Bet. 1991/92:SfU8

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1991/92:SFU08

Socialförsäkring -- inriktning och anslag

Innehåll

Sammanfattning

Propositionerna

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1991/92

SfU8

FEMTE HUVUDTITELN

Sammanfattning

I betänkandet redovisar utskottet inledningsvis under

rubriken I Allmänt om socialförsäkringssystemet

omfattningen av det sociala trygghetssystemet, de olika

socialförsäkringsförmånerna och hur socialförsäkringarna

finansieras. Vidare behandlas den i budgetpropositionen angivna

inriktningen av förändringar i socialförsäkringssystemet och

tre motioner i denna fråga.

Under rubriken II Sjukförsäkring m.m. behandlas i

proposition 1991/92:100, bilaga 6 (socialdepartementet), under

littera D. Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom

upptagna förslag om sjukförsäkring, dock inte i de delar

propositionen rör tandvårdsförsäkring, läkemedelsförmåner och

anslag till D 1. Bidrag till sjukförsäkringen, vilka kommer att

behandlas i utskottets betänkande 1991/92:SfU13. Under rubriken

behandlas även motioner om sjukförsäkring och sjuklön. Här

behandlas också anslaget D 5. Bidrag till ersättning vid

närståendevård och motioner i ämnet. Vidare behandlas förslag i

proposition 1991/92:106 om att rätten till ersättning och

ledighet för närståendevård skall omfatta även situationer då

den sjuke vårdas t.ex. på sjukhus eller annan

sjukvårdsinrättning och en motion i frågan. Utskottet

tillstyrker regeringens förslag. Med anledning av två motioner

(s) och (v) föreslår utskottet ett tillkännagivande om att man

bör försöka finna en lösning på frågan om ersättning i de fall

en arbetstagare insjuknar under tjänstledighet för studier m.m.

Övriga motioner avstyrks av utskottet.

Under rubriken III Föräldraförsäkring m.m. behandlas de i

proposition 1991/92:100, bilaga 6 (socialdepartementet), under

littera C. Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m. upptagna

anslagen C 3. Bidrag till föräldraförsäkringen och C 4.

Vårdbidrag för handikappade barn med de ändringar i anslagen

som föreslås i proposition 1991/92:106. Här behandlas också

förslag i proposition 106 om dels att sjukpenning för tid under

vilken en försäkrad annars skulle ha uppburit föräldrapenning

skall kunna utges endast om den försäkrade är ur stånd att

vårda barnet, dels att vid vård av barn som är 240 dagar eller

äldre föräldrapenning skall kunna bytas ut mot tillfällig

föräldrapenning endast om det barn för vilket tillfällig

föräldrapenning söks vårdas på sjukhus. Vidare behandlas

förslag i proposition 106 om dels att vårdbidraget för

handikappade barn skall höjas så att helt vårdbidrag motsvarar

2,5 basbelopp med motsvarande höjning av partiell förmån, dels

en ny förmånsnivå, tre fjärdedels vårdbidrag, dels att vid helt

vårdbidrag skall i vissa fall ersättning för merkostnader som

motsvarar minst 18 % av basbeloppet kunna utbetalas utöver det

annars gällande maximibeloppet för vårdbidraget. Ett antal

motioner om föräldraförsäkrings- och vårdbidragsfrågor

behandlas också under denna rubrik. Utskottet tillstyrker

förslagen i proposition 106 och avstyrker bifall till

motionerna.

Under rubriken IV Pensioner m.m. behandlas det i

proposition 1991/92:100, bilaga 6 (socialdepartementet), under

littera C. Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m. upptagna

anslaget C 6. Barnpensioner och de under littera D. Försäkring

vid sjukdom, handikapp och ålderdom upptagna anslagen D 2.

Förtidspensioner, D 3. Handikappersättningar, D 4. Vissa

yrkesskadeersättningar, D 6. Ålderspensioner, D 8. Bidrag till

kommunala bostadstillägg till folkpension och D 9.

Efterlevandepensioner till vuxna. Här behandlas också det under

littera D. upptagna anslaget D 7. Särskilt pensionstillägg med

den i proposition 1991/92:106 föreslagna ändringen i anslaget.

Vidare behandlas i proposition 106 föreslagna förändringar i

rätten till särskilt pensionstillägg för långvarig vård av

sjukt eller handikappat barn. Förslagen innebär dels att

kortare uppehåll i vården av barnet, som inte är av väsentlig

betydelse för föräldrars bundenhet till vårduppgiften, inte

skall utgöra hinder för rätten att tillgodoräknas vårdår, dels

att en förälder skall kunna bli berättigad till särskilt

pensionstillägg redan om denne kan tillgodoräknas sex vårdår,

dels att föräldrar födda före år 1911 skall kunna

tillgodoräknas det 65:e levnadsåret som ett vårdår. Utskottet

tillstyrker förslagen och avstyrker bifall till ett antal under

rubriken behandlade motioner om pensionsfrågor m.m.

Under rubriken V Administration behandlas de i

proposition 1991/92:100, bilaga 6 (socialdepartementet), under

littera B. Administration av socialförsäkring m.m. upptagna

anslagen B 1. Riksförsäkringsverket och B 2. Allmänna

försäkringskassor samt motioner med anknytning till dessa

anslag. Här behandlas också i proposition 1991/92:106

(avsnitten 6 och 7) framlagda förslag om sammanslagning av

försäkringskassor m.m. Vidare behandlas motioner om

administrationen av socialförsäkringarna. Utskottet tillstyrker

regeringens förslag och avstyrker bifall till motionerna.

Under rubriken VI Delpensionsförsäkringen behandlas

proposition 1991/92:100 vad avser riktlinjer för avskaffande av

delpensionsförsäkringen och proposition 1991/92:149 om

avskaffande av delpensionsförsäkringen m.m. samt motioner i

frågan. Utskottet tillstyrker förslaget i proposition 149 om

att delpensionsförsäkringen skall avskaffas fr.o.m. den 1 juni

1992 samt förslaget om övergångsbestämmelser som innebär att

den som ansöker om delpension senast under maj månad 1992 skall

kunna få delpension enligt nu gällande regler om han eller hon

fyllt 60 år senast den 31 augusti 1992 och minskar sin

arbetstid före utgången av detta år. Utskottet tillstyrker

också förslag om att en försäkrad skall ha rätt att göra

förtida eller uppskjutet uttag av en fjärdedels ålderspension.

Vidare tillstyrker utskottet förslag om att

socialavgiften till delpensionsförsäkringen skall upphöra den 1

juli 1992, då socialavgiften till arbetsskadeförsäkringen skall

höjas med motsvarande procentsats eller med 0,5 procent och

förslag om att 7 miljarder kronor får disponeras ur

delpensionsfonden för att finansiera det beräknade underskottet

för arbetsskadeförsäkringen under budgetåret 1992/93 samt bidra

till finansieringen av folkpensioneringen under samma budgetår.

Motionerna avstyrks.

Till betänkandet har fogats sju reservationer, fyra särskilda

yttranden och meningsyttring.

Propositionerna

Sjukförsäkring m.m.

Proposition 1991/92:100

Regeringen (socialdepartementet) har i proposition

1991/92:100, bilaga 6 under littera D, föreslagit riksdagen

1. att anta det i propositionen (D 1) framlagda förslaget

till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. att till (D 5) Bidrag till ersättning vid närståendevård

för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 3000000

kr.

Proposition 1991/92:106

Regeringen (socialdepartementet) har i proposition

1991/92:106 om vissa socialförsäkringsfrågor föreslagit

riksdagen att

1. anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om

ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för

närståendevård.

Lagförslagen återfinns som bilaga till betänkandet.

Föräldraförsäkring m.m.

Proposition 1991/92:100

Regeringen (socialdepartementet) har i proposition

1991/92:100, bilaga 6 under littera C 3--4, föreslagit

riksdagen

1. att, i avvaktan på en särskild proposition rörande

förändringar i föräldraförsäkringen, till (C 3) Bidrag till

föräldraförsäkringen för budgetåret 1992/93 beräkna ett

förslagsanslag på 2550000000 kr.,

2. att, i avvaktan på särskild proposition om vissa

förbättringar av vårdbidraget, till (C 4) Vårdbidrag för

handikappade barn för budgetåret 1992/93 beräkna ett

förslagsanslag på 870000000 kr.

Proposition 1991/92:106

Regeringen (socialdepartementet) har i proposition

1991/92:106 om vissa socialförsäkringsfrågor föreslagit

riksdagen

2. att anta det i propositionen framlagda förslaget till lag

om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring (delvis),

6. att till (C 3) Bidrag till föräldraförsäkringen för

budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på

2832000000 kr.,

7. att till (C 4) Vårdbidrag för handikappade barn för

budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på

1200000000 kr.

Lagförslaget återfinns som bilaga till betänkandet.

Pensioner m.m.

Proposition 1991/92:100

Regeringen (socialdepartementet) har i proposition

1991/92:100, bilaga 6 under littera C 6 och littera D 2--4,

D6--9 föreslagit riksdagen

1. att till (C 6) Barnpensioner för budgetåret 1992/93

anvisa ett förslagsanslag på 278000000 kr.,

2. att till (D 2) Förtidspensioner för budgetåret 1992/93

anvisa ett förslagsanslag på 13920000000 kr.,

3. att till (D 3) Handikappersättningar för budgetåret

1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 905000000 kr.,

4. att till (D 4) Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för

budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 3200000

kr.,

5. att till (D 6) Ålderspensioner för budgetåret 1992/93

anvisa ett förslagsanslag på 52880000000 kr.,

6. att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till

(D7) Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1992/93 beräkna

ett förslagsanslag på 41000000 kr.,

7. att till (D 8) Bidrag till kommunala bostadstillägg till

folkpension för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på

1655000000 kr.,

8. att till (D 9) Efterlevandepensioner till vuxna för

budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på

1730000000 kr.

Proposition 1991/92:106

I proposition 1991/92:106 om vissa socialförsäkringsfrågor

har regeringen (socialdepartementet) föreslagit riksdagen

3. att anta det i propositionen framlagda förslaget till lag

om ändring i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till

folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn,

8. att till (D 7) Särskilt pensionstillägg för budgetåret

1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 12 000 000 kr.

Lagförslaget återfinns som bilaga till betänkandet.

Administration

Proposition 1991/92:100

Regeringen (socialdepartementet) har i proposition

1991/92:100, bilaga 6 under littera B, föreslagit riksdagen

1. att till (B 1) Riksförsäkringsverket för budgetåret

1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 442684000 kr.,

2. att till (B 2) Allmänna försäkringskassor för budgetåret

1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 643880000 kr.

Proposition 1991/92:106

Regeringen (socialdepartementet) har i proposition

1991/92:106 om vissa socialförsäkringsfrågor föreslagit

riksdagen att anta de i propositionen framlagda förslagen till

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

(delvis),

4. lag om ändring i lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring,

5. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt

personskadeskydd.

Lagförslagen återfinns som bilaga till betänkandet

Delpensionsförsäkringen

Proposition 1991/92:100

Regeringen (socialdepartementet) har i proposition

1991/92:100, bilaga 6 under littera D (avsnittet Delpension),

föreslagit att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts

för avskaffande av delpensionsförsäkringen, ändringar rörande

delpensionsavgift och arbetsskadeavgift samt användning av

behållningen i delpensionsfonden.

Proposition 1991/92:149

Regeringen (socialdepartementet) har i proposition

1991/92:149 om avskaffande av delpensionsförsäkringen m.m.

föreslagit riksdagen

dels att anta de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om upphävande av lagen (1979:84) om

delpensionsförsäkring,

2. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

3. lag om ändring i lagen (1991:1993) om ändring i lagen

(1991:1236) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

4. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

5. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,

6. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd,

dels att godkänna att 7 miljarder kronor disponeras ur

delpensionsfonden för att finansiera det beräknade underskottet

i arbetsskadeförsäkringen under budgetåret 1992/93 samt bidra

till finansieringen av folkpensionen under budgetåret 1992/93.

Lagförslagen återfinns som bilaga till betänkandet.

Motionerna

Allmänt om socialförsäkringssystemet

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1991/92

1991/92:Sf228 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den generella välfärdspolitiken och

rättvisa i socialförsäkringen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av fortlöpande översyn av

transfereringssystemen,

1991/92:Sf262 av Torgny Larsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en snabb utredning av de

åtgärder inom bl.a. socialförsäkringarnas ram som bör vidtas

för att minska behovet av socialbidrag.

1991/92:So290 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om riktlinjerna för att erhålla ett

grundtrygghetssystem inom socialförsäkringssystemet.

Sjukförsäkring m.m.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1991/92

1991/92:Sf203 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en översyn av

socialförsäkringssystemet för sjukpenning i vissa fall för

arbetsglasögon.

1991/92:Sf220 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om arbetsgivarinträde.

1991/92:Sf221 av Rosa Östh och Ulla Tillander (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att reglerna för anhörigvård bör ändras i

enlighet med vad som föreslås i motionen.

1991/92:Sf225 av Annika Åhnberg (v) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av snabba åtgärder för att garantera sjukersättning

till den som deltar i studieverksamhet.

1991/92:Sf228 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen avvisar regeringens förslag om införande av

två karensdagar i sjukförsäkringen,

1991/92:Sf236 (delvis) av Ingvar Björk och Bo Nilsson (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en återgång till tidigare

gällande regler för en fjärdedels sjukpenning.

1991/92:Sf246 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att förslaget om två karensdagar inte skall

införas i sjukförsäkringssystemet.

1991/92:Sf251 av Barbro Evermo Palmerlund m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att sjukpenning utbetalas även till

dem som är tjänstlediga för fackliga studier eller för

tillfälliga fackliga uppdrag.

1991/92:Sf268 av Berith Eriksson m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen om

allmän försäkring (AFL) enligt vad i motionen anförts om

möjlighet att få behålla sjukpenningnivå även efter tolv

månaders föräldraledighet.

1991/92:Sf270 av Claus Zaar m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om uppdelning i sjuka, rehabiliteringsbara och

missbrukare av försäkringssystemet samt om sänkning av

sjukpenningen och om definitivt överförande till sjukpension

och riktig vård.

1991/92:Sf271 av Stig Bertilsson m.fl. (m, fp, c, kds) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om förändringar i sjuklönereformen.

1991/92:Sf287 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, fp) vari

yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i

lagen om allmän försäkring i enlighet med vad i motionen

anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av ett kostnadsneutralt

sjuklönesystem,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i

1§ lagen om sjuklön i enlighet med vad i motionen anförts,

1991/92:Fi209 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att inte införa karensdagar,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om sjukförsäkringen,

1991/92:Sk351 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ett nej till karensdagar och höjda

arbetsgivaravgifter,

1991/92:So612 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

23. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i lagen om allmän försäkring att kompensationsnivån i

sjukförsäkringen blir lägst 80 %,

24. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i lagen om allmän försäkring att inkomsttaket i

sjukförsäkringen sänks från 7,5 till 5,5 basbelopp,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om karensdagar.

Motion väckt med anledning av proposition 1991/92:106

1991/92:Sf30 av Krister Örnfjäder (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ersättningen vid närståendevård.

Föräldraförsäkring m.m.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1991/92

1991/92:Sf208 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en översyn av gällande regler för

tillfällig föräldrapenning.

1991/92:Sf211 av Ingbritt Irhammar och Birger Andersson (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna att förutsättningarna för att föräldrar skall kunna vårda

egna barn och få särskild föräldrapenning då familjedaghemmet

eller daghemmet är stängt på grund av sjukdom bör utredas.

1991/92:Sf215 av Björn Samuelson och Berith Eriksson (v) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av rätten

att erhålla vårdbidrag för handikappat barn enligt vad som i

motionen anförts om samboförhållanden där den icke biologiske

föräldern nekas denna rätt.

1991/92:Sf219 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en ökad personkrets till vilken det skall vara möjligt att

överlåta den tillfälliga föräldraförsäkringen.

1991/92:Sf222 av Ulrica Messing och Widar Andersson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att ge vårdnadshavare möjlighet att

överföra föräldradagar och dagar för vård av sjukt barn till

annan anhörig än pappan.

1991/92:Sf228 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vårdnadsbidrag och utbyggnad av

föräldraförsäkringen.

1991/92:Sf240 av Ingvar Svensson (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förbättrad föräldraförsäkring vid trilling-

och fyrlingsfödsel.

1991/92:Sf267 av Lahja Exner m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av samordning av vissa bidrag till

handikappade och närstående.

1991/92:Sf269 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om rätt till tillfällig föräldrapenning för

kontaktbesök oavsett barnomsorgsform.

1991/92:Sf273 av Lars Moquist och Johan Brohult (nyd) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att utreda en ny administration av

föräldraförsäkringen.

1991/92:Sf280 av Margareta Israelsson m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om garantidagarnas placering i

föräldraförsäkringen.

1991/92:Sf286 av Håkan Holmberg (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om förbättrad föräldraförsäkring vid trilling- och

fyrlingsfödsel.

1991/92:So232 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en utbyggnad av föräldraförsäkringen

till 18 månader.

1991/92:So612 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

26. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i lagen om allmän försäkring att föräldraförsäkringen

förlängs till 390 dagar från den 1 juli 1992,

27. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i lagen om allmän försäkring att inkomsttaket i

föräldraförsäkringen sänks från 7,5 till 5,5 basbelopp,

28. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i lagen om allmän försäkring att föräldraledigheten

kvoteras enligt vad i motionen anförts om kvotering i familjer

där det finns två vårdnadshavare.

1991/92:Fi209 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om föräldraförsäkringen.

1991/92:L415 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om diskriminerande regler och lagstiftning

som missgynnar homosexuella.

1991/92:K424 av Christina Linderholm (c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ändring av lagen om allmän pension vad

gäller efterlevandeskydd och vård av sjukt barn.

Motioner väckta med anledning av proposition 1991/92:106

1991/92:Sf26 av Kent Carlsson (s) vari yrkas att riksdagen

beslutar om sådan ändring i lagen om allmän försäkring att även

homosexuell sambo kan få ersättning för vård av sjukt barn på

samma sätt som i dag gäller för heterosexuell sambo.

1991/92:Sf27 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om förenklad beräkning av uttagande av föräldrapenning.

1991/92:Sf28 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

schabloniserad handläggning av vårdbidragsärenden i vissa fall.

1991/92:Sf29 av Göran Magnusson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om ändrade regler i föräldraförsäkringen.

Pensioner m.m.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1991/92

1991/92:Sf201 av Sten-Ove Sundström och Rinaldo Karlsson (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om bedömningen av pensionsrätt för

äldre löntagare.

1991/92:Sf205 av Kenneth Lantz och Alwa Wennerlund (kds) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att änkepension får behållas vid

giftermål om den egna ålderspensionen är lägre.

1991/92:Sf216 av Anders Svärd och Ingbritt Irhammar (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av översyn av regler för

handikappersättning även efter ålderspensionering.

1991/92:Sf218 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att avskaffa nuvarande diskriminering

av makar i pensionssystemet inom samma totala kostnadsram,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att 15- och 30-årsreglerna inom

ATP-systemet bör bibehållas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om information om regler i länder där

makar kan fördela sitt pensionssparande,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av kompletterande

premiereserverande sparsystem,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av starka sparstimulerande

inslag i ett premiereservsystem,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att ett kompletterande

pensionssparsystem bör ha inslag som främjar ansvarstagande

inom familjen.

1991/92:Sf224 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en förändring av reglerna för

folkpensionsbeloppens storlek.

1991/92:Sf230 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att makar skall kunna dela ATP-poäng

intjänade under äktenskapet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en utvärdering av hur änkor med liten

eller ingen ATP klarar sin försörjning efter borttagandet av

den tidigare änkepensionen.

1991/92:Sf233 av Charlotte Branting och Ulla Orring (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om delning av pensionsrättigheter.

1991/92:Sf236 (delvis) av Ingvar Björk och Bo Nilsson (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om införande av en fjärdedels

sjukbidrag/förtidspension.

1991/92:Sf239 av Stefan Attefall m.fl. (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

pensionsberedningen bör ges direktiv att utreda frågan om

möjlighet till ett frivilligt sabbatsår mellan 45 och 55 år i

enlighet med vad i motionen anförts.

1991/92:Sf242 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i pensionsutbetalningarna att ingen pensionär tvingas

leva under existensminimum utan i stället tillförsäkras en

skälig levnadsnivå,

2. att riksdagen beslutar att ändringen enligt yrkande 1

skall genomföras retroaktivt fr.o.m. den 1 januari 1992,

3. att riksdagen fattar beslut i ärendet redan före mars

månads utgång 1992.

1991/92:Sf243 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om pensionärernas levnadsstandard i jämförelse

med standarden för internerna på våra fångvårdsanstalter.

1991/92:Sf254 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av reglerna

för registering av vårdår i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1991/92:Sf272 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en översyn och förändring av

reglerna vid beräkning av det särskilda bostadstillägget för

pensionärer.

1991/92:Sf275 av Lars Biörck (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att låta utreda en ändring av reglerna i ATP-systemet.

1991/92:Sf277 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring i lagen

om pensionstillskott så att detta den 1 januari 1993 ökar från

54 till 70 % av ett helt basbelopp,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om införande av en grundpension.

1991/92:Sf281 av Ulla Tillander (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av åtgärder för att förbättra de allra sämst ställda

pensionärernas situation.

1991/92:Sf289 av Rune Thorén m.fl. (c, m, fp, kds, v)

(delvis) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den

parlamentariska arbetsgruppen får tilläggsdirektiv i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1991/92:A805 av Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) vari

yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ett godtagbart pensionsskydd.

1991/92:Fi208 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att ett nytt pensionssystem av

försäkringskaraktär snarast bör utredas och genomföras.

1991/92:Fi209 av Lars Werner m.fl. (v) (delvis) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om avslag på försämringar av

delpensionsförsäkringen och pensionssystemets framtid,

1991/92:Sk351 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

57. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av höjda grundpensioner för

att lösa problemen kring beskattningen av pensionärer.

Administration

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1991/92

1991/92:Sf206 av Bo Arvidson och Inga Berggren (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en översyn och utvärdering av

socialförsäkringsnämndernas verksamhet, organisation och

sammansättning.

1991/92:Sf212 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om ett ändrat huvudmannaskap för RFV:s ADB-enhet i Sundsvall.

1991/92:Sf238 av Anita Modin och Iréne Vestlund (s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att 18 kap. 1 § andra stycket

AFL ges en formulering som föreskriver att allmän

försäkringskassa inom sitt verksamhetsområde skall

tillhandahålla erforderlig service i olika former,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att krav på lokalkontor i varje kommun ej

längre bör föreligga utan att beslut om försäkringskassas

lokala organisation fattas av styrelse.

1991/92:Sf260 av Anita Modin och Iréne Vestlund (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av medel för

kompetensutveckling för försäkringskassorna.

1991/92:Sf279 av Lena Boström m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om arbetsskadeförsäkringen och

försäkringskassans arbetssituation beträffande handläggningen

av arbetsskadeärenden.

1991/92:K209 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att helt inställa projektet

FAS90.

Delpensionsförsäkringen

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1991/92

1991/92:Sf228 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

4. att riksdagen avvisar regeringens förslag om avskaffande

av delpensionsförsäkringen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om finansiering av delpensionsfond och

arbetsskadefond.

1991/92:Sf231 av Ulla-Britt Åbark och Ingegerd Sahlström (s)

vari yrkas att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag

om delpensionens avskaffande.

1991/92:Sf247 av Johnny Ahlqvist och Maja Bäckström (s) vari

yrkas att riksdagen avslår förslaget om avskaffandet av

delpension i budgetpropositionen.

1991/92:Sf248 av Sten Östlund m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om

delpensionens avskaffande.

1991/92:Sf259 av Anita Modin m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen beslutar att nuvarande delpensionssystems regler får

fortsätta oförändrade.

1991/92:Sf277 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen avslår regeringens förslag till avskaffandet

av delpensionsförsäkringen.

1991/92:Fi209 av Lars Werner m.fl. (v) (delvis) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om avslag på försämringar av

delpensionsförsäkringen och pensionssystemets framtid.

Motioner väckta med anledning av proposition 1991/92:149

1991/92:Sf22 av Gunnar Thollander (s) vari yrkas att

riksdagen avslår proposition 1991/92:149 med förslag om

avskaffande av delpensionsförsäkringen i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1991/92:Sf23 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå i proposition 1991/92:149

framlagda förslag om att avskaffa delpensionsförsäkringen m.m.,

2. att riksdagen bifaller i motionen framlagda förslag om

delpensionsfonden och socialavgifter.

1991/92:Sf24 av Leif Bergdahl (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget i proposition 1991/92:149,

2. att riksdagen beslutar att fr.o.m. den 1 januari 1993

reducera ersättningsnivån till 50 % och att ersättning endast

skall utbetalas på inkomster upp till 5 basbelopp,

3. att riksdagen beslutar att delpensionen börjar utbetalas

först vid fyllda 61 år 1994 samt vid fyllda 62 år 1995.

1991/92:Sf25 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen avslår regeringens proposition 1991/92:149 om

avskaffande av delpensionsförsäkringen m.m.

Utskottet

I Allmänt om socialförsäkringssystemet

Det sociala trygghetssystemet

Det sociala trygghetssystemet omfattar

ekonomiskt stöd till barnfamiljer inkl. bostadsbidrag,

föräldraförsäkring och barnomsorg

försäkring vid sjukdom, arbetsskada, handikapp och ålderdom

och i samband med rehabilitering

hälso- och sjukvård inkl. tandvård

äldreomsorg och omsorger om handikappade

socialt behandlingsarbete och alkohol- och narkotikafrågor.

De samlade sociala utgifterna inkl. landstingens och

kommunernas utgifter för sjukvård, barnomsorg, äldre- och

handikappomsorg och andra sociala insatser beräknas år 1992

uppgå till drygt 430 miljarder kronor. Ca 250 miljarder kronor

eller nästan 58 % av de samlade sociala utgifterna utgörs av

transfereringar till hushållen. Staten och

socialförsäkringssektorn svarar för drygt 95 % av dessa

transfereringsutgifter.

Socialförsäkringarna

Socialförsäkringarna består av den allmänna försäkringen,

delpensionsförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen. Den

allmänna försäkringen omfattar sjukförsäkringen (inkl.

tandvårdsförsäkringen och föräldraförsäkringen),

folkpensioneringen och tilläggspensioneringen. Till

folkpensioneringen hör också olika tilläggsförmåner såsom

handikappersättning, vårdbidrag, pensionstillskott och

kommunala bostadstillägg. Till socialförsäkringarna kan även

räknas arbetslöshetsförsäkringen.

De statliga utgifterna för socialförsäkringarna, förutom

arbetslöshetsförsäkringen, beräknas enligt uppgifter i

budgetpropositionen avse i huvudsak följande under budgetåret

1992/93 (belopp i milj.kr.).

Sjukförsäkring 37 921

Föräldraförsäkring 17 000

Folkpensioner exkl. förtidspension 55 527

Förtidspension 13 923

Kommunalt bostadstillägg (KBT) 1 655

Allmän tilläggspension (ATP) 99 591

Delpension 1 896

Arbetsskadeförsäkring 13 660

Socialförsäkringsadministration 5 470

Till detta kan nämnas att i proposition 1991/92:106 beräknas

kostnaderna för föräldraförsäkringen till 18864 milj.kr. och

för vårdbidrag för handikappade barn till 1 200 milj.kr. I

proposition 1991/92:149 föreslås vidare att delpensionen

avskaffas fr.o.m. den 1 juni 1992, dock med vissa

övergångsbestämmelser.

Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna

svarar för administrationen av huvuddelen av

socialförsäkringsförmånerna.

De olika försäkringsförmånerna

De huvudsakliga socialförsäkringsförmånerna kan kort

beskrivas enligt följande.

Sjukförsäkringen ger rätt till sjukpenning vid sjukdom

med viss del av arbetsinkomsterna upp till 7,5 gånger

basbeloppet. Fr.o.m. den 1 januari 1992 gäller dock att

arbetsgivaren enligt lagen (1991:1047) om sjuklön svarar för

ersättning till den anställde för de första 14 dagarna av ett

sjukfall. För tid därefter och för personer som inte omfattas

av sjuklönesystemet svarar sjukförsäkringen för ersättningen

till de försäkrade.

Inom sjukförsäkringen är kompensationsnivån 65% för de tre

första dagarna med sjukpenning i varje sjukperiod. För tid

därefter t.o.m. den 90:e dagen är kompensationsnivån 80% och

för tid därefter 90 %. Sjukpenningen minskas om arbetsgivaren

betalar för hög kompensation till den anställde under

sjukperioden. Sjuklön utges med 75 % av mistade

anställningsförmåner för de första tre dagarna med sjuklön i

varje sjukperiod och med 90 % för tid därefter.

Genom sjukförsäkringen får personer, även barn, som är

bosatta i Sverige ersättning för kostnader i samband med

läkarvård och annan sjukvårdande behandling, läkemedelsinköp,

sjukhusvård samt sjukresor. Tandvårdsförsäkringen omfattar

däremot endast personer som fyller minst tjugo år under det år

vården inleds. Yngre personer har i stället rätt till fri

tandvård genom folktandvården. Från sjukförsäkringen lämnas

bidrag till sjukvårdshuvudmännen för hälso- och sjukvården. För

år 1992 är ersättningen drygt 13 miljarder kronor. I beloppet

ingår allmän sjukvårdsersättning som till följd av den s.k.

äldrereformen har reducerats med 3 miljarder kronor.

Fr.o.m. den 1 januari 1992 gäller nya regler på

rehabiliteringsområdet. Det är i första hand arbetsgivaren

som har ansvaret för att den anställdes behov av rehabilitering

klarläggs. Försäkringskassorna har samtidigt fått en mer aktiv

roll och har ett övergripande samordningsansvar för

rehabiliteringsverksamheten. Den enskilde kan under

arbetslivsinriktad rehabilitering få rehabiliteringspenning med

100 % av SGI:n.

Genom föräldraförsäkringen får föräldrar ersättning för

inkomstförlust i samband med ledighet för vård av barn

(föräldrapenningförmåner). Som villkor gäller dock att

föräldern har varit inskriven i försäkringskassa under minst

180 dagar i följd närmast före den dag för vilken

föräldrapenning skall utbetalas. Föräldrapenning i samband med

barns födelse eller adoptivbarns ankomst utbetalas under 450

dagar. För 360 av dessa dagar betalas föräldrapenningen med

belopp motsvarande 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten

till den av föräldrarna som stannar hemma och vårdar barnet,

dock lägst 60 kr. per dag, det s.k. garantibeloppet. Under

resterande 90 dagar utges endast garantibeloppet. För att få

ersättning med sjukpenningbelopp förutsätts att föräldern under

minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den

beräknade tidpunkten härför har varit försäkrad för en

sjukpenning över garantinivån. En förälder som behöver avstå

från förvärvsarbete för att vårda sjukt barn har rätt till

tillfällig föräldrapenning. Sådan ersättning lämnas även i

vissa andra fall. Den tillfälliga föräldrapenningen utges med

80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten för de första 14

dagarna per barn och år och 90 % för tid därefter.

Pensionsförmåner från den allmänna försäkringen utges i

form av ålderspension, förtidspension/sjukbidrag,

efterlevandepension till vuxna jämte tilläggsförmåner till

olika typer av pension (pensionstillskott, kommunalt

bostadstillägg, handikappersättning, vårdbidrag m.m.).

Berättigad till folkpension och olika folkpensionsförmåner är

svensk medborgare som är bosatt i riket. Vid bosättning utom

riket har svensk medborgare rätt till folkpension och vissa av

folkpensionsförmånerna i förhållande till det antal år för

vilka pensionspoäng tillgodoräknats. Utländsk medborgare som är

bosatt i Sverige har rätt till full folkpension och

folkpensionsförmån först efter viss tids bosättning här. Hel

folkpension i form av ålderspension eller förtidspension utgör

96 % av basbeloppet för ogift pensionär och 78,5 % av

basbeloppet för gift pensionär. Den som har låg eller ingen

tilläggspension (ATP) har även rätt till pensionstillskott med

sådant belopp att detta tillsammans med ev. ATP uppgår till 54

% av basbeloppet vid ålderspension och med 104 % av basbeloppet

vid förtidspension. Fr.o.m. den 1 januari 1991 kan den som

under längre tid vårdat sjukt eller handikappat barn och på

grund härav gått miste om förvärvsinkomster i vissa fall få ett

särskilt pensionstillägg med 25--50 % av basbeloppet.

Tilläggspensionen beräknas på den genomsnittliga

pensionspoängen för de 15 bästa inkomståren. Pensionspoängen

utgör den pensionsgrundande inkomsten delad med det vid årets

ingång gällande basbeloppet. Såväl inkomst av anställning som

inkomst av annat förvärvsarbete är pensionsgrundande till den

del inkomsten överstiger det vid årets ingång gällande

basbeloppet. Vid beräkningen bortses från inkomst som

överstiger sju och en halv gånger basbeloppet. Som inkomst

anses även sjukpenning, föräldrapenning m.m. För full ATP

erfordras att pensionsgrundande inkomst tillgodoräknats för

minst 30 år. Som år för vilket pensionspoäng tillgodoräknats

likställs s.k. vårdår. Vårdår kan tillgodoräknas förälder som

under större delen av året vårdat barn som inte har fyllt tre

år. ATP:n utgör 60 % av basbeloppet multiplicerat med

medeltalet av pensionspoängen för de 15 bästa inkomståren.

De kommunala bostadstilläggen till folkpension (KBT) är

obligatoriska för kommunerna. Fr.o.m. den 1 januari 1991 skall

KBT svara för minst 80 % av varje del av den månatliga

bostadskostnaden som ligger mellan 80 kr. och 1 900 kr. för

ogift pensionär samt mellan 80 kr. och 2 050 kr. för gift

pensionär. Kommunen får statsbidrag med 25 % av sina

KBT-kostnader i dessa intervall, men kommunen kan härutöver

bestämma generösare grunder för bostadstillägget.

