Bet. 1991/92:TU15

Trafikutskottets betänkande

1991/92:TU15

Vägväsende m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1991/92

TU15

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringsförslag om

vägväsende i årets budgetproposition och ett 90-tal

motionsyrkanden från den allmänna motionstiden i år.

Regeringsförslagen avser bl.a. medelsanvisningar för olika

vägändamål under nästa budgetår. Utskottet tillstyrker dessa

förslag, som innebär medelsanvisningar enligt följande.

Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m. 8,9 milj.kr.

Drift och underhåll av statliga vägar 5 908,3 milj.kr.

Byggande av riksvägar 1 556,5 milj.kr.

Byggande av länstrafikanläggningar 1 037,4 milj.kr.

Bidrag till drift och underhåll

av statskommunvägar 835,7 milj.kr.

Bidrag till drift och byggande

av enskilda vägar 648,5 milj.kr.

Vägverket: Särskilda bärighetshöjande

åtgärder 707,3 milj.kr

Summa 10 702,6 milj.kr.

Vidare tillstyrker utskottet ett regeringsförslag om att

vägplaneringen skall inriktas mot utbyggnad av ett

stamvägnät, innebärande ett rikstäckande, sammanhängande och

robust nät av riksvägar med hög och jämn standard. Investeringar

i riksvägar och länsvägar som inte ingår i stamvägnätet skall

inriktas på att vidmakthålla och förbättra standarden.

Utskottet tillstyrker också regeringsförslag som avser

vägverkets organisation. Förslagen innebär bl.a. att en enhet

för förvaltning av vägverkets aktiebolag skapas, att Vägverkets

Investerings AB Väginvest omvandlas till ett holdingbolag för

vägverkets övriga bolag och att verket -- inom en viss

finansiell ram -- får bilda helägda bolag för

avgiftsfinansierade vägprojekt.

Slutligen tillstyrker utskottet ett regeringsförslag om att

Sverige skall tillträda 1975 års Europavägsöverenskommelse, som

ersätter en överenskommelse av år 1950 i ämnet. Den nya

överenskommelsen innebär omnumrering av vissa Europavägar i

Sverige, dock inte E4, E6 och E18.

En inte obetydlig del av betänkandet ägnas motionsledes väckta

frågor om finansiering av vägväsendet vid sidan av de ordinarie

väganslagen. Utskottet erinrar om att avgiftsfinansiering av

vägar möjliggjorts på senare år och om den planeringsram på 20

miljarder kronor för investeringar i trafikens infrastruktur som

tillkom genom ett riksdagsbeslut förra året. Resurserna är ändå

otillräckliga -- betonar utskottet -- för att de vägpolitiska

målen skall kunna nås och för att kompensera den

konkurrensnackdel som Sveriges perifera läge i förhållande till

våra viktigaste marknader på kontinenten innebär. I sammanhanget

föreslår utskottet, med anledning av en motion av Ny demokrati,

att regeringen uppdrar åt vägverket att utreda möjligheten att

låta ett privat konsortium genomföra en utbyggnad av E 6 som

motorväg genom Bohuslän.

Till betänkandet är fogat åtta reservationer och en

meningsyttring av v-suppleanten, avseende 14 moment i utskottets

hemställan.

SJÄTTE HUVUDTITELN

Propositionen

B. Vägväsende m.m.

Regeringen föreslår i proposition 1991/92:100 bilaga 7

(kommunikationsdepartementet) under avsnitt B. Vägväsende m.m.

(s. 29--60)

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om

ändringar i bolagsordningen för Vägverkets Investerings AB

Väginvest i enlighet med vad i propositionen anförts (s.48),

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att godkänna att

vägverket i samarbete med Gotlands kommun får bilda ett särskilt

produktionsbolag i enlighet med vad i propositionen anförts

(s.48),

3. att riksdagen godkänner att en enhet för förvaltning av

vägverkets aktiebolag inrättas i vägverket i enlighet med vad i

propositionen anförts (s.48),

4. att riksdagen godkänner att Sverige ratificerar 1975 års

överenskommelse European Agreement on Main International Traffic

Arteries (AGR) (s.48),

5. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

att bilda helägda bolag för avgiftsfinansierade vägprojekt

(s.48),

6. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om en

ny bro över Svinesund (s.48),

7. att riksdagen till Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m.

för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 8921000

kr. (punkt B1, s. 49--50),

8. att riksdagen till Drift och underhåll av statliga vägar

för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på

5908300000 kr. (punkt B2, s. 50--54),

9. att riksdagen godkänner att jämkning mellan drift- och

byggandeanslagen för den statliga väghållningen får ske i

enlighet med vad i propositionen anförts (punkt B2, s.

50--54),

10. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

användning av anslaget för anskaffning av utrustning för

hastighetsövervakning (punkt B2, s. 50--54),

11. att riksdagen medger att regeringen vid behov när allmän

väg, för vilken staten är väghållare, övergår till enskild

väghållning, får låta vägverket överföra medel motsvarande

gällande statsbidrag mellan detta anslag och anslag B6. Bidrag

till drift och byggande av enskilda vägar (punkt B2, s.

50--54),

12. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

finansieringen av reparationen av motorvägsbron i Södertälje

(punkt B2, s. 50--54),

13. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

en ändring av högsta tillåtna växel- och boggietryck till 11,5

resp. 19 ton (punkt B2, s. 50--54),

14. att riksdagen godkänner en höjning av vägverkets låneram

i riksgäldskontoret till högst 2000000000 kr. (punkt B2,

s. 50--54)

15. att riksdagen medger att regeringen vid ändringar i

väghållningsansvaret får överföra medel mellan detta anslag och

anslag B5. Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar

(punkt B2, s. 50--54),

16. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

användningen av anslaget för tilläggsbidrag till drift av

kommunala vägar och gator (punkt B2, s. 50--54),

17. att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om

slopandet av dubbdäcksförbudet för tunga fordon (punkt B3, s.

50--54),

18. att riksdagen till Byggande av riksvägar för budgetåret

1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 1556500000 kr.

(punkt B3, s. 54--55),

19. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

användningen av anslaget för att täcka kapitalkostnader för

utbyggnader av väg E6 till motorväg på delen

Stenungsund--Ljungskile (punkt B3, s. 54--55),

20. att riksdagen till Byggande av länstrafikanläggningar

för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på

1037400000 kr. (punkt B4, s. 56--57),

21. att riksdagen till Bidrag till drift och underhåll av

statskommunvägar för budgetåret 1992/93 anvisar ett

reservationsanslag på 835700000 kr. (punkt B5, s. 57--58),

22. att riksdagen till Bidrag till drift och byggande av

enskilda vägar för budgetåret 1992/93 anvisar ett

reservationsanslag på 648500000 kr. (punkt B6, s. 58--59),

23. att riksdagen till Vägverket: Särskilda bärighetshöjande

åtgärder för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag

på 707300 000 kr. (punkt B7, s. 59--60).

Investeringsplanering

Vidare föreslår regeringen i avsnittet Särskilda frågor under

denna rubrik (s. 178--184), mom. 1, att riksdagen godkänner de

preciseringar av inriktningen av investeringsplaneringen som i

propositionen har förordats innebärande att planeringen inriktas

mot att ett rikstäckande vägnät av riksvägar av särskild

betydelse (stamvägnätet) byggs ut till ett sammanhängande,

robust nät med hög och jämn standard och att investeringarna på

riksvägar och länsvägar som inte ingår i stamvägnätet inriktas

på att vidmakthålla och förbättra standarden.

Motionerna

1991/92:T211 av Berit Andnor och Nils-Olof Gustafsson (båda s)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en regionalpolitisk prioritering vid

väganslagens fördelning över landet.

1991/92:T212 av Birger Rosqvist m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen till anslaget B2. Drift och underhåll av

statliga vägar för budgetåret 1992/93 anvisar

a) 1 250 milj.kr. utöver regeringens förslag,

b) 100 milj.kr. utöver regeringens förslag, att användas för

upprustning av väg 45 norr om Karlstad,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om likvärdig standard för vägar med

likvärdigt trafikarbete,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utredning om finansiering av

vägunderhåll,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en ökad prioritering av det

lågtrafikerade vägnätet och grusvägnätet i

investeringsplaneringen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en omfördelning av medel inom anslaget

B4 till förmån för byggande av cykelleder.

1991/92:T214 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär att den snarast till

riksdagen redovisar hur nya finansieringskällor i enlighet med

vad i motionen anförts kan tas i anspråk för att finansiera en

kraftig utbyggnad av infrastrukturen.

1991/92:T217 av Max Montalvo m.fl. (nyd) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behov av kringfartsleder,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om säkrare motorvägar.

