Bet. 1991/92:NU36

Näringsutskottets betänkande

1991/92:NU36

Rekonstruktion av Nordbanken

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1991/92

NU36

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1991/92:153 om rekonstruktion av

Nordbanken,

dels fyra motioner som har väckts med anledning av

propositionen.

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av

statssekreterare Olle Wästberg, finansdepartementet.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till rekonstruktion

av Nordbanken. Omstruktureringen, som är föranledd av fortsatt

höga kreditförluster, innebär bl.a. att förlustbringande

tillgångar i banken skall överföras till ett särskilt bolag --

Securum AB -- för att där avvecklas på så gynnsamma villkor för

banken som möjligt. Regeringen skall inom en ram på 20 miljarder

kronor bemyndigas att besluta om garantier, lån och

kapitaltillskott eller vidta andra åtgärder för att stärka den

finansiella basen i Nordbanken och i Securum AB. Staten skall

köpa upp resterande aktier i Nordbanken. I enlighet med tidigare

beslut av riksdagen skall dock dessa aktier enligt regeringens

förslag senare kunna avyttras. En motion (s) med krav på att

detta förslag skall avvisas följs upp i en reservation (s).

Vidare avstyrker utskottet motionsyrkanden (nyd; v; -) som går

ut på att en kommission skall tillsättas för en granskning av

utvecklingen inom bankväsendet. Yrkandena får stöd i en

reservation (nyd). I en annan reservation (s) anförs att olika

åtgärder -- enligt vad som sägs i en motion (s) -- bör vidtas

för att krisen i finanssektorn skall mildras.

I en motion (nyd) har de s.k. fallskärmsavtalen för den

tidigare ledningen av Nordbanken aktualiserats. Utskottet

redovisar förståelse för den kritik som har riktats mot avtalen

men framhåller att det inte ankommer på riksdagen att utforma

riktlinjer för hur sådana avtal bör konstrueras.

Propositionen

I propositionen föreslås -- efter föredragning av

finansminister Anne Wibble -- att riksdagen

1. godkänner de angivna riktlinjerna för omstrukturering av

Nordbanken,

2. bemyndigar regeringen att bilda ett aktiebolag med uppgift

att inneha aktier i Nordbanken,

3. bemyndigar regeringen att överföra statens aktier i

Nordbanken till det bolag som avses i 2, genom överlåtelse eller

genom att tillskjuta aktierna såsom apportegendom,

4. bemyndigar regeringen att intill ett belopp av

2050000000 kr. svara för finansieringen av det under 2

nämnda aktiebolagets förvärv av övriga aktier i Nordbanken,

5. bemyndigar regeringen att förvärva samtliga aktier i

Securum AB,

6. bemyndigar regeringen att inom en ram på 20 miljarder

kronor besluta om garantier, lån och kapitaltillskott eller

vidta andra åtgärder i syfte att förstärka den finansiella basen

i Nordbanken och Securum AB,

7. bemyndigar regeringen att uppdra åt riksgäldskontoret att

utfärda sådana garantier och lämna sådana lån som beslutas med

stöd av bemyndigande enligt 4 eller 6,

8. godkänner att det i proposition 1991/92:168 föreslagna

förslagsanslaget under sjunde huvudtiteln Vissa räntekostnader

m.m. belastas med de kostnader som uppkommer till följd av

åtgärder som vidtas med stöd av bemyndigandena i 2--6,

9. bemyndigar regeringen att sälja aktierna i eller på annat

sätt avveckla det bolag som avses i 2,

10. bemyndigar regeringen att besluta om försäljning av

aktieinnehavet i Securum AB,

11. bemyndigar regeringen att sälja de aktier i Nordbanken som

kan förvärvas med stöd av bemyndigandena i 4 och 6.

Motionerna

De motioner som har väckts med anledning av proposition

1991/92:153 är följande:

1991/92:N56 av Bengt Dalström m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen

1. hos regeringen begär att en utredning, en bank- och

finanskommission, tillsätts bestående av politiker, ekonomer och

andra experter med uppgift att granska Nordbanken och

bankväsendet i övrigt samt finansinspektionens verksamhet,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utreda ansvarsfrågorna i Nordbanken och se till

att ansvar utverkas där det är lagligen möjligt,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att staten i egenskap av ägare till Nordbanken bör

utreda möjligheterna att få avtal om avgångsvederlag, de s.k.

fallskärmsavtalen, upphävda eller jämkade,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skydd för spararnas pengar, insättarskydd, efter

amerikansk förebild.

1991/92:N57 av Sten Söderberg och Lars Andersson (båda -) vari

yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att snarast tillsätta en bankkommission,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Nordbanken utan dröjsmål bör privatiseras.

