Bet. 1991/92:NU33

Näringsutskottets betänkande

1991/92:NU33

Ombildning av domänverket till aktiebolag

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

1991/92

NU33

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1991/92:134 om riktlinjer för

överföringen av verksamheten vid domänverket till

aktiebolagsform,

dels 16 motioner som har väckts med anledning av

propositionen,

dels -- helt eller delvis -- två motioner från allmänna

motionstiden.

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av

företrädare för domänverket och för Föreningen Göta kanals

vänner. Skrivelser har inkommit från länsstyrelsen i Kopparbergs

län, Svenska naturskyddsföreningen och Svenska samernas

riksförbund.

Till betänkandet har som bilagor fogats de yttranden i ärendet

som har avgivits av finansutskottet (1991/92:FiU6y; bilaga

2), kulturutskottet (1991/92:KrU5y; bilaga 3),

jordbruksutskottet (1991/92:JoU9y; bilaga 4) och

bostadsutskottet (1991/92:BoU5y; bilaga 5). I

jordbruksutskottets yttrande behandlas förutom propositionen

jämte motioner två motioner som har väckts under allmänna

motionstiden och som har hänvisats till jordbruksutskottet.

Motionerna -- den ena i berörd del -- har överlämnats till

näringsutskottet och behandlas i detta betänkande.

Sammanfattning

I propositionen föreslås riktlinjer för ombildningen av

domänverket till ett aktiebolag, som senare skall privatiseras.

Vidare föreslås att det tilltänkta domänbolaget -- i syfte att

det enskilda skogsbruket skall stärkas -- under en övergångstid

skall sälja mark till enskilda. Utskottet tillstyrker

propositionen när det gäller överföring och försäljning av viss

egendom och avstyrker därmed motionsyrkanden som går ut på

avslag (v) respektive modifieringar av olika slag (s; m; c; kds;

v).

I en reservation (s) betonas att en rad frågor ännu är olösta;

därför borde ombildningen skjutas upp till den 1 januari 1993.

Som alternativ till privatiseringen föreslås bildandet av en

statlig skogskoncern. Vidare ifrågasätts den gränsdragning som

regeringen föreslår för skogsbruk i Norrbottens och

Västerbottens län.

Domänverkets markinnehav rör vissa intressen, såväl statens

som enskildas. När det gäller naturvården erinrar utskottet om

sitt ställningstagande våren 1991 av innebörd att

bolagsbildningen inte får leda till att områden av stort

naturvårdsvärde mister sitt skydd eller att detta försvagas.

Samtidigt betonar utskottet vikten av att processen inte

försenas; det förutsätts att naturvårdens intressen kommer att

tas tillvara genom de villkor som med detta syfte avses bli

införda i avtalet med bolaget och genom statens ägarfunktion i

det nya bolaget. I en reservation (s) anförs att något

ställningstagande till frågor om naturvårdens intressen inte bör

göras innan resultatet av den skogspolitiska kommittén

föreligger.

Även förslagen till riktlinjer för kulturminnen godtas av

utskottet. Därmed avstyrker utskottet en motion (s) med krav på

att regeringen skall anmodas att återkomma till riksdagen med

ett mer detaljerat beslutsunderlag i fråga om överföringen av

kulturhistoriskt värdefull egendom. Motionen följs upp i en

reservation (s).

På tre punkter går utskottet delvis emot regeringens förslag.

Den första punkten gäller rennäringens intressen. Där föreslår

utskottet -- i enlighet med vad bostadsutskottet har anfört --

att föreslagna redaktionella ändringar i rennäringslagen skall

tas upp till prövning i samband med behandlingen av den

aviserade s.k. samepropositionen. Detta ligger i linje med vad

som krävs i en motion (v).

Den andra punkten gäller kronoholmarna. Utskottet ansluter sig

till finansutskottets synpunkt om att även Käringön och vissa

andra kronoholmar bör kvarstå i statens ägo. Ett beslut av

riksdagen i enlighet härmed innebär att en motion (m) blir

delvis tillgodosedd.

Den tredje punkten gäller Göta kanal. Enligt regeringens

förslag skulle AB Göta kanalbolag jämte skogsmark överföras till

domänbolaget medan kanalfastigheten tills vidare skulle

förvaltas av byggnadsstyrelsen. Domänbolaget skulle under en

begränsad avtalsperiod på fyra år svara för drift och

upprustning av kanalen. Oro för Göta kanals framtid kommer till

uttryck i fyra motioner (s; fp, c, kds; c). Enligt utskottets

mening bör kanalbolaget kvarstå i statlig ägo och därvid behålla

kanalfastigheten. Utskottet utgår från att medel för

verksamheten med Göta kanal även i fortsättningen kommer att

tillförsäkras genom statsmakternas försorg. Genom denna lösning

anser utskottet att kanalens fortbestånd som kulturhistoriskt

byggnadsverk och turistattraktion säkerställs.

Propositionen

Huvudsakligt innehåll

Riksdagen beslutade i maj 1991 om överföring av verksamheten

vid domänverket till aktiebolagsform i anslutning till

årsskiftet 1991/92.

I propositionen behandlas de riktlinjer som skall gälla vid

överföringen av domänverkets mark- och fastighetsinnehav och

därmed också de intressen som är kopplade till detta innehav.

Som huvudregel föreslås gälla att den produktiva marken överförs

till bolaget medan den övriga marken förblir i statens ägo.

Vidare redovisas i propositionen regeringens överväganden

beträffande det bolagiserade domänverkets kapitalstruktur.

Slutligen lämnas förslag angående det framtida ansvaret för AB

Göta kanalbolag.

Förslag

Regeringen föreslår -- efter föredragning av näringsminister

Per Westerberg -- att riksdagen

dels antar förslag till

1. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),

2. lag om ändring i lagen (1980:565) om undantag från

fastighetsbildningslagen (1970:988) och jordförvärvslagen

(1979:230) vid friköp av kronotorp,

3. lag om ändring i jaktlagen (1987:259),

4. lag om ändring i vapenlagen (1973:1176),

dels godkänner

5. de riktlinjer för försäljning av mark till enskilda som

föredragande statsrådet förordat (avsnitt 4),

6. de riktlinjer för överföringen av fast egendom från staten

till Domän AB som föredragande statsrådet förordat (avsnitt 4),

7. de riktlinjer för överföringen av tillgångar och skulder

från staten till Domän AB som föredragande statsrådet förordat

(avsnitt 5),

8. de riktlinjer för det framtida ansvaret för [AB] Göta

kanalbolag som föredragande statsrådet förordat (avsnitt 6),

dels bemyndigar

9. regeringen att genomföra ombildningen av domänverket till

ett aktiebolag enligt de riktlinjer [som] föredragande

statsrådet förordat.

Lagförslagen har granskats av lagrådet. Det förstnämnda

lagförslaget återges som bilaga 1 till detta betänkande

(s.39). De övriga förslagen finns i propositionen på s. 5--7.

Motionerna

De motioner som har väckts med anledning av proposition

1991/92:134 är följande:

1991/92:N38 av Hugo Hegeland och Inger René (båda m) vari

yrkas att riksdagen

1. avslår proposition 1991/92:134 hemställan punkt 6 såvitt

avser de bebodda kronoholmarna,

2. begär att regeringen snabbt genomför en undersökning av

lämplig form för att överföra ägandet av hela eller delar av

kronoholmarna till de åboende,

3. som sin mening ger regeringen till känna att vid en sådan

försäljning av kronoholmar, helt eller i delar, pris skall

sättas så att samtliga husägare och åboende behandlas lika och

så att möjligheter ges för den permanentboende befolkningen att

bli kvar och att utveckla samhällena på skärgårdsholmarna.

1991/92:N39 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om utförsäljning av domänverksmark till enskilda jord- och

skogsbrukare samt om försäljning av mark ovanför den s.k.

odlingsgränsen till kommuner, allmänningar och lokala sågverk.

1991/92:N40 av Hans Dau (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

privatisering av domänverkets tillgångar innan bolagiseringen

genomförs.

1991/92:N41 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen

1. avslår proposition 1991/92:134,

2. vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att naturvårdshänsynen måste

beaktas vid en eventuell försäljning av statlig mark,

3. hos regeringen begär förslag över vilka arealer utöver de i

propositionen föreslagna som bör överföras till naturvårdsfonden

enligt vad i motionen anförts,

4. vid avslag på yrkande 1, hos regeringen begär förslag över

vilka arealer som bör kvarstå i samhällets ägo för att kunna

användas som markbytesobjekt enligt vad i motionen anförts,

5. vid bifall till yrkandena 3 och 4, hos regeringen begär att

en arbetsgrupp får i uppdrag att utarbeta de begärda

arealförslagen,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en framtida möjlighet att utan kostnader

återföra arealer från bolaget till samhället,

7. vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att de frågor som berör

rennäringen skall tas upp i den kommande samepropositionen,

8. vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om hänsyn till fördelningspolitik,

naturvård m.m. vid en eventuell försäljning av statlig mark.

1991/92:N42 av John Andersson (v) vari yrkas att riksdagen

avslår regeringens proposition 1991/92:134 i dess helhet.

1991/92:N43 av Sonia Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om AB Göta kanalbolag,

2. beslutar att AB Göta kanalbolags ansvar för drift och

underhåll ej skall tidsbegränsas.

1991/92:N44 av Carl Olov Persson och Jan Erik Ågren (båda kds)

vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hur domänverkets skogsmark bör bolagiseras och

utförsäljas,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de miljöhänsyn som krävs i samband med en

bolagisering och utförsäljning.

1991/92:N45 av Anita Gradin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om frågor som hänger samman med överföringen av

verksamheten vid domänverket till aktiebolagsform,

2. beslutar att statens ansvar för drift och underhåll av Göta

kanal ej skall tidsbegränsas till fyra år.

1991/92:N46 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp, c, kds) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om AB Göta kanalbolag och att riksdagen

beslutar att AB Göta kanalbolag skall kvarstanna i statens ägo

och att statens ansvar för drift och underhåll ej skall

begränsas i tiden.

1991/92:N47 av Sigge Godin och Siw Persson (båda fp) vari

yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de domänreservat som kvarblir i statlig ägo,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en stiftelse för ägande och förvaltning av mark med

särskilt intresse,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tills vidare undanta viss mark från

bolagiseringen för att bevara handlingsfrihet för den framtida

skogs- och naturvårdspolitiken.

1991/92:N48 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att tills vidare ej bolagisera vattenområden som kan komma att

beröras av ett framtida skydd enligt naturresurslagen.

1991/92:N49 av Jan Fransson och Åke Selberg (båda s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det bolagiserade domänverkets jaktpolitik.

1991/92:N50 av Jan Fransson och Sinikka Bohlin (båda s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om värdefulla naturområden och markreserv för

utbytesmark i samband med överföringen av verksamheten vid

domänverket till aktiebolagsform.

1991/92:N51 av Karin Starrin och Lennart Brunander (båda c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skydd av naturområden på statlig

mark.

1991/92:N52 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att regeringen bör återkomma till riksdagen

med kulturminnesfrågorna före beslutet om bolagisering av

domänverket.

1991/92:N53 av Birgitta Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om AB Göta kanalbolag,

2. beslutar att AB Göta kanalbolag skall kvarstanna i statens

ägo och att statens ansvar för drift och underhåll ej skall

begränsas i tiden.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här

är följande:

1991/92:Jo423 av Annika Åhnberg m.fl. (v) såvitt gäller

yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av nya samordnade

upplåtelse- och skötselformer för domänverkets fiskevatten.

1991/92:Jo436 av Carl Olov Persson (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att domänverket och andra statliga

förvaltare av jord- och skogsegendomar [bör] förhanda om och

skriv[a] avtal med Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund

för överlåtande av skötsel och uthyrning av statligt ägda

fiskevatten till denna förening.

Utskottet

Inledning

Vid två tillfällen under det senaste året har riksdagen tagit

ställning i principfrågor rörande domänverket.

Våren 1991 beslutade riksdagen (prop. 1990/91:87, bet. NU38)

att verksamheten vid domänverket skulle överföras till ett av

staten helägt aktiebolag i anslutning till årsskiftet 1991/92.

Avsikten var att regeringen skulle återkomma till riksdagen med

ytterligare underlag för beslut om riktlinjer för den slutliga

överföringen av egendom m.m. Regeringen påpekade att

bolagsbildningen i sig inte avsågs innebära att de intressen som

är kopplade till domänverkets markinnehav m.m. skulle trädas för

när. Den fortsatta beredningen skulle innefatta två punkter,

nämligen dels den tekniska lösningen när det gäller att

tillvarata dessa intressen, dels det tilltänkta bolagets

kapitalstruktur. En tredje punkt tillkom genom riksdagens

beslut; på näringsutskottets förslag begärdes att regeringen

skulle pröva frågan om hur naturskyddet skulle kunna

upprätthållas på ett betryggande sätt.

Hösten 1991 beslutade riksdagen (prop. 1991/92:69, bet. NU10)

att bemyndiga regeringen att sälja statens aktier m.m. i 34

angivna statliga bolag, däribland domänverket efter genomförd

bolagsbildning.

I proposition 1991/92:134 framläggs nu förslag till riktlinjer

för överföring av verksamheten till aktiebolagsform.

Ombildningen till aktiebolag beräknas ske den 1 juli 1992. Genom

de bedömningar och förslag som presenteras i propositionen anser

sig regeringen ha uppfyllt de uppställda kraven för ett slutligt

genomförande av bolagsbildningen.

Ombildningen av domänverket till bolag berör många intressen.

I beredningen av propositionen har därför finans-, kultur-,

jordbruks- och bostadsutskotten deltagit med yttranden till

näringsutskottet över de delar av propositionen och motionerna

som rör resp. utskotts beredningsområde. Yttrandena har fogats

till detta betänkande (bilagorna 2--5).

Innebörden av regeringens förslag

Som nyss har framgått har riksdagen redan tidigare fattat

beslut dels om att domänverket skall bolagiseras, dels om att

det tilltänkta bolaget skall privatiseras genom försäljning av

aktier i bolaget; möjligheten till aktieförvärv skall erbjudas

den bredare allmänheten, anställda och andra.

Bolagiseringen

I propositionen presenteras alltså de riktlinjer som bör gälla

för överföringen av den fasta egendomen samt övriga tillgångar

och skulder till bolaget. En rad olika intressen är knutna till

domänverkets markinnehav, såväl statens som enskildas. De

statliga intressena avser t.ex. bevarande av områden av stor

allmän betydelse från natur- och kulturskyddssynpunkt. Också

andra statliga sektorer såsom försvaret samt forskning och

utveckling har intressen som berörs. Enskildas intressen gäller

främst näringsidkares möjligheter att driva verksamhet, t.ex.

renskötsel. Även privatpersoners önskemål om att förvärva t.ex.

fritidsfastigheter ingår i dessa intressen.

Regeringen har i propositionen lämnat en redovisning av sina

överväganden och förslag när det gäller egendom som bör

överföras till bolaget. Regeringen hänvisar härvid till de

riktlinjer för den statliga fastighetsförvaltningen m.m. som

riksdagen hösten 1991 lade fast (prop. 1991/92:44, bet. FiU8).

Som huvudprincip vid den nu aktuella bolagiseringen avses gälla

att kommersiellt brukbar och produktiv mark skall överlåtas till

det nya bolaget, medan den övriga marken skall bli kvar i

statens ägo. De delar av den statligt ägda marken som berörs av

intressen av olika slag bör skyddas i samband med

bolagiseringen. Detta kan åstadkommas enligt tre alternativa

möjligheter. En första är att staten -- permanent eller under

ett övergångsskede -- behåller egendomen. En andra är att

egendomen visserligen överlåts till bolaget men att ägandet

förses med villkor som avses tillgodose skyddsintresset. En

tredje metod avser möjligheten att åstadkomma ett skydd genom

lagstiftning. I propositionen preciseras vilka metoder som

bedöms lämpliga i de olika fallen.

Att ägande och förvaltning inte nödvändigtvis behöver vara

sammankopplade kommer till ett tydligt uttryck i propositionen.

För den egendom som avses förbli i statens ägo föreslås att

ägarfunktionen skall övertas av byggnadsstyrelsen i avvaktan på

bildandet av en fastighetsförvaltande myndighet. De

naturreservat som kan komma att inrättas föreslås bli överförda

till naturvårdsfonden. För förvaltningen görs en tidsmässig

uppdelning. Under ett övergångsskede av fyra år föreslås bolaget

svara för förvaltningen; därefter skall den efter

anbudsupphandling läggas ut på entreprenad.

I propositionen redovisas de särskilda förhållanden som gäller

för fjällkedjan. Stora delar härav förvaltas av domänverket.

Huvuddelen av området utgörs av improduktiv mark som dock har

ett stort allmänt värde, främst med hänsyn till rennäring,

naturvård, rekreation och friluftsliv. Mot denna bakgrund

föreslår regeringen att den aktuella marken i fjällkedjan skall

stanna kvar i statens ägo. Den produktiva marken, för vilken man

alltså kan ställa ett marknadsmässigt avkastningskrav, skall

överlåtas till bolaget medan återstoden skall bli kvar i statens

ägo. Regeringen föreslår att gränsen härvidlag skall dras i

övergångszonen mellan den produktiva skogsmarken och det rena

kalfjället. I Norrbottens och Västerbottens län skall dock

gränsen dras längre ned, nämligen i odlingsgränsen. Dessutom

skall renbetesfjällen i Jämtlands län stanna i statens ägo.

I Jämtlands och Kopparbergs län innebär den valda lösningen

att stora delar av den fjällnära skogen kommer att överlåtas

till bolaget. Riksdagen beslutade år 1990 (prop. 1990/91:3, bet.

JoU13) om vissa preciseringar av reglerna för avgränsning av

skyddade områden i den fjällnära skogen. De områden det gällde

är dels områden med svårföryngrad skog, dels områden med stor

konkurrens mellan olika markanvändningsintressen. Avgränsning av

dessa områden avses ske successivt. I avvaktan på detta föreslår

regeringen att de delar av den fjällnära skogen som förvaltas av

domänverket tills vidare skall förbli i statens ägo och att det

efter avslutade inventeringar av berörda marker slutligt får

avgöras vilka delar av den fjällnära skogen som skall överlåtas

till det nya bolaget.

Privatiseringen

I propositionen hänvisas till riksdagens beslut hösten 1991

(prop. 1991/92:69, bet. NU10) om privatisering av statligt ägda

företag, m.m. Såvitt gäller privatiseringen lägger regeringen nu

fram ett förslag som innebär att ett ytterligare inslag införs i

denna process. Efter det att bolaget har övertagit den berörda

egendomen skall enskilda skogs- och jordbrukare få ökade

möjligheter att förvärva hittills statligt ägd mark. En

försäljning av mark i domänverkets regi pågår. Försäljningen

föreslås nu fortsätta inom ramen för det tilltänkta bolaget.

Syftet är att det enskilda jord- och skogsbruket skall stärkas;

livskraftiga privatskogsbruk anges vara till gagn för en

levande landsbygd.

Den egendom som föreslås bli föremål för försäljningen är av

tre slag, nämligen jordbruk och jordbruksmark, skogsfastigheter

och skogsmark samt permanent- och fritidsbostäder. Försäljningen

av skogsmark m.m. -- som är den i särklass mest omfattande

kategorin -- bör enligt regeringens mening ske enligt två

linjer. Mindre, enskilda skogsskiften som understiger 200 ha per

enhet bör bjudas ut till försäljning. Vidare skall privata

skogsägare -- som har behov av ytterligare mark för att kunna

uppnå ökad effektivitet -- kunna ta upp en diskussion med

bolaget om förvärv av mark; aktuella områden kan vara sådana där

vidareförädling av skogsråvaran lämpligast kan ske i annan regi

än bolagets.

Vikten av att försäljningen av fast egendom till enskilda är

tidsbegränsad betonas. Regeringen räknar med att den period

under vilken försäljningsprocessen kan äga rum skall sammanfalla

med den övergångsperiod under vilken bolagiseringsprocessen

avses bli genomförd, dvs. fyra år.

Överföring och försäljning av viss egendom

I det föregående har en översiktlig redovisning lämnats av

regeringens förslag när det gäller principerna för överföringen

av fast egendom till bolaget och för försäljningen av sådan

egendom till enskilda.

Två motioner -- med i huvudsak olika motivering -- går ut på

att propositionen i dess helhet skall avslås av riksdagen.

Den totala bristen på utredning av de föreslagna riktlinjernas

praktiska effekt på en mängd områden är helt oacceptabel, heter

det i motion 1991/92:N41 (v). Vänsterpartiet kan inte, sägs det,

godta en utförsäljning av domänverkets mark när varken för-

eller nackdelar klart framgår; detta gäller både i fråga om de

ekonomiska konsekvenserna för staten och de ekologiska

effekterna.

I motion 1991/92:N42 (v) motiveras avslagsyrkandet med att

oklarheterna dels om rätten till vissa markarealer och s.k.

byaskogar, dels om rätten till de s.k. ströängarna först måste

klaras upp. Hänsynen till rättssäkerheten kräver detta, anser

motionären och hänvisar till att det sedan tidigare från

fjällbefolkningens sida har ifrågasatts om avvittringen inom de

två nordligaste länens lappmarker har genomförts på ett korrekt

sätt.

I propositionen lämnas (s. 38 f.) en särskild redovisning av

vad som anses gälla i fråga om ströängar, dvs. avsides belägna

slåtterängar. Under årens lopp har åtskilliga ströängar dragits

in till kronan, medan vissa andra har undantagits härifrån och

fått behållas, s.k. reglerade ströängar. Andra ströängar är

fortfarande oreglerade. De problem som föreligger med dessa

oreglerade ströängar är komplexa, sägs det i propositionen. De

kan därför inte få sin lösning i detta sammanhang. Enligt

regeringens bedömning kommer ett överförande av mark, på vilken

finns ströängar, från staten till det nya bolaget inte att

påverka statens eller ströängsinnehavarnas rätt till ströängen.

Bostadsutskottet framhåller i sitt yttrande att utskottet

under riksmötet 1989/90 utförligt behandlade vissa frågor om

avvittringen i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker

samt ströängarna (bet. 1989/90:BoU12). På bostadsutskottets

förslag gjorde riksdagen ett tillkännagivande om information om

avvittringsförfarandet och om en översyn av ströängarna.

Bostadsutskottet drar slutsatsen att motion 1991/92:N42 (v) inte

bör föranleda något initiativ av riksdagen. Även

jordbruksutskottet hänvisar till ovannämnda riksdagsbeslut och

förutsätter i övrigt, i likhet med regeringen, att överföringen

av mark, på vilken det finns ströängar, inte kommer att påverka

statens eller ströängsinnehavarnas rätt till ströängen. Såvitt

gäller avslagsyrkandet i motion 1991/92:N41 (v) anser

jordbruksutskottet från sina utgångspunkter att de invändningar

som framförs i motionen inte har den styrka att de bör föranleda

någon ändring i riksdagens beslut om privatisering av

domänverket.

Näringsutskottet ansluter sig till den bedömning som

jordbruksutskottet och bostadsutskottet har redovisat.

Näringsutskottet avstyrker sålunda kraven i motionerna

1991/92:N41 (v) och 1991/92:N42 (v) på att propositionen i dess

helhet skall avslås.

I fem motioner har frågor tagits upp som på olika sätt har

anknytning till regeringens förslag om riktlinjer för såväl

bolagiseringen som försäljningen av mark till enskilda. De

behandlas av utskottet i ett sammanhang. I följande avsnitt

behandlas frågor om rennäringen, naturvård och kronoholmar, m.m.

Socialdemokraterna tillbakavisade hösten 1991 förslaget om en

privatisering av domänverket -- eller det blivande Domän AB --,

anförs det i motion 1991/92:N45 (s). Denna inställning har

fortfarande aktualitet, heter det vidare. Det är av

allmänintresse att staten ej avhänder sig kontrollen över de

svenska naturtillgångarna, menar motionärerna. Som alternativ

till privatisering föreslår de att en statlig skogskoncern --

bestående av Domän AB, AB Statens Skogsindustrier (ASSI) och Ncb

AB -- skall bildas.

Kommer privatiseringen av domänverket att medföra en nödvändig

strukturrationalisering av svenskt skogsbruk eller kommer --

tvärtom -- den nuvarande strukturen att konserveras, frågas det

i motion 1991/92:N40 (m). Motionären föreslår att en rad

verksamheter inte skall överföras till det nya bolaget. De bör i

stället säljas ut av staten till privata intressenter. De

inlandsbaserade köpsågverken har hittills fått en stor del av

sin råvaruförsörjning via domänverket; det är angeläget att en

privatisering genomförs så att en fortsatt råvarubas för dessa

kan garanteras. Även de konsult-, mark- och turistföretag som

finns inom domänverket bör snarast säljas ut. När det gäller

skogsmarken anser motionären att domänverkets mindre enheter som

ligger insprängda i privata skogsskiften bör överlåtas i första

hand till ägarna av dessa skiften, de s.k. rågrannarna. Större

kronoparker som är för stora för en enskild skogsbrukare kan,

menar motionären, med fördel användas i triangelbyten med

skogsbolagen som i gengäld avstår motsvarande eller något större

areal, som då kan säljas till intresserade skogsägare.

