Bet. 1991/92:NU6

Näringsutskottets betänkande

1991/92:NU06

Ändrad träfiberprövning

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

Bilaga

1991/92

NU6

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1990/91:183 om ändrad träfiberprövning

(industridepartementet),

dels de sju motioner som har väckts med anledning av denna

proposition,

dels -- helt eller delvis -- åtta motioner från allmänna

motionstiden 1990,

dels -- delvis -- en motion som har väckts med anledning

av proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor,

dels -- helt eller delvis -- sju motioner från allmänna

motionstiden 1991.

Skrivelser i ärendet har inkommit från Föreningen

Skogsindustrierna, Svenska träskivor, Sågverkens riksförbund och

Rottneros Bruk AB.

Sammanfattning

Regeringen har föreslagit att regleringen av

träfiberanvändning skall avskaffas när det gäller

skogsindustriella anläggningar. Beträffande spån för

eldningsändamål föreslås prövningsplikten bibehållas, med

motivet att råvaruförsörjningen för skivindustrin annars anses

komma i fara.

Utskottet ställer sig bakom det första förslaget. Vad gäller

prövningsplikten för spån för eldningsändamål anser utskottet

att också denna kan avskaffas. I likhet med vad som anförs i

flera motioner (m, fp, c) menar utskottet att skogsindustrins

råvaruförsörjning bäst tillgodoses på en fri marknad. Med hänsyn

till de omställningsproblem skivindustrin kan komma att ställas

inför föreslår utskottet dock en viss övergångsperiod -- fram

till den 1 juli 1993 -- under vilken den i propositionen

föreslagna ändrade träfiberlagen skall gälla.

I en reservation (s) förordas, såsom i propositionen, att

prövningsplikten för spån för eldningsändamål skall bibehållas

tills vidare. En kortare övergångsperiod anses inte tillräcklig

för att skivindustrin skall kunna ställa om sig till ändrade

marknadsförutsättningar.

Med hänvisning till pågående berednings- och utredningsarbete

avstyrker utskottet dels två motioner (c) med krav på en översyn

av prisbildningen och konkurrensförhållandena på marknaden för

skogsråvara, dels två motioner (mp) med yrkanden om vedråvarans

användning.

Propositionen

Förslag

I proposition 1990/91:183 föreslår regeringen -- efter

föredragning av industriminister Rune Molin -- att riksdagen

antar förslag till lag om ändring i lagen (1987:588) om

träfiberråvara. Lagförslaget återges i bilaga (s. 18).

Huvudsakligt innehåll

Den föreslagna ändringen i lagen (1987:588) om träfiberråvara

innebär vissa inskränkningar i den prövningsplikt som föreskrivs

i lagen. Kravet på tillstånd för att använda träfiberråvara i

skogsindustriella anläggningar upphävs helt. Lagen skall i

fortsättningen endast avse prövning av användningen av såg- och

kutterspån för eldningsändamål med syfte att motverka

råvarubrist inom träskiveindustrin.

Motionerna

De motioner som har väckts med anledning av proposition

1990/91:183 är följande:

1990/91:N117 av Gunnar Thollander m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om skivindustrins tillgång till vedråvara.

1990/91:N118 av Lars Norberg m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen

1. beslutar upphäva träfiberlagen (1987:588),

2. som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka

för införande av koldioxidskatt i alla länder,

3. som sin mening ger regeringen till känna att ett

restitutionssystem skall utarbetas för att kompensera

träskiveindustrin för de merkostnader som koldioxidskatten

förorsakar, på sätt som i motionen anförts.

1990/91:N119 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen

1. med avslag på proposition 1990/91:183 upphäver lagen

(1987:588) om träfiberråvara,

2. hos regeringen begär förslag om restitution till

träskiveindustrin.

1990/91:N120 av Hadar Cars m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen

beslutar att den av regeringen föreslagna lagen om ändring av

lagen (1987:588) om träfiberråvara skall gälla från den 1 juli

1991 till den 30 juni 1993 och att lagen om träfiberråvara

därefter upphävs.

1990/91:N121 av Sten-Ove Sundström (s) och Monica Öhman (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ändringar i träfiberlagen.

1990/91:N122 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar att den av regeringen föreslagna lagen om

ändring i lagen (1987:588) om träfiberråvara skall gälla från

den 1 juli 1991 till den 30 juni 1993 samt att lagen (1987:588)

om träfiberråvara därefter upphävs.

1990/91:N123 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att lagen om träfiberråvara skall vara

avvecklad till den 31 december 1992.

De motioner från allmänna motionstiden år 1990 som

behandlas här är följande:

1989/90:N224 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller

yrkandet (3 delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ASSI:s produktval och om

användning av fiberråvara,

1989/90:N252 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen

upphäver lagen (1987:588) om träfiberråvara.

1989/90:N253 av Göran Engström m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen

1. avskaffar träfiberlagen,

2. om yrkande under 1 inte bifalles, beslutar om sådan ändring

i träfiberlagen att utnyttjande av träfiberråvara för

energiändamål får ske utan särskilt tillstånd.

1989/90:N258 av Lars Ernestam m.fl. (fp) vari -- med

motivering i motion 1989/90:Jo310 -- yrkas att riksdagen

avskaffar lagen om träfiberråvara.

1989/90:N260 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) såvitt gäller

yrkandet (1) -- med motivering i motion 1989/90:Jo311 -- att

riksdagen avskaffar träfiberlagen.

1989/90:N261 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) såvitt gäller

yrkandet (1) -- med motivering i motion 1989/90:Jo312 -- att

riksdagen beslutar att träfiberlagen avskaffas fr.o.m. den 1

juli 1990.

1989/90:N282 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen

upphäver lagen om träfiberråvara den 1 juli 1990.

1989/90:N304 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari -- med

motivering i motion 1989/90:Jo315 -- yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär en översyn av prisbildningen inom

marknaden för skogsråvara och tillämpningen av lagen om kartell-

och monopolbildning på denna marknad,

2. avskaffar träfiberlagen (1987:588).

