Bet. 1991/92:SfU1

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1991/92:SFU01

Socialavgifter

Innehåll

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservation

1991/92

SfU1

I betänkandet behandlas vissa under den allmänna motionstiden

1991 väckta motioner om socialavgifter, huvudsakligen yrkanden

om förhållandet mellan förmåner och avgifter inom

socialförsäkringssystemet. Utskottet avstyrker bifall till

motionerna med hänvisning till pågående beredning inom

regeringskansliet.

Motioner

1990/91:Sf255 av Kjell Johansson m.fl. (fp, m, c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till

ändring av lagen om uppbörd av socialavgifter, så att ansökan

kan göras av ena parten i ett avtalat eller tänkt

avtalsförhållande i enlighet med vad som i motionen anförts,

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ett snabbt införande av s.k. F-skattebevis

-- företagarregistrering.

1990/91:Sf268 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsam utredning och

förslag innebärande att tak för ATP-avgifterna sätts vid 7,5

basbelopp.

1990/91:Sf277 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att måltidssubventioner skall betraktas som personalvård som

inte grundar rätt till socialförsäkringsförmåner och som inte

skall beläggas med sociala avgifter.

1990/91:Sf284 av Stina Gustavsson och Ingbritt Irhammar (c)

vari yrkas att riksdagen beslutar att måltidssubventioner

befrias från sociala avgifter.

1990/91:Sf285 av Gullan Lindblad och Karl-Gösta Svenson (m)

vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag till

ett nytt socialavgiftssystem för egenföretagare som ger bättre

överensstämmelse mellan förmåner och avgifter än det nuvarande,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till bättre

möjligheter att teckna frivilliga försäkringar för

egenföretagare.

1990/91:Sf317 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att sjukpenning för företagare bör utgå efter den inkomst på

vilken avgiften till sjukförsäkringen är grundad.

1990/91:Sf323 av Håkan Hansson m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om avvecklingen av skattedelen på

socialavgifterna för mindre företag.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N322.

1990/91:Sf344 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om en sådan ändring i lagen om

socialavgifter att egenföretagare befrias från

socialförsäkringsavgifter upp till ett basbelopp som finansieras

genom omfördelning inom socialförsäkringssystemet,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

differentierade socialavgifter som kan främja en positiv

småföretagsutveckling i enlighet med vad i motionen anförts.

1990/91:Sf345 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till ett nytt socialavgiftssystem

för egenföretagare som ger bättre överensstämmelse mellan

avgifter och förmåner än vad som gäller i dag.

1990/91:Sf349 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om successivt sänkta arbetsgivaravgifter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en ökad förmånsrelatering av

socialförsäkringsavgifterna.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sk424.

1990/91:Sf359 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en utredning kring uttaget för

socialavgifter under avsnitt 6.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sk433.

Utskottet

Inledning

Den allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamål

finansieras helt eller delvis med socialavgifter. De

grundläggande bestämmelserna om dessa avgifter finns i lagen

(1981:691) om socialavgifter. Socialavgifter betalas dels i form

av arbetsgivaravgifter, dels i form av egenavgifter för den som

har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Allmän

löneavgift betalas enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift.

