Bet. 1991/92:SkU10

Skatteutskottets betänkande

1991/92:SKU10

Skattepolitik för tillväxt

Innehåll

Sammanfattning

Proposition 1991/92:60

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1991/92

SkU10

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet de förslag som regeringen

lagt fram i proposition 1991/92:60 om skattepolitik för tillväxt

och avstyrker väckta motioner.

Vid betänkandet fogas 26 reservationer.

Proposition 1991/92:60

Regeringen (finansdepartementet) hemställer i proposition

1991/92:60 att riksdagen antar de i propositionen framlagda

förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och

kontrolluppgifter,

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och

gåvoskatt,

6. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

7. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

8. lag om ändring i lagen (1991:1040) om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring,

9. lag om ändring i lagen (1991:588) om ändring i lagen

(1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt

lagen (1962:381) om allmän försäkring,

10. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

11. lag om ändring i lagen (1991:1050) om ändring i lagen

(1981:691) om socialavgifter,

12. lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av

socialavgifter och allmän löneavgift,

13. lag om ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader för

allemanssparande och ungdomsbosparande,

14. lag om ändring i lagen (1990:654) om

skatteutjämningsreserv,

15. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på

vissa förvärvsinkomster,

16. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på

pensionsmedel,

17. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på

pensionskostnader,

18. lag om upphävande av lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift,

19. lag om upphävande av lagen (1947:577) om statlig

förmögenhetsskatt,

20. lag om upphävande av lagen (1970:172) om begränsning av

skatt i vissa fall,

21. lag om upphävande av lagen (1982:423) om allmän

löneavgift,

22. lag om upphävande av lagen (1990:1454) om höjning av den

allmänna löneavgiften intill utgången av juni 1991,

23. lag om upphävande av lagen (1991:703) om sänkning av den

allmänna löneavgiften intill utgången av december 1992.

STÅENDE TEXT se prop. s. 1-2.

Proposition 1991/92:48 i viss del

I proposition 1991/92:48 har regeringen föreslagit att

skattereduktionen för fackföreningsavgift avskaffas fr.o.m. 1993

års taxering. Förslaget förutsätter ändringar i 20 §

kommunalskattelagen och i 12 § lagen om sjömansskatt. Utskottet

(bet. 1991/92:SkU8) har tillstyrkt proposition 1991/92:48 i

denna del, men den författningsmässiga regleringen har fått

anstå för att samordning skall kunna ske med de ändringar i de

nämnda lagrummen som föreslås i proposition 1991/92:60.

Lagförslagen

Med de redaktionella justeringar som föranleds av samordning

av vissa lagförslag i propositionerna 1991/92:48 och 1991/92:60

har de vid proposition 1991/92:60 fogade lagförslagen -- efter

rättelse av vissa felskrivningar -- följande lydelse.

STÅENDE TEXT se det satta

Motionerna

1991/92:Sk21 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbetet med utvärderingen av

skattereformen,

2. att riksdagen beslutar att indexeringen av gränsen för

statlig inkomstskatt för 1992 överensstämmer med indexeringen av

basbeloppet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förmögenhetsbeskattningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arvs- och gåvobeskattningen,

5. att riksdagen med undantag av förslaget angående

skadeförsäkringsföretag avslår proposition 1991/92:60.

1991/92:Sk22 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på proposition 1991/92:60 hos

regeringen begär förslag till en parlamentarisk beredning med

uppgift att föreslå justeringar av skatteomläggningen i enlighet

med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående riktlinjerna för reformering av

förmögenhetsbeskattningen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopad

förmögenhetsskatt på arbetande kapital enligt vad i motionen

anförts,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående riktlinjerna för reformering av

arvs- och gåvobeskattningen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående riktlinjerna för reformering av

kapitalinkomstbeskattningen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående riktlinjerna för reformering av

företagsbeskattningen,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till slopade

skogsvårdsavgifter enligt vad i motionen anförts,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrad

skatteskala enligt vad i motionen anförts,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny

beräkningsgrund för grundavdraget enligt vad i motionen anförts,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till slopat

grundavdrag för inkomster över brytpunkten enligt vad i motionen

anförts,

11. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 9, 10 och 11, hos

regeringen begär förslag om slopande av den 2 % extra

indexeringen av 1992 års skatteskala,

12. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår regeringens

förslag att slopa det översta skiktet i skatteskalan för

förmögenhetsskatten,

13. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår regeringens

förslag att sänka procentsatsen för det spärrbelopp som

begränsar det sammanlagda uttaget av inkomst- och

förmögenhetsskatt från 75 % till 55 %,

14. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår regeringens

förslag att sänka skatteskalorna för arvs- och

gåvobeskattningen,

15. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår regeringens

förslag att sänka reavinstbeskattningen på aktier och andelar i

handelsbolag,

16. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår regeringens

förslag att sänka skattesatsen för avkastning på

kapitalförsäkringar och värdepappersfonder,

17. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår regeringens

förslag att sänka skatten för avkastning på privat

pensionsförsäkring från 15 % till 10 %,

18. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår regeringens

förslag att slopa ränteavdragsbegränsningen,

19. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår regeringens

förslag vad gäller förändrade regler för beskattning av delägare

i fåmansföretag,

20. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår regeringens

förslag att avskaffa den allmänna löneavgiften,

21. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår regeringens

förslag att slopa uttaget av socialavgifter på vinstandelsmedel.

1991/92:Sk23 av Ian Wachtmeister och Bengt Dalström (nyd) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar upphäva lagen om särskild löneskatt

för levande och döda pensionärer,

2. att riksdagen beslutar upphäva lagen om avkastningsskatt på

pensionsmedel.

1991/92:Fi15 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas -- i denna

del --

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrad

skatteskala för 1992 enligt vad i motionen anförts,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny

beräkningsgrund för grundavdraget enligt vad i motionen anförts,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till slopat

grundavdrag för inkomster över brytpunkten enligt vad i motionen

anförts,

5. att riksdagen under förutsättning av avslag på yrkande 4

hos regeringen begär förslag om slopande av den 2 % extra

indexeringen av 1992 års skatteskala.

1991/92:N12 av Anita Gradin m.fl. (s) vari yrkas -- i denna

del --

2. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om småföretagspolitik.

1991/92:N16 av Ian Wachtmeister och Bengt Dalström (nyd) vari

yrkas -- i denna del --

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kvittning av tjänsteinkomst och eventuellt

underskott i näringsverksamhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om införande av nuvärdesavskrivning för att

stimulera investeringarna i småföretag,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om avdragsrätt för satsning i eget företag.

Yttranden från andra utskott

Jordbruksutskottet och bostadsutskottet har yttrat sig över

vissa delar av proposition 1991/92:60 och väckta motioner i

motsvarande delar. Yttrandena (1991/92:JoU3y och 1991/92:BoU3y)

fogas till detta betänkande som bilaga 1 och bilaga 2.

Utskottet

Inledning

I proposition 1991/92:60 föreslår regeringen ett antal

ändringar i skattesystemet som ett led i dess politik för att

bryta den ekonomiska stagnationen och lägga grunden för en ny

period av tillväxt, företagande och utveckling i Sverige.

Propositionen har anknytning till den tidigare under hösten

framlagda propositionen 1991/92:38 om inriktningen av den

ekonomiska politiken. I den propositionen, som behandlas av

finansutskottet (bet. 1991/92:FiU10), har regeringen lämnat sin

syn på det ekonomiska läget och redovisat åtgärder som skall

stärka den svenska ekonomins växtkraft. Också proposition

1991/92:51 om en ny småföretagspolitik, som bereds i

näringsutskottet (bet. 1991/92:NU14), har beröring med de frågor

som skatteutskottet behandlar i förevarande ärende. Det nära

sambandet mellan de tre nämnda propositionerna har medfört att

vissa av de motionsyrkanden som väckts med anledning av

propositionerna 1991/92:38 och 1991/92:51 har överlämnats till

skatteutskottet.

De skatteförslag regeringen har lagt fram i proposition

1991/92:60 är resultatet av en prioritering bland en rad

angelägna förändringar av skatterna i regeringens strategi för

att öka sparande och tillväxt. Åtgärder som skall stärka de

mindre och medelstora företagen och den allmänna

riskkapitalförsörjningen har fått hög prioritet.

Ett av de viktigaste förslagen gäller avveckling av

förmögenhetsskatten. Av statsfinansiella skäl föreslås att

avvecklingen sker på några års sikt. För arbetande kapital i

företag kan uttaget av förmögenhetsskatt enligt propositionen

innebära en skadlig belastning, och i detta hänseende föreslås

ett omedelbart slopande. En sänkning av skatteuttaget på

kapitalinkomster är enligt propositionen en angelägen åtgärd som

stimulerar till ett ökat hushållssparande och utgör ett första

steg i en anpassning av denna beskattning till omvärldens. På

företagsbeskattningens område anges i propositionen inriktningen

av det fortsatta arbetet och föreslås ett slopande av

skogsvårdsavgiften och den allmänna löneavgiften samt några

ytterligare åtgärder.

I motioner från socialdemokraterna och vänsterpartiet avvisas

regeringens förslag med hänvisning till bl.a. att ett fortsatt

utvärderings- och utredningsarbete rörande skatterna bör ske

innan större förändringar övervägs. Motionärerna framför även

från propositionen avvikande uppfattningar i fråga om

ändringsbehoven, och de hävdar att det saknas statsfinansiellt

utrymme för de föreslagna skattesänkningarna.

Lars Hedfors m.fl. anser i den socialdemokratiska motionen

Sk21 att den arbetsgrupp som skall utvärdera skattereformens

effekter borde ha fått slutföra sitt arbete innan förändringarna

utformades. Enligt motionens yrkande 1 är det angeläget att

påskynda det pågående arbetet med en utvärderingen av

skattereformens effekter. Det måste enligt motionen också göras

en analys av den ökande internationaliseringens effekter för den

svenska ekonomin innan genomgripande förändringar i

skattesystemet beslutas.

I vänsterpartiets motion Sk22 yrkande 1 avvisar Lars Werner

m.fl. propositionen då den enligt motionärerna är oförenlig med

fördelningspolitiska och statsfinansiella krav. Motionärerna

anser också att förslagen borde ha remissbehandlats i större

omfattning och att propositionen har brister vad gäller

konsekvensanalyser. Motionärerna vill att riksdagen skall begära

att regeringen tillsätter en parlamentarisk beredning med

uppgift att föreslå justeringar i skatteomläggningen.

Utskottet vill framhålla att den ekonomiska kris som Sverige

befinner sig i ställer krav på omedelbara åtgärder för att

landet skall få tillbaka den utvecklingskraft som behövs för en

långsiktigt hållbar tillväxt i takt med omvärldens.

Investeringarna har snabbt minskat i näringslivet.

Arbetslösheten har ökat drastiskt. Det råder oro på

kreditmarknaden. Kraftfulla åtgärder är nödvändiga för att

återvinna framtidstro och tillväxt i den svenska ekonomin.

Den skattereform som riksdagen beslutade om 1990 har redan på

olika sätt förbättrat de ekonomiska förutsättningarna för

arbete, sparande och produktion. Reformen är emellertid

otillräcklig. Skattesystemet innehåller fortfarande

tillväxthämmande regler. Inte minst gäller detta frågor som

lämnades utanför skattereformen, t.ex. beskattningen av

arbetande kapital och förmögenhetsbeskattningen över huvud

taget. En viktig del i en strategi för att vända den ekonomiska

utvecklingen är att avlägsna de tillväxthämmande inslagen i

skattesystemet och att sträva efter att uppnå internationellt

konkurrenskraftiga skatteregler. Regeringen har som ett första

steg i en omlagd skattepolitik valt ut några områden på vilka

det är särskilt angeläget med omedelbara förändringar för att

eliminera de skadeverkningar som skattereglerna ger upphov till

för företagande och tillväxt.

I fråga om vad som anförts i motionerna om statsfinansiella

konsekvenser m.m. vill utskottet framhålla att avsikten är att

fullt ut finansiera de skattesänkningar som genomförs.

Regeringen har i den tidigare nämnda propositionen 1991/92:38 om

inriktningen av den ekonomiska politiken beräknat att

ändringarna i skattesystemet medför en inkomstminskning i de

offentliga finanserna med 3 miljarder kronor. budgetåret 1991/92

och 7 miljarder kronor budgetåret 1992/93. Den varaktiga

effekten uppgår till ca 7 miljarder kronor när hänsyn tas bl.a.

till förslaget i proposition 1991/92:48 om slopad

skattereduktion för fackföreningsavgifter och motsvarande

avdragsbegränsning för arbetsgivarna. Samtidigt har regeringen i

proposition 1991/92:38 redovisat besparingar i statens budget

som på sikt beräknas uppgå till ca 9 miljarder kronor. Det

framgår också i den nämnda propositionen att regeringen i

budgetpropositionen kommer att redovisa ytterligare förslag till

utgiftsminskningar. Avsikten är att förstärka statens finanser

samtidigt som utgifts- och skattetrycket minskar. I

budgetpropositionen skall också fördelningspolitiska effekter

redovisas och beaktas.

Vad gäller betydelsen för Sveriges del av den internationella

utvecklingen, som tagits upp i den socialdemokratiska motionen,

kan utskottet konstatera att en anpassning till denna utveckling

utgör en viktig utgångspunkt för regeringens förslag rörande

skattepolitiken. I den nyss nämnda propositionen 1991/92:38 om

inriktningen av den ekonomiska politiken görs även vissa

analyser av bl.a. den svenska ekonomin och skatterna i ett

internationellt perspektiv. Det framgår av samma proposition att

regeringen också under våren återkommer till dessa frågor.

Med hänsyn till vad utskottet ovan anfört om behovet av

skyndsamma åtgärder har utskottet heller inte någon erinran mot

att en remissbehandling inte genomförts i större omfattning än

vad som skett. Något tidsmässigt utrymme har självfallet inte

funnits härför. Utskottet kan inte dela den kritik angående

remissbehandling m.m. som framförts i motion Sk22.

Av det ovan anförda framgår att skatteutskottet inte har några

erinringar mot regeringens handläggning av den nu förevarande

propositionen. Utskottet anser följaktligen att det inte finns

skäl för att biträda de i motionerna föreslagna

tillkännagivandena om utvärderingsarbetet rörande

skattereformen eller att en parlamentarisk utredning bör

tillsättas. Utskottet avstyrker därmed motionerna Sk21 yrkande 1

och Sk22 yrkande 1.

Med anledning av propositionen har i de två nyss nämnda

motionerna även lagts fram förslag som gäller ändringar i

skatteskalan för 1992 års inkomster.

Lars Hedfors m.fl. (s) yrkar i motion Sk21 yrkande 2 att

indexeringen av gränsen för statlig inkomstskatt för 1992 skall

ändras till att avse endast förändringen i basbeloppet, 4,6%.

Enligt motionerna Sk22 yrkandena 8--10 och Fi15 yrkandena 2--4

av Lars Werner m.fl. (v) skall brytpunkten för uttaget av

statlig inkomstskatt justeras ned till 181 400 kr. Grundavdraget

skall räknas upp efter samma principer som gäller för

skatteskalan i övrigt och slopas över brytpunkten. Vid avslag på

detta förslag vill motionärerna enligt yrkande 11 i Sk22 och

yrkande 5 i Fi15 slopa den nuvarande uppräkningen av brytpunkten

för den statliga inkomstskatten med 2% utöver ändringen i

konsumentprisindex.

Utskottet anser att det är angeläget att nu driva ett

målmedvetet arbete för att sänka skattetrycket. Sådana inslag i

skattesystemet som medför att det inte lönar sig med en extra

arbetsinsats bör inte förstärkas. Det är enligt utskottets

mening heller inte önskvärt att gå tillbaka till den gamla

ordningen med ständigt återkommande beslut om justeringar i

skatteskalorna. Utskottet anser således att det i detta

sammanhang inte bör genomföras några förändringar i skatteskalan

för fysiska personers inkomstskatt. Utskottet avstyrker

motionerna Sk21 yrkande 2, Sk22 yrkande 8--10 och Fi15 yrkande

2--4. Utskottet avstyrker även andrahandsyrkandena i Sk22

yrkande 11 och Fi15 yrkande 5.

Förmögenhetsskatten

Avveckling av förmögenhetsskatten

I propositionen föreslås en avveckling av förmögenhetsskatten.

Av statsfinansiella skäl föreslås att avvecklingen sker på några

års sikt. Fr.o.m. 1992 års taxering slopas det översta skiktet i

förmögenhetsskatteskalan. Fr.o.m. 1993 års taxering skall

förmögenhetskatten vara proportionell och utgå med 1,5% av den

del av den beskattningsbara förmögenheten som överstiger 800 000

kr. Förmögenhetsskatten avskaffas med verkan fr.o.m. 1995 års

taxering.

Regeringen förslår även att förmögenhetsskatten på arbetande

kapital i företag slopas med omedelbar verkan. Den frågan

behandlar utskottet i följande avsnitt.

Lars Hedfors m.fl. (s) motsätter sig i motion Sk21 att

förmögenhetsskatten avvecklas och att förmögenhetsskatteskalan

för 1992 justeras. Enligt motionen bör regeringen återkomma med

ett förslag om en reformerad förmögenhetsskatt med sänkta

skattesatser och breddad skattebas i enlighet med det

utredningsarbete som inletts av den tidigare socialdemokratiska

regeringen.

Enligt motion 1991/92:N12 av Anita Gradin m.fl. (s) finns det

förutom statsfinansiella skäl även fördelningspolitiska motiv

och likformighetsskäl som talar för någon form av bibehållen

förmögenhetsbeskattning. Motionärerna begär i likhet med

motionärerna i Sk21 att regeringen skall återkomma med förslag

till en förmögenhetsbeskattning med sänkta skattesatser och

breddad skattebas.

I motion Sk22 av Lars Werner m.fl. (v) begärs en allmän

översyn av förmögenhetsskatten med inriktning bl.a. på att

uttaget av förmögenhetsskatt minst skall återställas till den

nivå som gällde före den sänkning av skatteuttaget som

genomfördes år 1990. Motionärerna motsätter sig den i

propositionen föreslagna ändringen i förmögenhetsskatteskalan

för 1992.

Utskottet vill framhålla att den i ett internationellt

perspektiv sammantaget höga svenska kapitalbeskattningen i form

av inkomstskatt, förmögenhetsskatt och arvs- och gåvoskatt

bidrar till att göra Sverige mindre attraktivt för

kapitalinvesteringar och företagande. Enligt utskottets mening

är det nödvändigt att undanröja de skadeverkningar för den

ekonomiska utvecklingen som den höga kapitalbeskattningen

medför. Skattereglerna får inte sätta hinder i vägen för

Sveriges möjligheter att hävda sig i den ökande internationella

konkurrensen om kapital för investeringar.

Ett avskaffande av förmögenhetsskatten är enligt utskottets

mening således en av de åtgärder som måste vidtas för att uppnå

en rimligare behandling av i Sverige placerat kapital. En

sidoeffekt, som inte bör förringas, är den förenkling för de

enskilda och för skattemyndigheterna som ett slopande av

förmögenhetsskatten medför. Utskottet ställer sig bakom den

avveckling som regeringen föreslagit.

Utskottet tillstyrker följaktligen den förändring i

skatteskalan för förmögenhetsskatten vid 1992 års taxering som

föreslagits i propositionen och avstyrker därmed motionerna Sk21

yrkande 5 i denna del och Sk22 yrkande 12.

Vidare tillstyrker utskottet propositionen i vad avser de

föreslagna förändringarna för 1993 års taxering och att

förmögenhetsskatten avvecklas fr.o.m. 1995 års taxering.

Följaktligen avstyrker utskottet samtidigt motionerna Sk21

yrkandena 3 och 5 i motsvarande delar, Sk22 yrkande 2 i denna

del och N12 yrkande 2 i denna del.

Slopad förmögenhetsskatt på arbetande kapital

Redan vid 1992 års taxering slopas enligt regeringsförslaget

förmögenhetsskatten på arbetande kapital i företag. Av tekniska

skäl har skattefriheten länkats till nuvarande gränsdragning för

de s.k. lättnadsreglerna. Förslaget innebär att tillgångar och

skulder i näringsverksamhet som är hänförliga till annan

verksamhet än kapital- eller fastighetsförvaltning undantas från

förmögenhetsskatt, dvs. sådana i näringsverksamheten nedlagda

tillgångar och skulder är inte skattepliktiga resp.

avdragsgilla. Skatteplikten slopas även för aktier på OTC- och

O-listorna. De OTC-aktier m.fl. som vid utgången av år 1991 är

föremål för de särskilda lättnadsreglerna bör enligt förslaget

få behålla denna skattefrihet vid en inregistrering på börsen.