1991/92:N58 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen

1. beslutar om en utredning kring 80-talets ekonomiska turer

enligt vad i motionen anförts,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om priset på aktierna i Nordbanken,

3. avslår hemställanspunkt 9 i propositionen där regeringen

vill ha ett bemyndigande att sälja aktierna i det aktiebolag som

bildas för att inneha aktier i Nordbanken,

4. avslår hemställanspunkt 10 i propositionen där regeringen

vill ha bemyndigande att sälja aktierna i det nybildade

aktiebolaget Securum AB,

5. avslår hemställanspunkt 11 i propositionen där regeringen

vill ha bemyndigande att sälja de aktier i Nordbanken som kan

förvärvas med stöd av bemyndiganden i hemställanspunkterna 4 och

6.

1991/92:N59 av Anita Gradin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att motverka en ytterligare fördjupning

av finanskrisen och därmed också för Nordbanken,

2. avslår i propositionen begärt bemyndigande att utan

riksdagens ytterligare hörande genomföra utförsäljning av aktier

i Nordbanken.

Utskottet

Förslag om åtgärder till följd av de kraftigt ökade

kreditförlusterna i banksektorn har förelagts riksdagen vid tre

tidigare tillfällen under detta riksmöte.

I november 1991 beslutade riksdagen (prop. 1991/92:21, bet.

NU4) att staten skulle medverka vid en nyemission av aktier i

Nordbanken. Av emissionsbeloppet på ca 5 miljarder kronor föll

ca 3,6 miljarder kronor på staten med hänsyn till dess

ägarandel. Vidare bemyndigades regeringen att senare sälja

statens aktier i Nordbanken.

Riksdagen beslutade därefter i december 1991 (prop.

1991/92:63, bet. NU12) att staten med en lånegaranti skulle

medverka i en rekonstruktion av nuvarande Sparbanken Första AB.

Staten ställde mot en avgift garanti för ett räntefritt

villkorslån på 3,8 miljarder kronor som Sparbankernas Bank

lämnade till Sparbanken Första AB.

Till följd av att utvecklingen på kredit- och

fastighetsmarknaden blev mer ogynnsam än som tidigare befarades

har regeringen i april 1992 (prop. 1991/92:168) föreslagit

statliga insatser för att ytterligare kapitaltillskott skall

tillföras Sparbanken Första AB. Staten skall dels lämna ett lån

med fördelaktiga räntevillkor på 3,8 miljarder kronor, dels gå i

borgen för lån på sammanlagt 3,5 miljarder kronor. I båda fallen

skall medlen lämnas vidare till Sparbanken Första AB som

aktieägartillskott eller liknande. Det tidigare nämnda lånet

från Sparbankernas Bank till Sparbanken Första AB skall

samtidigt återbetalas, varvid den statliga garantin för detta

lån skall upphöra. Utskottet har nyligen tillstyrkt regeringens

förslag (bet. 1991/92:NU34).

Också i fråga om Nordbanken har kreditförlusterna fått en

större omfattning än som tidigare uppskattades. De beräkningar

som nu har gjorts visar på att banken är i behov av ett

betydande kapitaltillskott för att kapitaltäckningskravet skall

kunna uppfyllas.

Mot bakgrund av den uppkomna situationen föreslås i

proposition 1991/92:153 en rekonstruktion av Nordbanken. I

egenskap av huvudägare i banken och som yttersta garant för

stabiliteten i betalningssystemet har staten, anförs det i

propositionen, ett dubbelt ansvar för att de aktuella problemen

åtgärdas. Regeringen betonar att det inte är ändamålsenligt med

ett kapitaltillskott som inte kombineras med strukturella

insatser.

Enligt regeringens förslag skall omstruktureringen av banken

genomföras utifrån följande riktlinjer.

S.k. nödlidande krediter, lån med avtalade ränteeftergifter

och andra tillgångar som belastar Nordbankens intjäningsförmåga

eller som av andra skäl inte bör behållas av banken, skall föras

över till ett av Nordbanken bildat dotterbolag, Securum AB.

Detta bolag skall ha till syfte att förvalta och avveckla dessa

engagemang, vilka kan beräknas uppgå till i storleksordningen 60

miljarder kronor.

Med hänsyn till att staten i realiteten kommer att få bära

hela ägaransvaret för rekonstruktionen av Nordbanken anser

regeringen att staten bör förvärva resterande aktier i banken;

staten innehar för närvarande 77,3 % av aktiekapitalet i

Nordbanken. Kursen för uppköpserbjudandet skall bestämmas till

21 kr. per aktie, vilket motsvarar den kurs som gällde vid

emissionen hösten 1991 jämte ränta. Kostnaden för statens

förvärv av aktierna beräknas till ca 2050 milj.kr. Eftersom

staten inte kan påkalla inlösen av utestående aktier enligt

aktiebolagslagen (1975:1385) skall ett särskilt aktiebolag

bildas med uppgift att inneha aktierna i Nordbanken och vid

behov påkalla tvångsinlösen.

Det framhålls i propositionen att det statliga åtagandets

omfattning och formerna för åtagandet inte slutligt kan fastslås

innan en genomgång och värdering av tillgångarna har skett.

