Bet. 1991/92:SkU3

Skatteutskottets betänkande

1991/92:SKU03

Upphävande av lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av

vissa värdepapper

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

Bilaga

1991/92

SkU3

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att avskaffa

omsättningsskatten på värdepapper fr.o.m. den 1 december 1991

och avstyrker de motioner som har väckts i ärendet.

Till betänkandet har fogats en reservation (s) och en

meningsyttring (v).

Propositionen

Regeringen (finansdepartementet) hemställer i proposition

1991/92:34 att riksdagen antar det i propositionen framlagda

förslaget till lag om upphävande av lagen (1983:1053) om skatt

på omsättning av vissa värdepapper.

I propositionen föreslås att omsättningsskatten på aktier och

andra värdepapper avskaffas fr.o.m. den 1 december 1991.

Lagförslaget har följande lydelse.

Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1983:1053) om skatt på omsättning

av vissa värdepapper

Härigenom föreskrivs att lagen (1983:1053) om skatt på

omsättning av vissa värdepapper1 skall upphöra att gälla vid

utgången av november 1991.

Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om

omsättning av värdepapper för vilken skattskyldighet inträtt

före den 1 december 1991.

1 Lagen omtryckt 1988:781.

Motionerna

1991/92:Sk2 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

avslår propositionen.

1991/92:Sk3 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen,

2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, begär att

regeringen lägger fram förslag om en ny beskattning av den

finansiella sektorn i enlighet med vad som anförts i motionen.

Yttrande från annat utskott

Finansutskottet har yttrat sig över propositionen och de

motioner som väckts med anledning av denna. Yttrandet

(1991/92:FiU1y) fogas som bilaga till detta betänkande.

Utskottet

Ställningstaganden

I proposition 1991/92:34 föreslås att omsättningsskatten på

aktier och andra värdepapper avskaffas fr.o.m. den 1 december

1991. Som skäl för förslaget anför statsrådet Bo Lundgren att

aktiviteten på den svenska aktiemarknaden har minskat kraftigt

under senare år. Han framhåller att detta inneburit en rad

nackdelar för svenskt näringsliv och att omsättningsskatten på

aktier och andra värdepapper har bidragit till denna utveckling.

Förslaget skall ses som ett led i regeringens strävanden att

bryta den ekonomiska stagnationen och att återupprätta Sverige

som en tillväxt- och företagarnation.

Skattebortfallet beräknas som helårseffekt till brutto ca 3,3

miljarder kronor. I propositionen framhålls att nettointäkten av

skatten dock är väsentligt mindre eftersom skatten på olika sätt

leder till att intäkterna från reavinstbeskattningen och

bolagsbeskattningen minskar.

I motion Sk2 av Lars Hedfors m.fl. (s) och Sk3 av Lars Werner

m.fl. (v) yrkas avslag på propositionen. Motionärerna riktar sig

framför allt mot att regeringen enligt deras mening inte har

presenterat någon analys av effekterna av förslaget. I

motionerna anförs att regeringens förslag medför ett mycket

stort inkomstbortfall för staten och att regeringen inte anger

hur detta inkomstbortfall skall kompenseras. Förslaget

kritiseras också från fördelningspolitiska utgångspunkter.

Motionen från vänsterpartiet innehåller också ett

andrahandsyrkande om att regeringen skall lägga fram förslag

till en ny beskattning av den finansiella sektorn på grundval av

den utredning av denna fråga som redovisades förra året (SOU

1990:46).

Utskottet konstaterar att den starka kritik som från början

riktats mot omsättningsskatten på aktier har besannats. Denna

skatt har medfört svåra verkningar på kapitalmarknaden och för

näringslivets kapitalförsörjning, inte minst för de små och

medelstora företagen. Som framgår av finansutskottets yttrande i

ärendet har handeln med svenska aktier i allt större

utsträckning flyttat utomlands, och utländska placerares affärer

på den svenska fondbörsen har minskat. De allt friare

kapitalrörelserna mellan de olika länderna gör att det inte går

att upprätthålla en konkurrenskraft för den svenska marknaden

med den allvarliga belastning som omsättningsskatten innebär.