Enligt motion Sk21 av Lars Hedfors m.fl. (s) bör förslaget

avslås och en ändrad beskattning av arbetande kapital i företag

belysas ytterligare i samband med en allmän översyn av

förmögenhetsbeskattningen. Också i motion Sk22 av Lars Werner

m.fl. (v) begärs att frågan om beskattningen av arbetande

kapital skall ses över. Motionärerna i Sk22 är emellertid

beredda att godta att arbetande kapital som en tillfällig

lösning undantas från förmögenhetsskatt vid 1992 års taxering

under förutsättning att skattebefrielsen inte omfattar företag

som är noterade på börsen.

De mindre och medelstora företagen har stor betydelse för den

svenska ekonomiska utvecklingen. De skapar arbetstillfällen åt

en stor andel av löntagarna. De utvecklar nya produkter och

produktionsprocesser. Den utvecklingskraft som finns i dessa

företag är utomordentligt viktig för näringslivets utveckling

och framgångar. Mindre och medelstora företag är till

övervägande del familjeföretag, där familjemedlemmarna är direkt

engagerade i verksamheten. Intresset för företaget och viljan

till personligt risktagande har avgörande betydelse för

företagets utveckling och för hela näringslivet.

En av de nödvändiga åtgärderna för att främja utvecklingen av

de mindre och medelstora företagen är att avskaffa den

belastning på familjeföretagen som förmögenhetsskatten på det

arbetande kapitalet utgör. Denna beskattning hämmar företagets

investeringar och tillväxt. Skatten är inte avdragsgill för

ägaren utan måste normalt betalas genom att beskattade medel tas

ur företaget. På dessa uttag måste företagaren vanligen betala

sociala avgifter. Utskottet delar uppfattningen i propositionen

att det inte är försvarbart att behålla denna beskattning.

Utskottet kan konstatera att förståelsen för de problem som är

förenade med en beskattning av det arbetande kapitalet har ökat

och att även Lars Werner m.fl. (v) i sin motion är för ett

slopande. Utskottet anser emellertid att de begränsningar som

föreslås i motionen inte är aktuella att genomföra mot bakgrund

av att förmögenhetsskatten skall avvecklas. En begränsning till

1992 års taxering skulle även medföra att det uppkommer

osäkerhet om den framtida utformningen av reglerna och att

skattebefrielsen inte skulle få den genomslagskraft som är

avsedd.

Utskottet tillstyrker det förslag i fråga om skattebefrielse

för arbetande kapital i företag som har lagts fram i

propositionen. På en punkt har utskottet emellertid funnit behov

av att göra en komplettering till propositionen. Enligt en

särskild regel i övergångsbestämmelserna skall aktier som vid

årsskiftet 1991-1992 är noterade på OTC- eller O-listan vara

befriade från förmögenhetsskatt även efter en senare

börsregistrering. Regeln syftar till att undanröja hinder för

riskkapitalförsörjningen. Utskottet anser att övergångsregeln

(punkt 2 av övergångsbestämmelserna till upphävandelagen) bör

utvidgas till att gälla även aktier som var onoterade vid

utgången av år 1991. Den justering av övergångsbestämmelserna

som utskottet förordat framgår av utskottets hemställan.

Utskottets ställningstagande i frågan innebär att utskottet

avstyrker motionerna Sk21 yrkandena 3 och 5 i motsvarande delar

samt Sk22 yrkande 2 i denna del och 3.

Övriga förmögenhetsskattefrågor

Enligt propositionen bör den marginalskattereform som nyligen

genomförts slå igenom på beskattningen utan undantag. För att

uppnå detta föreslås beträffande den s.k. begränsningsregeln

att procentsatsen för spärrbeloppet som begränsar det

sammanlagda uttaget av inkomstskatt och förmögenhetsskatt sänks

från 75% till 55% med verkan fr.o.m. 1992 års taxering.

Begränsningsregeln blir överflödig när förmögenhetsskatten

avskaffas och bör därför upphävas med verkan fr.o.m. 1995 års

taxering.

I motion Sk21 yrkande 5 i denna del av Lars Hedfors m.fl. (s)

yrkas om avslag på propositionen i fråga om begränsningsregeln.

Även Lars Werner m.fl. (v) har i motion Sk22 yrkande 13 motsatt

sig förslaget. Utskottet tillstyrker propositionen även i denna

del och avstyrker motionerna Sk21 yrkande 5 i denna del och Sk22

yrkande 13.

Med hänsyn till att den nuvarande sambeskattningen av

familjehemsplacerade barn med fosterföräldrarna i åtskilliga

fall kan vara direkt stötande föreslår regeringen att denna form

av sambeskattning upphävs redan fr.o.m. 1992 års taxering. I

övrigt kommer sambeskattningen att utmönstras i och med att

förmögenhetsskatten avskaffas.

Lars Hedfors m.fl. (s) har i motion Sk21 yrkande 5 i denna del

yrkat om avslag på förslaget.

Enligt utskottets mening bör den fråga om sambeskattning som

tagits upp särskilt i propositionen få sin lösning omedelbart.

Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker

motion Sk21 yrkande 5 i denna del.

Arvs- och gåvobeskattningen

Som ett led i åtgärderna på kapitalbeskattningsområdet

föreslår regeringen en sänkning i uttaget av arvs- och

gåvoskatt. Förslaget innebär att skikten breddas och att

progressionen dämpas.

Förslaget innebär i fråga om skatteklasserna I och II att den

högsta skattesatsen sänks från 60% till 30% och att

skiktgränserna i alla tre klasserna ungefär fördubblas i de

lägre skikten. I klass I höjs den övre gränsen för det lägsta

skiktet, där skattesatsen är 10%, från 140 000 kr. till

300 000 kr. Skiktet där skattesatsen är 20% -- mellan 140 000

kr. och 300 000 kr. -- ändras på motsvarande sätt till att

innefatta belopp mellan 300 000 kr. och 600 000 kr. Uppgår det

skattepliktiga beloppet till 600 000 kr. eller däröver skall

skatten i skiktet vara 30% vilket ersätter skikt med

skattesatserna 30, 40, 50 och 60%.

För att värderingsreglerna rörande företagsförmögenhet skall

kunna tillämpas vid arvs- och gåvobeskattningen också när

förmögenhetsskatten upphävts föreslås vissa tekniska justeringar

i arvs- och gåvoskattelagen.

Enligt propositionen bereder finansdepartementet för

närvarande frågan om arvs- och gåvobeskattningens framtida

utformning.

Lars Hedfors m.fl (s) yrkar i motion Sk21 avslag på

regeringens förslag (yrkande 5 i denna del) och hemställer att

det utredningsarbete som nämns i propositionen skall avvaktas

innan ändringar beslutas (yrkande 4).

Också i motion Sk22 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas om avslag

på ändringarna i skatteskalorna (yrkande 14). Enligt motionen

bör frågan om justeringar anstå tills dess att en samlad

bedömning kan göras kring arvs- och gåvobeskattningen i

samordning med en översyn av förmögenhetsbeskattningen (yrkande

4).

Enligt utskottet befinner sig arvs- och gåvobeskattningen i

Sverige på en internationellt sett alltför hög nivå. Detta och

även de allmänna motiven för en sänkning av kapitalbeskattningen

talar enligt utskottets mening för en sänkning av skattesatserna

vid arv och gåva. Utskottet tillstyrker följaktligen

propositionen i denna del och och avstyrker därmed motionerna

Sk21 yrkande 5 i denna del och Sk22 yrkande 14.

Av det anförda följer att utskottet inte finner anledning till

att fatta beslut om tillkännagivande till regeringen i enlighet

med vad som yrkats i motion Sk21 yrkande 4 eller Sk22 yrkande 4.

Motionerna avstyrks därför även i denna del.

Kapitalinkomstbeskattningen

Sänkt beskattning av hushållssektorns kapitalinkomster

Regeringen föreslår att skattesatsen för fysiska personers och

dödsbons kapitalinkomster sänks från 30% till 25% fr.o.m. år

1993. Motiven till förslaget är att ge hushållen bättre

förutsättningar till sparande och att uppnå en nivå på

kapitalbeskattningen som gör att Sverige kan hävda sig

internationellt i konkurrensen om kapital för investeringar.

Enligt propositionen vore det fördelaktigt med en sänkning av

skattesatsen till 20% eller kanske till 15%. En sänkning av

skattesatsen medför emellertid att räntan efter skatt stiger,

vilket får effekt på bostadskostnaderna för belånade egnahem och

bostadsrätter. En omedelbar sänkning till 20% skulle enligt

propositionen ge en alltför snabb ökning av bostadskostnaderna

med risk för störningar på fastighetspriser och byggande.

Samtidigt bör enligt propositionen inte bostadspolitiska

hänsynstaganden avseende i första hand övergångseffekter

varaktigt förhindra en anpassning av kapitalinkomstskattesatsen

till 25%. Med en sådan skattesats uppnås enligt propositionen

inte obetydliga förbättringar, samtidigt som höjningen av

bostadskostnaderna begränsas och möjligheten kvarstår att sänka

skattesatsen ytterligare vid ett senare tillfälle. Genom att

skattesänkningen får verkan först den 1 januari 1993 minskas

risken ytterligare för oönskade övergångseffekter och ges

hushållen bättre möjligheter att anpassa sig till den sänkta

skattesatsen. En fördel med att beslutet fattas redan nu är att

de sparstimulerande effekterna kan uppnås utan tidsfördröjning.

De effekter skattesatssänkningen medför för boendekostnaderna

skall enligt propositionen beaktas i samband med den omläggning

av bostadsfinansieringen -- och med den sammanhängande

förändringar i fastighetsskatten -- som kan bli aktuell 1993.

Storleken på och tidpunkten för ytterligare förändringar i

skattesatsen får enligt propositionen avvägas vid ett senare

tillfälle med hänsyn till dels den allmänna ekonomiska

utvecklingen i Sverige, dels förändringar av skattereglerna i

omvärlden.

För att upprätthålla balansen mellan olika boendeformer bör

enligt propositionen sänkningen av kapitalinkomstskattesatsen

kombineras med en motsvarande höjning av de garanterade räntorna

för hyres- och bostadsrätter. Den garanterade räntan uppgår för

närvarande för nybyggda egnahem till 4,9% motsvarande en ränta

efter en 30-procentig skattelättnad på 3,4%, vilket

överensstämmer med den garanterade räntan för ett nybyggt

hyreshus. Avsikten är att regeringen i ett annat sammanhang

skall föreslå en sådan anpassning av de garanterade räntorna för

hyres- och bostadsrätter. Även detta skall beaktas i samband med

en omläggning av bostadsfinansieringen 1993.

I motion Sk21 yrkande 5 i denna del av Lars Hedfors m.fl. (s)

yrkas om avslag på förslaget. Motionärerna hänvisar till att

effekterna av nyligen genomförda förändringar, bl.a. för

boendekostnaderna, ännu inte kan bedömas, och de hävdar att den

föreslagna skattesänkningen på kapitalinkomster rubbar balansen

mellan beskattningen av arbete och kapital.

Lars Werner m.fl. (v) vill enligt motion Sk22 yrkande 5 utreda

en ny enhetlig kapitalbeskattning som motverkar skatteplanering

och inlåsningseffekter vad gäller sparande och investeringar.

Bostadsutskottet (1991/92:BoU3y) har i yttrande till

skatteutskottet tillstyrkt propositionen i nu förevarande del

och avstyrkt de nyss nämnda motionsyrkandena. Bostadsutskottet

delar uppfattningen att den föreslagna sänkningen av

kapitalinkomstskattesatsen kommer att innebära ett ökat sparande

samtidigt som boendekostnaderna begränsas. Enligt

bostadsutskottet är förslaget acceptabelt såvitt rör

boendekostnaderna.

Utskottet vill nämna att skattereformen innebär att fysiska

personers kapitalinkomster beskattas separat med en

proportionell statlig skatt på 30%. Något grundavdrag

motsvarande det vid beskattningen av arbetsinkomster finns inte

för kapitalinkomster. Skatteuttaget på förvärvsinkomster

varierar däremot vid olika inkomster och på grund av skillnader

i kommunal skattesats. Vid en kommunalskatt på 31% varierar

skatten på förvärvsinkomster från 23,25% till 51%.

I ett internationellt perspektiv är den svenska

kapitalinkomstbeskattningen hög med hänsyn till att

beskattningen omfattar alla slag av nominellt beräknade

kapitalinkomster och således även reavinster. I andra länder

förekommer både lägre och högre skattesatser, men den faktiska

beskattningen är ofta väsentligt lägre genom omfattande undantag

från beskattningen.

Skatteutskottet delar bedömningen i propositionen att en hög

beskattning av kapitalinkomster tillsammans med annan

kapitalbeskattning bidrar till att göra Sverige mindre

attraktivt för kapital. Den kan även bidra till skattefusk som

består i att tillgångar och inkomster i utlandet inte redovisas.

Utskottet anser att det föreligger starka skäl för att sänka

skattesatsen på kapitalinkomster. Denna åtgärd kommer att ge en

angelägen stimulans till ett ökat hushållssparande, vilket i sin

tur bör ge en positiv effekt på tillgången av riskvilligt

kapital och därmed förbättra förutsättningarna för

nyföretagandet. Ett ökat privat sparande ger samtidigt enskilda

människor en större ekonomisk trygghet och ökar deras

valmöjligheter.

Redan den generella sänkningen av skatten på kapitalinkomster

till 25%, som föreslås i nuläget, bör enligt utskottets mening

kunna medföra klara förbättringar, utan att detta kan anses

medföra oacceptabla återverkningar för boendet och

bostadsbyggandet. Såväl vanligt banksparande som andra typer av

sparande blir mera förmånligt, medan låntagande för

konsumtionsändamål blir mindre attraktivt. Avser låntagandet i

stället t.ex. investeringar i aktier balanseras den ökade

lånekostnaden av att skattesatsen sänks även för

aktieutdelningar och reavinster. Detta gynnar

tillväxtbefrämjande investeringar i näringslivet jämfört med

lånefinansierad konsumtion.

Det förtjänar att framhållas att en sänkning av skattesatsen

även kan bidra till att minska de inlåsningar som uppkommer

genom att försäljningar utlöser beskattning. En av många

effekter av denna typ är att det maximala skatteuttaget vid

försäljning av en permanentbostad reduceras från 9% till

7,5% av försäljningspriset när skattesatsen sänks till 25%.

Inlåsningen reduceras även för bl.a. aktieinnehav.

Sammanfattningsvis ställer sig utskottet bakom det förslag

till sänkt kapitalskattesats som regeringen lagt fram i

propositionen. Utskottet avstyrker därmed motionerna Sk21

yrkande 5 i denna del och Sk22 yrkande 5.

Sänkt reavinstskatt på aktier m.m.

I fråga om reavinster på aktier och andra finansiella

instrument som beskattas enligt aktievinstreglerna föreslås i

propositionen att en sänkning av kapitalskattesatsen till 25%

sker redan för 1992 års inkomster för fysiska personer och

dödsbon. Detsamma gäller reavinst på andelar i handelsbolag.

Detta uppnås genom en övergångsregel (punkt 3 av

övergångsbestämmelserna till lagen om statlig inkomstskatt).

Denna regel innebär att fysiska personer och dödsbon skall ta

upp 5/6 av reavinst på aktier och andra finansiella instrument

som avses i 27 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt. På

motsvarande sätt skall gälla att avdrag för reaförlust på sådana

instrument beräknas på ett underlag av 5/6 av förlusten. Genom

bestämmelsen kommer skatte- och avdragseffekten att sänkas till

25% för vinster och förluster på de nämnda instrumenten.

Om det är fråga om en förlust som inte är fullt kvittningsgill

enligt 27 § 5 mom. första stycket den nämnda lagen innebär detta

att drygt 58% (5/6 x 70%) av förlusten får dras av. Värdet

av detta avdrag bestäms enligt den allmänna regeln om

skattereduktion för underskott av kapital.

I motionerna Sk21 yrkande 5 i denna del av Lars Hedfors m.fl.

(s) och Sk22 yrkande 15 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att

propositionen avslås även i denna del.

Som utskottet nyss redovisat bör den generella sänkningen av

kapitalskattesatsen få verkan först fr.o.m. 1993 års inkomster.

Det är emellertid för riskkapitalförsörjningen angeläget att

uppnå den lägre skattesatsen redan fr.o.m. 1992 när det gäller

försäljningar av aktier och de andra instrument som avses i

propositionen. Det är också nödvändigt för att undvika en

inlåsningseffekt på grund av den generella sänkningen av

kapitalskattesatsen fr.o.m. 1993 års inkomster.

Av det anförda följer att utskottet godtar propositionen också

i detta avseende och avstyrker motionsyrkandena. Utskottet vill

emellertid i klargörande syfte föreslå en komplettering av den

ovan nämnda punkten 3 av övergångsbestämmelserna till lagen om

statlig inkomstskatt av följande skäl. Enligt 27 § 5 mom. tredje

stycket får förlust som uppkommit genom att aktie förlorat sitt

värde till följd av att ett bolag upplösts genom likvidation

eller fusion kvittas fullt ut till den del förlusten svarar mot

utdelning som erhållits från bolaget under beskattningsåret och

året dessförinnan. Endast i den mån förlusten är större bör

begränsningen till 5/6 av förlusten gälla. Utskottet föreslår

att detta klargörs genom det tillägg till övergångsbestämmelsen

som framgår av utskottets hemställan.

Utskottet vill i sammanhanget även påpeka att vid tillämpning

av bestämmelserna i 3 § 12 mom. lagen om statlig inkomstskatt

gäller att fördelningen av reavinst mellan inkomst av tjänst

resp. inkomst av kapital skall ske med utgångspunkt från den

totala reavinsten. Av den del av reavinsten som skall beskattas

i inkomstslaget kapital skall enligt uttalande i propositionen

(s. 106) 5/6 tas upp som skattepliktig intäkt. Det bör härvid

framhållas att vid tillämpning av tredje stycket nämnda moment

skall hela den reaförlust som uppkommit till följd av att

bolaget upplösts genom likvidation eller fusion minska det

överskjutande beloppet, dvs. det belopp som skall beskattas som

inkomst av tjänst.

Utskottet vill också nämna att övergångsregeln om lägre

skattepliktig reavinst på aktier o.d. vid 1993 års taxering även

tar sikte på andelar i räntefonder. En vinst resp. förlust på

sådan andel tas således upp endast till 5/6. Det reducerade

beloppet behandlas därefter som ränteinkomst eller ränteutgift

enligt 27 § 6 mom. lagen om statlig inkomstskatt.

Kapitalförsäkringar och för värdepappersfonder

I propositionen föreslås även en sänkning av skattesatsen för

avkastning på kapitalförsäkringar och för värdepappersfonder

från 30% till 25% fr.o.m. år 1992.

I motionerna Sk21 yrkande 5 i denna del av Lars Hedfors m.fl.

(s) och Sk22 yrkande 16 av Lars Werner m.fl. (v) hemställs om

avslag på propositionen i denna del.

Avsikten med regeringens förslag är att balansen mellan

hushållens direkta sparande och sparande i kapitalförsäkring

skall upprätthållas. En sådan skattesänkning är enligt

propositionen också angelägen för att kapitalförsäkring i

svenska bolag skall vara konkurrenskraftig jämfört med

kapitalförsäkring i utländska bolag och för att stimulera denna

typ av privat sparande. Skattesatssänkningen föreslås ske redan

fr.o.m. år 1992, eftersom det på detta område inte finns några

särskilda skäl som talar för en tidsfördröjning.

Utskottet instämmer i vad som anförts i propositionen och

tillstyrker således förslaget angående kapitalförsäkringar.

Värdepappersfonder utgör också ett näraliggande alternativ till

hushållens direkta sparande. Liknande skäl som för sparande i

kapitalförsäkringar motiverar att skattesatsen även i detta fall

sänks till 25% fr.o.m. år 1992. Utskottet tillstyrker alltså

propositionen även i detta avseende. Följaktligen avstyrks

motionsyrkandena även i nu berörda delar.

Avkastningsskatten på pensionsmedel

Regeringen föreslår en sänkning av skatten på avkastningen av

privata pensionsförsäkringar från 15% till 10% fr.o.m. år

1992. Förslaget innebär att avkastning på pensionsförsäkringar

beskattas med 10% oavsett om det är fråga om

tjänstepensionsförsäkring eller privat pensionsförsäkring.

I motion Sk23 yrkande 3 av Ian Wachtmeister och Bengt Dalström

(båda nyd) hemställs att riksdagen skall upphäva lagen om

avkastningsskatt på pensionsmedel. Lars Hedfors m.fl. (s) har i

motion Sk21 yrkande 5 i denna del yrkat att förslaget skall

avslås. Detsamma yrkas i motion Sk22 yrkande 17 av Lars Werner

m.fl. (v).

Propositionen avser en justering i lagen om avkastningsskatt

på pensionsmedel för att privata pensionsförsäkringar inte skall

ha sämre skattevillkor än tjänstepensionsförsäkringr. Utskottet

anser att det i detta sammanhang inte finns anledning att ta upp

frågan om avkastningsskatten i ett vidare perspektiv. Utskottet

avstyrker följaktligen motion Sk23 yrkande 2.