Det är av betydelse att försäljningen av mark till enskilda

jord- och skogsbrukare fullföljs, sägs det i motion 1991/92:N39

(c). Försäljningen får inte heller genomföras under en alltför

kort period, anser motionären. Hon anför vidare att det inte

minst med tanke på behovet av sysselsättningstillfällen och för

att råvarubehovet hos lokala sågverk m.m. skall tryggas är

väsentligt att det även framdeles bedrivs ett skogsbruk i

området ovanför odlingsgränsen i Norrbottens och Västerbottens

län, självfallet anpassat till de speciella förhållanden som

råder där. Det borde därför undersökas om lokala intressenter

har intresse och möjligheter att förvärva mark ovanför denna

gräns.

När tillgångar och skulder har överförts till det nya bolaget

finns det risk för, heter det i motion 1991/92:N44 (kds), att

bolaget motsätter sig försäljning av mark så att enskildas

önskemål om köp av mark inte kan tillgodoses. Domän AB måste ges

sådana instruktioner att intentionerna att sälja ut tillgångar

till enskilda skogs- och jordbruksägare fullföljs, även om det

kommer att innebära att bolaget tvingas avstå från värdefulla

tillgångar. Det är mycket angeläget att bolaget inte

privatiseras innan dessa utförsäljningar har avslutats, anför

motionärerna som anser att en period om fem år bör medges för

försäljningen.

Vänsterpartiet instämmer i förslaget om att små enskilda

skogs- och jordbruksfastigheter skall främjas vid en eventuell

försäljning av statlig mark. Det finns emellertid andra

intressen som bör värnas, anförs det i motion 1991/92:N41 (v).

Motionärerna hänvisar särskilt till regionala intressen,

naturskyddsintressen och allmänt fördelningspolitiska intressen.

Skulle förslaget om ett avslag på propositionen inte vinna gehör

bör riksdagen göra ett uttalande om de särskilda hänsyn som

måste tas vid en eventuell försäljning av statlig mark, heter

det i motionen.

Jordbruksutskottet anför i sitt yttrande bl.a. att

försäljningen av statens skogs- och marktillgångar bör främja en

ägandespridning. Samtidigt, fortsätter utskottet, är det

väsentligt att försäljningen av tillgångar bidrar till

effektiviteten inom skogsbruket och den skogsbearbetande

industrin. Försäljning av mark till enskilda är viktig och bör

fortsätta under ytterligare tid. Jordbruksutskottet vill

särskilt understryka vikten av att privatiseringen av skogen

sker på sådant sätt att skogsbrukets struktur förbättras. Det

erinras om att 1990 års skogspolitiska kommitté (Jo 1990:03)

enligt sina direktiv (dir. 1990:47, 1991:99) har att beakta

bl.a. det förhållandet att de svenska skogarna är grundläggande

för sysselsättning och försörjning i glesbygden och att de

därmed är en förutsättning för en levande landsbygd.

Jordbruksutskottet tar även fasta på vad som anförs i

propositionen om att någon försäljning av aktier i bolaget icke

torde komma att aktualiseras under den tid som utförsäljningen

av mark pågår. Att ställa särskilda krav på det nya bolaget

under en begränsad tid innebär således inte något hinder för en

senare försäljning av aktier i bolaget. Mot den bakgrunden

finner jordbruksutskottet att de synpunkter som framförs i

motionerna 1991/92:N40 (m) och 1991/92:N44 (kds) om det

angelägna i att domänmark görs tillgänglig för lokala, mindre

intressenter genom direktförsäljningar och triangelbyten bör

beaktas. Någon åtgärd från riksdagens sida i frågan anser

emellertid jordbruksutskottet inte erforderlig; utskottet utgår

från att det av avtalet med det nya bolaget klart kommer att

framgå att försäljningen till enskilda skall syfta till att

förbättra skogsbrukets struktur och

sysselsättningsmöjligheterna.

Jordbruksutskottet redovisar vidare en positiv inställning

till förslaget i motion 1991/92:N39 (c) om att lämplig mark ovan

skogsodlingsgränsen skall kunna överlåtas i speciella fall och i

begränsad omfattning till lokala intressenter för att förbättra

sysselsättningen i det småskaliga skogsbruket. Utskottet finner

dock att inte heller denna motion bör föranleda något initiativ

av riksdagen. Jordbruksutskottet avstyrker även motion

1991/92:N45 (s) till den del den berör frågan om privatisering

av domänverket m.m.; utskottets socialdemokratiska ledamöter har

i denna fråga anmält en avvikande mening.

Avgränsning av statens mark i fjällregionen längs med

odlingsgränsen i de två nordligaste länen har valts med hänsyn

bl.a. till samernas speciella rättigheter till renbete, jakt och

fiske i området. En splittring av området skulle innebära en

inskränkning i dessa avseenden. Lagfart saknas i många områden.

Under senare år har friköp i dessa områden skett i ett ytterst

begränsat antal fall. Det har då bl.a. rört sig om tomtköp helt

nära odlingsgränsen.

Näringsutskottet vill inledningsvis slå fast att riksdagens

beslut våren 1991 om en ombildning av domänverket till

aktiebolag gick ut på att verket skulle ges den

organisationsform som är mest lämpad på den konkurrensutsatta

marknad som verket arbetar på. Det är, menar näringsutskottet,

väsentligt att det tilltänkta domänbolaget i största möjliga

utsträckning redan från början tillförs de resurser som

möjliggör att intentionerna med bolagsbildningen kan fullföljas.

Vidare anser näringsutskottet -- i likhet med regeringen --

att staten inte skall äga kommersiell verksamhet. I motsats till

vad som anförs i motion 1991/92:N45 (s) finner utskottet det

angeläget att statens ägande i företag med sådan inriktning nu

avyttras. Det arbete på att särskilja sådana skogs- och

marktillgångar som är kommersiellt betingade från skog och mark

som av olika orsaker bör förbli i statlig ägo bör därför

fortsätta. Härigenom kommer det, såsom regeringen påpekar, att

vara möjligt såväl att förbättra förutsättningarna för många

privata jord- och skogsbrukare i hela landet som att utnyttja

kunnandet på skogsområdet inom domänverket. Samtidigt är det

viktigt att försäljningen av tillgångar bidrar till en ökad

effektivitet inom skogsbruket och den skogsbearbetande

industrin.

I några av motionerna finns förslag som går ut på att

domänmark skall göras tillgänglig för lokala intressenter genom

direktförsäljningar och triangelbyten. Näringsutskottet anser

att synpunkterna härom i motionerna 1991/92:N40 (m) och

1991/92:N44 (kds) är mycket angelägna och bör beaktas. I likhet

med jordbruksutskottet utgår näringsutskottet från att det av

avtalet med bolaget klart kommer att framgå att försäljningen

till enskilda skall syfta till att förbättra skogsbrukets

struktur och sysselsättningsmöjligheterna. Härvid bör bl.a.

intresset av fortsatta virkesleveranser till inlandssågverken

beaktas. Näringsutskottet anser emellertid -- liksom

jordbruksutskottet -- att något särskilt uttalande av riksdagen

i saken inte är erforderligt.

De frågor som aktualiseras i motion 1991/92:N39 (c) om

försäljning av skogsmark ovanför skogsodlingsgränsen har den

karaktären att de bör behandlas i samband med den aviserade

samepropositionen hösten 1992.

Mot den angivna bakgrunden tillstyrker näringsutskottet

propositionen såvitt den gäller överföring och försäljning av

egendom i nu aktuellt avseende. De berörda motionerna avstyrks

såvitt här är i fråga.

Rennäringen

En avsevärd del av den mark som nu förvaltas av domänverket

berörs av rennäringens intresse.

Genom rennäringslagen (1971:437) ges samebyn och dess

medlemmar vissa angivna rättigheter på mark som ägs av staten,

s.k. kronomark. Bestämmelserna gäller bl.a. inom vilka områden

renskötsel får bedrivas och betestidens längd. Med

renskötselrätten följer också vissa rättigheter i fråga om bl.a.

jakt och fiske. Dessa rättigheter är i vissa fall större på

kronomark än på övrig mark inom renskötselområdet.

Regeringen uttalar att bolagiseringen av domänverket inte får

medföra någon försvagning av renskötselrätten på den mark som

berörs. Det föreslås en ändring i rennäringslagen som går ut på

att rättigheterna skall bibehållas på sådan mark som vid

utgången av juni 1992 tillhörde staten, men som därefter har

överlåtits till annan. Detta innebär att de inskränkningar i

ägarens rådighet över kronomark som renskötseln medför kommer

att gälla även i fortsättningen, oavsett i vems ägo marken är.

Marken skall alltså från rennäringssynpunkt behålla sin

ställning som kronomark. Regeringen föreslår därutöver vissa

ändringar i lagen som betecknas som redaktionella.

I propositionen (s.34) tas ytterligare en aspekt upp som

berör rennäringen. Den mark som för närvarande förvaltas av

domänverket och där inskränkningar i ägarens rådighet över

marken föreligger kommer -- om regeringens förslag vinner

riksdagens gehör -- i framtiden att bli föremål för överlåtelser

i betydligt vidare omfattning än vad som nu är fallet. Dessa

inskränkningar i äganderätten kan utgöra ett osäkerhetsmoment

för presumtiva köpare, framhåller regeringen. Frågan om

införande av bestämmelser om anteckning i fastighetsboken borde

därför övervägas i annat sammanhang. Av en sådan anteckning

skulle framgå att en fastighet har karaktär av kronomark enligt

rennäringslagen.

De föreslagna åtgärderna innebär genomgripande effekter på

fjällvärlden, renskötseln och samernas villkor i övrigt, anförs

det i motion 1991/92:N41 (v). Motionärerna föreslår därför att

de frågor som berör rennäringen inte skall behandlas i samband

med den nu aktuella propositionen utan i den aviserade s.k.

samepropositionen. De problem som uppkommer vid en förändring av

statens markägande i de områden som berör samerna måste, heter

det, beredas noggrant och tas upp i ett helhetsperspektiv.

Bostadsutskottet åberopar i sitt yttrande vad regeringen har

anfört om att de intressen som är kopplade till den av

domänverket förvaltade marken så långt möjligt skall skyddas vid

överlåtelsen. Bostadsutskottet noterar att förslaget inte syftar

till att åstadkomma någon förändrad reglering av

renskötselrätten i förhållande till vad som nu gäller. Utskottet

utgår från att frågor om innehållet i renskötselrätten m.m.

kommer att övervägas i den sameproposition som regeringen avser

att förelägga riksdagen senare under år 1992.

Slutsatsen för bostadsutskottets del är att de föreslagna

ändringarna i rennäringslagen bör genomföras såvitt de avser att

även framgent ge den mark som nu förvaltas av domänverket

ställning som kronomark, oavsett i vems ägo den är. Däremot,

anser bostadsutskottet, bör inte de föreslagna redaktionella

ändringarna i lagen genomföras nu utan tas upp till prövning i

samband med samepropositionen. Bostadsutskottets förslag till de

ändringar i rennäringslagen som nu bör genomföras framgår av

bilaga 5.

Vidare ansluter sig bostadsutskottet till uppfattningen att

frågan om bestämmelser om anteckning i fastighetsboken bör

övervägas. Med avseende på den vikt som frågan måste anses ha

borde denna behandlas skyndsamt. Resultatet härav bör enligt

utskottet kunna föreläggas riksdagen i samepropositionen.

Bostadsutskottet föreslår att utskottets ställningstagande i

denna del ges regeringen till känna genom ett uttalande av

riksdagen.

Näringsutskottet instämmer i bostadsutskottets uppfattning i

nu berörda frågor. Riksdagen bör sålunda dels besluta om ändring

i rennäringslagen i enlighet med bostadsutskottets förslag, dels

som sin mening ge regeringen till känna vad som nu har anförts

om införande av anteckning i fastighetsboken.

Naturvård

Som tidigare har redovisats uttalade riksdagen våren 1991 i

anslutning till beslutet om bolagisering av domänverket att

regeringen borde pröva frågan om hur naturskyddet skall kunna

upprätthållas. Regeringen återkommer i enlighet härmed med

förslag till riktlinjer när det gäller tillvaratagande av

naturvårdsintresset.

Som har framgått i det föregående föreslås som huvudregel

gälla att den produktiva marken skall överföras till bolaget

medan den övriga marken skall bli kvar i statens ägo. När det

gäller naturvården anges (s. 26--29) följande. Statliga

tillgångar som saknar kommersiella förutsättningar bör avskiljas

vid bolagiseringen. Bland exemplen på sådana tillgångar nämns

mark av stort naturvärde som har undantagits från normalt

skogsbruk.

Fyra kategorier av områden behandlas särskilt, nämligen

nationalparker, naturreservat, s.k. domänreservat samt oskyddad

domänmark. För de båda förstnämnda kategorierna kommer

bolagiseringen inte att innebära någon ändring. Nationalparker

kan ägas endast av staten och kan således inte ingå i

överlåtelsen. Naturreservat åtnjuter skydd enligt

naturvårdslagen; lagen gäller oavsett vem som äger marken.

Domänverket har genom eget åtagande avsatt mark i områden som

bör skyddas av naturvårdsskäl eller av skogshistoriska skäl

(domänreservat). För dessa drygt 700 domänreservat har efter

inventering fyra grupper kunnat urskiljas.

Ca 60 reservat ligger på mark som även i fortsättningen kommer

att vara statligt ägd.

Ca 25 av de reservat som visar sig komma att ligga på bolagets

mark föreslås bli kvar i statens ägo i avvaktan på resultatet

av en inventering som går ut på att urskilja vilka som bör

omvandlas till naturreservat.

Ca 270 värdefulla domänreservat föreslås bli överförda till

bolaget, som i överlåtelseavtalet skall åta sig att i förväg

underrätta berörd länsstyrelse vid planer på någon ändring av de

restriktioner för markanvändningen som domänverket självt har

ålagt sig beträffande dessa. Härigenom ges länsstyrelsen

möjlighet att överväga bildande av naturreservat.

Övriga domänreservat -- omkring 350 reservat -- skall

överlåtas till bolaget utan särskilda villkor. Regeringen

förutsätter att bolaget under minst en tvåårsperiod välvilligt

överväger omklassifiering av reservat.

Utöver domänreservaten finns domänverksmark som är oskyddad

men som anses på olika sätt skyddsvärd. En förteckning över

sådan oskyddad domänverksmark har upprättats gemensamt av

statens naturvårdsverk och domänverket. Regeringen föreslår att

dessa tills vidare skall stanna kvar i statens ägo. I

propositionen anges riktlinjer för hur man härefter bör förfara

med dessa områden, beroende på utfallet av en aviserad

inventering om hur naturskyddet bör ordnas.

Det bör enligt vad som sägs i propositionen ankomma på

regeringen att i överlåtelseavtalet mellan staten och det nya

bolaget reglera de närmare formerna för de principer som gäller

naturvården.

Regeringens förslag i nu aktuella delar har tagits upp i sex

motioner. Dessa går i flertalet fall ut på att staten skall

behålla en viss reserv av produktiv skogmark. Motivet anges vara

att staten även i framtiden kan komma att behöva förvärva mark

för olika ändamål, främst för att tillgodose

naturvårdsintresset. I några av motionerna återfinns synpunkter

på hur staten skall förfara med sådana önskade markreserver

eller med sådan mark som i propositionen föreslås tillhöra

staten. Dessa senare förslag ligger delvis utanför de frågor som

berörs i propositionen.

Viss del av domänverkets mark bör finnas tillgänglig för

naturvårdsändamål och på sikt ställas till naturvårdsfondens

förfogande, anförs det i motion 1991/92:N45 (s). Denna

markresurs bör användas som utbytesmark vid bildandet av

naturreservat på privat och bolagsägd mark. Motionärerna anför

att den skogspolitiska kommittén har i uppdrag att komma med

förslag dels om behovet av ytterligare markavsättningar för

naturvård, dels om skogsbruk och naturvård i ett samlat

perspektiv. Ett ställningstagande till frågorna om naturvårdens

omfattning bör, menar de, anstå till dess kommittén är färdig

med sitt arbete senare i år. Motionärerna förutsätter att

regeringen då återkommer till riksdagen med ett mera genomtänkt

förslag. Liknande synpunkter förs fram i motion 1991/92:N50 (s).

Även i motion 1991/92:N47 (fp) anges den skogspolitiska

kommitténs ännu inte avslutade arbete som skäl för en avvaktande

inställning. Framtidens skogsbruk kommer, enligt motionärernas

bedömning, att utsättas för ökade krav på naturvårdsanpassning.

Det är därför inte orimligt att staten tills vidare behåller ett

antal kronoparker i Götaland, Svealand och längsefter

Norrlandskusten. Motionärerna påminner om att Folkpartiet

liberalerna sedan länge har som mål att en procent av den

produktiva skogsmarken nedom fjällkedjan skall avsättas för

naturvård. Detta skulle, menar motionärerna, innebära att

ytterligare ca 100000 ha behöver skyddas, främst i Götaland

och Svealand. De anser vidare att befintliga domänreservat inom

den del av fjällområdet som enligt propositionen skall undantas

från bolagiseringen bör omvandlas till naturreservat. De

förordar också att en stiftelse med ideell och vetenskaplig

förankring bildas. En sådan skulle ansvara för ägande och

förvaltning av mark med särskilt intresse.

Inte heller enligt vad som sägs i motion 1991/92:N51 (c) kan

propositionens förslag anses tillräckliga för att den biologiska

mångfalden skall kunna skyddas enligt uppsatta mål. Motionärerna

föreslår därför att en arbetsgrupp skall tillsättas med uppdrag

att utarbeta förslag till skogsområden som, utöver de som ingår

enligt regeringens förslag, bör kvarstå i statlig ägo och

därefter överföras till naturvårdsfonden.

Bolagiseringen av domänverkets skogsmarksarealer måste, enligt

vad som sägs i motion 1991/92:N44 (kds), genomföras på ett

miljöpolitiskt väl genomtänkt sätt. Av domänverkets

skogsmarksarealer borde en betydande del avsättas till

naturreservat.

Den biologiska mångfalden måste säkras, heter det i motion

1991/92:N41 (v). Forskning visar att detta bara kan åstadkommas

om ett finmaskigt nät av skogliga reservat bildas. Ett starkt

behov att undanta betydande arealer från skogsbruk finns därför,

anser motionärerna, som understryker vikten av att

naturvårdshänsynen beaktas vid en eventuell försäljning av

statlig mark. Motionärerna menar att regeringens förslag till

avsättningar är otillräckligt, och även de föreslår att en

arbetsgrupp skall ges i uppgift att utarbeta förslag om vilka

ytterligare skogsarealer som bör överföras till

naturvårdsfonden. Arbetsgruppen borde även ges i uppdrag att

föreslå lämpliga arealer som markreserv för framtida markbyten.

Motionärerna föreslår vidare att det i överlåtelseavtalet skall

tas in ett villkor som innebär att mark som har överlåtits till

bolaget -- men som vid ett senare tillfälle befinns vara

skyddsvärd -- kan återtas till staten utan kostnad.

Jordbruksutskottet erinrar i frågan om naturvård om att

riksdagen under senare år vid olika tillfällen har betonat

kravet på att skogsbruket skall bedrivas som mångbruk och enligt

naturens förutsättningar samt att hänsyn därvid skall tas till

att den biologiska mångfalden måste bevaras. När det gäller

statens särskilda ansvar hänvisar jordbruksutskottet till sitt

yttrande (1991/92:JoU5y) till näringsutskottet i anslutning till

förslaget om försäljning av statliga företag, inkl. domänverket.

Utskottet framhöll därvid att det allmänt sett torde vara

lättare att hävda miljö- och naturvårdens intressen i de fall

staten är ägare till marken. Jordbruksutskottet fann det

önskvärt att en eventuell försäljning av domänverket inte

försvårar möjligheterna att tillvarata miljö- och naturvårdens

intressen. Vidare anförde jordbruksutskottet att nuvarande

finansieringsformer för förvärv av skyddsvärda områden skulle

kunna kompletteras t.ex. med att mark som förvaltas av

domänverket erbjuds i utbyte mot sådan mark som är skyddsvärd

från miljö- och naturvårdssynpunkt. Med det sagda ville

utskottet peka på de nya förutsättningar som en försäljning av

domänverket kan komma att innebära i detta hänseende.

Jordbruksutskottet framhåller nu att utskottet inte har ändrat

mening i dessa frågor.

Förslaget i propositionen om att de domänreservat, som efter

inventering och utredning bedöms icke behöva åtnjuta särskilt

skydd, kan överlåtas på det nya bolaget utan särskilda villkor

möter ingen invändning från jordbruksutskottets sida. Utskottet

erinrar samtidigt om att den skogspolitiska kommittén planerar

att redovisa sitt arbete under hösten 1992. Behovet av

avsättning av produktiv skogsmark till naturreservat m.m. kommer

att påverkas av vilken skyddsnivå som kommittén väljer att

förorda för naturvårdshänsynen i det normala skogsbruket.

Enligt jordbruksutskottets uppfattning finns vidare skäl att

påminna om vad som anförs i propositionen om att privatisering

av statliga tillgångar är en komplicerad process som kommer att

ta flera år att genomföra. Då det nya bolaget bildas och övertar

domänverkets verksamhet kommer inte hela det berörda

fastighetsinnehavet att kunna överlåtas till bolaget. Ett

omfattande arbete återstår beträffande en del av

fastighetsinnehavet innan överlåtelsen kan äga rum.

Den svenska skogen utgör en av folkhushållets grundläggande

tillgångar. Det är enligt jordbruksutskottets mening angeläget

att de beslut som fattas av riksdagen vilar på en grundlig

kännedom om de faktorer som påverkar eller som påverkas av

processen. Utskottet anser därför att en arbetsgrupp bör

tillsättas för att utarbeta förslag till vilka skogsområden som,

utöver de områden som anges i propositionen, bör skyddas.

Arbetsgruppen bör vid fullgörandet av sitt uppdrag ha tillgång

till den skogspolitiska kommitténs förslag.

Enligt jordbruksutskottets mening bör det vara möjligt att

inom den fyraåriga övergångsperiod som förutses för

förvaltningen genomföra inventeringar av skyddsvärd enskilt ägd

mark eller bolagsmark för senare markbyten med domänmark. Även

dessa inventeringar bör enligt utskottets mening kunna anförtros

åt den tidigare nämnda arbetsgruppen. Skyldigheten för bolaget

att medverka till markbyten bör regleras i det avtal som sluts

mellan staten och bolaget. Jordbruksutskottet förutsätter att

regeringen återkommer till riksdagen med redovisning för den

närmare utformningen av reglerna för naturskyddet i de skogar

som nu förvaltas av domänverket samt om omfattningen av

utbytesmark. Jordbruksutskottet förordar att näringsutskottet

föreslår riksdagen att göra ett uttalande av denna innebörd.

Näringsutskottet vill först än en gång påminna om sitt

ställningstagande våren 1991 av innebörd att ombildningen av

domänverket till aktiebolag inte får leda till att områden av

stort naturvårdsvärde under domänverkets förvaltning mister sitt

skydd eller att detta försvagas. Den uppfattning som förs fram i

de nu behandlade motionerna om vikten av att skydda mark i

anslutning till bolagsbildningen kan utskottet sålunda ansluta

sig till.

Jordbruksutskottet förespråkar alltså tillsättande av en

arbetsgrupp för inventering av ytterligare områden av stort

naturvårdsvärde. Näringsutskottet vill erinra om det omfattande

inventeringsarbete som redan genomförs löpande inom ramen för

naturvårdsverkets och länsstyrelsernas verksamhet liksom om den

uppgift som har lagts på den skogspolitiska kommittén. Härvid

bör de synpunkter som förs fram i jordbruksutskottets yttrande

ligga till grund för säkerställande av mark för

naturvårdsändamål. Utskottet finner härutöver anledning att

återigen understryka angelägenheten av att intentionerna med

bolagsbildningen fullföljs. Tillsättande av en arbetsgrupp med

de uppgifter som jordbruksutskottet föreslår skulle starkt

försena arbetet i detta avseende. Utskottet ansluter sig sålunda

till vad som sägs i propositionen om överföringen av egendom

till bolaget. Samtidigt påminner näringsutskottet om att frågor

med anknytning till naturvårdsintressen kommer att närmare

regleras i överlåtelseavtalet. Tills vidare kommer staten också

såsom ägare till bolaget att ha möjlighet att bevaka dessa

intressen. Näringsutskottet anser att det bör ankomma på

regeringen att ombesörja hithörande frågor med utgångspunkt i

vad utskottet här har anfört och vad som i övrigt sägs i

propositionen.