Den motion som har väckts med anledning av proposition

1989/90:88 och som behandlas här är

1989/90:N58 av Lars Norberg m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet

(8) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om användning av landets träråvara.

De motioner från allmänna motionstiden år 1991 som

behandlas här är följande:

1990/91:N201 av Stina Gustavsson (c) och Kersti Johansson (c)

vari yrkas att riksdagen avskaffar träfiberlagen.

1990/91:N202 av Marianne Jönsson (c) och Agne Hansson (c) vari

yrkas att riksdagen avskaffar träfiberlagen.

1990/91:N217 av Anders G Högmark (m) och Ulf Melin (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett avskaffande av träfiberlagen.

1990/91:N232 av Sven-Olof Petersson (c) och Göran Engström (c)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring att träfiberlagen (1987:588) avskaffas.

1990/91:N252 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) såvitt gäller

yrkandena -- med motivering i motion 1990/91:Jo306 -- att

riksdagen

2. hos regeringen begär en översyn av prisbildningen inom

marknaden för skogsråvara och tillämpningen av konkurrenslagen

(1982:729) på denna marknad,

3. avskaffar träfiberlagen (1987:588).

1990/91:N313 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) såvitt gäller

yrkandet (1) -- med motivering i motion 19[C90/91:Jo311 -- att

riksdagen avskaffar träfiberlagen.

1990/91:N326 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) såvitt gäller

yrkandet (1) -- med motivering i motion 1990/91:Jo314 -- att

riksdagen avskaffar träfiberlagen.

Utskottet

Lagen om träfiberråvara

Gällande bestämmelser

Lagen (1987:588) om träfiberråvara trädde i kraft den 1 juli

1987 (prop. 1986/87:105, NU 1986/87:40). Den innehåller

bestämmelser om tillståndsprövning av skogsindustrins och

bränslesektorns träfiberanvändning. Med bränslesektorn avses här

eldningsanläggningar och anläggningar för framställning av

träfiberbränsle. Kompletterande bestämmelser finns i

förordningen (1987:589) om träfiberråvara. En liknande reglering

fanns tidigare -- sedan år 1976 -- i 136 a § byggnadslagen

(1947:385).

Lagen om träfiberråvara syftar till att motverka brister i

skogsindustrins råvaruförsörjning. Lagen innebar vissa

begränsningar av prövningspliktens omfattning jämfört med

tidigare bestämmelser. Prövningsplikten gäller (2 §) för

rundvirke och sådana råvaror som härrör från rundvirke.

Prövningsplikten avser (3 §) skogsindustriella anläggningar som

årligen förbrukar minst 200000 m3 fast mått

träfiberråvara. För bränslesektorn gäller prövningsplikten

användning av minst 10000 m3 fast mått per år. I november

1990 beslutade regeringen om en ändring i förordningen

innebärande vissa undantag från prövningsplikten (SFS

1990:1067). Därigenom undantogs bränslesektorn inom Jönköpings,

Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och

Hallands län från prövningsplikt avseende träfiberråvara, med

undantag för spån och kutterspån, under åren 1990 och 1991.

Träfiberutredningen

Regeringen beslutade i maj 1990 om direktiv för en översyn av

träfiberlagen (dir. 1990:38). Översynen borde enligt direktiven

utmynna i förslag om en avreglering eller förenklingar i den

prövning som sker med stöd av lagen. Landshövding Ingemar Öhrn

förordnades som särskild utredare. Utredningen avlämnade vid

årsskiftet 1990-1991 sitt betänkande (SOU 1991:22) Översyn av

lagstiftningen om träfiberråvara. Betänkandet har

remissbehandlats.

I betänkandet konstaterades beträffande den prövning som avser

det skogsindustriella området att denna inte har spelat någon

avgörande roll för balansen på virkesmarknaden. Prövningsplikten

ansågs därför kunna upphöra på detta område.

Beträffande prövningen inom bränslesektorn ansåg utredaren att

lagen inte är tillräckligt distinkt för att fungera väl. Han

menade dock att träfiberlagens regler avseende råvaruanvändning

för bränsleändamål inte kan upphävas utan att andra åtgärder

vidtas. Detta beror på att de energipolitiska styrmedelsskatter

som har påförts de fossila bränslena, bl.a. för att förstärka

biobränslenas konkurrenskraft, kan komma att avsevärt driva upp

priset på spån, om inga särskilda åtgärder vidtas. Detta

bedömdes främst komma att drabba träskiveindustrin negativt.

Utredaren föreslog därför att ett restitutionssystem skulle

införas, varigenom skivindustrin under en femårsperiod skulle

kompenseras för den prishöjning på industrispån som beror på

styrmedel och stimulanser för att öka användningen av

biobränslen. Restitutionen skulle avse skillnaden mellan det av

energistyrmedlen påverkade spånpriset och ett med en anvisad

metod framräknat normalt pris på industrispån.

Propositionen

I propositionen hävdas att träfiberlagen inte har visat sig på

något avgörande sätt bidra till att upprätthålla balans mellan

råvaruutbud och efterfrågan på virkesmarknaden. Regeringen anser

att skogsindustrins råvaruanvändning kan avregleras helt; de

bestämmelser på detta område som finns i träfiberlagen föreslås

således bli upphävda. I propositionen sägs vidare att regeringen

utgår från att närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK)

kommer att följa utvecklingen inom skogsindustrin, bl.a. vad

gäller råvaruförsörjningen i de regionalpolitiskt viktiga

inlandssågverken.

Beträffande bränslesektorn föreslås i propositionen att

träfiberlagen skall fortsätta att gälla men inskränkas till att

endast avse spån från den träbearbetande industrin som avses

användas för eldningsändamål. I fråga om det av

träfiberutredningen föreslagna restitutionssystemet var

remissutfallet splittrat. Ett restitutionssystem skulle

visserligen innebära att träfiberlagen kunde upphävas, sägs det

i propositionen. Samtidigt konstateras att det skulle krävas

särskilda tekniska och administrativa lösningar. Det anses också

föreligga risk att restitutionen vid granskning i

EG-kommissionen skulle kunna komma att klassificeras som ett

driftstöd vilket är oacceptabelt från

konkurrensneutralitetssynpunkt. Mot denna bakgrund menar

regeringen att förslaget om restitution inte bör genomföras.