1991/92:T218 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

7. (delvis) att riksdagen beslutar att landets järnvägs- och

vägkapital inte får fortsätta att minska,

8. att riksdagen beslutar att anslaget till

länstrafikanläggningar delas på väg- resp. järnvägsanslag,

9. att riksdagen till Byggande av länstrafikanläggningar

(B4) för budgetåret 1992/93 anvisar 400000000 kr. utöver

vad regeringen har föreslagit eller således 1437400000

kr.,

12. att riksdagen beslutar avskaffa anslaget till Särskilda

bärighetshöjande åtgärder (B7),

13. att riksdagen till Drift och underhåll av statliga vägar

(B2) för budgetåret 1992/93 anvisar 700000000 kr. utöver

vad regeringen har föreslagit eller således 6608300000

kr.,

14. att riksdagen till Bidrag till drift och underhåll av

statskommunvägar (B5) för budgetåret 1992/93 anvisar

200000000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således

1035700000 kr.,

15. att riksdagen till Drift och byggande av enskilda vägar

(B6) för budgetåret 1992/93 anvisar 150000000 kr. utöver

vad regeringen föreslagit eller således 798500000 kr.,

16. att riksdagen till Byggande av riksvägar (B3) för

budgetåret 1992/93 anvisar 500000000 kr. mindre än vad

regeringen föreslagit eller således 1056500000 kr.

1991/92:T219 av Alf Wennerfors m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär att beräknad

nyttoavkastning av vägobjekt skall vara styrande för ordningen

över landet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att en fast andel av från länen

inbetalda fordons- och bensinskatter bör återföras till resp.

län som ytterligare väganslag, och att ett klarare samband

mellan bilskatter och väginvesteringar skapas,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att brukaravgifter successivt skall

avlösa bensin- och fordonsskatter.

1991/92:T220 av Max Montalvo (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att s.k. flaskhalsar prioriteras vid

förbättring av vägar.

1991/92:T301 av Lars Stjernkvist och Maj-Inger Klingvall (båda

s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av ytterligare

stimulansåtgärder för att möjliggöra en utbyggnad av spårvägen i

Norrköping m.fl. likartade satsningar.

1991/92:T308 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utbyggnaden av Europaväg 6 genom

Bohuslän till motorvägsstandard fram till riksgränsen

Sverige/Norge,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om snar igångsättning av delprojekt genom

Ljungskile samhälle och att medel beviljas härför,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om byggstart för etapp 2 Ljungskile

norr--Sunningesund--Torp, innebärande bro eller tunnel vid

passagen av Byfjorden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om det sysselsättningspolitiska läget i

Bohuslän.

1991/92:T316 av Fredrik Reinfeldt (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar att verksamheten med automatisk hastighetsövervakning

avbryts.

1991/92:T317 av Christina Linderholm (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om Österledens hot mot Stockholms kungsådra.

1991/92:T319 av Stig Grauers m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att inom ramen för infrastrukturella

satsningar inrymma en fortsatt utbyggnad av E6.

1991/92:T320 av Göran Lennmarker (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om numrering av vägavfarter.

1991/92:T321 av Bruno Poromaa m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av att ge riksväg 45 stamvägstatus

och Europavägstatus för sträckan Göteborg--Karesuando--Nordkap.

1991/92:T323 av Bruno Poromaa och Åke Selberg (båda s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en vägförbindelse för Talma sameby.

1991/92:T326 av Ian Wachtmeister och Kenneth Attefors (båda

nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att vägverkets

planeringsförutsättningar skall inriktas mot ett förverkligande

av motorvägstriangeln och fullföljande av E6 som motorväg,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att E6 i Bohuslän snarast bör

överlåtas på ett privat konsortium att finansiera, bygga och

driva,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att de budgeterade och planerade

investeringsmedlen som avsatts till motorvägsbyggen, men som ej

används av vägverket till motorvägsbyggen på grund av

vägavgifter, skall användas till det sekundära vägnätet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att när företagsekonomiskt

finansierade vägbyggen är betalda skall dessa återgå till staten

utan ersättning.

1991/92:T327 av Bertil Danielsson m.fl. (m,nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om tidigareläggning och finansiering av

väginvesteringar på E66,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om alternativ investeringsform för

vägbyggen.

1991/92:T329 av Anders Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om bättre villkor för cykeltrafik.

1991/92:T331 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

säkerheten för personalen vid vägarbete.

1991/92:T332 av Elisabeth Persson (v) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen til känna vad i motionen anförts

om utbyggnad av spårvägen i Norrköping.

1991/92:T333 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att riksdagens tidigare beslut om infrastruktursatsningar på

trafikens område om en satsning i Norrlands inland, Dalarna,

Värmland, norra Dalsland och sydöstra Sverige även framdeles bör

beaktas.

1991/92:T335 av Bengt Kindbom (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att statsbidrag till enskilda vägar skall vara

specialdestinerade.

1991/92:T339 av Jan Jennehag (v) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

avbrytande av projektet Höga kusten-bron.

1991/92:T340 av Lars-Ove Hagberg och Bertil Måbrink (båda v)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att några statliga resurser till

Bergslagsdiagonalen inte kan komma i fråga.

1991/92:T341 av Stina Eliasson (c) vari yrkas

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att

vägverket vid förskottering från kommun eller företag av kostnad

för väg- eller broprojekt inom stödområdet också skall medge att

ersättning för räntekostnaden utgår fram till att projektet

inlöses,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om särskilda brofonder.

1991/92:T347 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att vägsalt skall användas endast på stora genomfartsvägar.

1991/92:T520 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (båda

nyd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att en omprioritering av redan avsatta

medel skall disponeras för en ombyggnad av E4 mellan Söderhamn

och Hudiksvall.

1991/92:T629 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär att vägverket må

beakta vad i motionen anförts om inlemmande av Gotland i det

svenska trafiknätet.

Vissa motionsyrkanden om flerårs- och fördelningsplaner m.m.

1991/92:T201 av Georg Andersson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om kommunikationer i skogslänen

beträffande vägar.

1991/92:T208 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av att Värmland får utökade

resurser vid fördelningen av väganslagen.

1991/92:T219 av Alf Wennerfors m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Stockholms län skall tilldelas sin

rättmätiga andel av väganslagen.

1991/92:T227 av Karin Pilsäter och Ylva Annerstedt (båda fp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utbyggnaden av vägar på Södertörn.

1991/92:T228 av Lennart Brunander (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om förbättringar av riksvägarna 41 och

27,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att mer medel av väganslag och

resurser mot arbetslöshet används för att förbättra vägnätet i

Sjuhäradsbygden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om beläggning av grusvägar.

1991/92:T302 av Martin Nilsson och Nils Nordh (båda s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av förverkligande av förbifarterna

på riksväg 26 genom Gislaved och Smålandsstenar.

1991/92:T303 av Karin Falkmer och Birgit Henriksson (båda m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om upprustning och modernisering av

vägnätet i Västmanland.

1991/92:T304 av Åke Carnerö (kds) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

bro mellan Fotö och Hönö.

1991/92:T305 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av att snabbt fullfölja upprustningen av

vägförbindelsen Norrköping--Västerås--Gävle, den s.k. räta

linjen.

1991/92:T306 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om det angelägna i att prioritera upprustningen av vägnätet i

Västmanland.

1991/92:T307 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att Västmanlands län skall ges hög prioritet vid fördelning

av tillgängliga och tillkommande medel.

1991/92:T309 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av en upprustning av vägnätet i Bohuslän.

1991/92:T310 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om tillskapande av Dackeleden som

genomfartsled i inre Småland genom uppklassning och upprustning

av riksväg 23-138-34,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om prioritering av investeringsmedel för

ombyggnad och upprustning av Dackeleden.

1991/92:T311 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av upprustning av

vägarna i Kalmar län.

1991/92:T312 av Gunnar Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av väginvesteringar i södra Sverige.

1991/92:T313 av Anders Svärd m.fl. (c,m,fp,kds,v) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att riksvägarna 50 och 60 tas in i

stamvägnätet och byggs ut som delar av en planerad inlandsväg.

1991/92:T314 av Birgitta Johansson och Håkan Strömberg (båda

s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av upprustning vad

gäller vägarna 49 och 195.

1991/92:T315 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en förbättrad vägstandard av Europa- och

riksvägarna inom Örebro län.

1991/92:T318 av Sonia Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna att i vägverkets plan

för viktiga infrastrukturinvesteringar bör medel avsättas för

ombyggnad av riksväg 50 i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1991/92:T322 av Carl Olov Persson och Rose-Marie Frebran (båda

kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om byggnation av E18 från Köping

mot Örebro med anslutning till E4 i Götlunda.

1991/92:T324 av Isa Halvarsson och Elver Jonsson (båda fp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av upprustning av

vägnätet i Värmland och Dalsland.

1991/92:T325 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utbyggnad av vägnätet i Västmanland, bl.a.

Europaväg 18 på sträckan Köping--Arboga.

1991/92:T328 av Viola Furubjelke (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om prioritering av E66 dragning förbi Söderköping.

1991/92:T330 av Anders Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om upprustning av väg 46.

1991/92:T333 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ökat behov av vägmedel till Värmlands

län.

1991/92:T334 av Bengt Dalström och Christer Windén (båda nyd)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om projektering och utbyggnad av

E3 och E18 till motorvägsstandard mellan främst Örebro och

Arboga.

1991/92:T336 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att regeringen noga bör pröva

förutsättningarna att genomföra föreslagen Europavägsträckning,

Baltic Link.

1991/92:T337 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

en bättre vägförbindelse mellan E3 och Landvetterflygplatsen.

1991/92:T341 av Stina Eliasson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av ökade anslag för underhåll

och upprustning av vägnätet i Jämtlands län.

1991/92:T342 av Annika Åhnberg m.fl. (v,fp,c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att vägverket får i

uppdrag att inrymma trafikplatsen vid Södertälje Syd i sin

flerårsplan i enlighet med vad i motionen anförts.

