Bet. 1991/92:NU7

Näringsutskottets betänkande

1991/92:NU07

Återvinning

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1991/92

NU7

Ärendet

I detta betänkande behandlas tio motioner om återvinning.

Yrkandena rör bl.a.

forskning om och utveckling av återvunna produkter,

Systembolagets återtagande av tomburkar,

internationell standard för returförpackningar,

åtgärder för att främja returpappershanteringen.

Sammanfattning

Utskottet avstyrker samtliga motioner. Detta sker beträffande

flera av motionerna med hänvisning till de förslag som

förpackningsutredningen nyligen har lagt fram. Bl.a. föreslås

att förpackningsproducenterna skall få det ekonomiska ansvaret

för återtagning och materialåtervinning av använda förpackningar

och att förpackningsanvändarna (såväl företag som enskilda

konsumenter) skall få ett principiellt ansvar att medverka vid

sortering av förpackningar. I fråga om motionsyrkanden om

åtgärder för att främja returpappershanteringen hänvisar

utskottet bl.a. till ett pågående beredningsarbete inom

regeringskansliet.

Motionerna

Yrkanden

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här

är följande:

1990/91:N233 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen

1. beslutar att staten skall garantera ett minimipris på

returpapper,

2. begär att regeringen lägger fram förslag om att

pappersbruken skall åläggas att använda returpapper i

produktionen där så är möjligt,

3. begär att regeringen snabbutreder returpappershanteringen i

Norrland,

4. begär att regeringen lägger fram förslag om hur Sverige kan

bidra till att öka användningen av returpapper internationellt.

1990/91:N246 av Lars-Erik Lövdén (s) och Kurt Ove Johansson

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts rörande åtgärd för att förbättra

avsättningsmöjligheten för insamlat returpapper.

1990/91:N247 av Sven Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärder för att trygga

pappersåtervinningen.

1990/91:N283 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av skyndsamma insatser för utveckling av alternativa

användningsområden för sorterat återglas.

1990/91:N284 av Håkan Strömberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om forskning och utveckling av återvunna

produkter.

1990/91:N288 av Lars Werner m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet

(3) -- med motivering i motion 1990/91:Jo514 -- att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av svenska initiativ för att skapa internationell

standard för returförpackningar.

1990/91:N308 av Åke Selberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om forskning om och utveckling avseende återvunna

produkter,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om etablering av återvinningsföretag i norra Sverige.

1990/91:N344 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att Systembolaget skall ta emot tomburkar.

1990/91:N411 av Ragnhild Pohanka (mp) och Eva Goës (mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att verka för resurs- och energisparande

genom minimerad användning av engångsmaterial.

Den motion som har väckts med anledning av proposition

1990/91:90 och behandlas här är

1990/91:N56 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet

(4) -- med motivering i motion 1990/91:Jo113 -- att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om åtgärder för ökad återvinning av returpapper.

Motivering

Svårigheter att få avsättning för återvunnet material

äventyrar återvinningen av glas och papper, sägs det i

motionerna 1990/91:N284 (s) och 1990/91:N308 (s). Det återvunna

materialet är en viktig resurs och en betydelsefull råvara som

måste tas till vara i den framtida industriproduktionen, anför

motionärerna. Därför måste en satsning ske på forskning och

utveckling så att användbara produkter kan tillverkas av

återvunnet papper och återvunnet glas. I den sistnämnda motionen

begärs också att återvinningsföretag skall lokaliseras till de

norra delarna av vårt land. Till följd av höga

transportkostnader är detta, enligt motionärerna, nödvändigt om

vi skall kunna behålla och tillgodogöra oss de resurser som

återvunnet material utgör.

Även i motion 1990/91:N283 (c) krävs skyndsamma insatser för

utveckling av alternativa användningsområden för sorterat

återglas. Det finns i dag två glasbruk -- Hammar och Limmmared

-- som tar emot återglas. Hammars glasbruk kommer snart att

läggas ner, och Limmareds glasbruk kommer inte att kunna

fortsätta att ta emot allt sorterat vitt glas, säger motionären.

Han nämner isoleringsmaterial inom byggnadssektorn som ett

exempel på ett alternativt användningsområde för återglas, men

problemet sägs vara att det saknas medel för forskning och

utveckling.

Systembolaget bör ta sitt miljöansvar och åläggas skyldighet

att ta emot tomma aluminiumburkar, anförs det i motion

1990/91:N344 (fp). Trots att Systembolaget varje år säljer ca

150 miljoner burkar öl vägrar man att ta emot tomburkar, säger

motionären.