Vad som enligt propositionen motiverar att träfiberprövningen

bör bibehållas för spån för eldningsändamål är de effekter som

utvecklingen på biobränslemarknaden kan få för

träskiveindustrins råvaruförsörjning. I propositionen sägs att

det vore olyckligt om energipolitiska styrmedel, som har

beslutats bl.a. för att främja biobränsleanvändning i allmänhet,

kortsiktigt får ett sådant genomslag på träskiveindustrins

råvarupris att produktion och företag slås ut. Förutom att

skivindustrin har regionalpolitisk betydelse framhålls att det

inom branschen finns kunnande och teknik, med inriktning på

utveckling av nya träfibermaterial och produkter som ersättning

för miljöstörande produkter. I propositionen aviseras att, i det

fall att riksdagen antar lagförslaget, undantag från

prövningsplikten kommer att göras i de regioner i landet där

spån kan användas för eldningsändamål utan att råvarubrist

riskeras inom framför allt träskiveindustrin.

Motionsyrkanden

Från samtliga dåvarande oppositionspartiers sida har, i

anslutning till propositionen, lagts fram motioner som går emot

propositionens förslag.

I motionerna 1990/91:N122 (m), 1990/91:N120 (fp) och

1990/91:N123 (c) förordas att den föreslagna ändrade

träfiberlagen endast skall gälla under en övergångsperiod. Lagen

bör helt upphöra att gälla den 30 juni 1993, sägs det i de två

förstnämnda motionerna, medan tidsgränsen i den sistnämnda

motionen sätts till den 31 december 1992. Övergångsperioden

motiveras i alla tre motionerna med att träskiveindustrin

därigenom ges möjlighet att anpassa sig till en förändrad

marknadssituation. Efter övergångsperioden bör det, enligt

motionärerna, finnas bättre möjligheter för olika användare av

träspån att konkurrera på lika villkor. Om efterfrågan på spån

ökar till följd av de energipolitiska beslut som har fattats,

kommer detta sannolikt att leda till att också utbudet av

råvaror ökar.

Krav på upphävande av träfiberlagen framförs i motionerna

1990/91:N119 (v) och 1990/91:N118 (mp). Samtidigt begärs att

regeringen skall anmodas att lägga fram förslag om ett system

för restitution till träskiveindustrin av medel motsvarande den

del av spånpriset som föranleds av styrmedel till förmån för

biobränsleanvändning. I den förstnämnda motionen sägs att

träfiberutredningens förslag till restitution har avfärdats i

propositionen utan någon ingående analys. Motionärerna uttalar

att träskiveindustrin är värdefull med utvecklingsbart kunnande

och utvecklingsbar teknik och att den har stor regionalpolitisk

betydelse. I motion 1990/91:N118 (mp) sägs att den riktiga

lösningen för att uppnå konkurrensneutralitet för skivindustrin

vore om Sveriges konkurrentländer införde koldioxidskatter på

samma nivå som Sverige. Riksdagen bör anmoda regeringen att

verka för detta, menar motionärerna. I avvaktan på detta bör ett

restitutionssystem införas. Motionärerna förordar dock en annan

lösning än den som träfiberutredningen föreslog; de förutsätter

att alternativet till spånbränsle i normalfallet är kol.

Vissa förslag till ändringar och preciseringar i anslutning

till propositionens lagförslag förs fram i motionerna

1990/91:N121 (s) och 1990/91:N117 (s). I den första motionen

föreslås att lagens syfte skall vara att motverka brister i

spånförsörjningen inte bara inom träskiveindustrin utan också

inom annan industri. Vidare sägs att den hittillsvarande

prövningen för eldningsändamål har varit ineffektiv; prövningen

måste framöver bli effektivare. Slutligen krävs att en noggrann

uppföljning av användningen av träfiberråvara skall ske, så att

eventuella hot mot massaindustrins råvaruförsörjning kan

förhindras. En anmälningsplikt för all användning av

träfiberråvara som har en industriell användning ger, enligt

motionärerna, underlag för att bedöma utvecklingen. I den andra

motionen sägs att det -- därest det inte är möjligt att

bibehålla träfiberlagen -- är av stor vikt att regeringen noga

följer utvecklingen inom skivindustrin och vidtar erforderliga

åtgärder för att säkra tillgången på spån till rimliga priser.

I sammanlagt 14 motioner från allmänna motionstiderna åren

1990 och 1991 har företrädare för samtliga dåvarande

oppositionspartier krävt att träfiberlagen skall upphävas.

Motiven är genomgående att träfiberlagen inte anses behövas för

att säkra tillgången på råvara till industrin och att den

hindrar användningen av biomassa för energiproduktion.

NUTEKs utredning om skivindustrin

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) gav i juni 1991

konsultföretaget Condustria AB i uppdrag att skyndsamt genomföra

en utredning av den svenska träbaserade skivindustrin. Därvid

skulle den tekniska, ekonomiska och marknadsmässiga situationen

inom skivindustrin studeras. Vidare skulle förslag lämnas till

åtgärder som främjar utvecklingen av svensk skogsråvarubaserad

skivindustri på en integrerad Europamarknad.

I utredningsrapporten (Branschprogram Träs gröna serie,

rapport 9/91) konstateras att skivindustrin i Sverige sedan

10--15 år är inne i en negativ utveckling med minskad volym,

förlorade marknadsandelar och dålig lönsamhet. De akuta

problemen inom branschen har till viss del dolts några år till

följd av den starka högkonjunkturen. Branschens lönsamhet, som

tidigare har varit svag, sjunker nu ytterligare och visar ett

negativt totalresultat för samtliga skivtyper. Investeringarna i

den svenska skivindustrin har under mer än 15 år inte nått

halvvägs upp till nivån i Europa. Inga investeringar i nya

skivprodukter och produktionsteknologi har genomförts i Sverige.