1991/92:T343 av Birgitta Carlsson och Bengt Kindbom (båda c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om byggande av bro till Torsö.

1991/92:T344 av Lisbet Calner och Karl-Erik Svartberg (båda s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om satsningar inom

kommunikationssektorn i Bohuslän.

1991/92:T345 av Tage Påhlsson (c) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag om ett "vägpaket" för Västernorrlands

län i syfte att nå en med övriga landet jämförbar vägstandard.

1991/92:T346 av Marianne Andersson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ökad andel av infrastruktursatsningar till

Älvsborgs län.

1991/92:A258 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att påbörja E18-sträckan

Köping--Arboga och erforderliga åtgärder längs den s.k. räta

linjen Norrköping--Västerås--Gävle.

1991/92:A437 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att upprustning av väg 62 genom

Klarälvsdalen får högsta prioritet.

1991/92:Jo676 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas

1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om infrastrukturella satsningar i

form av vägar och hamnutbyggnad inom regionen Österlen.

1991/92:Ub437 av Kjell Nilsson m.fl. (s) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utbyggnad av riksväg 23 till

Europavägsstandard,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om upprustning av väg 25.

Utskottet

1 Vägverkets uppgifter och organisation

Vägverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om

väghållning, dvs. byggande och drift av vägar. Verkets uppgifter

är att svara för statens väghållning, planering av riksvägar,

fördelning av statsbidrag till vägar och

kollektivtrafikanläggningar m.m. samt att svara för tillsyn av

statskommunvägar och viss enskild väghållning.

Väglagen (1971:948) och vägkungörelsen (1971:954) innehåller

de grundläggande bestämmelserna om väghållningen.

År 1982 bildades ett av vägverket helägt bolag, Swedish

National Road Consulting AB (SweRoad AB). Syftet med bolaget är

att på affärsmässiga grunder bedriva exportverksamhet på

väghållningsområdet.

År 1990 -- två år efter ett riksdagsbeslut som möjliggjorde

avgiftsfinansiering av vägar -- bildades ytterligare ett av

vägverket helägt bolag, Vägverkets Investerings Aktiebolag

Väginvest (Väginvest AB), med uppgift att svara för verkets

ägarfunktion för avgiftsfinansierade vägobjekt.

Med stöd av ett riksdagsbeslut i maj 1991 har vägverket

omorganiserats med verkan fr.o.m. den 1 januari 1992 (prop.

1990/91:87, bet. TU26, rskr. 326). Den nya organisationen

innebär bl.a. att verket består av en beställardel,

väghållningsenheten, och en produktionsdel, produktionsenheten.

Väghållningsenheten är uppdelad i sju regioner med regionkontor

i Luleå, Härnösand, Stockholm, Göteborg, Eskilstuna, Jönköping

och Kristianstad. Produktionsenheten är uppdelad i fem

produktionsområden med produktionsområdeskontor i Umeå,

Östersund, Västerås, Vänersborg och Växjö.

I propositionen föreslår regeringen att riksdagen godkänner

inrättandet av ytterligare en enhet, för förvaltning av

vägverkets aktiebolag. Dessa bolag är för närvarande --

förutom de redan nämnda SweRoad AB och Väginvest AB --

Stockholmsleder AB och Rödöbron AB. De båda sistnämnda är

dotterbolag till Väginvest AB. Stockholmsleder AB har bildats

till följd av det s.k. Dennispaketet och Rödöbron AB för

uppgiften att anlägga en avgiftsfinansierad broförbindelse i

Storsjön i Jämtlands län.

Verksamheten i Väginvest AB bör enligt föredragande

departementschefen renodlas så att företaget blir ett

holdingbolag, som även har viss utredningsverksamhet för

avgiftsfinansierade projekt. Regeringen föreslår att den av

riksdagen bemyndigas besluta om ändringar i bolagsordningen

för Väginvest AB samt att godkänna förändringar av

aktiekapitalet för bolaget. Vidare föreslås att riksdagen

bemyndigar regeringen att godkänna att vägverket i samarbete med

Gotlands kommun får bilda ett särskilt produktionsbolag --

Produktionsbolag Gotland AB -- samt att godkänna

bolagsordningen och ändringar av aktiekapitalet i detta bolag.

Till stöd för förslaget åberopas stora samordnings- och

rationaliseringsvinster för såväl vägverket som Gotlands kommun.

I propositionen erinras vidare om att vägverket enligt nu

gällande ordning inte har rätt att bilda helägda bolag för

avgiftsfinansierade projekt. Departementschefen finner det

angeläget att verket ges goda förutsättningar att öka antalet

avgiftsfinansierade vägar och broar. I de fall det inte är

möjligt att i samarbete med andra intressenter bilda bolag för

sådana vägar, bör därför vägverket ges rätt att efter beslut av

regeringen få bilda helägda bolag för avgiftsfinansierade

vägprojekt. Samma regler avseende byggkostnadens storlek som

gäller för delägda bolag bör gälla i dessa fall. Utskottet

återkommer till dessa regler i samband med behandling av frågor

om vägväsendets finansiering.

Regeringens sålunda återgivna förslag föranleder ingen

erinran från utskottets sida och tillstyrks följaktligen.

2 Vägnätet

Det svenska väg- och gatunätet omfattar enligt propositionen

ca 415000 km. Vägnätet består av allmänna och enskilda vägar

samt tätorternas gator. Det allmänna vägnätet omfattar omkring

104000 km. Av dessa sköter staten genom vägverket

väghållningen på omkring 98000 km statliga vägar.

Väghållningen på resterande 6000 km -- de s.k.

statskommunvägarna -- sköts av de kommuner som har förordnats

till egna väghållare.

Det allmänna vägnätet kompletteras av kommunala vägar och

gator -- omkring 36000 km -- samt av en mängd enskilda vägar

vilkas sammanlagda längd uppskattas till omkring 283000 km.

För omkring 73000 km av de enskilda vägarna utgår statliga

bidrag.

Det allmänna vägnätet är uppdelat i riksvägar och länsvägar.

Riksvägnätet omfattar för närvarande omkring 14000 km och

länsvägnätet omkring 84000 km. Vissa riksvägar är utmärkta som

Europavägar i enlighet med en internationell överenskommelse som

träffades år 1950 inom ramen för det arbete som bedrivs av FN:s

ekonomiska kommission för Europa (ECE).

Av propositionen framgår att 1950 års överenskommelse år

1975 ersattes av en ny, med en annan princip för numrering av

Europavägar. Enligt den nya överenskommelsen skall alla vägar

med i huvudsak nord--sydlig sträckning ha udda nummer och vägar

med i huvudsak öst--västlig riktning ha jämna nummer. Den nya

överenskommelsen innebar för Sveriges del en omfattande

förändring av Europavägsnumreringen. Sverige tog därför,

tillsammans med Finland och Norge, fram ett förslag till ändring

i 1975 års överenskommelse som innebär att Europavägarna E4

och E6 får behålla sina nuvarande vägnummer. Skälen för

förslaget var, för Sveriges del, dels att begreppen E4 och

E6

är väl etablerade inom landet, dels att en omnumrering av dessa

vägar kraftigt skulle öka kostnaderna för omskyltning m.m. Detta

förslag har accepterats av de länder som godkänt den nya

överenskommelsen. Departementschefen anser därför att även

Sverige bör kunna tillträda denna. Berörda Europavägar i Sverige

kommer att omnumreras under innevarande år.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att riksdagen

godkänner att Sverige ratificerar 1975 års

Europavägsöverenskommelse.

3 Vägväsendets finansiering

Byggande och drift av allmänna vägar, liksom av kommunala

vägar och gator, finansieras i princip med allmänna medel. I

budgetpropositionen fördelas förslagen till medelsanvisningar

för vägväsendet på åtta anslag. Det åttonde anslaget, Vägverket:

Försvarsuppgifter, behandlas emellertid inte här utan kommer att

behandlas av försvarsutskottet i samband med proposition

1991/92:102 om totalförsvarets utveckling. De medelsanvisningar

som föreslås under de sju första anslagen för nästa budgetår

omfattar ett totalt belopp av 10,7 miljarder kronor. Motsvarande

belopp i vägverkets anslagsframställning uppgår till 23,9

miljarder kronor.

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen på senare år

uttalat att det inte är möjligt att över statsbudgeten

tillgodose de stora behov som finns inom väghållningen. 1988 års

trafikpolitiska beslut, som gjorde det möjligt att

avgiftsbelägga nya vägar, skall ses mot bakgrund av dessa

uttalanden. Utskottet återkommer i det följande till frågor som

rör avgiftsfinansiering av vägar.

Våren 1991 beslöt riksdagen att inrätta ett anslag för

investeringar i trafikens infrastruktur. Ytterligare ett anslag

för sådana investeringar tillkom genom ett riksdagsbeslut hösten

1991. De båda anslagen skall användas för bl.a. väginvesteringar

och hör sålunda hemma i en redogörelse för vägväsendets

finansiering. I detta betänkande behandlas de emellertid endast

översiktligt och först efter behandlingen av de ordinarie

väganslagen. Sakbehandling av frågor som rör de båda

infrastrukturanslagen återkommer utskottet till senare i vår i

ett betänkande om trafikpolitikens inriktning.

3.1 Finansiering via de ordinarie väganslagen B1--B7

B 1. Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m.

