Bet. 1991/92:TU1

Trafikutskottets betänkande

1991/92:TU01

Vissa frågor om bilismen m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1991/92

TU1

Sammanfattning

Betänkandet behandlar vissa bilmotioner som väckts under den

allmänna motionstiden i år. I betänkandet behandlas även ett par

motioner som gäller utveckling av nya trafikformer samt en

motion om kvinnoperspektiv på trafiksystemet.

Utskottet framhåller i betänkandet att bilen intar en central

roll i dagens samhälle. Med hänsyn till det utvecklings- och

forskningsarbete som pågår avstyrker utskottet förslag bl.a. om

att tillsätta en särskild bilsocial utredning.

Utskottet avstyrker vidare förslag som väckts om bl.a. ett

uttalande från riksdagens sida om kostnaderna för bilfamiljer.

Utskottet erinrar i sammanhanget om att enligt 1988 års

trafikpolitiska riktlinjer bör skatter och avgifter på bilismen

grundas på ett väl definierat kostnadsansvar. Utskottet hänvisar

även till pågående uppföljning om kostnadsansvarets utformning

och det utvecklingsarbete som sker om införande av

trafikavgifter.

Utskottet ser positivt på de motionsförslag som väckts om

utveckling av de trafikformer som befinner sig i gränslandet

mellan privatbilism och kollektivtrafik som t.ex. samåkning,

hyrbilssystem, spårtaxi och anropsstyrd busstrafik. Utskottet

konstaterar att forskning eller utvecklingsarbete på området har

att prövas, initieras eller stödjas av i första hand

transportforskningsberedningen. Utskottet avstyrker därför

förslag om riksdagsinitiativ i ärendet.

Utskottet avstyrker slutligen även ett motionsyrkande om en

särskild folkbildningsinsats om kvinnoperspektiv på

trafiksystemet. Utskottet framhåller i sammanhanget att enligt

gällande trafikpolitiska riktlinjer skall trafiksystemets

uppbyggnad ske så att olika resenärers intressen och möjligheter

tas till vara.

Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande om bilens

betydelse i samhället av m-ledamöterna.

Vidare har fogats en meningsyttring av v-suppleanten vad

gäller frågan om kvinnoperspektiv på trafiksystemet.

Motionerna

1990/91:T207 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att utveckla trafikens mellanformer.

1990/91:T249 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

6. att riksdagen begär att regeringen initierar och stödjer

en informationsinsats som bl.a. beskriver kvinnoperspektivet på

trafiksystemet.

1990/91:T253 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en mer enhetlig behandling av

bilfrågor inom regeringskansliet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om åtgärder som ytterligare försvårar för

bilfamiljerna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om tillsättandet av en bilsocial

utredning.

1990/91:T911 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om uppvärdering av bilen.

1990/91:T915 av Kjell Dahlström m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att utveckling av olika former av

hyrbilssystem bör stödjas,

2. att riksdagen hos regeringen begär att

transportforskningsberedningen får i uppdrag att informera om

möjligheterna att bilda ekonomiska bilandelsföreningar,

3. att riksdagen hos regeringen begär att statens järnvägar

får i uppdrag att redovisa möjliga utvecklingar av

hyrbilscentraler vid järnvägsstationerna samt kopplingar mellan

rabattkort och rabatterad biluthyrningstariff,

4. att riksdagen hos regeringen begär att skatte- och

försäkringsfrågor i biluthyrningsbranschen utreds med syfte att

underlätta branschens utveckling,

5. att riksdagen hos regeringen begär att

trafiksäkerhetsverket får i uppdrag att utreda

betalningsansvaret vid trafik- och parkeringsförseelser med

hyrbil samt en alternativ bindning av biltrafikförsäkringen till

körkortet.