Utskottet instämmer i vad som anförts i propositionen till

stöd för en sänkning av avkastningsskatten på privata

pensionsförsäkringar. Det finns inte några bärande skäl för ett

högre skatteuttag på privat pensionsförsäkring i förhållande

till tjänstepensionsförsäkring. Villkoren för de båda

försäkringsformerna liknar alltmer varandra. Skillnaden i

skattesatser skapar bara snedvridningar och orättvisor till

nackdel för privat pensionsförsäkring. En sänkning av

skattesatsen för privat pensionsförsäkring är angelägen också

för att stimulera det privata sparandet och med hänsyn till att

motsvarande försäkringar ofta är skattefria i andra länder. En

enhetlig skattesats undanröjer även komplikationer för

skattskyldiga och skattemyndigheter.

Utskottet tillstyrker följaktligen propositionen i denna del

och avstyrker också motionerna Sk21 yrkande 5 i denna del och

Sk22 yrkande 17.

Slopande av ränteavdragsbegränsningen

Genom skattereformen infördes särskilda regler i 3 § 2 mom.

lagen om statlig inkomstskatt om begränsningar i avdragsrätten

för räntor. Reglerna skärptes hösten 1990. En tanke bakom

reglerna är att ränteutgifter skall få kvittas mot endast

kapitalintäkter från tillgångar som inte ger några

skattekrediter, t.ex. ränta på banktillgodohavanden i svenska

kronor och likvärdiga fordringar som betalas varje år med hela

det vid beskattningsårets utgång upplupna beloppet. Förutom

begränsningen i fråga om vilka slag av kapitalintäkter som får

kvittas, innebär de särskilda reglerna att avdragsrätten

reduceras till 70% om ränteutgifterna överstiger

ränteintäkterna med mer än 100 000 kr. Vid den skattereduktion

som medges enligt reglerna i uppbördslagen begränsas värdet av

ett underskott av kapital som överstiger 100 000 kr. till (70%

x 30%=) 21% när kapitalskattesatsen som för närvarande

uppgår till 30%.

Reglerna är utomordentligt komplicerade. Särskilt

svårtillgängliga är bestämmelserna om vilka slag av

ränteintäkter som får kvittas mot ränteutgifterna och som alltså

tillåts höja ränteavdragstaket om 100 000 kr. Skälen för att

ränteavdragsbegränsningen infördes var att en fri kvittningsrätt

ansågs kunna leda till en alltför omfattande skatteplanering.

En brist i nuvarande regler är att de förhindrar kvittning av

ränteutgifter mot utdelningsintäkter. Det är heller inte möjligt

att kvitta räntorna mot reavinster. Enligt propositionen

försvårar dessa inskränkningar i kvittningsrätten för

investerare att tillskjuta kapital till företagssektorn. Därmed

begränsas utbudet av riskkapital.

I propositionen föreslås att ränteavdragsbegränsningen slopas

och att således full kvittningsrätt skall finnas mellan

ränteutgifter och alla slag av kapitalinkomster. Detta innebär

generellt sett även en avsevärd förenkling såväl för de

skattskyldiga som för skattemyndigheterna. En annan fördel är

att kontrolluppgiftslämnandet förenklas genom att det inte

längre krävs någon fördelning mellan ränteintäkter som är

kvittningsgilla och sådana som inte är det.

Ett fullständigt slopande av ränteavdragsbegränsningen med

bibehållande av övriga regler skulle dock leda till att

skattesystemet skulle kunna utnyttjas för att erhålla stora

skattekrediter utan att motsvarande fördelar uppkommer för

näringslivet. Det är enligt propositionen därför motiverat att

utforma kapitalinkomstreglerna med viss restriktivitet. Även

statsfinansiella skäl talar för en sådan begränsning. En lämplig

avvägning erhålls enligt propositionen om den nuvarande

ordningen med full resp. kvoterad avdragsrätt omvandlas och

överförs till beräkning av skattereduktion för underskottet. Den

lösningen skulle innebära att skattereduktion medges med 25%

för underskott i inkomstslaget kapital upp till 100 000 kr. För

överskjutande underskott bör skattereduktion medges med 18%.

Under år 1992, när kapitalskattesatsen ligger kvar på 30%,

kommer skattereduktionen att uppgå till 30% och 21% i resp.

skikt. Förslaget innebär att 100000-kronorsgränsen skall gälla

generellt och att de särskilda begränsningar som nu gäller för

ungdomar under 18 år och handelsbolagstaxerade dödsbon inte

skall föras över till skattereduktionsreglerna.

I motion Sk21 yrkande 5 i denna del av Lars Hedfors m.fl. (s)

yrkas om avslag på propositionen i denna del. Motionärerna anför

att förslaget medför ökade möjligheter till skatteplanering utan

att förslagen kommer att ge någon påtaglig ökning av

riskkapitalbildningen. Också i motion Sk22 yrkande 19 av Lars

Werner m.fl. (v) hemställs om avslag på regeringens förslag att

slopa ränteavdragsbegränsningen.

Enligt utskottets mening innebär den i propositionen

föreslagna förändringen i ränteavdragsreglerna en högst avsevärd

förenkling utan att för den skull reglerna torde kunna inbjuda

till otillbörlig skatteplanering. Utvidgningen i

kvittningsrätten anser utskottet vara viktig för viljan att

ställa riskkapital till förfogande. Utskottet tillstyrker

propositionen i denna del och avstyrker motionerna Sk21 yrkande

5 i denna del och Sk22 yrkande 18.

Utdelningsinkomster och reavinster från fåmansföretag

För att motverka effekten av att arbetsinkomster tas ut som

lägre beskattade utdelningsinkomster och reavinster från

fåmansföretag infördes genom skattereformen särskilda regler för

beskattning av delägare i sådana företag. En förutsättning för

att reglerna skall tillämpas är att delägaren -- eller någon

denne närstående -- varit verksam i bolaget i betydande

omfattning.

Enligt dessa regler beräknas schablonmässigt en normal

kapitalavkastning. Utdelning eller reavinst som överstiger det

schablonmässigt framräknade beloppet beskattas som inkomst av

tjänst. Understiger den faktiska utdelningen det belopp som

definieras som normal kapitalavkastning får skillnaden

däremellan sparas. Den sparade delen läggs följande år till

underlaget för beräkning av utrymmet för kapitalbeskattad

utdelning eller reavinst.

I ett hänseende bör enligt propositionen reglerna göras

generösare. Det gäller bestämningen av förmögenhetsmässigt

ingångsvärde för aktier som anskaffats före år 1990. För denna

typ av aktier finns inte några sparanderegler för tiden fram

till 1990. Gällande regler medger att aktiernas värde räknas upp

med hänsyn till penningvärdeförändringen under högst 20 år

tillbaka i tiden. Denna övergångsreglering är enligt

propositionen inte tillräcklig. Enligt propositionen bör

utrymmet för kapitalbeskattad utdelning och reavinst avseende

aktier och andelar i fåmansföretag som anskaffats före år 1990

alternativt få beräknas med utgångspunkt i aktiernas värde vid

utgången av år 1990.

Enligt motion Sk21 yrkande 5 i denna del av Lars Hedfors m.fl.

(s) utgör reglerna i den nuvarande utformningen en rimlig

avvägning, och motionärerna anser det inte vara nödvändigt med

en ytterligare uppmjukning. I motion Sk22 yrkande 19 av Lars

Werner m.fl. (v) hemställs att propositionen avslås i denna del.

Utskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att de

nuvarande övergångsreglerna inte är tillräckliga och anser att

den av regeringen föreslagna justeringen av reglerna bör

genomföras. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och

avstyrker motionsyrkandena såvitt nu är i fråga. Beträffande

fördelningen mellan kapitalinkomster och tjänsteinkomster vid

beräkning av reavinst för aktier fr.o.m. den 1 januari 1992 vill

utskottet hänvisa till vad som anförts tidigare i betänkandet

under rubriken Sänkt reavinstskatt på aktier m.m.

Räntebidrag

Regeringen har i proposition 1991/92:56, som bereds i

bostadsutskottet, lagt fram förslag om bostadsbyggandets

finansiering för år 1992. Förslaget innebär bl.a. att

räntebidrag kan utgå till en fastighetsägare i samband med ny-

eller ombyggnad av bostaden oavsett hur åtgärden har

finansierats.

Hittills har endast fastighetsägare med statliga bostadslån

kunnat erhålla räntebidrag. Räntebidraget har inte varit

skattepliktigt samtidigt som den del av räntekostnaden som

täckts av bidraget inte varit avdragsgill.

Eftersom räntebidrag fr.o.m. 1992 skall kunna utgå oavsett hur

finansiering skett föreslås i proposition 1991/92:60 att

räntebidraget skall vara skattepliktigt samtidigt som erlagda

räntekostnader skall få dras av även till den del de täcks av

räntebidraget. I sammanhanget föreslås en lagändring i lagen om

självdeklaration och kontrolluppgifter som syftar till att

fysisk person som uppbär räntebidrag skall kunna använda sig av

förenklad självdeklaration.

I motion Sk21 yrkande 5 i denna del av Lars Hedfors m.fl. (s)

yrkas om avslag på propositionen i denna del.

Den föreslagna ändringen i skattereglerna är en konsekvens av

de förändringar i räntebidragsreglerna som regeringen föreslagit

och som riksdagen behandlar i ett annat ärende (bet.

1991/92:BoU9). Utskottet tillstyrker den i förevarande

proposition föreslagna ändringen i skattereglerna och avstyrker

därmed motionsyrkandet.

I fråga om övergångsbestämmelserna till de nya reglerna om

räntebidrag vill utskottet emellertid förorda en mindre

justering såvitt gäller återbetalning av räntebidrag. Avgörande

för om äldre bestämmelser skall tillämpas vid återbetalning av

räntebidrag är inte att det ursprungliga beslutet om räntebidrag

har fattats före ikraftträdandet. Bidraget skall också ha

erhållits före ikraftträdandet. Punkt 1 av

övergångsbestämmelserna till den föreslagna ändringen i lagen om

statlig inkomstskatt bör därför få den utformning som framgår av

utskottets hemställan.

Företagsbeskattning

Allmänt

Den nyligen genomförda skattereformen innebär att

företagsbeskattningen getts en mer ändamålsenlig och

internationellt konkurrenskraftig utformning. Reformen är

emellertid i vissa delar ofullständig. Särskilt gäller detta

beskattningen av enskilda näringsidkare och handelsbolag. Enligt

propositionen är nu utredningsarbetet rörande enskild

näringsverksamhet och beskattningen av handelsbolag inne i en

slutfas och kan beräknas vara avslutat till kommande årsskifte.

Även i andra hänseenden finns det emellertid enligt

propositionen behov av förbättringar. I propositionen tas upp

möjligheterna att tillskapa nya skattestimulanser för teknik-

och innovationsföretag. Det skulle t.ex. kunna vara fråga om att

få avdrag för kapitaltillskott till riskfylld verksamhet.

Vid sidan av dessa frågor bör enligt propositionen även mer

förutsättningslöst göras en övergripande bedömning av vilka

förändringar av företagsbeskattningen som kan behövas. En

utveckling av det nuvarande systemet bör enligt propositionen ta

sikte på att få ett så enkelt, begripligt och överskådligt

system som möjligt. I det sammanhanget får enligt propositionen

också ställning tas till förslaget från utredningen om en

reformerad företagsbeskattning om nuvärdeavskrivning och

periodiseringsfonder.

Enligt propositionen bör det vara möjligt för regering och

riksdag att med början nästa år behandla frågor om fortsatta

förändringar av företagsbeskattningen.

Med anledning av propositionen har Lars Werner m.fl. (v) i

motion Sk22 yrkande 6 återkommit med de förslag angående

inriktningen på företagsbeskattningen som motionärerna framfört

i samband med skattereformen. De krav som ställs i motionen

gäller en höjning av skatteuttaget från företagssektorn,

bl.a. genom skärpt beskattning av de större börsnoterade

företagen och ett avskaffande av SURV-systemet.

Utskottet får på nytt avstyrka de förslag om en annan

inriktning på företagsbeskattningen som Lars Werner m.fl. har

återkommit med i motion Sk22 yrkande 6.

I den från näringsutskottet till skatteutskottet delvis

överlämnade motionen N12 av Anita Gradin m.fl. (s) lämnas

synpunkter på regeringens skatteförslag från näringspolitiska

utgångspunkter. Bl.a. anförs att det finns anledning till en

mycket stor tveksamhet inför effektiviteten i att använda

skattestimulanser för att öka nyföretagandet. Enligt

motionärerna leder skattesänkningarna sannolikt till växande

belastningar på statsbudgeten utan motsvarande fördelar i

företagssektorn. I motionen yrkas att riksdagen skall besluta om

ett tillkännagivande till regeringen i enlighet med vad som

anförts i motionen om småföretagspolitiken.

Av vad utskottet anfört tidigare i olika avsnitt i betänkandet

framgår att de förslag regeringen lagt fram är inriktade på att

avlägsna tillväxthämmande inslag i skattesystemet och att öka

tillgången på riskkapital, bl.a. genom ett ökat privat sparande.

Denna inriktning på skattepolitiken är enligt utskottets mening

ägnad att stimulera till nyföretagande och investeringar. Detta

kan förväntas leda till ökad tillväxt i ekonomin och avlasta

statsbudgeten. Utskottet avstyrker motionsyrkandet.

Ian Wachtmeister och Bengt Dalström (båda nyd) har i den till

skatteutskottet i vissa delar överlämnade motionen N16

föreslagit att riksdagen skall besluta tillkännagivanden till

regeringen rörande vissa avdragsfrågor, m.m. Enligt

motionens yrkande 1 skall underskott i näringsverksamhet kunna

kvittas mot inkomst av tjänst. I yrkande 2 vill motionärerna att

nuvärdeavskrivning och periodiseringsfonder införs för att

stimulera investeringar i småföretag. Motionärerna vill också i

yrkande 6 att det införs en avdragsrätt för satsningar i eget

företag.

De nämnda motionsyrkandena gäller sådana frågor som f.n.

behandlas i finansdepartementet. Det finns enligt utskottets

mening inte någon anledning för riksdagen att besluta om

tillkännagivanden till regeringen i dessa frågor. Följaktligen

avstyrks motionsyrkandena.

Slopande av den allmänna löneavgiften

I propositionen föreslås att den allmänna löneavgiften slopas

vid utgången av år 1991. Denna avgift beräknas på underlaget för

arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Den infördes för att

finansiera första steget i 1982 års skattereform och utgick då

med 2%. Avgiftsnivån har ändrats vid flera tillfällen. Enligt

gällande regler är avgiftsnivån 0,16% till utgången av år

1992.

I motionerna Sk21 yrkande 5 i denna del av Lars Hedfors m.fl.

(s) och Sk22 yrkande 21 av Lars Werner m.fl. (v) hemställs att

förslaget avslås. I båda motionerna hänvisas bl.a. till att de

statsfinansiella effekterna av ett slopande inte är klarlagda.

Utskottet ansluter sig till bedömningen i propositionen att

den skattebelastning på arbetsinkomster som löneavgiften utgör

på företagen bör undanröjas. Beträffande de statsfinansiella

effekterna uppgår visserligen det beräknade bruttobortfallet

till ett betydande belopp, men nettobortfallet bör enligt

utskottets uppfattning bli avsevärt mycket lägre. Slopandet

innebär att ett starkt tillväxthämmande inslag i skattesystemet

försvinner. Samtidigt kommer underlaget för inkomstbeskattningen

att öka. Utskottet tillstyrker regeringens förslag att slopa den

allmänna löneavgiften och avstyrker motionsyrkandena i denna

del.

Särskild löneskatt

I propositionen föreslås att uttaget av särskilt löneskatt

på vissa förvärvsinkomster sänks från 22,2% till 21,85% med

anledning av att den allmänna löneavgiften slopas. Motsvarande

justering föreslås beträffande den särskilda löneskatten på

pensionskostnader. Enskilda näringsidkare har -- som en

kompensation för högre avkastningsskatt på privata

pensionsförsäkringar -- betalat lägre särskild löneskatt på

avgift för pensionsförsäkring. På grund av att

avkastningsskatten på privata pensionförsäkringar sänks

föreligger inte längre grund för en lägre löneskatt på

egenföretagarnas pensionsförsäkringar. Nivån på denna föreslås

därför uppjusterad till samma nivå som den särskilda löneskatten

på förvärvsinkomster.

I motion Sk21 yrkande 5 i denna del av Lars Hedfors m.fl.

hemställs att propositionen avslås i denna del. Enligt motion

Sk23 yrkande 1 av Ian Wachtmeister och Bengt Dalström (båda nyd)

skall den särskilda löneskatten avskaffas på pensionärernas

inkomster.

De föreslagna ändringarna angående uttaget av särskild

löneskatt är en konsekvens av bl.a. att den allmänna

löneavgiften slopas. Utskottet tillstyrker regeringens förslag

och avstyrker motionsyrkandena.

I propositionen tas även upp frågor rörande vissa andra

justeringar i den särskilda löneskatten.

Riksdagen (bet. 1990/91:SfU18) beslutade våren 1991 om en

sänkning av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen från

10,1% till 8,2%. Vid riksdagsbehandlingen uppkom fråga om

justering av den särskilda löneskatten med anledning av

sänkningen. Frågan har nu tagits upp i propositionen.

Enligt propositionen bör någon justering av den särskilda

löneskatten inte ske med anledning av att den särskilda

löneskatten även för arbetsgivare baseras på de lägre

egenavgifterna. Om löneskatten i stället baserats på

arbetsgivaravgifterna borde skattesatsen bestämts till 23,9% i

stället för 22,2%. Eftersom egenavgifterna inte påverkas av

den beslutade sänkningen av arbetsgivaravgiften till

sjukförsäkringen bör sänkningen enligt propositionen inte

föranleda någon ändring för den särskilda löneskatten. Utskottet

godtar propositionen även i denna del.

I övrigt föreslås vissa justeringar i underlaget för den

särskilda löneskatten på förvärvsinkomster. Bl.a. föreslås --

för att åstadkomma neutralitet mellan olika

arbetsgivarkategorier på det statliga och det kommunala området

-- att avgångsersättningar från arbetsgivare som tillämpar

kommunalt pensionsavtal och där kommunal borgen föreligger

omfattas av reglerna om särskild löneskatt. Det framgår av

propositionen att vissa företag med kommunal anknytning som

betalar ut avgångsersättningar inte omfattas av lagen om

särskild löneskatt och att företagen därför får erlägga fulla

socialavgifter på dessa ersättningar.

I propositionen föreslås att även avgångsersättningar från

arbetsgivare som tillämpar kommunalt pensionsavtal och där

kommunal borgen föreligger skall omfattas av reglerna om

särskild löneskatt. Med den i propositionen föreslagna

utvidgningen skulle ändå vissa kommunala arbetgivarkategorier,

bl.a. Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet m.fl. i

anvisningspunkten 20 e till 23 § kommunalskattelagen uppräknade

arbetsgivare falla utanför området för den särskilda

löneskatten. Utskottet förordar att även dessa

arbetsgivarkategorier skall omfattas och föreslår den ändring i

det vid propositionen fogade förslaget till ändringen i lagen om

särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster som framgår av

utskottets hemställan. Med denna justering tillstyrker utskottet

propositionen i övrigt i vad den avser vissa justeringar i

underlaget för den särskilda löneskatten.

Slopande av socialavgifter på vinstandelsmedel, m.m.

I propositionen föreslås ett slopande av socialavgifter på

vinstandelsmedel. Till följd härav skall bidragen till

vinstandelsstiftelser inte heller vara pensionsgrundande för

arbetstagaren.

Enligt motionerna Sk21 yrkande 5 i denna del av Lars Hedfors

m.fl. (s) och Sk22 yrkande 22 av Lars Werner m.fl. (v) skall

propositionen avslås i denna del.

Vinstandelssystem i företag gör de anställda delaktiga i

företagets resultat och sprider ägandet. Systemet främjar

produktivitet och utgör ett långsiktigt sparande. Utskottet

instämmer i att detta sparande bör stimuleras ytterligare. Som

föreslås i propositionen kan detta enklast ske genom att återgå

till de förhållanden som gällde före år 1987, då

avgiftsskyldigheten infördes. Socialavgifter bör inte tas ut

vare sig när medlen lämnas till stiftelsen eller när de

anställda eller tidigare anställda erhåller sin andel från

stiftelsen. En sådan åtgärd bidrar till att vitalisera

företagandet i Sverige.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet

propositionen i denna del och avstyrker de motionsyrkanden som

väckts i frågan.

I propositionen har föreslagits vissa tekniska justeringar i

lagen om allmän försäkring med anledning av vissa nyligen

gjorda ändringar i skollagen (prop. 1990/91:85, bet. UbU16, SFS

1991:1107). Utskottet tillstyrker propositionen i detta

avseende.

