av Bengt Hurtig (v) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

ett forskningsprojekt för omställning mot en uthållig

industriproduktion i Norrbottens län.

1991/92:N257 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en snabböversyn av stålindustrins

problem och behov för att presentera ett åtgärdsprogram enligt

vad i motionen anförts.

1991/92:N259 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en ny utvecklings- och investeringsbank avsedd att

satsa på nyföretagande, småföretagande, framtidsprojekt och

allmän utveckling i näringslivet,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utvecklings- och investeringsbanken till viss del

skall ägas av de juridiska personer som ursprungligen

finansierade löntagarfonderna medan resterande del nyemitteras

till allmänheten på sådant sätt att nyemissionen leder till ökat

hushållssparande och ett mycket brett ägande,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utvecklings- och investeringsbanken snarast [bör]

börsintroduceras och ges genomgående professionell ledning och

styrelse.

1991/92:N261 av Stig Bertilsson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om ett regionalt projekt för kapital och styrelsekompetens i

norra Dalsland.

1991/92:N264 av Björn Kaaling m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utvecklingsfondernas roll som finansiella

organ.

1991/92:N265 av Monica Öhman och Rinaldo Karlsson (båda s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att det treåriga

branschprogrammet för verkstadsteknik får fullföljas.

1991/92:N268 av Kjell Ericsson m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär ett åtgärdsprogram för uppfinnare

i enlighet med vad som i motionen anförts.

1991/92:N269 av Hans Nyhage m.fl. (m, s, fp, c, kds) vari

yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om anpassning till EG:s regelsystem för tekoimport,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en anpassning till EG:s system för u-landstullfrihet.

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om svensk harmonisering till EG vad gäller

dumpningsåtgärder på tekoområdet.

1991/92:N270 av Lars Werner m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena

att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag om hur ekologiskt anpassad

tillväxt skall främjas enligt vad som anförts i motionen,

2. hos regeringen begär förslag om hur medel från

miljöavgifterna kan fonderas för nya arbetstillfällen enligt vad

som anförts i motionen,

4. hos regeringen begär förslag om program om miljöteknik,

innefattande arbetsmiljöteknik, enligt vad som anförts i

motionen,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nya uppfinningar,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om småföretagen,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kooperativt företagande,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om underleverantörerna,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om riskkapitalförsörjningen,

11. hos regeringen begär förslag om att utveckla nätverk för

småföretagen enligt vad som anförts i motionen,

15. till Näringsdepartementet för budgetåret 1992/93 anslår på

konto A 1. 47146000 kr., vilket är 1704000 kr. mindre än

vad regeringen föreslagit,

16. till Näringsdepartementet för budgetåret 1992/93 anslår på

konto A 3. 16615000 kr., vilket är 2375000 kr. mindre än

vad regeringen föreslagit,

17. till Åtgärder för att främja industridesign för budgetåret

1992/93 anvisar 1000000 kr. utöver vad regeringen föreslagit

eller således 6356000 kr.,

19. till Småföretagsutveckling för budgetåret 1992/93 anslår

72406000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således

236000000 kr.,

20. till Teknisk forskning och utveckling för budgetåret

1992/93 anslår 150000000 kr. utöver vad regeringen

föreslagit eller således 900900000 kr.,

21. till industriell utveckling m.m. inom

verkstadsteknikområdet för budgetåret 1992/93 anslår

50000000 kr.

1991/92:N273 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av en ökad riskkapitalförsörjning.

1991/92:N275 av Arne Andersson och Stig Bertilsson (båda m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tvärsektoriell samverkan för

regional utveckling med speciell inriktning på Västsverige.

1991/92:N280 av Karin Starrin och Lennart Brunander (båda c)

vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utveckling av rutiner för rötning,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om byggande av ett beredningsverk,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvecklingsinsatser för en svensk linodling.

1991/92:N281 av Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad som anförts angående

Proteko.

1991/92:N282 av Christer Lindblom och Kenth Skårvik (båda fp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om projektkapitalfonder.

1991/92:A261 av Ian Wachtmeister och Bengt Dalström (båda nyd)

såvitt gäller yrkandet (5) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av

den allmänna näringspolitiken.

1991/92:A414 av Sinikka Bohlin m.fl. (s) såvitt gäller

yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om lokala kooperativa

utvecklingscentra.

1991/92:A435 av Inger Hestvik m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet

(6) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utvecklingsfondernas betydelse för stöd till

kvinnor i glesbygd.

1991/92:A805 av Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (båda c)

såvitt gäller yrkandet (12) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande.

Utskottet

Näringspolitikens inriktning

Regeringen redovisar inledningsvis i näringsdepartementets

bilaga till budgetpropositionen (prop. 1991/92:100 bil. 13 s.

11--25) sin syn på näringspolitikens allmänna inriktning.

Näringspolitiken skall, anförs det, inriktas på att ge

förutsättningar för ett starkt näringsliv som ger hög

sysselsättning och resurser för välfärdsutveckling i hela

landet. Detta tillgodoses bäst i ett ekonomiskt system som

bygger på marknadsekonomins principer och som präglas av socialt

ansvar, god resurshushållning och god miljö. Ett näringsliv som

är grundat på fri företagsamhet, sund konkurrens och enskilda

ägandeformer ger, enligt regeringens synsätt, de bästa

förutsättningarna för fortsatta ekonomiska framsteg.

Enligt regeringen måste näringspolitiken inriktas på att

främja utveckling av ny teknik, framväxt av nya företag, ökad

differentiering och mer decentraliserat beslutsfattande. Vidare

måste näringspolitiken vara så utformad att den står i harmoni

med målet om en god miljö och beaktar behovet av balans mellan

olika regioner i landet. Politiken skall ange ramar för

näringsverksamheten, inom vilka företagen fritt bör få bedriva

sin verksamhet. Detaljstyrning och byråkrati måste bort.

Dessutom behövs, anförs det, fasta spelregler så att

näringslivet ges långsiktigt stabila planeringsförutsättningar.

Ett starkt näringsliv förutsätter både stora och små företag,

framhålls det i propositionen. De små och medelstora företagen

är dock av särskild betydelse för näringslivets förnyelse och

långsiktiga tillväxt. Regeringens politik syftar därför till att

främja framväxten av fler småföretag.

Det erinras om att behovet av ökad tillväxt och förnyelse

betonades starkt i regeringsförklaringen (RD 1991/92:6).

Statsmakternas uppgift är att skapa goda allmänna betingelser

för långsiktig ekonomisk tillväxt. Näringspolitikens viktigaste

uppgift är därvid att skapa ett gott klimat för företagsamheten

i Sverige så att utvecklings- och tillväxtkraften i svensk

ekonomi kan återvinnas, sägs det i propositionen. Den nya synen

på näringspolitiken präglas av regeringens starka tro på

enskilda individers och företags kreativa förmåga, heter det

vidare.

Regeringens näringspolitik koncentreras till följande fem

huvudområden:

småföretagspolitiken,

privatisering av statligt ägda företag,

konkurrenspolitiken,

forskning och utveckling,

energipolitiken.

Vad gäller småföretagspolitiken hänvisas till det program för

en ny småföretagspolitik som regeringen lade fram hösten 1991

(prop. 1991/92:51) och som riksdagen senare anslöt sig till

(bet. 1991/92:NU14). Programmet hade följande huvudsakliga

innehåll:

förbättring av rättssäkerheten, bl.a. genom att äganderätten

och näringsfriheten skrivs in i grundlagen,

skapande av en effektiv konkurrens inom privat och offentlig

verksamhet,

sänkning av skattetrycket,

skapande av en effektiv riskkapitalmarknad för småföretag,

översyn av arbetsrätten, varvid småföretagens intressen

särskilt skall beaktas,

förenkling och, om möjligt, slopande av lagar och andra regler

på olika områden,

underlättande av nyetablering och Europakontakter.

Enligt regeringen skall näringspolitiken ges en mer generell

prägel. Det är de enskilda initiativen, det fria företagandet

och det spridda personliga ägandet och sparandet som kan lägga

grunden för en ny utvecklingskraft. Riktade insatser blir därmed

mindre motiverade, varför olika branschstöd till industrin

föreslås bli avvecklade.

De tre oppositionspartierna redovisar i parti- och

kommittémotioner sina uppfattningar om näringspolitikens

inriktning.

I Socialdemokraternas kommittémotion 1991/92:N240 konstateras

att Sverige för närvarande befinner sig i ett läge med

internationell lågkonjunktur som slår hårt mot landet samtidigt

som den ekonomiska tillväxten har upphört. Det är därför

viktigt, anförs det, att ta till vara utvecklingskraften hos

småföretagen och stimulera tillkomsten av nya sådana företag.

Möjligheterna att uppnå detta kan, anser motionärerna, bäst

åstadkommas genom en fortsatt utveckling och fördjupning av den

småföretagspolitik som Socialdemokraterna har stått för.

Regeringens politik innebär, enligt motionärerna, att tidigare

riktade insatser för att utveckla småföretagen nu ersätts av

s.k. generella stimulanser där framför allt skattepolitiken ses

som ett huvudinslag. Oavsett hur effekterna av detta bedöms kan

dock förutses, sägs det i motionen, att det kommer att uppstå

ett vakuum innan de nya åtgärderna får genomslag. Detta anges

vara en stor nackdel i ett läge där all handlingskraft bör

utnyttjas för att ekonomin på nytt skall kunna vändas till

tillväxt.

Det som regeringen hävdar är en kraftfull omläggning av

politiken -- avskaffande av selektiva branschprogram och

övergång till generella stimulansåtgärder -- är i själva verket

ett slag i luften, sägs det vidare i motionen. Riksdagen hade

redan, på den socialdemokratiska regeringens förslag, beslutat

om att de återstående branschprogrammen för träindustrin och

tekoindustrin skulle läggas ned. Regeringens insats består i att

nedläggningen av det förstnämnda programmet tidigareläggs ett

år, påpekar motionärerna.

Som kontrast till regeringens politik ställs i motionen

Socialdemokraternas synsätt. Enligt detta skall ett av

politikens huvudinslag vara att åstadkomma en utveckling av

näringslivet så att full sysselsättning och en ekonomisk

tillväxt erhålls som kan ligga till grund för den sociala

välfärdspolitiken. Detta uppnås främst genom den ekonomiska

politiken och näringspolitiken, men också genom insatser som

direkt riktar sig till småföretagen eller till företag i vissa

regioner. Småföretagen stimuleras främst, sägs det i motionen,

genom att utvecklingshinder undanröjs, varvid brist på kompetens

och kapital anges vara de största hindren.

Ny demokrati ansluter sig i partimotionen 1991/92:A261 i

huvudsak till de riktlinjer för näringspolitiken som regeringen

har presenterat i regeringsförklaringen och i det här aktuella

avsnittet i budgetpropositionen.

Det är en grundläggande uppfattning för såväl Ny demokrati som

de borgerliga regeringspartierna att det är näringslivet och

dess produktion, främst exporten, som utgör grunden till

medborgarnas välfärd, sägs det i motionen. Den systemförändring

som den nya regeringen driver med kraft innebär, enligt

motionärerna, att klart positiva möjligheter skapas för

näringslivet. Regeringen har en insikt om att det bara är genom

att företagen och nyföretagandet stimuleras som välfärden kan

vidmakthållas och utvecklas.

Enligt motionärerna är dock en del av regeringens framlagda

förslag otillfredsställande eller alltför långsiktiga. Detta

gäller speciellt åtgärder som är riktade till småföretagen.

En bra näringspolitik måste enligt vad som sägs i

Vänsterpartiets partimotion 1991/92:N270 bidra till att följande

mål uppfylls:

utveckling i hela landet,

främjande av en ekologiskt tillfredsställande produktion,

förnyelse av olika näringar,

tillskapande av arbetsmöjligheter för både män och kvinnor

och för både låg- och högutbildade personer.

I sin iver att främja svensk tillväxt, heter det i motionen,

glömmer regeringen i stor utsträckning bort att det inte går att

tala om tillväxt utan att samtidigt påpeka att den måste vara

ekologiskt anpassad. Vid forskning för att ta fram nya produkter

måste frågor om energiåtgång, vilka råvaror som ingår och vilka

material som används finnas med som självklara delar. Råvaru-

och materialbalanser måste upprättas och livscykel- och

kvittblivningsspecifikationer göras, sägs det i motionen. Allt

måste mynna ut i miljökonsekvensanalyser och

miljökonsekvensbeskrivningar av de varor som avses bli

producerade.

Företagen bör, enligt motionärerna, beakta miljöaspekter på

ett annat sätt än vad som nu sker. Både för företagen och för

den enskilde handlar det om en kamp mot resursslöseri och

sökande efter förnyelsebara alternativ. För närvarande är så

gott som all produktion linjär. Utsläppen från industrin är

fortfarande ett stort problem, anförs det. Eftersom utsläpp

endast bör tillåtas upp till den belastningsgräns som olika

ekosystem kan tåla måste på sikt driftsnedläggningar av sådana

verksamheter som inte klarar miljökraven accepteras.

Motionärerna föreslår, mot den angivna bakgrunden, att

regeringen skall anmodas att lägga fram konkreta förslag till

hur en ekologiskt anpassad tillväxt skall främjas. Vidare

föreslås att en del av de medel som miljöavgifterna genererar

skall fonderas, i syfte att nya arbetstillfällen skall kunna

skapas som ersättning för dem som faller bort i företag som inte

kan uppfylla de uppställda miljökraven.

I motionen sägs också att näringspolitiken i huvudsak bör

inriktas på att nyetablering och utveckling av små och

medelstora företag skall främjas. Etableringen av nya företag är

en viktig del av det marknadsekonomiska systemet, anförs det.

Det är inom småföretagen som ökningen av sysselsättningen främst

sker.

Utskottets inställning till hur näringspolitiken bör inriktas

och utformas tar sin utgångspunkt i grundsynen att

marknadsekonomi är det enda ekonomiska system som kan åstadkomma

tillväxt, meningsfulla arbeten och resurser för

välståndsutveckling i hela landet. Näringspolitiken skall,

enligt utskottets mening, inriktas på att ange de ramar inom

vilka företagen fritt skall få verka. Det är därvid av avgörande

betydelse att näringslivet ges långsiktigt fasta

planeringsförutsättningar och att detaljstyrning och

byråkratiska inslag avskaffas.

Från denna utgångspunkt delar utskottet den syn på

näringspolitikens inriktning som regeringen redovisar i

budgetpropositionen. Det är angeläget att den ekonomiska

stagnationen i Sverige bryts och att Sverige återupprättas som

en tillväxt- och företagarnation med en stark och växande

ekonomi. För att åstadkomma detta krävs en klar och entydig

omläggning av kursen i den ekonomiska politiken. Det är

skaparkraften, de enskilda initiativen, det fria företagandet

och det spridda personliga ägandet och sparandet som ger ny

utvecklingskraft.

Näringspolitiken måste -- som också sägs i propositionen --

utformas så att den står i harmoni med målet om en god miljö. I

regeringsförklaringen angavs omsorgen om miljön som en av

regeringens fyra huvuduppgifter. Den farhåga som kommer till

uttryck i motion 1991/92:N270 (v) för att regeringen skulle vara

så tillväxtinriktad att den bortser från ekologiska hänsyn,

anser utskottet vara helt grundlös. Utskottet ser ingen

motsättning mellan ekonomisk tillväxt och god miljö. Snarare är

det så att ekonomisk tillväxt är en nödvändig grund för att

miljön skall kunna förbättras, samtidigt som en god miljö är en

förutsättning för en gynnsam ekonomisk utveckling och uthållig

tillväxt.

Näringspolitiken bör koncentreras till de fem huvudområden som

anges i propositionen, dvs. småföretagspolitiken,

privatiseringen av statliga företag, konkurrenspolitiken,

forskning och utveckling samt energipolitiken. Som anfördes i

regeringsförklaringen är det av största vikt för Sveriges

ekonomiska utveckling under 1990-talet att små- och

nyföretagandet får en renässans. Som tidigare nämnts lade

regeringen hösten 1991 fram ett samlat program för en ny

småföretagspolitik, som riksdagen senare ställde sig bakom. Den

kritik mot den nu förda näringspolitiken som framförs i de tre

här aktuella motionerna anser utskottet vara helt obefogad.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga nu berörda

motionsyrkanden.

Teknisk utveckling m.m.

Teknisk forskning och utveckling

Utskottet behandlar inledningsvis i detta avsnitt ett antal

motioner om stöd till uppfinnare och innovatörer samt insatser

för ökad vidareförädling i skogsindustrin. Anslaget till teknisk

forskning och utveckling tas därefter upp till behandling.

Stöd till uppfinnare och innovatörer

I detta avsnitt behandlas åtta motioner, varav fyra berör

frågan om stöd till uppfinnare och innovatörer mer generellt,

medan de övriga fyra är inriktade på särskilda regionala

projekt.

Behovet av stöd till uppfinnare och innovatörer tas alltså

upp i fyra motioner. Olika förslag för hur statsmakterna skall

kunna främja framtagandet av fler uppfinningar och deras

etablering på marknaden läggs fram.

Om den industriella förnyelsen skall kunna fortskrida är det

av avgörande betydelse, sägs det i motion 1991/92:N268 (c), att

nya idéer och uppfinningar kommer fram. Det erfordras både

statliga och privata åtgärder. Enligt motionärerna bör

regeringen anmodas att utarbeta ett åtgärdsprogram med följande

inriktning:

underlättande av avsättningar till särskilt uppfinnarkonto,

sänkning av skatten på royaltyintäkter,

förändring av befintligt stödsystem mot ökat inslag av direkta

bidrag och minskat inslag av återbetalningspliktiga lån,

skapande av sådana strukturer som främjar en marknadsmässig

relation mellan uppfinnare och företag, men med statlig

medverkan,

satsning på utbildning.

Ett problem i Sverige jämfört med övriga framstående

industriländer är, anförs det i motion 1991/92:N246 (kds), att

en alltför liten del av de högteknologiska

grundforskningsresultaten blir föremål för exploatering på

marknaden. Regeringen borde anmodas att låta göra en

kartläggning av de problem som hindrar en effektiv exploatering

av svensk forskning. Därvid borde bl.a. följande områden

uppmärksammas: informationsöverföring och samverkan mellan

forskningsinstitutioner och industrin/marknaden,

management-kompetens, kapitaltillgångar i projektets

tillväxtfas, patent och produktskydd samt ekonomiska incitament

för forskare. Regeringen bör också, enligt motionärernas mening,

anmodas att, mot bakgrund av den genomförda kartläggningen,

lämna förslag till erforderliga åtgärder senast i samband med

den till våren 1993 planerade forskningspolitiska propositionen.

Ingen av de olika stödformer som för närvarande står till buds

för företagare och uppfinnare har som syfte att underlätta

uppfinningarnas marknadsexponering, sägs det i motion

1991/92:N224 (nyd). Ett sätt att råda bot på detta kan enligt

motionärerna vara att inrätta en produktjury, antingen i

närings- och teknikutvecklingsverkets (NUTEK) eller i

näringslivets regi. Regeringen borde pröva förutsättningarna för

detta. Regeringen bör också anmodas att låta utreda

möjligheterna att inrätta en s.k. innovationstimme i

TV-sändningarna, anför motionärerna. Vid en sådan

innovationstimme skulle olika uppfinningar kunna presenteras.

I motion 1991/92:N270 (v) uttalas uppmaningen: Glöm inte U:et

i FoU! Det investeras för närvarande i Sverige tiotals miljarder

kronor i forskning, medan betydligt mindre summor satsas på

utvecklingsdelen, anför motionärerna. Av tillverkningen i

Sverige svarar högteknologiska produkter för en allt mindre del

jämfört med förhållandet i de övriga västliga industriländerna.

Regeringen måste tillse att bättre förutsättningar skapas för

utveckling av uppfinningar i Sverige, kräver motionärerna.

Det statliga stödet till uppfinnare och innovatörer

finansieras via anslaget (F 1) till teknisk forskning och

utveckling. Stödet utgår i huvudsak från Program 3, Nya

produkter, men visst stöd lämnas också från Program 2, Ny

teknik. Enligt regleringsbrevet för innevarande budgetår har

inom ramen för dessa båda program minst 50 milj.kr. beräknats

för projekt hos enskilda uppfinnare och fåmansbolag. Riksdagen

(bet. 1990/91:NU35) ställde sig våren 1991 bakom förslag från

regeringen (prop. 1990/91:87) om ett förändrat

finansieringssystem för stöd till produktutveckling. Numera ges

stöd till förstudier och idéprojekt i form av bidrag, stöd till

inledande produktutveckling i form av villkorslån och stöd till

avslutande produktutveckling i form av garantier.

Från anslaget till teknisk forskning och utveckling

finansieras också statens stöd till Svenska

uppfinnareföreningen. Denna förening har till syfte att främja

uppfinnandets utveckling och nyttiggörande och att därvid stärka

uppfinnarnas situation inom näringsliv och samhälle samt att

stimulera förnyelse- och välståndsutvecklingen i Sverige. För

innevarande budgetår uppgår statens stöd till

Uppfinnareföreningen till 5,5 milj.kr. Av dessa medel avser 2,1

milj.kr. föreningens basverksamhet och 3,4 milj.kr. finansiering

av föreningens aktiviteter genom lokala rådgivare.

Med hänvisning till det ansträngda statsfinansiella läget

föreslås i budgetpropositionen besparingar om ca 70 milj.kr. på

anslaget till teknisk forskning och utveckling (se vidare under

avsnittet om anslaget, s. 24--27). Enligt uppgift avses

besparingarna fördela sig med ungefär hälften vardera på de två

programmen Ny teknik och Nya produkter. Regeringen anger i

propositionen att produktutvecklingsstödet bör koncentreras till

vissa prioriterade områden -- informationsteknik, bioteknik och

biomedicinsk teknik samt miljöteknik. Enligt vad utskottet har

erfarit innebär de föreslagna nedskärningarna att det

rådgivningsstöd till enskilda uppfinnare som NUTEK har

tillhandahållit helt kommer att upphöra. Vidare kommer

produktutvecklingsstödet att skäras ned för de uppfinnare som

inte bedriver aktiviteter inom de prioriterade områdena.

Regeringen aviserar att statens stöd till Svenska

uppfinnareföreningen kommer att utgå med 5,7 milj.kr. för nästa

budgetår. Detta är baserat på att föreningen skall kunna bedriva

sin verksamhet på oförändrad nivå.

I proposition 1991/92:51 om en ny småföretagspolitik och

proposition 1991/92:60 om skattepolitik för tillväxt uttalade

regeringen att det är av stor vikt att möjligheterna att

tillskapa nya skattestimulanser för teknik- och

innovationsföretag blir belysta och att ett arbete med denna

inriktning skulle påbörjas. Sveriges industriförbund har i

februari 1992 till regeringen (finansdepartementet) överlämnat

en rapport med förslag till införande av skattestimulanser med

syfte att riskkapitalförsörjningen för nya kunskaps- och

teknikintensiva företag skall underlättas. Innebörden av

förslaget redovisas mer ingående i det följande (s. 39). Inom

finansdepartementet bereds för närvarande frågor om

företagsbeskattningen, bl.a. mot bakgrund av förslag som har

lagts fram i betänkandet (SOU 1991:100) Neutral

företagsbeskattning av utredningen om beskattning av inkomster

hos enskilda näringsidkare och handelsbolag. En proposition

planeras till hösten 1992. I detta sammanhang kan enligt uppgift

frågan om skattestimulanser för teknik- och innovationsföretag

komma att övervägas.

Det statliga stödet till produktutveckling -- i första hand

genom fonden för industriellt utvecklingsarbete, Industrifonden

-- är föremål för en översyn. Efter beslut av regeringen

tillkallades nyligen i detta syfte en särskild utredare

(N 1992:03), docent Lars Vinell. I utredningsuppdraget (dir.

1992:34) ingår att överväga dels behovet av Industrifondens

verksamhet, dels med vilka resurser och i vilka former

verksamheten kan bedrivas i framtiden samt att se över det stöd

till produktutveckling i enskilda företag som nu handhas av

NUTEK och de regionala utvecklingsfonderna. Arbetet skall

redovisas senast den 15 augusti 1992.

Utskottet delar de bedömningar som görs i bl.a. motionerna

1991/92:N268 (c) och 1991/92:N246 (kds) om att det är ytterst

väsentligt för den industriella förnyelsen och för utvecklingen

att uppfinningar kommer fram och att de kan bli kommersiellt

exploaterade. Det är ofta nystartade eller små företag som

svarar för uppfinningar och innovationer. Den stora vikt

regeringen lägger vid att det skapas goda betingelser för

småföretagen överensstämmer helt med utskottets synsätt.

I enlighet med vad utskottet har anfört i det föregående om

näringspolitikens allmänna inriktning bör småföretagens

utveckling och nyföretagandet främjas främst genom generella

insatser. Detta bör också gälla för uppfinnare och innovatörer.

Den typ av generella insatser som är av särskilt intresse för

den här aktuella kategorin av företagare är olika åtgärder på

skatteområdet. Utskottet noterar med tillfredsställelse det

arbete som pågår på detta område inom regeringskansliet. Ett

annat område som har stor betydelse för omfattningen av

uppfinningar och innovationer är den politik som bedrivs på

forskningsområdet. Regeringen har aviserat en ny

forskningspolitisk proposition till våren 1993.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de fyra

här aktuella motionerna i berörda delar.

Tre särskilda regionala projekt är föremål för yrkanden i

fyra motioner.

I motion 1991/92:N229 (s) behandlas en försöksverksamhet med

rådgivning för produktutveckling till småföretagare och

innovatörer, vilken bedrivs inom tre s.k. idéverkstäder i

Gävleborgs län. Sedan mitten av 1980-talet lämnas råd om

produktutveckling till småföretagare och innovatörer inom ramen

för Gävleborgs Produktråd (GPR) och tre idéverkstäder i Alfta,

Söderhamn och Sandviken. Hittills har kommunerna ansvarat för

finansiering och drift av idéverkstäderna, medan

utvecklingsfonden i länet har samordnat och administrerat GPR.

Problemet för regionen är, anför motionärerna, att det

långsiktigt inte går att ekonomiskt klara verksamheten. Med

bidrag från NUTEK:s resurser för stöd till innovatörer och

småföretagare skulle det, enligt motionärerna, skapas möjlighet

att mer långsiktigt bygga upp en sådan organisation. Detta

skulle, föreslår de, kunna göras på försök i Gävleborgs län.

Den verksamhet som bedrivs av Gävleborgs Produktråd

finansieras av NUTEK, länsstyrelsen och utvecklingsfonden. Av

den årliga budgeten på ca 1,2 milj.kr. svarar NUTEK för ca 0,5

milj.kr. (via anslaget F1, programmet Nya produkter),

länsstyrelsen för ca 0,6 milj.kr. och utvecklingsfonden för

resterande 0,1 milj.kr. Därutöver bidrar utvecklingsfonden till

verksamheten genom egna arbetsinsatser. Enligt uppgift från

NUTEK avser verket inte att avbryta sitt engagemang i

produktrådens verksamhet; det finns produktråd i samtliga län.

Någon utökning av NUTEK:s medverkan är dock enligt verket inte

trolig med hänsyn bl.a. till de av regeringen föreslagna

besparingarna på det aktuella anslaget.

Enligt utskottets mening är den verksamhet som bedrivs i

Gävleborgs län inom ramen för de tre idéverkstäderna i Alfta,

Söderhamn och Sandviken ett exempel på hur rådgivning avseende

produktutveckling, särskilt riktad till innovatörer och andra

småföretagare, kan utformas på ett framgångsrikt sätt. Modellen

är unik för Gävleborgs län, men borde enligt utskottets

uppfattning kunna stå som förebild för hur motsvarande typ av

verksamhet skulle kunna byggas upp i andra delar av landet.

Det ligger inom NUTEK:s ansvarsområde att utan detaljstyrning

fatta beslut om stöd till olika verksamheter. Utskottet vill

dock framhålla det angelägna i att den aktuella verksamheten i

Gävleborgs län kan upprätthållas och vidareutvecklas. Även

utvecklingsfonden och länsstyrelsen bör -- inom ramen för sina

resurser -- uppmärksamma verksamheten. Något initiativ från

riksdagens sida anser utskottet dock inte erforderligt; motionen

avstyrks.

En s.k. tvärsektoriell samverkan i Västsverige är föremål

för yrkanden i motionerna 1991/92:N202 (s) och 1991/92:N275 (m).

I Trollhättan med omnejd startades i början av år 1991 ett

samverkansprojekt mellan staten och näringslivet --

Strategigruppen för industriell regional utveckling (SIRU).

Projektets syfte är att stärka betingelserna för industrins

utveckling i Västsverige. Ett annat exempel på tvärsektoriell

samverkan i Västsverige är "Miljöprojekt godstrafik" i Göteborg

med syfte att effektivisera godstransportsystemen för att minska

luftföroreningarna. I båda motionerna begärs att riksdagen skall

uttala sig för ett ökat statligt engagemang via NUTEK i de

aktuella samverkansprojekten. Projekten ses av motionärerna som

försöksmodeller som borde kunna stå som förebilder för liknande

projekt i andra delar av landet. I motion 1991/92:N202 (s)

preciseras begäran om statligt stöd till ett yrkande om att 30

milj.kr. skall avsättas till SIRU inom ramen för NUTEK:s

resurser.

NUTEK har från anslaget till teknisk forskning och utveckling,

programmet Nya produkter, anvisat 500000 kr. för en

förstudieprocess inom SIRU under perioden den 1 augusti 1991

till den 31 december 1991. En lägesrapport skall avlämnas senast

den 31 juli 1992 och en slutrapport senast den 30 juni 1993.

Enligt uppgift från NUTEK är det inte aktuellt med några

ytterligare medel till projektet.

Den typ av regionalt samverkansprojekt som tas upp i de två

här aktuella motionerna är, menar utskottet, exempel på

verksamheter som borde kunna få tillämpning även i andra delar

av landet utifrån de speciella förutsättningar som gäller i

olika regioner. Som tidigare nämnts är det NUTEK som

självständigt fattar beslut om stöd till olika verksamheter inom

ramen för befintliga resurser och gällande riktlinjer.

Enligt utskottets uppfattning saknas det anledning för

riksdagen att nu ta något initiativ beträffande

samverkansprojektet SIRU. De två aktuella motionerna avstyrks

därmed.