Från anslaget betalas vissa kostnader för central

administration, översiktlig vägplanering, fastställande av

arbetsplaner samt vägverkets internrevision.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en

medelsanvisning på 8,9 milj.kr. för nästa budgetår.

B 2. Drift och underhåll av statliga vägar

Från anslaget betalas vägverkets kostnader för drift och

underhåll av statliga vägar och verkets räntekostnader för

kredit i riksgäldskontoret för köp av vissa

omsättningstillgångar. Vidare betalas från anslaget vägverkets

räntekostnader för kredit i riksgäldskontoret för inköp av

anläggningstillgångar.

Regeringen föreslår en medelsanvisning på 5908,3

milj.kr. för nästa budgetår.

I motion T212 (s) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar

ett belopp som är 1 350 milj.kr. större än det regeringen

föreslår. Av detta belopp bör 1 250 milj.kr. fördelas jämnt över

vägverkets arbetsområden i hela landet och 100 milj.kr. användas

för upprustning av riksväg 45 norr om Karlstad.

I motion T218 (v) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar

700 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således

6,6 miljarder kronor.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker

motionsyrkandena.

Under rubriken B 2. Drift och underhåll av statliga vägar

förelägger regeringen riksdagen ytterligare nio förslag, som

utskottet nu övergår till att behandla.

I syfte att effektivisera väghållningen och underlätta

planeringen bör vägverket enligt propositionen ha möjlighet att

göra mindre justeringar under ett enskilt år mellan drift- och

byggandeanslagen för väghållningen.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner vad sålunda

anförts om jämkning mellan drift- och byggandeanslagen för

den statliga väghållningen.

I propositionen erinras om att regeringen i 1989 års

budgetproposition redovisade sina ställningstaganden till försök

med automatisk hastighetsövervakning. Riksdagen (prop.

1988/89:100 bil. 8, s. 44, bet. TU15, rskr. 229) godtog

regeringens bedömning och anvisade medel för verksamheten.

Departementschefen anser att medel för inköp av utrustning för

automatisk hastighetsövervakning även fortsättningsvis bör

ställas till rikspolisstyrelsens förfogande. 5 milj.kr. från

anslaget beräknas för nästa budgetår.

I motion T316 (m) yrkas att riksdagen beslutar att

verksamheten med automatisk hastighetsövervakning skall upphöra.

Motionären framhåller att många juridiska tveksamheter vidlåder

vad han kallar spionkamerorna längs våra vägar.

Trafikövervakning ger -- betonar han -- bättre förebyggande

effekt, om den används till synlig bevakning.

Med hänsyn till att ifrågavarande verksamhet är av

försökskaraktär har utskottet ingen erinran mot regeringens

förslag, men förutsätter att regeringen för riksdagen senast i

nästa budgetproposition redovisar en utvärdering av

verksamheten. Regeringens förslag tillstyrks sålunda, medan

motionen avstyrks.

I samband med att statliga vägar byggs om och öppnas för

trafik förekommer ofta att vägen i den gamla sträckningen dras

in från allmänt underhåll, framhålls det i propositionen.

Väghållningen av sådana vägar får som regel övertas av enskilda.

Dessa vägar uppfyller ofta kraven för att få statsbidrag till

enskild väghållning. I de fall vägverket saknar medel under

anslaget B6. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar

för detta ändamål bör det även under nästa budgetår vara möjligt

för vägverket att besluta om överföring av medel motsvarande

gällande statsbidrag från anslaget B2. Drift och underhåll av

statliga vägar till anslag B6.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner vad sålunda

anförts om överföring av medel mellan anslagen B2. och

B6.

Vidare föreslås i propositionen att en kostnad på 185 milj.kr.

för reparationer under år 1991 på väg E4 vid Södertälje kanal

skall betalas inom ramen för föreslagna medel på anslaget B2.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner vad sålunda

anförts om finansieringen av reparationen av motorvägsbron i

Södertälje.

Inom stora delar av Västeuropa tillåts nu 11,5 tons

drivaxeltryck och 19 tons boggitryck för internationell

trafik, framhålls det i propositionen. Denna fråga har bl.a.

genom EES-avtalet fått stor betydelse för anpassningen av den

svenska transportmarknaden till EG. Enligt en redovisning av

vägverket medför en upplåtelse av delar av vägnätet för 11,5

tons drivaxeltryck och 19 tons boggitryck en ökad kostnad för

det årliga underhållet med ca 180 milj.kr. Överläggningar i

frågan pågår för närvarande mellan vägverket och berörda

intressenter och organisationer. Departementschefen ser för sin

del inte längre några väsentliga skäl till att inte föreslå en

höjning av de högsta tillåtna drivaxel- och boggitrycken för

internationell trafik. I vilken omfattning och vid vilken

tidpunkt denna ändring bör äga rum bör regeringen ta ställning

till sedan vägverket redovisat hur överläggningarna med berörda

intressenter utfallit. Reformen bör finansieras genom att medel

från anslaget till drift och underhåll av statliga vägar används

till detta ändamål.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner vad sålunda

anförts.

Riksdagen beslutade våren 1990 att vägverket skulle ges rätt

att inom en total låneram i riksgäldskontoret få låna medel till

investeringar i anläggningstillgångar (prop. 1989/90:88 bil. 2,

bet. TU27, rskr. 325). Låneramen fastställdes till 1305

milj.kr. Regeringen föreslår att låneramen vidgas till 2000

milj. kr. under budgetåret 1992/93. Som skäl åberopas bl.a.

ändrade redovisningsprinciper och överföring av lån från

statskontoret för ADB-utrustning.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner den föreslagna

höjningen av vägverkets låneram i riksgäldskontoret.

I propositionen framhålls att vägverket på regeringens uppdrag

gjort en översyn av väghållningsansvaret för stat och kommun.

Översynen har inneburit att antalet väghållande kommuner har

ökat från 110 vid årsskiftet 1989/90 till ca 200 vid årsskiftet

1990/91. Då det även under budgetåret 1992/93 är svårt att fullt

ut förutse omfattningen av ändringar i väghållningsansvaret bör

riksdagen bemyndiga regeringen att få överföra medel mellan

anslaget B2. Drift och underhåll av statliga vägar och

anslaget B5. Bidrag till drift och underhåll av

statskommunvägar.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner vad sålunda

anförts om överföring av medel mellan anslagen B2. och

B5.

I propositionen framhålls vidare att det även under budgetåret

1992/93 bör vara möjligt att använda anslag B2. Drift och

underhåll av statliga vägar vid utbetalning av tilläggsbidrag

enligt förordningen (1988:1017) om statsbidrag till vissa vägar

och kollektivtrafikanläggningar m.m. till de kommuner som blir

väghållare efter den 1 januari 1992.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner vad sålunda

anförts om tilläggsbidrag till drift av kommunala vägar och

gator.

I propositionen lämnas också en redogörelse för en utredning

som vägverket och trafiksäkerhetsverket utfört på regeringens

uppdrag om möjligheterna att reducera dubbdäckens slitage på

vägbeläggningen. Departementschefen gör samma bedömning som de

båda verken att nuvarande dubbdäcksförbud för tunga fordon bör

kunna slopas.

Utskottet gör för sin del ingen annan bedömning och föreslår

att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen anförs om

slopandet av dubbdäcksförbudet för tunga fordon.

B 3. Byggande av riksvägar

Från anslaget betalas vägverkets kostnader för byggande av

riksvägar samt lämnas bidrag till byggande av sådana

statskommunvägar som är riksvägar.

Regeringen föreslår en medelsanvisning på 1556,5

milj.kr. för nästa budgetår.

I motion T218 (v) yrkas att riksdagen anvisar ett 500 milj.kr.

lägre belopp än vad regeringen föreslagit, dvs. 1056,5

milj.kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker

motionsyrkandet.

Departementschefen erinrar om att riksdagen i maj 1987

godkände att en kredit inrättades i riksgäldskontoret för

finansiering av utbyggnaden av väg E6 till motorväg på delen

Stenungsund--Ljungskile och att kapitalkostnaden år 1987 fick

belasta anslaget. Kapitalkostnaden för krediten beräknas under

år 1992 uppgå till 120 milj.kr. och bör enligt propositionen få

belasta anslaget för nästa budgetår. I propositionen har

felaktigt angivits att kapitalkostnaden avser år 1993. På

motsvarande sätt angavs i 1991 års budgetproposition felaktigt

att en kapitalkostnad för kalenderåret 1992 skulle bestridas med

medel anvisade under anslaget för budgetåret 1991/92. Det

kalenderår som regeringen då avsåg var 1991. Även den

felaktigheten bör nu korrigeras.

Utskottet har ingen erinran mot att ifrågavarande

kapitalkostnader belastar anslaget för byggande av riksvägar

med de korrigeringar som utskottet angivit.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

B 4. Byggande av länstrafikanläggningar

Från anslaget betalas vägverkets kostnader för byggande av

länsvägar och banverkets kostnader för investeringar i

länsjärnvägar. Vidare lämnas från anslaget bidrag till byggande

av sådana statskommunvägar som inte är riksvägar, till väg- och

gatuanläggningar samt till spåranläggningar för kollektiv

persontrafik och cykelleder. Från anslaget lämnas också bidrag

till kollektivtrafikåtgärder som främjar miljö,

energieffektivitet och samordning.