Ett särskilt kommunalt bostadstillägg har utgivits under år

1991 för att kompensera de pensionärer som på grund av

hyreshöjningarna inte når upp till socialbidragsnivå.

Statsbidraget är här 40 %. Tillägget skall utges även under år

1992 i avvaktan på den pågående översynen av hela KBT-systemet.

Från folkpensioneringen utges även handikappersättning och

vårdbidrag. Handikappersättning utges till den som behöver mera

tidskrävande hjälp i sin dagliga livsföring eller hjälp för att

kunna förvärvsarbeta. Även den som har stora merutgifter på

grund av handikappet kan få ersättning. Handikappersättning

utges med 69, 53 eller 36 % av basbeloppet. Vårdbidrag kan

utges till förälder som vårdar handikappat barn. Bidraget utges

med hel, halv eller en fjärdedel av hel förtidspension jämte

pensionstillskott, och av bidraget kan viss del fastställas som

merkostnadsersättning.

Delpension kan fylla ut en viss andel av det

inkomstbortfall som följer när en förvärvsarbetande i åldern

60--65 år minskar arbetsinsatsen genom att övergå till

deltidsarbete. En förutsättning är att personen under det

senaste året haft förvärvsarbete av viss omfattning. Vidare

skall han fr.o.m. det år han fyllde 45 år ha förvärvsarbetat i

sådan utsträckning att han tillgodoräknats pensionsgrundande

inkomst för minst tio år. Kompensationsgraden inom

delpensionsförsäkringen är 65 % av inkomstbortfallet.

Arbetsskadeförsäkringen omfattar alla som förvärvsarbetar

i verksamhet här i riket. För annan förvärvsarbetande än

arbetstagare krävs att han är bosatt här. Försäkringen omfattar

även den som genomgår viss utbildning. Arbetsskadeförsäkringen

ger i princip full ersättning för inkomstbortfall till den som

drabbas av skada i sitt arbete. Arbetsskadeförsäkringen är

samordnad med den allmänna sjukförsäkringen under de första 180

dagarna sedan skadan uppkom (samordningstiden). För skada som

uppkommit före den 1 januari 1992 är samordningstiden 90 dagar.

Under samordningstiden utges ersättning i huvudsak endast från

sjukförsäkringen. Efter samordningstiden utges sjukpenning och

livränta från arbetsskadeförsäkringen.

Finansieringen av socialförsäkringarna

Socialförsäkringarna finansieras i huvudsak genom lagstadgade

socialavgifter som betalas av arbetsgivare och egna företagare.

Arbetsgivaravgifterna enligt lagen (1981:691) om

socialavgifter utgörs av sjukförsäkringsavgift,

folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift, delpensionsavgift,

barnomsorgsavgift, arbetsskadeavgift, arbetsmarknadsavgift,

arbetarskyddsavgift, vuxenutbildningsavgift (fr.o.m. den 1 juli

1992 utbildningsavgift) och lönegarantiavgift. Avgiftsuttaget

utgör 34,83 % av avgiftsunderlaget för år 1992. Den största

delen av avgiftsuttaget hänför sig till folkpensionsavgiften

som är 7,45 %, tilläggspensionsavgiften som är 13,00 % och

sjukförsäkringsavgiften som fr.o.m. den 1 januari 1992 sänkts

till 7,80 % av avgiftsunderlaget. Egenavgifterna är något lägre

och utgör 33,85 % av avgiftsunderlaget för år 1992. För

egenföretagare är sjukförsäkringsavgiften fortfarande 9,6 %.

Underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifterna är i stora

drag summan av vad arbetsgivaren under året har utgett som lön

i pengar eller skattepliktiga naturaförmåner. Vid bestämmande

av avgiftsunderlaget bortses från ersättning som understiger 1

000 kr. under ett år. Vidare bortses från bl.a. ersättning till

arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år.

På ersättningar till arbetstagare som vid årets ingång är 65

år eller äldre skall särskild löneskatt erläggas med 21,85 %

enligt vad som sägs i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på

vissa förvärvsinkomster. Särskild löneskatt erläggs även på

vissa avgångsersättningar och försäkringsersättningar.

Förändringar i försäkringssystemet

I budgetpropositionen anges att utgångspunkten för

regeringens välfärdspolitik skall vara att den skall gynna alla

men betyda allra mest för de ensamma, de handikappade och de

sjuka och särskilt ta hänsyn till behoven för dem som inte

själva kan uppnå en rimlig standard. Staten måste ha det

yttersta ansvaret för att alla medborgare ges en grundläggande

trygghet vid arbetslöshet, sjukdom, ålderdom och handikapp.

Dessa insatser skall till övervägande del finansieras gemensamt

och medborgarna betala efter förmåga. I propositionen anges

vidare att det samtidigt är en huvuduppgift att bryta den

ekonomiska stagnationen och lägga grunden för en ny period av

tillväxt, företagande och utveckling i Sverige. Det är

nödvändigt att komma till rätta med såväl de samhällsekonomiska

som de statsfinansiella obalanserna. Det behövs därför en

systematisk och långsiktig plan för att minska de offentliga

utgifternas andel av BNP. I propositionen anges att detta för

socialförsäkringarnas del innebär en inriktning på att öka

inslaget av självrisk för olika förmåner. Vidare är det

väsentligt att på olika sätt öka sambanden mellan de avgifter

som finansierar förmånerna och de förmåner som kommer

individerna till del.

I budgetpropositionen anges att följande förändringar bör

göras i socialförsäkringssystemet:

Två karensdagar skall införas i sjukförsäkringen fr.o.m. den

1 januari 1993. I samband med detta skall sjuklönen höjas den

tredje dagen från 75 % till 90 % av inkomsten. Genom ett

högkostnadsskydd skall särskilt utsatta personer skyddas, t.ex.

personer som av olika anledningar har återkommande

sjukperioder. Arbetsgivaravgiften skall höjas i motsvarande

mån.

Delpensionsförsäkringen bör avskaffas under våren 1992.

Därvid bör delpensionsavgiften slopas och arbetsskadeavgiften

höjas. En del av delpensionsfonden bör användas för att

finansiera underskottet i arbetsskadeförsäkringen och förstärka

finansieringen av folkpensionsförsäkringen.

Administrativa förenklingar bör genomföras i

föräldraförsäkringen.

Ett referensprissystem bör införas för läkemedel. Dessutom

bör egenavgift tas ut för varje receptförskrivet läkemedel.

Fler receptfria läkemedel skall undantas från rabattsystemet.

Besparingar bör göras i tandvårdsförsäkringen, i första hand

genom en ökad självrisk.

Besparingsförslagen beräknas i budgetpropositionen till

följande belopp (i milj.kr.)

Budgetåret 1992/93 Kalenderåret 1993

Karensdagar 2 300 4 700

Sjukhusvårdsavdrag 20 20

Läkemedelsrabatt 400 400

Receptfria läkemedel 200 400

Referenspris för läkemedel 60 60

Tandvårdsförsäkringen 580 580

Föräldraförsäkringen 300 400

Delpension 0 300

Summa 3 860 6 860

I detta betänkande behandlas inte läkemedelsförmåner och

tandvårdsförsäkringen. Här behandlas inte heller anslaget D 1.

Bidrag till sjukförsäkringen. Dessa frågor kommer att tas upp i

utskottets betänkande 1991/92:SfU17.

I proposition 1991/92:106 har därefter i besparings- och

förenklingssyfte lagts fram förslag till vissa förändringar i

föräldraförsäkringen. Besparingarna avser delvis utgifterna för

sjukpenning. De förenklingar som föreslås är dock inte lika

omfattande som de som tidigare hade planerats. I propositionen

föreslås samtidigt förbättringar av och därigenom ökade

utgifter för vårdbidrag och särskilt pensionstillägg.

Förslag om avskaffande av delpensionsförsäkringen och därmed

sammanhängande frågor har lagts fram i proposition 1991/92:149.

Även inom andra delar av socialförsäkringssystemet övervägs

förändringar. Det gäller särskilt det allmänna pensionssystemet

men även förmåner för handikappade och svårt sjuka. En

omfattande översyn av arbetsskadeförsäkringen pågår också.

Vad gäller pensionssystemet har en parlamentarisk arbetsgrupp

till uppgift att utarbeta förslag till ett nytt system för den

allmänna pensioneringen. Möjligheterna till en höjd

grundpension liksom riktade åtgärder till dem som har det sämst

ställt skall däremot utredas i särskild ordning. Den särskilda

utredning som haft i uppdrag att göra en översyn av systemet

med kommunala bostadstillägg för pensionärer har just avslutat

sitt arbete och avgivit betänkandet (SOU 1992:21) Bostadsstöd

till pensionärer.

Genom det framförhandlade EES-avtalet blir Sverige skyldigt

att tillämpa EG:s regler om internationell samordning av

socialförsäkringsförmåner för personer som flyttar till eller

tar arbete i ett annat EES- eller EG-land. Utredningen om

socialförsäkringen och EG har nyligen avgivit sitt betänkande

(SOU 1992:26) Rätten till folkpension -- kvalifikationsregler i

internationella förhållanden. De nya kvalifikationsreglerna för

folkpensionsförmåner är avsedda att träda i kraft samtidigt med

EES-avtalet.

Vidare avser regeringen att under hösten 1992 lägga fram

förslag till ökat stöd för personer med handikapp grundat på

förslag från handikapputredningen. Dessutom pågår en översyn

inom merkostnadskommittén (S 1990:04) om det samlade

förmånssystemet för försäkrade med betydande kostnader för

sjukdom och handikapp. En proposition beräknas kunna föreläggas

riksdagen tidigast i början av år 1993.

Slutligen kan nämnas att en genomgripande översyn av hela

arbetsskadeförsäkringen har inletts. I översynen skall prövas

möjligheten att införa en obligatorisk arbetsskadeförsäkring

som tecknas i privata försäkringsbolag. Även förutsättningarna

för ett avgiftsuttag som differentieras med hänsyn till

skaderiskerna bör övervägas. Utredningen skall också se över

grunderna för vad som skall betraktas som arbetsskada.

Motioner

Tre motioner från den allmänna motionstiden tar upp mer

övergripande frågor om socialförsäkringssystemet.

I motion Sf228 anför Ingvar Carlsson m.fl. (s) att det mest

utmärkande för svensk välfärdspolitik är att den omfattar alla

på lika villkor och att den finansieras solidariskt, styrs

demokratiskt och i allt väsentligt är ett samhällsansvar. Den

ger alla medborgare ekonomisk trygghet och vid behov social

service och vård. Den minskar klyftorna i levnadsstandard

mellan människorna och ger den enskilde frihet och möjlighet

till självbestämmande. Motionärerna anför att regeringen nu

avser att frånträda den generella välfärdspolitikens väg och i

stället satsa det resursutrymme som skapas på de "svagaste och

socialt mest utsatta grupperna i vårt land". De motsätter sig

en sådan utveckling. Enligt motionärerna måste förändringar ske

rättvist och utan att de grundläggande utgångspunkterna

frångås. Den samhällsekonomiska utvecklingen kan i sig kräva

omprövning av såväl regler som organisation för att hålla

kostnaderna nere och för att göra verksamheten effektivare.

Motionärerna framhåller att den socialdemokratiska regeringen

inledde ett omfattande och framsynt arbete för en fortlöpande

översyn och reformering av välfärdspolitikens huvudområden där

det hör till de viktigaste uppgifterna att utveckla

arbetslinjen. Det påbörjade arbetet måste enligt motionärerna

fullföljas med kraft, och de begär i yrkande 1 ett

tillkännagivande om vad som anförts om den generella

välfärdspolitiken och rättvisa i socialförsäkringen.

Motionärerna anför vidare att det med hänsyn till

transfereringarnas stora samhällsekonomiska betydelse och

betydelse för den enskilde är angeläget att fortlöpande följa

systemens utveckling vad gäller kostnader, fördelningseffekter

och risk för resursläckage. Ett tillkännagivande härom begärs i

yrkande 2.

I motion Sf262 anför Torgny Larsson m.fl. (s) att antalet

socialbidragstagare enligt Statistiska Centralbyrån ökat med

hela 24 % från tredje kvartalet 1990 till samma kvartal 1991.

Socialbidrag uppbärs nu av mer än en halv miljon innevånare.

Socialtjänstens bestämmelser om skälig levnadsnivå räcker

enligt motionärerna inte och det finns tendenser att

socialbidragsnormerna i vissa kommuner sänks. Motionärerna

anser därför att socialförsäkringssystemets grundnormer och

grundskydd mycket snart måste byggas ut. T.ex. är

föräldraförsäkringens garantibelopp och det kontanta

arbetsmarknadsstödet för lågt. Till dessa exempel kan läggas de

långtidsarbetslösa vars försäkring upphört. Prövningen av den

enskildes förhållanden är också alltför närgången. Motionärerna

hemställer att riksdagen begär en snabb utredning av de

åtgärder som bör vidtas för att minska behovet av socialbidrag.

I motion So290 (yrkande 2) anför Karin Israelsson m.fl. (c)

att grundtryggheten i socialförsäkringssystemet bör öka.

Basnivåerna bör höjas och maximibeloppen hållas tillbaka.

Socialbidragsnormen bör kunna gälla som en grundtrygghetsnorm.

Enligt motionärerna är en grundpension nödvändig för att skydda

de sämst ställda pensionärerna. De anser vidare att det utöver

grundtryggheten skall finnas goda förhållanden för individuellt

försäkringsskydd. Motionärerna anför att det vid de aviserade

förändringarna i sjukförsäkringssystemet är nödvändigt att

införa ett skydd för dem som oftast är sjuka. Det är även

viktigt att utvecklingen noga följs så att människor inte slås

ut av de ökade påfrestningarna. Motionärerna begär ett

tillkännagivande om dessa riktlinjer för att erhålla ett

grundtrygghetssystem inom socialförsäkringen.

Utskottet

Utskottet delar regeringens uppfattning att -- när

begränsningar av statsfinansiella skäl måste göras i de

offentliga utgifterna -- de största sociala behoven skall

prioriteras och mindre angelägna utgifter skäras ned. Staten

skall dock ha det yttersta ansvaret för att alla medborgare ges

en grundläggande trygghet vid arbetslöshet, sjukdom, ålderdom

och handikapp. Detta anges också i budgetpropositionen.

Utskottet delar också regeringens uppfattning att

socialförsäkringssystemet inte bör täcka hela utan endast

större delen av ett inkomstbortfall. Genom en viss självrisk i

systemet uppmuntrar man arbete och sparande.

Enligt utskottets mening bör således den utgångspunkt för

välfärdspolitiken som regeringen redovisat i

budgetpropositionen gälla. Mot denna bakgrund avstyrker

utskottet bifall till motion Sf228 yrkande 1.

Även för de frågor som tas upp i motionerna Sf262 och So290

yrkande 2 gäller utgångspunkten att staten skall svara för

grundtryggheten vid arbetslöshet, sjukdom, ålderdom och

handikapp. Möjligheterna att ge de sämst ställda pensionärerna

en höjd grundpension skall dock som ovan nämnts utredas. Vidare

har aviserats förslag om ökat stöd för personer med handikapp.

Dessutom skall förslag om utformning av en obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring tas fram. Utskottet vill också nämna

att en parlamentarisk kommitté skall göra en allmän översyn av

socialtjänstlagen (1980:620). I uppdraget ingår bl.a. att

närmare analysera vilka skillnader som finns vad gäller

socialbidragsnormernas konstruktion och innehåll (dir.

1991:50). Kommittén bör vidare utreda fördelar och nackdelar

med skilda normsystem samt överväga möjligheterna att

åstadkomma större enhetlighet mellan kommunernas

socialbidragsnormer och andra närliggande system.

Med anledning av det anförda anser utskottet att något

uttalande från riksdagens sida med anledning av motionerna

Sf262 och So290 yrkande 2 inte är påkallat.

Vad gäller yrkande 2 i motion Sf228 vill utskottet erinra om

att riksförsäkringsverket har till uppgift att följa

utvecklingen av de olika grenarna inom trygghetssystemet och

utvärdera trygghetsanordningarnas effekter för individ och

samhälle. I budgetpropositionen anförs dessutom att

riksförsäkringsverket har inlett ett arbete med utveckling av

resultatuppföljning och resultatanalyser. Utskottet utgår

därför från att sådan fortlöpande uppföljning som begärs i

motionen kommer till stånd utan något uttalande från riksdagens

sida.

II Sjukförsäkring m.m.

Under rubriken Sjukförsäkring m.m. behandlas i proposition

1991/92:100, bilaga 6 (socialdepartementet), under littera D

Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom upptagna förslag

om sjukförsäkring, dock inte till den del propositionen rör

tandvårdsförsäkring, läkemedelsförmåner och anslag till D 1.

Bidrag till sjukförsäkringen. Under avsnittet behandlas även

motioner om sjukförsäkring och sjuklön. Här behandlas också det

i proposition 1991/92:100 upptagna anslaget D 5. Bidrag till

ersättning vid närståendevård och förslag i proposition

1991/92:106 om ändring i rätten till ersättning och ledighet

vid närståendevård samt motioner om närståendevård.

Allmänt om sjukförsäkringen

Sjukförsäkringen ger rätt till sjukpenning vid sjukdom samt

svarar för kostnader i samband med läkarvård och annan

sjukvårdande behandling, läkemedelsinköp, tandvård, sjukhusvård

och sjukresor. Vidare ger försäkringen vid vissa sjukdomar den

sjuke rätt till kostnadsfria läkemedel och

förbrukningsartiklar.

Sjukförsäkringen finansieras till 15% med statsbidrag och

till 85% med socialavgifter från arbetsgivare och

egenföretagare. Fr.o.m. den 1 januari 1992 utgör avgiften till

sjukförsäkringen 7,80% av avgiftsunderlaget för arbetsgivare

och 9,6% av avgiftsunderlaget för egenföretagare.

Sjukpenningförsäkringen

Den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän

försäkring, AFL, och bosatt i Sverige skall vara inskriven hos

allmän försäkringskassa fr.o.m. den månad då han fyller 16 år.

Inskrivningen medför rätt till sjukpenning om den försäkrades

sjukpenninggrundande inkomst (SGI) uppgår till minst 6000 kr.

Den sjukpenninggrundande inkomsten motsvarar den inkomst i

pengar eller andra skattepliktiga förmåner som den försäkrade

kan antas för år räknat komma att tills vidare erhålla av eget

arbete, antingen på grund av anställning eller genom annat

förvärvsarbete. För anställningsförmåner för tid som ingår i en

sjuklöneperiod enligt lagen (1991:1047) om sjuklön utges inte

sjukpenning.

Sjukpenning utges vid sjukdom som sätter ned arbetsförmågan

med minst en fjärdedel. Saknar den försäkrade arbetsförmåga

utges hel sjukpenning. I annat fall utges tre fjärdedels, halv

eller en fjärdedels sjukpenning, beroende på graden av

nedsättning av arbetsförmågan. Fr.o.m. den 1 januari 1992 kan

en fjärdedels sjukpenning under samma sjukperiod utges för

högst 365 dagar.

Bestämmelser om rätt till sjukpenning i samband med medicinsk

rehabilitering m.m. finns fr.o.m. den 1 januari 1992 i 3 kap. 7

b § AFL.

Hel sjukpenning utgör viss andel av den fastställda

sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365

(kalenderdagberäknad sjukpenning). Fr.o.m. den 1 mars 1991 är

kompensationsnivån 65% för de första tre dagarna med

sjukpenning i varje sjukperiod och 80% för tid därefter

t.o.m. den 90:e dagen. Fr.o.m. den 91:a dagen utgör

ersättningen 90%. För vissa personer med återkommande

sjukdomsfall gäller särskilda bestämmelser. --De flesta

anställda har genom särskilda avtal ersättning vid sjukdom

utöver den ersättning den allmänna försäkringen ger. Sådan

avtalsersättning får dock inte utgå med mer än 10% och endast

t.o.m. den 90:e dagen. Om avtalsersättningen överstiger den

nivån minskas ersättningen från den allmänna försäkringen i

motsvarande mån.

För beräkning av ersättning från sjukpenningförsäkringen

under de första 14 dagarna av ett sjukdomsfall, dvs. om inte

sjuklöneperiod löper, gäller följande för försäkrade som har en

SGI som helt eller delvis grundar sig på anställning

(tim-/dagberäknad sjukpenning). Ersättningen har anpassats till

den ordinarie arbetstiden eller motsvarande normala arbetstid

då den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete om han inte

blivit sjuk. Ersättning utges enbart för de dagar då den

försäkrade avstår från förvärvsarbete och fastställs med den

försäkrades SGI som utgångspunkt. Ersättningen per timme

beräknas som kvoten av 65% resp. 80% av den försäkrades SGI

och hans årsarbetstid, dvs. den ordinarie tid som den

försäkrade beräknas utföra förvärvsarbete mätt i timmar per år.

Rätten till sjuklön avser 75 % av mistade förmåner under de

tre första dagarna med sjuklön under sjukperioden och därefter

90 %.

I budgetpropositionen anförs att behovet av

utgiftsminskningar inom sjukförsäkringen och förbättrade

incitament för ett långsiktigt ökat arbetsutbud talar starkt

för ett införande av karensdagar, trots de institutionella

hinder som måste övervinnas. Regeringen har påbörjat ett arbete

med att utforma lösningar som medger införande av två

karensdagar fr.o.m. den 1 januari 1993. I samband därmed skall

sjuklönen den tredje dagen höjas från 75 % till 90 %.

Utformningen kommer att ske i samstämmighet med översynen av

arbetsskadeförsäkringen. I propositionen anges att förslagen

måste beakta behov av högkostnadsskydd bl.a. med hänsyn till

personer som har återkommande sjukperioder. Vidare anges att

vinsten av införandet av karensdagar primärt tillfaller

arbetsgivarna men att denna skall återtas genom en motsvarande

höjning av arbetsgivaravgiften.

I motion Sf228 yrkande 3 anför Ingvar Carlsson m.fl. (s) att

de förändringar i sjukförsäkringen som den socialdemokratiska

regeringen genomförde våren 1991 i syfte att dämpa

kostnadsutvecklingen är effektiva. Ett införande av två

karensdagar skulle däremot särskilt drabba låginkomsttagare och

kvinnor samt löntagare med nedsatt arbetsförmåga, tunga arbeten

och dåliga arbetsmiljöer. Motionärerna anser därför att

riksdagen bör avvisa regeringens förslag om införande av

karensdagar i sjukförsäkringen. Även Bo Finnkvist m.fl. (s)

anser i motion Sf246 att förslaget bör avvisas, och

motionärerna begär ett tillkännagivande härom.

I motionerna Fi209 yrkande 7 av Lars Werner m.fl. (v) och

So612 yrkande 25 av Lars Werner m.fl. (v) anförs att två

karensdagar kommer att slå hårt mot barnfamiljerna och andra

ekonomiskt svaga grupper. Karensdagar gynnar dessutom

arbetsplatser med mycket hög korttidsfrånvaro. Motionärerna

begär tillkännagivanden om att karensdagar inte bör införas. I

motion Sk351 yrkande 12 begär Lars Werner m.fl. (v) ett

tillkännagivande om att karensdagar inte bör införas och

arbetsgivaravgifterna inte höjas.

Enligt utskottets mening måste en hel del frågor lösas innan

karensdagar kan införas. Detta framgår också av

budgetpropositionen, i vilken anges att institutionella hinder

måste övervinnas för att karensdagar skall kunna införas. I

propositionen anges vidare att man inom regeringskansliet har

påbörjat ett arbete med att utforma lösningar som medger

införande av två karensdagar. Utskottet anser att resultatet av

detta arbete bör avvaktas. Något uttalande från riksdagens sida

med anledning av motionerna Sf228 yrkande 3, Sf246, Fi209

yrkande 7, Sk351 yrkande 12 och So612 yrkande 25 bör därför

inte göras.

I motion So612 anför Lars Werner m.fl. (v) att den försämrade

kompensationen i sjukförsäkringen som genomfördes den 1 mars

1991 slår fördelningspolitiskt orättvist och innebär ett första

avsteg från ett generellt system. Kompensationsnivån måste

därför snarast återställas. Arbetsgivarperioden i

sjukförsäkringen bör också avskaffas främst för att den innebär

ett steg mot en privatisering av sjukförsäkringen. Motionärerna

anser att i en första etapp bör kompensationsnivån höjas till

lägst 80 % fr.o.m. den 1 juli 1992. Samtidigt bör inkomsttaket

sänkas från 7,5 till 5,5 basbelopp. Den kostnadsmässiga

nettoeffekten av dessa ändringar blir enligt motionärerna en

begränsad kostnadshöjning för arbetsgivarna. Motionärerna

hemställer i yrkandena 23 och 24 att riksdagen begär förslag i

enlighet härmed. Ett tillkännagivande om behovet av en sådan

höjning av kompensationsnivån och sänkning av inkomsttaket

begärs även i motion Fi209 yrkande 8 av Lars Werner m.fl. (v).

I motion Sf270 anför Claus Zaar m.fl. (nyd) att problemen med

långtidssjukskrivningar medför att ett annat anslagssätt bör

tillämpas. Motionärerna anser att de verkligt sjuka bör

sjukpensioneras, ges en riktig vård och avföras ur

rehabiliteringssystemet. Sjukpenningen bör sänkas till 70 % av

löneunderlaget för dem som är sjukskrivna 90 dagar och mer.

Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.

Syftet med den sänkta kompensationen inom sjukförsäkringen

som genomfördes den 1 mars 1991 var att snabbt komma till rätta

med kostnadsökningarna inom socialförsäkringen och därigenom

säkra möjligheterna för samhället att för framtiden ge de

försäkrade inkomsttrygghet vid sjukdom, ålderdom och handikapp.

I sitt betänkande 1990/91:SfU9 framhöll utskottet särskilt att

det av regeringen framlagda förslaget tillgodosåg ett viktigt

krav för att man skulle kunna sänka kompensationsnivåerna,

nämligen att alla så långt möjligt skulle drabbas lika av

nivåsänkningen.

Enligt statistikinformation från riksförsäkringsverket (RFV

informerar 1992:8) minskade antalet sjukanmälningar plötsligt

med ca 20 % efter den 1 mars 1991. Denna lägre nivå var sedan

bestående under resten av år 1991. Den plötsliga minskningen

torde enligt riksförsäkringsverket knappast kunna tolkas som

något annat än en effekt av reformen. Att nedgången under år

1991 beror på regelförändringen enbart är däremot osannolikt.

Det går enligt verket heller inte att säga om effekten av de

ändrade sjukpenningreglerna var temporär eller bestående över

en längre tid. Enligt riksförsäkringsverket kan senare tids

reformer inom bl.a. rehabiliteringsområdet tillsammans med de

ändrade ersättningsnivåerna inom sjukförsäkringen ha lett till

ett annorlunda synsätt på och en annorlunda användning av

sjukförsäkringen hos berörda parter. För att säga hur stor del

av den observerade nedgången i sjukfrånvaron på längre sikt som

beror på sjukförsäkringsreglerna i sig och hur mycket som skall

tillskrivas den försämrade arbetsmarknadssituationen, ett

ändrat synsätt på användningen av sjukförsäkringen eller andra

faktorer kräver enligt verket mer ingående studier.

Som nämnts var syftet med de sänkta kompensationsnivåerna att

snabbt komma till rätta med kostnadsökningarna inom

socialförsäkringen. Även om det minskade antalet

sjukanmälningar inte fullt ut kan tillskrivas de sänkta

kompensationsnivåerna anser utskottet att reformen ändå måste

anses ha fyllt sitt syfte. Utskottet anser att någon återgång

till de tidigare kompensationsnivåerna inte bör ske och

avstyrker bifall till motionerna So612 yrkandena 23 och 24 och

Fi209 yrkande 8.

Någon sådan sänkning av kompensationsnivån eller annan

förändring som åsyftas i motion Sf270 bör inte heller

genomföras, och utskottet avstyrker bifall till motionen.

I motion Sf236 anför Ingvar Björk och Bo Nilsson (s) att

människor med vissa sjukdomar eller funktionsnedsättningar ofta

arbetar halvtid och uppbär halv pension. Om de känner att det

av hälsoskäl skulle vara möjligt att utöka sin arbetstid till

75 % blir effekten att pensionen bortfaller helt och att de får

lön med 75 %. Motionärerna anser att detta inte är särskilt

rehabiliteringsvänligt. När möjligheten till en fjärdedels

sjukpenning infördes var det enligt motionärerna ett första

steg i rätt riktning. Den möjligheten har nu tidsbegränsats.

Motionärerna begär i denna del av motionen ett tillkännagivande

om behovet av en återgång till tidigare regler för en

fjärdedels sjukpenning.

Möjligheten till en fjärdedels och tre fjärdedels sjukpenning

infördes på förslag i proposition 1989/90:62. Förslaget

grundade sig på erfarenheterna av en försöksverksamhet som

bl.a. syftade till en smidigare återgång till arbete efter lång

sjukskrivning. Fr.o.m. den 1 januari 1992 kan en fjärdedels

sjukpenning under samma sjukperiod utges för högst 365 dagar.

Skälet för denna begränsning är att den tiden torde vara

tillräcklig för att underlätta en successiv återgång i arbete.

Utskottet, som tillstyrkte ändringen i sitt betänkande

1990/91:SfU16, förutsatte därvid att regeringen noga skulle

följa utvecklingen av såväl de nya sjukpenningnivåerna som den

föreslagna tidsbegränsningen av en fjärdedels sjukpenning.

Utskottet, som erfarit att frågan om möjlighet att införa en

fjärdedels förtidspension för närvarande bereds inom

regeringskansliet, vidhåller sin tidigare inställning i frågan

om en fjärdedels sjukpenning. Motion Sf236 bör således avslås i

nu behandlad del.

I motion Sf203 framhåller Kurt Ove Johansson och Lars-Erik

Lövdén att nuvarande regler inte medger att försäkringskassan

ersätter kostnaderna för sönderslagna eller skadade glasögon.

Sjukpenning utges inte heller för den tid arbete inte kan

utföras i avvaktan på nya glasögon. Motionärerna begär att en

översyn skall göras av reglerna om sjukpenning så att en

arbetstagare som är beroende av glasögon för att kunna utföra

sitt arbete skall kunna få sjukpenning i vissa fall när

glasögonen har gått sönder.

Utskottet har tidigare och senast i betänkande 1990/91:SfU11

behandlat frågan om ersättning i samband med skadade glasögon.

Utskottet anförde därvid följande.

Riksdagen behandlade under 1980/81 års riksmöte frågan om

ersättning från arbetsskadeförsäkringen vid skada på glasögon.

I sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1980/81:9 erinrade

utskottet bl.a. om att ersättning för skadade glasögon under

vissa förutsättningar kunde utgå från TFA. Riksdagen hade under

en följd av år på förslag av utskottet avslagit motionsyrkanden

om ersättning för kostnader för glasögon antingen inom ramen

för den allmänna försäkringen eller genom att vissa grupper med

behov av glasögon skulle få ersättning för sina kostnader.

Utskottet avstyrkte med hänvisning till riksdagens tidigare

ställningstagande bifall till ett föreliggande motionsyrkande.

Utskottet anförde vidare i betänkandet 1990/91:SfU11 att de

flesta människor som är beroende av glasögon torde ha tillgång

till mer än ett par glasögon som de kan använda åtminstone

tillfälligtvis. För den som behöver glasögon endast för läsning

och liknande finns möjlighet att snabbt och för en relativt

billig penning skaffa reservglasögon. Utskottet ansåg inte

--framför allt i dåvarande statsfinansiella läge --att det

i motionen påtalade problemet borde lösas inom

sjukpenningförsäkringen.

Utskottet vidhåller denna inställning med hänsyn till

nuvarande statsfinansiella läge och avstyrker bifall till

motion Sf203.

Sjukpenninggrundande inkomst vid föräldraledighet

Inom sjukpenningförsäkringen finns regler till skydd för en

förälder som är helt eller delvis ledig för att vårda barn.

Särskilda regler finns även till skydd för en gravid kvinna.

Enligt 3 kap. 5 § lagen om allmän försäkring (AFL) får den

sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) inte sänkas för en gravid

kvinna som slutar förvärvsarbeta eller minskar sin arbetstid

tidigast sex månader före barnets faktiska eller beräknade

födelse. Enligt samma lagrum gäller vidare att under den tid en

förälder är helt eller delvis ledig för vård av barn får

förälderns SGI inte sänkas. Det gäller längst till dess barnet

fyller ett år. Motsvarande gäller även adoptivföräldrar vid

adoption av barn som inte fyllt tio år samt när någon tar emot

ett sådant barn i syfte att adoptera det. Då räknas

ettårsperioden fr.o.m. den dag föräldrarna får barnet i sin

vård. Om kvinnan vid ettårsperiodens utgång är gravid och

nedkomsten beräknas ske eller sker inom sex månader får SGI:n

inte sänkas enligt den förstnämnda bestämmelsen.

Riksförsäkringsverket har i allmänna råd 1989:4 rekommenderat

att en förälders SGI inte skall sänkas bl.a. när en förälder

från barnets ettårsdag i oavbruten följd är ledig från sitt

förvärvsarbete och uppbär hel föräldrapenningförmån. Samma

rekommendation gäller för förälder som i oavbruten följd har

förkortad arbetstid och uppbär föräldrapenningförmån som minst

svarar mot arbetstidens nedsättning. Vid bedömningen av om

föräldern i oavbruten följd helt eller delvis har varit ledig

med föräldrapenningförmån beaktas inte sådan ledig tid som

föräldern normalt har i sitt arbete (t.ex. lördag--söndag).

Om förälderns SGI sänks beräknas ändock föräldrapenning

enligt en särskild beräkningsgrund fram till dess barnet är två

år. Även i sådant fall finns kompletterande regler om kvinnan

åter är gravid.