Utskottet

1 Bilens betydelse i samhället

Utskottet har tidigare under våren 1991 behandlat en rad

motioner om vägtrafikens förutsättningar och

utvecklingsmöjligheter. I sammanhanget kan hänvisas till

betänkanden om trafikens infrastruktur (bet. 1990/91:TU24), om

vägväsendet (bet. 1990/91:TU26) och om trafik och miljö (bet.

1990/91:TU30). Följande motioner från den allmänna motionstiden

i januari 1991 är mer allmänt inriktade på bilen som företeelse

och behandlas därför särskilt i föreliggande betänkande.

I motion T253 (m) yrkas att en bilsocial utredning

tillsätts som klarlägger bilens centrala betydelse för

samhället. Enligt en Sifo-undersökning som motionärerna

refererar till är människorna mer beroende av bilen nu än för

5--10 år sedan. Varannan bilist (51%) anser sig sålunda vara

mycket eller oerhört beroende av att ha tillgång till bil medan

motsvarande andel år 1982 var två av fem (41%). Att ha

tillgång till ett fungerande, individuellt transportsystem är

enligt motionärerna en förutsättning för ett rikt socialt liv

samtidigt som det ger förutsättningar för ett fungerande

samhälle även i landets mer glest befolkade delar.

Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att bilen

kommit att inta en allt viktigare roll i vårt samhälle.

Utskottet kan därvid konstatera att utanför de större städerna

utgör bilen ofta det enda realistiska kommunikationsmedlet för

många resor. Vad gäller motionskravet på ytterligare

utredningsinsatser kan utskottet i och för sig konstatera att

bilens betydelse för samhället hittills inte i någon större

utsträckning belysts i forsknings- och utredningssammanhang.

Enligt vad utskottet erfarit har dock under senare tid en rad

initiativ tagits såväl nationellt som internationellt som gör

att situationen håller på att förändras.

Som exempel kan nämnas att vid Centrum för tvärvetenskap,

Göteborgs universitet, pågår ett projekt som syftar till att

studera bilanvändandet och dess betydelse för människans liv och

tankemönster. Forskningsprogrammet betonar att syftet är att öka

förståelsen för den viktiga sociala företeelse som bilismen

utgör för att mot den bakgrunden kunna hantera biltrafikens

långsiktiga miljökonsekvenser. I Göteborg har även vid

kulturgeografiska institutionen och vid Handelshögskolan under

år 1990 avslutats ett projekt som heter "Hushållen och

persontransporterna". Utifrån ett samhällsvetenskapligt

perspektiv har därvid analyserats de nationella

resvaneundersökningar som statistiska centralbyrån utfört år

1978 och 1984/85.

Ett forskningssamarbete pågår vidare i Linköping mellan

forskargrupper vid universitetet och statens väg- och

trafikinstitut. Den ram som omgärdar verksamheten utgörs av ett

ekonomiskt-historiskt perspektiv där bilismen ses som ett

utvecklingsblock med stor betydelse för den ekonomiska

tillväxten och strukturomvandlingen liksom för den fysiska

strukturens förändring under efterkrigstiden.

I sammanhanget kan också nämnas att vid den nordiska

forskningsorganisationen Nordplan arbetar flera forskare med

forskning kring bilismen. Viktiga frågor för forskargruppen är

vad som genererar persontransporter, viken typ av rationalitet

som ligger till grund för färdmedelsval liksom analyser av vilka

faktorer som är av betydelse för persontransportmarknadens

utveckling.

Inom området pågår vidare ett arbete för att förbättra det

statistiska underlaget. Under det gångna året har sålunda

behovet av en förnyad resvaneundersökning diskuterats inom en

grupp bestående av olika intressenter på området. Statens väg-

och trafikinstitut har därvid med sitt ansvar för

transportstatistik tagit på sig uppgiften att försöka genomföra

en ny nationell resvaneundersökning under åren 1992--1993.

Som ett tecken på den förändring som nu sker inom

forskningsområdet kan avslutningsvis även nämnas att vid de

årliga s.k. forskardagarna i Linköping planeras under januari

1992 ett särskilt temablock kring bilismen.

