Bet. 1991/92:NU3

Näringsutskottets betänkande

1991/92:NU03

Vissa elfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1991/92

NU3

Ärendet

I detta betänkande behandlas sju motioner om vissa elfrågor.

Yrkandena rör

lokala eltaxor,

reservkraftverk,

hälsorisker förorsakade av kraftledningar,

skyddsbestämmelser för halogenlampor.

Sammanfattning

Utskottet avstyrker de sju motionerna.

I fråga om en motion (fp) med krav på översyn av ellagen och

kommunallagstiftningen med syfte att skillnader i lokala eltaxor

inom en och samma kommun skall undanröjas hänvisar utskottet

till att frågan om elmarknadens organisation är under beredning

i regeringskansliet. Pågående utredningsarbete åberopas när det

gäller beredskap vid störningar i elproduktionen, ett ämne som

har tagits upp i en motion (c).

Önskemål om ökad forskning om hälsorisker på grund av

kraftledningars elektriska och magnetiska fält framställs i tre

motioner (s; c). Härvidlag hänvisar utskottet till pågående

forskning, främst två stora epidemiologiska undersökningar som

beräknas vara klara i början av år 1992. Farhågor för

hälsorisker i samband med ultraviolett strålning från

halogenlampor ligger bakom två motioner (s; c). Utskottet

redovisar pågående arbete på området, bl.a. framtagande av en

internationell säkerhetsstandard för lampor.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som behandlas här är följande:

1990/91:N401 av Bengt Kindbom (c) och Lennart Brunander (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en utredning av frågan om

beredskap vid avbrott och störningar i elproduktionen.

1990/91:N402 av Rune Evensson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av forskning om hälsorisker på grund av

kraftledningars elektriska och magnetiska fält,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om säkerhetsavstånd kring kraftledningar.

1990/91:N410 av Sigrid Bolkéus m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om skyddsbestämmelser för och säkerhets- och

varningsinformation om halogenlampor.

1990/91:N420 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen

1. hos regeringen begär en översyn av ellagen och

kommunallagen så att lagstiftningens intentioner om lika

behandling av kommuninvånare kan upprätthållas,

2. hos regeringen begär en ändring i ellagen som underlättar

bildandet av koncessionsområden vilka följer kommunens gränser.

1990/91:N428 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till forsknings- och

åtgärdsprogram vad gäller elektromagnetiska fält.

1990/91:N438 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av forskning om hälsorisker på grund

av magnetiska fält.

1990/91:N457 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen hemställer om åtgärder så att tillverkning och

försäljning av halogenlampor utan skyddsglas inte skall vara

tillåtet.

Motivering

Det bör enligt kommunallagstiftningen gälla lika taxor för

lika service för kommuninvånare inom en och samma kommun, sägs

det i motion 1990/91:N420 (fp). Detta är inte fallet när det

gäller eltaxor inom en del kommuner -- där eldistributionen

bedrivs av mer än ett företag -- t.ex. Göteborg och Mölndal.

Anledningen till de högre taxorna är, framhåller motionärerna,

bestämmelserna om områdeskoncession i ellagen. En kommun måste

kunna föra en samordnad energipolitik och då är en förutsättning

att kommunen har möjlighet att utgöra ett koncessionsområde,

anför motionärerna.

Frågan om garantier för reservelkraft bör, enligt motion

1990/91:N401 (c), utredas. Bakgrunden är den snabba tekniska

utvecklingen, som bl.a. innebär ett ökat beroende av

eltillförsel för både hushållen och företagen. Verkningarna av

större eller mindre avbrott i elförsörjningen till följd av

bl.a. stormar och snöoväder tycks, säger motionärerna, bli

större och större för varje år. För att det skall skapas

garantier för en sådan uppbyggnad med reservelkraftsaggregat som

motionärerna förordar borde också frågan om ekonomiskt stöd i

någon form prövas, exempelvis genom statsbidrag eller särskilda

investeringsavdrag.

Debatten om hälsorisker i samband med strålning från

elektriska och magnetiska fält har på senare år intensifierats,

sägs det i motion 1990/91:N402 (s). Hypotesen finns att

kraftfälten, eller en kombination av dessa tillsammans med andra

komponenter, skulle kunna alstra vissa cancertyper. Den

forskning som bedrivs i Sverige på detta område bör

intensifieras, anför motionärerna. I motionen framhålls att det

i dag inte finns några bestämmelser om minsta avstånd mellan

byggnader eller anläggningar och kraftledningar med hänvisning

till eventuella hälsorisker betingade av kraftledningars

elektriska och magnetiska fält. Riksdagen bör, enligt

motionärerna, uttala sig för betryggande säkerhetsavstånd.