I motion Sf268 anför Berith Eriksson m.fl. (v) att de som

blir sjuka under sin föräldralediga tid inte får någon

sjukpenning eftersom den sjukpenninggrundande inkomsten

försvinner när barnet fyller ett år. De är i stället tvungna

att fortsätta ta ut föräldrapenning. Det gör att pappan inte

kan ta ut föräldradagar eller ersättning för vård av barn till

följd av att den ordinarie vårdaren är sjuk. Om modern försöker

utnyttja möjligheten att bibehålla sin föräldrapenninggrundande

inkomst och få ett barn till inom två och ett halvt år löper

hon större risk än annars att under den nya graviditeten

drabbas av ryggbesvär m.m. Motionärerna hemställer i yrkande 2

att riksdagen hos regeringen begär en översyn av gällande

bestämmelser och förslag till förändring av reglerna.

Utskottet har i sitt betänkande 1990/91:SfU1 behandlat en

motion om SGI för den som helt eller delvis vårdar barn.

Utskottet, som hade inhämtat yttrande över motionen från

riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundet, angav

att det av yttrandena framgick att tillämpningen varierade

mellan försäkringskassorna när det gällde att fastställa SGI

för en förälder efter det barnet fyllt ett år. Med hänsyn bl.a.

härtill delade utskottet riksförsäkringsverkets uppfattning att

en översyn borde göras av ifrågavarande bestämmelser i 3 kap. 5

§ AFL. Riksförsäkringsverket avsåg dock att ta initiativ till

en sådan översyn, och någon riksdagens åtgärd var därför inte

erforderlig.

Utskottet har inhämtat att en översyn av bestämmelserna om

SGI pågår inom riksförsäkringsverket. Utskottet anser att

riksförsäkringsverkets förslag om SGI i samband med

föräldraledighet bör avvaktas, och utskottet avstyrker bifall

till motion Sf268.

Sjuklön

Enligt lagen (1991:1047) om sjuklön (prop. 1990/91:181,

SfU18, rskr. 372), som trätt i kraft den 1 januari 1992, har en

arbetstagare rätt att under de första fjorton dagarna av ett

sjukdomsfall (sjuklöneperioden) behålla viss andel av den lön

och av de andra anställningsförmåner som han går miste om till

följd av sjukdomen. Andelen skall normalt vara 75% under de

första tre dagarna med sjuklön och 90% under de återstående

dagarna. Arbetstagare som på grund av sjukdom kan antas komma

att vara borta från arbetet i särskilt stor omfattning skall

dock kunna få sjuklön med 90% av förlorade förmåner även för

de första tre dagarna, och arbetsgivaren skall ha rätt till

ersättning från sjukförsäkringen för kostnaderna för

arbetstagarens sjuklön. För tid då arbetsgivaren har att svara

för sjuklön föreligger inte rätt till sjukpenning enligt 3 kap.

AFL grundad på inkomsten i anställningen.

Vid tvister mellan arbetstagare och arbetsgivare om rätt till

sjuklön som gäller arbetsförmågans nedsättning eller huruvida

arbetstagarförhållande föreligger skall försäkringskassan kunna

lämna ersättning från sjukförsäkringen med ett skäligt belopp

(sjuklönegaranti).

Sjuklönesystemet gäller endast dem som omfattas av ett

anställningsförhållande, således ej uppdragstagare eller

egenföretagare.

Företag med få anställda ges möjlighet att försäkra sig hos

försäkringskassan mot de sjuklönekostnader över en viss nivå

som företaget kan drabbas av.

Med hänsyn till den kostnadsminskning för sjukförsäkringen

som beräknas äga rum på grund av att arbetsgivarna övertagit

ansvaret för ersättningen för de första 14 dagarna har

arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen sänkts från 10,10 %

till 7,80 % av avgiftsunderlaget fr.o.m. den 1 januari 1992.

I motion Sf271 anför Stig Bertilsson m.fl. (m, fp, c, kds)

att det redan finns tecken på att avgiftsnedsättningen är för

liten för att sjuklönereformen skall bli kostnadsneutral. För

att kostnadsneutralitet skall uppnås måste dels två karensdagar

införas, dels en ytterligare nedsättning av

sjukförsäkringsavgiften göras. En översyn av nivån för avgiften

bör därför ske omgående. Motionärerna begär ett

tillkännagivande härom.

Marianne Andersson m.fl. (c, m, fp) begär i motion Sf287

(yrkande 2) ett tillkännagivande om vikten av att regeringen

nogsamt följer kostnadsutvecklingen för arbetsgivare och

sjukförsäkringen och att sjukförsäkringsavgiften vid behov

justeras.

Sjuklönereformen är avsedd att vara kostnadsneutral för

arbetsgivarna som grupp. Genom ett första beslut i samband med

att lagen om sjuklön antogs sänktes avgiften till 8,20 % av

avgiftsunderlaget. Riksdagen har därefter på förslag av

regeringen sänkt arbetsgivaravgiften ytterligare till 7,80 % av

avgiftsunderlaget fr.o.m. den 1 januari 1992. Beträffande det

senare beslutet har utskottet i sitt betänkande 1991/92:SfU5

anfört att den i proposition 1991/92:72 föreslagna ändringen av

avgiftsuttaget inte innebar någon principiell förändring av

systemet för att kompensera arbetsgivarna för kostnaderna för

sjuklön, utan enbart en anpassning av avgiftsnivån för att

åstadkomma en kostnadsmässig neutralitet enligt de nya

antaganden om sjukfrånvaron som gjorts. Med hänsyn till den

osäkerhet som alltid är för handen vid bedömningar av en

framtida utveckling förutsatte utskottet att regeringen

uppmärksamt följer kostnadsutvecklingen för arbetsgivare och

försäkringen när reformen trätt i kraft och återkommer till

riksdagen om det visar sig att en ytterligare justering av

avgiften behövs.

Med hänvisning till vad utskottet tidigare anfört om att

kostnadsutvecklingen för arbetsgivare och sjukförsäkringen

uppmärksamt bör följas avstyrker utskottet bifall till

motionerna Sf271 och Sf287.

I motion Sf287 (yrkande 3) anför Marianne Andersson m.fl. (c,

m, fp) att sjuklönelagen inte omfattar uppdragstagare och

egenföretagare. En enmansföretagare som driver sin rörelse i

aktiebolagsform utan anställda är däremot fråntagen rätten till

sjukpenning från försäkringskassan under de första 14 dagarna.

Motionärerna anser att riksdagen hos regeringen bör begära

förslag till ändring i 1 § lagen om sjuklön så att en sådan

arbetstagare inte omfattas av sjuklönelagen.

Sjuklönelagen omfattar arbetstagare som är anställda men inte

den som skall anses som uppdragstagare och inte heller

egenföretagare. Utskottet är inte berett tillstyrka att

undantag skall göras även för den som är anställd av ett

aktiebolag han själv äger. Utskottet förutsätter dock att

regeringen följer sjuklönereformens effekter även i detta

avseende. Utskottet avstyrker bifall till motion Sf287 yrkande

3.

I motion Sf251 anför Barbro Evermo Palmerlund m.fl. (s) att

den som har politiska uppdrag i t.ex. kommunfullmäktige får

ersättning från försäkringskassan om han/hon blir sjuk. Däremot

får den som är anställd men tjänstledig för t.ex. tillfälligt

fackligt uppdrag ingen ersättning alls vid sjukdom.

Motionärerna anser att detta slår orättvist och att det kan bli

problem med gränsdragningen. Motionärerna begär ett

tillkännagivande om att sjukpenning bör betalas ut även till

dem som är tjänstlediga för fackliga studier eller för

tillfälliga fackliga uppdrag.

Frågan om sjukpenning till den som blir sjuk under en facklig

kurs tas upp även i motion Sf225 av Annika Åhnberg (v).

Motionären framhåller att bara den som har råd att själv ta

kostnaden kan anmäla sig till studier. Hon anser att regeringen

därför med förtur måste se till att sjukersättning kan

garanteras för den som deltar i studieverksamhet. Motionären

begär ett tillkännagivande härom.

Enligt 6 § sjuklönelagen utgör sjuklönen viss andel av lön

och andra anställningsförmåner som arbetstagaren gått miste om

till följd av nedsättningen av arbetsförmågan under

sjuklöneperioden. I specialmotiveringen till denna paragraf

angavs i proposition 1990/91:181 att sjukdom under ledighet ger

rätt till sjuklön endast i den omfattning som ledigheten är

förenad med rätt till lön, t.ex. ledighet för ett fackligt

uppdrag enligt föreskrifter därom. Sjukdom under semester

medför rätt till sjuklön endast om arbetstagaren uppbär

semesterlön och enligt semesterlagens föreskrifter begär att

sjukdag inte skall räknas som semesterdag.

Enligt det s.k. timsjukpenningsystemet inom sjukförsäkringen

skall sjukpenning under de första 14 dagarna av en sjukperiod

utges enbart för de dagar då den försäkrade avstår från

förvärvsarbete. Med förvärvsarbete jämställs härvid bl.a.

ledighet för semester om sjukdagen inte skall räknas som

semesterdag. Med förvärvsarbete jämställs även ledighet under

studietid för vilken oavkortade löneförmåner utges och ledighet

under tid då den försäkrade genomgår grundutbildning för vuxna

(grundvux), vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda

(särvux) eller grundläggande svenskundervisning för invandrare

och uppbär timersättning för studierna. Med förvärvsarbete

jämställs också tid då den försäkrade uppbär

korttidsstudiestöd. -- Fr.o.m. den 1 juli 1992 inordnas den

grundläggande vuxenutbildningen i komvux.

Riksförsäkringsverket har i allmänna råd 1991:10 Nyheter inom

sjukförsäkringen m.m. fr.o.m. den 1 januari 992 under rubriken

Sjukpenning under tjänstledighet för fackliga studier med

stipendium angivit följande.

I likhet med vad som gäller för uppsägnings- och

permitteringslön enligt lagen om antällningsskydd (LAS) ger

sjukdom under ledighet rätt till sjuklön endast i den

omfattning som ledigheten är förenad med rätt till lön.

Arbetstagare som är tjänstledig utan lön för fackliga studier

med stipendium har därför inte rätt till sjuklön. Någon

sjukpenning kan inte heller utges för de första 14 dagarna i

sjukperioden, då ledighet för studier med ersättning i form av

stipendium enligt AFL inte jämställs med förvärvsarbete.

Utskottet har erfarit att man inom det statliga området

tillämpar bestämmelser om att den som beviljats tjänstledighet

för högst en månad har rätt att byta ut tjänstledigheten mot

tjänstledighet för sjukdom. Utskottet har vidare erfarit att

flertalet av de kurser som fackförbunden inom LO ger stipendier

för är på en vecka medan ett mindre antal kurser är på

tre--fyra veckor. Storleken på det skattefria stipendiet bör

enligt rekommendation från LO under år 1992 vara 2100 kr. per

vecka.

Av det ovan redovisade följer att det kan uppstå situationer

då en person som tillfälligt bedriver studier och har

ersättning i form av t.ex. fackligt stipendium inte har rätt

till vare sig sjuklön eller sjukpenning för de första 14

dagarna av ett sjukfall. Enligt utskottet är det viktigt att

man så snart som möjligt finner en lösning på dessa problem så

att den studerande som blir sjuk inte blir utan ersättning

under 14 dagar. Utskottet anser att riksdagen med anledning av

motionerna Sf251 och Sf225 bör ge regeringen detta till känna.

Vid sidan om den lagfästa sjuklönen kan också s.k.

arbetsgivarinträde förekomma. Det gäller främst inom den

offentliga sektorn men kan genom kollektivavtal även gälla inom

den privata sektorn. Vid arbetsgivarinträde betalar

arbetsgivaren ut sjuklön till den anställde och erhåller i

gengäld enligt bestämmelserna i 3 kap. 16§ AFL den

sjukpenning som tillkommer arbetstagaren till den del den inte

överstiger den utbetalda lönen. Detta gäller även om

sjukpenningen delvis motsvarar inkomst från annat arbete. Den

försäkrade kan begära undantag från arbetsgivarinträdet.

I motion Sf220 anför Ulla Orring (fp) att sjuklönesystemet

inte utesluter ett system med arbetsgivarinträde, som har många

fördelar. Hon framhåller att arbetsgivarinträde är särskilt

praktiskt inom stora företag. Eventuellt kan ett införande

föregås av en försöksverksamhet i större skala för att inhämta

erfarenheter av hur ett arbetsgivarinträde skall organiseras.

Arbetsgivarinträdet bör enligt motionären tillämpas så länge

som anställningsförhållandet varar. Motionären begär ett

tillkännagivande härom.

Enligt utskottet bör sjuklönesystemet medföra att

arbetsgivarnas intresse ökar att ta över sjukersättningen till

de anställda även för tid efter en sjuklöneperiod. Något

uttalande från riksdagens sida är emellertid inte påkallat med

anledning av motion Sf220.

Rehabiliteringsutredning

Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar enligt lagen (1962:381)

om allmän försäkring (AFL) regleras närmare i den nya 22 kap. 3

§. Enligt detta lagrum skall arbetsgivaren i samråd med den

försäkrade svara för att dennes behov av rehabilitering snarast

klarläggs och för att de åtgärder vidtas som behövs för en

effektiv rehabilitering. I samma paragraf anges att

arbetsgivaren skall påbörja en rehabiliteringsutredning, om det

inte framstår som obehövligt, när en anställd har varit helt

eller delvis frånvarande från sitt arbete på grund av sjukdom

under mer än fyra veckor eller har haft stor frånvaro i form av

korta sjukdomsperioder. En rehabiliteringsutredning skall

påbörjas även när den anställde begär det.

I motion Sf287 anför Marianne Andersson m.fl. (c, m, fp) att

arbetsgivare med upp till 15 anställda bör få rätt att, om de

så önskar, få rehabiliteringsutredningar utförda av

försäkringskassan. Därmed undviks risken för oklarheter och

kompetenstvister liksom faran att mindre arbetsgivare belastas

på ett sätt som ingen tjänar på. Härigenom bör man också kunna

undvika att en särskild organisation för dessa ändamål behöver

byggas upp på mindre arbetsplatser. Motionärerna anser i

yrkande 1 att riksdagen hos regeringen bör begära förslag till

lagändring i enlighet härmed.

Utskottet har tidigare behandlat frågan om arbetsgivare med

upp till 15 anställda skall kunna undantas från skyldigheten

att göra rehabiliteringsutredningar. I sitt betänkande

1990/91:SfU16 anförde utskottet att utskottet hade förståelse

för att rehabiliteringsansvaret, särskilt inledningsvis, kan

medföra vissa praktiska problem för arbetsgivare med få

anställda. Utskottet erinrade om att det ansvar som åläggs

arbetsgivaren i 22 kap. 3 § AFL inte innebär att arbetsgivaren

måste göra rehabiliteringsutredningen själv. Det är i

stället naturligt att han tar företagshälsovården till hjälp,

och det fanns enligt utskottets mening anledning räkna med att

allt fler små arbetsgivare kommer att vara anslutna till sådan

hälsovård. Utskottet erinrade om att avsikten är att i enskilda

ärenden skall samarbetet mellan olika ansvariga inom området i

allt väsentligt ske genom att handläggare och andra hos de

rehabiliteringsansvariga samarbetar med varandra direkt.

Utskottet underströk också vikten av att hanteringen av

rehabiliteringsärenden vid försäkringskassorna inte

formaliseras. Enligt utskottets mening borde detta skapa goda

förutsättningar för att enskilda företagare på ett enkelt sätt

skall kunna få information och vägledning i arbetet med

rehabiliteringsutredningar. Utskottet ansåg vidare att det

fanns skäl att överväga om arbetsgivaren i de fall han inte

fullgjort vad som rimligen kan begäras av honom skall kunna

åläggas att betala kostnaden för den rehabiliteringsutredning

som försäkringskassan gör i arbetsgivarens ställe. Enligt

utskottets mening borde regeringen närmare utreda denna fråga.

Ett liknande motionsyrkande har behandlats även i utskottets

betänkande 1991/92:SfU5.

En särskild utredare har därefter tillkallats för att utreda

företagshälsovårdens organisation och finansiering (dir.

1992:17). Med utgångspunkt från en avveckling av det generella

bidraget till företagshälsovården skall utredaren överväga

andra former av stöd för att tillgodose de små företagens behov

av företagshälsovård.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker

bifall till motion Sf287.

Avgifter för sjukhusvård

T.o.m. år 1991 har gällt att en försäkrad för varje dag han

får vård på sjukhus har fått vidkännas ett avdrag på

sjukpenningen. Med anledning av sjuklönereformen har

sjukvårdshuvudmännen den 1 januari 1992 tagit över

administrationen av avgifterna för sjukhusvården. Avgiften får

vara högst 70 kr. per vårddag men sjukvårdshuvudmannen har

möjlighet att besluta om lägre avgift.

Frågan om en motsvarande överföring av administrationen av

sjukhusvårdsavgifterna för ålders- och förtidspensionärer

kommer att tas upp i anslutning till överläggningarna om

ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen

för tiden efter år 1992. För närvarande gäller emellertid att

när en pensionär vårdas på sjukhus tas för varje vårddag ut en

avgift av försäkringskassan. Avgiften utgör en tredjedel av

summan av utgående ålderspension och förtidspension i form av

folkpension, ATP och pensionstillskott. Avgiften utgör dock

högst 65 kr. Individuell nedsättning av avgiften kan ske i

särskilda fall med hänsyn till pensionärens ekonomiska

förhållanden och behov av medel för att betala egen bostad

eller för särskilda rehabiliteringsinsatser.

I budgetpropositionen föreslås att vid bestämmande av en

pensionärs avgift vid sjukhusvård skall fr.o.m. den 1 juli 1992

även utgående efterlevandepension ingå i underlaget för

beräkning av sjukhusvårdsavgiften.

Förslaget, som inte har föranlett något motionsyrkande,

tillstyrks av utskottet.

Ersättning vid närståendevård

Fr.o.m. den 1 juli 1989 har en möjlighet till ledighet och

ersättning vid närståendevård införts. En närstående som vårdar

en svårt sjuk person i hemmet eller i annan enskild bostad har

rätt till ersättning motsvarande sin sjukpenning från

sjukförsäkringen och ledighet från sitt arbete under högst 30

hela arbetsdagar. Dagantalet räknas för den person som vårdas.

Kostnaderna för ersättningen finansieras enligt samma regler

som gäller för sjukförsäkringen.

I proposition 1991/92:106 föreslås att möjligheterna att

erhålla ersättning och ledighet för närståendevård utvidgas så

att ersättning skall kunna beviljas även om den sjuke inte får

sin vård i hemmet eller i annan enskild bostad.

Utskottet biträder förslaget.

Möjligheterna till ersättning vid närståendevård behandlas i

två motioner.

I den under den allmänna motionstiden väckta motionen Sf221

av Rosa Östh och Ulla Tillander (c) begärs dels att ersättning

skall kunna utges till annan än anhörig, dels att vård på

sjukhus skall ge rätt till ersättning och dels att kriteriet

"svårt sjuk" skall ges en vidare tolkning vid tillämpningen av

bestämmelserna.

Motionärernas krav att ersättning skall kunna utges vid vård

på sjukhus tillgodoses genom förslaget i proposition 106.

Kravet att ersättning skall utges till annan än anhörig är

tillgodosett genom redan gällande lagstiftning. Ersättning

utges till närstående och i detta begrepp innefattas enligt

förarbetena till lagen även goda vänner och grannar utan

släktrelationer till den sjuke. Någon utredning av huruvida den

som önskar vårda en svårt sjuk person är att anse som

närstående skall normalt inte behöva göras, utan det får som

regel förutsättas att en person som är beredd att avstå från

sitt förvärvsarbete för vård av en svårt sjuk person därigenom

har visat att han eller hon har sådana nära relationer med den

sjuke som fordras för att ersättning skall utges. Vad slutligen

avser kravet på att ersättning bör utges även i andra fall än

när den vårdade är svårt sjuk vill utskottet erinra om att

avsikten med reformen var att ledighet och ersättning endast

skulle ges i sådana situationer där det finns ett mycket starkt

behov för såväl den vårdade som den närstående vårdaren att

kunna vara tillsammans i hemmet, t.ex. i livets slutskede.

Reformen skulle däremot inte kunna användas för att avlasta

landsting och kommuner deras ansvar för att ge vård och stöd.

Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att föreslå en

utvidgning av ersättningsrätten till att avse även vård av

andra än svårt sjuka personer, och utskottet avstyrker bifall

till motion Sf221 i vad den inte redan är tillgodosedd.

I den med anledning av proposition 106 väckta motionen Sf30

av Krister Örnfjäder (s) tar motionären upp problem med att

ersättningsnivån även för närståendepenning sänkts under de tre

första dagarna som ersättning utgår. Motionären framhåller att

detta förhållande försvårar för den som vårdar en svårt sjuk

person att varva vård och förvärvsarbete och att det vore

värdefullt om reglerna kunde ändras så att också denna form av

växelvård blir möjlig utan stora inkomstbortfall.

Utskottet har förståelse för att det i vissa situationer kan

finnas ett behov av att kunna kombinera vården av en svårt sjuk

person med förvärvsarbete, i synnerhet som en möjlighet nu

införs att även få ersättning om vården ges på sjukhus eller

institution. Riksdagen har på förslag av utskottet senast i

betänkandet 1991/92:SfU5 gett regeringen till känna behovet av

en ytterligare belysning av begreppet sjukperiod inom

sjukförsäkringen och av sammanläggningsregler vid täta

sjukdomsfall. Utskottet förutsätter att regeringen i anslutning

till dessa överväganden även beaktar de problem som tagits upp

i motion Sf30, och utskottet anser att motionen därmed får

anses tillgodosedd.

Utskottet har ingen erinran mot den i proposition 1991/92:100

föreslagna medelsanvisningen till anslaget D 5. Bidrag till

närståendevård.

III Föräldraförsäkring m.m.

Under rubriken Föräldraförsäkring m.m. behandlas de i

proposition 1991/92:100, bilaga 6 (socialdepartementet), under

litt C. Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m. upptagna anslagen

C 3. Bidrag till föräldraförsäkringen och C 4. Vårdbidrag för

handikappade barn. Vidare behandlas de delar av proposition

1991/92:106 som avser ändringar i ersättningsrätten vid sjukdom

under tid då föräldrapenning utges och förbättrat vårdbidrag för

handikappade barn samt en motion väckt med anledning av

propositionen. Slutligen behandlas ett antal under den allmänna

motionstiden väckta motioner som berör föräldraförsäkrings-

och vårdbidragsfrågor.

Allmänt om föräldraförsäkringen

Föräldraförsäkringen omfattar ersättningsförmånerna

föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning.

Försäkringsförmånerna har successivt byggts ut, och

föräldrapenning med anledning av barns födelse utges numera

under 450 dagar. Under 360 av dessa dagar utges föräldrapenning

med belopp på sjukpenningnivå, dock lägst med ett garantibelopp.

Under resterande 90 dagar utges ersättning med garantibeloppet.

Tillfällig föräldrapenning utges under högst 120 dagar per

barn och år till förälder som behöver avstå från förvärvsarbete

för att vårda barn under tolv år bl.a. till följd av sjukdom

eller smitta hos barnet eller barnets ordinarie vårdare. För

barn som har fyllt tolv men inte sexton år kan ersättning utges

i vissa fall. Tillfällig föräldrapenning kan även utges för s.k.

kontaktdagar för barn som har fyllt fyra år t.o.m. det

kalenderår då barnet fyller tolv år. Sådan ersättning utges

under högst två dagar per barn och år. Härutöver har en far rätt

till tio ersättningsdagar i samband med barns födelse.

Föräldrapenning med anledning av barns födelse

Som tidigare nämnts utges föräldrapenning under 450 dagar med

anledning av barns födelse. Detta gäller även vid adoptivbarns

ankomst. Under 360 av dessa dagar utges föräldrapenning med 90 %

av förälderns sjukpenninggrundande inkomst delad med 365, dock

lägst med ett garantibelopp på 60 kr. per dag. Under resterande

90 dagar utges ersättning med garantibeloppet. Föräldrapenning

för de första 180 dagarna utges med belopp på sjukpenningnivån

endast om föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets

födelse eller den beräknade tidpunkten härför har varit

försäkrad för en sjukpenning över garantinivån. Modern har rätt

till föräldrapenning tidigast fr.o.m. den sextionde dagen före

den beräknade tidpunkten för barnets födelse. Ersättningen utges

efter barnets födelse till den av föräldrarna som till

huvudsaklig del vårdar barnet. Om båda föräldrarna är

vårdnadshavare har vardera föräldern alltid rätt till 90 egna

dagar med föräldrapenning. Denna rätt kan dock överlåtas på den

andra föräldern. Förälder som är ensam vårdnadshavare har rätt

till samtliga 450 dagar med föräldrapenning. Ersättningsdagarna

får tas ut längst till dess barnet fyller åtta år eller till den

senare tidpunkt då barnet har avslutat första skolåret.

Vid flerbarnsfödsel utgår föräldrapenning för varje barn

utöver det första under ytterligare 180 dagar, varav 90 dagar på

sjukpenningnivå och 90 dagar på garantinivå.

Föräldraförsäkringen har byggts ut successivt och senast

fr.o.m. den 1 juli 1989, då försäkringen byggdes ut med tre

månaders ersättning på sjukpenningnivå (prop. 1988/89:69, SfU12,

rskr. 137). Riksdagen uttalade därvid att detta var avsett som

en första etapp i en utbyggnad i tre etapper som skulle vara

klar den 1 juli 1991. I den andra etappen skulle ersättningen

under 90 dagar på garantinivå fr.o.m. den 1 juli 1990 bytas ut

mot ersättning på sjukpenningnivå. Vidare skulle i den tredje

etappen ersättningstiden förlängas fr.o.m. den 1 juli 1991 med

ytterligare tre månader till 540 dagar med ersättning på

sjukpenningnivå.

Riksdagen beslöt under riksmötet 1989/90 (1989/90:SfU11 och

SfU24, rskr. 305) att skjuta på genomförandet av etapp två av

utbyggnaden, och riksdagen upphävde sitt tidigare beslut om

riktlinjer för den fortsatta utbyggnaden. Enligt vad som

anfördes i utskottets betänkande 1989/90:SfU24 fick utbyggnaden

i stället göras så snart som de ekonomiska förutsättningarna

hade förbättrats, och utskottet underströk utbyggnadens höga

prioritet.

Ingvar Carlsson m.fl. (s) tar i två motioner Sf228 (yrkande 7)

och So232 (yrkande 10) upp frågan om en fortsatt utbyggnad av

föräldraförsäkringen. I den förstnämnda motionen framhålls att

regeringen i budgetpropositionen antyder att någon form av s.k.

vårdnadsbidrag till småbarnsfamiljer kan komma att aktualiseras

under innevarande budgetperiod om samhällsekonomin medger det.

Motionärerna anser att vårdnadsbidrag inte hör hemma i en modern

familjepolitik och dessutom har allvarliga brister ur rättvise-

och jämställdhetssynpunkt. De avfärdar därför en sådan

förändring av familjepolitiken och kommer så fort

samhällsekonomin medger det att fortsätta utbyggnaden av

föräldraförsäkringen. Motionärerna begär ett tillkännagivande

härom till regeringen. I motion So232 anför motionärerna att en

utbyggnad av föräldraförsäkringen till 18 månader är deras högst

prioriterade reform, vilket riksdagen som sin mening bör ge

regeringen till känna.

Även i motionerna So612 (yrkandena 26 och 27) och Fi209

(yrkande 11), båda av Lars Werner m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande om en fortsatt utbyggnad av

föräldraförsäkringen. Motionärerna föreslår i ett första steg

att föräldrapenning fr.o.m. den 1 juli 1992 skall utgå på

sjukpenningnivå under 390 dagar. Målet är att föräldrapenningen

på sikt skall utgå under 450 dagar på denna nivå. Motionärerna

föreslår vidare att inkomsttaket för föräldrapenningen skall

sänkas med två basbelopp fr.o.m. den 1 juli 1992.

I regeringsförklaringen den 4 oktober 1991 sägs att

familjepolitiken skall underlätta för föräldrarna att själva

välja den vård och fostran av barnen och den arbetsfördelning

som passar dem och barnen bäst. Det innebär, att

familjepolitiken skall främja både valfrihet och jämställdhet

mellan kvinnor och män. Den som väljer att förvärvsarbeta skall

ha ekonomiskt utbyte av detta. Vidare sägs att omläggningen av

familjepolitiken sker i flera steg. I ett första steg tas

existerande hinder för fri etablering och fritt utnyttjande av

olika former av barnomsorg bort. I ett andra steg införs ett

bättre ekonomiskt stöd som syftar till att öka

småbarnsfamiljernas valfrihet och rättvisan mellan dem och som

utformas som ett vårdnadsbidrag, lika för alla barn. Detta andra

steg påbörjas under mandatperioden. Den statsfinansiella

utvecklingen är av avgörande betydelse för i vilken takt stödet

sedan byggs ut.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda bifall

till motionerna Sf228 yrkande 7, So232 yrkande 10, So612

yrkandena 26 och 27 och Fi209 yrkande 11.

I två motioner, Sf240 av Ingvar Svensson (kds) och Sf286 av

Håkan Holmberg (fp), begärs ett tillkännagivande om en

förbättrad föräldraförsäkring vid trilling- och fyrlingsfödsel.

Motionärerna anför att arbetsbelastningen vid sådana födslar

blir för hög för en person och att det under en relativt lång

period krävs två vårdare. Föräldraförsäkringen bör därför byggas

ut i dessa fall så att antalet inkomstrelaterade

ersättningsdagar för det "tredje" barnet blir 360 dagar.

Tillskottet av dagar för det "fjärde" barnet kan då ske enligt

nuvarande regler. Motionärerna erinrar om att under år 1989

skedde endast 31 trillingfödslar och två fyrlingsfödslar, varför

de menar att kostnaderna för den föreslagna utbyggnaden blir

försumbara.

Utskottet anser att nuvarande regler för föräldrapenning ger

ett tillräckligt ekonomiskt stöd vid flerbarnsfödsel, och

utskottet avstyrker bifall till motionerna Sf240 och Sf286.

I syfte att förenkla administrationen av föräldraförsäkringen

föreslås i proposition 1991/92:106 att utbyte av föräldrapenning

mot tillfällig föräldrapenning för alla barn som är 240 dagar

eller äldre endast skall kunna ske om det barn för vilket

tillfällig föräldrapenning söks vårdas på sjukhus. Vidare

föreslås att utbyte av föräldrapenning mot sjukpenning endast

skall kunna ske i den utsträckning föräldern är ur stånd att

vårda barnet på grund av sjukdom. Förslagen bygger på förslag

från riksförsäkringsverket i rapporten Administrativa

förenklingar inom föräldraförsäkringen. Den beräknade

besparingen på försäkringsutgifterna utgör 396 milj.kr. och på

administrationskostnaderna ca 18 milj.kr.

Utskottet biträder propositionens förslag som inte föranlett

några motionsyrkanden.

Margareta Israelsson m.fl. (s) anför i motion Sf280 att ett av

förslagen från riksförsäkringsverket i den nyssnämnda rapporten

innebär att dagarna med föräldrapenning på garantinivån skall

kunna tas ut först när dagarna på sjukpenningnivån är slut.

Motionärerna motsätter sig detta förslag.

Enligt propositionen kan det förslag till förenkling av

administrationen som berörts i motion Sf280 starkt kritiseras ur

jämställdhetssynpunkt och någon ändring i detta hänseende

föreslås därför inte. Motion Sf280 får därmed anses

tillgodosedd.

I ytterligare två motioner berörs frågor om förenklingar av

föräldraförsäkringens administration.

I motion Sf273 av Lars Moquist och Johan Brohult (nyd)

föreslås, för att minimera byråkrati och krångel i

föräldraförsäkringen och för att spara pengar i

administrationen, en helt ny modell för utbetalning av

föräldrapenning. Enligt denna skulle det sammanlagda belopp som

föräldrarna är berättigade till i föräldrapenning under det

första året utbetalas till ett bankkonto som disponeras av

barnets vårdnadshavare. Utbetalning av beloppet skulle endast få

ske månadsvis med en tolftedel per månad. Efter ett år utbetalas

ytterligare föräldrapenning för resterande 90 garantidagar, och

dessa medel skulle lyftas på samma sätt med en tredjedel per

månad. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att regeringen

skyndsamt skall utreda deras förslag och vilka konsekvenser det

får på statsbudgeten.

Karin Pilsäter (fp) ger i motion Sf27 en rad exempel på

administrativa svårigheter när uttaget av föräldrapenningen, i

synnerhet uttaget av delar av den, skall anpassas till

inkomstförlusten vid föräldraledighet. Motionären ger olika

förslag till förenklingar i detta syfte, men menar att den bästa

förändringen skulle vara att föräldrarna för en längre period

fick anmäla hur många veckodagar och delar därav man vill ha

utan att detta nödvändigtvis måste stämma för varje dag i

veckan. Motionären begär ett tillkännagivande om vad som anförts

i motionen om förenklad beräkning av uttag av föräldrapenning.

Även om vissa förenklingar nu genomförs till följd av

förslagen ovan i proposition 106 utgår utskottet från att

möjligheterna till fortsatta förenklingar fortlöpande följs upp

inom administrationen. Utskottet anser mot denna bakgrund att

motionerna Sf273 och Sf27 inte bör föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Lars Werner m.fl. (v) begär i motion So612 yrkande 28 ett

tillkännagivande om att tiden för föräldrapenning skall kvoteras

mellan föräldrarna när det finns två vårdnadshavare så att 60

dagar knyts till pappan utan överlåtelserätt.