I flertalet av motionerna berörs frågan om att hålla

markreserver för framtida behov när det gäller markbyten.

Näringsutskottet anser att det kan vara värdefullt att ha viss

mark tillgänglig för markbyten. I likhet med regeringen

förutsätter näringsutskottet att bolaget kommer att gå staten

tillmötes när det gäller att underlätta denna typ av affärer,

inte minst mot bakgrund av att förvärv av sådant slag

självfallet skall göras till marknadspris. Genom att bolaget i

överlåtelseavtalet gör en utfästelse i enlighet härmed bör det i

motionerna föregivna syftet med markreserver kunna tillgodoses.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag

såvitt det gäller naturvården. De nu aktuella motionerna

avstyrks i här berörda delar.

Vattenområden

I propositionen (s.29) föreslås att de vattenområden och

älvsträckor som är skyddade mot utbyggnad enligt 3 kap. 6 §

lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.

(naturresurslagen) skall förbli i statlig ägo i den mån de för

närvarande förvaltas av domänverket.

Det vore rimligt att överföringen till bolaget av sådana

vattenområden som kan komma att beröras av ett framtida skydd

enligt naturresurslagen får anstå, hävdas det i motion

1991/92:N48 (fp). Motionären anser att ett aviserat förslag om

kompletteringar av denna lag bör avvaktas.

Bostadsutskottet framhåller i sitt yttrande att det skydd som

naturresurslagen ger inte är knutet till vem som äger den

aktuella marken. Möjligheterna att genom denna lag skydda ett

visst vattenområde eller ett vattendrag kvarstår sålunda

oförändrade även i det fall äganderätten i en framtid skulle

övergå från staten till någon annan ägare.

Näringsutskottet godtar vad bostadsutskottet har anfört i

denna fråga. Propositionen tillstyrks sålunda i berörd del och

motionen avstyrks.

Jakt och fiske

I propositionen (s.40) redogörs för gällande bestämmelser

för rätten till jakt och fiske samt hur denna kommer att beröras

vid en överföring av domänverkets mark till bolaget.

Såvitt gäller jakt erinrar regeringen om att en upplåtelse av

rätten att jaga på en fastighet enligt bestämmelserna i

jordabalken skall anses som en nyttjanderätt. Vid överlåtelse av

en fastighet åligger det därför överlåtaren att göra förbehåll

om upplåtelsen, om inte inskrivning av rättigheten är beviljad.

Enligt regeringens uppfattning bör ett förbehåll göras för

berörda jakträtter i det tilltänkta överlåtelseavtalet.

Beträffande fiske framhåller regeringen att domänverket har

upplåtit rätten att fiska på ett stort antal fastigheter. Enligt

jordabalkens bestämmelser är upplåten fiskerätt -- liksom

jakträtt -- att anse som nyttjanderätt. Också i fråga om fiske

bör därför staten i överlåtelseavtalet göra förbehåll för

berörda fiskerätter, anser regeringen.

Bestämmelser om vården och förvaltningen av statens fisken i

enskilda vatten finns i förordningen (1981:1217) om

förvaltningen av statens fisken m.m., vari anges att statens

fiske vårdas och förvaltas av den myndighet under vilken

vattenområdet hör. Dessutom ges vissa föreskrifter om hur en

fiskerätt får upplåtas. Förordningen gäller myndigheters

förvaltning och vård av staten tillhöriga fisken. En överlåtelse

till bolaget medför att förordningen inte längre blir tillämplig

på bolagets fiskevatten eftersom dessa inte längre tillhör

staten. För yrkesfiskare innebär bolagiseringen dock i de flesta

fall ingen förändring eftersom deras fiskerätt har upplåtits

enligt lagen (1957:390) om fiskearrenden, vars bestämmelser även

gäller för bolaget. För övriga fiskare innebär bolagiseringen

däremot att bolaget, liksom andra enskilda ägare av fiskevatten,

självt får avgöra frågor om upplåtelse av fiskerätt.

Tre motioner berör särskilt frågor rörande jakt och fiske.

Riksdagens fastlagda mål för jaktpolitiken tas upp i motion

1991/92:N49 (s). Däri anförs att strävan måste vara att bevara

folkrörelseengagemanget i jakten och viltvården. De tendenser

till kraftiga avgiftshöjningar för upplåtelse av jakträtt som

finns kan, menar motionärerna, innebära att jakt- och viltvården

tappar sin förankring hos den lokala befolkningen på

landsbygden. De anser det vara orimligt att låta marknaden sätta

priset på upplåtelser av jakträtt. Eftersom domänverket kan ses

som prisledande i jaktarrendefrågor anser motionärerna att

domänbolaget i sin jaktpolitik bör tillämpa standardiserad

beräkningsgrund vid bestämmande av skäliga arrendeavgifter; för

vägledning om skäligt pris bör jägarnas organisationer anlitas,

heter det.

Frågan om behovet av nya samordnade upplåtelse- och

skötselformer för domänverkets fiskevatten tas upp i motion

1991/92:Jo423 (v). Ca 25 % av de fiskevatten som upplåts genom

fiskekort till allmänheten är statliga, huvudsakligen förvaltade

av domänverket. Det är angeläget att denna verksamhet kan

utvecklas trots bolagisering. Regeringen föreslås därför ta upp

överläggningar med ideella organisationer om hur statliga vatten

skall bli tillgängliga på goda villkor för allmänheten.

Motionärerna anser att ett riksfiskekort bör skapas i samarbete

med föreningslivet.

Domänverket bör arrendera ut statens fiskevatten till Sveriges

sportfiske- och fiskevårdsförbund, sägs det i motion

1991/92:Jo436 (kds). Detta vore ett smidigt sätt att få en god

fortsatt vård av fiskevattnen och ett organiserat fritidsfiske.

Det skulle innebära att en stor del av den fiskevård och tillsyn

som domänverket nu bedriver fortsättningsvis skulle kunna ske

genom ideella insatser, heter det vidare.

Jordbruksutskottet anför -- med instämmande i regeringens

uppfattning -- att det bör stå det nya bolaget fritt att självt

få avgöra frågor om upplåtelse av jakt- och fiskerätt med de

inskränkningar som följer av jordabalkens stadganden och övrig

lagstiftning. Någon anledning för riksdagen att söka bestämma

villkor för bolagets politik i dessa frågor finns inte, anser

jordbruksutskottet.

Näringsutskottet ansluter sig till jordbruksutskottets

ställningstagande. Regeringens förslag tillstyrks och motionerna

1991/92:N49 (s), 1991/92:Jo436 (kds) och 1991/92:Jo423 (v)

avstyrks, den sistnämnda i här berörd del.

Kulturminnen

I propositionen anges (s. 18 f.), som har redovisats i det

föregående, att inte hela det berörda fastighetsinnehavet kommer

att kunna överlåtas i anslutning till bolagsbildningen. Ett

omfattande arbete återstår beträffande vissa delar av

fastighetsinnehavet innan det är klarlagt om fastigheterna skall

överlåtas till bolaget eller stanna i statlig ägo. Som tidigare

nämnts föreslås det en uppdelning av ägandefunktionen och

förvaltningsfunktionen. Ägarrollen skall tills vidare övertas av

byggnadsstyrelsen i avvaktan på att den nya

fastighetsförvaltande myndigheten bildas eller om naturreservat

inrättas överföras till naturvårdsfonden. Bolaget skall ges i

uppdrag att förvalta fastigheterna till dess osäkerheten har

undanröjts. En övergångsperiod på högst fyra år föreslås.

När det gäller egendom av betydelse för det nationella

kulturarvet hänvisar regeringen till riksdagens beslut hösten

1991 (prop. 1991/92:44, bet. FiU8) om riktlinjer för den

statliga fastighetsförvaltningen. Dessa riktlinjer bör, enligt

regeringens uppfattning, bli vägledande när domänverkets

verksamhet skall överföras till det nya bolaget. När ett

marknadsmässigt avkastningskrav inte kan vara enda kriteriet vid

förvaltningen -- såsom beträffande vissa kulturminnesskyddade

områden och byggnader av särskilt värde och riksintresse --

skall marken undantas från överlåtelsen och bli kvar i statlig

ägo. I de fall endast en viss del av en fastighet berörs av ett

sådant intresse bör fastigheten överlåtas till bolaget med

undantag av det berörda kulturhistoriskt värdefulla området och

byggnaderna. Området får brytas ut genom avstyckning eller

fastighetsreglering. I de fall en fastighet överlåts till

bolaget trots att den berörs av ett särskilt intresse bör

bolaget i överlåtelseavtalet åta sig att skydda detta intresse.

Det kan också bli aktuellt att skydda intresset genom

lagändringar.

Regeringen föreslår (s. 30) sålunda följande fem riktlinjer

för de kulturhistoriskt värdefulla egendomar som ingår i

domänverkets innehav.

Egendomar som representerar viktiga delar av det nationella

kulturarvet skall hållas samman och kvarstå i statens ägo.

Egendomar som kan betecknas som kulturreservat och som därför

är olämpliga för förvaltning i bolagsform skall kvarstå i

statens ägo.

Beslut om byggnadsminnesskydd skall fattas beträffande de

byggnader i domänverkets förvaltning som är kvalificerade för

detta.

Ett åtagande om allmän hänsyn till kulturvärdena i bolagets

ägoinnehav skall skrivas in i avtalet mellan staten och bolaget.

De kostnader för vård och underhåll av kulturegendom som

staten hittills har bestridit via domänverket -- men som nu

skiljs från bolaget -- skall beräknas och finansieras i särskild

ordning.

I propositionen anges en rad kategorier av fastigheter som

berörs av riktlinjerna. Det gäller exempelvis kungsgårdar,

kronoparker, fastigheter där kulturmiljövårdens intressen har

varit huvudmotivet för statens ägande eller förvärv samt

donationsfastigheter.

Uppgiften att utreda frågorna om ägande och förvaltning av de

kulturmiljöer som redovisas i propositionen bör, enligt

regeringens mening, ankomma på riksantikvarieämbetet och

domänverket. Dessa båda myndigheter kommer också att ges i

uppdrag att -- utifrån de angivna riktlinjerna -- undersöka om

det finns ytterligare fastigheter som av kulturhistoriska skäl

bör behållas av staten. En särskild fråga gäller vissa

kungsgårdar. Under ärendets beredning i riksdagen har erfarits

att det -- med hänsyn till att domänbolaget i princip inte skall

äga jordbruk -- också är avsikten att en noggrann genomgång

skall göras av de gårdar som representerar stora kulturvärden i

form av långvarigt statligt ägande.

Om ett statligt byggnadsminne överlåts till annan ägare blir

det automatiskt byggnadsminne enligt bestämmelserna i lagen

(1988:950) om kulturminnen m.m. (kulturminneslagen). Innan

bolagiseringen genomförs avser regeringen att fatta beslut om i

princip samtliga byggnadsminnesfrågor som berör domänverket för

att det nya bolagets ansvar för byggnadsminnena skall vara

preciserat redan från början. När det gäller den mycket stora

mängd kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer utan

byggnadsminnesförklaring som bolaget kommer att få ansvar för,

föreslår regeringen att en särskild erinran från statens sida

skall skrivas in i överlåtelseavtalet om bolagets skyldigheter

att beakta kulturminnesvårdens intressen.

Frågor med anknytning till kulturminnen tas upp i två

motioner. Den ena har direkt bäring på regeringens förslag om

riktlinjer. Den andra gäller frågan om hur staten bör förfara

med kulturegendom som redan är i statens ägo.

Trots de angivna riktlinjerna kvarstår många frågetecken,

heter det i motion 1991/92:N52 (s). Motionärerna drar slutsatsen

att regeringen inte har för avsikt att återkomma till riksdagen

beträffande de ännu oklara frågor som gäller t.ex. vilka

kulturhistoriskt intressanta fastigheter som skall överföras

till bolaget och vilka som skall stanna i statens ägo. Ovisshet

råder också om hur de kulturvärden som kommer att finnas i

bolagets ägo skall skyddas i överlåtelseavtalet, anförs det.

Motionärerna anser att de kulturminnesfrågor som berörs av

propositionen är av sådan vikt att regeringen bör återkomma till

riksdagen med ett mera detaljerat beslutsunderlag före det

slutliga beslutet om bolagisering av domänverket.

Vid bolagiseringen av domänverket finns det anledning att

överväga hur mark av särskilt natur- eller kulturhistoriskt

intresse skall ägas och förvaltas, sägs det i motion 1991/92:N47

(fp). Regeringen borde överväga om sådana skyddade miljöer som

blir kvar i statlig ägo kan överföras till en stiftelse med

ideell och vetenskaplig förankring.

Kulturutskottet framhåller i sitt yttrande att utskottet med

stort intresse har följt frågorna om bolagisering och

privatisering av det statliga fastighetsinnehavet. Utskottet

anser att det är mycket angeläget att hänsyn tas till

kulturmiljöfrågorna i dessa sammanhang. Kulturmiljöerna är av

många olika slag. Det går därför, enligt kulturutskottets

mening, inte att ställa upp några enkla och entydiga regler för

hur man skall förfara för att på bästa sätt ta till vara

kulturmiljövårdens intressen vid exempelvis bolagiseringen och

privatiseringen av domänverket.

Med instämmande i motion 1991/92:N52 (s) anför kulturutskottet

att många frågor beträffande kulturminnen kvarstår. Det

utredningsarbete som skall genomföras av riksantikvarieämbetet

och domänverket bör, enligt kulturutskottets uppfattning, inte

forceras. I stället bör de många fastigheter, för vilka

fortsatta överväganden är nödvändiga, kvarstå i statlig ägo

under en övergångsperiod till dess erforderliga utredningar är

avslutade och beslut kan tas huruvida de skall förbli i statlig

ägo eller överföras till domänbolaget. Utskottet anser vidare

att regeringen -- när resultaten av det fortsatta

utredningsarbetet är klart -- bör återkomma till riksdagen med

förslag om vad som skall stanna i statens ägo och vad som bedöms

kunna överföras till domänbolaget. Sammanfattningsvis förordas

att näringsutskottet föreslår riksdagen att som sin mening ge

regeringen till känna vad kulturutskottet har anfört.

Kulturutskottet hänvisar vidare -- såvitt gäller det nu

aktuella yrkandet i motion 1991/92:N47 (fp) -- till riksdagens

uttalande (bet. 1991/92:KrU18) om att frågan om inrättande av en

nationell stiftelse för kulturmiljöförvaltning bör ingående

prövas; ett förslag härom har lagts fram i betänkandet (SOU

1991:64) Att förvalta kulturmiljöer. Enligt kulturutskottets

uppfattning är den nu aktuella motionen tillgodosedd genom

riksdagens tidigare uttalande.

Näringsutskottet har förståelse för de synpunkter som kommer

till uttryck i motion 1991/92:N52 (s) och till vilka

kulturutskottet ansluter sig. Enligt näringsutskottets

uppfattning finns det emellertid anledning att på dessa frågor

anlägga motsvarande synpunkter som utskottet i det föregående

har redovisat när det gäller naturvård. En försening av det

arbete som nu förestår skulle avsevärt försvåra ombildningen av

domänverket till ett aktiebolag. Utskottet utgår emellertid

ifrån att regeringen kommer att iaktta mycket stor hänsyn när

det gäller att bevara de värdefulla kulturmiljöer som är berörda

genom bolagsbildningen.

Med det sagda tillstyrker näringsutskottet propositionen i den

del som avser kulturminnen. Motionerna 1991/92:N47 (fp) och

1991/92:N52 (s) avstyrks, den förra i berörd del.

Kronoholmarna

Vid Sveriges kuster finns en stor mängd holmar och skär som

tillhör staten, s.k. kronoholmar. Sedan år 1986 förvaltas

flertalet av dessa av domänverket. Ett stort antal av dem är

oregistrerade, dvs. de är inte åsatta fastighetsbeteckningar. En

systematisk fastighetsregistrering har genomförts endast för

kronoholmarna utmed kusten i Norrbottens län. För övriga

kustavsnitt -- främst i Göteborgs och Bohus län -- pågår eller

kommer inom kort att påbörjas förrättningar enligt lagen

(1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering.

Principfrågor avseende domänverkets förvaltning av

kronoholmarna har behandlats av riksdagen vid två tillfällen,

nämligen våren 1986 (1985/86:110, bet. FiU:32) och hösten 1991

(bet. 1991/92:FiU1). Vid det senare tillfället modifierades de

år 1986 fastställda riktlinjerna. Sålunda skall presumtionen i

fortsättningen inte vara ett statligt ägande av marken på

kronoholmarna utan marken skall få friköpas av de boende.

Det övervägande antalet kronoholmar är obebyggda. Till största

delen utgörs dessa av improduktiv mark som emellertid i många

fall är av stort intresse för naturvården. Regeringen föreslår

nu att kronoholmarna skall bli kvar i statens ägo. Tre av dem --

Käringön, Gullholmen och Brämön med Kalven -- bör dock överlåtas

till bolaget, anser regeringen och motiverar sin ståndpunkt med

att domänverket på dessa holmar har gjort och planerar

omfattande investeringar. På Käringön pågår dessutom upplåtelse

av mark med tomträtt till husägarna.

Domänverkets förvaltning av kronoholmarna har skapat en

motsättning mellan staten -- genom domänverket -- och husägarna,

heter det i motion 1991/92:N38 (m). Som ett exempel anges att

nyinflyttade drabbas av boendekostnader som har ökat avsevärt

efter domänverkets övertagande. Motionärerna anför i huvudsak

tre skäl för att riksdagen bör avslå förslaget om att Käringön

och de övriga angivna holmarna skulle överföras till bolaget.

Det strider, enligt motionärernas uppfattning, mot riksdagens

beslut hösten 1991. Vidare skulle ett överförande till bolaget

innebära att offentlig insyn i förvaltningen förhindras. De

anför också att förvaltning i aktiebolagsform kan innebära att

ägarens -- statens -- riktlinjer kan åsidosättas. Motionärerna

yrkar mot denna bakgrund avslag på propositionen i del del som

rör kronoholmarna. Vidare begär de en snar undersökning av

lämplig form för att överföra ägandet av hela eller delar av

kronoholmarna till de åboende. Motionärerna anser också att

riksdagen bör uttala sig till förmån för en prissättning som

medger att den permanentboende befolkningen kan bo kvar på dessa

holmar.

Finansutskottet anser att regeringens förslag inte stämmer

överens med riksdagens beslut hösten 1991. Utskottet förutsatte

därvid att den till enskilda husägare redan påbörjade

överlåtelsen av kronoholmsmark skulle fortsätta, där inte

specifikt starka statliga bevarandeintressen omöjliggör detta. I

motsats till tidigare gällande princip anförde utskottet vidare

att det borde ankomma på den berörda myndigheten att som säljare

påvisa bevarandeintressen som motiverar fortsatt statligt

ägande. Riksdagen anslöt sig till denna uppfattning.

Finansutskottet anser mot denna bakgrund att riksdagen nu inte

bör fatta ett generellt beslut om att kronoholmarna, med i

propositionen angivna undantag, skall förbli i statlig ägo.

Inte heller när det gäller förslaget om att tre av holmarna --

Käringön, Gullholmen och Brämön med Kalven -- skall överföras

till det nya bolaget delar finansutskottet regeringens

uppfattning. Finansutskottet kan för sin del inte godta den i

propositionen anförda motiveringen, som går ut på att tidigare

verkställda statliga investeringar skall tillgodogöras det nya

bolaget enbart därför att de har genomförts i domänverkets regi.

Även om propositionen är något oklar vad gäller förslagen till

framtida disposition av kronoholmarna, fortsätter

finansutskottet, är intentionen uppenbarligen att bolaget endast

tillfälligtvis skall äga de angivna holmarna. Avsikten är

sålunda att marken skall bjudas ut till försäljning.

Finansutskottet kan emellertid inte se några skäl till eller

fördelar med att just Käringön, Gullholmen och Brämön med Kalven

skulle tillföras det nya bolaget. En rimligare lösning är,

enligt utskottets mening, att föra över samtliga holmar till

byggnadsstyrelsen eller den fastighetsförvaltande myndighet som

skall bildas. Härigenom kan staten ges möjligheter att vid den

fortsatta exploateringen välja den form -- exempelvis

försäljning, tomträtt, arrende -- som bedöms som mest

fördelaktig för staten och de boende på holmarna.

I frågan om prissättningen av kronoholmsmark hänvisar

finansutskottet till sitt ställningstagande år 1986 (bet. FiU

1985/86:32); utskottet uttalade därvid att de då aktuella

arrendeavgifterna borde vara marknadsmässigt anpassade och ge

full kostnadstäckning. I en avvikande mening (s) i yttrandet

anförs att det i enlighet med tidigare tillämpad princip bör

gälla att mark på kronoholmar bör säljas endast om köparen kan

visa att inga bevarandeintressen berörs negativt.

Näringsutskottet ansluter sig till vad finansutskottet nu har

sagt. Riksdagen bör med anledning av propositionen i denna del

och motion 1991/92:N38 (m) som sin mening ge regeringen till

känna vad utskottet här har anfört.

Övriga intressen

I propositionen berörs även vissa andra intressen såsom

totalförsvaret, forskning och utveckling, kronotorp m.m.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till

riktlinjer i denna del.

Överföring av övriga tillgångar och skulder

I propositionen (s. 44--49) anges att domänkoncernen efter

genomförd bolagsbildning bör ges en stabil finansiell struktur.

Två skäl för detta anges. Dels är den verksamhet som bolaget

bedriver konjunkturkänslig, dels underlättar en sådan stabilitet

en framtida privatisering. Det begärs att regeringen skall ges

bemyndigande att närmare utforma villkoren för överföringen av

tillgångar och skulder.

I huvudsak föreslås följande gälla. Överföring av tillgångar

och skulder skall i princip ske till bokförda värden.

Domänverkets förlagslån skall omvandlas till eget kapital i

Domän AB. Vidare skall bolaget överta domänverkets

pensionsskuld. Det anges också att den beslutade särskilda

inleveransen av medel till staten under budgetåret 1991/92 skall

framflyttas till budgetåret 1992/93. I sammanhanget erinras om

domänverkets innehav av 25% av aktierna i ASSI. Detta bolag --

liksom det blivande domänbolaget -- omfattas av riksdagens

bemyndigande att privatisera vissa statliga företag. I syfte

att underlätta en privatisering av ASSI bör, enligt regeringens

uppfattning, aktierna i ASSI ligga kvar i statens ägo. Riksdagen

föreslås godkänna de nu angivna riktlinjerna.

I motion 1991/92:N45 (s) framförs invändningar mot planerna på

en privatisering av det tilltänkta domänbolaget. Som ett

alternativ till en sådan privatisering föreslår motionärerna,

som tidigare nämnts, att det bildas en statlig skogskoncern.

Denna skulle bestå av domänverket -- sedermera domänbolaget --,

ASSI och Ncb AB. För att en sådan koncernbildning inte skall

försvåras eller hindras avvisar motionärerna regeringens förslag

när det gäller aktieinnehavet i ASSI; innehavet bör sålunda

överföras till det tilltänkta bolaget.

Näringsutskottet har ingen invändning mot regeringens förslag

i denna del. Propositionen tillstyrks alltså. Följaktligen

avstyrker utskottet motion 1991/92:N45 (s) såvitt här är i

fråga.

AB Göta kanalbolag

Göta kanal, vars först byggda del öppnades för trafik år 1822,

är ett kulturhistoriskt värdefullt byggnadsverk. Kanalen besöks

årligen av ca 1,5 miljoner besökare som tillbringar sin fritid

på eller vid kanalen. Den kan betecknas som ett av Sveriges

större turistobjekt.

AB Göta kanalbolag -- som sedan år 1984 är ett dotterbolag

till domänverket -- äger och förvaltar dels själva

kanalfastigheten, dels skogsmark. År 1991 omsatte bolaget ca 24

milj.kr. Kostnaderna för själva kanalen gäller dels driften,

dels upprustning.

De intäkter som avses täcka kostnaderna för driften härrör för

närvarande från i huvudsak fem källor, nämligen kanalfarten (ca

6,6 milj.kr. år 1991), viss affärsrörelse i kanalbolagets egen

regi (ca 1,5 milj.kr.), arrenden avseende kanalfastigheten (ca

2,5 milj.kr.), avkastningen från skogsmarken (ca 2,5 milj.kr.)

samt bidrag från två landsting (ca 1,2 milj.kr.). För åren

1990--1992 har beräknats ett negativt resultat på totalt 1,8

milj.kr., som täcks med statligt stöd.