Regeringen föreslår en medelsanvisning på 1037,4

milj.kr. för nästa budgetår.

Departementschefen anger hur medelsförbrukningen under

anslaget i stort beräknas fördela sig för år 1993 enligt

följande sammanställning och framhåller att det är en uppgift

för regeringen att göra den slutliga fördelningen.

________________________________________________________________

Investeringar i länstrafikanläggningar 947,4 milj.kr.

Bidrag till investeringar i trafikmedel m.m. 70,0 milj.kr.

Bidrag till byggande av cykelleder 20,0 milj.kr.

Summa 1 037,4 milj.kr.

________________________________________________________________

I motion T218 (v) yrkas att riksdagen anvisar ett

400milj.kr. högre belopp än vad regeringen föreslagit, dvs.

1437,4 milj.kr.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag, varför

detta tillstyrks och motionsyrkandet avstyrks.

I motion T212 (s) framhålls att utbyggnaden av cykelleder

är en viktig trafiksäkerhetsfråga och att det är angeläget att

utbyggnadstakten kan ökas i förhållande till de senaste åren.

Det belopp som regeringen avser att använda för ändamålet för

nästa budgetår, 20 milj.kr., innebär emellertid en real

minskning i förhållande till innevarande budgetår. Beloppet bör

därför höjas till 30 milj.kr.

Även i motion T329 (s) uttalas önskemål om ökade medel för

byggande av cykelleder. Vidare vill motionärerna ha en ändring

av reglerna om statsbidrag för ändamålet. De erinrar om att

statsbidrag kan utgå med 50% av anläggningskostnaden och

föreslår att det skall stå varje län fritt att bestämma

bidragsnivån. Det finns säkerligen -- betonas det i motionen --

cykelleder som skulle komma till utförande även med ett lägre

bidrag. Andra angelägna projekt kan behöva högre bidrag för att

sättas i gång. Med en högre flexibilitet i bidragsgivningen

skulle sannolikt de anslagna medlen ge ett bättre resultat än

vad som hittills varit fallet. Motionärerna vill också ha till

stånd någon form av allmänna föreskrifter i syfte att underlätta

för cyklister att medföra sina cyklar på allmänna färdmedel

såsom flyg, tåg, bussar och båtar.

Utskottet finner för sin del den av regeringen angivna

preliminära fördelningen av anslagsmedlen väl avvägd och kan

därför inte tillstyrka någon sådan omfördelning som föreslås i

motion T212 (s). Utskottet är inte heller berett att förorda den

ändring av reglerna om bidrag till cykelleder som begärs i

motion T329 (s). Vidare anser utskottet att det ankommer på

berörda transportföretag att överväga vad som kan göras för att

tillmötesgå önskemålet om förbättrade möjligheter att medföra

cyklar på allmänna färdmedel. Med det sagda avstyrks

motionsyrkandena.

I motion T218 (v) förordas en uppdelning av LTA-anslaget,

dvs. anslaget för byggande av länstrafikanläggningar, på två

anslag, ett för länsvägar och ett för länsjärnvägar. Ansvaret

för fördelning av medel från anslaget bör enligt motionärerna

överföras från vägverket till ett sekretariat inom

kommunikationsdepartementet.

1988 års trafikpolitiska beslut innebar bl.a. att den sedan

många år välutvecklade och decentraliserade planeringsprocessen

för byggande av allmänna vägar utvidgades till att omfatta även

investeringar i länsjärnvägar och kollektivtrafikanläggningar

(prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. TU20, rskr. 297). Utskottet

fann de olika ändamål som anslaget avser i viss mån utbytbara

och att investeringar i länsvägar, länsjärnvägar och

kollektivtrafikanläggningar borde samordnas och prioriteras på

länsnivå. Utskottet finner inte skäl frångå denna bedömning och

avstyrker därför motionsyrkandet.

B 5. Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar

Från anslaget lämnas driftbidrag till statskommunvägar samt

väg- och gatuanläggningar för kollektiv persontrafik.

Regeringen föreslår en medelsanvisning på 835,7 milj.kr.

för nästa budgetår.

I motion T218 (v) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar

1035,7 milj.kr., vilket innebär en ökning med 200 milj.kr. i

förhållande till regeringens förslag.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker

motionsyrkandet.

B 6. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar

Regeringen föreslår en medelsanvisning på 648,5 milj.kr.

för nästa budgetår.

I motion T218 (v) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar

798,5 milj.kr., vilket innebär en ökning med 150 milj.kr. i

förhållande till regeringens förslag.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker

motionsyrkandet.

I motion T335 (c) framhålls att nuvarande specialdestination

av statsbidrag till enskilda vägar bör behållas. Motionären

har noterat ett uttalande av departementschefen om att anslaget

kan komma att ändras sedan regeringen tagit ställning till

kommunalekonomiska kommitténs betänkande (SOU 1991:98) Kommunal

ekonomi i samhällsekonomisk balans -- statsbidrag för ökat

handlingsutrymme och nya samarbetsformer. Motionären säger sig

tolka departementschefens uttalande så att bidraget skall

inordnas i det generella statsbidrag till kommunerna som

utredningen förordar.

I avvaktan på regeringens förslag med anledning av

utredningsbetänkandet i fråga är utskottet för sin del inte

berett att förorda något sådant riksdagens uttalande som

motionärerna föreslår. Motionen avstyrks följaktligen.

B 7. Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder

Riksdagen beslutade år 1987 om ett tioårigt

investeringsprogram för bärighetshöjningar på vissa delar av

vägnätet i syfte att så långt som möjligt anpassa detta till den

standard som gäller inom EG (prop. 1986/87:100 bil. 8, bet.

TU19, rskr. 235). En sådan anpassning bedömdes vara av stor

betydelse för svenskt näringsliv, inte minst för den industri

som utnyttjar skogsråvaror. Kostnaden för programmet beräknades

till 5750 milj.kr. -- utöver ordinarie vägbyggnadsmedel -- i

1988 års prisnivå. För finansieringen beslutade riksdagen bl.a.

i april 1987 om en höjning av fordonsskatten för vissa lastbilar

och släpvagnar (prop. 1986/87:82, bet. SkU35, rskr. 194).

Åtgärderna enligt programmet skulle inriktas på huvudvägnätet --

riksvägar och länsvägar -- samt dessutom på övriga länsvägar i

de s.k. skogslänen, dvs. Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs,

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Departementschefens i det föregående återgivna uttalanden om att

upplåta delar av vägnätet för 11,5 tons drivaxeltryck och 19

tons boggitryck skall ses mot bakgrund av de bärighetshöjande

åtgärder som möjliggjorts bl.a. med medel från detta anslag.

Regeringen föreslår en medelsanvisning på 707,3 milj.kr.

för nästa budgetår.

I motion T218 (v) framhålls att användningen av dessa

anslagsmedel bidrar till att öka antalet mycket tunga

vägtransporter. Därmed ökar också slitaget på miljön och på

vägarna liksom antalet trafikolyckor. Anslaget bör därför

avskaffas.

Utskottet ser för sin del ingen anledning att ompröva 1987

års riksdagsbeslut. Regeringens anslagsberäkning har inte heller

givit utskottet anledning till erinran, varför den i

propositionen föreslagna medelsanvisningen tillstyrks, medan

motionsyrkandet avstyrks.

3.2 Finansiering vid sidan av de ordinarie väganslagen

B1--B7

Som utskottet framhållit i det föregående beslutade riksdagen

våren 1988 -- mot bakgrund av de växande svårigheterna att över

statsbudgeten tillgodose de stora behoven inom väghållningen --

att göra det möjligt att avgiftsbelägga vägar. Beslutet gällde

endast nya vägar, dvs. vägar byggda efter den 1 juli 1988.

Dessutom skapades möjlighet för intressenter, t.ex. kommuner och

företag, att via förskottering av medel bidra till att genomföra

vägobjekt som eljest inte skulle kunna förverkligas inom rimlig

tid. De förskotterade medlen skall betalas tillbaka när medel

finns tillgängliga inom de ordinarie anslagen.

För att underlätta tillkomsten av avgiftsbelagda vägar och

stimulera privat medfinansiering av väghållningen beslutade

riksdagen våren 1990 att ge vägverket rätt att ta upp lån i

riksgäldskontoret för finansiering av objekt vars byggkostnad

understiger 100 milj.kr. eller att ställa borgen för delägda

bolag (prop. 1989/90:88 bil. 2, bet. TU27, rskr. 325). Krediten

skall återbetalas med de avgifter som uppbärs från objektet.

Vidare bemyndigades regeringen att, efter ansökan från

vägverket, låta verket finansiera krediten med anslagen till

statlig väghållning. Om ett särskilt bolag bildas för ett sådant

objekt,

får vägverket gå in som delägare i bolaget samt använda

anslagsmedel för att teckna aktier och ställa ut garantier. Det

sammanlagda åtagandet i form av lån eller borgen för

avgiftsbelagda vägar får inte överstiga 500 milj.kr. För objekt

vars byggkostnad understiger 100 milj.kr. får regeringen fatta

beslut i varje särskilt fall. I fråga om objekt vars byggkostnad

understiger 30 milj.kr. får regeringen delegera sin

beslutanderätt till vägverket. För objekt vars byggkostnad

överstiger 100 milj.kr. skall beslutet underställas riksdagens

prövning. Sådana objekt omfattas inte av den angivna låneramen

på 500 milj.kr.