Sammanfattningsvis kan således konstateras att bilens

betydelse för befolkningen synes tilldra sig ett ökat intresse

och att forskningen befinner sig i ett skede av snabb

utveckling. Flera teoretiska perspektiv och metodiska

tillvägagångssätt bryts mot varandra. Forskningsläget

kännetecknas således av en påtaglig mångfald, såväl teoretiskt

som metodiskt, vilket synes borga för att en allsidig belysning

sker av ämnesområdet.

Utskottet anser det som viktigt att trafikpolitiken och

statens agerande på trafikområdet bygger på en realistisk

uppfattning om bilens betydelse och funktion i samhället. Till

denna bild hör särskilt bilens regionalpolitiska roll för stora

delar av landet och då i synnerhet för landets glesbygdsområden.

Tillgång till bil är således i många fall nödvändigt för att

delta i arbetslivet för fritiden och ett rikt socialt liv.

Utskottet bedömer att med det underlag som redan nu finns

tillgängligt och med de insikter som kan vinnas från det

utvecklingsarbete som tidigare kort refererats till bör

kunskapsläget kunna förbättras ytterligare om bilens roll i

samhället.

Det bör enligt utskottets mening ankomma på regeringen och

transportforskningsberedningen att följa den fortsatta

utvecklingen på området och överväga om ytterligare initiativ

erfordras. Utskottet anser med hänvisning härtill att yrkandet

inte bör påkalla någon åtgärd från riksdagens sida. Motionen

avstyrks därför i denna del.

Två motionsyrkanden behandlar mer konkret kostnaden för att

ha bil.

I motion T253 (m) anges att smärtgränsen nu är nådd för

många familjer. Ytterligare kostnadshöjningar på bilismen kan

därför enligt motionärerna innebära att många tvingas avstå från

att ha bil och därmed lida stora standardförluster.

I motion T911 (m) framhålls att bilen har en helt avgörande

roll i samhället och därför bör uppvärderas. Enligt motionären

bör därför inga ytterligare pålagor läggas på bilismen. På sikt

anförs vidare att den största delen av bilismens skatter och

avgifter bör gå tillbaka till bilisterna.

Som utskottet tidigare klargjort intar bilen en strategisk

roll i samhället. Den ekonomiska möjligheten att disponera bil

sammanhänger med en rad faktorer där skatter och avgifter på

bilinnehavet utgör endast en del. Som exempel på andra faktorer

kan nämnas storleken på den totala disponibla inkomsten, andra

konkurrerande utgifter i hushållsbudgeten samt övriga

bilkostnader som kapitalkostnader för bilanskaffning och

service- och reparationsutlägg. Sett i ett längre tidsperspektiv

är också den ekonomiska utvecklingen i ett land av helt

avgörande betydelse för hur bilinnehavet utvecklas.

Vad gäller de skatter och avgifter som tas ut från bilismen

vill utskottet erinra om att riksdagens trafikpolitiska beslut

innebär att grunden skall vara ett väl definierat

kostnadsansvar. Detta innebär att de avgifter som tas ut skall

täcka de totala samhällsekonomiska kostnaderna som trafiken ger

upphov till. Även externa kostnader för miljö, hälsa, olyckor,

trängsel m.m. ingår därmed i det ekonomiska ansvaret.

Kostnadsansvaret skall utkrävas i form av fasta och rörliga

trafikavgifter. De rörliga kostnaderna skall motsvara de

kortsiktiga samhällsekonomiska marginalkostnaderna. Avgifter och

skatter som inte är trafikpolitiskt motiverade bör enligt

beslutet tas ut på ett likformigt och konkurrensneutralt sätt

mellan de olika trafikgrenarna.