Också denna avgift betalas som arbetsgivaravgift eller

egenavgift. -- För vissa inkomster skall i stället för

socialavgifter betalas särskild löneskatt enligt lagen

(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

Skyldigheten att betala socialavgifter påverkas fr.o.m. år

1991 starkt av det beslut om reformerad inkomst- och

företagsbeskattning som riksdagen fattade under riksmötet

1989/90 (prop. 1989/90:110, SkU30, rskr. 356). Grundelementet i

reformen är en ökad likformighet i behandlingen av skilda slag

av inkomster. Bl.a. basbreddningar inom

arbetsinkomstbeskattningen bedömdes nödvändiga för att

kompensera det skattebortfall som blev en följd av sänkningen av

skattesatserna. Alla typer av ersättning för arbetsinsatser och

prestationer i allmänhet, t.ex. lön eller förmåner av skilda

slag, skulle så långt möjligt beskattas likformigt och värderas

till marknadsvärdet. För att nå en såvitt möjligt likvärdig

behandling av alla typer av inkomster ansågs det nödvändigt att

också beakta socialavgifterna, eftersom dessa i stor

utsträckning ekonomiskt sett utgör en skatt. Vidare skulle det

innebära väsentliga administrativa förenklingar om basen för

socialavgifterna överensstämmer med den för inkomstskatten. I

princip belades således alla förvärvsinkomster med

socialavgifter eller med särskild löneskatt. Avgörande för om en

inkomst skall beläggas med socialavgift eller särskild löneskatt

är om inkomsten grundar rätt till socialförsäkringsförmåner. För

sådana inkomster skall betalas socialavgifter. För övriga

förvärvsinkomster skall utgå särskild löneskatt. Genom reformen

slogs inkomstslagen jordbruksfastighet, annan fastighet och

rörelse samman till ett inkomstslag, näringsverksamhet. Sådan

verksamhet kan vara aktiv eller passiv. Som aktiv betraktas

näringsverksamhet där den skattskyldige arbetat i inte

oväsentlig omfattning. Annan näringsverksamhet anses passiv.

Inkomstslaget tjänst utvidgades till att omfatta alla

ersättningar som kan anses hänförliga till eget arbete eller

egen prestation och som inte är att hänföra till inkomst av

kapital eller näringsverksamhet.

Arbetsgivaravgifterna enligt socialavgiftslagen utgörs av

sjukförsäkringsavgift, folkpensionsavgift,

tilläggspensionsavgift, delpensionsavgift, barnomsorgsavgift,

arbetsskadeavgift, arbetsmarknadsavgift, arbetarskyddsavgift,

vuxenutbildningsavgift och lönegarantiavgift. Avgiftsuttaget

utgör för år 1991 37,13% av avgiftsunderlaget, vartill kommer

den allmänna löneavgiften med 1,64% under första halvåret och

0,16% under andra halvåret. Den största delen av

avgiftsuttaget hänför sig till sjukförsäkringsavgiften som är

10,10%, folkpensionsavgiften som är 7,45% och

tilläggspensionsavgiften som är 13,00% av avgiftsunderlaget.

Underlaget för beräkning av avgifterna är vad arbetsgivaren

har gett ut som lön eller annan ersättning för utfört arbete

eller annars med anledning av tjänsten samt andra skattepliktiga

förmåner eller annan ersättning för utfört arbete i vissa fall

då ersättningen utgör inkomst av näringsverksamhet. Vad som med

anledning av tjänst utgår i pension ingår inte i underlaget. Vid

bestämmandet av underlaget skall bortses bl.a. från ersättning

till en och samma arbetstagare som inte uppgått till 1000 kr.

Någon övre gräns för avgiftsunderlaget finns inte.

Arbetsgivaravgifterna beräknas och uppbärs enligt bestämmelser

i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från

arbetsgivare.

Egenavgifterna enligt socialavgiftslagen utgörs av

sjukförsäkringsavgift, folkpensionsavgift,

tilläggspensionsavgift, delpensionsavgift, barnomsorgsavgift,

arbetsskadeavgift och arbetarskyddsavgift. Avgiftsuttaget utgör

för år 1991 33,85% av avgiftsunderlaget. Den största delen av

avgiftsuttaget hänför sig till sjukförsäkringsavgiften som är

9,60% samt till folkpensions- och tilläggspensionsavgifterna

som är desamma som för arbetsgivare. Procentsatsen för uttaget

av sjukförsäkringsavgift är något lägre för försäkrade som valt

sjukförsäkring med karenstid.

Avgifterna beräknas i regel huvudsakligen på den vid

taxeringen fastställda nettoinkomsten av aktiv

näringsverksamhet. Avgift beräknas som regel inte för inkomst

under 1000 kr. Någon övre inkomstgräns för uttag av

egenavgifter finns inte.

Egenavgifter beräknas och uppbärs som skatt enligt

bestämmelser i uppbördslagen (1953:272).

Särskilda bestämmelser finns i lagen (1983:1055) om

nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift i

Norrbottens län.