Riksdagen har på förslag av utskottet vid ett flertal tidigare

tillfällen avslagit motioner om kvotering av föräldrapenningen.

I betänkande 1990/91:SfU11 hänvisade utskottet till att frågan

om att förmå papporna att i högre grad utnyttja

föräldraförsäkringen behandlades i proposition 1990/91:113 om en

ny jämställdhetslag, m.m. Enligt denna borde en utveckling av

pappaledigheten i första hand främjas genom

opinionsbildningsinsatser och liknande. I propositionen

föreslogs en bestämmelse som innebär att arbetsgivare skall

underlätta för arbetstagare att förena förvärvsarbete och

föräldraskap. Målet borde vara att, vid utgången av år 1993,

minst två tredjedelar av papporna i någon utsträckning använde

sig av möjligheten att utnyttja föräldrapenningen med anledning

av barns födelse. Om detta mål inte nås skulle ytterligare

åtgärder övervägas som kan påskynda en sådan utveckling.

Riksdagen vidhöll, på förslag av socialförsäkringsutskottet,

sin tidigare inställning att man i första hand genom

informationsinsatser borde söka förmå fäderna att i ökad

omfattning utnyttja försäkringen och var inte beredd att förorda

en kvotering av föräldrapenningen.

Utskottet vill erinra om att för budgetåren 1989/90--1991/92

har särskilda medel avsatts för informationsinsatser i syfte att

öka pappornas uttag av föräldrapenning. I årets

budgetproposition föreslås att 3,5 milj.kr. avsätts för

informationsinsatser i detta syfte under nästa budgetår.

Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin tidigare

inställning och avstyrker bifall till motion So612 yrkande 28.

Tillfällig föräldrapenning

Tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som behöver

avstå från förvärvsarbete för att vårda barn under tolv år bl.a.

till följd av sjukdom eller smitta hos barnet eller barnets

ordinarie vårdare eller vid besök i samhällets förebyggande

barnhälsovård. Under de nämnda förutsättningarna kan tillfällig

föräldrapenning också utges för vård av ett barn som har fyllt

tolv men inte sexton år i de fall barnet på grund av sjukdom,

psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp är i behov av

särskild tillsyn och då vård- eller tillsynsbehovet inte grundat

rätt till vårdbidrag. För barn under 240 dagar utges tillfällig

föräldrapenning endast om tillsynen av barnet i övrigt är

stadigvarande ordnad eller om barnet vårdas på sjukhus.

Tillfällig föräldrapenning kan sedan den 1 juli 1990 utges under

högst 120 dagar per barn och år. Om skälet till att föräldern

behöver avstå från förvärvsarbete är sjukdom hos barnets

ordinarie vårdare kan dock ersättning utges under högst 60

dagar. Tillfällig föräldrapenning utges fr.o.m. den 1 mars 1991

med 80% av den sjukpenninggrundande inkomsten delad med

årsarbetstiden. Efter det att förmånen utgivits för 14 dagar för

samma barn under ett år utges ersättning med 90 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten beräknad på samma sätt.

Tillfällig föräldrapenning utges också till föräldrar till

barn som fyllt fyra år t.o.m. det kalenderår under vilket barnet

fyller tolv år, när föräldern avstår från förvärvsarbete i

samband med föräldrautbildning, besök i barnets skola eller

besök i förskola eller fritidshemsverksamhet inom samhällets

barnomsorg i vilken barnet deltar. För sådana s.k. kontaktdagar

utges ersättning under två dagar per barn och år.

Härutöver har en far rätt till tillfällig föräldrapenning

under sammanlagt tio dagar i samband med barns födelse, s.k.

pappadagar.

Ingbritt Irhammar och Birger Andersson (c) begär i motion

Sf211 en utredning om tillfällig föräldrapenning då

dagbarnvårdares egna barn blir sjuka och då daghemmet är stängt

på grund av sjukdom.

Utskottet har senast i betänkandet 1990/91:SfU11 behandlat

motioner med samma syfte som den förevarande. Utskottet erinrade

därvid om att rätten till föräldrapenning för förälder som

behöver avstå från förvärvsarbete i samband med sjukdom hos ett

barn eller barnets ordinarie vårdare infördes den 1 januari 1977

och att med ordinarie vårdare enligt förarbetena till

lagändringen kan förstås antingen hemarbetande förälder eller

någon tredje person, exempelvis dagbarnvårdare, barnpraktikant

eller någon nära släkting.

Utskottet erinrade vidare om att frågan om rätt till

tillfällig föräldrapenning för förälder som avstår från

förvärvsarbete för att vårda barn som på grund av sjukdom eller

smitta hos ordinarie vårdares barn inte kan vistas hos den

ordinarie vårdaren hade tagits upp av

föräldraförsäkringsutredningen i dess betänkande (SOU 1982:36)

Enklare föräldraförsäkring. Enligt utredningen torde en

utvidgning av bestämmelserna så att föräldrapenning skall kunna

utges på grund av sjukdom eller smitta hos ordinarie vårdares

barn komma att medföra en betydande utökning av försäkringen.

Utredningen framhöll att om dagmammans barn insjuknade skulle

detta, liksom vid ordinarie vårdares sjukdom, kunna medföra rätt

till föräldrapenning för flera barn samtidigt, som normalt

vårdades hos henne. Även om det kunde finnas skäl att ge rätt

till föräldrapenning i den nämnda situationen var utredningen

därför inte beredd att föreslå någon förändring på denna punkt

bl.a. med hänsyn till de kostnader för försäkringen som en sådan

ändring skulle kunna komma att medföra.

Vid behandlingen av frågan under 1989/90 års riksmöte

inhämtade socialförsäkringsutskottet yttrande från

socialutskottet. Socialutskottet betonade att det i första hand

måste eftersträvas att barnomsorgen hålls öppen på överenskomna

tider och att det är kommunerna som ansvarar för att ersättare

finns tillgängliga i de situationer som avsågs i motionerna.

Socialutskottet ansåg att de föräldrar som drabbas av

tillfälliga eller oförutsedda stängningar av barnomsorgen bör

hållas ekonomiskt skadeslösa, och utskottet ansåg därför att

frågan om ersättning för förlorad arbetsförtjänst för föräldrar

som inte kan förvärvsarbeta på grund av tillfälliga stängningar

av barnomsorgen borde utredas.

Socialförsäkringsutskottet delade i betänkandet 1989/90:SfU11

socialutskottets uppfattning om betydelsen av att barnomsorgen

hölls öppen på överenskomna tider och om kommunens ansvar för

att ersättare fanns tillgängliga i de situationer som avsågs i

motionerna. Socialförsäkringsutskottet hade inte några

invändningar mot ett vidgat ekonomiskt ansvar för kommunerna vid

utebliven barnomsorg. Utskottet, som erinrade om att rätten till

tillfällig föräldrapenning vid sjukdom hos ordinarie vårdare

infördes vid en tidpunkt då det var vanligare än nu att den

ordinarie vårdaren var en hemarbetande förälder eller att vården

ändå skedde i barnets och föräldrarnas hem, ville däremot med

bestämdhet avvisa tanken på att ersättning skulle utges från

föräldraförsäkringen i de situationer som avsågs i motionerna.

Utskottet vidhöll i betänkandet 1990/91:SfU11 sin tidigare

bedömning i frågan och utskottet vidhåller fortfarande denna

bedömning. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf211.

I motion Sf269 av Charlotte Cederschiöld (m) erinras om att

kontaktdagar för besök i barnomsorgen endast kan tas ut av

föräldrar som har sitt barn inom samhällets barnomsorg.

Motionären begär att föräldrarna skall ha rätt till kontaktdagar

oavsett i vilken barnomsorgsform barnet vistas. Eftersom detta

skulle medföra ökade kostnader föreslår motionären att antalet

kontaktdagar för detta ändamål minskas till en per barn och år.

Motionären begär ett tillkännagivande i frågan.

Utskottet vill erinra om att riksdagen under innevarande

riksmöte (prop. 1991/92:65, SoU12, rskr. 85) beslutat att ändra

villkoren för statsbidrag till kommunerna så att verksamhet i

form av daghem eller fritidshem som drivs av annan än kommun

underlättas. En av förutsättningarna för statsbidrag i dessa

fall är att kommunen beslutat att verksamheten skall ingå i

kommunens barnomsorgsplan. Genom detta beslut har en viss

utvidgning av möjligheterna att erhålla kontaktdagar skett. I

proposition 1991/92:65 anförs att regeringens mål är att bidrag

skall lämnas också för privata familjedaghem, daghem,

deltidsgrupper och öppna förskolor, men att en sådan utvidgning

av statsbidragsgivningen förutsätter ytterligare överväganden.

Förutsättningarna kan enligt propositionen komma att förändras

av vad som kommer fram av det arbete som bedrivs i den

kommunalekonomiska kommittén. Om bidragen till kommunerna blir

mer generella kommer statens roll i framtiden att bli en annan.

Departementschefen anför att han avser att återkomma till dessa

frågor i ett senare sammanhang.

Utskottet utgår från att man vid de fortsatta övervägandena om

valfrihet i barnomsorgen också uppmärksammar föräldrarnas

möjligheter att utnyttja kontaktdagarna inom

föräldraförsäkringen, och utskottet anser därför med anledning

av motion Sf269 att någon riksdagens åtgärd inte för närvarande

är påkallad.

Lisbeth Staaf-Igelström (s) begär i motion Sf208 en översyn av

gällande regler så att det blir möjligt att inom ramen för den

tillfälliga föräldrapenningen ersätta en förälder som efter en

skilsmässa flyttat till annan ort men vill upprätthålla

kontakten med sina barn och behöver ta ledigt från arbetet för

detta.

Utskottet har vid de två senaste riksmötena behandlat liknande

motionsyrkanden (se senast 1990/91:SfU11). Utskottet har därvid

uttalat förståelse för det problem som tagits upp i motionerna,

men ansett att det knappast kunde lösas inom

föräldraförsäkringen.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall

till motion Sf208.

Åldersgränsen 16 år för rätt till tillfällig föräldrapenning

kritiseras i motion Sf29 av Göran Magnusson (s). Motionären

begär att reglerna skall ändras så att även förälder som vårdar

sjukt eller handikappat barn som fyllt 16 år skall få rätt till

ersättning.

Utskottet har vid tidigare behandling av frågan om tillfällig

föräldrapenning vid vård av vuxna handikappade barn (se senast

1990/91:SfU11) hänvisat till att ersättning från den allmänna

försäkringen till handikappade personer som är 16 år eller äldre

utges i form av handikappersättning och förtidspension. I

speciella situationer kan även ersättning för anhörigvård utges.

Utskottet har ansett att vårdbehovet för vuxna personer inte bör

lösas inom föräldraförsäkringens ram. Utskottet har också

erinrat om att 1989 års handikapputredning (S 1988:03) har i

uppdrag att kartlägga och analysera de insatser för

funktionshindrade som görs inom socialtjänsten samt

habiliteringen och rehabiliteringen.

Handikapputredningen har nyligen lämnat förslag om ökade

insatser för funktionshindrade personer i betänkandet SOU

1991:46 Handikapp Välfärd Rättvisa, och betänkandet bereds inom

regeringskansliet.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att det aktuella

vårdbehovet inte skall lösas genom en utvidgad

föräldraförsäkring och avstyrker bifall till motion Sf29.

Föräldrabegreppet inom föräldraförsäkringen

Rätt till föräldrapenning tillkommer förälder. Med förälder

likställs rättslig vårdnadshavare, blivande adoptivförälder och

den med vilken en förälder är eller har varit gift eller har

eller har haft barn, om de varaktigt bor tillsammans. Vad gäller

tillfällig föräldrapenning likställs med förälder även den som

en förälder bor tillsammans med under äktenskapsliknande

förhållanden samt fosterföräldrar.

Några motioner behandlar föräldrabegreppet inom

föräldraförsäkringen. Ulrica Messing och Widar Andersson (s)

begär i motion Sf222 ett tillkännagivande om att en förälder

skall ha möjlighet att överföra rätten till såväl

föräldrapenning som tillfällig föräldrapenning till annan

anhörig. Även Ulla Orring (fp) begär i motion Sf219 att rätten

till tillfällig föräldrapenning skall kunna överlåtas till annan

anhörig.

Utskottet har senast i sitt betänkande 1990/91:SfU11 behandlat

frågan om möjlighet att överlåta rätten till tillfällig

föräldrapenning till annan person. I betänkandet redovisades

bl.a. riksförsäkringsverkets rapport (RFV anser 1989:2) Vissa

frågor inom den tillfälliga föräldrapenningen och en

kartläggning som socialstyrelsen gjort av ensamföräldrarnas

utnyttjande av de kommunala barnvårdarresurserna.

Av socialstyrelsens kartläggning framgår att

barnvårdarverksamheten minskat successivt i kommunerna under

1980-talet i takt med att föräldraförsäkringen byggts ut.

Riksförsäkringsverket anser i sin rapport att den enda

praktiska lösningen -- om man vill införa rätten till

överlåtelse av tillfällig föräldrapenning -- torde vara att låta

alla föräldrar få sådan rätt och att någon särskild prövning av

anknytningen mellan den närstående och föräldern inte bör komma

i fråga. Verket anför vidare att, om försäkringsreglerna ändras

så att ersättningsrätten kan överlåtas till vem som helst, en

förälder kan känna sig pressad att avstå från möjligheten att

själv stanna hemma hos sitt sjuka barn och att denna olägenhet

skulle vara mest besvärande för en ensamstående förälder. Om

rätten till tillfällig föräldrapenning skall kunna överlåtas

till annan person än förälder, innebär detta enligt

riksförsäkringsverket att kopplingen till familjen upphör och

att försäkringen genomgår en principiell förändring i riktning

mot en allmän barntillsynsförsäkring. En sådan förändring är

enligt verket tveksam. Verket erinrar om att, både när rätten

till föräldrapenning för tillfällig vård av barn infördes och

när den senare har utvidgats, statsmakterna med skärpa har

framhållit att dessa åtgärder inte fick innebära att kommunerna

minskade sin utbyggnad av barnvårdarverksamheten.

Föräldrapenningen fick inte tas som ett alternativ till en

utbyggnad av de kommunala barnomsorgsinsatserna.

Riksförsäkringsverket beräknade att en rätt att överlåta den

tillfälliga föräldrapenningen skulle medföra en kostnadsökning

med 105--110 milj.kr. för ett år. En sådan rätt endast för

ensamstående föräldrar skulle ge en kostnadsökning med 75--80

milj.kr. Till detta kom enligt verket ett ökat resursbehov hos

försäkringskassorna med ca 25 resp. 20 årsarbetare.

Utskottet uttalade senast i betänkandet 1990/91:SfU11 att en

möjlighet att överlåta rätten till tillfällig föräldrapenning

kunde befaras medföra att kommunerna ytterligare minskade sin

utbyggnad av barnvårdarverksamheten och att socialförsäkringen

således fick ta över kommunernas ansvar. Farhågorna hade också

stärkts av socialstyrelsens kartläggning. En sådan möjlighet

kunde också anses innebära en principiell förändring av

föräldraförsäkringen i riktning mot en allmän

barntillsynsförsäkring, och rätten till tillfällig

föräldrapenning borde inte ses som ett alternativ till en

utbyggnad av de kommunala barnomsorgsinsatserna.

Utskottet vidhåller denna inställning och anser att de angivna

förhållandena i lika hög grad talar mot en rätt att överlåta

föräldrapenning som utgår med anledning av barns födelse.

Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna Sf219 och

Sf222.

Homosexuella samboendes möjligheter att få rätt till samma

socialförsäkringsförmåner som tillkommer heterosexuella

sammanboende tas upp i motionerna L415 av Lars Werner m.fl. (v)

yrkande 2, K424 av Christina Linderholm (c) yrkande 4 och Sf26

av Kent Carlsson (s). I samtliga motioner berörs den tillfälliga

föräldrapenningen och i de två förstnämnda motionerna även

efterlevandeförmåner.

Som framgår ovan likställs med en förälder vid rätt till

tillfällig föräldrapenning den som föräldern sammanbor med under

äktenskapsliknande förhållanden. Av förarbetena till denna

bestämmelse framgår att bestämmelsen avser heterosexuella

samboförhållanden. Efterlevandepension i form av

omställningspension och särskild efterlevandepension kan förutom

till efterlevande make också utgå till den som, utan att vara

gift, stadigvarande sammanbodde med en icke gift man eller

kvinna vid dennes död och som tidigare har varit gift med eller

har eller har haft eller då väntade barn med denne.

Utredningen om registrerat partnerskap, m.m. (dir. 1991:6) har

till uppgift att utvärdera lagen om homosexuella sambor. I

direktiven nämns att socialstyrelsen i en skrivelse till

regeringen föreslagit en lagstiftning om registrerat partnerskap

som med vissa undantag skall få samma rättsverkningar som ett

äktenskap har. Enligt direktiven kan det vara lämpligt att inom

ramen för utvärderingen av sambolagen också överväga behovet av

en lagstiftning om s.k. registrerat partnerskap. Det blir därvid

en viktig uppgift för kommittén att inventera äktenskapets olika

rättsverkningar för att man skall kunna bedöma vilka undantag

som med en sådan utgångspunkt ter sig påkallade. I direktiven

räknas olika områden upp som vid en sådan genomgång torde komma

i blickpunkten. Bl.a. nämns det att i

socialförsäkringslagstiftningen finns ett stort antal regler

som tar sikte på äktenskaplig samlevnad och som alltså behöver

övervägas i förevarande sammanhang.

Utskottet, som erfarit att en genomgång av bl.a.

socialförsäkringslagstiftningens regler pågår inom den

nämnda utredningen, anser att resultatet av det pågående

utredningsarbetet bör avvaktas och avstyrker bifall till

motionerna L415 yrkande 2, K424 yrkande 4 och Sf26.

Vårdbidrag för handikappade barn

Höjda vårdbidragsbelopp

Vårdbidrag utges till förälder som vårdar barn under 16 års

ålder som behöver särskild tillsyn och vård på grund av sjukdom

eller handikapp. Även merkostnader på grund av sjukdomen eller

handikappet skall beaktas. Vårdbidraget utges med belopp

motsvarande hel, halv eller fjärdedels förtidspension till

ensamstående jämte pensionstillskott (200, 100 resp. 50 % av

basbeloppet). Vårdbidraget är skattepliktig och

pensionsgrundande inkomst för föräldern. Av vårdbidraget kan

dock en viss del bestämmas som ersättning för merkostnader.

Merkostnadsersättningen är skattefri, och denna ersättning

grundar inte någon rätt till pension. Merkostnadsersättningen

har fyra nivåer (18, 36, 53 resp. 69% av basbeloppet). Vårdar

föräldern flera handikappade barn som inte fyllt 16 år grundas

bedömningen av rätten till vårdbidrag på det sammanlagda behovet

av tillsyn och vård samt merkostnadernas omfattning.

I proposition 1991/92:106 föreslås betydande förbättringar av

vårdbidraget. Vårdbidragets belopp föreslås höjt så att helt

vårdbidrag motsvarar 2,5 basbelopp med motsvarande

beloppshöjningar vid partiella förmåner. Vårdbidraget föreslås

även kunna utges på en ny förmånsnivå, tre fjärdedels

vårdbidrag. Även möjligheten att få merkostnadsersättning

förbättras i de fall enbart tillsyns- och vårdbehovet för ett

barn uppfyller kravet för att helt vårdbidrag skall kunna utges.

Om merkostnaderna i sådana fall motsvarar minst 18% av

basbeloppet utbetalas ersättning med 18, 36, 53 eller 69% för

merkostnader utöver annars gällande maximibelopp för

vårdbidraget.

Utskottet biträder förslagen, som inte föranlett något

motionsyrkande.

Vårdbidragets föräldrabegrepp

Vårdbidrag utges till förälder. I vårdbidragets

föräldrabegrepp innefattas, förutom biologiska föräldrar och

adoptivföräldrar, även den med vilken förälder är eller varit

gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande

sammanbor. Med förälder likställs även den som med

socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för

vård och fostran i syfte att adoptera det. Om föräldrarna lever

åtskilda kan utbetalningen av vårdbidraget göras med hälften

till envar av dem om båda tar del i vården om barnet.

I motion Sf215 av Björn Samuelson och Berith Eriksson (v)

begärs ett tillkännagivande om att även den som sammanbor med en

förälder till ett handikappat barn skall ha rätt att erhålla

vårdbidrag.

Utskottet har under föregående riksmöte behandlat denna fråga

i de båda av riksdagen godkända betänkandena 1990/91:SfU1 och

1990/91:SfU11. Vid den förstnämnda behandlingen hade utskottet

inhämtat yttrande från riksförsäkringsverket.

Riksförsäkringsverket anförde att vid bedömning av rätten till

vårdbidrag utgår man från barnets vård- och tillsynsbehov och

inte från vem som faktiskt vårdar barnet. Vårdbidrag kunde

således utges även i de fall en samboende person vårdade barnet,

men vårdbidraget beviljades då föräldern. Verket anförde vidare

att det föräldrabegrepp som gäller inom vårdbidraget i princip

är detsamma inom hela socialförsäkrings- och

skattelagstiftningen. Det måste därför enligt

riksförsäkringsverket finnas mycket starka skäl för att bryta ut

vårdbidraget ur detta komplex. En utvidgning skulle också kunna

tas till intäkt för att samtliga personer som bor tillsammans

med föräldern och barnet borde kunna uppbära vårdbidrag för

barnet. Verket angav att beträffande tillfällig föräldrapenning

gällde att den som bor ihop med en förälder under

äktenskapsliknande förhållanden likställs med förälder, men att

som skäl härför hade anförts att den tillfälliga

föräldrapenningen är en tidsbegränsad förmån som avser

inkomstförlust vid vård av barn i akuta situationer. En utökning

av kretsen för vårdbidraget skulle enligt riksförsäkringsverket

leda till krav att ytterligare grupper borde vara

ersättningsberättigade. Riksförsäkringsverket ansåg därför att

det inte fanns tillräckliga skäl att frångå det föräldrabegrepp

som för närvarande gäller beträffande vårdbidraget.

Utskottet, som i de båda betänkandena erinrade om vilka

regler som gällde för rätt till föräldrapenning m.m., uttalade

en förståelse för att det av skatte- och pensionsskäl kunde vara

av intresse att vårdbidrag skall kunna tillerkännas den som utan

äktenskap eller gemensamma barn sammanbor med en förälder.

Utskottet ansåg emellertid att det inte fanns tillräckligt

starka skäl för att vårdbidrag, som till skillnad från den

tillfälliga föräldrapenningen är avsett för mer varaktiga

vårdsituationer, även skall kunna utges till sammanboende med

förälder utan att äktenskap eller gemensamma barn föreligger,

och utskottet avstyrkte motionsyrkanden härom.

Utskottet anser att riksdagen skall vidhålla sina tidigare

beslut i frågan och avstyrker bifall till motion Sf215.

Förenklad handläggning

I motion Sf28 av Lena Öhrsvik (s) framhålls att det mot

bakgrund av nya medicinska rön, administrativa

rationaliseringsbehov och en välutvecklad praxis kan finnas skäl

att för vissa speciella diagnosgrupper överväga en

schabloniserad tillämpning i vårdbidragsärenden första gången de

prövas. Vid ett senare tillfälle kunde man i stället göra en mer

djupgående prövning. Motionären framhåller också att

vårdbidragsärendena kräver kvalificerade kunskaper om

försäkringen samt om handikappets innebörd för barns utveckling

och att personalutbildningen på området bör ökas.

Utskottet behandlade i sitt nyssnämnda betänkande 1990/91:SfU1

en motion om behovet av att merkostnadsdelen av vårdbidrag fick

bedömas efter schablonmässiga normer. Utskottet inhämtade

yttrande över motionen från riksförsäkringsverket och

Försäkringskasseförbundet.

Riksförsäkringsverket framhöll i sitt yttrande att en

förutsättning för att en del av vårdbidraget skall vara

skattefri är att merkostnadsdelen nära ansluter till de faktiska

merkostnaderna för det handikappade barnet. Med nuvarande

regelkonstruktion skall bedömningen av rätten till vårdbidrag

grundas på det sammanlagda behovet av tillsyn och vård samt

merkostnadernas omfattning. Med hänsyn härtill och då

merkostnaderna inom samma sjukdomsgrupp varierar kraftigt är det

nödvändigt att göra en individuell bedömning inte bara vad avser

förälderns merarbete på grund av barnets sjukdom eller handikapp

utan också avseende merkostnadernas storlek.

Riksförsäkringsverket uppgav att verket skulle göra en mera

djupgående utvärdering av försäkringskassornas tillämpning av

vårdbidragsreglerna och merkostnadsbedömningarna. Om det visade

sig att stora svårigheter kvarstod att rättvist tillämpa

reglerna, skulle riksförsäkringsverket pröva frågan om

erforderliga regelförändringar.

Försäkringskasseförbundet anförde att en bedömning efter

schablonmässiga normer skulle innebära en avsevärd förenkling

men enligt förbundets mening var det -- främst från

rättvisesynpunkt -- inte en tillfredsställande lösning på de

svårigheter som kunde finnas. Förbundet ansåg i stället att

ytterligare insatser kunde göras på utbildningsområdet för att

förbättra och underlätta handläggningen av och besluten i dessa

ärenden.

Utskottet framhöll i betänkandet 1990/91:SfU1 och senare även

i betänkandet 1990/91:SfU11 att hanteringen av

vårdbidragsärendena tycktes vara tidskrävande och innefatta

svåra bedömningar för försäkringskassorna. Utskottet ansåg det

därför lämpligt att riksförsäkringsverket gjorde en fördjupad

utvärdering av försäkringskassornas tillämpning av

vårdbidragsärenden. Frågan huruvida beräkningen av

merkostnadsdelen borde schabloniseras eller kunde underlättas på

annat sätt borde därför anstå i avvaktan på denna utvärdering.

Utskottet delar motionärens uppfattning att det vore önskvärt

med en viss schablonisering av handläggningen av

vårdbidragsärenden. Det är också av största vikt att ärendena

handläggs av personal som är välutbildad inom detta område. Med

hänsyn till den utvärdering som pågår inom riksförsäkringsverket

utgår emellertid utskottet från att de synpunkter på

handläggningen av vårdbidragsärenden som motionären fört fram

kommer att övervägas inom verket. Någon åtgärd från riksdagens

sida med anledning av motion Sf28 är därför inte påkallad.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även motion Sf267 av

Lahja Exner m.fl. (s). Motionärerna begär i motionen ett

tillkännagivande om en bättre samordning av vissa bidrag till

handikappade och närstående. Som exempel på bristande samordning

nämner motionärerna att personer som får vårdbidrag eller

handikappersättning även får kommunala hemsjukvårdsbidrag.

Beroende på i vilken ordning dessa bidrag sökes kan, anför

motionärerna, summan av bidragen från försäkringskassan och

kommunen bli olika, eftersom försäkringskassan tar hänsyn till

om annat samhällsstöd utgår, medan hemsjukvårdsbidragets storlek

bedöms utifrån vårdtagarens medicinska behov och vårdgivarens

insats.

I samband med handikapputredningens förslag om ökade insatser

för funktionshindrade personer har också samordningsfrågor

beträffande insatser från kommunerna och från den allmänna

försäkringen berörts. Utskottet utgår därför från att sådana

frågor kommer att bli fortsatt uppmärksammade i den beredning av

handikapputredningens betänkande SOU 1991:46 som nu pågår inom

regeringskansliet. Någon åtgärd från riksdagens sida med

anledning av motion Sf267 är därför inte påkallad.

Medelsanvisning

Regeringen har i proposition 1991/92:106 till anslaget C 3.

Bidrag till föräldraförsäkringen föreslagit ett förslagsanslag

på 2832000000 kr. och till anslaget C 4. Vårdbidrag för

handikappade barn föreslagit ett förslagsanslag på 1200000

kr. Utskottet har ingen erinran mot förslagen.

IV Pensioner m.m.

Under rubriken Pensioner m.m. behandlas det i proposition

1991/92:100, bilaga 6 (socialdepartementet), under littera C.

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m. upptagna anslaget C 6.

Barnpensioner och de under littera D. Försäkring vid sjukdom,

handikapp och ålderdom upptagna anslagen D 2. Förtidspensioner,

D 3. Handikappersättningar, D 4. Vissa yrkesskadeersättningar,

D 6. Ålderspensioner, D 8. Bidrag till kommunala bostadstillägg

till folkpension och D 9. Efterlevandepensioner till vuxna.

Vidare behandlas det under littera D. upptagna anslaget D 7.

Särskilt pensionstillägg med de i proposition 1991/92:106

föreslagna förändringarna i anslaget och lagändringar vad avser

rätten till särskilt pensionstillägg till folkpension för

långvarig vård av sjukt eller handikappat barn. Utskottet

behandlar under detta avsnitt också ett antal under den allmänna

motionstiden väckta motioner med anknytning till anslagen.

Allmänt om pensioner

Folkpension utges i form av ålderspension, förtidspension

eller familjepension. Som särskild folkpensionsförmån finns även

handikappersättning, vårdbidrag, pensionstillskott, särskilt

pensionstillägg, hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg.

Folkpensionerna finansieras över budgeten genom en socialavgift,

folkpensionsavgiften, och genom skatter.

Utöver det generella grundskydd som ges genom folkpensionen

ger den allmänna tilläggspensionen (ATP) ett pensionsskydd som

är knutet till den försäkrades tidigare förvärvsinkomster. ATP

finansieras i sin helhet utanför budgeten genom socialavgifter

och avkastning på fonderade medel.

Den 1 januari 1990 ersattes den tidigare änkepensionen med

omställningspension och särskild efterlevandepension som utgår

efter samma regler för män och kvinnor. De nya reglerna är

försedda med omfattande övergångsbestämmelser.

Pensionerna, såväl från folk- som tilläggspensioneringen, är

liksom en del andra sociala förmåner knutna till basbeloppet

inom den allmänna försäkringen. Bestämmelserna om basbeloppet,

som fastställs av regeringen varje år, återfinns i 1 kap. 6 §

AFL.

Basbeloppet utgör 29 700 kr. multiplicerat med det tal

(jämförelsetal) som anger förhållandet mellan det allmänna

prisläget i oktober året före det som basbeloppet avser och

prisläget i oktober 1989. Därvid skall bortses från de

prisförändringar som följer av ändringar av den statliga

fastighetsskatten, av indirekta skatter och av räntebidrag inom

bostadsbidragssystemet, allt i den mån åtgärderna vidtagits för

att finansiera den sänkning av den statliga inkomstskatten som

genomförts åren 1990 och 1991. Basbeloppet uppgår för år 1992

till 33700 kr.

Folkpensionens grundbelopp och pensionstillskott

Folkpension utges med 96 % av basbeloppet till ogift pensionär

och med 78,5 % till gift pensionär. Pensionstillskottet utges

till pensionär med låg eller ingen ATP med 54 % av basbeloppet

till ålderspensionär och med 104 % av basbeloppet till

förtidspensionär. Pensionstillskottet avräknas mot utgående ATP.

Vid sidan härav utges efter inkomstprövning kommunalt

bostadstillägg (KBT). Pensionärer beskattas också enligt

särskilda skatteregler som innebär att skatt ej erläggs av en

ålderspensionär som endast uppbär folkpensionens grundbelopp och

pensionstillskott.

Två motioner syftar till att samma folkpensionsbelopp skall

utges oberoende av civilstånd. Charlotte Cederschiöld (m)

framhåller i motion Sf218 att det nuvarande förhållandet att

gift pensionär erhåller lägre folkpension än annan pensionär

inte längre är i överensstämmelse med moderna människors syn. På

sikt bör därför pensionerna jämnas ut inom samma totalram så att

de utges med samma belopp oavsett civilstånd, och i yrkande 1 i

motionen begärs ett tillkännagivande om detta till regeringen.

Hans Stenberg m.fl. (s) anför i motion Sf224 att varje pensionär

bör ses som en individ, utan hänsyn till civilstånd och att

folkpensionen därför bör utgå lika för alla. Motionärerna begär

ett tillkännagivande till regeringen om behovet av en förändring

av reglerna för folkpensionsbeloppens storlek.

Pensionsberedningen behandlade i sitt huvudbetänkande (SOU

1990:76) bl.a. frågor om möjligheten att slå samman folk- och

tilläggspensioneringen. Beredningen arbetade med olika

alternativa modeller. En av modellerna (A:1) innebar att en

grundpension skulle utges som är lika för alla. Beredningen

konstaterade emellertid att ett genomförande härav skulle leda

till oacceptabla kostnadsökningar för pensionssystemet till

följd av att alla pensionstagare skulle omfattas av den höjda

grundpensionen. Framför allt en del gifta pensionstagare skulle

få väsentligt högre pension än enligt nuvarande system.

Utskottet beräknar att kostnaderna för att inom nuvarande

system höja folkpensionens grundbelopp för gifta pensionärer

till den nivå som gäller för ensamstående rör sig i

storleksordningen 5 miljarder kronor per år. Om man å andra

sidan, såsom föreslagits i motion Sf218 yrkande 1, skulle

utjämna pensionsbeloppen mellan ensamstående och gifta

pensionärer inom nuvarande totalram, skulle detta innebära en

kännbar reduktion av folkpensionens grundbelopp för

ensamstående.

En av regeringen tillkallad parlamentarisk arbetsgrupp (dir.

1991:102) skall, mot bakgrund av pensionsberedningens

huvudbetänkande och de inkomna remissvaren över detta, utarbeta

förslag till ändringar i systemet för den allmänna

pensioneringen.

Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen i avvaktan på

resultatet av det pågående utredningsarbetet inte göra några

uttalanden med anledning av motionerna Sf218 yrkande 1 och

Sf224.

