Bet. 1991/92:NU30

Näringsutskottets betänkande

1991/92:NU30

Vissa elmarknadsfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1991/92

NU30

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1991/92:133 om en elmarknad med

konkurrens,

dels en motion som har väckts med anledning av

propositionen,

dels -- helt eller delvis -- sju motioner från allmänna

motionstiden.

Sammanfattning

Utskottet ansluter sig till de mål och strategier för

elmarknadens reformering som förordas i propositionen och som

innebär att en friare elmarknad med ökad konkurrens skall

uppnås. Därvid betonar utskottet det önskvärda i att hänsyn tas

till behovet av internationell ömsesidighet för att

konkurrenssnedvridningar skall undvikas.

De riktlinjer för verksamheten med storkraftnätet som

redovisas i propositionen tillstyrks av utskottet. I en

reservation (s) begärs att riksdagen skall göra ett uttalande av

innebörd att ett privat ägande av Svenska kraftnät, som har

inrättats för att förvalta storkraftnätet, inte bör komma i

fråga.

Utskottet har vidare inget att erinra mot vad regeringen anför

om riktlinjer för Svenska kraftnäts verksamhet, om tillsättande

av en särskild utredare med uppgift att utarbeta förslag till ny

lagstiftning på elområdet och om hur konkurrensövervakningen på

elområdet skall utformas.

Propositionen

I proposition 1991/92:133 föreslår regeringen -- efter

föredragning av näringsminister Per Westerberg -- att riksdagen

godkänner

1. de mål och strategier för elmarknadens reformering som

föredragande statsrådet har förordat (avsnitt 3.1),

2. de riktlinjer för verksamheten med storkraftnätet som

föredragande statsrådet har förordat (avsnitt 4.1).

Riksdagen bereds vidare tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört om

3. riktlinjer för affärsverket svenska kraftnät (avsnitt 4.2),

4. reformering av eldistributionen (avsnitt 5),

5. konkurrensövervakning på elområdet (avsnitt 6).

Motionerna

Den motion som har väckts med anledning av proposition

1991/92:133 är

1991/92:N37 av Anita Gradin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att behålla Svenska kraftnät i statlig ägo,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att öppnandet av internationell handel med el sker

under strikt iakttagande av ömsesidighet.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här

är följande:

1991/92:Jo645 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att anknyta Sverige till de europeiska elkraftnäten,

14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att avreglera och avmonopolisera kraftproduktion och

distribution.

1991/92:N407 av Sven Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lokalisering av affärsverket svenska

kraftnät till Sollefteå kommun.

1991/92:N409 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om elkonsumentens möjlighet att påverka prissättningen.

1991/92:N417 av Åke Selberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att affärsverket svenska kraftnät bör lokaliseras till

Norrbotten.

1991/92:N418 av Sten-Ove Sundström (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av forskning om hälsorisker på grund

av magnetiska fält.

1991/92:N426 av Birger Andersson och Marianne Andersson (båda

c) vari yrkas att riksdagen beslutar om komplettering av ellagen

i enlighet med vad i motionen anförts.

1991/92:N427 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen

1. hos regeringen begär en översyn av ellagen och

kommunallagen så att lagstiftningens intentioner om lika

behandling av kommuninvånare kan upprätthållas,

2. hos regeringen begär en ändring i ellagen som underlättar

bildandet av koncessionsområden vilka följer kommunens gränser.

Utskottet

Mål och strategier för elmarknadens reformering

I proposition 1991/92:133 begär regeringen riksdagens

godkännande av de mål och strategier för elmarknadens

reformering som förordas i avsnitt 3.1 (s. 18). I ett

internationellt perspektiv, anförs det, anses den svenska

elmarknaden fungera väl dels i fråga om utnyttjande av de

sammantagna produktions- och distributionsresurserna, dels i

fråga om leveranssäkerhet till abonnenterna.

Målet för reformeringen av den svenska elmarknaden är att

genom ökad konkurrens nå ett än mer rationellt utnyttjande av

produktions- och distributionsresurserna och att tillförsäkra

kunderna flexibla leveransvillkor till lägsta möjliga priser,

sägs det i propositionen. Detta bör åstadkommas på olika sätt:

Konkurrensen skall skärpas så att förutsättningar skapas för

en effektiv prisbildning på elmarknaden. Kraftföretag och kunder

skall kunna välja vilka de skall handla med. Prisbildningen

skall anpassas till kundernas behov och förutsättningar.