Den särskilda löneskatten, som motsvarar den s.k.

skattedelen av socialavgifterna, uppgår under år 1991 till

22,2% av underlaget. Underlaget utgörs av förvärvsinkomster

som inte till någon del grundar rätt till

socialförsäkringsförmåner. Sådana inkomster är inkomst av

näringsverksamhet, där den skattskyldige inte själv är aktiv

eller som vid årets ingång har fyllt 65 år, eller lön och annan

arbetsersättning till personer som vid årets ingång fyllt 65 år.

Förhållandet mellan avgifter och förmåner

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst (SGI) bortses

från inkomst som överstiger sju och ett halvt basbelopp. För en

egenföretagare gäller dessutom att den sjukpenninggrundande

inkomsten inte får beräknas högre än vad som motsvarar skälig

avlöning för liknande arbete för annans räkning. För rätt till

sjukpenning krävs att den sjukpenninggrundande inkomsten uppgår

till minst 6000 kr. Den som saknar eller har låg

sjukpenninggrundande inkomst kan frivilligt försäkra sig för en

sjukpenning om högst garantibeloppet inom

föräldraförsäkringen, för närvarande 60kr.

Pensionsgrundande inkomst (PGI) beräknas endast på

inkomstdelar mellan ett och sju och ett halvt basbelopp.

Motsvarande begränsning finns -- som framgår av föregående

avsnitt -- inte vid avgiftsberäkningen.

I samband med skattereformen påpekades att det i och för sig

finns ett starkt samband mellan socialavgifter och

socialförsäkringsförmåner. De olika delavgifterna avser att

finansiera vissa bestämda ändamål, och för huvuddelen av

avgifterna finns en direkt finansiell koppling. Förmånerna är

emellertid bara delvis individrelaterade. För individen är

förmånerna endast i begränsad utsträckning beroende av

avgifternas storlek och faktiska inbetalning, och vissa

grundförmåner utgår inom och utanför socialförsäkringssystemet

för personer med låga eller inga avgiftsgrundande inkomster. --

För vissa avgifter, som t.ex. folkpensionsavgift, finns inget

direkt samband mellan avgift och förmån, vilket innebär att

dessa avgifter helt kan ses som skatt i ekonomisk mening. För

andra avgifter, som t.ex. ATP- och sjukförsäkringsavgifter,

finns däremot ett samband genom att en högre avgiftsgrundande

inkomst ger högre förmåner. Sambandet mellan avgift och förmåner

begränsas dock även för dessa avgifter bl.a. genom att avgifter

tas ut även för ej förmånsgrundande inkomster, dvs. inkomster

över sju och ett halvt basbelopp, samt genom att

pensionstillskott utgår även för personer som inte har någon

avgiftsgrundande inkomst. Vidare gäller att främst ATP baseras

på inkomster under begränsade tidsperioder.

Sambandet mellan socialförsäkringsavgifter och förmåner har

med tiden tunnats ut. Före år 1982 gällde exempelvis att vid

beräkningen av arbetsgivaravgifter hänsyn inte skulle tas till

den del av arbetstagarens lön som efter ett basbeloppsavdrag

översteg sju och ett halvt basbelopp. Denna begränsning av

avgiftsuttaget togs bort av främst administrativa skäl.

I flera motioner tas upp problem som sammanhänger med

bristande överensstämmelse mellan sociala avgifter och förmåner.

Carl Bildt m.fl. (m) kritiserar i motion 1990/91:Sf349 den

genom skattereformen ytterligare försämrade förmånsanknytningen

i socialförsäkringssystemet. Motionärerna anser att skattedelen

av arbetsgivaravgifterna successivt bör slopas och begär ett

tillkännagivande härom. De egentliga socialavgifterna, som avser

ATP och sjukförsäkring, bör enligt motionärerna så långt möjligt

förmånsrelateras och övriga avgifter, bl.a.