I Västernorrlands län bedrivs en form för tillämpad

industriell forskning genom samverkan mellan skogsindustrin

och högskolan i Sundsvall/Härnösand. I motion 1991/92:N216 (kds)

begärs att riksdagen skall göra ett uttalande om att denna

forskningsmodell borde ses som en förebild för andra delar av

landet. Vidare bör staten enligt motionärerna ta ett mer

långsiktigt ekonomiskt ansvar för verksamheten. Riksdagen borde

därför uttala att medel -- i storleksordningen 3 milj.kr. per år

under en treårig försöksperiod -- skall ställas till förfogande

för projektet inom ramen för den till våren 1993 planerade

forskningspolitiska propositionen.

Landshövdingen i Västernorrlands län Ingemar Öhrn har i

december 1991 i en skrivelse till näringsdepartementet tagit upp

den berörda forskningsinstitutionens finansiering. Departementet

har genom statssekreterare Birgit Erngren besvarat skrivelsen.

Hon har därvid framhållit att hon anser att det är bra med

efterfrågestyrd forskning och nya former för samspelet mellan

högskola och näringsliv. Eftersom statens medel är begränsade är

det viktigt att finna effektiva organisationsformer. Enligt

statssekreteraren bör det ställas krav på dem som efterfrågar

tillämpad forskning och utveckling så att de tar ett större

ekonomiskt ansvar. Beträffande statliga insatser via NUTEK

understryks i svaret från departementet att myndigheten

handlägger enskilda ärenden helt självständigt.

Utskottet finner inte någon anledning för riksdagen att agera

i den nu berörda frågan. Motion 1991/92:N216 (kds) avstyrks

sålunda.

Träteknik

I två motioner tas upp frågan om insatser för att öka

vidareförädlingen inom skogsindustrin.

Skogsbruket har hittills dominerats av kvantitetstänkande och

har i mindre utsträckning varit inriktat på frågor om kvalitet

och vidareförädling, sägs det i motion 1991/92:N223 (s). Där

krävs att staten nu skall ta initiativ till ett projekt i

inlandet som kan bli "banbrytande för en fortsatt utveckling

inom träförädlingen". Utvecklingsarbetet kan ske genom

samverkansprojekt mellan olika intressenter inom skogsbruk,

sågverk och befintlig träförädlingsindustri, anför motionärerna.

Från Vänsterpartiets sida anser vi, sägs det i motion

1991/92:N238 (v), att det fortfarande finns en mycket stor

utvecklingspotential för svensk träindustri om vidareförädlingen

drivs längre och om produktionen görs till ett sammanhängande

system från råvara till köpare av den färdiga träprodukten. Det

är olyckligt att det s.k. Träman 90-programmet avslutas under

innevarande budgetår, anför motionärerna vidare och föreslår att

10 milj.kr. skall tillskjutas till NUTEK för en fortsättning av

programmet. Regeringen bör vidta åtgärder för att stärka

utbildning, forskning och utveckling inom träteknikens område,

sägs det vidare i motionen. För kommande budgetår borde sålunda

3milj.kr. anvisas till NUTEK för att den trätekniska

forskningen inom programmet Ny teknik skall förstärkas.

Regeringen borde också återkomma till riksdagen med förslag om

medel för inrättande av ett antal nya professurer inom området

ny och förbättrad teknik med syfte att främja vidareförädling av

träråvaran; huvuddelen av dessa bör placeras vid högskolor i

skogsbygden, säger motionärerna avslutningsvis.

Våren 1991 avslog riksdagen motionsyrkanden (s; v) liknande de

här aktuella. Utskottet (bet. 1990/91:NU35 s. 45 f.) hänvisade

till att det på flera håll pågick arbete för att

vidareförädlingen inom skogsindustrin skall främjas.

Företrädarna för Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna

reserverade sig till förmån för motionsyrkandena.

Beträffande kraven på ökade insatser för forskning hänvisade

utskottet till en då pågående studie (särskild utredare:

professor Lennart Schotte) av forskningsbehoven inom svensk

trävarubaserad industri. I betänkandet (Ds 1991:62) Kunskap för

konkurrenskraft -- skogsindustrins kunskapsförsörjning har

utredaren lämnat förslag om ökade resurser till träteknisk

utbildning vid de tekniska högskolorna som syftar till att den

akademiskt utbildade kompetensen på området skall stärkas. De

branschgemensamma kollektiva forskningsinstituten,

Skogsindustrins tekniska forskningsinstitut och Institutet för

träteknisk forskning -- Trätek, anses böra få fortsätta sin

verksamhet i minst samma omfattning som för närvarande.

Betänkandet har nyligen remissbehandlats. Förslag på området

planeras ingå i den forskningspolitiska propositionen våren

1993.

Sedan början av 1970-talet har staten anvisat medel till ett

särskilt branschprogram för insatser inom den träbearbetande

industrin. Programmet administreras av NUTEK (tidigare: statens

industriverk -- SIND). I budgetpropositionen föreslås nu (s. 38)

att detta program, som ingår i anslaget Småföretagsutveckling (B

5), skall upphöra den 1 juli 1992 i stället för, som tidigare

har planerats, ett år senare. Utskottet behandlar detta anslag i

ett senare avsnitt (s. 50).

Syftet med Träman 90-programmet är att öka

vidareförädlingsgrad, produktivitet och lönsamhet i företag inom

såväl sågverks- som trävarumanufakturindustrin. Programmet har

bedrivits i samråd mellan NUTEK (tidigare SIND),

utvecklingsfonderna och länsstyrelserna i Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, Norrlandsfonden

samt företrädare för de berörda branscherna. Programmet

disponerar 8--9 milj.kr. för innevarande budgetår, varav NUTEK

svarar för 3 milj.kr. NUTEK har låtit göra en utvärdering av

programmet, i vilken bl.a. konstateras att de företagsinriktade

insatserna i huvudsak bedömts vara positiva. De kollektiva och

institutionsanknutna insatserna har inte omfattats av

utvärderingen. NUTEK planerar enligt uppgift för att programmet

i sin nuvarande form skall upphöra vid utgången av innevarande

budgetår. Eventuellt kan verksamheten komma att fortsätta

därefter, om länsstyrelserna tillhandahåller ytterligare medel

via regionalpolitiskt stöd.

Inom ramen för det tidigare nämnda branschprogrammet för

träindustrin har NUTEK låtit träkonsultföretaget Timwood AB göra

en analys av svenska sågade trävarors framtida konkurrenskraft

jämfört med träbaserade skivmaterial och andra material i västra

Tyskland och Storbritannien. I utredningsrapporten,

Träsubstitution -- drivkrafter, hot och möjligheter (NUTEK, R

1992:9), föreslås ett antal generella åtgärder som de svenska

trävaruproducenterna bör vidta för att på ett mer effektivt sätt

kunna möta konkurrensen från producenter av substituerande

material.

Utskottet behandlar i detta avsnitt det sakliga innehållet i

de två här aktuella motionerna. Kraven på ökade anslag tas upp i

det följande avsnittet om anslag till teknisk forskning och

utveckling.

Med hänvisning bl.a. till det utredningsarbete som professor

Lennart Schotte har genomfört anser utskottet att det inte finns

anledning för riksdagen att nu ta initiativ i de frågor som

aktualiseras i motionerna. De framlagda förslagen avseende den

trätekniska utbildningen kommer som tidigare nämnts att

behandlas i den forskningspolitiska propositionen våren 1993. De

aktuella motionerna avstyrks därmed i berörda delar.

Anslag till teknisk forskning och utveckling

Från anslaget Teknisk forskning och utveckling (F 1)

finansieras det stöd till den berörda forskningen och

utvecklingen som administreras av NUTEK. Verksamheten är som

redan nämnts indelad i tre programområden -- Ny kunskap, Ny

teknik och Nya produkter. Inom det förstnämnda programmet

initieras och lämnas stöd till industriellt motiverade

långsiktiga forskningsprogram och till projekt för

kunskapsutveckling. Programmet Ny teknik har till syfte att

främst stödja förberedande teknikutveckling och därtill kopplad

teknisk forskning. Programmet Nya produkter syftar till en

breddning av industribasen inom olika produkt- och teknikområden

genom att stimulera tillkomsten av nya teknikbaserade

affärsverksamheter.

För kommande budgetår föreslår regeringen ett anslag på 750,9

milj.kr. Förslaget grundar sig på att vissa besparingar måste

göras till följd av det ansträngda statsfinansiella läget.

I propositionen begärs också att riksdagen skall godkänna de

riktlinjer för stödet till teknisk forskning och utveckling som

regeringen anger. Sammanfattningsvis uttalas att teknisk

forskning och utveckling är av grundläggande betydelse för att

ökad produktivitet, förnyelse och tillväxt i industrin skall

uppnås. Samtidigt understryks vikten av att denna utveckling

leder mot miljövänliga produkter och processer. NUTEK utgör ett

viktigt industripolitiskt instrument i det medellånga och långa

tidsperspektivet, anförs det.

Regeringen anser att det är angeläget att industrin tar ett

ökat finansiellt ansvar för de insatser som sker i samverkan

mellan NUTEK och industrin. Goda förutsättningar att bidra till

ett ökat teknikbaserat företagande med hjälp av

produktutvecklingsstöd anses främst finnas inom

informationsteknikrelaterade projekt samt inom områdena för

bioteknik, biomedicinsk teknik och miljöteknik. Insatserna bör

därför ytterligare koncentreras till projekt för teknik- och

forskningsbaserat nyföretagande inom dessa områden, sägs det i

propositionen. Stöd till Eureka-projekt med deltagande av små

och medelstora företag borde också ges hög prioritet. Mindre

vikt borde i stället läggas på andra aktiviteter. Det stöd med

inriktning på arbetstagarinitierade projekt, som startades år

1977, bör framdeles integreras med övrigt

produktutvecklingsstöd, säger regeringen vidare.

De förändringar som föreslås för bl.a. programmet Nya

produkter medför enligt regeringen att en ny programstruktur bör

utformas inför budgetåret 1993/94.

Regeringen begär också riksdagens bemyndigande att låta staten

ikläda sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till

teknisk forskning och utvecklingsarbete m.m. för de fyra

budgetåren 1993/94--1996/97 om högst 375 milj.kr., 323 milj.kr.,

263 milj.kr. resp. 225 milj.kr.

Högre anslag till teknisk forskning och utveckling än vad

regeringen har föreslagit förordas i tre motioner.

I motion 1991/92:N240 (s) föreslås en förstärkning av anslaget

med inriktning på tekniskt nyföretagande. I praktiken minskar --

trots regeringens uttalanden om motsatsen -- de resurser som

avsätts till tekniskt nyföretagande, hävdar motionärerna. Det

kan inte vara riktigt, anser de, att -- såsom regeringen

föreslår -- i den nuvarande situationen med lågkonjunktur kräva

att företagen skall ta ett ökat ansvar för forskningen. Risken

är då att företagen i större utsträckning flyttar sina

forskningsresurser till andra länder med en generösare syn på

statens roll, heter det.

Anslaget till teknisk forskning och utveckling bör undantas

från besparingskrav -- även i ett ekonomiskt bekymmersamt läge

--, sägs det i motion 1991/92:N270 (v). Motivet för detta är

enligt motionärerna att teknisk forskning och utveckling, som

samtidigt är inriktad mot miljövänlig samt resurs- och

energisnål produktion, är nödvändig för förnyelsen av industrin.

I stället för den neddragning av anslaget som föreslås av

regeringen förordar motionärerna en höjning av anslaget med 150

milj.kr. till totalt 900 milj.kr.

I motion 1991/92:N238 (v) föreslås en uppräkning av anslaget

med 13 milj.kr. till totalt 763,9 milj.kr. Höjningen är avsedd

att finansiera motionärernas här tidigare behandlade förslag om

att Träman 90-programmet skall ges möjlighet att fortsätta och

att den trätekniska forskningen skall förstärkas.

Med anledning av ett nyligen fattat riksdagsbeslut behandlar

utskottet först en fråga om anvisning av medel till

forskningsrådsnämnden (FRN) via det aktuella anslaget till

teknisk forskning och utveckling. Därefter tar utskottet upp

regeringens förslag till riktlinjer för den tekniska forskningen

och utvecklingen och slutligen frågan om nivån på anslaget.

I proposition 1991/92:76 om vissa förändringar av

myndighetsstrukturen inom högskole- och studiestödsområdet

föreslog regeringen att FRN skulle avvecklas. Vidare aviserades

bl.a. att en organisationskommitté skulle tillsättas med uppgift

att se över den framtida användningen av medlen inom området för

informationsförsörjning.

På förslag av utbildningsutskottet (bet. 1991/92:UbU18) har

riksdagen (RD 1991/92:94) emellertid nyligen beslutat avvisa

regeringens förslag om att FRN skall läggas ned vid utgången av

innevarande budgetår. Enligt riksdagens beslut skall FRN

fortsätta med oförändrade uppgifter och i hittillsvarande

former. Vidare har regeringen anmodats att i den

forskningspolitiska propositionen våren 1993 redovisa en samlad

bedömning av forskningsrådsorganisationen. Beträffande anslaget

till FRN under utbildningsdepartementets huvudtitel har

riksdagen beslutat att det tills vidare skall föras upp med

samma belopp som för innevarande budgetår, eller med 79,3

milj.kr. Regeringen skall återkomma med förslag om förändrat

anslagsbelopp, med utgångspunkt från bl.a. sedvanlig pris- och

löneomräkning.

Till FRN har tidigare medel också anvisats över

näringsdepartementets huvudtitel, nämligen från det här aktuella

anslaget (F 1) till teknisk forskning och utveckling. Dessa

medel är avsedda för forskning inom området teknisk-vetenskaplig

informationsförsörjning. För innevarande budgetår har 2,44

milj.kr. anvisats. I budgetpropositionen anmäler

näringsministern, i anslutning till omnämnande av den tidigare

nämnda organisationskommittén, att 2,5 milj.kr. tillfälligt

omförts till anslaget (F 7) avseende europeiskt forsknings- och

utvecklingssamarbete.

Enligt näringsutskottets mening bör riksdagens beslut om att

FRN skall fortsätta sin verksamhet med oförändrade uppgifter och

i hittillsvarande former få till följd att FRN tilldelas

medel även för den informationsvetenskapliga forskningen. Tills

vidare bör FRN för detta syfte från anslaget till teknisk

forskning och utveckling få disponera ett oförändrat belopp

jämfört med innevarande budgetår. Utskottet föreslår därför en

ökning av anslaget med 2,44 milj.kr. På motsvarande sätt som

riksdagen har uttalat angående medel till FRN över

utbildningsdepartementets huvudtitel bör regeringen under hösten

1992 återkomma till riksdagen med överväganden om eventuellt

förändrat anslagsbelopp till den nu aktuella forskningen med

anledning av bl.a. pris- och löneomräkning.

Utskottet övergår så till frågan om riktlinjer för den

tekniska forskningen och utvecklingen och anslaget för detta

ändamål.

Utskottet anser, i likhet med regeringen, att den tekniska

forskningen och utvecklingen är av avgörande betydelse för

industrins förnyelse och utveckling. Det statsfinansiella läget

med ett växande budgetunderskott innebär dock att alla sektorer

måste ta ansvar för erforderliga besparingar.

Med krympande budgetramar är det angeläget att de satsningar

som görs koncentreras till sådana områden där utbytet kan

bedömas bli störst. I propositionen utpekas, som tidigare har

redovisats, vissa prioriterade områden:

informationsteknikrelaterade projekt, bioteknik och biomedicinsk

teknik samt miljöteknik. Det föreslås även att Eureka-projekt

med deltagande av små och medelstora företag skall ges hög

prioritet. Utskottet har inget att erinra mot dessa

prioriteringar.

Utskottet delar också regeringens uppfattning att industrin

bör kunna ta ett större ekonomiskt ansvar för de insatser som

sker i samverkan med NUTEK. Om industrin tar ett sådant ökat

ansvar kan det leda till en högre effektivitet och en

verklighetsanpassning av den tekniska forskningen och

utvecklingen.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i berörda

delar. Samtidigt avstyrks de tre här aktuella motionerna i

motsvarande delar.

Standardisering

För standardiseringsverksamheten tillämpas fr.o.m. budgetåret

1990/91 en ny finansieringsmodell (se prop. 1989/90:88, bet.

NU30). Modellen innebär att det statliga bidraget till denna

verksamhet lämnas dels i form av ett allmänt bidrag, som

motsvarar 50 % av vad övriga intressenter beräknas bidra med,

dels i form av ett målrelaterat bidrag, som skall användas till

standardiseringsprojekt som rör säkerhet, arbetsmiljö,

konsumentskydd och miljöskydd. För nästa budgetår har anslaget

till standardiseringskommissionen (SIS) beräknats till 43,4

milj.kr.

Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag;

anslaget tillstyrks.

I detta sammanhang behandlar utskottet två motionsyrkanden

rörande integrering av miljökriterier i standarder och

utbildning av konsumentrepresentanter i

standardiseringsfrågor.

Internationella standarder kan bli ett mycket viktigt

instrument i arbetet för att uppnå en bättre miljö, sägs det i

motion 1991/92:Jo612 (s). Det har hittills inte fått den

uppmärksamhet som det förtjänar. Regeringen bör ge

standardiseringskommissionen i uppdrag att arbeta fram ett

underlag för hur miljökriterier skall kunna integreras i

standarder, anför motionärerna.

Standardiseringskommissionen deltar på tre nivåer -- globalt,

inom det europeiska standardiseringsarbetet och nationellt -- i

arbeten med syfte att miljöhänsyn skall beaktas vid utarbetande

av standarder.

Inför FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro i juni 1992

tillsattes år 1990 en särskild arbetsgrupp för miljöfrågor inom

ramen för ISO (International standardization organization).

Arbetsgruppen, i vilken Sverige deltar aktivt via SIS

verkställande direktör Lars Wallin, har gjort en inventering som

skall ligga till grund för ett programarbete vid

miljökonferensen.

Inom den europeiska standardiseringsorganisationen Comité

Européen de Normalisation -- CEN -- har miljöfrågor behandlats

av en s.k. adhoc-grupp, i vilken Sverige deltar via företrädare

för SIS. Under våren 1992 skall en genomgång göras av

miljöintressenternas behov av europeiska standarder.

På det nationella planet finns inom den allmänna

standardiseringsgruppen (SIS-STG) en särskild arbetsgrupp för

miljöfrågor.

Generellt gäller beträffande SIS verksamhet att den styrs av

de olika intressentgrupperna. Statens insatser avser främst

områden där frågor som rör säkerhet kommer in.

Utskottet delar de synpunkter som framförs i motionen att

internationella standarder kan vara ett instrument i arbetet för

att främja en bättre miljö. Som framgår av den lämnade

redovisningen deltar Sverige aktivt via

standardiseringskommissionen i arbeten som syftar till att

miljöhänsyn skall beaktas vid utarbetande av standarder. Detta

sker globalt, inom det europeiska standardiseringsarbetet och på

det nationella planet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet den

aktuella motionen i berörd del.

Det finns ett behov av ökad utbildning av

konsumentrepresentanter inom standardiseringen, sägs det i

motion 1991/92:L712 (s). Där framhålls att för närvarande deltar

totalt 21 personer via konsumentverket i 83 olika kommittéer,

grupper, fullmäktigeförsamlingar och styrelser inom

standardiseringen. Detta är dock inte tillräckligt enligt

motionärerna. De menar att det vid SIS inrättade konsumentrådet

skulle kunna vara till hjälp om det avsattes medel för

utbildning av konsumentrepresentanter.

Riksdagen beslöt våren 1990 (prop. 1989/90:88, bet. NU30) om

inrättande av ett konsumentråd och ett arbetsmiljöråd inom

standardiseringskommissionen. Rådens syfte är att stärka

konsumenternas och arbetstagarnas deltagande i

standardiseringsverksamheten och att höja medvetenheten om

konsument- och arbetsmiljöfrågornas betydelse i det tekniska

standardiseringsarbetet.

Konsumentrådet tillsätts efter förslag från konsumentverket.

En representant från konsumentverket är ordförande för rådet.

Enligt uppgift pågår för närvarande en diskussion inom

konsumentrådet och styrelsen för SIS om utbildning av

konsumentrepresentanter i standardiseringen. Diskussionen rör

bl.a. frågan om finansiering av en sådan utbildning kan ske via

SIS målrelaterade bidrag. I sammanhanget kan noteras att medel

från arbetsmiljöfonden har använts för att finansiera fackliga

organisationers deltagande i standardiseringsarbetet.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att det inte finns

något behov av initiativ från riksdagen i denna fråga. Motion

1991/92:L712 (s) avstyrks sålunda i berörd del.

Forskning för ett avfallssnålt samhälle

Våren 1990 beslutades om ett -- mellan numera

näringsdepartementet och miljö- och naturresursdepartementet

gemensamt -- treårigt program för forskning för ett avfallssnålt

samhälle (prop. 1989/90:90, bet. NU40). Näringsdepartementets

del rör produktutveckling, medan miljö- och

naturresursdepartementets del gäller avfallshantering. I den

forskningspolitiska propositionen våren 1993 skall regeringen

pröva den fortsatta verksamheten. Den myndighet som hanterar

stödet skall byta namn från programrådet för forskning för ett

avfallssnålt samhälle till avfallsforskningsrådet.

För nästa budgetår föreslås ett anslag på 24,6 milj.kr.

avseende näringsdepartementets del av programmet. Utskottet har

inget att erinra mot regeringens förslag; anslaget tillstyrks.

I detta avsnitt behandlar utskottet också två motionsyrkanden

som rör miljöteknik.

Regeringen bör anmodas att utarbeta ett program om

miljöteknik, inkl. arbetsmiljöteknik, anförs det i motion

1991/92:N270 (v). Sverige har, sägs det, förlorat åtskilliga år

i utvecklingen av miljöanpassad teknik och miljöanpassade

system, men på en rad områden kan Sverige dock ha en möjlighet

att inta en ledande position. För att Sverige inte skall hamna

på efterkälken krävs, anser motionärerna, att staten tar

initiativ till nationella program med medverkan av stora och små

företag och av olika organ inom den offentliga sektorn.

I motion 1991/92:N256 (v) begärs att regeringen skall ta

initiativ till ett forskningsprojekt med syfte att

förutsättningarna för en omställning mot en ekologiskt uthållig

industriproduktion i Norrbotten skall klarläggas. Det går enligt

motionären inte att förlita sig på att marknaden utan styrning

klarar av att genomföra svåra och riskfyllda miljöprojekt, detta

även om dessa kan förväntas leda till en förnyelse av industrin

och göra Sverige världsledande inom området ekologiskt uthållig

teknik.

Riksdagen avslog våren 1991 en motion (v) liknande det

förstnämnda yrkandet. Utskottet (bet. 1990/91:NU35, s. 43 f.)

hänvisade till det arbete som utförs av programrådet för

forskning för ett avfallssnålt samhälle. Företrädaren för

Vänsterpartiet krävde i en reservation att regeringen skulle

anmodas att låta utarbeta ett program för främjande av sektorn

för miljöteknik.

Enligt förordningen (1990:961) med instruktion för

programrådet är syftet med programmet för forskning för ett

avsfallssnålt samhälle att utveckla teknik och styrmedel som

leder till miljöanpassade produkter och därmed minskad mängd och

farlighet beträffande avfall. Programrådet skall samverka med

vetenskapliga institutioner inom universitet och högskolor samt

med organisationer och statliga organ inom verksamhetsområdet

både inom och utom Sverige. Därvid skall programrådet se till

att forskningen får en inriktning som stämmer med de

miljöpolitiska målen, samordna forskningsinsatser så att ett

effektivt utnyttjande av dessa uppnås samt fördela medel till

forskning inom ramen för programmet.

Utskottet finner inte anledning att nu göra något annat

ställningstagande än vad som gjordes våren 1991. De aktuella

motionerna avstyrks således i berörda delar.

VT-delegationen

I propositionen (s. 104) meddelar regeringen sin avsikt att

lägga ned delegationen för verkstadsteknisk utveckling --

VT-delegationen. Regeringens näringspolitik bygger på generellt

verkande insatser, sägs det. I den under hösten 1991 framlagda

propositionen 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska

politiken aviserades inom näringsdepartementets område att det

treåriga programmet för verkstadsteknik skulle avvecklas ett år

tidigare än planerat, eller vid utgången av innevarande

budgetår.

VT-delegationen inrättades den 1 juli 1990 (prop. 1989/90:88,

bet. NU30). Syftet med det verkstadstekniska programmet har

varit att främja de små och medelstora företagens

konkurrensförmåga och produktivitet genom utnyttjande av ny

teknik samt nya material, produkter och produktionsprocesser.

Programmet har främst varit avsett för företag som arbetar som

underleverantörer.

Företagsstöd till vissa branscher likt det som VT-delegationen

förmedlar ökar inte dynamiken i näringslivet, sägs det i

propositionen. Den besparing som uppnås genom nedläggningen av

VT-delegationen kommer företagen till godo genom

skattesänkningar. Det är enligt regeringen framför allt de

generella ekonomiska åtgärderna som skall skapa ett bra klimat

för företagare i Sverige. Redan beslutade projekt inom

VT-delegationens ram borde dock få slutföras. I den mån de pågår

längre än till den 1 juli 1992 bör slutförandet ske inom ramen

för NUTEK, anser regeringen.

Det arbete som har bedrivits inom VT-delegationen bör få

fullföljas, anförs det i fyra motioner.

VT-delegationen har framgångsrikt bidragit till att ett stort

antal företag snabbt har kunnat utveckla sig på det tekniska

området, anförs det i motion 1991/92:N240 (s). De har därmed

givits möjlighet till omstrukturering och anpassning med

utgångspunkt från marknadens och kundernas krav. Statliga

aktiviteter som riktar sig till underleverantörer -- bl.a. inom

VT-delegationens ram -- måste enligt motionärerna fullföljas på

ett ansvarsfullt sätt.

Om inte det verkstadstekniska programmet slutförs kommer ett

antal företag att bli utan draghjälp till investeringar för

förbättrad teknik, sägs det i motion 1991/92:N234 (s). I dagens

ekonomiska läge behövs enligt motionärerna statligt stöd för att

de svenska underleverantörernas position och tekniska kompetens

skall kunna förstärkas. VT-delegationen borde därför få slutföra

sitt uppdrag.

Att lägga ned VT-delegationen stämmer dåligt överens med

regeringens uttalanden i andra sammanhang om stöd till små och

medelstora företag, anförs det i motion 1991/92:N265 (s).

Visserligen når stödet endast ett begränsat antal företag, men

dessa får enligt motionärerna god hjälp att stärka sin position

och tekniska kompetens. Att avveckla delegationen innebär att

ett antal företag blir utan stöd för investering i förbättrad

teknik.

Regeringens förslag att avbryta VT-delegationens arbete efter

två år innebär, enligt vad som sägs i motion 1991/92:N270 (v),

att frukten av redan satsade medel riskeras. Motionärerna anser

att VT-delegationen skall få fullfölja sitt arbete och föreslår

att 50 milj.kr. skall anvisas för nästa budgetår.

I tre av de här aktuella motionerna, 1991/92:N240 (s),

1991/92:N234 (s) och 1991/92:N270 (v), tas även upp frågan om

det stöd till underleverantörer som har tillhandahållits av

NUTEK via anslaget Småföretagsutveckling (B 5). Denna fråga

behandlar utskottet i ett senare avsnitt (s. 46f.).

Näringspolitiken bör -- som tidigare angivits -- föras med

generella medel. Detta innebär bl.a. att den typ av selektiva

insatser som VT-delegationen utgör exempel på bör avskaffas. Med

det anförda avstyrker utskottet samtliga här aktuella motioner i

berörda delar.

Övriga anslag till teknisk utveckling m.m.

De återstående anslagspunkter under rubriken Teknisk

utveckling m.m. som behandlas i detta betänkande har inte

föranlett några motionsyrkanden. Efter att ha redogjort för

regeringens förslag tar utskottet ställning till dessa i ett

sammanhang.

Riksdagen beslöt våren 1990 (prop. 1989/90:90, bet. NU40) om

ett för styrelsen för teknisk utveckling (numera NUTEK) och

naturvetenskapliga forskningsrådet gemensamt treårigt program

för forskning inom det materialtekniska och

materialvetenskapliga området. Regeringen föreslår att 36,2

milj.kr. skall anvisas till programmet och meddelar att en

prövning av programmet kommer att göras i den

forskningspolitiska propositionen.

För bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga

attachéverksamhet föreslår regeringen ett anslag på 35,6

milj.kr., varvid det anges att verksamheten skall bedrivas inom

den ram som angavs i den näringspolitiska propositionen våren

1990 (prop. 1989/90:88 s. 128) och med beaktande av den delvis

nya inriktning som redovisades i proposition 1991/92:51 om en ny

småföretagspolitik (s.40).

Teknikvetenskapliga forskningsrådet (TFR), som inrättades

den 1 juli 1990 (prop. 1989/90:90, bet. NU40), har till uppgift

att främja och stödja vetenskapligt betydelsefull grundforskning

inom det tekniska området, att verka för att information om

forskning och forskningsresultat sprids samt att samverka med

andra myndigheter och organ inom forskningens område. I enlighet

med av riksdagen fastlagda riktlinjer beräknar regeringen

anslaget till 185 milj.kr. för nästa budgetår.

De nu gällande riktlinjerna för den svenska rymdverksamheten

fastlades våren 1990 (prop. 1989/90:90, bet. NU40). Därvid

angavs också en treårsram för rymdverksamheten. Tyngdpunkten i

det svenska rymdprogrammet har lagts på europeiskt samarbete.

Regeringen föreslår under anslagspunkten Europeiskt

rymdsamarbete m.m. att riksdagen skall bemyndiga regeringen

att under budgetåret 1992/93 ikläda staten nya förpliktelser på

högst 368milj.kr. och att riksdagen skall anvisa ett anslag på

447,4milj.kr. För den nationella rymdverksamheten

föreslås ett anslag på 58,3 milj.kr. för nästa budgetår och att

regeringen skall bemyndigas att ikläda staten nya förpliktelser

på högst 150 milj.kr.

För att säkerställa en önskvärd omfattning och inriktning av

det svenska deltagandet i EG:s ramprogram för forskning och

utveckling föreslår regeringen en ökning av anslaget till

Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete till 211

milj.kr. för nästa budgetår. Detta sker bl.a. genom omföringar

från andra anslag för forskning och utveckling inom

näringsdepartementets område. Om Sverige till fullo skall kunna

utnyttja de möjligheter som EES-avtalet erbjuder bör svenska

företag och institutioner ges tillfälle att delta i de

industristrategiska programmen från början, sägs det i

propositionen. Hela ökningen av anslaget skall utgöra stöd till

projekt inom de nya industriella programmen. Det aviseras att

den forskningspolitiska propositionen kommer att innehålla

förslag om hur svensk medverkan i EG:s ramprogram för forskning

och utveckling skall finansieras under treårsperioden

1993/94--1995/96.