Ett omfattande upprustningsbehov kunde konstateras vid

domänverkets övertagande av kanalen. Vid två tillfällen, åren

1984 och 1990, har riksdagen beslutat om finansieringen i

enlighet med femåriga upprustningsplaner för kanalen.

Upprustningskostnaderna har hittills täckts på tre olika sätt,

nämligen genom direkta statliga anslag, beredskapsarbeten och

nedsättning av domänverkets inleverans av överskottsmedel till

staten. Enligt den senaste planen (prop. 1989/90:100 bil. 14,

bet. NU28) beräknas ett belopp av 76 milj.kr. för femårsperioden

1990/91--1994/95, dvs. omkring 15 milj.kr. för vart och ett av

åren. När upprustningen enligt nu gällande femårsplan har

slutförts torde upprustningsbehovet inte vara lika omfattande.

Efter år 1995 beräknas sålunda den årliga kostnaden för

upprustning uppgå till 9--10 milj.kr.

I propositionen föreslås (s. 49 f.) att verksamheten i AB Göta

kanalbolag skall delas upp. Kanalfastigheten skall överlåtas

till staten medan skogsmarken skall överföras till domänbolaget.

I det föregående har återgetts regeringens uttalande om att en

åtskillnad mellan ägarfunktionen och förvaltarfunktionen bör

göras när det gäller statens egendom. Såvitt gäller kanalen bör

enligt regeringen statens ägarfunktion utövas av

byggnadsstyrelsen -- eller dess efterföljare. Förvaltningen av

kanalen föreslås under en fyraårsperiod ombesörjas av

domänbolaget. Verksamheten föreslås bli finansierad inom ramen

för de villkor som anges i överlåtelseavtalet mellan staten och

domänbolaget. Efter denna period är avsikten att staten skall

fullgöra sitt ägaransvar genom upphandling av

förvaltningstjänsterna i fri konkurrens.

Kritik mot regeringens förslag framförs i fyra motioner; den

gäller dels uppdelningen av bolaget, dels den framtida

förvaltningen av kanalen.

Tanken på en uppdelning av verksamheten i AB Göta kanalbolag

är starkt främmande för upphovsmännen till motion 1991/92:N46

(fp, c, kds). Den föreslagna konstruktionen är olämplig från

ekonomisk, praktisk och kulturhistorisk synpunkt, heter det.

Motionärerna hänvisar till att innehavet av skogsmark genererar

ett väsentligt ekonomiskt tillskott till driften av kanalen. En

ökad avgiftsfinansiering är utesluten, hävdar de. Mot denna

bakgrund föreslår motionärerna att bolaget -- inkl. samtliga

tillgångar -- skall förbli i statens ägo. Krav och motiveringar

av liknande innehåll framförs i motionerna 1991/92:N43 (s) och

1991/92:N53 (c).

Regeringens förslag om en uppdelning av AB Göta kanalbolags

verksamhet godtas, heter det i motion 1991/92:N45 (s). Däremot

har motionärerna starka invändningar mot den del av förslaget

som gäller drift och upprustning, som de uppfattar vara en

tidsmässigt orimlig inskränkning av statens ansvar.

Kulturutskottet ansluter sig till regeringens uttalande om

kanalens kulturhistoriska värde och dess betydelse för turismen.

Utskottet utgår från att statens ansvar för drift och underhåll

inte upphör efter den angivna fyraårsperioden. Utskottet

förutsätter vidare att staten -- såväl under den närmaste

fyraårsperioden som under tiden därefter -- tar till vara den

kompetens beträffande kanalens drift och underhåll som finns

inom AB Göta kanalbolag. Efter att bl.a. ha erinrat om

riksdagens uttalande om en nationell stiftelse för

kulturmiljöförvaltning (bet. 1991/92:KrU18) slår kulturutskottet

fast att statligt stöd i någon form under alla förhållanden

torde bli erforderligt för att kanalen även fortsättningsvis

skall kunna bevaras och användas.

Med angivna förtydliganden och kompletteringar beträffande

statens långsiktiga ansvar för Göta kanal har kulturutskottet

inte något att invända mot de i propositionen föreslagna

riktlinjerna för det framtida ansvaret för AB Göta kanalbolag.

Näringsutskottet vill understryka Göta kanals värde, såväl som

kulturhistoriskt byggnadsverk som turistattraktion. Det får i

första hand anses vara en statlig angelägenhet att ansvara för

att Göta kanal även i framtiden upprustas och drivs så att dessa

värden kan vidmakthållas. Enligt utskottets mening bör därför AB

Göta kanalbolag kvarstå i statlig ägo. I motsats till regeringen

anser utskottet att kanalbolaget bör behålla kanalfastigheten.

Med en sådan lösning säkerställs ett bidrag till kostnaderna för

driften av kanalen. Såsom har framkommit i det föregående har

riksdagen beslutat om finansieringen av den upprustning som kan

behövas för kanalens fortbestånd. Utskottet utgår från att medel

för verksamheten med Göta kanal även i fortsättningen kommer att

tillförsäkras genom statsmakternas försorg.

I enlighet med regeringens förslag menar utskottet vidare att

den skogsmark som nu ägs av kanalbolaget bör överföras till

domänbolaget. Härigenom tillgodoses kravet på att förvaltningen

av den produktiva marken skall effektiviseras. Utskottet anser

det inte vara ändamålsenligt att finansieringen av

kanalverksamheten -- som därutöver kräver ytterligare statligt

stöd -- görs beroende av avkastningen av en skogsegendom, som

därtill är starkt konjunkturkänslig.

Enligt utskottets uppfattning bör regeringen föranstalta om

erforderliga åtgärder med anledning av vad utskottet nu har

anfört om AB Göta kanalbolag. Genom ett uttalande av riksdagen

av denna innebörd blir motionerna 1991/92:N45 (s), 1991/92:N43

(s), 1991/92:N46 (fp, c, kds) och 1991/92:N53 (c) i huvudsak

tillgodosedda, den förstnämnda i nu aktuellt avseende.

Vissa lagförslag

Som en följd av regeringens förslag till riktlinjer för

överföringen av verksamheten vid domänverket till

aktiebolagsform uppstår behov av vissa lagändringar. I det

föregående har förslaget i propositionen om ändringar i

rennäringslagen behandlats.

I propositionen föreslås också vissa ändringar i lagen

(1980:565) om undantag från fastighetsbildningslagen (1970:988)

och jordförvärvslagen (1979:230) vid friköp av kronotorp. Genom

den föreslagna ändringen kommer lagen att vara tillämplig på

lägenhet som vid utgången av juni 1992 stod under domänverkets

förvaltning, oavsett vem som därefter äger lägenheten.

Vidare föreslås en ändring i jaktlagen (1987:259). Enligt

denna ändring skall det stadgas att jakträtten på nio angivna

egendomar tillkommer staten. Bestämmelsen innebär ett undantag

från huvudregeln att jakträtten tillkommer markägaren.

Även vapenlagen (1973:1176) föreslås bli ändrad, eftersom det

i denna finns bestämmelser om vissa befogenheter för personal

vid ett antal angivna myndigheter. Genom ändringarna tas

domänverket bort från förteckningen över dessa myndigheter.

Näringsutskottet godtar regeringens förslag i nu angivna

delar.

Bemyndigande

Regeringen begär slutligen ett bemyndigande att genomföra

ombildningen av domänverket till ett aktiebolag enligt de

riktlinjer som har angivits i propositionen.

Enligt näringsutskottets mening bör riksdagen bemyndiga

regeringen att genomföra ombildningen i enlighet med vad

utskottet har anfört i det föregående.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen avslår motion 1991/92:N41 yrkande 1 och motion

1991/92:N42,

men. (v) - delvis

2. beträffande överföring och försäljning av viss egendom

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:134 momenten

5 och 6, det sistnämnda i ifrågavarande del, och med avslag på

motionerna 1991/92:N39 och 1991/92:N40, motion 1991/92:N41

yrkande 8, motion 1991/92:N44 yrkande 1 och motion 1991/92:N45

yrkande 1 i ifrågavarande del

dels godkänner de riktlinjer för försäljning av mark till

enskilda som anges i propositionen,

dels godkänner de riktlinjer i ifrågavarande del för

överföringen av fast egendom från staten till Domän AB som anges

i propositionen,

res. 1 (s)

men. (v) - delvis

3. beträffande rennäringen

att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:134 moment

1 och motion 1991/92:N41 yrkande 7

dels antar det i propositionen framlagda förslaget till

lag om ändring i rennäringslagen (1971:437), dock med ändring

enligt Föreslagen lydelse i bilaga till bilaga 5,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

4. beträffande naturvård

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:134 moment 6

i ifrågavarande del och med avslag på motion 1991/92:N41

yrkandena 2--6, motion 1991/92:N44 yrkande 2, motion

1991/92:N45 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1991/92:N47

yrkandena 1, 2 i ifrågavarande del och 3 och motionerna

1991/92:N50 och 1991/92:N51 godkänner de riktlinjer i

ifrågavarande del för överföringen av fast egendom från staten

till Domän AB som anges i propositionen,

res. 2 (s)

men. (v) - delvis

5. beträffande vattenområden

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:134 moment 6

i ifrågavarande del och med avslag på motion 1991/92:N48

godkänner de riktlinjer i ifrågavarande del för överföringen av

fast egendom från staten till Domän AB som anges i

propositionen,

6. beträffande jakt och fiske

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:134 moment 6

i ifrågavarande del och med avslag på motion 1991/92:Jo423

yrkande 2 och motionerna 1991/92:Jo436 och 1991/92:N49 godkänner

de riktlinjer i ifrågavarande del för överföringen av fast

egendom från staten till Domän AB som anges i propositionen,

res. 3 (s)

7. beträffande kulturminnen

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:134 moment 6

i ifrågavarande del och med avslag på motion 1991/92:N47 yrkande

2 i ifrågavarande del och motion 1991/92:N52 godkänner de

riktlinjer i ifrågavarande del för överföringen av fast egendom

från staten till Domän AB som anges i propositionen,

res. 4 (s)

8. beträffande kronoholmarna

att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:134 moment

6 i ifrågavarande del och motion 1991/92:N38 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 5 (s) - motiv.

9. beträffande övriga intressen

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:134 moment 6

i ifrågavarande del godkänner de riktlinjer i ifrågavarande del

för överföringen av fast egendom från staten till Domän AB som

anges i propositionen,

10. beträffande överföring av övriga tillgångar och

skulder

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:134 moment 7

och med avslag på motion 1991/92:N45 yrkande 1 i ifrågavarande

del godkänner de riktlinjer för överföringen av tillgångar och

skulder från staten till Domän AB som anges i propositionen,

res. 6 (s)

11. beträffande AB Göta kanalbolag

att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:134 moment

8, motion 1991/92:N43, motion 1991/92:N45 yrkande 2 och

motionerna 1991/92:N46 och 1991/92:N53 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. beträffande vissa lagförslag

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:134 momenten

2--4 antar de i propositionen framlagda förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1980:565) om undantag från

fastighetsbildningslagen (1970:988) och jordförvärvslagen

(1979:230) vid friköp av kronotorp,

b) lag om ändring i jaktlagen (1987:259),

c) lag om ändring i vapenlagen (1973:1176),

13. beträffande bemyndigande

att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:134 moment

9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

men. (v) - delvis

Stockholm den 21 maj 1992

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Per-Richard

Molén (m), Birgitta Johansson (s), Kjell Ericsson (c), Bo

Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Bengt Dalström (nyd),

Leif Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats Lindberg (s), Jan

Backman (m), Bo Bernhardsson (s), Gudrun Norberg (fp), Björn

Kaaling (s) och Carl Olov Persson (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Överföring och försäljning av viss egendom (mom.2)

Birgitta Johansson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif

Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Björn Kaaling (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.12 med "Näringsutskottet vill" och slutar på s.13 med "i

fråga" bort ha följande lydelse:

Det är ett allmänintresse, menar näringsutskottet, att staten

inte avhänder sig kontrollen över de svenska naturtillgångarna.

Det är därför angeläget att någon utförsäljning av aktier i det

blivande domänbolaget inte kommer till stånd. Näringsutskottet

instämmer i detta avseende i de synpunkter som redovisas i

motion 1991/92:N45 (s). En privatiseringsprocess kommer enligt

utskottets mening att medföra en rad problem av principiell,

juridisk och praktisk natur. Dessa kommer i sin tur att få till

följd att bolagsledningens uppmärksamhet leds bort från dess

väsentliga uppgifter att bruka och förvalta vårt lands största

naturresurs.

Näringsutskottet vill däremot framhålla vikten av att

domänverket ombildas till aktiebolag. En sådan åtgärd är också i

linje med det förslag som våren 1991 lades fram av den

socialdemokratiska regeringen och som sedermera riksdagen

ställde sig bakom. Möjligheten till ökad avkastning förbättras

om domänverket ges en större ekonomisk handlingsfrihet, inte

minst när det gäller att utnyttja och omforma det stora

fastighetskapital som de statliga markerna representerar.

Möjligheten till ett snabbt agerande i för koncernen intressanta

affärer är nödvändig på den konkurrensutsatta marknad som det

här är fråga om. En bolagisering av domänverket bör vidare ses i

det perspektivet att det måste anses angeläget med en

integrering på det statliga området när det gäller skogsbruk och

skogsindustri. En effektiv statlig skogskoncern bör eftersträvas

genom en sammanslagning av domänbolaget, ASSI och Ncb AB.

I några -- -- -- (= utskottet) -- -- -- är erforderligt.

Utskottet anser vidare att nu gällande gräns för bedrivande av

skogsbruk i fjällområdet bör gälla. Därmed avstyrks

propositionens förslag om en flyttning av gränsen i Norrbottens

och Västerbottens län till den s.k. odlingsgränsen. Det är,

menar utskottet, naturligt att hithörande frågor behandlas i

samepropositionen.

Mot bakgrund av att ännu en rad frågor är olösta när det

gäller överföringen av domänverkets egendom till bolaget anser

näringsutskottet att ombildningen till aktiebolag inte bör ske

förrän den 1 januari 1993. Ett sådant uppskov skulle också

möjliggöra att den skogspolitiska kommitténs väntade förslag kan

beaktas.

Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1991/92:N45 (s)

såvitt den gäller här aktuella frågor. Övriga motioner avstyrks

i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande överföring och försäljning av viss egendom

att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:134

momenten 5 och 6, det sistnämnda i ifrågavarande del, med bifall

till motion 1991/92:N45 yrkande 1 i ifrågavarande del och med

avslag på motionerna 1991/92:N39 och 1991/92:N40, motion

1991/92:N41 yrkande 8 och motion 1991/92:N44 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Naturvård (mom.4)

Birgitta Johansson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif

Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Björn Kaaling (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.18 som

börjar med "Näringsutskottet vill" och slutar med "berörda

delar" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet vill först erinra om att det miljöpolitiska

mål som riksdagen lade fast våren 1991 bl.a. innebär att den

biologiska mångfalden skall säkerställas. Domänverkets

markinnehav är härvidlag av stort intresse. Näringsutskottet

finner emellertid -- i likhet med vad som sägs i motion

1991/92:N45 (s) -- att regeringens förslag för att tillgodose

naturvårdens intressen är alltför begränsat. Härtill kommer att

en privatisering av domänverkets markinnehav innebär att arbetet

med att åstadkomma ett effektivt sådant skydd försvåras eller

t.o.m. hindras.

Stöd för utskottets farhågor i detta avseende visas genom

regeringens förslag när det gäller domänreservaten. Domänverket

har kunnat göra stora insatser för naturvården och det rörliga

friluftslivet genom sitt stora och samlade markinnehav. Dessa

insatser har underlättats genom att verket sålunda har

undantagit stora delar från normalt skogsbruk i områden som

ansetts böra skyddas av naturvårds- eller skogshistoriska skäl.

Det stora antal domänreservat som nu föreslås bli överfört till

staten bör, enligt utskottets mening, kvarstå i bolagets ägo.

Det finns, menar utskottet, ett stort värde i att naturvårdande

uppgifter hålls kvar i bolaget och att förvaltningen är samlad.

Näringsutskottet ansluter sig till tanken att i samband med

bolagsbildningen viss del av domänbolagets mark bör finnas

tillgänglig för naturvårdsändamål och -- på sikt -- ställas till

naturvårdsfondens förfogande. Däremot kan utskottet inte finna

det motiverat att det skulle inrättas en särskild arbetsgrupp

med uppgift att bl.a. föreslå vilka markavsättningar som härvid

skulle behövas. Utskottet erinrar om den skogspolitiska

kommitténs förestående redovisning i detta avseende liksom om

det löpande arbete som pågår hos statens naturvårdsverk och

länsstyrelserna. Utskottet vill betona att något

ställningstagande till hur naturvårdens intressen såvitt här är

i fråga skall tas till vara i fortsättningen inte bör göras

innan resultatet av den skogspolitiska kommitténs arbete har

presenterats. I linje med vad jordbruksutskottet har anfört

anser näringsutskottet att regeringen bör återkomma till

riksdagen med en redovisning av hur naturskyddet i nu aktuellt

avseende skall utformas. Propositionen avstyrks sålunda i här

berörd del.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande naturvård

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N45 yrkande 1 i

ifrågavarande del, med anledning av motion 1991/92:N41 yrkandena

2--6, motion 1991/92:N44 yrkande 2, motion 1991/92:N47 yrkandena

1, 2 i ifrågavarande del och 3 och motionerna 1991/92:N50 och

1991/92:N51 och med avslag på proposition 1991/92:134 moment 6 i

ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

3. Jakt och fiske (mom.6)

Birgitta Johansson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif

Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Björn Kaaling (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.20 som

börjar med "Näringsutskottet ansluter" och slutar med "berörd

del" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet vill erinra om att jakten är en folkrörelse i

vårt land, av betydelse både från ekonomiska och sociala

utgångspunkter. Målet att folkrörelseengagemang skall bevaras

har också tidigare slagits fast av riksdagen då den nya

jaktlagen (1987:259) antogs. Samtidigt skall samhället medverka

till att skapa goda förutsättningar för jakten och därigenom

stödja jaktintresset.

Utskottet noterar emellertid de tendenser som nu finns att

jakten alltmer förlorar sin förankring hos främst

landsbygdsbefolkningen. Avgifterna för upplåtelse av jakträtt

som sker på i första hand skogsbolagens, kyrkans och

domänverkets marker har ökat kraftigt. Utvecklingen innebär en

risk för att jakt- och viltvården tappar sin förankring hos den

lokala befolkningen på landsbygden. Domänverket har tidigare

betraktats som prisledande när det gäller uttag av rimliga

avgifter för jakt. Det är därför, enligt utskottets mening,

viktigt att riksdagen klart och entydigt slår fast att staten,

som ägare till det bolagiserade domänverket, skall verka för att

en standardiserad beräkningsgrund vid bestämmande av skäliga

arrendeavgifter tillämpas.

Vad utskottet har anfört om angelägenheten att hålla rimliga

avgifter för jaktarrenden gäller i motsvarande del även för

upplåtelse av fiskevatten. Domänverket har tagit fram ett

fiskekort gemensamt för ungefär 1500 fiskeområden och sålt

detta till förhållandevis lågt pris. Det är, menar utskottet,

mycket angeläget att denna verksamhet kan utvecklas även i

fortsättningen. Regeringen bör därför ta upp överläggningar i

detta syfte med ideella organisationer, verksamma inom

fritidsfiskets område, om skötsel och upplåtelse av

hittillsvarande statliga vatten.

Med det sagda avstyrker näringsutskottet propositionen såvitt

den gäller riktlinjer för jakt och fiske i det tilltänkta

bolaget. Motion 1991/92:N49 (s) tillstyrks. Genom ett uttalande

av riksdagen av nu angiven innebörd skulle även motionerna

1991/92:Jo423 (v) och 1991/92:Jo436 (kds) bli tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande jakt och fiske

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N49, med

anledning av motion 1991/92:Jo423 yrkande 2 och motion

1991/92:Jo436 och med avslag på proposition 1991/92:134 moment 6

i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

4. Kulturminnen (mom.7)

Birgitta Johansson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif

Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Björn Kaaling (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.23 som

börjar med "Näringsutskottet har" och slutar med "berörd del"

bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet biträder kulturutskottets uppfattning.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till

vad kulturutskottet har anfört i nu aktuell del. Därigenom

skulle motion 1991/92:N52 (s) bli tillgodosedd. Det berörda

yrkandet i motion 1991/92:N47 (fp) avstyrks med hänvisning till

vad kulturutskottet har anfört om inrättande av en nationell

stiftelse för kulturmiljöförvaltning.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande kulturminnen

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N52 och med

avslag på proposition 1991/92:134 moment 6 i ifrågavarande del

och motion 1991/92:N47 yrkande 2 i ifrågavarande del som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Kronoholmarna (mom. 8, motiveringen)

Birgitta Johansson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif

Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Björn Kaaling (alla

s) anser att den del av utskottets yttrande på s.25 som börjar

med "Näringsutskottet ansluter" och slutar med "har anfört" bort

ha följande lydelse:

Näringsutskottet kan inte finna något rimligt motiv till

varför vissa kronoholmar, enligt förslaget i propositionen,

först skulle föras över till det nya bolaget och därefter säljas

till enskilda. Vid ombildningen av domänverket till aktiebolag

bör i stället, enligt utskottets uppfattning, all kronoholmsmark

överföras till byggnadsstyrelsen eller den fastighetsförvaltande

myndighet som skall bildas.

När det härefter gäller frågan om riktlinjerna för upplåtelse

och överlåtelse av kronoholmsmark till enskilda vill

näringsutskottet anföra följande. Om en enskild person vill köpa

sådan mark bör det åligga denne att visa att statliga intressen

-- t.ex. avseende naturvård eller kulturhistoriska värden --

inte berörs av en överlåtelse. Genom ett remissförfarande bör

berörda myndigheter -- t.ex fortifikationsförvaltningen,

naturvårdsverket, riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen -- ges

möjligheter att uttala sig om huruvida det finns ett sådant

riksintresse att marken även fortsättningsvis bör vara i statlig

ägo. Om inget riksintresse föreligger och om inte vederbörande

kommun finner några skäl till att utnyttja sin företrädesrätt

kan marken säljas.

Enligt näringsutskottets uppfattning bör alltså de riktlinjer

för upplåtelse eller överlåtelse av kronoholmsmark som riksdagen

antog år 1986 -- och som också hösten 1991 förespråkades av

företrädarna i finansutskottet för Socialdemokraterna (bet.

1991/92:FiU1 res.) -- tillämpas.

Såvitt gäller den i motion 1991/92:N38 (m) aktualiserade

prisfrågan hänvisar näringsutskottet till finansutskottets

uttalande våren 1986, varvid det anfördes att arrendeavgifterna

bör vara marknadsmässigt anpassade och ge full kostnadstäckning.

Näringsutskottet finner emellertid inte att detta

ställningstagande hindrar att sådana överlåtelse- eller

finansieringsformer bör eftersträvas som möjliggör att de

permanentboende kan bo kvar på sina öar.

6. Överföring av övriga tillgångar och skulder (mom.10)

Birgitta Johansson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif

Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Björn Kaaling (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.25 som

börjar med "Näringsutskottet har" och slutar med "i fråga" bort

ha följande lydelse:

Genom bildande av en av staten helägd skogskoncern bestående

av domänverket -- sedermera domänbolaget --, ASSI och Ncb AB

skulle stora fördelar kunna uppnås. Näringsutskottet delar

således den uppfattning i detta avseende som framförs i motion

1991/92:N45 (s). En sådan samordning av olika verksamheter

skulle på ett effektivt sätt underlätta en angelägen integrering

mellan statligt skogsbruk och statlig skogsindustri. Vid ett

genomförande i linje med vad utskottet här har förordat skulle

regeringens förslag beträffande domänverkets aktier i ASSI sakna

aktualitet. Utskottet förordar alltså att aktieinnehavet

överförs till det tilltänkta domänbolaget. Genom ett uttalande

av riksdagen av denna innebörd skulle motion 1991/92:N45 (s) bli

tillgodosedd i berörd del. Övriga riktlinjer för överföringen av

tillgångar och skulder till bolaget tillstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande överföring av övriga tillgångar och

skulder

att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:134 moment

7 och med bifall till motion 1991/92:N45 yrkande 1 i

ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

I följande frågor skiljer sig min uppfattning från utskottets.

Avslag på propositionen, m.m.

I propositionen föreslås de riktlinjer som skall gälla vid

ombildningen av domänverket till aktiebolag. Inte minst mot

bakgrund av att domänbolaget avses bli privatiserat anser jag

att propositionen är så bristfällig att den inte kan ligga till

grund för ett beslut av riksdagen.

