Bet. 1991/92:SoU12

Socialutskottets betänkande

1991/92:SOU12

Statsbidrag till alternativ barnomsorg m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1991/92

SoU12

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1991/92:65 om

valfrihet i barnomsorgen och 13 motionsyrkanden som väckts med

anledning av propositionen. I betänkandet behandlas också ett

femtiotal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1991 om

olika barnomsorgsfrågor.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner regeringens

förslag till riktlinjer för statsbidrag till barnomsorg i form

av daghem och fritidshem som drivs av annan än en kommun.

Med anledning av två motioner (m) om statsbidrag till

deltidsförskolor uttalar utskottet att regeringen snarast bör

återkomma till riksdagen med förslag om hur bidraget kan

utformas så att det inte ensidigt gynnar långa vistelsetider

utan görs mer flexibelt i förhållande till öppettiderna. Övriga

motioner avstyrks.

Utskottets s-ledamöter reserverar sig till förmån för

motionsyrkanden om bl.a. avslag på propositionen, om rättvisa,

kvalitet och valfrihet i barnomsorgen, om lagfäst rätt till

barnomsorg samt om en översyn för att garantera rättssäkerheten

i den enskilda barnomsorgen. Till betänkandet har fogats nio

reservationer (s) och en meningsyttring (v).

Propositionen

I proposition 1991/92:65 har regeringen (socialdepartementet)

föreslagit att riksdagen godkänner de riktlinjer som angivits

för statsbidrag till barnomsorg i form av daghem och fritidshem

som drivs av annan än en kommun.

Motioner

Motioner väckta med anledning av propositionen

1991/92:So7 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:65,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om principerna för rättvisa, kvalitet och

valfrihet i barnomsorgen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag på hur alla

barns rätt till förskola skall lagfästas,

4. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av vilket

lagstöd som krävs för att garantera barnens rättssäkerhet när

kommuner lämnar över barnomsorgsverksamhet till andra huvudmän.

1991/92:So8 av Gustaf von Essen (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om statsbidrag till deltidsförskolor.

1991/92:So9 av Johan Brohult (nyd) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att den angelägna reformen om statsbidrag till

dagbarnvårdares egna barn bör genomföras snarast.

1991/92:So10 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om översyn av de enskilda huvudmännens

rättsstatus inom den alternativa barnomsorgen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kooperativ barnomsorg.

1991/92:So11 av Lennart Hedquist m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

statsbidrag skall utgå även till dagbarnvårdares egna barn, som

är inskrivna i kommunal barnomsorg, i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1991/92:So12 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1991/92:65 om

valfrihet i barnomsorgen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om personalinflytande och brukardemokrati.

1991/92:So13 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om ett omedelbart införande av statsbidrag för dagbarnvårdarnas

egna barn.

1991/92:So14 av Harry Staaf (kds) vari yrkas att riksdagen

beslutar att statsbidrag skall kunna utgå till kommunerna för

dagbarnvårdarens egna barn när de är inskrivna i kommunal

barnomsorg på samma grunder och efter samma regler som övriga

barn i kommunens barnomsorg.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1991

1990/91:So226 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

när det gäller barnomsorg är det barnens rätt till barnomsorg

som skall tillgodoses,

1990/91:So308 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om dagbarnvårdare åt sitt eget barn,

1990/91:So312 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den framtida inriktningen av

barnomsorgspolitiken,

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A766.

1990/91:So333 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om möjligheten till barnpassning för att

invandrarkvinnor skall kunna delta i svenskundervisningen,

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sf646.

1990/91:So525 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ändrade statsbidragsregler för

att kunna få till stånd alternativa lösningar inom vård och

omsorg,

1990/91:So602 av förste vice talman Ingegerd Troedsson m.fl.

(m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att svenska kyrkans deltidsförskolor

och andra deltidsförskolor som drivs av annan huvudman än

kommunen skall få samma statsbidrag som de kommunala

deltidsförskolorna,

2. att riksdagen beslutar att även svenska kyrkans

heltidsförskolor skall få samma statsbidrag som de kommunala

heltidsförskolorna.

1990/91:So603 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av träning och stimulans i svenska språket för

invandrar- och flyktingbarn i förskolan.

1990/91:So605 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag om företagsdaghem i enlighet med

vad som anförts i motionen.

1990/91:So607 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om långsiktiga mål och teknikprojekt för

flickor.

1990/91:So608 av Anita Stenberg och Gösta Lyngå (mp) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett

flexibelt system för barnomsorg enligt vad som anförts i

motionen.

1990/91:So609 av Berith Eriksson (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om samernas rätt att själva ta ansvar för

barnomsorgen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om medel till sameskolstyrelsernas verksamhet

med samisk barnomsorg.

1990/91:So610 av Rosa Östh och Ulla Tillander (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ändring av gällande statsbidragsförordning.

1990/91:So613 av Ingegerd Wärnersson och Anita Jönsson (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ändring av riktlinjerna för

statsbidragen till kooperativa daghem.

1990/91:So617 av Maggi Mikaelsson (v) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag på åtgärder för att öka

ensamföräldrars tillgång till barnvårdare.

1990/91:So618 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär ett förslag till nya statsbidragsregler med

en sådan inriktning som anges i motionen.

1990/91:So619 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om dagbarnvårdares rätt till barnomsorg för sina barn.

1990/91:So620 av Roland Larsson och Lola Björkquist (c, fp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ändring av förordningen 1987:860

om statsbidrag till kommunerna för barnomsorg.

1990/91:So621 av Carl Bildt m.fl. (m, fp, c) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att

kommunerna åläggs att utbetala statsbidrag till alla

omsorgsformer oavsett huvudman, vilka uppfyller grundläggande

kvalitetskrav.

1990/91:So622 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till en

föräldrautbildning genom studieorganisationerna,

1990/91:So623 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag till barnomsorgsstöd

som är oberoende av barnomsorgsform.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A809.

1990/91:So625 av Maja Bäckström och Leo Persson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att även dagbarnvårdare med lång erfarenhet

av barnomsorg skall kunna starta personalkooperativ med rätt

till statsbidrag.

1990/91:So627 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av kommunal barnomsorg,

2. att riksdagen beslutar om en ny plan för full

behovstäckning av kommunal barnomsorg,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om

rätten till barnomsorg,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utbildning av personal inom barnomsorgen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stöd till barn med särskilda behov,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att arbetsgivaravgiften till barnomsorg

också skall användas till detta ändamål,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om personal- och brukarinflytande för att få

en effektivare barnomsorg.

1990/91:So629 av Göran Engström m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att klargöra de civil-, skatte-

och offentligrättsliga effekterna av nu gällande regler för

personalkooperativa daghem,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att statsbidrag bör utbetalas till all

barnomsorg som uppfyller grundläggande kvalitetskrav.

1990/91:So631 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

föräldrar skall kunna välja tillsynsform inom barnomsorgen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

trefamiljssystem ingår som barnomsorgsform med rätt till

statsbidrag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vikten av att män anställs inom barnomsorgen,

1990/91:So632 av Ulla Tillander m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om statsbidrag för vård av barn till

dagbarnvårdare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av alternativ i barnomsorgen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om statsbidrag till personalkooperativ,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om personalsituationen inom barnomsorgen,

1990/91:So633 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ansvaret för barnomsorgen bör föras

från socialtjänstlagen till skollagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att barnomsorgen bör tillhöra det nya

skolverkets ansvarsområde.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Ub313.

1990/91:So634 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om benämningarna barnomsorg och skola.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Ub315.

1990/91:So635 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag till

sådan ändring av socialtjänstlagen att där klart framgår att

vård av egna barn skall betraktas som jämbördigt med motsvarande

förvärvsarbete,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

statsbidragsregler för barnomsorgen i enlighet med vad som i

motionen anförts.

1990/91:So636 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lag som

garanterar alla barn rätt till barnomsorg samt beslutar att

statsbidrag fr.o.m. den 1 juli 1991 via kommunerna skall utges

till all barnomsorg som uppfyller fastställda kvalitetskrav,

oavsett huvudman,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rätt till barnomsorg för barn under 18

månader.

1990/91:So637 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en lagstiftning som ger alla barn

från 1,5 år rätt till en plats i förskolan.

1990/91:So638 av Gunilla André och Karin Starrin (c) vari

yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en utbyggd

föräldrautbildning i enlighet med vad som anförts i motionen,

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A812.

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om alternativa barnomsorgsformer,

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A812.

Utskottet

Bakgrund

Riksdagen beslutade år 1985 om principerna för att förverkliga

en rätt för alla barn att delta i kommunal barnomsorgsverksamhet

från ett och ett halvt års ålder till dess de börjar skolan

(prop. 1984/85:209, SoU 1985/86:5, rskr. 27).

För varje barn vars vårdnadshavare förvärvsarbetar eller

studerar skall rätten avse plats i kommunalt daghem,

föräldrakooperativ eller familjedaghem. För barn som är i

familjedaghem eller vars föräldrar är hemarbetande skall rätten

gälla deltagande i öppen förskola eller plats i deltidsgrupp.

Den angivna målsättningen skall främjas genom en planmässig

utbyggnad som innebär att barnomsorgen för alla barn inom

åldersgruppen är fullt utbyggd senast år 1991.

Våren 1987 beslutade riksdagen om nya statsbidragsregler för

barnomsorgen, vilka trädde i kraft den 1 januari 1988 (prop.

1986/87:117, SoU 35, rskr. 336).

Enligt det nya systemet utgår statsbidrag till daghem,

fritidshem och deltidsgrupper med en enhetlig summa för varje

femtontal barn som är inskrivna. Som inskrivna barn i daghem

medräknas endast de barn som skrivits in i institutioner som är

öppna minst åtta timmar varje vardag under hela året. I

avdelnings-/enhetsbidraget ingår medel för insatser för barn med

särskilda behov och medel för fortbildningsinsatser för

personalen. Utöver grundbidraget per avdelning/enhet utgår ett

särskilt bidrag för varje nattöppen avdelning på daghem. Bidrag

utgår också för öppen förskola.

Fr.o.m. år 1990 lämnas ett särskilt statsbidrag för

daghemsavdelningar med förlängt öppethållande. Bidraget utgår

vid ett dagligt öppethållande som är tre timmar längre än det

normala. Ett motsvarande bidrag lämnas för daghemsavdelningar

som är öppna minst sju timmar varje lördag och söndag.

För barn som är inskrivna i familjedaghem utgår ett bidrag per

inskrivet barn. Beloppet varierar beroende på omsorgstidens

längd.

Statsbidrag för kommunal barnomsorg utgår från den 1 januari

1988 enligt förordningen (1987:860) (ändrad senast 1991:237) om

statsbidrag till kommunerna för barnomsorg för inskrivna barn i

följande omsorgsformer och fr.o.m. år 1990 med följande belopp.

Daghem

För varje femtontal inskrivna barn 475 000

- varav för barn med behov av

särskilt stöd 20 000

- varav för fortbildning av anställda i:

* daghem 15 000

* familjedaghem 10 000

* deltidsförskola/öppen förskola 5 000

Därutöver för varje nattöppen avdelning 150 000

Därutöver för varje avdelning med förlängt

öppethållande 75 000

Fritidshem

För varje femtontal inskrivna barn 210 000

- varav för öppen fritidsverksamhet 25 000

- varav för barn med behov av särskilt

stöd 20 000

- varav för fortbildning av anställda i

fritidshem/öppet fritidshem 10 000

Deltidsgrupp

För varje femtontal inskrivna barn 50 000

Öppen förskola

För varje enhet som hålls öppen minst

tre dagar per vecka 50 000

Familjedaghem

För barn inskrivna minst 7 tim./dag 18 000

För barn inskrivna mindre än 7 tim./dag 8 000

Statsbidrag till alternativa daghem och fritidshem lämnas till

kommunen enligt samma regler som för kommunalt driven

verksamhet. De delar som avser insatser för barn med behov av

särskilt stöd resp. fortbildning förmedlas av kommunen till den

som driver barnomsorgen endast i den mån denna har kostnader för

den verksamhet som avses. Förutsättningen för att statsbidrag

skall lämnas till alternativa barnomsorgsformer är att dessa

finns upptagna i kommunens barnomsorgsplan och att den som

driver sådant daghem eller fritidshem är en sammanslutning av

föräldrar som gemensamt tar ansvaret för sina barn

(föräldrakooperativ), en sammanslutning som har anknytning till

en ideell organisation, erbjuder en speciell form av pedagogik

eller arbetar på liknande ideella grunder. Hösten 1990 beslutade

riksdagen (prop. 1990/91:38, SoU8, rskr. 49) att statsbidrag

skall lämnas även för barnomsorg i form av daghem och fritidshem

som ägs och drivs av personal (personalkooperativ).

Personalkooperativ kan drivas antingen av en ekonomisk förening

eller ett handelsbolag. Statsbidrag lämnas däremot inte till

barnomsorgsverksamhet som drivs i aktiebolagsform. Fr.o.m. år

1991 lämnas statsbidrag till kommunerna även för daghem och

fritidshem som drivs av församlingar inom svenska kyrkan.

Statsbidrag utgår inte till deltidsförskolor, öppna förskolor,

familjedaghem eller trefamiljssystem som inte drivs i kommunal

regi.

Inom ramen för statsbidraget till barnomsorgen avsätts årligen

medel för lokalt utvecklings- och förnyelsearbete. Dessa medel

fördelas efter beslut av regeringen.

Bidragssystemet finansieras genom en socialavgift. Avgiften är

2,2 % av avgiftsunderlaget.

Socialstyrelsen har utkommit med ett pedagogiskt program för

förskolan (Allmänna råd från socialstyrelsen 1987:3) och med

skriften Kommunala familjedaghem (Allmänna råd från

socialstyrelsen 1988:4). Programmet har följts upp i kommunerna

som utarbetat kommunala riktlinjer för den pedagogiska

verksamheten. Styrelsen har också utarbetat ett pedagogiskt

program för fritidshem (Allmänna råd från socialstyrelsen

1988:7). Vidare har styrelsen i skriften Lära i förskolan

utvecklat förskolans innehåll för de äldre förskolebarnen

(Allmänna råd från socialstyrelsen 1990:4).

Riksdagen beslutade i våras att alla barn skall ha rätt att

börja sin skolgång det år de fyller sex år. Det bör ytterst

ankomma på barnets vårdare att avgöra om barnet är moget för den

utbildning som skolväsendet kan erbjuda (prop. 1990/91:115,

UbU17, rskr. 357).

Den s.k. läroplanskommittén (dir. 1991:9) har i uppgift

att ta fram ett gemensamt måldokument för barnomsorg och skola.

Den kommunalekonomiska kommittén (dir. 1990:20) utreder

för närvarande frågan hur de specialdestinerade statsbidragen

till kommunerna kan generaliseras.

Propositionen i huvuddrag

Villkoren för statsbidrag till kommunerna för barnomsorg

föreslås ändras så att verksamhet i form av daghem och

fritidshem som drivs av annan än en kommun underlättas. Förutom

vissa generella krav för bidrag -- att verksamheten bedrivs

fortlöpande, att barnen är inskrivna och att det finns en

överenskommelse med föräldrarna om barnens vistelsetider --

skall enligt propositionen följande förutsättningar gälla.

1. Tillstånd att inrätta daghemmet eller fritidshemmet skall

finnas enligt 69 § socialtjänstlagen.

2. Kommunen skall ha beslutat att verksamheten skall ingå i

kommunens barnomsorgsplan.

3. Den personal som arbetar med barnen i den alternativa

barnomsorgen skall ha sådan utbildning eller erfarenhet att

barnens behov av omsorg och god pedagogisk verksamhet kan

tillgodoses.

4. Nivån på föräldraavgifterna får inte oskäligt överstiga de

avgifter som gäller i den kommunala barnomsorgen.