För verksamheten vid statens provningsanstalt föreslår

regeringen för nästa budgetår ett formellt anslag på 1000 kr.

för uppdragsverksamheten och ett anslag på 51,7 milj.kr. för

myndighetsverksamheten. Regeringen beslöt i februari 1992 att en

särskild utredare (N 1992:02), f.d. statssekreteraren Lars

Ljung, skulle tillkallas med uppgift (dir. 1992:7) att utreda

möjligheterna och formerna för en begränsning av statens

engagemang inom området för provnings- och mätteknik samt

anslutande verksamheter inom statens provningsanstalt och

statens maskinprovningar. Uppdraget skall redovisas senast den

15 augusti 1992. Därefter planeras enligt uppgift -- efter

sedvanlig remissbehandling -- förslag kunna läggas fram i

budgetpropositionen år 1993. Mot denna bakgrund föreslås inte nu

någon ny treårsram för provningsanstaltens verksamhet.

Styrelsen för teknisk ackreditering bör, enligt

regeringens förslag, under den kommande treårsperioden

1992/93--1994/95 inrikta sig på följande:

Myndighetsverksamhet

att verka för att kontrollordningar utformas så

kostnadseffektivt som möjligt utan att eftersträvade

säkerhetsnivåer efterges samtidigt som de krav som

Europaintegrationen ställer tillgodoses,

att bereda ärenden om s.k. anmälda organ,

Mätteknisk verksamhet

att främja och utveckla en effektiv mätplatsorganisation,

Ackrediteringsverksamhet

att fortsätta utvecklingen och uppbyggnaden av

ackrediteringsverksamheten, med beaktande av de krav som

Europaintegrationen och en ändrad inriktning av nationella

kontrollordningar innebär.

Regeringen begär riksdagens godkännande av de angivna

riktlinjerna.

I propositionen aviseras att ett förslag om ändrad

lagstiftning om teknisk provning och kontroll kommer att

föreläggas riksdagen under våren 1992, mot bakgrund av förslag i

en promemoria från näringsdepartementet (Ds 1991:86). I

proposition 1991/92:125 med förslag om tilläggsbudget II till

statsbudgeten för budgetåret 1991/92 har regeringen lagt fram

ett förslag, varigenom, om det antas, det blir möjligt att utse

även annat organ än statlig myndighet till riksmätplats. Detta

förslag kommer utskottet att behandla i betänkandet

1991/92:NU29. Med hänvisning till detta förslag och mot bakgrund

av att det är oklart i vilken takt som Europaintegrationen

kommer att genomföras i föreslår regeringen i

budgetpropositionen inte någon ny treårig budgetram för

styrelsen. För nästa budgetår föreslås ett anslag på 11,9

milj.kr. för myndighetsverksamheten, ett formellt anslag på

1000 kr. för uppdragsverksamheten och ett anslag på 8,8

milj.kr. för bidrag till riksmätplatsverksamheten.

För anslaget Bidrag till vissa internationella

organisationer föreslår regeringen 4,1 milj.kr. Anslaget

Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), som utgör

statens bidrag till IVA:s grundläggande verksamhet, har

beräknats till 7milj.kr. För anslaget Avgifter till vissa

internationella FoU-organisationer, från vilket Sveriges andel

av sekretariatskostnaderna för de europeiska

forskningssamarbetena Eureka och Cost täcks, föreslås 0,5

milj.kr.

Utskottet tillstyrker alla de förslag av regeringen som har

redovisats i detta avsnitt.

Småföretagsutveckling

Riskkapitalförsörjning

Bakgrund

Utskottet redogör här för de beslut som riksdagen har fattat

under senare år beträffande de regionala utvecklingsfondernas

finansieringsverksamhet och den riskkapitalförsörjning till små

och medelstora företag som tillhandahålls av de regionala

riskkapitalbolagen, Norrlandsfonden, Småföretagsfonden,

Företagskapital AB och Industrifonden.

I proposition 1991/92:51 om en ny småföretagspolitik

(småföretagspropositionen), som avlämnades hösten 1991, uttalade

regeringen att tillgången på riskkapital för små och medelstora

företag behöver öka väsentligt och att en effektiv

riskkapitalmarknad för småföretag bör byggas upp successivt utan

statlig inblandning genom generellt inriktade åtgärder. Det

angavs vara av stor vikt att få närmare belyst möjligheterna

att tillskapa nya skattestimulanser för teknik- och

innovationsföretag. I propositionen begärdes riksdagens

godkännande av ändrade riktlinjer för de regionala

utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens

finansieringsverksamhet och för ägandet av de regionala

riskkapitalbolagen.

De regionala utvecklingsfonderna bildades år 1978 genom

ombildning av företagarföreningar i länen med staten resp.

landsting -- och i förekommande fall kommuner -- som stiftare

och huvudmän (prop. 1977/78:40, bet. NU34). Utvecklingsfonderna

är stiftelser och det finns en fond i varje län. Styrelserna

utses av landstingen.

Verksamheten regleras genom avtal mellan staten, landstingen

och berörda kommuner. Statens huvudmannaskap utövas av NUTEK.

Nuvarande avtal omfattar fyraårsperioden 1991--1994. Därefter

förlängs avtalen i perioder om sex år, såvida inte uppsägning

sker av någondera parten. Uppsägning skall göras senast ett år

innan ny avtalsperiod inleds.

Utvecklingsfonderna bedriver finansieringsverksamhet enligt

föreskrifter i förordningen (1987:894) om statlig finansiering

genom regional utvecklingsfond. De kan lämna lån, garantier och

s.k. utvecklingskapital. För samtliga finansieringsformer gäller

att risknivån skall vara så hög att banker och andra privata

kreditinstitut inte är beredda att medverka i finansieringen.

Fonderna skall i första hand lämna stöd till företag som har

högst 200 anställda. Lånefonderna skall hållas skilda från

utvecklingsfondernas övriga medel och förvaltas så att

avkastning, långsiktighet och riskspridning tillgodoses. Enligt

uttalanden från statsmakterna (prop. 1986/87:74, bet. NU30)

innebär detta att varje utvecklingsfond långsiktigt skall bevara

sitt kapital.

Utvecklingsfondernas samlade kapital för finansieringsändamål

uppgick den 1 januari 1992 till ca 2,6miljarder kronor.

Utvecklingsfonderna har -- i enlighet med av riksdagen fastlagda

riktlinjer (prop. 1989/90:88, bet. NU30) -- förbundit sig att

under en femårsperiod med början år 1991 betala in sammanlagt

1miljard kronor till staten, med en jämn fördelning över

femårsperioden. Utvecklingsfonderna har vidare förbundit sig att

under en sjuårsperiod med början år 1991 betala 600 milj.kr.

till de sex regionala riskkapitalbolagen (se vidare i det

följande).

Riksdagen ställde sig hösten 1991 bakom regeringens förslag

till ändrade riktlinjer för utvecklingsfondernas

finansieringsverksamhet (prop. 1991/92:51, bet. NU14). Detta

innebär att de medel som utvecklingsfonderna skulle ha placerat

i de regionala riskkapitalbolagen -- dvs. 600 milj.kr. -- på

sikt skall dras in till statskassan. Regeringen aviserade i

småföretagspropositionen sin avsikt att ta upp överläggningar

med utvecklingsfonderna samt med landstingen och berörda

kommuner i denna fråga. Vid utskottsbehandlingen anfördes i en

reservation (s) att ytterligare indragningar från

utvecklingsfonderna inte borde göras innan regeringen hade

lämnat konkreta förslag till alternativa lösningar.

Överläggningar pågår enligt uppgift mellan

näringsdepartementet och utvecklingsfonderna om inbetalning till

staten av de medel (600 milj.kr.), som utvecklingsfonderna

enligt tidigare förbindelser skulle ha placerat i de regionala

riskkapitalbolagen. Flertalet utvecklingsfonder har, enligt vad

utskottet erfarit, nu förbundit sig att under en femårsperiod

med början år 1993 i stället betala in dessa medel till staten.

Överläggningarna fortsätter med resterande utvecklingsfonder.

Norrlandsfonden är en stiftelse som bildades av staten år

1961 (prop. 1961:77, bet. SU89). Fonden har till uppgift att

främja främst små och medelstora företags utveckling i de fyra

nordligaste länen. Särskild uppmärksamhet skall ägnas

Norrbottens län och inlandskommunerna. Även projekt som berör

angränsande län kan erhålla stöd, förutsatt att en väsentlig

anknytning till fondens verksamhetsområde föreligger.

Verksamheten regleras av stadgar som fastställs av regeringen.

Regeringen utser ordförande och fyra ledamöter i styrelsen.

Resterande fyra ledamöter utses av landstingen i de fyra berörda

länen.

Norrlandsfonden skall ta initiativ till och stödja

industriellt utvecklingsarbete, utredningar, inventeringar och

forskning av betydelse för näringslivet inom fondens

verksamhetsområde. Vidare kan fonden stödja industriell

etablering och utbyggnad. Fonden kan delta i finansiering genom

bidrag, garantier, skuldebrev och medelstillskott med

återbetalning i form av royalty.

Norrlandsfonden har byggts upp med medelstillskott först från

vinstmedel från Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB), därefter

direkt över statsbudgeten. Sedan år 1985 har inga nya

medelstillskott skett. Norrlandsfonden har en balansomslutning

på ca 500 milj.kr. Fonden har förbundit sig att placera 200

milj.kr. av sina medel i det nordligast placerade

riskkapitalbolaget (prop. 1989/90:88, bet. NU30; se vidare i det

följande).

Riksdagen anslöt sig hösten 1991 till regeringens förslag om

ändrade riktlinjer för Norrlandsfondens finansieringsverksamhet

(prop. 1991/92:51, bet. NU14). De medel som Norrlandsfonden

skulle ha placerat i det nyssnämnda riskkapitalbolaget kommer

därigenom i stället att inbetalas till staten. Det aviserades i

småföretagspropositionen att regeringen skulle ta upp

överläggningar med Norrlandsfonden i denna fråga. Företrädarna

för Socialdemokraterna i utskottet motsatte sig i en reservation

indragningen av medel och hänvisade till den viktiga

regionalpolitiska roll som fonden spelar för de fyra nordligaste

länen.

Enligt uppgift pågår för närvarande överläggningar mellan

näringsdepartementet och Norrlandsfonden angående inbetalning av

medlen.

Småföretagsfonden är en stiftelse som inrättades år 1984

(1983/84:135, bet. NU42). Därvid överfördes 100 milj.kr. som

stiftelsekapital till fonden från allmänna pensionsfonden. År

1987 (prop. 1986/87:74, bet. NU30) tillfördes fonden ytterligare

100 milj.kr. Våren 1990 beslöt riksdagen (prop. 1989/90:88, bet.

NU30) att Småföretagsfonden under en femårsperiod med början år

1990 skulle tillföras ytterligare 1miljard kronor --

200milj.kr. per år. En förutsättning för resurstillskottet

skulle vara att huvuddelen placerades i de regionala

riskkapitalbolagen.

Småföretagsfonden har till uppgift att bistå små och

medelstora företag med riskkapital. Fonden arbetar huvudsakligen

med investment- och utvecklingsbolag, som i sin tur är inriktade

på att göra placeringar av riskkapital i företag inom

småföretagssektorn. Regeringen fastställer stadgarna.

Riksdagen instämde hösten 1991 i regeringens uppfattning att

Småföretagsfonden tills vidare skall finnas kvar; senare bör den

dock avvecklas (prop. 1991/92:51, bet. NU14). Vidare angavs att

Småföretagsfondens medel tills vidare borde förvaltas av

Företagskapital AB (se vidare i det följande) och att

förvaltningsuppdraget även borde innefatta fondens äganderätt i

de regionala riskkapitalbolagen. Vid utskottsbehandlingen

krävdes i en reservation (s) att Småföretagsfonden skulle få

finnas kvar. Reservanterna ansåg det vara naturligt att fondens

resurser, som alltså har byggts upp med medel från den allmänna

pensionsfonden, används för att utveckla den nya företagsamhet

som behövs för uppnående av en tillfredsställande ekonomisk

tillväxt, vilken i sin tur är en förutsättning för

pensionssystemets funktion.

Riksdagen fattade våren 1990, på grundval av förslag i

proposition 1989/90:88, beslut om bildande av fem till sex

regionala riskkapitalbolag (bet. 1989/90:NU30). En första

förutsättning var att en bred kapitalbas skulle skapas, genom

att de regionala utvecklingsfonderna skulle bistå med

600milj.kr., Småföretagsfonden med 1miljard kronor och

Norrlandsfonden med 200milj.kr. En strävan skulle vara att

även privata och andra intressenter deltog med kapital. En

andra förutsättning var att riskkapitalbolagen skulle göra sina

satsningar i huvudsak i form av minoritetsposter i nya eller

andra små företag under utveckling, varvid de teknikbaserade

företagens särskilda behov skulle beaktas. En tredje

förutsättning var att bolagens styrelser skulle vara relativt

små och till övervägande del bestå av personer som är aktiva

inom näringslivet. Avkastningskraven avsågs bli anpassade till

verksamhetens långsiktiga karaktär.

Under år 1991 bildades sex regionala riskkapitalbolag med

följande regionala indelning:

Stockholms län,

Bergslagen (Uppsala, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och

Gävleborgs län),

Västsverige (Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,

Älvsborgs och Värmlands län),

Sydsverige (Kronobergs, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus

län),

Östsverige (Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Gotlands

och Kalmar län),

Nordsverige (Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län).

Utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden har, som tidigare

nämnts, skriftligt förbundit sig att under en sjuårsperiod med

början år 1991 placera 600milj.kr. resp. 200milj.kr. i

riskkapitalbolagen. Utvecklingsfonderna, Norrlandsfonden och

Småföretagsfonden hade i september 1991 enligt konsortialavtal

dem emellan till bolagen betalat ut sammanlagt 150milj.kr.

Regeringen framlade hösten 1991 i småföretagspropositionen

förslag om ändrade riktlinjer för ägandet av riskkapitalbolagen,

vilka riksdagen ställde sig bakom (bet. 1991/92:NU14). Beslutet

innebär, som tidigare redovisats, att utvecklingsfondernas och

Norrlandsfondens ägarandelar så snart som möjligt skall

avyttras till andra intressenter. Småföretagsfondens ägarandel

skall förvaltas av Företagskapital AB. Utan hinder av att

riskkapitalbolagens ägarförhållanden avsågs bli ändrade angavs

bolagen böra kunna drivas vidare enligt dittillsvarande

riktlinjer. Bolagen kan arbeta såväl med rent ägande, i form av

minoritetsandelar, som med vinstandelslån, konvertibla

skuldebrev, villkorslån etc. Regeringen aviserade i

småföretagspropositionen att den avsåg att senare återkomma till

riksdagen om statens engagemang i riskkapitalbolagen m.m.

Företrädarna för Socialdemokraterna i utskottet avvisade i en

reservation förslaget om ändrade ägarförhållanden för

riskkapitalbolagen. Med den ägarstruktur som bolagen enligt

riksdagsbeslutet våren 1990 var tänkta att få ansågs de ha en

viktig funktion att fylla genom att ge möjlighet till en

sammanknytning av privata och offentliga intressenter.

De sex riskkapitalbolagen disponerade i mars 1992 ett kapital

på 125milj.kr. per bolag.

Företagskapital AB bildades som ett kreditbolag i enlighet

med ett avtal år 1972 mellan staten och affärsbankerna (prop.

1972:101, bet. NU44). Aktiekapitalet uppgår till 20 milj.kr. och

reservfonden till 4 milj.kr. Statens andel av aktiekapitalet

utgör 55 procent. Staten och bankerna utser vardera halva

styrelsen; ordföranden utses av regeringen.

Bolagets uppgift är att medverka vid finansieringen av

verksamheten hos små och medelstora företag genom förvärv av

minoritetsposter av aktier eller liknande rättigheter. Bolaget

kan också lämna krediter och ställa garantier. Bolaget ingår

bland de företag i vilka statens aktier får säljas enligt

riksdagens bemyndigande till regeringen hösten 1991 (prop.

1991/92:69, bet. NU10).

I småföretagspropositionen aviserade regeringen sin avsikt att

ta upp överläggningar med Företagskapital AB i frågan om

förvaltning av Småföretagsfondens medel. Efter överläggningar

har avtal ingåtts i januari 1992 mellan staten och

Företagskapital AB om förvaltning av stiftelsen

Småföretagsfonden.

Beträffande de regionala riskkapitalbolagen sägs i avtalet att

Företagskapital AB skall fullgöra stiftelsens funktion som

ägare av de sex riskkapitalbolagen, varvid Företagskapital AB

skall:

utforma riktlinjer för verksamheten,

tillse att bolagens styrelser får en lämplig sammansättning,

tillse att bolagsordningen för resp. bolag står i

överensstämmelse med avtalet samt med de riktlinjer för bolagens

verksamhet som statsmakterna har beslutat om,

vid behov bistå riskkapitalbolagen med löpande rådgivning.

Företagskapital AB har i februari 1992 med Småföretagsfondens

medel tillfört riskkapitalbolagen 25milj.kr. per bolag.

Ytterligare 100 milj.kr. har i mars 1992 tillförts resp. bolag.

Senare kan ytterligare sammanlagt högst 150milj.kr. komma att

tillföras bolagen från fondens likvida medel. I avtalet sägs

också att Företagskapital AB aktivt skall verka för att

riskkapitalbolagen tillförs nya privata ägare.

Fonden för industriellt utvecklingsarbete, Industrifonden,

är en stiftelse som inrättades år 1979 (prop. 1978/79:123, bet.

NU59). Staten har sedan starten tillfört fonden sammanlagt

795milj.kr. Regeringen fastställer stadgar och utser styrelse.

Industrifondens mål är att bidra till långsiktigt ökande

lönsamhet och tillväxt i svensk industri. Fondens uppgift är att

åstadkomma detta genom riskdelning i lovande men riskfyllda

industriella utvecklingsprojekt, som inte kan finansieras på

annat sätt. Riskdelningen sker i form av delfinansiering av

projekt eller genom projektgaranti (projektförsäkring). Fondens

finansieringsformer är villkorslån och kapital mot royalty.

Följande fem projektkategorier prioriteras i fondens verksamhet:

projekt i andra företag än de största, projekt med särskilt

avancerat teknikinnehåll, projekt i underleverantörsbranschen,

projekt inom det europeiska samarbetsprogrammet Eureka och

projekt av teknikupphandlingskaraktär.

Riksdagen beslöt våren 1991 om ändrade riktlinjer för

Industrifondens verksamhet och minskning av kapitalet (prop.

1990/91:87, bet. NU35). Beslutet innebar att 350milj.kr.

skulle återföras från fonden till staten under budgetåren

1991/92--1994/95 med följande fördelning på resp. budgetår:

100milj.kr., 90milj.kr., 80milj.kr. resp. 80milj.kr.

Fonden förutsattes efterkomma riksdagens ställningstagande,

trots dess ställning som självständig stiftelse. Därvid

erinrades om att en motsvarande indragning av stiftelsekapitalet

gjordes år 1987.

Enligt uppgift pågår för närvarande överläggningar mellan

näringsdepartementet och Industrifonden om inbetalningen av

medel. Värdet av fondens nuvarande kapital uppgår till 1,3

miljarder kronor.

Regeringen har, som tidigare nämnts, nyligen beslutat att en

särskild utredare skall tillkallas med uppdrag att göra en

översyn av det statliga stödet till produktutveckling genom i

första hand Industrifonden. Utredningsarbetet skall redovisas

senast den 15 augusti 1992.

I småföretagspropositionen aviserades att regeringen skulle

återkomma med förslag om småföretagens riskkapitalförsörjning,

t.ex. i form av villkorslån av liknande slag som finns i

Tyskland (Eigenkapitalhilfe-programm -- EKH-lån). I en

departementspromemoria från näringsdepartementet (Ds 1992:20),

som presenterades i mars 1992, lämnas förslag till införande av

nyföretagarlån som tar sin utgångspunkt i de tyska EKH-lånen.

Enligt förslaget skall nyföretagarlån beviljas företag som

inte kan lösa sin finansiering på traditionellt sätt. Två typer

av lån föreslås; det ena skall lämnas till privatpersoner och

det andra, som är ett s.k. förlagslån, till det nybildade

bolaget. Lånet, som föreslås få en löptid på 15 år, skall vara

amorteringsfritt i fem år och räntefritt i två år, varefter

räntan successivt stiger till marknadsränta år sex.

Nyföretagaren anses själv böra kunna stå för minst 10% av

finansieringsbehovet, och nyföretagarlånet skall som mest utgöra

30% av behovet. De resterande 60 procenten skall tillgodoses i

form av normala bankkrediter. Nyföretagarlånet skall som mest

kunna uppgå till 1milj.kr., men får inte understiga 100000

kr. Utvecklingsfonderna föreslås finansiera lånen, vilket

innebär att fondernas kvarvarande finansieringsresurser kommer

att riktas mot nyetableringar. Med ett antagande om en

genomsnittlig storlek på nyföretagarlånet på 200000 kr.

beräknas ca 850 nyföretagarlån kunna beviljas per år.

Förslaget om nyföretagarlån remissbehandlas för närvarande;

remisstiden utgår i början av maj 1992. Enligt uppgift kan en

proposition komma att läggas fram under hösten 1992, eventuellt

i samband med en planerad proposition på företagsbeskattningens

område.

I februari 1992 överlämnade Sveriges industriförbund till

regeringen (finansdepartementet) en rapport med förslag om

projektkapitalfonder. I rapporten föreslås skattestimulanser för

att nya kunskaps- och teknikintensiva företags

riskkapitalförsörjning skall främjas. Förslaget har följande

beståndsdelar:

Den föreslagna skattestimulansen knyts till placeringar i

särskilda projektkapitalfonder. Fonderna initieras och förvaltas

av speciella projektkapitalbolag.

Skattestimulansen utformas så att en placerare medges en

skattereduktion redan vid investeringstidpunkten.

Avdragseffekten för fysiska personer bör motsvara 25 % av

anskaffningskostnaden för andelen.

Skatteavdrag skall förutom av privatpersoner kunna göras av

företag, försäkringsbolag, banker och värdepappersfonder.

Vissa regler för fondernas placeringar fastställs i lag.

En revisionskommitté tillsätts för varje fond.

Regeringen planerar, som tidigare har nämnts, att hösten 1992

lägga fram en proposition på företagsbeskattningens område mot

bakgrund av bl.a. förslag i betänkandet (SOU 1991:100) Neutral

företagsbeskattning. I detta sammanhang kan enligt uppgift

Industriförbundets förslag komma att övervägas.

Motionerna

Småföretagens riskkapitalförsörjning tas upp i tio motioner. I

några motioner begärs att riksdagen skall ändra eller modifiera

tidigare fattade beslut avseende indragning av medel från de

regionala utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden. Vidare

framläggs förslag om inrättande av en utvecklings- och

investeringsbank och förslag om inrättande av kapitalfonder

eller kapitalbolag särskilt inriktade på finansiering av

produktutveckling. Dessutom berörs effekten på

riskkapitalmarknaden av försäljning av statliga företag.

Indragningen av finansieringsmedel från utvecklingsfonderna

och Norrlandsfonden bör anstå till dess att det verkligen kan

konstateras att det har byggts upp ett alternativ, anförs det i

motion 1991/92:N240 (s). Nu slår kreditåtstramningen i bankerna

ut många företag. Det blir därmed småföretagen som får betala

för kreditförlusterna under 1980-talet, säger motionärerna.

Utvecklingsfondernas finansiella verksamhet har under hela

1980-talet utgjort ett väsentligt stöd till etablering och

utveckling av främst industriella företag, heter det i motion

1991/92:N264 (s). De indragningar från utvecklingsfonderna på

totalt 1600milj.kr. som riksdagen beslutade om våren 1991

har fördelats på alla fonder oavsett kapitaltillgång, påpekas

det. Detta innebär att de utvecklingsfonder som har placerat

nära nog allt sitt kapital i företag har förlorat hela sin

utlåningskapacitet. Det är enligt motionärerna nödvändigt att se

över och stärka utvecklingsfondernas roll som finansiella organ

och samtidigt pröva på vilket sätt de utvecklingsfonder som har

drabbats hårdast av likviditetsindragningarna kan kompenseras.

Även i motion 1991/92:N233 (c) tas upp frågan om kompensation

till de utvecklingsfonder som har förlorat huvuddelen av sin

utlåningsverksamhet. Det måste i Sverige, liksom i andra

industrinationer, finnas ett statligt stöd för att stimulera

etablering och utveckling av tillväxtföretag, anser motionären.

I detta sammanhang har utvecklingsfonderna spelat en central

roll. Det är enligt motionären nödvändigt att

utvecklingsfonderna, vid sidan av sin rådgivande verksamhet,

också fortsättningsvis kan bistå företagen med finansiellt stöd.

De fonder som, i likhet med fonden i Uppsala län, har placerat

hela sitt kapital i företag bör inte förlora sin

utlåningskapacitet, utan bör ges möjlighet att även

fortsättningsvis kunna lämna det näringspolitiska stöd som

riksdagen har avsett, anför motionären.

I ett läge där kreditmarknaden för småföretagen inte fungerar,

går regeringen ut och skapar osäkerhet om det statliga

riskkapitalet, sägs det i motion 1991/92:N270 (v). I nyliberalt

nit vill regeringen avskaffa de nyligen startade

riskkapitalbolagen och dra in utvecklingsfondernas möjlighet att

lämna krediter. Enligt motionärernas mening finns det, speciellt

inte i nuvarande läge, någon anledning att dra ner på statens

riskkapitalengagemang.

Utvecklingsfondernas finansieringsmöjligheter berörs också i

motion 1991/92:Fi208 (nyd). Mot bakgrund av konstateranden om

åtstramningar av bankernas kreditgivning och indragningar av

utvecklingsfondernas finansieringsresurser, anförs det att

riksdagen måste tillse att det skapas bättre förutsättningar för

de små och medelstora företagens riskkapitalförsörjning. De

lösningar på problemet som regeringen har framlagt eller

aviserat om är enligt motionärerna alltför långsiktiga. I

motionen hänvisas i stället till det förslag om inrättande av en

privat investeringsbank i samband med avvecklingen av

löntagarfonderna, som Ny demokrati tidigare har lagt fram.

I motion 1991/92:N259 (nyd) presenteras ett mer detaljerat

förslag till hur den föreslagna utvecklings- och

investeringsbanken skall vara uppbyggd. Banken föreslås få

aktier från löntagarfonderna till ett värde av i

storleksordningen 15 miljarder kronor. Kapitaltäckningskravet

borde vara förslagsvis 25 %. Banken skall enligt motionärerna

ägas dels av dem som ursprungligen satsade kapitalet i

löntagarfonderna, dvs. företagen, dels av allmänheten. De som

ursprungligen finansierade uppbyggnaden av löntagarfonderna

skulle åläggas att själva bevisa detta och tilldelas aktier i

proportion till sina insatser. Allmänheten skulle ges möjlighet

till delägande, t.ex. genom en kombination av sparpremie och

förmånliga villkor. Bolagsordningen kan enligt motionärerna vara

liknande den som gällde för Investeringsbanken. Ledning och

styrelse bör bestå av professionellt bank- och industrifolk och

banken bör snarast möjligt noteras på aktiebörsen, anför

motionärerna.

Stark kritik riktas i motion 1991/92:Ub801 (s) mot regeringens

planer på en omfattande utförsäljning av statliga företag. En

sådan utförsäljning kommer att ta i anspråk en stor del av det

tillgängliga riskkapitalet, vilket kommer att bli ett hinder för

den expansion av småföretagens verksamhet som borde ske under

1990-talet, anför motionärerna. De anser därför att riksdagen

bör uttala att det riskkapital som nu kan mobiliseras skall

användas för näringslivets behov, särskilt hos de små företagen.

Strävanden att tillgodose behovet av riskkapital vid

produktutveckling ligger bakom yrkandena i motionerna

1991/92:N282 (fp) och 1991/92:N273 (fp). I den förstnämnda sägs

att nya former för samverkan mellan statens och näringslivets

resurser måste etableras för att en framgångsrik utveckling av

nya produkter i näringslivet skall främjas. I motionen hänvisas

till den här tidigare refererade utredningen av

Industriförbundet, i vilken det föreslås att

projektkapitalfonder skall inrättas. I sådana fonder skulle

industriledare och andra personer med näringslivskompetens

erbjudas att satsa kapital och personligt engagemang. Fonderna

skall enligt motionärerna vara särskilt inriktade på startskedet

i produktionsutvecklingsprojekten och på kommersiellt intressant

teknologi. Många fonder bör kunna inrättas i landet, dock ingen

med mindre kapitalbas än 100--150 milj.kr., anför motionärerna.

I motion 1991/92:N273 (fp) sägs att en effektivisering av

riskkapitalförsörjningen är ett viktigt medel för att främja

produktutveckling och exploatering av nya produkter. De åtgärder

som erfordras från statligt håll är enligt motionären dels

medverkan i riskkapitalförsörjningen i det första skedet av ett

projekts affärsmässiga utveckling (s.k. såddkapital), dels

medverkan tillsammans med privata finansiärer i det fortsatta

utvecklingsarbetet. Ett snabbt sätt att organisatoriskt

åstadkomma detta skulle enligt motionären kunna vara att

Norrlandsfonden och Industrifonden gavs i uppdrag att bilda

särskilda projektkapitalbolag. Samtidigt bör, säger motionären,

dessa organs nuvarande verksamhet bestå.

Tidigare riksdagsbehandling m.m.

Den fråga som tas upp i motion 1991/92:Ub801 (s), och som rör

farhågan att privatiseringen av statliga företag kan komma att

ta i anspråk en stor del av det riskkapital som småföretagen

behöver, togs upp av utskottet hösten 1991 i samband med

behandlingen av proposition 1991/92:69 om privatisering av

statligt ägda företag m.m. I propositionen betonades det att det

är viktigt att försäljningarna genomförs så att inte övriga

företags möjlighet att anskaffa kapital förhindras. Utskottet

instämde i detta och anförde (bet. 1991/92:NU10 s. 21) att det

är väsentligt att valet av tidpunkt för försäljning görs med

beaktande av förhållandena på riskkapitalmarknaden.