Branschen har ca 2500 anställda, varav 350 är uppsagda eller

varslade om uppsägning.

Koldioxidskatten snedvrider, enligt utredningen, konkurrensen

mellan eldningsindustri och skivindustrin. Detta medför att

råvarupriset på fem års sikt riskerar att drivas upp till en

sådan nivå att produktion av skivor exklusive plywood helt

omöjliggörs i Sverige och att förutsättningarna för

massaproduktion försämras. På längre sikt torde enligt

utredarnas bedömning de ekonomiskt betydelsefullaste effekterna

av en svag eller obefintlig skivindustri vara dels att den

allmänna träindustriella kompetensen inom landet halkar efter i

en internationell jämförelse, dels att

efterbearbetningsindustrin drabbas av högre råvarupriser än i

omvärlden.

För att man skall komma till rätta med problemet med

råvarupriserna för skivindustrin föreslår utredningen att

internationellt konkurrenskraftiga vedråvarupriser skall

säkerställas. Detta borde i första hand ske genom att införande

av andra energi- eller skatteregleringar än som finns i

konkurrerande länder undviks. Om sådana regleringar ändå införs

bör, menar utredningen, motsvarande avgifter belasta eldning och

brikettproduktion av industriråvara (flis och spån).

Förutom att internationellt konkurrenskraftiga råvarupriser

säkerställs anser utredningen att det för skivindustrins

fortlevnad är nödvändigt att omfattande investeringar görs, att

ägarstrukturen ändras i riktning mot starka ägare och att en

internationaliseringsprocess inleds. Utredningen bedömer att det

inom fem år behöver investeras 1,5 miljarder kronor i den

svenska skivindustrin. Detta kräver nytt riskkapital.

NUTEK överlämnade i november utredningsrapporten till

regeringen som ett faktaunderlag utan någon formell framställan.

I ett förord säger NUTEK att utredningsrapporten bekräftar

skivindustrins utsatta läge och behovet av skyndsamma åtgärder.

NUTEK tar inte ställning till de förslag som läggs fram i

utredningen men framhåller att en svensk anslutning till EG

torde komma att innebära en anpassning till EGs

beskattningssystem för energi. Detta är en nödvändig

förutsättning för att den svenska skivindustrin skall kunna

överleva och utvecklas. I förordet sägs också att det är NUTEKs

avsikt att diskutera utredningsmaterialet med både bränsle- och

skivbranschernas företrädare, i förhoppning att detta kan bidra

till idéer, resurser och initiativ till förnyelse och

utveckling.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna

1990/91:N122 (m), 1990/91:N120 (fp) och 1990/91:N123 (c), att

skogsindustrins råvaruförsörjning bäst tillgodoses på en fri

marknad där priset bestäms av tillgång och efterfrågan. Statliga

regleringar bör undvikas. Även på energiområdet bör fri

konkurrens råda. Därmed kan, i enlighet med de beslut riksdagen

har fattat beträffande energipolitikens inriktning,

biobränslenas konkurrenskraft stärkas.

Önskemålet om en avreglering av marknaden för träfiberråvara

ligger också bakom de motioner från allmänna motionstiderna 1990

och 1991 som behandlas här. I dessa har företrädare för samtliga

dåvarande oppositionspartier begärt att träfiberlagen skulle

avskaffas.

Propositionens förslag innebär ett steg i rätt riktning i det

avseendet att regleringen av träfiberanvändning föreslås bli

avskaffad när det gäller skogsindustriella anläggningar.

Beträffande spån för eldningsändamål föreslås dock

prövningsplikten bibehållas. Motivet bakom detta är att

råvaruförsörjningen för skivindustrin annars anses komma i fara.

Utskottet ansluter sig till bedömningen att skivindustrin

kommer att ställas inför vissa omställningsproblem vid ett

totalt avskaffande av träfiberlagen. Dessa bör dock inte vara

omöjliga att lösa. För att skivindustrin skall få visst rådrum

anser utskottet att det är befogat med en övergångsperiod, under

vilken företagen får möjlighet att anpassa sig till ändrade

marknadsförutsättningar. En lämplig tidpunkt då den i

propositionen föreslagna ändrade träfiberlagen skall upphöra att

gälla är enligt utskottets mening den 30 juni 1993. Den nu

aktuella lagändringen bör träda i kraft den 1 januari 1992.

Utskottet utgår från att regeringen och NUTEK följer

utvecklingen inom skivindustrin och övrig skogsindustri.

Genom ett beslut av riksdagen i enlighet med vad som har

förordats tillgodoses motionerna 1990/91:N122 (m) och

1990/91:N120 (fp) helt och motion 1990/91:N123 (c) i allt

väsentligt. Motionerna från allmänna motionstiderna åren 1990

och 1991 blir också i sak tillgodosedda, även om träfiberlagen i

sin helhet inte blir avskaffad förrän den 1 juli 1993. Dessa

motioner avstyrks därför av utskottet.

Mot bakgrund av utskottets uppfattning att fri konkurrens och

en fri marknad bäst främjar skogsindustrin avstyrker utskottet

det i motionerna 1990/91:N119 (v) och 1990/91:N118 (mp)

framförda förslaget att det skall införas ett restitutionssystem

för skivindustrin.

Prisbildning och konkurrens på skogsråvarumarknaden

I två motioner, 1990/91:N252 (c) och 1989/90:N304 (c),

ifrågasätts om inte de inköpskarteller som finns på

virkesmarknaden får negativa effekter genom

konkurrenssnedvridning på marknaden. En fri marknad anses av

motionärerna leda till det bästa resultatet för skogsägare,

skogsindustri och samhälle. Regeringen bör mot denna bakgrund

anmodas att göra en översyn av prisbildningen inom marknaden för

skogsråvara och tillämpningen av konkurrenslagen (1982:729) på

denna marknad, anför motionärerna.