Som skäl för förslaget anförs i propositionen att en fri

etableringsrätt inom barnomsorgen är angelägen för att ge en

ökad valfrihet för småbarnsfamiljerna. Den ger föräldrarna ökade

möjligheter att välja mellan olika barnomsorgsformer, och den

ökar också personalens frihet att välja under vilka former de

vill arbeta. En fri etableringsrätt kan enligt propositionen

också förväntas bidra positivt till utvecklingen av såväl

kvalitet som kostnadseffektivitet inom all barnomsorg. En fri

etableringsrätt blir därför en viktig del i en strategi för att

klara full behovstäckning inom barnomsorgen, anförs det i

propositionen.

Enligt propositionen är det regeringens mål att statsbidrag

skall lämnas också för privata familjedaghem, deltidsgrupper och

öppna förskolor. En sådan vidgning av statsbidragsgivningen

förutsätter dock ytterligare överväganden, heter det i

propositionen. Förutsättningarna kan också komma att förändras

av vad som kommer fram av det arbete som bedrivs i den

kommunalekonomiska kommittén. Socialministern uppger att han

avser att återkomma till dessa frågor i ett senare sammanhang.

När det gäller statsbidrag för dagbarnvårdares vård av egna barn

anser socialministern att bidrag bör utgå på samma villkor som

gäller för andra yrkesarbetandes barn. En sådan reform skulle

emellertid kosta 455 milj.kr. per år för staten, och

socialministern är i nuvarande samhällsekonomiska läge inte

beredd att föreslå ett genomförande av reformen (se även nedan

s. 16).

Kompletterande föreskrifter om statsbidragsvillkoren avses bli

intagna i förordningen om statsbidrag till kommunerna för

barnomsorg. De nya föreskrifterna bör enligt propositionen träda

i kraft den 1 januari 1992.

Statsbidrag till alternativ barnomsorg m.m.

I motion So7 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) hemställs att

riksdagen avslår propositionen (yrkande 1, delvis).

Motionärerna anser att det är bra att det finns komplement till

den kommunala barnomsorgen i form av alternativ verksamhet men

påpekar att SCBs årliga barnomsorgsundersökning 1991 visat att

majoriteten av svenska föräldrar vill ha kommunal barnomsorg.

Motionärerna är vidare kritiska mot att propositionen talar om

fri etableringsrätt, effektivitet och vinst men inte säger något

om barnens behov och villkor.

Motionärerna anser också att barnomsorgen bör finnas

tillgänglig i det område där man bor och intagning därför ske

från den kommunala barnomsorgskön. Enligt motionärerna innebär

vidare ett system med fri avgiftssättning en begränsning i

valfriheten och en risk för segregation. Föräldraavgifterna i de

alternativa verksamheterna måste därför ligga i nivå med de

avgifter som gäller i den kommunala barnomsorgen. Vad som i

motionen anförts om rättvisa, kvalitet och valfrihet i

barnomsorgen bör ges regeringen till känna (yrkande 2,

delvis).

Även i motion So12 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas avslag

på propositionen (yrkande 1). Vänsterpartiet anser

sammanfattningsvis att barnomsorgen skall stå under demokratisk

kontroll vad gäller planering, riktlinjer, mål, avgifter och

planeringar. Vidare skall enligt vänsterpartiet sociala

verksamheter i huvudsak skattefinansieras -- daghem skall inte

drivas i vinstsyfte och vinstdrivande verksamhet inte drivas med

statliga bidrag. Motionärerna anser också att valfrihet i

barnomsorgen förutsätter full behovstäckning.

I flera motioner från den allmänna motionstiden 1991 begärs

att statsbidragsreglerna ändras så att statsbidrag utgår till

alla barnomsorgsformer, oavsett huvudman.

I motion 1990/91:So525 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande till regeringen om behovet av

ändrade statsbidragsregler för att kunna få till stånd

alternativa lösningar inom vård och omsorg (yrkande 1). I

motion 1990/91:So605 av Bertil Persson (m) begärs förslag om

att statsbidrag skall kunna utgå till företagsdaghem, även i

andra former än kooperativ. I motion 1990/91:So629 av Göran

Engström m.fl. (c) yrkas att statsbidrag utbetalas till all

barnomsorg som uppfyller grundläggande kvalitetskrav (yrkande

2). Motionärerna anser bl.a. att det är dags att skrota den

s.k. Lex Pysslingen, som hindrar företagsdriven barnomsorg. I

motion 1990/91:So631 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) begärs

tillkännagivande till regeringen om att föräldrar skall kunna

välja tillsynsform inom barnomsorgen (yrkande 1) och om att

trefamiljssystemet bör ingå som barnomsorgsform med rätt till

statsbidrag (yrkande 2). Motionärerna anser att

statsbidragen bör utformas så att de stimulerar ett rikare utbud

av alternativa barnomsorgsformer. I motion 1990/91:So632 av

Ulla Tillander m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om

behovet av alternativ i barnomsorgen (yrkande 2). Det är

enligt motionärerna viktigt att samhället underlättar för och

uppmuntrar till andra driftsformer för barnomsorgen än den

kommunala. Kommunerna bör vidare vara skyldiga att i

barnomsorgsplanerna uppta alla alternativa barnomsorgsformer,

som uppfyller de kvalitetskrav som måste ställas. I motion

1990/91:So635 av Sten Svensson m.fl. (m) begärs förslag till

ändrade statsbidragsregler för barnomsorgen (yrkande 4). Så

länge de specialdestinerade statsbidragen till barnomsorgen

finns kvar, måste de enligt motionärerna ges en rättvis, icke

styrande utformning. Bl.a. måste Lex Pysslingen skyndsamt

upphöra. I motion 1990/91:So636 av Daniel Tarschys m.fl.

(fp) begärs att riksdagen beslutar att statsbidrag fr.o.m. den

1 juli 1991 via kommunerna skall utges till all barnomsorg som

uppfyller fastställda kvalitetskrav, oavsett huvudman (yrkande

1, delvis). I motion 1990/91:So638 av Gunilla André och

Karin Starrin (c), yrkande 3, betonas vikten av att det finns

olika alternativa former av barnomsorg, så att föräldrarna

själva kan välja vilken form som passar bäst för just deras

barn. Alla alternativ i barnomsorgen bör därför underlättas.

(Motiveringen till motionen finns i motion 1990/91:A812.)

I motion 1990/91:So226 av Inger Schörling m.fl. (mp),

yrkande 3, begärs ett tillkännagivande till regeringen om att

det är barnens rätt till barnomsorg som skall tillgodoses när

det gäller barnomsorg.

I motion 1990/91:So627 av Lars Werner m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts

om behovet av kommunal barnomsorg (yrkande 1). Den stora

efterfrågan på kommunal barnomsorg tyder enligt motionärerna på

att den kommunala barnomsorgen, med välutbildad och motiverad

personal, pedagogisk verksamhet och god omsorg, är den

omsorgsform som bäst svarar mot barns och föräldrars behov.

Vissa föräldrakooperativ kan fungera som bra alternativ till

kommunala daghem. Familjedaghem och påtvingade

föräldrakooperativ anser vänsterpartiet vara övergångsformer på

vägen till full behovstäckning. Motionärerna anser också att

riksdagen bör besluta om en ny plan för full behovstäckning av

kommunal barnomsorg (yrkande 2) och att statens inkomst av

barnomsorgsavgiften i dess helhet skall budgeteras för

barnomsorgen (yrkande 7).

Utskottet gör följande bedömning.

I propositionen föreslås att villkoren för statsbidrag ändras

så att verksamhet i form av daghem och fritidshem som drivs av

annan än en kommun underlättas genom att bl.a. tidigare

restriktioner beträffande organisationsformer, intagningsregler

och föräldraavgifter tas bort. Utskottet delar regeringens

uppfattning att det är angeläget att införa en fri

etableringsrätt med statsbidrag inom barnomsorgen så att

barnfamiljernas och även personalens valfrihet ökar och

förutsättningarna samtidigt förbättras för att nå full

behovstäckning. Propositionens förslag beträffande statsbidrag

till daghem och fritidshem är en första etapp i utvecklingen mot

ökad valfrihet inom barnomsorgen. Utskottet tillstyrker

propositionens förslag till statsbidragsvillkor såvitt nu är i

fråga och avstyrker således motionerna So7 (s) yrkandena 1,

delvis och 2, delvis samt So12 (v) yrkande 1. När det gäller

motion So7 yrkande 2, delvis vill utskottet erinra om att det

inte är fråga om att införa fri avgiftssättning i den

alternativa barnomsorgen. Som förutsättning för bidrag skall

enligt propositionen gälla att avgifterna inte oskäligt avviker

från dem som gäller i den kommunala barnomsorgen. Utskottet

avstyrker också motion 1990/91:So627 (v) yrkandena 1 och 2 om

behovet av kommunal barnomsorg och om en plan för utbyggnaden av

kommunal barnomsorg. Utskottet behandlar i följande avsnitt

propositionens förslag beträffande personalens utbildning och

erfarenhet.

Genom utskottets ställningstagande till propositionen

tillgodoses syftet med motionerna 1990/91:So525 (fp) yrkande 1,

1990/91:So605 (m), 1990/91:So629 (c) yrkande 2, 1990/91:So631

(mp) yrkandena 1 och 2, 1990/91:So632 (c) yrkande 2,

1990/91:So635 (m) yrkande 4, 1990/91:So636 (fp) yrkande 1,

delvis, 1990/91:So638 (c) yrkande 3 och 1990/91:So226 (mp)

yrkande 3. Även de nu nämnda motionerna avstyrks därför.

I motion 1990/91:So627 (v) yrkande 7 begärs att statens

inkomst av barnomsorgsavgiften i dess helhet budgeteras för

barnomsorgen.

Barnomsorgsavgifterna förs till staten för finansiering av

statsbidrag till barnomsorgen (5 § lagen 1981:691 om

socialavgifter). Anslaget F 1. Bidrag till kommunal barnomsorg,

i statsbudgeten, femte huvudtiteln, är ett förslagsanslag, som

får överskridas. Hur mycket av anslaget som används är beroende

av i vilken utsträckning barnomsorgen byggs ut. Socialstyrelsen

beräknar medelsbehovet utifrån styrelsens statistik över

utbetalda statsbidrag, kommunernas barnomsorgsplaner och SCBs

barnomsorgsundersökning. Enligt utskottets uppfattning

påkallar motionen ingen åtgärd av riksdagen, utan avstyrks.

Personalen i förskolan

I motion So7 (s) begärs ett tillkännagivande till

regeringen om vad som i motionen anförts om principerna för

rättvisa, kvalitet och valfrihet i barnomsorgen (yrkande 2,

delvis). Motionärerna understryker att kvaliteten i

verksamheten måste vara hög för att kraven på god barnomsorg

skall kunna tillgodoses. Den personal som arbetar med barnen

måste ha sådan utbildning och erfarenhet att barnens behov

av omsorg och god pedagogisk erfarenhet kan tillgodoses.

I motion So12 (v) begärs ett tillkännagivande till

regeringen om vad som i motionen sägs om personalinflytande och

brukardemokrati (yrkande 2). Enligt motionen strävar

vänsterpartiet efter valfrihet, småskalighet, personalinflytande

och brukardemokrati. Inom den kommunala barnomsorgen vill

motionärerna ha självstyrande enheter med ett övergripande

kommunalt ansvar. Den enskilda institutionen skall ledas av en

styrelse, bestående av personal och föräldrar, som skall ges

verklig möjlighet att vara med och besluta om hur de medel som

politikerna fördelar skall användas. Detta kan enligt

motionärerna åstadkommas genom att sociallagstiftningen stärks

och kommunernas barnomsorgsplaner förtydligas.

Ett motsvarande yrkande framförs i motion 1990/91:So627 (v),

yrkande 8, från den allmänna motionstiden 1991.

I samma motion begärs också ett tillkännagivande till

regeringen om vad som i motionen anförts om utbildning av

personal inom barnomsorgen (yrkande 4). Motionärerna

framhåller vikten av att all personal har pedagogisk kompetens

och goda kunskaper om barns utveckling och anser därför att

barnskötare och obehörig personal bör erbjudas vidareutbildning

för att man på sikt skall få en enhetlig personalkategori.

Motionärerna anför vidare att det är mycket otillfredsställande

att kommunerna inte har använt tilldelade medel för fortbildning

och föreslår att kommunerna, efter ansökan och redovisning av

fortbildningsplaner till socialstyrelsen, skall få

fortbildningsmedlen inom den anvisade budgetramen.

I motion 1990/91:So632 (c) begärs ett tillkännagivande

till regeringen om vad som i motionen anförts om

personalsituationen inom barnomsorgen (yrkande 4).

Förhållandet att barnomsorgspersonal slutar och väljer annat

arbete med större möjligheter till delaktighet och personlig

utveckling måste brytas, heter det i motionen. Personalen måste

få återkommande fortbildning och stöd i sin yrkesroll, anser

motionärerna och den outbildade personalen som anställs måste få

vidareutbildning. Om äldre ges större möjlighet att medverka i

det dagliga arbetet kan personalbristen delvis lösas.

I Allmänna råd från socialstyrelsen 1987:3, Pedagogiskt

program för förskolan, anges att förskolan bör ledas av

förskolepedagogiskt utbildad personal med såväl teoretisk som

praktisk kompetens.

I den nu aktuella propositionen (s. 4) uppställs som krav för

statsbidrag att den personal som arbetar med barnen i den

alternativa barnomsorgen skall ha sådan utbildning eller

erfarenhet att barnens behov av omsorg och god pedagogisk

verksamhet kan tillgodoses. Enligt propositionen innebär detta

att samma krav på utbildning eller erfarenhet bör gälla som för

övrig i barnomsorgsplanen upptagen verksamhet (s. 5).

Motioner (v) om vidareutbildning av barnskötare och outbildad

personal för att uppnå en enhetlig yrkeskår har tidigare

avstyrkts av utskottet med hänvisning till att det skulle strida

mot kommunernas frihet att ordna barnomsorgen om riksdagen

skulle fatta beslut om särskilda behörighetsregler eller om att

viss andel av personalen skulle ha genomgått visst slag av

utbildning (se bl.a. 1983/84:18 s. 20). Vid behandlingen av ett

motsvarande yrkande hösten 1990 vidhöll utskottet sin tidigare

inställning (1990/91:SoU2 s. 35) (res. v).

Aktionsgruppen för barnomsorg, som tillsattes i mars 1990,

har i sin slutrapport Förskola för alla barn 1991 -- hur blir

det? föreslagit kommunerna att överväga att genomföra en stegvis

personalutbildning, främst i kommuner med en hög andel outbildad

personal.

Riksdagen har hemställt hos regeringen om en uppföljning av

kommunernas användning av de särskilda fortbildningsmedel som

avdelats inom statsbidragets ram och vilka åtgärder som

erfordras (1988/89:SoU18, rskr. 166).

Som en följd av detta har Svenska kommunförbundet erhållit

medel för ett projekt om personalutveckling inom barnomsorgen.

Den första delen i projektet har bestått i en kartläggning av

fortbildnings- och personalutvecklingsinsatserna i kommunerna.

Denna visar bl.a. att av kommuner med över 200 000 invånare

erbjuder ca 50 % personalen mer än 30 timmars fortbildning. Av

kommuner med 75 000--200 000 invånare erbjuder ca 25 %

personalen mer än 30 timmars fortbildning. Av kommuner med 25

000--75 000 invånare erbjuder ca 50 % personalen mer än 30

timmars fortbildning, undantaget dagbarnvårdarna. Av kommuner

med färre än 25 000 invånare erbjuder 37 % personalen mer än 30

timmars fortbildning.

Vid en jämförelse med en undersökning, som gjordes år 1985 på

socialstyrelsens uppdrag, visar det sig att fortbildningens

omfattning inte har ökat nämnvärt under de senaste fem åren.

Personalgrupper, som var eftersatta då, är också eftersatta nu.

