Bet. 1991/92:SoU3

Socialutskottets betänkande

1991/92:SOU03

Äldrefrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Innehållsförteckning

1991/92

SoU3

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett trettiofemtal motionsyrkanden som

väckts under den allmänna motionstiden 1991 och som rör olika

frågor om äldre.

I regeringsförklaringen sägs bl.a. att arbetet med att skapa

värdiga villkor för gamla och sjuka måste intensifieras. Ett

viktigt mål är att öka valfriheten för patienter och äldre.

Samtliga motioner avstyrks främst med hänvisning till att

riksdagen inte bör föregripa behandlingen av regeringens

kommande förslag inom äldreomsorgen.

Motionerna

1990/91:So206 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för utvecklingen av

vården och omsorgen om de äldre som angetts i motionen,

3. att riksdagen i avvaktan på införandet av en allmän

obligatorisk sjukvårdsförsäkring hos regeringen begär förslag

syftande till att alternativ äldreomsorg och äldrevård som

uppfyller rimliga kvalitetskrav ges rätt till samma stöd från

det allmänna som motsvarande offentligt bedrivna verksamhet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nödvändigheten av valfrihet och

flexibilitet i hemtjänsten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stimulans av enskilda vård- och sjukhem,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nödvändigheten av att den svenska hälso-

och sjukvårdspolitiken bättre anpassas till de ålderssjukas

behov,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

taxor för social hemhjälp inte bör inkomstprövas,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av länsvisa, för diagnostik och

utredning av ålderssjukdomar och demensliknande tillstånd

ansvariga, utredningsavdelningar,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ökade forskningsinsatser i

fråga om demenssjukdomar och demensliknande tillstånd.

1990/91:So208 av Ingegerd Anderlund och Margit Sandéhn (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att den sociala hemtjänstens

verksamhet bör ingå i den kommunala förtroendenämndens

ansvarsområde.

1990/91:So221 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att ekonomisk ersättning ges till

barnkooperativa föräldrahem enligt vad i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att vid vård av anhörig skall ekonomisk

kompensation motsvarande anställning inom hemtjänsten utges som

ersättning för inkomstbortfallet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att behovet av anhörigvård prövas enligt

samma principer som behovet av hemtjänst.

1990/91:So265 av Nils T Svensson och Bengt Silfverstrand (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om äldre invandrares speciella

omsorgsbehov.

1990/91:So271 av Margó Ingvardsson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i socialtjänstlagen att äldres och sjukas rätt till vård

stärks enligt vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i socialtjänstlagen att äldre garanteras förtursrätt

till serviceboende i den egna kommunen/kommundelen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om villkor för att ta ut

helinackorderingsavgifter i äldreomsorgen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att hemtjänsttaxorna bör vara lika i

kommunerna.

1990/91:So305 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär en utredning om statliga lånegarantier för

nyetablering av alternativa sjukhem, gruppboende etc.

1990/91:So333 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om äldre invandrare.

1990/91:So335 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om frivilliga sociala insatser (avsnitt 2.1),

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de äldres hälsa (avsnitt 5).

1990/91:So441 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att tidigare försök med mobila

pensionärsbostäder bör utvärderas och eventuellt utvidgas.

1990/91:So443 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att åsikten att människor mår bäst av att

få vistas i sina egna hem inte får bli ett argument för att

minska och försämra institutionsvården,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att all vård av äldre sker under värdiga

former,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att alla som så önskar bör få sluta sina

dagar hemma eller i annan hemlik miljö.

1990/91:So446 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av alternativa boendeformer för

äldre och de äldres inflytande över sina boendevillkor,

6. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning med

uppgift att analysera och planera behovet av närståendeinsatser

i vården tillsätts i enlighet med vad i motionen anförts,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en översyn av de kommunala reglerna för

anhörigvården,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en översyn av reglerna för

byggande av gruppbostäder,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en översyn av reglerna för

enskilda vårdhem att få statsbidrag vid om- och nybyggnad.

1990/91:So527 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om enskildas, kyrkans och organisationernas

insatser i vård av och omsorg om de Alzheimer- och demenssjuka,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att sådan verksamhet bör stödjas även

ekonomiskt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av kuratorer för demenssjuka,

särskilt i större kommuner och tätorter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nödvändigheten av privata byggföretags och

försäkringsbolags insatser för att åstadkomma valfrihet i vård

och boende för de äldre.

Utskottet

Omsorg och boende

Valfrihet och självbestämmande i omsorgen

Motioner

I motion 1990/91:So206 av Sten Svensson m.fl. (m) yrkas

att riksdagen godkänner de riktlinjer för utvecklingen av vården

och omsorgen om de äldre som angetts i motionen (yrkande 1).

Motionärerna anför att en av de allra viktigaste uppgifterna

under detta decennium är att avreglera den monopoliserade

sociala tjänstesektorn. Med utgångspunkt i ett system med

gemensam finansiering bör pengarna i stor utsträckning följa de

val som den enskilde själv träffar. Motionärerna föreslår därför

bl.a. att valfriheten skrivs in i hälso- och sjukvårdslagen

resp. socialtjänstlagen. Vidare yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

nödvändigheten av valfrihet och flexibilitet i hemtjänsten

(yrkande 4). Motionärerna anser att den enskilde

vårdmottagaren måste få ett större inflytande över utformningen

och tiden för hemtjänstens arbete och likaså över vem som skall

hjälpa till hemma. För att detta skall vara möjligt krävs att

kommunen medverkar till flexibla lösningar. Det skall också vara

möjligt att anställa en granne eller en anhörig efter samma taxa

som gäller i övrigt inom hemtjänsten. Privata alternativ måste

ges möjlighet att verka på samma villkor som de kommunala.

I motion 1990/91:So443 av Anita Stenberg m.fl. (mp) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att all vård av äldre sker under värdiga

former (yrkande 6) samt vad i motionen anförts om att alla

som så önskar bör få sluta sina dagar hemma eller i annan hemlik

miljö (yrkande 7).