Som finansutskottet framhåller skall regeringens förslag ses i

sitt större ekonomisk-politiska sammanhang. Sverige har hamnat i

en allvarlig ekonomisk kris som bl.a. kommit till uttryck i en

drastiskt ökad arbetslöshet och en allmän ekonomisk

tillbakagång. Det gäller nu att söka bryta stagnationen i

ekonomin och bana väg för en period av tillväxt. Det nu aktuella

förslaget utgör ett led i regeringens strävanden att

återupprätta Sverige som en tillväxt- och företagarnation. En

framgång för denna politik lägger grunden till en positiv

utveckling av välståndet och utgör en av förutsättningarna för

en lyckad fördelningspolitik.

De positiva verkningar som regeringens förslag förväntas

medföra i dessa hänseenden har inte beaktats vid beräkningarna

av skattebortfallet vid ett slopande av omsättningsskatten.

Redan att avdragsrätten för omsättningsskatten faller bort vid

realisationsvinstbeskattningen och bolagsbeskattningen och att

handeln med värdepapper kan antas öka medför att

skattebortfallet minskar med mer än hälften, enligt

finansutskottets uppskattning till ca 1,5 miljarder kronor

räknat på helår. På något längre sikt kommer säkerligen

förslaget att leda till en ytterligare ökad aktieomsättning och

därmed en positiv budgeteffekt. Som finansutskottet anför kommer

verkningarna i övrigt av regeringens förslag att få en samlad

bedömning i samband med ställningstagandena till proposition

1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska politiken och

1992 års budgetproposition.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag och

avstyrker således motionerna i denna del.

När det gäller andrahandsyrkandet i v-motionen om en ny

särskild skatt i den finansiella sektorn vill utskottet

framhålla att en sådan beskattning skulle leda till kapitalflykt

och hämma tillväxten. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet

motion Sk3 även i denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande omsättningsskatten på aktier m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Sk2 och

1991/92:Sk3 yrkande 1 och med bifall till proposition

1991/92:34 antar det vid propositionen fogade förslaget till

lag om upphävande av lagen (1983:1053) om skatt på omsättning

av vissa värdepapper,

res. (s)

men. (v)

2. beträffande en ny särskild skatt i den finansiella

sektorn

men. (v)

att riksdagen avslår motion 1991/92:Sk3 yrkande 2.

Stockholm den 14 november 1991

På skatteutskottets vägnar

Knut Wachtmeister

I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars Hedfors

(s), Bo Forslund (s), Kjell Johansson (fp), Anita Johansson (s),

Karl-Gösta Svenson (m), Yvonne Sandberg-Fries (s), Harry Staaf

(kds), Peter Kling (nyd), Gunnar Nilsson (s), Carl Fredrik Graf

(m), Sverre Palm (s), Fredrik Reinfeldt (m), Tage Påhlsson (c)

och Inger Lundberg (s).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Omsättningsskatten på vissa värdepapper (mom. 1)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Yvonne

Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson, Sverre Palm och Inger Lundberg

(alla s) har

dels anfört följande:

Regeringen föreslår att omsättningsskatten på aktier och andra

värdepapper avskaffas fr.o.m. den 1 december 1991. Förslaget

väntas medföra ett inkomstbortfall brutto för staten på ca 3,3

miljarder kronor per år. Samtidigt hävdar regeringen att

nettoinkomsten är väsentligt mindre. Någon närmare analys eller

kalkyl som bygger under detta påstående redovisas dock inte.

Problemet att uppskatta budgeteffekten på kort och lång sikt

avfärdas med att de slutliga effekterna är svåra att uppskatta.

Som framhålls i den avvikande mening som har fogats till

finansutskottets yttrande har riksdagen under en följd av år

slagit fast att finanspolitiken måste vara stram och att

eventuella förslag som leder till en budgetförsvagning skall

vara finansierade genom besparingar inom andra områden. Det

måste vara en självklar utgångspunkt att riksdagen får möjlighet

att bedöma vilka effekter ett visst förslag har för statens

inkomster resp. utgifter. Det är viktigt inte minst i rådande

statsfinansiella läge som utmärks av ett snabbt växande

budgetunderskott. Mot bakgrund härav är det ytterligt

anmärkningsvärt att regeringen i den nu aktuella

propositionen inte ens har försökt att redovisa några

beräkningar av detta slag, än mindre ange hur den föreslagna

skattesänkningen skall finansieras.

Även om det kan hävdas att nettoinkomsten för statskassan från

omsättningsskatten på aktier m.m. är mindre än de direkta

inkomsterna från skatten torde inkomstbortfallet vara betydande.

Det gäller såväl den omedelbara effekten som effekten på några

års sikt.