Sverige bör ta initiativ till ett internationellt

standardiseringsarbete för returförpackningar, anförs det i

motion 1990/91:N288 (v). Lika väl som man har normer för skruvar

och muttrar kunde man ha det för returförpackningar. Ett

internationellt standardiseringssystem för returförpackningar

skulle, enligt motionärerna, förbättra förutsättningarna för

handeln.

Genom en minskad användning av engångsmaterial kan resurs- och

energisparande främjas, framhålls det i motion 1990/91:N411

(mp). Det konsumeras omkring 1 miljard bärkassar om året, varav

900 miljoner plastkassar och 100 miljoner papperskassar. Om

priset sätts till ett par kronor på papperskassar och till 5

kronor på plastkassar skulle det, enligt motionärerna, bli

lönsamt för kunderna att själva köpa eller sy tygkassar, som kan

återanvändas hundratals gånger.

Åtgärder för att förbättra avsättningsmöjligheterna för

insamlat returpapper efterlyses i motion 1990/91:N246 (s).

Insamlings-, transport- och hanteringskostnaderna för

returpapper ligger väsentligt över ersättningsnivåerna, säger

motionärerna, och i dag råder det en situation där en del

kommuner i norra Sverige har upphört med pappersinsamlingen och

många kommuner i övriga landet överväger att upphöra med

insamlingen.

Även i motion 1990/91:N247 (s) krävs åtgärder för att en

fortsatt insamling av returpapper i kommunerna skall tryggas.

Det finns, enligt motionärerna, oroande rapporter om att

kommunerna i framför allt norra Sverige har stora svårigheter

att upprätthålla insamlingen av returpapper. Det bör, menar de,

ligga ett nationellt intresse i att återvinningen av returpapper

kan fortsätta i hela landet.

Regeringen bör anmodas att ställa krav på att tidningspapper

skall ha en inblandning av returpapper på 20 %, anförs det i

motion 1990/91:N56 (c). En sådan åtgärd skulle kunna medverka

till att det skapas en fungerande marknad för returpapper i

Sverige. Därigenom borde den nuvarande återvinningsgraden för

papper, 44 %, kunna höjas.

Returpappershanteringen är i akut kris och det krävs

omedelbara åtgärder, sägs det i motion 1990/91:N233 (v).

Pappersbruken, som utgör de huvudsakliga förbrukarna av

returpapper, har överraskats av den höga återvinningsgraden.

Priset på returpapper har därmed sjunkit, vilket har lett till

att kommunerna gjort ekonomiska förluster och i flera fall

stoppat pappersinsamlingen. Genom den monopolliknande situation

som gäller på returpappersmarknaden, med två dominerande

pappersbruksägda inköpsbolag, har priserna på returpapper hamnat

på för låg nivå, hävdar motionärerna. Särskilt bekymmersam anser

de situationen vara i Norrland, med låg lönsamhet och

avsättningssvårigheter. Mot den här angivna bakgrunden framläggs

i motionen följande förslag: staten skall garantera ett

minimipris på returpapper, pappersbruken skall åläggas att

använda returpapper i produktionen där så är möjligt,

returpappershanteringen i Norrland skall snabbutredas och

Sverige skall internationellt verka för en ökad användning av

returpapper.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Riksdagsbeslut om återvinning

Riksdagen beslutade år 1975 om åtgärder som syftade till ökad

återvinning och bättre omhändertagande av avfall (prop. 1975:32,

JoU 1975:10). Bl.a. uttalades att ansvaret för att det avfall

som uppkommer vid produktionen kan tas om hand på ett från

miljö- och resurssynpunkt riktigt sätt i första hand måste åvila

producenten.

Våren 1990 beslutade riksdagen om olika åtgärder på

avfallsområdet (prop. 1989/90:100 bil. 16, 1989/90:JoU 16).

Härvid uttalades att ett mål är att minimera avfallets volym och

farlighet. Producenternas ansvar för det avfall som uppstår till

följd av deras verksamhet underströks. För att ytterligare

stimulera återanvändning och återvinning beslöts om en

komplettering av renhållningslagen (1979:596) av innebörd att

avfallshanteringen skulle ske på ett sådant sätt att åtgärder

som underlättar återanvändning och återvinning av avfallet

främjas med hänsyn till råvaru- och energibesparing samt

miljövård. Beträffande källsortering slogs det fast att den

kommunala avfallsplaneringen borde ha som riktmärke att man till

årsskiftet 1993-1994 skulle uppnå önskvärd sortering, och att

förbränning och deponering av osorterat avfall därefter endast

skulle äga rum i undantagsfall.