Tidigare behandling

Med anledning av proposition 1990/91:14 om ansvaret för

service och vård till äldre och handikappade m.m. behandlade

utskottet den ändrade ansvarsfördelningen inom äldreomsorgen i

betänkandet 1990/91:SoU9, rskr. 97. Den ekonomiska

regleringen av reformen behandlades i betänkandet

1990/91:SoU25, rskr. 384. Målet för reformen har varit att

uppnå en klarare ansvarsfördelning när det gäller service och

vård till äldre och handikappade. Reformen innebär att

kommunerna ges en i socialtjänstlagen (1980:620) fastlagd

skyldighet att inrätta särskilda boendeformer för service och

omvårdnad för de äldre som behöver det. Med särskilda

boendeformer avses bl.a. servicebostäder, gruppboende,

ålderdomshem och lokala sjukhem. Kommunerna ges även en

skyldighet att inrätta bostäder med service för handikappad.

Kommunernas ansvar för att bedriva dagverksamhet förtydligas

genom ett tillägg i socialtjänstlagen. Vidare övertar kommunerna

ansvaret för sjukhem och institutioner för långtidssjukvård.

Kommunerna får betalningsansvar för dem som får långtidssjukvård

genom landstingen liksom för de medicinskt färdigbehandlade inom

somatisk korttidssjukvård och geriatrik. Kommunerna får genom

reformen en skyldighet att bedriva sjukvård i de särskilda

boendeformerna och ges också befogenhet att ge hemsjukvård i

ordinärt boende. Reformen träder i kraft den 1 januari 1992.

(Res. m, c, v och mp.)

Riksdagen beslutade vidare bl.a. att godta de riktlinjer för

en samlad uppföljning och utvärdering av äldrereformen som

dåvarande regeringen föreslagit i propositionen.

Mot bakgrund av detta har den förutvarande regeringen

uppdragit åt socialstyrelsen att kontinuerligt följa upp samt

utvärdera äldrereformen vad avser innehåll, kvalitet, kostnader

samt genomförande. I utvärderingen ingår att värdera hur och på

vilket sätt målen för reformen uppfylls dels med avseende på

konsekvenserna för den enskilde, dels med avseende på de

samhällsekonomiska effekterna. I uppdraget ingår också att

belysa samordningen av insatser för service och vård inom

kommunen samt mellan kommun och landsting i det fortsatta

planeringssamarbetet. Uppdraget skall genomföras i nära

samarbete med Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet,

socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) samt övriga

organisationer som berörs av äldrereformens konsekvenser.

Socialstyrelsen skall i samband med anslagsframställningen varje

år redovisa den kontinuerliga uppföljningen. Uppdraget i sin

helhet skall avrapporteras senast den 1 april 1996.

Frågor om valfrihet och självbestämmande inom äldreomsorg och

handikappomsorg har behandlats av utskottet vid åtskilliga

tillfällen tidigare (bl.a. 1990/91:SoU9). Utskottets

uttalanden i dessa betänkanden har alla haft samma inriktning,

nämligen att de gamla och handikappade måste ges ökade

möjligheter att själva kunna påverka sin situation. Enligt

utskottet kunde den framtida äldreomsorgen koncentreras till tre

principer av grundläggande betydelse, nämligen valfrihet,

trygghet och integritet. Valfriheten måste enligt utskottet

gälla såväl för den som trots stort vårdbehov vill bo kvar i den

egna bostaden som för den som inte längre kan eller vill bo kvar

i ordinärt boende utan vill flytta till någon särskild boende-

eller vårdform. Enligt utskottet måste valfriheten också

innebära att de äldre ges inflytande över hur servicen och

vården utformas. Det ansågs också vara en fråga om valfrihet

att gamla människor har möjlighet att bosätta sig nära sina

anhöriga. Därav ansågs följa att gamla måste få möjlighet att

t.ex. flytta till en servicebostad i en annan kommun eller vård

i ett annat landsting. Utskottet framhöll vidare de gamlas rätt

att känna trygghet oberoende av vilken boende- och vårdform de

valt. Utskottet betonade behovet av en bättre samordning av den

service och vård som ges till gamla människor och anförde att

målet borde vara ett mer sammanhållet ansvar.

I betänkandet 1990/91:SoU12 om socialpolitik behandlade

utskottet ett yrkande om att rätten till valfrihet i vården

skulle skrivas in i såväl socialtjänstlagen som hälso- och

sjukvårdslagen. Utskottet anförde att det var viktigt att öka

valfriheten inom den offentliga sektorn under förutsättning att

de sociala tjänsterna förblev tillgängliga för alla på ett

likvärdigt sätt och finansierades solidariskt. Utskottet anförde

vidare att då det gällde hälso- och sjukvården hade utskottet

tidigare uttalat den principiella uppfattningen att hälso- och

sjukvården även i fortsättningen i huvudsak måste finansieras

genom allmänna medel och väsentligen drivas i offentlig regi.

Samtidigt framhöll emellertid utskottet att privata

vårdinitiativ utgör ett bra komplement till den offentliga

vården. Med hänvisning till vad utskottet anfört om valfriheten

avstyrktes motionen.

Utveckling av boendeformerna

Motioner

I motion 1990/91:So206 av Sten Svensson m.fl. (m) yrkas

att riksdagen i avvaktan på införandet av en allmän obligatorisk

sjukvårdsförsäkring hos regeringen begär förslag syftande till

att alternativ äldreomsorg och äldrevård som uppfyller rimliga

kvalitetskrav ges rätt till samma stöd från det allmänna som

motsvarande bedrivna verksamhet (yrkande 3) samt att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om stimulans av enskilda vård- och sjukhem

(yrkande 5).

I motion 1990/91:So446 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om vikten av alternativa boendeformer för äldre

och de äldres inflytande över sina boendevillkor (yrkande 5)

och om behovet av en översyn av reglerna för byggande av

gruppbostäder (yrkande 8) samt behovet av en översyn av

reglerna för enskilda vårdhem att få statsbidrag vid om- och

nybyggnad (yrkande 9). Motionärerna anser att det krävs en

variation av boendeformer såsom eget boende med stöd av

hemtjänsten, serviceboende, gruppbostäder, ålderdomshem och

vårdhem. Motionärerna anser vidare att för att upprätthålla en

hög standard inom äldrevården kommer en ökad satsning på privata

och kooperativa vårdformer att behövas.

