Bet. 1991/92:SoU18

Socialutskottets betänkande

1991/92:SOU18

Hälso- och sjukvårdens ansvar vid dödsfall, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

1991/92

SoU18

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 1991/92:152 om

hälso- och sjukvårdens ansvar vid dödsfall, m.m. Utskottet

tillstyrker propositionens förslag.

Propositionen

I proposition 1991/92:152 om hälso- och sjukvårdens ansvar vid

dödsfall, m.m. har regeringen föreslagit riksdagen att anta ett

förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763). Lagförslaget fogas till betänkandet som bilaga.

Ingen motion har väckts med anledning av propositionen.

Utskottet

Propositionsförslaget

I propositionen föreslås att det i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763) klargörs att det även hör till hälso- och sjukvården

att ta hand om avlidna.

Ett krav på hälso- och sjukvården skall därvid vara att

uppgifterna skall fullgöras med respekt för den avlidne samt att

de efterlevande skall visas hänsyn och omtanke.

Vidare föreslås redaktionella följdändringar i hälso- och

sjukvårdslagen med anledning av den nya kommunallagen (1991:900)

och en del smärre lagtekniska och språkliga ändringar i hälso-

och sjukvårdslagen.

Flera av de åtgärder som skall vidtas i anslutning till en

människas död är ett naturligt led i hälso- och

sjukvårdsverksamheten. Omhändertagandet av avlidna utgör i

praktiken av tradition också regelmässigt en integrerad del av

den offentliga hälso- och sjukvården. Syftet med förslaget att

lagreglera hälso- och sjukvårdens ansvar är att det inte skall

råda någon tvekan om vem som har ansvaret för att olika

uppgifter utförs. Detta är angeläget inte minst med hänsyn till

de efterlevande.

I propositionen anförs vidare att äldrereformen som

genomfördes fr.o.m. den 1 januari 1992 innebar att hälso- och

sjukvården vid de sjukhem och andra inrättningar för somatisk

långtidssjukvård som kommunerna då tog över från landstingen

inte längre skall ses som sluten vård utan som öppen vård.

Förhållandet att dessa inrättningar har upphört att vara

sjukvårdsinrättningar i den mening som avses exempelvis i de

regler om dödsbevis och intyg om dödsorsak som finns i

begravningslagen får givetvis inte leda till några problem för

t.ex. de efterlevande. Detta är, enligt föredraganden,

ytterligare ett skäl för att hälso- och sjukvården så långt

möjligt bör ha samma ansvar när någon avlider oberoende av var

dödsfallet äger rum.

När dödsbevis har utfärdats och en eventuell obduktion har

utförts kan stoftet efter den avlidne lämnas ut för att bisättas

och begravas. Hälso- och sjukvårdens ansvar upphör först i och

med detta. Avsikten är inte att hälso- och sjukvården skall

åläggas uppgifter som nu ligger på begravningsväsendet.

Det förhållande att någon har avlidit utanför en

sjukvårdsinrättning innebär inte att den döda kroppen måste

föras till en sådan inrättning. Ofta tar

begravningsentreprenören hand om stoftet. Ibland kan

förhållandena vara sådana att stoftet måste förvaras i ett

bårhus eller någon annan särskild lokal i avvaktan på

bisättning. I praktiken svarar landstingen och de landstingsfria

kommmunerna redan nu för detta. Propositionens förslag innebär

att samma regler skall gälla oberoende av platsen för ett

dödsfall och att det inte behöver råda någon tvekan om att

hälso- och sjukvårdshuvudmännen har ansvaret vid en sådan

förvaring.

Någon ytterligare reglering vad gäller kraven på bårhusen m.m.

behövs inte utan detta är en fråga som landstinget får lösa inom

ramen för sitt ansvar för omhändertagande av avlidna.

Socialstyrelsens tillsyn enligt hälso- och sjukvårdslagen kommer

att omfatta landstingens ansvar även i denna del.

Frågan om hemtransporter av avlidna som remitterats till en

annan sjukvårdshuvudman för specialistvård berörs också i

propositionen. Föredraganden anför att det inte är rimligt att

dödsboet skall bekosta hemtransporten när någon avlidit efter

att ha remitterats till en annan sjukvårdshuvudman för

specialistvård. Mot bakgrund av att sjukreseadministrationen

flyttats över till sjukvårdshuvudmännen anser föredraganden dock

inte att detta är en fråga som bör bli föremål för statlig

reglering. Föredraganden utgår från att Landstingsförbundet

kommer att överväga att genom centrala rekommendationer verka

för att sjukvårdshuvudmännen tillämpar rimliga principer när det

gäller kostnadsansvaret för transporter av avlidna.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker propositionens lagförslag.

Utskottet konstaterar att tillsynsutredningen i sitt

betänkande (SOU 1991:63) anser att oklarhet råder om den s.k.

tillsynslagens tillämpning på hälso- och sjukvårdspersonalens

omhändertagande av avlidna. Utredningen föreslår att lagen skall

omfatta personalens omhändertagande av avlidna. Utredningens

förslag i denna del bereds fortfarande i regeringskansliet. Med

tanke på den grannlaga uppgift det är att omhänderta avlidna

förutsätter utskottet att regeringen snarast återkommer till

riksdagen med förslag som klargör att personalens

omhändertagande av avlidna inom hälso- och sjukvården skall

omfattas av tillsynen och det disciplinära ansvaret.

Hemställan

Utskottet hemställerbeträffande förslaget till lag om

ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget

till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

Stockholm den 5 maj 1992

På socialutskottets vägnar

Bo Holmberg

I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson

(m), Ulla Orring (fp), Ingrid Andersson (s), Rosa Östh (c),

Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s),

Jerzy Einhorn (kds), Johan Brohult (nyd), Maj-Inger Klingvall

(s), Leif Carlson (m), Hans Karlsson (s), My Persson (m) och

Martin Nilsson (s).

I propositionen framlagt lagförslag

Bilaga