För att genomförandet av 1990 års avfallsprogram skulle

underlättas och påskyndas beslöt riksdagen följande år om en

komplettering av avgiftsbestämmelserna i renhållningslagen

(prop. 1990/91:90, 1990/91:JoU30). Därigenom fick kommunerna

möjlighet att differentiera avfallstaxan med syfte att

källsortering skall stimuleras. Regeringen aviserade också i

propositionen att ytterligare ekonomiska styrmedel kunde

övervägas, vilket riksdagen inte hade någon erinran emot.

Förpackningsutredningen

Förpackningsutredningen (M 1990:03; särskild utredare:

direktör Sven-Runo Bergkvist), som tillsattes våren 1990, skulle

enligt ursprungsdirektiven (dir. 1990:39) utreda och lämna

förslag till åtgärder inom förpackningsområdet syftande till att

främja retursystem. Utredningen fick i mars 1991

tilläggsdirektiv (dir. 1991:17) att utarbeta ett förslag om ett

fullständigt ansvar för tillverkare, distributörer och handel

vad gäller returhantering och återanvändning, återvinning av

material eller energiutvinning från förpackningar.

I förpackningsutredningens slutbetänkande, Miljön och

förpackningarna (SOU 1991:76), som avlämnades i slutet av

september 1991, föreslås att ett producentansvar för

förpackningar införs i Sverige. Förpackningsproducenterna skall

få det ekonomiska ansvaret för återtagning och

materialåtervinning av använda förpackningar. En

förpackningsavgift föreslås för att täcka kostnaderna.

Utredningen anser vidare att förpackningar som har sorterats ut

i princip skall användas till materialåtervinning.

Förpackningsanvändare -- såväl företag som enskilda konsumenter

-- föreslås få ett principiellt ansvar att medverka vid

sortering av förpackningar. En statlig avfallsavgift föreslås

som ekonomiskt styrmedel för att stimulera till

materialreduktion, återanvändning och materialåtervinning.

Förpackningsutredningen förordar vidare (s. 295) att

statsmakterna skall lägga fast en övergripande miljöpolicy för

förpackningar. Samhällets miljökrav anges därvid böra utgå från

följande:

Mängden förpackningsmaterial bör reduceras, främst genom att

mängden råvara per förpackning minskas och genom att "onödiga"

förpackningar utmönstras.

Materialvalet bör syfta till att reducera miljöbelastningen.

Återanvändning av förpackningar bör ske så långt det är

möjligt.

Materialåtervinning av förpackningar bör utökas väsentligt

genom att tekniken för insamling och sortering utvecklas och

genom att nya marknader för återvunnet förpackningsmaterial

skapas.

Energiutvinningen ur förpackningsmaterial bör förbättras genom

utökad kommunal källsortering.

Beträffande forskning och utveckling föreslår utredningen ett

brett upplagt program som belyser återvinning av

förpackningsmaterial. Forskningsprogrammet borde nära följa den

internationella FoU-verksamheten och framför allt avse

problemområdena insamlingsmodell, sorteringsteknik och

återvunnet förpackningsmaterial. Finansiering föreslås ske genom

medel från programrådet för forskning för ett avfallssnålt

samhälle och från närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK).

Vidare föreslås området bli uppmärksammat i nästa

forskningsproposition. Programrådet, som inrättades år 1990, har

enligt sin instruktion (SFS 1990:961) till uppgift att utveckla

teknik och styrmedel som leder till miljöanpassade produkter och

därmed minskad mängd och farlighet beträffande avfall.

Förpackningsutredningen lämnar förslag till vilken

återvinningsgrad som bör vara uppnådd för olika

förpackningsmaterial vid sekelskiftet. Återvinningsgraden borde

för glas öka från dagens ca 35 % till 60--70%, för aluminium

från 42 % till 60--80 %, för stålplåt från i stort sett 0 % till

40--60 %, för wellpapp, papper och kartong från 46% till 60 %

samt för plast till 30--40 % men på längre sikt till 60%.

Förpackningsutredningens slutbetänkande remissbehandlas för

närvarande. Remisstiden utgår den 31 januari 1992. En

proposition planeras till hösten 1992.