Våren 1991 fattade riksdagen ett principbeslut (prop.

1990/91:87, bet. TU26, rskr. 326) som gör det möjligt för

vägverket att ta ut avgift även på gamla vägar, dvs. sådana som

byggts före den 1 juli 1988. För detta krävs emellertid

riksdagens medgivande i varje särskilt fall.

I propositionen framhålls att vägverket tillsammans med

norska myndigheter arbetar med projektering av en ny bro över

Svinesund. Utgångspunkten är att avgifter tas ut för

trafikering av den gamla förbindelsen i avvaktan på att en ny

färdigställs. Avgiftsnivån behöver då inte bli orimligt hög på

den nya bron. Ett genomförande av investeringen i enlighet

härmed kräver emellertid ändringar av väglagen, framhåller

departementschefen. Han avser att efter samråd med sin norska

kollega senare för regeringen redovisa sina överväganden i

frågan. Därefter kan det bli aktuellt för regeringen att

förelägga riksdagen förslag till författningsändringar.

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad sålunda anförts

om en ny bro över Svinesund.

Utskottet vill med anledning av detta förslag erinra om att

riksdagens nämnda principbeslut våren 1991 kompletterades med

ett beslut varigenom riksdagen antog ett i proposition

1990/91:87 framlagt förslag till principer för byggande av en ny

bro över Svinesund. Dessa principer innebar att avgifter på den

befintliga bron skulle få tas ut redan fr.o.m. det att arbetet

på den nya bron inleddes. Riksdagen synes sålunda redan ha

fattat ett beslut med den innebörd som regeringen avser med det

nu föreliggande förslaget. Utskottet medverkar dock gärna till

att undanröja varje tvekan som kan råda om innebörden av

fjolårets riksdagsbeslut och tillstyrker därför, i avvaktan på

det aviserade förslaget till författningsändringar, regeringens

nu framlagda förslag.

Våren 1991 beslutade riksdagen också att inrätta ett särskilt

anslag för större infrastrukturinvesteringar med beteckningen

Investeringar i trafikens infrastruktur (prop. 1990/91:87, bet.

TU24, rskr. 286). Riksdagen anslog för detta ändamål 5 miljarder

kronor på tilläggsbudget för budgetåret 1990/91 och 5 miljarder

kronor för innevarande budgetår i form av engångsanvisningar.

Enligt beslutet skall ytterligare 10 miljarder kronor tillföras

anslaget. En planeringsram på totalt 20 miljarder kronor har

därmed beviljats av riksdagen. Medlen skall användas utöver

ordinarie anslag för vägar, kollektivtrafikanläggningar och

järnvägar och avse genomförandet av främst större strategiska

infrastrukturprojekt till gagn för den ekonomiska tillväxten och

miljön.

Hösten 1991 beslutade riksdagen att inrätta ytterligare ett

anslag för investeringar i trafikens infrastruktur med

beteckningen Vissa produktivitets- och sysselsättningsfrämjande

åtgärder inom kommunikationsdepartementets område (prop.

1991/92:25 bil. 5, bet. TU5, rskr. 88). Medelsanvisningen

omfattade 1,5 miljard kronor, varav 984 milj.kr. avsåg

vägprojekt.

Frågor som gäller finansiering av vägväsendet vid sidan av de

ordinarie väganslagen behandlas i ett flertal motioner.

Utskottet vill med anledning härav erinra om sin i flera

sammanhang uttalade uppfattning att ökade ekonomiska resurser

för investeringar och underhåll måste tillföras trafikens

infrastruktur. Utskottets önskemål har, såvitt avser

vägväsendet, i viss mån tillgodosetts genom de möjligheter till

finansiering vid sidan av de ordinarie väganslagen som enligt

redogörelsen ovan tillkommit på senare år. Trots dessa nya

möjligheter framstår det ändå för utskottet som uppenbart att

resurserna är otillräckliga för att de vägpolitiska målen skall

kunna nås och för att kompensera den konkurrensnackdel som

Sveriges perifera läge i förhållande till våra viktigaste

marknader på kontinenten innebär. Ytterligare

finansieringsmöjligheter bör därför enligt utskottets mening

prövas.

Utskottet har noterat att regeringen i två propositioner,

1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska politiken och

1991/92:69 om privatisering av statligt ägda företag, framhållit

att investeringar i infrastruktur, som skapar förutsättningar

för tillväxt, kan finansieras via inkomster från försäljningen

av statligt ägda företag. I den allmänna debatten, liksom i de

motioner som nu är i fråga, har förts fram ett flertal förslag

om hur ytterligare medel skall kunna tillföras vägväsendet.

I motion T326 (nyd) framhålls (yrkande2) att en fortsatt

utbyggnad av E6 genom Bohuslän som motorväg bör åstadkommas

genom att ett privat konsortium finansierar, bygger och driver

vägen. Budgeterade och planerade investeringsmedel som avsatts

till motorvägsbyggen, men som inte används till sådana byggen på

grund av vägavgifter, bör enligt motionärerna (yrkande3)

användas till kompletterande finansiering av det sekundära

vägnätet. Vidare framhåller motionärerna (yrkande4) att när

företagsekonomiskt finansierade vägbyggen är betalda skall

dessa återgå till staten utan ersättning.

Utskottet ser gärna att privata lösningar av frågan om en

fortsatt utbyggnad till motorväg av E6 genom Bohuslän

allvarligt övervägs. Det är, som utskottet just framhållit,

nödvändigt att finna alternativa finansieringsformer om

väginvesteringarna och vägunderhållet skall kunna öka i

tillräcklig omfattning.

Innan ett beslut om den av motionärerna förordade

konsortielösningen kan fattas, måste dock vissa frågor

klarläggas. Det gäller bl.a. om utbyggnaden av E6 genom

Bohuslän är företagsekonomiskt lönsam eller, om så inte är

fallet, hur stora statsbidrag som krävs. Det gäller också frågan

hur vägavgifterna skall utformas för att förmå lokala

trafikanter att välja den snabbare och säkrare motorvägen

framför långsammare och mindre trafiksäkra, men avgiftsfria,

vägar i Bohuslän.

Utskottet anser att regeringen bör uppdra åt vägverket att

skyndsamt utreda möjligheten att genomföra en utbyggnad av E6

genom Bohuslän på det sätt som föreslås i motion T326 (nyd).

Även andra lösningar bör naturligtvis kunna övervägas i

sammanhanget.

Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att syftet med

motionsyrkandena torde få anses tillgodosett -- bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

Även syftet med motion T327 (m, nyd) om uppdrag åt ett

privat byggföretag att bygga och finansiera ett avsnitt av E 66

torde genom utskottets ställningstagande få anses tillgodosett.

I motion T212 (s) framhålls att andra finansieringskällor än

statsbudgeten på lång sikt torde behövas för att åstadkomma ett

positivt trendbrott för det eftersläpande vägunderhållet. Från

flera håll har framförts förslag -- säger motionärerna -- om ett

"rakt rör" mellan delar av trafikanternas avgifter och

vägverkets budget. Erfarenheterna från andra

infrastrukturområden som finansieras direkt av konsumenterna --

t.ex. el och tele -- är goda. Sannolikt står inte valet mellan

långsiktigt ökade resurser till vägarna via ordinarie

budgetmedel eller via ett "rakt rör". Valet är snarare ökade

resurser via det "raka röret" eller inga nya resurser alls. I

motionen framhålls vidare att det särskilda programmet för

bärighetshöjande åtgärder har tillkommit i samarbete med den

tunga trafikens organisationer och att investeringarna i sådana

åtgärder finansieras med en tillfälligt förhöjd skatt för de

tunga fordonen. På motsvarande sätt skulle det kunna vara

möjligt att åtgärda de allvarligaste bristerna på hela vägnätet.

Genom utökade resurser under t.ex. fem år skulle vägverket kunna

"reparera ifatt" de allvarligaste skadorna på vägnätet.

Regeringen bör förelägga riksdagen ett förslag om finansiering

av förbättrat vägunderhåll i enlighet med de angivna

riktlinjerna.

I motion T219 (m) framhålls att en fast andel av de från

länen inbetalda fordons- och bensinskatterna bör återföras till

resp. län som ytterligare väganslag. Vidare framhålls att dessa

skatter successivt bör avlösas av brukaravgifter.

Utskottet vill för sin del inte utesluta möjligheten att till

en del finansiera statens väghållning genom någon form av

brukaravgift som tillförs vägverket. I s-motionen pekas på

sambandet mellan prestation och motprestation genom taxor i

fråga om t.ex. televerkets tjänster. Ett sådant samband synes

utskottet väsentligt i en marknadsekonomi. Utskottet förutsätter

att regeringen -- i samband med sina överväganden om alternativa

finansieringsmöjligheter för infrastrukturinvesteringar och

underhållsinsatser -- även beaktar möjligheten att införa

brukaravgifter. Något initiativ från riksdagens sida med

anledning av motionsyrkandena torde inte vara erforderligt.

Dessa avstyrks följaktligen.