Även i motion 1990/91:N438 (s) begärs att riksdagen skall

uttala sig för att forskningen om hälsorisker på grund av

magnetiska fält skall intensifieras. I epidemiologiska studier

rörande cancersjuklighet och exponering för elektromagnetiska

fält finns en viss samstämmighet om en överrisk för framför allt

leukemiformer och tumörer hos barn, anför motionärerna. Hittills

presenterade resultat är dock för osäkra för att vidare

slutsatser skall kunna dras, ett förhållande som enligt

motionärerna motiverar en ökad satsning på forskningen.

Vänsterpartiet anser, heter det i motion 1990/91:N428 (v), att

det är mycket angeläget att det skapas klarhet om

elektromagnetiska fälts påverkan på levande organismer. Därför

behövs det, enligt motionärerna, ett sammanhållet

forskningsprogram och ett utökat internationellt kunskaps- och

erfarenhetsutbyte. Som en konsekvens av forskningen kan det

komma att behövas förslag till åtgärder, anför motionärerna. Det

kan gälla riktlinjer för bl.a. bostadsbyggande,

arbetsmiljöföreskrifter och rekommendationer för placering av

elektrisk utrustning i hemmen.

Eftersom halogenlamporna blir allt vanligare både i hemmen och

i arbetslivet borde säkerhetsaspekterna -- både från

konsumentsynpunkt och från arbetsmiljösynpunkt -- tas på större

allvar, sägs det i motion 1990/91:N410 (s). Det pågår ett

internationellt arbete för att fastställa en internationell

säkerhetsstandard för halogenlampor, påpekar motionärerna. I

avvaktan på resultat av detta arbete borde riksdagen göra ett

uttalande om att krav bör ställas på försäljare av halogenlampor

att förse lamporna med säkerhets- och varningsinformation.

Det bör införas ett förbud mot tillverkning och försäljning av

halogenlampor utan skyddsglas, anförs det i motion 1990/91:N457

(c). Forskningsresultat har visat att ultraviolett strålning

från halogenlampor kan orsaka ögonskador och hudcancer om

lamporna tillverkas och används fel, sägs det i motionen. Många

halogenlampor har försetts med skyddsglas för att den

ultravioletta strålningen skall tas bort och är helt ofarliga,

påpekar motionären, men det finns också många lampor i handeln

som saknar skyddsglas.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Lokala eltaxor

Studier av elmarknaden

Statens energiverk gjorde år 1989 en kartläggning av

elpriserna hos landets samtliga kommuner. Syftet med

undersökningen var att studera taxeskillnaderna mellan

eldistribution i tätort och i glesbygd samt att granska

prisskillnaderna inom en och samma kommun.

I rapporten, Elpriser i lokal distribution (dnr 319-28/88),

redovisades årskostnaden för elenergi för ett eluppvärmt småhus

med en antagen elförbrukning om 20000 kWh per år. Av landets

284 kommuner hade 68 endast en eldistributör och därmed i regel

enhetlig taxa inom kommunen. Skillnaden i årskostnad för det

studerade eluppvärmda småhuset uppgick i 157 kommuner till högst

1000 kr., i 53 kommuner till mellan 1000 kr. och 2000 kr.

och i de resterande 6 kommunerna till mer än 2000 kr.

Prisskillnaderna berodde på bl.a. följande faktorer: kostnaden

för råkraft, andelen egen vattenkraft, distributionsföretagens

effektivitet, lägre kostnader för tätortsdistribution och

genomsnittlig ledningslängd per abonnent.

NUTEK (närings- och teknikutvecklingsverket) har genomfört en

studie av elmarknadens organisation. Distributionsområdet, det

regionala ledningsnätet, stamnätet och utlandsförbindelserna

omfattas av studien. Vad gäller organisationsformen för

stamnätet hade energiverket i mars 1991 fått ett särskilt

utredningsuppdrag. Enligt detta skulle utredas hur en ny

organisation för stamnätet kan utformas. Vidare skulle de frågor

som sammanhänger med övergången till en sådan ny organisation

klarläggas.