Marknaden för skogsråvara karaktäriseras av att säljarna är

många och köparna få. De större skogsbolagen har gått samman i

inköpsbolag eller i norra Sverige i en inköpskartell i syfte att

samordna sina inköp. En inköpskartell är en överenskommelse om

priser och volymer, medan man i ett inköpsbolag bedriver ett

mera långtgående samarbete. Ett inköpsbolag drivs i

aktiebolagsform och ägs av de olika medlemsbolagen. Allt virke

som avverkas och importeras samlas upp i en gemensam pott hos

inköpsbolaget, varefter det fördelas enligt ett kvotsystem. Man

anser sig genom samarbete av detta slag kunna effektivisera

administrationen och vinna fördelar genom att undvika

korstransporter m.m. Det finns fyra inköpsbolag och en

inköpskartell. De fyra inköpsbolagen, lokaliserade i södra och

mellersta Sverige, är Sydved, Västved, Billerud Virke och

Industriskog. I norra Sverige finns inköpskartellen Nordsveriges

Virkesköpare. Inköpsbolagen och inköpskartellen är registrerade

i kartellregistret hos statens pris- och konkurrensverk (SPK).

Hösten 1989 avslog riksdagen ett likartat yrkande av samma

motionärer (1989/90:NU10). Samtidigt tillkännagav riksdagen som

sin mening att de specialstudier som SPK utförde på uppdrag av

konkurrensutredningen (C 1989:03) borde kompletteras med en

studie avseende skogsråvaran. Beträffande

konkurrensförhållandena på skogsråvarumarknaden konstaterade

utskottet att dessa var föremål för en utredning hos

näringsfrihetsombudsmannen (NO).

Den utredning som utskottet hänvisade till hade igångsatts på

NOs eget initiativ och avsåg en granskning av de s.k.

virkeskartellernas betydelse för konkurrenssituationen. I en

preliminär utredningsrapport drogs bl.a. slutsatsen att

kartellsamarbetet var samhällsekonomiskt ineffektivt och borde

upphöra. Virkessamarbetet ansågs särskilt missgynna

köpsågverken. Utredningen sändes under våren 1990 på remiss till

de berörda företagen, varvid företagen särskilt ombads ange om

de var beredda att ompröva sitt deltagande i prissamarbetet.

Inget företag uppgav sig vara berett att göra en sådan

omprövning. En rad synpunkter av saklig natur och i

bedömningsfrågor framfördes av företagen.

Enligt vad utskottet har erfarit avser NO att låta SPK göra en

genomgång av området, för att NO skall få ytterligare underlag

innan ställning tas till om frågan skall föras vidare till

prövning i marknadsdomstolen. Därvid kommer även prisbildningen

på skogsråvarumarknaden att studeras. Detta har anmälts vid

regeringssammanträdet den 14 november 1991. Därmed anser den

riksdagens nyssnämnda tillkännagivande från hösten 1989 vara

tillgodosett.

Konkurrenslagen (1982:729) har i sin tillämpning tillåtit

inköpskarteller men inte säljarkarteller. Detta sammanhänger med

att lagen främst tar sikte på konsumentintresset.

Konkurrensutredningen, som har haft till uppgift att överväga

hur konkurrenspolitiken ytterligare kan förstärkas, lämnade i

juni 1991 betänkandet (SOU 1991:59) Konkurrens för ökad välfärd.

I uppdraget har ingått att se över behovet av ytterligare

förbud, bl.a. förbud mot pris- resp. marknadsdelningskarteller.

Konkurrensutredningen föreslår bl.a. förbud mot horisontellt

prissamarbete som omfattar en väsentlig del av marknaden och

förbud mot marknadsdelning. Beträffande inköpskarteller säger

utredningen att inköpssamverkan rent generellt inte skall

omfattas av förbud. Detta gäller emellertid inte

jordbruksområdet. Därvidlag föreslår utredningen att den

särskilda regel om inköpssamverkan i fråga om jordbruksprodukter

som finns i lagen (1991:921) om förbud mot konkurrensbegränsning

i fråga om jordbruksprodukter överförs till den nya

konkurrenslagen.

Beträffande generalklausulen eller missbruksbestämmelsen, som

utgör den centrala bestämmelsen i den nuvarande konkurrenslagen,

anser kommittén att den har fyllt en viktig funktion och bör

överföras till den föreslagna nya konkurrenslagen. Kommittén

föreslår att missbruksbestämmelsen får följande lydelse: "Om en

konkurrensbegränsning motverkar ändamålet med denna lag genom

att (1) hämma eller vara ägnad att hämma förekomsten eller

utvecklingen av en effektiv konkurrens, och om (2) detta sker på

ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt, skall åtgärd

vidtas enligt lagen mot den skadliga konkurrensbegränsningen." I

den gällande konkurrenslagen har motsvarande bestämmelse

följande lydelse: "Om en konkurrensbegränsning har skadlig

verkan inom landet, kan marknadsdomstolen för att förhindra

sådan verkan besluta om åtgärder enligt denna lag. En sådan

åtgärd får riktas mot en näringsidkare som föranleder den

skadliga verkan. Med skadlig verkan förstås att

konkurrensbegränsningen på ett sätt som är otillbörligt från

allmän synpunkt (1) påverkar prisbildningen, (2) hämmar

effektiviteten inom näringslivet eller (3) försvårar eller

hindrar annans näringsutövning." Det är denna bestämmelse som är

aktuell att åberopa i det fall att NO skulle besluta att föra

ärendet om virkeskartellernas inköpssamverkan vidare till

marknadsdomstolen.

Konkurrensutredningens betänkande har remissbehandlats; en

proposition planeras bli framlagd våren 1992.

Utredningen om utvärdering och översyn av skogspolitiken

(Jo 1990:03) har till uppgift att utvärdera skogspolitikens mål

och medel och föreslå de förändringar som utvärderingen kan

föranleda. Kommittén skall enligt sina direktiv (dir. 1990:47)

bl.a. göra en utvärdering av hur de olika juridiska, ekonomiska

och övriga administrativa medlen inom skogspolitiken har verkat,

varvid inte enbart de direkta skogspolitiska medlen skall

granskas utan också sekundära medel som t.ex. konkurrens- och

miljölagstiftningarna samt plan- och bygglagstiftningen och

jordförvärvslagstiftningen. Frågan om kartellbildning kommer

alltså att behandlas av utredningen, varvid de resultat som

konkurrensutredningen och den särskilda utredningen om

träfiberlagen lägger fram, kommer att beaktas. Utredningsarbetet

skall vara slutfört senast den 1 juli 1992.