Försäljningarna angavs inte få leda till att det övriga

näringslivets möjligheter att tillförsäkra sig riskkapital sätts

i fara. I en reservation (s) avvisades regeringens förslag. Där

anfördes att effekterna på riskkapitalmarknaden av regeringens

förslag hade blivit endast översiktligt berörda i propositionen.

Försäljningar i den omfattning som avses (ca 10miljarder

kronor per år) ansågs i ett slag komma att ta i anspråk en stor

del av det riskkapital som det övriga näringslivet -- inte minst

de små och medelstora företagen -- sades vara i behov av.

Ett motionsyrkande (nyd) om inrättande av en utvecklings- och

investeringsbank, liknande dem som nu framläggs i motionerna

1991/92:Fi208 (nyd) och 1991/92:N259 (nyd), avslogs av riksdagen

hösten 1991 i anslutning till behandlingen av regeringens

förslag om avveckling av löntagarfonderna (prop. 1991/92:36,

bet. FiU9). Näringsutskottet avstyrkte yrkandet i ett yttrande

(1991/92:NU1y) till finansutskottet. I en avvikande mening

ställde sig företrädaren i utskottet för Ny demokrati bakom

yrkandet i motionen; detta fick stöd i ett särskilt yttrande

till finansutskottets betänkande.

Regeringen har nu lämnat förslag om hur utskiftningen av de

förutvarande löntagarfondernas tillgångar bör ske (prop.

1991/92:92). I propositionen sägs att en del av

löntagarfondernas tillgångar bör användas för främjande av

utvecklingen hos små och medelstora företag. Den exakta

utformningen av hur dessa tillgångar skall utnyttjas för det nu

aktuella syftet skall dock bli föremål för ytterligare

överväganden. Regeringen aviserar att en kommitté med

parlamentarisk förankring kommer att tillsättas med uppdrag att

skyndsamt lämna förslag i denna fråga.

Utskottet (bet. 1991/92:NU14) ställde sig hösten 1991 bakom de

synpunkter som framfördes i småföretagspropositionen om hur de

små och medelstora företagens behov av riskkapital skall

tillgodoses. Innebörden var att detta bör ske genom generellt

inriktade åtgärder och utan statlig inblandning. Utskottet

konstaterade att de regionala utvecklingsfonderna,

Norrlandsfonden och de regionala riskkapitalbolagen sammantaget

skulle komma att förfoga över en större kapitalbas år 1992 än år

1991. Vidare framhöll utskottet att frågan om småföretagens

riskkapitalförsörjning borde ses i ett sammanhang och pekade på

de förändringar beträffande förmögenhetsbeskattning,

kapitalbeskattning och arvs- och gåvobeskattning som hade

beslutats om. Utskottet hänvisade också till av regeringen

aviserade förslag beträffande villkorslån liknade de tyska

EKH-lånen och att möjligheterna att skapa nya skattestimulanser

för teknik- och innovationsföretag skulle prövas. I det

föregående har redogjorts för den avvikande uppfattning som kom

till uttryck i en reservation (s) till utskottets betänkande.

Utskottets ställningstagande

Enligt vad utskottet har inhämtat föreligger det stora

skillnader mellan de olika utvecklingsfonderna vad avser andelen

likvida medel. I januari 1992 varierade denna andel mellan 5 och

85%. Vid överväganden om vilken likviditetsandel som är rimlig

finns det ett antal omständigheter som bör beaktas.

Förvaltningen av utvecklingsfondernas lånefonder skall, som

tidigare har nämnts, ske på ett sådant sätt att de bevarar sitt

värde. Detta kan innebära att ett större mått av försiktighet

iakttas av utvecklingsfonderna vid satsningar i riskfyllda

projekt än vad som annars skulle ha varit fallet.

Vidare bör noteras att de beslutade inbetalningarna av medel

till staten påverkar utvecklingsfondernas behov av likvida

medel. Förhållningssättet till detta faktum skiljer sig

uppenbart åt mellan olika utvecklingsfonder.

Det kan också konstateras regionala skillnader vad avser

likviditetsandelen. Utvecklingsfonderna i den norra delen av

landet har i genomsnitt en högre likviditetsandel än de i övriga

landet. En förklaring till detta är att det i norra Sverige

länge har funnits tillgång till andra typer av kapitalstöd för

företagen -- t.ex. lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån --

än vad som har varit tillgängligt i andra delar av landet.

Variationen mellan utvecklingsfonderna i fråga om

likviditetsandel kan sålunda till viss del förklaras av olika

faktorer. Enligt utskottets mening kan de angivna förklaringarna

dock inte anses tillräckliga. Det får betecknas som

anmärkningsvärt att utvecklingsfonderna i vissa län inte i

större utsträckning än för närvarande ser till att det kapital

som finns tillgängligt i lånefonderna kommer företagen till del.

Utskottet förutsätter att utvecklingsfonderna tillser att en

aktivering av medlen uppnås. Regeringen bör noga följa

utvecklingen och lämna redovisning härför till riksdagen. I

detta sammanhang kan det nämnas att utskottet har lämnat förslag

till riksdagens revisorer om att effektiviteten i

utvecklingsfondernas verksamhet skall tas upp till granskning.

I frågan om de små och medelstora företagens

riskkapitalförsörjning vidhåller utskottet sin uppfattning från

hösten 1991. Med hänsyn till att det aviserade förslaget om

nyföretagarlån nu har senarelagts något anser utskottet dock att

det kan vara ändamålsenligt att vissa utvecklingsfonder beviljas

anstånd till våren 1993 med den inbetalning som enligt tidigare

förbindelser skall göras i december 1992.

Som har framgått föreligger det stora skillnader mellan

utvecklingsfonderna vad avser andelen likvida medel. Enligt

utskottets mening är det rimligt att de utvecklingsfonder som i

janauri 1992 hade en låg andel likvida medel -- under 50% --

skall beviljas anstånd till den 30 juni 1993 med inbetalning av

de medel som skulle ha gjorts i december 1992. Riksdagen bör i

ett uttalande anmoda regeringen att dra försorg om att berörda

utvecklingsfonder ges sådant anstånd. Kostnaden för staten i

form av utebliven ränteintäkt för dessa medel under ett halvår

kan uppskattas till ca 5milj.kr.

Genom ett sådant beslut av riksdagen blir motion 1991/92:Fi208

(nyd) tillgodosedd till viss del. Övriga motioner avstyrks i

berörda delar.

Utvecklingsfondernas verksamhet

Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som

anförs i budgetpropositionen (s. 38 f.) om inriktningen av

utvecklingsfondernas informations- och rådgivningsverksamhet.

Utvecklingsfonderna bör i sin verksamhet prioritera de områden

som angavs i småföretagspropositionen, nämligen främst

nyetableringsinsatser och Europakontakter, sägs det. Huvuddelen

av genomförandet av de insatser som behövs bör ligga på regional

och lokal nivå där samhällets organ -- främst

utvecklingsfonderna -- bör samverka med bl.a. handelskamrar,

företagens organisationer och banker, heter det.

Det är viktigt att småföretagen får hjälp att förbereda sig

för de förändringar som ett närmande till EG medför i form av

både en ökad konkurrens och vidgade möjligheter till expansion

på den europeiska marknaden, anförs det vidare.

Utvecklingsfonderna, handelskamrarna, NUTEK, Exportrådet m.fl.

organ kan -- oftast i samverkan -- erbjuda småföretagen olika

analys- och rådgivningstjänster. Genom de instrument som EG har

byggt upp centralt kan företagen, påpekas det, få möjlighet att

delta i olika nätverk för europeiskt samarbete.

I enlighet med vad som anfördes i småföretagspropositionen är

det enligt regeringen av stor vikt att utvecklingsfonderna och

andra organ som tillhandahåller information till nyföretagare

uppmärksammar kvinnliga företagares särskilda behov samt de

grupper av kvinnor inom den offentliga sektorn som är

potentiella företagare.

I anslutning till frågan om inriktningen av

utvecklingsfondernas verksamhet behandlar utskottet i detta

avsnitt tre motioner som rör stöd till kvinnors företagande och

insatser för att underlätta småföretagens inträde på

EG-marknaden.

Utflyttningen av unga kvinnor från skogslänen är enligt

samstämmiga bedömningar ett av de största hoten mot en positiv

glesbygdsutveckling, sägs det i motion 1991/92:A435 (s).

Utvecklingsfonderna spelar enligt motionärerna en stor roll för

skogslänen och för kvinnorna i glesbygden. Därför måste fonderna

ges ekonomiska förutsättningar att även fortsättningsvis stödja

kvinnor i dessa områden.

Även i motion 1991/92:A805 (c) tas upp frågan om

utvecklingsfondernas betydelse för stöd till kvinnor i glesbygd.

För att inte unga kvinnor skall tvingas flytta från landsbygden

krävs dels utbildning, dels en breddad arbetsmarknad, sägs det i

motionen. Utvecklingsfonderna måste enligt motionärerna anmodas

att aktivt initiera och stödja kvinnors företagande. Detta kan

ske genom att kvinnor som har eller avser att starta

serviceföretag ges möjlighet att i större utsträckning än för

närvarande erhålla stöd genom utvecklingsfonderna. För att uppnå

resultat måste medel öronmärkas, anför motionärerna.

Inför öppningen mot EG saknar ofta de små företagen resurser

för att kunna konkurrera inom EG, sägs det i motion 1991/92:N270

(v). Småföretagen har inte samma möjligheter att som de stora

företagen upprätta egna försäljningskontor. Staten bör därför

enligt motionärerna ta initiativ till att det över hela landet

sker en samordning av resurserna och att det skapas organ --

"nätverk" -- inom vilka småföretagen kan samarbeta beträffande

försäljning, dataservice, forskning och utveckling etc.

Riksdagen har senast våren 1991 avslagit motionsyrkanden (m;

c) om utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande (bet.

1990/91:NU35). Utskottet delade uppfattningen att det är

angeläget att stödja kvinnor som vill starta eller driva

företag, men ansåg att de insatser som har vidtagits har varit

tillräckliga. Bl.a. pekade utskottet på att regeringen -- på

initiativ av riksdagen (bet. NU 1984/85:35) -- tillsammans med

Landstingförbundet har verkat för att varje utvecklingsfond

utser en person, en s.k. jämställdhetsansvarig, som skall arbeta

med frågor som rör kvinnors företagande. I en reservation (m,

fp) underströks vikten av att en privatisering av den offentliga

sektorn kommer till stånd. I en annan reservation (c) följdes

kravet på ett uttalande av riksdagen upp -- någon öronmärkning

av medel förordades dock inte.

Utskottet anser att det är angeläget att utvecklingsfonderna

särskilt beaktar behovet av stöd till kvinnor som vill starta

företag. Regeringen betonar också detta i budgetpropositionen

och anger att kvinnor inom den offentliga sektorn som är

potentiella företagare särskilt bör uppmärksammas. Mot denna

bakgrund finns det, anser utskottet, inte behov av något

uttalande från riksdagens sida av den typ som förordas i

motionerna 1991/92:A435 (s) och 1991/92:A805 (c). Dessa avstyrks

sålunda såvitt här är i fråga.

Även det nu aktuella yrkandet i motion 1991/92:N270 (v) om

statliga insatser för att underlätta småföretagens inträde på

EG-marknaden blir tillgodosett genom vad som föreslås i

propositionen. Där framhålls vikten av att småföretagen får

hjälp att förbereda sig för närmandet till EG och att olika

organ bör samverka i detta arbete. Motionen avstyrks därmed i

berörd del.

Regeringen bör i det pågående arbetet med att förändra statens

organisation och aktiviteter i syfte att stödja utvecklingen

inom småföretagssektorn också överväga en förnyelse och

förändring av utvecklingsfondernas organisation, anförs det

i motion 1991/92:N213 (m). Förändringen, vars syfte skall vara

att uppnå en marknadsanpassning av utvecklingsfondernas

verksamhet, bör enligt motionären ske enligt följande

riktlinjer. Fonderna ombildas till aktiebolag med staten som

ägare; marknadsmässiga avkastningskrav ställs på verksamheten.

Statens anslag bör begränsas till att omfatta tre till fem

tjänster och avgränsas till en femårsperiod, varefter företagen

bör kunna vara självfinansierade. Bolagen bör vara inriktade på

uppdrag från NUTEK eller andra statliga myndigheter,

länsstyrelser och kommuner samt reguljär konsultverksamhet.

Utskottet har i det föregående (s. 34f.) redovisat hur

utvecklingsfonderna är organiserade. Deras huvudmän är staten,

landstingen och kommuner utanför landstingen. Verksamheten

regleras genom avtal; nuvarande avtalsperiod löper t.o.m. år

1994. Landstingen -- och de berörda kommunerna -- utser

styrelser i resp. fond och bidrar tillsammans med staten till

att täcka driftskostnaderna.

Utvecklingsfonderna skall, som tidigare har redovisats, i sin

verksamhet framöver prioritera bl.a. småföretagens

Europakontakter. I samarbete med handelskamrar, NUTEK,

Exportrådet m.fl. skall utvecklingsfonderna tillhandahålla

tjänster som kan underlätta för småföretagen att komma in på

EG-marknaden. Även utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet

är föremål för ändringar genom de beslut om indragning av medel

som har tagits. Mot bakgrund av att utvecklingsfondernas

verksamhet sålunda för närvarande är föremål för olika

förändringar, anser utskottet att det inte är lämpligt att nu

företa en sådan omprövning av utvecklingsfondernas status som

föreslås i motionen. Den avstyrks sålunda.

Stöd till underleverantörer

I propositionen sägs (s. 38) att de särskilda insatserna

riktade till underleverantörer som NUTEK har ansvarat för inom

ramen för anslaget till småföretagsutveckling bör upphöra i och

med utgången av innevarande budgetår.

Regeringens förslag möter kritik i tre motioner.

Skälet till att NUTEK tillsammans med utvecklingsfonderna har

drivit ett underleverantörsprogram är, sägs det i motion

1991/92:N240 (s), att underleverantörer i hela industrin har

problem till följd av strukturförändringar i industrin,

internationaliseringen med ökad konkurrens etc.

Underleverantörsprogrammet har enligt motionärerna varit mycket

uppskattat och efterfrågat både hos storföretagen och bland

underleverantörsföretagen. Hos de senare företagen efterfrågas

mer omfattande åtgärder, inte mindre. Mot denna bakgrund

föreslås i motionen att pågående aktiviteter riktade mot

underleverantörer skall fullföjas.

Bilindustrin har tillsammans med sina leverantörer en central

plats i den svenska samhällsekonomin, sägs det i motion

1991/92:N234 (s). Regeringens förslag att slopa

underleverantörsprogrammet ser motionärerna som uttryck för att

regeringen -- felaktigt -- betraktar underleverantörerna som en

särskild bransch. Konsekvenserna av nedskärningarna i

budgetpropositionen blir enligt motionärerna förödande vad avser

omstruktureringen hos underleverantörerna och därmed också för

sysselsättningen i Västsverige. Motionärerna föreslår därför en

vidareutveckling av insatserna i stället för en avveckling.

Betydelsen av insatser för att stärka underleverantörernas

situation framhålls också i motion 1991/92:N270 (v). Under de

senaste åren har enligt motionärerna de svenska storföretagen

skärpt tonen mot underleverantörerna vad gäller priser, vilket

många underleverantörer inte klarar. En starkare

konkurrenslagstiftning skulle kunna motverka detta, säger

motionärerna. En annan utväg vore att det ställdes krav på att

de storföretag som får order från den offentliga sektorn åläggs

att föra en del medel vidare till underleverantörerna för t.ex.

produktutveckling.

SIND, STU, VT-delegationen, Industrifonden och Exportrådet

fick genom ett regeringsbeslut i juni 1990 i uppdrag att

genomföra ett treårigt åtgärdsprogram för

underleverantörsindustrin. Det uppdrogs åt SIND att samordna

insatserna.

Syftet med insatserna angavs vara att bidra till att

underleverantörsindustrins konkurrenskraft stärks, genom

medverkan vid omstrukturering samt kompetens- och

produktutveckling. I riktlinjerna för arbetet framhölls att

underleverantörsledet är en viktig industriell resurs som

stärker såväl de hemmamarknadsorienterade som de internationellt

inriktade köparföretagen. Vidare påpekades att det kan vara

svårt att återskapa ett stort bortfall av kapacitet i

underleverantörsledet.

Genom regleringsbrev har 12 milj.kr. anvisats för vardera

budgetåren 1990/91 och 1991/92.

Som tidigare har framgått anser utskottet att näringspolitiken

bör föras med generella medel. Detta innebär att selektiva

åtgärder riktade till särskilda grupper av företag blir mindre

motiverade. Upphävandet av de särskilda insatserna riktade till

underleverantörer framstår mot denna bakgrund som en naturlig

åtgärd. Med det anförda avstyrker utskottet de tre här aktuella

motionerna i berörda delar.

Utbildningsinsatser

I propositionen sägs vidare (s. 38) att omfattningen av

central upphandling av utbildningstjänster från Stiftelsen

Institutet för Företagsutveckling (SIFU) och andra

utbildningsproducenter bör reduceras.

Inom ramen för de av regeringen föreslagna budgetramarna bör

resurser avsättas till den utbildningsverksamhet -- Företagarnas

utbildning -- som bedrivs av Företagarnas riksorganisation,

anförs det i motion 1991/92:N231 (m). Därigenom skulle denna

utbildningsverksamhet ges möjlighet till marknadsföring och

genomförande av en utbildning som är direkt anpassad för de små

och medelstora företagen.

Enligt regleringsbrevet för innevarande budgetår har

43milj.kr. tagits upp under anslaget till

småföretagsutveckling för anslagsposten Kompetenshöjande

insatser inom småföretagsområdet m.m. Från denna anslagspost har

medel anvisats till Företagarnas riksorganisation för deras

utbildningsverksamhet, Företagarnas utbildning i Leksand. För

innevarande budgetår har 2,5 milj.kr. anvisats.

Riksdagen har tidigare år avslagit liknande motionsyrkanden

(m). Vid det senaste tillfället, våren 1990, anförde utskottet

(bet. 1989/90:NU30 s. 51) enhälligt att det borde ankomma på

SIND, som då förvaltade anslaget, att avväga olika önskemål och

behov på detta utbildningsområde.

I budgetpropositionen sägs, som tidigare har nämnts, att

omfattningen av insatser på utbildningsområdet bör reduceras.

Detta kommer enligt uppgift från NUTEK bl.a. att innebära att

möjligheterna till fortsatt stöd till Företagarnas utbildning

blir mycket små.

Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att nu inta en

annan ståndpunkt än vad som har gjorts vid tidigare tillfällen,

då liknande yrkanden har behandlats. Dock vill utskottet

framhålla att det är värdefullt med utbildningsinsatser,

särskilt sådana som beaktar småföretagarnas behov. Motion

1991/92:N213 (m) avstyrks sålunda.

Vissa övriga frågor

I detta avsnitt behandlas två motionsyrkanden rörande

egenföretagares borgensåtaganden och statliga garantier vid

konkurser.

Riksdagen bör göra ett uttalande om att en egenföretagares

borgensåtaganden endast bör avse företagaren själv och inte

hans/hennes anhöriga, anförs det i motion 1991/92:N214 (m). Med

den inskränkta bestämmanderätt som lagen (1976:580) om

medbestämmande i arbetslivet (medbestämmandelagen; MBL) innebär

kan nämligen företagarna enligt motionären inte svara för sina

åtaganden i samma omfattning som tidigare.

Motsvarande motionsyrkande har framställts av samme motionär

under en följd av år och avslagits av riksdagen. Vid det senaste

tillfället, våren 1991 (bet. 1990/91:NU35 s. 64), hänvisade

utskottet till tidigare uttalanden med innebörd att stor

försiktighet torde iakttas vid utkrävande av personlig borgen

från ägare till små och medelstora företag i samband med lån

från t.ex. utvecklingsfonderna. Vidare åberopades ett s.k.

etikmeddelande från förutvarande bankinspektionen (nr 35, den 2

mars 1982). Företrädarna för Moderata samlingspartiet,

Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet har under senare år

gett stöd åt motionärens krav i reservationer.

Utskottet utgår från att regeringen bevakar frågan och anser

därför att det inte finns anledning för riksdagen att nu ta

något initiativ av det slag som förordas i den här aktuella

motionen. I detta sammanhang vill utskottet erinra om att

arbetsrättskommittén (A 1991:02) har i uppdrag (dir. 1991:118)

att göra en allmän översyn av medbestämmandelagen. Om den fråga

som berörs i motionen inte får en tillfredsställande lösning kan

det finnas anledning för utskottet att återkomma till den i ett

senare sammanhang. Därmed avstyrks motionen.

Regeringen måste gripa in med förslag till omedelbara åtgärder

som motverkar det snabbt accelererande antalet konkurser

inom småföretagssektorn, krävs det i motion 1991/92:Sk350 (nyd).

Det pågår en enorm kapitalförstöring, sägs det, vilken måste

motverkas genom någon form av temporära åtgärder gentemot

bankerna och deras kreditgivningspolitik visavi småföretagen.

Insolvensutredningen (Ju 1988:02), särskild utredare

hovrättslagman Tryggve Hellners, som tillsattes hösten 1988, har

i uppdrag att utreda vissa frågor på konkursrättens område (dir.

1988:52, dir. 1990/74, dir. 1991:93). Utredaren skall bl.a.

utreda frågan om rekonstruktion av företag som har kommit på

obestånd eller har betalningssvårigheter.

Enligt de senaste tilläggsdirektiven (dir. 1991:93) skall

utredningen söka tillgodogöra sig erfarenheterna av de

rekonstruktionsförfaranden som under senare år har införts på

olika håll i Europa för att se om sådana regler eller delar av

dem kan vara lämpliga att införa i Sverige. Utredningen skall

vid sin genomgång av utländska erfarenheter på området ägna

uppmärksamhet åt de rekonstruktionsregler som gäller i Förenta

staterna, det s.k. Chapter 11-förfarandet. Syftet med detta

reorganisationsförfarande är att konkurs skall kunna undvikas

och att gäldenärens verksamhet skall kunna drivas vidare efter

ekonomisk rehabilitering. Utgångspunkten är att vidaredriften

skall handhas av gäldenären själv. Under förfarandet råder

generellt moratorium, dvs. inga krav mot gäldenären får

genomdrivas utan tillstånd av domstolen. Under denna tid

upprättas en reorganisationsplan för företaget, vilket är det

centrala momentet i förfarandet.

I insolvensutredningens arbetsuppgifter ingår också att

förutsättningslöst se över de delar av förmånsrättsordningen som

berörs av rekonstruktionsfrågorna. Vidare skall utredningen

särskilt uppmärksamma vilka följder det får för konkurrensen

mellan olika företag i en viss bransch att företag kan drivas

vidare med lönegarantimedel under viss tid.

Insolvensutredningen skall avsluta sitt arbete hösten 1992.

Enligt vad utskottet har erfarit räknar man inom

regeringskansliet med att utredningens förslag kan

remissbehandlas under våren 1993 och att en proposition kan

komma att läggas fram hösten 1993.

Konkursutredningen (I 1990:02), som är en parlamentariskt

sammansatt kommitté, tillsattes i december 1990 mot bakgrund av

ett uttalande av riksdagen (bet. 1989/90:NU7). Utredningen har

enligt sina direktiv (dir. 1990:75) i uppdrag att utreda behovet

av åtgärder ägnade att begränsa antalet företagskonkurser samt

att -- om det behövs -- föreslå samordnande åtgärder i denna

riktning. Avgränsningen mellan konkursutredningens och

insolvensutredningens arbete avseende rekonstruktionsförfarande

har gjorts så att konkursutredningen skulle överväga behovet av

rekonstruktionsåtgärder innan företag blivit insolventa, dvs.

närmast sådana förebyggande åtgärder som syftar till förnyelse

av företag i kris utan att det är fråga om obestånd.

I budgetpropositionen (s. 39) anmäler näringsministern att det

inte kan anses motiverat med en särskild kommitté med den

inriktning som konkursutredningen har. Den väsentliga frågan om

rekonstruktionsförfarandet behandlas av insolvensutredningen,

anförs det. Att bl.a. följa utvecklingen av antalet konkurser

och analysera orsakerna till dessa ingår bl.a. i NUTEK:s

uppgifter, sägs det vidare. Näringsministern meddelar sin avsikt

att senare föreslå regeringen att konkursutredningens arbete

skall avbrytas. Enligt vad utskottet har erfarit kommer detta

att ske när riksdagen har behandlat budgetpropositionen i denna

del.

De frågor som tas upp i motion 1991/92:Sk350 (nyd) är alltså

sådana som ingår i insolvensutredningens uppdrag. Med hänvisning

härtill avstyrker utskottet motionen i berörd del.

I likhet med vad som anförs i propositionen anser utskottet

att konkursutredningen nu bör läggas ned. När riksdagen våren

1990 uttalade sig för att en konkursutredning borde tillsättas,

motsatte sig företrädarna för de borgerliga partierna i

utskottet detta (bet. 1989/90:NU7 s. 22 f.).

Anslag till småföretagsutveckling

Den allmänna inriktning av småföretagspolitiken som regeringen

förordar -- och som här har redovisats i det föregående i

avsnittet om näringspolitikens inriktning -- innebär att goda

generella förutsättningar skall skapas. Riktade insatser blir

därmed mindre motiverade, sägs det i propositionen, vilket

minskar behovet av medel på anslaget till småföretagsutveckling.

Regeringen föreslår för nästa budgetår ett anslag på 163,6

milj.kr., varvid huvuddelen anges böra gå till

utvecklingsfondernas verksamhet. Som har nämnts i tidigare

avsnitt sägs i propositionen att särskilda insatser på central

nivå riktade till underleverantörer bör upphöra och att

omfattningen av central upphandling av utbildningstjänster från

Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU) och andra

utbildningsproducenter bör reduceras. Vidare föreslås att

programmet för insatser inom den träbearbetande industrin skall

upphöra.

Regeringens förslag om minskat anslag till

småföretagsutveckling kritiseras i två motioner.

De kraftiga minskningarna av anslagen för

småföretagsutveckling som regeringen föreslår slår hårt mot de

välmotiverade utvecklingsinsatser som NUTEK bedriver, sägs det i

motion 1991/92:N240 (s). Regeringens förslag innebär att totalt

sett minskade resurser avsätts för stöd till nyföretagande.

Motionärerna föreslår i stället att NUTEK:s resurser för stöd

till småföretag och utveckling av nya företag skall bibehållas.

Enligt Vänsterpartiets mening, sägs det i motion 1991/92:N270,

är det fortfarande motiverat med selektivt stöd till företag. En

minskning av anslaget till småföretagsutveckling på det sätt som

regeringen föreslår rimmar enligt motionärernas uppfattning

dåligt med uttalanden om att en offensiv småföretagspolitik

skall föras.

Utskottet har tidigare uttalat sin principiella uppfattning

att näringspolitiken bör föras med generella medel och att

selektiva åtgärder bör undvikas. En konsekvens av detta är att

behovet av statligt stöd till småföretagsutveckling minskar.

Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag till anslag och

avstyrker samtidigt motionerna 1991/92:N240 (s) och 1991/92:N270

(v) i berörda delar.

Stöd till kooperativ utveckling

I detta avsnitt behandlar utskottet förslag under

civildepartementets huvudtitel (bilaga 14 s. 56) om stöd till

kooperativ utveckling.

År 1986 träffades en överenskommelse om att staten under en

femårsperiod -- t.o.m. budgetåret 1990/91 -- skulle bidra med

högst 2,5 milj.kr. per år som stöd till kooperativt

nyföretagande. Medlen har ställts till Kooperativa rådets

förfogande och bidragit till att finansiera uppbyggnaden av

lokala kooperativa utvecklingscentra (LKU). Dessa har till syfte

att genom informations-, utbildnings- och utvecklingsinsatser

främja etablering och utveckling av kooperativ verksamhet inom

olika sektorer. En utvärdering av LKU-systemet gjordes år 1989 i

en rapport (Ds 1990:1) till Kooperativa rådet. En väsentlig

slutsats var att LKU-systemet ansågs böra bibehållas och

förstärkas.

Riksdagen uttalade våren 1990, på förslag av näringsutskottet

(bet. 1989/90:NU43), att stödet till kooperativ utveckling borde

fortsätta att utgå även efter budgetåret 1990/91 och då på en

högre nivå än vad som hade gällt tidigare. I en reservation (m,

fp) anfördes att någon förlängning av stödperioden inte borde

komma i fråga. Våren 1991 anvisade riksdagen i enlighet med

förslag i budgetpropositionen 5milj.kr. till stödet (prop.

1990/91:100 bil. 15, bet. NU35). I en reservation (m, fp)

krävdes att stödet skulle upphöra.

Fr.o.m. budgetåret 1991/92 finns det individuella avtal mellan

staten och flertalet LKU, enligt vilka dessa åtar sig

kostnadsfri information och rådgivning. Avsikten är att

rådgivningen om den kooperativa företagsformen skall motsvara

den kostnadsfria rådgivning som utvecklingsfonderna ger om andra

företagsformer. Sedan våren 1991 gäller som villkor för statligt

stöd via Kooperativa rådet till uppbyggnad av LKU att bidrag av

minst samma storlek erhålls från andra intressenter.

I den nu aktuella delen av budgetpropositionen anför

civilminister Inger Davidson att hon delar de uppfattningar som

riksdagen tidigare år har gett uttryck för om värdet och

betydelsen av att den kooperativa företagsformen får fortsätta

att utvecklas på samma villkor som andra företagstyper. Den

inställningen sammanfaller för övrigt med EG:s, sägs det. En

sådan utveckling fordrar ett stöd från statens sida. Den

information och rådgivning till allmänheten som är nödvändig

anges bli tillgodosedd av de lokala kooperativa

utvecklingscentrumen. Anslagsbehovet för nästa budgetår beräknas

till 5,2 milj.kr.

I propositionen aviseras vidare förslag om ändringar i lagen

(1987:667) om ekonomiska föreningar, som bl.a. innebär att

kravet på minsta antalet fysiska personer som kan bilda en

ekonomisk förening sänks från fem till tre personer. Enligt vad

utskottet har erfarit väntas en proposition i frågan bli

avlämnad senare under år 1992.

Efter samråd med arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund avser

civilministern också att föreslå regeringen att medge att vissa

medel ur anslagen till regionalpolitiken får användas för stöd

till kooperativ utveckling. Enligt uppgift rör det sig om ca

1,25milj.kr., för vilka det kommer att lämnas anvisningar i

regleringsbrev för nästa budgetår.

