Bet. 1991/92:NU28

Näringsutskottets betänkande

1991/92:NU28

Ändringar i minerallagen

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

1991/92

NU28

Ärendet

I detta betänkande behandlas proposition 1991/92:161 om

ändringar i minerallagen. Inga motioner har väckts med anledning

av propositionen.

En skrivelse i ärendet har inkommit från Svenska

kommunförbundet.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ändringar i

minerallagen (1991:45). Den ena ändringen innebär att då

tillåtligheten av ett mineralföretag prövas enligt de lagar som

är anknutna till lagen (1987:12) om hushållning med

naturresurser m.m. (naturresurslagen, NRL) skall en

intresseavvägning enligt NRL endast ske i ärendet om

bearbetningskoncession enligt minerallagen. Enligt en annan

ändring skall en ansökan om koncession åtföljas av en

miljökonsekvensbeskrivning. Vidare införs enligt en ytterligare

ändring möjlighet att förordna om utredning då ett

mineralföretag kan leda till väsentliga skador på jord- eller

skogsbruket.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen -- efter föredragning av

näringsminister Per Westerberg -- att riksdagen antar förslag

till lag om ändring i minerallagen (1991:45).

Lagförslaget finns på s. 2--4 i propositionen.

Utskottet

Riksdagen antog i december 1990 (prop. 1988/89:92, bet.

1990/91:NU7) en ny minerallag (1991:45), som träder i kraft den

1 juli 1992. Den nya lagen ersätter gruvlagen (1974:342) och

lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter.

Minerallagen gäller undersökning och bearbetning av

fyndigheter av ett antal i lagen angivna mineraliska ämnen, s.k.

koncessionsmineral. Med undersökning avses arbete i syfte att

påvisa en fyndighet av ett koncessionsmineral och att utröna

fyndighetens sannolika ekonomiska värde och dess beskaffenhet i

övrigt. Med bearbetning avses utvinning och tillgodogörande av

ett koncessionsmineral.

För att få bedriva bearbetning krävs bearbetningskoncession.

Sådan skall meddelas om en fyndighet som sannolikt kan

tillgodogöras ekonomiskt har påträffats, om sökanden är lämplig

att bearbeta fyndigheten och om fyndighetens belägenhet och art

inte gör det olämpligt att sökanden får den begärda

koncessionen. Ärenden om beviljande av bearbetningskoncession

prövas av bergmästaren i distriktet; bergsstaten -- den

regionala förvaltningsmyndigheten för frågor om landets

mineralhantering -- är uppdelad i två sådana distrikt.

En huvudpunkt i den nya minerallagen är att den anknyts till

lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.

(naturresurslagen, NRL). Detta sker genom en bestämmelse i 4

kap. 2 § minerallagen, där det föreskrivs att NRL skall

tillämpas i ärenden om beviljande av bearbetningskoncession.

Mineralföretag kräver koncession inte bara enligt

minerallagen. I de flesta fall krävs tillstånd också enligt

miljöskyddslagen (1969:387), vattenlagen (1983:291), plan- och

bygglagen (1987:12) samt naturvårdslagen (1964:822). Samtliga

dessa lagar är anknutna till NRL, vilket innebär att en

avvägning enligt NRL skall ske i ärenden om tillstånd enligt

alla dessa lagar.

I proposition 1988/89:92 anfördes att det skulle påverka

mineralindustrin negativt i en omfattning som inte är acceptabel

om ytterligare en prövning av markanvändningen för det avsedda

ändamålet måste göras utöver den som sker i koncessionsärendet.

Därför föreslogs att den NRL-avvägning som vidtas i samband med

prövningen av bearbetningskoncession skulle vara bindande, på så

sätt att det inte på nytt skall krävas någon avvägning enligt

NRL när ett mineralföretag senare prövas enligt andra lagar.

I nyssnämnda proposition framhölls vidare att en rad andra

anläggningar, utöver mineralföretag, kräver tillstånd enligt

flera av de lagar som är anknutna till NRL. En industri eller en

flygplats kan t.ex. kräva tillstånd enligt såväl plan- och

bygglagen som miljöskyddslagen. Inte heller i sådana fall, sades

det i propositionen, fanns det några bärande skäl för att

tillåtligheten av ett projekt skulle prövas flera gånger från

naturresurssynpunkt.

Enligt regeringens förslag skulle det i 1 kap. 2 § NRL införas

en bestämmelse med innebörd att om tillåtligheten av ett visst

exploateringsföretag, t.ex. mineralföretag, eller annat ingrepp

i miljön skall prövas enligt någon av de NRL-anknutna lagarna

skulle en avvägning enligt NRL göras endast vid den prövning som

först äger rum.

I anslutning till behandlingen av propositionen i riksdagen

anförde statens naturvårdsverk och boverket i en skrivelse till

näringsutskottet betänkligheter mot tillägget i NRL och föreslog

att det skulle utgå eller alternativt knytas endast till

minerallagen. Bostadsutskottet anförde i ett yttrande

(1989/90:BoU6y) till näringsutskottet att det föreslagna

tillägget inte borde införas och ansåg att ytterligare

överväganden borde göras. Näringsutskottet anslöt sig till

bostadsutskottets uppfattning, men uttalade samtidigt att det

fann den av regeringen föreslagna bestämmelsen i NRL lämplig

såvitt gäller exploateringsföretag på mineralområdet (bet.