Fortfarande är det bara ca hälften av landets kommuner som ger

sin barnomsorgspersonal minst 30 timmars fortbildning om året. I

planerna för 90-talet har dock många kommuner uttalade

ambitioner att öka omfattningen av fortbildningen (1991 års

budgetprop., bil. 7 s. 131).

Tills vidare kommer ingen årlig redogörelse att begäras för

hur statsbidragsmedlen för fortbildning använts i kommunerna.

Socialstyrelsen kommer däremot att på annat sätt följa hur

fortbildningsverksamheten utvecklas i kommunerna (se SOSFS (S)

1991:3, avsnitt 6).

I motion 1990/91:So631 (mp) begärs ett tillkännagivande

till regeringen om vikten av att män anställs inom barnomsorgen

(yrkande 3). Motionärerna anser bl.a. att rekrytering av män

till dagbarnvårdare bör stimuleras.

En motion (fp) om åtgärder för att bryta den sneda

könsfördelningen bland förskolans personal behandlades av

utskottet hösten 1983. Utskottet delade motionärernas

uppfattning beträffande vikten av att fler män rekryteras till

tjänster inom barnomsorgen. Utskottet avstyrkte dock motionen

med hänvisning bl.a. till den kommunala arbetsgivarens

skyldighet att enligt det kommunala medbestämmandeavtalet aktivt

främja jämställdhet i sin verksamhet och den möjlighet till

positiv särbehandling av det underrepresenterade könet vid

rekrytering till tjänster som avtalet medgav (betänkandet SoU

1983/84:12 s. 44--46).

Enligt 9 § jämställdhetslagen (1991:433) som träder i kraft

den 1 januari 1992 skall arbetsgivaren när det råder ojämn

könsfördelning på en arbetsplats, särskilt anstränga sig att få

sökande av det underrepresenterade könet och försöka se till att

andelen arbetstagare av det könet efter hand ökar.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att propositionens förslag till villkor

beträffande personalens utbildning och erfarenhet tillgodoser

grundläggande kvalitetskrav beträffande den alternativa

barnomsorgen. Utskottet tillstyrker propositionens förslag i

denna del och avstyrker alltså motionerna So7 (s) yrkande 1,

delvis och So12 (v) yrkande 1, delvis, vari yrkas avslag på

propositionen och So7 (s) yrkande 2, delvis, vari föreslås andra

villkor.

Motionerna So12 (v) yrkande 2 och 1990/91:So627 (v) yrkande 8

avstyrks med hänvisning till att de föreslagna

statsbidragsreglerna ger utrymme för många olika företags- och

organisationsformer inom barnomsorgen, bl.a. sådana där personal

och föräldrar tillsammans beslutar om verksamhetens inriktning

och om hur pengarna skall användas.

Utskottet delar uppfattningen i motionerna So627 (v) och So632

(c) om fortbildningens betydelse. En ökad satsning på

fortbildning och personalutveckling är angelägen, bl.a. för att

minska personalomsättningen inom barnomsorgen. Utskottet vill

också understryka vikten av att alla personalkategorier erbjuds

fortbildning, oavsett arbetsgivare. Med hänvisning till det

projekt om personalutveckling som Svenska kommunförbundet

genomför och till att socialstyrelsen för närvarande följer hur

fortbildningsverksamheten utvecklas i kommunerna avstyrker

utskottet emellertid motionerna 1990/91:So627 (v) yrkande 4 och

1990/91:So632 (c) yrkande 4.

Utskottet vidhåller sin inställning att det är angeläget att

åstadkomma en jämnare fördelning mellan män och kvinnor inom

barnomsorgen. Barn behöver både kvinnliga och manliga förebilder

för sin identitetsutveckling. Utskottet anser emellertid att

det bör ankomma på arbetsgivarna att försöka bryta den ojämna

könsfördelningen inom barnomsorgen och avstyrker därför motion

1990/91:So631 (mp) yrkande 3.

Statsbidrag till alternativa deltidsförskolor

I motion So8 av Gustaf von Essen (m) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts

om statsbidrag till deltidsförskolor. Motionärerna anser att

statsbidragsreglerna bör ändras så att alternativa

deltidsförskolor får stöd i förhållande till öppethållandetiden

och en behandling likvärdig med heltidsdaghemmen. Ett

motsvarande yrkande finns i motion 1990/91:So602 av dåvarande

förste vice talman Ingegerd Troedsson m.fl. (m), yrkande

1. Motionärerna hemställer att riksdagen beslutar att svenska

kyrkans deltidsförskolor och andra deltidsförskolor som drivs av

annan huvudman än kommunerna skall få samma statsbidrag som de

kommunala deltidsförskolorna.

Utskottet gör följande bedömning.

Som framgått ovan (s. 15) är det regeringens målsättning att

statsbidrag skall lämnas också för privata deltidsgrupper. Detta

förutsätter dock, enligt propositionen, ytterligare

överväganden, bl.a. mot bakgrund av vad som kan komma fram av

den kommunalekonomiska kommitténs arbete. Socialministern uppger

(prop. s. 4) att han avser att återkomma i frågan i ett senare

sammanhang. Utskottet vill emellertid med anledning av

motionerna uttala att regeringen redan nu bör överväga hur

statsbidragssystemet kan utformas så att det inte ensidigt

gynnar långa vistelsetider utan görs mer flexibelt i förhållande

till öppettiderna och snarast återkomma till riksdagen med

förslag härom. Vad utskottet här uttalat med anledning av

motionerna So8 (m) och 1990/91:So602 (m) yrkande 1 bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

Dagbarnvårdares rätt att räkna in egna förskolebarn i

underlaget för anställning som dagbarnvårdare

I propositionen påpekas att dagbarnvårdarnas insats att i det

egna hemmet ta emot andras barn för vård och omsorg sedan länge

är accepterad som ett yrkesarbete och att statsbidrag lämnas för

denna barnomsorg. Hittills har emellertid statsbidraget inte

beräknats med beaktande också av den tillsyn som dagbarnvårdarna

utför avseende sina egna hemmavarande barn. Statsbidragssystemet

inbegriper för närvarande beträffande dessa barn endast besök i

den öppna förskolan och deltagande i den allmänna

förskoleverksamheten för sexåringar.

Enligt socialministerns mening bör dagbarnvårdarnas egna barn

ge rätt till statsbidrag på samma villkor som gäller för andra

yrkesarbetandes barn.

Enligt 1991 års barnomsorgsundersökning hade i januari 1991 de

kommunala dagbarnvårdarna 25 300 egna hemmavarande förskolebarn.

Om det nuvarande statsbidraget, 18 000 kr. per barn och år,

skulle lämnas även för dessa barn skulle enligt propositionen

kostnadsökningen för staten uppgå till 455 milj.kr. per år.

Även kommunerna skulle, om ersättningen för de egna barnen

följer de avtal som gäller när dagbarnvårdaren tar emot andras

barn, drabbas av kostnadsökningar av minst samma omfattning

anför socialministern. I nuvarande samhällsekonomiska läge är

socialministern därför inte beredd att föreslå ett genomförande

av denna reform.

Även denna fråga bör enligt propositionen ses i ljuset av att

kommande förslag från kommunalekonomiska kommittén kan leda till

mer generella statsbidrag och därmed ökad frihet för kommunerna.

I ett frågesvar i riksdagen den 12 november 1991 uppgav Bengt

Westerberg att han för dagen inte kunde precisera den tidpunkt

när regeringens olika åtgärder skapar ekonomiskt utrymme för att

ändra statsbidragsreglerna för barnomsorg så att bidrag utgår

även för dagbarnvårdarnas egna barn. Socialministern anförde

också att den samhällsekonomiska kostnaden för en sådan reform

skulle uppgå till 1 miljard kronor, även om man inte räknade med

någon expansion av den befintliga verksamheten (snabbprotokoll

1991/92:23 s. 20 f.).

I fyra motioner väckta med anledning av propositionen begärs

att reformen om statsbidrag för dagbarnvårdares egna barn

genomförs redan nu.

I motion So9 av Johan Brohult (nyd) anförs att regeringen

redan i samband med nästa statsbudget bör lämna förslag till

genomförande av reformen, med sikte på att reformen skall kunna

träda i kraft vid halvårsskiftet 1992, dock senast vid

årsskiftet 1992-93. Ny Demokrati kan inte förstå logiken i att

egna barn skall behandlas sämre än andras barn och kan därför

inte acceptera att en angelägen reform som syftar till ökad

valfrihet i barnomsorgen skjuts på en oviss framtid.

I motion So11 av Lennart Hedquist m.fl. (m) anförs att

bedömningen att reformen skulle kosta 455 milj.kr. för staten

grundar sig på att kommunerna omedelbart skulle utöka antalet

platser med 25 300. Motionärerna hänvisar till att varje kommun

inom sin ekonomiska ram kommer att bedöma vilken utbyggnad man

kan genomföra och att beloppet 455 milj.kr. med all sannolikhet

är en kraftig överskattning av statens kostnad.

I motion So13 av Roland Larsson (c) anförs att det ur

budgetsynpunkt sannolikt inte innebär någon skillnad mellan att

genomföra reformen redan nu eller att vänta ett par år, eftersom

huvuddelen av kostnaderna ändå kommer vid samma tidpunkt. Enligt

motionären finns det ingen anledning att anta att man kommer att

öka den planerade utbyggnadstakten av barnomsorgen, även om

dagbarnvårdarna ges rätt att ställa sina barn i barnomsorgskön.

Motionären anser därför att statsbidragsförordningen kan ändras

omedelbart utan att statsbidragsanslaget behöver höjas de

närmaste två åren.

Också i motion So14 av Harry Staaf (kds) bestrids att

kostnadsökningen för staten skulle uppgå till 455 milj.kr. om

reformen genomfördes. Enligt motionären kommer inte hela

målgruppen att bli statsbidragsberättigad om inte kommunerna

ändrar sina barnomsorgsregler. Alla dagbarnvårdare kommer inte

heller att begära barntillsyn för sina barn. Några

dagbarnvårdares barn i tillsynsålder kommer inte att fylla

kraven för heltidsplats. Sammanfattningsvis anser motionären att

den relevanta kostnadsökningen för staten med nuvarande

statsbidrag på tre års sikt torde bli ca 200 milj.kr. per år.

Även i flera motioner från den allmänna motionstiden 1991

begärs ändringar av statsbidragsreglerna så att statsbidrag

också utgår för barn som är inskrivna som dagbarn hos sina egna

föräldrar. Yrkanden med detta innehåll framförs i motionerna

1990/91:So308 av Eva Goës m.fl. (mp), yrkande 3, 1990/91:So610

av Rosa Östh och Ulla Tillander (båda c), 1990/91:So619 av

Roland Larsson (c), 1990/91:So620 av Roland Larsson (c) och

Lola Björkquist (fp) samt 1990/91:So632 av Ulla Tillander

m.fl. (c), yrkande 1.

Utskottets bedömning

Enligt propositionen är det regeringens avsikt att ändra

statsbidragsreglerna så att statsbidrag utgår för

dagbarnvårdarnas egna barn på samma villkor som gäller för andra

yrkesarbetandes barn. Utskottet vill också erinra om att

kommande förslag från den kommunalekonomiska kommittén förväntas

innebära mer generella statsbidrag som ger kommunerna större

frihet att stödja olika former av barnomsorg. Med hänvisning

härtill avstyrker utskottet motionerna So9 (nyd), So11 (m), So13

(c), So14 (kds), 1990/91:So308 (mp) yrkande 3, 1990/91:So610

(c), 1990/91:So619 (c), 1990/91:So620 (c) och 1990/91:So632 (c)

yrkande 1.

Särskilt om statsbidrag till personalkooperativa och

föräldrakooperativa daghem och fritidshem

I motioner från den allmänna motionstiden 1991 har lagts fram

förslag som tar sikte på nu gällande statsbidragsregler för

personalkooperativa daghem och fritidshem. Statsbidrag lämnas

för närvarande enligt 10 § andra stycket 3 i

statsbidragsförordningen om den som driver daghemmet eller

fritidshemmet är en sammanslutning av personer som själva

fortlöpande arbetar i barnomsorgsverksamheten

(personalkooperativ). Som villkor gäller att verksamhetens

tillgångar ägs av sammanslutningen eller dess medlemmar, att

minst en av sammanslutningens medlemmar har utbildning med

förskole- eller fritidspedagogisk inriktning, att den avgift som

tas ut för barnomsorgen inte är högre än motsvarande avgift som

bestämts inom den kommunala barnomsorgen och att verksamheten

inte bedrivs i form av aktiebolag.

Personalkooperativ kan alltså, enligt hittills gällande

regler, drivas antingen av en ekonomisk förening eller ett

handelsbolag. Skillnaderna mellan ekonomisk förening resp.

handelsbolag är bl.a. att den ekonomiska föreningen fordrar

minst fem medlemmar medan handelsbolaget endast kräver två samt

att medlemmarna i handelsbolaget är personligen ansvariga för de

skulder som bolaget ikläder sig.

Socialstyrelsen har meddelat bindande föreskrifter (SOSFS [S]

1991:3) om statsbidrag till kommunerna för barnomsorg. Enligt

föreskrifterna bör de barn som skrivs in i personalkooperativ

barnomsorg tas ur kommuns kö enligt samma regler som för

kommunal barnomsorg. De regler som gäller i enskilda kommuner om

förtur för vissa grupper av barn bör också gälla för

personalkooperativen. Enligt socialstyrelsen bör dock undantag

från köprincipen kunna medges av kommun när det gäller

arbetsplatsdaghem.

I motion 1990/91:So625 av Maja Bäckström och Leo Persson

(båda s) yrkas att regeringen ges till känna att även

dagbarnvårdare med lång erfarenhet av barnomsorg skall kunna

starta personalkooperativ med rätt till statsbidrag.

En likalydande motion (s) behandlades av utskottet hösten 1990

i samband med propositionen om statsbidrag till

personalkooperativ barnomsorg. Utskottet avstyrkte motionen och

anförde (1990/91:SoU8 s. 6).

Personalens grundutbildning är en viktig kvalitetsfaktor för

barnomsorgsverksamheten. Utskottet anser i likhet med

socialstyrelsen att det är en fördel om all förskoleverksamhet

leds av förskolepedagogiskt utbildad personal med såväl

teoretisk som praktisk kompetens. För att ett personalkooperativ

skall vara berättigat till statsbidrag bör därför åtminstone en

av delägarna i kooperativet ha en utbildning med

förskolepedagogisk inriktning, dvs. förskollärar- eller

fritidspedagogutbildning. När det gäller de övriga delägarnas

kvalifikationer anser utskottet att det inte finns skäl att

uppställa några andra krav än dem som följer av att

verksamheten skall uppfylla grundläggande kvalitetskrav.

I den nu aktuella propositionen anförs att den personal som

arbetar med barnen i den alternativa barnomsorgen skall ha sådan

utbildning eller erfarenhet att barnens behov av omsorg och god

pedagogisk verksamhet kan tillgodoses (s. 4). Samma krav på

utbildning eller erfarenhet bör gälla som för övrig i

barnomsorgsplanen upptagen verksamhet. Vidare innebär

propositionens förslag att någon skyldighet att ta barnen ur

kommunens kö inte längre skall föreligga. Kravet att den

personal som arbetar i ett personalkooperativ också bör vara

delägare i kooperativet och att därmed personalkooperativ inte

har möjlighet att anställa ytterligare personal försvinner också

med propositionens förslag. När det gäller föräldraavgiften i

personalkooperativ liksom annan alternativ barnomsorg gäller

enligt propositionen att avgifterna inte oskäligt får överstiga

de avgifter som gäller i den kommunala barnomsorgen.

I motion 1990/91:So632 (c) begärs ett tillkännagivande

till regeringen om att enskilda personer som står i begrepp att

starta ett personalkooperativ själva skall kunna välja

driftsform (yrkande 3). Staten skall inte avgöra valet av

associationsform.