Glasåtervinning

I systemet för glasåtervinning ansvarar kommunerna för

insamling och transporter, varvid finansiering delvis sker via

den kommunala renhållningstaxan. Svensk Glasåtervinning AB har

det ekonomiska och fysiska ansvaret för det slutliga

omhändertagandet. Bolaget erlägger viss ersättning per ton

levererat återglas till kommunerna.

Av landets 284 kommuner har i dag 245 organiserad

glasåtervinning. Återvinningsgraden för alla typer av

glasförpackningar var år 1990 ca 35%.

Svensk Glasåtervinning AB införde i mars 1991 en

återvinningsavgift för såväl inhemskt tillverkade som

importerade glasförpackningar. Medlen skall användas för

utveckling av alternativa användningsområden, åtgärder för ökad

återvinning och stöd till kommunerna. De alternativa

användningsområden som undersöks är isolering inom

byggnadsindustrin och inom vägbyggnadsområdet.

Utvecklingsverksamheten äger främst rum ute på företagen, men

samarbete med Tekniska högskolan i Stockholm förekommer också.

Standardiseringsarbete

Standardiseringsarbete bedrivs via

Standardiseringskommissionen i Sverige (SIS) och ett antal

fackorgan för olika teknikområden. Näringslivet har

huvudansvaret för prioriteringen av standardiseringsarbete som

gäller områden med rent industriell tillämpning. Statens

insatser avser främst områden där frågor som rör säkerhet kommer

in.

Europeiska standardiseringsorgan har under år 1990 igångsatt

ett arbete som rör standardisering av förpackningar (CEN TC

261). Sverige är genom SIS representerat i den subkommitté som

handlägger frågor rörande konsumentförpackningar. Arbetet

beräknas ta omkring två år.

Förpackningsutredningen föreslår i sitt slutbetänkande

(s. 295) att Sveriges medverkan i det internationella

standardiseringsarbetet på förpackningsområdet skall

intensifieras i vad avser sådan standardisering som ökar

förutsättningarna för materialreducering, återanvändning och

materialåtervinning av förpackningar.

Returpapper

Insamling

I det tidigare nämnda riksdagsbeslutet från år 1975 om olika

åtgärder som syftade till ökad återvinning och ett bättre

omhändertagande av avfall ingick att en obligatorisk insamling

av pappersavfall i form av tidningar och tidskrifter skulle

påbörjas. Enligt riksdagens beslut borde pappersinsamlingen vara

fullt genomförd före år 1980 i alla de delar av landet där sådan

insamling är praktiskt genomförbar och motiverad. Svenska

renhållningsverksföreningen uppger att tidningsinsamling för

närvarande förekommer i så gott som samtliga kommuner.

Enligt beräkningar av skogsindustrierna uppgick mängden

insamlat returpapper till 909 ton år 1990, vilket innebär en

fördubbling jämfört med år 1975. Insamlingen av tidningar och

journaler uppgick år 1990 till 438 ton och insamlingen av

wellpapp, spill och övrig s.k. insamlingsvara till 270 ton.

Pappersindustrins förbrukning av returpapper, som uppgick till

1034 ton år 1990, har mer än tredubblats sedan år 1975.

Förbrukningen väntas öka relativt kraftigt under år 1992, bl.a.

genom det kapacitetstillskott som Bravikens pappersbruk får vid

årsskiftet 1991-1992.

Utredning av statens industriverk

Statens industriverk (SIND) gjorde år 1988 på regeringens

uppdrag en utredning (SIND PM 1988:3) av den svenska massa- och

pappersindustrins användning av och möjligheter till försörjning

med returpapper. Utredningens syfte var att bedöma om särskilda

åtgärder erfordrades för att trygga massa- och pappersindustrins

returpappersförsörjning. Sammanfattningsvis ansåg SIND att några

sådana åtgärder inte behövdes inom de närmaste åren.

NOs prövning

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) har i september 1991 fattat

beslut i två ärenden rörande returpapper. Det ena ärendet gällde

en framställning från Svenska kommunförbundet och

Renhållningsverksföreningen att NO skulle ta upp till förnyad

bedömning huruvida inte den samverkan som föreligger på

inköpssidan när det gäller returpapper från hushållen innebär

risk för missbruk av köparmakt och om inte denna risk är så stor

att den leder till skada för de kommuner som engagerar sig i

arbetet.