Det är enligt min uppfattning svårt att finna några sakliga

skäl för regeringens brådska. Såsom påpekas i propositionen

kommer utförsäljningen av mark till enskilda att ta flera år.

Särskilt i rådande konjunkturläge torde markförsäljning inte bli

aktuell i någon nämnvärd grad. Detta visar att regeringen vill

få igenom sina förslag snabbt utan en ordentlig och öppen

debatt. De i många fall mycket komplexa frågor som berörs i

anslutning till bolagiseringen borde ha föranlett en omsorgsfull

kartläggning och ingående analys, såväl när det gäller de

ekonomiska effekterna för staten som de ekologiska effekterna.

Domänverket har under en längre tid verkat på en fri och

konkurrensutsatt marknad och har med stor sannolikhet varit

lönsamt för staten att äga. Att i nuvarande konjunkturläge sälja

ut mark är därför en dålig affär för staten. Även från

fördelningssynpunkt är det fel att vinsten från vår gemensamma

mark i framtiden skall tillfalla ett mindre antal personer,

nämligen dem som vid en viss tidpunkt har haft råd att köpa

marken. Vidare är det samhällsekonomiskt oroande med stora

statliga utförsäljningar; riskvilligt kapital är en bristvara

och om det används till att köpa egendom som hittills har varit

i statlig ägo finns det en risk för att andra nyttiga

investeringar hämmas.

Särskilt beträffande rennäringen är förslaget oklart på

viktiga punkter. De problem som uppkommer vid en förändring av

statens markägande i de områden som berör samerna måste,

enligt min uppfattning, beredas noggrant. Eftersom många

hithörande frågor är mycket komplexa -- något som regeringen

också medger -- är ett helhetsperspektiv nödvändigt. Det är

därför naturligt och lämpligt att samtliga frågor som gäller

rennäringen behandlas i den samlade samepropositionen. Ett

tillbakavisande av propositionen skulle innebära att de

rättssäkerhetskrav som åberopas i motion 1991/92:N42 (v) kan

tillgodoses. Ingen omfattande förändring av domänverkets marker

bör beslutas innan de oklarheter som anses råda inom lappmarken

i de två nordligaste länen har klarats upp. Detta handlar dels

om större rätt till vissa markarealer och byaskogar, dels om

rätten till de s.k. ströängarna.

Mot bakgrund av vad jag har anfört i det föregående anser jag

att regeringens förslag bör avslås i dess helhet. I andra hand

bör regeringens förslag beträffande överföring och försäljning

av här aktuell egendom avslås av riksdagen. Med det sagda

tillstyrks motionerna 1991/92:N41 (v) och 1991/92:N42 (v), den

förra i berörd del.

Naturvård

Skulle förslagen i de båda nyssnämnda motionerna om avslag på

propositionen i dess helhet avslås förordar jag i andra hand

bifall till de yrkanden om hänsynen till naturvårdsintresset som

framställs i motion 1991/92:N41 (v). Enligt min uppfattning

måste den biologiska mångfalden säkras. Detta kan åstadkommas

endast om det bildas ett finmaskigt nät av skogliga reservat.

Det är mot den bakgrunden nödvändigt att betydande arealer

undantas från skogsbruk. De avsättningar för detta ändamål som

föreslås är helt otillräckliga. Jag anser -- i likhet med

jordbruksutskottet -- att en arbetsgrupp bör ges i uppgift att

utarbeta förslag om vilka ytterligare skogsarealer som bör

överföras till naturvårdsfonden. Det bör också uppdras åt

arbetsgruppen att föreslå lämpliga arealer som markreserv för

framtida markbyten. Jag anser vidare att det är angeläget att

det i överlåtelseavtalet förs in villkor som säkerställer

naturvårdsintresset. Ett sådant villkor kan innebära att mark

som har överlåtits till bolaget -- men som vid ett senare

tillfälle befinns vara skyddsvärd -- kan återgå till staten utan

kostnad.

Jakt och fiske

Jag ansluter mig till de synpunkter som förs fram i

reservation 3 angående frågor om jakt och fiske.

Kulturminnen

Jag ansluter mig vidare till vad som sägs i reservation 4

beträffande kulturminnen.

Kronoholmarna

Jag instämmer också i vad som anförs i reservation 5 rörande

kronoholmarna.

Överföring av övriga tillgångar och skulder

Jag ansluter mig även till de synpunkter som framförs i

reservation 6 avseende överföring av övriga tillgångar och

skulder.

Bemyndigande

I första hand har jag yrkat att propositionen skall avslås i

sin helhet. Skulle detta förslag inte vinna riksdagens gehör bör

regeringens bemyndigande att genomföra ombildningen av

domänverket till ett aktiebolag innefatta de riktlinjer som jag

har förordat i det föregående.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets

hemställan under momenten 1, 2, 4 och 13 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N41 yrkande 1 och

motion 1991/92:N42 avslår proposition 1991/92:134,

2. beträffande överföring och försäljning av viss egendom

att riksdagen -- vid avslag på min hemställan i moment 1 --

med bifall till motion 1991/92:N41 yrkande 8 och med avslag på

proposition 1991/92:134 momenten 5 och 6, det sistnämnda i

ifrågavarande del, motionerna 1991/92:N39 och 1991/92:N40,

motion 1991/92:N44 yrkande 1 och motion 1991/92:N45 yrkande 1 i

ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad i

det föregående anförts i denna del,

4. beträffande naturvård

att riksdagen -- vid avslag på min hemställan i moment 1 --

med bifall till motion 1991/92:N41 yrkandena 2--6, med anledning

av motion 1991/92:N44 yrkande 2, motion 1991/92:N45 yrkande 1 i

ifrågavarande del, motion 1991/92:N47 yrkandena 1, 2 i

ifrågavarande del och 3 och motionerna 1991/92:N50 och

1991/92:N51 och med avslag på proposition 1991/92:134 moment 6 i

ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad i

det föregående anförts i denna del,

13. beträffande bemyndigande

att riksdagen -- vid avslag på min hemställan i moment 1 --

med anledning av proposition 1991/92:134 moment 9 som sin mening

ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna

del.

Regeringens förslag till

Lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)

Bilaga 1

Finansutskottets yttrande

1991/92:FiU6y

Bilaga 2

Riktlinjer för överföringen av verksamheten vid domänverket

till aktiebolagsform

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 9 april 1992 berett finansutskottet

tillfälle att yttra sig över proposition 1991/92:134 om

riktlinjer för överföringen av verksamheten vid domänverket till

aktiebolagsform jämte motioner.

Den fråga som rör finansutskottets beredningsområde och som

aktualiseras genom förslag i propositionen är enligt utskottets

mening avsnittet om kronoholmarna (s. 40--42). I anslutning

härtill yttrar sig finansutskottet också över motion 1991/92:N38

av Hugo Hegeland och Inger René (m).

Allmän bakgrund

Vid Sveriges kuster, framför allt i Göteborgs och Bohus län

och Norrbottens län, finns en mängd holmar och skär som tillhör

staten. Dessa s.k. kronoholmar uppgår till flera hundra. Som

framhålls i propositionen är ett stort antal av dessa

oregistrerade, dvs. de är inte åsatta fastighetsbeteckningar. I

syfte att åstadkomma en systematisk fastighetsregistrering,

vilket för närvarande endast genomförts för Norrbottens läns

kust, pågår eller kommer inom kort att påbörjas förrättningar

enligt lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och

legalisering för övriga kustavsnitt.

Det övervägande antalet kronoholmar är obebyggda. Till största

delen utgörs dessa av inproduktiv mark som i många fall är av

stort intresse för naturvården. I propositionen föreslås att

kronoholmarna även fortsättningsvis bör kvarstå i statligt

ägande.

Från denna regel görs i propositionen undantag för Käringön,

Gullholmen och Brämön med Kalven. På dessa holmar har

domänverket gjort och planerar omfattande investeringar. På

Käringön pågår upplåtelse av mark med tomträtt till husägarna. I

propositionen föreslås att här nämnda kronoholmar överförs till

det nya bolaget.

Utskottet

Som utskottet ser det är förslaget i proposition 134 att

kronoholmarna med vissa undantag även fortsättningsvis skall

ägas av staten inte i överensstämmelse med riksdagens beslut

hösten 1991 (1991/92:FiU1, rskr. 11) om bestämmelser vid

försäljning av kronoholmar.

Utskottet förutsatte i sitt betänkande att den till enskilda

husägare redan påbörjade överlåtelsen av kronoholmsmarken skulle

fortsätta, där inte specifikt starka statliga bevarandeintressen

omöjliggör detta. Den hittills gällande principen -- att

egendomen inte bör säljas och att det ankommer på köparen att

visa att inga bevarandeintressen berörs negativt (jfr FiU

1985/86:32 s. 5) -- borde enligt utskottets mening inte längre

gälla. Det borde sålunda ankomma på den berörda myndigheten att

som säljare påvisa bevarandeintressen som motiverar fortsatt

statligt ägande. Detta blev också riksdagens beslut.

Mot denna bakgrund bör enligt utskottets mening riksdagen inte

fatta ett generellt beslut att kronoholmarna med i propositionen

angivna undantag skall förbli i statlig ägo.

Att holmarna Käringön, Gullholmen och Brämön med Kalven skall

överföras till det nya bolaget motiveras i propositionen med att

domänverket gjort betydande investeringar där. Utskottet kan

emellertid inte finna att tidigare verkställda statliga

investeringar skall tillgodogöras det nya bolaget utifrån

motiveringen att de genomförts i domänverkets regi. Även om

propositionen är något oklar vad gäller förslagen till framtida

disposition av kronoholmarna är intentionen uppenbarligen att

bolaget endast tillfälligtvis skall äga här namngivna holmar.

Avsikten är sålunda att marken skall bjudas ut till försäljning.

Utskottet kan emellertid inte se några skäl till eller fördelar

med att föra över just Käringön, Gullholmen och Brämön med

Kalven till det nya bolaget. En rimligare lösning är, enligt

utskottets mening, att föra över samtliga holmar till

byggnadsstyrelsen eller den myndighet som kan bli aktuell efter

den kommande ombildningen av byggnadsstyrelsen. Härigenom kan

staten ges möjligheter att vid den fortsatta exploateringen

välja den upplåtelseform -- exempelvis försäljning, tomträtt,

arrende -- som bedöms som mest fördelaktig för staten och de

boende på holmarna.

I motion N38 av Hugo Hegeland och Inger René (m) avvisas

förslaget att överlåta Käringön, Gullholmen och Brämön med

Kalven till det nya bolaget. Vidare begär motionärerna en snabb

utredning om vilket som är den lämpligaste formen för överföring

av ägandet till de boende på holmarna och att prissättningen

därvid blir sådan att möjligheter ges för de permanentboende att

bli kvar på dessa öar.

Vad gäller förvaltningen och överlåtelseformen till enskilda

hänvisar utskottet till vad utskottet ovan anfört. I motionen

hävdas vidare att finansutskottet "icke lämnat några

prisanvisningar i sitt beslut". Utskottet vill på denna punkt

hänvisa till betänkandet FiU 1985/86:32 (rskr. 263). I detta

betänkande uttalade utskottet att de då aktuella

arrendeavgifterna borde vara marknadsmässigt anpassade och ge

full kostnadstäckning.

Stockholm den 5 maj 1992

På finansutskottets vägnar

Per-Ola Eriksson

I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Hans

Gustafsson (s), Bengt Wittbom (m), Allan Larsson (s), Lars

Leijonborg (fp), Roland Sundgren (s), Per Olof Håkansson (s),

Lisbet Calner (s), Stefan Attefall (kds), Bo G Jenevall (nyd),

Arne Kjörnsberg (s), Roland Larsson (c), Sonia Karlsson (s),

Lennart Hedquist (m) och Christel Anderberg (m).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Lars-Ove Hagberg (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Avvikande mening

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof

Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson

(alla s) anser att den del av finansutskottets yttrande som

börjar med "Som utskottet" och slutar med "full

kostnadstäckning" bort ha följande lydelse:

Riksdagsbeslutet våren 1986 rörande kronoholmarnas förvaltning

(FiU 1985/86:32, rskr. 263) innebär inte att det finns något

hinder för att ge utrymme för både statlig och privatägd mark på

samma holme. I det nämnda betänkandet uttalas emellertid att

presumtionen bör vara att kronoholmsmark inte bör säljas. Om en

enskild person vill köpa mark åligger det denne att visa att

statliga intressen (exempelvis naturvårdsintressen eller

kulturhistoriska motiv) inte berörs av en överlåtelse. I

praktiken innebär detta att om en enskild person vill förvärva

mark på en kronoholme gör domänverket en prövning av

bevarandeintressena. Genom ett remissförfarande till berörda

myndigheter (exempelvis fortifikationen, naturvårdsverket,

riksantikvarieämbetet, länsstyrelsen) prövas om ett sådant

riksintresse föreligger att marken även fortsättningsvis bör

vara i statlig ägo. Om inget riksintresse föreligger och om inte

vederbörande kommun finner några skäl till att utnyttja sin

företrädesrätt kan marken säljas.

Som utskottet ser det bör det förfarande gälla vid eventuell

upplåtelse eller försäljning av kronoholmsmark som angavs i

utskottets betänkande våren 1986 (jfr även reservationen till

utskottets betänkande 1991/92:FiU1 om försäljning av

kronoholmarna).

Utskottet kan inte finna något rimligt motiv till varför vissa

kronoholmar, enligt förslaget i proposition 134, först skulle

föras över till det nya bolaget och därefter säljas till

enskilda. Vid ombildningen av domänverket till aktiebolag bör i

stället, enligt utskottets uppfattning, all kronoholmsmark

överföras till byggnadsstyrelsen.

I motion N38 av Hugo Hegeland och Inger René (m) avvisas

förslaget att överlåta Käringön, Gullholmen och Brämön med

Kalven till det nya bolaget. Vidare begär motionärerna en snabb

utredning om vilket som är den lämpligaste formen för överföring

av ägandet till de boende på holmarna och att prissättningen

därvid blir sådan att möjligheter ges för de permanentboende att

bli kvar på dessa öar.

Vad gäller förvaltningen och överlåtelseformen till enskilda

hänvisar utskottet till vad utskottet ovan anfört. I motionen

hävdas vidare att finansutskottet "icke lämnat några

prisanvisningar i sitt beslut". Utskottet vill på denna punkt

hänvisa till betänkandet FiU 1985/86:32 (rskr. 263). I detta

betänkande uttalade utskottet att de då aktuella

arrendeavgifterna borde vara marknadsmässigt anpassade och ge

full kostnadstäckning.

Att kronoholmsmarken bör värderas efter marknadsmässiga

grunder hindrar emellertid inte att sådana överlåtelse- eller

finansieringsformer bör eftersträvas som möjliggör att de

permanentboende kan bo kvar på sina öar.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Lars-Ove Hagberg (v) anför:

Jag instämmer i den av de socialdemokratiska ledamöterna

avgivna avvikande meningen.

Kulturutskottets yttrande

1991/92:KrU5y

Bilaga 3

Riktlinjer för överföringen av verksamheten vid domänverket

till aktiebolagsform

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 28 april 1992 beslutat bereda

kulturutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition

1991/92:134 om riktlinjer för överföringen av verksamheten vid

domänverket till aktiebolagsform jämte motioner såvitt gäller

frågor inom kulturutskottets beredningsområde.

Kulturutskottet yttrar sig i det följande över propositionen

samt motionerna 1991/92:N43, 1991/92:N45 yrkande 2, 1991/92:N46,

1991/92:N47 yrkande 2, 1991/92:N52 och 1991/92:N53.

I frågan har en skrivelse (KrU Dnr 91/92:167) inkommit från

Föreningen Göta Kanals Vänner med synpunkter på förslaget i

propositionen beträffande det framtida ansvaret för AB Göta

kanalbolag.

Utskottet

Kulturminnesfrågor

Riksdagen beslutade vid föregående riksmöte att verksamheten

vid domänverket skall överföras till ett av staten helägt

aktiebolag vid årsskiftet 1991/92 (prop. 1990/91:87, NU38, rskr.

318).

Under innevarande riksmöte har riksdagen bemyndigat regeringen

att helt eller delvis försälja statens aktier i statligt ägda

företag eller att sälja delar av företag i vilka staten äger

samtliga aktier (prop. 1991/92:69, NU 10, rskr. 92).

Bemyndigandet omfattar också att helt eller delvis sälja

domänverket efter genomförd bolagisering.

I den nu aktuella propositionen 1991/92:134 lämnas förslag

bl.a. om hur de särskilda intressen som är kopplade till

domänverkets mark- och fastighetsinnehav skall behandlas i ett

bolagiserat domänverk. Vidare behandlas frågan om finansieringen

av upprustningen av Göta kanal. Föredragande statsrådet anser

(s. 9) att regeringen genom att lägga fram proposition i bl.a.

dessa frågor har "uppfyllt kraven för ett slutligt genomförande

av en överföring av verksamheten vid domänverket till

aktiebolagsform".

I propositionen (s. 16--17) anförs att regeringen -- som ett

led i arbetet på att privatisera statligt ägda företag -- nu

inleder arbetet på att särskilja sådana skogs- och

marktillgångar som är kommersiellt betingade från skog och mark

som av olika orsaker bör förbli i statlig ägo. Privatiseringen

av skogsmarken skall genomföras under två skeden, där enskilda

skogs- och jordbrukare får möjligheter att förvärva statlig mark

i det första skedet och där aktier i bolaget försäljs i det

andra. Privatiseringen av de statliga skogstillgångarna är en

komplicerad process som kommer att ta flera år att genomföra.

Beträffande jordbruk och jordbruksmark bör inriktningen enligt

propositionen (s.21) vara att den helt övervägande delen av

jordbruksmarken avvecklas.

Då det nya bolaget bildas kommer inte hela det berörda

fastighetsinnehavet att kunna överlåtas. Ett omfattande arbete

återstår beträffande vissa delar av fastighetsinnehavet, innan

det är klarlagt om fastigheterna skall överlåtas till bolaget

eller stanna i statlig ägo. Byggnadsstyrelsen, och senare den

nya fastighetsförvaltande myndigheten, eller naturvårdsfonden

får överta ägarrollen, medan bolaget lämpligen kan få uppdraget

att förvalta fastigheterna till dess osäkerheten undanröjts.

Övergångsperioden anges i propositionen (s. 19) böra uppgå till

högst fyra år.

I samband med behandlingen av proposition 1991/92:44 om

riktlinjer för den statliga fastighetsförvaltningen och

ombildningen av byggnadsstyrelsen m.m. beslöt riksdagen om

kompletterande riktlinjer beträffande egendom av betydelse för

det nationella kulturarvet (yttr. KrU2y, bet. FiU8, rskr. 107).

I proposition 1991/92:134 (s. 18) sägs nu att bl.a. dessa

riktlinjer kommer att bli vägledande då domänverkets verksamhet

överförs till det nya bolaget. När ett marknadsmässigt

avkastningskrav inte kan vara enda kriteriet vid förvaltningen

-- såsom beträffande vissa kulturminnesskyddade områden och

byggnader av särskilt värde och riksintresse -- bör marken

undantas från överlåtelsen och bli kvar i statlig ägo. I de fall

endast en viss del av en fastighet berörs av ett sådant intresse

bör fastigheten överlåtas till bolaget med undantag av det

berörda kulturhistoriskt värdefulla området och byggnaderna.

Området får brytas ut genom avstyckning eller

fastighetsreglering. I de fall en fastighet överlåts till

bolaget trots att den berörs av ett särskilt intresse bör

bolaget i överlåtelseavtalet åta sig att skydda detta intresse.

Det kan också bli aktuellt att skydda intresset genom

lagändringar.

Bolagiseringen bör enligt propositionen (s. 30) ske utifrån

följande av riksdagen (bet. 1991/92:FiU8, rskr. 107) fastlagda

riktlinjer, då det gäller mark av nationellt symbolvärde samt

den stora mängd miljöer och enskilda byggnader som representerar

mycket stora kulturhistoriska värden.

Egendomar som representerar viktiga delar av det nationella

kulturarvet skall hållas samman och kvarstå i statens ägo.

Egendomar som kan betecknas som kulturreservat och som därför

är olämpliga för förvaltning i bolagsform kvarstår i statens

ägo. Det gäller t.ex. Björkö i Mälaren.

Beslut om byggnadsminnesskydd fattas beträffande de byggnader

i domänverkets förvaltning som är kvalificerade för detta.

Ett åtagande om allmän hänsyn till kulturvärdena i bolagets

ägoinnehav skrivs in i avtalet mellan staten och bolaget.

De kostnader för vård och underhåll av kulturegendom som

staten hittills bedrivit via domänverket men som nu skiljs från

bolaget beräknas och finansieras i särskild ordning.

I propositionen räknas ett antal fastigheter upp som berörs av

riktlinjerna, bl.a. kungsgårdar, kronoparker, fastigheter där

kulturmiljövårdens intressen varit huvudmotivet för statens

ägande eller förvärv, donationsfastigheter med särskilda

villkor, kronoholmarna m.fl.

Det bör enligt propositionen (s. 31) ankomma på

riksantikvarieämbetet (RAÄ) och domänverket att utreda frågorna

om ägande och förvaltning av de kulturmiljöer som redovisats i

propositionen. De båda myndigheterna kommer också att få i

uppdrag att utifrån de angivna riktlinjerna undersöka om det

finns ytterligare fastigheter som av kulturhistoriska skäl bör

behållas av staten. Utskottet har från regeringskansliet erfarit

att det -- med hänsyn till att domänbolaget i princip inte skall

äga jordbruk -- också är avsikten att en noggrann genomgång

skall göras av de gårdar som representerar stora kulturvärden i

tradition av långvarigt statligt ägande.

I propositionen (s. 31) sägs vidare att RAÄ och domänverket

skall få i uppdrag att utifrån de angivna riktlinjerna undersöka

om det finns ytterligare fastigheter under domänverkets

förvaltning som av kulturhistoriska skäl bör behållas av staten.

Om ett statligt byggnadsminne överlåts till annan ägare blir

det automatiskt byggnadsminne enligt bestämmelserna i lagen

(1988:950) om kulturminnen m.m. (kulturminneslagen). Före det

slutliga beslutet om bolagiseringen avser regeringen att fatta

beslut om i princip samtliga byggnadsminnesfrågor som berör

domänverket för att det nya bolagets ansvar för byggnadsminnena

skall vara preciserat redan från början.

En särskild erinran från statens sida om bolagets skyldigheter

att beakta kulturminnesvårdens intressen avses skrivas in i

överlåtelsen från statens sida, när det gäller den mycket stora

mängd kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer utan

byggnadsminnesförklaring, som bolaget kommer att få ansvar för.

I två motioner, nämligen N47 (fp) yrkande 2 delvis och N52

(s) tas upp mera generella frågor som rör kulturminnesavsnittet

i propositionen.

I motion N47 anförs att det vid bolagiseringen av domänverket

finns anledning att överväga hur mark av särskilt natur- eller

kulturhistoriskt intresse skall ägas och förvaltas. Regeringen

bör enligt motionärernas mening överväga om sådana skyddade

miljöer som blir kvar i statlig ägo kan överföras till en

stiftelse med ideell och vetenskaplig förankring.

I motion N52 uppmärksammas att regeringen anser sig ha

uppfyllt kraven för ett slutligt genomförande av en överföring

av verksamheten vid domänverket till aktiebolagsform. Regeringen

avser således inte att återkomma till riksdagen beträffande de

ännu oklara frågor som gäller t.ex. vilka kulturhistoriskt

intressanta fastigheter som skall överföras till bolaget och

vilka som skall stanna i statens ägo. Motionärerna anför vidare

att det likaledes är oklart hur avtalet med bolaget kommer att

vara utformat i fråga om hänsyn till de kulturvärden som kommer

att finnas i bolagets ägo. Motionärerna anser att de

kulturminnesfrågor som berörs av propositionen är av sådan vikt

att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett mera

detaljerat beslutsunderlag före det slutliga beslutet om

bolagisering av domänverket.

I enlighet med vad kulturutskottet enhälligt anfört i sitt

betänkande 1991/92:KrU18 (s. 18--22, rskr. 204) har riksdagen

beslutat att ett utredningsförslag (SOU 1991:64), Att förvalta

kulturmiljöer, om inrättande av en nationell stiftelse för

kulturmiljöförvaltning skall bli föremål för ingående

överväganden. Kulturutskottet har nämligen blivit övertygat om

att det är nödvändigt att regering och riksdag utan alltför stor

tidsutdräkt fattar beslut som långsiktigt löser frågan om en

ändamålsenlig förvaltning av det svenska kulturarv som många av

våra kulturmiljöer utgör. Mot denna bakgrund anser

kulturutskottet att det inte krävs något ytterligare uttalande

av riksdagen i denna fråga. Den nu aktuella motionen N47 yrkande

2 i denna del avstyrks därför.