På längre sikt kan ökade inkomster av reavinstskatt och

bolagsskatt i någon mån kompensera bortfallet från aktieomsen.

Det bör dock noteras att varken ökad reavinstskatt eller större

bolagsskatteintäkter får något som helst genomslag under 1992.

Den omedelbara följden av att omsättningsskatten slopas blir

därför att statskassan dräneras på inkomster på 3--4 miljarder

kronor under 1992.

Dessutom bör noteras att framtida reavinstskatteinkomster

kommer att begränsas av att regeringen i annat sammanhang

föreslagit lindringar i reavinstbeskattningen. Detta medför att

nettobortfallet på statsbudgeten blir större än vad som annars

varit fallet. Vid en avveckling av omsättningsskatten kommer det

långsiktiga inkomstbortfallet för staten därmed sannolikt att

uppgå till närmare 3 miljarder kronor per år.

Riksdagen bör inte fatta några beslut om statliga utgifter

eller inkomster utan att de statsfinansiella konsekvenserna har

analyserats och lämpliga finansieringsalternativ prövats. I det

nu aktuella fallet uppkommer ett mycket betydande årligt

inkomstbortfall för staten. Hur detta bortfall skall kompenseras

anges inte. Redan på denna grund bör förslaget

förkastas.

Förslaget är dessutom oacceptabelt från andra utgångspunkter.

Det är både nödvändigt och önskvärt att den finansiella sektorn,

som fortfarande står utanför den generella mervärdeskatten, ger

sitt bidrag till de gemensamma samhällskostnaderna. Att utan

vidare avskaffa aktieomsen medför därför att denna sektor kommer

att gynnas på ett sätt som inte är motiverat och bidrar till en

snedvridning av konkurrensförhållandena och konsumtionsmönstren.

Möjligheterna att föra en framgångsrik ekonomisk politik för

tillväxt, arbete, rättvisa och välfärd är i hög grad beroende av

att det förs en stram och ansvarsfull finanspolitik. De stora

skattelättnader av olika slag som regeringen föreslår rycker

undan grunden för en sådan politik och kombineras dessutom med

besparingar som går ut över angelägna behov hos andra grupper.

Det anförda innebär att propositionen -- i enlighet med motion

Sk2 av Lars Hedfors m.fl. (s) och förstahandsyrkandet i motion

Sk3 av Lars Werner m.fl. (v) -- bör avslås.

För det fall att aktiemomsen slopas måste åtgärder vidtas för

att finansiera skattebortfallet och för att undvika

snedvridningar. Det är emellertid för tidigt att nu i detalj ta

ställning till hur dessa frågor bör lösas. Detta innebär att

andrahandsyrkandet i v-motionen bör avslås.

dels vid mom. 1 hemställt

1. beträffande omsättningsskatten på vissa värdepapper

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sk2 och

1990/91:Sk3 yrkande 1 avslår proposition 1990/91:34.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Lars Bäckström anför:

Omsättningsskatten på aktier m.m. (mom. 1) och

En ny särskild skatt i den finansiella sektorn (mom. 2)

I proposition 1991/92:34 föreslås att omsättningsskatten på

aktier och andra värdepapper avskaffas fr.o.m. den 1 december

1991. Vänsterpartiet och socialdemokraterna yrkar i sina

motioner avslag på propositionen.

Bruttoinkomsterna av omsättningsskatten beräknas till 4,1

miljarder för 1991 samt 3,5 miljarder för 1992. Nettoinkomsten

kan beräknas till drygt 2 miljarder kronor per år.

I ett läge med snabbt växande budgetunderskott kan inte

ofinansierade skattesänkningar tillstyrkas. Stora

budgetunderskott hotar balansen i samhällsekonomin, det

begränsar möjligheterna att föra en lämplig fördelningspolitik

liksom möjligheterna att tillgodose angelägna men eftersatta

behov på många områden. Växande budgetunderskott hotar också att

driva upp ränteläget, det hämmar investeringar och bromsar den

ekonomiska tillväxten vilket leder till ökad arbetslöshet.

Ett isolerat slopande av omsättningsskatten gynnar ensidigt

personer med stora aktieinnehav. Detta skulle öka de inkomst-

och förmögenhetsklyftor som växt under 1980-talet, en utveckling

som ytterligare förstärktes genom skatteomläggningen 1990--1991.