I motion So10 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts

om kooperativ barnomsorg (yrkande 2). Motionärerna anser att

de föräldrakooperativa daghemmen tills vidare är den alternativa

form av barnomsorg som bäst synes uppfylla de höga krav som

måste ställas. I kooperativen finns möjlighet att inte bara

påverka utan att vara med och skapa. Det är därför enligt

motionärerna angeläget att man innan alla frågetecken

beträffande de enskilda huvudmännens rättsstatus rätats ut

fortsätter att uppmuntra det föräldrakooperativa alternativet.

I motion 1990/91:So613 av Ingegerd Wärnersson och Anita

Jönsson (båda s) begärs en ändring av riktlinjerna för

statsbidragen till föräldrakooperativa daghem. Motionärerna

anser att även föräldrakooperativa daghem bör åläggas att ta

barn ur kommunens kö, i likhet med vad som gäller för

personalkooperativen.

Ett motsvarande yrkande av samma motionärer behandlades och

avstyrktes av utskottet hösten 1990. Utskottet hänvisade till

sin tidigare uppfattning att sådana villkor för statsbidrag som

motionärerna ställt upp avsevärt skulle minska möjligheterna att

driva verksamhet i form av föräldrakooperativ och att

segregeringen inom barnomsorgen i första hand måste angripas med

andra medel än dem som föreslagits i den då aktuella motionen

(bet. 1990/91:SoU2 s. 39).

Utskottets bedömning

Utskottet har ovan (s. 14) tillstyrkt propositionens förslag

att när det gäller personalen i den alternativa barnomsorgen

samma krav på utbildning eller erfarenhet bör gälla som för

övrig i barnomsorgsplanen upptagen verksamhet. Utskottet kan

därför inte ställa sig bakom motionärernas krav att

dagbarnvårdare utan teoretisk utbildning generellt skulle ges

rätt att driva personalkooperativ med rätt till statsbidrag.

Motion So625 (s) om dagbarnvårdares rätt att starta

personalkooperativ avstyrks därför. Utskottet vill dock erinra

om att med propositionens förslag till villkor för statsbidrag,

som utskottet alltså ställt sig bakom, det blir möjligt för

dagbarnvårdarna att anställa utbildad personal i sitt

personalkooperativ och därigenom uppfylla kraven för

statsbidrag.

Motion So632 (c) är tillgodosedd genom det förslag som

regeringen nu lagt fram och som utskottet ställt sig bakom.

Motionen avstyrks därför såvitt nu är i fråga (yrkande 3).

Enligt utskottets uppfattning bör statsbidragen till

barnomsorgen utformas så att barnfamiljerna ges möjlighet att

välja den barnomsorgsform de anser passar dem och barnen bäst.

Det innebär att statsbidraget bör vara neutralt gentemot alla

omsorgsformer oavsett huvudman. Utskottet avstyrker motion So10

(s) yrkande 2 med hänvisning härtill.

Som ovan nämnts (s. 19) innebär propositionens förslag att

någon skyldighet för personalkooperativen att ta barnen ur

kommunens kö inte längre skall föreligga. Med hänvisning härtill

och till de skäl utskottet anförde hösten 1990 avstyrks motion

So613 (s).

Barnomsorg i svenska kyrkans regi

Sedan den 1 juli 1991 lämnas statsbidrag för barnomsorg i form

av daghem eller fritidshem som drivs av en församling inom

svenska kyrkan (prop. 1990/91:100 bil. 7, SoU12, rskr. 211).

Bestämmelsen tillämpas redan från och med den 1 januari 1991.

I motion 1990/91:So602 (m) från den allmänna motionstiden

1991 hemställs att riksdagen beslutar att svenska kyrkans

heltidsförskolor skall få samma statsbidrag som de kommunala

heltidsförskolorna (yrkande 2).

Numera utgår statsbidrag för daghem och fritidshem som drivs

av en församling inom svenska kyrkan. Motion So602 (m) är alltså

tillgodosedd och avstyrks därför (yrkande 2).

En lag om rätt till barnomsorg

I motion So7 (s) hemställs att riksdagen hos regeringen

begär förslag om hur alla barns rätt till förskola skall

lagfästas (yrkande 3). En lagfäst rätt till barnomsorg för

alla barn är enligt motionärerna närmast en konsekvens av de

överväganden som skedde i samband med beslutet om förskola för

alla barn 1985. Lika självklart som att man har en allmän

grundskola för alla barn i Sverige måste det vara med en bra

barnomsorg för alla förskolebarn.

I motion 1990/91:So627 (v) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag till lag om rätten till barnomsorg

(yrkande 3). Enligt motionärerna kommer det beslut som

riksdagen tog år 1985 om en fullt utbyggd barnomsorg fram till

år 1991 inte att kunna infrias. Riksdagen måste därför ta sitt

ansvar genom att lagstifta om rätten till barnomsorg.

I motion 1990/91:So636 (fp) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag till en lag som garanterar alla barn

rätt till barnomsorg (yrkande 1, delvis) och att regeringen

ges till känna vad som i motionen anförts om rätt till

barnomsorg för barn under 18 månader (yrkande 2). För att

utbyggnaden av barnomsorgen inte skall stagnera är det enligt

motionärerna viktigt att markera att målet om barnomsorg till

alla som vill ha det ligger fast. Ett sätt att göra detta är

enligt motionärerna att exempelvis fr.o.m. den 1 januari 1993

införa en lagstadgad rätt till barnomsorg där kommunerna ges det

yttersta ansvaret för att det finns plats i barnomsorgen för dem

som vill ha. En sådan lagstiftning kan genomföras bara under

förutsättning att kommunerna får fria händer att lösa

utbyggnadsfrågorna och att föräldrarnas inflytande ökar. I allt

fler kommuner säger man nu att man inte tar emot barn som är

under 18 månader i barnomsorgen. I propositionen (1984/85:209)

om förskola för alla barn underströks dock att kommunerna inte

befriades från sitt ansvar för barn under 18 månader. Om

kommunerna på detta vis fortsätter att feltolka barnomsorgsmålet

bör det enligt motionärerna omformuleras så att det tydligt

framgår att föräldrarna har rätt till barnomsorg också för yngre

barn.

I motion 1990/91:So637 av Margareta Winberg m.fl. (s)

begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i

motionen anförts om behovet av en lagstiftning som ger alla barn

från 1,5 år rätt till en plats i förskolan. Rätten till en

förskoleplats är enligt motionärerna principiellt en så viktig

rätt att den bör omfatta all barn. Utan en lagfäst rätt kan barn

komma att ställas utan förskola.

Enligt SCBs barnomsorgsundersökning 1991 (s. 9) var

efterfrågan på nya platser, dvs. det ej tillgodosedda behovet,

56 000 platser i kommunal omsorg och 5 000 i alternativa daghem.

Utbyggnaden av den kommunala barnomsorgen har under sista året

till 1991 varit större än efterfrågeökningen, och för första

gången på tre år har "kön" minskat (s. 9).

Utskottet gör följande bedömning.

Genom propositionens förslag till ändrade statsbidragsvillkor

för alternativa daghem och fritidshem och genom de förslag från

regeringen om ytterligare vidgning av statsbidragsgivningen som

aviserats i propositionen kommer trycket på den kommunala

barnomsorgen att minska. Kommunerna får därigenom väsentligt

bättre möjligheter att tillgodose efterfrågan från familjer som

föredrar kommunal barnomsorg. Något behov av en lagstadgad rätt

till kommunal barnomsorg finns därmed inte. Utskottet avstyrker

därför motionerna So7 (s) yrkande 3, 1990/91:So627 (v) yrkande

3, 1990/91:So636 (fp) yrkande 1 delvis och 2 och 1990/91:So637

(s).

Rättssäkerhet m.m. inom barnomsorg i enskild regi

Motionerna

I motion So7 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) hemställs att

riksdagen hos regeringen begär en översyn av vilket lagstöd som

krävs för att garantera barnens rättssäkerhet när kommunerna

lämnar över barnomsorgsverksamhet till andra huvudmän (yrkande

4). Motionärerna anser att det nu är mest angeläget att lägga

fast kvalitetskraven inom barnomsorgen. Till dessa hör garantier

om rättssäkerhet, regler för sekretess och om

lika-behandlingsprincipen samt möjligheter till insyn och

kvalitetsbedömning av verksamheten. Dessa frågor behöver enligt

motionärerna belysas och lagstiftningen ses över i syfte att

undersöka hur rättssäkerheten för barnen kan garanteras.

I motion So10 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) begärs en

översyn av de enskilda huvudmännens rättsstatus inom den

alternativa barnomsorgen (yrkande 1). Enligt motionärerna

har det visat sig att många kommuner avstår från att teckna

avtal med enskilda huvudmän. Det är heller inte ovanligt att

rutiner för tillsyn saknas. Detta beror enligt motionärernas

mening bl.a. på att de enskilda huvudmännens rättsstatus

gentemot myndigheterna är oklar. Motionärerna anser vidare att

föräldrarnas möjligheter till inflytande är osäkra om

huvudmannen är en sammanslutning som inte är demokratiskt styrd.

Motionärerna finner det också angeläget att utreda de

skattemässiga konsekvenserna av de företagsformer som kan komma

i fråga.

I motion 1990/91:So629 (c) begärs ett tillkännagivande

till regeringen om vikten av att klargöra de civil-, skatte- och

offentligrättsliga effekterna av nu gällande regler för

personalkooperativa daghem (yrkande 1). Enligt motionärerna

har det inte, vare sig i propositionen om personalkooperativ

eller under riksdagsbehandlingen, klarlagts om ett

personalkooperativ skall anses driva sin verksamhet på uppdrag

av kommunen eller på uppdrag av de föräldrar som har barn i

kooperativets förskola. De båda alternativen medför nämligen,

enligt motionärerna, helt olika formella relationer mellan de

inblandade parterna, vilket i sin tur har betydelse för de

civilrättsliga, skatterättsliga och offentligrättsliga

konsekvenserna av verksamheten. Motionärerna påpekar att den

bindande föreskriften om att de barn som placeras hos

personalkooperativets förskola skall tas ur kommunens kö i

praktiken innebär att kommunen förfogar över platserna i

kooperativet. Det talar för att kooperativets verksamhet utförs

på uppdrag av kommunen. Oförenligt härmed är dock att

föräldraavgiften inte ansetts vara en kommunal angelägenhet,

utan kan fastställas i särskilda överenskommelser mellan

kooperativet och föräldrarna. Motionärerna föreslår att

regeringen ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med

förslag som klargör de civil-, skatte- och offentligrättsliga

konsekvenserna av personalägda daghem.

Gällande bestämmelser m.m.

Enskilda daghem, deltidsgrupper och fritidshem -- oavsett i

vilken form de bedrivs -- räknas som hem för vård eller boende

enligt socialtjänstlagen. Undantag är institution som drivs med

svenska kyrkans församlingar som huvudman. I 69 §

socialtjänstlagen (SoL) anges att en enskild person eller

sammanslutning som vill inrätta ett hem för vård eller boende

skall söka tillstånd hos länsstyrelsen. Inom ramen för det s.k.

frikommunförsöket har tillståndsfrågan i stället kunnat avgöras

av en kommun, lagen (1987:442) om försöksverksamhet med kommunal

tillståndsprövning för vissa hem för vård eller boende enligt

SoL. Riksdagen har nyligen beslutat att dels förlänga lagens

giltighetstid till utgången av år 1993, dels låta alla kommuner

som åtar sig detta att delta i verksamheten (prop. 1991/92:13,

KU6).

Socialstyrelsen har utfärdat bindande föreskrifter samt

allmänna råd om enskilda förskolor och fritidshem (SOSFS

1990:2). Föreskrifterna reglerar vilka som kan få tillstånd att

bedriva förskole- och fritidshemsverksamhet. I föreskrifterna

understryks att barnomsorg utanför barnets eget hem i första

hand är ett offentligt ansvar. Detta innebär för kommunen att

den skall svara för att barnomsorg finns i tillräcklig

omfattning och med god kvalitet. Enskilda institutioner skall

enligt socialstyrelsen ses som komplement till, inte som

ersättning för, de offentligt drivna institutionerna. De får

inte inrättas utan offentlig kontroll (socialtjänstpropositionen

1979/80:1, s. 352). Någon begränsning för enskilda initiativ

inom socialtjänsten finns dock inte, enligt socialstyrelsen.

Kommunen ansvarar för utbyggnad och utformning av förskole-

och fritidshemsverksamheten. I kommunens barnomsorgsplan (17 §

SoL) skall anges dels behovet av förskole- och

fritidshemsverksamhet inom kommunen, dels på vilket sätt detta

behov skall tillgodoses (4 § SoF). Enskilda förskolor och

fritidshem som accepteras av kommunen skall tas med i kommunens

barnomsorgsplan.

I kommunens ansvar ligger även att se till att barnomsorgen

får tillräckliga resurser och att styra dessa så att de som bäst

behöver barnomsorg får del av den. Det är kommunens uppgift att

se till, att fördelningen på olika verksamhetsformer motsvarar

det behov som barnen och deras föräldrar har av omsorg och

pedagogisk verksamhet. Barngruppens storlek,

personaldimensionering, resurser för barn med behov av särskilt

stöd, lokalutformning, kost, öppethållande m.m. är enligt

socialstyrelsen viktiga delar av det kommunala ansvaret (SOSFS

1990:2 s. 2).

Socialnämnden skall genom uppsökande verksamhet ta reda på

vilka barn som behöver särskilt stöd och kunna erbjuda dem plats

i förskola eller fritidshem (15 § SoL). Detta gäller såväl barn

med olika handikapp och barn med sociala och känslomässiga

problem som barn från invandrar- och flyktinggrupper samt

inhemska etniska minoritetsgrupper, t.ex. samer. Enligt

socialstyrelsen kan kommunen inte genom att t.ex. hänvisa till

andra verksamheter än sina egna frånsäga sig det lagstadgade

ansvaret att anvisa plats i förskola för barn som behöver

särskilt stöd. Socialstyrelsen anser att enskilda förskolor och

fritidshem även bör vara öppna för barn som behöver särskilt

stöd och att det är viktigt att kommunerna reglerar bl.a. denna

typ av frågor i sina mellanhavanden med enskilda anordnare.

Enligt de bindande föreskrifterna skall verksamheten i privata

förskolor och fritidshem planeras och genomföras i nära

samarbete mellan personal och föräldrar och erbjuda barnen en

god, trygg och kärleksfull omsorg och gemenskap. De skall få

stöd för att utveckla sin personlighet och kompetens, få vidgade

kunskaper om sig själva och sin omvärld och lära sig

demokratiska värderingar.

Vidare skall enligt föreskrifterna den privata förskolan och

fritidshemmet ha de lokaler och den utrustning som krävs för att

barnen i en trygg, säker och hälsosam miljö skall kunna få en

god omsorg och en pedagogisk verksamhet av god kvalitet.

Verksamheten i den privata förskolan/fritidshemmet skall

enligt socialstyrelsen bedrivas i fortlöpande samarbete med den

socialnämnd där institutionen är belägen.

Huvudmannen för en enskild förskola eller fritidshem skall

enligt föreskrifterna bereda tillsynsmyndighet tillträde till

sina lokaler, på begäran av socialnämnden i ett tillsynsärende

tillgång till daghemmets/fritidshemmets journaler samt möjlighet

att följa verksamheten.

I 70 § SoL utsägs att om något missförhållande råder vid ett

hem för vård eller boende, skall länsstyrelsen förelägga

ledningen för hemmet att avhjälpa missförhållandet. Om

missförhållandet är allvarligt och länsstyrelsens föreläggande

inte efterkoms, får länsstyrelsen förbjuda fortsatt verksamhet.

För varje barn som har plats i den privata

förskolan/fritidshemmet skall föras journal med uppgift om

barnets föräldrar/vårdnadshavare, deras adress och telefon samt

var de finns tillgängliga då barnet är i

förskolan/fritidshemmet. Journalen skall även innehålla sådana

uppgifter om barnets hälsotillstånd som har betydelse för dess

omsorg och skötsel.