I en bilaga (nr 8) till långtidsutredningen 1990 (LU 90) --

Skogsnäringen: Miljöfrågor, avreglering, framtidsutsikter,

författad av Lars Hultkrantz och Sören Wibe, institutionen för

skogsekonomi vid Sveriges lantbruksuniversitet -- konstateras

att skogsindustrin som virkesköpare har haft stor fördel av den

fria internationella handeln med virke. (LU 90 utarbetas inom

finansdepartementet, men ansvaret för bilagorna och de

bedömningar de innehåller vilar på resp. författare.)

Författarna finner det därför anmärkningsvärt att skogsindustrin

har tillåtits begränsa konkurrensen på virkesmarknaden, bl.a.

genom ett "hemmamarknadsskydd" riktat mot svenska skogsägares

möjlighet att sälja virke till köpare i Finland och Norge.

Inköpskartellerna medför, i den utsträckning de förmår att

genomdriva en kartellpolitik, skadliga samhällsekonomiska

verkningar. De är därmed, enligt författarnas bedömning, inte

förenliga med den existerande konkurrenslagstiftningen.

En utredning avseende konkurrensen på virkesmarknaden har

också genomförts vid institutionen för skogsekonomi vid Sveriges

lantbruksuniversitet (Ulrika Bergfors, Mats Bergman, Lars

Hultkrantz: Konkurrensen på den svenska virkesmarknaden, januari

1989). Utredarna har undersökt förekomsten och storleken av

effekter av begränsad konkurrens på virkesförsörjning, priser

och inkomster. Beträffande kartellbildning dras slutsatsen att

åtgärder som främjar och förstärker konkurrensinslagen på

virkesmarknaden är önskvärda. De rättsregler som gäller för

säljarkarteller bör tillämpas även på virkesmarknadens

inköpskarteller, anförs det. Konkurrenshinder som utestänger

vissa aktörer, t.ex. avtal om hemmamarknadsskydd eller

begränsning av sågverkens rätt och möjligheter att agera på

rotpostmarknaden, bygga upp egna avverkningsorganisationer etc.,

bör bekämpas. Statliga etableringsregleringar bör inte införas

eller förstärkas. Vidare anser utredarna att det är önskvärt att

handel främjas på avsnitt där virkesmarknaden är "tunn", dvs.

där antalet köpare är litet.

Med hänsyn till att frågan om prisbildning och konkurrens på

skogsråvarumarknaden är föremål för beredning och utredning inom

regeringskansliet, berörda myndigheter och utredningen om

utvärdering och översyn av skogspolitiken anser utskottet inte

att det nu erfordras någon åtgärd från riksdagen. De aktuella

motionerna avstyrks därmed i berörda delar.

Användning av träråvara

Utskottet behandlar avslutningsvis två motioner, 1989/90:N58

(mp) och 1989/90:N224 (mp) från allmänna motionstiden år 1990, i

vilka det begärs att riksdagen skall uttala sig om hur landets

träråvara skall användas. I den förstnämnda motionen sägs att

fördelningen mellan träindustrin och cellulosaindustrin under

det senaste decenniet har utvecklat sig i fel riktning. Vi borde

i Sverige satsa på en ökad användning av råvaran inom

träindustrin och till vidareförädling till möbler och hus. I den

andra motionen förespråkas att landets träråvara skall användas

på ett miljövänligt sätt och så att energihushållning

prioriteras.

Ett liknande yrkande om vedråvarans användning och

fördelningen mellan träindustrin och massaindustrin framfördes

av miljöpartiet i en motion hösten 1989 i anslutning till ett

förslag från regeringen om aktieteckning i AB Statens

Skogsindustrier (ASSI). Riksdagen anvisade medel till detta

ändamål och avslog det aktuella yrkandet (1989/90:NU16).

Miljöpartiets företrädare i utskottet reserverade sig till

förmån för motionsyrkandet.

I direktiven till den tidigare nämnda utredningen om

utvärdering och översyn av skogspolitiken sägs bl.a. att en

långsiktig skogspolitik måste värna om såväl en varaktigt hög

och värdefull virkesförsörjning som uthållighet i själva

produktionssystemet. I ett långsiktigt perspektiv, sägs det

vidare, måste en utveckling kunna accepteras där skogsråvaran

utnyttjas för andra ändamål än för närvarande. "Det kan vara

fråga om nya, långt förädlade produkter av helt annat slag än

dagens skogsindustriprodukter. I det perspektivet kan

energiråvaruförsörjningen vara ett väsentligt område." Kommittén

skall med utgångspunkt i sina utvärderingar och bedömningar om

framtiden formulera mål för skogspolitiken inför 2000-talet.

Utredningsarbetet skall vara slutfört senast den 1 juli 1992.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de båda nu

aktuella motionerna i berörda delar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lag om ändring i lagen (1987:588) om

träfiberråvara

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:N120 och

1990/91:N122, med anledning av motion 1990/91:N123 och med

avslag på motionerna 1989/90:N252, 1989/90:N253 och

1989/90:N258, motion 1989/90:N260 yrkande 1, motion

1989/90:N261 yrkande 1, motion 1989/90:N282, motion

1989/90:N304 yrkande 2, motionerna 1990/91:N117,

1990/91:N118, 1990/91:N119, 1990/91:N121, 1990/91:N201,

1990/91:N202, 1990/91:N217 och 1990/91:N232, motion

1990/91:N252 yrkande 3, motion 1990/91:N313 yrkande 1 och

motion 1990/91:N326 yrkande 1 antar det i proposition

1990/91:183 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen

(1987:588) om träfiberråvara, dock att punkt 1 och en ny punkt 3

i övergångsbestämmelserna skall ha följande lydelse:

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

-- -- --

3. Lagen (1987:588) om träfiberråvara skall upphöra att gälla

vid utgången av juni 1993.

res (s)

men. (v)

2. beträffande prisbildning och konkurrens på

skogsråvarumarknaden

att riksdagen avslår motion 1989/90:N304 yrkande 1 och motion

1990/91:N252 yrkande 2,

3. beträffande användning av träråvara

att riksdagen avslår motion 1989/90:N58 yrkande 8 och motion

1989/90:N224 yrkande 3 i ifrågavarande del.