Detta kommer att vara avklarat till hösten 1992. Emellertid

tyder preliminära bedömningar på, sägs det, att nuvärdet av den

totala kostnaden för avvecklingen kan komma att uppgå till över

10 miljarder kronor. Enligt regeringen måste avvecklingen av

tillgångarna i Securum tillåtas ta avsevärd tid. Både av

statsfinansiella skäl och av hänsyn till rådande situation på

fastighetsmarknaden och de finansiella marknaderna skulle en

forcerad försäljning av tillgångarna vara olämplig.

För att trygga finansieringen av i första hand Securum bör,

anförs det i propositionen, åtaganden kunna göras till ett

nominellt belopp av 20 miljarder kronor. Bland de insatser som

härvidlag kan komma i fråga ingår statliga lånegarantier,

statliga lån som löper utan ränta eller med låg ränta liksom lån

med efterställd betalningsrätt samt statliga kapitaltillskott.

Riksdagen föreslås bemyndiga regeringen att inom en ram av denna

storlek vidta olika åtgärder i syfte att förstärka den

finansiella basen i Nordbanken och Securum AB.

Förutom ett godkännande av de angivna riktlinjerna för

omstruktureringen av Nordbanken begärs i propositionen att

regeringen skall bemyndigas dels att bilda ett aktiebolag med

uppgift att inneha aktier i Nordbanken och till detta bolag

överföra statens aktier i banken samt att senare avveckla

bolaget, dels att intill ett belopp av 2050 milj.kr. svara för

finansieringen av förvärven av utestående aktier i Nordbanken,

dels att förvärva samtliga aktier i Securum AB, dels att uppdra

åt riksgäldskontoret att utfärda garantier och lämna vissa lån.

Det föreslås att det anslag som avses bli inrättat under sjunde

huvudtiteln för att täcka kostnaderna för statens medverkan i

rekonstruktionen av Sparbanken Första AB, skall kunna belastas

även med de nu aktuella kostnaderna. Regeringen kommer i ett

senare sammanhang att redovisa för riksdagen de åtgärder som har

vidtagits med stöd av riksdagens bemyndiganden. Därutöver kommer

en precisering att göras av de budgetmässiga effekterna av de

statliga åtagandena.

Securum AB skall inledningsvis ägas av staten. I ett senare

skede, sägs det i propositionen, bör dock regeringen kunna

besluta om försäljning av aktierna i bolaget. Slutligen begär

regeringen bemyndigande att avyttra de aktier i Nordbanken som

staten nu skall förvärva; som tidigare nämnts har regeringen

tidigare bemyndigats att sälja statens nuvarande innehav av

aktier i Nordbanken.

Enligt regeringen bidrar den föreslagna omstruktureringen till

att de uppkomna problemen i Nordbanken får en konstruktiv

lösning. Genom överföringen av angivna tillgångar till Securum

stärks Nordbanken på olika sätt. Banken ges därigenom möjlighet

att av egen kraft bygga upp en erforderlig kapitalbas och

uppvisa en tillräcklig vinstnivå, heter det i propositionen.

Med anledning av propositionen har fyra motioner väckts. I

ingen av dessa avvisas regeringens förslag om statliga insatser

för omstruktureringen av Nordbanken.

I samtliga motioner berörs bankväsendets allmänna utveckling

med tilltagande kreditförluster. Problemen i Nordbanken, anförs

det i motion 1991/92:N59 (s), utgör bara en del av den

omfattande kris som för närvarande drabbar finansmarknaderna,

både i Sverige och utomlands. Enligt motionärerna måste ett

samlat grepp tas för att verkningarna av krisen skall mildras.

De hänvisar härvid till vad som sägs i motion 1991/92:Fi73 (s),

som har väckts med anledning av den s.k.

kompletteringspropositionen (prop. 1991/92:150). I denna motion,

som behandlas av finansutskottet (bet. 1991/92:FiU30), framläggs

förslag till olika åtgärder i syfte att motverka en ytterligare

fördjupning av finanskrisen. Vidare kritiseras från samma

utgångspunkt vissa beslut som riksdagen har fattat under

innevarande riksmöte på förslag av regeringen. De gäller bl.a.

utförsäljning av statligt ägda kontorsfastigheter i anslutning

till en ombildning av byggnadsstyrelsen (prop. 1991/92:44, bet.

FiU8), begränsning i avdragsrätten för ränteutgifter från 30%

till 25% (prop. 1991/92:60, bet. SkU10) och utförsäljning av

statens aktier i 34 angivna företag (prop. 1991/92:69, bet.

NU10). De nämnda besluten förvärrar de bakomliggande orsakerna

till finanskrisen, anser motionärerna och föreslår ett uttalande

av riksdagen i saken.

I motion 1991/92:N56 (nyd) föreslås att en bank- och

finanskommission skall tillsättas med uppgift att granska

Nordbanken och bankväsendet i övrigt samt finansinspektionens

verksamhet. Med hänsyn till de krav som uppställs för bankerna i

banklagstiftningen och till den tillsynsverksamhet som

finansinspektionen skall fullgöra finner motionärerna det

förvånande att bankkriserna har kunnat inträffa utan föregående

varningssignaler. Misstagen får inte upprepas; därför borde en

parlamentarisk utredning, i vilken också ekonomer och andra

experter skulle ingå, tillsättas.