För personal vid hem för vård eller boende som drivs av

enskilda gäller en särskild regel om tystnadsplikt i 69 § SoL.

Den som är eller har varit verksam i ett sådant hem får inte

obehörigen röja vad han/hon därvid erfarit om enskildas

personliga förhållanden.

I skattehänseende gäller att enskilda förskolor och fritidshem

som drivs i form av aktiebolag eller handelsbolag beskattas

enligt samma regler som andra aktiebolag och handelsbolag. Det

innebär att eventuellt överskott av verksamheten beskattas som

inkomst av näringsverksamhet och att statliga och kommunala

bidrag beskattas som näringsbidrag.

Ett föräldrakooperativ som drivs i form av ekonomisk förening

har enligt ett av skatterättsnämnden nyligen meddelat

förhandsbesked ansetts bedriva rörelse enligt 27 §

kommunalskattelagen (avgörandet gällde 1991 års taxering), och

statliga och kommunala bidrag har behandlats som näringsbidrag.

Föräldrakooperativ drivs i stor utsträckning i form av ideella

föreningar. Ideella föreningar är befriade från inkomstskatt om

de har till huvudsakligt syfte att -- utan begränsningar till

vissa bestämda personers ekonomiska intressen -- främja t.ex.

sociala ändamål. Stiftelse- och föreningsskattekommittén (Fi

1988:03) har till uppgift att se över beskattningen av

stiftelser och ideella föreningar (dir. 1988:6 och 1989:45).

Kommittén avvaktar för närvarande den nya civilrättsliga

stiftelselagstiftningen som skall ligga till grund för

kommitténs överväganden om skattereglernas utformning.

Socialtjänstkommittén (dir. 1991:50) har tillkallats för

att göra en allmän översyn av socialtjänstlagen. Föredragande

statsrådet anför att det markanta inslaget av privata vårdgivare

inom vården av barn, ungdomar och missbrukare enligt hans

uppfattning motiverar bl.a. en översyn av de regler som finns

för tillstånd och tillsyn av verksamheten. Enligt direktiven bör

kommittén bl.a. överväga innehållet i och formerna för tillsynen

av såväl den kommunala socialtjänsten som de privata

vårdgivarnas verksamhet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt

frågan om vilka villkor som bör vara förenade med tillstånd att

driva hem för vård eller boende och hur tillsynen över hemmen

bör vara utformad. Kommittén bör vidare överväga vilken

uppföljning och utvärdering som bör ske och hur detta arbete kan

underlättas och stärkas. I dessa delar bör kommittén inhämta

synpunkter från socialstyrelsens pågående arbete med tillsyns-,

uppföljnings- och utvärderingsfrågorna (dir. s. 25).

I kommitténs uppdrag ingår också att överväga hur

bestämmelserna om anmälningsskyldighet i 71 § socialtjänstlagen

bör vara utformade. Riksdagen har vid behandlingen av

propositionen (1989/90:28) om vård i vissa fall av barn och

ungdomar framfört som sin mening att när det gäller den

anmälningsskyldiga kretsen det bör övervägas -- särskilt

beträffande privatpraktiserande yrkesutövare -- om inte kretsen

bör utvidgas (1989/90:SoU15, rskr. 112). En motionär (s) hade

bl.a. ansett att det i SoL borde tas in bestämmelser om

anmälningsskyldighet för privata och kooperativa verksamheter

som angår barn.

Här kan nämnas att konkurrenskommittén (C 1989:03) i

tilläggsdirektiv (dir. 1991:41) fått i uppdrag att närmare

överväga vissa frågor om förstärkt konkurrens i kommunal

verksamhet. Som ett första resultat av arbetet om konkurrens

inom det kommunala området har kommittén presenterat rapporten

(SOU 1991:26) Kommunala entreprenader -- Vad är möjligt? I

rapporten behandlas bl.a. privat verksamhet på barnomsorgens

område. Ett slutbetänkande om konkurrens inom det kommunala

området väntas i slutet av år 1991.

Utskottets bedömning

Som framgått av den här lämnade redovisningen står

verksamheten vid enskilda förskolor och fritidshem under

offentlig kontroll och omfattas av bestämmelser i

socialtjänstlagen och med stöd därav i socialtjänstförordningen

och socialstyrelsens bindande föreskrifter på området.

Socialtjänstkommittén har i uppdrag att se över bl.a.

tillstånds- och tillsynsfrågor som rör enskild barnomsorg.

Konkurrenskommittén uppmärksammar kommunala entreprenader på

bl.a. barnomsorgens område. Beskattningen av ideella föreningar

ses över av stiftelse- och föreningsskattekommittén. Utskottet,

som förutsätter att även frågor angående sekretess och

individens rättssäkerhet tas upp till bedömning i

socialtjänstkommittén, anser inte att någon ytterligare översyn

av lagstiftningen när det gäller enskild barnomsorg för

närvarande är motiverad. Motionerna So7 (s) yrkande 4, So10 (s)

yrkande 1 och 1990/91:So629 (c) yrkande 1 avstyrks alltså.

Förslag till nya statsbidragssystem för barnomsorgen

I ett antal motioner läggs fram förslag om en helt annan

uppbyggnad av statsbidragssystemet för barnomsorgen.

I motion 1990/91:So312 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) begärs

ett tillkännagivande till regeringen om den framtida

inriktningen av barnomsorgspolitiken, (yrkande 1).

(Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A766.) Enligt

motionärerna skulle en mångfald inom barnomsorgen i Stockholm

snabbt kunna bli verklighet om ett vårdnadsbidrag infördes.

Företagsdaghem, föräldrakooperativ, personalägda daghem och

daghem som drivs av kyrkor, invandrarföreningar eller ideella

föreningar skulle snabbt kunna växa fram.

I motion 1990/91:So608 av Anita Stenberg och Gösta Lyngå

(båda mp) begärs förslag om ett flexibelt system för

barnomsorg. Motionärerna anför att kommunerna satsar för litet

på familjedaghem och trefamiljssystem eftersom statsbidragen

missgynnar dessa typer av omsorg. Statsbidragen styr i stället

socialnämndernas beslut både pedagogiskt och samhällsekonomiskt

till förmån för daghem. Motionärerna anser att en kommitté bör

tillsättas för att ta fram ett bättre system med varierande

barnomsorg och med ett statsbidragssystem som inte i sig självt

styr kommunernas val av omsorgsbeslut.

I motion 1990/91:So621 av Carl Bildt m.fl. (m, fp, c)

begärs förslag innebärande att kommunerna åläggs att utarbeta

statsbidrag till alla omsorgsformer oavsett huvudman, vilka

uppfyller grundläggande kvalitetskrav (yrkande 2). Yrkandet

ingår som en del i motionärernas förslag om familjepolitik för

ökad valfrihet. Motionärerna föreslår införandet av ett

skattepliktigt vårdnadsbidrag, införande av avdragsrätt för

styrkta barnomsorgskostnader, ATP-poäng för vård av egna barn

och minskade statsbidrag till barnomsorgen. (Denna del av

förslaget har behandlats i betänkandet 1990/91:SoU12.)

Statsbidragen till kommunerna skall enligt motionärernas förslag

utgå så att kommunerna i princip får samma resurser som i dag

till verksamheten. Statsbidragen föreslås minskas med

vårdnadsbidragets storlek per förskolebarn. Samtidigt förutsätts

att kommunerna höjer egenavgiften i barnomsorgsverksamheten. Den

stimulerande konkurrensen och andra positiva följder som

vårdnadsbidraget leder till bör enligt motionärerna medföra att

avgiften kan höjas med lägre belopp än de bortfallande

statsbidragen.

I motion 1990/91:So623 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m)

begärs förslag till barnomsorgsstöd som är oberoende av

barnomsorgsform. (Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A809.)

Valfriheten att själv välja att vårda sina barn är mer begränsad

i Sverige än i många andra europeiska länder, anför

motionärerna. För att bättre möjliggöra reell valfrihet i

Sverige bör snarast avdrag för barntillsynskostnader införas,

samtidigt som stödet till barnomsorgen görs oberoende av

vårdform.

I motion 1990/91:So618 av Roland Larsson (c) begärs

förslag till nya statsbidragsregler med en sådan inriktning som

anges i motionen. Motionären anser att familjedaghemmen utgör en

resurs som borde kunna utnyttjas bättre och i större omfattning

än för närvarande. Nuvarande statsbidragsregler hämmar

kommunernas rekrytering av familjedaghem, eftersom bidragen inte

har någon anknytning till den faktiska kostnaden för

verksamheten. Skillnaden i bruttokostnader för kommunen mellan

en daghemsplats och en familjedaghemsplats är över 10 000

kr./år. Nettokostnadsskillnaden efter statsbidrag och avgifter

är i genomsnitt inte mer än 6 000 kr./år. Statsbidragen bör

därför ändras så att de står i bättre relation till de faktiska

kostnaderna.

I den nu aktuella propositionen (s. 2) anförs att regeringens

omläggning av familjepolitiken kommer att ske i flera steg. I

ett första steg tas existerande hinder för fri etablering och

fritt utnyttjande av olika former av barnomsorg bort.

Barnomsorgsbidraget skall följa det val föräldrarna träffar.

Statsbidrag kommer att utgå till fler alternativ. I ett andra

steg kommer att införas ett bättre ekonomiskt stöd som syftar

till att öka småbarnsfamiljernas valfrihet och rättvisan mellan

dem. Den statsfinansiella utvecklingen är enligt propositionen

av avgörande betydelse för i vilken takt detta stöd sedan byggs

ut.

I propositionen erinras också om att kommande förslag från den

kommunalekonomiska kommittén (Fi 1990:04) kan leda till mer

generella statsbidrag och därmed till ökad frihet för kommunerna

(s. 6).

Enligt vad utskottet erfar har ett arbete nu inletts i

kanslihuset med att utarbeta förslag till ekonomiskt stöd till

småbarnsfamiljer i enlighet med vad som aviserats i

propositionen. Syftet med motionerna 1990/91:So312 (m) yrkande

1, 1990/91:So608 (mp), 1990/91:So618 (c), 1990/91:So621 (m, fp,

c) yrkande 2 och 1990/91:So623 (m) är därmed tillgodosett. De nu

nämnda motionerna avstyrks därför.

Relationen mellan barnomsorgen och skolan, m.m.

I motion 1990/91:So633 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att

regeringen ges till känna vad som i motionen anförts om dels att

ansvaret för barnomsorgen bör föras från socialtjänstlagen till

skollagen (yrkande 1), dels att barnomsorgen bör tillhöra

det nya skolverkets ansvarsområde (yrkande 2). (Motiveringen

återfinns i motion 1990/91:Ub313.)

Vänsterpartiet anser att barnomsorg och skola bör omfattas av

ett gemensamt måldokument. Motionärerna tror att en gemensam

lokal organisation för barnomsorg och skola kommer att

underlätta samverkan mellan barnomsorg och skola, men anser att

det också krävs en samordning på central nivå. När ett gemensamt

måldokument föreligger blir det enligt motionärerna naturligt

att skolverkets arbetsuppgifter även innefattar barnomsorgen.

Det finns dock betydande nackdelar med att vänta tills

måldokumentet finns färdigt, heter det i motionen. För att

undvika att barnomsorgen i framtiden blir en "bisyssla" i det

nya skolverkets organisation bör barnomsorgen redan från början

finnas med som en naturlig del av verkets ansvarsområde.

Den tidigare regeringen redovisade i en skrivelse till

riksdagen (1990/91:50) det pågående arbetet vad gäller

barnomsorg och skola samt flexibel skolstartsålder.

I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100, bil. 10) togs

frågan om gemensamt ansvar för barnomsorg och skola åter upp. I

propositionen (s. 49 f.) underströks vikten av en gemensam lokal

organisation för skola och barnomsorg. Enligt den dåvarande

skolministern pekade utvecklingen mot att gränserna mellan

förskola och skola suddas ut alltmer. Regeringen erinrade vidare

om riksdagens beslut om den ändring i socialtjänstlagen (bet.

1990/91:SoU9, rskr. 97) som innebär att det fr.o.m. den 1

januari 1992 skall stå kommunerna fritt att utforma sin

nämndorganisation på det sätt som passar de lokala

förhållandena, t.ex. att organisera skola och barnomsorg i en

gemensam kommunal nämnd.

Den s.k. läroplanskommittén (dir. 1991:9) tillkallades i

februari 1991 för att bl.a. lämna förslag till mål och

riktlinjer för barnomsorgen samt det offentliga skolväsendet.

Enligt direktiven skall kommittén utforma ett gemensamt

måldokument för barnomsorgen och grundskolan, alternativt hela

det offentliga skolväsendet. Arbetet skall bedrivas så att

kommittén kan lägga fram förslag till mål och riktlinjer för

barnomsorgen och samtliga skolformer senast den 1 september

1992. I måldokumentet är det enligt direktiven viktigt att ange

hur skola och barnomsorg kan stödja varandra. I direktiven

framhålls vidare vikten av att utgå från en helhetssyn på

barnets utveckling. Mål och riktlinjer skall utfärdas av

regeringen sedan riksdagen fått möjlighet att ta ställning till

de grundläggande principerna i dessa.

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet anser att resultatet av läroplanskommitténs arbete

först bör avvaktas innan riksdagen tar ställning till förslag

att föra över ansvaret för barnomsorgen till skolans område.

Motion 1990/91:So633 (v) avstyrks därför (yrkandena 1 och 2).

I motion 1990/91:So634 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m)

hemställs att regeringen ges till känna vad som i motionen

anförts om benämningarna barnomsorg och skola. (Motiveringen

återfinns i motion 1990/91:Ub315.) I Sverige används ordet

"förskola" om all barnomsorg i daghem, t.o.m. daghem för

spädbarn, trots att denna typ av barnomsorg knappast kan vara

förskola i egentlig mening, anför motionärerna. Enligt

motionärernas mening bör begreppet barnomsorg användas för

daghem, familjedaghem och annan barnomsorgsverksamhet.

Benämningen förskola bör användas endast för en skolförberedande

verksamhet.

I socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om enskilda

förskolor och fritidshem, SOSFS 1990:2, bilaga 2, redovisas

definitioner och begrepp för barnomsorgen och dess olika

verksamhetsformer enligt följande. Barnomsorg omfattar

enligt socialstyrelsen verksamhetsformerna förskola, öppen

förskola, fritidshem, familjedaghem inkl. trefamiljssystem,

barnvårdare och lekterapi för barn på sjukhus. Förskola är

enligt föreskrifterna ett gemensamt namn för pedagogisk

gruppverksamhet i daghem och deltidsgrupp.

Utskottet gör följande bedömning.

Möjligheter har nu öppnats för en gemensam lokal organisation

för barnomsorg och skola. Riksdagen har vidare beslutat om en

flexibel skolstart från sex år, och ett arbete med att ta fram

ett gemensamt måldokument för barnomsorg och skola pågår. I

vissa kommuner inrättas särskilda sexårsklasser, i andra

integreras förskolan för sexåringar och grundskolans

lågstadium. Utvecklingen går därmed mot att gränserna mellan

barnomsorg och skola blir mer flytande. Mot den nu angivna

bakgrunden anser utskottet inte att riksdagen bör uttala sig för

en viss benämning på den skolförberedande verksamheten. Motion

1990/91:So634 (m) avstyrks därför.

Teknik för flickor i förskolan

I motion 1990/91:So607 av Birgitta Johansson m.fl. (s)

begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i

motionen anförts om långsiktiga mål och teknikprojekt för

flickor. För att bryta den snäva arbetsmarknad som kvinnor i dag

har bör man, enligt motionärerna, redan i förskolan förändra

attityderna. Olika teknikprojekt inom förskolan bör inrättas,

där flickor i egna grupper får möjlighet att pröva olika

teknikområden. Detta bör enligt motionärerna leda fram till att

flickor får en större säkerhet när yrkesvalet inom

gymnasieskolan görs.