Möjligheterna till export och import av el skall ökas. Såväl

kraftföretag som andra företag skall kunna köpa och sälja el

över den svenska gränsen.

Konkurrensen på elmarknaden skall övervakas med stöd av en

skärpt konkurrenslagstiftning. Inget företag skall tillåtas att

genom sin storlek eller på grund av andra orsaker styra

prissättningen på el.

I detta sammanhang behandlar utskottet ett yrkande i en

kommittémotion, 1991/92:N37 (s), som har väckts med anledning av

propositionen, och två yrkanden i en partimotion, 1991/92:Jo645

(nyd), från allmänna motionstiden.

Föreliggande proposition fullföljer i huvudsak den linje som

drogs upp av den tidigare socialdemokratiska regeringen, sägs

det i den förstnämnda motionen. Motionärerna ansluter sig i allt

väsentligt till förslagen i propositionen. De anser dock att

riksdagen bör göra ett uttalande om att öppnandet av en

internationell handel med el skall ske under strikt iakttagande

av ömsesidighet. Med hänsyn till den stora betydelse som en

sådan ömsesidighet har för prisbildningen i Sverige, anser

motionärerna att avregleringen av elhandel mellan olika länders

kraftindustrier och införandet av fri handel mellan konsumenter

i ett land och producenter i ett annat skall genomföras med

strikta krav på ömsesidighet.

Ny demokratis principiella inställning i energifrågan är att

de svenska hushållen och det svenska näringslivet skall få

tillgång till så billig och säker energi som möjligt, sägs det i

motion 1991/92:Jo645 (nyd). Detta har, enligt motionärerna, en

direkt inverkan på sysselsättningen, på den internationella

konkurrenskraften, på benägenheten hos utländska företag att

investera i Sverige och på den allmänna livskvaliteten. Det

bästa sättet att nå det angivna målet är, hävdas det, att

produktionen och distributionen av elkraft avregleras och

avmonopoliseras. Vidare borde det svenska kraftnätet anknytas

till de europeiska elkraftnäten. Riksdagen bör göra uttalanden

av denna innebörd, anförs det.

I propositionen redovisas den utveckling som pågår inom EG i

riktning mot en inre marknad på energiområdet. Som ett första

steg på elförsörjningsområdet har EG antagit ett s.k.

transiteringsdirektiv (nr 90/547/EEC), som fastställer en

transiteringsplikt på stamnät vid gränsöverskridande handel, och

ett direktiv om pristransparens (nr 90/377/EEC), som ålägger

elektricitets- och gasleverantörer att lämna upplysningar om

priser och avtalsvillkor för industriförbrukare. Dessa direktiv

trädde i kraft vid årsskiftet 1991/92. Genom EES-avtalet kommer

dessa direktiv att också gälla inom EFTA-länderna.

Implementeringen av dessa två direktiv på nationell nivå är

nu, sägs det i propositionen, så gott som genomförd.

EG-kommissionen har vidare, påpekas det, nyligen lagt fram ett

förslag till ytterligare åtgärder på området. Dessa rör:

ökade möjligheter till och harmoniserande bestämmelser för

investeringar i elproduktion,

icke-diskriminerande bestämmelser för att få tillstånd att

uppföra kraftledningar,

åtskiljande av företagsledning och ekonomisk redovisning för

produktions-, överförings- och distributionsverksamheterna i

vertikalt integrerade elföretag,

skyldighet att under vissa villkor ombesörja transitering på

högspänningsnäten för den som så begär, s.k. third party access

(TPA).

Kommissionens ambition är att de tre förstnämnda åtgärderna

skall kunna träda i kraft den 1 januari 1993 och att TPA skall

kunna införas den 1 januari 1996. EG:s ministerråd har dock ännu

inte tagit ställning till kommissionens förslag.

Utskottet anser att det är angeläget att det skapas en ökad

konkurrens på elmarknaden. Utskottet ansluter sig därför till de

mål och strategier för elmarknadens reformering som förordas i

propositionen. Yrkandena i motion 1991/92:Jo645 (nyd) angående

en avreglering av produktionen och distributionen av elkraft och

en anknytning av det svenska kraftnätet till de europeiska

elkraftnäten anser utskottet tillgodosedda genom vad som

förespråkas i propositionen. Motionen avstyrks sålunda i här

berörda delar.