Även i motion 1991/92:N57 (-) krävs att en kommission i frågan

skall tillsättas. Denna skulle lägga fram en s.k. vitbok i

ärendet, i vilken också skulle ingå förslag till erforderliga

ändringar i lagstiftningen för att en upprepning av det

inträffade skall undvikas. Efter en genomgång av orsakerna till

den uppkomna situationen inom banksektorn befarar motionärerna

att staten inom kort kan tvingas ingripa med nya stödåtgärder

för andra banker än de nu aktuella.

Ett av yrkandena i motion 1991/92:N58 (v) går också det ut på

att en parlamentarisk utredning skall tillkallas. Denna skulle

ges i uppdrag att analysera vad som hände med ekonomin under

1980-talet. Utredningen skulle ge svar på hur riksdagen,

regeringarna, statens kontrollorgan, de ekonomiska

institutionerna och företagen har agerat från nu aktuell

utgångspunkt under detta decennium. Det svenska folket kommer

inte att nöja sig med enbart svepande förklaringar till det

inträffade, hävdar motionärerna.

I samband med riksdagens beslut hösten 1991 om statens

medverkan vid nyemissionen av aktier i Nordbanken behandlades

och avslogs motionsyrkanden av delvis liknande innebörd som de

nu refererade. I en motion (nyd) krävdes dels att det då

aktuella händelseförloppet i Nordbanken skulle utredas, dels att

regeringen skulle låta pröva möjligheterna till en förbättrad

kontroll av bankernas kreditgivning. I en annan motion (v)

begärdes att finansinspektionens verksamhet skulle granskas. Den

förstnämnda motionen avstyrktes av utskottet främst med

hänvisning till finansinspektionens tillsyn; yrkandena i

motionen följdes upp i reservationer (nyd). Utskottet avstyrkte

den andra motionen mot bakgrund av de förändringar av

finansinspektionens organisation och arbetssätt som hade

genomförts eller som planerades.

Statsrådet Bo Lundgren har under våren 1992 besvarat dels en

interpellation (1991/92:139) av Catarina Rönnung (s), dels en

fråga (1991/92:681) av Sten Söderberg (-) om tillsättande av en

kommission med anledning av utvecklingen inom bankväsendet. Vid

båda tillfällena meddelade statsrådet att regeringen inte avsåg

att tillsätta någon sådan kommission. Han framhöll vid det

senare tillfället (RD 1991/92:102) att regeringen får

fortlöpande information från finansinspektionen och riksbanken

om läget på kapitalmarknaden.

Enligt utskottets mening har bankerna en betydelsefull roll i

samhällsekonomin. Bankväsendet utgör det finansiella systemets

kärna. Att bankerna har en viktig ställning kommer också till

uttryck i lagstiftningen. Lagreglerna syftar bl.a. till att

garantera att insättarnas medel är tryggade och att banksystemet

förblir stabilt.

Under senare år har kreditförlusterna hos banker och andra

finansinstitut i Sverige, liksom i vissa andra länder, nått en

mycket hög nivå. Förlusterna har till betydande del sin grund i

fallande fastighetspriser och börskurser. I efterhand förefaller

det dock som om kreditgivningen i vissa avseenden inte har

bedrivits med tillbörlig aktsamhet.

Utskottet vill med anledning av de nu aktuella

motionsyrkandena hänvisa till finansinspektionens

tillsynsverksamhet. Utskottet förutsätter att inspektionen i

denna verksamhet prövar om missförhållanden kan ha bidragit till

den uppkomna situationen och vidtar erforderliga åtgärder med

anledning härav. Vidare utgår utskottet från att regeringen

löpande följer utvecklingen på området. Med hänsyn härtill

finner utskottet inte nu skäl att förorda att en utredning om

bankväsendets utveckling skall tillkallas. Med den nuvarande

ekonomiska politiken, som bl.a. är inriktad på att skapa en

varaktigt låg inflation och ökat sparande, och genom

skattereformen har många systemfel som bidrog till de uppkomna

kreditförlusterna rättats till. Med det sagda avstyrks

motionerna 1991/92:N56 (nyd), 1991/92:N57 (-) och 1991/92:N58

(v) i här berörda delar.

De förslag till åtgärder som framläggs i motion 1991/92:N59

(s) prövas, som tidigare nämnts, i finansutskottet i anslutning

till behandlingen av kompletteringspropositionen.

Näringsutskottet hänvisar till denna behandling och avstyrker

det nu aktuella yrkandet i denna motion.

Som tidigare nämnts krävs inte i någon av de fyra motioner som

har väckts med anledning av propositionen att regeringens

förslag om statliga insatser för omstruktureringen av Nordbanken

skall avslås. I motion 1991/92:N58 (v) yrkas emellertid avslag

på vissa av hemställanspunkterna i propositionen.