En rad motioner tar upp frågor som rör pensionärernas

levnadsstandard och behovet av att införa en grundpension. I

motion Sf277 av Lars Werner m.fl. (v) begärs i yrkande 1 att

pensionstillskotten skall höjas fr.o.m. den 1 januari 1993 från

nuvarande 54 % till 70 % av basbeloppet. Motionärerna vill ge

ett bättre stöd till gruppen låginkomstpensionärer och anser att

målsättningen bör vara att man under en treårsperiod höjer

pensionstillskottet till ett helt basbelopp. I yrkande 2 begär

motionärerna ett tillkännagivande till regeringen om att på sikt

ett system med grundpension skall införas, som inte behöver

kompletteras med pensionstillskott och bostadsbidrag.

Motsvarande yrkande framförs i motion Fi209 yrkande 14 i denna

del av Lars Werner m.fl.

Lars Werner m.fl. pekar i motion Sk351 yrkande 57 också på att

det finns problem med att många pensionärer har så låg pension

att det krävs särskilda skatteregler för att de inte skall få en

orimligt låg disponibel inkomst. Motionärerna anser att även

detta problem kan lösas genom höjda grundpensioner och begär ett

tillkännagivande härom till regeringen.

Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) vill i motion A805

yrkande 15 i denna del att en grundpension införs i vilken ingår

folkpension, KBT, pensionstillskott och en lägsta ATP. Samtidigt

skall skattereglerna förändras. Motionärerna begär ett

tillkännagivande härom.

Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begär i motion Sf242 yrkande 1

förslag till sådan ändring av pensionsbeloppen att ingen

pensionär tvingas leva under existensminimum. I yrkande 2 begärs

att den föreslagna ändringen skall gälla retroaktivt fr.o.m. den

1 januari 1992 och i yrkande 3 att beslut härom skall fattas av

riksdagen före mars månads utgång 1992. I motion Sf243 begär Ian

Wachtmeister m.fl. ett tillkännagivande till regeringen om

pensionärernas levnadsstandard i jämförelse med standarden för

intagna på fångvårdsanstalter.

I regeringsförklaringen den 4 oktober 1991 aviserades att

samtidigt med att en bred parlamentarisk arbetsgrupp tillsattes

för att behandla ATP-systemets framtid och frågor i anslutning

till detta skulle en bred kartläggning ske av

pensionärernas levnadsvillkor i syfte att ge underlag för att

förbättra situationen för de sämst ställda pensionärerna. I det

sammanhanget skulle möjligheterna med en höjd grundpension

utredas liksom med riktade insatser till dem som har det sämst

ställt. Förslag skulle läggas fram i så god tid att de kan träda

i kraft fr.o.m. 1993.

Kartläggningen har påbörjats och baseras på ett material från

statistiska centralbyrån som omfattar ca 150 000 pensionärer.

I direktiven för den tillsatta arbetsgruppen med uppgift att

utarbeta förslag till förändringar i systemet för den allmänna

pensioneringen erinras om den pågående utredningen om kommunala

bostadsbidrag, den pågående kartläggningen och den särskilda

utredningen av möjligheten till en höjd grundpension liksom

riktade åtgärder till dem som har det sämst ställt.

Med hänvisning till pågående kartläggnings- och

utredningsarbete avstyrker utskottet bifall till motionerna

Sf277 yrkandena 1 och 2, Sk351 yrkande 57, A805 yrkande 15 i

denna del, Sf242 och Sf243.

Ulla Tillander (c) anför i motion Sf281 att det finns en liten

grupp människor som lever på folkpensionens grundbelopp även

efter det att problemen för de s.k. undantagandepensionärerna

lösts. Denna grupp bör enligt motionären vara berättigade till

pensionstillskott, och motionären begär ett tillkännagivande

härom till regeringen.

Tidigare gällande regler om att undantagande från ATP

påverkade storleken av pensionstillskott och KBT upphörde

fr.o.m. den 1 juli 1990. Den grupp som motionären synes åsyfta

är personer som debiterats ATP-avgifter, men som inte betalt

dessa.

ATP finansieras genom avgifter från arbetsgivare och

egenavgifter från försäkrade med inkomst av annat förvärvsarbete

än anställning. Egenavgiften i form av tilläggspensionsavgift

grundas på den försäkrades taxering. I den mån den

pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomst av annat

förvärvsarbete får pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade

endast om tilläggspensionsavgift för året erlagts inom

föreskriven tid. Vid bestämmande av rätten till

pensionstillskott skall, om pensionspoäng inte tillgodoräknats

den försäkrade på grund av utebliven avgiftsbetalning, hänsyn

tas till den tilläggspension som skulle ha utgivits om avgift

erlagts. Detta förhållande påverkar även rätten till KBT.

Utskottet behandlade en motion om denna fråga i betänkande.

1990/91:SfU11 och konstaterade att en rätt att behålla

pensionstillskott vid underlåten avgiftsinbetalning skulle

beröra även dagens och framtidens förvärvsverksamma. Möjligheten

att få KBT för den grupp som här avses har behandlats av

KBT-utredningen i betänkande (SOU 1992:21), Bostadsstöd till

pensionärer.

Utskottet utgår från att situationen för de pensionärer som

nämns i motion Sf281 även kommer att belysas i det pågående

kartläggningsarbetet rörande de sämst ställda pensionärerna.

Med hänsyn härtill anser utskottet att något uttalande från

riksdagen med anledning av motion Sf281 inte är påkallat.

Översyn av pensionssystemet m.m.

ATP är ett s.k. fördelningssystem som i princip

innebär att utgående förmåner betalas av de samtidigt inflytande

avgifterna. Inom ATP finns dock en betydande fond.

Rätten till ATP grundas på inkomst av förvärvsarbete.

Pensionsgrundande är den del av inkomsten som överstiger det vid

årets ingång gällande basbeloppet men understiger 7,5 basbelopp

(ATP-taket).

Pensionsgrundande inkomst fastställs för varje år från det år

den försäkrade fyller 16 år t.o.m. det år han fyller 64 år. För

de år före 65 års ålder under vilka den försäkrade under hela

året uppburit hel ålderspension fastställs ingen

pensionsgrundande inkomst.

För varje år pensionsgrundande inkomst fastställts omräknas

denna till pensionspoäng som tillgodoräknas den försäkrade.

För att den försäkrade skall ha rätt till full pension från ATP

krävs 30 poängår, och pensionen beräknas utifrån den

genomsnittliga pensionspoängen under de 15 år under vilka

poängen var högst.

Den som under större delen av ett år vårdat ett barn som inte

fyllt tre år och inte för året kan tillgodoräknas pensionspoäng

kan tillgodoräkna sig detta år som ett vårdår. Vårdåret

jämställs med år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats.

Finansieringen av ATP sker kollektivt med socialavgifter.

Sambandet mellan den försäkrades förmåner från ATP och de

avgifter som betalats in till systemet på grundval av

arbetsinkomsterna är svagt. Detta sammanhänger med en rad

förhållanden av vilka kan nämnas:

avgiftsunderlaget omfattar inkomster såväl under ett

basbelopp som över ATP-taket som

inte ger rätt till pension

för rätt till full pension krävs endast pensionspoäng under

30 av de 49 år som är möjliga

medelpoängen beräknas för de 15 åren med högst poäng

vissa ersättningar inom det sociala trygghetssystemet räknas

som inkomst av arbete utan att

belastas med avgift

vårdår räknas som intjänandeår

utgående ATP reducerar pensionstillskott och kommunalt

bostadstillägg

Dessa förhållanden ger upphov till omfördelningar inom

pensionärskollektivet.

I ett system med krav på fler poängår än 30 år för rätt till

full pension och medelpoäng beräknad utifrån ett högre antal

poängår än 15 år skulle omfördelningseffekterna bli lägre och

ett mera direkt samband mellan avgifter och förmåner skulle

uppkomma. Om pensionen beror på den totala arbetsinkomsten under

den yrkesverksamma tiden skulle ett sådant system kunna sägas

vara fördelningsmässigt neutralt.

Försäkringssystem, antingen de är fördelningsmässigt neutrala

eller ej, kan vara i olika grad fonderade. I ett system som

utformas som ett premiereservsystem används premierna för att

bygga upp en fond, som -- med hänsyn till ränteavkastningen på

fonderade medel och till de försäkrades dödlighet -- skall räcka

till för att täcka de framtida kostnaderna. Standardsäkringen av

pensionerna beror i ett renodlat premiereservsystem på

tillgängliga medel för återbäring. Hur stora dessa medel blir

beror på möjligheterna att få avkastning av fonderade medel och

därmed ytterst på den allmänna ekonomiska utvecklingen.

Ekonomisk omfördelning mellan olika grupper försäkrade kan

även ske i ett premiereservsystem genom att premierna för vissa

grupper eller i vissa situationer betalas med skattemedel.

Flertalet av de ovan berörda förhållandena finns utförligt

behandlade i pensionsberedningens slutbetänkande.

I flera motioner behandlas behovet av ett nytt pensionssystem.

Charlotte Cederschiöld (m) framhåller i motion Sf218 att

ATP-systemet inte långsiktigt kommer att kunna tillgodose de

ekonomiska behoven för de äldre om inte Sverige kommer att

uppleva en tillväxtexplosion. Det gäller därför nu, anför

motionären, att förbereda övergången till ett mera hållbart

system. Motionären anser att skattesystemet gör att båda

föräldrarna måste förvärvsarbeta och att detta kräver

barntillsyn. Med hänsyn till bl.a. den beräknade platsbristen på

daghemmen är det enligt motionären nödvändigt att behålla 15-

och 30-årsreglerna inom ATP-systemet. I motionen anförs vidare

att enskilt pensionssparande i premiereservsystem skall gynnas

eftersom möjligheten att ta svenskarna ur ett från början

felaktigt system då underlättas. Motionären anser vidare att det

är orimligt att bibehålla ett system som inte ens ger möjlighet

för de familjer som så vill att rättvist fördela sitt

pensionssparande. Mot bl.a. denna bakgrund begär motionären i

yrkande 2 ett tillkännagivande till regeringen om att 15- och

30-årsreglerna inom ATP-systemet bör bibehållas, i yrkande 7

ett tillkännagivande om behovet av kompletterande

premiereserverande sparsystem, i yrkande 8 ett tillkännagivande

om behovet av starka sparstimulerande inslag i ett

premiereservsystem och i yrkande 9 ett tillkännagivande om att

ett kompletterande pensionssparsystem bör ha inslag som främjar

ansvarstagande inom familjen.

Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) begär i motion A805

yrkande 15 i denna del ett tillkännagivande om att man vid

utformningen av ett nytt pensionssystem beaktar kvinnors

möjlighet till ett godtagbart pensionsskydd. Motionärerna vill

behålla nuvarande intjänanderegler med en utökning av

möjligheten att räkna vårdår inom ATP.

I motion Fi208 begär Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) i yrkande 11

ett tillkännagivande till regeringen om att ett nytt

pensionssystem

av försäkringskaraktär bör utredas och genomföras.

Som framgår av den tidigare beskrivningen kan exempelvis

önskemål om försäkringsmässiga system, som

leder tanken till de på marknaden existerande privata

försäkringarna, och önskemål om ett förmånligt pensionsskydd

för ekonomiskt svagare grupper stå i motsatsställning till

varandra. Dessa skilda önskemål kan troligtvis uppfyllas inom

ramen för ett flerdelat system med grundskydd och kollektiva och

individuella inkomst- och/eller behovsrelaterade

kompletteringsordningar.

I direktiven till den av regeringen tillsatta arbetsgruppen

med uppgift att utarbeta förslag till förändring i systemet för

den allmänna pensioneringen anförs bl.a. följande:

De utgångspunkter om ett reformerat pensionssystem som

återfinns i 1991 års finansplaner och i regeringens proposition

1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska politiken bör vara

vägledande för gruppens arbete. Enligt dessa riktlinjer är en

utgångspunkt för beslut rörande pensionssystemet att dessa är

långsiktiga och präglas av stabilitet. En annan viktig

utgångspunkt inför det fortsatta reformarbetet på

pensionsområdet är behovet av ett högre långsiktigt sparande.

Förändringarna skall också stimulera till ökat arbete. Därmed

ökar den ekonomiska tillväxt som är nödvändig bl.a. för att

finansiera pensionerna. De förändringar som vidtas bör slutligen

bidra till ett starkare samband mellan avgifter och förmåner så

att det faktiska skattetrycket sänks och arbetsutbudet ökar.

Med hänsyn till arbetsgruppens mycket breda direktiv anser

utskottet att resultatet av det pågående utredningsarbetet bör

avvaktas och att det inte finns anledning till något

tillkännagivande med anledning av motionerna Sf218 yrkandena 2

och 7--9, Fi208 yrkande 11 och A805 yrkande 15 i denna del.

Registrering av vårdår

För att tillgodoräknas ett vårdår skall föräldern hos den

allmänna försäkringskassa han tillhör göra en skriftlig ansökan

senast ett år efter utgången av det år som skall tillgodoräknas.

Bestämmelserna om vårdår återfinns i 11 kap. 6 § AFL.

I två motioner, Sf254 av Charlotte Cederschiöld (m) och Sf289

av Rune Thorén m.fl. (c, m, fp, kds, v) i denna del, begärs att

tillgodoräknande av vårdår skall kunna ske automatiskt utan den

försäkrades egen anmälan. I den förstnämnda motionen begärs ett

förslag från regeringen härom och i den senare motionen att den

parlamentariska arbetsgruppen som har till uppgift att utarbeta

förslag till förändringar i systemet för den allmänna

pensioneringen skall få tilläggsdirektiv i frågan.

Motionsyrkande om en automatisk registrering av vårdår

avstyrktes senast av utskottet i det av riksdagen godkända

betänkandet 1990/91:SfU11. Utskottet pekade därvid på att

riksförsäkringsverket föreslagit regeringen vissa ändringar i

reglerna om vårdår (RFV anser 1989:8). Riksförsäkringsverket

ansåg att informationen om vårdår borde förbättras och att

ansökningstiden borde förlängas till två år efter utgången av

det år som skall tillgodoräknas. Däremot hade verket funnit att

det inte var lämpligt att automatiskt tillgodoräkna någon ett

vårdår.

Utskottet anser att den sittande pensionsarbetsgruppens

överväganden om vårdår och beredningen av riksförsäkringsverkets

förslag bör avvaktas och avstyrker bifall till motionerna Sf254

och Sf289 i denna del.

Delning av pensionsrättigheter

I motion Sf218 yrkande 3 framhåller Charlotte Cederschiöld (m)

att kvinnorna generellt sett har ett sämre pensionsläge än

männen, trots att de har en längre total arbetstid. Eftersom

samhället är helt beroende av den arbetsinsats kvinnorna lägger

ner på de nya uppväxande pensionsbetalarna bör kvinnorna ha rätt

till delaktighet i familjens samlade pension. Motionären anser

att en faktasammanställning som visar de möjligheter som finns i

Belgien, Tyskland och Canada att rättvist fördela sitt

pensionssparande bör tas fram för att kunna utgöra ett underlag

i diskussionen härom, och motionären begär ett tillkännagivande

i frågan.

Margareta Viklund (kds) anför i motion Sf230 yrkande 1 att det

är ett rättvisekrav att makar skall kunna dela de ATP-poäng som

intjänats under äktenskapet. Mannens i regel högre intjänade

pensionspoäng är enligt motionären ofta en följd av en

arbetsfördelning som man kommit överens om inom familjen. Vid en

eventuell skilsmässa drabbas kvinnan som stått för familjens

service och omvårdnad hårt, eftersom hon inte kan tillgodoräkna

sig mannens intjänade ATP-poäng. Motionären begär ett

tillkännagivande om att makar skall kunna dela ATP-poäng

intjänade under äktenskapet.

Charlotte Branting och Ulla Orring (fp) anför i motion Sf233

att under överblickbar tid kommer en av makarna -- hittills i

det helt dominerande antalet fall kvinnan -- att ha kortare

arbetstid under den tid då barnen är små. Motionärerna anser att

det då ter sig naturligt att konsekvenserna för detta i

pensionssammanhang bärs av makarna gemensamt. I avvaktan på en

slutlig lösning på denna fråga bör därför makar frivilligt kunna

avtala att de samlade pensionsrättigheterna som tjänats in under

äktenskapet skall kunna delas. Motionärerna begär ett

tillkännagivande härom.

Lars Biörck (m) anför i motion Sf275 att gifta personer och

personer som lever i samboförhållande har ett gemensamt sparande

som vid en eventuell skilsmässa delas lika. Undantag kan göras

genom en civilrättslig överenskommelse, t.ex. äktenskapsförord

eller bodelning. Motionären pekar på att det pensionssparande

som finns inom ATP är individuellt och sålunda utgör ett

undantag från regeln om gemensamt sparande. Motionären anser att

det borde vara möjligt att få ett snabbare genomslag för en

ändring i pensionsreglerna baserad på frivilliga

överenskommelser om delning av pensionspoäng mellan parterna och

begär ett tillkännagivande om att denna fråga skall utredas.

Utskottet behandlade vid föregående riksmöte i sitt av

riksdagen godkända betänkande 1990/91:SfU11 motioner med samma

syften som de ovan återgivna och hänvisade då till att

pensionsberedningen prövat möjligheterna att dela pensionsrätt

mellan makar och redogjort för regler härom i andra länder.

Utskottet erinrade också om att beredningen ansåg att det finns

såväl principiella som tekniska och ekonomiska aspekter som

talar mot ett system med obligatorisk delning av pensionsrätt.

Bl.a. skulle det innebära en markant brytning med principen om

ATP såsom ett pensionssystem med pensioner relaterade till

tidigare arbetsinkomster. Vidare skulle en poängdelning, som i

ett obligatoriskt system endast kunde omfatta de personer som

ingått äktenskap efter det att de nya reglerna trätt i kraft,

bli utan verkan för de kvinnor som i dag är äldre och

medelålders och som skulle ha störst utbyte av förändringen.

Utskottet hänvisade vidare till att pensionsberedningen även

tagit upp frågan om möjligheterna till en frivillig delning av

pensionsrättigheter mellan makar. En framkomlig väg skulle,

enligt beredningen, kunna vara en utvidgning av jämkningsregeln

i 10 kap. 3 § tredje stycket äktenskapsbalken. Enligt denna kan

rätt till vissa former av pensionsförsäkring helt eller delvis

ingå i en bodelning om det med hänsyn till äktenskapets längd,

makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheter i övrigt

skulle vara oskäligt att undanta pensionsrätten från

bodelningen. Beredningen ansåg att denna regel i modifierad form

skulle kunna utsträckas till att gälla även pensionsrätt inom

ATP och avtalsreglerade tjänstepensionsordningar. Regeln kunde

då begränsas så till vida att hänsyn kunde tas till sådana

tillgångar som en make kan ha i form av intjänade

pensionsrättigheter vid fördelning mellan makarna av sådan

egendom som ingår i bodelningen. Beredningen framhöll vikten av

att det skisserade alternativet prövas i något härför mer

lämpligt sammanhang än inom ramen för en utredning på den

allmänna försäkringens område.

Utskottet ansåg att beredningen inom regeringskansliet av

pensionsberedningens betänkande och kommande förslag till

förändringar i ATP-systemet borde avvaktas innan utskottet

gjorde några uttalanden i de frågor som tagits upp i motionerna.

Utskottet anser med hänsyn till det arbete om ATP-frågor som

pågår i den parlamentariska pensionsarbetsgruppen även i denna

fråga att riksdagen bör vidhålla sitt tidigare ställningstagande

och avslå motionerna Sf218 yrkande 3, Sf230 yrkande 1, Sf233 och

Sf275.

Sabbatsår

Den allmänna pensionsåldern är 65 år och ålderspension

utbetalas fr.o.m. den månad den försäkrade fyller 65 år. Den

försäkrade har emellertid möjlighet att ta ut sin pension i

förtid eller att uppskjuta uttaget. Förtida uttag kan ske

tidigast fr.o.m. den månad då den försäkrade fyller 60 år.

Pensionsbeloppet reduceras då livsvarigt med 0,5 % för varje

månad pensionen tas ut före den månad den försäkrade fyller 65

år. På motsvarande sätt höjs pensionsbeloppet med 0,7 % för

varje månad som den försäkrade skjuter upp sitt uttag av

ålderspension. Hänsyn tas dock inte till tid efter ingången av

den månad under vilken den försäkrade fyller 70 år.

I motion Sf239 anför Stefan Attefall m.fl. (kds) att det finns

behov av en ökad flexibilitet inom pensionssystemet på så sätt

att den försäkrade skulle kunna ta ett sabbatsår i

åldersintervallet 45--55 år med ett samtidigt uttag av pension

under detta år. På samma sätt som vid nu gällande förtida uttag

skulle därvid den framtida ålderspensionen reduceras livsvarigt

efter aktuariella grunder. Motionärerna begär ett

tillkännagivande om att pensionsarbetsgruppen bör ges direktiv

att utreda frågan om möjlighet till ett frivilligt sabbatsår

mellan 45 och 55 år.

Utskottet noterar att införandet av en möjlighet till ett

sabbatsår med uttag av pension kan komma att innebära momentant

ökade kostnader för pensionssystemet eftersom återbetalningen av

den i förtid uttagna pensionen sker genom en reducering av den

framtida pensionen över en lång period. Pensionsberedningen

framhöll i sitt betänkande (SOU 1989:101) Förtidspension och

rörlig pensionsålder att de syften som ligger bakom det

nuvarande systemet för rörlig pensionsålder i stora delar har

blivit uppfyllda. Beredningen fann det inte påkallat att lägga

fram förslag till några mer genomgripande förändringar av det

nuvarande systemet för rörlig pensionsålder. Den nu sittande

pensionsarbetsgruppen överväger enligt uppgift på nytt dessa

frågor.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet bifall till motion

Sf239.

Förtidspension

I motion Sf210 anför Sten-Ove Sundström och Rinaldo Karlsson

(s) att det nu pågår stora strukturförändringar och

nedläggningar inom basindustrierna i de nordligaste länen. Detta

ökar risken för att den äldre arbetskraften slås ut. I denna

utveckling är det enligt motionärerna särskilt viktigt att

större hänsyn tas till arbetsmarknadsskälen vid

förtidpensionering av äldre löntagare, och de begär ett

tillkännagivande härom.

Utskottet har senast i sitt av riksdagen godkända betänkande

1990/91:SfU16 behandlat den fråga motionärerna tagit upp.

Utskottet erinrade då om att utskottet i betänkande

1989/90:SfU12, i vilket regeringens förslag om upphävande av

bestämmelserna om rätt till förtidspension av arbetsmarknadsskäl

behandlades, underströk vikten av att kraftiga

arbetsmarknadspolitiska åtgärder sätts in för äldre arbetstagare

som blir arbetslösa och har sin arbetsförmåga kvar. Utskottet

anförde vidare i detta sammanhang att det enligt de s.k.

äldrereglerna inte kan krävas att äldre förvärvsarbetande

genomgår omskolning eller annan utbildning eller flyttar till

annan ort. Inte heller kan det fordras att de underkastar sig

försök med arbetsplacering eller medicinska

rehabiliteringsåtgärder. Om det föreligger en medicinsk grund

skall förtidspension således kunna beviljas den försäkrade när

arbetsmarknadsmyndigheterna inte tämligen omedelbart kan bereda

honom ett lämpligt arbete.

Utskottet anser att dessa tidigare uttalanden från riksdagens

sida tillgodoser syftet med motion Sf201.

Om en försäkrads arbetsförmåga är nedsatt i sådan grad att

intet eller endast en ringa del av arbetsförmågan återstår,

utges helt sjukbidrag eller hel förtidspension. Är

arbetsförmågan nedsatt i mindre grad, men med avsevärt mer än

hälften utges två tredjedels sjukbidrag/förtidspension. I övriga

fall då arbetsförmågan är nedsatt med minst hälften utges halvt

sjukbidrag eller halv förtidspension.

Ingvar Björk och Bo Nilsson (s) begär i motion Sf236 (delvis)

ett tillkännagivande om att en fjärdedels

sjukbidrag/förtidspension skall kunna utges.

Rehabiliteringsberedningen föreslog i sitt betänkande (SOU

1988:41) Tidig och samordnad rehabilitering att hel, tre

fjärdedels, halv och en fjärdedels förtidspension skulle kunna

utges som en konsekvens av beredningens samtidiga förslag till

motsvarande sjukpenningnivåer. Beredningens motiv för att

föreslå kvartsnivåer även inom förtidspensioneringen var bl.a.

att förhindra att den dyrare ersättningen i form av tre

fjärdedels sjukpenning kunde utgå under längre tid.

Under år 1986 bedrevs inom tre försäkringskassor en

försöksverksamhet med möjlighet till även en fjärdedels och tre

fjärdedels sjukpenning. Syftet med försöket var i första hand

att förbättra förutsättningarna för yrkesinriktad rehabilitering

och för en smidigare återgång till arbete efter lång

sjukskrivning. I proposition 1989/90:62 framhöll dåvarande

departementschefen att erfarenheterna av försöksverksamheten var

goda och att de nya ersättningsnivåerna använts så som det var

tänkt. Den större flexibiliteten hade visat sig vara ett bra

medel i strävandena att förbättra rehabiliteringen så att den

som är sjukskriven kan återvända till arbetet snabbare än vad

som annars var fallet. Mot bl.a. denna bakgrund föreslogs i

propositionen två nya ersättningsnivåer inom

sjukpenningförsäkringen, en fjärdedels och tre fjärdedels

sjukpenning. Utskottet biträdde lagförslagen (1989/90:SfU12).

I proposition 1990/91:141 om rehabilitering och

rehabiliteringsersättning m.m. föreslogs att en fjärdedels

sjukpenning skulle få utges för högst 365 dagar.

Utskottet tillstyrkte förslaget men fann med anledning av en

motion i frågan inte skäl att föreslå att möjlighet till en

fjärdedels pension skulle införas. Utskottet hänvisade därvid

till att utskottet kort dessförinnan i betänkandet 1990/91:SfU11

ansett att rehabiliteringsberedningens motiv för att föreslå att

kvartsnivåer inom förtidspensioneringen skulle införas föll

bort, om tiden för kvarts sjukpenning begränsades till ett år.

I sitt svar den 24 mars 1992 på fråga 1991/92:521 om ändrade

regler för förtidspension anförde statsrådet Bo Könberg att

frågan om att införa en kvarts förtidspension för närvarande

bereds i socialdepartementet och att han avser att återkomma med

ett förslag i den riktningen. Med hänsyn härtill anser utskottet

att någon åtgärd med anledning av motion Sf236 i denna del inte

är påkallad.

Efterlevandeförmåner

Fr.o.m. den 1 januari 1990 utgår efterlevandeförmåner till

efterlevande make i form av omställningspension och särskild

efterlevandepension. Efterlevandeförmån utgår till såväl män som

kvinnor som inte fyllt 65 år.

Omställningspension utges under ett år efter dödsfallet eller

under längre tid om den efterlevande har barn under tolv år.

Särskild efterlevandepension kan utbetalas till den som vid

omställningsperiodens slut inte kan försörja sig genom eget

förvärvsarbete och inte har rätt till förtidspension. De nya

reglerna om efterlevandepension gäller inte den som blivit änka

före den l januari 1990. Dessutom kan kvinnor födda 1944 eller

tidigare och som blir änkor efter den nämnda tidpunkten genom

övergångsbestämmelserna till den nya lagstiftningen få

änkepension enligt de gamla reglerna. Kvinnor som är födda

mellan åren 1930 och 1944 och som får tilläggspension i form av

ålderspension får änkepensionen endast i den mån den överstiger

den egna ålderspensionen, dock med vissa förbehåll för högre

belopp.

Enligt de nuvarande bestämmelserna om efterlevandeförmåner

upphör rätten till omställningspension resp. särskild

efterlevandepension (såväl folkpensions- som ATP-del) om den

efterlevande ingår äktenskap. Detsamma gäller om den

efterlevande stadigvarande sammanbor med någon som han har varit

gift med eller har eller har haft barn med.

De äldre bestämmelserna innebär bl.a. att änkepensionen skall

dras in om änkan ingår äktenskap eller -- för folkpensionsdelen

-- stadigvarande sammanbor med man, med vilken hon varit gift

eller har eller har haft barn. Upplöses äktenskapet innan det

bestått i fem år eller upphör samboendet inom tid som nu sagts,

skall pensionen åter börja utgå om förutsättningarna i övrigt

för rätt till pension föreligger.

I övergångsbestämmelserna p. 10 ges ett förlängt skydd för den

som vid ikraftträdandet förlorat sin änkepension på grund av

äktenskap. I sådant fall skall änkepensionen på nytt utges om

äktenskapet upplöses även efter att ha bestått i fem år eller

mer, om mannen vid äktenskapets ingående hade fyllt 60 år.

Kenneth Lantz och Alwa Wennerlund (kds) begär i motion Sf205

ett tillkännagivande om att änkepension skall få behållas vid

nytt giftermål om den egna ålderspensionen är lägre.

En särskild pensionsform för änkor tillskapades inom

folkpensioneringen år 1946. Efterlevandeförmånen omfattade änkor

som fyllt 55 år och var i sin helhet inkomstprövad.

En mer omfattande änkepension, som svarar mot de numera

övergångsvis gällande reglerna för änkepension, tillkom år 1960.

I 1958 års socialförsäkringskommittés betänkande Förbättrade

familjeförmåner från folkpensioneringen m.m. behandlades frågan

om indragning av änkepension vid omgifte. Kommittén anförde i

denna del följande:

Det skäl som skulle kunna anföras till stöd för att låta

änkepension utgå -- helt eller delvis -- även efter det att

änkan ingått nytt äktenskap vore att en indragning av pensionen

motverkar vederbörandes intresse av att legalisera en eventuell

ny förbindelse genom vigsel. I fråga om de nuvarande

änkepensionerna, som ju endast utgår till änkor över 55 år,

spelar denna omständighet mindre roll. Genom att rätten till

änkepension utsträckes till allt yngre änkor med minderåriga

barn i hemmet får frågan långt större praktisk betydelse.

Att låta pension utgå även till kvinnor, som ingått nytt

äktenskap, torde emellertid framstå som främmande för den

allmänna rättsuppfattningen. Då det är fråga om en änka med

minderåriga barn, är det egentligen barnens fortsatta

pensionsförmåner efter det nya äktenskapets ingående som bör bli

föremål för övervägande. Detta spörsmål kommer att behandlas i

samband med barnpensionerna.

Frågan om indragning av änkepension (efterlevandepension) har

senare behandlats av såväl pensionskommittén i betänkandet (SOU

1981:61) Familjepension som av pensionsberedningen i betänkandet

(SOU 1987:55) Efterlevandepension. Pensionsberedningens förslag

överensstämmer med den lagstiftning som nu finns såväl inom det

nya systemet för efterlevandepensioner som, enligt

övergångsregler, för änkepensionerna som fortfarande utgår

enligt äldre regler.

Med hänsyn till de ställningstaganden som riksdagen nyligen

gjort i fråga om rätten att behålla änke- eller

omställningspension vid ingående av nytt äktenskap anser

utskottet att riksdagen bör avslå motion Sf205.

I motion Sf230 yrkande 4 begär Margareta Viklund (kds) ett

tillkännagivande om att en utvärdering bör ske av hur änkor med

liten eller ingen ATP klarar sin försörjning efter borttagandet

av den tidigare änkepensionen.

Som framgår ovan gäller de gamla änkepensionsreglerna

fortfarande för en stor grupp kvinnor. Yngre kvinnor som blir

änkor och som fått omställningspension under ett år eller -- om

de har barn -- under längre tid kan därefter få

efterlevandepension om de vid omställningsperiodens slut inte

kan försörja sig genom eget förvärvsarbete och inte har rätt

till förtidspension.

Utskottet behandlade i betänkandet 1987/88:SfU29 frågan om

uppföljning och utvärdering av tillämpningen av den nya

efterlevandepensioneringen. Utskottet anförde att det är

angeläget med en uppföljning av effekterna av den nya

lagstiftningen. Av särskilt intresse kommer därvid att vara hur

tillämpningen av den särskilda efterlevandepensionen skett.

Utskottet förutsatte dock att i första hand

riksförsäkringsverket som tillsynsmyndighet över

försäkringskassorna noga kommer att följa tillämpningen och

utvärdera effekterna av den nya lagstiftningen.

Utskottet anser mot denna bakgrund att motion Sf230 yrkande 4

inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Handikappersättning

Handikappersättning utgår till den som, innan han fyllt 65 år,

fått sin funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han

i sin dagliga livsföring behöver mer tidskrävande hjälp än

annars, för att kunna förvärvsarbeta behöver hjälp av annan,

eller eljest behöver vidkännas betydande merutgifter.

Anders Svärd och Ingbritt Irhammar (c) begär i motion Sf216

ett tillkännagivande om behovet av en översyn av reglerna för

handikappersättning för den som drabbas av ett handikapp eller

sjukdom efter 65 års ålder.

Riksdagen har senast vid föregående riksmöte på förslag av

utskottet i betänkande 1990/91:SfU11 avstyrkt ett motsvarande

motionsyrkande. Utskottet har därvid framhållit att syftet med

handikappersättning är att ge kompensation för hjälpbehov som

uppkommit på grund av sjukdom eller skada, medan de hjälpbehov

som hänför sig till åldrandet inte bör ersättas genom

handikappersättning. Utskottet erinrade i det nämnda betänkandet

om att frågan om stöd till äldre handikappade ryms inom ramen

för pågående arbete inom ramen för utredningen om det samlade

förmånssystemet för försäkrade med betydande kostnader för

sjukdom och handikapp (S 1990:04, dir. 1990:34).

Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sitt tidigare

ställningstagande och avstyrker bifall till motion Sf216.

Särskilt kommunalt bostadstillägg

Till den som uppbär kommunalt bostadstillägg (KBT) skall

kommunen utge ett särskilt kommunalt bostadstillägg (SKBT) om

den pensionsberättigades inkomster efter avdrag för skälig

bostadskostnad understiger kommunens socialbidragsnorm eller det

högre belopp som följer av socialstyrelsens allmänna råd om

vägledande socialbidragsnorm. Tillägget utgör skillnadsbeloppet.