I motion 1990/91:So305 av Bertil Persson (m) begärs att

riksdagen hos regeringen begär en utredning om statliga

lånegarantier för nyetablering av alternativa sjukhem,

gruppboende etc.

I motion 1990/91:So527 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs

ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts

om nödvändigheten av privata byggföretags och försäkringsbolags

insatser för att åstadkomma valfrihet i vård och boende för de

äldre (yrkande 4).

I motion 1990/91:So443 av Anita Stenberg m.fl. (mp) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åsikten att människor mår bäst av att få

vistas i sina egna hem inte får bli ett argument för att minska

och försämra institutionsvården (yrkande 5).

I motion 1990/91:So271 av Margó Ingvardsson m.fl. (v)

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i socialtjänstlagen att äldre garanteras förtursrätt

till serviceboende i den egna kommunen/kommundelen (yrkande

2).

I motion 1990/91:So441 av Anita Stenberg m.fl. (mp) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

tidigare försök med mobila pensionärsbostäder bör utvärderas och

eventuellt utvidgas (yrkande 3). Motionärerna hänvisar till

försök som gjorts bl.a. inom Borgholms kommun med flyttbara

pensionärsbostäder. Bostäderna ställdes upp på gården eller

tomten hos någon anförvant till den som hjälpligt kunde klara

sig själv, men som ändå behövde viss tillsyn. När den mobila

bostaden inte längre behövdes, flyttades den till någon annan

behövande.

Bakgrund

Enligt 3 § socialtjänstlagen (1980:620) har kommunen det

yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd

och den hjälp som behövs. Det är den enskildes behov av stöd som

skall vara styrande för den hjälp som erbjuds.

Tidigare behandling m.m.

I samband med riksdagens behandling av äldrereformen

(1990/91:SoU9, 1990/91:SoU25) framhöll utskottet att enskilda

alternativ är av stort värde inom vård och omsorg. Om servicen

till medborgarna skall kunna förbättras och effektiviteten inom

vård och omsorg för äldre och handikappade ökas behövs, anförde

utskottet, en större flexibilitet än för närvarande i fråga om

verksamhetsformer och arbetssätt. Det är angeläget att ansvar

kan delegeras och verksamheter decentraliseras. Utskottet menade

att det inte var nödvändigt att förena ett kommunalt

planeringsansvar med drift av verksamheten i enbart offentlig

regi. Utskottet framhöll att i fråga om kvalitet och statsbidrag

bör samma regler gälla för enskild som för offentlig verksamhet.

Riksdagen beslutade samtidigt om tillfälliga statsbidrag för

att stimulera utbyggnaden av gruppbostäder och andra alternativa

boendeformer för åldersdementa och andra äldre långtidssjuka,

fysiskt handikappade, psykiskt sjuka och personer som omfattas

av lagen om särskilda omsorger för psykiskt utvecklingsstörda

m.fl. Ett stimulansbidrag på totalt 2 miljarder kronor skall

utgå under en femårsperiod för utbyggnad av gruppbostäder och

andra alternativa boendeformer för åldersdementa,

utvecklingsstörda, fysiskt handikappade och psykiskt sjuka.

Ytterligare 1 miljard kronor utgår för ombyggnad och förbättring

av den fysiska miljön vid lokala sjukhem och andra institutioner

samt för nybyggnad av särskilda boendeformer för service och

omvårdnad.

I betänkandet 1990/91:SoU9 behandlades även en motion om

bl.a. statlig lånegaranti för att landstingsanställda eller

andra med yrkesmässig kompetens skulle kunna bilda kooperativa

föreningar, aktiebolag m.fl. företag med mål att ta över

ansvaret för driften av lokala sjukhem, gruppboende,

dagverksamheter m.m. Utskottet hänvisade till att det tidigare

uttalat att det är både angeläget och nödvändigt att enskilda

initiativ stimuleras inom det hälso- och sjukvårdande arbetet.

Det fanns dock, enligt utskottets mening, inte anledning för

riksdagen att ta något initiativ med anledning av

motionsyrkandena. Yrkandena avstyrktes.

Den förutvarande regeringen har nyligen beslutat om

utformningen av statsbidragen till gruppbostäder och andra

alternativa boendeformer samt till ombyggnad av sjukhem m.m.

Bidraget kommer att handläggas av socialstyrelsen. I båda fallen

kommer bidrag att ges till den som driver verksamheten.

Den förutvarande regeringen har vidare uppdragit åt

socialstyrelsen att bl.a. följa upp och beskriva dels hur de nya

statliga stimulansbidragen utnyttjas, dels på vilket sätt

särskilda boendeformer utformas och utvecklas. Uppdraget skall

genomföras i samarbete med boverket. Samråd skall ske med

Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet samt de

organisationer som berörs av frågor om boende för äldre och

handikappade. Fortlöpande rapportering skall ske i samband med

anslagsframställan. Uppdraget skall slutredovisas senast i maj

1993.

Utskottet behandlade ett motionsyrkande om mobila

pensionärsbostäder i betänkandet 1990/91:SoU11. Utskottet

anförde därvid att det var medvetet om att många äldre, när

hälsan sviktar, vill ha möjlighet att bo nära sina anförvanter.

Utskottet var dock inte berett att ställa sig bakom kraven på en

utvärdering och en eventuellt utökad användning av mobila

pensionärsbostäder. Motionsyrkandet avstyrktes. (Res. mp.)

Utskottets bedömning

I regeringsförklaringen framhåller den nya regeringen bl.a.

följande.

Arbetet med att skapa värdiga villkor för gamla och sjuka

måste nu intensifieras. Det gäller bland annat tillskapandet av

ålderdomshem och andra trygga boendealternativ för våra äldre,

dagvård och gruppbostäder för dementa och rätten till ett eget

rum för dem som lever på institution.

Ett viktigt mål är att öka valfriheten för patienter och

äldre. Bättre förutsättningar skapas för att nya former av vård

och omsorg snabbt kan växa upp.