Genom 1988 års trafikpolitiska beslut skapades, som nämnts,

möjlighet för intressenter, t.ex. kommuner och företag, att via

förskottering av medel bidra till att genomföra vägobjekt som

eljest inte skulle kunna förverkligas inom rimlig tid. Frågan om

ränta på förskotterade medel för väginvesteringar behandlas

i motion T341 (c). Motionären vill att vägverket, vid

förskottering från kommun eller företag av kostnad för väg-

eller broprojekt inom stödområdet, skall betala ersättning för

räntekostnaden fram till dess projektet inlöses. Om en sådan

ersättning inte beviljas, innebär det enligt motionären en risk

för en fortsatt koncentration av vägbyggen till områden utanför

stödområdet.

Som framhölls i det trafikpolitiska beslutet år 1988 bör

förskottsfinansiering endast kunna komma i fråga när den som

förskotterar har så stor nytta av vägobjektets tillkomst att

någon förräntning på insatt kapital normalt inte erfordras. En

ordning med ränteutbetalningar skulle i motsvarande mån minska

de medel som finns tillgängliga för vägväsendet som helhet,

något som utskottet för sin del inte vill rekommendera.

Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

I motion T214 (s) framhålls att regeringen för riksdagen bör

redovisa hur nya finansieringskällor för utbyggnad av

infrastrukturen kan tas i anspråk. Som exempel på sådana

finansieringskällor nämner motionärerna bilavgifter vid infart

till Göteborgs centrum, vägavgifter vid utbyggnad av vägar med

hög trafikstandard samt miljöavgifter/skatter. Motionärerna

säger sig också kunna acceptera lånefinansiering av särskilt

angelägna objekt.

Frågan om bilavgifter behandlas inom ramen för de s.k.

storstadsförhandlingarna. I propositionen upplyser

departementschefen att han tänker återkomma till riksdagen med

en redogörelse för dessa förhandlingar. Som framgår av vad

utskottet anfört ovan finns redan möjligheter att låne- och

avgiftsfinansiera vägar. Något riksdagens uttalande med

anledning av motionsyrkandet synes sålunda inte påkallat, varför

motionsyrkandet avstyrks.

I motion T341 (c) föreslås att särskilda brofonder skall

bildas för finansiering av brobyggen över Vallsundet och

Rödösundet i Storsjön i Jämtland. Motionären framhåller att

färjorna över de båda sunden behöver repareras och inom kort

förnyas. Medel som vägverket avsätter för reparationerna och för

att skaffa nya färjor bör i stället avsättas till de föreslagna

fonderna.

Som utskottet framhållit inledningsvis i detta betänkande

har ett företag med namnet Rödöbron AB bildats för uppgiften att

anlägga en avgiftsfinansierad bro över Rödösundet. I det avtal

om projektet som vägverket träffat med berörda intressenter

berörs även möjligheterna att i en framtid kunna uppföra en bro

över Vallsundet. Med det sagda finner utskottet syftet med

motionsyrkandet i huvudsak tillgodosett, varför ett bifall till

detsamma avstyrks.

4 Målen för vägpolitiken och investeringsplaneringens

inriktning

Fördelningen av de medel som riksdagen anvisar för byggande av

riksvägar och av länstrafikanläggningar, dvs. bl.a. länsvägar,

styrs av flerårsplaner som vägverket resp. länsstyrelserna

upprättar. Grunden för dessa planer utgörs av de mål för

vägpolitiken som riksdagen fastställde i det trafikpolitiska

beslutet år 1988 (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. TU13, rskr.

159). I beslutet framhålls till en början att vägpolitiken skall

syfta till att förverkliga det övergripande trafikpolitiska

målet att "erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika

delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig

trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska

kostnad." För att möjliggöra detta lade riksdagen fast följande

sex delmål.

Ansvaret för väghållningen skall vara lämpligt avgränsat.

Detta är en förutsättning för att de framtida kraven på en

effektiv och rättvis vägpolitik skall kunna mötas. Staten bör

därvid ha ett avgörande ansvar för den övergripande

vägplaneringen, medan kommunerna och trafikhuvudmännen bör svara

för lokala och i viss mån även regionala bedömningar.

Vägkapitalet skall säkras. Vägarna representerar betydande

värden som inte får minska genom eftersatt underhåll och för låg

investeringstakt i förhållande till trafiktillväxten. De medel

som anvisas till väghållningen skall så långt som möjligt

användas till att upprätthålla standarden på vägnätet.

En god miljö skall eftersträvas. Därför skall miljöintressena

beaktas på ett tidigt stadium av planerings- och

projekteringsprocessen.

Trafiksäkerheten skall förbättras. Bra vägar är ett verksamt

sätt att begränsa antalet olyckor i trafiken.

Vägnätet skall bidra till ett effektivt resursutnyttjande.

Goda kommunikationer har en strategisk betydelse för

näringslivets utveckling i en ort eller region.

En tillfredsställande vägstandard i landets alla delar, även

på det lågtrafikerade vägnätet, skall säkerställas. För den

regionala utvecklingen och förnyelsen är vägplaneringen ett

viktigt instrument.

Riksdagen beslutade våren 1991, på förslag av regeringen, om

vissa förändringar av investeringsplaneringen för vägar (prop.

1990/91:87, bet. TU26, rskr. 326). Förändringarna innebar i

huvudsak följande.

Ett särskilt gemensamt nationellt vägnät skall pekas ut och

ges en särställning vid det framtida arbetet med planering.

Det rikspolitiska inflytandet i planeringssystemet för

riksvägar skall stärkas samtidigt som länsstyrelserna

tillförsäkras en fortsatt aktiv roll i planeringen.

Regionala program på systemnivå skall utarbetas.

Ansvaret för det statskommunala och enskilda vägnätet bör

överföras till kommunerna så snart detta är praktiskt

genomförbart.

Av propositionen framgår att regeringen, på grundval

av detta riksdagsbeslut, utfärdat planeringsdirektiv för den

långsiktiga planeringen för vägverkets verksamhetsområde för

perioden 1994--2003.

I ett annat av riksdagen godkänt betänkande våren 1991 med

anledning av den nämnda propositionen 1990/91:87 (bet. TU24,

rskr. 286) framhöll utskottet att det politiska inflytandet över

planeringsprocessen för infrastrukturinvesteringar, dvs. bl.a.

väginvesteringar, borde stärkas och att regeringen borde

underställa riksdagen övergripande riktlinjer för hur

infrastrukturen skall utvecklas inom bl.a. vägsektorn. Sådana

riktlinjer kan avse -- angav utskottet -- t.ex. den geografiska

inriktningen av investeringarna och underhållet, frågor om

infrastrukturens kvalitet samt hur olika nationella och

internationella intressen skall kunna tillgodoses. När riksdagen

har tagit ställning till dessa övergripande riktlinjer och mål

bör regeringen bemyndigas att utfärda planeringsdirektiv till

de olika verken som ligger i linje med riksdagsbeslutet,

framhöll utskottet.

I det sistnämnda betänkandet förordade utskottet också

inrättandet av det anslag för Investeringar i trafikens

infrastruktur och tillkomsten av den planeringsram på 20

miljarder kronor för sådana investeringar som nämnts i det

föregående. Medlen borde -- betonade utskottet -- främst

användas för att möjliggöra en kraftsamling till större

sammanhållna projekt av nationell betydelse som gagnar

tillväxten och miljön. För att uppnå de trafikpolitiska målen

och skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt var det enligt

utskottet nödvändigt att skapa ett väl fungerande vägnät i hela

landet. Som exempel angavs att Europavägarna bör ges en hög

internationell standard. Anslaget skulle således få användas för

väginvesteringar, men inte för vägunderhåll, för att den

erforderliga kraftsamlingen till vissa större projekt skulle

kunna åstadkommas. Utskottet fann det dock angeläget att

vägunderhållet kraftigt ökades för att framkomligheten på

vägarna för näringslivet, kollektivtrafiken och enskilda

trafikanter inte skulle försvåras. Regeringen borde därför i

nästa budgetproposition föreslå en ökning av anslagen för

vägunderhåll. Inriktningen av det nya anslaget för

infrastrukturinvesteringar på större sammanhållna projekt av

nationell betydelse som gagnar tillväxten och miljön innebar --

framhöll utskottet -- att vissa regioner i landet inte skulle få

direkt del av medlen under anslaget. Dessa regioner var

Norrlands inland, Dalarna, Värmland, norra Dalsland och sydöstra

Sverige. Utskottet fann det därför angeläget att en större del

av ordinarie anslag tillfördes dessa regioner och att regeringen

beaktade detta då direktiven för nästa planeringsomgång skulle

fastställas. Vidare skulle samfinansieringslösningar genom

användning av t.ex. arbetsmarknadspolitiska medel, ordinarie

anslag eller regionala bidrag eftersträvas.

Av propositionen framgår att den förutvarande regeringen

under år 1991 fattade beslut om finansiering av vissa väg- och

järnvägsprojekt med medel från det nya anslaget för

infrastrukturinvesteringar till en sammanlagd kostnad av ca 11

miljarder kronor. Den 12 mars 1992 beslutade den nya regeringen

att ta i anspråk ytterligare fyra miljarder kronor inom den av

riksdagen beslutade planeringsramen på totalt 20 miljarder

kronor. Av dessa 4 miljarder kronor avser 2,5 miljarder kronor

vägobjekt.