I skriften Lära i förskolan -- innehåll och arbetssätt för

de äldre förskolebarnen (Allmänna råd från socialstyrelsen

1990:4) utvecklas och konkretiseras förskolans innehåll och

arbetssätt för de äldre förskolebarnen utifrån de principer som

anges i socialstyrelsens pedagogiska program. Ett avsnitt (s.

78--88) behandlar teknik i förskolan. Enligt de allmänna råden

är en orsak till att man lyfter fram tekniken inom alla

utbildningar att man vill utjämna könsskillnaderna vad gäller

yrken och utbildningsvägar. Ett sätt för detta är att tidigt ge

flickorna och pojkarna liknande tekniska erfarenheter för att de

så småningom skall kunna välja utbildningsvägar utifrån egna

intressen. En medveten pedagogisk verksamhet, där barns

kompetens inom teknikområdet utvecklas oberoende av kön, kan

enligt socialstyrelsen få konsekvenser för barnens framtida

inställning och yrkesval. Personalen i förskolan uppmanas i de

allmänna råden att fundera över hur barnen bemöts ur ett

könsrollsperspektiv och hur ofta flickorna uppmanas att snickra,

laga något som gått sönder, undersöka hur dammsugaren fungerar

eller koppla lyset i dockhuset.

Utskottet gör följande bedömning.

I socialstyrelsens allmänna råd betonas vikten av att utjämna

könsskillnaderna när det gäller yrkesval och att som ett led

däri ge flickor erfarenhet av teknik redan i förskolan. Motion

1990/91:So607 (s) får därmed anses tillgodosedd och avstyrks

därför.

Invandrar- och flyktingbarn i förskolan m.m.

Fr.o.m. den 1 juli 1991 har den tidigare förordningen om

statsbidrag till hemspråksträning i förskolan ersatts med nya

regler i förordningen (1991:708) om statsbidrag till invandrar-

och flyktingbarn i förskolan. I 1991 års budgetproposition, bil.

7 (s. 135), uppgavs som skäl för att införa nya regler att

antalet inskrivna barn i förskolan med annat hemspråk än svenska

ökat med 3 000 barn per år under de senaste åren. En bidragande

orsak till detta var, enligt propositionen, att allt fler

flyktingbarn kommit in i barnomsorgen. De tidigare reglerna för

statsbidrag till hemspråksträning i förskolan ansågs ha

detaljstyrt stödet på ett sätt som kunde ha försvårat ett

effektivt resursutnyttjande. De nya reglerna medger enligt

propositionen en friare resursanvändning som väntas innebära att

fler invandrar- och flyktingbarn i förskolan får del av stödet,

anpassat till olika behov, t.ex. hemspråksträning, tvåspråkig

personalförstärkning, föräldrautbildning och kunskaps- och

metodutveckling.

Enligt socialstyrelsens föreskrifter innebär de ändrade

statsbidragsreglerna inget förändrat ställningstagande från

statsmakternas sida till barns behov av att få stöd i både sitt

modersmål och svenska som andraspråk (SOSFS [S] 1991:3, avsnitt

13).

I motion 1990/91:So603 av Lena Öhrsvik (s) hemställs att

regeringen ges till känna vad i motionen anförts om behovet av

träning och stimulans i svenska språket för invandrar- och

flyktingbarn i förskolan. Språket är nyckeln till kommunikation

och därigenom en förutsättning för delaktighet och gemenskap,

påpekar motionären. Barn som inte kan svenska så bra hamnar lätt

på efterkälken. Många gånger kompenserar man sig på annat sätt,

vilket kan leda till psykiska problem och social oro. Motionären

har främst invandrarbarnen i åtanke och anser att när en friare

resursanvändning beträffande statsbidraget till invandrar- och

flyktingbarn införs, behovet av träning och stimulans i svenska

språket särskilt bör uppmärksammas.

I motion 1990/91:So627 (v) begärs ett tillkännagivande

till regeringen om vad som i motionen anförts om stöd till barn

med särskilda behov (yrkande 5). Barnomsorgen måste ha en

kvalitet som tillgodoser stöd och stimulans i utvecklingen för

de barn som behöver särskilt stöd, anför motionärerna.

Invandrar- och flyktingbarn behöver stöd i form av bl.a.

modersmålsträning, påpekar motionärerna vidare. Motionärerna

tror att den nya konstruktionen för utbetalning av bidrag till

invandrar- och flyktingbarn i förskolan är bra, men ifrågasätter

om anslaget överensstämmer med behoven.

I motion 1990/91:So333 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i

motionen anförts om möjligheten till barnpassning för att

invandrarkvinnor skall kunna delta i svenskundervisning

(yrkande 2). Många invandrarkvinnor blir isolerade från

kontakter utanför hemmet och kommer därför på efterkälken när

det gäller att lära sig svenska, anför motionärerna. Det är

därför viktigt att de ges möjlighet till barnpassning under de

timmar undervisningen i svenska pågår.

Enligt socialstyrelsens föreskrifter om statsbidrag till

kommunerna för barnomsorg är det i högsta grad angeläget att

kommunen anordnar barnomsorg för barn till flyktingar och

asylsökande medan föräldrarna deltar i svenskundervisning.

Statsbidrag för sådan verksamhet kan erhållas under

förutsättning att verksamheten anordnas så att reglerna för

statsbidrag till daghem, deltidsgrupp eller öppen förskola

uppfylls. I de fall kommunerna ordnar andra former av

barnomsorg, avses den schablonersättning som lämnas till

kommunerna för mottagande av flyktingar och asylsökande täcka

dessa kostnader (SOSFS 1991:3, avsnitt 14).

Utskottet gör följande bedömning.

De nya reglerna för statsbidrag till invandrar- och

flyktingbarn i förskolan ger kommunerna möjligheter till en

friare resursanvändning än tidigare. Utskottet förutsätter att

kommunerna uppmärksammar invandrar- och flyktingbarnens behov av

språkträning. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet

motionerna 1990/91:So603 (s) och 1990/91:So627 (v) yrkande 5.

Utskottet avstyrker motion So333 (fp) yrkande 2 med hänvisning

till att möjligheter till statsbidrag för verksamheten finns och

till vad socialstyrelsen uttalat om det angelägna i att

kommunerna anordnar barnomsorg för barn till föräldrar som

deltar i svenskundervisning.

Samisk barnomsorg

Motionen

I motion 1990/91:So609 av Berith Eriksson (v) hemställs

att regeringen ges till känna vad som i motionen anförts om dels

samernas rätt att själva ta ansvar för barnomsorgen (yrkande

1), dels medel till sameskolstyrelsernas verksamhet med samisk

barnomsorg (yrkande 2). Motionären anser att samerna själva

skall kunna utforma och ta ansvar för att utveckla sitt språk

och sin kultur. För att undvika lokala friktioner och med

kännedom om den utveckling mot ökad decentralisering som pågår

föreslår motionären att sameskolstyrelsen även ges möjlighet att

anordna samisk barnomsorg genom att medlen för denna verksamhet

administreras av sameskolstyrelsen. Sameskolstyrelsen har

inskrivet i sin förordning att dess uppgift är att följa den

samiska undervisningen från förskola till vuxennivå.

Bakgrund

En särskild sakkunnig fick år 1987 i uppdrag att göra en

översyn av den samiska kulturens fortbestånd och utveckling.

Översynen redovisades i departementspromemorian Samisk kultur,

Ds 1989:38. Utredaren föreslog i promemorian dels ett särskilt

stimulansbidrag för samisk barnomsorg under en treårsperiod,

dels att medel skulle utgå för en verksamhet med en

förskolekonsulent, knuten till sameskolstyrelsen, också under

tre år.

Förslagen i utredningsrapporten har remissbehandlats och

redovisades i 1990 års budgetproposition, prop. 1989/90:100,

bil. 10, s. 88--95. Förslagen beträffande samisk barnomsorg

ledde emellertid inte till något förslag från regeringen.

Samerättsutredningen överlämnade i november 1990 sitt

slutbetänkande (SOU 1990:91) Samerätt och samiskt språk. I

oktober 1990 utgavs underlagsrapporten (SOU 1990:89) Språkbyte

och språkbevarande. I den sistnämnda rapporten anförs att det på

alla nivåer, från förskolan och uppåt, borde finnas ett helt

samiskt alternativ. I samerättsutredningens slutbetänkande

erinras om förslaget i Ds 1989:38 (se ovan) om bl.a.

stimulansbidrag till samisk förskola.

Utbildningsminister Per Unckel har i ett frågesvar i riksdagen

den 19 november 1991 uppgivit att det inom regeringskansliet

pågår ett arbete med målet att en sameproposition, i vilken

samtliga betänkanden från samerättsutredningen blir föremål för

bedömning, skall kunna presenteras för riksdagen under år 1992.

Här kan också nämnas att flera internationella konventioner

och överenskommelser tar upp frågan om språkliga minoriteters

rättigheter, t.ex. Unescokonventionen angående diskriminering i

utbildningen, FNs konvention om medborgerliga och politiska

rättigheter och ILO-konventionen om urbefolkningars rättigheter.

Minoritetsspråkens ställning har vidare ägnats stor

uppmärksamhet i Europarådet och har också blivit en angelägen

fråga inom EG. Europaparlamentet har bl.a. antagit en resolution

som rekommenderar EGs medlemsstater att lagstifta så att

minoritetsspråk kan användas vid lokala och regionala

myndigheter och förvaltningsorgan.

Tidigare behandling

Med anledning av en motion våren 1989 om modersmålsträning för

samebarn uttalade utskottet att det delade motionärens åsikt om

vikten av att de samiska barnen inte utestängdes från

möjligheten att aktivt ta del av sitt modersmål och sitt

kulturarv. Utskottet konstaterade att frågor som berör det

samiska språkets ställning i Sverige var föremål för olika

utredningar. Utskottet ansåg att resultatet av dessa utredningar

borde avvaktas och avstyrkte den då aktuella motionen

(1988/89:SoU13, s. 4, res. vpk).

Ett yrkande motsvarande det nu aktuella yrkande 2 av samma

motionärer (vpk) avstyrktes av utskottet hösten 1990 med

hänvisning till samerättsutredningens då pågående arbete

(1990/91:SoU2 s. 40) (res. v och mp).

Utskottets bedömning

Utskottet anser inte att riksdagens kommande ställningstagande

till samepropositionen bör föregripas och avstyrker därför

motion 1990/91:So609 (v) yrkandena 1 och 2.

Ökat stöd till barnvårdartjänster

Statsbidrag till kommunens kostnader för barnvårdare söks och

utgår enligt förordningen (1983:944) om statsbidrag till

kommunerna för stöd och hjälp i boendet (senaste lydelsen i SFS

1988:1203). Statsbidrag lämnas med 34 000 kr. för varje

årsarbetare. Bidraget utbetalas oavsett om barnvårdaren har sin

organisatoriska tillhörighet inom den sociala hemhjälpen eller

barnomsorgen.

Socialstyrelsen har i sina Allmänna råd om kommunernas

barnomsorgsplanering år 1988--92 (nr 1987:1) anfört följande

om barnvårdare.

Även om föräldrarna numera enligt föräldraförsäkringen har

goda möjligheter att själva vårda sina barn vid sjukdom är

barnvårdarverksamheten fortfarande ett nödvändigt komplement

till förskoleverksamheten. Vid många tillfällen är det på grund

av föräldrarnas arbets- eller studiesituation nödvändigt att de

under barnens sjukdom kan få behovet av barnomsorg tillgodosett

genom kommunernas barnvårdarorganisation. Behov av barnvårdare

finns också för att tillgodose behovet av barnomsorg på s.k.

obekväm arbetstid. Dessutom behövs barnvårdare för att avlasta

föräldrar till handikappade barn eller i familjer som av andra

skäl behöver stöd, s.k. avlösarservice.

I motion 1990/91:So617 av Maggi Mikaelsson (v) hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag på åtgärder för att

öka ensamföräldrars tillgång till barnvårdare. Motionären har

bl.a. anfört följande.

Barnvårdare är normalt en person som kommer hem till barn, när

de blivit sjuka och inte kan vistas i den ordinarie

barnomsorgen. Antalet barnvårdartjänster har minskat i

kommunerna och socialstyrelsen har, på regeringens uppdrag,

gjort en kartläggning av ensamföräldrars utnyttjande av de

kommunala barnvårdarresurserna.

Under 1988 fanns kommunalt anställda barnvårdare i 70 av

landets 284 kommuner. 45 kommuner erbjöd ensamförälder hjälp i

form av hemtjänstpersonal och liknande i stället för

barnvårdare.

Det behövs en beredskap i kommunerna för ensamföräldrar,

ensamboende föräldrar, föräldrar med bristande socialt nätverk

eller familjer som drabbas av sjukdom eller av andra skäl råkar

in i en krissituation. Det är viktigt för barnet, att en

pedagogiskt kunnig och välbekant person kan komma hem, om inte

mamma eller pappa har möjlighet att stanna hemma med sitt sjuka

barn.

Barnvårdarna fyller ofta också ett stort antal funktioner

förutom att vårda sjuka barn i hemmet. De stöttar

dagbarnvårdarna vid sjukdom, ledighet och fortbildning.

Barnvårdare fungerar som extra stöd i hemmet hos familjer som

behöver sådant stöd. De sköter handikappade barn i hemmet.

För att öka möjligheten för ensamföräldrar att få tillgång

till barnvårdare behövs ökade insatser från samhällets sida.

Regeringen bör överväga på vilket sätt dessa ökade insatser

skall utformas.

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet delar socialstyrelsens uppfattning att

barnvårdarverksamheten är ett nödvändigt komplement till

barnomsorgen. En särskilt viktig funktion fyller barnvårdare för

ensamföräldrar och för föräldrar till handikappade barn. Det

utgår emellertid statsbidrag till kommunernas kostnader för

barnvårdare, och det bör ankomma på den enskilda kommunen att

avgöra vilken omfattning barnvårdarverksamheten skall ha. Med

hänvisning till det anförda avstyrks motion 1990/91:So617 (v).

Föräldrautbildning

I två motioner från den allmänna motionstiden 1991 tas upp

behovet av föräldrautbildning för föräldrar till förskole- och

skolbarn.

I motion 1990/91:So622 av Lars Werner m.fl. (v) begärs

förslag från regeringen om en föräldrautbildning genom

studieorganisationerna (yrkande 3). Vänsterpartiet anser att

det råder stora brister på föräldrautbildningens område och att

landets studieorganisationer bör ges möjlighet att prioritera

denna verksamhet.

I motion 1990/91:So638 av Gunilla André och Karin Starrin

(båda c) begärs att regeringen skyndsamt lägger fram förslag

om en utbyggd föräldrautbildning i enlighet med vad som anförts

i motionen (yrkande 2). År 1979 togs beslut om den

föräldrautbildning som nu pågår inom mödra- och barnhälsovården,

påpekar motionärerna, men någon uppföljning för föräldrar med

barn i högre åldrar har inte skett. Enligt motionärerna behöver

föräldrar -- förutom hjälp med barns sociala och psykiska

utveckling -- även gedigna kunskaper om effekterna av felaktiga

sov-, motions- och kostvanor. En utbyggd föräldrautbildning

skulle stärka föräldrarna i deras föräldraroll. Motionärerna

påpekar vidare att socialutskottet vid upprepade tillfällen

påtalat vikten av insatser när det gäller föräldrautbildningen

men att regeringen ännu inte tagit något initiativ.

(Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A812.)

Förslag om en utbyggd föräldrautbildning har flera gånger

tidigare behandlats av utskottet, senast i betänkandet

1990/91:SoU2 (s. 43 f.) med anledning av motioner liknande de nu

aktuella. Utskottet anförde då följande.