Slopande av skogsvårdsavgiften

Skogsvårdsavgift betalas f.n. med ett belopp som motsvarar

0,8% av en fastighets taxerade skogsbruksvärde.

I propositionen föreslås att skogsvårdsavgiften avskaffas

fr.o.m. den 1 juli 1992. För tiden januari -- juni 1992 betalas

en reducerad avgift grundad på 1991 års skogsbruksvärde. Om

skogsägaren så yrkar skall i stället 1992 års skogsbruksvärde få

läggas till grund för avgiftsberäkningen.

I motion Sk21 av Lars Hedfors m.fl. (s) erinras om att en

översyn av skogsvårdsavgiften ingår i direktiven för den

skogspolitiska utredningen. Med tanke på de redan stora

anspråken på de naturvårdande anslagen bör ett ställningstagande

till skogsvårdsavgiftens framtida utformning enligt motionen

anstå till dess utredningen har presenterat sitt förslag, och

regeringens förslag bör avslås enligt motionen (yrkande 5 i

denna del). Enligt motion Sk22 av Lars Werner m.fl. (v) talar

övervägande näringspolitiska skäl liksom likformighets- och

regionalpolitiska skäl för att skogsvårdsavgifterna slopas, dock

under förbehållet att medel i annan ordning reserveras för att

täcka vissa naturvårdande insatser. Riksdagen bör enligt

motionen begära att regeringen återkommer med förslag i enlighet

därmed (yrkande 7).

Systemet med skogsvårdsavgift för att finansiera diverse

åtgärder på skogsbruksområdet har under senare tid utsatts för

en allt större kritik från skogsägarna. Skogsvårdsavgiften anses

medföra en omotiverat hög skattebelastning. Avgiftens starkt

negativa effekter för ett långsiktigt och rationellt skogsbruk

har framhållits. Frågan om att slopa skogsvårdsavgifterna har

tagits upp i riksdagen vid upprepade tillfällen.

Vid den senaste behandlingen av frågan i riksdagen stannade en

majoritet för att avvakta resultatet av den i juni 1990

tillsatta skogspolitiska kommitténs arbete. Detta arbete är dock

inte slutfört förrän under nästa år.

Skatteutskottet har i denna fråga inhämtat yttrande från

jordbruksutskottet. Av jordbruksutskottets redovisning

(1991/92:JoU4y, se bilaga 1) framgår bl.a. omfattningen av olika

skogliga bidrag m.m. som bekostas av skogsvårdsavgiften. Det

framgår vidare av yttrandet att regeringen den 28 november i år

har beslutat att ge tilläggsdirektiv till den skogspolitiska

kommittén med hänsyn till bl.a. regeringens förslag om att

skogsvårdsavgiften skall slopas år 1992. Beroende på de ändrade

förutsättningarna har tiden för uppdragets redovisning

utsträckts till den 1 september 1992.

Enligt tilläggsdirektiven måste kommitténs bedömningar och

förslag i fråga om de statliga medlen och den statliga

skogsvårdsorganisationen utgå från det förhållandet att en

väsentlig del av finansieringen nu bortfaller. Om kommittén

finner att verksamheter som nu finansieras med

skogsvårdsavgiften skall finnas kvar även i fortsättningen bör

därför förslag till annan finansiering lämnas. Därvid bör

kommittén särskilt uppmärksamma den grundläggande princip som

präglar regeringens politik, nämligen ett ökat praktiskt och

ekonomiskt ansvarstagande från näringslivets sida i utbyte mot

minskade ekonomiska och administrativa pålagor. Kommittén bör

slutligen enligt tilläggsdirektiven beakta de förslag till

förändringar som regeringen kommer att lämna i

budgetpropositionen 1992.

Jordbruksutskottet har i yttrandet ställt sig bakom

föredragande statsrådets bedömning att skogsvårdsavgiften medför

en omotiverat hög skattebelastning och att den har negativa

verkningar för ett långsiktigt och rationellt skogsbruk.

Skogsägarna själva är de som bäst kan avgöra vilka investeringar

som behövs. Övervägande skäl talar enligt jordbruksutskottet

därför för att beslut om avskaffande av avgiften tas redan nu.

Förslaget innebär, som framgår av jordbruksutskottets

redovisning, inte att de bidrag och övriga åtgärder som

finansieras genom avgifterna kommer att upphöra omedelbart. Den

föreslagna konstruktionen innebär att en successiv nedtrappning

kan äga rum och att möjligheterna att utnyttja avgiftsmedel för

finansiering av åtgärder i skogsbruket helt upphör först den 1

juli 1994. Riksdagen bör fatta det principiella

avvecklingsbeslutet redan nu. Ytterligare beslut kommer att

fattas vid riksdagsbehandlingen av 1992/93 års budget. Den

skogspolitiska kommitténs fortsatta arbete kommer därigenom att

kunna bedrivas inom en fast ram enligt de tilläggsdirektiv som

redovisats i det föregående. Jordbruksutskottet anser sålunda

att det inte finns någon anledning till att avvisa regeringens

förslag i enlighet med vad som yrkats i motion Sk21. Ett

fullföljande av kommitténs ursprungliga uppdrag att först i

mitten av 1992 lämna förslag till eventuella förändringar av

skogsvårdsavgiften skulle enligt jordbruksutskottet allvarligt

försena den skogspolitiska reformen.

Vad jordbruksutskottet anfört om skogsägarnas investeringar

innebär icke att de krav på ett naturvårdande och ekologiskt

riktigt skogsbruk, som jordbruksutskottet i olika sammanhang

ställt, får eftersättas. Jordbruksutskottet instämmer således i

föredragandens mening att vissa naturvårdande insatser som

hittills finansierats inom ramen för skogsvårdsmedlen kan

inrymmas under andra anslag. Samtidigt finns det enligt

jordbruksutskottet anledning att erinra om vad som anförs i

tilläggsdirektiven till den skogspolitiska kommittén om ett

"ökat praktiskt och ekonomiskt ansvarstagande från näringslivets

sida i utbyte mot minskade ekonomiska och administrativa

pålagor". Jordbruksutskottet har i tidigare sammanhang -- senast

i det miljöpolitiska betänkandet våren 1991 -- pekat på de stora

behov av naturskydd som föreligger i de svenska skogarna. Att

skogsbruket drivs som mångbruk och enligt naturens

förutsättningar på varje ståndort samt att stor hänsyn därvid

tas till att den biologiska mångfalden icke minskar måste enligt

jordbruksutskottets mening vara utgångspunkten för varje

skogsägare.

Det anförda har föranlett jordbruksutskottet att inte biträda

vänsterpartiets yrkande om avslag på regeringens förslag och

begäran om nytt förslag.

Skatteutskottet konstaterar med tillfredsställelse att den i

riksdagen vid åtskilliga tidigare tillfällen behandlade frågan

om skogsvårdsavgiftens slopande äntligen får sin lösning.

Skatteutskottet får med hänvisning till vad jordbruksutskottet

har anfört rörande bidrag m.m. på det skogliga området

tillstyrka förslaget i propositionen att skogsvårdsavgiften

avvecklas. Utskottet har inte någon erinran mot den

avvecklingsplan regeringen föreslagit. Av detta följer att

utskottet avstyrker motionerna Sk21 yrkande 5 i denna del och

Sk22 yrkande 7.

Räntefördelning, m.m.

I avvaktan på det fortsatta utredningsarbetet om beskattningen

av enskilda näringsidkare och handelsbolag föreslås i

propositionen att tillämpningen av reglerna om

räntefördelning skall uppskjutas.

I motion Sk21 yrkande 5 i denna del av Lars Hedfors m.fl. (s)

hemställs om avslag på propositionen i denna del. Motionärerna

anser att det pågående utredningsarbetet angående enskild

näringsverksamhet bör avvaktas innan reglerna ges en ny

tillämpning.

Utskottet anser att tillämpningen av reglerna om

räntefördelning lämpligen bör skjutas upp i avvaktan på det

kommande förslaget om beskattning av enskild näringsverksamhet

och handelsbolag. Utskottet tillstyrker propositionen i denna

del och avstyrker motionsyrkandet.

I propositionen föreslås att statliga räntebidrag i

näringsverksamhet för bostadsändamål görs skattepliktiga.

Avdrag medges för hela räntekostnaden även till den del

räntekostnaden finansieras med räntebidrag.

I motion Sk21 yrkande 5 i denna del av Lars Hedfors m.fl. (s)

hemställs om avslag på propositionen i denna del. Med hänvisning

till att utskottet tidigare godtagit förslaget angående

räntebidrag utanför näringsverksamhet får utskottet tillstyrka

propositionen även i nu förevarande del och avstyrka

motionsyrkandet.

Skadeförsäkringsföretag

Riksdagen har tidigare uppmärksammat

skadeförsäkringsföretagens konkurrenssituation i samband med

övergången till det nya skattesystemet. I våras beslöt riksdagen

om ett tillkännagivande till regeringen med anledning av ett

antal motioner med förslag om att konkurrensneutralitet skulle

föreligga mellan ömsesidiga bolag och aktiebolag i samband med

genomförandet av skattereformen (bet. 1990/91:SkU30, rskr.

1990/91:313).

I propositionen föreslås -- som en lösning i avvaktan på

ytterligare prövning av frågan -- att särskilda regler skall

gälla vid 1992 års taxering. Säkerhetsreserven räknas som skuld

vid beräkning av underlaget till SURV endast till den del

reserven överstiger 70% av säkerhetsreserven i bokslut till

ledning för 1991 års taxering. Enligt propositionen innebär

förslaget att någon avskattning av reserver inte bör uppkomma

vid 1992 års taxering.

Utskottet har inte någon erinran mot den tillfälliga lösning

som regeringen förordar och tillstyrker följaktligen

propositionen i denna del.

Övriga frågor

Som utskottet har nämnt inledningsvis samordnas i detta

sammanhang den författningsmässiga regleringen av vissa förslag

i den tidigare av utskottet behandlade propositionen 1991/92:48

med de lagförslag i berörda delar som behandlas i det nu

förevarande betänkandet. I det föregående har utskottet även

föreslagit vissa justeringar i några av de i propositionen

framlagda lagförslagen. Härutöver bör de redaktionella

justeringar och rättelser göras som framgår av utskottets

hemställan angående lagförslagen nedan. Med de ändringar som

utskottet sålunda föreslagit tillstyrker utskottet de vid

propositionen fogade lagförslagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande fortsatt utvärderings- och utredningsarbete

rörande skatterna

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 1 och

1991/92:Sk22 yrkande 1,

res. 1 (s)

2. beträffande inkomstskatteskalan för 1992

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 2,

1991/92:Sk22 yrkande 8--11 och 1991/92:Fi15 yrkande 2--5,

res. 2 (s)

3. beträffande förmögenhetsskatten vid 1992 års taxering

att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och

avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del och

1991/92:Sk22 yrkande 12,

res. 3 (s)

4. beträffande förmögenhetsskatten fr.o.m. 1993 års

taxering och avveckling fr.o.m. 1995 års taxering

att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och

avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 3 i denna del och 5 i

denna del, 1991/92:Sk22 yrkande 2 i denna del och 1991/92:N12

yrkande 2 i denna del,

res. 4 (s)

5. beträffande förmögenhetsskatten på arbetande kapital

att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och

avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 3 i denna del och 5 i

denna del och 1991/92:Sk22 yrkande 2 i denna del och 3,

res. 5 (s)

6. beträffande begränsningsregeln

att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och

avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 3 i denna del och 5 i

denna del och 1991/92:Sk22 yrkande 13,

res. 6 (s)

7. beträffande sambeskattningen

att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och

avslår motion 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del,

res. 7 (s)

8. beträffande skatteskalorna vid arvs- och

gåvobeskattningen, m.m.

att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och

avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del och

1991/92:Sk22 yrkande 14,

res. 8 (s)

9. beträffande tillkännagivande angående arvs- och

gåvobeskattningen i framtiden

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 4 och

1991/92:Sk22 yrkande 4,

res. 9 (s)

10. beträffande sänkt beskattning av hushållssektorns

kapitalinkomster

att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och

avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del och

1991/92:Sk22 yrkande 5,

res. 10 (s)

11. beträffande sänkt reavinstskatt på aktier m.m.

att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och

avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del och

1991/92:Sk22 yrkande 15,

res. 11 (s)

12. beträffande kapitalförsäkringar och

värdepappersfonder

att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och

avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del och

1991/92:Sk22 yrkande 16,

res. 12 (s)

13. beträffande avkastningsskatten på pensionsmedel

att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och

avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del,

1991/92:Sk22 yrkande 17 och 1991/92:Sk23 yrkande 2,

res. 13 (s)

res. 14 (nyd)

14. beträffande slopande av ränteavdragsbegränsningen

att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och

avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del och

1991/92:Sk22 yrkande 18,

res. 15 (s)

15. beträffande utdelningsinkomster och reavinster från

fåmansföretag

att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och

avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del och

1991/92:Sk22 yrkande 19,

res. 16 (s)

16. beträffande räntebidrag

att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och

avslår motion 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del,

res. 17 (s)

17. beträffande skatteuttaget från företagssektorn

att riksdagen avslår motion 1991/92:Sk22 yrkande 6,

18. beträffande skattestimulanser för att öka

nyföretagandet

att riksdagen avslår motion 1991/92:N12 yrkande 2 i denna

del,

res. 18 (s)

19. beträffande vissa avdragsfrågor m.m.

att riksdagen avslår motion 1991/92:N16 yrkande 1, 2 och 6,

res. 19 (nyd)

20. beträffande slopande av den allmänna löneavgiften

att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och

avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del och

1991/92:Sk22 yrkande 20,

res. 20 (s)

21. beträffande uttaget av särskild löneskatt

att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och

avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del och

1991/92:Sk23 yrkande 1,

res. 21 (s)

res. 22 (nyd)

22. beträffande vissa andra justeringar av den särskilda

löneskatten

att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:60 i denna

del godtar vad utskottet föreslagit,

23. beträffande slopande av socialavgifter på

vinstandelsmedel

att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och

avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del och

1991/92:Sk22 yrkande 21,

res. 23 (s)

24. beträffande vissa tekniska justeringar i lagen om

allmän försäkring

att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del,

25. beträffande skogsvårdsavgiften

att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och

avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del och

1991/92:Sk22 yrkande 7,

res. 24 (s)

26. beträffande räntefördelning

att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och

avslår motion 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del,

res. 25 (s)

27. beträffande räntebidrag i näringsverksamhet

att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och

avslår motion 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del,

res. 26 (s)

28. beträffande skadeförsäkringsföretag

att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del,

29. beträffande lagförslagen

att riksdagen med anledning av propositionerna 1991/92:48 i

denna del och 1991/92:60 i denna del antar de på s. 5 -- 61 i

detta betänkande återgivna förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

med den ändringen att övergångsbestämmelserna får följande

som utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft

den 1 januari 1992 och

tillämpas första

gången vid 1993 års

taxering i den mån inte

annat följer av punkterna

1--5 nedan.

1. Äldre bestämmelser i 1. Äldre bestämmelser i

3 § 4 mom. första 3 § 4 mom. första

stycket tillämpas stycket tillämpas

alltjämt om det alltjämt om bidraget

ursprungliga beslutet om uppburits före

räntebidrag fattats före ikraftträdandet.

den 1 januari 1992.

2. Bestämmelserna i 3 § 12 mom. tillämpas första gången vid

1992 års taxering.

3. Vid 1993 års taxering 3. Vid 1993 års taxering

gäller för fysiska gäller för fysiska

personer och dödsbon personer och dödsbon

följande. Av följande. Av

realisationsvinst på realisationsvinst på

sådana finansiella sådana finansiella

instrument som avses i 27 § instrument som avses i 27 §

1 mom. skall som skattepliktig 1 mom. skall som skattepliktig

intäkt tas upp fem intäkt tas upp fem

sjättedelar. Avdrag för sjättedelar. Avdrag för

realisationsförlust på realisationsförlust på

sådana instrument skall sådana instrument skall

grundas på fem grundas på fem

sjättedelar av sjättedelar av

förlusten. Vad nu sagts förlusten. Vad nu sagts

gäller på motsvarande gäller på motsvarande

sätt realisationsvinst och sätt realisationsvinst och

realisationsförlust på realisationsförlust på

andel i handelsbolag. andel i handelsbolag.

Första stycket gäller

inte sådan

realisationsförlust som

avses i 27 § 5 mom. tredje

stycket till den del

förlusten svarar mot

utdelning från bolaget

under beskattningsåret och

närmast föregående

beskattningsår.

4. Bestämmelserna i 10 § tredje stycket tillämpas första

gången vid 1994 års taxering.

5. Äldre bestämmelser i 10 a § tillämpas för beskattningsår

som påbörjats före ikraftträdandet.

3. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och

kontrolluppgifter,

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och

gåvoskatt,

6. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

7. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

8. lag om ändring i lagen (1991:1040) om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring,

9. lag om ändring i lagen (1991:588) om ändring i lagen

(1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt

lagen (1962:381) om allmän försäkring,

10. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

11. lag om ändring i lagen (1991:1050) om ändring i lagen

(1981:691) om socialavgifter,

12. lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av

socialavgifter och allmän löneavgift med den ändringen att

övergångsbestämmelserna får följande som

utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag Denna

lag träder i kraft den 1

januari 1992. Lagen

tillämpas fortfarande i

fråga om förhållanden

som hänför sig till

tiden före den 1 januari

1992.

Denna lag träder i kraft

den 1 januari 1992. Äldre

bestämmelser tillämpas

fortfarande i fråga om

förhållanden som

hänför sig till tiden

före den 1 januari 1992.

13. lag om ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader för

allemanssparande och ungdomsbosparande,

14. lag om ändring i lagen (1990:654) om

skatteutjämningsreserv,

15. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på

vissa förvärvsinkomster med den ändringen att 1 § får

följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

1 §

Särskild löneskatt -- -- -- -- -- -- -- -- för arbetstagare,

3. avgångsersättning som 3. avgångsersättning som

annorledes än på grund annorledes än på grund

av kollektivavtalsgrundad av kollektivavtalsgrundad

avgångsbidragsförsäkring avgångsbidragsförsäkring

utbetalas av staten eller utbetalas av staten, kommun

kommun som arbetsgivare eller eller kommunalförbund som

av annan arbetsgivare, under arbetsgivare eller av Svenska

förutsättning att kommunförbundet,

arbetsgivaren tillämpar Landstingsförbundet,

kommunalt pensionsavtal och Svenska kyrkans

att borgen tecknats i enlighet församlings- och

med vad som angetts i punkt 20 pastoratsförbund,

e första stycket b av Kommunernas pensionsanstalt

anvisningarna till 23 § eller Sjukvårdens och

kommunalskattelagen socialvårdens planerings-

(1928:370), och rationaliseringsinstitut,

under förutsättning att

arbetsgivaren tillämpar

kommunalt pensionsavtal eller

av annan arbetsgivare, under

förutsättning att

arbetsgivaren tillämpar

kommunalt pensionsavtal och

att borgen tecknats i enlighet

med vad som angetts i punkt 20

e första stycket b av

anvisningarna till 23 §

kommunalskattelagen

(1928:370),

4. avgångsersättning som -- -- -- -- första stycket 2 och 13.

16. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på

pensionsmedel,

17. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på

pensionskostnader,

18. lag om upphävande av lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift,

19. lag om upphävande av lagen (1947:577) om statlig

förmögenhetsskatt med den ändringen att punkt 2 av

övergångsbestämmelserna får följande som utskottets förslag

betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

2. Aktier som avses i punkt 5

andra stycket av anvisningarna

till 3 och 4 §§ är

inte skattepliktiga. Detsamma

gäller för aktier som

vid utgången av år 1991

omfattades av

bestämmelserna i nämnda

stycke.

2. Aktier som avses i punkt 5

andra stycket av anvisningarna

till 3 och 4 §§ är

inte skattepliktiga. Detsamma

gäller för aktier som

är inregistrerade vid

Stockholms fondbörs om

aktierna vid utgången av

år 1991 omfattades av

bestämmelserna i andra

eller femte stycket nämnda

anvisningspunkt.

20. lag om upphävande av lagen (1970:172) om begränsning av

skatt i vissa fall,

21. lag om upphävande av lagen (1982:423) om allmän

löneavgift,

22. lag om upphävande av lagen (1990:1454) om höjning av den

allmänna löneavgiften intill utgången av juni 1991,

23. lag om upphävande av lagen (1991:703) om sänkning av den

allmänna löneavgiften intill utgången av december 1992.

Stockholm den 11 december 1991

På skatteutskottets vägnar

Knut Wachtmeister

I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars

Hedfors (s), Filip Fridolfsson (m), Bo Forslund (s), Kjell

Johansson (fp), Anita Johansson (s), Ivar Franzén (c), Bruno

Poromaa (s), Karl-Gösta Svenson (m), Yvonne Sandberg-Fries (s),

Harry Staaf (kds), Peter Kling (nyd), Gunnar Nilsson (s), Carl

Fredrik Graf (m) och Sverre Palm (s).