Kulturutskottet har med stort intresse följt frågorna om

bolagisering och privatisering av det statliga

fastighetsinnehavet. Utskottet anser att det är mycket angeläget

att hänsyn tas till kulturmiljöfrågorna i dessa sammanhang.

Kulturmiljöerna är av många olika slag. Det går därför inte att

ställa upp några enkla och entydiga regler för hur man skall

förfara för att på bästa sätt ta till vara kulturmiljövårdens

intressen vid exempelvis bolagiseringen och privatiseringen av

domänverket.

Som anförs i motion N52 är fortfarande många frågor inom

kulturminnesområdet olösta även om ett omfattande och grundligt

förberedelsearbete redan har gjorts. I propositionen anges inom

vilka områden och i vilka avseenden som fortsatt

utredningsarbete skall göras genom RAÄ:s och domänverkets

försorg. Enligt utskottets mening bör detta arbete inte

forceras. I stället bör de många fastigheter, för vilka

fortsatta överväganden är nödvändiga, kvarstå i statlig ägo

under en övergångsperiod till dess erforderliga utredningar är

avslutade och beslut kan fattas om huruvida de skall förbli i

statlig ägo eller överföras till domänbolaget. Utskottet anser

vidare att regeringen -- när resultaten av det fortsatta

utredningsarbetet är klart -- bör återkomma till riksdagen med

förslag om vad som skall stanna i statens ägo och vad som bedöms

kunna överföras till domänbolaget. Regeringen bör under arbetet

med dessa frågor även beakta vad som framkommer vid de fortsatta

överväganden om en nationell stiftelse för

kulturmiljöförvaltning, som riksdagen nyligen beslutat om. När

en överföring av viss fastighet från staten till domänbolaget

övervägs bör enligt utskottets mening även beaktas att

möjligheterna torde vara begränsade att i avtal med bolaget

ställa upp villkor om hänsyn till kulturmiljön, som kan få reell

betydelse även efter en privatisering och eventuell

vidareförsäljning.

Kulturutskottet anser att näringsutskottet med anledning av

propositionen och motion N52 bör föreslå riksdagen att som sin

mening ge regeringen till känna vad utskottet här anfört.

Göta kanal

Verksamheten inom AB Göta kanalbolag innefattar drift av

kanalen samt viss fastighetsförvaltning omfattande bl.a. 3800

ha skogsmark. Kanaldriften har svag lönsamhet, vilket till viss

del kompenseras av överskott från förvaltningsverksamheten.

Domänverket övertog den 30 maj 1984 förvaltningen av statens

aktier i AB Göta kanalbolag. Sedan dess har ett omfattande

upprustningsprogram påbörjats som finansierats genom

beredskapsarbete, direkta anslag över statsbudgeten och bidrag

från domänverket. Kostnaden för fortsatt upprustning anges i

propositionen till 15,6 milj.kr. per budgetår under tiden

fram t.o.m. budgetåret 1994/95, vilket enligt uppgift även

inkluderar ett driftunderskott på 1--2 milj.kr. per år. Efter år

1995 beräknas den årliga underhållskostnaden uppgå till 9--10

milj.kr. per år, vilket enligt uppgift inte inkluderar

driftunderskott.

Vid tidpunkten för domänverkets bolagisering skall enligt

propositionen kanalfastigheten -- som omfattar kanalen och mark

i omedelbar anslutning till denna -- inom AB Göta kanalbolag

överlåtas till staten. Ägaransvaret för denna kanalfastighet kan

enligt propositionen tills vidare utövas av byggnadsstyrelsen i

avvaktan på att en ny fastighetsförvaltande myndighet inrättas.

Utskottet har inhämtat att avsikten med förslaget i

propositionen vidare är att AB Göta kanalbolag -- sedan

kanalfastigheten överlåtits till staten -- behåller skogsmarken,

varefter kanalbolaget överlåts till det nya domänbolaget, som

därigenom tillförs skogsmarken.

Drift och underhåll av kanalen bör enligt propositionen

skiljas från ägandet av kanalen. Drift och underhåll bör därför

på sikt upphandlas i konkurrens på marknaden. Under de närmaste

fyra åren bör emellertid domänbolaget i avtalet med staten få i

uppdrag att svara för drift och underhåll av kanalen enligt

gällande upprustningsplaner. Detta skall finansieras inom ramen

för de villkor som anges i överlåtelseavtalet mellan staten och

Domän AB. Med denna lösning säkerställs enligt föredragande

statsrådet bevarandet av Göta kanals kulturhistoriska värde och

upprustningen av kanalen.

Frågan om Göta kanal tas upp i fyra motioner. I motionerna

har olika tolkningar gjorts av vad skrivningarna i propositionen

betyder beträffande ägande, underhåll och drift av kanalen.

Göta kanals stora betydelse från turist-, miljö- och

kultursynpunkt betonas i motion N43 (s). För att denna speciella

kulturmijö skall kunna bibehållas bör staten ta på sig ansvaret

för drift och underhåll. Motionärerna framhåller att överskottet

från kanalbolagets skogsmark i dag används till att täcka

kostnaderna för driften av kanalen. De anser att AB Göta

kanalbolag -- som har stor och unik kompetens beträffande

skötseln av kanalen -- bör ha ansvaret för framtida drift och

underhåll utan tidsbegränsning.

I motion N45 (s) ansluter sig motionärerna till regeringens

förslag om AB Göta kanalbolag, dvs. till överlåtande av AB Göta

kanalbolag inkl. bolagets skogsmark till Domän AB och till

överlåtande till staten av kanalfastigheten. Motionärerna

hemställer att statens ansvar för drift och underhåll av kanalen

inte skall tidsbegränsas till fyra år (yrkande 2).

Slutligen hemställs i motionerna N46 (fp, c, kds) och N53 (c)

att AB Göta kanalbolag i sin helhet skall stanna kvar i statlig

ägo och att statens ansvar för drift och underhåll av kanalen

inte skall tidsbegränsas. Motionärerna anför att det är

olämpligt från ekonomisk, praktisk och kulturhistorisk synpunkt

att dela upp kanalbolagets tillgångar på det sätt som föreslås i

propositionen. Motionärerna anser att det blir svårt att på

kommersiella grunder få verksamheten lönsam vid AB Göta

kanalbolag, även om bolaget är odelat och intakt. Det finns inte

några möjligheter att efter 1995 -- då domänbolagets drift- och

underhållsansvar enligt propositionen skall vara slut -- med

höjda avgifter finansiera verksamheten. Underhållsarbetet

beräknas till en kostnad av 9--10 milj.kr. per år.

Kulturutskottet instämmer i vad som anförs i propositionen

och motionerna om Göta kanals kulturhistoriska värde och dess

betydelse för turismen. Det är en nationell angelägenhet att

detta kulturhistoriska byggnadsverk bibehålls. Vad som anförs i

propositionen om domänbolagets ansvar för drift och underhåll

enligt gällande upprustningsplaner under de fyra närmaste åren

betyder enligt utskottets tolkning av propositionen inte att

statens ansvar därefter upphör. Utskottet anser att det är en

självklar statlig angelägenhet att ansvara för att kanalen även

i framtiden underhålls och drivs på ett sådant sätt att dess

kulturhistoriska värde och dess betydelse som turistattraktion

bevaras. Utskottet förutsätter att man såväl under den närmaste

fyraårsperioden som under tiden därefter tar till vara den unika

kompetens beträffande kanalens drift och underhåll som i dag

finns inom Göta Kanal AB.

Utskottet har inhämtat att avsikten är att det skall ankomma

på byggnadsstyrelsen eller den fastighetsförvaltande myndighet,

som skall ersätta byggnadsstyrelsen, att föreslå i vilka former

underhåll och drift skall skötas efter utgången av de angivna

fyra åren. Utskottet vill i sammanhanget erinra om riksdagens

enhälliga beslut under innevarande riksmöte (bet. 1991/92:KrU18

s. 18--22, rskr. 204) att frågan om inrättande av en nationell

stiftelse för kulturmiljöförvaltning skall bli föremål för

ingående överväganden. Om en sådan nationell stiftelse inrättas

bör man även överväga huruvida Göta kanal i framtiden skall

förvaltas inom denna. Riksdag och regering får senare ta

ställning till vad som bedöms som den mest praktiska och

effektiva, långsiktiga lösningen. Under alla förhållanden torde

statligt stöd i någon form -- efter den närmaste fyraårsperioden

-- bli nödvändigt för att kanalen även fortsättningsvis skall

kunna bevaras och användas.

Efter de förtydliganden och kompletteringar beträffande

statens långsiktiga ansvar för Göta kanal som kulturutskottet

här gjort, har utskottet inte något att invända mot de i

propositionen föreslagna riktlinjerna för det framtida ansvaret

för AB Göta kanalbolag. Kulturutskottet föreslår att

näringsutskottet hemställer att riksdagen med bifall till

regeringens förslag godkänner vad som anförts i propositionen

samt med anledning av motionerna N43, N45 yrkande 2, N46 och N53

som sin mening ger regeringen till känna vad kulturutskottet

anfört i detta yttrande.

Stockholm den 13 maj 1992

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Jan-Erik

Wikström (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja

Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Stina Gustavsson (c), Anders

Nilsson (s), Göran Åstrand (m), Leo Persson (s), Rose-Marie

Frebran (kds), Anne Sörensen (nyd), Ingegerd Sahlström (s),

Charlotte Branting (fp) och Björn Kaaling (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Jordbruksutskottets yttrande

1991/92:JoU9y

Bilaga 4

Riktlinjer för överföring av verksamheten vid domänverket till

aktiebolagsform

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 9 april 1992 berett

jordbruksutskottet tillfälle att yttra sig över proposition

1991/92:134 om riktlinjer för överföringen av verksamheten vid

domänverket till aktiebolagsform jämte eventuella motioner

såvitt gäller frågor inom utskottets beredningsområde.

Jordbruksutskottet har beslutat yttra sig över motionerna N39,

N40, N41 yrkandena 1--6 samt 8, N42, N44, N45 yrkande 1, N47,

N49, N50 och N51. Yttrandet omfattar även de fristående

motionerna Jo423 yrkande2 och Jo436 som överlämnats till

näringsutskottet för beredning.

Propositionen

Utskottets yttrande omfattar, till den del innehållet berör

utskottets beredningsområde, de delar av regeringens hemställan

i propositionen vari föreslås att riksdagen godkänner

5. de riktlinjer för försäljning av mark till enskilda som

förordats under avsnitt 4 samt

6. de riktlinjer för överföringen av fast egendom från staten

till Domän AB som förordats under samma avsnitt.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1991/92:N39 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om utförsäljning av domänverksmark till enskilda jord- och

skogsbrukare samt om försäljning av mark ovanför den s.k.

odlingsgränsen till kommuner, allmänningar och lokala sågverk.

1991/92:N40 av Hans Dau (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

privatisering av domänverkets tillgångar innan bolagiseringen

genomförs.

1991/92:N41 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:134,

2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

naturvårdshänsynen måste beaktas vid en eventuell försäljning av

statlig mark,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag över vilka

arealer utöver de i propositionen föreslagna som bör överföras

till naturvårdsfonden enligt vad i motionen anförts,

4. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, hos regeringen

begär förslag över vilka arealer som bör kvarstå i samhällets

ägo för att kunna användas som markbytesobjekt enligt vad i

motionen anförts,

5. att riksdagen, vid bifall till yrkandena 3 och 4, hos

regeringen begär att en arbetsgrupp får i uppdrag att utarbeta

de begärda arealförslagen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en framtida möjlighet att utan

kostnader återföra arealer från bolaget till samhället,

8. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om hänsyn till

fördelningspolitik, naturvård m.m. vid en eventuell försäljning

av statlig mark.

1991/92:N42 av John Andersson (v) vari yrkas att riksdagen

avslår regeringens proposition 1991/92:134 i dess helhet.

1991/92:N44 av Carl Olov Persson och Jan Erik Ågren (kds) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om hur domänverkets skogsmark bör bolagiseras

och utförsäljas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de miljöhänsyn som krävs i samband med en

bolagisering och utförsäljning.

1991/92:N45 av Anita Gradin m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om frågor som hänger samman med överföringen

av verksamheten vid domänverket till aktiebolagsform,

1991/92:N47 av Sigge Godin och Siw Persson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de domänreservat som kvarblir i statlig

ägo,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en stiftelse för ägande och förvaltning av

mark med särskilt intresse,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att tills vidare undanta viss mark från

bolagiseringen för att bevara handlingsfrihet för den framtida

skogs- och naturvårdspolitiken.

1991/92:N49 av Jan Fransson och Åke Selberg (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om det bolagiserade domänverkets jaktpolitik.

1991/92:N50 av Jan Fransson och Sinikka Bohlin (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om värdefulla naturområden och markreserv för

utbytesmark i samband med överföringen av verksamheten vid

domänverket till aktiebolagsform.

1991/92:N51 av Karin Starrin och Lennart Brunander (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen sagts om skydd av naturområden på statlig mark.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1992

1991/92:Jo423 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av nya samordnade upplåtelse- och

skötselformer för domänverkets fiskevatten.

1991/92:Jo436 av Carl-Olov Persson (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att domänverket och andra statliga

förvaltare av jord- och skogsegendomar förhandlar om och skriver

avtal med Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund för

överlåtande av skötsel och uthyrning av statligt ägda

fiskevatten till denna förening.

Utskottet

Överföring av fast egendom

Propositionen (s. 16--24)

I propositionen behandlas de riktlinjer som skall gälla vid

överföring av domänverkets mark- och fastighetsinnehav och

därmed också de intressen som är kopplade till detta innehav.

Som huvudregel föreslås gälla att den produktiva marken överförs

till bolaget medan den övriga marken kvarblir i statens ägo.

Riksdagen beslutade i maj 1991 att verksamheten vid

domänverket skulle överföras till aktiebolagsform vid årsskiftet

1991/92.

Enligt bakgrundsredogörelsen anförde näringsutskottet i sitt

betänkande 1990/91:NU38 enhälligt betydelsen av att mark av

stort naturvårdsvärde som nu handhas av domänverket får ett

starkt naturskydd i fortsättningen. På näringsutskottets förslag

begärde riksdagen att regeringen skulle pröva frågan om hur

detta naturskydd skulle kunna upprätthållas på ett betryggande

sätt och därefter återkomma till riksdagen.

I december 1991 beslutade riksdagen (prop.1991/92:69, JoU5y,

NU10, rskr. 92) att bemyndiga regeringen att bl.a. helt eller

delvis sälja domänverket efter genomförd bolagsbildning.

Av det angivna avsnittet av propositionen framgår bl.a.

följande.

Regeringen inleder nu arbetet på att särskilja sådana skogs-

och marktillgångar som är kommersiellt betingade från skog och

mark som av olika orsaker bör förbli i statlig ägo.

Försäljningen av statens skogs- och marktillgångar skall främja

en ägandespridning. Samtidigt är det viktigt att försäljningen

av tillgångar bidrar till effektiviteten inom skogsbruket och

den skogsbearbetande industrin.

Regeringen avser därför att genomföra en privatisering av

skogsmark med två olika metoder. I ett första skede skall

enskilda skogs- och jordbrukare få ökade möjligheter att

förvärva statlig mark. I ett andra skede öppnas möjligheten för

den breda allmänheten, anställda och andra att förvärva aktier i

det nya bolag som kommer att överta stora delar av statens

markinnehav.

Näringsministern har funnit att det härigenom kommer att vara

möjligt såväl att förbättra förutsättningarna för många privata

jord- och skogsbrukare i hela landet som att utnyttja det

skogliga kunnandet i domänverket.

Ägarrollen för områden som skall förbli statliga bör tills

vidare övertas av byggnadsstyrelsen eller, om naturreservat

inrättas, överföras till naturvårdsfonden. De slutliga formerna

för ägande och förvaltning av statens fastigheter inklusive

naturvårdsfondens markinnehav kommer senare att fastställas.

Under en övergångsperiod om högst fyra år bör bolaget kunna

fortsätta att förvalta områdena i fråga.

Näringsministern anser att försäljning av mark till enskilda

är viktig och bör fortsätta ytterligare en tid.

Utförsäljningspolicyn måste vara tidsbegränsad och bör

sammanfalla med arbetet med att särskilja bolagets mark från

mark som skall kvarstå i statlig ägo. Syftet med försäljningarna

bör vara att stärka det enskilda jord- ocn skogsbruket. Mindre

enskilda skogsskiften som understiger storleksordningen 200 ha

per enhet bör bjudas ut till försäljning. Vidare finns i

anslutning till domänverkets större markinnehav ett antal

privata skogsägare som skulle vara i behov av mera skogsmark för

att uppnå effektivitet. Särskilt i södra Sverige finns delar av

domänverkets skogsinnehav, där en ökad effektivisering med

fördel kan ske genom att privat ägande utvecklas.

Statliga intressen i fjällen

Stora delar av fjällkedjan förvaltas av domänverket.

Huvuddelen av området utgörs av improduktiv mark som dock har

ett stort allmänt värde främst med hänsyn till rennäring,

naturvård, rekreation och friluftsliv. Med hänsyn till detta bör

fjällkedjan kvarbli i statens ägo.

Den produktiva marken, där man alltså kan ställa ett

marknadsmässigt avkastningskrav, bör överlåtas till bolaget

medan återstoden kvarblir i statens ägo. Näringsministern

föreslår därför att gränsen dras i övergångszonen mellan den

produktiva skogsmarken och det rena kalfjället. I Norrbottens

och Västerbottens län bör dock gränsen dras längre ned, nämligen

i odlingsgränsen. Dessutom bör renbetesfjällen i Jämtlands län

kvarbli i statens ägo.

I Jämtlands och Kopparbergs län innebär denna lösning att

stora delar av den fjällnära skogen kommer att överlåtas till

bolaget. Riksdagen beslutade år 1990 om vissa preciseringar av

reglerna för avgränsning av skyddade områden i den fjällnära

skogen (prop. 1990/91:JoU13, rskr. 70). De områden det gällde

var dels områden med svårföryngrad skog, dels områden med stor

konkurrens mellan olika markanvändningsintressen. Avgränsning av

dessa områden avses ske successivt. I avvaktan på detta föreslår

näringsministern att de delar av den fjällnära skogen som

förvaltas av domänverket tills vidare kvarblir i statens ägo och

att man efter avslutade inventeringar av berörda marker

slutgiltigt avgör vilka delar av den fjällnära skogen som bör

överlåtas på det nya bolaget. Skogsbruket på denna mark liksom

den faktiska förvaltningen och skötseln av fjällkedjan i övrigt

får på sikt efter sedvanligt anbudsförfarande läggas ut på

entreprenad, anförs det i propositionen.

Motionerna

Enligt motion N41 (v) yrkande 1 bör riksdagen avslå

propositionen. Motionärerna anser att den totala bristen på

utredning av de föreslagna riktlinjernas effekt i praktiken på

en mängd områden är helt oacceptabel. Vänsterpartiet kan inte

acceptera en utförsäljning av domänverkets mark när varken för-

eller nackdelar klart framgår. Det gäller både ekonomiska

konsekvenser för staten och de ekologiska effekterna.

I motion N45 (s) yrkas på ett tillkännagivande av innebörd

bl.a. att regeringens förslag att privatisera domänverket bör

avvisas. Det är ett allmänintresse att staten ej avhänder sig

kontrollen över de svenska naturtillgångarna, anför

motionärerna.

Enligt motion N39 (c) är det väsentligt att försäljning till

enskilda jord- och skogsbrukare kommer att fortsätta. Det får

heller inte bli under en för kort period som dessa försäljningar

kommer att ske, anser motionären. Hon framhåller vidare att det

inte minst med tanke på behovet av sysselsättningstillfällen och

för att trygga råvarubehovet till lokala sågverk m.m. är

väsentligt att det även framdeles bedrivs ett skogsbruk i

området ovan odlingsgränsen i Norrbottens och Västerbottens län.

Självfallet då ett skogsbruk som är anpassat till de speciella

förhållanden som råder. Därför bör det undersökas om lokala

intressenter har intresse och möjligheter att förvärva mark ovan

denna gräns.

I motion N40 (m) ställs bl.a. frågan om domänverkets

privatisering kommer att medföra en nyttig och nödvändig

strukturrationalisering av svenskt skogsbruk eller om den

nuvarande strukturen kommer att konserveras. Motionären

förordar, när det gäller skogsmarken, att domänverkets mindre

enheter vilka ligger insprängda i privata skogsskiften överlåts

till rågrannarna i första hand. Större kronoparker som är för

stora för en enskild skogsbrukare kan med fördel användas i

triangelbyten med skogsbolagen som i gengäld själva avstår

motsvarande eller något större areal, som då kan säljas till

intresserade rågrannar.

Enligt motion N44 (kds) finns det risk för att, när tillgångar

och skulder överförts till det nya bolaget, detta motsätter sig

försäljning av mark så att enskildas önskemål om köp av mark

inte kan fullföljas. Bolaget måste ges sådana instruktioner att

intentionerna att sälja ut dess tillgångar till enskilda skogs-

och jordbruksägare fullföljs, även om det kommer att innebära

att bolaget tvingas avstå värdefulla tillgångar. Det är mycket

angeläget att bolaget inte privatiseras innan dessa

utförsäljningar har avslutats, anför motionärerna.

Utskottets överväganden

Som framgår av det inledande referatet av propositionen beslöt

riksdagen våren 1991 att verksamheten vid domänverket skall

överföras till ett av staten helägt aktiebolag. Hösten 1991

beslöt riksdagen att helt eller delvis sälja domänverket efter

genomförd bolagsbildning. Utskottet delar regeringens

principiella uppfattning att arbetet nu bör inledas på att

särskilja sådana skogs- och marktillgångar som är kommersiellt

betingade från skog och mark som av olika orsaker bör förbli i

statlig ägo. Utskottet anser inte att de invändningar som

framförts i de båda motionerna har den styrka att de bör

föranleda ändring i sistnämnda riksdagsbeslut. Utskottet

avstyrker således, från de synpunkter jordbruksutskottet har att

företräda, motionerna N41 yrkande1 och N45 yrkande1 i denna

del.

Som näringsministern framhåller bör försäljningen av statens

skogs- och marktillgångar främja en ägandespridning. Samtidigt

är det viktigt att försäljningen av tillgångar bidrar till

effektiviteten inom skogsbruket och den skogsbearbetande

industrin. Försäljning av mark till enskilda är viktig och bör

fortsätta under ytterligare tid. Det finns enligt utskottets

mening skäl att särskilt understryka vikten av att

privatiseringen av skogen sker på sådant sätt att skogsbrukets

struktur förbättras. Utskottet vill i det sammanhanget erinra om

att 1990 års skogspolitiska kommitté (Jo 1990:03) enligt sina

direktiv (Dir. 1990:47, 1991:99) har att beakta bl.a. det

förhållandet att de svenska skogarna är grundläggande för

sysselsättning och försörjning i glesbygden och därmed en

förutsättning för en levande landsbygd. Utskottet tar även fasta

på vad som anförs i propositionen om att någon utförsäljning av

aktier icke torde komma att aktualiseras under den tid som

utförsäljningen av mark pågår. Att ställa särskilda krav på det

nya bolaget under en begränsad tid innebär således inte något

hinder för en senare försäljning av aktier i bolaget.

Mot den angivna bakgrunden finner utskottet även att de

synpunkter bör beaktas som framförs i motionerna N40(m) och

N44 (kds) yrkande 1 om det angelägna i att domänmark görs

tillgänglig för lokala, mindre intressenter genom

direktförsäljningar och triangelbyten. Utskottet utgår från att

det av avtalet med det nya bolaget kommer att klart framgå att

försäljningen till enskilda skall syfta till att förbättra

skogsbrukets struktur och sysselsättningsmöjligheterna.

Motionernas syfte synes i väsentlig del tillgodosett genom

regeringens förslag. De bör således inte föranleda någon

särskild åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet ansluter sig till regeringens förslag om avgränsning

av statens mark i fjällregionen längs med odlingsgränsen i de

två nordligaste länen. För närvarande gäller, enligt vad

utskottet erfarit, en överenskommelse på myndighetsnivå (mellan

domänverket, kammarkollegiet och dåvarande lantbruksstyrelsen)

att frågor om försäljning av mark på renbetesfjällen och mark

ovan odlingsgränsen hänskjuts till regeringen för avgörande.

Anledningen är bl.a. samernas speciella rättigheter i området

till renbete, jakt och fiske. Lagfart saknas i många områden.