I den rapport som överlämnades till näringsdepartementet i

början av november föreslås att den svenska elmarknaden skall

öppnas för fri konkurrens. All produktion, all försäljning och

all elanvändning skall vara öppen för konkurrens. Beträffande

distributionsområdet föreslås i utredningen att de elektriska

nät, som förbinder kunderna i distributionsledet, som förbinder

distributionsområden med stamnätet och som i detta förbinder

landets olika delar, skall vara tillgängliga på ett icke

diskriminerande sätt för inmatning och uttag av kraft. Vidare

sägs att det bör åligga staten att via lagstiftning och tillsyn

av lagen garantera denna tillgänglighet och på så sätt

möjliggöra handel i öppen konkurrens.

Kommunal utjämning av elkostnader

I den i föregående avsnitt nämnda rapporten från statens

energiverk beskrivs bl.a. hur man inom Umeå kommun har genomfört

en utjämning av de olika distributörernas eltaxor.

Eldistributionen inom kommunen ombesörjs av fyra distributörer.

Årskostnaden för en typkund i resp. lägenhet, småhus utan

elvärme och småhus med elvärme varierade år 1989 mellan

distributörerna med resp. 178 kr., 500 kr. och 870 kr. För att

alla i kommunen skall få samma eltaxor har avtal slutits mellan

eldistributörerna och Umeå kommun. Eldistributörerna har

förbundit sig att tillämpa Umeå Energiverk ABs taxor -- som

tidigare i normalfallet var de lägsta -- varvid Umeå kommun har

förbundit sig att stå för merkostnaden. Kostnaden för kommunen

uppgår till 8--9 milj.kr. per år. Umeå Energiverk har vidare

förvärvat viss del av distributionen hos en av de övriga

eldistributörerna.

I Jönköpings kommun har man delvis genomfört en motsvarande

utjämning av eltaxorna med kommunala medel. Fem företag svarar

för eldistributionen i kommunen. Härav har två företag endast

ett mindre antal abonnenter. För de nyss nämnda typkunderna var

år 1989 skillnaden i årskostnad inom kommunen resp. 467 kr., 640

kr. och 1335 kr. Mellan Jönköpings kommun och ett

elkraftsbolag, Domneåns Kraft AB, har avtal träffats om att

bolaget skall tillämpa samma taxor som Jönköpings Energiverk

tillämpar. Samtidigt skall kommunen utbetala en ersättning till

bolaget som för år 1990 uppgick till ca 6 milj.kr.

Jönköpings kommun har även träffat en liknande

principöverenskommelse med den tredje stora eldistributören i

kommunen, Smålands Kraft AB. Kommunens kostnad har i detta fall

beräknats till ca 5milj.kr. per år. Kammarrätten förklarade

emellertid i en dom i december 1989 att kommunens beslut vilade

på orättvis grund och att det därför skulle upphävas. Enligt

kammarrätten skulle Smålands Kraft ABs abonnenter gynnas

obehörigen genom den tilltänkta subventionen från Jönköpings

kommun. Kammarrättens beslut överklagades till regeringsrätten.

Efter ett återkallande från Jönköpings kommun avskrev

regeringsrätten ärendet i maj 1991.

Koncessionsbestämmelser

Bestämmelser om koncession för eldistribution finns i ellagen

(1902:71 s. 1). Koncession för ett ledningsnät inom ett visst

område -- s.k. områdeskoncession -- får (2 §) meddelas endast om

området utgör en lämplig enhet med hänsyn till eldistributionens

ändamålsenliga anordnande. Områdeskoncessioner meddelas av NUTEK

(tidigare av energiverket). Vid koncessionsprövningen inhämtas

enligt uppgift genomgående synpunkter från berörda kommuner.

Enligt gällande riktlinjer för strukturomvandlingen på

eldistributionsområdet (prop. 1975/76:100 bil. 15, NU

1975/76:45) skall distributionsföretag, när så bedöms lämpligt,

föras samman eller gå upp i företag som medger en rationell

verksamhet. Rationaliseringen skall fortgå på i huvudsak

frivillig väg. Det har angetts som önskvärt att man så långt som

möjligt söker uppnå enhetliga distributionsområden genom en

samordning av tätorts- och glesbygdsdistribution. NUTEK har till

uppgift att följa utvecklingen och pröva behovet av åtgärder.