Riksdagen bör, enligt utskottet, inte föregripa behandlingen

av regeringens kommande förslag inom äldreomsorgen. Motionerna

So206 (m) yrkandena 1, 3, 4 och 5, So271 (v) yrkande 2, So305

(m), So441 (mp) yrkande 3, So443 (mp) yrkandena 5, 6 och 7,

So446 (c) yrkandena 5, 8 och 9 och So527 (m) yrkande 4 avstyrks

därför.

Äldres hälsa

Motioner

I motion 1990/91:So335 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de äldres hälsa (yrkande 2).

Motionärerna anför att det är viktigt att äldre erbjuds

information om hur man kan sköta sin hälsa och förebygga krämpor

och olycksfall. Motionärerna anser vidare att det kan finnas

skäl att erbjuda äldre allmänna hälsokontroller. Erfarenheten

visar att man hittar fler sjukdomar hos äldre än yngre vid

allmänna hälsokontroller. Tidig upptäckt kan vara viktigare på

äldre dar, så att behandling kan sättas in i ett tidigt skede.

I motion 1990/91:So271 av Margó Ingvardsson m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande till regeringen om en sådan ändring

i socialtjänstlagen att äldres och sjukas rätt till vård stärks

enligt vad som anförts i motionen (yrkande 1).

Bakgrund

I proposition 1987/88:176 om äldreomsorgen inför 90-talet

anförs att de mål som lagts fast för socialtjänsten och för

hälso- och sjukvården skall vara vägledande även i framtiden för

samhällets insatser. Häri ligger bl.a. att äldre människor har

samma rätt till hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens

resurser som yngre människor. Föredragande statsråd anförde

vidare att häri ligger att behoven inom äldreomsorgen måste

vägas in vid planering och resursavvägning mellan olika

samhällssektorer.

Tidigare behandling

Vid utskottets behandling av propositionen i betänkandet

1988/89:SoU6 framhöll utskottet att kommuner och landsting

måste dimensionera sjukvård och sociala insatser så att de

äldres faktiska behov kan tillgodoses.

Utskottet behandlade i betänkandet SoU 1985/86:16

motionsyrkanden som tog upp frågan om hälsokontroller för äldre.

Utskottet uttalade att det är både naturligt och självklart att

en hälsovårdsservice i någon form också bör erbjudas de äldre.

Den viktigaste åtgärden för att åstadkomma det är, anförde

utskottet, en utbyggd och lättillgänglig primärvård. En

regelbunden läkarkontakt är, anförde utskottet vidare, ofta den

bästa garantin för att sjukliga förändringar hos en äldre

människa skall uppmärksammas i tid och få en riktig bedömning.

Utskottet konstaterade att det i första hand åvilar hälso- och

sjukvårdshuvudmännen att utifrån lokala förutsättningar och

behov utveckla arbetet med hälsovård för äldre. Utskottet

hänvisade också till pågående utvecklingsarbete och

försöksverksamheter.

Utskottet har i betänkandena SoU 1986/87:27 och

1987/88:SoU22 även behandlat frågan om screeningsverksamhet

bland äldre män för spårning av prostatacancer. Utskottet

underströk då betydelsen av att äldre har tillgång till en

lättillgänglig och kontinuerlig sjukvårdskontakt inom ramen

för primärvården. Utskottet ansåg dock inte att det vid dessa

tillfällen fanns underlag för ett beslut om en allmän

screeningsverksamhet.

Utskottet har i olika sammanhang behandlat motioner om kostens

betydelse när det gäller att förebygga ohälsa. För en

sammanfattning av det arbete som pågår hos myndigheter,

landsting och kommuner m.fl. hänvisas till betänkandet

1990/91:SoU4 s. 31. I betänkandet 1989/90:SoU13

framhöll utskottet kostfrågornas stora betydelse i vården.

Utskottet ansåg det viktigt att vårdpersonalen i grund-, fort-

och vidareutbildning bibringades kunskaper om detta. Som en

viktig grupp i det sammanhanget nämndes särskilt hemtjänstens

personal. Utskottet erinrade också om den utveckling som äger

rum i många kommuner med matdistribution till äldre i deras

bostäder och att äldre på många håll också erbjuds att inta

dagens huvudmål i t.ex. servicehus och ålderdomshem. Sådana

aktiviteter ansågs också ägnade att förbättra kosthållet för

gamla. Utskottet ansåg inte att det mot den beskrivna bakgrunden

behövdes något initiativ från riksdagens sida. Den då aktuella

motionen avstyrktes. (Res. c, mp.)

Utskottets bedömning

Utskottet vill erinra om sitt tidigare uttalande om kostens

stora betydelse för att förebygga ohälsa. Många kommuner

erbjuder i dag service i form av matdistribution till äldre i

deras bostäder eller möjlighet för äldre som bor i eget boende

att äta på servicehus eller ålderdomshem.

Utskottet anser att det är både naturligt och självklart att

en hälsokontroll i lämplig form också erbjuds de äldre. I första

hand åvilar det hälso- och sjukvårdshuvudmännen att utifrån

lokala förutsättningar och behov utveckla arbetet med hälsovård

för äldre.

Något tillkännagivande till regeringen om detta behövs dock

inte. Motionerna So271 (v) yrkande 1 och So335 (fp) yrkande 2

avstyrks därför.

Närståendevård

Motioner

I motion 1990/91:So446 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen hos regeringen begär att en utredning med uppgift

att analysera och planera behovet av närståendeinsatser i vården

tillsätts i enlighet med vad i motionen anförts (yrkande 6).

Motionärerna anför att de närståendes dagliga omsorg måste

uppvärderas, bl.a. vad avser ersättningsnivån. Den s.k.

Tierpstudien visar att 75 % av hemvården ges av närstående.

Andra studier visar att den informella omsorg som anhörig ger är

två till tre gånger större än samhällets insatser. Motionärerna

anser att studierna visar på behovet av en långsiktig analys och

planering av de närståendes vårdinsatser inför framtiden.

Motionärerna yrkar vidare att riksdagen som sin mening bör ge

regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av de

kommunala reglerna för anhörigvård (yrkande 7). Enligt

motionärerna bör kommunernas anställningsvillkor vad gäller

närståendevården ses över i syfte att få till stånd mer

likartade och generösa anställningsförhållanden.