Utskottet, som vid upprepade tillfällen påtalat vikten av

insatser när det gäller föräldrautbildningen, konstaterar att

regeringen ännu inte tagit något initiativ i saken. Utskottet

vidhåller emellertid sin inställning att det måste skapas

förutsättningar för en föräldrautbildning för föräldrar till

barn som passerat spädbarnstiden. En sådan föräldrautbildning

skall vara frivillig för föräldrarna, men genomföras så att alla

föräldrar får praktiska möjligheter att delta. Utbildningen bör

bedrivas via barnhälsovård, barnomsorg och skola och

kompletteras med insatser från frivilligorganisationer, såsom

barn- och ungdomsorganisationer och studieförbund.

Föräldrautbildningens syfte bör vara dels att ge ökade kunskaper

om barns utveckling, dels att skapa möjlighet till kontakt och

gemenskap med andra föräldrar och med barnomsorgs- och

skolpersonal. Regeringen bör med utgångspunkt dels i vad

utskottet här skisserat, dels i resultaten från det bedrivna

förnyelsearbetet om föräldrautbildning lägga fram förslag till

hur en föräldrautbildning under förskole- och skolår kan

utvecklas och stimuleras.

Vad utskottet anfört om föräldrautbildning gav riksdagen

regeringen till känna (rskr. 5).

Den förra regeringen gav i mars 1991 socialstyrelsen i uppdrag

att kartlägga och beskriva de förändringar som har skett inom

barnhälsovården under senare år, bl.a. till följd av

verksamhetens integrering i primärvården. I uppdraget ingår

också att i fråga om utveckling, omfattning och innehåll

redovisa den del av föräldrautbildningen som är kopplad till

barnhälsovården. Uppdraget skall redovisas senast den 31 januari

1992.

Regeringen har vidare delat ut medel från allmänna arvsfonden

till Arbetarnas bildningsförbund, ABF, till utvecklande av

förbundets föräldrautbildningsverksamhet.

Utskottet gör följande bedömning.

Riksdagen gav förra hösten regeringen till känna vad utskottet

anfört om behovet av en föräldrautbildning för föräldrar till

förskole- och skolbarn. Därvid uttalades att regeringen borde

lägga fram förslag till hur en sådan föräldrautbildning kunde

utvecklas och stimuleras. Utskottet vidhåller denna uppfattning.

Utskottet utgår från att regeringen, så snart socialstyrelsen

redovisat sitt uppdrag om barnhälsovården och den del av

föräldrautbildningen som är kopplad till denna, återkommer till

riksdagen med ett förslag om föräldrautbildning i enlighet med

utskottets tidigare tillkännagivande. Motionerna 1990/91:So622

(v) yrkande 3 och 1990/91:So638 (c) yrkande 2 påkallar därmed

ingen åtgärd av riksdagen utan avstyrks.

Ändring av socialtjänstlagen

I motion 1990/91:So635 (m) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär skyndsamt förslag till sådan ändring av

socialtjänstlagen att där klart framgår att vård av egna barn

skall betraktas som jämbördigt med motsvarande förvärvsarbete

(yrkande 3). Enligt motionärerna visar olika utredningar att

bidragstagare med barn i allmänhet betalar mer i inkomstskatt än

de får i socialbidrag. I avvaktan på att skattetrycket sänks och

andra ågärder införs för att underlätta för barnfamiljerna att

leva på sin lön måste reglerna för socialbidrag ses över.

Motionärerna anser att det är orimligt att vård av egna småbarn

inte berättigar till socialbidrag om inkomsterna i övrigt inte

räcker till. Socialbidrag är alltid en nödlösning, men när behov

därav trots allt uppstår, bör egen vård av barn jämställas med

motsvarande förvärvsarbete. Detta bör enligt motionärerna

beaktas vid den förestående översynen av socialtjänstlagen.

Motioner om rätt till socialbidrag vid vård av egna barn har

behandlats vid flera tidigare tillfällen och avstyrkts, senast

hösten 1990 (1990/91:SoU2 s. 37 f. res. m). I ett tidigare

betänkande, SoU 1986/87:34 s. 8 f., hänvisade utskottet till

uttalanden som gjordes av riksdagen i samband med

socialtjänstlagens tillkomst, till innehållet i socialstyrelsens

allmänna råd på området samt slutligen till innehållet i en dom

år 1985 av regeringsrätten, i vilken domstolen avslog en begäran

om bistånd i form av socialbidrag i det fall plats hade anvisats

inom kommunens barnomsorg och modern därför hade varit

oförhindrad att söka arbete. Vid riksmötet 1984/85 gjorde

utskottet i sammanhanget följande uttalande (SoU 18 s. 9).

Utskottet konstaterar för sin del att riksdagens enhälliga

uttalanden i samband med socialtjänstlagens tillkomst utgår från

synen att den som själv kan försörja sig genom eget arbete inte

bör ha rätt till socialbidrag. Utskottet anser detta vara en

naturlig utgångspunkt även för bedömningen av sådana fall som

motionärerna tar upp. Den som inte har ett arbete bör således i

vart fall stå till arbetsmarknadens förfogande. Utskottet

konstaterar att regeringsrättens prejudicerande avgörande går i

samma riktning. I den mån det i ett enskilt fall finns särskilda

omständigheter som motiverar rätt till bistånd trots att den

sökande inte vill ställa sig till arbetsmarknadens förfogande

finns möjlighet att efter prövning ändå låta socialbidrag utgå.

Utskottet kan således inte acceptera synsättet att var och en

som har barn skall kunna välja att avstå från förvärvsarbete för

att -- om inkomsterna då inte räcker till -- i stället få

socialbidrag. I första hand måste den enskilda människan själv

ta ansvar för sitt liv och efter förmåga försöka försörja sig

och sin familj. Socialbidraget bör, som framhölls då

socialtjänstlagen antogs, vara en sista resurs för att trygga

den enskildes försörjning när andra möjligheter tryter.

Utskottet kan inte gå med på att socialbidraget skall användas

som ett medel för att förverkliga allmänna familjepolitiska mål,

som motionsförslaget syftar till.

När motsvarande yrkande behandlades hösten 1990 vidhöll

utskottet sin tidigare ståndpunkt (res. m).

Utskottet gör följande bedömning.

Socialtjänstkommittén skall enligt sina direktiv göra en

översyn av socialtjänstlagens regler om bl.a. rätten till

bistånd. Utskottet utgår från att den fråga motionärerna tar upp

kommer att analyseras av kommittén. Motion 1990/91:So635 (m)

yrkande 3 är därmed tillgodosedd och avstyrks därför.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för statsbidrag till alternativa

dag- och fritidshem

att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:So7 yrkande 1

delvis och yrkande 2 delvis, 1991/92:So12 yrkande 1 delvis,

1990/91:So226 yrkande 3, 1990/91:So525 yrkande 1,

1990/91:So605, 1990/91:So627 yrkande 1, 1990/91:So629 yrkande

2, 1990/91:So631 yrkandena 1 och 2, 1990/91:So632 yrkande 2,

1990/91:So635 yrkande 4, 1990/91:So636 yrkande 1 delvis och

1990/91:So638 yrkande 3 godkänner propositionens förslag till

riktlinjer i denna del för statsbidrag till daghem och

fritidshem som drivs av annan än kommun,

res. 1 (s)

men. (v) - delvis

2. beträffande en plan för utbyggnaden

att riksdagen avslår motion 1990/91:So627 yrkande 2,

men. (v) - delvis

3. beträffande barnomsorgsavgiften

att riksdagen avslår motion 1990/91:So627 yrkande 7,

men. (v) - delvis

4. beträffande personalen i förskolan

att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:So7 yrkande 1

delvis och yrkande 2 delvis och 1991/92:So12 yrkande 1 delvis

godkänner propositionens förslag i denna del,

res. 2 (s) - delvis

men. (v) - delvis

5. beträffande personalinflytande och brukardemokrati

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So12 yrkande 2 och

1990/91:So627 yrkande 8,

res. 3 (s) - motiv.

men. (v) - delvis

6. beträffande fortbildning m.m. för personalen

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So627 yrkande 4 och

1990/91:So632 yrkande 4,

men. (v) - delvis

7. beträffande rekrytering av män till barnomsorgen

att riksdagen avslår motion 1990/91:So631 yrkande 3,

8. beträffande statsbidrag till deltidsförskolor

att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:So8 och

1990/91:So602 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

res. 4 (s)

9. beträffande statsbidrag till dagbarnvårdares egna barn

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So9, 1991/92:So11,

1991/92:So13, 1991/92:So14, 1990/91:So308 yrkande 3,

1990/91:So610, 1990/91:So619, 1990/91:So620 och 1990/91:So632

yrkande 1,

res. 5 (s) - motiv.

10. beträffande dagbarnvårdares möjlighet att starta

personalkooperativ

att riksdagen avslår motion 1990/91:So625,

res. 6 (s) - motiv. - delvis

11. beträffande valet av driftsform för personalkooperativ

att riksdagen avslår motion 1990/91:So632 yrkande 3,

res. 6 (s) - motiv. - delvis

12. beträffande stöd till föräldrakooperativ

att riksdagen avslår motion 1991/92:So10 yrkande 2,

res. 6 (s) - motiv. - delvis

13. beträffande den kommunala kön

att riksdagen avslår motion 1990/91:So613,

res. 6 (s) - motiv. - delvis

14. beträffande statsbidrag till heltidsförskolor i svenska

kyrkans regi

att riksdagen avslår motion 1990/91:So602 yrkande 2,

15. beträffande lagstadgad rätt till barnomsorg

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So7 yrkande 3,

1990/91:So627 yrkande 3, 1990/91:So636 yrkande 1 delvis och

yrkande 2 och 1990/91:So637,

res. 7 (s)

men. (v) - delvis

16. beträffande rättssäkerhet m.m. inom barnomsorg i enskild

regi

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So7 yrkande 4,

1991/92:So10 yrkande 1 och 1990/91:So629 yrkande 1,

res. 8 (s)

17. beträffande godkännande av riktlinjer

att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:So7 yrkande 1

delvis och 1991/92:So12 yrkande 1 delvis godkänner i

propositionen angivna riktlinjer i den mån de inte behandlats

under föregående moment,

res. 2 (s) - delvis

men. (v) - delvis

18. beträffande nytt statsbidragssystem för barnomsorgen

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So312 yrkande 1,

1990/91:So608, 1990/91:So618, 1990/91:So621 yrkande 2 och

1990/91:So623,

res. 9 (s) - motiv.

19. beträffande skolverkets ansvar för barnomsorgen m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:So633,

men. (v) - delvis

20. beträffande användningen av benämningen förskola

att riksdagen avslår motion 1990/91:So634,

21. beträffande teknik för flickor i förskolan

att riksdagen avslår motion 1990/91:So607,

22. beträffande stöd till invandrar- och flyktingbarn i

barnomsorgen

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So603 och

1990/91:So627 yrkande 5,

men. (v) - delvis

23. beträffande invandrarkvinnors möjlighet till

barnpassning

att riksdagen avslår motion 1990/91:So333 yrkande 2,

24. beträffande samisk barnomsorg

att riksdagen avslår motion 1990/91:So609,

men. (v) - delvis

25. beträffande kommunala barnvårdare

att riksdagen avslår motion 1990/91:So617,

26. beträffande föräldrautbildning

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So622 yrkande 3 och

1990/91:So638 yrkande 2,

27. beträffande ändring av socialtjänstlagen

att riksdagen avslår motion 1990/91:So635 yrkande 3.

Stockholm den 5 december 1991

På socialutskottets vägnar

Bo Holmberg

I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson

(m), Göte Jonsson (m), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp),

Ingrid Andersson (s), Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s),

Ingrid Hemmingsson (m), Johan Brohult (nyd), Jan Andersson (s),

Leif Carlson (m), Maj-Inger Klingvall (s), Hans Karlsson (s) och

Chatrine Pålsson (kds).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Gudrun Schyman (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Riktlinjer för statsbidrag till alternativa dag- och

fritidshem (mom. 1)

Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo

Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson,

(alla s) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 11 börjar med

"I propositionen" och på s. 12 slutar med "avstyrks därför" bort

ha följande lydelse:

Utskottet kan inte ställa sig bakom propositionens förslag att

statsbidrag skall kunna utgå för barnomsorgsverksamhet som drivs

i aktiebolagsform i vinstsyfte. Förslaget i propositionen

uppfyller inte de krav som måste ställas på god barnomsorg.

Utskottet anser att barnens behov och rättigheter skall ställas

i främsta rummet. Det mest angelägna i nuläget är därför att

lägga fast kvalitetskrav på all barnomsorgsverksamhet.

Utskottet delar uppfattningen i motion So7 (s) att sociala och

pedagogiska mål med utgångspunkt från socialtjänstlagens

paragraf 1 skall styra innehållet i all barnomsorg. Förskolan

bör ligga i det område där man bor. Lokalstandarden och

utemiljön måste vara bra. Barngruppernas sammansättning och

storlek måste vara väl avvägd.

Utskottet kan inte godta den risk för segregation som det

skulle innebära med ett system med fri avgiftssättning och fri

intagning av barn utan beaktande av den kommunala

barnomsorgskön. En sammanhållen barnomsorg som är tillgänglig

för alla barn på lika villkor är särskilt viktig för gruppen

barn med behov av särskilt stöd. Utskottet delar alltså

uppfattningen i motion So7 (s) att föräldraavgifterna i de

alternativa verksamheterna måste ligga i nivå med de avgifter

som gäller i den kommunala barnomsorgen och att intagningen till

förskola bör ske från den kommunala kön.

Utskottet delar också uppfattningen i motion So7 att en första

förutsättning för att statsbidrag skall utgå till alternativ

verksamhet är att den finns upptagen i den kommunala

barnomsorgsplanen. Kommunen har därmed i praktiken en vetorätt

på området.

Det sagda innebär att utskottet tillstyrker motionerna So7 (s)

yrkandena 1, delvis, och So12 yrkande 1, delvis, och avstyrker

propositionens förslag till riktlinjer i denna del. Utskottet

avstyrker också de motionsyrkanden från allmänna motionstiden

som begär statsbidrag till alla barnomsorgsformer oavsett

huvudman. Utskottet avstyrker vidare motion So 627 (v) yrkande 1

vari förordas enbart kommunal barnomsorg.

Vad utskottet här anfört om principerna för rättvisa, kvalitet

och valfrihet i barnomsorgen bör riksdagen med bifall till

motion So7 yrkande 2, delvis som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:

1. beträffande riktlinjer för statsbidrag till

alternativa dag- och fritidshem

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:So7

yrkandena 1 delvis och 2 delvis samt 1991/92:So12 yrkande 1

delvis och med avslag på motionerna 1990/91:So226 yrkande 3,

1990/91:So525 yrkande 1, 1990/91:So605, 1990/91:So627 yrkande 1,

1990/91:So629 yrkande 2, 1990/91:So635 yrkande 4,

1990/91:So636 yrkande 1 delvis och 1990/91:So638 yrkande 3

samt med avslag på propositionens förslag till riktlinjer i

denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

2. Personalen i förskolan och godkännande av riktlinjer (mom.

4 och mom. 17)

Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo

Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson

(alla s) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 14 som börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "andra villkor" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är personalens grundutbildning

en viktig kvalitetsfaktor för barnomsorgsverksamheten. Utskottet

anser i likhet med motionärerna i motion So7 (s) att personalen

måste ha sådan utbildning och erfarenhet att barnens behov

av omsorg och god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses.