folkpensionsavgiften, snarast avskaffas. De begär

tillkännagivanden om att arbetsgivaravgifterna successivt bör

sänkas och förmånsrelateringen av socialavgifterna ökas

(yrkandena 1 och2). Sten Svensson m.fl. (m) anför i motion

1990/91:Sf268 att det både för att trygga pensionerna och för

att bygga upp enskilt sparande är viktigt att underlätta

uppbyggnaden av premiereservsystem för inkomster över sju och

ett halvt basbelopp. Detta bör enligt motionärerna ske genom att

ett tak sätts för ATP-avgifter vid detta belopp. Därigenom kan

inkomstdelar över taket tryggas genom olika premiereservsystem

med valfri placering. Motionärerna begär i yrkande 1 att

riksdagen begär en skyndsam utredning och förslag om tak för

ATP-avgifter vid sju och ett halvt basbelopp. Gullan Lindblad

och Karl-Gösta Svenson (m) kritiserar i motion 1990/91:Sf285 att

företagare med låga inkomster tvingas betala egenavgifter för

dessa inkomster utan att få några motsvarande förmåner från

sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen. Makar som gemensamt

driver jordbruk eller rörelse kan i inkomstlägen upp till två

basbelopp helt mista ATP-skyddet. Motionärerna kritiserar vidare

att sjukpenningen för en egenföretagare maximeras till vad som

motsvarar lönen för en anställd. De begär att förslag skyndsamt

skall läggas fram om nya bestämmelser för uttag av egenavgifter

som ger bättre överensstämmelse mellan avgifter och förmåner

(yrkande 1). Därutöver begär motionärerna ett förslag om bättre

möjligheter för egenföretagare att teckna frivillig

sjukförsäkring (yrkande 2). Ivar Virgin (m) vänder sig i motion

1990/91:Sf317 mot att sjukpenningen för egenföretagare grundas

på inkomstläget i en viss bransch i stället för på den taxerade

inkomsten på vilken avgift utgår. Han begär ett tillkännagivande

om att detta missförhållande snarast bör rättas till så att

sjukpenning beräknas efter den inkomst på vilken avgiften till

sjukförsäkringen är grundad. Även Gunhild Bolander (c)

kritiserar i motion 1990/91:Sf345 den bristande

överensstämmelsen mellan egenavgifter och förmåner inom

sjukförsäkringen och ATP för företagare med små inkomster samt

hemställer att riksdagen hos regeringen begär förslag syftande

till en bättre sådan överensstämmelse. Per-Ola Eriksson m.fl.

(c) påpekar i motion 1990/91:Sf344 att avgift till

tilläggspensioneringen tas ut på hela lönesumman medan inkomster

under ett basbelopp inte ger pensionspoäng. Motionärerna

föreslår att alla egenavgifter slopas på inkomster upp till ett

basbelopp och att åtgärden finansieras genom en höjning av

avgiftsuttaget i övrigt. De begär att riksdagen skall besluta

härom (yrkande 1). Vidare begär de att regeringen skall lägga

fram förslag om differentierade socialavgifter för att främja en

positiv småföretagsutveckling (yrkande2). Håkan Hansson m.fl.

(c) anför i motion 1990/91:Sf323 att socialförsäkringssystemet

måste ändras så att egen- och småföretagarnas avgiftsnivåer

motsvarar kostnaderna i systemet och att detta i synnerhet

gäller sjukförsäkringssystemet. Motionärerna begär ett

tillkännagivande om att skattedelen på socialavgifterna för

mindre företag bör avvecklas.

Även Lars Werner m.fl. (v) diskuterar i motion 1990/91:Sf359

den bristande överensstämmelsen mellan förmåner och avgifter i

socialförsäkringssystemet. Motionärerna framhåller bl.a. behovet

av att differentiera arbetsgivaravgifterna till

arbetsskadeförsäkringen och anser att en eventuell höjning av

arbetsgivaravgifterna bör kombineras med en sådan

differentiering. De begär ett tillkännagivande om att en

utredning bör göras om socialavgiftsuttaget.