Frågan om statens stöd till kooperativ utveckling tas upp i

fem motioner.

I motion 1991/92:N240 (s) föreslås att ökad uppmärksamhet

skall riktas mot nykooperativ verksamhet, inte minst med

avseende på sysselsättningen för kvinnorna. Under senare år har

olika former av nykooperativ växt fram, bl.a. som alternativ

till offentligt producerad vård och omsorg, sägs det i motionen.

Samhällets stödsystem för information och rådgivning måste

självfallet ges på lika villkor till kooperativa företag som

till övriga företagsformer. Detta bör kunna tillgodoses bl.a.

genom ett närmare samarbete mellan utvecklingsfonderna och de

lokala kooperativa utvecklingscentrumen. Regeringen borde uppdra

åt NUTEK att tillsammans med Kooperativa rådet finna former för

ett sådant samarbete.

Det är angeläget att ett fortsatt berednings- och

utvecklingsarbete avseende de förslag som

nykoop-företagsutredningen lämnade kommer till stånd, anförs det

i motion 1991/92:N253 (s). Kooperativa rådet bör kunna ges

ansvaret för detta. Regeringen bör enligt motionärerna till

riksdagen snarast lämna en samlad redovisning av vidtagna och

planerade åtgärder. Riksdagen borde i avvaktan på detta uttala

sig för behovet av ett ökat statligt stöd. Eftersom

informations- och rådgivningsverksamhet avseende den kooperativa

företagsformen bör ses som ett led i samhällets stöd till

nyföretagande måste enligt motionärerna resurser omfördelas från

befintliga anslag, i första hand från anslagen till

småföretagsutveckling och regionalpolitiska åtgärder.

Utgångspunkten föreslås vara att stödet för kooperativ

utveckling sammantaget uppgår till ca 10 milj.kr. nästkommande

budgetår.

Även i motion 1991/92:N252 (s) betonas det angelägna i att den

kooperativa företagsformen får del av statligt stöd på samma

villkor som övrigt företagande. Motionärerna anser vidare att

den kooperativa arbetsformen bör kunna spela en mer framträdande

roll i arbetsmarknadspolitiken, i regionalpolitiken och i

arbetet med rehabilitering av långtidssjukskrivna, eller

förtidspensionerade. Detta anses motiverat bl.a. mot bakgrund av

arbetslöshetssituationen och möjligheterna till bibehållande av

en kommersiell och samhällelig service i sådana regioner som

inte har tillräcklig ekonomisk bärkraft. Regeringen bör enligt

motionärerna låta utreda förutsättningarna för en ökad

användning av den kooperativa arbetsformen på de angivna

områdena.

Omsorgen om sysselsättningen för kvinnor i Gävleborgs län

bildar utgångspunkt för motion 1991/92:A414 (s). Ett sätt att

öka sysselsättningen för kvinnor är att dessa ges möjlighet att

bilda kooperativ inom vård och omsorg, sägs det i motionen.

Vidare anser motionärerna att det finns starka skäl för att

avsätta en större summa för stöd till LKU-systemet än vad

regeringen har föreslagit. Slutligen uttalar motionärerna att

nykoop-utredningens förslag snarast bör genomföras.

Med tanke på den ökade betydelse som olika former av

nykooperativt företagande kan förväntas få, och med hänsyn till

de speciella förutsättningar som gäller för kooperativa

företagsformer, bör dessa ägnas större uppmärksamhet i

näringspolitiken, anförs det i motion 1991/92:N270 (v). Fler

producentkooperativ kommer enligt motionärerna förmodligen att

bildas i den närmaste framtiden inom verksamheter som tidigare

har bedrivits inom ramen för den offentliga sektorn.

Nykoop-företagsutredningen, särskild utredare riksdagsman

Inga-Britt Johansson (s), redovisade våren 1991 i betänkandet

(SOU 1991:24) Visst går det an bl.a. följande förslag:

införande av en ny lag som skall göra det tillåtet för en

sammanslutning av brukare att i kooperativ form ta över och

driva offentlig verksamhet,

översyn av bestämmelserna om minsta antalet fysiska personer

som kan bilda en ekonomisk förening,

uppmuntran till bildande av LKU,

tillhandahållande av rådgivning genom avtal mellan staten och

resp. LKU,

förbättrad undervisning och utbildning,

försök med fri resursanvändning för arbetsmarknadsstyrelsen,

försäkringskassorna, landsting m.fl. med syfte att den

kooperativa arbetsformen skall prövas som alternativ till

arbetslöshet, sjukskrivning eller pensionering.

Vad gäller det sistnämnda förslaget om försök med fri

resursanvändning -- som också tas upp i några av de aktuella

motionerna -- pågår enligt uppgift viss sådan verksamhet. I

Jämtlands län har länsarbetsnämnden och försäkringskassan

bedrivit en försöksverksamhet inom rehabiliteringsområdet. I

Värmlands län har länsarbetsnämnden och vissa arbetsförmedlingar

fört fram den kooperativa arbetsformen som alternativ för

arbetslösa.

Betänkandet har remissbehandlats och en remissammanställning

har gjorts inom civildepartementet. Remissinstanserna har i

huvudsak varit positiva till utredningens förslag. Utredningens

förslag bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Efter regeringsskiftet har någon ny ordförande i Kooperativa

rådet inte utsetts -- den tidigare ordföranden, statsrådet

Margot Wallström, entledigades i oktober 1991. Frågan om

Kooperativa rådets arbete övervägs för närvarande inom

civildepartementet.

Utskottet anser att ett viktigt inslag i näringspolitiken är

att det åstadkoms likvärdiga arbetsvillkor för olika

företagsformer. Vad gäller de kooperativa företagen innebär

detta synsätt att dessa företag skall ges tillgång till

information och rådgivning via statliga insatser i samma

omfattning som andra typer av företag. Regeringens förslag till

anslag till kooperativ utveckling utgår från denna

grundinställning -- utskottet tillstyrker förslaget.

Som tidigare nämnts bereds för närvarande

nykoop-företagsutredningens förslag inom civildepartementet.

Därvid övervägs också Kooperativa rådets arbete.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här aktuella

motioner i berörda delar.

Närings- och teknikutvecklingsverket -- NUTEK

Utgångspunkt för NUTEK:s verksamhet skall enligt

budgetpropositionen (bilaga 13 s. 105) vara den ökade

internationaliseringen samt den breddning av näringspolitiken

som har ägt rum. Det innebär bl.a. en inriktning mot mer

generella medel och färre selektiva åtgärder. Verket skall svara

för statliga insatser för att främja:

teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete,

etablering och utveckling av små och medelstora företag,

en balanserad regional utveckling,

energiförsörjning och effektivare energianvändning.

Med hänsyn till de reduceringar som har föreslagits

beträffande vissa anslag till verksamheter som bedrivs inom

NUTEK -- t.ex. anslagen till småföretagsutveckling och till

teknisk forskning och utveckling -- och med anledning av att ett

visst rationaliseringskrav bör kunna ställas på NUTEK, föreslår

regeringen en reducering av anslaget till NUTEK:s

förvaltningskostnader. För nästa budgetår beräknas sålunda ett

anslag på 181,6 milj.kr.

För NUTEK:s utrednings- och informationsverksamhet föreslås

ett anslag på 25,6 milj.kr., vilket innebär en realt sett

oförändrad resurstilldelning. För särskilda avvecklingskostnader

för statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling och

statens energiverk föreslås ett formellt anslag på 1000 kr.

I motion 1991/92:N240 (s) hävdas att en förstärkning av

NUTEK:s resurser är väl motiverad. Motionärerna erinrar om att

stora rationaliseringar gjordes våren 1991, när NUTEK bildades.

Regeringens förslag till ytterligare nedskärningar innebär

enligt motionärerna att det blir svårt för NUTEK att göra ett

kvalitativt tillfredsställande arbete på nyföretagarområdet.

Utskottet förordar, som tidigare har redovisats, en inriktning

av näringspolitiken mot generella insatser. En naturlig

konsekvens av detta är nedskärningar av de anslag, t.ex.

anslagen till småföretagsutveckling och teknisk forskning och

utveckling, som innehåller selektiva insatser. Detta medför

också att NUTEK:s verksamhet kan reduceras. Utskottet finner

därför regeringens förslag om en viss minskning av NUTEK:s

förvaltningsanslag motiverat och tillstyrker propositionen i här

angiven del. Motion 1991/92:N240 (s) avstyrks samtidigt i

motsvarande del.

Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag beträffande

anslaget till NUTEK:s utrednings- och informationsverksamhet och

anslaget för särskilda avvecklingskostnader.

Ny konkurrensmyndighet

Regeringen föreslår i propositionen (s. 132--141) att en ny

konkurrensmyndighet skall inrättas den 1 juli 1992 genom att

uppgifter från näringsfrihetsombudsmannen (NO) och statens pris-

och konkurrensverk (SPK) förs samman i en organisation samtidigt

som dessa myndigheter läggs ned. En särskild utredare (N

1991:06), generaldirektör Jörgen Holgersson, har tillkallats för

att förbereda inrättandet av den nya organisationen.

Konkurrensmyndigheten skall enligt regeringen ha till uppgift

att främja en effektiv konkurrens inom såväl det privata som det

offentliga området. Myndighetens uppgift föreslås vara:

att motverka hinder för att en effektiv konkurrens i privat

och offentlig verksamhet skall uppnås,

att analysera effekter på konkurrensen av nya och befintliga

regleringar,

att lämna förslag till avreglering eller ändring av sådana

offentliga regler som har negativa effekter på konkurrensen,

att utvärdera de åtgärder som vidtas och pröva hur målen för

verksamheten uppfylls,

att följa den internationella utvecklingen,

att stimulera forskningen på konkurrensområdet,

att sprida information om resultatet av verksamheten,

att svara för de uppgifter som följer av det särskilda avtalet

mellan Sverige, Norge och EG om civil luftfart samt

att vara behörig svensk myndighet vid tillämpningen av de

artiklar (53, 54 och 57) i förslaget till EES-avtal som reglerar

konkurrensförhållanden.

Den nya konkurrensmyndigheten skall ledas av en

generaldirektör. Regeringen föreslår att ett rådgivande organ

för utrednings- och forskningsfrågor på konkurrensområdet skall

knytas till myndigheten. Verksamheten föreslås i huvudsak bli

anslagsfinansierad. Konkurrensmyndigheten skall dock inom sina

kompetensområden kunna åta sig att mot betalning utföra uppdrag

åt departement, andra myndigheter samt statliga kommittéer och

utredare.

Regeringen begär att riksdagen godkänner att en ny

konkurrensmyndighet inrättas och att verksamheten bedrivs enligt

de riktlinjer som här har redovisats.

För konkurrensmyndighetens förvaltningskostnader föreslår

regeringen ett anslag på 61 milj.kr. för nästa budgetår. Detta

är baserat på att den nya myndigheten skall ha ungefär 125

årsarbetskrafter. För särskilda utvecklings- och

omställningskostnader föreslås ett anslag på 1,5 milj.kr.,

varifrån särskilda personalinsatser i samband med bildandet av

den nya myndigheten skall kunna finansieras. Slutligen föreslås

ett formellt anslag på 1000 kr. för särskilda

avvecklingskostnader för NO och SPK. Det rör sig om

personalkostnader, lokalkostnader och övriga

förvaltningskostnader som kan uppkomma under uppsägningstiden

och som nu inte går att beräkna.

Regeringens förslag om inrättande av en ny konkurrensmyndighet

har inte föranlett några motioner. De motionsyrkanden som har

väckts under den allmänna motionstiden och som rör

befogenheterna för den nya myndigheten kommer utskottet att ta

upp hösten 1992 i samband med behandlingen av en aviserad

proposition om ny konkurrenslagstiftning.

Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen har anfört;

förslagen tillstyrks sålunda.

Övriga anslag

Näringsdepartementet m.m.

I propositionen (s. 26) redovisas effekterna för

näringsdepartementets del av den ändrade departementsindelning

som har genomförts hösten 1991. Näringsdepartementet har

därigenom tillförts ärenden om näringsfrihet och

konkurrensförhållanden samt om byggnadsväsendet och viss

byggnadsforskning. Regionalpolitiska frågor och frågor om

biobränslen har förts till arbetsmarknadsdepartementet resp.

jordbruksdepartementet. Frågor om hantverk och hemslöjd hör nu

under kulturdepartementet. Näringsdepartementet har också fått i

uppgift att samordna och bereda ärenden rörande försäljningen av

statligt ägda företag.

Medelsbehovet för näringsdepartementet har med

utgångspunkt i den nya organisationen beräknats till 49,7

milj.kr. För utredningar m.m. har anslaget för nästa

budgetår beräknats till 19 milj.kr.

I Vänsterpartiets partimotion 1991/92:N270 föreslås nominellt

oförändrade belopp till de två nu nämnda anslagen. Motionärerna

anser inte att utförsäljning av statliga företag är en så

angelägen uppgift att den motiverar ökade anslag vare sig till

näringsdepartementet eller till utredningsverksamheten. När

besparingar på statlig byråkrati kan göras utan avgörande men

för verksamheten bör dessa också vidtas, säger motionärerna.

I yrkandena i denna motion görs felaktiga jämförelser mellan

de anslagsbelopp som motionärerna förordar och de som har

föreslagits i propositionen. Vid utskottsbehandlingen har

klargjorts vad motionärerna har avsett.

Vad gäller ökade kostnader på de berörda anslagen i samband

med försäljning av statligt ägda företag kan följande noteras.

En särskild enhet har inrättats vid näringsdepartementet med

uppgift att bl.a. handlägga frågor om försäljning av statens

aktier i vissa angivna företag. Inom enheten finns sju

befattningshavare. Enhetens kostnader under det kommande

budgetåret beräknas uppgå till i storleksordningen 4 milj.kr.

De kostnader som tas upp under utredningsanslaget är de direkta

administrativa kostnaderna för privatiseringskommissionen (N

1991:01) -- arvoden och resor för kommissionens ledamöter,

sekreterare, assistenter etc. Kostnaderna uppskattas till i

storleksordningen 1--1,5 milj.kr. Kostnaderna för

omstruktureringsinsatserna har tagits upp under anslaget (E 1)

Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag

m.m., vilket utskottet har behandlat i betänkandet 1991/92:NU17

om statliga företag.

Utskottet tillstyrker regeringens anslagsförslag i dessa delar

och avstyrker motion 1991/92:N270 (v) i motsvarande delar.

För de två övriga här aktuella anslagen,

industriråd/industriattaché resp. bidrag till FN:s organ

för industriell utveckling, föreslås 1,2 milj.kr. resp. 6,9

milj.kr. Utskottet tillstyrker även dessa förslag.

Exportkrediter m.m.

Under rubriken Exportkrediter m.m. förekommer tre anslag

avsedda att täcka statens kostnader för statsstödda

exportkrediter (s. 41--44).

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att formella anslag

på 1000 kr. skall anvisas dels till kostnader för statsstödd

exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit, dels till

kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export

av fartyg m.m. Vidare tillstyrker utskottet att 70 milj.kr.

anvisas till ersättning för extra kostnader för förmånlig

kreditgivning till u-länder.

Regeringen föreslår vidare att 4,5 milj.kr. skall anvisas till

åtgärder för främjande av utländska investeringar i Sverige

(s. 44).

Riksdagen beslöt våren 1990 (prop. 1989/90:88, bet. NU30) att

anvisa en ram på 5 milj.kr. att användas under budgetåren

1990/91--1992/93 i en försöksverksamhet för att främja

utländska, främst japanska, investeringar i Sverige. Våren 1991

beslöt riksdagen (prop. 1990/91:87, bet. NU35) att anvisa

ytterligare 7,1 milj.kr. för innevarande budgetår. Ett särskilt

investeringskontor inrättades den 1 september 1991 vid

ambassaden i Tokyo.

Åtgärder för att en ökning av investeringarna i

tillverkningsindustrin skall komma till stånd efterlyses i

motion 1991/92:Fi208 (nyd). De minskade bruttoinvesteringarna är

den främsta faktorn bakom nedgången av bruttonationalprodukten,

sägs det. Statsmakterna bör tillse att den investeringspotential

som finns hos många utländska företag -- framför allt japanska

-- kommer Sverige till del, anför motionärerna. Detta borde ske

genom en bättre och mer målinriktad informations- och

lobbyverksamhet. Som exempel på lämpliga åtgärder nämns i

motionen medverkan till att det etableras ett Japancentrum i

Stockholm.

Utlänningars möjligheter att idka näring i Sverige har

underlättats genom olika beslut av riksdagen. Den 1 januari 1992

upphävdes bestämmelserna om kontroll av utländska

företagsförvärv m.m. (prop. 1991/92:71, bet. NU15). Föreskrifter

om sådan kontroll fanns i lagen (1982:617) om utländska förvärv

av svenska företag m.m. (den s.k. företagsförvärvslagen), som

alltså upphörde att gälla vid utgången av år 1991.

Förvärvskontrollen beträffande fastigheter som är avsedda för

näringsverksamhet avskaffades också. Riksdagen har vidare

nyligen fattat beslut om att kravet på tillstånd för att

utländska företag m.fl. skall få bedriva näringsverksamhet i

Sverige skall avskaffas den 1 juli 1992 (prop. 1991/92:88, bet.

NU27). Tillståndskravet skall ersättas av ett

registreringsförfarande.

Den treåriga försöksverksamheten med syfte att främja

utländska -- främst japanska -- investeringar i Sverige bör

enligt utskottets uppfattning fullföljas. Detta synes särskilt

motiverat då Sverige, även efter det att EES-avtalet har

genomförts, kan ha större svårigheter än EG-länder att attrahera

kapital från tredje land, såsom Japan. Regeringens förslag till

anslag tillstyrks. De insatser som efterlyses i den här aktuella

motionen är just sådana som anslaget är avsett att möjliggöra.

Utskottet kan därför inte se något behov av ett särskilt

uttalande från riksdagens sida. Motionen avstyrks sålunda i

berörd del.

Vissa övriga anslag

Tre anslag under rubriken Industri m.m. tas upp här, nämligen

anslag till åtgärder för att främja industridesign, till

sprängämnesinspektionen och till täckande av förluster vid viss

garantigivning m.m. Ett motionsyrkande föreligger avseende det

förstnämnda anslaget.

Regeringen föreslår att anslaget till åtgärder för att

främja industridesign skall upptas till 5,4 milj.kr. Från

anslaget utgår dels bidrag till Stiftelsen Svensk

Industridesign, som bildades år 1988 av statens industriverk,

Ingenjörsvetenskapsakademien och Föreningen Svensk Form, dels

medel för designstöd till enskilda företag. Stiftelsens ändamål

är att bedriva och främja forskning och utveckling inom

industridesignområdet samt verka för den praktiska

användningen av god design genom utbildning, rådgivning och

information till gagn för näringslivet och samhället i övrigt.

I proposition 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska

politiken aviserades förslag om att anslaget till stiftelsen

skulle upphöra från budgetåret 1993/94. Om bidrag anses

motiverat därefter får det prövas inom ramen för anslaget till

småföretagsutveckling, sägs det nu i budgetpropositionen.

I motion 1991/92:N270 (v) föreslås ett högre belopp för det nu

aktuella anslaget -- 1 milj.kr. mer än vad regeringen har

föreslagit. God design är ett bra konkurrensmedel, och det är

viktigt att småföretag utvecklar förståelse för hur design kan

användas i produktutveckling och marknadsföring, sägs det i

motionen. Motionärerna avvisar också regeringens planer på att

avveckla anslaget till Stiftelsen Svensk Industridesign.

Utskottet kan, bl.a. mot bakgrund av det statsfinansiella

läget, inte finna det motiverat att anvisa högre anslag till

industridesign än vad regeringen har föreslagit. Förslaget i

propositionen tillstyrks sålunda och motionen avstyrks i

motsvarande del.

Sprängämnesinspektionens verksamhet är avgiftsfinansierad.

Anslaget förs därför upp med ett formellt belopp av 1000 kr.,

vilket tillstyrks av utskottet. Omfattningen och inriktningen av

verksamheten vid inspektionen under treårsperioden

1991/92--1993/94 fastlades av riksdagen våren 1991 (prop.

1990/91:100 bil. 14, bet. NU24). För budgetåret 1992/93 föreslås

en resultatbudgetram på 14,8 milj.kr., vilket är beräknat med

utgångspunkt i gällande treårsplan.

För täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m.

föreslår regeringen 5 milj.kr. Utskottet tillstyrker förslaget.

Särskilda branscher m.m.

I detta avsnitt behandlas olika motioner om vissa

branschspecifika frågor avseende tekoindustrin, stålindustrin

och livsmedelsindustrin. Vidare behandlas motioner om Centrala

hantverksrådet, utveckling av elbilen och begravningskostnader.

Tekoindustrin

I sex motioner tas olika frågor rörande tekoindustrin upp. Det

rör sig bl.a. om handelspolitiska frågor, stödet till

tekoindustrin, Proteko samt linodling och linförädling.

Företrädare för statens pris- och konkurrensverk och för

branschföreningen Tekoindustrierna har inför utskottet lämnat

upplysningar i anslutning till behandlingen av vissa av de

aktuella motionerna.

Handelspolitiska frågor

Önskemålet om att svensk tekoindustri skall ges samma

spelregler som tekoindustrin i EG-länderna ligger bakom yrkanden

i motionerna 1991/92:N269 (m, s, fp, c, kds) och 1991/92:N204

(kds).

I den förstnämnda motionen krävs att riksdagen skall uttala

sig för att det i Sverige sker en anpassning till EG:s

regelsystem för tekoimport och för u-landstullfrihet. Vidare

krävs en svensk harmonisering till EG vad gäller

dumpningsåtgärder på tekoområdet. Efter en relativ stabilisering

av tekobranschens läge under senare delen av 1980-talet har åter

en kraftig försämring ägt rum, säger motionärerna. Skälen

härtill är dels den allmänna konjunkturnedgången, dels beslutet

om total avveckling av importrestriktionerna på tekoområdet. Ett

svenskt medlemskap i EG kommer att innebära en harmonisering

till EG:s handelspolitik. Det är därför viktigt att Sverige

redan nu inför samma handelspolitik på tekoområdet, anförs det.

Tekoföretagen har under en följd av år brottats med

lönsamhetsproblem, som till stora delar kan hänföras till

konkurrensen från de s.k. lågprisländerna, sägs det i motion

1991/92:N204 (kds). Ett medlemskap i EG skulle innebära att den

svenska tekonäringen gavs möjlighet till en positiv utveckling,

hävdas det. Ett sätt att lösa "övervintringsproblemen" vore att

ta upp förhandlingar med EG om förenklingar i ursprungsreglerna

i tekohandeln eller se till att Sverige får likvärdiga regler

som EG-länderna tillämpar, anför motionären.

Riksdagen anslöt sig hösten 1988 (prop. 1988/89:47, bet.

FiU10) till regeringens uppfattning att importrestriktionerna på

tekoområdet helt skulle avvecklas den 31 juli 1991. Då löpte den

senaste förlängningen av multifiberavtalet (MFA) ut. Med stöd av

MFA begränsade Sverige -- i likhet med flertalet andra

industriländer -- importen av textil- och konfektionsvaror från

lågprisländerna.

Näringsutskottet ställde sig i ett yttrande till

finansutskottet (1988/89:NU1y) hösten 1988 bakom regeringens

bedömning att ett slopande av importbegränsningarna på

tekoområdet skulle komma att leda till lägre konsumentpriser och

att det kunde få en positiv effekt för utvecklingsländerna.

Beträffande effekterna på konsumentpriserna redovisades i

yttrandet resultat från en utredning från SPK -- Tekopolitikens

effekter för konsumenter och producenter (SPK:s utredningsserie

1988:4). SPK bedömde att den genomsnittliga prisnivån på kläder

i detaljhandeln skulle komma att sjunka med mellan 4 % och 12 %

om importbegränsningarna avskaffades. För hushållen bedömdes det

innebära en besparing på årsbasis med totalt mellan 0,9 och 2,6

miljarder kronor. Det bedömdes sannolikt att besparingen skulle

komma att ligga i den övre delen av intervallet. En prissänkning

med 5 % beräknades enligt SPK leda till en minskning av

sysselsättningen med 9% i textilindustrin och med 12 % i

konfektionsindustrin, varav en betydande del förutsågs komma att

drabba Älvsborgs län.

Näringsutskottet menade vidare att regeringen måste verka för

att tekosektorn integreras i GATT:s ordinarie regelverk. Genom

att slopandet av restriktionerna skulle ske först den 31 juli

1991 gavs branschen, ansåg utskottet, möjlighet till ytterligare

konsolidering för att klara den ökande konkurrensen. Tre

avvikande meningar anmäldes i näringsutskottets yttrande. I en

(m, fp) krävdes en omedelbar avveckling, i en annan (c, vpk)

begärdes att konsekvenserna av en avreglering skulle utvärderas

innan beslut fattades och i den tredje (mp) accepterades

avregleringen under vissa förutsättningar. Liknande

meningsyttringar avgavs i finansutskottet (bet. 1988/89:FiU10).

Riksdagen följde närings- och finansutskottens förslag.

Riksdagen har under de tre senaste åren avslagit motioner med

krav på att importrestriktionerna skulle avskaffas omedelbart,

att avskaffandet skulle tidigareläggas beträffande vissa länder

och att beslutet om avskaffande av importrestriktionerna skulle

upphävas. Vid det senaste tillfället, våren 1991 (bet.

1990/91:NU25 s. 8--9), anfördes att utskottet stod kvar vid

tidigare bedömningar. Beträffande krav på harmonisering med EG:s

regler på tekoområdet framhölls att det i de framtida

förhandlingarna om medlemskap i EG får lösas hur anpassningen

till den gemensamma handelspolitiken skall gå till. Vidare

underströks det angelägna i att Sverige i GATT-förhandlingarna

fortsätter att verka för att villkoren för tekohandeln skall

återgå till normala GATT-regler. Slutligen förutsattes att

regeringen efter avvecklingen av importrestriktionerna den 31

juli 1991 noga följer utvecklingen inom tekoindustrin och vid

behov drar försorg om att erforderliga arbetsmarknadspolitiska

åtgärder vidtas. I reservationer krävdes en omedelbar avveckling

av importrestriktionerna avseende länder i Öst- och

Centraleuropa (m, fp) och att multifiberavtalet inte skulle

sägas upp samt att regeringen skulle lägga fram förslag om

importregler för tekoprodukter som är harmoniserade med EG (c,

mp).

NUTEK har i regleringsbrevet för innevarande budgetår getts i

uppdrag att efter avvecklingen av importrestriktionerna följa

utvecklingen inom tekoindustrin.

Regeringen gav i september 1991 SPK i uppdrag att utreda pris-

och konkurrenseffekter av borttagandet av importbegränsningarna

för textil- och konfektionsvaror. Utgångspunkten för

utredningsarbetet skall vara att belysa effekter på

prisutvecklingen i olika försäljningsled och därmed också

konkurrenssituationen i såväl importör- som detaljhandelsleden.

I detta skall också innefattas en kartläggning av eventuella

struktureffekter inom handelsleden. Vidare bör

handelsomfördelande effekter belysas. Särskild uppmärksamhet bör

vid analysen ägnas åt priseffekterna i konsumentledet. Uppdraget

skall redovisas senast den 15 december 1992.

Enligt vad företrädare för SPK har redovisat inför utskottet

är det förenat med svårigheter att mäta effekter av den

genomförda avregleringen; svårigheten ligger främst i att

isolera den del av en uppmätt förändring som har sin grund i de

förändrade marknadsförhållanden som uppkommer i samband med

avregleringen. SPK:s mätningar -- som kommer att baseras på

undersökning av fakturor hos de 20 största företagen i

detaljhandelsledet och genom besök i ett urval butiker i landet

-- kommer därför att ske vid två tidpunkter. De plagg som skall

undersökas är jackor, byxor och blusar från Indien, Kina och

Hongkong samt -- för jämförelsens skull -- från Portugal.

Undersökningarna kommer att avslutas under hösten 1992.

Enligt bedömningar dröjer det normalt upp till drygt ett år

från det att ett plagg beställs till dess att det finns till

försäljning i detaljhandeln. Därför torde enligt SPK

avregleringen inte ge någon omedelbar mätbar effekt på

prisnivåer eller inköpta kvantiteter.

I frågan om harmonisering till EG:s regler på tekoområdet

intar regeringen, enligt vad utskottet har erfarit, samma

hållning som utskottet gav uttryck för vid behandlingen av

tekofrågor våren 1991 (bet.1990/91:NU25). Ett medlemskap i EG

kan sålunda komma att föra med sig bl.a. en anpassning till den

gemensamma handelspolitiken, inkl. den på tekoområdet. Hur denna

anpassning skall ske och vilka övergångsarrangemang som kan bli

aktuella på olika områden är frågor som avses få sin lösning

under de kommande förhandlingarna. Regeringen har därför ännu

inte tagit ställning till om Sverige skall begära någon form av

särlösning för tekofrågorna i förhandlingarna med EG.

Inom ramen för den pågående GATT-rundan avslutades

förhandlingarna kring tekofrågor strax före årsskiftet 1991/92,

och förhandlingsgruppen är numera formellt upplöst. Om rundan

kan avslutas och resultatet av förhandlingarna ligger fast

innebär det i princip att samma regler på sikt kommer att gälla

för EG och Sverige. EG har därvid angett sin avsikt att

genomföra en successiv liberalisering fram till år 2003.

Beträffande yrkandet i motion 1991/92:N269 (m, s, fp, c, kds)

om en anpassning till EG:s system för u-landstullfrihet kan

noteras att en översyn av det svenska GSP-systemet (General

System of Preferences) brukar göras vart femte år. Den senaste

översynen gjordes år 1985. Frågan om en ny översyn har

uppskjutits med hänsyn till att GATT-rundan inte har avslutats.

Vid ett EG-medlemskap måste Sveriges system anpassas till EG:s.

Om frågan om en översyn aktualiseras dessförinnan kommer, enligt

vad utskottet har erfarit, EG:s system att beaktas.

Vad gäller dumpningsåtgärder, som också berörs i den

nyssnämnda motionen, baserar Sverige, liksom EG, sina regler på

det internationella regelverket, dvs. GATT:s antidumpningskod.