Två inköpsbolag -- IL Returpapper AB och Pappersåtervinnings

AB (PÅAB), där så gott som samtliga svenska pappersbruk som

använder returpapper som råvara är delägare -- dominerar

returpappersmarknaden.

I sitt beslut hänvisade NO till ett beslut från år 1984 i ett

likartat ärende avseende pappersbrukens inköpssamverkan. NO

uttalade då att brukens köparsamverkan i sin dåvarande form hade

vissa från allmän synpunkt positiva effekter på prisbildningen

och effektiviteten. Även om samverkan också kunde antas innebära

vissa risker för missbruk av köparmakt, ansåg NO inte att

utredningen gav grund för att göra gällande att dessa risker

motiverade ett ingripande från NOs sida.

I det nu aktuella beslutet säger NO sammanfattningsvis att de

prissänkningar som inköpsbolagen har genomfört snarast är att se

som en anpassning till internationella marknadspriser. Även om

kommunerna inte skulle få full kostnadstäckning kan det, enligt

NO, mot denna bakgrund knappast hävdas att pappersbruken och

inköpsbolagen har missbrukat sin köparmakt. För detta

ställningstagande talar också bl.a. den höga insamlingsnivån och

genomförda och planerade kapacitetsutbyggnader som medför att

avsättningen kommer att öka. NO tillägger vidare att

konkurrenslagstiftningen som sådan knappast kan ge grund för

ingripanden som i praktiken går ut på att få de ekonomiska

aktörerna ute på marknaden att subventionera den aktuella

insamlingsverksamheten för att få den att gå ihop. Med detta

beslut är ärendet avslutat.

Det andra ärendet hos NO gällde en framställning från IL

Returpapper AB att NO skulle pröva det samarbete som enligt

bolaget pågår mellan kommunerna på returpappersområdet, bl.a.

inom ramen för Renhållningsverksföreningen, och som påstods

innebära en horisontell prissamverkan mellan kommunerna. Anmälan

gjordes i anslutning till det tidigare refererade ärendet.

I sitt beslut anförde NO att det knappast finns skäl till

invändningar från konkurrenssynpunkt mot ett sådant samråd och

erfarenhetsutbyte på ett övergripande plan som förekommer mellan

kommunerna. Med beaktande av den styrka som pappersbruken, genom

sin samverkan i inköpsbolag, har nått på köparsidan kan det,

enligt NO, anses motiverat att kommunerna i viss mån samverkar

ytterligare för att söka uppnå en rimlig balans mellan

kommunerna och köparna av returpapper. På returpappersområdet

kan ett visst samarbete mellan kommunerna te sig befogat mot

bakgrund av statsmakternas beslut och uttalande om hur

returpapper skall återanvändas m.m., säger NO. Kommunernas

samråd och erfarenhetsutbyte bör dock inte leda till

överenskommelser, samförstånd eller rekommendationer om vilka

priser kommunerna skall begära i förhandlingarna med

inköpsbolagen. NO har mot bakgrund av detta uttalande avskrivit

ärendet.

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen har under senare år behandlat olika motionsyrkanden

om returpapper. Vid det senaste tillfället, våren 1990,

avstyrkte näringsutskottet enhälligt i ett yttrande till

jordbruksutskottet (1989/90:NU7y) en motion (v) med krav på ett

uttalande av riksdagen om behovet av en gemensam inköps- och

försäljningsorganisation för pappersprodukter för kommuner,

landsting och stat och om behovet av ökade insatser för

pappersinsamling. Näringsutskottet anförde att den industriella

användningen av returpapper är värdefull i många avseenden, inte

minst från energi- och naturresurssynpunkt, och att det därför

är angeläget med en fortsatt ökad insamling av returpapper.

Utskottet noterade vidare att regeringen avsåg att noga följa

utvecklingen på området. Jordbruksutskottet (1989/90:JoU16)

anslöt sig till vad näringsutskottet hade uttalat. Riksdagen

avslog motionen.

Miljöminister Birgitta Dahl besvarade hösten 1990 (RD

1990/91:5) en fråga (1990/91:50) om vilka åtgärder regeringen

avsåg att vidta för att skapa fungerande marknader för

återvinningsbara material. Miljöministern uttalade bl.a. att hon

ansåg att -- efter det att riksdagen våren 1990 på regeringens

förslag fattat beslut om förändringar i renhållningslagen för

att främja ökad källsortering och återanvändning -- bollen låg

hos industrin, kommunerna och konsumenterna.