Synpunkterna i motion 1991/92:N37 (s) om att det bör ställas

strikta krav på ömsesidighet vid öppnandet av en internationell

handel med el anser utskottet vara värda att beakta. Enligt

utskottets mening bör ett mer rationellt utnyttjande av

produktions- och distributionsresurserna på elområdet kunna

uppnås genom ökad konkurrens och ett öppnande av den

internationella handeln. För att undvika riskerna för

konkurrenssnedvridningar är det önskvärt att hänsyn tas till

behovet av ömsesidighet vid utvecklingen av en friare elmarknad.

Något särskilt uttalande av riksdagen i saken ter sig dock

enligt utskottets uppfattning inte påkallat. Det aktuella

yrkandet i motion 1991/92:N37 (s) avstyrks därför.

I ett senare avsnitt om reformering av eldistributionen

(s.7) behandlar utskottet vad som sägs i propositionen om

tillsättande av en särskild utredare med uppgift att utarbeta

förslag till ny lagstiftning på elområdet. Utredaren skall

enligt sina direktiv (dir. 1992:39) bl.a. överväga de villkor

som bör gälla för nya koncessioner, inkl. utlandsförbindelserna.

Enligt utskottets uppfattning vore det naturligt att frågan om

ömsesidighet därvid också beaktades.

Storkraftnätet och Svenska kraftnät

Storkraftnätets organisation

I storkraftnätet inräknas samtliga överföringsledningar i

Sverige på spänningsnivåerna 200--400 kV. Den totala

ledningslängden uppgår till drygt 15000 km. Till

storkraftnätet räknas även de utlandsförbindelser som ansluter

till det svenska systemet. Stamnätet är den del av

storkraftnätet som ligger söder om Umeälven och Skellefteälven.

Denna del av storkraftnätet har en särskild ställning genom

stamnätsavtalet.

Storkraftnätet är i huvudsak statligt ägt och förvaltades

tidigare av statens vattenfallsverk (Vattenfall). I samband med

bolagiseringen av Vattenfall avskildes storkraftnätet och

förvaltas fr.o.m. årsskiftet 1991/92 av affärsverket svenska

kraftnät (Svenska kraftnät). De delar av storkraftnätet (ca

1600 km) som inte ägs av staten disponeras av Svenska kraftnät

genom avtal.

I propositionen (s.22) framhålls att storkraftnätet är ett

s.k. naturligt monopol. Målet om en effektiv elmarknad talar

därför enligt regeringen för att nätverksamheten skall bedrivas

som en i förhållande till övriga marknadsaktörer fristående

verksamhet. Svenska kraftnät bör, sägs det i propositionen, ges

uppgiften att förvalta storkraftnätet och de statligt ägda

utlandsförbindelserna. Det starkaste skälet för att

nätverksamheten i stället skulle organiseras som ett privatägt

bolag med kraftföretag, distributörer och större konsumenter som

huvudägare skulle enligt regeringen vara den företagsekonomiska

effektiviteten. Risken med ett sådant alternativ anges vara att

normala konkurrensmekanismer sätts ur spel om elmarknadens

infrastruktur skulle kontrolleras av ett fåtal enskilda aktörer.

Enligt regeringen innebär affärsverksformen att de krav på

offentlighet och insyn som bör ställas på förvaltningen av ett

naturligt monopol kan uppfyllas. Samtidigt skulle en

bolagisering av Svenska kraftnät möjliggöra för företaget att

agera mer effektivt och affärsmässigt. I propositionen sägs

därför att associationsformen för Svenska kraftnät senare bör

övervägas.

Regeringen anger att Svenska kraftnät skall ha i uppgift:

att ansvara för planering och drift av storkraftnätet samt för

spännings- och frekvenshållning m.m. i det svenska elsystemet,

att ansvara för utbyggnaden av storkraftnätet och uppförande

av de starkströmsledningar m.m. som krävs för en effektiv handel

med elkraft,

att svara för att regler för tillträde till och prissättning

på storkraftnätet utformas så att de främjar ett effektivt

utnyttjande av nätet och konkurrensen på elmarknaden, varvid nya

aktörer bör stimuleras att utnyttja nätet.

Beträffande överföringsförbindelserna med utlandet sägs att

dessa bör ses som en del av storkraftnätet. Svenska konsumenter

och producenter bör ges möjlighet att sluta avtal med andra

aktörer utomlands. Svenska kraftnät bör därför enligt regeringen

äga och förvalta en tillräckligt stor del av

utlandsförbindelserna.