Under senare år har friköp i dessa områden skett i ett ytterst

begränsat antal fall. Det har då främst rört sig om någon

turistanläggning, då myndigheternas uppfattning varit helt

samstämmig, eller om tomtköp helt nära odlingsgränsen.

Utskottet anser för sin del förslaget i motion N39 (c) om att

lämplig mark ovan skogsodlingsgränsen skulle kunna överlåtas i

speciella fall och i begränsad omfattning för att förbättra

sysselsättningen i det småskaliga skogsbruket vara värt

övervägande. Som motionären anger bör det härvidlag röra sig om

ett skogsbruk som är anpassat till de speciella förhållanden som

råder i det kärva klimatläget. Utskottet erinrar vidare om att

regeringen aviserat en samlad sameproposition. Motionen bör med

hänsyn till det anförda inte föranleda någon särskild åtgärd

från riksdagens sida.

Naturvård

Propositionen

Enligt propositionen bör som huvudregel gälla att den

produktiva marken överförs till bolaget medan den övriga marken

kvarblir i statens ägo. Ett antal undantag från huvudregeln

anges. Av avsnittet 4.1.5 Naturvård (s.26--29) framgår i

huvudsak följande.

Statliga tillgångar som saknar kommersiella förutsättningar

bör avskiljas vid bolagisering. Bland exemplen på sådana

tillgångar nämns mark av stort naturvärde som har undantagits

från normalt skogsbruk. Bolagiseringen får inte leda till att

områden av stort naturvårdsvärde under domänverkets förvaltning

mister sitt skydd eller att detta försvagas.

Av domänverkets totalt 10 miljoner ha mark har ungefär 1,4

miljoner ha avsatts till domänreservat i områden som bör

skyddas av naturvårdsskäl eller skogshistoriska skäl. Huvuddelen

av den fjällskog som ägs av staten i mellersta och norra

Norrland ingår i domänreservaten. Av de cirka 740

domänreservaten har domänverket och naturvårdsverket gemensamt

upprättat en förteckning över 84 reservat som under åren

1987--1990 avsattes i det fjällnära området. Med den

gränsdragning mellan statens och bolagets marker i fjällen som

föreslås i propositionen skulle cirka 25 av dessa reservat hamna

på bolagets mark. Även dessa 25 reservat bör enligt

propositionen i princip bli kvar i statens ägo. Dock bör en

inventering göras inom två år inför en omvandling till

naturreservat, och därefter tas ställning till deras fortsatta

status. För områden som efter detta ställningstagande överlåts

till bolaget bör köpeskillingen reduceras om nya restriktioner

för användningen införs utöver vad som tidigare gäller, men i

övrigt bör ingen ersättning utgå för ombildningen till

naturreservat.

Domänverket och statens naturvårdsverk har upprättat en

förteckning som upptar cirka 270 värdefulla domänreservat i

övriga delar av landet. Dessa bör enligt förslaget överlåtas

till det nya bolaget som i överlåtelseavtalet bör åta sig att

underrätta respektive länsstyrelser om bolaget avser vidta

ändringar av gällande markanvändningsrestriktioner.

Länsstyrelsen har då att inom viss tid meddela om den avser att

omvandla området till naturreservat.

Övriga domänreservat (ca 350) överlåts till bolaget utan

särskilda villkor. I detta fall förutses att bolaget under den

första tvåårsperioden välvilligt överväger omklassificering till

ovanstående lista. Näringsministern understryker att eventuella

brister i inventeringsarbetet inte skall leda till att värdefull

natur får ett otillräckligt skydd.

De två myndigheterna har dessutom upprättat en förteckning

över oskyddad domänverksmark som ingår i naturvårdsverkets

nationalparksplan, program för fjällskogsreservat,

urskogsinventering eller investeringslista. Dessa områden bör

enligt propositionen tills vidare kvarbli i statens ägo. En

inventering bör göras inom fem år hur naturskyddet bör ordnas.

Om därvid området förklaras som nationalpark skall det kvarbli i

statens ägo. I annat fall torde bildande av naturreservat vara

det lämpligaste sättet att skydda området. Huvudregeln bör

därvid vara att de områden som blir naturreservat stannar i

statens ägo, men t.ex. arronderingsförhållandena kan göra detta

olämpligt. Reservat kan då övergå i bolagets ägo, varvid

köpeskillingen bör reduceras enligt naturvårdslagens

bestämmelser.

I propositionen understryks att bolagiseringen inte innebär

någon förändring för de naturreservat som i dag finns på den

av domänverket förvaltade marken, eftersom reglerna för

naturreservat gäller oavsett vem som är ägare till marken.

Nationalparker kan endast ägas av staten. De är förda på

naturvårdsfonden.

I propositionen anförs vidare att det framförts önskemål om

att staten vid en bolagisering av huvuddelen av domänverkets

mark, förutom sådan mark som ovan nämnts som lämplig att

kvarligga i statens ägo, även skulle behålla ett slags reserv av

produktiv skogsmark. Näringsministern avvisar denna tanke. Det

går inte i dag att förutse var i landet förvärv kan bli

aktuella. Att upprätthålla en markreserv finner han därför vore

opraktiskt. Det bör enligt hans mening kunna gå att ordna mark

för markbyte även i framtiden. Han förutsätter att bolaget

kommer att vara villigt att vara staten behjälplig vid denna typ

av affärer som givetvis skall göras till gängse marknadspris.

Det bör enligt propositionen ankomma på regeringen att i det

överlåtelseavtal som avses träffas mellan regeringen och det nya

bolaget reglera de närmare formerna för i naturvårdsavsnittet

redovisade principer.

Motionerna

Regeringens förslag i naturvårdsavsnittet kommenteras i flera

motioner.

Vänsterpartiet, som i motion N41 i första hand yrkar att

riksdagen avslår propositionen, framför även en rad

andrahandsyrkanden (2--8). Motionärerna framhåller att den

biologiska mångfalden måste säkras. Forskning visar att det bara

kan ske om ett nät av skogliga reservat bildas. Detta nät bör

vara finmaskigt. Hur stora arealer som måste skyddas genom

reservatsbildning är enligt motionen oklart och sammanhänger i

hög grad med hur skogsbruket bedrivs. Ett mer naturvårdsinriktat

skogsbruk minskar behovet av att skydda arealer. Men under alla

omständigheter kvarstår ett behov att undanta betydande arealer

från skogsbruk. Naturvårdshänsynen bör alltså beaktas vid en

eventuell försäljning av statlig mark (yrkande 2). Motionärerna

anser att propositionens förslag till avsättningar är

otillräckligt och föreslår att en arbetsgrupp tillsätts för att

utarbeta förslag om vilka ytterligare skogsarealer som bör

överföras till naturvårdsfonden för att skyddas. Arbetsgruppen

bör även få i uppdrag att föreslå lämpliga arealer i en

markreserv för framtida markbyten (yrkandena 3--5).

Bolagiseringen bör villkoras så att mark för utbytesarealer och

skyddsvärda arealer senare skall kunna återföras utan kostnader

från bolaget till staten (yrkande 6).

Enligt motion N44 (kds) måste bolagiseringen av domänverkets

skogsmarksarealer genomföras på ett miljöpolitiskt väl

genomtänkt sätt. Förutom att enskilda jordbruk och skogsägare

skall kunna köpa mark från domänverkets skogsmarksarealer krävs

en betydande avsättning till naturreservat (yrkande 2).

Enligt de socialdemokratiska motionerna N45 (yrkande 1 delvis)

och N50 bör viss andel av domänverkets mark finnas tillgänglig

för naturvårdsändamål och på sikt ställas till naturvårdsfondens

förfogande. Denna markresurs bör användas som utbytesmark vid

bildandet av naturreservat på privat och bolagsägd mark.

Motionärerna erinrar om att den skogspolitiska kommittén har i

uppdrag att komma med förslag om dels behovet av ytterligare

markavsättningar för naturvård, dels skogsbruk och naturvård i

ett samlat perspektiv, i båda fallen omfattande hela landet. Ett

ställningstagande till frågorna om naturvårdens omfattning bör

anstå till dess kommittén är färdig med sitt arbete senare i år.

Motionärerna förutsätter att regeringen då återkommer till

riksdagen med ett mera genomtänkt förslag.

I motion N47 (fp) erinras om att den skogspolitiska

utredningen ännu arbetar och att den således inte har lagt fram

något förslag om medel och mål för skogsbrukets miljöansvar.

Framtidens skogsbruk kommer enligt motionärernas bedömning att

utsättas för ökade krav på naturvårdsanpassning. Det är därför

inte orimligt att behålla ett antal kronoparker i Götaland,

Svealand och utefter Norrlandskusten i statlig ägo tills vidare

-- sammanlagt kanske 50000--60000 ha. I sammanhanget erinras

om att Folkpartiet liberalerna sedan länge satt som mål att en

procent av den produktiva skogsmarken nedom fjällkedjan skall

avsättas. Detta innebär att ytterligare ca 100000 ha behöver

skyddas, främst i Götaland och Svealand, anför motionärerna

(yrkande 3). De anser vidare att befintliga domänreservat inom

den del av fjällområdet som enligt propositionen skall undantas

från bolagiseringen bör omvandlas till naturreservat (yrkande 1)

samt att en stiftelse med ideell och vetenskaplig förankring bör

kunna bildas för ägande och förvaltning av mark med särskilt

intresse (yrkande 2).

Även i motion N51 (c) framhålls att de förslag som finns i

propositionen troligen inte är tillräckliga för att klara det

mål som vi har att skydda den biologiska mångfalden.

Motionärerna föreslår därför att en arbetsgrupp tillsätts med

uppdrag att utarbeta förslag till vilka skogsområden som, utöver

de områden som ingår enligt propositionen, bör kvarstå i statlig

ägo och övergå till naturvårdsfonden.

Utskottets överväganden

Riksdagen har under senare år vid olika tillfällen betonat

kravet på att skogsbruket bedrivs som mångbruk och enligt

naturens förutsättningar på varje ståndort samt att hänsyn

därvid tas till att den biologiska mångfalden bevaras. När det

gäller statens särskilda ansvar framhöll jordbruksutskottet i

sitt yttrande (1991/92:JoU5y) till näringsutskottet i anslutning

till förslaget om försäljning av bl.a. domänverket följande.

Allmänt sett torde det vara lättare att hävda miljö- och

naturvårdens intressen i de fall staten är ägare till marken.

Domänverket förvaltar en betydande del av den statligt ägda

marken och har därmed ett stort ansvar för miljö- och

naturvården i skogsbruket. Markägarens roll i detta sammanhang

aktualiseras även genom tillämpningen av det s.k.

sektorsansvaret. Jordbruksutskottet konstaterade nyligen i sitt

betänkande om miljöpolitiken att varje sektor har ett miljö- och

naturvårdsansvar inom ramen för sin verksamhet (1990/91:JoU30

s.255 f.). Enligt utskottets mening är det önskvärt att en

eventuell försäljning av domänverket inte försvårar

möjligheterna att tillvarata miljö- och naturvårdens intressen.

I detta sammanhang bör även nämnas möjligheterna att genom

utökad samverkan med skogsbruket hitta alternativa lösningar för

säkerställande av vissa naturtyper och biotoper. Nuvarande

finansieringsformer för förvärv av skyddsvärda områden skulle

t.ex. kunna kompletteras med att mark som förvaltas av

domänverket erbjuds i utbyte mot sådan mark som är skyddsvärd

från miljö- och naturvårdssynpunkt. Utskottet vill med det

anförda peka på de nya förutsättningar som en försäljning av

domänverket kan komma att innebära i detta hänseende.

Utskottet har inte ändrat mening i dessa frågor.

Utskottet delar den mening som framförs i propositionen att

statliga tillgångar som saknar kommersiella förutsättningar bör

avskiljas vid bolagiseringen. Domänverket har kunnat göra stora

insatser för naturvården och det rörliga friluftslivet genom

sitt stora och samlade markinnehav. Dessa insatser har

underlättats genom att verket undantagit stora delar från

normalt skogsbruk i områden som ansetts böra skyddas av

naturvårds- eller skogshistoriska skäl, och som av den

anledningen avsatts som domänreservat. Utskottet ansluter sig

även till målsättningen att bolagiseringen inte får leda till

att områden av stort naturvårdsvärde under domänverkets

förvaltning mister sitt skydd eller att detta försvagas.

När det gäller frågan om hur domänreservaten skall behandlas

vid bolagiseringen av domänverket får utskottet anföra följande.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag att

domänreservat, som efter inventering och utredning bedöms icke

behöva åtnjuta särskilt skydd, kan överlåtas på det nya bolaget

utan särskilda villkor. Som framgår av propositionen har

domänverket och naturvårdsverket gemensamt upprättat

förteckningar över områden, såväl inom som utom domänreservaten,

som med nu tillgänglig kunskap har ansetts vara av den

karaktären att de bör undantas från utförsäljningen resp.

avsättas som naturreservat. Länsstyrelserna har en viktig roll

när det gäller att bevaka vilka ytterligare områden som bör

undantas.

Utskottet erinrar om att 1990 års skogspolitiska kommitté

(Jo1990:03, Dir. 1990:47,1991:99) planerar att redovisa sitt

arbete under kommande höst. Behovet av avsättning av produktiv

skogsmark till naturreservat m.m. kommer att påverkas av vilken

skyddsnivå kommittén väljer att förorda för naturvårdshänsynen i

det normala skogsbruket. Som framhålls i motionerna kan det för

att trygga ett stort antal växt- och djurarters överlevnad

finnas anledning att undanta större arealer skog från aktivt

skogsbruk än vad som förutses i propositionen. Medan omfattande

reservatsbildningar ägt rum i Norrlands inland under senare år

torde behovet av skydd åt värdefull skog i Götaland och Svealand

ha ökat. Som exempel på sådana områden kan nämnas Bogesunds

kronopark som bl.a. innehåller en skoglig genbank med 6800

arter.

Det finns vidare skäl att erinra om vad som anförs i

propositionen, att privatisering av statliga tillgångar är en

komplicerad process som kommer att ta flera år att genomföra. Då

det nya bolaget bildas och övertar domänverkets verksamhet

kommer inte hela det berörda fastighetsinnehavet att kunna

överlåtas till bolaget. Ett omfattande arbete återstår, som

näringsministern framhåller, beträffande en del av

fastighetsinnehavet innan överlåtelsen kan äga rum. Frågan om de

slutliga formerna för ägande och förvaltning av statens mark får

som anförs i propositionen fastställas senare.

Den svenska skogen utgör en av folkhushållets grundläggande

tillgångar. Det är enligt utskottets mening angeläget att de

beslut som fattas av riksdagen vilar på en grundlig kännedom om

de faktorer som påverkar eller som påverkas av processen.

Utskottet anser därför att en arbetsgrupp bör tillsättas för att

utarbeta förslag till vilka skogsområden som, utöver de områden

som anges i propositionen, bör skyddas. Arbetsgruppen bör vid

fullgörandet av sitt uppdrag ha tillgång till den skogspolitiska

kommitténs förslag.

Utskottet delar näringsministerns uppfattning att det vore

opraktiskt att -- i vart fall för någon längre tid --

upprätthålla en markreserv för utbytesmark. Å andra sidan bör

det enligt utskottets mening vara möjligt att inom den fyraåriga

övergångsperiod som förutses för förvaltningen genomföra

inventeringar av skyddsvärd enskilt ägd mark eller bolagsmark.

Dessa inventeringar kan läggas till grund för markbyten med

domänmark innan denna överlåts på bolaget. Markbyten skall även

kunna ske av mark som redan överlåtits på bolaget. Även dessa

inventeringar bör enligt utskottets mening kunna anförtros åt

den tidigare nämnda arbetsgruppen. Skyldigheten för bolaget att

medverka till markbyten bör regleras i det avtal som sluts

mellan staten och bolaget. Det får förutsättas att regeringen

återkommer till riksdagen med redovisning för den närmare

utformningen av reglerna för naturskyddet i de skogar som nu

förvaltas av domänverket samt om omfattningen av utbytesmark.

Näringsutskottet bör med anledning av motionerna N41 yrkandena

2--6, N44 yrkande 2, N45 yrkande 1 delvis, N47, N50 och N51

föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna

vad jordbruksutskottet anfört om

tillsättande av en arbetsgrupp och redovisning av hur

naturvårdsintressena skall tillgodoses i samband med

domänverkets bolagisering.

Ströängar i Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker,

m.m.

Propositionen

Med stöd av bestämmelserna i lappmarksreglementet från 1749

fick de personer som tog upp nybyggen inom Västerbottens och

Norrbottens läns lappmarker ofta rätt att tills vidare bruka

vissa avsides belägna slåtterängar, s.k. ströängar.

Gränsbestämningarna av dessa har i många fall dragit ut på

tiden. Under årens lopp har åtskilliga ströängar indragits till

kronan medan vissa andra undantagits härifrån och fått behållas,

s.k. reglerade ströängar. Andra ströängar är fortfarande

oreglerade.

De problem som i dag föreligger med dessa oreglerade ströängar

är komplexa till sin natur och kan inte få sin lösning i detta

sammanhang. Näringsministern framhåller bl.a. följande.

En oklarhet är vilken rätt ströängsinnehavaren har till

ströängen. I den frågan kan det konstateras att hans rätt är

stark och närmast kan jämföras med äganderätt. Den största

inskränkningen i hans rätt är skyldigheten för honom att avstå

ströängen mot vederlag i ersättningsmark (NJA 1986 s. 165).

Näringsministern bedömer att ett överförande av mark, på

vilken finns ströängar, från staten till det nya bolaget inte

kommer att påverka statens eller ströängsinnehavarnas rätt till

ströängen.

Enligt propositionen saknar staten i dag lagfart på en del av

sina fastigheter. Detta beror på att före ikraftträdandet av

1875 års lagfartsförordning gällde sedan gammalt att de publika

egendomarna var undantagana från lagfartsplikt. Så kan vara

förhållandet t.ex. för fastigheter i Norrlands inland, som

tillkommit genom avvittringsförordningarna. I sådana fall skall

staten, med stöd av 60 a § lagen (1970:995) om införande av nya

jordabalken, anses ha lagfart om dess äganderätt styrks.

Utredning för att styrka äganderätten hämtas i första hand ur

jordeböckerna på kammarkollegiet.

Motionen

Enligt motion N42 (v) måste från rättssäkerhetssynpunkt

oklarheterna om dels större rätt till vissa markarealer och

byaskogar, dels rätten till ströängarna klaras upp. Motionären

hänvisar till att det sedan tidigare från fjällbefolkningens

sida har ifrågasattts om avvittringen inom de två nordligaste

länens lappmarker genomförts på ett korrekt sätt. Hänsynen till

rättssäkerheten kräver att riksdagen avslår propositionen.

Utskottets överväganden

Utskottet erinrar om att bostadsutskottet under riksmötet

1989/90 utförligt behandlade vissa frågor om avvittringen i

Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker samt ströängarna

(1989/90:BoU12). På bostadsutskottets förslag gjorde riksdagen

ett tillkännagivande om information om avvittringsförfarandet

och om en översyn av ströängarna.

Jordbruksutskottet hänvisar till ovannämnda riksdagsbeslut och

förutsätter i övrigt, i likhet med näringsministern, att

överförandet av mark, på vilken det finns ströängar, inte kommer

att påverka statens eller ströängsinnehavarnas rätt till

ströängen.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motionen.

Jakt och fiske

Propositionen

Upplåtelse av rätt att jaga på en fastighet är enligt

bestämmelserna i jordabalken att anse som nyttjanderätt. Vid

överlåtelse av fastighet åligger det därför överlåtaren att göra

förbehåll om upplåtelsen, om inte inskrivning av rättigheten är

beviljad.

Därför bör i överlåtelseavtalet förbehåll göras för berörda

jakträtter.

Domänverket har upplåtit rätt att fiska på ett stort antal

fastigheter.

Upplåten fiskerätt är, liksom upplåten jakträtt, enligt

jordabalkens bestämmelser att anse som nyttjanderätt. I

överlåtelseavtalet bör därför staten göra förbehåll för berörda

fiskerätter.

Bestämmelser om vården och förvaltningen av statens fisken i

enskilda vatten finns i förordningen (1981:1217) om

förvaltningen av statens fisken m.m., vari anges att statens

fiske vårdas och förvaltas av den myndighet under vilken

vattenområdet hör. Dessutom ges vissa föreskrifter om hur

fiskerätt får upplåtas.

Förordningen gäller myndigheters förvaltning och vård av

staten tillhöriga fisken. En överlåtelse till bolaget medför att

förordningen inte längre blir tillämplig på bolagets fiskevatten

eftersom dessa inte längre tillhör staten. För yrkesfiskare

innebär bolagiseringen dock i de flesta fall ingen förändring

eftersom deras fiskerätt har upplåtits enligt lagen om

fiskearrenden, vars bestämmelser även gäller för bolaget. För

övriga fiskare innebär bolagiseringen däremot att bolaget,

liksom andra enskilda ägare av fiskevatten, självt får avgöra

frågor om upplåtelse av fiskerätt.

Motionerna

I motion N49 (s) framhålls att riksdagen slagit fast ett mål

för för jaktpolitiken av innehåll att strävan måste vara att

bevara folkrörelseengagemanget i jakten och viltvården. Nu finns

det dock tendenser till att avgifterna för upplåtelse av

jakträtt kraftigt höjs, vilket kan komma att innebära att jakt-

och viltvården tappar sin förankring hos den lokala

befolkningen på landsbygden. Enligt motionärerna är det orimligt

att låta marknaden sätta priset på upplåtelser av jakträtt. Med

hänsyn till att domänverket kan ses som prisledande i

jaktarrendefrågor bör riksdagen därför uttala att det

bolagiserade domänverket i sin jaktpolitik bör tillämpa

standardiserad beräkningsgrad vid bestämmande av skäliga

arrendeavgifter.

I motion Jo423 (v) yrkande 2 föreslås ett riksdagsuttalande om

behovet av nya samordnade upplåtelse- och skötselformer för

domänverkets fiskevatten. Motiveringen har paralleller med

föregående motion. Regeringen bör ta upp överläggningar med

ideella organisationer så att de statliga vattnen på goda

villkor blir tillgängliga för allmänheten. Ett riksfiskekort kan

skapas i samarbete med föreningslivet, anför motionärerna.

Enligt motion 1991/92:Jo436 (kds) bör domänverket arrendera ut

statens fiskevatten till Sveriges Sportfiske- och

Fiskevårdsförbund. Detta vore ett smidigt sätt att att få en god

fortsatt vård av fiskevattnen och ett organiserat fritidsfiske.

Det skulle innebära att en stor del av den fiskevård och tillsyn

som domänverket nu bedriver fortsättningsvis skulle kunna ske

genom ideella insatser, anför motionären.

Utskottets överväganden

Utskottet delar regeringens uppfattning att det bör stå det

nya bolaget fritt att självt få avgöra frågor om upplåtelse av

jakt- och fiskerätt med de inskränkningar som följer av

jordabalkens stadganden och övrig lagstiftning. Någon anledning

för riksdagen att söka bestämma villkor för bolagets politik i

dessa frågor finns icke. Näringsutskottet bör alltså avstyrka

motionerna N49, Jo423 yrkande 2 och Jo436.

Stockholm den 5 maj 1992

På jordbruksutskottets vägnar

Göran Persson

I beslutet har deltagit: Göran Persson (s), Ivar Virgin (m),

Ingvar Eriksson (m), Jan Fransson (s), Bengt Rosén (fp),

Inga-Britt Johansson (s), Lennart Brunander (c), Åke Selberg

(s), Inge Carlsson (s), Kaj Larsson (s), Carl G Nilsson (m),

Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder (m), Carl-Olov Persson (kds)

och Claus Zaar (nyd).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Annika Åhnberg (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Avvikande mening

Göran Persson, Jan Fransson, Inga-Britt Johansson, Åke

Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson och Sinikka Bohlin (alla s)

anför:

Enligt vår mening borde delar av utskottets yttrande ges en

annan utformning.

Dels borde den del av yttrandet som på s.6 börjar med

"Som framgår" och på s.7 slutar med "anförda inte föranleda

någon särskild åtgärd från riksdagens sida" ha följande lydelse:

Som framgår -- -- -- (=utskottet) -- -- -- bolagsbildning.

Utskottet avvisar regeringens förslag om att privatisera

domänverket. Det är ett allmänintresse att staten ej avhänder

sig kontrollen över de svenska naturtillgångarna. Det finns

däremot skäl, vilket tidigare redovisats i den

socialdemokratiska regeringens proposition 1990/91:87, att

ombilda domänverket till aktiebolag. Möjligheten till ökad

avkastning förbättras om domänverket ges en ökad ekonomisk

handlingsfrihet, inte minst när det gäller att utnyttja och

omforma det stora fastighetskapital som de statliga markerna

representerar. Verket måste kunna agera snabbt i för koncernen

intressanta affärer.