I motion 1990/91:So221 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp)

hemställs att riksdagen beslutar att ekonomisk ersättning ges

till barnkooperativa föräldrahem (yrkande 1). Många

människor med gamla föräldrar skulle vara beredda och ha

möjlighet att avsätta viss tid regelbundet för att hjälpa till

att ta hand om sina föräldrar. Motionärerna anser att det bör

skapas möjligheter att bilda barnkooperativa föräldrahem. Samma

statsbidrag bör utgå för denna vårdform som för ålderdomshem

eller servicehus. I motionen begärs också tillkännagivande till

regeringen om att vid vård av anhörig ekonomisk kompensation

motsvarande anställning inom hemtjänsten skall utges som

ersättning för inkomstbortfallet (yrkande 2) och om att

behovet av anhörigvård skall prövas enligt samma principer som

behovet av hemtjänst (yrkande 3).

I motion 1990/91:So335 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om frivilliga sociala insatser (yrkande 1).

Motionärerna anför att frivilliga, ideella insatser har en given

plats som komplement i det svenska samhället. Däremot saknas

ofta en gemensam uppfattning om rollfördelningen i samarbetet

mellan professionella och frivilliga krafter. Det är viktigt att

snabbt hitta lösningar hur det frivilliga arbetet skall

organiseras.

I motion 1990/91:So527 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om enskildas, kyrkans och organisationernas

insatser i vård och omsorg om de Alzheimer- och demenssjuka

(yrkande 1) samt vad i motionen anförts om att sådan

verksamhet bör stödjas även ekonomiskt (yrkande 2).

Motionärerna vill peka på värdet av organisationers och

enskildas insatser i vården av Alzheimer- och demenssjuka och

att statligt stöd bör ges till sådan verksamhet även i

fortsättningen.

Bakgrund

Propositionen (1987/88:176) om äldreomsorgen inför

90-talet (s. 94) behandlade ingående stödet till närstående

vårdare. I propositionen uttalades att kommuner och landsting

bör anställa de närstående i yrkesaktiv ålder som frivilligt

vill göra en vårdinsats under längre tid. Till de

närståendevårdare som är ålders- eller förtidspensionärer

rekommenderades i stället för anställning ett kontantbidrag från

kommunen eller landstinget.

1989 års handikapputredning har behandlat frågan om

handikappades möjlighet att välja vårdare m.m.

Tidigare behandling

Utskottet har tidigare behandlat frågan om anhörigvårdares

situation. I betänkandet 1990/91:SoU1 konstaterade utskottet

att 1989 års handikapputredning behandlar frågan om de

handikappades möjlighet att välja vårdare m.m. Senast

behandlades frågan i betänkandet 1990/91:SoU11. Utskottet

konstaterade då att socialtjänsten inte lägger hinder i vägen

för kommunerna att anställa anhörigvårdare. Utskottet framhöll

också vikten av att de anhörigas insatser tas till vara och att

de anhöriga får samhällets stöd genom ersättning för arbetet och

samma sociala trygghet som andra. När det gäller ersättningen

till äldre som gör väntjänster erinrade utskottet om sitt

tidigare uttalande om att deras engagemang och omtanke måste tas

till vara och att äldre kan göra viktiga insatser för andra

äldre.

I betänkandet SoU 1987/88:15 framhöll utskottet att både

socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen understryker

vikten av att kommuner och landsting samverkar med andra

samhällsorgan, organisationer och enskilda. På många håll i

landet söker de båda huvudmännen stimulera de frivilliga

organisationernas arbete. Utskottet framhöll att av rapporten

Frivilliga insatser för de äldre (Socialstyrelsen redovisar

1986:1) framgår att en omfattande frivillig verksamhet

förekommer där pensionärer stödjer andra pensionärer.

Medarbetarna i den frivilliga verksamheten får i allmänhet ingen

ersättning för sitt arbete. Däremot ersätts ibland löpande

kostnader för t.ex. resor. Utskottet anförde att engagemanget

och omtanken hos grannar, vänner eller andra frivilliga måste

tas till vara inom äldreomsorgen. Äldre kan, anförde utskottet,

göra viktiga insatser för andra äldre. Detsamma ansåg utskottet

gällde i fråga om organisationers verksamhet.

Utskottets bedömning

Utskottet har vid ett flertal olika tillfällen framhållit

vikten av att de anhörigas insatser tas till vara och att

anhöriga får samhällets stöd genom ersättning för arbetet och

samma sociala trygghet som andra. Utskottet vill också erinra om

sitt uttalande att engagemanget och omtanken hos grannar, vänner

och andra frivilliga måste tas till vara inom äldreomsorgen.

Utskottet konstaterar att 1989 års handikapputredning har

behandlat frågan om handikappades möjlighet att välja vårdare

m.m. Riksdagen bör, enligt utskottets mening, inte föregripa

regeringens kommande förslag i frågan om närståendevård.

Motionerna So221 (mp) yrkandena 1--3, So335 (fp) yrkande 1,

So446 (c) yrkandena 6 och 7 och So527 yrkandena 1 och 2 avstyrks

därmed.

Demenssjukvård

Motioner

I motion 1990/91:So206 av Sten Svensson m.fl. (m) begärs

ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts

om nödvändigheten av att den svenska hälso- och

sjukvårdspolitiken bättre anpassas till de ålderssjukas behov

(yrkande 6) samt vad som anförts om behovet av länsvisa, för

diagnostik och utredning av ålderssjukdomar och

demensliknande tillstånd ansvariga, utredningsavdelningar

(yrkande 8). Motionärerna begär också tillkännagivande om

behovet av ökade forskningsinsatser i fråga om demenssjukdomar

och demensliknande tillstånd (yrkande 9).

I motion 1990/91:So527 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av kuratorer för demenssjuka,

särskilt i större kommuner och tätorter (yrkande 3).