Statsbidrag utgår med 40 % av kommunens kostnader.

Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (s) anför i motion Sf272

att pensionärer med folkpension och låg ATP eller annan

kompletterande pension kan komma under "skälig levnadsnivå"

eftersom de betalar skatt på sin pension. Enligt motionärerna

tar försäkringskassan vid sin beräkning av behovet av särskilt

bostadstillägg upp inkomsten före skatt. Motionärerna begär ett

tillkännagivande om en översyn och förändring av reglerna vid

beräkning av det särskilda bostadstillägget för pensionärer.

Utskottet vill framhålla att vid beräkningen av rätten till

SKBT tas hänsyn till att pensionären i vissa fall betalar skatt

på sin inkomst (prop. 1990/91:119, RFV Allmänna råd 1991:5).

Detta sker genom att den årsinkomst som fastställts vid

beräkningen av KBT minskas med 50 %. Denna schablonberäkning av

skatt som skall erläggas av pensionären grundar sig på

överväganden om att inkomster som överstiger det särskilda

grundavdraget ger marginalskatteeffekter som härrör från

kommunalskatt och reduktion av det särskilda grundavdraget. Vid

en kommunalskatt på 30 % och avtrappning av grundavdraget blir

ett genomsnittligt vägt värde på marginaleffekten 50 %.

Utskottet avstyrker på grund av det anförda bifall till motion

Sf272.

Särskilt pensionstillägg

Fr.o.m. år 1991 kan föräldrar, som på grund av vård av ett

sjukt eller handikappat barn under lång tid gått miste om

förvärvsinkomster, erhålla ett särskilt skattefritt

pensionstillägg till folkpension i form av ålderspension.

För att få förmånen skall föräldern ha vårdat barnet under

minst tio år. Pensionstillägget utges då med 25 % av basbeloppet

per kalenderår. Har vårdtiden överstigit tio år ökas beloppet

med 5 % av basbeloppet per vårdår upp till en vårdtid av 15 år.

För att få rätt till vårdår krävs vidare att barnet under större

delen av vårdåret skall ha fått hel förtidspension eller helt

sjukbidrag jämte handikappersättning. Det rör sig sålunda i

dessa fall om barn som är äldre än 16 år. Enligt särskilda

övergångsregler skall dock med vårdår likställas varje

kalenderår, fr.o.m. år 1964 t.o.m. år 1973, under vilket

föräldern vårdat sjukt eller handikappat barn som inte uppnått

16 års ålder och barnet fått vårdbidrag i form av

invaliditetsersättning. Motivet för dessa särskilda regler är

att invaliditetsersättningen, till skillnad från vad som är

fallet med vårdbidrag, inte varit ATP-grundande. Förälder får

tillgodoräknas vårdår t.o.m. 64 års ålder eller, om föräldern är

född under något av åren 1911--1927, t.o.m. 65 års ålder.

I proposition 1991/92:106 om vissa socialförsäkringsfrågor

föreslås att villkoren för rätt till det särskilda

pensionstillägget mildras i vissa hänseenden. Det lägsta antalet

vårdår som skall berättiga till tillägget ändras till sex år och

särskilt pensionstillägg skall utgå med 5, 10, 15 resp. 20 % för

sex, sju, åtta resp. nio vårdår. Vidare skall även föräldrar

födda före år 1911 kunna tillgodoräkna sig det 65:e levnadsåret

som vårdår. Slutligen mildras vårdrekvisitet, så att kortare

uppehåll i vården av barnet inte skall utgöra ett hinder för

rätt till vårdår.

Utskottet har ingen erinran mot förslagen som inte föranlett

något motionsyrkande.

Anslagsfrågor

Utskottet har ingen erinran mot de av regeringen under littera

C. Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m. och littera D.

Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom framlagda

förslagen till medelstilldelning för budgetåret 1992/93 dels i

proposition 1991/92:100 såvitt avser anslagen C 6, D 2--4, D 6,

och D 8--9, dels i proposition 1991/92:106 såvitt avser anslaget

D 7.

V Administration

Under rubriken Administration behandlas de i proposition

1991/92:100, bilaga 6 (socialdepartementet), under littera B.

Administration av socialförsäkring m.m. upptagna anslagen B 1.

Riksförsäkringsverket och B 2. Allmänna försäkringskassor samt

motioner med anknytning till dessa anslag. Här behandlas också i

proposition 1991/92:106 (avsnitten 6 och 8) framlagda förslag om

sammanslagning av försäkringskassor m.m.

Allmänt om socialförsäkringsadministrationen

Den allmänna försäkringen handhas enligt 1kap. 2§ lagen

(1962:381) om allmän försäkring, AFL, av riksförsäkringsverket,

de allmänna försäkringskassorna och de lokala organ som

regeringen bestämmer.

Bestämmelser om allmänna försäkringskassor finns i 18kap.

AFL. Enligt 1 § skall det finnas en allmän försäkringskassa för

varje landsting och varje kommun som inte tillhör landsting. De

allmänna försäkringskassorna är offentligrättsliga organ med

egna styrelser. Försäkringskassornas huvudsakliga uppgift är att

handlägga enskilda ärenden inom socialförsäkrings- och

bidragsområdet.

Huvuddelen av den verksamhet inom försäkringskassorna som

innebär kontakt med de försäkrade i form av ansökningar angående

olika försäkringsförmåner, information etc. bedrivs vid

kassornas lokalkontor samt vid filialexpeditioner/servicekontor

som finns knutna till vissa lokalkontor. Ett omfattande

decentraliseringsarbete har pågått inom försäkringskassorna

under senare år och målet är att i princip all individinriktad

handläggning av försäkringsärenden efter budgetåret 1991/92

skall ske vid lokalkontoren. Hos försäkringskassorna finns för

närvarande omkring 14700 årsarbetare, varav ca 80 % arbetar

vid lokalkontoren.

Riksförsäkringsverket utövar enligt 18kap. 2§ AFL tillsyn

över försäkringskassorna och är enligt förordningen (1988:1204)

med instruktion för riksförsäkringsverket central

förvaltningsmyndighet för socialförsäkringen och anslutande

bidragssystem. Verket skall särskilt svara för den centrala

ledningen och för tillsynen av försäkringskassornas verksamhet,

verka för att socialförsäkrings- och bidragssystemet tillämpas

likformigt och rättvist samt följa utvecklingen av de olika

grenarna inom trygghetssystemet och utvärdera

trygghetsanordningarnas effekter för individ och samhälle.

Verket svarar dessutom för handläggning av vissa ärenden, främst

ärenden enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och motsvarande

äldre författningar.

I budgetpropositionen anförs att

socialförsäkringsadministrationen har genomgått stora

förändringar de senaste åren. Förutom att ge ersättning enligt

socialförsäkrings- och bidragssystemen skall arbetet inriktas på

att upptäcka orsaker till och vidta åtgärder för att reducera

behovet av långa sjukskrivningar, förtidspensioneringar och

arbetsskadeersättningar. Fr.o.m. den 1 januari 1992 gäller nya

regler på rehabiliteringsområdet. Samtidigt har nya regler trätt

i kraft enligt vilka en arbetsgivare skall betala ut sjuklön

till sina anställda under de första 14 dagarna av varje

sjukdomsfall. Vidare har huvudmannaskapet för sjukresorna

överförts från försäkringskassorna till sjukvårdshuvudmännen.

Genom de nya reglerna frigörs betydande administrativa resurser

genom att en stor del av den rutinmässiga sjukfallshanteringen

upphör. Försäkringskassorna får därmed förbättrade möjligheter

att aktivt arbeta med de långa sjukfallen och att initiera och

stödja rehabiliteringsinsatser. I propositionen förutsätts att

ytterligare förändringar av såväl regler som verksamhet inom

socialförsäkringen sker under de närmaste åren.

I budgetpropositionen anförs vidare att riksförsäkringsverket

har inlett ett arbete med utveckling av resultatuppföljning och

resultatanalyser. Inriktningen skall vara att resultatansvaret

skall föras ut så nära verksamheten som möjligt och att verkets

tillsyn av försäkringen i högre grad bör inriktas mot

utvärdering av regionala resultat.

I proposition 1991/92:106 anförs att det under vissa

förhållanden kan vara lämpligt att en försäkringskassa omfattar

mer än ett landsting eller en landstingsfri kommun, bl.a. för

att i ett sammanhängande tätortsområde medge en väl fungerande

uppläggning av arbetet med den aktiva rehabiliteringen.

Särskilt nämns att uppdelningen av Malmöområdet på två

försäkringskassor är mindre gynnsam för en rationellt

fungerande verksamhet. I propositionen föreslås därför att

regeringen bör ha möjlighet att besluta om ett utvidgat

verksamhetsområde. I propositionen föreslås vidare att för en

kassa med ett sådant utvidgat verksamhetsområde bör styrelsen

bestå av åtta ledamöter. Det bör ankomma på regeringen att

förordna om antalet ledamöter som skall utses av vartdera

landstinget resp. av landstinget och kommunen. Motsvarande skall

gälla för ledamöter i socialförsäkringsnämnd som väljs av

landstinget/kommunfullmäktige.

Regeringens förslag har inte föranlett något motionsyrkande,

och utskottet tillstyrker den föreslagna ändringen av 18 kap. 1,

7 och 20 §§ AFL, som avses träda i kraft den 1 juli 1992.

Utskottet tillstyrker också att ordet årsberättelse i 18 kap. 14

§ AFL byts ut mot årsredovisning samt de lagtekniska ändringarna

i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1977:265)

om statligt personskadeskydd.

Lokalkontorsnätet

I 18 kap. 1 § AFL anges att allmän försäkringskassa skall

inrätta lokalkontor i den mån så prövas erforderligt. Enligt

riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1987:6) om

organisationen av de allmänna försäkringskassorna skall en

försäkringskassa ha minst ett lokalkontor i varje kommun.

Antalet lokalkontor uppgår för närvarande till drygt 400

(inkl. ett fyrtiotal kontor med lägre servicegrad). Som nämnts

sker huvuddelen av den verksamhet som innebär kontakt med de

försäkrade vid lokalkontoren, och i princip all individinriktad

handläggning av försäkringsärenden skall efter innevarande

budgetår ske vid lokalkontoren.

I motion Sf238 anför Anita Modin och Iréne Vestlund (s)

att behovet av lokalkontor eller annan form av service förändras

över tiden i takt med förändringar av förmånssystemet. Behoven

är även olika inom glesbygd och storstadsområden. Motionärerna

anser att nuvarande centralt utformade krav på lokalkontor i

varje kommun försvårar en nödvändig anpassning till bl.a.

ekonomiska krav. Enligt motionärerna torde det ligga inom ramen

för försäkringskassans styrelse att bedöma och besluta om

lokalkontorsnätet. Där finns den lokala kännedomen och

överblicken om specifika förhållanden, särskilda behov,

befolkningssammansättning, avstånd och inte minst kunskap om

efterfrågan på försäkringskassans tjänster på orten. Kassans

styrelse kan även bedöma vilken grad av serviceinsats som är

bäst avvägd i form av traditionellt kontor, servicepunkt eller

liknande. Motionärerna begär i yrkande 2 ett tillkännagivande

härom. Motionärerna begär vidare i yrkande 1 ett

tillkännagivande om att i 18 kap. 1 § AFL bör anges att

försäkringskassa inom sitt verksamhetsområde skall

tillhandahålla erforderlig service i olika former.

Utskottet har tidigare uttalat sig om utformningen av

försäkringskassornas lokalkontorsnät. Senast detta skedde var i

det av riksdagen godkända betänkandet 1988/89:SfU10. Utskottet

framhöll därvid att den lokala förankringen, som är utmärkande

för försäkringskassorna, är av stor betydelse för

socialförsäkringsadministrationen. Det är därför viktigt att

försäkringskassornas väl utbyggda lokalkontorsnät bibehålls. För

att ett lokalkontor skall fylla sin funktion måste det dock ha

förutsättningar att kunna erbjuda en god service. Utskottet

ville därför inte utesluta att det kan förekomma att ett kontor

inte har de förutsättningar som krävs. En indragning av kontoret

bör dock inte komma till stånd förrän olika alternativa

lösningar noga har övervägts, t.ex. om samverkan kan ske med

andra offentliga inrättningar. Utskottet ansåg i likhet med vad

som hade anförts i 1989 års budgetproposition att det är

vederbörande försäkringskassas styrelse som i det enskilda

fallet får ta ställning till lokalkontorsnätets omfattning. Som

angavs i propositionen skall därvid särskild hänsyn tas i

glesbygder, och utskottet ansåg att sådan hänsyn borde tas även

när det gäller övriga lokalkontor.

I årets budgetproposition anges att principen att det skall

finnas ett lokalkontor i varje kommun bör ligga fast men att

riksförsäkringsverket i samband med planering av

resursneddragningar skall kunna överväga vissa uppmjukningar i

synnerhet för storstadsområden.

Utskottet vill på nytt understryka vikten av att

försäkringskassorna har ett väl förgrenat lokalkontorsnät, något

som kommer att bli än mer betydelsefullt genom den nya roll

försäkringskassorna fått på rehabiliteringsområdet. Utskottet

anser i likhet med vad som anförs i budgetpropositionen att den

principen fortfarande bör gälla att varje kommun, i vart fall

utanför storstadsområdena, skall ha ett lokalkontor.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf238.

Socialförsäkringsnämnd

Enligt 18 kap. 6 § AFL skall varje försäkringskassa ha en

eller flera socialförsäkringsnämnder. Enligt 18 kap. 20 § skall

nämnden bestå av sju ledamöter med var sin suppleant.

Ordföranden utses av regeringen, tre ledamöter utses av

riksförsäkringsverket efter förslag av organisationer på

arbetsmarknaden och tre väljs av landstinget. Ett ärende avgörs

efter föredragning av en tjänsteman hos försäkringskassan.

Regeringen beslutar hur många socialförsäkringsnämnder som

skall finnas i riket (för närvarande 167 nämnder).

Riksförsäkringsverket beslutar däremot om antalet nämnder för

varje kassa. Föreskrifter härom och om det geografiska område

som nämndernas verksamhet skall omfatta finns i

riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1986:15) om

socialförsäkringsnämnder i de allmänna försäkringskassorna.

Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) har beslutat att SAF inte

skall företrädas i vissa myndighetsstyrelser efter årsskiftet

1991/92. Med anledning härav kommer någon SAF-ledamot inte att

ingå i socialförsäkringsnämnderna fr.o.m. nästa mandatperiod som

inleds den 1 juli 1992. En översyn har nyligen inletts om

förvaltningsmyndigheternas ledningsformer m.m. (dir. 1992:10). I

direktiven anges att den fråga som väckts av SAF om att

intresseorganisationer inte bör representeras i beslutande

myndighetsstyrelser skall behandlas särskilt under våren 1992. I

proposition 1991/92:123 föreslås i avvaktan på resultatet av den

allmänna översynen av verksledningsfrågorna bl.a. en ändring av

bestämmelserna i AFL om hur ledamöter i

socialförsäkringsnämnderna skall utses.

I motion Sf206 påpekar Bo Arvidson och Inga Berggren (m) att

socialförsäkringsnämnderna nu har verkat i över fem år. De anser

att det därför finns skäl att göra en utvärdering av nämndernas

verksamhet, som bör belysa bl.a. om nämnderna motsvarat

förväntningarna om ökat förtroendemannainflytande och om

systemet lett till bättre beslut för de medborgare som berörs.

Även frågan om kostnaderna står i rimlig proportion till nyttan

för försäkringskassan och medborgarna bör belysas. Vidare bör

utvärderingen omfatta nämndernas sammansättning. Motionärerna

anför att fr.o.m. i år har kommunerna också tagit över

sjukhemsvården m.m. från landstingen. Några kommuner har också

på försök tagit över ansvaret för hela primärvården. Enligt

motionärerna kan det därför vara naturligt att varje kommun får

en egen socialförsäkringsnämnd som kommunfullmäktige själv

utser. Även denna fråga bör belysas. Motionärerna begär ett

tillkännagivande om vad sålunda anförts.

Socialförsäkringsnämnderna infördes den 1 januari 1987 (prop.

1985/86:73, SfU 12, rskr. 142) för att öka

förtroendemannainflytandet i försäkringskassorna. Inflytandet

skulle koncentreras till frågor av stor ekonomisk betydelse för

den enskilde och med betydande inslag av skälighetsbedömning.

Ärenden som skall avgöras av socialförsäkringsnämnd är bl.a.

frågor om rätt till förtidspension, handikappersättning och

vårdbidrag samt flertalet beslut i arbetsskadeärenden. Vidare

skall omprövningsbeslut i sjukpenning- och

rehabiliteringsärenden fattas av nämnd.

Som ovan nämnts har frågan om förändringar i

socialföräkringsnämndernas sammansättning redan aktualiserats

och vissa ändringar torde komma att ske redan den 1 juli 1992.

Utskottet har vidare erfarit att riksförsäkringsverket avser att

se över vissa frågor som rör socialförsäkringsnämnderna, bl.a.

nämndernas geografiska områden och antalet nämnder. Verket avser

också att ge ut allmänna råd om socialförsäkringsnämndernas

verksamhet. Utskottet vill också nämna att i budgetpropositionen

aviseras under våren 1992 en översyn av kassastyrelsernas roll

och sammansättning till följd av att regelförändringar och

satsningen på en mer aktiv rehabilitering ställer krav på

försäkringskassornas organisation. Det är enligt utskottet

möjligt att resultatet av denna översyn kan få betydelse även

för socialförsäkringsnämndernas verksamhet. Utskottet anser

därför att resultatet av aviserat och pågående utredningsarbete

bör avvaktas, och utskottet avstyrker bifall till motion Sf206.

ADB-verksamhet

Till stöd för administrationen av socialförsäkringen finns i

dag en central dataanläggning vid riksförsäkringsverkets

ADB-avdelning i Sundsvall. I det centrala systemet finns

rikstäckande register för bl.a. sjukförsäkrings-, pensions- och

bidragsärenden. Försäkringskassorna är anslutna till den

centrala dataanläggningen via det gemensamma

kommunikationsnätet. På kassorna finns terminaler av

persondatortyp hopkopplade i lokala nätverk.

Riksförsäkringsverket är huvudman för det centrala ADB-systemet

och försäkringskassorna betalar en schablonmässig avgift för

driften av systemet.

Datasystem fick sin nuvarande utformning i början av

1970-talet. År 1988 lade den s.k. FAS 90-utredningen inom

riksförsäkringsverket efter flera års utredande fram ett förslag

som bl.a. innebar att grundinformationen för sjuk- och

föräldraförsäkringen skulle lagras i lokala register, medan

lagring av register där betydande stordriftsfördelar fanns i

första hand skulle ske centralt. -- Inom ramen för FAS

90-projektet bedriver verket och försäkringskassorna ett

utvecklingsarbete med inriktning mot en struktur där

registerhanteringen inom sjukförsäkringen förläggs lokalt.

I 1991 års budgetproposition uttalade föredragande statsrådet

att hon i princip delade riksförsäkringsverkets uppfattning om

uppbyggnaden av ett kraftfullt lokalt datorstöd vid

försäkringskassorna för att möjliggöra rationell

ärendehandläggning, tidig bevakning och uppföljning av sjukfall

och sammanställning av mer systematisk information om

sjukfrånvaron och dess orsaker. Datorstödet skulle enligt

statsrådet komma att vara av stor betydelse för effektiviteten i

försäkringskassornas arbete. En förutsättning för det slutliga

ställningstagandet till utformning och innehåll av de lokala

registren var emellertid att riksdagen tagit ställning till

regleringen av de ADB-baserade personregister som var aktuella i

sammanhanget.

Även i årets budgetproposition anges att ett modernt datastöd

behövs för att försäkringskassorna skall klara de ökade krav som

ställs på dem. Det är härvid av mycket stor vikt att skyddet för

den personliga integriteten tillgodoses. Utredningen om

socialförsäkringsregisterlag, SFRL-utredningen, har avgivit sitt

delbetänkande (SOU 1991:9) Lokala sjukförsäkringsregister. I

propositionen anges att utredningen har remissbehandlats och att

förslagen för närvarande övervägs inom regeringskansliet.

I motion K209 yrkande 2 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) anförs

att den enskildes frihet, rättigheter och integritet måste ges

mycket större utrymme. Motionärerna begär att riksdagen beslutar

att helt inställa projektet FAS 90.

Utskottet har i sitt betänkande 1990/91:SfU11 behandlat

motioner med integritetsaspekter på försäkringskassornas

dataregister. Utskottet uttalade därvid frågorna om

sjukförsäkringsregister med hjälp av automatisk databehandling

rör utomordentligt känsliga integritetsintressen. Det obehag som

enskilda upplever inför vetskapen om att känsliga uppgifter om

dem lagras med hjälp av ADB och de risker som är förknippade

därmed måste enligt utskottets uppfattning tas på allvar.

Samtidigt går det inte att bortse från behovet av en rationell

ärendehantering inom socialförsäkringsadministrationen.

Utskottet anförde vidare att SFRL-utredningen bedömt att lokala

sjukförsäkringsregister kommer att behöva föras med hjälp av ADB

även sedan en arbetsgivarperiod införts och att sådana register

behövs för försäkringskassornas arbete med rehabilitering.

Utskottet ansåg att vid utformningen av utredningens förslag har

stor hänsyn tagits till behovet av restriktivitet i fråga om

känsliga register. Utskottet angav att utredningen har bedömt

behovet av lokala sjukförsäkringsregister i förhållande till de

ändamål som registren skall användas till, och användningen av

uppgifter begränsas i princip till de ändamål som de insamlats

för. Utredningen har också övervägt frågorna om sekretess och

gallring. Utskottet ansåg att resultatet av remissbehandlingen

och övrig beredning i regeringskansliet i sedvanlig ordning

borde avvaktas. -- De behandlade motionerna avslogs av riksdagen

(rskr. 1990/91:200).

Också liknande motioner som väckts med anledning av 1991 års

kompletteringsproposition har avslagits (1990/91:FiU37, rskr.

390).

I budgetpropositionen anges att de 58,5 milj.kr. som beräknas

för vissa ersättnings- och kompletteringsanskaffningar för ADB

behövs oavsett om lokala sjukförsäkringsregister inrättas eller

inte. Utskottet vidhåller därför att beredningen i

regeringskansliet av integritetsfrågorna bör avvaktas, och

utskottet avstyrker bifall till motion K209 yrkande 2.

ADB-systemet tas upp även i motion Sf212 av Sigge Godin (fp).

Motionären anför att när sjuklön införts för de första 14

dagarna av varje sjukfall kommer utdatamängden vid

riksförsäkringsverkets ADB-avdelning att minska med 20 %.

Organisationen måste dock dimensioneras efter den toppbelastning

som förekommer vid pensionsutbetalningarna under en vecka varje

månad. Enligt motionären är det därför önskvärt att

ADB-avdelningen tillförs ytterligare arbetsuppgifter för övriga

veckor. I motionen nämns att en överföring av SPV:s och CSN:s

dataverksamhet till riksförsäkringsverket skulle ge betydande

rationaliseringseffekter. Motionären anser emellertid att det

med nuvarande huvudmannaskap saknas möjlighet att effektivt

erbjuda dataavdelningens tjänster till den övriga marknaden.

Möjligheten bör därför prövas att göra om ADB-avdelningen till

en generell servicebyrå och regeringen bör få i uppdrag att

pröva frågan om en bolagisering av ADB-avdelningen. Motionären

begär ett tillkännagivande om ett sålunda ändrat huvudmannaskap.

Utskottet anser att det är positivt att frågan utreds om

riksförsäkringsverket genom samverkan med andra myndigheter

skulle kunna utnyttja överkapacitet inom ADB-systemet. Detta

förutsätter dock inte något uttalande från riksdagens sida. Med

det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf212.

Medelsanvisning

Såväl riksförsäkringsverket som försäkringskassorna tillhör

den grupp myndigheter som ingår i budgetcykel 1 med planerad

treårig budgetram fr.o.m. innevarande budgetår. Med hänsyn till

omfattande regelförändringar och därmed omställning av

socialförsäkringsadministrationen beräknades i föregående års

budgetproposition för riksförsäkringsverket och

försäkringskassorna medel endast för budgetåret 1991/92.

I budgetpropositionen anger föredragande statsrådet att enligt

hans bedömning bör en neddragning av förvaltningsresurserna

kunna genomföras som en konsekvens av de beslut om omfattande

regelförändringar som fattats eller kommer att föreslås under

innevarande budgetår. Han utgår därvid från den plan för

omställning och minskning av den statliga administrationen som

presenterades i kompletteringspropositionen (prop. 1990/91:150,

del II) och som har godkänts av riksdagen (1990/91:FiU37, rskr.

390). För de närmaste två budgetåren beräknas en minskning av

försäkringskassornas förvaltningsresurser med 200 milj.kr. för

budgetåret 1992/93 och 168 milj.kr. för budgetåret 1993/94.

Förslaget innebär i stort sett att de resurser som frigörs genom

införandet av sjuklön tills vidare får behållas och sättas in i

kampen mot ohälsan. Resursneddragningarna kan dock inte klaras

utan uppsägning av viss personal. De avvecklingskostnader som

uppkommer skall få belasta ett särskilt anslag för

avvecklingskostnader som föreslås bli inrättat under

socialdepartementets huvudtitel. Vidare anges att det är

angeläget att kompetensutveckling används som ett medel för att

underlätta omställningen till nya arbetsuppgifter och

genomförandet av ett nytt arbetssätt.

Beträffande riksförsäkringsverket beräknas i

budgetpropositionen att resurserna för förvaltningskostnader för

tiden fram till den 1 juli 1994 skall kunna minska med

sammanlagt 22 milj.kr., varav 4,5 milj.kr. för budgetåret

1992/93 och 7,9 milj.kr för budgetåret 1993/94. För budgetåret

1992/93 föreslås ett förslagsanslag på 442684000 kr.

Utskottet noterar att regeringen i proposition 1991/92:102 om

totalförsvarets utveckling till och med budgetåret 1996/97 samt

anslag för budgetåret 1992/93 föreslår ytterligare ca 4,2

milj.kr. till riksförsäkringsverket för beredskapsåtgärder.

Kostnaderna för försäkringskassornas administration

finansieras till 15% över ett förslagsanslag i statsbudgeten.

Resterande 85% av kostnaderna finansieras med

arbetsgivaravgifter och egenavgifter från inkomsttitel på

statsbudgeten. Anvisade medel fördelas av riksförsäkringsverket

mellan de olika försäkringskassorna. Till de allmänna

försäkringskassorna föreslås i budgetpropositionen att för

budgetåret 1992/93 skall anvisas ett förslagsanslag på

643880000 kr.

Utskottet konstaterar att de resursneddragningar som enligt

förslaget bör ske på försäkringskassorna förutsätter vissa

regelförändringar som ännu inte helt genomförts eller beslutats.

Vad gäller föräldraförsäkringen ger de administrativa

regelförenklingar som föreslås i proposition 106 knappt hälften

av de administrativa besparingar som tidigare beräknats.

Utskottet förutsätter emellertid att man från

riksförsäkringsverkets men även från regeringens sida noga

följer försäkringskassornas arbetssituation. Mot denna bakgrund

godtar utskottet regeringens förslag till resursneddragning för

försäkringskassorna och riksförsäkringsverket.

Anita Modin och Iréne Vestlund (s) anför i motion Sf260 att de

förändringar som socialförsäkringsadministrationen nu är inne i

innebär att ett mycket stort antal anställda kommer att behöva

övergå till nya arbetsuppgifter inom försäkringskassan eller

till annan verksamhet utanför kassan. För att klara denna

omställning krävs mycket stora satsningar på personal- och

kompetensutveckling. Motionärerna anser att de medel som

regeringen föreslår för detta ändamål är otillräckliga.

Motionärerna anser att en fördubbling av engångsanvisningen till

60 milj.kr. per budgetår är nödvändig och begär ett

tillkännagivande härom.

I budgetpropositionen anges att regeringen tillmäter

personalutveckling stor vikt i omvandlingen av den offentliga

sektorn. De resurser som direkt kan disponeras för

personalutveckling är dels de resurser som försäkringskassorna

under de senaste åren har frigjort genom rationaliseringar (167

milj.kr), dels 30 milj.kr. som under anslaget B 2 beräknas för

detta ändamål. I propositionen anges vidare att ytterligare

utrymme för kompetensutveckling får finansieras genom

omprioriteringar inom planeringsramen.

Utskottet vill understryka betydelsen av att

försäkringskassorna inför de stora omställningar som måste ske

inom socialförsäkringsadministrationen satsar på

kompetensutveckling av personalen. Utskottet finner dock för

närvarande inte skäl att föreslå att ytterligare medel anvisas

för detta ändamål. Enligt utskottet är det dock viktigt att

omställningsprocessen inom socialförsäkringsadministrationen

noga följs, förutom av försäkringskassorna själva, av såväl

riksförsäkringsverket som regeringen. Med detta avstyrker

utskottet bifall till motion Sf260.

I motion Sf279 föreslår Lena Boström m.fl. (s) att de

försäkringskassor som har stora balanser av oavgjorda

arbetsskadeärenden bör få möjlighet att genom ett engångsanslag

utnyttja övertalig personal för att arbeta av balanserna.

Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.

Med hänsyn till den förlängda samordningstid inom

arbetsskadeförsäkringen som gäller för skador som inträffar

fr.o.m. den 1 januari 1992 och till den pågående

arbetsskadeutredningen anser utskottet att ytterligare medel för

handläggningen av arbetsskadeärenden inte bör anslås. Utskottet

avstyrker därför bifall till motion Sf279.

Utskottet tillstyrker således regeringens förslag till

medelsanvisning till riksförsäkringsverket och

försäkringskassorna.

VI Delpensionsförsäkringen

Under rubriken Delpensionsförsäkringen behandlas proposition

1991/92:100 vad avser riktlinjer för avskaffande av

delpensionsförsäkringen och proposition 1991/92:149 om

avskaffande av delpensionsförsäkringen m.m. samt motioner i

frågan.

Inledning

Delpensionsförsäkringen infördes den 1 juli 1976 för att göra

det möjligt för personer som fyllt 60 år att trappa ned sin

arbetsinsats inför den ordinarie ålderspensioneringen.

Försäkringen, som från början endast omfattade anställda,

utvidgades den 1 januari 1980 till att omfatta även

egenföretagare och uppdragstagare.

Delpensionsförsäkringen ingår som en del i det allmänna

systemet för en rörlig pensionsålder mellan 60 och 70 års ålder.

Utöver möjligheten till delpension kan den försäkrade göra ett

förtida eller uppskjutet uttag av ålderspensionen. En tidigare

möjlighet att få förtidspension av enbart arbetsmarknadsskäl

avskaffades vid 1989/90 års riksmöte (prop. 1989/90:62, SfU12,

rskr. 185.) Fortfarande gäller emellertid för personer som fyllt

60 år lindrigare krav vid bedömning av i vad mån arbetsförmågan

är nedsatt. För den försäkrade kan denna s.k. äldreregel verka i

samma riktning som reglerna för rörlig pensionsålder.

Bestämmelser om delpension finns i lagen (1979:84) om

delpensionsförsäkring. För rätt till delpension krävs bosättning

i Sverige och att den försäkrade under en ramtid på ett år före

pensioneringen har förvärvsarbetat minst 75 dagar fördelade på

minst 4 månader. Vidare krävs att den försäkrade fr.o.m. det år

då han fyllde 45 år har tillgodoräknats pensionsgrundande

inkomst inom ATP för minst tio år. Delpension kan tas ut fr.o.m.

den månad under vilken den försäkrade fyller 60 år. Efter

reduktion av arbetstiden skall den försäkrade i genomsnitt

arbeta minst 17 och högst 35 timmar per arbetsvecka.

Delpensionen motsvarar 65 procent av den försäkrades

pensionsunderlag.

Delpensionen finansieras genom en socialavgift som förs till

en särskild fond utanför budgeten, delpensionsfonden, och genom

avkastningen från delpensionsfonden. Delpensionsavgiften utgör

0,50 % av avgiftsunderlaget. Delpensionsfonden beräknades i

december 1991 uppgå till ca 11,8 miljarder kronor.

I december månad 1991 utbetalades delpension till drygt 35 000

anställda och uppdragstagare med A-inkomst. Av dessa var 60 %

män och 40 % kvinnor. Omkring 60 % av dem hade arbetsinkomster

överstigande fem basbelopp före arbetstidsminskningen. Bland

anställda och uppdragstagare med A-inkomst arbetade 73 % 40

timmar per vecka före arbetstidsminskningen och 91 % hade en

arbetstid som låg i intervallet 35--44 timmar. Omkring 37 %

minskade sin arbetstid med 20 timmar och 64 % minskade den med

11--20 timmar. Delpensionärerna fördelade sig relativt

jämnt över åldrarna 60--64 år med en något lägre andel, 14 %, i

åldern 60 år.

Försäkrade har som ovan nämnts också rätt att i förtid ta ut

eller skjuta upp sitt uttag av ålderspension från

folkpensioneringen och ATP. Förtida uttag kan ske vid valfri

tidpunkt från och med den månad då den försäkrade fyller 60 år.

Uttaget kan avse hel eller halv pension. Vid ett helt förtida

uttag reduceras pensionen livsvarigt med fem tiondels procent

för varje månad som uttaget skett före 65 års ålder. Ett helt

förtida uttag av ålderspension vid 60 års ålder reducerar

pensionen livsvarigt med 30 %.

Vid helt uppskjutet uttag ökas pensionen med sju tiondels

procent för varje månad som förflutit mellan den månad den

försäkrade fyllde 65 år och den månad då pensionen börjar utgå,

dock längst till den månad då den försäkrade fyller 70 år.