Motionärerna avvisar bl.a. regeringens begäran om bemyndigande

att besluta om försäljning av aktierna i Securum AB. De anser

vidare att den i propositionen angivna kursen för uppköp av

resterande aktier i Nordbanken -- 21 kr. per aktie -- är för

hög. Motionärerna är även kritiska till förslaget i

propositionen om att regeringen skall bemyndigas att sälja de

aktier i Nordbanken som nu skall köpas upp. Till den sistnämnda

frågan återkommer utskottet i det följande.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att staten bör

medverka till en rekonstruktion av Nordbanken. Den föreslagna

omstruktureringen av banken finner utskottet ändamålsenlig.

Utskottet har inget att erinra mot den angivna kursen för de

utestående aktier i Nordbanken som nu skall förvärvas. Utskottet

anser vidare, i likhet med regeringen, att det inte är säkert

att ett statligt ägande av Securum AB är det bästa på lång sikt.

Därför tillstyrks att regeringen bemyndigas att helt eller

delvis avyttra aktierna i detta bolag. Med det sagda ansluter

sig sålunda utskottet till de nu aktuella förslagen i

propositionen rörande omstrukturering av Nordbanken. Här berörd

del av motion 1991/92:N58 (v) avstyrks därmed. Utskottet vill

härutöver erinra om vad som sägs i propositionen om att

regeringen i ett senare sammanhang kommer att redovisa för

riksdagen de åtgärder som har vidtagits med stöd av lämnade

bemyndiganden samt de budgetmässiga effekterna av de statliga

åtagandena.

Riksdagen beslutade, som redan nämnts, hösten 1991 att

bemyndiga regeringen att senare sälja statens dåvarande innehav

av aktier i Nordbanken. Enligt ett av förslagen i propositionen

skall detta bemyndigande -- såsom angivits i det föregående --

utsträckas till att omfatta även de utestående aktier i banken

som nu skall förvärvas. Regeringen begär också att aktierna i

det bolag som avses bli bildat med uppgift att inneha aktier i

Nordbanken skall kunna avyttras.

Som redan framgått avvisas dessa förslag i motion 1991/92:N58

(v). Enligt motionärerna bör större förändringar av statens

ägande i företag beslutas av riksdagen.

Det vore fel att i stor hast sälja ut aktierna i Nordbanken,

hävdas det i motion 1991/92:N59 (s). En sådan försäljning skulle

enligt motionärerna komma att ske till underpris. Den kan

vidare, menar de, leda till att konkurrensen inom bankväsendet

ytterligare försvagas. I motionen föreslås därför att

försäljning av aktier i Nordbanken inte skall kunna ske utan

hörande av riksdagen.

En motsatt inställning kommer till uttryck i motion

1991/92:N57 (-). Där begärs att regeringen skall anmodas att

utan dröjsmål privatisera Nordbanken.

I linje med riksdagens tidigare beslut om försäljning av

statens aktier i Nordbanken bör också, anser utskottet, de

aktier som nu skall förvärvas i anslutning till

omstruktureringen av banken kunna avyttras. Utskottet ställer

sig alltså positivt till att regeringen bemyndigas att sälja nu

berörda aktier i Nordbanken samt aktierna i det bolag som skall

bildas för att inneha statens aktier i banken. Såsom utskottet

anförde i samband med nyssnämnda riksdagsbeslut hösten 1991

(bet. 1991/92:NU4) är det angeläget att den tillämnade

breddningen av ägandet i Nordbanken genomförs på villkor som är

fullt godtagbara för staten från affärsmässig synpunkt och som

inte leder till att konkurrensen inom banksektorn minskar. Med

det sagda avstyrks nu berörda yrkanden i motionerna 1991/92:N57

(-), 1991/92:N58 (v) och 1991/92:N59 (s).

I motion 1991/92:N56 (nyd) aktualiseras ansvarsfrågorna i

Nordbanken med anledning av den uppkomna situationen. Det är

statens uppgift, menar motionärerna, att i egenskap av

majoritetsägare av Nordbanken utreda ansvarsfrågorna och utverka

ansvar där det lagligen är möjligt. Motionärerna berör särskilt

de avtal om avgångsvederlag -- de s.k. fallskärmsavtalen -- som

har utlösts för den tidigare ledningen av Nordbanken. Staten

borde söka få till stånd att avtalen hävs eller jämkas.

Enligt bankaktiebolagslagen (1987:618) åligger det styrelsen

att förvalta bolagets angelägenheter. Avtalen om avgångsvederlag

är civilrättsliga avtal. Den nuvarande styrelsen för Nordbanken

har framhållit att avtalen skall hållas. Styrelsen har

emellertid uppdragit åt juridisk expertis på området att studera

avtalen och pröva om det finns anledning att kräva en jämkning

av avtalen. En rapport till styrelsen har utlovats till i juni

1992.