Utskottet avstyrker propositionens förslag till riktlinjer när

det gäller kraven på personalen och tillstyrker motionerna So7

(s) yrkande 1, delvis, och So12 (v) yrkande 1, delvis, vari

yrkas avslag på propositionen.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So7 (s) yrkande

2, delvis, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

Utskottet avstyrker de föreslagna riktlinjerna i övrigt.

dels att utskottet under mom. 4 och 17 bort hemställa:

4. beträffande personalen i förskolan

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:So7

yrkande 1 delvis och yrkande 2 delvis samt 1991/92:So12 yrkande

1 delvis, med avslag på propositionens förslag i denna del och

med anledning av motion 1991/92:So7 yrkande 2 delvis som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. beträffande godkännande av riktlinjer

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:So7

yrkande 1 delvis och 1991/92:So12 yrkande 1 delvis avslår i

propositionen angivna riktlinjer i den mån de inte behandlats

under föregående moment,

3. Personalinflytande och brukardemokrati (motiveringen till

mom. 5)

Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo

Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson

(alla s) anser att det avsnitt i betänkandet på s. 15 som börjar

med "Motionerna So12 (v)" och slutar med "skall användas" bort

ha följande lydelse:

Utskottet förutsätter att föräldrainflytande är en naturlig

del i både kommunal och alternativ barnomsorg. Motionerna So12

(v) yrkande 2 och 1990/91:So627 (v) yrkande 8 påkallar ingen

åtgärd av riksdagen, utan avstyrks,

4. Statsbidrag till deltidsförskolor (mom. 8)

Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo

Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson

(alla s) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 15 börjar med

"Som framgått" och på s. 16 slutar med "till känna" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det som villkor för statsbidrag till

daghem bör gälla en undre gräns för öppethållandet. Den

nuvarande gränsen 8 timmar, som tillgodoser tillsynsbehovet för

barn till föräldrar som arbetar 6 timmar per dag, bör

bibehållas. När det i övrigt gäller statsbidrag till

deltidsförskolor som drivs av annan huvudman än kommun anser

utskottet att resultatet av den kommunalekonomiska kommitténs

arbete bör avvaktas innan riksdagen tar ställning till förslag

att utvidga statsbidragssystemet till dessa barnomsorgsformer.

Utskottet avstyrker alltså motionerna So8 (m) och So 602 (m)

yrkande 1.

dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa:

8. beträffande statsbidrag till

deltidsförskolor

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So8 och

1990/91:So602 yrkande 1,

5. Statsbidrag till dagbarnvårdares egna barn (motiveringen

till mom. 9)

Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo

Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson

(alla s) anser att det avsnitt i betänkandet på s. 17 som börjar

med "Enligt propositionen" och slutar med "1990/91:So632 (c)

yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser inte att dagbarnvårdares tillsyn av egna barn

kan jämställas med att kommunen tillhandahåller platser inom

barnomsorgen. Statsbidrag bör därför inte utgå för

dagbarnvårdarnas egna barn.

Utskottet vill vidare framhålla att det stora flertalet

dagbarnvårdare som i dag slutar inom barnomsorgen är sådana som

inte längre har småbarn. Den av motionärerna föreslagna

ändringen av statsbidragsreglerna skulle därför inte

avhjälpa platsbristen inom barnomsorgen.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna So9 (nyd), So11

(m), So13 (c), So14 (kds), So308 (mp), yrkande 3, So610 (c),

So619 (c), So620 (c) och So632 (c) yrkande 1.

6. Dagbarnvårdares möjlighet att starta föräldrakooperativ

m.m. (motiveringen till mom. 10--13)

Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo

Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson

(alla s) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 19 börjar med

"I den nu" och slutar med "kommunala barnomsorgen" bort utgå,

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 19 börjar med

"Utskottet har ovan" och på s. 20 slutar med "motion So613 (s)"

bort ha följande lydelse:

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning när det gäller

dagbarnvårdarnas möjligheter att starta personalkooperativ och

avstyrker alltså motion So625 (s).

När det gäller valet av driftsform för personalkooperativ

hänvisar utskottet till sitt tidigare ställningstagande (se res.

1). Motion So632 (c) avstyrks således.

Utskottet delar uppfattningen i motion So10 (s) yrkande 2 att

föräldrakooperativen fyller en viktig funktion och utgör ett

positivt inslag inom barnomsorgen. Utskottet är dock inte berett

att prioritera en form av alternativ barnomsorg framför en

annan. Motionen avstyrks därför.

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning när det gäller

att ålägga föräldrakooperativen att ta barn ut kommunens kö och

avstyrker alltså motion So613 (s).

7. Lagstadgad rätt till barnomsorg (mom. 15)

Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo

Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson

(alla s) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 21 som börjar med

"Genom propositionens" och slutar med "1990/91:So637 (s)" bort

ha följande lydelse:

I propositionen om en förskola för alla barn (1984/85:209),

som antogs av riksdagen år 1985, lades principen om alla barns

rätt till barnomsorg fast. Målet, en fullt utbyggd barnomsorg,

är nu nära och utskottet anser därför att rättigheten bör

lagfästas. En lagfäst rätt är närmast en konsekvens av de

överväganden som skedde i samband med beslutet 1985.

Beslutet innebar en rätt för alla barn från 1,5 års ålder till

plats i daghem/familjedaghem men också en rätt till pedagogisk

verksamhet i öppna förskolor och från fyra års ålder i

deltidsförskolor för barn i familjedaghem och hemmavarande barn.

Lika självklart som att vi har en allmän grundskola för alla

barn måste det vara med en bra barnomsorg för alla förskolebarn.

Föräldrarna skall bestämma när barnen skall börja, men samhället

skall ha ett ansvar för att planera för alla förskolebarn.

Utan en lagfäst rätt kan barn komma att ställas utan

barnomsorg. En lagstiftning klargör också för de kommuner som

inte uppfyllt utbyggnadsmålet att de måste prioritera denna

verksamhet.

Utskottet anser därför, med bifall till motion So7 (s) yrkande

3 och med anledning av motionerna So637 (s), So627 (v) yrkande 3

och So636 (fp) yrkande 1, delvis, att riksdagen hos regeringen

bör begära förslag som innebär att alla barns rätt till förskola

lagfästs.

dels att utskottet under mom. 15 bort hemställa:

15. beträffande lagstadgad rätt till barnomsorg

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:So7

yrkande 3 och med anledning av motionerna 1990/91:So627 yrkande

3, 1990/91:So636 yrkande 1 delvis och yrkande 2 samt

1990/91:So637 hos regeringen begär förslag som innebär att

alla barns rätt till förskola lagfästs,

8. Rättssäkerhet m.m. inom barnomsorg i enskild regi (mom. 16)

Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo

Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson

(alla s) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 25 börjar med

"Som framgått" och på s. 26 slutar med "avstyrks alltså" bort ha

följande lydelse:

Förskolan har byggts ut, kvaliteten har höjts och valfriheten

ökat, såväl genom mångfald i den kommunala barnomsorgen som

genom nya driftsformer. Mot bakgrund av detta anser utskottet

att det nu är angeläget att lägga fast kvalitetskraven för all

barnomsorg, oavsett huvudman. Till dessa hör garantier om

rättssäkerhet, regler om sekretess och likabehandlingsprincipen

samt möjligheterna till insyn och kvalitetsbedömning av

verksamheten. Utskottet delar uppfattningen i motionerna So7 (s)

och So10 (s) att dessa frågor behöver belysas och

lagstiftningen ses över.

Socialtjänstkommittén har i uppdrag att se över bl.a.

tillstånds- och tillsynsfrågor som rör enskild barnomsorg.

Utskottet anser att regeringen bör ge kommittén i

tilläggsdirektiv att även utreda vilket lagstöd som krävs för

att rättssäkerhet, sekretess och likabehandlingsprinciper skall

garanteras inom enskild barnomsorg.

Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna So7 (s)

yrkande 4 och So10 (s) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Motion So629 (c) yrkande 1 påkallar ingen

åtgärd av riksdagen utan avstyrks.

dels att utskottet under mom. 16 bort hemställa:

16. beträffande rättssäkerhet inom barnomsorg i

enskild regi

att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:So7

yrkande 4, 1991/92:So10 yrkande 1 och 1990/91:So629 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Nytt statsbidragssystem för barnomsorgen (motiveringen till

mom. 18)

Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo

Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson

(alla s) anser att det avsnitt i betänkandet på s. 27 som börjar

med "Enligt vad" och slutar med "avstyrks därför" bort ha

följande lydelse:

Utskottet har tidigare avstyrkt förslaget om vårdnadsbidrag i

motion 1990/91:So621 (m, fp, c) (se betänkande 1990/91:SoU12).

Utskottet vidhåller sin inställning och avstyrker följaktligen

den del av motionen som avser statsbidrag till barnomsorgen och

som förutsätter ett vårdnadsbidrag (yrkande 2). Med samma

motivering avstyrks motion So312 (m) yrkande 1.

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att det inte bör

utses någon kommitté för att ta fram ett nytt statsbidragssystem

såsom föreslås i motion So608 (mp). Även den nu nämnda motionen

avstyrks därför.

Motion So618 (c) avstyrks med hänvisning till att bidrag som

har anknytning till faktiska kostnader inte stimulerar

kommunerna att utnyttja befintliga resurser.

Utskottet avstyrker motion So623 (m), slutligen, med

hänvisning till att ett barnomsorgsstöd av det slag som föreslås

i motionen motverkar den utveckling av barnomsorgen som

utskottet förordar och i stället medför negativa konsekvenser

för möjligheterna att upprätthålla en fungerande barnomsorg för

den majoritet av småbarnsföräldrar som vill förena

föräldraskapet med en insats på arbetsmarknaden.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Gudrun Schyman (v) anför:

Riktlinjerna i propositionen

Jag anser att en social verksamhet som barnomsorg inte skall

drivas i vinstsyfte, utan att den i huvudsak skall

skattefinansieras och stå under demokratisk kontroll vad gäller

planering, riktlinjer, mål, avgifter och placeringar. Jag anser

vidare att personalen inom barnomsorgen skall vara välutbildad

och att det inte räcker med enbart erfarenhet. All personal

måste ha pedagogisk kompetens och goda kunskaper om barns

utveckling. Propositionen öppnar för en utveckling där privata

driftsformer kan hamna utanför en demokratisk kontroll och dess

förslag är otillräckligt när det gäller kraven på personalens

utbildning. Jag anser att utskottet bort avstyrka propositionen

i dess helhet.

En plan för utbyggnaden

Det kan aldrig bli valfrihet inom barnomsorgen innan

kommunerna nått full behovstäckning. Eftersom bara drygt hälften

av kommunerna klarat av sin utbyggnad upprepar jag

vänsterpartiets krav om en ny utbyggnadsplan.

Barnomsorgsavgiften

Statens inkomst av barnomsorgsavgiften har sedan 1978 varit

högre än anslaget för barnomsorgen. Jag anser att inkomsten från

barnomsorgsavgiften i dess helhet skall budgeteras för

barnomsorgen.

Personalinflytande och brukardemokrati

Att beslutsbefogenheter och pengar decentraliseras till

personal och föräldrar är viktigare än att skapa privata

alternativ. Den enskilda institutionen skall ledas av en

styrelse som består av personal och föräldrar.

Sociallagstiftningen bör ändras så att personalens och brukarnas

rätt att delta i beslutsprocessen blir möjlig.

Fortbildning m.m. för personalen

Det är viktigt att all personal har pedagogisk kompetens och

goda kunskaper om barns utveckling. Barnskötare och obehörig

personal bör erbjudas vidareutbildning för att man på sikt skall

få en enhetlig personalkategori. En ändamålsenlig fortbildning

är vidare en betydelsefull faktor för att locka ny personal och

behålla den erfarna. Det är därför mycket otillfredsställande

att kommunerna inte har använt tilldelade medel för

fortbildning. Kommunerna bör få fortbildningsmedlen först efter

ansökan och redovisning av sina fortbildningsplaner.

Lagstadgad rätt till barnomsorg

Rätten till barnomsorg bör bli en lagstadgad rättighet med

skyldighet för kommunen att bereda plats i förskoleverksamheten.

För att riksdagsbeslutet om en god barnomsorg för alla barn

skall bli verklighet krävs alltså att riksdagen tar sitt ansvar

och lagstiftar om rätten till barnomsorg.

Skolverkets ansvar för barnomsorgen m.m.

Ansvaret för barnomsorgen bör föras över från

socialtjänstlagen till skollagen. Det krävs vidare en samordning

av barnomsorg och skola på central nivå, varför barnomsorgen

redan nu bör föras över till det nya skolverkets ansvarsområde.

Stöd till invandrar- och flyktingbarn i barnomsorgen

Invandrar- och flyktingbarn behöver särskilt stöd i

barnomsorgen, bl.a. i form av modersmålsträning. Det är

angeläget att se till att statsbidragen till invandrar- och

flyktingbarn i förskolan kan tillgodose behoven.

Samisk barnomsorg

Samerna måste ges rätt att själva ta ansvar för barnomsorgen.

Sameskolstyrelsen bör ges möjlighet att anordna samisk

barnomsorg genom att medlen för barnomsorgen administreras av

sameskolstyrelsen.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under

momenten 1--6, 15, 17, 19, 22 och 24 borde ha hemställt:

1. beträffande riktlinjer för statsbidrag till alternativa

dag- och fritidshem

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:So12 yrkande 1

delvis och 1991/92:So7 yrkande 1 delvis och med anledning av

motion 1990/91:So627 yrkande 1 samt med avslag på motionerna

1991/92:So7 yrkande 2 delvis, 1990/91:So226 yrkande 3,

1990/91:So525 yrkande 1, 1990/91:So605, 1990/91:So629 yrkande 2,

1990/91:So631 yrkandena 1 och 2, 1990/91:So632 yrkande 2,

1990/91:So635 yrkande 4, 1990/91:So636 yrkande 1 delvis och

1990/91:So638 yrkande 3 avslår propositionens förslag till

riktlinjer i denna del för statsbidrag till daghem och

fritidshem som drivs av annan än kommun,

2. beträffande en plan för utbyggnaden

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So627 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande barnomsorgsavgiften

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So627 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande personalen i förskolan

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:So7 yrkande 1

delvis och 1991/92:So12 yrkande 1 delvis och med anledning av

motion 1991/92:So7 yrkande 2 delvis avslår propositionens

förslag i denna del,

5. beträffande personalinflytande och brukardemokrati

att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:So12 yrkande

2 och 1990/91:So627 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

6. beträffande fortbildning m.m. för personalen

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:So627

yrkande 4 och 1990/91:So632 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. beträffande lagstadgad rätt till barnomsorg

att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:So7 yrkande

3, 1990/91:So627 yrkande 3, 1990/91:So636 yrkande 1 delvis och

yrkande 2 och 1990/91:So637 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

17. beträffande godkännande av riktlinjer

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:So7 yrkande 1

delvis och 1991/92:So12 yrkande 1 delvis avslår i propositionen

angivna riktlinjer i den mån de inte behandlats under föregående

moment,

19. beträffande skolverkets ansvar för barnomsorgen m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So633 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. beträffande stöd till invandrar- och flyktingbarn i

barnomsorgen

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:So603 och

1990/91:So627 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

24. beträffande samisk barnomsorg

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So609 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motioner 2

Motioner väckta med anledning av propositionen 2

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1991 3

Utskottet 6

Bakgrund 6

Propositionen i huvuddrag 9

Statsbidrag till alternativ barnomsorg m.m. 9

Personalen i förskolan 12

Utskottets bedömning 14

Statsbidrag till alternativa deltidsförskolor 15

Dagbarnvårdares rätt att räkna in egna förskolebarn i

underlaget för anställning som dagbarnvårdare 16

Utskottets bedömning 17

Särskilt om statsbidrag till personalkooperativa och

föräldrakooperativa daghem och fritidshem 18

Utskottets bedömning 19

Barnomsorg i svenska kyrkans regi 20

En lag om rätt till barnomsorg 20

Rättssäkerhet m.m. inom barnomsorg i enskild regi 22

Motionerna 22

Gällande bestämmelser m.m. 23

Utskottets bedömning 25

Förslag till nya statsbidragssystem för barnomsorgen 26

Relationen mellan barnomsorgen och skolan, m.m. 27

Teknik för flickor i förskolan 29

Invandrar- och flyktingbarn i förskolan m.m. 30

Samisk barnomsorg 31

Motionen 31

Bakgrund 32

Tidigare behandling 32

Utskottets bedömning 33

Ökat stöd till barnvårdartjänster 33

Föräldrautbildning 34

Ändring av socialtjänstlagen 35

Hemställan 36

Reservationer 39

Meningsyttring av suppleant 45