När uttaget av ålderspensionen uppskjuts till 70 års ålder höjs

ålderspensionen livsvarigt med 42 %.

För den som har en arbetsinkomst av heltidsarbete motsvarande

fem basbelopp och minskar sin arbetstid till hälften blir den

sammanlagda inkomsten av delpensionen och arbetsinkomsten efter

minskningen 82,5 % av tidigare inkomst. Väljer den försäkrade i

stället att göra ett förtida uttag från 60 års ålder blir

kompensationen 73,7 %. Ålderspensionen, som normalt skulle uppgå

till 67,2 % av tidigare inkomst, kommer för den som valt det

förtida uttaget att livsvarigt reduceras till 57,1 % av tidigare

inkomst.

Den som under samma inkomstantagande uppbär halv

förtidspension och arbetar halvtid uppnår en kompensationsnivå

på 83,6 %.

Arbetsskadeförsäkringen finansieras utanför budgeten med

socialavgifter som förs till en särskild fond,

arbetsskadefonden. Arbetsskadeavgiften utgör 0,90 % av

avgiftsunderlaget. Det ackumulerade underskottet i

arbetsskadefonden beräknades vid utgången av år 1991 uppgå till

ca 20,2 miljarder kronor. Enligt ett regeringsbeslut den 10

september 1987 används medel från statsbudgeten för att

finansiera underskottet i arbetsskadeförsäkringen.

Propositionerna

I proposition 1991/92:100 begärdes riksdagens godkännande av i

propositionen föreslagna riktlinjer för avskaffande av

delpensionsförsäkringen, ändringar rörande delpensionsavgift och

arbetsskadeavgift samt användning av behållningen i

delpensionsfonden. I proposition 1991/92:149 följs dessa förslag

upp. Sålunda föreslås att delpensionsförsäkringen avskaffas

fr.o.m. den 1 juni 1992. Den som redan är delpensionär får

behålla sin pension enligt nuvarande regelsystem. Den som ansökt

om delpension före maj månads utgång 1992 och som fyller 60 år

senast den 31 augusti 1992 föreslås enligt särskilda

övergångsbestämmelser följa nuvarande regler. Förutsättningen är

att arbetstidsminskningen sker före utgången av år 1992.

Vidare föreslås att det skall bli möjligt att göra ett förtida

eller uppskjutet uttag av en fjärdedels ålderspension.

Socialavgiften till delpensionsförsäkringen föreslås slopad

fr.o.m. den 1 juli 1992 samtidigt som avgiften till

arbetsskadeförsäkringen höjs med motsvarande procentsats till

1,4 % av avgiftsunderlaget. Enligt beräkningar utförda inom

socialdepartementet torde ett belopp motsvarande 7 miljarder

kronor kunna disponeras ur delpensionsfonden för andra ändamål

om delpensionsförsäkringen avskaffas. Sammanlagt 7 miljarder

kronor ur delpensionsfonden föreslås därför bli disponerade för

att finansiera det beräknade underskottet för

arbetsskadeförsäkringen under budgetåret 1992/93 samt som bidrag

till statsbudgeten för finansiering av folkpensionsförmånerna

under samma budgetår.

I propositionen anförs inledningsvis att utgångspunkten för

regeringens välfärdspolitik är att den skall gynna alla men

betyda mest för de ensamma, de handikappade och de sjuka.

Särskild hänsyn skall tas till dem som inte själva kan uppnå en

rimlig standard. Staten måste ha det yttersta ansvaret för

medborgarnas grundläggande trygghet vid sjukdom, handikapp och

ålderdom. Samtidigt är det viktigt att bryta den ekonomiska

stagnationen och lägga grunden för en ny period av tillväxt och

utveckling i landet. Enligt propositionen är det nödvändigt att

se över reglerna för socialförsäkringssystemet och överväga inom

vilka delar av socialförsäkringen besparingar kan göras.

Delpensionsförsäkringen innebär en betydande utgift för

socialförsäkringssystemet, och den enskildes beslut att ansöka

om delpension är en frivillig åtgärd som inte behöver föranledas

av någon minskning av arbetsförmågan.

Som närmare skäl för förslaget att slopa

delpensionsförsäkringen anförs bl.a. att delpensionssystemet har

en annan karaktär än systemet med förtida och uppskjutet uttag

av pension. Pensionen reduceras inte för den som tar ut

delpension. I stället är även den del av inkomsten som utgörs av

delpension pensionsgrundande. Den som tar ut delpension gör ett

frivilligt val, som inte styrs av bristande arbetsförmåga utan i

stället av en önskan att få en mjukare övergång till en tillvaro

som ålderspensionär. Delpensionsförsäkringen är således en

försäkringsform som måste ifrågasättas när samhällets

kostnader för socialförsäkringen övervägs. Den socialavgift som

tas ut för att finansiera delpensionsförsäkringen skulle kunna

användas på ett bättre sätt, och avgiftsinkomsterna behövs för

att stärka ekonomin för övriga delar av socialförsäkringen. De

erfarenheter som gjorts beträffande utnyttjandet av

delpensionsförsäkringen tyder enligt propositionen på att

försäkringen framför allt nyttjas av tjänstemannagrupperna och i

synnerhet inom den offentliga sektorn. Ca hälften av det totala

antalet delpensionärer tillhör tjänstemannagrupperna varför

delpensionsförsäkringen knappast kan sägas vara en

försäkringsform som utnyttjas på ett likartat sätt av olika

grupper i samhället.

I propositionen anförs vidare att förslaget att avskaffa

delpensionsförsäkringen naturligtvis innebär försämrade

möjligheter för den som önskar trappa ned sin arbetsinsats före

ordinarie ålderspensionering. Eftersom förslaget att avskaffa

delpensionsförsäkringen framför allt motiveras av behovet att

minska socialförsäkringens utgifter och eftersom en utvidgning

av möjligheten att göra förtida uttag, enligt propositionen,

inte innebär någon ekonomisk påfrestning för

socialförsäkringssystemet föreslås att en möjlighet till förtida

och uppskjutet uttag av en fjärdedels ålderspension införs.

Motionerna

I flera motioner yrkas avslag på förslaget att

delpensionsförsäkringen skall avskaffas.

I motion Sf23 anför Ingvar Carlsson m.fl. (s) att det

grundläggande syftet med delpensioneringen är att göra det

möjligt för den som behöver det att trappa ned arbetsinsatsen

under de sista yrkesverksamma åren och att på så sätt få en mjuk

övergång från arbete till ålderspension. Pensionstidpunkt och

pensionsgrad kan väljas efter egna önskemål och efter

förändringar i arbetsförmåga och hälsotillstånd. En kvarvarande

arbetsförmåga kan därigenom användas under ytterligare några år.

Delpensionen har med andra ord främjat arbetslinjen. För de

flesta människor skulle annars långtidssjukskrivning och

förtidspension utgjort det enda ekonomiskt rimliga alternativet.

Enligt motionärerna innebär förslaget att systemet med rörlig

pensionsålder i praktiken avskaffas. Samtidigt medför det

kraftigt ökade kostnader för långtidssjukskrivning och

förtidspension. Motionärerna anför vidare att delpensionen

upplevs som mycket positiv av såväl löntagare och egenföretagare

som arbetsgivare. Därtill kommer att kostnadsökningen i

delpensioneringen är måttlig och att de som får delpension

själva bidrar till finansieringen genom sin arbetsinsats.

Motionärerna kritiserar att regeringen inte har redovisat några

besparingseffekter eller ekonomiska konsekvensberäkningar av ett

avskaffande av delpensioneringen. Motionärerna begär i yrkande 1

att förslaget avslås. Även i motion Sf228 yrkande 4 motsätter

sig Ingvar Carlsson m.fl. att delpensioneringen avskaffas.

Lars Werner m.fl. (v) anför i motion Sf25 att deltidspensionen

är en ventil som motverkar utslagning och utbrändhet. Den har

gjort det möjligt för äldre att trappa ner yrkesverksamheten

och kanske släppa in ungdomar i arbetslivet. Motionärerna ser

förslaget som ett led i regeringens nedmontering av det

generella välfärdssystemet. Det som regeringen föreslår i

stället för delpension -- ett delat förtida uttag av

ålderspension -- är orealistiskt för låg- och

medelinkomsttagaren då det ger ett för stort ekonomiskt avbräck.

Vad gäller kostnadsutvecklingen för delpensioneringen anför

motionärerna att antalet deltidspensionerade under de senaste

åren varit konstant. Försäkringen är också självfinansierad, och

det överskott som finns i fonden har kunnat uppstå genom att

arbetstagarna har avstått från att årligen ta ut ett löneutrymme

på en halv procent. Mot denna bakgrund kan regeringens förslag

ses som en manipulation med fondmedel och indirekt som en

konfiskering av löntagarnas pengar. Motionärerna anser att

pensionsarbetsgruppens förslag bör inväntas och ligga till grund

för ställningstagande även i frågan om delpensionerna.

Motionärerna begär att riksdagen avslår propositionen. Även i

motion Sf277 yrkande 3 av Lars Werner m.fl. och Fi209 yrkande 14

(delvis) av Lars Werner m.fl. motsätter sig motionärerna att

delpensioneringen avskaffas.

Avslag på förslaget att avskaffa delpensioneringen begärs

vidare i motion Sf22 av Gunnar Thollander (s). I motionerna

Sf231 av Ulla-Britt Åbark och Ingegerd Sahlström (s), Sf247 av

Johnny Ahlqvist och Maja Bäckström (s), Sf248 av Sten Östlund

m.fl. (s) och Sf259 av Anita Modin m.fl. (s) motsätter sig

motionärerna att delpensioneringen avskaffas.

Även i motion Sf24 av Leif Bergdahl (nyd) begärs i yrkande 1

avslag på förslaget att upphäva delpensionslagen. I stället

begär motionären i yrkandena 2 och 3 att ersättningsnivån inom

en bibehållen delpensionsförsäkring skall reduceras till 50 %

och att endast inkomster upp till fem basbelopp skall

kompenseras fr.o.m. den 1 januari 1992. Vidare begär han att

delpension fr.o.m. år 1994 skall börja utbetalas först vid

fyllda 61 år och fr.o.m. år 1995 vid fyllda 62 år. Motionären

framhåller att om möjligheten till delpension försvinner kommer

försäkrade som inte orkar arbeta fullt ut till 65 år att få en

ökad sjukfrånvaro och för många kommer förtidspension att bli

enda alternativet. Förtida uttag är nämligen enligt motionären

inte något realistiskt alternativ för många. Förtidspension för

med sig en för många störande sjukstämpel och leder kanske till

att man lämnar arbetslivet för gott. Motionären betonar också

vikten av stabila spelregler för dem som nu närmar sig 60 år och

kanske sedan länge planerat en delpension. Motionären är

slutligen tveksam till om ett avskaffande av delpensionen i

nuvarande arbetslöshetsläge över huvud taget ger någon nämnvärd

vinst.

Såvitt gäller åtgärderna för att stärka finansieringen av

arbetsskadeförsäkringen föreslår Ingvar Carlsson m.fl. i yrkande

2 i motion Sf23 att avgiften till delpensionsförsäkringen skall

sänkas till 0,2 %, att avgiften till arbetsskadeförsäkringen

skall höjas till 1,2 % samt att 8,3 miljarder kronor skall föras

över från delpensionsfonden till statsbudgetens inkomstsida.

Motionärerna anför i denna del att även om

delpensionsförsäkringen behålls med nuvarande regler finns det

utrymme för korrigering av avgiftssatserna och även utrymme för

alternativ användning av en del av fondkapitalet. Motionärerna

anser att det är angeläget att reducera det ackumulerade

underskottet i arbetsskadeförsäkringens finansiering. Frågan om

finansiering av arbetsskadeförsäkringen med medel från

delpensionsförsäkringen behandlas även i motion Sf228 yrkande 5

av Ingvar Carlsson m.fl.

Utskottet

Som framgår av den tidigare redovisningen är

delpensionsförsäkringen en försäkring som -- till skillnad mot

ett förtida uttag av ålderspension -- gör det möjligt för den

försäkrade att under gynnsamma ekonomiska villkor trappa ned

sitt förvärvsarbete. Delpensionsförsäkringen har kommit att

utnyttjas i relativt stor omfattning främst av tjänstemän i

högre inkomstlägen, medan möjligheten att göra ett halvt förtida

uttag kombinerat med deltidsarbete endast utnyttjats i mycket

ringa omfattning. Utskottet anser därför att

delpensionsförsäkringen måste ifrågasättas när samhällsekonomin

utsätts för kraftiga påfrestningar och till följd därav

socialförsäkringssystemets utgifter måste prövas noga. Det

tyngsta skälet för att nu avskaffa delpensionsförsäkringen är

att underskottet i arbetsskadefonden, som vid årsskiftet 1991/92

uppgick till ca 20,3 miljarder kronor, fortsätter att öka och

att underskottet måste täckas med budgetmedel. I ett sådant

läge är det rimligt att de medel som fonderats inom

delpensionsförsäkringen liksom avgiftsmedel som motsvarar

delpensionsavgiften i stället används för att i första hand

förstärka arbetsskadefonden men även statsbudgeten. Genom att en

rätt till en fjärdedels förtida uttag samtidigt införs får de

försäkrade, i synnerhet i högre inkomstlägen, en betydligt

bättre möjlighet än för närvarande att utan alltför stora

uppoffringar minska sin arbetstid under några år före

65-årsåldern. Även om detta på kort sikt kommer att föranleda

ökade utgifter för folk- och tilläggspensionerna jämnar det på

längre sikt ut sig genom att lägre pensionsbelopp behöver

utbetalas.

Eftersom avsikten med att avskaffa delpensioneringen är att

främst på lång sikt åstadkomma en behövlig ekonomisk

förstärkning av andra delar av socialförsäkringssystemet, och

delpensionsförsäkringen också bör upphävas utifrån ett

principiellt ställningstagande till delpensionsförsäkringen som

försäkringsform, anser utskottet inte heller att ett

bibehållande av delpensionsförsäkringen med de ändrade villkor

för rätt till delpension som föreslås i motion Sf24 utgör något

godtagbart alternativ till regeringens förslag. Utskottet

tillstyrker med det anförda propositionens förslag och avstyrker

bifall till samtliga motioner.

Hemställan

Utskottet hemställer

I Allmänt om socialförsäkringssystemet

1. beträffande välfärdspolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sf228 yrkandena 1 och

2, 1991/92:Sf262 och 1991/92:So290 yrkande 2,

res. 1 (s)

II Sjukförsäkring m.m.

2. beträffande karensdagar

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sf228 yrkande 3,

1991/92:Sf246, 1991/92:Fi209 yrkande 7, 1991/92:So612 yrkande 25

och 1991/92:Sk351 yrkande 12,

res. 2 (s)

3. beträffande höjning av kompensationsnivån

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So612 yrkandena 23 och

24 och 1991/92:Fi209 yrkande 8,

men. (v)

4. beträffande sänkning av kompensationsnivån

att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf270,

5. beträffande en fjärdedels sjukpenning

att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf236 i denna del,

6. beträffande sjukpenning för trasiga glasögon

att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf203,

7. beträffande SGI vid föräldraledighet

att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf268 yrkande 2,

8. beträffande sjukförsäkringsavgiften

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sf271 och

1991/92:Sf287 yrkande 2,

9. beträffande sjuklön till enmansföretagare

att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf287 yrkande 3,

10. beträffande sjukersättning under studietid

att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Sf225 och

1991/92:Sf251 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om ersättning i de fall en arbetstagare

insjuknar under tjänstledighet för studier m.m.,

11. beträffande arbetsgivarinträde

att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf220,

12. beträffande rehabiliteringsutredning

att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf287 yrkande 1,

13. beträffande avgifter för sjukhusvård

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 antar

det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i

lagen (1962:381) om allmän försäkring,

14. beträffande utvidgad närståendevård

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:106 och med

anledning av motion 1991/92:Sf221 antar det i propositionen

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1465) om

ersättning och ledighet för närståendevård,

15. beträffande kompensationsnivån för närståendepenningen

att riksdagen avslår motion

1991/92:Sf30,

16. beträffande anslag till ersättning vid närståendevård

att riksdagen med bifall till

proposition 1991/92:100 Bidrag till ersättning vid

närståendevård för budgetåret 1992/93 anvisar ett

förslagsanslag på 3000000 kr.,

III Föräldraförsäkring m.m.

17. beträffande utbyggnad av

föräldraförsäkringen

att riksdagen avslår motionerna

1991/92:Sf228 yrkande 7, 1991/92:So232 yrkande 10, 1991/92:So612

yrkandena 26 och 27 och 1991/92:Fi209 yrkande 11,

res. 3 (s)

men. (v)

18. beträffande förenklingar i

föräldraförsäkringen

att riksdagen med bifall till

proposition 1991/92:106 antar det i propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring såvitt avser 3 kap. 8 § och 4 kap. 10, 11 och 13 §§

samt punkt 2 i övergångsbestämmelserna,

19. beträffande ytterligare

förenklingar i föräldraförsäkringen

att riksdagen avslår motionerna

1991/92:Sf273, 1991/92:Sf280 och 1991/92:Sf27,

20. beträffande föräldrapenning vid

trilling- och fyrlingsfödsel

att riksdagen avslår motionerna

1991/92:Sf240 och 1991/92:Sf286,

21. beträffande kvotering

att riksdagen avslår motion

1991/92:So612 yrkande 28,

men. (v)

22. beträffande tillfällig

föräldrapenning när daghem m.m. är stängt

att riksdagen avslår motion

1991/92:Sf211,

23. beträffande överlåtelse av

föräldrapenning

att riksdagen avslår motionerna

1991/92:Sf219 och 1991/92:Sf222,

24. beträffande föräldrapenning m.m.

till homosexuella

att riksdagen avslår motionerna

1991/92:K424 yrkande 4, 1991/92:L415 yrkande 2 och 1991/92:Sf26,

25. beträffande tillfällig

föräldrapenning till barn över 16 år

att riksdagen avslår motion

1991/92:Sf29,

26. beträffande kontaktdagar för

frånskild förälder

att riksdagen avslår motion

1991/92:Sf208,

27. beträffande kontaktdagar vid

privat barnomsorg

att riksdagen avslår motion

1991/92:Sf269,

28. beträffande förbättrat

vårdbidrag

att riksdagen med bifall till

proposition 1991/92:106 antar det i propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring såvitt avser 9 kap. 4 och 4 a §§ samt punkt 3 i

övergångsbestämmelserna,

29. beträffande schabloniserad

handläggning av vårdbidrag

att riksdagen avslår motion

1991/92:Sf28,

30. beträffande sambos rätt till

vårdbidrag

att riksdagen avslår motion

1991/92:Sf215,

men. (v)

31. beträffande samordning av

bidrag

att riksdagen avslår motion

1991/92:Sf267,

32. beträffande anslag till

föräldraförsäkringen

att riksdagen med bifall till

proposition 1991/92:106 och med anledning av proposition

1991/92:100 till Bidrag till föräldraförsäkringen för

budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på

2832000000 kr.,

33. beträffande anslag till

vårdbidrag för handikappade barn

att riksdagen med bifall till

proposition 1991/92:106 och med anledning av proposition

1991/92:100 till Vårdbidrag för handikappade barn för

budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på

1200000000 kr.,

IV Pensioner m.m.

34. beträffande folkpensionens grundbelopp

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sf218 yrkande 1 och

1991/92:Sf224,

35. beträffande höjt pensionstillskott

att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf277 yrkande 1,

men. (v)

36. beträffande grundpension

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sf277 yrkande 2,

1991/92:Fi209 yrkande 14 i denna del, 1991/92:Sk351 yrkande 57

och 1991/92:A805 yrkande 15 i denna del,

men. (v)

37. beträffande pensionärernas levnadsstandard

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sf242 och

1991/92:Sf243,

res. 4 (nyd)

38. beträffande rätten till pensionstillskott

att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf281,

39. beträffande nytt pensionssystem

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sf218 yrkandena 2 och

7--9, 1991/92:Fi208 yrkande 11 och 1991/92:A805 yrkande 15 i

denna del,

40. beträffande automatisk registrering av vårdår

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sf254 och

1991/92:Sf289 i denna del,

men. (v)

41. beträffande delade pensionsrättigheter

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sf218 yrkande 3,

1991/92:Sf230 yrkande 1, 1991/92:Sf233 och 1991/92:Sf275,

42. beträffande sabbatsår

att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf239,

43. beträffande förtidspension till äldre arbetstagare

att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf201,

44. beträffande en fjärdedels förtidspension

att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf236 i denna del,

45. beträffande änkepension vid nytt giftermål

att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf205,

46. beträffande änkors ekonomiska standard

att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf230 yrkande 4,

47. beträffande handikappersättning efter 65 års ålder

att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf216,

48. beträffande särskilt kommunalt bostadstillägg

att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf272,

49. beträffande särskilt pensionstillägg

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:106 antar

det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i

lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension

för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn,

50. beträffande anslag till barnpensioner

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 till

Barnpensioner för budgetåret 1992/93 anvisar ett

förslagsanslag på 278000000 kr.,

51. beträffande anslag till förtidspensioner

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 till

Förtidspensioner för budgetåret 1992/93 anvisar ett

förslagsanslag på 13920000000 kr.,

52. beträffande anslag till handikappersättningar

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 till

Handikappersättningar för budgetåret 1992/93 anvisar ett

förslagsanslag på 905 000 000 kr.,

53. beträffande anslag till vissa yrkesskadeersättningar

m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 till

Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret 1992/93

anvisar ett förslagsanslag på 3 200 000 kr.,

54. beträffande anslag till ålderspensioner

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 till

Ålderspensioner för budgetåret 1992/93 anvisar ett

förslagsanslag på 52880000000 kr.,

55. beträffande anslag till särskilt pensionstillägg

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:106 och med

anledning av proposition 1991/92:100 till Särskilt

pensionstillägg för budgetåret 1992/93 anvisar ett

förslagsanslag på 12000000 kr.,

56. beträffande anslag till KBT

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 till

Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension

för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på

1655000000 kr.,

57. beträffande anslag till efterlevandepensioner till

vuxna

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 till

Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 1992/93

anvisar ett förslagsanslag på 1 730 000 000 kr.,

V Administration

58. beträffande lokalkontorsnätet

att riksdagen avslår motion

1991/92:Sf238,

59. beträffande socialförsäkringsnämndernas verksamhet

att riksdagen avslår motion

1991/92:Sf206,

60. beträffande FAS 90-projektet

att riksdagen avslår motion

1991/92:K209 yrkande 2,

res. 5 (nyd)

61. beträffande huvudmannaskap för ADB-avdelningen

att riksdagen avslår motion

1991/92:Sf212,

62. beträffande anslag till riksförsäkringsverket

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 till

Riksförsäkringsverket för budgetåret 1992/93 anvisar ett

förslagsanslag på 442684000 kr.,

63. beträffande anslag till allmänna

försäkringskassor

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 och med

avslag på motionerna 1991/92:Sf260 och 1991/92:Sf279 till

Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1992/93 anvisar

ett förslagsanslag på 643880000 kr.,

64. beträffande lagförslagen i proposition 1991/92:106 i

övrigt

att riksdagen antar de i

proposition 1991/92:106 framlagda förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring till

den del det inte berörts under mom. 18 och 28,

b) lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

c) lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt

personskadeskydd,

VI Delpensionsförsäkringen

65. beträffande

delpensionsförsäkring

att riksdagen med bifall till

proposition 1991/92:149 och med anledning av proposition

1991/92:100 samt med avslag på motionerna 1991/92:Sf22,

1991/92:Sf23 yrkande 1, 1991/92:Sf24, 1991/92:Sf25 i denna del,

1991/92:Sf228 yrkande 4, 1991/92:Sf231, 1991/92:Sf247,

1991/92:Sf248, 1991/92:Sf259, 1991/92:Sf277 yrkande 3 och

1991/92:Fi209 yrkande 14 i denna del antar det i proposition

1991/92:149 framlagda förslaget till lag om upphävande av lagen

(1979:84) om delpensionsförsäkring,

res. 6 (s)

res. 7 (nyd)

66. beträffande socialavgifter m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:149

och med anledning av motionerna 1991/92:Sf23 yrkande 2 i denna

del och 1991/92:Sf228 yrkande 5 i denna del samt med avslag på

motion 1991/92:Sf25 i denna del antar de i propositionen

framlagda förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, utom

såvitt avser p. 4 i övergångsbestämmelserna,

b) lag om ändring i lagen (1991:1993) om ändring i lagen

(1991:1236) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

res. 6 (s) -- villk.

men. (v)

67. beträffande förtida och

uppskjutet uttag av ålderspension

att riksdagen med bifall till

proposition 1991/92:149 antar de i propositionen framlagda

förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

b) lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,

c) lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd,

68. beträffande delpensionsfonden

att riksdagen med bifall till

proposition 1991/92:149 och med anledning av motionerna

1991/92:Sf23 yrkande 2 i denna del och 1991/92:Sf228 yrkande 5 i

denna del samt med avslag på motion 1991/92:Sf25 i denna del

antar p. 4 i övergångsbestämmelserna till det i propositionen

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter och därmed godkänner att 7 miljarder kronor

disponeras ur delpensionsfonden för att finansiera det beräknade

underskottet i arbetsskadeförsäkringen under budgetåret 1992/93

samt bidra till finansieringen av folkpensionen under budgetåret

1992/93.

res. 6 (s) -- villk.

men. (v)

Stockholm den 9 april 1992

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Gullan Lindblad

I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Margit

Gennser (m), Birgitta Dahl (s), Sigge Godin (fp), Börje Nilsson

(s), Karin Israelsson (c), Nils-Olof Gustafsson (s), Pontus

Wiklund (kds), Leif Bergdahl (nyd), Gustaf von Essen (m),

Liselotte Wågö (m), Widar Andersson (s), Anita Johansson (s) och

Yngve Wernersson (s).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Välfärdspolitiken (mom. 1)

Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Nils-Olof Gustafsson, Widar

Andersson, Anita Johansson och Yngve Wernersson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "riksdagens sida."

bort ha följande lydelse:

Regeringen frånträder den generella välfärdspolitik som

utgjort grunden för svensk socialpolitik under socialdemokratisk

ledning. Resurserna för insatser skärs drastiskt ner. Denna

politik drabbar framför allt svaga och utsatta grupper.

Utskottet motsätter sig en sådan utveckling. Utskottet anser att

den svenska välfärdspolitiken även fortsättningsvis skall

omfatta alla på lika villkor och finansieras solidariskt. Den

skall ge alla medborgare ekonomisk trygghet och vid behov social

service och vård. De förändringar som behöver vidtas för att

hålla kostnaderna nere och för att göra verksamheten effektivare

måste slå rättvist. Enligt utskottets mening skall det

reformarbete som den socialdemokratiska regeringen inledde

fullföljas med kraft. Det är vidare angeläget att systemens

utveckling vad gäller kostnader, fördelningseffekter och risk

för resursläckage fortlöpande följs.

Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Sf228

yrkandena 1 och 2 och med anledning av motion Sf262 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1. beträffande välfärdspolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf228 yrkandena 1

och 2 och med anledning av motion 1991/92:Sf262 samt med avslag

på motion 1991/92:So290 yrkande 2 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

2. Karensdagar (mom.2)

Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Nils-Olof Gustafsson, Widar

Andersson, Anita Johansson och Yngve Wernersson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25

börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "inte göras." bort

ha följande lydelse:

I budgetpropositionen aviserar regeringen att ett system med

två karensdagar skall införas fr.o.m. år 1993. Utskottet vill

med anledning härav framhålla att ett införande av två

karensdagar skulle särskilt drabba barnfamiljer,

låginkomsttagare och kvinnor. Även löntagare som har nedsatt

arbetsförmåga, tunga arbeten och som arbetar i dåliga

arbetsmiljöer skulle drabbas hårt.

Utskottet motsätter sig därför att karensdagar införs och

anser att riksdagen som sin mening bör ge regeringen detta till

känna.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

2. beträffande karensdagar

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Sf228 yrkande

3, 1991/92:Sf246, 1991/92:Fi209 yrkande 7, 1991/92:So612 yrkande

25 och 1991/92:Sk351 yrkande 12 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

3. Utbyggnad av föräldraförsäkringen (mom. 17)

Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Nils-Olof Gustafsson, Widar

Andersson, Anita Johansson och Yngve Wernersson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37

börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "yrkande 11."

bort ha följande lydelse:

Föräldraförsäkringen som genomfördes år 1974 har stegvis

byggts ut och omfattar nu tolv månader med ersättning enligt

inkomstbortfallsprincipen och tre månader med ersättning enligt

garantinivån. Försäkringen ingår som en central beståndsdel i

den socialdemokratiska familjepolitiken.

Kvinnornas förvärvsfrekvens har ökat mycket kraftigt under

1970- och 1980-talen och deras arbetsinsatser inom näringsliv

och samhällsservice är av stort värde för landet. För familjerna

medför kvinnornas förvärvsarbete en höjd ekonomisk standard. För

kvinnorna innebär förvärvsarbetet möjligheter till personlig

utveckling och större delaktighet i samhällslivet. För männen

innebär jämställdheten och föräldraförsäkringen en möjlighet att

ta aktiv del i barnens fostran och familjens liv.

Enligt utskottets uppfattning måste familjepolitiken utformas

mot bakgrund av hur kvinnornas förvärvsfrekvens förändrats och

utifrån de behov dagens familjer har av trygghet för sig och

sina barn. För både föräldrarna och barnen är det viktigt att de

kan vara tillsammans under barnens första levnadsår för att en

nära och stabil relation skall kunna byggas upp mellan dem och

att samhället därefter står som garant för en god barnomsorg.

Föräldraförsäkringen ger i dag föräldrarna möjlighet att stanna

hemma under det första året efter ett barns födelse med

bibehållen ekonomisk standard. Det är angeläget att denna

trygghet kan finnas kvar och att den ytterligare förstärks genom

att man bygger ut föräldraförsäkringen så att den ger ersättning

för inkomstbortfallet under 540 dagar. Av naturliga skäl är det

i allmänhet mamman som stannar hemma under den första tiden

efter barnets födelse. En utbyggnad av föräldraförsäkringen ökar

pappornas möjligheter att utnyttja försäkringen när

amningsperioden är över, vilket är bra för barnen, föräldrarna

och jämställdheten. En utbyggnad ökar också flexibiliteten i

försäkringen och underlättar för föräldrarna att spara tid med

föräldrapenning för särskilda behov.

Regeringen har såväl i sin regeringsförklaring som i

budgetpropositionen förutskickat att någon form av s.k.

vårdnadsbidrag skall införas under innevarande mandatperiod.

Någon utbyggnad av föräldraförsäkringen förutskickas däremot

inte.

Utskottet anser inte att ett vårdnadsbidrag hör hemma i en

modern familjepolitik med den höga förvärvsfrekvens som finns

även hos småbarnsföräldrar. För många familjer, i synnerhet

ensamföräldrarna, är det ur ekonomisk synpunkt inte möjligt att

stanna hemma och vårda barnen själv under någon längre tid med

en ersättning på de nivåer som förekommit i debatten om ett

vårdnadsbidrag. Utskottet anser därför att ett vårdnadsbidrag

har allvarliga brister ur valfrihets-, rättvise- och

jämställdhetssynpunkt. I stället finns det som framgår ovan ett

behov av att bygga ut föräldraförsäkringen så att den ger

ersättning under 18 månader enligt inkomstbortfallsprincipen.

När det samhällsekonomiska läget tillåter nya reformer bör en

sådan utbyggnad vara högst prioriterad.

dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

17. beträffande utbyggnad av föräldraförsäkringen

att riksdagen med

bifall till motionerna 1991/92:Sf228 yrkande 7 och 1991/92:So232

yrkande 10 och med avslag på motionerna 1991/92:So612 yrkandena

26 och 27 och 1991/92:Fi209 yrkande 11 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Pensionärernas levnadsstandard (mom. 37)

Leif Bergdahl (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 som

börjar med "Med hänvisning" och slutar med "och Sf243." bort ha

följande lydelse:

Pensionärerna har utlovats en säker och trygg ålderdom men det

finns i dag gamla människor som tvingas leva under

existensminimum. I regeringsförklaringen den 4 oktober 1991

aviserades att en bred kartläggning skulle ske av pensionärernas

levnadsvillkor i syfte att ge underlag för att förbättra

situationen för de sämst ställda pensionärerna. I det

sammanhanget skulle möjligheterna med en höjd grundpension

utredas liksom med riktade insatser till dem som har det sämst

ställt. Förslag skulle läggas fram i så god tid att de kan träda

i kraft fr.o.m. år 1993.

Utskottet anser emellertid att det behövs omedelbara åtgärder

så att de pensionsbelopp som utbetalas blir tillräckliga för de

sämst ställda pensionärerna. Riksdagen bör därför begära att

regeringen snarast lägger fram förslag som tillförsäkrar

pensionärerna en skälig levnadsnivå. De förbättringar i

pensionsförmånerna som därvid föreslås bör tillkomma

pensionärerna retroaktivt från den 1 januari 1992.

Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Sf242 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att moment 37 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

37. beträffande pensionärernas levnadsstandard

att riksdagen med

bifall till motion 1991/92:Sf242 och med anledning av motion

1991/92:Sf243 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

5. FAS 90-projektet (mom.60)

Leif Bergdahl (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 67

börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "yrkande 2."

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att FAS-90 projektet, som innebär bl.a.

förekomst av lokala sjukförsäkringsregister vid

försäkringskassorna, inte skall genomföras. Såväl lokala som

centrala register inom sjukförsäkringen kommer att medföra att

integritetskänsliga uppgifter lättare kan komma till

utomståendes kännedom. Särskilt gäller detta om registren får

tillföras uppgift om diagnos eller sjukdomsorsak. Utskottet

anser därför att riksdagen med anledning av motion K209 yrkande

2 som sin mening bör ge regeringen till känna vad utskottet

anfört.

dels att moment 60 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

60. beträffande FAS 90-projektet

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:K209 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Delpensionsförsäkring, socialavgifter och delpensionsfonden

(mom. 65, 66 och 68)

Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Nils-Olof Gustafsson, Widar

Andersson, Anita Johansson och Yngve Wernersson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74

börjar med "Som framgår" och på s. 75 slutar med "samtliga

motioner." bort ha följande lydelse:

Arbetslivet har förändrats under de senaste decennierna.