Utskottet har förståelse för den kritik som har riktats mot de

nu aktuella avtalen. Samtidigt finns det skäl att erinra om att

personer i företagsledande ställning inte omfattas av lagen

(1982:80) om anställningsskydd. Det har förutsatts att sådana

personer är tillförsäkrade löneförmåner och andra

anställningsvillkor så att det från sociala skyddssynpunkter

inte finns något framträdande behov av att tillskapa

anställningsskydd för dem genom lagstiftningen. Avtal om

avgångsvederlag är sålunda vanligt förekommande för den här

berörda personkretsen.

Det är styrelsen för resp. företag som har det fulla ansvaret

för avtalen. Det kan finnas anledning att från närmast etiska

utgångspunkter allmänt diskutera avtalens konstruktion.

Storleken på avgångsvederlagen i det nu aktuella fallet upplevs

som stötande. Det ankommer dock inte på riksdagen att utforma

närmare riktlinjer för hur sådana avtal bör konstrueras.

Med hänvisning till det sagda föreslår utskottet att de nu

berörda yrkandena i motion 1991/92:N56 (nyd) lämnas utan åtgärd

av riksdagen.

Utskottet behandlar slutligen ett yrkande i motion 1991/92:N56

(nyd) om att ett s.k. insättarskydd skall införas. Med ett

sådant skydd skulle sparare hållas skadeslösa i händelse av ett

bankfallissemang.

Ett liknande motionsyrkande (nyd) avslogs på förslag av

utskottet hösten 1991 i samband med behandlingen av regeringens

förslag om nyemission av aktier i Nordbanken. Utskottet (bet.

1991/92:NU4) redovisade därvid att en arbetsgrupp inom

finansdepartementet, med representanter för riksbanken och

finansinspektionen, studerade förutsättningarna för införande av

en inlåningsförsäkring i Sverige. En departementspromemoria med

förslag i ämnet avsågs bli publicerad i början av år 1992.

Utskottet har inhämtat att arbetet med promemorian har

försenats något. Arbetsgruppen har velat invänta pågående

diskussioner inom EG; en gällande rekommendation i frågan inom

EG avses bli ersatt av ett direktiv. Departementspromemorian

planeras nu bli publicerad i början av hösten 1992.

Mot här angiven bakgrund avstyrks det berörda yrkandet i

motion 1991/92:N56 (nyd).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande bankväsendets utveckling m.m.

att riksdagen avslår motion 1991/92:N56 yrkande 1, motion

1991/92:N57 yrkande 1, motion 1991/92:N58 yrkande 1 och motion

1991/92:N59 yrkande 1,

res. 1 (s)

res. 2 (nyd)

men. (v) - delvis

2. beträffande omstrukturering av Nordbanken

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:153 momenten

1--8 och 10 och med avslag på motion 1991/92:N58 yrkandena 2 och

4

a) godkänner de riktlinjer för omstrukturering av Nordbanken

som anges i propositionen,

b) bemyndigar regeringen att bilda ett aktiebolag med uppgift

att inneha aktier i Nordbanken,

c) bemyndigar regeringen att överföra statens aktier i

Nordbanken till det bolag som avses i 2b), genom överlåtelse

eller genom att tillskjuta aktierna såsom apportegendom,

d) bemyndigar regeringen att intill ett belopp av

2050000000 kr. svara för finansieringen av det under 2b)

nämnda aktiebolagets förvärv av övriga aktier i Nordbanken,

e) bemyndigar regeringen att förvärva samtliga aktier i

Securum AB,

f) bemyndigar regeringen att inom en ram på 20 miljarder

kronor besluta om garantier, lån och kapitaltillskott eller

vidta andra åtgärder i syfte att förstärka den finansiella basen

i Nordbanken och i Securum AB,

g) bemyndigar regeringen att uppdra åt riksgäldskontoret att

utfärda sådana garantier och lämna sådana lån som beslutas med

stöd av bemyndigande enligt 2d) eller 2f),

h) godkänner att det i proposition 1991/92:168 under sjunde

huvudtiteln föreslagna förslagsanslaget Vissa räntekostnader

m.m. får belastas med de kostnader som uppkommer till följd av

åtgärder som vidtas med stöd av bemyndigandena i 2b)--2f),

i) bemyndigar regeringen att besluta om försäljning av

aktierna i Securum AB,

men. (v) - delvis

3. beträffande försäljning av aktier i Nordbanken, m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:153 momenten

9 och 11 och med avslag på motion 1991/92:N57 yrkande 2, motion

1991/92:N58 yrkandena 3 och 5 och motion 1991/92:N59 yrkande 2

a) bemyndigar regeringen att sälja aktierna i eller på annat

sätt avveckla det bolag som avses i 2b),

b) bemyndigar regeringen att sälja de aktier i Nordbanken som

kan förvärvas med stöd av bemyndigandena i 2d) och 2f),

res. 3 (s)

4. beträffande ansvarsfrågor i Nordbanken

att riksdagen avslår motion 1991/92:N56 yrkandena 2 och 3,

5. beträffande insättarskydd

att riksdagen avslår motion 1991/92:N56 yrkande 4.

res. 4 (nyd)