Regeringens förslag att privatisera bolaget är olyckligt. Det

kommer enligt utskottets mening att medföra en rad problem av

principiell, juridisk och praktisk natur. Dessa problem är

onödiga. De kommer att få till följd att bolagsledningens

uppmärksamhet leds bort från dess väsentliga uppgifter att bruka

och förvalta vårt lands största naturresurs. Genom

privatiseringen försvåras, helt i onödan, skyddet av

naturvärdena och bevarandet av den biologiska mångfalden.

Näringsutskottet bör således yrka bifall till motion N45

yrkande1 i denna del. Därigenom tillgodoses även motion N41

yrkande1 i viss mån.

Utskottet finner att de synpunkter bör beaktas som framförs i

motionerna N40 (m) och N44 (kds) yrkande 1 om det angelägna i

att domänmark görs tillgänglig för lokala, mindre intressenter

genom direktförsäljningar och triangelbyten. Något särskilt

riksdagsuttalande härom påkallas dock icke. De frågor som väcks

i motion N39 (c) om försäljning av skogsmark ovan

skogsodlingsgränsen har den karaktären att de bör behandlas i

samband med den samlade samepropositionen.

Dels borde den del av yttrandet som på s. 10 börjar med

"Utskottet delar" och slutar med "vid bolagiseringen" utgå.

Dels borde den del av utskottets yttrande som på s.11

börjar med "Det finns" och slutar med "fastställas senare" utgå.

Dels borde den del av utskottets yttrande som på s.14

börjar med "Utskottet delar" ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om att jakten är en folkrörelse i vårt land.

Strävan måste vara att bevara folkrörelseengagemanget i jakten

och viltvården. Denna målsättning har också riksdagen slagit

fast för några år sedan då en ny jaktlag antogs. Ett annat mål

för den framtida jakt- och viltvårdspolitiken, som riksdagen

lagt fast, är att samhället skall medverka till att skapa goda

förutsättningar för jakten och därigenom stödja jaktintresset.

Mot den angivna bakgrunden delar utskottet den oro som

framförs i motion N49 (s) över de ofta höga och kraftigt

stigande avgifter för upplåtelse av jakträtt som i första hand

sker på skogsbolagens, kyrkans och domänverkets marker.

Utvecklingen innebär en risk för att jakt- och viltvården tappar

sin förankring hos den lokala befolkningen på landsbygden.

Domänverket har tidigare betraktats som prisledande när det

gäller uttag av rimliga avgifter för jakt. Det är därför viktigt

att riksdagen klart och entydigt slår fast att staten, som ägare

till det bolagiserade domänverket, skall tillämpa en

standardiserad beräkningsgrund vid bestämmande av skäliga

arrendeavgifter.

Vad utskottet anfört om angelägenheten att hålla rimliga

avgifter för jaktarrenden gäller i motsvarande del även för

upplåtelse av fiskevatten. Domänverket har tagit fram ett

fiskekort gemensamt för ungefär 1500 fiskeområden och sålt

detta till förhållandevis låg kostnad. Det är som framhålls i

motionerna Jo423 och Jo436 mycket angeläget att denna verksamhet

kan fortsätta att utvecklas. Regeringen bör därför ta upp

överläggningar i detta syfte med ideella organisationer,

verksamma inom fritidsfiskets område, om skötsel och upplåtelse

av de statliga vattnen.

Näringsutskottet bör föreslå att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört med

anledning av motionerna N49, Jo423 yrkande 2 och Jo436.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Annika Åhnberg (v) anför:

Enligt min mening borde utskottet ha tillstyrkt motionerna N41

yrkande1 och N42 samt avstyrkt propositionen. Den totala

bristen på utredning av de föreslagna riktlinjernas effekt i

praktiken på en mängd områden är helt oacceptabel. Någon

remissbehandling har ej heller skett utan endast lagrådsremissen

har skickats till vissa berörda. Den bristfälliga behandlingen

kan ej motiveras av sakskäl -- som påpekas ett flertal gånger i

propositionen kommer utförsäljningen att ta flera år. Särskilt i

rådande konjunktur är det inte aktuellt med markförsäljning i

någon nämnvärd grad. Det finns med andra ord ingen grund för

regeringens brådska. Det är lätt att få en känsla av att

regeringen snabbt vill få igenom dessa förslag utan en ordentlig

och öppen debatt.

Riksdagen kan inte acceptera en utförsäljning av domänverkets

mark när varken för- eller nackdelar klart framgår. Det gäller

både ekonomiska konsekvenser för staten och de ekologiska

effekterna. Domänverket har under en längre tid verkat på en fri

och konkurrensutsatt marknad och är med stor sannolikhet en god

affär för staten. Att då sälja är dels en dålig affär, dels ur

fördelningssynpunkt fel, när vinsten från vår gemensamma mark i

framtiden skall tillfalla ett mindre antal personer -- som haft

råd att köpa upp marken.

Även ur samhällsekonomisk synvinkel är det oroande med stora

statliga utförsäljningar. Riskvilligt kapital är en bristvara

och om det används till att köpa f.d. statlig egendom finns det

en risk att andra nyttiga investeringar hämmas.

Ett tillbakavisande av propositionen innebär även att de

rättssäkerhetskrav som åberopas i motion N42 tillgodoses. Ingen

omfattande förändring av domänverkets marker bör beslutas innan

de oklarheter som anses råda inom lappmarken i de två

nordligaste länen har klarats upp. Detta handlar dels om större

rätt till vissa markarealer och byaskogar, dels om rätten till

de s.k. ströängarna.

Om näringsutskottet inte tillstyrker motion N41 yrkande1 och

motion N42 förordar jag i andra hand bifall till

jordbruksutskottets majoritetsyrkande om ett tillkännagivande av

naturvårdshänsynen.

Jag ansluter mig vidare till den del av den avvikande mening

(s) vari behandlas jakt- och fiskefrågor i anslutning till

propositionen.

Bostadsutskottets yttrande

1991/92:BoU5y

Bilaga 5

Riktlinjer för överföringen av verksamheten vid domänverket

till aktiebolagsform

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 9 april 1992 beslutat att bereda

bostadsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition

1991/92:134 om riktlinjer för överföringen av verksamheten vid

domänverket till aktiebolagsform jämte motioner såvitt förslagen

berör bostadsutskottets beredningsområde.

Bostadsutskottet har i huvudsak begränsat sitt yttrande till

att avse frågor om rennäringen och om skyddet av de

vattenområden m.m. som är av riksintresse och som ingår i

domänverkets markinnehav.

Propositionen

Regeringen har genom proposition 1991/92:134 föreslagit

riksdagen att anta ett förslag till ändring i rennäringslagen

(1971:437). Förslaget innebär i korthet följande. Genom

rennäringslagen har samebyn och dess medlemmar vissa angivna

rättigheter på mark som ägs av staten -- kronomark. Genom den

föreslagna ändringen bibehålls rättigheterna på mark som vid

utgången av juni 1992 tillhörde staten, men som därefter har

överlåtits till annan. Avsikten är sålunda att den mark som vid

utgången av juni 1992 ägdes av staten skall behålla sin

ställning som kronomark oavsett i vems ägo den därefter är.

I propositionen begärs dessutom riksdagens godkännande av

riktlinjerna för överföring av fast egendom från staten till det

nya bolaget. Förslaget i denna del innebär bl.a. att de

vattenområden och älvsträckor som är skyddade mot utbyggnad

enligt 3 kap. 6 § naturresurslagen skall kvarbli i statlig ägo.

Motionerna m.m.

Bostadsutskottet behandlar i detta yttrande helt eller delvis

motionerna

1991/92:N41 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1.att riksdagen avslår proposition 1991/92:134,

7.att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att de frågor

som berör rennäringen skall tas upp i den kommande

samepropositionen.

1991/92:N42 av John Andersson (v) vari yrkas att riksdagen

avslår regeringens proposition 1991/92:134 i dess helhet.

1991/92:N48 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att tills vidare ej bolagisera vattenområden som kan komma att

beröras av ett framtida skydd enligt naturresurslagen.

I ärendet har inkommit en skrivelse från Svenska samernas

riksförbund. Inför utskottet har synpunkter i ärendet lämnats av

företrädare för Svenska samernas riksförbund samt Landsförbundet

svenska samer.

Utskottet

Riksdagen beslutade våren 1991 att verksamheten vid

domänverket skulle överföras till bolagsform. I proposition

1991/92:134 läggs fram förslag om de riktlinjer som skall gälla

vid överföringen av domänverkets mark- och fastighetsinnehav och

därmed också de intressen som är kopplade till detta innehav.

Som huvudregel föreslås gälla att den produktiva marken överförs

till det nya bolaget medan övrig mark kvarblir i statlig ägo.

En avsevärd del av den mark som i dag förvaltas av domänverket

berörs av olika intressen som är skyddade genom författning,

avtal, sedvanerätt eller eget åtagande. Ett exempel härpå är

rennäringens intressen. Enligt propositionen måste dessa

intressen så långt möjligt skyddas vid överlåtelsen.

I rennäringslagen finns bestämmelser om inom vilka områden

renskötsel får bedrivas och om betestidens längd. Med

renskötselrätten följer också vissa rättigheter i fråga om bl.a.

jakt och fiske. Dessa rättigheter är i vissa fall större på

kronomark än på övrig mark inom renskötselområdet. Enligt

regeringsförslaget får den förestående bolagiseringen av

domänverket inte medföra någon försvagning av renskötselrätten

på den mark som berörs. Med hänvisning härtill föreslås därför

att genom ändringar i rennäringslagen med kronomark skall

jämställas mark som före bolagiseringen utgjorde kronomark.

Detta innebär enligt förslaget att de inskränkningar i ägarens

rådighet över kronomark som renskötseln medför kommer att gälla

även i fortsättningen oavsett i vems ägo marken är.

I Vänsterpartiets partimotion N41 yrkande 1 liksom i motion

N42 (v) yrkas avslag på propositionen i dess helhet, och därmed

också i de nu aktuella delarna. I partimotionen sker detta med

hänvisning till att effekterna av förslaget är oacceptabla bl.a.

för rennäringen. Avslagsyrkandet i motion N42 (v) motiveras av

de oklarheter som enligt motionärens mening råder i vissa

markfrågor i de två nordligaste länen. Det gäller bl.a. rätten

till de s.k. ströängarna m.m.

Som ett andrahandsyrkande förs i Vänsterpartiets partimotion

N41 yrkande 7 fram förslag om att de frågor som berör

rennäringen inte skall behandlas i samband med den nu aktuella

propositionen utan i den kommande s.k. samepropositionen. De

problem som uppkommer vid en förändring av statens markägande i

de områden som berör samerna måste enligt motionärernas mening

beredas noggrannt och tas upp i ett helhetsperspektiv -- något

som kan göras i den aviserade samepropositionen.

En av utgångspunkterna för det nu föreliggande

regeringsförslaget är att de intressen som i dag berör den av

domänverket förvaltade marken så långt möjligt skall skyddas vid

överlåtelsen. Som framhålls i propositionen får den förestående

bolagiseringen inte medföra någon försvagning av

renskötselrätten. Oavsett de framtida ägarförhållandena bör

därför rennäringens intressen ges ett skydd som motsvarar det

den i dag har på den mark som nu diskuteras. Det bör enligt

bostadsutskottets mening noteras att förslaget inte syftar till

att åstadkomma någon förändrad reglering av renskötselrätten i

förhållande till vad som nu gäller. Utskottet utgår från att

frågor om innehållet i renskötselrätten m.m. kommer att

övervägas i den s.k. samepropositionen som regeringen avser att

förelägga riksdagen senare under år 1992.

Mot bakgrund av det ovan anförda bör enligt bostadsutskottets

mening de specifika ändringar i rennäringslagen genomföras som

behövs för att trygga oförändrade villkor för rennäringens

intressen på den mark som berörs av bolagiseringen. De av

regeringen föreslagna ändringarna i lagen bör sålunda genomföras

till den del de avser att även framgent ge den mark som i dag

förvaltas av domänverket ställning som kronomark oavsett i vems

ägo den i framtiden är. Däremot bör inte de föreslagna

redaktionella ändringarna nu genomföras. Dessa ändringar bör

enligt utskottets mening i stället behandlas i samband med den

aviserade s.k. samepropositionen. Enligt bostadsutskottets

mening bör därför rennäringslagen ändras på det sätt som framgår

av det till detta yttrande fogade och som utskottets betecknade

förslag till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437).

Utskottets ställningstagande innnebär att förslaget i

Vänsterpartiets partimotion N41 yrkande 7 om att de frågor som

berör rennäringen skall tas upp i den kommande s.k.

samepropositionen avstyrks, i den mån det inte kan anses

tillgodosett genom utskottets förslag. Förslagen i

Vänsterpartiets partimotion N41 yrkande 1 samt N42 (v) om avslag

på propositionen låter sig inte förenas med utskottets

ställningstagande varför de avstyrks i motsvarande del.

Den mark som i dag förvaltas av domänverket och där

inskränkningar i ägarens rådighet över marken föreligger kommer

enligt regeringsförslaget i framtiden att bli föremål för

överlåtelser i betydligt vidare omfattning än vad som för

närvarande är fallet. Dessa inskränkningar i äganderätten anges

utgöra ett osäkerhetsmoment för presumtiva köpare. Enligt

regeringsförslaget bör det därför i annat sammanhang övervägas

att införa bestämmelser om anteckning i fastighetsboken att en

fastighet har karaktär av kronomark enligt rennäringslagen.

Även enligt bostadsutskottets mening bör sådana överväganden

göras. Med avseende på den vikt som frågan måste anses ha bör

övervägandena enligt utskottet ske skyndsamt. Resultatet härav

bör kunna föreläggas riksdagen i den s.k. samepropositionen.

Bostadsutskottets ställningstagande i denna del bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

I propositionen begärs också riksdagens godkännande av

riktlinjerna för överföring av fast egendom från staten till det

nya bolaget. Förslaget i denna del innebär bl.a. att de

vattenområden och älvsträckor som är skyddade mot utbyggnad

enligt 3 kap. 6 § naturresurslagen skall kvarbli i statlig ägo.

Enligt motion N48 (fp) vore det rimligt att tills vidare avstå

från bolagisering av vattenområden som nu är i statlig ägo och

som kan komma att beröras av framtida skydd enligt NRL -- detta

i avvaktan på kommande förslag om kompletteringar av NRL.

Som framgår av den kortfattade redovisningen ovan innebär

regeringens förslag att genom NRL skyddade vattenområden och

älvsträckor inte skall överföras till det nya bolaget utan

förbli i statlig ägo. Förslaget i denna del tillstyrks.

Förslaget i motion N48 (fp) går ut på att alla de vattenområden

m.m. som i en framtid kan komma att skyddas med stöd av NRL

skall kvarbli i statlig ägo. Utskottet vill erinra om att det

skydd som NRL ger inte är knutet till vem som äger den aktuella

marken. Möjligheterna att genom NRL skydda ett visst

vattenområde eller ett vattendrag kvarstår sålunda oförändrade

även i det fall äganderätten i en framtid skulle övergå från

staten till någon annan ägare. Såvitt frågan ligger inom

bostadsutskottets beredningsområde finns det därför inte

tillräcklig anledning att tillstyrka motion N48 (fp).

Stockholm den 5 maj 1992

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit:

Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Bertil Danielsson (m),

Magnus Persson (s), Lennart Nilsson (s), Ulf Lönnqvist (s),

Mikael Odenberg (m), Rune Evensson (s), Ulf Björklund (kds), Dan

Eriksson i Stockholm (nyd), Britta Sundin (s), Birger Andersson

(c), Marianne Carlström (s), Inga Berggren (m) och Siw Persson

(fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Eva Zetterberg (v) anför:

Som anförs i Vänsterpartiets partimotion N41 yrkande 1 är

redovisningen av effekterna av det nu föreliggande

regeringsförslaget helt bristfälliga. Inte minst gäller detta i

fråga om förslagets effekter för rennäringen. De problem som

uppkommer vid en förändring av statens markägande i de områden

som berör samerna måste enligt min mening mening beredas ytterst

noggrant och tas upp i ett helhetsperspektiv där alla aspekter

beaktas. Det naturliga hade varit att behandla samtliga frågor

som gäller rennäringen i den samlade samepropositionen. Enligt

min mening bör sålunda regeringens förslag avslås i sin helhet i

enlighet med förslagen i Vänsterpartiets partimotion N41 yrkande

1 samt motion N42 (v).

Bostadsutskottets

Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)

Härigenom föreskrivs att 3, 16--18, 21 och 25 §§

rennäringslagen (1971:437)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Renskötsel får bedrivas Renskötsel får bedrivas

1. hela året 1. hela året

i Norrbottens och i Norrbottens och

Västerbottens läns Västerbottens läns

lappmarker dels ovanför lappmarker dels ovanför

odlingsgränsen, dels odlingsgränsen, dels

nedanför denna gräns nedanför denna gräns

på mark som tillhör på mark som tillhör

staten (kronomark) och eller vid utgången av juni

renbetesland där 1992 tillhörde staten

skogsrenskötsel av ålder (kronomark) och renbetesland

bedrives under våren, där skogsrenskötsel av

sommaren eller hösten, ålder bedrives under

våren, sommaren eller

hösten,

på renbetesfjällen i på renbetesfjällen i

Jämtlands län, Jämtlands län,

inom de områden i inom de områden i

Jämtlands och Kopparbergs Jämtlands och Kopparbergs

län som särskilt län som vid utgången av

upplåtits till renbete, juni 1992 tillhörde staten

och var särskilt

upplåtna till renbete,

2. den 1 oktober--den 30 april 2. den 1 oktober--den 30 april

i övriga delar av i övriga delar av

lappmarkerna nedanför lappmarkerna nedanför

odlingsgränsen, odlingsgränsen,

inom sådana trakter inom sådana trakter

utanför lappmarkerna och utanför lappmarkerna och

renbetesfjällen där renbetesfjällen där

renskötsel av ålder renskötsel av ålder

bedrives vissa tider av bedrives vissa tider av

året. året.

Med renbetesland förstås mark som vid avvittringen förklarats

utgöra renbetesland eller av ålder använts som sådant land. Med

renbetesfjällen förstås de vid avvittringen för samerna avsatta

renbetesfjällen och de områden som sedermera upplåtits till

utvidgning av dessa fjäll.

16 §2

Sameby får inom byns betesområde utföra arbetshage eller annat

stängsel för renarna, renslakteri eller annan anläggning som

behövs för renskötseln.

Sameby eller medlem i byn får på utmark inom byns betesområde

uppföra renvaktarstuga, kåta, förvaringsbod eller annan mindre

byggnad som behövs för renskötseln.

1 Lagen omtryckt 1985:919

2 Senaste lydelse 1990:1490

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Är anläggning som anges

i första stycket avsedd

för stadigvarande bruk,

skall den förläggas till

plats som anvisas av markens

ägare. Detsamma gäller i

fråga om byggnad som anges

i andra stycket, om den skall

uppföras för

stadigvarande bruk nedanför

odlingsgränsen eller

utanför renbetesfjällen

på annan mark än

kronomark under statens

omedelbara disposition eller

mark som vid avvittring

utlagts till

allmänningsskog.

Är anläggning som anges

i första stycket avsedd

för stadigvarande bruk,

skall den förläggas till

plats som anvisas av markens

ägare. Detsamma gäller i

fråga om byggnad som anges

i andra stycket, om den skall

uppföras för

stadigvarande bruk nedanför

odlingsgränsen eller

utanför renbetesfjällen

på mark som varken är

sådan kronomark som står

eller vid utgången av juni

1992 stod under statens

omedelbara disposition eller

mark som vid avvittring

utlagts till

allmänningsskog.

Vill sameby eller, om byggnad skall uppföras av medlem i byn,

denne icke godtaga anvisad plats, bestämmer länsstyrelsen

platsen.

17 §

Behövs virke till Behövs virke till

anläggning eller byggnad anläggning eller byggnad

som avses i 16 § första som avses i 16 § första

eller andra stycket, får eller andra stycket, får

skog avverkas på de delar skog avverkas på de delar

av betesområdet som hör av betesområdet som hör

till lappmarkerna eller till lappmarkerna,

renbetesfjällen. Inom samma renbetesfjällen eller de

delar av betesområdet områden i Jämtlands och

får medlem i samebyn för Kopparbergs län som vid

eget behov taga bränsle och utgången av juni 1992

slöjdvirke. tillhörde staten och var

särskilt upplåtna till

renbete. Inom samma delar av

betesområdet får medlem

i samebyn för eget behov

taga bränsle och

slöjdvirke.

Växande barrträd får avverkas endast efter anvisning av

markens ägare eller brukare, om ej denne medger annat.

På sådan mark utanför lappmarkerna och renbetesfjällen som hör

till samebys betesområde får byn eller medlem i byn för ändamål

som anges i första stycket taga endast torra träd, vindfällen,

skogsavfall, tall- och grantjur eller, för tillfälligt behov, på

utmark växande lövträd.

18 §

Medlem i sambeby har rätt Medlem i sameby har rätt

att inom byns betesområde att inom byns betesområde

på kronomark under statens på kronomark som står

omedelbara disposition eller eller vid utgången av juni

mark som vid avvittring 1992 stod under statens

utlagts till omedelbara disposition eller

allmänningsskog taga virke mark som vid avvittring

till uppförande eller utlagts till

ombyggnad av familjebostad. allmänningsskog taga virke

Avverkning får ske endast till uppförande eller

efter anvisning av ombyggnad av familjebostad.

markägare. Avverkning får ske endast

efter anvisning av

markägare.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 §

För skog som avverkas på För skog som avverkas på

kronomark under statens kronomark som står eller

omedelbara disposition eller vid utgången av juni 1992

mark som vid avvittring stod under statens omedelbara

utlagts till disposition eller mark som vid

allmänningsskog behöver avvittring utlagts till

ersättning ej lämnas. allmänningsskog behöver

Detsamma gäller växande ersättning ej lämnas.

lövträd som eljest tages Detsamma gäller växande

inom lappmarkerna eller på lövträd som eljest tages

renbetesfjällen. inom lappmarkerna, på

renbetesfjällen samt inom

de områden i Jämtlands

och Kopparbergs län som vid

utgången av juni 1992

tillhörde staten och var

särskilt upplåtna till

renbete.

I andra fall än som avses i första stycket skall ersättning

lämnas för rotvärdet av växande träd som tages. Kan

överenskommelse ej uppnås om ersättningen, utser länsstyrelsen

på begäran av part någon att söka förlika parterna.

25 §

Medlem i sameby får jaga och fiska på utmark inom de delar av

byns betesområde som hör till renbetesfjällen eller

lappmarkerna, när renskötsel är tillåten där.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på medlem i sameby

som tillfälligt uppehåller sig inom annan samebys betesområde

för renskiljning eller annat ändamål som har samband med

renarnas skötsel. Han får dock jaga och fiska endast för sitt

uppehälle.

Uppehåller sig björn, varg, järv eller lo bevisligen i

trakten, får jakt efter sådant djur företagas på mark som anges

i första stycket inom annan samebys betesområde, i den mån

regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, tillåter

det.

Inom de områden i

Jämtlands och Kopparbergs

län som vid utgången av

juni 1992 tillhörde staten

och var särskilt

upplåtna till renbete

får medlem i sameby inom

byns betesområde fiska till

husbehov samt jaga rovdjur, i

den mån regeringen eller

myndighet som regeringen

bestämmer, tillåter det.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

Innehåll

Ärendet1

Sammanfattning1

Propositionen3

Huvudsakligt innehåll3

Förslag3

Motionerna4

Utskottet6

Inledning6

Innebörden av regeringens förslag7

Bolagiseringen7

Privatiseringen8

Överföring och försäljning av viss egendom9

Rennäringen13

Naturvård14

Vattenområden18

Jakt och fiske19

Kulturminnen20

Kronoholmarna23

Övriga intressen25

Överföring av övriga tillgångar och skulder25

AB Göta kanalbolag26

Vissa lagförslag28

Bemyndigande28

Hemställan28

Reservationer

1. Överföring och försäljning av viss egendom (s)31

2. Naturvård (s)32

3. Jakt och fiske (s)33

4. Kulturminnen (s)34

5. Kronoholmarna (s)34

6. Överföring av övriga tillgångar och skulder (s)35

Meningsyttring av suppleant (v)36

Bilagor

1. Regeringens förslag till lag om ändring i rennäringslagen

(1971:437)39

2. Finansutskottets yttrande 1991/92:FiU6y42

3. Kulturutskottets yttrande 1991/92:KrU5y46

4. Jordbruksutskottets yttrande 1991/92:JoU9y53

5. Bostadsutskottets yttrande 1991/92:BoU5y70