Reservationer

1. Fortsatt utvärderings- och utredningsarbete rörande

skatterna (mom. 1)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,

Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 65

börjar med "Utskottet vill" och på s. 66 slutar med "yrkande 1"

bort ha följande lydelse:

Skattereformen är en av de viktigaste strukturella reformer

som genomförts i Sverige under 1900-talet. Den innebär ökad

rättvisa, bättre tillväxt i ekonomin och en effektivare

finansiering av och ökat förtroende för välfärdspolitiken.

Genom skattereformen har en viktig grund lagts för att

skattesystemet skall kunna fungera som ett instrument i

fördelningspolitiken. Förutsättningarna för en långsiktig

tillväxt i ekonomin förbättras genom en effektivare användning

av arbete och kapital. Generellt gynnar reformen sparande, medan

hushållens skuldsättning och spekulation i olika former

motverkas. Även detta förbättrar ekonomins funktionssätt.

En grundläggande målsättning för skattereformen är att den

skall tjäna till att finansiera den gemensamma välfärden. Den

har även till syfte att påverka resursanvändningen på ett

samhällsekonomiskt effektivt sätt. Av avgörande betydelse är

också att skattereformen har till uppgift att påverka

fördelningen av disponibel inkomst på ett utjämnande och

rättvist sätt.

En mer likformig och neutral beskattning har gjort det möjligt

att kraftigt minska inkomstskatten samt kraftigt sänka

skattesatserna på kapital och företag. En mer likformig

beskattning har undanröjt den viktigaste orsaken till den

tidigare omfattande skatteplaneringen.

Med mer likformiga skatter har statsskatten kunnat avskaffas

för huvuddelen (ca 85%) av skattebetalarna. Dessa betalar

numera endast kommunalskatt (genomsnittligt 31,15%). I

inkomstskikten ca 60000--95000 kr. betalar man inte ens hela

kommunalskatten genom tillkomsten av det särskilda

grundavdraget. Var sjunde skattebetalare betalar dessutom 20%

i statsskatt på inkomster över ca 180000 kr. per år. Härigenom

bibehålls ett progressivt inslag i inkomstbeskattningen för de

högsta inkomsttagarna.

Behovet av fasta spelregler inom ekonomin brukar ofta betonas

av näringslivet. Men sådana är också viktiga för hushållen för

att de på ett rimligt sätt skall kunna planera långsiktigt. För

att så långt som möjligt skapa förutsättningar för en över lång

tid bestående skattereform gjordes en överenskommelse över

blockgränserna mellan socialdemokraterna och folkpartiet

liberalerna.

De förändringar i skattesystemet som regeringen nu föreslår

innebär att man rubbar den viktiga skattemässiga balansen mellan

arbets- och kapitalinkomster. Ett viktigt fördelningspolitiskt

mål för skattereformen var att höginkomsttagare skulle betala

sina egna skattesänkningar. Efter regeringens förslag och med

oförändrad skatteskala uppfylls inte längre denna förutsättning.

Förslagen om sänkt kapitalbeskattning, uppskjuten

barnbidragshöjning, utvidgade kvittningsmöjligheter för

kapitalinkomster, slopat ränteavdragstak, utvidgade möjligheter

för ägare av fåmansbolag att ta ut lågbeskattade

kapitalinkomster samt sänkningen av investeringsbidragen till

bostadsbyggandet är exempel på regelrätta brott mot

skatteöverenskommelsens grundprinciper.

Någon analys av på vilket sätt förslagen leder till tillväxt

eller innebär en internationell anpassning av de svenska

skatterna ges inte. Huvudsakligen präglas förslagen av

förhoppningar om ökad tillväxt. Syftet verkar vara att ensidigt

gynna kapitalägarintressena.

Inför skattereformen gjordes omfattande ekonomiska studier och

analyser av de samhällsekonomiska effekter som kan bli

resultatet av olika förändringar av skattesystemet, t.ex. av

sänkta skattesatser eller mera likformiga skatter. Hittills

gjorda analyser (se bl.a. SOU 1989:33 och prop. 1989/90:110)

visar på relativt måttliga s.k. utbudseffekter av olika

skattesänkningar.

Regeringens förslag innebär att kapitalägarna skall få stora

förmåner för att arbeta och åstadkomma mer. Vanliga löntagare

skall uppenbarligen uppnå motsvarande resultat genom att drabbas

av kraftiga försämringar. Det är en politik som leder till ökade

orättvisor, skärper motsättningarna och skapar kompensationskrav

hos stora grupper. Det är en politik som är samhällsekonomiskt

ineffektiv och som undergräver finansieringen av den gemensamma

välfärden.

Många av regeringens förslag minskar i stället för att öka

tillväxten. Finansieringen av skattesänkningarna försämrar

hushållens köpkraft. Flera av förslagen, t.ex. försämringarna

för boendet, försvagar ytterligare konjunkturläget inom

byggsektorn.

Effekterna av regeringens olika skatteförslag kan sammanfattas

sålunda. Förslagen innebär att den totala produktionen minskar,

bl.a. genom förslagen om dyrare bostadsbyggande och högre

boendekostnader. Flera av förslagen är därtill regressiva till

sin effekt. De gynnar kraftigt höginkomsttagare med stort

sparande och betydande förmögenheter. Samtidigt minskar

hushållens och företagens möjligheter att planera sin ekonomi

och verksamhet långsiktigt. Förslagen innebär vidare att

skattesystemet förändras utan att en grundlig utvärdering ännu

hunnit göras av skattereformens effekter i olika avseenden.

Det är anmärkningsvärt att regeringen nu vill genomföra

fundamentala förändringar av skattereformen innan den

utvärderingsgrupp som tidigare tillsatts har slutfört sitt

arbete. Det är angeläget att arbetet med utvärderingen av

skattereformen påskyndas för att utröna om reformen har fått

avsedda effekter, bl.a. vad gäller inkomst- och

förmögenhetsfördelningen.

Regeringens förslag saknar också en nödvändig analys av den

ökande internationaliseringens effekter för den svenska ekonomin

och skattepolitiken. Det är anmärkningsvärt eftersom ett stort

antal av regeringens skatteförslag motiveras av anpassningskrav

gentemot EG. Det mesta talar för att Sverige, även vid en

EG-anslutning, bör kunna behålla en betydande handlingsfrihet

inom skattepolitiken. En sådan analys måste genomföras och

redovisas innan genomgripande förändringar görs i det svenska

skattesystemet.

Genom nu redovisade och aviserade skattesänkningsförslag

kommer regeringens politik att undergräva finansieringen av den

gemensamma välfärden. Även i detta avseende bryter regeringen på

ett avgörande sätt upp den överenskommelse som ligger till grund

för skattereformen.

De förslag på skatteområdet som regeringen redovisar i sin

proposition om skattepolitik kommer att påtagligt försämra

statsfinanserna. I motion Sk21 görs bedömningen att

budgetunderskottet ökar med en och en halv miljard kronor

1991/92, med sex och en halv miljarder kronor 1992/93 och med

närmare åtta miljarder kronor när förslagen är helt genomförda.

Till detta kommer förslag i andra propositioner om att

avskaffa omsättningsskatten på handel med aktier m.m. redan i

år, att sänka mervärdeskatten 1992 mer än enligt riksdagens

tidigare ställningstaganden etc.

Dessa skattesänkningar kommer att leda till en högre räntenivå

i Sverige, vilket kommer att utgöra en broms på tillväxten. I

ett senare skede kommer de att framtvinga ingrepp i välfärden

med negativa och oacceptabla konsekvenser för inkomst- och

förmögenhetsfördelningen. Regeringens förslag är inte förenliga

med en ansvarsfull finanspolitik.

I den socialdemokratiska motionen Sk21 avvisas de förslag om

skattesänkningar som regeringen lagt fram i stor hast. En

ansvarsfull ekonomisk politik förutsätter att stora förändringar

inte genomförs utan att konsekvenserna först noga övervägts. Ett

minimikrav är att det utvärderingsarbete som pågår angående

skattereformens effekter måste få slutföras. Därtill är det

nödvändigt att ytterligare analysera bl.a. utvecklingen i

omvärlden för att det skall vara möjligt att ta ställning till

vilka anpassningsbehov som kan finnas. Riksdagen bör som sin

mening ge regeringen till känna vad som anförts i motion Sk21

rörande utvärdering av skattereformens effekter och behovet av

analyser i fråga om konsekvenserna för Sveriges del av den

ökande internationaliseringen.

dels att utskottet under moment 1 bort hemställa:

1. beträffande fortsatt utvärderings- och

utredningsarbete rörande skatterna

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sk21 yrkande 1

och med anledning av proposition 1991/92:60 och motion

1991/92:Sk22 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna

vad i motion 1991/92:Sk21 anförts angående utvärdering av

skattereformens effekter och behovet av analyser i fråga om

konsekvenserna för Sveriges del av den ökande

internationaliseringen.

2. Inkomstskatteskalan för 1992 (mom. 2 och mom. 29 i

motsvarande del)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,

Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 67

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 5" bort ha

följande lydelse:

Nästa år skall enligt riksdagens beslut inkomstskatteskalan

för arbetsinkomster justeras automatiskt. Gränsen för statlig

inkomstskatt, den s.k. brytpunkten, skall justeras med hänsyn

till konsumentprisernas utveckling (KPI) oktober 1990--oktober

1991 med tillägg av 2%.

Sedan mitten av 1970-talet har denna typ av justeringar gjorts

i stort sett varje år för att undvika en ökad skatt på nominella

löneökningar. Skillnaden nu är att denna justering skall ske

automatiskt utan krav på riksdagsbeslut.

Uppgörelsen mellan socialdemokraterna och folkpartiet

liberalerna om skattereformen är nu bruten. I detta läge

föreligger inte längre något hinder att föreslå förändringar i

denna reform i syfte främst att återställa den

fördelningspolitiska balansen i reformen.

En utgångspunkt för skattereformen har varit att den skall

vara fördelningspolitiskt neutral. Kravet innebär att

höginkomsttagarna genom reformens finansiering skall betala sina

egna skattesänkningar. Det är av fördelningspolitiska skäl

motiverat att justera brytpunkten med enbart den s.k.

underliggande inflationen, dvs. KPI-höjningen minskad med den

prishöjning som är en följd av skattereformen.

Sammantaget innebär denna förändring, i förhållande till

nuvarande regler, att brytpunkten nästa år räknas upp med samma

procenttal som används för uppräkning av basbeloppet, nämligen

4,6% för beskattningsåret 1992. Eftersom lönerna ökar

långsammare (Rehnbergavtalen) än 4,6% mellan 1991 och 1992

kommer antalet personer som betalar statlig skatt ändå att

minska för 1992.

En sådan justering innebär ökade statsinkomster med ca 2,3

miljarder kronor. Som visas i motion Sk21 har de föreslagna

åtgärderna en bra fördelningsprofil när hänsyn tas till nästa

års löneutveckling såsom den är bestämd enligt de s.k.

Rehnbergavtalen. Nettolönen efter skatt kommer enligt det

socialdemokratiska förslaget att öka mest vid lägre inkomster.

Med gällande regler får höginkomsttagarna däremot en större

nettolöneökning än mellanskiktet. Det socialdemokratiska

förslaget innebär att ökningen blir i stort sett densamma från

en årsinkomst på ca 150000 kr. och uppåt.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion

Sk21 yrkande 2 och avstyrker motionerna Sk22 yrkandena 8--11 och

Fi15 yrkandena 2--5.

dels att utskottet under moment 2 och moment 29 i

motsvarande del bort hemställa:

2. beträffande inkomstskatteskalan för 1992

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sk21 yrkande 2

och med avslag på motionerna 1991/92:Sk22 yrkandena 8--11 och

1991/92:Fi15 yrkandena 2--5 beslutar om en ändrad skatteskala i

enlighet med motion 1991/92:Sk21 yrkande 2,

29. beträffande lagförslagen i fråga om 10 § andra

stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan antar

följande som Reservanternas förslag betecknade förslag till

ändring i 10 § andra stycket lagen (1947:576) om statlig

inkomstskatt.

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

10 §

Skatt på Skatt på

förvärvsinkomst utgör förvärvsinkomst utgör

100 kronor samt 20 procent av vid 1993 års taxering 100

den del av den kronor samt 20 procent av den

beskattningsbara del av den beskattningsbara

förvärvsinkomsten som förvärvsinkomsten som

överstiger en skiktgräns överstiger en skiktgräns

på 170 000 kronor vid 1992 på 177 800 kronor.

års taxering. Vid

följande taxeringar

uppgår skiktgränsen till

skiktgränsen för

föregående

taxeringsår multiplicerad

med det jämförelsetal,

uttryckt i procent, som anger

förhållandet mellan det

allmänna prisläget i

oktober andra året före

taxeringsåret och

prisläget i oktober tredje

året före

taxeringsåret med

tillägg av två

procentenheter.

Skiktgränsen fastställs

av regeringen före

utgången av andra året

före taxeringsåret och

avrundas nedåt till helt

hundratal kronor.

3. Förmögenhetsskatten vid 1992 års taxering (mom.3)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,

Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 67

börjar med "Utskottet vill" och på s. 68 slutar med "yrkande 12"

bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag att sänka förmögenhetsskatten på stora

förmögenheter med verkan redan fr.o.m. innevarande

beskattningsår bör inte accepteras av fördelningspolitiska skäl.

Utskottet tillstyrker motionerna Sk21 yrkande 5 i denna del och

Sk22 yrkande 12 om avslag på förslaget.

dels att utskottet under moment 3 bort hemställa:

3. beträffande förmögenhetsskatten vid 1992 års taxering

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Sk21 yrkande

5 i denna del och 1991/92:Sk22 yrkande 12 i denna del avslår

proposition 1991/92:60 i denna del.

4. Förmögenhetsskatten fr.o.m. 1993 års taxering och

avveckling fr.o.m. 1995 års taxering (mom. 4 och mom. 29 i

motsvarande del)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,

Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68

börjar med "Vidare tillstyrker" och slutar med "denna del" bort

ha följande lydelse:

Den nuvarande förmögenhetsbeskattningen har allvarliga

brister. Det gäller de alltför höga skattesatserna men i lika

hög grad den splittrade behandlingen av olika slags tillgångar.

Vissa tillgångar beskattas medan andra inte beskattas alls.

Det var av olika skäl inte möjligt att samtidigt med

skattereformen genomföra en stor och motiverad omläggning av

förmögenhetsskatten. Ett utredningsförslag har utarbetats inom

finansdepartementet och remissbehandlats men har ännu inte lett

till något konkret förslag till riksdagen.

Det finns dock av såväl fördelningspolitiska skäl som

likformighetsskäl anledning att behålla förmögenhetsskatten.

Starka fördelningspolitiska skäl motiverar att ägare av stora

förmögenheter betalar skatt som ett resultat av den extra

bärkraft som stora förmögenheter skapar. Även statsfinansiella

skäl talar för att avvisa förslaget att slopa

förmögenhetsskatten.

Regeringen motiverar bl.a. sitt förslag med hänsyn till

förhållanden i vår omvärld. Faktum är att ungefär hälften av

OECDs medlemsländer, inkl. de nordiska, i dag har en

förmögenhetsskatt. I likhet med förslagen i den ovan nämnda

utredningen är förmögenhetsskatten proportionell och varierar i

grova drag mellan en halv och en procent av den beskattningsbara

förmögenheten.

Det finns inga beslut inom EG som skulle kräva att

förmögenhetsskatten slopas i Sverige. Inget talar heller för

att förmögenhetsskatten skulle ha haft någon betydelse för

svenska direktinvesteringar i och utflyttning av kapital till

våra konkurrentländer. Däremot kan den ha haft betydelse för

vissa förmögna personers beslut att flytta utomlands. Det

betyder dock inte nödvändigtvis att investeringarna i Sverige

behöver påverkas.

Det är angeläget att även förmögenhetsskatten förändras i den

riktning som har utstakats genom skattereformen, dvs. mot sänkta

skattesatser och bredare skattebaser. En sänkning av

skattesatserna förutsätter en mer likformig behandling av olika

tillgångar och skulder.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion

Sk21 yrkande 5 i denna del om avslag på regeringens förslag att

avveckla förmögenhetsskatten. I enlighet med yrkande 3 i denna

del i samma motion bör riksdagen begära att regeringen lägger

fram ett förslag till reformerad förmögenhetsskatt i enlighet

med vad som anförts i motionen.

dels att utskottet under moment 4 och moment 29 i

motsvarande del bort hemställa:

4. beträffande förmögenhetsskatten fr.o.m. 1993 års

taxering och avveckling fr.o.m. 1995 års taxering

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Sk21 yrkande

3 i denna del och yrkande 5 i denna del och 1991/92:N12 yrkande

2 i denna del och med avslag på proposition 1991/92:60 i denna

del och motion 1991/92:Sk22 yrkande 2 i denna del hos regeringen

begär förslag till en reformerad förmögenhetsbeskattning i

enlighet med vad utskottet anfört,

29. beträffande lagförslagen i fråga om lagen om upphävande

av lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan avslår

det vid proposition 1991/92:60 fogade förslaget till lag om

upphävande av lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

5. Förmögenhetsskatten på arbetande kapital (mom.5)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,

Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68

börjar med "De mindre" och på s. 69 slutar med "och 3" bort ha

följande lydelse:

Regeringen föreslår att förmögenhetsskatten för ägare av

mindre och medelstora företag slopas. Detta förslag bör inte

genomföras av följande skäl. För det första överdriver

regeringen skattens negativa betydelse för småföretagen. Gjorda

beräkningar visar att skatten är mycket låg för flertalet

företagare. Endast omkring en tredjedel av dessa betalar någon

förmögenhetsskatt. I genomsnitt är skatten för dessa ca 2000

kr. person.

Skattefrihet för dessa förmögenheter skulle utan tvekan

kraftigt öka möjligheterna till skatteplanering och bidra till

inlåsningseffekter. Vi anser också att det finns skäl att

ifrågasätta de näringspolitiska effekterna av lägre skatt på

kapital i aktuella företag. I princip innebär denna typ av

skattesubventioner att lönsamhetskraven sänks på investeringar i

dessa företag. Att inte låta kapital konkurrera på lika villkor

leder i regel till en ineffektiv kapitalanvändning och att

ineffektiva och olönsamma verksamheter drivs vidare trots att

dessa inte klarar sig av egen kraft, med andra ord är

företagsekonomiskt olönsamma.

Det finns brister i förmögenhetsbeskattningen som det är

angeläget att avlägsna. Därvid bör också förmögenhetsskatten för

arbetande kapital i företag belysas ytterligare. Det är dock

viktigt att en sådan översyn tar hänsyn till de förändringar som

redan skett av inkomst-, kapital- och företagsbeskattningen.

Utformningen av den framtida förmögenhetsbeskattningen måste

ske genom en avvägning mellan en rad viktiga och delvis

motstridiga intressen. Därvid bör särskilt beaktas kravet på

internationellt konkurrenskraftiga regler, som skapar gynnsamma

betingelser för näringsverksamhet, inte minst för

småföretagarna. Samtidigt bör strävan vara att åstadkomma enkla

och likformiga regler som minimerar möjligheterna till

skatteplanering.

Med hänsyn till ovanstående tillstyrker utskottet motion Sk21

yrkandena 3 och 5 i motsvarande delar och avstyrker

propositionen och motion Sk22 yrkande 2 i denna del och yrkande

3. I stället bör det reformarbete som inletts av den tidigare

socialdemokratiska regeringen fullföljas. Regeringen bör

återkomma med förslag om förmögenhetsskatten på arbetande

kapital i det sammanhanget.

dels att utskottet under moment 5 bort hemställa:

5. beträffande förmögenhetsskatten på arbetande kapital

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sk21 yrkande 3 i

denna del och yrkande 5 i denna del och med avslag på

proposition 1991/92:60 i denna del och motion 1991/92:Sk22

yrkande 2 i denna del och yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört om

förmögenhetsbeskattningen på arbetande kapital i företag.

6. Begränsningsregeln (mom. 6 och mom. 29 i motsvarande del)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,

Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 69

börjar med "Enligt propositionen" och på s. 70 slutar med

"yrkande 13" bort ha följande lydelse:

Frågan om eventuellt upphävande eller förändringar i

begränsningsregeln bör prövas i samband med frågan om

förmögenhetsbeskattningens framtida utformning. Utskottet

tillstyrker motionerna Sk21 yrkande 5 i denna del och Sk22

yrkande 13. Detta innebär att förslaget i propositionen om att

sätta ned spärrbeloppet och att upphäva begränsningsregeln

fr.o.m. 1995 års taxering avstyrks.

dels att utskottet under moment 6 och moment 29 i

motsvarande del bort hemställa:

6. beträffande begränsningsregeln

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Sk21 yrkande

5 i denna del och 1991/92:Sk22 yrkande 13 avslår proposition

1991/92:60 i denna del,

29. beträffande lagförslagen i fråga om lagen om upphävande

av lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall

att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan avslår

det vid propositionen fogade förslaget till lag om upphävande av

lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall.