Stockholm den 12 november 1991

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Anita Gradin

(s), Per-Richard Molén (m), Axel Andersson (s), Birgitta

Johansson (s), Kjell Ericsson (c), Karin Falkmer (m), Reynoldh

Furustrand (s), Göran Hägglund (kds), Bengt Dalström (nyd), Leif

Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats Lindberg (s), Bo

Bernhardsson (s) och Gudrun Norberg (fp).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Lag om ändring i lagen (1987:588) om träfiberråvara (mom. 1)

Anita Gradin, Axel Andersson, Birgitta Johansson, Reynoldh

Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson

(alla s) anser:

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9

med "Utskottet anser" och slutar på s. 10 med "för

skivindustrin" bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker det förslag om ändrad träfiberprövning

som den föregående regeringen har lagt fram i proposition

1990/91:183. Det innebär att skogsindustrins råvaruanvändning

helt avregleras. Lagen har på detta område inte visat sig ha

något avgörande inflytande på balansen mellan råvaruutbud och

efterfrågan på virkesmarknaden.

När det gäller användning av spån för eldningsändamål ansluter

sig utskottet till propositionens bedömning att prövningsplikten

måste bibehållas till vidare. Detta beror på den speciella

situation som gäller för skivindustrin och dess

råvaruförsörjning. Det finns risk att de energipolitiska

styrmedel som riksdagen har beslutat om bl.a. för att främja

biobränsleanvändning får till effekt att skivindustrins

råvarupriser drivs upp till en sådan nivå att produktion och

företag slås ut. Detta betonas i skrivelser som de aktuella

branschorganisationerna och ett företag inom skivindustrin har

tillställt utskottet och bekräftas genom den utredning som NUTEK

har låtit genomföra.

Av NUTEKs rapport framgår att branschen -- om de kortsiktiga

problemen med råvaru- och riskkapitalförsörjning kan klaras --

torde kunna få en mycket positiv utveckling mot bakgrund av de

långsiktigt goda marknadsutsikterna. Effekterna av en utslagning

av skivindustrin blir mycket kännbara dels regionalt, dels genom

att följdverkningar kommer att uppstå i senare led, dvs. möbel-

och snickeriindustrierna.

I motionerna 1990/91:122 (m), 1990/91:N120 (fp) och

1990/91:N123 (c) föreslås att den i propositionen föreslagna

lagen endast skall gälla under en kort övergångsperiod. Ett av

de större företagen inom skivindustrin har till utskottet

framfört att en kort övergångstid på ett till två år kommer att

leda till att alla investeringar i svensk board- och

spånskiveindustri omedelbart stoppas och att diskuterade

fabriksnedläggningar påskyndas. Enligt utskottets mening behöver

skivindustrin längre tid än vad som förordas i de här aktuella

motionerna för att ställa om sig till ändrade

marknadsförutsättningar. Ett svenskt medlemskap i EG kan vidare

väntas leda till att marknadsförutsättningarna blir mer

konkurrensneutrala för den svenska skivindustrin jämfört med den

europeiska. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

de nämnda motionerna. Även de 14 motioner från allmänna

motionstiderna åren 1990 och 1991 som går ut på att

träfiberlagen omedelbart skall avskaffas avstyrks av utskottet i

aktuella delar.

Utskottet avstyrker också motionerna 1990/91:N119 (v) och

1990/91:N118 (mp), i vilka det förordas att regeringen skall

anmodas att låta utforma ett restitutionssystem för

skivindustrin. Utskottet instämmer i vad som anförs i

propositionen om att ett sådant system dels skulle kräva

särskilda tekniska och administrativa lösningar, dels skulle

riskera att vid granskning i EG-kommissionen klassificeras som

ett driftstöd vilket är oacceptabelt från

konkurrensneutralitetssynpunkt.

I propositionen sägs att regeringen utgår från att NUTEK

kommer att följa utvecklingen inom skogsindustrin, bl.a. vad

gäller råvaruförsörjningen i de regionalpolitiskt viktiga

inlandssågverken. Mot denna bakgrund anser utskottet inte att

det -- såsom förordas i motionerna 1990/91:N117 (s) och

1990/91:N121 (s) -- behövs någon särskild precisering i lagen

eller någon anmodan till regeringen i detta avseende. Motionerna

avstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande lag om ändring i lagen om träfiberråvara

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:N252,

1989/90:N253 och 1989/90:N258, motion 1989/90:N260 yrkande 1,

motion 1989/90:N261 yrkande 1, motion 1989/90:N282, motion

1989/90:N304 yrkande 2, motionerna 1990/91:N117, 1990/91:N118,

1990/91:N119, 1990/91:N120, 1990/91:N121, 1990/91:N122,

1990/91:N123, 1990/91:N201, 1990/91:N202, 1990/91:N217 och

1990/91:N232, motion 1990/91:N252 yrkande 3, motion 1990/91:N313

yrkande 1 och motion 1990/91:N326 yrkande 1 antar det i

proposition 1990/91:183 framlagda förslaget till lag om ändring

i lagen (1987:588) om träfiberråvara, dock med den ändringen att

lagen träder i kraft den 1januari 1992.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,

vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

Det har riktats en omfattande och befogad kritik mot den nu

gällande träfiberlagen. Lagen behövs inte för att tillförsäkra

skogsindustrin råvara. Dessutom har lagen lett till att

användningen av spån som bränsle i energianläggningar har

försvårats.