Vänsterpartiet anser inte att regeringen har kunnat visa på

nödvändigheten eller de påtagliga fördelarna av att avskaffa

omsättningsskatten på aktier den 1 december 1991.

Omsättningsskatten på aktier har nyligen halverats och den

s.k. valpskatten har slopats. Sverige har inget underskott i

aktiehandel med omvärlden. Börsen i Stockholm fungerar som

riskkapitalmarknad och har gått upp under den senaste

tolvmånadersperioden.

Regeringen liksom skatteutskottes majoritet hävdar att ett

avskaffande av omsättningsskatten på aktier endast skulle leda

till ett marginellt inkomstbortfall för staten. Skatteutskottets

majoritet anser till och med att avskaffandet på sikt ger en

positiv budgeteffekt. I propositionen redovisar inte regeringen

några resonemang eller beräkningar som stödjer denna tes.

Ett avskaffande av omsättningsskatten på aktier kan i stället

beräknas ge ett väsentligt inkomstbortfall för såväl innevarande

som kommande budgetår. Inkomstbortfallet netto kan som

helårseffekt under 1992 beräknas till minst 2miljarder kronor.

Denna analys biträds även i huvudsak av finansutskottets

majoritet som i yttrande till skatteutskottet skriver

"nettobortfallet av en avskaffad omsättningsskatt uppskattas

till i runt tal 1,5 miljarder kronor räknat på helår".

Regeringen hävdar vidare att EG kräver att Sverige slopar

omsättningsskatten på aktier. Vänsterpartiet konstaterar att det

inte finns några EG-direktiv som kräver att Sverige omedelbart

slopar omsättningsskatten på aktier. Det finns endast ett ej

antaget förslag om att man inom EG skall avveckla

transaktionsskatter på aktiehandel. Sverige som ej är medlem i

EG skall inte anpassa sig till EG-regler som inte ens finns.

Propositionen bör därför av ovan angivna skäl avslås.

För det fall att förstahandsyrkandena om avslag på

propositionen inte godtas bör andrahandsyrkandet i v-motionen

bifallas. En särskild skatt på finansiella företag bör i

enlighet med detta yrkande införas från den 1 januari 1992 för

att finansiera skattebortfallet och för att undvika

snedvridningar.

Vänsterpartiet verkar för ett enhetligt och rakt skattesystem

som är fördelningspolitiskt rimligt. Genom skatteomläggningen

har de flesta områden utom den finansiella sektorn belagts med

moms. Likformighetsskäl talar för att den finansiella sektorn

borde beläggas med moms.

Det finns dock andra skäl som talar för att det är lämpligt

att ersätta momsen med andra skatteformer, som på samma sätt

belastar den finansiella sektorn. Det förslag till särskild

skatt i den finansiella sektorn som redovisats i SOU 1990:46

innebär att man tar ut en skatt beräknad på de finansiella

företagens lönekostnader och vinst. Denna skatt skulle kunna

träda i kraft från inkomståret 1992.

Utredningen har dock enligt vänsterpartiets mening föreslagit

en för låg skattesats på 4%. En skatt på 4% motsvarar t.ex.

inte moms på finansiella tjänster.

Införandet av en finansskatt svarar mot kraven på ett

enhetligt skattesystem. Fördelningspolitiska skäl talar för ett

minst oförändrat skatteuttag från den finansiella sektorn.

Skattesatsen för finansskatten skall därför avpassas så att den

finansiella sektorn inte ges en relativ skattesänkning.

För det fall att förstahandsyrkandena om avslag på

propositionen inte godtas bör andrahandsyrkandet i v-motionen

bifallas.En en särskild skatt på finansiella företag bör i

enlighet med detta yrkande införas från den 1 januari 1992 för

att finansiera skattebortfallet och för att undvika

snedvridningar.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

1 och mom. 2 borde ha hemställt:

1. beträffande omsättningsskatten på aktier m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sk2 och till

motion 1991/92:Sk3 yrkande 1 avslår proposition 1991/92:34,

2. beträffande en ny särskild skatt i den finansiella

sektorn

att riksdagen -- vid avslag på hemställan i mom. 1 -- med

bifall till motion 1991/92:Sk3 yrkande 2 begär att regeringen

lägger fram förslag om en ny beskattning av den finansiella

sektorn i enlighet med vad som anförs i motionen.