Utskottet har under en följd av år behandlat liknande

motioner. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:SfU2

erinrade utskottet (majoriteten bestående av s, fp, v) om att

den bristande överensstämmelsen har sin grund i bl.a. den

allmänna försäkringens solidariska och obligatoriska karaktär

och om att de olika försäkringsgrenarna bör betraktas som delar

av ett sammanhängande socialförsäkringssystem. Utskottet

framhöll också att, även om den bristande överensstämmelsen

under senare år förstärkts genom den nya lag om socialavgifter

som trädde i kraft år 1982, det då införda avgiftssystemet

samtidigt hade inneburit betydande administrativa lättnader för

såväl myndigheter som arbetsgivare och egenföretagare. Utskottet

var därför inte berett att förorda en återgång till en

differentiering av avgifterna för att få bättre överensstämmelse

med förmånerna. Utskottet vidhöll sin tidigare principiella

uppfattning om fördelarna med det gällande avgiftssystemet och

ville samtidigt erinra om att vid slopandet av basbelopps- och

maximeringsregeln den då fastställda tilläggspensionsavgiften

sänkts med drygt tre procentenheter. Utskottet erinrade också om

att frågan om förmåner och avgifter inom pensionssystemet

utreddes av pensionsberedningen samt utgick från att även de

särskilda problem beträffande egenföretagares pensionsskydd och

avgiftsuttag som berörts i föreliggande motioner skulle komma

att diskuteras av beredningen. Utskottet påpekade vidare att

riksförsäkringsverket i juni 1989 till regeringen överlämnat sin

rapport (RFV anser 1989:5) Sjukpenningförsäkring för

egenföretagare -- utredning och förslag samt påminde om att

pensionsberedningen inom kort väntades lägga fram sitt

slutbetänkande.

Utskottet, som vidhöll sin tidigare principiella uppfattning

om fördelarna med det gällande avgiftssystemet, ansåg att

resultatet av pensionsberedningens arbete och beredningen av

riksförsäkringsverkets förslag till nytt sjukpenningsystem för

egenföretagare borde avvaktas. Något uttalande från riksdagens

sida var därför inte påkallat med anledning av då föreliggande

motioner. -- En minoritet (m, c, mp) reserverade sig till förmån

för motioner, i vilka begärdes utredning i syfte att få fram

förslag till avgiftsuttag som innebär bättre överensstämmelse

mellan förmåner och avgifter för egenföretagare.

Utskottet vill vidare erinra om att riksdagen på förslag av

utskottet i betänkande 1990/91:SfU16 gett regeringen till känna

att den snarast bör återkomma till riksdagen med förslag om

differentierade arbetsgivaravgifter som kan fungera som

ekonomiskt styrmedel för att medverka till att åstadkomma bättre

arbetsmiljöer.

Pensionsberedningen har numera lagt fram sitt huvudbetänkande

(SOU 1990:76) Allmän pension, och betänkandet har sänts ut på

remiss. Remisstiden har gått ut den 26 oktober 1991.

I den regeringsförklaring som statsminister Carl Bildt avgav

den 4 oktober 1991 uttalade han bl.a. att en klar och entydig

omläggning av kursen i den ekonomiska politiken är nödvändig och

att regeringen avsåg att ge välfärdspolitiken en ny inriktning.

Statsministern framhöll pensionssystemet som en central del av

välfärdspolitiken och meddelade regeringens avsikt att på

grundval av remissvaren på pensionsberedningens betänkande

tillsätta en parlamentarisk arbetsgrupp för att behandla

ATP-systemets framtid och frågor i anslutning till detta.

Utskottet anser det viktigt att frågor om överensstämmelse

mellan förmåner och avgifter inom socialförsäkringssystemet

beaktas. Utskottet förutsätter att socialavgiftsuttaget kommer

att innefattas i de överväganden om den ekonomiska politiken och

om välfärdspolitiken som pågår inom regeringskansliet. Något

riksdagens tillkännagivande med anledning av motionerna

1990/91:Sf268 yrkande 1, 1990/91:Sf285, 1990/91:Sf317,

1990/91:Sf323, 1990/91:Sf344, 1990/91:Sf345 och 1990/91:Sf349

och 1990/91:Sf359 är därför enligt utskottets mening nu inte

påkallat.

En allmän princip i skattereformen är, som nämnts ovan, att

alla förvärvsinkomster så långt möjligt skall beskattas och

beläggas med socialavgifter likformigt. Bl.a. behandlas

arbetsgivares subventioner av anställdas måltider som andra

förmåner och beläggs således med såväl skatt som socialavgifter.