Som framhålls i propositionen kan dock ett omedelbart

avskaffande av träfiberlagen leda till att skivindustrin ställs

inför svåra anpassningsproblem. Detta har bekräftats i

skrivelser till utskottet från berörda branschorganisationer och

företag inom skivindustrin. Regeringen har utan ingående analys

avfärdat det förslag till restitutionssystem som lades fram av

träfiberutredningen. Där föreslogs att träskiveindustrin under

en femårsperiod skulle kompenseras för den prishöjning på spånet

som beror på energi- och miljöpolitiskt motiverade stimulanser i

syfte att öka användningen av biobränslen. De berörda

branschorganisationerna och ett av de större företagen inom

skivindustrin har i de nämnda skrivelserna förordat att det i

första hand skall införas ett system för restitution till

skivindustrin av medel motsvarande den del av spånpriset som

föranleds av styrmedel till förmån för biobränsleanvändning.

Mot denna bakgrund bör riksdagen anmoda regeringen att lägga

fram ett förslag om restitution till träskiveindustrin.

Samtidigt bör riksdagen fatta beslut om att träfiberlagen skall

upphävas. Om tidpunkten för lagens upphörande sätts till den

1april 1992 ges regeringen möjlighet att låta utarbeta ett

förslag till restitutionssystem.

Med ett sådant beslut av riksdagen skulle motion 1990/91:N119

(v) bli helt tillgodosedd. Även motion 1990/91:N118 (mp) blir i

väsentliga delar tillgodosedd. Samtliga 14 motioner från

allmänna motionstiden 1990 och 1991 blir också tillgodosedda i

vad avser kraven på att träfiberlagen skall avskaffas.

Motionerna 1990/91:N122 (m), 1990/91:N120 (fp) och 1990/91:N123

(c), i vilka förordas att den i propositionen föreslagna ändrade

träfiberlagen endast skall gälla under en kort övergångsperiod,

bör däremot avslås av riksdagen. En kort övergångsperiod är inte

tillräcklig för att skivindustrin skall hinna vidta erforderliga

marknadsanpassningsåtgärder. Detta har företrädare för branschen

också framhållit för utskottet. Även motionerna 1990/91:N117 (s)

och 1990/91:N121 (s) bör avslås av riksdagen.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets

hemställan under moment1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande lag om ändring i lagen (1987:588) om

träfiberråvara

att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:183, med

bifall till motionerna 1989/90:N252, 1989/90:N253 och

1989/90:N258, motion 1989/90:N260 yrkande 1, motion 1989/90:N261

yrkande 1, motion 1989/90:N282, motion 1989/90:N304 yrkande 2,

motion 1990/91:N118 yrkande 1, motionerna 1990/91:N119,

1990/91:N201, 1990/91:N202, 1990/91:N217 och 1990/91:N232,

motion 1990/91:N252 yrkande 3, motion 1990/91:N313 yrkande 1 och

motion 1990/91:N326 yrkande 1, med anledning av motion

1990/91:N118 yrkande 3 och med avslag på motion 1990/91:N117,

motion 1990/91:N118 yrkande 2, motionerna 1990/91:N120,

1990/91:N121, 1990/91:N122 och 1990/91:N123,

dels antar följande

Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1987:588) om träfiberråvara

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:588) om träfiberråvara

skall upphöra att gälla vid utgången av mars 1992.

dels som sin mening ger regeringen till känna att

förslag om restitution till träskiveindustrin bör framläggas för

riksdagen.

I proposition 1990/91:183 framlagt förslag till

Lag om ändring i lagen (1987:588) om träfiberråvara

Bilaga

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:588) om

träfiberråvara

dels att 2 § skall upphöra att gälla,

dels att 1, 3, 4 och 10 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag är tillämplig på användningen av träfiberråvara.

Lagens syfte är att motverka brister inom skogsindustrins

råvaruförsörjning.

Denna lag är tillämplig på användningen av såg- och

kutterspån (spån) för eldningsändamål. Lagens syfte är att

motverka brister inom träskiveindustrins försörjning med

spån.

3 §

Träfiberråvara får inte utan tillstånd av regeringen eller

den myndighet som regeringen bestämmer användas i

1. eldningsanläggning eller anläggning för framställning av

trädbränsle om användningen av träfiberråvara uppgår till

minst 10000 m3 fast mått per kalenderår,

2. skogsindustriell anläggning om användningen av

träfiberråvara uppgår till minst 200000 m3 fast mått per

kalenderår.

Spån får inte utan tillstånd av regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer användas i eldningsanläggning

eller anläggning för framställning av trädbränsle om

användningen av spån uppgår till minst 10000 m3 fast

mått per kalenderår.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på

tillstånd för sådana fall där prövning inte bedöms nödvändig för

att tillgodose syftet med denna lag.

4 §

Ett tillstånd skall avse användning av en viss mängd

träfiberråvara per kalenderår. Tillståndet får förses med

villkor.

Ett tillstånd skall avse användning av en viss mängd spån

per kalenderår. Tillståndet får förses med villkor.

10 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder

träfiberråvara utan behövligt tillstånd eller bryter mot

föreskrift eller villkor som har meddelats med stöd av denna lag

skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder spån utan

behövligt tillstånd eller bryter mot föreskrift eller villkor

som har meddelats med stöd av denna lag skall dömas till böter

eller fängelse i högst sex månader.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

2. Tillstånd, som har meddelats enligt 3 § första stycket 1 i

dess äldre lydelse, skall i den utsträckning det anger

träfiberråvara i fortsättningen avse spån.

Innehåll

Ärendet1

Sammanfattning1

Propositionen2

Förslag2

Huvudsakligt innehåll2

Motionerna2

Utskottet5

Lagen om träfiberråvara5

Gällande bestämmelser5

Träfiberutredningen5

Propositionen6

Motionsyrkanden7

NUTEKs utredning om skivindustrin8

Utskottets ställningstagande9

Prisbildning och konkurrens på skogsråvarumarknaden10

Användning av träråvara13

Hemställan13

Reservation14

Meningsyttring av suppleant16

Bilaga

Propositionens lagförslag till ändring i lagen (1987:588) om

träfiberråvara18