Tidigare behandling

I utskottets betänkande 1990/91:SoU11 behandlades en

motion om demenssjukvården. Utskottet anförde att det delade

motionärens grundläggande uppfattning att de demenssjuka tidigt

bör bli föremål för kvalificerad utredning. Utskottet erinrade

om att utskottet i olika sammanhang har betonat att det är

nödvändigt med flexibla lösningar när det gäller vård och boende

för människor med demens. Utskottet har också framhållit vikten

av samverkan mellan hälso- och sjukvård och socialtjänst när det

gäller uppbyggnaden av nödvändiga resurser för vård och boende

för dementa. Utskottet vidhöll denna inställning liksom sin

tidigare uppfattning att det bör ankomma på hälso- och

sjukvårdshuvudmännen att avgöra vilken organisation som bäst kan

tillgodose kraven på tidig och kvalificerad utredning för de

demenssjuka. Utskottet förutsatte att kunskaper för utredning

och diagnostik av sådana patienter finns i varje län. Vad gäller

behovet av regionala centra för forskning m.m. vidhöll utskottet

sin tidigare uppfattning att riksdagen inte borde ta ställning

till var forskningen på detta område borde bedrivas. Utskottet

ansåg att något tillkännagivande från riksdagen till regeringen

inte behövdes. Utskottet avstyrkte motionen. (Res. m.)

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att regeringen i regeringsförklaringen

bl.a. uttalat att arbetet med att skapa värdiga villkor för

gamla och sjuka nu måste intensifieras. Bättre förutsättningar

skall, enligt regeringen, skapas för att nya former av vård och

omsorg snabbt skall kunna växa upp. Utskottet vill inte

föregripa regeringens kommande förslag på området. Motionerna

So206 (m) yrkandena 6, 8 och 9 och So527 (m) yrkande 3 avstyrks

därför.

Förtroendenämndens ansvarsområde

Motioner

I motion 1990/91:So208 av Ingegerd Anderlund och Margit

Sandéhn (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att den sociala

hemtjänstens verksamhet bör ingå i den kommunala

förtroendenämndens ansvarsområde.

Bakgrund

Sedan den 1 juli 1980 finns i varje landstingskommun på försök

en eller flera förtroendenämnder som skall förmedla information

och ge stöd och hjälp i olika former till patienterna. Om

nämnden t.ex. finner att en patient behöver vård skall den

medverka till att sådan vård lämnas. Den skall verka för att

patienternas rättigheter tas till vara och deras integritet

skyddas. Nämnden har även till uppgift att för de ansvariga

påpeka eventuella behov av resurser inom ett visst område.

Skyldigheten omfattar enbart hälso- och sjukvården enligt hälso-

och sjukvårdslagen.

I proposition 1990/91:14 om ansvaret för service och vård

till äldre och handikappade m.m. anfördes att frågan om

förtroendenämnder inom den kommunala hälso- och sjukvården borde

tas upp i anslutning till att ställning tas till frågan om

permanentning och utbyggnad av nu gällande lagstiftning om

landstingskommunala förtroendenämnder. Utskottet anförde i

betänkandet 1990/91:SoU9 att utskottet inte hade något att

erinra mot vad som anförts i propositionen.

Frågan bereds för närvarande i regeringskansliet.

Frågan om förtroendenämnder liksom frågan om patientombudsman

behandlas också i ett kommande betänkande om hälso- och

sjukvårdsfrågor.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att frågan om de landstingskommunala

förtroendenämnderna för närvarande bereds i regeringskansliet.

Utskottet vill inte föregripa regeringens kommande förslag.

Motion So208 (s) avstyrks därför.

Avgiftssystemen inom vissa delar av socialtjänsten och den

kommunala hälso- och sjukvården

Motioner

I motion 1990/91:So271 av Margó Ingvardsson m.fl. (v)

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om villkor för att ta ut

helinackorderingsavgifter i äldreomsorgen (yrkande 3).

När sjukhemmen överförs till kommunerna skall det bli möjligt

för kommunerna att ta ut avgifter som vid annat boende med

helinackordering. Motionärerna anser att riksdagen bör uttala

att helinackorderingsavgift inom äldreomsorgen bara skall

tillämpas då det gäller eget boende. Motionärerna begär vidare

ett tillkännagivande till regeringen om att hemtjänsttaxorna bör

vara lika i kommunerna (yrkande 5). Motionärerna anför att

eftersom taxor och avgifter har nästan lika stor betydelse som

pensionens storlek för pensionärernas ekonomi bör avgifterna

vara lika i kommunerna. Variationerna mellan kommunerna är i

dagsläget mycket stora.

I motion 1990/91:So206 av Sten Svensson m.fl. (m) begärs

ett tillkännagivande till regeringen om att taxor till social

hemtjänst inte bör inkomstprövas (yrkande 7). Motionärerna

anför att reglerna för pensionstillskott, skatt och KBT ofta ger

marginaleffekter på mellan 90 och 100 % av en pensionsökning. Är

dessutom hemhjälpstaxan differentierad kan situationen bli

orimlig. Det är vidare otillfredsställande med en stor

avgiftsvariation mellan kommunerna. En enhetstaxa är den bästa

taxeformen.

Bakgrund

Kommunernas och landstingens uttag av avgifter från enskilda

skiljer sig åt när det gäller olika former av service och vård.

För hälso- och sjukvårdens del finns den grundläggande

bestämmelsen i 17 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Den

medger sjukvårdshuvudmannen att ta ut vårdavgifter enligt

grunder som huvudmannen bestämmer, i den mån inte något annat är

föreskrivet.

I den öppna hälso- och sjukvården har det tidigare systemet

med statligt reglerade patientavgifter förändrats fr.o.m. den 1

januari 1991. Förändringen innebär att sjukvårdshuvudmännen

själva får fastställa avgiften vid öppen hälso- och sjukvård.

För personer med omfattande behov av sjukvård och läkemedel

finns ett särskilt högkostnadsskydd. Genom detta uppnås

kostnadsbefrielse för den enskilde när hans sammanlagda utgifter

för öppenvård och läkemedel under en period av tolv månader

uppgått till minst 1 500 kr. Systemet ger sjukvårdshuvudmännen

möjlighet att besluta om ett högkostnadsskydd som inträder vid

ett lägre belopp än 1 500 kr.