Trots att inget uttryckligt förslag om privatisering av

Svenska kraftnät läggs fram i propositionen, bör riksdagen redan

nu göra ett uttalande om att ett privat ägande av Svenska

kraftnät inte bör komma i fråga, anförs det i motion 1991/92:N37

(s). Enligt motionärerna finns det goda möjligheter att uppnå

bättre fungerande konkurrens i fråga om produktionen och

försäljningen av elkraft. Beträffande överföringen av kraft

råder det däremot fortfarande ett tekniskt monopol, som

försvårar konkurrens på elmarknaden, anför motionärerna.

Som tidigare nämnts ingår frågan om utlandsförbindelserna i

uppdraget till den särskilde utredaren, som regeringen har

beslutat tillkalla. Enligt direktiven -- som redovisas mer i

detalj i det följande -- skall utredaren bl.a. pröva villkoren

för innehav av nya utlandsförbindelser och därvid överväga om

särskilda krav bör ställas på koncessionsinnehavaren mot

bakgrund av bl.a. anläggningarnas betydelse för infrastrukturen

och för en elmarknad med konkurrens.

Det kan vidare noteras att Svenska kraftnät -- på regeringens

uppdrag -- har utrett frågan om högspänningsförbindelser med

utlandet. Verket har i mars 1992 redovisat resultatet härav i

rapporten Utredning av alternativa elkabelförbindelser till

kontinenten m.m. Rapporten, som remissbehandlas för närvarande,

kommer att ingå som ett underlag för den särskilde utredarens

överväganden.

Enligt utskottets mening bör storkraftnätet, inkl.

överföringsförbindelserna med utlandet, mot bakgrund av dess

ställning som ett naturligt monopol förvaltas av Svenska

kraftnät. Utskottet tillstyrker sålunda regeringens förslag i

detta avseende.

Utskottet anser, i motsats till vad som krävs i motion

1991/92:N37 (s), att det inte finns anledning till något

uttalande av riksdagen om vikten av att Svenska kraftnät

bibehålls i statlig ägo framöver. I dagens läge skulle dock en

privatisering innebära en uppenbar risk för att konkurrensen

sätts ur spel. Motionen avstyrks sålunda.

Riktlinjer för Svenska kraftnäts verksamhet

För riksdagens information redovisas i propositionen (s.29)

vissa riktlinjer för Svenska kraftnäts verksamhet. Svenska

kraftnät skall ansvara för driften av storkraftnätet och det

svenska kraftsystemets övergripande driftsäkerhet. Enligt sin

instruktion (1991:2013) har Svenska kraftnät till uppgift att på

ett affärsmässigt sätt förvalta, driva och utveckla ett

kostnadseffektivt, driftsäkert och miljöanpassat

kraftöverföringssystem, att sälja överföringskapacitet samt

att i övrigt bedriva verksamheter som är anknutna till

kraftöverföringssystemet.

I propositionen meddelas att regeringen avser att tillämpa

samma principer för den ekonomiska styrningen av Svenska

kraftnät som tidigare tillämpades beträffande statens

vattenfallsverk i fråga om bl.a. avkastningskrav, beloppsgränser

för investeringar utan regeringens godkännande, m.m.

Svenska kraftnäts verksamhet är lokaliserad till Stockholm

(Vällingby). Tekniska anläggningar som tidigare utnyttjades av

Vattenfall överfördes vid Vattenfalls bolagisering till Svenska

kraftnät. Det gäller bl.a. anläggningar och utrustning för den

operativa nätdriften som är strategiska för Svenska kraftnäts

verksamhet och som finns i Stockholm. Svenska kraftnät bör

därför även i fortsättningen vara lokaliserat till Stockholm,

anser regeringen.

I två motioner, 1991/92:N407 (s) och 1991/92:N417 (s),

förordas en annan lokalisering.

Det skulle framstå som mycket märkligt om Svenska kraftnät

också fortsättningsvis skulle vara lokaliserat till Vällingby,

sägs det i den förstnämnda motionen. I stället förordas en

lokalisering till Sollefteå kommun. Där, konstateras det, finns

det 16 stora vattenkraftverk, vid vilka sammanlagt ca 15 % av

landets elenergi från vattenkraft produceras. Sollefteå har

vidare under lång tid präglats av en konstant hög arbetslöshet

och av en i övrigt svag arbetsmarknad, säger motionärerna.

En lokalisering av Svenska kraftnät till Norrbotten förordas i

den andra motionen. Norrbotten svarar för närvarande för ca 11 %

av landets totala elförsörjning, påpekas det i motionen.