7. Sambeskattningen (mom. 7)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,

Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 70

börjar med "Med hänsyn" och slutar med "denna del" bort ha

följande lydelse:

Sambeskattningsfrågorna måste behandlas tillsammans med en

allmän reformering av förmögenhetsbeskattningen. Det finns inte

anledning att nu ta upp vissa särskilda frågor till avgörande.

Utskottet avstyrker därför propositionen i denna del och

tillstyrker därmed motion Sk21 yrkande 5 i denna del.

dels att utskottet under moment 7 bort hemställa:

7. beträffande sambeskattningen

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sk21 yrkande 5 i

denna del avslår proposition 1991/92:60 i denna del.

8. Skatteskalorna vid arvs- och gåvobeskattningen, m.m. (mom.

8 och mom. 29 i motsvarande del)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,

Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 70

börjar med "Enligt utskottet" och på s. 71 slutar med "yrkande

14" bort ha följande lydelse:

Som yrkas i motion Sk21 bör regeringens förslag att sänka

skatteuttaget vid arvs- och gåvobeskattningen avslås. Framför

allt är de fördelningspolitiska effekterna av förslagen

oacceptabla. Det är främst stora arv och gåvor som får

skattesänkningar. Enligt regeringens förslag skulle

förändringarna ge ett inkomstbortfall för statskassan på drygt

400 milj.kr. Propositionen innehåller inte några uppgifter om

hur regeringen avser att finansiera detta skattebortfall.

dels att utskottet under moment 8 och moment 29 i

motsvarande del bort hemställa:

8. beträffande skatteskalorna vid arvs- och

gåvobeskattningen, m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Sk21 yrkande

5 i denna del och 1991/92:Sk22 yrkande 14 avslår proposition

1991/92:60 i denna del,

29. beträffande lagförslagen i fråga om ändring i lagen

(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan avslår

det vid proposition 1991/92:60 fogade förslaget till lag om

ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

9. Tillkännagivande angående arvs- och gåvobeskattningen i

framtiden (mom. 9)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,

Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 71

börjar med "Av det anförda" och slutar med "denna del" bort ha

följande lydelse:

Med hänsyn till att ett utredningsarbete pågår avseende den

framtida arvs- och gåvobeskattningen bör resultatet av detta

avvaktas innan några förändringar görs av beskattningsreglerna.

Förändringar bör ske i överensstämmelse med de principer som

gällt för den hittills genomförda reformeringen av

skattesystemet.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet ett

tillkännagivande till regeringen i enlighet med motion Sk21

yrkande 4.

dels att utskottet under moment 9 bort hemställa:

9. beträffande tillkännagivande angående arvs- och

gåvobeskattningen i framtiden

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sk21 yrkande 4

och med anledning av motion 1991/91:Sk22 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad i motion 1991/92:Sk21

anförts rörande ändringar i arvs- och gåvoskatten.

10. Sänkt beskattning på hushållssektorns kapitalinkomster

(mom. 10 och mom. 29 i motsvarande del)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,

Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 72

börjar med "Utskottet vill" och på s. 73 slutar med "yrkande 5"

bort ha följande lydelse:

I samband med skattereformen genomfördes omfattande

förändringar avseende kapitalinkomstbeskattningen. Den innebar

att basen breddades, skattesatsen sattes till 30%,

kvittningsmöjligheterna begränsades och ett ränteavdragstak

infördes. Syftet var att stimulera sparande, motverka hushållens

lånekonsumtion och förhindra osund skatteplanering.

Regeringen föreslår i proposition 1991/92:60 ett antal

förändringar som innebär klara avsteg från

skatteöverenskommelsen mellan socialdemokraterna och folkpartiet

liberalerna. De innebär också viktiga avsteg från flera av

skattereformens principer. Kraftigt sänkta skatter på kapital

gynnar i högre grad hushåll med höga inkomster, vilka också har

de största möjligheterna att spara och bygga upp stora

förmögenheter.

Genom sänkningar av skatten på kapital rubbas den viktiga

balansen mellan arbete och kapital. En rubbad jämvikt i denna

balans är inte bara orättvis. Den bidrar också till en

ineffektiv resursanvändning.

I propositionen föreslår regeringen att skattesatsen sätts

till 25% fr.o.m. 1993. Målen om ett högt hushållssparande och

målet om internationellt konkurrenskraftiga regler talar enligt

regeringen för en sänkning till 15--20%. Hänvisningen till

kraven på internationell anpassning är inte ostridig. Någon

närmare analys av detta anpassningsbehov redovisas inte. Till en

sådan analys avser regeringen att återkomma senare.

Det är anmärkningsvärt att regeringen föreslår förändringar

vars effekter ännu inte har analyserats tillräckligt.

Regeringens förslag att förändra kapitalbeskattningen bör avslås

av bl.a. följande skäl.

En omfattande förändring av kapitalbeskattningen har nyligen

genomförts. Det är förändringar som i grunden påverkat

människors boendekostnader. Förändringarna har också haft viss

påverkan på t.ex. villapriserna. Det är inte klart vilka

slutliga effekter dessa förändringar får för t.ex.

bostadsmarknaden och de enskilda konsumenterna. Det är rimligt

att människor får en längre tid för den anpassning som de nya

reglerna medfört.

Det är också olyckligt att vidta den åtgärd som regeringen

föreslår samtidigt som vi har en lågkonjunktur. Åtgärden verkar

åtstramande och försämrar därigenom konjunkturen ytterligare.

Skattereformen är en helhet. En förändring av reglerna för

kapitalbeskattningen måste också ta hänsyn till reglerna för

exempelvis inkomstbeskattningen.

Det kan inte uteslutas att kapitalbeskattningen i en framtid

behöver förändras, bl.a. mot bakgrund av den fortsatta

internationaliseringens effekter för den svenska ekonomin. I det

sammanhanget bör några frågor belysas och analyseras innan

ytterligare åtgärder vidtas med avseende på

kapitalbeskattningen. Det gäller graden av det internationella

beroendet i den svenska ekonomin (integrering av marknaden

etc.). Även befintliga skillnader mellan Sveriges och andra

OECD-länders effektiva skatter på olika inkomster, sparformer

och investeringar etc. måste analyseras. Detsamma gäller

känsligheten hos olika produktionsfaktorer och ekonomiska

aktiviteter för de skillnader i beskattningen som existerar

mellan olika länder. Det måste också ingående övervägas vad

EG-medlemskapet rent faktiskt betyder för de svenska skatterna

och vilka klara krav på anpassning som i dag finns inom EG.

Med hänvisning till vad som ovan anförts tillstyrker utskottet

motion Sk21 yrkande 5 i denna del. Detta innebär att utskottet

anser att regeringens förslag om sänkning av skattesatsen för

kapitalinkomster skall avslås.

dels att utskottet under moment 10 och moment 29 i

motsvarande del bort hemställa:

10. beträffande sänkt beskattning på hushållssektorns

kapitalinkomster

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sk21 yrkande 5 i

denna del avslår proposition 1991/92:60 i denna del och motion

1991/92:Sk22 yrkande 5,

29. beträffande lagförslagen i fråga om 10 § tredje stycket

lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan avslår

det vid propositionen fogade förslaget till ändring i 10 §

tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

11. Sänkt reavinstskatt på aktier m.m. (mom. 11 och mom. 29 i

motsvarande del)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,

Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 73

börjar med "Som utskottet" och på s. 74 slutar med "statlig

inkomstskatt" bort ha följande lydelse:

Då det gäller sänkt reavinstskatt på aktier m.m. föreslår

regeringen att dessa regler skall träda i kraft redan från 1992

för att reducera inlåsningseffekter. Förslaget bör inte

genomföras. Utskottet tillstyrker motionerna Sk21 yrkande 5 i

denna del och Sk22 yrkande 15. Följaktligen avstyrks

propositionen i denna del.

dels att utskottet under moment 11 och moment 29 i

motsvarande del bort hemställa:

11. beträffande sänkt reavinstskatt på aktier m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Sk21 yrkande

5 i denna del och 1991/92:Sk22 yrkande 15 avslår proposition

1991/92:60 i denna del,

29. beträffande lagförslagen i fråga om

övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i lagen (1947:576)

om statlig inkomstskatt

att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan avslår

det vid propositionen fogade förslaget till punkt 3 av

övergångsbestämmelser till lag om ändring i lagen (1947:576) om

statlig inkomstskatt.

12. Kapitalförsäkringar och värdepappersfonder (mom. 12 och

mom. 29 i motsvarande del)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,

Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74

börjar med "Avsikten med " och på s. 75 slutar med "berörda

delar" bort ha följande lydelse:

Regeringen föreslår att skattesatsen för avkastning på

kapitalförsäkringar och för värdepappersfonder sänks från

30% till 25% fr.o.m. 1992. Med hänvisning till vad som

anförts i motion Sk21 avstyrker utskottet förslaget.

dels att utskottet under moment 12 och moment 29 i

motsvarande del bort hemställa:

12. beträffande kapitalförsäkringar och

värdepappersfonder

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Sk21 yrkande

5 i denna del och 1991/92:Sk22 yrkande 16 avslår proposition

1991/92:60 i denna del,

29. beträffande lagförslagen i fråga om 10 a § lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt

att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan avslår

det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i 10

a § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

13. Avkastningsskatten på pensionsmedel (mom. 13 och mom. 29 i

motsvarande del)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,

Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 75

börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "yrkande 17"

bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till pensionssparandets långsiktiga karaktär och

för att stimulera sparandet i ekonomin accepterade man i

skattereformen en lägre skattesats för denna del av sparandet.

För att tillgodose kraven på skattemässig neutralitet borde

egentligen även pensionssparandet beskattas med en skattesats på

30%. De skillnader i skattesats som finns mellan privat

pensionssparande och löntagarnas tjänstepensioner motiverades av

olikheter i de båda sparformernas utformning.

I tjänstepensionssystemet får den enskilde pensionstagaren ett

pensionsbelopp enligt arbetsgivarens utfästelse (plus den

värdetillväxt som utgör värdesäkring). I detta system tillfaller

försäkringsföretagets avkastning, utöver pensionsutfästelsen,

arbetsgivaren i form av premiereduktion.

Den som däremot köper en privat pensionsförsäkring får ett

resultat som tydligare är knutet till avkastningen. Vederbörande

får nämligen ut huvuddelen av premien jämte all den avkastning

som kapitalet givit.

Att som regeringen föreslår sänka skattesatsen till 10% på

privata pensionsförsäkringar är helt oacceptabelt. Det finns

inte några principiella skäl till varför privat

pensionssparande, som även efter skattereformen är ett

skattemässigt gynnat sparande, ytterligare skall subventioneras

via skattesystemet.

Beskattningen av privata pensionsförsäkringar är i praktiken

starkt progressiv och var därför ett viktigt inslag i strävan

efter fördelningspolitisk rättvisa. En sänkning av denna skatt

innebär därför en ytterligare försvagning av skattesystemets

fördelningseffekter.

Mot denna bakgrund avstyrks regeringens förslag till sänkt

skattesats på privata pensionsförsäkringar. Detta innebär ett

tillstyrkande till motionerna Sk21 yrkande 5 i denna del och

Sk22 yrkande 17.

dels att utskottet under moment 13 och moment 29 i

motsvarande del bort hemställa:

13. beträffande avkastningsskatten på pensionsmedel

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Sk21 yrkande

5 i denna del och 1991/92:Sk22 yrkande 17 avslår proposition

1991/92:60 i denna del och motion 1991/92:Sk23 yrkande 2,

29. beträffande lagförslagen i fråga om ändring i lagen

(1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel

att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan avslår

det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i

lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.

14. Avkastningsskatten på pensionsmedel (mom. 13 och mom. 29 i

motsvarande del)

Peter Kling (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 75

börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "yrkande 17"

bort ha följande lydelse:

Enligt regeringsförslaget skall lagen om avkastningsskatt på

pensionsmedel förbättras så till vida att skatten sänks från

15% till 10% även för andra pensioner än tjänstepensioner.

Att belasta pensionssparande med en särskild avkastningsskatt är

en konfiskatorisk åtgärd från statsmaktens sida som inte är

försvarbar. Denna beskattning måste slopas. Detta innebär att

utskottet tillstyrker motion Sk23 yrkande 2.

dels att utskottet under moment 13 och moment 29 i

motsvarande del bort hemställa:

13. beträffande avkastningsskatten på pensionsmedel

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sk23 yrkande 2

och med anledning av proposition 1991/92:60 i denna del och med

avslag på motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del och

1991/92:Sk22 yrkande 17 beslutar att upphäva lagen (1990:661) om

avkastningsskatt på pensionsmedel,

29. beträffande lagförslagen i fråga om lagen (1990:661) om

avkastningsskatt på pensionsmedel

att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan antar

följande

Förslag till lag om upphävande av lagen (1990:661) om

avkastningsskatt på pensionsmedel

Härigenom föreskrivs att lagen (1990:661) om

avkastningsskatt på pensionsmedel skall upphöra att gälla vid

utgången av år 1991. Lagen tillämpas dock alltjämt för

beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet.

15. Slopande av ränteavdragsbegränsningen (mom. 14 och mom. 29

i motsvarande del)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,

Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 76

börjar med "Reglerna är" och på s. 77 slutar med "yrkande 18"

bort ha följande lydelse:

Regeringen föreslår att reglerna om ränteavdragsbegränsning

slopas och att den nuvarande gränsen för fullt avdragsgilla

ränteutgifter omvandlas till en ren skattereduktionsregel.

Huvudmotiven för förändringen anges vara att man därigenom

uppnår en avsevärd förenkling av skattesystemet och förbättrar

tillgången på riskkapital.

En grundtanke i det nya skattesystemet är att lånefinansierad

konsumtion inte skall främjas. Skattekrediter genom

lånefinansierade placeringar som ger en låg löpande avkastning

skall motverkas. Genom att ränteutgifter får kvittas mot

ränteintäkter och underskott upp till 100000 kr. får dras av i

sin helhet uppnås bostadspolitiska mål om rimliga

boendekostnader.

Ränteavdragsbegränsningen och gränsdragningen mellan ränta

resp. utdelning och reavinst innebär en rimlig avvägning mellan

önskemålet att förebygga skatteplanering och målen om rimliga

boendekostnader.

Genom regeringens förslag införs återigen ökade möjligheter

till skatteplanering utan att förslagen ger någon påtaglig

ökning av riskkapitaltillgången. Av dessa skäl bör regeringens

förslag avslås. Detta innebär att utskottet tillstyrker

motionerna Sk21 yrkande 5 i denna del och Sk22 yrkande 22.

dels att utskottet under moment 14 och moment 29 i

motsvarande del bort hemställa:

14. beträffande slopande av ränteavdragsbegränsningen

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Sk21 yrkande

5 i denna del och 1991/92:Sk22 yrkande 18 avslår proposition

1991/92:60 i denna del,

29. beträffande lagförslagen i fråga om

ränteavdragsbegränsning

att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan avslår de

vid propositionen fogade förslagen till ändringar i

a) 3 § 2 mom. andra och tredje styckena och 3 § 4 mom. andra

stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

b) 3 kap. 22 § andra stycket lagen (1990:325) om

självdeklaration och kontrolluppgifter,

c) 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272).

16. Utdelningsinkomster och reavinster från fåmansföretag

(mom. 15 och mom. 29 i motsvarande del)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,

Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 77

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "på aktier" bort ha

följande lydelse:

Regeringen föreslår att reglerna för bestämning av

förmögenhetsmässigt ingångsvärde för aktier som anskaffats före

1990 görs generösare vid beskattning av utdelning och reavinst

som härrör från fåmansföretag.

En fåmansföretagare kan välja mellan att ta ut sin

arbetsinkomst som lön eller som bolagsbeskattad utdelning eller

reavinst. Genom de nuvarande reglerna har man åstadkommit en

rimlig avvägning mellan kraven på korrekt skatteuttag och

önskemålet att motverka osund skatteplanering. Någon ytterligare

uppmjukning av reglerna anser vi inte nödvändiga. Regeringens

förslag bör därför avslås. Detta innebär att motionerna Sk21

yrkande 5 i denna del och Sk22 yrkande 19 tillstyrks.

dels att utskottet under moment 15 och moment 29 i

motsvarande del bort hemställa:

15. beträffande utdelningsinkomster och reavinster från

fåmansföretag

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Sk21 yrkande

5 i denna del och 1991/92:Sk22 yrkande 19 avslår proposition

1991/92:60 i denna del,

29. beträffande lagförslagen i fråga om ändring i 3 § 12

mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan avslår

det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i 3 §

12 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

17. Räntebidrag (mom. 16 och mom. 29 i motsvarande del)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,

Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 78

börjar med "Den föreslagna" och slutar med "utskottets

hemställan" bort ha följande lydelse:

Frågan om hur bostadsfinansieringssystemet skall se ut i

framtiden är ännu inte slutligt avgjord. Det är enligt

utskottets mening därför för tidigt att ta ställning till frågan

om skatteplikt för räntebidragen. Utskottet tillstyrker motion

Sk21 yrkande 5 i denna del och avstyrker propositionen i

motsvarande del.

dels att utskottet under moment 16 och moment 29 i

motsvarande del bort hemställa:

16. beträffande räntebidrag

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sk21 yrkande 5 i

denna del avslår proposition 1991/92:60 i denna del,

29. beträffande lagförslagen i fråga om räntebidrag

att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan avslår de

vid propositionen fogade förslagen till ändringar i

a) 3 § 1 mom. och 4 mom. första stycket lagen om statlig

inkomstskatt,

b) 2 kap. 10 § och 3 kap. 21 § lagen (1990:325) om

självdeklaration och kontrolluppgifter.

18. Skattestimulanser för att öka nyföretagandet (mom. 18)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,

Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79

börjar med "Av vad" och slutar med "avstyrker motionsyrkandet"

bort ha följande lydelse:

Regeringen aviserar i propositionen att den avser att

återkomma med förslag om förändringar i företagsbeskattningen.

Syftet enligt regeringen är att minska eller avskaffa sådana

skatter som "leder till störst skadeverkningar för

samhällsekonomin".

Genom skattereformen har Sverige fått en från internationell

synpunkt mycket konkurrenskraftig företagsbeskattning. Den

totala inkomstbeskattningen av aktiebolag m.fl. ligger på

ungefär samma nivå som tidigare. Breddningen av skattebasen och

motsvarande sänkning av skattesatsen har medfört en omfördelning

och utjämning av det totala skatteuttaget. De finansiella

företagen har tidigare haft en förmånligare skattebelastning

sett över en längre tid än de icke-finansiella. Nu blir

skattebelastningen på olika typer av företag mera jämnt

fördelad. En utgångspunkt måste nu vara att större förändringar

bör anstå till dess att utvärderingskommittén om skattereformens

effekter slutfört sitt arbete.

Enligt motion N12 visar jämförelser som gjorts rörande

nyföretagandet i olika länder i SINDs "Nyföretagande i fem

länder: Sverige, Danmark, Norge, Holland och Västtyskland" att

Sverige ligger väl framme trots skillnaderna i skattesystem.

Sedan undersökningen genomfördes har förändringar skett i

Sverige till företagandets fördel.

Utskottet instämmer i vad som anförts i motion N12 att det

finns anledning till en mycket stor tveksamhet inför

effektiviteten av skattestimulanser som ett medel för att öka

nyföretagandet. Sannolikt leder skattesänkningarna till växande

belastningar på statsbudgeten utan motsvarande fördelar i

företagssektorn. Utskottet anser att riksdagen som sin mening

bör ge regeringen detta till känna och bifaller motion N12

yrkande 2 i denna del.

dels att utskottet under moment 18 bort hemställa:

18. beträffande skattestimulanser för att öka

nyföretagandet

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N12 yrkande 2 i

denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

19. Vissa avdragsfrågor, m.m. (mom. 19)

Peter Kling (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79

börjar med "De nämnda" och slutar med "avstyrks

motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:

De förslag som lagts fram i propositionen innebär en mängd

förbättringar för näringslivsklimatet i Sverige. Några av

åtgärderna kommer emellertid inte att få genomslag omedelbart. I

motion Sk23 har föreslagits några ytterligare åtgärder som

skulle förbättra läget för såväl små som stora företag mycket

snabbt och påtagligt.

Ett förslag som saknas i propositionen är att den som bedriver

näringsverksamhet och samtidigt uppbär lön eller andra

tjänsteinkomster skall kunna kvitta ett eventuellt underskott i

näringsverksamheten mot tjänsteinkomsten. Möjligheten kan

begränsas till en viss tid. En sådan kvittningsmöjlighet som

föreslås i motion Sk23 är särskilt viktig när ett företag

startar. Speciellt viktig är en kvittningsmöjlighet under en

lågkonjunktur när det är extra angeläget att kunna använda egna

medel för att finansiera sin egen rörelse.