Bestämmelser om uttag av avgifter inom den slutna sjukvården

finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Enligt dessa

skall försäkringskassan, för varje dag som en person med hel

ålderspension får sjukhusvård, ta ut en avgift som utgör en

tredjedel av pensionen räknat per dag, dock högst 65 kr. för

varje vårddag. Detsamma gäller för den som har hel

förtidspension och som förtidspensionär erhållit sjukvård under

365 dagar. Den enskilde pensionären har möjlighet att helt eller

delvis befrias från avgiften om det finns särskilda skäl med

hänsyn till hans ekonomiska förhållanden och behov av medel till

bostad eller särskilda rehabiliteringsinsatser. Genom beslut av

riksdagen är sedan den 1 juli i år systemet med ett avgiftsfritt

år för förtidspensionärer avskaffat, varför även dessa omfattas

av nämnda avgiftssystem.

För försäkrade som är berättigade till sjukpenning skall

avdrag göras från sjukpenningen för varje dag med sjukhusvård

med 70 kr., dock högst en tredjedel av sjukpenningens belopp.

Av 35 § socialtjänstlagen framgår att varje kommun får ta ut

skäliga avgifter enligt de grunder kommunen själv bestämmer för

bl.a. färdtjänst, social hemhjälp, boende i servicehus och annan

liknande social tjänst. Avgifterna får dock inte överstiga

kommunens självkostnader.

Av 35 § socialtjänstlagen skall avgifter som avser

helinackordering i servicehus för äldre bestämmas så, att de

boende förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov.

Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om sådana avgifter.

I 46 § socialtjänstförordningen (1981:750) föreskrivs att

endast den enskildes egna inkomster får läggas till grund för

avgiften för helinackordering i servicehus. Det belopp som skall

förbehållas den enskilde bestäms på det sätt som anges i 47 och

48 §§. Av 47 § följer att den enskildes förbehållsbelopp skall

motsvara 30 % av folkpensionen för en ogift ålderspensionär

jämte pensionstillskottet. Enligt 48 § skall förbehållsbeloppet,

om den enskilde har inkomster som är större än det

folkpensionsbelopp som nämns i 47 §, höjas med ett belopp som

motsvarar 20 % av skillnaden mellan de sammanlagda inkomsterna

efter avdrag för skatt och det nämnda folkpensionsbeloppet.

På grundval av propositionen om ansvaret för service och vård

till äldre och handikappade m.m. har beslutats om ändringar i

bl.a. 35 § socialtjänstlagen och 46 § socialtjänstförordningen

av innebörd att begreppet servicehus fr.o.m. år 1992 utgår och

inryms under det vidare begreppet särskild boendeform för

service och omvårdnad. Regeringen har bemyndigats att meddela

föreskrifter om avgifter vid de sjukhem och andra

vårdinrättningar som enligt lagen övertas av kommunerna.

Den förutvarande regeringen har uppdragit åt en särskild

utredningsman att redovisa förslag till system som ger mer

enhetliga och rättvisa avgiftsregler inom dels de särskilda

boendeformerna för service och omvårdnad för äldre människor,

dels social hemhjälp och hemsjukvård. Inriktningen av ett

framtida avgiftssystem bör, enligt direktiven, innebära att ett

sådant kan medge att avgifterna för t.ex. boende med service och

omvårdnad skall kunna variera beroende på insatsernas kvalitet.

Utredaren bör även bedöma behovet av åtgärder för att minska

spännvidden i avgiftsuttag kommunerna emellan. Utredarens arbete

bör vara slutfört senast den 1 mars 1992.

Vidare har 1989 års handikapputredning fått i uppdrag att

analysera och bedöma vilka effekter avgiftssättningen inom

handikappområdet får för funktionshindrade med omfattande behov

av insatser. Kommunalekonomiska kommittén har fått till uppgift

att analysera de kommunala avgifternas roll som styrinstrument

och finansieringskälla. KBT-utredningen har i uppdrag att göra

en allmän översyn av systemet med kommunala bostadstillägg.

Avgiftsutredningen skall göra en samlad översyn av principerna

för avgiftsuttag inom det kommunala området. Nyligen har

socialtjänstkommittén tillsatts som har till uppgift att göra en

allmän översyn av socialtjänstlagen.

Tidigare behandling

Utskottet behandlade frågan om avgifter vid sjukhemmen i

samband med Ädelreformen i betänkandet 1990/91:SoU9.

Utskottet anförde då att ansvaret för taxesättningen vilar på

kommunerna. Det pågår även ett översynsarbete inom

regeringskansliet i fråga om avgifterna för kommunala tjänster

inom äldre- och handikappomsorgen. Utskottet avsåg att det i

avvaktan på resultatet av pågående arbete inte fanns anledning

till något riksdagsinitiativ då det gällde utformningen av

taxorna för den sociala hemhjälpen. (Res. m.)

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att det inom äldre- och

handikappomsorgen även finns ett flertal pågående utredningar

med inriktning på avgiftsområdet. Det pågående

utredningsarbetet bör enligt utskottet avvaktas. Utskottet

avstyrker därför motionerna So271 (v) yrkandena 3 och 5 och

So206 (m) yrkande 7.

Äldre invandrare

Motioner

I motion 1990/91:So265 av Nils T Svensson och Bengt

Silfverstrand (s) begärs ett tillkännagivande till regeringen

om vad i motionen anförts om äldre invandrares speciella

omsorgsbehov. Motionärerna anför att antalet äldre invandrare

blir allt fler och att deras omsorgsbehov ofta kompliceras av

att deras svenska språkkunskaper är bristfälliga eller

bortglömda. Situationen skulle avsevärt förbättras om de

omsorgsbehövande betjänades av tvåspråkig personal som behärskar

deras modersmål. Detta gäller såväl inom hemtjänsten som i

särskilda boendeformer såsom gruppboende, serviceboende,

ålderdomshem och sjukhem. Ansvaret för att äldre invandrares

speciella behov tillgodoses åvilar kommunerna. Motionärerna

anför att det speciellt är den uppsökande verksamheten som

brister. Motionärerna anför vidare att det är viktigt att äldre

invandrares speciella behov uppmärksammas i såväl

grundutbildning som vidareutbildning för personal inom

äldreomsorgen.