Utskottet

Riksdagen har med början år 1975 fattat beslut om olika

åtgärder som syftar till ökad återvinning och bättre

omhändertagande av avfall. De senaste besluten på området

tillkom våren 1990 och våren 1991.

I två motioner, 1990/91:N284 (s) och 1990/91:N308 (s), krävs

nu ökade insatser för forskning om och utveckling av återvunna

produkter. Motiven till yrkandena är de avsättningssvårigheter

som föreligger; dessa anses äventyra återvinningen.

I det föregående finns en redogörelse för de förslag som

förpackningsutredningen har lämnat i sitt nyligen publicerade

slutbetänkande. Där föreslås bl.a. att ett producentansvar för

förpackningar införs i Sverige. Beträffande forskning och

utveckling förordar utredningen ett brett upplagt forsknings-

och utvecklingsprogram som belyser återvinning av

förpackningsmaterial. Vidare föreslås området bli uppmärksammat

i nästa forskningspolitiska proposition.

Forskning och utveckling beträffande återvinning bedrivs i dag

inom olika myndigheter och stiftelser. Programrådet för

forskning för ett avfallssnålt samhälle, som inrättades år 1990,

har enligt sin instruktion (SFS 1990:961) till uppgift att

utveckla teknik och styrmedel som leder till miljöanpassade

produkter och därmed minskad mängd och farlighet beträffande

avfall. Forskning och utveckling inom avfalls- och

återvinningsområdet förekommer också hos statens naturvårdsverk,

närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) och

forskningsstiftelsen Reforsk.

Statsmakterna har fastlagt målet att avfallets volym och

farlighet skall minimeras. Utskottet anser det mycket angeläget

att det sker en satsning på forskning och utveckling avseende

återvunna produkter. Detta är nödvändigt om nya

avsättningsområden för återvunnet material skall kunna skapas,

vilket i sin tur är en förutsättning för att det angivna målet

skall kunna uppnås.

Med hänsyn till vad som här anförts om pågående forsknings-

och utvecklingsverksamhet och förpackningsutredningens förslag

på området anser utskottet inte att det nu erfordras någon

åtgärd av riksdagen. Utskottet utgår också från att området

kommer att uppmärksammas i en kommande forskningspolitisk

proposition. Därmed avstyrker utskottet de båda aktuella

motionerna i berörda delar.

Även i motion 1990/91:N283 (c) tas frågan om insatser för

forskning och utveckling avseende återvunna produkter upp, här

med speciell inriktning på återvunnet glas.

Vad utskottet nyss har anfört beträffande forskning om och

utveckling av återvunna produkter äger självfallet giltighet

även beträffande återvunnet glas. Dessutom kan i detta

sammanhang erinras om den återvinningsavgift som Svensk

Glasåtervinning AB införde våren 1991. De medel som inflyter

skall användas bl.a. för utveckling av alternativa

användningsområden för glasförpackningar.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet den

aktuella motionen.

I motion 1990/91:N344 (fp) krävs att Systembolaget skall

åläggas skyldighet att ta emot tomburkar. I dag tas inga

tomburkar emot av Systembolaget.

Utskottet delar motionärens uppfattning att en så stor

försäljare som Systembolaget, med en årlig försäljning på ca 150

miljoner burkar öl, borde anse sig skyldigt att delta i

återtagandet av tomburkar. Utskottet utgår emellertid ifrån att

problemet kommer att få en lösning på grundval av de förslag som

förpackningsutredningen har lagt fram. Med hänvisning härtill

avstyrker utskottet motionen.

Sverige bör agera för att en internationell standard för

returförpackningar skapas, sägs det i motion 1990/91:N288

(v).

Som tidigare redovisats har det i fjol inom ramen för det

europeiska standardiseringsarbetet igångsatts ett arbete som rör

standardisering av förpackningar, i vilket Sverige deltar via

standardiseringskommissionen. Vidare kan noteras att

förpackningsutredningen i sitt slutbetänkande har föreslagit att

Sveriges medverkan i det internationella standardiseringsarbetet

på förpackningsområdet skall intensifieras.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet den

aktuella motionen i berörd del.

Statsmakterna bör verka för resurs- och energisparande genom

minskad användning av engångsmaterial, t.ex. genom höjda priser

på pappers- och plastkassar, anförs det i motion 1990/91:N411

(mp).