Finansutskottets yttrande

1991/92:FiU1y

Bilaga

Avveckling av skatten på omsättning av vissa värdepapper

(prop. 1991/92:34)

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 5 november 1991 berett finansutskottet

tillfälle att yttra sig över dels proposition 1991/92:34 om

upphävande av lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa

värdepapper, dels de med anledning av propositionen väckta

motionerna 1991/92:Sk2 (s) och 1991/92:Sk3 (v).

Utskottet har under beredningen av detta ärende haft en

utfrågning med statssekreteraren i finansdepartementet Urban

Bäckström.

Utskottet

Av propositionen framgår att förslaget att avskaffa

omsättningsskatten på aktier och andra värdepapper utgör ett led

i regeringens strävanden att bryta den ekonomiska stagnationen

och att återupprätta Sverige som en tillväxt- och

företagarnation. Åtgärden bör enligt regeringen genomföras så

snart som möjligt, och lagen (1983:1053) om skatt på omsättning

av vissa värdepapper föreslås därför upphöra med utgången av

november 1991.

Omsättningsskatten på aktiehandel m.m. infördes den 1 januari

1984 och utgick då med 1% av vederlaget. Under de därpå

följande åren har skatten justerats i olika avseenden. Sålunda

fördubblades skatteuttaget den 1 juli 1986. Den 1 januari 1989

utvidgades skatten till att omfatta även omsättning av

värdepapper på penning- och obligationsmarknaden. Merparten av

denna handel befriades emellertid från skatt den 15 april 1990.

Den 1 januari 1991 halverades skattesatsen på de värdepapper som

fortfarande var skattepliktiga, och numera utgår således

omsättningsskatten med 0,5% på köpledet och 0,5% på

säljledet.

I den proposition som låg till grund för beslutet att införa

skatten (prop. 1983/84:48) angavs att aktieomsättningen under

1980-talets första år ökat mycket kraftigt och att kursuppgången

också varit stark. Av fördelningspolitiska skäl ansågs det

därför rimligt att aktiehandeln skulle lämna ett större bidrag

till det allmännas inkomster.

Under återstoden av 1980-talet fortsatte aktiekurserna att

stiga vid Stockholms fondbörs med undantag för 1984 och

månaderna närmast efter det stora börsraset i oktober 1987. Ett

kraftigt kursfall inträffade 1990.

Av betydelse i sammanhanget är emellertid också hur

aktieomsättningen förändrats under 1980-talet, dvs. hur

likviditeten på aktiemarknaden påverkats. År 1980 var

omsättningshastigheten internationellt sett mycket låg vid

Stockholms fondbörs. Börsomsättningen motsvarade detta år endast

13% av det genomsnittliga börsvärdet. Därefter ökade

omsättningen, och den kom år 1986 att uppgå till 38% vilket är

den hittills högsta noteringen. Efter det att skattesatsen den 1

juli 1986 fördubblats sjönk omsättningshastigheten varje år fram

till 1990 då den uppgick till 14%, dvs. nästan samma låga nivå

som tio år tidigare. En vändning har dock sedermera inträffat

och under de första nio månaderna av 1991 har

omsättningshastigheten ökat till 20%. Till detta har bidragit

såväl den vid årsskiftet genomförda halveringen av

omsättningsskatten som vissa samtidigt gjorda förändringar i

realisationsvinstbeskattningen.

Sedan mitten av 1980-talet har handeln med svenska aktier i

allt större utsträckning flyttats till utlandet. Ett tjugotal

svenska företag finns noterade på en eller flera av ca 20 börser

och marknader i utlandet. Under de nio första månaderna av 1991

omsattes i utlandet -- framför allt i London och i USA --

svenska aktier till ett värde av ca 85 miljarder kronor. Under

samma period uppgick omsättningen av svenska aktier vid

Stockholms fondbörs till ca 95 miljarder kronor. För vissa

större svenska börsnoterade företag är handeln i fria aktier

numera två à tre gånger större i utlandet än i Sverige.

Huvudorsaken till denna utflyttning är enligt utskottets

mening omsättningsskatten som drabbar alla affärer i svenska

aktier förmedlade av svenska mäklare. Även efter den tidigare i

år genomförda halveringen av omsättningsskatten är nämligen vid

sådan handel transaktionskostnaderna för institutionella

placerare ungefär tre gånger så höga i Stockholm som i t.ex.

London.