Dessutom finns ett antal utlandsförbindelser med Norge och

Finland samt det s.k. Norrbottennätet. Det vore därför logiskt,

menar motionärerna, att Svenska kraftnät sammanförs med den

etablerade verksamhet som finns kring överföringsverksamhet av

elenergi inom Norrbotten.

Utskottet har inget att erinra mot vad som sägs i

propositionen beträffande riktlinjer för verksamheten vid

Svenska kraftnät. Likaså anser utskottet att det är

ändamålsenligt att Svenska kraftnät är lokaliserat till

Stockholm. Detta innebär att motionerna 1991/92:N407 (s) och

1991/92:N417 (s) avstyrks av utskottet.

Reformering av eldistributionen

I propositionen (s.31) redovisas vidare för riksdagens

information att en särskild utredare skall ges i uppdrag att

utarbeta förslag till ny lagstiftning på elområdet. Regeringen

beslöt i mars 1992 att bemyndiga näringsminister Per Westerberg

att tillkalla en sådan utredare. Enligt direktiven (dir.

1992:39) skall förslaget till ny lagstiftning innefatta ändrade

bestämmelser om koncessioner för elektrisk starkströmsledning

och för ledningsnät inom ett visst område i syfte att åstadkomma

ökad konkurrens på elmarknaden.

Utredningsarbetet skall genomföras i etapper. I en första

etapp skall främst följande frågor som gäller de nationella och

regionala kraftnäten behandlas:

införande av ökad transiteringsskyldighet för innehavare av

linjekoncession,

införande av skyldighet för innehavare av områdeskoncession

att överföra leveranser för annans räkning till elkrävande

kunder,

översyn av villkor som bör gälla för nya koncessioner, inkl.

utlandsförbindelserna,

prövning om det finns skäl att införa en särskild koncession

för innehav och drift av ett nationellt transmissionssystem,

införande av regler om en särskild skyldighet för

koncessionsinnehavare att ekonomiskt särredovisa nätverksamheten

och att offentligt redovisa tariffer och villkor för

kraftleveranser,

översyn av möjligheter som bör finnas för att pröva

skäligheten i tariffer och leveransvillkor.

Den första etappen av utredningsarbetet skall redovisas senast

i februari 1993.

I propositionen (s. 27) aviseras också att Svenska kraftnät

skall ges i uppdrag att utreda förutsättningarna för inrättande

av en för producenter och konsumenter allmänt tillgänglig

kraftbörs samt att lämna förslag till organisationen av en sådan

börs. Inom näringsdepartementet pågår, enligt vad utskottet har

erfarit, arbete med att ta fram direktiv för detta

utredningsarbete.

I detta avsnitt behandlar utskottet två motioner som rör

enhetliga lokala eltaxor resp. förutsättningar för småskalig

vindkraft.

Enligt kommunallagstiftningen bör lika taxor gälla för alla

kommuninvånare inom en och samma kommun, framhålls det i den ena

motionen, 1991/92:N427 (fp). Detta är emellertid inte fallet när

det gäller eltaxor inom en del kommuner -- t.ex. Göteborg och

Mölndal -- där eldistributionen bedrivs av mer än ett företag.

Anledningen till de olika taxorna är, menar motionärerna,

bestämmelserna om områdeskoncession i den s.k. ellagen (1902:71

s.1). En kommun måste kunna föra en samordnad energipolitik

och då är en förutsättning att kommunen har möjlighet att utgöra

ett koncessionsområde, anför motionärerna vidare. De kräver

en översyn av lagstiftningen i båda dessa hänseenden.

Det behövs snabba kompletteringar av ellagen för att

intentionerna om vindkraftsutbyggnaden skall kunna förverkligas

inom rimlig tid, hävdas det i motion 1991/92:N426 (c). För att

tillkomsten av andelsägda elproduktionsanläggningar skall

underlättas borde i ett första steg införas rätt till fri

transitering i ett närområde till en eller flera

elproduktionsanläggningar. Utskottet förutsätts utforma

erforderlig lagtext. Behövligt regelsystem kan enligt

motionärerna utarbetas av närings- och teknikutvecklingsverket

(NUTEK).

Riksdagen har under senare år avslagit yrkanden (fp) av samma

innebörd som de som framförs i motion 1991/92:N427 (fp). Vid det

senaste tillfället, hösten 1991 (bet. 1991/92:NU3), hänvisade

utskottet bl.a. till att frågan om elmarknadens organisation var

under beredning och avstyrkte (enhälligt) motionen.