I motion 1990/91:So333 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen

anförts om äldre invandrare (yrkande 3). Motionärerna anför

att äldre invandrare som drabbas av åldersdemens ofta förlorar

sin svenska språkkunskap och återgår till att bara förstå

hemspråk. Det är därför viktigt att öka valfriheten för denna

grupp. Detta innebär bl.a. att äldre invandrare skall ha

möjlighet, att om de så önskar, bo nära andra personer med samma

kulturella bakgrund på ålderdomshem, i servicehus eller sjukhem.

Kommuner och landsting bör försöka att tillmötesgå dessa

önskemål.

Bakgrund

I proposition 1987/88:176 om äldreomsorg inför 90-talet

framhölls att de äldre invandrarna måste uppmärksammas. Antalet

äldre invandrare kommer att fördubblas inom de närmaste 15--20

åren, vilket kommer att ställa nya och annorlunda krav på

samhällets äldreomsorg. Kommuner och landsting måste ta hänsyn

till olika invandrargruppers etniska, språkliga och kulturella

särdrag. Det är viktigt att hemtjänsten, där det behövs, har

personal med särskild kultur- och språkkompetens för arbetet

bland äldre personer med annan etnisk bakgrund. Det uttalades

också att det vid planering och utveckling av nya boende- och

vårdformer finns anledning att särskilt beakta behoven bland de

äldre invandrarna.

Socialstyrelsen har tillsammans med statens invandrarverk på

uppdrag av den förra regeringen kartlagt de äldre invandrarnas

behov av vård och omsorg. Rapporten En mångkulturell

äldreomsorg som just publicerats fastslår att det allra

viktigaste nu är att öka medvetenheten om de äldre invandrarnas

förhållanden och behov. I kommuner och landsting måste service,

omsorg och vård organiseras så att personalens kompetens bättre

tas till vara, inte minst genom att man använder sig av den

flerspråkiga personalen i arbete med sina landsmän.

Invandrarorganisationer och samfund är en hittills nästan

oprövad partner i äldreomsorgen. Rapporten föreslår därför att

nya former för samarbete prövas. T.ex. kan organisationerna och

de olika religiösa samfunden vara med och delta i

informationsarbete och väntjänst samt ordna olika

dagverksamheter.

Svenska kommunförbundet har publicerat en idéskrift om äldre

invandrares situation, Moderna pionjärer. I boken redovisas

exempel från olika kommuner på insatser som gjorts för äldre

invandrare.

Socialstyrelsen och Svenska kommunförbundet kommer med

rapporterna som underlag att genomföra ett antal konferenser

under våren 1992 för att stimulera kommunerna till insatser för

äldre invandrare.

Tidigare behandling

Den nämnda propositionen om äldreomsorg och motioner med

anledning av denna behandlades av utskottet i betänkandet

1988/89:SoU6. Utskottet anförde att invandrarnas situation

skulle uppmärksammas och att det var av mycket stor betydelse

att de invandrarpolitiska och socialpolitiska målen kunde

uppfyllas också när det gäller äldre invandrare.

Utskottet behandlade också frågan om äldre invandrares

situation i betänkandet 1990/91:SoU9. Utskottet vidhöll då

sin tidigare uppfattning att det är angeläget att de äldre

invandrarnas situation uppmärksammas. Utskottet anförde att det

var positivt att de ansvariga myndigheterna var engagerade i

frågan och att det var angeläget att socialstyrelsens projekt

kunde leda till konkreta resultat.

Utskottets bedömning

Socialstyrelsen och invandrarverket har till regeringen

nyligen redovisat rapporten En mångkulturell äldreomsorg med

förslag till insatser för äldre invandrare. Samtidigt har

Svenska kommunförbundet publicerat en idéskrift om äldre

invandrares situation, Moderna pionjärer. Socialstyrelsen

och Svenska kommunförbundet kommer med rapporterna som underlag

att genomföra ett antal konferenser under våren 1992 för att

stimulera kommunerna till insatser för äldre invandrare.

Mot denna bakgrund bör riksdagen enligt utskottets mening inte

göra några uttalanden i frågan om äldre invandrare. Motionerna

So265 (s) och So333 (fp) yrkande 3 avstyrks därför.

Hemställan

Utskottet hemställer1. beträffande valfrihet och

självbestämmande

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So206 yrkandena 1, 3,

4 och 5, 1990/91:So271 yrkande 2, 1990/91:So305, 1990/91:So441

yrkande 3, 1990/91:So443 yrkandena 5, 6 och 7, 1990/91:So446

yrkandena 5, 8 och 9 och 1990/91:So527 yrkande 4,

2. beträffande äldres hälsa

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So335 yrkande 2 och

1990/91:So271 yrkande 1,

3. beträffande närståendevård

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So446 yrkandena 6 och

7, 1990/91:So221 yrkandena 1--3, 1990/91:So335 yrkande 1 och

1990/91:So527 yrkandena 1 och 2,

4. beträffande demenssjukvård

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So206 yrkandena 6, 8

och 9 och 1990/91:So527 yrkande 3,

5. beträffande förtroendenämndens ansvarsområde

att riksdagen avslår motion 1990/91:So208,

6. beträffande avgiftssystemen inom vissa delar av

socialtjänsten och den kommunala hälso- och sjukvården

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So206 yrkande 7 och

1990/91:So271 yrkandena 3 och 5,

7. beträffande äldre invandrare

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So265 och

1990/91:So333 yrkande 3.

Stockholm den 14 november 1991

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit:

Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s),

Ingrid Hemmingsson (m), Ingela Thalén (s), Jerzy Einhorn (kds),

Johan Brohult (nyd), Jan Andersson (s), Leif Carlson (m),

Maj-Inger Klingvall (s), My Persson (m), Hans Karlsson (s),

Barbro Westerholm (fp), Birthe Sörestedt (s) och Anna

Corshammar-Bojerud (c).

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Motioner1

Utskottet4

Omsorg och boende4

Valfrihet och självbestämmande i omsorgen4

Utveckling av boendeformerna6

Äldres hälsa9

Närståendevård10

Demenssjukvård12

Förtroendenämndens ansvarsområde13

Avgiftssystemen inom vissa delar av socialtjänsten och den

kommunala hälso- och sjukvården14

Äldre invandrare17

Hemställan19