Aktiemarknaden fyller två viktiga funktioner. För det första

förser den företagen med riskkapital. Det sker på den s.k.

primärmarknaden där företagen kan gå ut med emissioner eller

marknadsintroduktioner. För det andra fungerar den som ett

mätinstrument som löpande värderar företagens skötsel och

utsikter. Det sker på den s.k. sekundärmarknaden, och den handel

som förekommer där bidrar till att riskkapitalet sprids så

effektivt som möjligt. En väl fungerande sekundärmarknad gör det

lättare för företagen att nå ut med emissioner på

primärmarknaden. En placerare som överväger att teckna aktier

vid en emission har nämligen då möjlighet att ångra sig och gå

ur sin placering genom att sälja sina aktier på

sekundärmarknaden. Detta ger honom ökad handlingsfrihet och ökad

säkerhet, vilket främjar intresset för att ställa kapital till

förfogande på primärmarknaden. Av betydelse är därvid att

placeraren vid behov snabbt kan sälja sina aktier utan onödigt

dröjsmål och därmed risk. Detta förutsätter en sekundärmarknad

med stor omsättning av aktier.

När omsättningshastigheten på Stockholmsbörsen avtog under

andra hälften av 1980-talet fick detta återverkningar för

framför allt de små och medelstora företagens

riskkapitalförsörjning. De stora exportföretagen är tillräckligt

välkända utomlands för att kunna hämta sitt kapital på

världsmarknaden. Denna möjlighet saknar emellertid oftast de

mindre företagen.

En minskad aktieomsättning bidrar också till att handeln i små

aktieposter försvåras, vilket är till förfång för små aktieägare

och då i huvudsak privatpersoner. Dessa trängs därigenom ut från

marknaden eller går över till att investera i olika aktiefonder,

vilket motverkar strävandena att sprida aktierna på fler

placerare.

Utredningen om beskattning av den finansiella sektorn

konstaterade i sitt betänkande (SOU 1990:46) att flera faktorer

sannolikt bidragit till att likviditeten på den svenska

aktiemarknaden avtagit. Enligt utredningens uppfattning kan det

emellertid inte ifrågasättas att likviditeten i hög grad

påverkats av transaktionskostnadernas storlek. Eftersom

omsättningsskatten utgör en betydande del av

transaktionskostnaderna måste den ses som en viktig orsak till

den minskade likviditeten, konstaterar utredningen. Som stöd för

sin uppfattning hänvisar utredningen till de senaste årens

utveckling på den svenska värdepappersmarknaden liksom till

erfarenheter i utlandet som entydigt pekar i samma riktning.

Utredningen åberopar också teoretiska studier på detta område

utförda bl.a. av Bank of England och vid Handelshögskolan i

Stockholm. I den senare studien som publicerades i november 1988

visas att en skattesänkning från 2 till 1% skulle leda till en

omsättningsökning med 50--70%, och att man vid en

skattesänkning från 2 till 0% skulle få en ökning av

omsättningen med 150--300%.

Finansutskottet gör mot bakgrund av den här lämnade

redovisningen följande bedömning av regeringens förslag till

avveckling av omsättningsskatten på aktiehandel.

Förslaget bör enligt utskottets mening ses i ett större

ekonomisk-politiskt sammanhang. Sverige har hamnat i en

allvarlig ekonomisk kris som kommit till uttryck i en drastiskt

ökad arbetslöshet och en minskad industrisysselsättning. Antalet

sysselsatta inom industrin har sedan slutet av 1989 minskat med

ca 100 000, och den öppna arbetslösheten väntas fortsätta att

stiga till helt nya nivåer. Lönsamheten inom näringslivet är

låg, och förra året gick vart tredje industriföretag med

förlust. Den dåliga lönsamheten återspeglar sig också i antalet

konkurser som nu stiger snabbt. Produktiviteten inom industrin

har utvecklats svagare än i vår omvärld och exportföretagen har

successivt förlorat allt större andelar av sina marknader. För

andra året i rad faller nu industriinvesteringarna kraftigt

samtidigt som industrin ökar sina investeringar i utlandet. Den

samlade tillväxten i ekonomin som länge varit sämre än i våra

konkurrentländer har nu övergått i en tillbakagång. För 1991

förutses bruttonationalprodukten minska med 1% eller mer.

Mot denna bakgrund är det enligt utskottets mening

utomordentligt angeläget att åtgärder nu vidtas för att bryta

stagnationen i ekonomin och bana väg för en period av tillväxt.