Grundprincipen kring kostnadsansvarets utformning har

fastställts i bred parlamentarisk enighet. Skilda uppfattningar

råder dock bland olika aktörer på transportmarknaden om hur

enskilda kostnadsposter i den samhällsekonomiska kalkylen skall

kvantifieras och värderas. I takt med att kunskapen på området

ökar finns det därför anledning att successivt se över

kostnadsansvarets närmare utformning. Enligt det trafikpolitiska

beslutet förutsattes också ett fortsatt utredningsarbete för att

möjliggöra ett säkrare underlag om den statliga avgiftspolitiken

på trafikområdet. Enligt vad utskottet erfarit pågår även inom

kommunikationsdepartementet en sådan översyn om

kostnadsansvarets utformning. Projektet avses redovisas under

våren 1992.

Vad gäller den fråga som aktualiseras i motion T911 (m) om

en återföring av vägtrafikens skatter och avgifter till

bilisterna kan erinras om att utskottet tidigare i år avstyrkt

förslag om en allmän specialdestinering av fordons- och

bensinskatter för vägändamål (bet. 1990/91:TU24). Samtidigt

gäller att successivt har möjligheter öppnats för att finansiera

enskilda vägprojekt med trafikavgifter. Som ett aktuellt exempel

härpå kan nämnas den förutsedda utbyggnaden av fasta

förbindelser över Öresund som helt skall finansieras med

trafikavgifter. I sammanhanget kan också nämnas det

utvecklingsarbete som pågår inom ramen för de europeiska

forskningsprojekten PROMETHEUS och DRIVE. Enligt riksdagens

beslut med anledning av proposition om näringspolitik och

tillväxt har transportforskningsberedningen anvisats ökade

resurser för att vidareutveckla modern informationsteknologi

inom vägtrafikområdet (prop. 1990/91:87 delvis, bet. TU24, rskr.

286). Genom dessa insatser utvecklas bl.a. olika former av

system för elektronisk prissättning och avgiftsupptagning.

Syftet är att genom introduktion av avancerad

informationsteknologi och telekommunikation bl.a. förbättra

kapaciteten och öka effektiviteten i vägtrafiksystemet.

Utskottet anser med hänvisning till vad som nu har anförts

att något uttalande från riksdagens sida om kostnaden för att

köra bil inte är motiverat. Biltrafikens kostnadsansvar bör

grundas på av riksdagen angivna trafikpolitiska riktlinjer. I

detta ingår också hänsynstagande till biltrafikens sociala och

regionala betydelse. Utskottet anser vidare att brukaravgifter

kan ha många fördelar. Erfarenheter från pågående pojekt på

området och från det utvecklingsarbete som inletts gör att det

finns skäl för att överväga frågan senare. Motionsyrkandena bör

mot denna bakgrund inte påkalla någon åtgärd från riksdagens

sida utan de avstyrks följaktligen.

I motion T253 (m) påpekas att bilfrågornas behandling i

dag sker inom en rad olika departement. Fördelningen av

bilfrågor på olika departement är enligt motionärerna inte

alltid ändamålsenlig. I motionen yrkas därför att en översyn

görs av möjligheterna att bilfrågorna behandlas mer enhetligt i

regeringskansliet.

Utskottet konstaterar att bilfrågorna har en sådan bredd att

behandlingen naturligen måste ske inom flera politikområden.

Bilfrågor som hanteras av andra departement än

kommunikationsdepartementet är t.ex. frågor om allmän ordning

och säkerhet, utrikeshandel, hälsoskydd, skatter, miljövård,

markanvändning och näringspolitik. Detta innebär att bilfrågor

även hanteras inom bl.a. närings-, finans-, justitie- och

miljödepartementet. Motsvarande förhållande gäller även för

övriga trafikslag såsom sjöfart, flyg och järnvägstrafik.

Enligt utskottets mening är det mot denna bakgrund av

största vikt att en verkningsfull samordning sker av

trafikfrågorna i regeringskansliet. De trafikpolitiska

riktlinjer som riksdagen tidigare har angett bildar därvid en

viktig utgångspunkt.