Dumpnings- och subventionsundersökningar regleras genom en

särskild förordning (SFS 1985:738). Enligt denna får en

framställning om åtgärder mot dumpad eller subventionerad import

göras av berörd industri, organisationer som företräder berörd

industri eller myndighet i tredje land om det är fråga om

åtgärder till förmån för detta land. Kommerskollegium skall

pröva framställningen och i förekommande fall föreslå regeringen

att en undersökning skall inledas. Enligt uppgift görs relativt

få framställningar. Under senare år har framställningar gjorts

avseende import från Östtyskland (åren 1987--1988) samt från

Polen och Tjeckoslovakien (år 1991). En anledning till att det

görs relativt få framställningar är, enligt vad utskottet har

erfarit, svårigheten att leda anklagelser om dumpning i bevis,

vilket i sin tur sammanhänger med att det rör sig om

modebetonade varor.

Beträffande frågan om ursprungsregler, som tas upp i motion

1991/92:N204 (kds), kan noteras att EES-avtalet generellt

innebär förenklingar i dessa regler. På tekoområdet har dock

inga större framsteg nåtts i detta avseende. Inställningen från

EG:s sida har varit avvisande. Enligt vad utskottet har inhämtat

fortsätter försöken att uppnå ytterligare harmonisering mellan

EG- och EFTA-ländernas ursprungsregler på tekoområdet. Ett

exempel på ett område där man hoppas kunna nå fram till en

enhetlig lösning mellan EFTA och EG gäller frågan om ursprung i

det fall att lönebearbetning sker i tredje land.

Utskottet intar samma principiella inställning som tidigare

beträffande frihandel på tekoområdet. För ett litet land som

Sverige, som för sin ekonomiska utveckling är så starkt beroende

av utrikeshandeln, är frihandel oundgänglig. För att likvärdiga

konkurrensmöjligheter skall gälla är det samtidigt av avgörande

betydelse att villkoren för handeln mellan olika länder inte är

snedvridande.

Utskottet vill därför återigen med skärpa understryka det

angelägna i att Sverige i GATT-förhandlingarna fortsätter att

verka för att villkoren för tekohandeln så snart som möjligt

återgår till normala GATT-regler. Vad gäller de framtida

förhandlingarna om medlemskap i EG vill utskottet framhålla att

frågan om eventuella övergångsarrangemang på tekoområdet måste

uppmärksammas i samband med att anpassningen till EG:s

gemensamma handelspolitik prövas.

Som tidigare har redovisats var lägre konsumentpriser på

kläder ett av de viktigaste skälen för beslutet att avskaffa

importrestriktionerna. Prissänkningar på mellan 4 % och 12 %

kunde, enligt SPK:s bedömning, förväntas. Några omedelbara

effekter av detta slag har inte konstaterats utifrån tillgänglig

officiell statistik -- konsumentprisindex eller importprisindex.

Detta förhållande kan dock inte ligga till grund för några

slutsatser om effekterna av avregleringen. För det första kan

det -- som har framgått i det föregående i anslutning till

redogörelsen för SPK:s uppdrag -- dröja upp till drygt ett år

efter avregleringen innan effekterna för konsumenterna blir

märkbara. För det andra har de nämnda indexserierna inte en

sådan konstruktion -- statistiskt sett -- att de kan användas

för att registrera effekter av en avreglering.

Utskottet vill därför understryka att det är ytterst angeläget

att regeringen noga följer utvecklingen på detta område. Efter

det att SPK har redovisat sitt uppdrag bör regeringen göra en

bedömning av om de effekter som förväntades inför avregleringen

verkligen har uppstått. Om så inte är fallet bör regeringen

överväga eventuella åtgärder och återkomma till riksdagen med en

redovisning.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1991/92:N269

(m, s, fp, c, kds) och 1991/92:N204 (kds).

Stöd till tekoindustrin

Stödet till tekoindustrin tas upp i motionerna 1991/92:N226

(s) och 1991/92:N225 (nyd).

Tekoindustrin har en framtid inom framför allt teknisk textil,

inredningstextilier och nischproduktion inom konfektionen, sägs

det i den förstnämnda motionen. Det är därför angeläget att

tekoindustrin erhåller ett fortsatt statligt stöd avseende

främst marknadsföring och utveckling, även om det sker inom

ramen för generella och ej branschspecifika åtgärder, anför

motionärerna. NUTEK borde vidare ges i uppdrag att klarlägga

strategiska samband inom branschen och att lägga fram förslag

till åtgärder. Den arbetsgrupp som tillsattes inom dåvarande

industridepartementet våren 1991 och som ännu inte har redovisat

några resultat bör anmodas att göra det, anser motionärerna.

Riksdagen bör besluta om att de kvarvarande medel som NUTEK

förfogar över för stöd till tekoindustrin under innevarande

budgetår skall gå till tekoföretag som har hela sin tillverkning

förlagd till Sverige, begärs det i motion 1991/92:N225 (nyd).

Även företag med färre än fem anställda, men som har hela

tillverkningen förlagd till Sverige, bör enligt motionärerna,

kunna få del av medlen. Riksdagen borde vidare begära att

regeringen skyndsamt låter utreda de förutsättningar som finns

för en livskraftig tekoproduktion i Sverige med svensk särart.

Riksdagen beslöt våren 1989 (prop. 1988/89:100 bil. 14, bet.

NU20) om industripolitiska åtgärder för tekoindustrin inom en

total ram om 255 milj.kr. under en treårsperiod räknat fr.o.m.

budgetåret 1989/90. Riksdagen slog därvid fast, på förslag av

utskottet, att de små och medelstora företagen, liksom

lönsömnadsföretagen, skulle få del av åtgärderna i större

utsträckning än tidigare. I 1991 års budgetproposition (prop.

1990/91:100 bil. 14) föreslogs i enlighet med riksdagens

tidigare beslut att stödet till tekoindustrin skulle upphöra vid

utgången av budgetåret 1991/92. Riksdagen ställde sig bakom

detta och avslog samtidigt motionsyrkanden med krav på såväl

minskat som ökat stöd (bet. 1990/91:NU25). Utskottet vidhöll sin

tidigare uppfattning att tekoprogrammet inte skulle förlängas

efter budgetåret 1991/92. Reservationer avgavs med krav på

omedelbart avskaffande (m), med krav på att stöd endast skulle

lämnas med 5 milj.kr. till Proteko (fp, se vidare i det

följande), med krav på ökat totalt stöd (c) och med krav på

utarbetande av ett nytt tekoprogram (mp).

NUTEK har haft i uppdrag att i samråd med överstyrelsen för

civil beredskap (ÖCB) utarbeta en prognos för produktionens

utveckling inom textil- och konfektionsindustrin. I rapporten

Teko 91 (NUTEK R 1991:11), som publicerades i september 1991,

gjordes en bedömning av tekoindustrins utveckling under åren

1991 och 1992. I rapporten konstateras att år 1990, i likhet med

år 1989, var ett mycket svagt år för tekoindustrin, med en

beräknad volymminskning på 17 %. Ytterligare volymminskningar

förutsågs under åren 1991 och 1992, särskilt inom

konfektionsindustrin. Antalet årssysselsatta inom tekoindustrin

uppgick år 1990 till ca 18 500. För åren 1991 och 1992 förutsågs

ytterligare minskningar ner till ca 14 600 årssysselsatta.

Den särskilda arbetsgrupp som aktualiseras i motion

1991/92:N226 (s) tillsattes våren 1991. I arbetsgruppen, som har

en informell status, ingår representanter för fackliga

organisationer och branschorganisationer samt berörda

departement. Gruppen har enligt en intern promemoria till

uppgift att diskutera och överväga frågor om den långsiktiga

kompetensutvecklingen inom tekoindustrin. Utgångspunkten skall

vara att framtida åtgärder skall rymmas inom nuvarande

resursram. Arbetsgruppen kommer, enligt vad utskottet har

erfarit, att redovisa resultatet av sina överväganden för

näringsminister Per Westerberg under våren 1992.

I anslutning till yrkandet i motion 1991/92:N225 (nyd) om att

återstående tekostödsmedel skall förbehållas företag med hela

sin tillverkning förlagd till Sverige och att även företag med

färre än fem anställda skall kunna få del av medlen vill

utskottet anföra följande.

Av de 85 milj.kr. som NUTEK har haft att förmedla under

innevarande budgetår återstår i april 1992 ca 10 milj.kr. Enligt

praxis har det krävts att företag skall ha minst fem anställda

för att stöd skall kunna lämnas. Denna gräns har valts för att

särskilja tekoföretag med industriell verksamhet. Av följande

tabeller framgår antal företag och antal anställda i textil- och

konfektionsindustrierna.

Tabell 1. Företag och anställda i textilindustrin

____________________________________________________________

Storleksklass, Företag Anställda

anställda _______________ ________________

Antal Procent Antal Procent

____________________________________________________________

0 646 53 0 0

1-4 270 22 570 4

5-49 264 21 4 121 30

50-199 40 3 4 228 30

200- 12 1 5 060 36

Totalt 1 232 100 13 979 100

____________________________________________________________

Källa: SCB

Tabell 2. Företag och anställda i konfektionsindustrin

___________________________________________________________

Storleksklass, Företag Anställda

anställda ______________ _______________

Antal Procent Antal Procent

___________________________________________________________

0 924 69 0 0

1-4 223 16 440 6

5-49 170 13 2 488 36

50-199 24 2 2 403 34

200- 4 0 1 695 24

Totalt 1 345 100 7 026 100

___________________________________________________________

Källa: SCB

Av totala antalet företag utgör företagen med färre än fem

anställda, som i princip inte har kunnat erhålla

industripolitiskt stöd, 75 % inom textilindustrin och 85 % inom

konfektionsindustrin. I dessa företag finns totalt 4 % resp. 6 %

av de anställda. För närvarande finns endast ett fåtal

konfektionsföretag med fler än fem anställda som har hela sin

produktion förlagd till Sverige.

Enligt utskottets mening är det inte befogat med statliga

insatser som specialdestineras till tekoindustrin. Tekoföretag

bör på samma villkor som gäller för företag i andra branscher

kunna få del av de insatser avseende företagsutveckling som

framför allt NUTEK förfogar över. Det åligger NUTEK att inom

givna ramar göra de avvägningar som krävs. Vidare anser

utskottet att det även fortsättningsvis bör ankomma på NUTEK att

fatta beslut om fördelningen av resterande medel för stöd till

tekoföretag under innevarande budgetår -- ca 10 milj.kr.

Det finns enligt utskottets uppfattning inte heller behov av

något uttalande från riksdagens sida i frågan om tekoindustrin.

Det får anses ligga inom ansvarsområdet för regeringen och NUTEK

att på lämpligt sätt följa utvecklingen inom olika branscher och

återkomma med förslag till åtgärder till riksdagen om så bedöms

erforderligt.

Utskottet utgår vidare ifrån att regeringen senare under år

1992 återkommer till riksdagen med information om resultatet av

den särskilda arbetsgruppens arbete.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1991/92:N226

(s) och 1991/92:N225 (nyd) i berörda delar.

Proteko

Stiftelsen för det produktionstekniska utbildningscentret för

teko (Proteko) i Borås bildades i oktober 1986 och har till

uppgift att på affärsmässiga grunder tillhandahålla

tekoföretagen utbildning och rådgivning. Staten har under

budgetåren 1986/87 och 1987/88 bidragit med totalt 7 milj.kr.

till uppbyggnaden.

Statens bidrag har utgått via anslaget för industripolitiska

åtgärder för tekoindustrin. I regleringsbrevet för innevarande

budgetår sägs att huvuddelen av de utbildningsaktiviteter för

vilka medel har beräknats bör administreras och genomföras av

Proteko. Av de 7,2 milj.kr. som NUTEK beräknas anslå till

utbildningsinsatser under budgetåret 1991/92 kommer, enligt

uppgift, ca 5 milj.kr. att anvisas till Proteko. Protekos totala

budget uppgår till ca 10 milj.kr.

Riksdagen bör tillse att Proteko tillförsäkras ett fortsatt

statligt verksamhetsstöd, anförs det i motionerna 1991/92:N226

(s) och 1991/92:N281 (fp).

Under de gångna åren har NUTEK:s upphandling av tjänster hos

Proteko inneburit en närmast avgörande grund för stiftelsens

verksamhet, sägs det i den förstnämnda motionen. Enligt

motionärernas mening behövs ett fortsatt verksamhetsbidrag till

Proteko på i storleksordningen 5 milj.kr. per år, vilket bör

avsättas inom ramen för de anslag som NUTEK ansvarar för.

Liknande synpunkter framförs i motion 1991/92:N281 (fp). Det

är enligt motionären av stor betydelse för de små och medelstora

företagen och därmed också för Sjuhäradsbygden att verksamheten

vid Proteko kan fortsätta och vidareutvecklas. Protekos

betydelsefulla roll i flera avseenden kan motivera, anförs det,

ett statligt verksamhetsstöd genom att resurser omfördelas från

bl.a. medel för arbetsmarknadsåtgärder och resurser för teknisk

forskning och utveckling.

Riksdagen har under senare år avslagit liknande

motionsyrkanden (fp) om särskilt stöd till Proteko. Vid det

senaste tillfället, våren 1991, anförde utskottet (bet.

1990/91:NU25) att Proteko även fortsättningsvis borde bedriva

sin verksamhet på affärsmässiga grunder och i konkurrens med

andra utbildningsinstitut. Företrädarna för Folkpartiet

liberalerna reserverade sig till stöd för yrkandet.

Utskottet anser inte att det är befogat att statliga medel

särskilt avsätts till Proteko. Det bör ankomma på NUTEK att inom

givna ramar för olika anslag göra de avvägningar som krävs. Med

det sagda avstyrker utskottet motionerna 1991/92:N226 (s) och

1991/92:N281 (fp) i berörda delar.

Linodling och linförädling

Riksdagen har under en följd av år behandlat olika motioner

avseende linodling och linförädling. Senast skedde det våren

1991 (bet. 1990/91:NU25). Under årets allmänna motionstid har

det väckts en motion, 1991/92:N280 (c), med yrkanden på detta

område.

För att svensk linindustri skall bli verklighet krävs resurser

för bl.a. forskning och utveckling och för

marknadsföringsundersökningar, anförs det i nämnda motion. Där

påpekas att länsstyrelsen och lantbruksnämnden i Hälsingland har

bedrivit ett projekt som går ut på att lösa rötningsförfarandet

för småskalig, mellanskalig och industriell linodling. Ett

linberedningsverk måste enligt motionärerna byggas, inte bara av

industriella skäl utan även av kultur- och turistskäl.

Myndigheter och andra organ bör anmodas att inom ramen för sina

anslag prioritera utvecklingsinsatser för en svensk linodling,

anför motionärerna.

Lin har historiskt huvudsakligen kommit till användning dels

för utvinning av linolja genom pressning av fröna, dels såsom en

textilråvara där basfibrerna i stjälken tillvaratas. Oljelinet

skiljer sig från textillinet genom att det förra har många

grenar och är mer kortväxt än textillinet, som har få grenar.

Textillin har odlats och beretts i industriell skala i Sverige

fram till år 1966, då linberedningsverket i Laholm lades ned.

Efter beredning spinns linet till linnetråd vid ett linspinneri.

Vid riksdagsbehandlingen våren 1991, då sex motioner om

linodling och linförädling avslogs, hänvisades (bet.

1991/91:NU25) till tidigare ställningstaganden och till att

frågorna om linodling och linförädling var föremål för

överväganden på många håll. Utskottet framhöll att linfrågorna

är viktiga och att det är önskvärt att linhanteringen får ökad

omfattning. Det ansågs dock inte finnas anledning för riksdagen

att ta något initiativ i saken. I reservationer (v; mp) anfördes

en motsatt uppfattning. Utskottet redovisade vid detta tillfälle

utförligt de aktiviteter avseende linfrågor som pågår på olika

håll.

År 1988 föreskrev regeringen att statens jordbruksnämnd skulle

betala ut 50 milj.kr. till skogs- och jordbrukets forskningsråd,

som skulle beakta vad som i betänkandet (Ds I 1987:1) Inhemsk

odling och beredning av lin anfördes om bl.a.

växtförädlingsprogram för lin, forskning kring linfröets

biokemiska egenskaper och frågor som rör beredningsverk. STU

redovisade år 1989 ett uppdrag från regeringen om linets

industriella användning. Enligt utredningen har linprodukter för

närvarande ett lågt industriellt intresse, men detta kan

eventuellt komma att öka. I 1990 års budgetproposition (prop.

1989/90:100 bil. 14) sades att utvecklingen av nya sorters lin

borde fortsätta, eftersom det därmed skapas handlingsfrihet

inför framtiden.

I februari 1990 startades ett linspinneri i Växbo i

Hälsingland på privat initiativ och med visst statligt stöd via

länsstyrelsen. Råvaran importeras från Belgien, men målet är att

man skall kunna spinna av inhemsk råvara, vilket förutsätter att

ett linberedningsverk finns i funktion.

I september 1990 etablerades Riksgruppen för linets

utveckling. I Riksgruppen ingår representanter för bl.a.

glesbygdsdelegationen, nämnden för hemslöjdsfrågor,

arbetsgruppen lantbruk och samhälle (ALA-gruppen) inom Sveriges

lantbruksuniversitet i Uppsala och landets linföreningar.

Riksgruppen presenterade vid en konferens i december 1990 ett

nationellt forskningsprogram för linets utveckling.

Slutligen hänvisades i utskottsbetänkandet till den av

riksdagen beslutade nya livsmedelspolitiken (prop. 1989/90:146,

bet. JoU25). Enligt denna kan omställningsstöd utgå för

alternativ produktion, huvudsakligen industri- och energigrödor

samt skogsproduktion. För odling av s.k. nischgrödor på mindre

arealer kan också omställningsstöd utgå. Som exempel på en

nischgröda har jordbruksutskottet nämnt lin.

Utskottet står fast vid tidigare gjorda bedömningar rörande

linodling och linförädling. Enligt utskottets mening är det

önskvärt att linhanteringen får ökad omfattning. Som har

framgått av den lämnade redovisningen är frågorna om linodling

och linförädling föremål för överväganden på många håll. Mot

bakgrund av det anförda anser utskottet inte att det finns

anledning för riksdagen att nu ta något initiativ i saken.

Motion 1991/92:N280 (c) avstyrks därmed.

Vissa övriga frågor

I motion 1991/92:N226 (s), som har rubriken Närings- och

regionalpolitik för Sjuhäradsbygden men som främst är inriktad

på tekoindustrin, tas också upp ett antal yrkanden av mer allmän

karaktär. De rör behovet av ökade utbildningsinsatser,

utlokalisering av statlig verksamhet -- främst till Borås,

behovet av infrastrukturella insatser och behovet av

arbetsmarknadspolitiska åtgärder i regionen.

Utskottet har under en rad år enhälligt avstyrkt

motionsyrkanden som förts fram i anslutning till förslag rörande

tekoområdet, men som har avsett åtgärder av mer generell

karaktär, t.ex. utlokalisering av statlig verksamhet, utformning

av regler för skatter och arbetsgivaravgifter och utformning av

jordbrukspolitiken (senast våren 1991; bet. 1990/91:NU25).

Utskottet har därvid hänvisat till att de frågor som dessa

yrkanden har gällt skulle komma att behandlas av berörda utskott

på grundval av liknande motionsyrkanden i bl.a. partimotioner.

På motsvarande sätt föreslår utskottet att de nu aktuella

yrkandena i den nämnda motionen inte föranleder någon riksdagens

åtgärd.

Stålindustrin

Regeringen bör anmodas att låta göra en översyn av

stålindustrin med syfte att snarast klarlägga vilka satsningar i

form av infrastrukturåtgärder, utbildning, forskning etc. som

krävs för en positiv utveckling av denna industri, anförs det i

motion 1991/92:N257 (v). Översynen borde utmynna i ett förslag

till åtgärdsprogram. Den framtida utvecklingen inom

stålindustrin är osäker och statsmakterna bör inte helt förlita

sig på marknaden, säger motionärerna.

Riksdagen har under en följd av år avslagit liknande

motionsyrkanden (v). Vid det senaste tillfället, våren 1991

(bet. 1990/91:NU35 s. 87), anförde utskottet att det i första

hand bör åvila företagen i branschen att ta ansvar för de

strukturerings- och effektiviseringsåtgärder som erfordras.

Beträffande forskning inom det berörda området framhöll

utskottet att sådan bedrivs vid de två

kollektivforskningsinstituten Metallurgiska forskningsstationen

(MEFOS) och Bearbetningstekniska forskningsstationen i Luleå.

NUTEK förmedlar statens bidrag, men den konkreta inriktningen

bestäms av forskningsstationerna. Motionen fick stöd i en

reservation (v).

MEFOS disponerar för innevarande budgetår 17,8 milj.kr., varav

staten svarar för 7,1 milj.kr. Motsvarande siffror för

Bearbetningstekniska forskningsstationen är 6,8 milj.kr. resp.

3,5 milj.kr.

Utskottet står fast vid tidigare ståndpunkter i de frågor som

tas upp i den aktuella motionen. Motionen avstyrks därmed.

Livsmedelsindustrin

Den nya inriktningen av livsmedelspolitiken kräver satsningar

på ett utvecklingsarbete för att svenskt jordbruk och svensk

livsmedelsindustri på snabbast möjliga sätt skall kunna anpassa

sig till de nya förutsättningarna, sägs det i motion

1991/92:N243 (s). Det samarbetsprojekt -- Ideon Agro Food -- som

har startats av Lunds universitet och vissa företag, behöver

enligt motionärerna utökas för att möjligheterna för den

sydsvenska livsmedelsindustrin att klara den förestående

omställningsprocessen skall förbättras på lång sikt. Det finns

därför anledning att avsätta särskilda statliga medel för att

stimulera de små och medelstora företagens produktutveckling och

kvalitetsutveckling, anför motionärerna.

Riksdagen avslog våren 1991 en i stort sett likalydande motion

från samma motionärer (bet. 1990/91:NU35 s. 88). Utskottet

anförde -- enhälligt -- att staten via styrelsen för teknisk

utveckling stöder forskning och utveckling på livsmedelsområdet

genom kollektivforskningsinstituten Svenska Livsmedelsinstitutet

(SIK) och Förpackningsforskningsinstitutet (Packforsk). För

innevarande budgetår disponerar SIK 27,8 milj.kr. varav staten

via NUTEK svarar för 11,1 milj.kr., och Packforsk 16,9 milj.kr.,

varav staten svarar för 6,8 milj.kr.

Utskottet står fast vid den ståndpunkt som intogs våren 1991.

Motionen avstyrks.

Centrala hantverksrådet

Bl.a. med tanke på det bistra arbetsmarknadsläget bör

hantverksfrågornas ställning stärkas, sägs det i motion

1991/92:N232 (m). Som ett led i detta föreslår motionärerna att

Centrala hantverksrådet skall permanentas och, inom av

regeringen föreslagna budgetramar, tilldelas de resurser som

erfordras för att myndigheter, organisationer, branscher,

arbetsförmedlingar, skolor m.fl. skall kunna bearbetas.

Centrala hantverksrådet, som är knutet till Stiftelsen

Hantverksfrämjandet och förlagt till Leksand, har till uppgift

att handlägga frågor om utrednings- och forskningsverksamhet

samt bevarande och utveckling av kunskaper, tjänster och

produkter inom hantverksområdet. Rådet skall vidare svara för

information om olika hantverksutbildningar.

Riksdagen har vid flera tillfällen avslagit motionsyrkanden

rörande Centrala hantverksrådet motsvarande det nu aktuella.

Vid det senaste tillfället, våren 1991 (bet. 1990/91:NU35 s. 69

f.), upprepade utskottet sina tidigare ställningstaganden och

anförde att det näringspolitiskt motiverade statliga stödet till

hantverket har ett nära samband med övriga statliga insatser för

småföretagen genom de regionala utvecklingsfonderna och SIND.

Det borde ankomma på dessa att göra erforderliga prioriteringar.

Det redovisades också att SIND för budgetåret 1990/91 bidrog med

775000 kr. till Centrala hantverksrådet och hade avdelat

1150000 kr. för övriga projekt inom hantverksområdet. I en

reservation (m, fp, c, mp) krävdes att statens stöd till

Centrala hantverksrådet skulle ges i form av permanenta årliga

anslag.

För innevarande budgetår bidrar NUTEK med högst 1,9 milj.kr.

till Centrala hantverksrådet. För övriga projekt inom

hantverksområdet har NUTEK avsatt högst 1,6 milj.kr. Beloppet

till Centrala hantverksrådet ligger på en högre nivå i

förhållande till tidigare år till följd av att ett engångsbidrag

har lämnats för att finansiera Mästarbrevets 50-årsjubileum i

november 1991.

Hantverksfrågorna överfördes den 1 december 1991 från

näringsdepartementets till kulturdepartementets

verksamhetsområde. Hantverksfrågorna ligger dock kvar inom

näringsutskottets beredningsområde, medan kulturutskottet

hanterar det anslag -- Bidrag till utvecklingsverksamhet inom

kulturområdet m.m. (B 2) -- från vilket bidrag till Centrala

hantverksrådet för budgetåret 1992/93 kommer att lämnas. I

kulturdepartementets bilaga till årets budgetproposition (prop.

1991/92:100 bil. 12) har under det aktuella anslaget tagits upp

500000 kr. under anslagsposten Information, utveckling m.m.

för hantverkare. Enligt uppgift är anslagsposten avsedd för stöd

till Centrala hantverksrådet.

Utskottet ser inget behov för riksdagen att göra ett uttalande

om Centrala hantverksrådet av den typ som begärs i motion

1991/92:N232 (m). Motionen avstyrks.

Utveckling av elbilen

Tiden är nu inne för en kraftig satsning på elbilen som ett

alternativ till den mer traditionella drivmedelsbilen, sägs det

i motion 1991/92:N249 (fp). En sådan satsning borde bestå i ett

kraftigt ökat forsknings- och utvecklingsarbete. Utöver STU,

Chalmers m.fl. bör enligt motionärerna den svenska bilindustrin

vara en självklar samarbetspartner i detta utvecklingsarbete.

Staten föreslås ta nödvändiga initiativ för att detta skall

förverkligas. Att på olika sätt ekonomiskt stimulera

användningen av elbil i stället för bensin- och dieseldrivet

fordon borde vara en självklarhet, anser motionärerna.

Riksdagen avslog våren 1991 ett identiskt motionsyrkande från

samma motionärer (bet. 1990/91:NU35 s. 83--86). Utskottet

hänvisade till olika insatser och aktiviteter, såväl på statlig

och kommunal nivå som inom den privata sektorn, och ansåg att

det inte fanns behov av ytterligare insatser. I en reservation

(fp, c, mp) krävdes ett intensifierat forsknings- och

utvecklingsarbete avseende elbilen.

Det pågår ett kommersiellt utvecklingsarbete kring elbilen på

olika håll i världen. Av framför allt miljöskäl görs omfattande

satsningar på utveckling av elbilen främst i vissa

befolkningstäta regioner i Förenta staterna. Skärpta

utsläppskrav från myndigheterna kommer att tvinga

fordonstillverkarna att inom några år presentera elbilstekniska

lösningar.

Ett flertal fordonstillverkare har presenterat lösningar på

prototypstadiet. Både AB Volvos och Saab-Scania AB:s resp.

samarbetspartner, Renault och General Motors, har omfattande

utvecklingsverksamhet i gång. Asea Brown Boveri AB (ABB) är

bl.a. i Tyskland engagerat i utveckling av elbilen. NUTEK

medverkar i några elbilsprojekt såväl i Sverige som inom EG

(tredje ramprogrammet). På industrisidan medverkar bl.a. Volvo

och ABB.

NUTEK tog år 1991 initiativ till bildandet av

samverkansgruppen Storstädernas Elfordonsgrupp (STEG). Göteborgs

trafiknämnd har fört diskussioner med intressenter till

användarprojekt på elbilsbas med syfte att förbättra miljön. I

Göteborg bedrivs ett projekt med syfte att introducera fordon

som drivs med el eller gas. Ambitionen ligger på i

storleksordningen 1000 bilar till år 1995. I ett första

delprojekt, innefattande 200 elbilar, utgörs intressenterna av

Göteborgs kommun, Vattenfall AB, Göteborgs Energi, Volvo och

ABB. Kostnaden för detta projekt uppgår till 63,5 milj.kr. på

tre år.

I maj 1992 kommer NUTEK i samråd med intressenter från

organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD),

internationella energiorganet (IEA), EG-kommissionen och

europeiska transportministerkonferensen att arrangera en

elbilskonferens i Stockholm.

Svenska elfordonssällskapet har bildats med syfte att främja

introduktionen av eldrivna vägfordon i tätorterna. På olika

platser i landet bedrivs försöksverksamhet med elfordon. Bl.a.

sker det praktiska tester av elbilar inom ramen för de kommunala

energiverken och tekniska verken i Stockholm, Uppsala,

Linköping, Lund och Göteborg.

Utskottet ser positivt på möjligheterna att elbilen skall

kunna bli ett miljövänligt alternativ till traditionella

förbränningsmotordrivna bilar. Som har framgått av den lämnade

redovisningen pågår det aktiviteter på olika håll. Samtidigt kan

det konstateras att konkreta resultat inte har framkommit i

någon större omfattning. Det är enligt utskottets mening

angeläget att regeringen noga följer utvecklingen på det här

området och även aktivt medverkar till att främja utvecklingen

av en elbil. Med det anförda avstyrker utskottet motion

1991/92:N249 (fp).

Begravningskostnader

Kostnaderna för en begravning ligger på i storleksordningen

13000--16000 kronor, konstateras det i motion 1991/92:N206

(s). Ett sätt att möjligggöra för alla att erhålla en värdig

begravning är enligt motionärerna att låta begravningshjälp utgå

genom den allmänna försäkringen. Ett annat sätt är att försöka

begränsa begravningskostnaderna genom att t.ex. utforma en

billig innerkista. STU har lämnat visst bidrag för utveckling av

en sådan, den s.k. Funeral-kistan. Riksdagen borde genom ett

uttalande förorda ett fortsatt stöd till utvecklingen av denna

kista.

Begravningskostnadsutredningen, särskild utredare f.d.

generaldirektören Gunnar Gustafsson, har haft i uppgift att

kartlägga de kostnader som uppkommer i samband med begravning

och undersöka om det föreligger ett behov av stöd för sådana

kostnader genom ett ökat samhällsansvar. I betänkandet (SOU

1990:82) Vad kostar begravningar -- vem betalar förordas att

visst stöd skall utgå genom den allmänna försäkringen.

Betänkandet har remissbehandlats och en remissammanställning har

gjorts inom civildepartementet. Frågan om fortsatt hantering

övervägs inom departementet.