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen har de senaste två åren avslagit motionsyrkanden

(fp) med krav på dels en översyn av kommunallagen och ellagen

med syfte att skillnader i eltaxor inom en och samma kommun

skall kunna undanröjas, dels en ändring i ellagen i syfte att

underlätta bildandet av koncessionsområden vilka följer

kommunens gränser.

Vid det senaste tillfället, hösten 1990 (1990/91:NU1),

erinrade utskottet beträffande yrkandet om lika eltaxor om sitt

ställningstagande hösten 1989 (1989/90:NU4). Utskottet uttalade

då att det från företagsekonomisk synpunkt inte var onaturligt

att två eller flera företag som har eldistribution i skilda

delar av en kommun tillämpar olika taxor. Samtidigt gav

utskottet exempel på kommuner, bl.a. Jönköping, som hade

beslutat att med skattemedel genomföra en utjämning av

elpriserna. Utskottet redovisade det tidigare nämnda beslutet av

kammarrätten att upphäva Jönköpings kommuns beslut om bidrag

till de aktuella eldistributörerna. Med hänvisning till att

detta beslut hade överklagats till regeringsrätten och att

regeringsrätten ännu inte hade tagit ställning i ärendet,

uttalade utskottet enhälligt att riksdagen inte borde ta något

initiativ i saken.

Utskottet avstyrkte också hösten 1990 enhälligt yrkandet om

koncessionsområden, med hänvisning till att sådana även

fortsättningsvis borde bestämmas utifrån vad som är

ändamålsenligt med hänsyn till eldistributionen.

Reservkraftverk

Utredning om elsäkerhetsarbetet

Regeringen tillsatte i februari 1991 en särskild utredare,

civilingenjör Hans Aronsson (I 1991:02), med uppdrag att utreda

det svenska elsäkerhetsarbetets framtida omfattning och

organisation. I uppdraget ingår enligt direktiven (dir. 1991:10)

också att behandla frågan om produktansvar för skador orsakade

av elektricitet.

Bakgrunden till utredningsuppdraget om produktansvar är den

harmonisering med EGs regler på området som eftersträvas. Inom

EG gäller ett direktiv från år 1985 om produktansvar, varmed

avses det skadeståndsansvar som i första hand tillverkare och

importörer har för skador som vållats av säkerhetsbrister i

produkten. I EG-direktivet anges uttryckligen att bland de

"produkter" som omfattas ingår elektricitet.

Regeringen lade i juni 1991 fram en proposition med förslag om

en produktskadelag (prop. 1990/91:197), som innefattar

bestämmelser om ett skärpt skadeståndsansvar för produktskador.

Förslaget bygger på det nämnda EG-direktivet.

Tillämpningsområdet för den föreslagna produktskadelagen

avgränsas i propositionen till skador orsakade av lösa saker.

Med lösa saker avses inte elektricitet, sägs det i

propositionen.

Utgångspunkten för den svenska lagstiftningen om produktansvar

har varit att annan reglering i sak än den som gäller enligt

EG-direktivet bör komma i fråga endast om det finns starka skäl

för det. Det torde därför, enligt elsäkerhetsutredningens

direktiv, vara lämpligt att även i Sverige ha regler om

skadestånd för skador orsakade av elektricitet som "produkt"

enligt principerna i EG-direktivet. Det torde dock vara

lämpligast att skadeståndsfrågorna i samband med elektrisk ström

regleras i ett sammanhang i ellagen, sägs det i direktiven.

Utredningens uppdrag skall redovisas senast den 15 november

1991.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågor rörande reservkraftverk har behandlats av riksdagen vid

ett flertal tillfällen. Våren 1986 gjorde riksdagen på förslag

av näringsutskottet (NU 1985/86:17 s. 62--64) ett uttalande till

regeringen. Bakgrunden var de kraftiga störningar i

elförsörjningen som i slutet av år 1983 drabbade stora delar av

Sverige. Uttalandet hade följande principiella inriktning. För

varje samhällsviktig verksamhet borde vederbörande kommun,

affärsdrivande verk eller statlig myndighet ställa sig frågan

hur verksamheten påverkas av ett långvarigt elavbrott. Ansvaret

för att beredskapsåtgärder vidtas borde åvila den som svarar för

verksamheten. Statsbidrag för investeringar eller andra

beredskapsåtgärder borde inte kunna påräknas. Centerns

företrädare i utskottet anförde i en reservation att statsbidrag

under en övergångstid borde utgå för anskaffning av

reservaggregat till lantbrukare med djurhållning.