Utskottet vill härvid erinra om att enligt

departementsförordningen, som bl.a. reglerar arbetsfördelningen

mellan departementen, följer att en bilfråga som huvudsakligen

hör till ett annat departement än kommunikationsdepartementet

skall beredas i samråd med kommunikationsdepartementet, s.k.

gemensam beredning av ärenden. Utskottet förutsätter att en

sådan samordning sker och kan utvecklas vidare. Utskottet vill

vidare erinra om den reformering som inletts under hösten 1991

av departementsindelningen i syfte att få en mer ändamålsenlig

och effektiv departemental organisation.

Utskottet anser med hänvisning till vad som nu har anförts

att motionsyrkandet inte påkallar någon åtgärd från riksdagens

sida. Motionen avstyrks därför i nu behandlad del.

2 Trafikens mellanformer

I motion T207 (mp) framhålls bl.a. behovet av att trafikens

mellanformer utvecklas. Med trafikens mellanformer menar

motionärerna trafikslag som intar en mellanställning mellan

konventionell kollektivtrafik och privatbilism. Exempel på

sådana trafiklösningar är bl.a. samåkning, hyrbilssystem,

spårtaxi, anropsstyrd busstrafik, linjetaxi och byabuss. Enligt

motionen borde utvecklingen av dessa trafikformer åtnjuta ett

bättre stöd ifrån statsmakternas sida än vad som hittills varit

fallet.

I motion T915 (mp) behandlas särskilt en av trafikens s.k.

mellanformer, nämligen hyrbilssystem. Enligt motionärerna bör

olika former av hyrbilssystem stödjas och

transportforskningsberedningen få i uppdrag att informera om

möjligheterna att bilda ekonomiska bilandelsföreningar. SJ bör

få i uppdrag att redovisa hur hyrbilssystem kan integreras

närmare till järnvägsresandet. I motionen efterlyses vidare att

skatte- och försäkringsfrågor i biluthyrningsbranschen utreds

och att trafiksäkerhetsverket får i uppdrag att utreda

betalningsansvaret vid förseelser med hyrbil samt en alternativ

bindning av biltrafikförsäkringen till körkortet.

Vad gäller utveckling av sådana trafikformer som befinner sig

i gränslandet mellan privatbilism och kollektivtrafik vill

utskottet erinra om att transportforskningsberedningen -- och

dess föregångare kollektivtrafikberedningen -- genomfört flera

olika projekt med anknytning till ämnesområdet. Stöd har därvid

getts inte enbart till forskning och utveckling utan också till

praktiska demonstrations- och försöksprojekt. Erfarenheterna

från dessa projekt visar att nya trafikformer i flera fall gett

lägre samhällsekonomiska kostnader för att uppnå en given

transportstandard, jämfört med andra alternativa

transportlösningar. Normalt har dock krävts någon form av

ekonomiskt stöd och etablerad administration. Som ett exempel på

ett projekt som kunnat fortleva efter statligt stöd under en

inledningsperiod kan nämnas den i motion T915 (mp) behandlade

bilandelsföreningen i Vivalla.

Utskottet anser att en utveckling av nya trafikformer kan

vara intressent. Pris- och kostnadsutvecklingen för vanlig

kollektivtrafik å ena sidan och behovet av att bättre utnyttja

det befintliga trafiksystemet å andra sidan är skäl för att

stimulera uppfinningsrikedom och nytänkande inom området. Med en

fortsatt teknisk utveckling och en avreglerad trafikmarknad kan

kostnadsbesparande alternativ till en traditionellt bedriven

kollektivtrafik och bilism därför te sig mera intressant. I

sammanhanget kan erinras om att utskottet tidigare i år i

samband med behandlingen av transportforskningen bedömt det som

väsentligt att nya trafikformer utvecklas (bet. 1990/91:TU16).