Det är endast genom ökad tillväxt som vi kan ta oss ur den

nuvarande situationen och skapa lönsamma företag, full

sysselsättning, stabila priser och sunda statsfinanser. En ökad

tillväxt är också av grundläggande betydelse för

fördelningspolitiken eftersom det är tillväxten som ger oss ett

ökat välstånd och ytterligare resurser att fördela. Regeringen

har i annat sammanhang (prop. 1991/92:38) redovisat en samlad

ekonomisk-politisk strategi för företagande och utveckling och

för en framtida stabil tillväxt. Dessa förslag kommer utskottet

senare att behandla i betänkande 1991/92:FiU10.

Enligt utskottets mening kan det nu aktuella förslaget ses som

ett led i en sådan strategi vars syfte är att skapa ett

gynnsammare företagsklimat och vidgade möjligheter till ökad

lönsamhet och nya arbetstillfällen inom den privata sektorn. Det

är därvid nödvändigt att undanröja hinder för företagens

riskkapitalförsörjning och att ge svensk aktiehandel möjlighet

att på marknadsmässiga villkor konkurrera med börser i andra

länder. Omsättningsskatten har negativa effekter, och enligt

utskottets mening finns det ett klart samband mellan denna skatt

och de senaste årens nedgång i likviditeten på den svenska

aktiemarknaden. Det är därför som utskottet ser det nödvändigt

att denna skatt skyndsamt avvecklas. Med hänsyn härtill biträder

utskottet det i propositionen framlagda lagförslaget och

avstyrker de avslagsyrkanden som förs fram i motionerna Sk2 (s)

och Sk3 (v) yrkande 1.

Det ankommer inte på finansutskottet att pröva frågan om

införandet av en eventuell ny beskattning av den finansiella

sektorn utformad på det sätt som beskrivs i motion Sk3 (v). Från

de utgångspunkter finansutskottet har att bevaka kan utskottet

emellertid inte finna det motiverat att låta en illa övervägd

pålaga ersättas av en annan. Enligt finansutskottets mening bör

därför skatteutskottet avstyrka motion Sk3 (v) yrkande 2.

Med anledning av att det i de båda motionerna ägnas stort

utrymme år budgeteffekterna av den föreslagna skatteavvecklingen

vill utskottet framföra följande. Riksrevisionsverket (RRV) har

i sin första budgetprognos för budgetåret 1991/92 beaktat

effekterna av att omsättningsskatten på aktiehandel föreslås bli

avvecklad per den 1 december i år. Enligt RRVs bedömning väntas

detta leda till ett inkomstbortfall för staten på närmare en

miljard kronor under innevarande budgetår. Av propositionen

framgår att inkomstbortfallet under en tolvmånadersperiod kan

uppskattas till brutto 3,3 miljarder kronor. Nettobortfallet är

emellertid väsentligt mindre om man också beaktar de negativa

effekter som omsättningsskatten har på

realisationsvinstbeskattning och bolagsbeskattning.

Avskaffas omsättningsskatten i år kan detta väntas leda till att

inkomsterna från bolags- och realisationsvinstbeskattningen

ökar redan under nästa budgetår och att denna ökning tilltar

under de därpå följande budgetåren. Hur stort detta indirekta

tillskott kan väntas bli avgörs i första hand av vilken effekt

skatteavvecklingen kommer att ha på de närmaste årens

aktieomsättning. Eftersom detta är svårt att uppskatta med någon

rimlig grad av säkerhet måste resultatet av alla beräkningar

betraktas med viss försiktighet. Beräknat enligt samma principer

som finns redovisade i betänkandet av utredningen om beskattning

av den finansiella sektorn kan dock nettobortfallet av en

avskaffad omsättningsskatt uppskattas till i runt tal 1,5

miljarder kronor räknat på helår.

Den föreslagna avvecklingen av omsättningsskatten på

aktiehandel m.m. utgör en del av ett större ekonomisk-politiskt

program. Finansieringen av förslaget bör därför enligt

utskottets mening ses i anslutning till de besparingsförslag som

regeringen redovisar i detta sammanhang. Utskottet avser att ta

upp frågor av detta slag när utskottet senare gör en samlad

bedömning av de åtgärder som förordas i dels proposition

1991/92:38, dels 1992 års budgetproposition.