Riksdagen avslog våren 1987 fyra motioner (c) med förslag om

statliga bidrag vid inköp av reservkraftverk. Näringsutskottet

(NU 1986/87:34 s. 37 f.) hänvisade till riksdagsuttalandet våren

1986. Företrädarna för centern och vänsterpartiet kommunisterna

upprepade centerpartiets reservation från våren 1986.

Hösten 1989 avslogs ett motionsyrkande med identisk lydelse

som det här aktuella och av samma motionärer. Det skedde med

hänvisning till att det inte hade framkommit några

omständigheter som borde föranleda ett ändrat ställningstagande

(1989/90:NU4). Centerns, vänsterpartiet kommunisternas och

miljöpartiet de grönas företrädare reserverade sig till förmån

för kravet att frågan om statligt stöd för anskaffning av

reservkraftverk skulle utredas. Företrädarna för folkpartiet

lämnade en motivreservation. Enligt denna måste staten ta på sig

sin del av ansvaret för att viktiga funktioner i samhället

skyddas mot utslagning; detta borde dock inte ske genom

införande av ytterligare ett statsbidragssystem.

Elektriska och magnetiska fält

Biologiska effekter av kraftledningar

NUTEK skall, på regeringens uppdrag, årligen redovisa en

rapport om biologiska effekter av kraftledningars elektriska och

magnetiska fält. Tidigare låg denna uppgift på statens

energiverk. I den senaste rapporten -- Kraftfrekventa elektriska

och magnetiska fält, september 1990 -- konstaterade energiverket

att några negativa hälsoeffekter vid exponering för

kraftfrekventa elektriska och magnetiska fält inte hade kunnat

beläggas. Samtidigt sades att hypotesen om ett samband mellan

cancer och magnetfält varken kunde förkastas eller antas och att

ytterligare forskningsresultat erfordrades.

I rapporten redogörs för pågående svenska forskningsprojekt på

området. Två stora epidemiologiska undersökningar, den ena

omfattande allmänheten som exponeras i hemmen och den andra

omfattande arbetare som exponeras i yrkeslivet, pågår i Sverige.

Undersökningarna, vars resultat beräknas föreligga i början av

år 1992, skall pröva hypotesen att magnetiska fält har betydelse

för cancerutvecklingen. Resultaten väntas göra det möjligt att

med större säkerhet bedöma om det finns ett sådant samband.

Föreskrifter om starkströmsanläggningar

NUTEK utfärdar föreskrifter om utförande och skötsel av

starkströmsanläggningar, vilka innehåller bestämmelser om minsta

horisontella avstånd från en elledning till närmaste byggnad

(STEV-FS 1988:1 med ändringar, 99 §). (Tidigare låg denna

uppgift på statens energiverk.) Avståndet varierar beroende på

vilken spänning som tillämpas och på om området i fråga är

detaljplanerat eller inte. För ledningar över 55 kV krävs i

detaljplanerat område ett avstånd av 10 meter. Dessa

bestämmelser är betingade av risken för brand. För

transformatorer uppställs (80 b §) på liknande sätt avståndskrav

som är föranledda av brandrisken.

I en del kommuner har man, enligt den tidigare nämnda

rapporten, börjat tillämpa en försiktighetsstrategi, genom att

vänta med utnyttjandet av mark nära kraftledningar de närmaste

åren, innan resultaten av de nämnda forskningsprojekten

föreligger. Vid förfrågningar i samband med

koncessionsprövningar rekommenderar NUTEK att kommunerna,

framför allt när det gäller byggnader med koncentrerade

barnaktiviteter, planerar så att man börjar bygga längst ifrån

den aktuella kraftledningen.

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen har under en följd av år avslagit motionsyrkanden,

liknande de här aktuella, rörande hälsorisker på grund av

kraftledningars elektriska och magnetiska fält. Vid det senaste

tillfället, hösten 1990 (1990/91:NU1), anförde utskottet

beträffande yrkanden om ökad forskning att det är av stor vikt

att det så snart som möjligt skapas underlag för en säkrare

bedömning av eventuella hälsorisker i samband med elektriska och

magnetiska fält. I avvaktan på resultaten från de tidigare

nämnda två epidemiologiska undersökningarna, som väntades

föreligga i början av år 1992 var, enligt utskottet, någon

åtgärd av riksdagen inte erforderlig. Företrädaren för

miljöpartiet reserverade sig till förmån för yrkandena om ökad

forskning.