1990/91:NU7 s.18). Riksdagen beslutade i enlighet härmed.

I samband med behandlingen av den nämnda propositionen gjorde

riksdagen också ett tillkännagivande till regeringen om en

komplettering av minerallagen i ett annat avseende. Enligt detta

tillägg skulle lantbruksstyrelsen (numera statens jordbruksverk)

ges befogenhet att förordna om särskild utredning om ett

mineralföretag kan befaras medföra väsentlig skada på jord- och

skogsbruket.

Med anledning av riksdagens beslut återkommer regeringen i den

nu aktuella propositionen (prop. 1991/92:161) med förslag till

ändringar i minerallagen. Det ena förslaget innebär att den

NRL-avvägning som skall göras i samband med ärenden om

bearbetningskoncession enligt minerallagen skall vara bindande

vid de prövningar som senare kan bli aktuella för ett

mineralföretag enligt andra NRL-anknutna lagar. Såvitt avser

mineralföretag är den sakliga innebörden av detta förslag

densamma som enligt vad som föreslogs i proposition 1988/89:92.

För andra exploateringsföretag föreslås inte nu någon ändring,

vilket innebär att de på samma sätt som hittills kan bli föremål

för NRL-avvägning vid flera tillfällen. Regeringen föreslår

vidare att ansökan om bearbetningskoncession skall åtföljas av

en miljökonsekvensbeskrivning.

Utskottet vill understryka att en utgångspunkt för

mineralpolitiken är att det skall skapas förutsättningar för att

industrin och andra avnämare långsiktigt skall kunna få sitt

metall- och mineralbehov tillgodosett. Samtidigt skall en

avvägning ske mot olika skyddsintressen. NRL syftar till att

underlätta en beslutssamordning mellan olika konkurrerande

intressen om hur mark- och vattenområden skall användas.

Utskottet finner att regeringens förslag tillgodoser de

synpunkter som utskottet tidigare har framfört beträffande

kopplingen mellan minerallagen och NRL. Genom en bindande

NRL-avvägning i samband med behandlingen av en ansökan om

bearbetningskoncession minskar osäkerheten för den enskilde

prospektören och den ekonomiska planeringen av ett

mineralföretag underlättas. Innebörden av att den NRL-avvägning

som görs i ärenden om bearbetningskoncession enligt minerallagen

skall vara bindande när mineralföretaget senare skall prövas

enligt andra lagar är att markanvändningsfrågan har avgjorts.

Vid den efterkommande prövningen enligt andra NRL-anknutna lagar

skall det alltså inte på nytt prövas om marken skall få användas

för mineralbrytning eller inte. I övrigt skall mineralföretaget

emellertid underkastas en fullständig prövning och uppfylla de

villkor som andra myndigheter kan ställa upp i samband med att

erforderliga tillstånd beviljas. Enligt utskottets uppfattning

är det viktigt att, såsom regeringen framhåller,

mineralbearbetningen sker med beaktande av alla de krav som

ställts upp till skydd för miljön och naturvården.

Utskottet anser sålunda att det är angeläget att

miljöaspekterna får en grundlig belysning och att de beaktas vid

beslut om bearbetningskoncession. Därför tillstyrker utskottet

regeringens förslag om att en miljökonsekvensbeskrivning skall

fogas till ansökan om koncession. Bestämmelser om

miljökonsekvensbeskrivning finns i NRL. Beskrivningen skall

möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anläggnings,

verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan och

hushållningen med naturresurser.

I enlighet med riksdagens tidigare beslut föreslås vidare i

propositionen att det i minerallagen skall införas en möjlighet

att förordna om behövlig utredning om det kan befaras att ett

mineralföretag kan medföra väsentlig skada på jord- eller

skogsbruket. Efter samråd med länsstyrelsen kan sådant

förordnande meddelas av statens jordbruksverk i fråga om

jordbruket och av skogsstyrelsen i fråga om skogsbruket.

Förordnande får meddelas i ärenden om beviljande av

bearbetningskoncession. Myndigheternas beslut kan överklagas hos

kammarrätten.

Utskottet tillstyrker sålunda de i propositionen framlagda

förslagen till ändringar i minerallagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen antar det i proposition 1991/92:161 framlagda

förslaget till lag om ändring i minerallagen (1991:45).

Stockholm den 28 april 1992

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Anita Gradin

(s), Per-Richard Molén (m), Axel Andersson (s), Birgitta

Johansson (s), Kjell Ericsson (c), Karin Falkmer (m), Reynoldh

Furustrand (s), Bengt Dalström (nyd), Leif Marklund (s), Olle

Lindström (m), Mats Lindberg (s), Bo Bernhardsson (s), Gudrun

Norberg (fp) och Roland Lében (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.