Det nämnda förhållandet kritiseras i två motioner. Sten

Svensson (m) begär i motion 1990/91:Sf277 ett tillkännagivande

om att måltidssubventioner inte skall vara förmåns- och

avgiftsgrundande. Stina Gustavsson och Ingbritt Irhammar (c)

begär i motion 1990/91:Sf284 att riksdagen beslutar att befria

måltidssubventioner från sociala avgifter.

Utskottet utgår från att även frågan om beskattning och

avgiftsuttag på måltidssubventioner ingår i de överväganden som

pågår inom regeringskansliet. Något tillkännagivande behövs

därför inte heller med anledning av motionerna 1990/91:Sf277 och

1990/91:Sf284.

Arbets- och uppdragstagarbegreppen

Sociallagstiftningens bestämmelser om skyldighet att betala

arbetsgivaravgifter är knutna till begreppet arbetstagare med

den innebörd begreppet ges i denna lagstiftning. Skyldighet att

betala arbetsgivaravgifter föreligger dessutom när den som utför

arbetet enligt sociallagstiftningen är att anse som

uppdragstagare.

För att en person skall anses som arbetstagare gäller att ett

anställningsförhållande skall föreligga. Vid bedömningen tas

hänsyn till samtliga omständigheter i samband med arbetsavtalet.

En person kan anses som arbetstagare även om han eller hon har

inregistrerad firma och betalar B-skatt. Arbetsgivare som under

ett år utgivit minst 1000 kr. i lön till en arbetstagare är

skyldig att erlägga arbetsgivaravgifter.

Såsom uppdragstagare anses den som utför arbete för annans

räkning utan att anställningsförhållande föreligger. Ersättning

för uppdrag anses som inkomst av anställning om ersättningen

under ett år uppgått till minst 1000 kr. från en och samma

uppdragsgivare. Ett undantag från nämnda regel gäller för

inkomst av näringsverksamhet. Uppdragsgivaren är då

avgiftsskyldig endast om överenskommelse har träffats att

ersättningen för uppdraget skall anses som inkomst av

anställning.

Bedömningen av vem som är att anse som arbetstagare resp.

uppdragstagare görs i efterhand av skattemyndigheten. Efter en

ändring år 1986 i lagen om uppbörd av socialavgifter från

arbetsgivare kan emellertid myndigheten lämna förhandsbesked

angående skyldigheten att betala socialavgifter. Sådant besked

lämnas efter gemensam ansökan av arbetsgivaren/uppdragsgivaren

och arbetstagaren/uppdragstagaren (se prop. 1986/87:16, SfU 4,

rskr. 66).

I motion 1990/91:Sf255 av Kjell Johansson m.fl. (fp, m, c)

hemställs i yrkande 1 att riksdagen hos regeringen begär förslag

till ändring av lagen om uppbörd av socialavgifter så att

ansökan om förhandsbesked skall kunna lämnas på ansökan av

endast en part. I yrkande 2 begär motionärerna ett

tillkännagivande om behovet av ett snabbt införande av s.k.

F-skattebevis.

I promemorian (Ds S 1985:1) Företagarregistrering -- klarare

regler för socialavgifter, som låg till grund för införandet av

möjligheten till förhandsbesked, föreslogs en huvudregel som

innebar att en fysisk person som var registrerad för betalning

av preliminär B-skatt och redovisning av mervärdeskatt

automatiskt skulle få en s.k. företagarregistrering. Sådan

registrering skulle också under vissa förutsättningar kunna ske

efter ansökan. Arbetsgivaravgifter skulle därefter inte betalas

för ersättningar som utges till den som registrerats innan avtal

om arbete träffats. Utredningsförslaget mötte vissa invändningar

vid remissbehandlingen och vidareutvecklades därför inom

regeringskansliet. Resultatet av detta arbete redovisades i

promemorian (Ds 1988:59) F-skattebevis -- nya regler för

skatteavdrag och socialavgifter. I denna promemoria föreslås att

skyldigheten att betala socialavgifter i form av

arbetsgivaravgifter resp. egenavgifter knyts till skattsedlarna

för preliminär skatt. En särskild skattsedel benämnd

F-skattesedel tilldelas den som har inkomster för vilka

socialavgifter skall betalas i form av egenavgifter.

F-skattesedeln blir ett bevis på att innehavaren är

företagarregistrerad och därför själv skall betala sin

preliminära skatt och socialavgifter i form av egenavgifter.