Beträffande säkerhetsavstånd vid kraftledningar hänvisade

utskottet till de bestämmelser som energiverket har utfärdat,

och som tidigare har redogjorts för. Utskottet fann inget skäl

för riksdagen att påkalla några ändringar i avståndskraven.

Miljöpartiets företrädare reserverade sig och krävde att

regeringen omedelbart skulle ta initiativ till föreskrifter om

en utökad säkerhetszon utmed kraftledningar.

Halogenlampor

Skyddsbestämmelser

Statens strålskyddsinstitut (SSI) skall enligt sin instruktion

(SFS 1990:507) skaffa sig noggrann kännedom om de risker som är

förenade med strålning och med uppmärksamhet följa utvecklingen

inom berörda områden. SSI har utfärdat allmänna råd om

hygieniska riktvärden för ultraviolett strålning (SSI FS

1990:1). I januari 1991 meddelade SSI -- mot bakgrund av

uppgifter som förekommit i massmedia om UV-strålning från

halogenlampor -- följande i ett pressmeddelande:

Halogenlampan avger en liten mängd UV-strålning om den inte är

försedd med skyddsglas. En armatur med en 'naken' lampa ger vid

normalt bruk inte akut skada, men belysning av huden under lång

tid bör undvikas eftersom det ger en onödig UV-dos. SSI vill

därför inte rekommendera halogenlampor till skrivbords- eller

platsbelysning.

Inom arbetsmiljöinstitutet (AMI) pågår i samarbete med SSI ett

arbete med att ta fram kriterier för UV-strålning som

överenssstämmer med de internationella gränsvärden som finns.

Detta arbete beräknas vara klart vid årsskiftet 1991-1992.

Halogenlampor är registreringspliktiga sedan årsskiftet

1990-1991. NUTEK är ansvarig myndighet.

Internationell standard

Inom IEC (International Electrotechnical Commission) pågår ett

arbete för att fastställa en internationell säkerhetsstandard

för lampor generellt, dvs. även halogenlampor. Sverige har via

SEMKO (Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten AB) deltagit

i den subkommitté som har arbetat med att ta fram ett förslag

till standard. Detta blev färdigt i början av oktober, och det

kommer att skickas ut för omröstning till de deltagande

länderna. Därefter sker publicering av den antagna standarden i

en IEC-publikation. Varje enskilt land svarar därefter för att

standarden implementeras i det egna landet. SEMKO räknar med att

detta kan ske under år 1993.

Vad gäller halogenlampor innebär det förslag till standard som

nu föreligger att krav inte kommer att ställas på själva lampan

utan på armaturen. Armaturer avsedda för halogenlampor skall

vara försedda med någon form av avskärmning, i form av glas

eller liknande. Motivet för detta är att det skall finnas ett

skydd mot explosioner och mot brännskador vid eventuell

beröring. En sekundär effekt av ett skyddsglas eller liknande

blir att man därmed också får ett skydd mot den ultravioletta

strålningen.

Svar på fråga i riksdagen

Miljöminister Birgitta Dahl besvarade i februari 1991 (RD

1990/91:61) en fråga (1990/91:392) av Annika Åhnberg (v) om

regeringen avsåg att vidta åtgärder för att öka säkerheten vid

användandet av halogenlampor. I svaret hänvisades till det

arbete på området som bedrivs av statens strålskyddsinstitut och

arbetsmiljöinstitutet och som tidigare redogjorts för.

Utskottet

Lokala eltaxor

I det fall att mer än ett företag svarar för eldistributionen

inom en kommun kan olika taxor gälla för kommuninvånarna.

Önskemålet om att alla kommuninvånare inom en och samma kommun

skall betala lika taxor för lika service ligger bakom yrkandena

i motion 1990/91:N420 (fp). Där begärs en översyn av ellagen och

kommunallagen med sikte på att lagstiftningens intentioner om

lika behandling av kommuninvånare skall kunna upprätthållas.

Vidare begärs en ändring av ellagen (1902:71 s. 1) som

underlättar bildandet av koncessionsområden vilka följer

kommunens gränser. Motionärerna anser att detta är en

förutsättning för att en kommun skall kunna föra en samordnad

energipolitik.