I en annan motion från allmänna motionstiden, 1991/92:Sf202

(s), begärs att regeringen skall lämna förslag om en översyn av

bestämmelserna för den allmänna försäkringen i syfte att däri

inrymma även begravningshjälp. Motionen kommer att behandlas av

socialförsäkringsutskottet under hösten 1992.

Enligt utskottets mening bör motion 1991/92:N206 (s) inte

föranleda någon åtgärd av riksdagen. Motionen avstyrks således.

Hemställan

Utskottet hemställer

Allmänna riktlinjer

1. beträffande näringspolitikens inriktning

att riksdagen avslår motion 1991/92:N240 yrkande 1 i

ifrågavarande del, motion 1991/92:N270 yrkandena 1, 2 och 6 och

motion 1991/92:A261 yrkande 5,

res. 1 (s)

res. 2 (nyd)

men. (v) - delvis

Teknisk utveckling m.m.

2. beträffande stöd till uppfinnare och innovatörer

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:N224, 1991/92:N246 och

1991/92:N268 och motion 1991/92:N270 yrkande 5,

res. 3 (s) - motiv.

res. 4 (nyd)

men. (v) - delvis

3. beträffande idéverkstäder i Gävleborgs län

att riksdagen avslår motion 1991/92:N229,

4. beträffande tvärsektoriell samverkan i Västsverige

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:N202 och 1991/92:N275,

res. 5 (s)

5. beträffande tillämpad industriell forskning i

Västernorrlands län

att riksdagen avslår motion 1991/92:N216,

6. beträffande insatser för ökad vidareförädling i

skogsindustrin

att riksdagen avslår motion 1991/92:N223 och motion

1991/92:N238 yrkandena 2 och 3,

res. 6 (s)

men. (v) - delvis

7. beträffande anslag till teknisk forskning och

utveckling

att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt F 1 och med avslag på motion 1991/92:N238 yrkande 1,

motion 1991/92:N240 yrkande 2 i ifrågavarande del och motion

1991/92:N270 yrkande 20

a) godkänner de i propositionen angivna riktlinjerna för

teknisk forskning och utveckling,

b) bemyndigar regeringen att i enlighet med vad som anförs i

propositionen under budgetåret 1992/93 ikläda staten ekonomiska

förpliktelser i samband med stöd till teknisk forskning och

utvecklingsarbete m.m. som, inberäknat löpande avtal och beslut,

innebär åtaganden på högst 375000000 kr. under budgetåret

1993/94, högst 323000000 kr. under budgetåret 1994/95, högst

263000000 kr. under budgetåret 1995/96 och högst

225000000 kr. under budgetåret 1996/97,

c) till Teknisk forskning och utveckling för budgetåret

1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag

på 753348000 kr.,

d) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört rörande forskningsrådsnämnden,

res. 7 (s)

men. (v) - delvis

8. beträffande Standardiseringskommissionen

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt F 15 till Bidrag till standardiseringskommissionen

för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett

anslag på 43356000 kr.,

9. beträffande integrering av miljökriterier i standarder

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo612 yrkande 25,

res. 8 (s)

10. beträffande utbildning av konsumentrepresentanter i

standardiseringen

att riksdagen avslår motion 1991/92:L712 yrkande 3,

res. 9 (s)

11. beträffande forskning för ett avfallssnålt samhälle

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt F 19 till Forskning för ett avfallssnålt samhälle:

Miljöanpassad produktutveckling för budgetåret 1992/93 under

tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

24607000 kr.,

12. beträffande miljöteknik

att riksdagen avslår motion 1991/92:N256 och motion

1991/92:N270 yrkande 4,

men. (v) - delvis

13. beträffande VT-delegationen

att riksdagen avslår motion 1991/92:N234 yrkande 2, motion

1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion

1991/92:N265 och motion 1991/92:N270 yrkande 21,

res. 10 (s)

men. (v) - delvis

14. beträffande materialteknisk forskning

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt F 2 till Materialteknisk forskning för budgetåret

1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag

på 36150000 kr.,

15. beträffande teknisk-vetenskaplig attachéverksamhet

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt F 3 till Bidrag till Stiftelsen Sveriges

teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet för budgetåret 1992/93

under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

35630000 kr.,

16. beträffande teknikvetenskapliga forskningsrådet

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt F 4 till Teknikvetenskapliga forskningsrådet för

budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 184966000 kr.,

17. beträffande europeiskt rymdsamarbete m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt F 5

dels till Europeiskt rymdsamarbete m.m. för budgetåret

1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på

447439000 kr.,

dels bemyndigar regeringen att under budgetåret 1992/93

ikläda staten nya förpliktelser för betalningar under kommande

budgetår inom europeiskt rymdsamarbete om högst 368000000

kr.,

18. beträffande nationell rymdverksamhet

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt F 6

dels till Nationell rymdverksamhet för budgetåret

1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag

på 58287000 kr.,

dels bemyndigar regeringen att under budgetåret 1992/93

ikläda staten nya förpliktelser för betalningar under kommande

budgetår inom nationell rymdverksamhet på högst 150000000

kr.,

19. beträffande europeiskt forsknings- och

utvecklingssamarbete

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt F 7 till Europeiskt forsknings- och

utvecklingssamarbete för budgetåret 1992/93 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 211000000 kr.,

20. beträffande statens provningsanstalt

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkterna F 8 och F 9 för budgetåret 1992/93 under tolfte

huvudtiteln anvisar

a) till Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet ett

förslagsanslag på 1000 kr.,

b) till Bidrag till statens provningsanstalt ett

reservationsanslag på 51722000 kr.,

21. beträffande styrelsen för teknisk ackreditering

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkterna F 10--F 12

dels godkänner att den huvudsakliga

verksamhetsinriktningen för styrelsen för teknisk ackreditering

skall vara i enlighet med vad som anges i propositionen,

dels för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln

anvisar

a) till Styrelsen för teknisk ackreditering:

Myndighetsverksamhet ett reservationsanslag på

11870000 kr.,

b) till Styrelsen för teknisk ackreditering:

Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag på 1000 kr.,

c) till Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till

riksmätplatsverksamhet ett reservationsanslag på 8788000

kr.,

22. beträffande bidrag till vissa internationella

organisationer

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt F 13 till Bidrag till vissa internationella

organisationer för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln

anvisar ett förslagsanslag på 4127000 kr.,

23. beträffande Ingenjörsvetenskapsakademien

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt F 14 till Bidrag till Ingenjörsvetenskapskademien

för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett

anslag på 7020000 kr.,

24. beträffande vissa internationella FoU-organisationer

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt F 20 till Avgifter till vissa internationella

FoU-organisationer för budgetåret 1992/93 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 544000 kr.,

Småföretagsutveckling

25. beträffande riskkapitalförsörjning

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Fi208 yrkande 9

och med avslag på motion 1991/92:Ub801 yrkande 2, motion

1991/92:N233, motion 1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande del,

motionerna 1991/92:N259, 1991/92:N261 och 1991/92:N264, motion

1991/92:N270 yrkande 9 och motionerna 1991/92:N273 och

1991/92:N282 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

res. 11 (s)

26. beträffande inriktningen av utvecklingsfondernas

informations- och rådgivningsverksamhet

att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt B 5 moment 2 och med avslag på motion 1991/92:N270

yrkande 11, motion 1991/92:A435 yrkande 6 och motion

1991/92:A805 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

res. 12 (s)

27. beträffande utvecklingsfondernas organisation

att riksdagen avslår motion 1991/92:N213,

28. beträffande stöd till underleverantörer

att riksdagen avslår motion 1991/92:N234 yrkande 1, motion

1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion

1991/92:N270 yrkande 8,

res. 13 (s)

men. (v) - delvis

29. beträffande Företagarnas utbildning

att riksdagen avslår motion 1991/92:N231,

30. beträffande egenföretagares borgensåtaganden

att riksdagen avslår motion 1991/92:N214,

res. 14 (s) - motiv.

31. beträffande konkurser

att riksdagen avslår motion 1991/92:Sk350 yrkande 5,

res. 15 (s)

res. 16 (nyd)

32. beträffande småföretagsutveckling

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt B 5 moment 1 och med avslag på motion 1991/92:N240

yrkande 2 i ifrågavarande del och motion 1991/92:N270 yrkande 19

till Småföretagsutveckling för budgetåret 1992/93 under

tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

163594000 kr.,

res. 17 (s)

men. (v) - delvis

33. beträffande stöd till kooperativ utveckling

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

14 punkt F 2 och med avslag på motion 1991/92:N240 yrkande 1 i

ifrågavarande del, motionerna 1991/92:N252 och 1991/92:N253,

motion 1991/92:N270 yrkande 7 och motion 1991/92:A414 yrkande 1

till Stöd till kooperativ utveckling för budgetåret 1992/93

under trettonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

5200000 kr.,

res. 18 (s)

NUTEK

34. beträffande NUTEK: Förvaltningskostnader

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt G 1 och med avslag på motion 1991/92:N240 yrkande 2 i

ifrågavarande del till Närings- och teknikutvecklingsverket:

Förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 181625000 kr.,

res. 19 (s)

35. beträffande NUTEK: Utredningar och information

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt G 2 till Närings- och teknikutvecklingsverket:

Utredningar och information för budgetåret 1992/93 under

tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

25570000 kr.,

36. beträffande avvecklingskostnader

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt G 3 till Särskilda avvecklingskostnader för statens

industriverk, styrelsen för teknisk utveckling och statens

energiverk för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln

anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,

Ny konkurrensmyndighet

37. beträffande konkurrensmyndighet

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 avsnitt I i ifrågavarande del godkänner

dels att en ny myndighet för konkurrensfrågor inrättas den

1 juli 1992,

dels att näringsfrihetsombudsmannen (NO) och statens pris-

och konkurrensverk (SPK) avvecklas den 1 juli 1992,

dels att verksamheten vid den nya myndigheten för

konkurrensfrågor bedrivs i enlighet med de riktlinjer som anges

i propositionen,

38. beträffande anslag till konkurrensmyndigheten

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt I 2 till Konkurrensmyndighet för budgetåret 1992/93

under tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 61000000

kr.,

39. beträffande utvecklings- och omställningskostnader

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt I 3 till Särskilda utvecklings- och

omställningskostnader för budgetåret 1992/93 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1500000 kr.,

40. beträffande avvecklingskostnader för NO och SPK

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt I 4 till Särskilda avvecklingskostnader för

näringsfrihetsombudsmannen och statens pris- och

konkurrensverk för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln

anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,

Övriga anslag

41. beträffande näringsdepartementet

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt A 1 och med avslag på motion 1991/92:N270 yrkande 15

till Näringsdepartementet för budgetåret 1992/93 under

tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 49704000

kr.,

men. (v) - delvis

42. beträffande utredningar m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt A 3 och med avslag på motion 1991/92:N270 yrkande 16

till Utredningar m.m. för budgetåret 1992/93 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 18990000 kr.,

men. (v) - delvis

43. beträffande industriråd/industriattaché

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt A 2 till Industriråd/industriattaché för budgetåret

1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på

1198000 kr.,

44. beträffande bidrag till FN:s organ för industriell

utveckling

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt A 4 till Bidrag till FN:s organ för industriell

utveckling för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln

anvisar ett förslagsanslag på 6 890 000 kr.,

45. beträffande kostnader för statsstödd exportkreditgivning

genom AB Svensk Exportkredit

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt C 1 till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning

genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret 1992/93 under

tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.,

46. beträffande kostnader för statsstödd exportkreditgivning

avseende export av fartyg m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt C 2 till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning

avseende export av fartyg m.m. för budgetåret 1992/93 under

tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.,

47. beträffande ersättning för extra kostnader för förmånlig

kreditgivning till u-länder

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt C 3 till Ersättning för extra kostnader för förmånlig

kreditgivning till u-länder för budgetåret 1992/93 under

tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 70000000

kr.,

48. beträffande främjande av utländska investeringar i

Sverige

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt C 4 och med avslag på motion 1991/92:Fi208 yrkandena 12

och 13 till Åtgärder för att främja utländska investeringar i

Sverige för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln

anvisar ett reservationsanslag på 4500000 kr.,

res. 20 (nyd)

49. beträffande åtgärder för att främja industridesign

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt B 2 och med avslag på motion 1991/92:N270 yrkande 17

till Åtgärder för att främja industridesign för budgetåret

1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag

på 5356000 kr.,

men. (v) - delvis

50. beträffande sprängämnesinspektionen

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt B 1 till Sprängämnesinspektionen för budgetåret

1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på

1000 kr.,

51. beträffande täckande av förluster vid viss

garantigivning m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt B 6 till Täckande av förluster vid viss

garantigivning m.m. för budgetåret 1992/93 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 5 000 000 kr.,

Särskilda branscher m.m.

52. beträffande handelspolitiska frågor på tekoområdet

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:N204 och 1991/92:N269,

53. beträffande stöd till tekoindustrin m.m.

att riksdagen avslår motion 1991/92:N225 och motion

1991/92:N226 yrkandena 1 och 3,

res. 21 (nyd)

54. beträffande Proteko

att riksdagen avslår motion 1991/92:N226 yrkande 2 och motion

1991/92:N281,

55. beträffande linodling och linförädling

att riksdagen avslår motion 1991/92:N280,

56. beträffande insatser för Sjuhäradsbygden

att riksdagen avslår motion 1991/92:N226 yrkandena 4--7,

57. beträffande åtgärdsprogram för stålindustrin

att riksdagen avslår motion 1991/92:N257,

men. (v) - delvis

58. beträffande utveckling av livsmedelsindustrin

att riksdagen avslår motion 1991/92:N243,

59. beträffande Centrala hantverksrådet

att riksdagen avslår motion 1991/92:N232,

60. beträffande utveckling av elbilen

att riksdagen avslår motion 1991/92:N249,

61. beträffande begravningskostnader

att riksdagen avslår motion 1991/92:N206.

Stockholm den 21 april 1992

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Anita Gradin

(s), Axel Andersson (s), Hadar Cars (fp), Kjell Ericsson (c), Bo

Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Göran

Hägglund (kds), Bengt Dalström (nyd), Olle Lindström (m), Mats

Lindberg (s), Jan Backman (m), Bo Bernhardsson (s) och Anita

Modin (s).

Bengt Dalström (nyd) har inte deltagit i beslutet under

moment4.

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Näringspolitikens inriktning (mom.1)

Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh

Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.17 med "Utskottets inställning" och slutar på s.18 med

"berörda motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Regeringens näringspolitik är, som sägs i motion 1991/92:N240

(s), inte utformad med hänsyn till den ekonomiska situation som

Sverige befinner sig i. I det läge som för närvarande råder med

negativ ekonomisk utveckling och en internationell lågkonjunktur

bör all handlingskraft inriktas på att skapa förutsättningar för

att ekonomin åter skall kunna växa. Detta uppnås bäst genom en

fortsättning av den näringspolitik som den socialdemokratiska

regeringen tidigare bedrev.

Ett huvudinslag i denna politik är att det åstadkoms en sådan

utveckling av näringslivet att det kan ge full sysselsättning

och en ekonomisk tillväxt som kan ligga till grund för den

sociala välfärdspolitiken. Politiken måste också utformas så att

balans mellan ekonomisk tillväxt och omsorgen om miljön uppnås.

Om miljöeffekterna inte beaktas kommer tillväxtmöjligheterna att

försämras på längre sikt.

Den nödvändiga utvecklingen av näringslivet stimuleras främst

genom allmänt verkande åtgärder inom den ekonomiska politikens

och näringspolitikens ramar. Detta innebär dock inte att

statsmakterna kan avstå från insatser som direkt riktar sig till

småföretagen eller till företag i vissa regioner. Det mest

effektiva sättet att främja småföretagens utveckling är att

undanröja olika typer av utvecklingshinder, varvid brist på

kompetens och kapital är de största hindren.

Regeringens småföretagspolitik, som bl.a. går ut på att slopa

s.k. riktade stöd och satsa på generella stimulanser, innebär

att det kommer att uppstå ett vakuum för småföretagen under

åtminstone en övergångsperiod. Detta är i dagens ekonomiska läge

en oansvarig politik.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1991/92:N240 (s)

i här berörd del. Riksdagen bör anmoda regeringen att återkomma

med förslag till utformning av näringspolitiken -- och då

särskilt småföretagspolitiken -- i enlighet med vad som förordas

i den nämnda motionen och som här har redovisats. De två övriga

nu aktuella motionerna avstyrks i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande näringspolitikens inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N240 yrkande 1 i

ifrågavarande del och med avslag på motion 1991/92:N270

yrkandena 1, 2 och 6 och motion 1991/92:A261 yrkande 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Näringspolitikens inriktning (mom.1)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.17 med "Utskottets inställning" och slutar på s.18 med

"berörda motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig -- i likhet med vad som görs i motion

1991/92:A261 (nyd) -- i huvudsak till de riktlinjer avseende

näringspolitiken som regeringen har presenterat i

regeringsförklaringen och i den här aktuella delen av

budgetpropositionen. Den systemförändring som regeringen

genomför innebär att positiva möjligheter skapas för

näringslivet. Det är bara genom att företagen i allmänhet och

nyföretagandet i synnerhet stimuleras som välfärden kan

upprätthållas och utvecklas.

En del av de åtgärder som regeringen föreslår är dock, menar

utskottet, inte tillräckligt omfattande. Vidare kommer en del av

åtgärderna att få effekt först efter en viss tid. Detta är

speciellt allvarligt när det gäller åtgärder för att

småföretagssektorn skall utvecklas. I det ekonomiska läge som

råder för närvarande krävs det på detta område åtgärder som ger

omedelbar effekt. Ett särskilt område där det enligt utskottets

mening krävs snara åtgärder är småföretagens möjligheter att

göra sig gällande på EG-marknaden.

Riksdagen bör anmoda regeringen att snarast återkomma till

riksdagen med förslag till snabbt verkande åtgärder, särskilt

riktade till småföretagen. Därmed blir motion 1991/92:A261 (nyd)

tillgodosedd i berörd del. De två övriga här aktuella motionerna

avstyrks i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande näringspolitikens inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A261 yrkande 5

och med avslag på motion 1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande

del och motion 1991/92:N270 yrkandena 1, 2 och 6 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Stöd till uppfinnare och innovatörer (mom.2,

motiveringen)

Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh

Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla

s) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s.20

med "Utskottet delar" och slutar på s.21 med "berörda delar"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar de bedömningar som görs i de här aktuella

motionerna om att det är ytterst väsentligt för den industriella

förnyelsen och för utvecklingen att uppfinningar kommer fram och

att de kan bli kommersiellt exploterade. Det är ofta nystartade

eller små företag som svarar för uppfinningar och innovationer.

Det är därför ytterst beklagligt att regeringen nu föreslår

nedskärningar av anslagen till såväl forskning och utveckling

som småföretagsutveckling.

Regeringens agerande på detta område är ett exempel på vad

utskottet tidigare har pekat på, nämligen att det uppstår ett

vakuum under en övergångsperiod innan de av regeringen förordade

generella insatserna får effekt. Med den inriktning av politiken

som utskottet förordar och som har redovisats i det föregående,

skulle möjligheterna att bistå uppfinnare och innovatörer

förbättras.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här aktuella

motioner i berörda delar.

4. Stöd till uppfinnare och innovatörer (mom.2)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.20 med "Utskottet delar" och slutar på s.21 med "berörda

delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar de bedömningar som görs i motion 1991/92:N224

(nyd) om att ett av de största problemen för småföretagen i

allmänhet och för innovatörerna i synnerhet är hur deras idéer

skall kunna marknadsföras. De små företagen har ofta stor

förmåga att utforma problemlösningar, som i vissa fall visar sig

vara genialiska uppfinningar. I de flesta fall leder

innovationerna dock inte till patentsökning, vilket beror dels

på otillräckliga kunskaper i marknadsföring, dels på avsaknad av

riskkapital. I detta sammanhang vill utskottet framhålla vikten

av att det på ett tydligt sätt klargörs vart man som uppfinnare

kan vända sig för att få stöd. NUTEK har inte lyckats tillgodose

detta informationsbehov.

Ett sätt att komma till rätta med problemet att innovationerna

inte leder till patentsökning -- och som anvisas i nyssnämnda

motion -- är att en särskild produktjury inrättas. Detta kan ske

antingen med NUTEK eller med näringslivet som initiativtagare.

Regeringen bör utreda förutsättningarna för inrättande av en

sådan produktjury. Vidare bör regeringen anmodas att låta

undersöka intresset för införande av en s.k. innovationstimme i

TV-sändningarna. Genom ett uttalande av riksdagen av denna

innebörd blir motion 1991/92:N224 (nyd) helt tillgodosedd. De

tre övriga här aktuella motionerna avstyrks i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande stöd till uppfinnare och innovatörer

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N224 och med

avslag på motionerna 1991/92:N246 och 1991/92:N268 och motion

1991/92:N270 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

5. Tvärsektoriell samverkan i Västsverige (mom.4)

Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh

Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.22 som

börjar med "Den typ" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna

1991/92:N202 (s) och 1991/92:N275 (m), att den samverkan som

bedrivs i Västsverige inom ramen för Strategigruppen för

industriell regional utveckling (SIRU) är ett exempel på en

samarbetsform mellan stat och näringsliv som även borde kunna

tillämpas på andra håll i landet. Eftersom uppbyggnaden av den

centrala statsförvaltningen är sektorsinriktad finns det behov

av ett uttalande från riksdagens sida till stöd för denna

samarbetsform. NUTEK bör -- inom ramen för sin verksamhet --

kunna vidareutveckla sitt engagemang i SIRU och verka för att

ett arbetssätt av denna typ får spridning inom regionen och i

andra delar av landet.

Med det anförda blir motion 1991/92:N202 (s) i huvudsak

tillgodosedd. Utskottet är dock inte berett att -- såsom begärs

i motionen -- närmare precisera vilka resurser som NUTEK bör

avsätta för projektet. Detta bör ankomma på NUTEK att självt

fatta beslut om. Även motion 1991/92:N275 (m) blir tillgodosedd

genom ett beslut av riksdagen av här angiven innebörd.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande tvärsektoriell samverkan i Västsverige

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N202 yrkandena 1

och 2 och motion 1991/92:N275 och med avslag på motion

1991/92:N202 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

6. Insatser för ökad vidareförädling i skogsindustrin

(mom.6)

Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh

Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.24 som

börjar med "Med hänvisning" och slutar med "berörda delar" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion

1991/92:N223 (s) att staten bör ta initiativ till åtgärder med

syfte att vidareförädlingen inom skogsindustrin skall öka.

Regeringens förslag att avbryta branschprogrammet för den

träbearbetande industrin ett år tidigare än planerat anser

utskottet vara olyckligt.

Det utvecklingsarbete som krävs bör kunna bedrivas i samverkan

mellan olika intressenter inom skogsbruket, sågverken och

träförädlingsindustrin. Riksdagen bör göra ett uttalande om att

regeringen skall dra försorg om att ett sådant arbete kommer

till stånd. Detta bör kunna ske inom ramen för anslagen till

teknisk forskning och utveckling och småföretagsutveckling som

NUTEK ansvarar för. Med ett beslut av riksdagen av denna

innebörd blir motion 1991/92:N223 (s) tillgodosedd. Även motion

1991/92:N238 (v) får därmed anses i sak tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande insatser för ökad vidareförädling i

skogsindustrin

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N223 och med

anledning av motion 1991/92:N238 yrkandena 2 och 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Anslag till teknisk forskning och utveckling (mom.7)

Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh

Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.27 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "motsvarande delar"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion

1991/92:N240 (s), att anslaget till teknisk forskning och

utveckling bör förstärkas. Regeringens förslag om kraftigt

minskat anslag tycks ha utformats utan beaktande av att Sverige

för närvarande befinner sig i en utpräglad lågkonjunktur. I ett

sådant läge bör alla ansträngningar göras för att stärka

industrins förnyelse och utveckling. Mot bakgrund av att

regeringen säger sig vilja satsa på tekniskt nyföretagande

framstår nedskärningen av anslaget som helt inkonsekvent.

Utskottet avstyrker också regeringens förslag till riktlinjer

för stödet till den tekniska forskningen och utvecklingen.

Regeringen bör återkomma med ett nytt förslag till riktlinjer i

enlighet med vad som sägs i den nyssnämnda motionen.

Utskottet förordar att riksdagen anvisar ett anslag på totalt

763,3 milj.kr. till teknisk forskning och utveckling för det

kommande budgetåret. Därigenom förbättras möjligheterna för

NUTEK att fortsätta med sitt arbete att stödja tekniskt

nyföretagande. Med ett beslut av riksdagen av denna innebörd

blir motion 1991/92:N240 (s) tillgodosedd i berörd del. De

övriga här aktuella motionerna, 1991/92:N270 (v) och

1991/92:N238 (v), avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande anslag till teknisk forskning och

utveckling

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt F 1 moment 2, med anledning av proposition 1991/92:100

bilaga 13 punkt F 1 moment 3 och motion 1991/92:N240 yrkande 2 i

ifrågavarande del och med avslag på proposition 1991/92:100

bilaga 13 punkt F 1 moment 1, motion 1991/92:N238 yrkande 1 och

motion 1991/92:N270 yrkande 20

a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört rörande riktlinjer för teknisk forskning och utveckling,

b) (= utskottet)

c) till Teknisk forskning och utveckling för budgetåret

1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag

på 763348000 kr.,

d) (= utskottet).

8. Integrering av miljökriterier i standarder (mom.9)

Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh

Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.28 som

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "berörd del" bort ha

följande lydelse:

Internationella standarder kan, som anförs i motion

1991/92:Jo612 (s), bli ett mycket viktigt instrument i arbetet

för en bättre miljö. Regeringen bör anmodas att ge

standardiseringskommissionen i uppdrag att arbeta fram ett

underlag för hur miljökriterier skall kunna integreras i

standarder. Med ett uttalande av riksdagen härom blir motion

1991/92:Jo612 (s) helt tillgodosedd i den aktuella delen.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande integrering av miljökriterier i standarder

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Jo612 yrkande 25

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Utbildning av konsumentrepresentanter i standardiseringen

(mom.10)

Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh

Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.29 som

börjar med "Med hänsyn" och slutar med "berörd del" bort ha

följande lydelse:

Det behövs, som anförs i motion 1991/92:L712 (s), ökade

insatser för utbildning av konsumentrepresentanter inom

standardiseringen. Detta krävs om prioriterade områden såsom

barnsäkerhet, energi och miljö skall kunna bevakas på ett

tillfredsställande sätt. Riksdagen bör anmoda regeringen att dra

försorg om att utbildningsinsatserna intensifieras. Därmed blir

den aktuella motionen tillgodosedd i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande utbildning av konsumentrepresentanter i

standardiseringen

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:L712 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. VT-delegationen (mom.13)

Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh

Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.31 som

börjar med "Näringspolitiken bör" och slutar med "berörda delar"

bort ha följande lydelse:

Det arbete som har bedrivits av delegationen för

verkstadsteknisk utveckling (VT-delegationen) har varit

framgångsrikt. Som anförs i motionerna 1991/92:N240 (s),

1992/92:N234 (s) och 1991/92:N265 (s) bör därför arbetet

fullföljas på ett ansvarsfullt sätt. Utskottet uttalar i ett

senare sammanhang att de särskilda insatser riktade till

underleverantörer som NUTEK ansvarar för inom ramen för anslaget

till småföretagsutveckling måste fortsätta. Därvid bör även det

arbete som pågår inom VT-delegationen -- och som det nu återstår

ett år av -- kunna slutföras.

Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd,

varigenom de nämnda motionerna blir tillgodosedda i berörda

delar. Däremot är utskottet inte berett att -- såsom föreslås i

motion 1991/92:N270 (v) -- precisera ett anslagsbelopp särskilt

för VT-delegationen. Avvägning av hur det av utskottet

föreslagna anslaget till småföretagsutveckling skall fördelas på

olika insatser bör göras av NUTEK. Den sistnämnda motionen

avstyrks sålunda i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande

lydelse:

13. beträffande VT-delegationen

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N234 yrkande 2,

motion 1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion

1991/92:N265 och med avslag på motion 1991/92:N270 yrkande 21

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Riskkapitalförsörjning (mom.25)

Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh

Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.43 med "I frågan" och slutar på s.44 med "berörda delar"

bort ha följande lydelse:

Utvecklingen under våren 1992 bekräftar att den ståndpunkt som

intogs i en reservation från Socialdemokraternas sida (bet.

1991/92:NU14 s. 18) vid behandlingen av proposition 1991/92:51

om en ny småföretagspolitik var riktig. Som anfördes i

reservationen finns det inte någon anledning att besluta om

ändringar i berörda fonders verksamhet, så länge som det inte

föreligger konkreta förslag om andra låneformer i stället för de

som för närvarande tillhandahålls av utvecklingsfonderna och

Norrlandsfonden.

Det förslag som nu har framlagts i utskottet av företrädarna

för regeringspartierna och Ny demokrati, och som innebär att ett

tidsbegränsat anstånd skall ges till vissa utvecklingsfonder,

visar att det beslut om indragning av medel som fattades i

december 1991 var förhastat. Utskottet noterar att den förordade

modellen för ett tidsbegränsat selektivt anstånd innebär ett

komplicerat, byråkratiskt förfarande som dåligt överensstämmer

med de strävanden mot regelförenkling och avbyråkratisering som

de aktuella partierna annars säger sig förespråka.

Med instämmande i vad som sägs i motionerna 1991/92:N240 (s),

1991/92:N264 (s) och 1991/92:N270 (v) anser utskottet att

indragningar av medel från utvecklingsfonderna och

Norrlandsfonden bör anstå till dess att ett nytt system har

trätt i kraft. Riksdagen bör göra ett uttalande om detta,

varigenom de nämnda motionerna blir tillgodosedda. Även motion

1991/92:N233 (c) blir därigenom i huvudsak tillgodosedd.

Vidare tillstyrker utskottet kravet i motion 1991/92:Ub801 (s)

på ett uttalande från riksdagens sida om riskerna för att den av

regeringen planerade utförsäljningen av statliga företag leder

till att småföretagen får ytterligare problem att hävda sig på

riskkapitalmarknaden. Liknande synpunkter har tidigare framförts

i reservationer (s) både hösten 1991 och våren 1992 (bet.

1991/92:NU10 s. 27 resp. bet. 1991/92:NU17 s. 10).