I betänkandet lämnades en utförlig redogörelse (s.4), till

vilken nu hänvisas, om en kartläggning av elpriser hos landets

samtliga kommuner och om hur frågan om utjämning av eltaxor inom

en kommun har hanterats i Umeå och Jönköpings kommuner. Vidare

redogjordes för gällande bestämmelser om koncession och hur

NUTEK tillämpar dessa bestämmelser.

Riksdagen har också tidigare avslagit en motion (c) -- av

samma motionärer -- med identiskt yrkande som i motion

1991/92:N426 (c). Utskottet (bet. 1990/91:NU40 s.104)

hänvisade till ett av regeringen aviserat utredningsuppdrag till

statens energiverk avseende en total översyn av lagregler m.m.

som har betydelse för utbyggnad och drift av småskalig

vindkraft. Yrkandet fick stöd i en reservation (mp).

I november 1991 gavs så NUTEK i uppdrag av regeringen att i

samråd med boverket och statens naturvårdsverk göra en

utvärdering av gällande lagar och regler med betydelse för

utbyggnad och drift av småskalig vindkraft. Resultatet av

uppdraget redovisades i april 1992 i rapporten Vindkraft --

juridik och ekonomi (B 1992:5). Där framläggs förslag till

förändringar i syfte att underlätta tillkomsten av ny vindkraft.

Beträffande ellagen sägs att samarbetet mellan ägare till

privata vindkraftsanläggningar och lokala distributörer fungerar

väl och att det inte har framkommit att det skulle föreligga

några större svårigheter för de privata ägarna att bli anslutna

till näten eller att få till stånd avtal med distributörerna.

Enligt NUTEK finns det skäl att under en övergångsperiod lämna

ytterligare investeringsstöd för att bidra till bättre lönsamhet

för investeringar i vindkraft. Rapporten är nu föremål för

remissbehandling.

Den uppläggning av utredningsarbetet för den särskilde

utredaren med uppgift att göra en översyn av lagstiftningen på

elområdet m.m. som redovisas i propositionen, är i

överensstämmelse med utskottets uppfattning om vad en

reformering av elmarknaden bör bestå av. Utskottet vill dock

erinra om vad som i det föregående har anförts om att det i den

särskilde utredarens uppgifter bör ingå att beakta behovet av

ömsesidighet vid utvecklingen av en friare internationell

elmarknad.

De frågor som tas upp i motion 1991/92:N427 (fp) är sådana som

kommer att behandlas av den särskilde utredaren. Någon åtgärd

från riksdagens sida är därför enligt utskottets mening inte

befogad; motionen avstyrks.

Även motion 1991/92:N426 (c) avstyrks av utskottet med

hänvisning till att den aktuella frågan är under beredning.

Konkurrensövervakning på elområdet

Regeringen redovisar i propositionen (s. 35) sin syn på hur

konkurrensövervakningen på elområdet bör utformas. Den generella

konkurrenslagstiftningen bör vara vägledande vid utformningen av

reglerna för en elmarknad med ökad konkurrens, sägs det.

Den nya centrala konkurrensmyndigheten bör enligt regeringen

övervaka konkurrensen också på elmarknaden. Det är särskilt

viktigt med en kontinuerlig övervakning under den

omställningsperiod då nya villkor börjar gälla, vilka bl.a.

innebär att den tidigare ensamrätten till transitering av el

upphör.

I motion 1991/92:N409 (s) begärs att riksdagen skall fästa

regeringens uppmärksamhet på elkonsumenternas försämrade

möjligheter att påverka prissättningen på el. Enligt

motionärerna beror detta bl.a. på att riksdagen har beslutat om

höjda krav på lönsamhet i Vattenfall, utöver vad som kan vara

skälig avkastning för reinvesteringar. Prisregleringsnämnden

för elektrisk ström har därmed inte längre samma möjlighet att

ingripa mot oskälig prissättning, eftersom ett vinstpålägg

sålunda har sanktionerats. Vidare förekommer det att kommuner

säljer sina elverk, vilket enligt motionärerna i förlängningen

innebär att den enskilde konsumenten inte längre har möjlighet

att påverka priserna.

Riksdagen avslog våren 1991 ett identiskt motionsyrkande (s).

Utskottet (bet. 1990/91:NU40 s.77) hänvisade till att de

frågor som togs upp i motionen var föremål för bevakning och

utredning på olika håll, dels i samband med bolagiseringen av

Vattenfall, dels genom konkurrenskommitténs då pågående arbete.