Utskottet förutsatte därvid att en fortsatt utveckling av nya

trafiklösningar, typ spårbilssystem, kan komma att prövas inom

ramen för de insatser som avsätts för teknikutveckling på

transportområdet.

Vad gäller de särskilda motionsyrkanden som väckts om en

utveckling av hyrbilssystem vill utskottet erinra om att

transportforskningsberedningen (TFB) har ansvaret för allmänt

stöd till utveckling av nya trafikformer. TFB har också ett

ansvar att föra ut resultat från sina FoU-projekt och svara

bl.a. för kunskapssammanställningar. Beträffande yrkandet om ett

närmare samarbete med järnvägstrafiken kan nämnas att SJ redan

på affärsmässiga villkor samarbetar med hyrbilsföretag. En

omfattande ombyggnadsverksamhet pågår vidare av flera

järnvägsstationer för att underlätta bl.a. smidiga övergångar

mellan tåg och bil. Vad gäller frågan om betalningsansvaret för

trafik- och parkeringsförseelser är detta knutet till

fordonsinnehavet. Ett starkt motiv för denna ordning har varit

att få ett enkelt och smidigt system. Motionärens önskemål i

denna del torde kunne tillgodoses genom att

biluthyrningskontrakten innehåller en bestämmelse om skyldighet

för hyrestagaren att gentemot uthyrningsföretaget svara för

felparkeringsavgifter m.m. som drabbar företaget som ägare av

fordonet. Vad gäller introduktion av hyrbilssystem vill

utskottet vidare erinra om att utskottet tidigare i år vid

behandling av frågor om trafikmiljön avstyrkt ett förslag om

statliga bidrag för att stimulera ytterligare verksamhet (bet.

1990/91:TU30).

Utskottet bedömer sammanfattningsvis att det kan vara

väsentligt att utveckla nya typer av trafiklösningar.

Inriktningen och omfattningen av sådana engagemang har att

prövas inom bl.a. ramen för transportforskningsberedningens

ansvar. Det betyder att projektansökningar om utveckling av

trafikens mellanformer får i normal ordning konkurrera om de

stöd och finansieringsmöjligheter som står till buds. Med

hänvisning till vad som har anförts avstyrks de nu behandlade

motionsyrkandena.

3 Kvinnoperspektiv på trafiksystemet

I motion T249 (v) begärs att regeringen initierar och stödjer

en informationsinsats som bl.a. beskriver kvinnoperspektiv på

trafiksystemet. Bakgrunden till yrkandet är de skillnader i

resvanor som finns mellan män och kvinnor. Kvinnor åker bl.a.

relativt sett mer kollektivt än männen. Samtidigt är

kollektivtrafiksystemet i första hand inriktat på männens behov

av arbetsresor. Kvinnor har också sämre tillgång till bil än män

och därmed sämre transportmöjligheter. Ett genombrott av männens

resvanor i hela samhället skulle därför enligt motionärerna

främja massbilismens tillväxt. Syftet med den efterlysta

informationsinsatsen anges vara att klarlägga kollektivtrafikens

betydelse samt bilismens skadeverkningar.

Utskottet kan konstatera att resvanorna skiljer sig åt mellan

män och kvinnor. Detta har bl.a. belagts i det bakgrundsmaterial

som den statliga storstadskommittén presenterat i betänkandet

Storstadstrafik 4 (SOU 1989:79). Utskottet vill samtidigt erinra

om att skillnader i resvanor också föreligger mellan människor

som hör till exempelvis olika åldersgrupper, bor i skilda

geografiska områden eller har skilda fysiska och ekonomiska

förutsättningar. I den övergripande trafikpolitiska

målsättningen om en tillfredsställande trafikförsörjning ligger

därför att en anpassning skall ske till medborgarnas olika

trafikbehov. Det är därför angeläget att trafiksystemets

uppbyggnad sker på ett lämpligt sätt där olika resenärers

intressen vägs samman.