Övriga här aktuella motioner avstyrks av utskottet i berörda

delar.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande

lydelse:

25. beträffande riskkapitalförsörjning

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub801 yrkande 2,

motion 1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion

1991/92:N264 och motion 1991/92:N270 yrkande 9, med anledning av

motion 1991/92:N233 och med avslag på motion 1991/92:Fi208

yrkande 9 och motionerna 1991/92:N259, 1991/92:N261,

1991/92:N273 och 1991/92:N282 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

12. Inriktningen av utvecklingsfondernas informations- och

rådgivningsverksamhet (mom.26)

Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh

Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.45 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörd del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion

1991/92:A435 (s), att utvecklingsfonderna har stor betydelse för

att möjligheterna för kvinnor att bo kvar i glesbygd och i

skogslänen skall kunna öka. Fonderna måste därför anmodas och

ges förutsättningar att främja en sådan utveckling. Med ett

uttalande från riksdagen av denna innebörd blir det aktuella

yrkandet i motion 1991/92:A435 (s) tillgodosett. Utskottet är

däremot inte berett att, såsom föreslås i motion 1991/92:A805

(c), förorda att särskilda medel skall öronmärkas för det nu

nämnda ändamålet. Denna motion avstyrks sålunda i berörd del.

Vidare tillstyrker utskottet yrkandet i motion 1991/92:N270

(v) om ökade insatser för att underlätta småföretagens inträde

på EG-marknaden. Mot bakgrund av den stora betydelse som

småföretagen har för den ekonomiska utvecklingen i landet bör

aktiva insatser från statens sida göras på detta område.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande

lydelse:

26. beträffande inriktningen av utvecklingsfondernas

informations- och rådgivningsverksamhet

att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt B 5 moment 2, med bifall till motion 1991/92:N270

yrkande 11 och motion 1991/92:A435 yrkande 6 och med avslag på

motion 1991/92:A805 yrkande 12 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

13. Stöd till underleverantörer (mom.28)

Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh

Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.47 som

börjar med "Som tidigare" och slutar med "berörda delar" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna

1991/92:N240 (s) och 1991/92:N234 (s), att de särskilda insatser

riktade till underleverantörer som det beslutades om år 1990 bör

fullföljas på ett ansvarsfullt sätt. Detta bör ske inom ramen

för de resurser som utskottet i det följande föreslår för

anslaget till småföretagsutveckling. Att avbryta programmet ett

år i förtid rimmar dåligt med regeringens i andra sammanhang

uttalade strävan att främja småföretagens utveckling. Riksdagen

bör göra ett uttalande av här angiven innebörd, varigenom de

nämnda motionerna blir tillgodosedda i berörda delar. Även

motion 1991/92:N270 (v) blir därmed i huvudsak tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande

lydelse:

28. beträffande stöd till underleverantörer

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N234 yrkande 1

och motion 1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande del och med

anledning av motion 1991/92:N270 yrkande 8 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Egenföretagares borgensåtaganden (mom.30, motiveringen)

Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh

Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla

s) anser att den del av utskottets yttrande på s.48 som börjar

med "Utskottet utgår" och slutar med "avstyrks motionen" bort ha

följande lydelse:

Utskottet upprepar sina tidigare uttalanden i ämnet och

avstyrker därmed motionen.

15. Konkurser (mom.31)

Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh

Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.50 som

börjar med "De frågor" och slutar med "(bet. 1989/90:NU7

s.22f.)" bort ha följande lydelse:

De frågor som tas upp i motion 1991/92:Sk350 (nyd) är alltså

sådana som ingår i insolvensutredningens uppdrag.

Även det utredningsarbete som våren 1990 -- på initiativ av

näringsutskottet -- startades genom konkursutredningen är av

relevans i detta sammanhang. Enligt utskottets mening bör

konkursutredningen få fullfölja sitt arbete; utskottet motsätter

sig sålunda att denna utredning läggs ned i förtid. Riksdagen

bör göra ett uttalande härom.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande

lydelse:

31. beträffande konkurser

att riksdagen avslår motion 1991/92:Sk350 yrkande 5 och därvid

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Konkurser (mom.31)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.50 som

börjar med "De frågor" och slutar med "(bet. 1989/90:NU7

s.22f.)" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion

1991/92:Sk350 (nyd), att det krävs omedelbara åtgärder för att

det snabbt växande antalet konkurser bland småföretagen skall

kunna hejdas. De åtgärder på detta område som kan komma att

föreslås av insolvensutredningen kan förväntas bidra till en

sådan uppbromsning. Det är därför ytterst angeläget att arbetet

bedrivs med största skyndsamhet. Enligt utskottets mening är det

dock inte tillfredsställande att konkreta åtgärder kan

genomföras först hösten 1993.

En åtgärd som bör kunna vidtas omedelbart är att ändra

prioritetsordningen mellan olika typer av fordringar vid

konkurs. Underleverantörernas fordringar måste ges högre

prioritet än statens fordringar. En sådan ändring kräver ingen

ytterligare utredning utan kan genomföras omgående. Riksdagen

bör anmoda regeringen att snarast lägga fram förslag i enlighet

härmed. Därmed blir den aktuella motionen tillgodosedd i berörd

del.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande

lydelse:

31. beträffande konkurser

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sk350 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Småföretagsutveckling (mom.32)

Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh

Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.50 som

börjar med "Utskottet har" och slutar med "berörda delar" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion

1991/92:N240 (s), att de resurser som via NUTEK står till

förfogande för stöd till småföretag och utveckling av nya

företag inte bör reduceras i enlighet med regeringens förslag.

Enligt utskottets mening bör anslaget till småföretagsutveckling

upptas till 183,6 milj.kr. för nästa budgetår, vilket är 20

milj.kr. mer än vad regeringen har föreslagit. De utökade medel

som utskottet föreslår skall främst användas för insatser

riktade till underleverantörer -- ett område som är av särskild

betydelse i det lågkonjunkturläge som Sverige befinner sig i.

Utskottet tillstyrker sålunda den nämnda motionen i berörd del

och avstyrker motion 1991/92:N270 (v) i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande

lydelse:

32. beträffande småföretagsutveckling

att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt B 5 moment 1, med bifall till motion 1991/92:N240

yrkande 2 i ifrågavarande del och med avslag på motion

1991/92:N270 yrkande 19 till Småföretagsutveckling för

budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 183594000 kr.

18. Stöd till kooperativ utveckling (mom.33)

Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh

Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.53 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörda delar" bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar den positiva syn på den kooperativa

företagsformen som ligger till grund för samtliga här aktuella

motioner. Inte minst i dagens läge med ökande arbetslöshet kan

den kooperativa företagsformen vara ett verksamt medel för att

skapa ny sysselsättning. I detta sammanhang och med hänsyn till

den utveckling som pågår inom den offentliga sektorn, som bl.a.

innebär att anställda tar över verksamheter, är det särskilt

viktigt att den kooperativa arbetsformen lyfts fram som ett

alternativ. Detta är betydelsefullt för kvinnor som arbetar inom

vård och omsorg.

Även inom regionalpolitiken och i rehabiliteringsarbetet med

långtidssjukskrivna och förtidspensionerade bör den kooperativa

arbetsformen kunna få en ökad tillämpning. Som anförs i vissa av

motionerna bör stödet till kooperativ utveckling uppgå till ett

högre belopp än vad regeringen föreslår. Detta bör kunna

åstadkommas genom omfördelning av anslag, främst via

regionalpolitiska medel och anslaget till småföretagsutveckling.

Nykoop-företagsutredningen förde fram en rad förslag vad avser

den kooperativa arbetsformen. Regeringen bör anmodas att

redovisa arbetsläget -- vilka åtgärder som har vidtagits och

vilka som planeras.

Riksdagen bör göra ett uttalande av nu angiven innebörd.

Därigenom blir samtliga här aktuella motioner tillgodosedda i

berörda delar. Regeringens förslag till anslag för nästa

budgetår tillstyrks också av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande

lydelse:

33. beträffande stöd till kooperativ utveckling

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

14 punkt F 2, motion 1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande del,

motionerna 1991/92:N252 och 1991/92:N253, motion 1991/92:N270

yrkande 7 och motion 1991/92:A414 yrkande 1

dels till Stöd till kooperativ utveckling för

budgetåret 1992/93 under trettonde huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 5200000 kr.,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

19. NUTEK: Förvaltningskostnader (mom.34)

Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh

Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.54 som

börjar med "Utskottet förordar" och slutar med "motsvarande del"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att de insatser, främst avseende det tekniska

nyföretagandet och underleverantörerna, som NUTEK har bedrivit

via anslagen till småföretagsutveckling och teknisk forskning

och utveckling bör fullföljas på ett ansvarsfullt sätt. Detta

innebär bl.a. att utskottet beträffande dessa två anslag har

förordat högre anslag än som föreslås i propositionen.

Regeringens förslag till ytterligare neddragning av NUTEK:s

anslag ser utskottet som ett uttryck för den felaktiga politik

beträffande småföretagen som regeringen bedriver. Riksdagen bör

göra ett uttalande av här angiven innebörd, varigenom motion

1991/92:N240 (s) blir tillgodosedd i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande

lydelse:

34. beträffande NUTEK: Förvaltningskostnader

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt G 1 och motion 1991/92:N240 yrkande 2 i ifrågavarande

del

dels till Närings- och teknikutvecklingsverket:

Förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 181625000 kr.,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

20. Främjande av utländska investeringar i Sverige (mom.48)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.57 med "Den treåriga" och slutar på s.58 med "berörd del"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion

1991/92:Fi208 (nyd), att statsmakterna måste ta initiativ till

åtgärder som kan stoppa den avindustrialisering som pågår i

Sverige. All kraft bör nu inriktas på att vända

investeringsnedgången till en uppgång. Ett led i detta kan vara,

såsom föreslås i nyssnämnda motion, att genom ökad informations-

och lobbyverksamhet få utländska företag -- framför allt

japanska -- att investera i Sverige. Riksdagen bör göra ett

uttalande av här angiven innebörd, varigenom den aktuella

motionen blir tillgodosedd i berörd del. Regeringens

anslagsförslag tillstyrks samtidigt av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande

lydelse:

48. beträffande främjande av utländska investeringar i

Sverige

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt C 4 och motion 1991/92:Fi208 yrkandena 12 och 13

dels till Åtgärder för att främja utländska

investeringar i Sverige för budgetåret 1992/93 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 4500000 kr.,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

21. Stöd till tekoindustrin m.m. (mom.53)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.65 som

börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "berörda delar"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion

1991/92:N225 (nyd), att de medel för stöd till tekoföretag som

finns kvar för innevarande budgetår endast bör utgå till sådana

företag som har hela sin tillverkning förlagd till Sverige.

Vidare bör även små företag, dvs. företag med färre än fem

anställda, få del av medlen. Som har framgått av tidigare

redovisade uppgifter har huvuddelen av företagen inom textil-

och konfektionsindustrierna färre än fem anställda och har

därmed varit utestängda från möjligheten att erhålla stöd. De nu

föreslagna villkoren borde ha gällt redan tidigare. Riksdagen

bör anmoda regeringen att tillse att NUTEK snarast börjar

tillämpa här angivna principer. Därigenom blir den nämnda

motionen tillgodosedd i berörd del.

Regeringen bör också anmodas att låta göra en skyndsam

utredning avseende förutsättningarna för en uthållig

tekoproduktion i Sverige med svensk särart. Även denna del av

den aktuella motionen blir därmed tillgodosedd. Däremot ser

utskottet inget behov av att riksdagen, såsom krävs i motion

1991/92:N226 (s), skall göra ett uttalande om fortsatta statliga

insatser för tekoindustrin.

Utskottet utgår -- -- -- (= utskottet) -- -- -- arbetsgruppens

arbete.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1991/92:N225

(nyd) och avstyrker motion 1991/92:N226 (s) i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande

lydelse:

53. beträffande stöd till tekoindustrin m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N225 och med

avslag på motion 1991/92:N226 yrkandena 1 och 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Riskkapitalförsörjning (mom.25)

Bengt Dalström (nyd) anför:

Enligt min mening bör en ny utvecklings- och investeringsbank

inrättas. En sådan bank skulle, med medel från löntagarfonderna

som bas, inriktas på att tillhandahålla småföretag och

nyföretagare riskvilligt kapital. I motion 1991/92:N259 (nyd)

finns mer detaljerat beskrivet hur banken borde byggas upp. De

synpunkter som kommer till uttryck där överensstämmer med dem

som framfördes från Ny demokratis sida i samband med beslutet om

avveckling av löntagarfonderna (bet. 1991/92:FiU9). Jag avser

att återkomma till denna fråga i samband med behandlingen av

regeringens förslag om hur fondernas medel skall användas.

2. Handelspolitiska frågor på tekoområdet (mom.52)

Kjell Ericsson (c) anför:

Enligt min mening är det angeläget att villkoren för den

allmänna tekohandeln så snart som möjligt återgår till normala

regler enligt GATT. I avvaktan på att så sker är det väsentligt

att den svenska tekoindustrin ges samma förutsättningar som

gäller för tekoföretagen inom EG, med vilka de svenska företagen

i första hand har att konkurrera. För närvarande gäller inte

lika villkor i fråga om bl.a. regler för tekoimport och

u-landstullfrihet. Jag anser därför att Sverige i de förestående

förhandlingarna om medlemsskap i EG med kraft måste eftersträva

att samma förutsättningar i nu berört avseende skapas för

tekoindustrierna i Sverige och EG.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

I ett antal frågor som behandlas i betänkandet har jag en

annan uppfattning än utskottet.

Vad gäller inriktningen av näringspolitiken delar jag de

bedömningar som framförs i motion 1991/92:N270 (v). Regeringen

för i budgetpropositionen abstrakta resonemang om den ekonomiska

tillväxten men negligerar i stor utsträckning det ekologiska

hänsynstagandet. Det går inte i dagens läge att tala om

ekonomisk tillväxt utan att samtidigt framhålla att den måste

vara ekologiskt anpassad.

Vad som krävs av en bra näringspolitik är att den måste bidra

till att hela landet utvecklas, att produktionen sker på ett

ekologiskt tillfredsställande sätt, att olika näringsgrenar

förnyas och utvecklas och att arbetstillfällen tillhandahålls

för både män och kvinnor samt för både låg- och högutbildade

personer.

Det måste klargöras tydligare från statsmakternas sida att

företagen i större utsträckning än för närvarande skall beakta

miljöaspekter kring sin verksamhet. Det gäller sådant som

upprättande av råvaru- och materialbalanser, livscykel- och

kvittblivningsspecifikationer samt miljökonsekvensanalyser och

miljökonsekvensbeskrivningar. Nedläggningar av sådana

verksamheter som inte uppfyller uppställda miljökrav måste

accepteras. I stället bör skapandet av nya arbetstillfällen

underlättas genom att en del av de medel som miljöavgifterna

genererar fonderas. Medel från dessa fonder skall kunna användas

för att finansiera nya arbetstillfällen.

Riksdagen bör anmoda regeringen att lägga fram konkreta

förslag om hur en ekologiskt anpassad tillväxt skall främjas.

Vidare bör regeringen lämna förslag till fondering av medel från

miljöavgifter i enlighet med vad jag här har angivit.

Enligt min mening bör näringspolitiken i övrigt i huvudsak

vara inriktad på att nyetablering och utveckling av små och

medelstora företag skall främjas. Motivet för detta är att den

ökning av sysselsättningen som sker främst äger rum inom

småföretagen. Dessa har också ofta lättast att förändra och

anpassa sin verksamhet till nya krav. Riksdagen bör, som krävs i

motion 1991/92:N270 (v), anmoda regeringen att utforma

näringspolitiken under större hänsynstagande till småföretagen.

Beträffande stöd till uppfinnare och innovatörer anser

jag, i likhet med vad som anförs i motion 1991/92:N270 (v), att

utvecklingsledet i forsknings- och utvecklingsprocessen måste

lyftas fram på ett tydligare sätt än vad som sker för

närvarande. Om inte Sverige skall hamna på efterkälken i ett

internationellt perspektiv krävs det att bättre förutsättningar

skapas för framväxt och utveckling av uppfinningar. Detta bör

riksdagen uttala som sin mening. Därmed blir den nämnda motionen

tillgodosedd i berörd del. De övriga tre motioner som är

aktuella i detta sammanhang bör avslås av riksdagen.

Vad gäller frågan om insatser för ökad vidareförädling i

skogsindustrin anser jag, i enlighet med vad som anförs i

motion 1991/92:N238 (v), att regeringen bör anmodas att vidta

åtgärder för att stärka utbildning, forskning och utveckling

inom träteknikens område. Det är mycket angeläget att Träman

90-programmet ges möjlighet att fortsätta. Likaså bör medel

avsättas till förstärkning av den trätekniska forskningen,

framför allt vid högskolor i skogsbygder. Med ett beslut av

riksdagen av här angiven innebörd blir den nämnda motionen helt

tillgodosedd i berörda delar. Yrkandet i motionen om ökade

anslag återkommer jag till i det följande. Även motion

1991/92:N223 (s) blir i huvudsak tillgodosedd genom det av mig

förordade ställningstagandet från riksdagens sida.

Anslag till teknisk forskning och utveckling bör enligt

min mening och i enlighet med vad som begärs i motion

1991/92:N270 (v) undantas från besparingskrav, eftersom sådan

forskning och utveckling är nödvändig för industrins förnyelse.

Särskilt viktigt är att forskning och utveckling som är inriktad

på resurs- och energisnål samt miljövänlig produktion erhåller

stöd. Anslaget bör i förhållande till regeringens förslag ökas

med 150 milj.kr. till drygt 900 milj.kr. Detta innebär en

blygsam ökning jämfört med nivån under innevarande budgetår. Jag

avvisar med detta också regeringens förslag till riktlinjer för

den tekniska forskningen och utvecklingen. Regeringen bör

återkomma med ett nytt förslag till riktlinjer i enlighet med

vad som förordas i den nyssnämnda motionen.

I det föregående har jag ställt mig bakom de krav som framförs

i motion 1991/92:N238 (v) om ökade insatser på träteknikens

område. I konsekvens med detta tillstyrker jag de

medelsanvisningar på 13 milj.kr. som förordas i denna motion.

Detta medelstillskott inryms i det av mig förordade

totalbeloppet på drygt 900 milj.kr.

Med ett beslut av riksdagen av den innebörd som jag förordar

blir de två nämnda motionerna helt tillgodosedda. Även motion

1991/92:N240 (s) täcks i berörd del in av ett sådant beslut.

Vad gäller de två yrkandena i motionerna 1991/92:Jo612 (s) och

1991/92:L712 (s) om integrering av miljökriterier i

standarder och utbildning av konsumentrepresentanter i

standardiseringen ansluter jag mig i huvudsak till vad

företrädarna för Socialdemokraterna anför i reservationerna 8

och 9 till detta betänkande. De synpunkter som där framförs

ligger i linje med vad Vänsterpartiet tidigare har framfört i

reservationer när motsvarande frågor har behandlats, t.ex. våren

1990 (bet. 1989/90:NU30 s. 135).

Jag anser vidare att riksdagen bör anmoda regeringen att låta

utarbeta ett program om miljöteknik, inkl.

arbetsmiljöteknik, i enlighet med vad som krävs i motionerna

1991/92:N270 (v) och 1991/92:N256 (v). Detta är nödvändigt om

Sverige skall kunna hävda sig på den gigantiska marknad som

växer fram inom såväl arbetsmiljöteknik som annan miljöteknik.

Genom ett beslut av riksdagen av här angiven innebörd blir den

förstnämnda motionen helt tillgodosedd. Det som förordas i den

andra motionen -- dvs. att regeringen skall ta initiativ till

att ett forskningsprojekt om en ekologiskt uthållig

industriproduktion i Norrbotten kommer till stånd -- kan enligt

min mening tillgodoses inom ramen för ett sådant nationellt

program som jag förespråkar.

I likhet med vad som anförs i motion 1991/92:N270 (v) anser

jag att VT-delegationen bör få fullfölja sitt arbete. Detta

innebär -- i enlighet med riksdagens beslut våren 1990 (prop.

1989/90:88, bet. NU30) -- att VT-delegationen bör tillföras 50

milj.kr. för kommande budgetår, vilket är det sista året i det

treåriga programmet. Att, som regeringen föreslår, avbryta

arbetet efter två år innebär att frukten av redan satsade medel

riskeras. Med det anförda blir den nämnda motionen helt

tillgodosedd. Även de tre övriga här aktuella motionerna,

1991/92:N240 (s), 1991/92:N234 (s) och 1991/92:N265 (s), blir

därmed huvudsakligen tillgodosedda.

Beträffande motionsyrkandena om riskkapitalförsörjning

instämmer jag i de synpunkter som framförs i reservation 11 av

företrädarna för Socialdemokraterna.

Vad gäller stöd till underleverantörer anser jag, i likhet

med vad som anförs i motion 1991/92:N270 (v), att riksdagen bör

göra ett uttalande om att de särskilda insatser riktade till

underleverantörer som har bedrivits i två år bör fullföljas.

Underleverantörerna har en betydelsefull roll när det gäller

möjligheterna att upprätthålla sysselsättningen. Fullföljandet

av underleverantörsprogrammet möjliggörs genom de medel som jag

i det följande föreslår under anslaget till

småföretagsutveckling. Med ett beslut av riksdagen av denna

innebörd blir den nämnda motionen tillgodosedd i berörd del.

Även motionerna 1991/92:N240 (s) och 1991/92:N234 (s) blir

därmed tillgodosedda i motsvarande delar.

Beträffande frågorna om egenföretagares borgensåtaganden

och konkurser instämmer jag i de synpunkter som framförs i

reservationerna 14 och 15.

Vad gäller anslag till småföretagsutveckling anser jag, i

likhet med vad som anförs i motion 1991/92:N270 (v), att det är

motiverat med ett fortsatt selektivt stöd. För nästa budgetår

föreslår jag att 72,4 milj.kr. utöver vad regeringen har

föreslagit, dvs. 236 milj.kr., skall anvisas. Detta

överensstämmer med vad NUTEK begärde i sin anslagsframställning.

Genom ett beslut av riksdagen av denna innebörd blir den nämnda

motionen tillgodosedd. Det sagda ligger även i linje med vad som

krävs i motion 1991/92:N240 (s).

Beträffande stöd till kooperativ utveckling instämmer jag

i de synpunkter som framförs i reservation 18.

Vad gäller anslagen till näringsdepartementet och till

utredningar m.m. förordar jag, i likhet med vad som anförs i

motion 1991/92:N270 (v), att anslagsbeloppen hålls nominellt

oförändrade jämfört med innevarande budgetår. Motivet härför är,

som sägs i motionen, att utförsäljningen av statliga företag

inte kan anses vara en så angelägen uppgift att den motiverar

ökade anslag. För näringsdepartementet föreslår jag sålunda ett

anslag på 47,1 milj.kr., vilket är 2,6 milj.kr. mindre än vad

regeringen har föreslagit, och för utredningar m.m. föreslår jag

ett anslag på 15,5 milj.kr., vilket är 3,5 milj.kr. mindre än

regeringens förslag.

Beträffande åtgärder för att främja industridesign anser

jag -- vilket föreslås i motion 1991/92:N270 (v) -- att

1milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit bör anvisas.

Med detta tillstyrker jag sålunda motionen i berörd del. Vidare

delar jag motionärernas uppfattning att regeringens aviserade

planer på att avskaffa detta stöd bör avvisas.

Vad gäller kravet på ett åtgärdsprogram för stålindustrin

i motion 1991/92:N257 (v) står jag kvar vid de ståndpunkter som

företrädare för Vänsterpartiet har intagit vid tidigare

behandlingar av liknande yrkanden. Statsmakterna kan inte låta

marknaden ensam styra utvecklingen inom stålindustrin. Inget

annat land har en så passiv syn på stålindustrins utveckling som

Sverige. Staten har som betydande ägare i SSAB Svenskt Stål AB

ett särskilt ansvar för utvecklingen inom svensk stålindustri.

Det är enligt Vänsterpartiets mening oacceptabelt att statens

aktier i SSAB säljs ut på en obestämd marknad. Ett annat område

där marknaden inte själv kan förväntas lösa problemen gäller

utvecklingen av en energisnål och miljövänlig produktion av

råjärn och stål. Därför krävs det att staten ökar sina insatser

för att stimulera forskning med en sådan inriktning. Riksdagen

bör således som sägs i den aktuella motionen anmoda regeringen

att låta göra en översyn av stålindustrin och mot bakgrund därav

snarast presentera ett åtgärdsprogram. Därmed blir motionen helt

tillgodosedd.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets

henmställan under punkterna 1, 2, 6, 7, 12, 13, 28, 32, 41, 42,

49 och 57 bort ha följande lydelse:

1. beträffande näringspolitikens inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N270 yrkandena 1,

2 och 6 och med avslag på motion 1991/92:N240 yrkande 1 i

ifrågavarande del och motion 1991/92:A261 yrkande 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i

denna del,

2. beträffande stöd till uppfinnare och innovatörer

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N270 yrkande 5

och med avslag på motionerna 1991/92:N224, 1991/92:N246 och

1991/92:N268 som sin mening ger regeringen till känna vad i det

föregående anförts i denna del,

6. beträffande insatser för ökad vidareförädling i

skogsindustrin

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N238 yrkandena 2

och 3 och med anledning av motion 1991/92:N223 som sin mening

ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna

del,

7. beträffande anslag till teknisk forskning och

utveckling

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt F 1 moment 2, motion 1991/92:N238 yrkande 1 och motion

1991/92:N270 yrkande 20, med anledning av proposition

1991/92:100 bilaga 13 punkt F 1 moment 3 och motion 1991/92:N240

yrkande 2 i ifrågavarande del och med avslag på proposition

1991/92:100 bilaga 13 punkt F 1 moment 1

a) som sin mening ger regeringen till känna vad i det

föregående anförts rörande riktlinjer för teknisk forskning och

utveckling,

b) (= utskottet),

c) till Teknisk forskning och utveckling för budgetåret

1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag

på 902440000 kr.,

d) (= utskottet),

12. beträffande miljöteknik

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N256 och motion

1991/92:N270 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna

vad i det föregående anförts i denna del,

13. beträffande VT-delegationen

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N270 yrkande 21

och med anledning av motion 1991/92:N234 yrkande 2, motion

1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion

1991/92:N265

dels till Industriell utveckling m.m. inom

verkstadsteknikområdet för budgetåret 1992/93 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 50000000 kr.,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad i det

föregående anförts i denna del,

28. beträffande stöd till underleverantörer

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N270 yrkande 8

och med anledning av motion 1991/92:N234 yrkande 1 och motion

1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger

regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del,

32. beträffande småföretagsutveckling

att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt B 5 moment 1, med bifall till motion 1991/92:N270

yrkande 19 och med anledning av motion 1991/92:N240 yrkande 2 i

ifrågavarande del

dels till Småföretagsutveckling för budgetåret 1992/93

under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

236000000 kr.,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad i det

föregående anförts i denna del,

41. beträffande näringsdepartementet

att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt A 1 och med bifall till motion 1991/92:N270 yrkande 15

till Näringsdepartementet för budgetåret 1992/93 under

tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 47146000

kr.,

42. beträffande utredningar m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt A 3 och motion 1991/92:N270 yrkande 16 till

Utredningar m.m. för budgetåret 1992/93 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 15522300 kr.,

49. beträffande åtgärder för att främja industridesign

att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:100 bilaga

13 punkt B 2 och med bifall till motion 1991/92:N270 yrkande 17

dels till Åtgärder för att främja industridesign för

budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 6356000 kr.,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad i det

föregående anförts i denna del,

57. beträffande åtgärdsprogram för stålindustrin

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N257 som sin

mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i

denna del.

Innehåll

Ärendet1

Sammanfattning1

Proposition 1991/92:100 bilaga 133

Proposition 1991/92:100 bilaga 147

Motionerna7

Utskottet14

Näringspolitikens inriktning14

Teknisk utveckling m.m.18

Teknisk forskning och utveckling18

Stöd till uppfinnare och innovatörer18

Träteknik23

Anslag till teknisk forskning och utveckling24

Standardisering27

Forskning för ett avfallssnålt samhälle29

VT-delegationen30

Övriga anslag till teknisk utveckling m.m.31

Småföretagsutveckling33

Riskkapitalförsörjning33

Bakgrund33

Motionerna39

Tidigare riksdagsbehandling m.m.41

Utskottets ställningstagande43

Utvecklingsfondernas verksamhet44

Stöd till underleverantörer46

Utbildningsinsatser47

Vissa övriga frågor48

Anslag till småföretagsutveckling50

Stöd till kooperativ utveckling51

Närings- och teknikutvecklingsverket -- NUTEK54

Ny konkurrensmyndighet54

Övriga anslag56

Näringsdepartementet m.m.56

Exportkrediter m.m.57

Vissa övriga anslag58

Särskilda branscher m.m.59

Tekoindustrin59

Handelspolitiska frågor59

Stöd till tekoindustrin63

Proteko65

Linodling och linförädling66

Vissa övriga frågor68

Stålindustrin68

Livsmedelsindustrin69

Centrala hantverksrådet69

Utveckling av elbilen70

Begravningskostnader71

Hemställan72

Reservationer

1. Näringspolitikens inriktning (s)80

2. Näringspolitikens inriktning (nyd)81

3. Stöd till uppfinnare och innovatörer (s)81

4. Stöd till uppfinnare och innovatörer (nyd)82

5. Tvärsektoriell samverkan i Västsverige (s)83

6. Insatser för ökad vidareförädling i skogsindustrin (s)83

7. Anslag till teknisk forskning och utveckling (s)84

8. Integrering av miljökriterier i standarder (s)85

9. Utbildning av konsumentrepresentanter i standardiseringen

(s)85

10. VT-delegationen (s)86

11. Riskkapitalförsörjning (s)86

12. Inriktningen av utvecklingsfondernas informations- och

rådgivningsverksamhet (s)87

13. Stöd till underleverantörer (s)88

14. Egenföretagares borgensåtaganden (s)88

15. Konkurser (s)89

16. Konkurser (nyd)89

17. Småföretagsutveckling (s)90

18. Stöd till kooperativ utveckling (s)90

19. NUTEK: Förvaltningskostnader (s)91

20. Främjande av utländska investeringar i Sverige (nyd)92

21. Stöd till tekoindustrin m.m. (nyd)92

Särskilda yttranden

1. Riskkapitalförsörjning (nyd)93

2. Handelspolitiska frågor på tekoområdet (c)93

Meningsyttring av suppleant (v)94