Trots detta har många löntagare tunga och påfrestande jobb som

inte sällan leder till att de lämnar arbetslivet genom en lång

sjukskrivning eller förtidspensionering. Denna utslagning från

arbetsmarknaden beror emellertid inte enbart på hårt och fysiskt

pressande arbete. Arbetsmiljöer har förbättrats och den fysiska

belastningen har minskat, men fortfarande sker en betydande

utslagning som beror på psykisk press. Den utslagning som sker

av medicinska skäl är omfattande. I åldersgrupperna 60--64 år

hade i december 1989 33 % av de försäkrade förtidspension, varav

88 % hade hel pension. Den relativa andelen förtidspensionerade

är mycket högre bland arbetare än bland tjänstemän.

Hälsoeffekterna av psykosociala förhållanden i arbetslivet

märks allt tydligare, exempelvis genom ökade risker för hjärt-

och kärlsjukdomar i arbeten som är monotona, har lågt

beslutsutrymme och samtidigt hög kravnivå. Samtidigt med att

hälsoläget förbättrats i Sverige har, beroende bl.a. på

förhållandena i arbetslivet, den sociala ojämlikheten i ohälsans

fördelning ökat.

Hos människor i 60-årsåldern med ett långt arbetsliv bakom sig

finns det erfarenhetsmässigt många hälsoförändringar som kan

grunda rätt till förtidspension. För dessa personer gäller

dessutom lindrigare krav vid bedömningen i vad mån

arbetsförmågan är nedsatt. Äldre arbetare och tjänstemän kan ha

svårt att hänga med i de yngres arbetstakt. Det handlar här om

människor som vill och kan arbeta, men som inte anser sig orka

arbeta heltid. Möjligheten att utnyttja den resterande

arbetsförmågan och undvika förtidspensionering beror i dessa

fall på möjligheten till en individuell anpassning av

arbetsinsatsen.

Delpensionsförsäkringen infördes den 1 juli 1976 samtidigt som

den allmänna pensionsåldern sänktes till 65 år. Bakgrunden till

införandet var ett uttalat behov av att ge den enskilde ökade

möjligheter till en individuellt anpassad övergång från

förvärvsarbete till ålderspension. Möjligheten till

förtidspension eller förtida uttag med livsvarigt nedsatt

ålderspension ansågs inte ge den enskilde tillräcklig

flexibilitet och valfrihet.

Syftet med delpensionsförsäkringen är alltså att göra det

möjligt för den som behöver det att trappa ned arbetsinsatsen

under de sista yrkesverksamma åren och på så sätt få en mjuk

övergång från arbete till ålderspension. Den enskilde får en

möjlighet att efter egna önskemål och efter förändringar i

arbetsförmåga och hälsotillstånd välja pensioneringstidpunkt och

pensionsgrad och kan därigenom utnyttja sin restarbetsförmåga.

Genom denna möjlighet hävdas arbetslinjen och motverkas

utslagningen av äldre från arbetsmarknaden.

Antalet beviljade delpensioner som de första åren var i

storleksordningen 20 000 per år ökade under år 1980 till

ca 33 000 inför riksdagens beslut att på förslag av den

dåvarande borgerliga regeringen sänka kompensationsgraden inom

försäkringen från 65 till 50 % fr.o.m. den 1 januari 1981. Efter

denna förändring sjönk antalet beviljade pensioner successivt

till omkring 9 000 år 1986. Efter det att riksdagen på förslag

av den dåvarande socialdemokratiska regeringen återställt

kompensationsnivån till 65 % fr.o.m. den 1 juli 1987 har antalet

beviljade delpensioner åter ökat och uppgick till omkring

12000 år 1991.

Möjligheten att göra ett förtida uttag av ålderspension har

utnyttjats i ringa omfattning. År 1989 hade endast 2,9 % av de

försäkrade i åldrarna 60--64 år en i förtid uttagen

ålderspension. Slutsatsen av detta förhållande är att en

livsvarigt reducerad ålderspension för många knappast utgör ett

ekonomiskt acceptabelt alternativ.

Delpensionsförsäkringen har utvärderats av

riksförsäkringsverket, och bl.a. mot bakgrund av verkets rapport

anförde pensionsberedningen i betänkandet SOU 1986:47

Deltidspension (s. 75--76):

Man torde därför kunna göra den bedömningen att

delpensioneringen har motverkat de allt starkare tendenserna att

allt fler äldre tvingas lämna arbetsmarknaden definitivt. Genom

delpensioneringen har således många försäkrade kunnat vara kvar

i arbetslivet och undvikit den isolering från tidigare

arbetskamrater och känsla av onyttighet som annars skulle ha

kunnat uppkomma. Visst forskningsmaterial tyder även på att

pensioneringen inneburit gynnsamma förändringar av

delpensionärernas livsvillkor och att den kan ha minskat risken

för utslagning och hälsoproblem.

Enligt utskottets uppfattning kan inte delpensionsförsäkringen

betraktas som någon principiellt avvikande del av

pensionssystemet. Utskottet anser inte heller att det faktum att

försäkringen i stor utsträckning utnyttjas av tjänstemän i högre

inkomstlägen utgör något argument för att avskaffa

delpensionsförsäkringen. Även om en betydande andel av

LO-medlemmarna tvingas att söka förtidspension har

delpensionsmöjligheten varit av stor betydelse för tiotusentals

personer inom denna kategori försäkrade.

Delpensionsförsäkringen utgör en integrerad del i systemet för

rörlig pensionsålder. I många fall torde tillräckliga medicinska

skäl föreligga för att en delpensionär skulle kunna erhålla

förtidspension. Emellertid har den försäkrade i stället genom

den valfrihet som nu föreligger, utan att belasta läkare och

försäkringsadministrationen med några mera omfattande

utredningar, kunnat uppnå en individuell lösning med möjlighet

att utnyttja sin restarbetsförmåga på ett för den försäkrade

acceptabelt sätt.

Regeringens förslag att avskaffa delpensionsförsäkringen

innebär, om det genomförs, att systemet med rörlig pensionsålder

i praktiken avskaffas. Om delpensionsförsäkringen avskaffas

medför detta enligt utskottets uppfattning kraftigt ökade

kostnader för långtidssjukskrivning och förtidspension.

I åldersgrupperna 60--64 år uppbär 90 % av de

förtidspensionerade hel pension. Skulle hälften av dem som går

miste om delpension i stället få förtidspension betyder detta,

vid samma andel hela pensioner inom denna grupp som bland de

nuvarande förtidspensionärerna, att hela besparingen genom den

föreslagna reformen uteblir. Till detta skall läggas värdet av

bortfallet av delpensionärernas produktionsinsats. Sammantaget

leder alltså det framlagda förslaget sannolikt till påtagligt

ökade samhällskostnader.

Det av regeringen åberopade samhällsekonomiska motivet för att

avskaffa delpensionsförsäkringen har därför enligt utskottets

uppfattning ingen saklig relevans.

Den parlamentariska arbetsgrupp som tillkallats för att

utarbeta förslag till ett nytt system för den allmänna

pensioneringen överväger enligt vad som framgår på s. 56 i

betänkandet även frågor om en rörlig pensionsålder. Avsikten är

att arbetet skall bedrivas så att förslag kan föreläggas

riksdagen till hösten. Detta är enligt utskottets mening

ytterligare ett tungt vägande skäl till att riksdagen skall

avslå regeringens förslag. Eftersom delpensionen är den

väsentligaste delen i systemet med den rörliga pensionsåldern

framstår det som både ogenomtänkt och panikartat att avskaffa

försäkringen innan frågan om utformningen av den framtida

rörliga pensionsåldern övervägts av arbetsgruppen, i synnerhet

som regeringens förslag inte föregåtts av någon som helst analys

av konsekvenserna. I stället bör frågan om

delpensionsförsäkringens framtida ställning och utformning

hänskjutas till arbetsgruppen för att behandlas tillsammans med

övriga frågor om hur ett nytt pensionssystem fr.o.m. nästa år

skall utformas.

Som en konsekvens av att utskottet bestämt motsätter sig att

delpensionsförsäkringen avskaffas motsätter sig utskottet också

att avgiften till försäkringen upphör. Eftersom det nuvarande

avgiftsuttaget har lett till en icke obetydlig uppbyggnad av

delpensionsfonden anser utskottet att det finns utrymme för att

korrigera avgiftssatsen från 0,5 till 0,2 %. Mellanskillnaden,

0,3 %, bör användas för att höja avgiften till

arbetsskadeförsäkringen från 0,9 till 1,2 %.

Utskottet anser slutligen att det är angeläget att redan nu

reducera det ackumulerade underskottet i

arbetsskadeförsäkringens finansiering, och utskottet föreslår

därför att 8,3 miljarder av delpensionsfondens kapital överförs

till statsbudgetens inkomstsida.

dels att moment 65 och -- under förutsättning av bifall

till detta moment -- momenten 66 och 68 i utskottets hemställan

bort ha följande lydelse:

65. beträffande delpensionsförsäkring

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Sf22,

1991/92:Sf23 yrkande 1, 1991/92:Sf24 yrkande 1 och

1991/92:Sf25 i denna del, och med anledning av motionerna

1991/92:Sf228 yrkande 4, 1991/92:Sf231, 1991/92:Sf247,

1991/92:Sf248, 1991/92:Sf259, 1991/92:Sf277 yrkande 3 och

1991/92:Fi209 yrkande 14 i denna del samt med avslag på

propositionerna 1991/92:149 och 1991/92:100 samt motion

1991/92:Sf24 yrkandena 2 och 3 avslår det i proposition

1991/92:149 framlagda förslaget till lag om upphävande av lagen

(1979:84) om delpensionsförsäkring,

66. beträffande socialavgifter

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf23 yrkande 2 i

denna del och med anledning av proposition 1991/92:149 och

motion 1991/92:Sf228 yrkande 5 i denna del samt med avslag på

motion 1991/92:Sf25 i denna del antar de i bilaga 4 såsom

Reservanternas förslag betecknade förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, utom

såvitt avser p. 4 i övergångsbestämmelserna,

b) lag om ändring i lagen (1991:1993) om ändring i lagen

(1991:1236) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.

68. beträffande delpensionsfonden

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf23 yrkande 2 i

denna del och med anledning av proposition 1991/92:149 och

motion 1991/92:Sf228 yrkande 5 i denna del samt med avslag på

motion 1991/92:Sf25 i denna del antar p. 4 i

övergångsbestämmelserna till det i bilaga 4 som Reservanternas

förslag betecknade förslaget till lag om ändring i lagen

(1981:691) om socialavgifter och därmed godkänner att 8,3

miljarder kronor disponeras ur delpensionsfonden för att

finansiera det beräknade underskottet i arbetsskadeförsäkringen

under budgetåret 1992/93.

7. Delpensionsförsäkring (mom. 65)

Leif Bergdahl (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74

börjar med "Som framgår" och på s. 75 slutar med "samtliga

motioner." bort ha följande lydelse:

Delpensionsförsäkringen infördes den 1 juli 1976 samtidigt som

den allmänna pensionsåldern sänktes till 65 år. Bakom införandet

av delpensionsförsäkringen låg ett behov av att ge en bättre

möjlighet för äldre att inför ålderspensioneringen stegvis

trappa ned sin yrkesverksamhet och på så sätt få en mjuk

övergång från aktivt arbete till en tillvaro som

ålderspensionär. Den enskilde fick genom delpensionsförsäkringen

en möjlighet att anpassa sin arbetsinsats efter förändringar i

hälsotillstånd och arbetsförmåga genom att välja

pensioneringstidpunkt och inom vida ramar även pensionsgrad.

Delpensionsförsäkringen innebär på så sätt att arbetslinjen

hävdas, och försäkringen motverkar utslagningen av de äldre från

arbetslivet.

Utskottet anser att förtida uttag av ålderspension -- genom

den åtföljande livsvariga reduktionen av pensionen -- är ett

orealistiskt alternativ till delpension. Om möjligheten till en

mjuk övergång till ålderspension under acceptabla ekonomiska

förutsättningar upphör genom att delpensionsförsäkringen slopas

kommer därför många äldre att slås ut från arbetslivet.

Alternativen blir då långvarig sjukskrivning eller

förtidspensionering. Båda dessa alternativ leder till att den

försäkrade får en sjukstämpel och kanske till att han lämnar

arbetslivet för gott. Ytterligare en aspekt som måste beaktas är

att det i nuvarande arbetsmarknadsläge måste anses som troligt

att sjukfrånvaron och förtidspensioneringen ökar vid ett

plötsligt borttagande av delpensionsförsäkringen. Sannolikt

leder därför borttagandet av försäkringen inte till några

samhällsekonomiska besparingar.

Utskottet anser också att det måste finnas stabila spelregler

inom pensionssystemet. Många av de personer som i dag närmar sig

åldern 60 år har kanske sedan länge planerat att söka

delpension, och de har inga möjligheter att på den korta tid som

nu står till buds kompensera ett bortfall av

delpensionsförsäkringen genom ett eget sparande.

Ett bättre alternativ ur besparingssynpunkt än att helt slopa

delpensionsförsäkringen är enligt utskottets uppfattning att

begränsningar införs i rätten till delpension. Dessa

begränsningar bör avse delpensionsperiodens längd,

kompensationsnivån och taket för arbetsinkomster som skall

täckas av försäkringen. Begränsningen av taket för

arbetsinkomster som skall täckas av försäkringen sammanhänger

med att de flesta som utnyttjat delpensionsförsäkringen är

relativt väl avlönade tjänstemän.

Utskottet föreslår därför att fr.o.m. den 1 januari 1993 skall

ersättningsnivån inom delpensionsförsäkringen reduceras till 50

% och ersättning endast utgå för arbetsinkomster upp till 5

basbelopp. Vidare föreslår utskottet att lägsta ålder för att

erhålla delpension skall vara 61 år fr.o.m. år 1994 och 62 år

fr.o.m. år 1995.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna att

regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag till

ändringar i delpensionsförsäkringen i enlighet med vad utskottet

anfört. Förslaget bör läggas fram i så god tid att ändringarna

kan träda i kraft den 1 januari 1993.

dels att moment 65 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

65. beträffande delpensionsförsäkring

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf24 och med

anledning av motionerna 1991/92:Sf22, 1991/92:Sf23 yrkande 1,

1991/92:Sf25 i denna del, 1991/92:Sf228 yrkande 4,

1991/92:Sf231, 1991/92:Sf247, 1991/92:Sf248, 1991/92:Sf259,

1991/92:Sf277 yrkande 3 och 1991/92:Fi209 yrkande 14 i denna del

samt med avslag på propositionerna 1991/92:149 och 1991/92:100

dels avslår det i proposition 1991/92:149 framlagda

förslaget till lag om upphävande av lagen (1979:84) om

delpensionsförsäkring, dels som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört om förslag till ändringar i

delpensionsförsäkringen.

Särskilda yttranden

1. Rehabiliteringsutredning (mom. 12)

Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Nils-Olof Gustafsson, Widar

Andersson, Anita Johansson och Yngve Wernersson (alla s) anför:

Beträffande arbetsgivarens ansvar för att en anställds

rehabiliteringsbehov utreds hänvisas i betänkandet till att

utskottet i sitt betänkande 1990/91:SfU16 erinrade om att

arbetsgivaren inte måste göra rehabiliteringsutredningen själv.

Enligt utskottet var det i stället naturligt att han tog

företagshälsovården till hjälp, och det fanns enligt utskottets

mening anledning räkna med att allt fler små arbetsgivare skulle

komma att vara anslutna till sådan hälsovård.

Vi vill med anledning härav framhålla att denna möjlighet nu

begränsas genom att det generella bidraget till

företagshälsovården avvecklas fr.o.m. den 1 januari 1993. Detta

kommer att drabba småföretagare som är de som har störst behov

av att få hjälp av företagshälsovården med

rehabiliteringsutredningar.

2. Kontaktdagar vid privat barnomsorg (mom. 27)

Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Nils-Olof Gustafsson, Widar

Andersson, Anita Johansson och Yngve Wernersson (alla s) anför:

Vår principiella uppfattning är att samhället skall garantera

en god barnomsorg. En första förutsättning för att statsbidrag

skall utgå till alternativ verksamhet är därför att verksamheten

finns upptagen i den kommunala barnomsorgsplanen. I motion

1991/92:Sf269 föreslås att också föräldrar som besöker sina barn

i andra slag av barntillsyn skall ha rätt att få ersättning från

försäkringen och att detta skall finansieras genom att en av de

två kontaktdagarna slopas. Vi motsätter oss detta och

förutsätter att, om rätten till kontaktdagar skulle utvidgas

till att avse även annan barntillsyn än sådan som finns upptagen

i den kommunala barnomsorgsplanen, detta kommer att finansieras

genom ett större anslag till föräldraförsäkringen.

3. Rätten till pensionstillskott (mom. 38)

Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Nils-Olof Gustafsson, Widar

Andersson, Anita Johansson och Yngve Wernersson (alla s) anför:

Vi anser att det är viktigt att upprätthålla sambandet mellan

rätten till förmåner och skyldighet att betala avgifter. En rätt

att behålla pensionstillskott vid underlåten avgiftsinbetalning

skulle som konstaterats av utskottet i betänkandet 1990/91:SfU11

beröra även dagens och framtidens förvärvsverksamma.

I betänkandet 1991/92:SfU11 anfördes i anslutning till det

ovan anförda: "I praktiken skulle detta innebära att

egenföretagare med låga inkomster skulle kunna välja att stå

utanför ATP-systemet utan att detta behövde medföra minskade

pensionsförmåner." Vi anser att även detta borde ha återgetts i

det nu förevarande betänkandet.

4. Änkepension vid nytt giftermål (mom. 45)

Pontus Wiklund (kds) anför:

Änkepensionen ger i många fall ett ekonomiskt skydd till

kvinnor som inte själva kunnat tjäna in en egen tilläggspension

eller endast en låg sådan. Bland dessa finns kvinnor som på

grund av deltidsarbete haft låg egen inkomst och hemarbetande

kvinnor.

Att helt eller delvis avstå från ett eget förvärvsarbete har i

vissa fall varit en förutsättning för att mannen skulle få

möjlighet att göra karriär, vilket för hans del resulterat i en

rätt till ATP.

Kvinnor födda före 1945 finns kvar inom det tidigare systemet

med efterlevandepension i form av änkepension. Emellertid finns

vissa svagheter i det ekonomiska skyddet för de kvinnor som

ingår nytt äktenskap. För den änka som gifter om sig faller

änkepensionen bort och hennes pensionsskydd blir

fortsättningsvis reducerat till folkpensionen med

pensionstillskott och/eller den egna intjänade

tilläggspensionen.

Det är enligt min uppfattning inte rimligt att änkepensionen

som får behållas vid ett samboförhållande dras in vid giftermål

och därigenom motverkar denna samlevnadsform. Jag anser därför

att det bör göras en kartläggning av hur många personer som

skulle beröras om reglerna ändrades så att de fick behålla sin

änkepension vid omgifte och hur stora kostnaderna skulle bli.

Eftersom änkepensionerna successivt minskar i antal torde ett

bifall till motion Sf205 endast i begränsad omfattning påverka

statens kostnader.

Jag avser återkomma i denna fråga och har för dagen inget

yrkande.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Berith Eriksson (v) anför:

Beträffande karensdagar (mom. 2) instämmer jag i vad som

anförts i reservation 2.

Beträffande höjning av kompensationsnivån (mom. 3) inom

sjukförsäkringen anser jag att den nivåsänkning som genomfördes

den 1 mars 1991 slår fördelningspolitiskt orättvist och innebär

ett första avsteg från ett generellt system. Kompensationsnivån

måste därför snarast återställas, och i en första etapp bör den

höjas till lägst 80 % fr.o.m. den 1 juli 1992. Samtidigt bör

inkomsttaket sänkas från 7,5 till 5,5 basbelopp. Den

kostnadsmässiga nettoeffekten av dessa ändringar torde bli en

begränsad kostnadshöjning för arbetsgivarna. Riksdagen bör

begära förslag från regeringen i enlighet härmed.

Beträffande utbyggnad av föräldraförsäkringen (mom. 17) delar

jag uppfattningen i reservation 3 att en utbyggnad till på sikt

18 månader har hög prioritet. En första utbyggnad bör ske från

den 1 juli 1992 med 30 dagars ersättning enligt

inkomstbortfallsprincipen. Liksom inom sjukförsäkringen föreslår

jag att inkomsttaket för ersättning från samma tidpunkt sänks

från 7,5 till 5,5 basbelopp.

Beträffande en kvotering av föräldrapenningen (mom. 21) har

kampanjer, attitydpåverkande arbete och informationsinsatser för

att förmå papporna att i större utsträckning ta hand om sina

barn när de är små pågått sedan år 1974. Ändå använder männen i

endast liten utsträckning möjligheten att stanna hemma med

föräldrapenning. Om männen kan förmås ta ansvar för barnen redan

under deras första levnadsår, kommer det att få betydelse även

för arbetsfördelningen i samhället. Jag föreslår därför att

föräldrapenningen kvoteras så att, i familjer med två

vårdnadshavare, 60 dagar skall knytas till mannen.

Beträffande sambos rätt till vårdbidrag (mom. 30) gäller att

en man eller kvinna som sammanbor med någon som har ett

handikappat barn inte själv kan få vårdbidrag om han eller hon

är villig att stanna hemma och själv vårda barnet. Däremot kan

vårdbidrag i detta fall utgå till den andra parten, barnets

förälder. Detta innebär en stor orättvisa ur såväl pensions- som

skattesynpunkt. Däremot skulle det inte öka kostnaderna för

försäkringen om i dessa fall den samboende mannen eller kvinnan

som vårdar barnet själv får uppbära vårdbidraget. Regeringen bör

därför lägga fram förslag som löser detta problem.

Beträffande höjt pensionstillskott (mom. 35) och grundpension

(mom. 36) vill jag erinra om att medel- och höginkomsttagare

fick lägre skatt genom skatteomläggningen medan låginkomsttagare

och pensionärer med låg pension drabbades. Människor som

tidigare inte hade haft kontakt med socialtjänsten tvingades dit

för att få hjälp med sin ekonomi.

Den socialdemokratiska regeringen satte i detta läge in ett

temporärt extra stöd i form av ett särskilt bostadstillägg till

pensionärer med låg pension. För att stöda

låginkomstpensionärerna vill vänsterpartiet att

pensionstillskottet skall höjas till 70 % av basbeloppet den 1

januari 1993. På fyra års sikt bör enligt vår uppfattning

pensionstillskottet höjas till ett helt basbelopp.

På längre sikt vill vi att det införs en rejäl grundpension

utan pensionstillägg och bostadstillägg. Under tiden bör staten

överta ansvaret för att utjämna pensionärernas boendekostnad.

Mot denna bakgrund anser jag att riksdagen med anledning av

motion Sf277 till vägledning för sittande utredningar bör ge

regeringen till känna vad som anförts beträffande höjt

pensionstillskott och grundpension.

Beträffande automatisk registrering av vårdår (mom. 40) har

utskottet avstyrkt motioner härom med hänvisning till att den

särskilda pensionsarbetsgruppens överväganden om vårdår och

beredningen av riksförsäkringsverkets förslag från år 1989 om

vissa ändringar i reglerna om vårdår bör avvaktas. Även om

riksförsäkringsverket tidigare funnit att det inte var lämpligt

att automatiskt tillgodoräkna någon ett vårdår och även om

pensionsarbetsgruppen skall behandla frågan är det min

uppfattning att något redan nu måste göras i denna viktiga

fråga. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

Beträffande delpensionsförsäkringen (mom. 65) ansluter jag mig

till vad som anförts i reservation 6 om avslag på förslaget om

att upphäva delpensionsförsäkringen och till hemställan i

reservationen under moment 65.

Beträffande socialavgifter m.m. (mom. 66) anser jag, med

hänsyn till att pensionsarbetsgruppens förslag om rörlig

pensionsålder bör inväntas, att förslagen om en slopad eller

sänkt socialavgift till delpensionsförsäkringen är för tidigt

väckta. Förslagen om ändring i socialavgiftslagen bör därför

avslås av riksdagen.

Beträffande delpensionsfonden (mom. 68) vill jag framhålla att

antalet delpensionärer under de senaste åren har varit konstant

och att delpensionsförsäkringen är en ekonomiskt stabil

försäkring där tillgängliga medel väl täcker

pensionsutbetalningarna och även räcker till för att klara av

vissa variationer i antalet delpensionärer. Eftersom

arbetstagarna årligen avstått från ett tillgängligt löneutrymme

på en halv procent till förmån för en specialdestinerad

socialavgift till delpensionsförsäkringen anser jag att det

framlagda förslaget beträffande medlen i delpensionsfonden

indirekt innebär en konfiskering av löntagarnas pengar. Jag

anser därför att delpensionsfondens medel ej skall röras för att

täcka förluster i andra delar av socialförsäkringen. Även

förslag härom bör avslås av riksdagen.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet -- utöver

vad som hemställts i reservation 2 och i reservation 6 under

moment 65 -- under momenten 3, 17, 21, 30, 35, 36, 40, 66 och 68

borde ha hemställt:

3. beträffande höjning av kompensationsnivån

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:So612

yrkandena 23 och 24 och 1991/92:Fi209 yrkande 8 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. beträffande utbyggnad av föräldraförsäkringen

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:So612

yrkandena 26 och 27 och 1991/92:Fi209 yrkande 11 och med

anledning av motionerna 1991/92:Sf228 yrkande 7 och

1991/92:So232 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

21. beträffande kvotering

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:So612 yrkande 28

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

30. beträffande sambos rätt till vårdbidrag

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf215 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

35. beträffande höjt pensionstillskott

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf277 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

36. beträffande grundpension

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Sf277 yrkande

2 och 1991/92:Fi209 yrkande 14 i denna del och med anledning av

motionerna 1991/92:Sk351 yrkande 57 och 1991/92:A805 yrkande 15

i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

40. beträffande automatisk registrering av vårdår

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf289 i denna del

och med anledning av motion 1991/92:Sf254 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

66. beträffande socialavgifter m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf25 i denna del

och med avslag på proposition 1991/92:149 och motionerna

1991/92:Sf23 yrkande 2 i denna del och 1991/92:Sf228 yrkande 5 i

denna del avslår de i propositionen framlagda förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, utom

såvitt avser p. 4 i övergångsbestämmelserna,

b) lag om ändring i lagen (1991:1993) om ändring i lagen

(1991:1236) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

68. beträffande delpensionsfonden

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf25 i denna del

och med avslag på proposition 1991/92:149 och motionerna

1991/92:Sf23 yrkande 2 i denna del och 1991/92:Sf228 yrkande 5 i

denna del dels avslår p. 4 i övergångsbestämmelserna till

det i proposition 1991/92:149 framlagda förslaget till lag om

ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, dels som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts om disposition

av fondmedel.

I proposition 1991/92:100 framlagt lagförslag

Bilaga 1

I proposition 1991/92:106 framlagda lagförslag

Bilaga 2

I proposition 1991/92:149 framlagda lagförslag

Bilaga 3

I reservation 6 framlagda lagförslag

Bilaga 4

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1 § lagen (1981:691) om

socialavgifter1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

3 kap.

1 §

En försäkrad som avses i En försäkrad som avses i

1 kap. 2 § skall på det 1 kap. 2 § skall på det

avgiftsunderlag som anges i avgiftsunderlag som anges i

3--5 §§ för varje 3--5 §§ för varje

år betala 1. år betala 1.

sjukförsäkringsavgift sjukförsäkringsavgift

med 9,60 procent, 2. med 9,60 procent, 2.

folkpensionsavgift med 7,45 folkpensionsavgift med 7,45

procent, 3. procent, 3.

tilläggspensionsavgift tilläggspensionsavgift

efter den procentsats som efter den procentsats som

anges i särskild lag, 4. anges i särskild lag, 4.

delpensionsavgift med 0,50 delpensionsavgift med 0,20

procent, 5. barnomsorgsavgift procent, 5. barnomsorgsavgift

med 2,20 procent, 6. med 2,20 procent, 6.

arbetsskadeavgift med 0,90 arbetsskadeavgift med 1,20

procent samt 7. procent samt 7.

arbetarskyddsavgift med 0,20 arbetarskyddsavgift med 0,20

procent. procent.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter

som avser tid före ikraftträdandet.

3. Omfattar beskattningsår tid såväl före som efter utgången

av juni 1992 skall, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så

stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden

före utgången av juni 1992 som svarar mot förhållandet mellan

den del av beskattningsåret som infaller före utgången av juni

1992 och hela beskattningsåret.

4. Av delpensionsfondens tillgångar skall under budgetåret

1992/93 8,3 miljarder kronor användas som bidrag till

finansiering av utgifter enligt lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring.

1Lagen omtryckt 1989:633.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:1993) om ändring i lagen

(1991:1236) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § lagen (1981:691) om

socialavgifter i paragrafens lydelse enligt lagen (1991:1993) om

ändring i lagen (1991:1236) om ändring i nämnda lag skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

2 kap.

1 §

En arbetsgivare skall på En arbetsgivare skall på

det avgiftsunderlag som anges det avgiftsunderlag som anges

i 3--5 §§ för varje i 3--5 §§ för varje

år betala 1. år betala 1.

sjukförsäkringsavgift sjukförsäkringsavgift

med 7,80 procent, 2. med 7,80 procent, 2.

folkpensionsavgift med 7,45 folkpensionsavgift med 7,45

procent, 3. procent, 3.

tilläggspensionsavgift tilläggspensionsavgift

efter den procentsats som efter den procentsats som

anges i särskild lag, 4. anges i särskild lag, 4.

delpensionsavgift med 0,50 delpensionsavgift med 0,20

procent, 5. barnomsorgsavgift procent, 5. barnomsorgsavgift

med 2,20 procent, 6. med 2,20 procent, 6.

arbetsskadeavgift med 0,90 arbetsskadeavgift med 1,20

procent, 7. procent, 7.

arbetsmarknadsavgift med 2,04 arbetsmarknadsavgift med 2,04

procent, 8. procent, 8.

arbetarskyddsavgift med 0,35 arbetarskyddsavgift med 0,35

procent, 9. utbildningsavgift procent, 9. utbildningsavgift

med 0,39 procent samt 10. med 0,39 procent samt 10.

lönegarantiavgift med 0,20 lönegarantiavgift med 0,20

procent. procent.

Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock

beträffande ersättning som avses i 11 kap. 2 § första stycket m

och femte stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring betala

endast tilläggspensionsavgift.

Staten betalar inte arbetsskadeavgift.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionerna 3

Motionerna 6

Utskottet 14

I Allmänt om socialförsäkringssystemet 14

Det sociala trygghetssystemet 14

Socialförsäkringarna 15

De olika försäkringsförmånerna 15

Finansieringen av socialförsäkringarna 18

Förändringar i försäkringssystemet 18

Motioner 20

Utskottet 22

II Sjukförsäkring m.m. 22

Allmänt om sjukförsäkringen 23

Sjukpenningförsäkringen 23

Sjukpenninggrundande inkomst vid föräldraledighet 27

Sjuklön 28

Rehabiliteringsutredning 32

Avgifter för sjukhusvård 33

Ersättning vid närståendevård 33

III Föräldraförsäkring m.m. 35

Allmänt om föräldraförsäkringen 35

Föräldrapenning med anledning av barns födelse 35

Tillfällig föräldrapenning 39

Föräldrabegreppet inom föräldraförsäkringen. 42

Vårdbidrag för handikappade barn 44

Höjda vårdbidragsbelopp 44

Vårdbidragets föräldrabegrepp 44

Förenklad handläggning 45

Medelsanvisning 47

IV Pensioner m.m. 47

Allmänt om pensioner 47

Folkpensionens grundbelopp och pensionstillskott 48

Översyn av pensionssystemet m.m. 51

Registrering av vårdår 53

Delning av pensionsrättigheter 54

Sabbatsår 55

Förtidspension 56

Efterlevandeförmåner 58

Handikappersättning 59

Särskilt kommunalt bostadstillägg 60

Särskilt pensionstillägg 61

Anslagsfrågor 61

V Administration 61

Allmänt om socialförsäkringsadministrationen 62

Lokalkontorsnätet 63

Socialförsäkringsnämnd 64

ADB-verksamhet 66

Medelsanvisning 68

VI Delpensionsförsäkringen 70

Inledning 70

Propositionerna 71

Motionerna 73

Utskottet 74

Hemställan 75

Reservationer81

1. Välfärdspolitiken (s) 81

2. Karensdagar (s)82

3. Utbyggnad av föräldraförsäkringen (s) 82

4. Pensionärernas levnadsstandard (nyd) 84

5. FAS 90--projektet (nyd) 84

6. Delpensionförsäkring, socialavgifter och delpensionsfonden

(s) 85

7. Delpensionförsäkring (nyd) 88

Särskilda yttranden90

1. Rehabiliteringsutredning (s) 90

2. Kontaktdagar vid privat barnomsorg (s) 90

3. Rätten till pensionstillskott (s) 90

4. Änkepension vid nytt giftermål (kds) 91

Meningsyttring (v)91

Bilaga 1 I proposition 1991/92:100 framlagt lagförslag 95

Bilaga 2 I proposition 1991/92:106 framlagda lagförslag 96

Bilaga 3 I proposition 1991/92:149 framlagda lagförslag108

Bilaga 4 I reservation 6 framlagda lagförslag 115