Statens energiverk gjorde, som tidigare redovisats, för ett

par år sedan en kartläggning av de lokala elpriserna. Där

konstaterades att det föreligger prisskillnader inom ett antal

kommuner och att förklaringarna till prisskillnaderna var att

hänföra till sådant som kostnader för råkraft, andelen egen

vattenkraft, distributionsföretagens effektivitet, lägre

kostnader för tätortsdistribution och genomsnittlig

ledningslängd per abonnent.

Riksdagen har, som tidigare redovisats, de senaste två åren

avslagit motionsyrkanden (fp) av samma innebörd som de här

aktuella. Utskottet har uttalat att det från företagsekonomisk

synpunkt inte kan anses onaturligt att två eller flera företag

som har eldistribution i skilda delar av en kommun tillämpar

olika taxor. Beträffande gränserna för ett koncessionsområde har

utskottet uttalat att dessa även fortsättningsvis bör bestämmas

utifrån vad som är ändamålsenligt med hänsyn till

eldistributionen.

Bestämmelserna om koncession har redovisats i tidigare

avsnitt. Styrande för ett koncessionsområdes avgränsning skall

enligt gällande riktlinjer vara möjligheterna att bedriva en

rationell verksamhet. Det är en uppgift för NUTEK att följa

utvecklingen och pröva behovet av åtgärder.

NUTEK har, som tidigare nämnts, genomfört en studie av

elmarknadens organisation. Distributionsområdet, det regionala

ledningsnätet, stamnätet och utlandsförbindelserna har omfattats

av studien. I den rapport som NUTEK nyligen har överlämnat till

näringsdepartementet föreslås att den svenska elmarknaden skall

öppnas för fri konkurrens. Detta innebär att all produktion, all

försäljning och all elanvändning skall vara öppen för

konkurrens. Enligt uppgift från näringsdepartementet har

utredningen nu skickats ut på remiss. Därefter planeras en

proposition om elmarknaden kunna läggas fram våren 1992.

Med hänvisning till att frågan om elmarknadens organisation är

under beredning och till vad utskottet i övrigt har anfört,

konstaterar utskottet att det inte nu är påkallat med någon

åtgärd från riksdagen. Den aktuella motionen avstyrks därmed.

Reservkraftverk

Frågan om beredskap vid avbrott och störningar i

elproduktionen bör utredas, anförs det i motion 1990/91:N401

(c). Därvid bör även frågan om ekonomiskt stöd i någon form till

anläggningar för reservkraft prövas, exempelvis genom

statsbidrag eller särskilda investeringsbidrag. Motionärerna

betonar att den snabba tekniska utvecklingen har lett till att

företag och hushåll har blivit mer beroende än tidigare av en

trygg tillförsel av el.

Motionsyrkanden rörande reservkraftverk har, som tidigare

redogjorts för, avslagits av riksdagen vid ett flertal

tillfällen. Näringsutskottet har därvid uttalat att ansvaret för

att beredskapsåtgärder vidtas bör åvila den som svarar för

verksamheten och att statsbidrag för investeringar eller andra

beredskapsåtgärder inte bör kunna påräknas.

Våren 1991 tillsatte regeringen, som tidigare nämnts, en

särskild utredare med uppdrag att utreda det svenska

elsäkerhetsarbetets framtida omfattning och organisation. I

uppdraget ingår också att behandla frågan om produktansvar för

skador orsakade av elektricitet. Utredningsuppdraget skall

redovisas inom kort.

De frågor som tas upp i den aktuella motionen är alltså under

utredning. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen.

Elektriska och magnetiska fält

Frågan om ökad forskning om hälsorisker på grund av

kraftledningars elektriska och magnetiska fält tas upp i tre

motioner, 1990/91:N402 (s), 1990/91:N438 (s) och 1990/91:N428

(v). Motionärerna hänvisar till den forskning som pågår på

området men anser att forskningsinsatserna behöver

intensifieras. I den första motionen begärs också att

statsmakterna skall uttala sig för att det skall ställas krav på

betryggande säkerhetsavstånd mellan byggnader eller anläggningar

och kraftledningar. Även i den sistnämnda motionen efterlyses

förslag till åtgärder. Det kan gälla bl.a. riktlinjer för

bostadsbyggande, arbetsmiljöföreskrifter och rekommendationer

för placering av elektrisk utrustning i hemmen.