Stockholm den 12 november 1991

På finansutskottets vägnar

Per-Ola Eriksson

I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Hans

Gustafsson (s), Lars Tobisson (m), Bengt Wittbom (m), Allan

Larsson (s), Roland Sundgren (s), Tom Heyman (m), Lisbet Calner

(s), Stefan Attefall (kds), Bo G Jenevall (nyd), Arne Kjörnsberg

(s), Roland Larsson (c), Sonia Karlsson (s), Alf Egnerfors (s)

och Carl B Hamilton (fp).

Avvikande mening

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Alf Egnerfors (alla

s) anser att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Regeringen föreslår att omsättningsskatten på aktier och andra

värdepapper avskaffas fr.o.m. den 1 december 1991.

Av propositionen framgår att den föreslagna åtgärden väntas

medföra ett inkomstbortfall brutto för staten på ca 3,3

miljarder kronor per år. Samtidigt hävdas att nettobortfallet är

väsentligt mindre. Någon närmare analys eller kalkyl som bygger

under detta påstående redovisas dock inte. Problemet att

uppskatta budgeteffekten på kort och lång sikt avfärdas med att

de slutliga effekterna är svåra att uppskatta.

Finansutskottet får för egen del anföra följande. Riksdagen

har under en följd av år slagit fast att finanspolitiken måste

vara stram och att eventuella förslag som leder till en

budgetförsvagning skall vara finansierade genom besparingar inom

andra områden. Såsom också framhålls i motion Sk2 (s) måste en

självklar utgångspunkt därvid vara att riksdagen inför beslut av

ekonomisk natur ges möjlighet att bedöma vilka effekter ett

visst förslag har för statens inkomster resp. utgifter. Det är

viktigt inte minst i rådande statsfinansiella läge som utmärks

av ett snabbt växande budgetunderskott. Mot bakgrund härav är

det ytterligt anmärkningsvärt att regeringen i den nu aktuella

propositionen inte ens har försökt att redovisa några

beräkningar av detta slag, än mindre ange hur den föreslagna

skattesänkningen skall finansieras.

Även om det kan hävdas att nettoinkomsten för statskassan från

omsättningsskatten på aktier m.m. är mindre än de direkta

inkomsterna från skatten torde inkomstbortfallet vara betydande.

Det gäller såväl den omedelbara effekten som effekten på några

års sikt.

På längre sikt kan ökade inkomster av reavinstskatt och

bolagsskatt i någon mån kompensera bortfallet från aktieomsen.

Det bör dock noteras att varken ökad reavinstskatt eller större

bolagsskatteintäkter får något som helst genomslag under 1992.

Den omedelbara följden av att omsättningsskatten slopas blir

därför att statskassan dräneras på inkomster på 3--4 miljarder

kronor under 1992.

Dessutom bör noteras att framtida reavinstskatteinkomster

kommer att begränsas av att regeringen i annat sammanhang

föreslagit lindringar i reavinstbeskattningen. Detta medför att

nettobortfallet på statsbudgeten blir större än vad som annars

varit fallet. Vid en avveckling av omsättningsskatten kommer det

långsiktiga inkomstbortfallet för staten därmed sannolikt att

uppgå till närmare 3 miljarder kronor per år.

Enligt utskottets uppfattning bör inte riksdagen fatta några

beslut om statliga utgifter eller inkomster utan att de

statsfinansiella konsekvenserna har analyserats och lämpliga

finansieringsalternativ prövats. I det nu aktuella fallet

uppkommer ett mycket betydande årligt inkomstbortfall för

staten. Hur detta bortfall skall kompenseras anges inte. Redan

på denna grund bör enligt finansutskottets mening förslaget

förkastas.

Förslaget är dessutom oacceptabelt från fördelningspolitiska

utgångspunkter. Det är enligt utskottets mening både nödvändigt

och önskvärt att den finansiella sektorn ger sitt bidrag till de

gemensamma samhällskostnaderna.

Möjligheterna att föra en framgångsrik ekonomisk politik för

tillväxt, arbete, rättvisa och välfärd är i hög grad beroende av

att det förs en stram och ansvarsfull finanspolitik. I

regeringsförklaringen sägs bl.a. att de offentliga finanserna

skall bringas i balans. Där redovisas också ett antal förslag om

kostnadskrävande reformer. Utskottet finner det därför

synnerligen anmärkningsvärt att regeringen utan vidare kan

föreslå ett slopande av aktieomsen, utan att denna åtgärd

finansieras.

Enligt finansutskottets mening bör skatteutskottet med hänsyn

härtill avstyrka propositionen på de grunder som redovisas i

motion Sk2 (s).