I en reservation (v, mp) uttalades stöd för yrkandet.

I uppdraget för den särskilde utredaren med uppgift att göra

en översyn av lagstiftningen på elområdet m.m. ingår att

överväga hur skäligheten i tariffer och leveransvillkor skall

kunna prövas. Enligt direktiven skall utredaren följa arbetet

med den nya konkurrenslagstiftning som avses bli förelagd

riksdagen senare under år 1992 samt den fortsatta beredningen av

avgiftsutredningens betänkande (SOU 1991:110) Effektiva avgifter

-- resursstyrning och finansiering.

Förslag om kontroll av vissa kommunala taxor lämnades i

konkurrenskommitténs delbetänkande (SOU 1991:104) Konkurrensen

inom den kommunala sektorn. Betänkandet har remissbehandlats.

Avsikten är, enligt vad utskottet har erfarit, att även detta

område skall ingå i det förslag till ny konkurrenslagstiftning

som regeringen planerar lägga fram hösten 1992.

Avgiftsutredningen lämnade i sitt tidigare nämnda betänkande

vissa förslag rörande avgifter i kommunal verksamhet, bl.a.

eldistribution. Förslagen har ansetts kräva ytterligare

bearbetning. Detta avses ske inom ramen för en

interdepartemental arbetsgrupp under civildepartementets ledning

-- civilminister Inger Davidsson avser att inom kort ta

ställning till arbetsgruppen och direktiven för dess arbete.

Enligt vad utskottet har erfarit kan eventuella förslag i frågan

komma att läggas fram i en proposition hösten 1993.

Utskottet anser att konkurrensövervakningen på elområdet bör

ses som en del av den generella konkurrensbevakningen. Vad

regeringen anför i detta hänseeende har utskottet därmed inget

att erinra mot. Med hänvisning till att den fråga som tas upp i

motion 1991/92:N409 (s) är föremål för beredning och utredning

på olika håll anser utskottet att någon åtgärd från riksdagens

sida inte är erforderlig. Motionen avstyrks sålunda.

Forskning om hälsorisker vid kraftledningar

Utskottet behandlar avslutningsvis en motion från allmänna

motionstiden, 1991/92:N418 (s), med krav på att riksdagen skall

uttala sig för att forskningen om hälsorisker på grund av

magnetiska fält skall intensifieras. I epidemiologiska studier

rörande sambandet mellan cancer och exponering för

elektromagnetiska fält finns en viss samstämmighet om en

överrisk för framför allt leukemiformer och tumörer hos barn,

anför motionärerna. Hittills presenterade resultat är dock för

osäkra för att vidare slutsatser skall kunna dras, ett

förhållande som enligt motionärerna motiverar en ökad satsning

på forskningen.

Riksdagen har under en följd av år avslagit motionsyrkanden,

liknande det här aktuella, rörande hälsorisker på grund av

kraftledningars elektriska och magnetiska fält. Vid det senaste

tillfället, hösten 1991, anförde utskottet (bet. 1991/92:NU3)

att det är av stor vikt att det så snart som möjligt skapas

underlag för en säkrare bedömning av eventuella hälsorisker i

samband med elektriska och magnetiska fält. Med hänsyn till att

två stora epidemiologiska undersökningar (se i det följande),

som beräknades vara klara i början av år 1992, kunde förutsättas

ge ett sådant underlag ansåg utskottet (enhälligt) att någon

åtgärd av riksdagen inte var påkallad.

NUTEK har regeringens uppdrag att följa forskningsverksamheten

rörande biologiska effekter från elektriska och magnetiska fält

vid kraftledningar och avlämna rapport härför till regeringen.

För att biträda NUTEK i detta arbete finns -- sedan år 1975 --

en rådgivande samrådsgrupp med representanter för berörda

myndigheter, forskningsinstitutioner, fackliga organisationer

och elkraftföretag.

På det aktuella forskningsområdet pågår det två stora

epidemiologiska undersökningar, den ena omfattande arbetare som

exponeras i yrkeslivet och den andra omfattande allmänheten som

exponeras i hemmen. Undersökningarna, vars resultat beräknas

föreligga i juni resp. augusti 1992, skall pröva hypotesen att

magnetiska fält har betydelse för cancerutvecklingen. Resultaten

väntas göra det möjligt att med större säkerhet bedöma om det

finns ett sådant samband. NUTEK kommer att redovisa sitt

ställningstagande till regeringen under hösten 1992.