Utskottet erinrar om att TFB har flera projekt inom ramen

för sina FoU-program som behandlar hushållens resurser för och

värdering av trafikutbud etc., vari kvinnoaspekten särskilt

beaktas. Resultatet av studierna är eller kommer att bli

tillgängliga i rapportform. I sammanhanget kan även hänvisas

till de nationella resvaneundersökningar som tidigare gjorts och

det arbete som pågår i syfte att genomföra en förnyad studie.

Utskottet ser givetvis positivt på att forskningsresultat på

olika sätt förs ut till beslutsfattare och allmänhet och

förutsätter att så också kommer att ske. Utskottet är dock inte

berett att förorda något särskilt statligt initiativ på

informationsområdet med anledning av motionen och avstyrker

därför densamma i nu behandlad del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande en bilsocial utredning

att riksdagen avslår motion 1990/91:T253 yrkande 3,

2. beträffande kostnaden för att ha bil

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T253 yrkande 2 och

1990/91:T911,

3. beträffande bilfrågornas behandling

att riksdagen avslår motion 1990/91:T253 yrkande 1,

4. beträffande trafikens mellanformer

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T207 yrkande 8 och

1990/91:T915,

5. beträffande kvinnoperspektiv på trafiksystemet

att riksdagen avslår motion 1990/91:T249 yrkande 6.

men. (v)

Stockholm den 7 november 1991

På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

I beslutet har deltagit:

Birger Rosqvist (s),

Rolf Clarkson (m),

Görel Bohlin (m),

Sven-Gösta Signell (s),

Håkan Strömberg (s),

Elving Andersson (c),

Sten-Ove Sundström (s),

Lars Svensk (kds),

Kenneth Attefors (nyd),

Jan Sandberg (m),

Anita Jönsson (s),

Jarl Lander (s),

Ines Uusmann (s),

Hugo Bergdahl (fp) och

Pehr Löfgreen (m).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Särskilt yttrande

Bilens betydelse i samhället (mom.1--3)

Rolf Clarkson, Görel Bohlin, Jan Sandberg och Pehr Löfgreen

(alla m) anför:

Moderata samlingspartiet har under flera år hävdat bl.a. att

det är nödvändigt med en samlad bilpolitik, att en bilsocial

utredning bör tillsättas samt att åtgärder som försvårar för

bilfamiljerna inte skall genomföras. Vi står fast vid dessa

uppfattningar. Sedan dessa motioner väckts har dock läget

förändrats genom höstens regimskifte.

Med den politik som nu lagts fast i regeringsförklaringen

har utvecklingen inom kommunikationssektorn getts en central

roll i strävan att förnya och förändra Sverige. Vi vill därför

ge den nyligen tillträdda regeringen tid och möjlighet att i den

form den finner lämpligt ta upp våra förslag i detta betänkande.

Yrkandena har därigenom inte samma aktualitet varför vi har

avstått från att tillstyrka de aktuella motionerna.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet

Bengt Hurtig (v) anför:

Enligt vänsterpartiets mening är en fungerande kollektivtrafik

en viktig jämlikhetsfråga. Trafiken har olika konsekvenser för

kvinnor och män. Enligt den norska undersökning som publicerats

i Storstadstrafikkommitténs betänkande (SOU 1989:79) lägger

kvinnor mer tid på inköp, omsorg och sociala kontakter än män,

som använder mer tid på sitt lönearbete. Kvinnorna har även

sämre tillgång till bil än män och har därmed sämre

transportmöjligheter. Vänsterpartiet anser därför att riksdagen

bör ge regeringen i uppdrag att initiera och stödja en

folkbildningsinsats för att med utgångspunkt från beskrivna

kvinnoperspektiv klarlägga kollektivtrafikens betydelse samt

bilismens skadeverkningar. Riksdagen bör därmed bifalla motion

T249 (v) yrkande 6.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under

mom.5 borde ha hemställt:

5. beträffande kvinnoperspektiv på trafiksystemet

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T249 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.