Stockholm den 26 maj 1992

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Per-Richard

Molén (m), Axel Andersson (s), Hadar Cars (fp), Birgitta

Johansson (s), Kjell Ericsson (c), Bo Finnkvist (s), Karin

Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Bengt Dalström (nyd),

Leif Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats Lindberg (s), Bo

Bernhardsson (s) och Roland Lében (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Bankväsendets utveckling m.m. (mom.1)

Axel Andersson, Birgitta Johansson, Bo Finnkvist, Reynoldh

Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.7 som

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "denna motion" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion

1991/92:N59 (s), att det nu krävs ett samlat grepp för att

verkningarna av krisen i finanssektorn skall mildras. Många av

de beslut som riksdagen på regeringens förslag har fattat under

innevarande riksmöte bidrar till att finanskrisen fördjupas. I

flera fall leder besluten till en sänkt aktivitet i näringslivet

i ett läge när denna redan är alltför låg. Därigenom försvåras

problemen för företagen med åtföljande kreditförluster för

bankerna.

Med instämmande i vad som sägs i nyssnämnda motion finner

utskottet det orimligt att staten samtidigt som den tvingas till

omfattande insatser för att klara kreditförlusterna i

banksektorn vidtar åtgärder som förvärrar de bakomliggande

orsakerna till problemen. I motion 1991/92:Fi73 (s) framläggs

ett stort antal förslag till åtgärder som skulle lindra

finanskrisen och minska risken för en ytterligare fördjupning.

De föreslagna åtgärderna syftar bl.a. till att skapa en bättre

fungerande fastighetsmarknad och stimulera riskkapitalmarknaden.

Som tidigare nämnts behandlas denna motion i finansutskottet.

Näringsutskottet går därför inte vidare in på förslagen utan

hänvisar till finansutskottets behandling. Enligt

näringsutskottets mening bör dock riksdagen i ett uttalande till

regeringen ansluta sig till vad utskottet här har anfört.

Därigenom blir motion 1991/92:N59 (s) tillgodosedd i nu aktuell

del.

De uppkomna problemen i Nordbanken utgör en del av den mer

omfattande kris som för närvarande drabbar finansmarknaderna,

såväl i Sverige som i många andra länder. Mot den bakgrunden kan

utskottet inte finna anledning att förorda att en utredning i

frågan skall tillsättas. Utskottet förutsätter att

finansinspektionen löpande följer utvecklingen och därvid prövar

om missförhållanden kan ha bidragit till den uppkomna

situationen. Om så uppdagas utgår utskottet från att

inspektionen vidtar erforderliga åtgärder. Med det sagda

avstyrks de här berörda yrkandena i motionerna 1991/92:N56

(nyd), 1991/92:N57 (-) och 1991/92:N58 (v).

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande bankväsendets utveckling m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N59 yrkande 1 och

med avslag på motion 1991/92:N56 yrkande 1, motion 1991/92:N57

yrkande 1 och motion 1991/92:N58 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Bankväsendets utveckling m.m. (mom.1)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.7 som

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "berörda delar" bort

ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig mot den bakgrunden till kraven i

motionerna 1991/92:N56 (nyd) och 1991/92:N57 (-) på att en

utredning -- en kommission -- skall tillkallas med uppgift att

granska bankväsendets utveckling och orsakerna till denna. De

många nu obesvarade frågorna i sammanhanget kan leda till

spekulationer och lösa antaganden och till att tilltron till

bank- och finanssektorn kraftigt försvagas. Enligt utskottets

mening ter det sig angeläget med en förbättrad kontroll av

bankernas kreditgivning, inte minst för att minska riskerna

såväl för insättarna som för skattebetalarna.

Utskottet menar vidare att det finns anledning att pröva

finansinspektionens tillsynsverksamhet. Som anförs i motion

1991/92:N56 (nyd) är det med gällande lagstiftning och den

tillsyn som inspektionen skall utföra förvånande att de akuta

problemen i bl.a. Nordbanken och Sparbanken Första AB har kunnat

inträffa utan föregående varningssignaler från

finansinspektionens sida.

Utskottet anser sålunda att en parlamentarisk utredning bör

tillsättas med nu angivna syften. Riksdagen bör i ett uttalande

anmoda regeringen härtill. Därigenom skulle de här aktuella

yrkandena i motionerna 1991/92:N56 (nyd) och 1991/92:N57 (-) bli

helt tillgodosedda. Ett sådant uttalande skulle också ligga i

linje med vad som krävs i motion 1991/92:N58 (v).

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande bankväsendets utveckling m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N56 yrkande 1 och

motion 1991/92:N57 yrkande 1, med anledning av motion

1991/92:N58 yrkande 1 och med avslag på motion 1991/92:N59

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

3. Försäljning av aktier i Nordbanken, m.m. (mom.3)

Axel Andersson, Birgitta Johansson, Bo Finnkvist, Reynoldh

Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.8 med "I linje" och slutar på s.9 med "och 1991/92:N59

(s)" bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det rimligt att ägandet i Nordbanken breddas.