Som tidigare har redovisats har NUTEK i uppdrag att följa

forskningsverksamheten rörande biologiska effekter från

elektriska och magnetiska fält vid kraftledningar och att

årligen avge en rapport härför till regeringen. Det pågår nu,

som tidigare nämnts, två stora epidemiologiska undersökningar,

den ena omfattande allmänheten som exponeras i hemmen och den

andra omfattande arbetare som exponeras i yrkeslivet. Efter det

att resultaten från dessa undersökningar har presenterats i

början av år 1992 räknar man hos NUTEK med att säkrare underlag

för att bedöma sambandet mellan magnetiska fält och

cancerförekomst skall föreligga. NUTEKs ställningstagande

planeras bli överlämnat till regeringen i slutet av våren 1992.

Vad gäller frågan om särskilda krav på avstånd mellan

byggnader eller anläggningar och kraftledningar utfärdar NUTEK,

som tidigare redovisats, föreskrifter om sådana. Dessa är

betingade av risken för brand. Vissa kommuner har dock, enligt

uppgift, börjat tillämpa en försiktighetsstrategi som innebär

att man, i avvaktan på resultat från de två nämnda

epidemiologiska undersökningarna, väntar med utnyttjandet av

mark nära kraftledningar.

Riksdagen avslog hösten 1990 yrkanden liknande de här

aktuella. Med hänsyn till de två nämnda epidemiologiska

undersökningarna ansåg inte utskottet något uttalande från

riksdagen avseende ökade forskningsinsatser erforderligt.

Många människor känner stor oro för hälsorisker i samband med

elektriska och magnetiska fält. Det är därför, menar utskottet,

av stor vikt att det skapas underlag för en säkrare bedömning av

dessa risker. De två epidemiologiska undersökningarna, som

beräknas vara klara i början av år 1992, kan förutsättas ge ett

sådant underlag. Med hänsyn härtill anser utskottet inte att

någon åtgärd från riksdagen nu är påkallad. De aktuella

motionerna avstyrks sålunda.

Halogenlampor

Farhågor för att den ultravioletta strålningen från

halogenlampor kan förorsaka ögonskador och hudcancer ligger

bakom yrkandena i motionerna 1990/91:N410 (s) och 1990/91:N457

(c). I den förstnämnda motionen begärs -- i avvaktan på att en

internationell säkerhetsstandard för halogenlampor kommer till

stånd -- att krav ställs på försäljarna att förse

halogenlamporna med säkerhets- och varningsinformation. I den

andra motionen begärs ett förbud mot tillverkning och

försäljning av halogenlampor utan skyddsglas.

I tidigare avsnitt har redogjorts för det arbete som pågår

inom arbetsmiljöinstitutet och statens strålskyddsinstitut

med att ta fram kriterier för ultraviolett strålning, vilka

skall stå i överensstämmelse med gällande internationella

gränsvärden. Det kan noteras att det enligt

strålskyddsinstitutets instruktion åligger institutet att följa

utvecklingen på området.

Utskottet vill också erinra om det arbete som pågår inom ramen

för IEC (International Electrotechnical Commission) med att

fastställa en internationell säkerhetsstandard för lampor.

Enligt vad utskottet har erfarit innebär det förslag som nu

tagits fram -- ett arbete där Sverige deltagit via SEMKO --

bl.a. att krav kommer att ställas på att armaturer som är

avsedda för halogenlampor skall vara försedda med någon form av

avskärmning i form av glas eller liknande. Huvudskälet för ett

sådant krav är risken för explosioner och brännskador. Som en

sekundär effekt erhålls också ett skydd mot den ultravioletta

strålningen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de båda

här aktuella motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lokala eltaxor och koncessionsområden

att riksdagen avslår motion 1990/91:N420,

2. beträffande reservkraftverk

att riksdagen avslår motion 1990/91:N401,

3. beträffande forskning om hälsorisker vid kraftledningar

och säkerhetsavstånd

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:N402, 1990/91:N428 och

1990/91:N438,

4. beträffande skyddsbestämmelser för halogenlampor

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:N410 och 1990/91:457.

Stockholm den 5 november 1991

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Anita Gradin

(s), Per-Richard Molén (m), Axel Andersson (s), Hadar Cars (fp),

Birgitta Johansson (s), Kjell Ericsson (c), Bo Finnkvist (s),

Karin Falkmer (m), Göran Hägglund (kds), Bengt Dalström (nyd),

Mats Lindberg (s), Jan Backman (m), Bo Bernhardsson (s) och

Anita Modin (s).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.