I ett riksdagsbeslut våren 1990 uttalades, som tidigare har

redogjorts för, att ett mål är att minska avfallets volym och

farlighet. I förpackningsutredningens betänkande lämnas,

såsom också nämnts, förslag till att statsmakterna skall lägga

fast en övergripande miljöpolicy för förpackningar. Denna skulle

ha följande innebörd. Mängden förpackningsmaterial bör

reduceras genom lämpligt materialval. Förpackningar bör

återanvändas så långt det är möjligt. Insamlings- och

sorteringstekniker bör utvecklas. Nya avsättningsmarknader för

återvunnet material bör skapas. Utvinningen av energi ur

förpackningsmaterial bör förbättras.

Utskottet avstyrker den aktuella motionen med hänvisning till

det anförda.

Riksdagen bör verka för att återvinningsföretag också

lokaliseras till de norra delarna av vårt land, anförs det i

motion 1990/91:N308 (s).

Riksdagen beslutade våren 1990 om fortsatta mål och riktlinjer

för regionalpolitiken (prop. 1989/90:76, 1989/90:AU13). Det

regionalpolitiska företagsstödet lämnas till konkurrensutsatta

verksamheter som bedrivs på marknadsmässiga villkor och med

tillfredsställande lönsamhet. Våren 1991 beslutade riksdagen att

även ideella organisationer och intresseorganisationer skulle

kunna erhålla regionalpolitiskt företagsstöd vid utlokalisering

från Stockholmsregionen (prop. 1990/91:87, 1990/91:AU13). Någon

särbehandling av företag inom en särskild bransch förekommer

inte.

Utskottet anser att återvinning och återanvändning skall

främjas i alla delar av landet. Däremot kan utskottet inte

förorda att någon speciell bransch -- i detta fall

återvinningsföretag -- skall särbehandlas när det gäller det

regionala företagsstödet. Med det sagda avstyrker utskottet den

aktuella motionen i berörd del.

Returpappershanteringen diskuteras i fyra motioner,

1990/91:N246 (s), 1990/91:N247 (s), 1990/91:N56 (c) och

1990/91:N233 (v).

I det föregående har redogjorts för riksdagens beslut år 1975

om införande av obligatorisk insamling av pappersavfall. Därvid

har också lämnats uppgifter om insamling och förbrukning av

returpapper. Insamlingen har fördubblats från år 1975 till år

1990, medan pappersindustrins förbrukning har tredubblats.

Vidare har lämnats redogörelser för en utredning av statens

industriverk av den svenska massa- och pappersindustrins

användning och försörjningsmöjligheter vad gäller returpapper

och för två ärenden hos NO avseende påstådd inköpssamverkan

resp. påstådd horisontell prissamverkan. Det första ärendet

gällde om de två dominerande inköpsbolagens samverkan vad avser

returpapper från hushållen innebär risk för missbruk av

köparmakt. Det andra ärendet gällde om det samarbete som pågår

mellan kommunerna på returpappersområdet, bl.a. inom ramen för

Renhållningsverksföreningen, innebär en horisontell

prissamverkan. NO har efter utredning kommit fram till att det

varken kan anses föreligga missbruk av köparmakt eller

horisontell prissamverkan och har avskrivit ärendena.

Riksdagens tidigare behandling av motioner om returpapper har

redovisats i det föregående.

Enligt vad utskottet erfarit bereds frågan om

returpapperssystemets utformning inom regeringskansliet (miljö-

och resursdepartementet). För närvarande sker

problembeskrivning. En rapport på grundval av arbetet beräknas

kunna föreligga våren 1992.

Vad gäller yrkandet i motion 1990/91:N233 (v), som gäller

svenska insatser för en ökad användning av returpapper

internationellt, vill utskottet framhålla följande. Sverige

verkar i dag internationellt för ökad återvinning inom ramen för

det nordiska samarbetet och inom OECD, där återvinningsfrågorna

uttryckligen finns med på arbetsprogrammet. Vidare arbetar man

inom EG med att ta fram ett förslag till direktiv rörande

förpackningsavfall. Direktivets syfte är att ange ramar för en

förpackningspolicy och en policy för omhändertagande av

förpackningsavfall. Direktivet skall omfatta åtgärder relaterade

till produktion, marknadsföring och användning av förpackningar.

Vidare omfattas åtgärder för att förebygga uppkomsten av

förpackningsavfall, för återtagning och kvittblivning av

förpackningsavfall samt för användning av råvaror och energi.