En möjlighet till nuvärdeavskrivning enligt vad utredningen om

en reformerad företagsbeskattning föreslagit i betänkandet SOU

1989:34 är viktig för att stimulera till investeringar. Tanken

är att företagare i ökad utsträckning skall kunna använda egna

obeskattade vinster för investeringar i företagen. Om företagen

under ett visst antal år tillåts sätta av t.ex. hälften av

vinsten till särskilda periodiseringsfonder, som sedan får

användas när en större investering behöver genomföras, skulle

företagen själva spara ihop till investeringarna i större

utsträckning. Detta ger företagen större självständighet.

För många småföretagare, speciellt inom tjänste- och

servicesektorn, föreligger stora problem att få fram riskvilligt

kapital från banker och finansinstitut. Här krävs snabbt nya

grepp för att stimulera entreprenörsandan och

småföretagsamheten. En avdragsrätt för satsning i eget företag

-- fåmansbolag -- skulle på ett enkelt sätt lösa behoven av

riskvilligt kapital för många företag.

Genom de förslag som redovisats ovan skulle riskbenägenheten

och investeringsviljan öka. Detta skulle ge en välbehövlig

stimulans av tillväxten, öka sysselsättningen och möjligen vända

det ekonomiska läget. Utskottet tillstyrker motion N16 yrkande

1, 2 och 6.

dels att utskottet under moment 19 bort hemställa:

19. beträffande vissa avdragsfrågor, m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N16 yrkandena 1,

2 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts

i motionen angående kvittning av underskott i näringsverksamhet

mot tjänsteinkomster och nuvärdeavskrivning samt avdragsrätt för

satsning i eget företag.

20. Slopande av den allmänna löneavgiften (mom. 20 och mom. 29

i motsvarande del)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,

Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 80

börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "denna del" bort

ha följande lydelse:

Enligt regeringen leder slopandet av den allmänna löneavgiften

till ett inkomstbortfall på ca 1 miljard kronor under 1992. För

1993 och 1994 beräknas bortfallet bli ca 2,3 miljarder kronor.

Nettobortfallet anges bli lägre genom att hushållens och

företagens skatter ökar vid ett slopande. Någon ordentlig analys

av de statsfinansiella konsekvenserna görs inte i propositionen.

Även om nettoeffekten kan antas bli något lägre än vad som

angetts ovan, anser vi att det är nödvändigt att riksdagen får

en klar redovisning av dessa effekter och av hur ett slopande av

den allmänna löneavgiften skall finansieras.

Av ovanstående skäl bör regeringens förslag om slopande av den

allmänna löneavgiften avslås. Detta innebär ett tillstyrkande

till motionerna Sk21 yrkande 5 i denna del och Sk22 yrkande 20.

dels att utskottet under moment 20 och moment 29 i

motsvarande del bort hemställa:

20. beträffande slopande av den allmänna löneavgiften

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Sk21 yrkande

5 i denna del och 1991/92:Sk22 yrkande 20 avslår proposition

1991/92:60 i denna del,

29. beträffande lagförslagen i fråga om allmän löneavgift

att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan avslår de

vid propositionen fogade förslagen till

a) lag om upphävande av lagen (1982:423) om allmän

löneavgift,

b) lag om upphävande av lagen (1990:1454) om höjning av den

allmänna löneavgiften intill utgången av juni 1991,

c) lag om upphävande av lagen (1991:703) om sänkning av den

allmänna löneavgiften intill utgången av december 1992,

d) lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av

socialavgifter och allmän löneavgift.

21. Uttaget av särskild löneskatt (mom. 21 och mom. 29 i

motsvarande del)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,

Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 80

börjar med "De föreslagna" och slutar med "avstyrker

motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till att en allmän löneavgift bör bibehållas

tillstyrker utskottet motion Sk21 yrkande 5 i vad den avser

avslag på förslaget att sänka den särskilda löneskatten.

dels att utskottet under moment 21 och moment 29 i

motsvarande del bort hemställa:

21. beträffande uttaget av särskild löneskatt

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sk21 yrkande 5 i

denna del avslår proposition 1991/92:60 i denna del och motion

1991/92:Sk23 yrkande 1,

29. beträffande lagförslagen i fråga om särskild

löneskatt

att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan avslår de

vid propositionen fogade förslagen till

a) lag om ändring i 1 § första stycket lagen (1990:659) om

särskild löneskatt på förvärvsinkomster såvitt den föreslagna

ändringen avser föreskriften i första meningen att skatten skall

utgå med 21,85%,

b) lag om ändring i 1 och 3 §§ lagen om särskild löneskatt på

pensionskostnader.

22. Uttaget av särskild löneskatt (mom. 21)

Peter Kling (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 80

börjar med "De föreslagna" och slutar med "avstyrker

motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:

Den särskilda löneskatten på förvärvsinkomster drabbar lön som

utbetalas till personer som fortsätter att arbeta efter

pensioneringen. En sådan särskild beskattning underlättar inte

för de pensionärer som vill fortsätta att vara yrkesaktiva efter

uppnådd pensionsålder. Utskottet tillstyrker förslaget i motion

Sk23 om att den särskilda löneskatten skall slopas för

pensionärernas inkomster. Det bör få ankomma på regeringen att

skyndsamt lägga fram ett förslag till riksdagen av denna

innebörd.

dels att utskottet under moment 21 bort hemställa:

21. beträffande uttaget av särskild löneskatt

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sk23 yrkande 1

och med anledning av proposition 1991/92:60 i denna del och med

avslag på motion 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del begär att

regeringen skyndsamt lägger fram förslag rörande den särskilda

löneskatten i enlighet med motion 1991/92:Sk23.

23. Slopande av socialavgifter på vinstandelsmedel (mom. 23

och mom. 29 i motsvarande del)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,

Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 81

börjar med "Vinstandelssystem i" och slutar med "i frågan" bort

ha följande lydelse:

Regeringen föreslår att socialavgifter på vinstandelsmedel

m.m. slopas fr.o.m. 1992. Det årliga skattebortfallet anges till

netto 90 milj.kr. per år.

En huvudprincip i skattereformen är att olika inkomster skall

beskattas lika. Olika löneformer skall från beskattningssynpunkt

behandlas lika. Att vissa löneformer skulle skattesubventioneras

strider dessutom mot grundläggande krav på ekonomisk

rationalitet. Om en viss löneform anses vara bra skall den kunna

införas utan att skattesystemet gynnar eller missgynnar denna.

Det kan också konstateras att vinstdelning inte förekommer i

alla företag. Det ligger i sakens natur att t.ex. anställda inom

den offentliga sektorn inte alls ingår i något

vinstdelningssystem. Att slopa socialavgifterna på

vinstandelsmedel skulle leda till orättvisa fördelningseffekter

mellan löntagare i olika branscher.

Av ovanstående skäl bör regeringens förslag att slopa

socialavgifterna på vinstandelsmedel m.m. avslås. Utskottet

tillstyrker därmed motionerna Sk21 yrkande 5 i denna del och

Sk22 yrkande 21.

dels att utskottet under moment 23 och moment 29 i

motsvarande del bort hemställa:

23. beträffande slopande av socialavgifter på

vinstandelsmedel

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Sk21 yrkande

5 i denna del och 1991/92:Sk22 yrkande 21 avslår proposition

1991/92:60 i denna del,

29. beträffande lagförslagen i fråga om socialavgifter på

vinstandelsmedel

att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan avslår de

vid propositionen fogade förslagen till

a) lag om ändring i 11 kap. 2 första stycket o) och 4 §§

lagen (1962:381) om allmän försäkring,

b) lag om ändring i 3 § lagen (1959:551) om beräkning av

pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän

försäkring.

24. Skogsvårdsavgiften (mom. 25 och mom. 29 i motsvarande del)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,

Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 82

börjar med "Systemet med" och på s. 84 slutar med "yrkande 7"

bort ha följande lydelse:

Skogsvårdsavgiften finansierar dels skogsvårdsorganisationen,

dels viktiga åtgärder inom både skogsnäringen och naturvården. I

de ursprungliga direktiven till den skogspolitiska kommittén

ingick att göra en översyn av skogsvårdsavgiften och att lämna

förslag i mitten av 1992.

Det är anmärkningsvärt att regeringen ingriper i det pågående

utredningsarbetet. Regeringen föreslår bl.a. att de

naturvårdsåtgärder som nu finansieras genom skogsvårdsavgiften

skall inrymmas i andra anslag. Med tanke på de redan stora

anspråken på de naturvårdande anslagen är regeringens agerande

mycket märkligt. Ett ställningstagande till skogsvårdsavgiftens

framtida utformning bör anstå till dess att utredningen har

presenterat sitt förslag.

Av ovanstående skäl måste regeringens förslag avslås.

Utskottet tillstyrker därför motion Sk21 yrkande 5 i denna del.

Följaktligen avstyrks propositionen i denna del och motion Sk22

yrkande 7.

dels att utskottet under moment 25 och moment 29 i

motsvarande del bort hemställa:

25. beträffande skogsvårdsavgiften

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sk21 yrkande 5 i

denna del avslår proposition 1991/92:60 i denna del och motion

1991/92:Sk22 yrkande 7,

29. beträffande lagförslagen i fråga om

skogsvårdsavgiften

att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan avslår de

vid propositionen fogade förslagen till

a) lag om upphävande av lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift,

b) lag om ändring i punkt 23 första stycket av anvisningarna

till 23 § kommunalskattelagen (1928:370),

c) lag om ändring i 12 § 4 mom. andra stycket lagen

(1958:295) om sjömansskatt.

25. Räntefördelning (mom. 26 och mom. 29 i motsvarande del)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,

Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrker

motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör några förändringar inte

göras avseende räntefördelningen innan resultatet av

utredningsarbetet om beskattningen av enskilda näringsidkare och

handelsbolag föreligger. Av detta skäl tillstyrker utskottet

motion Sk21 yrkande 5 i denna del och avstyrker propositionen i

motsvarande del.

dels att utskottet under moment 26 och moment 29 i

motsvarande del bort hemställa:

26. beträffande räntefördelning

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sk21 yrkande 5 i

denna del avslår proposition 1991/92:60 i denna del,

29. beträffande lagförslagen i fråga om räntefördelning

att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan avslår de

vid propositionen fogade förslagen till

a) punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lag om ändring i

kommunalskattelagen (1928:370),

b) 4 och 8 §§ samt punkt 6 av övergångsbestämmelserna lagen

om ändring i lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv.

26. Räntebidrag i näringsverksamhet (mom. 27 och mom. 29 i

motsvarande del)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,

Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84

börjar med "I motion" och slutar med "avstyrka motionsyrkandet"

bort ha följande lydelse:

Frågan om hur bostadsfinansieringssystemet skall se ut i

framtiden är ännu inte slutligt avgjord. Det är enligt

utskottets mening därför för tidigt att ta ställning till frågan

om skatteplikt för räntebidrag i näringsverksamhet. Utskottet

tillstyrker motion Sk21 yrkande 5 i denna del och avstyrker

propositionen i motsvarande del.

dels att utskottet under moment 27 och moment 29 i

motsvarande del bort hemställa:

27. beträffande räntebidrag i näringsverksamhet

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sk21 yrkande 5 i

denna del avslår proposition 1991/92:60 i denna del,

29. beträffande lagförslagen i fråga om räntebidrag i

näringsverksamhet

att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan avslår de

vid propositionen fogade förslagen till

a) ändring i 19 §, 20 § och punkt 4 av anvisningarna till 23

§ kommunalskattelagen (1928:370),

b) upphävande av punkt 3 av anvisningarna till 19 §

kommunalskattelagen (1928:370),

c) införande av en ny punkt 17 av anvisningarna till 22 §

kommunalskattelagen (1928:370),

d) ändring i 2 § 7 mom. lagen (1945:576) om statlig

inkomstskatt.

Jordbruksutskottets yttrande

1991/92:JoU3y

Bilaga 1

Skogsvårdsavgiften

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 12 november 1991 beslutat bereda

jordbruksutskottet tillfälle att inkomma med yttrande över

proposition 1991/92:60 om skattepolitik för tillväxt jämte

motioner. Jordbruksutskottet yttrar sig härmed över regeringens

förslag i vad avser punkt 18 i hemställan, nämligen förslag till

lag om upphävande av lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift jämte

motionerna 1991/92:Sk21 (s) yrkande5 i vad avser

skogsvårdsavgiften och 1991/92:Sk22 (v) yrkande 7.

Utskottet har i samband med behandlingen anordnat en

utfrågning av representanter för jordbruksdepartementet,

skogsstyrelsen och statens naturvårdsverk.

Propositionen

Regeringen föreslår i propositionen att skogsvårdsavgiften

avskaffas fr.o.m. den 1 juli 1992. För tiden januari--juni 1992

betalas en reducerad avgift grundad på 1991 års skogsbruksvärde.

Om skogsägaren så yrkar skall i stället 1992 års skogsbruksvärde

få läggas till grund för avgiftsberäkningen.

Enligt propositionen har systemet med skogsvårdsavgift för att

finansiera diverse åtgärder på skogsbruksområdet under senare

tid utsatts för allt större kritik från skogsägarna.

Skogsvårdsavgiften anses medföra en omotiverat hög

skattebelastning. Avgiftens starkt negativa effekter för ett

långsiktigt och rationellt skogsbruk har framhållits. I

upprepade skrivelser har företrädare för det enskilda

skogsbruket hemställt att såväl skogsvårdsavgiften som de

därtill kopplade bidragen avskaffas. Detsamma har framhållits i

ett stort antal riksdagsmotioner under de senaste åren. Några

har ansett att de bidrag som är av rent regionalpolitisk

karaktär bör finnas kvar, medan övriga bidragsformer, t.ex.

bidraget till byggande av skogsbilvägar, kan avvecklas.

Den förra regeringen tillsatte i juni 1990 en skogspolitisk

kommitté. Av direktiven framgår att kommittén bl.a. skall lämna

förslag till eventuella förändringar av skogsvårdsavgiften (dir.

1990:47). Arbetet beräknas vara avslutat nästa år.

Föredragande statsrådet som i ärendet samrått med chefen för

jordbruksdepartementet framför för egen del bl.a. följande.

Jag delar bedömningen om avgiftens skadeverkningar.

Skogsägarna själva är de som bäst kan avgöra vilka investeringar

som behövs. Skogsvårdsavgiften och därmed sammanhängande bidrag

m.m. bör således avskaffas. Åtgärderna som finansieras med

skogsvårdsavgiften bör avvecklas successivt med början

budgetåret 1992/93. Samtliga åtaganden bör avvecklas den 1 juli

1994. Vissa naturvårdande insatser som hittills finansierats

inom denna ram kan komma att inrymmas under andra anslag.

Avgiften bör mot denna bakgrund slopas helt fr.o.m. den 1 juli

1992. För perioden januari--juni 1992 bör avgiftsuttaget

halveras. Skogsbruksvärdet höjs i allmänhet den 1 januari 1992

till följd av den allmänna fastighetstaxeringen av

jordbruksfastigheter under 1992. Effekterna av de nya

taxeringsvärdena bör inte slå igenom vid uttaget av

skogsvårdsavgifter. Ifrågavarande avgifter bör i stället grundas

på 1991 års skogsbruksvärden.

I propositionen anges vidare att sänkningen resp. slopandet av

skogsvårdsavgiften medför ett skattebortfall för år 1992 på

brutto 330 milj.kr. eller 440 milj.kr. på sikt. Om hänsyn tas

till att underlaget för andra skatter ökar beräknas

skattebortfallet netto uppgå till 180 milj.kr. år 1992 och 240

milj.kr. på sikt.

Motionerna

I motion Sk21 av Lars Hedfors m.fl. (s) erinras om att en

översyn av skogsvårdsavgiften ingår i direktiven för den

skogspolitiska utredningen. Utredningen lägger fram sitt förslag

i mitten av 1992. Med tanke på de redan stora anspråken på de

naturvårdande anslagen bör ett ställningstagande till

skogsvårdsavgiftens framtida utformning enligt motionen anstå

till dess utredningen har presenterat sitt förslag. Regeringens

förslag bör avslås (yrkande 5). Enligt motion Sk22 av Lars

Werner m.fl. (v) talar övervägande näringspolitiska skäl liksom

likformighets- och regionalpolitiska skäl för att

skogsvårdsavgifterna slopas, dock under förbehållet att medel i

annan ordning reserveras för att täcka vissa naturvårdande

insatser. Riksdagen bör begära att regeringen återkommer med

förslag i enlighet därmed (yrkande 7).

Bakgrund

Frågan om skogsvårdsavgiftens vara eller icke vara liksom dess

nivå har varit föremål för livlig debatt under det senaste

decenniet. För närvarande utgår skogsvårdsavgift med ett belopp

motsvarande 0,8% av den del av en fastighets taxeringsvärde

som utgörs av skogsbruksvärdet.

Skogsvårdsavgiften infördes år 1905 för att bidra till

finansieringen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. Enligt 1979

års skogspolitiska beslut borde skogsvårdsavgiftsmedlen

huvudsakligen användas för sådana ändamål som är till nytta för

skogsbruket som sådant eller på sådant sätt att alla

skogsbrukare kan få del av dem. Därmed avsågs sådana områden som

forsknings- och utvecklingsarbete, information,

utredningsarbete, översiktliga skogsinventeringar, bidrag som är

tillgängliga för alla skogsägare m.m. Hösten 1983 anslöt sig

riksdagen till regeringens mening att medlen skulle betraktas

som skogsägarnas bidrag i vid mening till det svenska

skogsbruket (prop. 1983/84:40, SkU12).

De medel som inflöt genom skogsvårdsavgifterna höll sig länge

på en tämligen låg nivå. År 1979 beräknas avgifterna enligt

uppgift ha inbringat 16 milj.kr., och efter 1979 års beslut hade

de stigit till 60 milj.kr. Efter den senaste höjningen till 8

promille av taxeringsvärdet -- vilket i sin tur höjts

väsentligt -- beräknades avgifterna år 1986 komma att inbringa

450 milj.kr. per år. I praktiken torde de aldrig ha nått denna

nivå. Budgetåret 1990/91 beräknas statens intäkter av

skogsvårdsavgiften till 424 milj.kr.

Skogsvårdsavgiften räknas som en skatt. Någon formell

avräkning av intäkterna mot de utgifter som avgifterna är

avsedda att täcka görs inte. Det vore också mycket svårt att

göra detta för ett enskilt år eftersom avgiften för exempelvis

år 1991 betalas på grundval av 1992 års taxering. Där föreligger

således viss eftersläpning. På motsvarande sätt kan de bidrag

som beviljas under ett budgetår komma att utbetalas först under

ett följande år. Bidragsramen styr utbetalningarna och de i

budgeten angivna anslagsbeloppen är förslagsanslag som utnyttjas

efter hand som beviljade bidrag utfaller till betalning.

Däremot kan man givetvis för en följd av år upprätta en sådan

balans. Enligt de uppgifter utskottet erhållit uppgår statens

totala kostnader för skogsbruk och skogsvård till mer än vad

skogsvårdsavgifterna inbringar.

Redan för innevarande budgetår har en viss reduktion vidtagits

av bidragen till skogsvård. Det s.k. 5§3-bidraget avsett för

restaurering av glesa skogar kommer således att avvecklas helt

och endast till en mindre del ersättas med ökningar av andra

bidrag (besparing år 1991/92: 73 milj.kr.).

De skogsvårdsåtgärder som under budgetåret 1991/92 finansieras

genom skogsvårdsavgifterna är bl.a. följande. En bidragsram om

150 milj.kr. är avsatt för bidrag till skogsvård (särskilda

åtgärder inom det skogliga stödområdet 58 milj.kr., vilka avses

täcka även ersättning i sådana fall då avverkningstillstånd

förvägras i fjällnära skog, ädellövskogsbruk 15 milj.kr.,

vissa naturvårdsåtgärder 16 milj.kr. och översiktliga

skogsinventeringar ÖSI 61 milj.kr.). Inom ramen för ÖSI har

skogsstyrelsen avsatt 1,5milj.kr. till naturvårdsinriktade

skogsbruksplaner (NISP). Medlen från skogsvårdsavgifterna täcker

vidare kostnaderna för bidrag till skogsvägar (40 milj.kr.),

anslagen för tillämpad forskning (15 milj.kr.), anläggning av

skogsfröplantager (5,5 milj.kr.), trygghetsförsäkringen för

skogsbrukare (20 milj.kr.) samt vissa myndighetsåtgärder som

naturvårds- och ekologiutbildning av skogsbrukare och insatser

för ett anpassat skogsbruk i skärgårdsområden. Vidare

finansieras bl.a. anslaget Investeringar inom miljöområdet

(inköp av urskogar) under fjortonde huvudtiteln delvis med

skogsvårdsavgiftsmedel.