En breddning av ägandet måste dock genomföras på ett sådant sätt

att bankens ställning stärks och konkurrensen på marknaden

främjas. Som sägs i motion 1991/92:N59 (s) skulle en snar

utförsäljning av aktierna i Nordbanken riskera att försvaga

bankens förutsättningar. En sådan försäljning kan också leda

till en ökad koncentration inom bankvärlden.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att regeringen

inte bör bemyndigas att avyttra aktier i Nordbanken utan

ytterligare hörande av riksdagen. Detsamma gäller i fråga om

aktierna i det bolag som skall bildas för att inneha statens

aktier i Nordbanken. Utskottet avstyrker alltså propositionen i

här berörd del och tillstyrker motionerna 1991/92:N59 (s) och

1991/92:N58 (v) såvitt nu är i fråga. Av det sagda följer att

det aktuella yrkandet i motion 1991/92:N57 (-) avstyrks av

utskottet.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande försäljning av aktier i Nordbanken, m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N58 yrkandena 3

och 5 och motion 1991/92:N59 yrkande 2 och med avslag på motion

1991/92:N57 yrkande 2

dels avslår proposition 1991/92:153 momenten 9 och 11,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

4. Insättarskydd (mom.5)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.10 som

börjar med "Mot här" och slutar med "motion 1991/92:N56 (nyd)"

bort ha följande lydelse:

Staten har nu vid flera tillfällen påtagit sig rollen att

garantera bankväsendet. Det innebär i princip att en bank inte

kan gå i konkurs om inte staten vill det. Enligt utskottets

mening strider det mot marknadsekonomins grunder. Det är också,

menar utskottet, tvivelaktigt från konkurrenssynpunkt.

Ägarintressena skyddas samtidigt som allmänheten i form av

småsparare och skattebetalare drabbas.

Med hänsyn till det sagda instämmer utskottet i kravet i

motion 1991/92:N56 (nyd) på att ett insättarskydd, efter

amerikansk förebild, skall införas. Riksdagen bör därför i ett

uttalande anmoda regeringen att snarast lägga fram förslag om

ett sådant skydd. Därigenom skulle det nu aktuella yrkandet i

nyssnämnda motion bli tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande insättarskydd

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N56 yrkande 4 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

Regeringen har nu för fjärde gången under innevarande riksmöte

lagt fram förslag om statliga insatser till följd av de kraftigt

ökade kreditförlusterna i banksektorn. Mycket tyder på att

staten kan tvingas ingripa med ytterligare stödåtgärder för

andra banker än de som hittills har varit aktuella.

I likhet med vad som anförs i motion 1991/92:N58 (v) anser jag

att en parlamentarisk utredning nu bör tillkallas med uppgift

att analysera vad som har hänt med ekonomin under 1980-talet.

Hur har riksdagen, regeringarna, statens kontrollorgan, de

ekonomiska institutionerna och företagen agerat? I utredningen

bör klarläggas orsakerna till de nu uppkomna problemen. Särskild

uppmärksamhet bör riktas på frågan om finansinspektionens

(tidigare bankinspektionens) tillsynsverksamhet har fungerat

tillfredsställande. Utredningen bör även pröva behovet av att ge

finansinspektionen utvidgade möjligheter till kontroll av banker

och finansbolag.

Riksdagen bör i ett uttalande anmoda regeringen att dra

försorg om att en sådan utredning tillkallas. Därigenom skulle

det nu aktuella yrkandet i motion 1991/92:N58 (v) bli

tillgodosett. Ett sådant uttalande skulle också ligga i linje

med vad som sägs i motionerna 1991/92:N56 (nyd) och 1991/92:N57

(-).

Jag ansluter mig vidare i huvudsak till de förslag för en

rekonstruktion av Nordbanken som framläggs i propositionen. Dock

menar jag att större förändringar av statens ägande i företag

skall beslutas av riksdagen. Jag avstyrker därför -- i enlighet

med vad som anförs i reservation 3 -- förslagen i propositionen

om att regeringen skall bemyndigas att kunna avyttra dels de

aktier i Nordbanken som nu skall förvärvas, dels aktierna i det

bolag som skall bildas med uppgift att inneha statens aktier i

Nordbanken. Jag avstyrker även regeringens motsvarande förslag

beträffande aktierna i Securum AB.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets

hemställan under momenten 1 och 2 bort ha följande lydelse:

1. beträffande bankväsendets utveckling m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N58 yrkande 1,

med anledning av motion 1991/92:N56 yrkande 1 och motion

1991/92:N57 yrkande 1 och med avslag på motion 1991/92:N59

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad som i det

föregående anförts i denna del,

2. beträffande omstrukturering av Nordbanken

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:153 momenten

1--8 och motion 1991/92:N58 yrkande 4 och med avslag på motion

1991/92:N58 yrkande 2

a) (= utskottet),

b) (= utskottet),

c) (= utskottet),

d) (= utskottet),

e) (= utskottet),

f) (= utskottet),

g) (= utskottet),

h) (= utskottet),

i) avslår proposition 1991/92:153 moment 10.