Med hänvisning till att frågan om returpapperssystemets

utformning är under beredning i regeringskansliet och till vad

utskottet i övrigt har anfört avstyrks samtliga här aktuella

motioner i berörda delar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande forskning om och utveckling av återvunna

produkter

att riksdagen avslår motion 1990/91:N284 och motion

1990/91:N308 yrkande 1,

2. beträffande glasåtervinning

att riksdagen avslår motion 1990/91:N283,

3. beträffande Systembolagets återtagande av tomburkar

att riksdagen avslår motion 1990/91:N344,

4. beträffande internationell standard för

returförpackningar

att riksdagen avslår motion 1990/91:N288 yrkande 3,

men. (v) - delvis

5. beträffande minskad användning av engångsmaterial

att riksdagen avslår motion 1990/91:N411,

6. beträffande lokalisering av återvinningsföretag till

norra Sverige

att riksdagen avslår motion 1990/91:N308 yrkande 2,

7. beträffande åtgärder för att främja återvinning och

användning av returpapper

att riksdagen avslår motion 1990/91:N56 yrkande 4 och

motionerna 1990/91:N233, 1990/91:N246 och 1990/91:N247.

men. (v) - delvis

Stockholm den 19 november 1991

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Anita Gradin

(s), Axel Andersson (s), Birgitta Johansson (s), Kjell Ericsson

(c), Bo Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand

(s), Göran Hägglund (kds), Bengt Dalström (nyd), Olle Lindström

(m), Mats Lindberg (s), Jan Backman (m), Bo Bernhardsson (s) och

Christer Eirefelt (fp).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,

vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

Enligt vänsterpartiets mening måste stora ansträngningar göras

för att retursystem och återvinningsbara förpackningar skall

främjas. Ett led i ett sådant arbete bör vara att -- som

föreslås i motion 1990/91:N288 (v) -- Sverige tar initiativ till

att det skapas en internationell standard för

returförpackningar. Internationella normer för

returförpackningar bör också kunna förbättra förutsättningarna

för handel. Riksdagen bör anmoda regeringen att ta initiativ

till att en sådan internationell standard skapas. Därmed blir

motion 1990/91:N288 (v) tillgodosedd i berörd del.

Returpappershanteringen befinner sig enligt vänsterpartiets

mening i en sådan akut kris att omedelbara åtgärder krävs. I

motion 1990/91:N233 (v) beskrivs de problem som

returpappershanteringen står inför. Problemen gäller följande:

pappersbrukens otillräckliga förmåga att ta emot returpapper;

sjunkande priser på returpapper, vilket gör

returpappersinsamlingen företagsekonomiskt olönsam för

kommunerna; stoppad pappersinsamling i flera kommuner, till

följd av olönsamheten; monopolsituationen på inköpssidan;

särskilda förhållanden i Norrland med låg lönsamhet och

avsättningssvårigheter.

Mot bakgrund av denna problembeskrivning läggs i motionen fram

följande förslag till åtgärder. Staten bör garantera ett

minimipris på returpapper så att lönsamhet garanteras.

Finansiering kan ske via en miljöavgift på papperskonsumtion,

t.ex. tidningar. En del av intäkterna från miljöavgiften skall

användas till forskning och utveckling inom pappersproduktionen

med syfte att graden av recirkulation skall ökas. Vidare skall

pappersbruken åläggas att använda en viss del returpapper vid

tillverkning av tidningspapper och andra papperssorter i sådana

fall då varken produktionsprocesser eller produkternas funktion

påverkas av returpappersinblandning. Returpappershanteringen i

Norrland bör snabbutredas genom regeringens försorg. Slutligen

bör regeringen också lägga fram förslag till hur Sverige kan

bidra till att pappersåtervinningen ökar internationellt.

Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta alla de åtgärder som

här har angetts. Med ett sådant beslut blir motion 1990/91:N233

(v) helt tillgodosedd. Även motionerna 1990/91:N246 (s),

1990/91:N247 (s) och 1990/91:N56 (c) tillgodoses därmed.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets

hemställan under momenten 4 och 7 bort ha följande lydelse:

4. beträffande internationell standard för

returförpackningar

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N288 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående

har anförts,

7. beträffande åtgärder för att främja återvinning och

användning av returpapper

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N233 och med

anledning av motion 1990/91:N56 yrkande 4 och motionerna

1990/91:N246 och 1990/91:N247 som sin mening ger regeringen till

känna vad i det föregående har anförts.