Förutsättningen för en företagarregistrering och därmed för

F-skattesedel skall i princip vara att den skattskyldige har

inkomster för vilka socialavgifter skall betalas i form av

egenavgifter. I promemorian anges vidare att behovet av att

kunna få ett förhandsbesked angående avgiftsskyldigheten torde

minska väsentligt med den föreslagna ordningen men att det inte

kan uteslutas att situationer kan uppstå där det är tveksamt hur

avgifterna skall betalas. Någon ändring av bestämmelserna om

förhandsbesked föreslås därför inte.

Utskottet (majoriteten bestående av s, v, mp) ansåg vid

behandlingen av motsvarande motion senast i sitt av riksdagen

godkända betänkande 1990/91:SfU2 att det var angeläget att klara

regler om avgiftsskyldigheten snarast kunde införas. Med hänsyn

till att arbetet härmed pågick inom regeringskansliet och till

den uttalade avsikten hos vederbörande statsråd att så snart det

blev möjligt återkomma i ämnet behövde enligt utskottet den

föreliggande motionen om införande av F-skattebevis inte

föranleda någon riksdagens åtgärd. Beträffande ansökan om

förhandsbesked ansåg utskottet att en gemensam ansökan gav det

bästa underlaget för en konkret bedömning av omständigheterna

och ökade förutsättningarna för en snabb handläggning samt

noterade att behovet av förhandsbesked kunde komma att minska i

betydelse vid införandet av en företagarregistrering.

Utskottsminoriteten (m, fp, c) reserverade sig till förmån för

motionen.

Beredning av den nämnda promemorian inom regeringskansliet har

enligt vad utskottet inhämtat pågått med sikte på att nya regler

skall kunna träda i kraft den 1 januari 1993. Ett förslag till

lagrådsremiss har utarbetats.

Utskottet, som vill framhålla betydelsen av att frågorna om

företagarregistrering snarast får sin lösning, utgår från att

även dessa frågor innefattas i pågående överväganden inom

regeringskansliet. Någon riksdagens åtgärd med anledning av

motion 1990/91:Sf255 behövs enligt utskottets uppfattning inte.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande överensstämmelse mellan förmåner och

avgifter

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf268 yrkande 1,

1990/91:Sf285, 1990/91:Sf317, 1990/91:Sf323, 1990/91:Sf344,

1990/91:Sf345 och 1990/91:Sf349,

res. (s) - motiv.

2. beträffande arbetsskadeavgiften m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf359,

3. beträffande måltidssubventioner

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf277 och

1990/91:Sf284,

4. beträffande arbets- och uppdragstagarbegreppen

att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf255.

Stockholm den 5 november 1991

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Gullan Lindblad

I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Doris Håvik

(s), Birgitta Dahl (s), Börje Nilsson (s), Lena Öhrsvik (s),

Hans Dau (m), Nils-Olof Gustafsson (s), Pontus Wiklund (kds),

Leif Bergdahl (nyd), Gustaf von Essen (m), Widar Andersson (s),

Rune Backlund (c), Barbro Sandberg (fp) och Inge Garstedt (m).

Reservation

Överensstämmelse mellan förmåner och avgifter (mom.1 --

motiveringen)

Doris Håvik, Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Lena Öhrsvik,

Nils-Olof Gustafsson och Widar Andersson (alla s) anser att den

del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Utskottet

anser" och slutar med "inte påkallat." bort ha följande lydelse:

Utskottet vidhåller den principiella uppfattningen som

utskottet tidigare uttalat om den allmänna försäkringens

solidariska och obligatoriska karaktär och de administrativa

fördelarna med det gällande avgiftssystemet. Utskottet anser att

beredningen av pensionsberedningens betänkande och av

riksförsäkringsverkets förslag till nytt sjukpenningsystem för

egenföretagare bör avvaktas. Något uttalande från riksdagens

sida är därför inte påkallat med anledning av motionerna

1990/91:Sf268 yrkande 1, 1990/91:Sf285, 1990/91:Sf317,

1990/91:Sf323, 1990/91:Sf344, 1990/91:Sf345 och 1990/91:Sf349.