Skogspolitiska kommittén

1990 års skogspolitiska kommitté (Jo 1990:03) aviserades i

regeringsförklaringen den 7 mars 1990 och tillsattes den 21 juni

1990 för att utvärdera skogspolitikens mål och medel för ökad

tillväxt utifrån de förändrade krav som miljöpolitiken ställer.

Den skall enligt sina direktiv (dir. 1990:47) avsluta sitt

arbete senast den 1 juli 1992.

En interdepartemental arbetsgrupp har efter beslut av

riksdagen (1990/91:JoU30 s. 254, rskr. 338) tillsatts för att

utreda vissa frågor rörande intrångsersättning i samband med

ökad naturvårdshänsyn m.m. Uppdraget skall redovisas före

utgången av år 1991.

Regeringen beslöt den 28 november 1991 att ge tilläggsdirektiv

till den skogspolitiska kommittén med hänsyn till bl.a.

regeringens förslag om att skogsvårdsavgiften skall slopas år

1992. Beroende på de ändrade förutsättningarna har tiden för

uppdragets redovisning utsträckts till den 1 september 1992.

Enligt tilläggsdirektiven måste kommitténs bedömningar och

förslag i fråga om de statliga medlen och den statliga

skogsvårdsorganisationen utgå från det förhållandet att en

väsentlig del av finansieringen nu bortfaller. Om kommittén

finner att verksamheter som nu finansieras med

skogsvårdsavgiften skall finnas kvar även i fortsättningen bör

därför förslag till annan finansiering lämnas. Därvid bör

kommittén särskilt uppmärksamma den grundläggande princip som

präglar regeringens politik, nämligen ett ökat praktiskt och

ekonomiskt ansvarstagande från näringslivets sida i utbyte mot

minskade ekonomiska och administrativa pålagor. Kommittén bör

slutligen enligt tilläggsdirektiven beakta de förslag till

förändringar som regeringen kommer att lämna i

budgetpropositionen 1992.

Utskottets överväganden

Utskottet delar föredragande statsrådets bedömning att

skogsvårdsavgiften medför en omotiverat hög skattebelastning och

att den har negativa verkningar för ett långsiktigt och

rationellt skogsbruk. Skogsägarna själva är de som bäst kan

avgöra vilka investeringar som behövs. Övervägande skäl talar

därför för att beslut om avskaffande av avgiften fattas redan

nu. Som framgår av den lämnade redogörelsen medför regeringens

förslag icke att de bidrag och övriga åtgärder som finansieras

genom avgifterna kommer att upphöra omedelbart. Den föreslagna

konstruktionen innebär att en successiv nedtrappning kan äga rum

och att möjligheterna att utnyttja avgiftsmedel för finansiering

av åtgärder i skogsbruket helt upphör först den 1 juli 1994.

Riksdagen bör fatta det principiella avvecklingsbeslutet redan

nu. Ytterligare beslut kommer att fattas vid

riksdagsbehandlingen av 1992/93 års budget. Den skogspolitiska

kommitténs fortsatta arbete kommer därigenom att kunna bedrivas

inom en fast ram enligt de tilläggsdirektiv som redovisats i det

föregående. Någon anledning att som yrkas i den

socialdemokratiska motionen avvisa regeringens förslag finns

icke, enligt utskottets mening. Ett fullföljande av kommitténs

ursprungliga uppdrag att först i mitten av 1992 lämna förslag

till eventuella förändringar av skogsvårdsavgiften skulle

allvarligt försena den skogspolitiska reformen.

Vad utskottet anfört om skogsägarnas investeringar innebär

icke att de krav på ett naturvårdande och ekologiskt riktigt

skogsbruk, som utskottet i olika sammanhang ställt, får

eftersättas. Utskottet instämmer således i föredragandens mening

att vissa naturvårdande insatser som hittills finansierats inom

ramen för skogsvårdsmedlen kan inrymmas under andra anslag.

Samtidigt finns det anledning erinra om vad som anförs i

tilläggsdirektiven till den skogspolitiska kommittén om ett

"ökat praktiskt och ekonomiskt ansvarstagande från näringslivets

sida i utbyte mot minskade ekonomiska och administrativa

pålagor". Utskottet har i tidigare sammanhang -- senast i det

miljöpolitiska betänkandet våren 1991 -- pekat på de stora behov

av naturskydd som föreligger i de svenska skogarna. Att

skogsbruket drivs som mångbruk och enligt naturens

förutsättningar på varje ståndort samt att stor hänsyn därvid

tas till att den biologiska mångfalden icke minskar måste enligt

utskottets mening vara utgångspunkten för varje skogsägare.

Det anförda föranleder icke utskottet att biträda

vänsterpartiets yrkande om avslag på regeringens förslag och

begäran om nytt förslag. Även detta yrkande avstyrks således.

Stockholm den 4 december 1991

På jordbruksutskottets vägnar

Göran Persson

I beslutet har deltagit: Göran Persson (s), Ivar Virgin

(m), Ingvar Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s), Åke Selberg

(s), Inge Carlsson (s), Kaj Larsson (s), Carl G Nilsson (m),

Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder (m), Lena Klevenås (s),

Lennart Fremling (fp), Lennart Daléus (c), Carl Olov Persson

(kds) och Claus Zaar (nyd).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Annika Åhnberg (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Avvikande mening

Göran Persson, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge

Carlsson, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s)

anför:

Enligt vår mening borde den del av utskottets yttrande som

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "skogspolitiska

reformen" ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om att den skogspolitiska kommittén enligt

sina ursprungliga direktiv haft att göra en översyn av

skogsvårdsavgiften och avlämna sina förslag senast den 1 juli

1992. Regeringens förslag att ingripa i det pågående

utredningsarbetet är enligt utskottets mening anmärkningsvärt.

Regeringens förslag att de naturvårdsåtgärder som nu finansieras

genom skogsvårdsavgiften skall inrymmas i andra anslag framstår

som märkligt. Redan nu ställs stora anspråk på de naturvårdande

anslagen. Utskottet biträder mot den angivna bakgrunden det

socialdemokratiska förslaget att ett ställningstagande till

skogsvårdsavgiftens framtida utformning bör anstå tills

utredningen presenterar sitt förslag i enlighet med sina

ursprungliga direktiv.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Annika Åhnberg (v) anför:

Enligt min mening borde den del av utskottets yttrande som

börjar med "Utskottet delar" ha följande lydelse:

Syftet med skogsvårdsavgifterna har varit att finansiera

verksamhet som är till nytta för skogsbruket. Kritik har riktats

mot att dessa verksamheter fördelats orättvist över landet och

även mot att olika skogsägare har olika möjligheter att få

tillgång till medel. Övervägande näringspolitiska skäl talar

därför för att skogsvårdsavgifterna slopas, dock under förbehåll

att medel i annan ordning reserveras för att täcka vissa

naturvårdande insatser. Utskottet biträder mot den bakgrunden

yrkandet i motion Sk22 att riksdagen hos regeringen begär

förslag till slopade skogsvårdsavgifter enligt vad i motionen

anförts.

Bostadsutskottets yttrande

1991/92:BoU3y

Bilaga 2

Skattesatsen för hushållssektorns kapitalinkomster

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har berett bostadsutskottet tillfälle att

inkomma med yttrande över proposition 1991/92:60 om

skattepolitik för tillväxt jämte motioner.

Bostadsutskottet begränsar sitt yttrande till att omfatta

förslaget i propositionen och de med anledning av propositionen

väckta motionerna i den mån förslagen rör frågor om

bostadsfinansieringen.

Med denna avgränsning omfattar detta yttrande förslaget i

avsnitt 5.1 i propositionen om sänkt skattesats för

hushållssektorns kapitalinkomster (prop. s. 69--73).

De motioner som med den avgränsning som gjorts behandlas i

detta betänkande är motionerna 1991/92:Sk21 av Lars Hedfors

m.fl. (s) yrkande 5 samt 1991/92:Sk22 av Lars Werner m.fl. (v)

yrkandena 1 och 5.

I motionerna 1991/92:Sk21 (s) yrkande 5 och 1991/92:Sk22 (v)

yrkande 1 yrkas avslag på propositionen i den del den behandlas

i detta yttrande. I v-motionen hemställs i yrkande 5 att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts angående riktlinjerna för reformering av

kapitalinkomstbeskattningen.

Utskottet

I den del propositionen behandlas i detta yttrande innebär

regeringsförslaget att skattesatsen för fysiska personers och

dödsbons kapitalinkomster sänks från 30% till 25% fr.o.m. år

1993. Som motiv för att sänka fysiska personers kapitalinkomster

anförs i propositionen att den nuvarande skattesatsen på 30%

är förhållandevis hög i ett internationellt perspektiv med

hänsyn till att beskattningen omfattar alla slag av nominellt

beräknade kapitalinkomster och således även reavinster. I

propositionen anförs vidare att det i andra länder förekommer

både högre och lägre skattesatser men att den faktiska

beskattningen ofta är väsentligt lägre genom omfattande undantag

från beskattningen. En hög beskattning av kapitalinkomster

bidrar enligt propositionen till att göra Sverige mindre

attraktivt för personer med kapital och entreprenöranda. En

sådan beskattning anges därmed motverka en angelägen tillväxt.

Slopad förmögenhetsskatt och sänkt arvs- och gåvoskatt är,

tillsammans med en generell sänkning av skattesatsen för

hushållens kapitalinkomster åtgärder som stimulerar sparandet.

Den viktigaste åtgärden av dessa anges vara sänkningen av

skattesatsen för hushållens kapitalinkomster.

Bland motiven för en sänkning av kapitalinkomstskattesatsen

nämns i propositionen att en sådan sänkning tillsammans med en

förändring avseende räntebidragen för ny- och ombyggnad av

bostäder ger en viss budgeteffekt, något som i sin tur anges ge

utrymme för ytterligare skattesänkningar. I propositionen

diskuteras om skattesatsen bör vara 25%, 20% eller rent av

15%. En sänkt skattesats ökar boendekostnaderna för belånade

egnahem och bostadsrätter. Bl.a. i avsikt att undvika alltför

stora boendekostnadsökningar föreslås att skattesatsen, som

framgått ovan, bestäms till 25%. Den i propositionen

föreslagna nivån anges innebära inte obetydliga förbättringar

när det gäller att få till stånd ett ökat sparande samtidigt som

en höjning av boendekostnaderna begränsas. Sänkningen av

skattesatsen föreslås ske den 1 januari 1993.

En justering av räntebidragen för hyres- och bostadsrättshus

bör enligt propositionen göras som en följd av sänkningen av

kapitalinkomstskattesatsen i avsikt att upprätthålla

neutraliteten mellan de olika upplåtelseformerna. Den

garanterade räntan för nybyggda egnahem är för närvarande 4,9%

det första året. För ett nybyggt flerbostadshus är den 70%

därav eller 3,4%. Ett upprätthållande av denna neutralitet vid

en kapitalskattesats om 25% och vid en oförändrad garanterad

ränta för egnahemmen ger en garanterad ränta det första året på

ca 3,7% för flerbostadshusen. En sänkning av räntebidragen för

sådana hus reducerar enligt propositionen de offentliga

utgifterna med 1,41 miljarder kronor.

I de två motioner som behandlas i detta yttrande -- motionerna

Sk21 (s) och Sk22 (v) -- yrkas avslag på regeringsförslaget i

den del det behandlas i detta yttrande.

I motionerna anförs att, sett ur ett övergripande perspektiv,

ett förverkligande av regeringsförslaget skulle innebära att den

skattemässiga balansen mellan arbets- och kapitalinkomster

rubbas och att förslaget från fördelningspolitisk utgångspunkt

inte är acceptabelt. Motionärerna anser att regeringsförslaget

inte bör genomföras.

I vad motionerna rör kapitalinkomstbeskattningen anförs i

s-motionen bl.a. att en sänkning av skatten på kapital är

orättvis och att den bidrar till ineffektiv resursanvändning.

Dessutom innebär förslaget ett klart brott mot

skatteöverenskommelsen mellan socialdemokraterna och folkpartiet

liberalerna. Det har ännu inte varit möjligt att studera de

slutliga effekterna på bostadsmarknaden av de förändringar som

skatteöverenskommelsen innebar. Det är också olyckligt att

regeringen föreslår förändringar samtidigt som vi har

lågkonjunktur. Vad nu anförts innefattas i avslagsyrkande 5 i

motionen.

Utifrån en grundläggande uppfattning om skattesystemets

utformning avstyrks regeringsförslaget i partimotionen Sk22 från

vänsterpartiet. I denna motion anförs bl.a. att skattesystemet

skall utjämna skillnader i inkomster och förmögenhet. Det skall

bl.a. innehålla regler om progressiv beskattning av

arbetsinkomster, ökad skatt på kapital, differentierade

indirekta skatter och ökad skatt på produktion. Vad rör frågan

om sänkt kapitalinkomstskatt anför motionärerna att den minskade

avdragsrätten belastar många hushåll med tämligen begränsade

inkomster och höga boendekostnader. I yrkande 1 föreslås att

riksdagen avslår propositionen. I yrkande 5 i motionen föreslås

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen

anförts om riktlinjer för en reformering av

kapitalbeskattningen. Motionärerna finner det motiverat att en

allmän översyn av kapitalbeskattningen görs i syfte att ge denna

en utformning som främjar såväl tillväxt som

fördelningspolitiska krav.

Bostadsutskottet vill anföra följande. Såvitt förslagen i

propositionen om ändring av kapitalinkomstskattenivån rör

boendekostnaderna anser utskottet att regeringsförslaget är

acceptabelt. Som anförs i propositionen bör den föreslagna

sänkningen av kapitalinkomstbeskattningen innebära ett ökat

sparande samtidigt som boendekostnadsökningarna begränsas.

Utskottet föreslår att skatteutskottet tillstyrker

propositionen i nu berörd del och avstyrker partimotionerna Sk21

(s) yrkande 5 och Sk22 (v) yrkande 1, båda motionerna i

motsvarande del.

Bostadsutskottet kan inte se att något väsentligt skulle vara

att vinna på att göra en översyn av kapitalinkomstbeskattningen

enligt de riktlinjer som föreslås i partimotion Sk22 (v) varför

även yrkande 5 i denna motion bör avstyrkas av skatteutskottet.

Stockholm den 3 december 1991

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist

(s), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Erling Bager (fp),

Lennart Nilsson (s), Ulf Lönnqvist (s), Mikael Odenberg (m),

Rune Evensson (s), Dan Eriksson i Stockholm (nyd), Britta Sundin

(s), Birger Andersson (c), Marianne Carlström (s), Lars

Stjernkvist (s) och Harry Staaf (kds).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) varit

närvarande vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Avvikande mening

Oskar Lindkvist, Lennart Nilsson, Ulf Lönnqvist, Rune

Evensson, Britta Sundin, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist

(alla s) anser att den del av utskottets yttrande som under

rubriken Utskottet börjar med "Bostadsutskottet vill" och

slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:

Utskottet avstyrker förslaget i propositionen om en sänkning

av kapitalinkomstskattesatsen från 30% till 25%. Det finns

inte tillräckliga skäl att så snart efter den genomgripande

skattereform som socialdemokraterna och folkpartiet liberalerna

stod bakom långtgående förändringar i skattesystemet. Ett

förverkligande av det nu framlagda regeringsförslaget kommer att

påverka människors boendekostnader på ett inte acceptabelt sätt.

Vid en oförändrad garanterad räntesats det första året om 4,9%

för egnahemmen kommer den garanterade räntan för

flerbostadshusen att höjas från 3,4% till 3,7% om det nu

diskuterade regeringsförslaget genomförs. En effekt av ett

förverkligande av förslaget kan beräknas bli att kostnaderna för

boende i flerbostadshus i en normal trerummare därmed kommer att

stiga med ca 200 kr. i månaden. Denna fördyring skall läggas

till de övriga som ett förverkligande av förslaget att inte

införa räntelån innebär. I den socialdemokratiska partimotionen

Bo2 har dessa beräknats till 1500--1700 kr./månad. Denna

fråga behandlar utskottet i betänkandet BoU9. Vidare bör

framhållas att en sänkning av kapitalskatten rubbar balansen

mellan arbete och kapital, en effekt som inte bara ger ett

orättvist utfall utan också bidrar till en ineffektiv

resursanvändning. Dessutom ökar risken för skatteplanering.

Enligt bostadsutskottets mening bör effekterna av en ändring i

kapitalinkomstbeskattningen analyseras innan eventuella

förändringar genomförs. Bl.a. bör övervägas

graden av det internationella beroendet,

effekterna av skillnaderna mellan Sveriges och andra

OECD-länders effektiva skatter på olika inkomster, investeringar

m.m.,

känsligheten hos olika produktionsfaktorer och ekonomiska

aktiviteter,

EG-medlemskapets rent faktiska betydelse för de svenska

skatterna.

Sammanfattningsvis anser bostadsutskottet att de båda

partimotionerna från socialdemokraterna och vänsterpartiet --

motionerna Sk21 yrkande 5 resp. Sk22 yrkande 1 -- om avslag på

propositionen bör tillstyrkas såvitt de behandlas i detta

betänkande.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Eva Zetterberg (v) anför:

Avslag på propositionen i vad avser sänkning av

kapitalinkomstsatsen

Jag instämmer med vad i den avvikande meningen anförts.

Översyn av kapitalinkomstbeskattningen

Som anförs i vänsterpartiets partimotion Sk22 finns skäl att

göra en allmän översyn av kapitalbeskattningen i syfte att ge

den en utformning som främjar såväl tillväxt som

fördelningspolitiska krav. Jag föreslår att skatteutskottet med

instämmande i förslaget i motionen som sin mening ger regeringen

till känna att en utredning tillsätts med uppgift att lägga fram

förslag till en ny kapitalbeskattning. Den nu förordade

utredningen bör remissbehandlas så att riksdagen kan erhålla ett

fullgott beslutsunderlag.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Proposition 1991/92:60 1

Proposition 1991/92:48 i viss del 4

Lagförslagen 5

Motionerna 62

Yttranden från andra utskott 64

Utskottet 64

Inledning 64

Förmögenhetsskatten 67

Avveckling av förmögenhetsskatten 67

Slopad förmögenhetsskatt på arbetande kapital 68

Övriga förmögenhetsskattefrågor 69

Arvs- och gåvobeskattningen 70

Kapitalinkomstbeskattningen 71

Sänkt beskattning av hushållssektorns

kapitalinkomster 71

Sänkt reavinstskatt på aktier m.m. 73

Kapitalförsäkringar och för värdepappersfonder 74

Avkastningsskatten på pensionsmedel 75

Slopande av ränteavdragsbegränsningen 75

Utdelningsinkomster och reavinster från

fåmansföretag 77

Räntebidrag 77

Företagsbeskattning 78

Allmänt 78

Slopande av den allmänna löneavgiften 80

Särskild löneskatt 80

Slopande av socialavgifter på vinstandelsmedel,

m.m. 81

Slopande av skogsvårdsavgiften 82

Räntefördelning, m.m. 84

Skadeförsäkringsföretag 84

Övriga frågor 85

Hemställan 85

Reservationer 91

1. Fortsatt utvärderings- och utredningsarbete rörande

skatterna (s) 91

2. Inkomstskatteskalan för 1992 (s) 94

3. Förmögenhetsskatten vid 1992 års taxering (s) 95

4. Förmögenhetsskatten fr.o.m. 1993 års taxering och

avveckling fr.o.m. 1995 års taxering (s) 96

5. Förmögenhetsskatten på arbetande kapital (s) 97

6. Begränsningsregeln (s) 98

7. Sambeskattningen (s) 99

8. Skatteskalorna vid arvs- och gåvobeskattningen, m.m.

(s)

99

9. Tillkännagivande angående arvs- och

gåvobeskattningen i framtiden (s) 100

10. Sänkt beskattning på hushållssektorns

kapitalinkomster (s) 100

11. Sänkt reavinstskatt på aktier m.m. (s) 102

12. Kapitalförsäkringar och värdepappersfonder (s) 102

13. Avkastningsskatten på pensionsmedel (s) 103

14. Avkastningsskatten på pensionsmedel (nyd) 104

15. Slopande av ränteavdragsbegränsningen (s) 105

16. Utdelningsinkomster och reavinster från

fåmansföretag (s) 105

17. Räntebidrag (s) 106

18. Skattestimulanser för att öka nyföretagandet (s) 107

19. Vissa avdragsfrågor, m.m. (nyd) 108

20. Slopande av den allmänna löneavgiften (s) 109

21. Uttaget av särskild löneskatt (s) 109

22. Uttaget av särskild löneskatt (nyd) 110

23. Slopande av socialavgifter på vinstandelsmedel (s)

110

24. Skogsvårdsavgiften (s) 111

25. Räntefördelning (s) 112

26. Räntebidrag i näringsverksamhet (s) 113

Jordbruksutskottets yttrande 114

Bostadsutskottets yttrande 120