NUTEK har vidare i en särskild broschyr, Elektriska och

magnetiska fält: Vad vet vi i dag om hälsoriskerna, vilken

sprids via energiverken, informerat om nuvarande kunskapsläge på

området. NUTEK har också lämnat information via artiklar i

tidningen El, som gratis distribueras till elabonnenterna.

NUTEK utfärdar föreskrifter om utförande och skötsel av

starkströmsanläggningar, vilka innehåller bestämmelser om minsta

horisontella avstånd från en elledning till närmaste byggnad

(STEV-FS 1988:1 med ändringar, 99 §). Avståndet varierar

beroende på vilken spänning som tillämpas och på om området i

fråga är detaljplanerat eller inte. För ledningar över 55 kV

krävs i detaljplanerat område ett avstånd av 10 meter. Dessa

bestämmelser är betingade av risken för brand. För

transformatorer uppställs (80 b §) på liknande sätt avståndskrav

som är föranledda av brandrisken.

I en del kommuner har man, enligt uppgift från NUTEK, börjat

tillämpa en försiktighetsstrategi genom att vänta med

utnyttjande av mark nära kraftledningar till dess att resultaten

av de nämnda forskningsprojekten föreligger. Vid förfrågningar i

samband med koncessionsprövningar rekommenderar NUTEK att

kommunerna, framför allt när det gäller byggnader med

koncentrerade barnaktiviteter, planerar så att man börjar bygga

längst ifrån den aktuella kraftledningen.

Många människor känner stor oro för hälsorisker i samband med

elektriska och magnetiska fält. Det är därför, menar utskottet,

av stor vikt att det skapas underlag för en säkrare bedömning av

dessa risker. De två epidemiologiska undersökningar som beräknas

vara klara till sommaren 1992 kan förutsättas ge ett sådant

underlag. Med hänsyn härtill anser utskottet inte att någon

åtgärd av riksdagen nu är påkallad. Den aktuella motionen

avstyrks sålunda.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande mål och strategier för elmarknadens

reformering

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:133

moment1 och med avslag på motion 1991/92:Jo645 yrkandena 13

och 14 och motion 1991/92:N37 yrkande 2 godkänner de mål och

strategier för elmarknadens reformering som anges i

propositionen,

2. beträffande storkraftnätets organisation

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:133

moment2 och med avslag på motion 1991/92:N37 yrkande 1

godkänner de riktlinjer för verksamheten med storkraftnätet som

anges i propositionen,

res. (s)

3. beträffande riktlinjer för Svenska kraftnäts verksamhet

att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:133

moment3 och med avslag på motionerna 1991/92:N407 och

1991/92:N417 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

4. beträffande reformering av eldistributionen

att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:133

moment4 och med avslag på motionerna 1991/92:N426 och

1991/92:N427 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

5. beträffande konkurrensövervakning på elområdet

att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:133

moment5 och med avslag på motion 1991/92:N409 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande forskning om hälsorisker vid kraftledningar

att riksdagen avslår motion 1991/92:N418.

Stockholm den 19 maj 1992

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Per-Richard

Molén (m), Hadar Cars (fp), Birgitta Johansson (s), Kjell

Ericsson (c), Reynoldh Furustrand (s), Bengt Dalström (nyd),

Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Jan Backman (m), Bo

Bernhardsson (s), Fredrik Reinfeldt (m), Anita Modin (s), Hans

Stenberg (s) och Carl Olov Persson (kds).

Reservation

Storkraftnätets organisation (mom.2)

Birgitta Johansson, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats

Lindberg, Bo Bernhardsson, Anita Modin och Hans Stenberg (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.6 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrks sålunda"

bort ha följande lydelse:

Kravet i motion 1991/92:N37 (s) på ett uttalande om vikten av

att Svenska kraftnät bibehålls i statlig ägo anser utskottet

vara välmotiverat. På produktions- och försäljningssidan bör

det, enligt utskottets mening, finnas goda möjligheter till en

effektiv konkurrens på elområdet. Beträffande kraftöverföringen

råder det däremot ett tekniskt monopol -- ett förhållande som

kan förväntas bestå under överskådlig tid. Mot denna bakgrund

bör, anser utskottet, riksdagen nu göra ett uttalande av

innebörd att ett privat ägande av Svenska kraftnät inte bör

komma i fråga. Därmed blir den aktuella motionen tillgodosedd i

berörd del.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande storkraftnätets organisation

att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:133

moment2 och med bifall till motion 1991/92:N37 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.