Inriktningen av investeringsplaneringen samt riksdagens,

regeringens och de olika trafikverkens medverkan i denna

behandlas i ett avsnitt av propositionen med rubriken Särskilda

frågor B. Investeringsplanering. De förslag om

investeringsplanering som regeringen underställer riksdagen

gäller främst vägar och järnvägar. Regeringens förslag omfattar

emellertid också luftfartsverkets och sjöfartsverkets medverkan

i planeringsprocessen. Utskottet tar i detta betänkande

ställning endast till det förslag som gäller vägplanering.

Järnvägsplaneringen avser utskottet att behandla senare i vår i

ett betänkande om järnvägar. Övergripande synpunkter på

investeringsplaneringen kommer att behandlas i betänkandet om

trafikpolitikens inriktning. I sistnämnda betänkande avser

utskottet även att behandla luftfartsverkets och sjöfartsverkets

medverkan i planeringsprocessen.

Under rubriken Planeringsprocessen framhåller

departementschefen att han vid sin bedömning bl.a utgått från

riksdagens beslut om ett stärkt nationellt perspektiv i

planeringen. En annan utgångspunkt är att beslut om större

investeringsobjekt numera skall föregås av en bred

miljökonsekvensbeskrivning enligt lagen (1987:12) om hushållning

med naturresurser (naturresurslagen). Riksdagen bör, efter

förslag av regeringen, besluta om planeringsprocessens

inriktning. Med utgångspunkt i riksdagens beslut utformar

regeringen myndighetsspecifika planeringsdirektiv i samband med

regleringsbreven. För vägverkets del kommer planeringsdirektiven

att utgöra en komplettering till de direktiv som regeringen

utfärdade på grundval av riksdagens beslut enligt betänkandet

1990/91:TU26. Det slutgiltiga resultatet av vägverkets

planeringsarbete, planen, redovisas av regeringen i den

budgetproposition som föreläggs riksdagen det tredje året efter

dess beslut om planeringsprocessens inriktning. Samtidigt

förelägger regeringen riksdagen förslag om inriktning av

investeringarna och om medelsfördelning.

Under rubriken Inriktning av planeringen erinrar

departementschefen om att det åligger regeringen att utfärda

direktiv för planeringen. En av utgångspunkterna för hans

förslag till inriktning av planeringen utgörs av riksdagens

ställningstaganden år 1991 angående trafikens infrastruktur.

Vidare erinrar departementschefen om att regeringen i

propositionen om inriktning av den ekonomiska politiken

föreslagit att som grund för investeringar i bl.a. vägar i

första hand bör ligga den analys som den statliga

produktivitetsdelegationen presenterat, med de fördjupningar som

kan erfordras (prop. 1991/92:38, bet. FiU10, rskr. 108). Enligt

ett referat i propositionen av delegationens slutbetänkande

betonar detta infrastrukturens betydelse för ekonomisk tillväxt.

Delegationen anser att den för produktiviteten viktigaste

uppgiften är en allmän förbättring av framkomligheten i

vägnätet, framför allt runt de större städerna.

Departementschefens förslag till inriktning av

vägplaneringen är att ett rikstäckande vägnät av riksvägar av

särskild betydelse (stamvägnätet) skall byggas ut till ett

sammanhängande, robust nät med hög och jämn standard. Det

innebär bl.a. motorvägskvalitet mellan Stockholm, Göteborg,

Malmö och Sundsvall. Vad gäller riksvägar och länsvägar som inte

ingår i stamvägnätet är departementschefens förslag att

investeringar och underhåll bör inriktas på att vidmakthålla och

förbättra standarden på vägnätet.

Utskottet vill understryka att regeringens förslag om

investeringsplaneringens inriktning inte omfattar investeringar

som sker med medel från anslaget Investeringar i trafikens

infrastruktur. Sådana investeringar planeras och beslutas av

regeringen i enlighet med de riktlinjer som riksdagen

fastställde genom sitt beslut våren 1991 på grundval av det

nämnda utskottsbetänkandet 1990/91:TU24. Som beredningsorgan åt

regeringen fungerar en i juni 1991 tillsatt kommitté

(K1991:04) benämnd delegationen för

infrastrukturinvesteringar. Genom det nämnda riksdagsbeslutet

regleras också regeringens skyldighet att till riksdagen

rapportera om användningen av infrastrukturanslaget.

I motion T218 (v) framhåller motionärerna att

budgetpropositionen innebär att vägarna får en ogin behandling.

Motionärerna vill se rejäla satsningar och framhåller att snålt

tilltagna medelsanvisningar gör att kostnaderna stiger för att

nå tillbaka till den nivå på kapitalet som en gång fanns,

eftersom skadorna blir alltmer omfattande och därmed dyrare att

reparera. Riksdagen bör enligt motionärerna som sin mening ge

regeringen till känna att vägkapitalet inte får fortsätta

att minska.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är

angeläget att vägkapitalet behålls intakt. Som framgår av

utskottets redogörelse i det föregående är det också ett av

riksdagen fastlagt mål för vägpolitiken att vägkapitalet skall

säkras. Något ytterligare riksdagens uttalande i frågan torde

därför inte erfordras, varför yrkandet härom avstyrks.

I motion T333 (s) föreslås (yrkande 2) att riksdagen som sin

mening skall ge regeringen till känna att vad riksdagen uttalat

om infrastruktursatsningar i Norrlands inland, Dalarna,

Värmland, norra Dalsland och sydöstra Sverige även framdeles bör

beaktas.

I motion T212 (s) framhålls (yrkande 4) att vägverket nu

utvecklar en modell för att maximera nyttan av

trafikinvesteringar. Detta innebär ett delvis nytt sätt att

prioritera olika väginvesteringar, som delvis strider mot det

traditionella länsvisa synsättet som hittills präglat

trafikpolitiken. Vidare framhåller motionärerna att riksdagen i

sitt beslut våren 1991 gjorde en klar markering av hur anslaget

Investeringar i trafikens infrastruktur skulle användas. I

beslutet förutsattes att alla delar av landet skall få

tillgodogöra sig de totala investeringsmedel som finns till

förfogande. Kompensation skulle utgå, inom ramen för de framtida

ordinarie medlen, till de delar av landet som inte gynnades

genom de extra medel som infrastrukturanslaget innebär.

Motionärerna finner det positivt att vägverket utvecklar

modeller som förbättrar dess förmåga att prioritera olika

investeringar. Investeringsbesluten får dock inte ha maximal

nationell ekonomisk tillväxt som enda målvariabel. Andra

faktorer, såsom miljöbelastning, regional fördelning m.m., skall

också beaktas i den helhetssyn som måste prägla trafikpolitiken.

Som grund för bedömningen av hur vägnätet skall utvecklas måste

ligga att vägar med likvärdigt trafikarbete skall hålla en

likvärdig standard, oavsett var i landet de är belägna.

I motion T212 (s) framhålls vidare (yrkande 6) att det under

många år skett en viss förskjutning av investeringar och

underhåll från det lågtrafikerade vägnätet till mer trafikerade

och därmed belastade vägar i Syd- och Mellansverige. Samtidigt

som medelstilldelningen varit otillräcklig har målen ökad

tillgänglighet och god miljö prioriterats före regional

utveckling. I de samhällsekonomiska kalkylerna har underhåll av

det lågtrafikerade vägnätet svårt att hävda sig. Eftersom

regionalpolitiken, bl.a. på grund av närmandet till EG, troligen

måste förändras, är det dags att förändra synen på fördelningen

av medel över landet. Det lågtrafikerade vägnätet och

grusvägnätet bör därför ges en ökad prioritet. På så vis kan

transporter mellan landsbygd och tätorter underlättas.

I motion T211 (s), som behandlar olika kommunikationsfrågor

i Jämtlands län, framhålls (yrkande1) att regionalpolitiken

genom åren fått en större tyngd vid vägverkets fördelning av

pengar över landet. Den utvecklingen måste fortsätta, betonar

motionärerna. Bland de trafikpolitiska målen tillgänglighet, god

miljö och regional balans bör det sistnämnda prioriteras.

I motion T308 (fp) framhåller motionären att väg E6 genom

Bohuslän bör byggas ut till motorvägsstandard i de delar så

inte redan skett. I fråga om vägens sträckning anser motionären

att en bro bör anläggas över Sunningesund inom Uddevalla kommun.

Om ingreppen i miljö och natur blir mindre med en tunnel och

kostnaderna likvärdiga eller mindre, bör dock vägmyndigheten

överväga en tunnel. Vidare finner motionären det angeläget att

ett delprojekt av E 6 genom Ljungskile samhälle snarast sätts i

gång. Slutligen framhåller motionären att Göteborgs och

Bohuslän är en av de regioner som är värst drabbade av

arbetslöshet och betonar betydelsen av ett stort vägbygge för

sysselsättningen inom en region.

I motion T319 (m) framhålls att regeringen bör pröva

möjligheten att inom ramen för satsningar på infrastruktur rymma

en utbyggnad av E6 genom Bohuslän till motorväg.

I motion T326 (nyd) framhålls (yrkande 1) att vägverkets

planeringsförutsättningar bör inriktas på ett förverkligande av

motorvägstriangeln Stockholm--Göteborg--Malmö--Stockholm och ett

fullföljande av E6 som motorväg.

I motion T219 (m), som behandlar olika kommunikationsfrågor

i Stockholmsområdet, föreslås (yrkande 2) att riksdagen hos

regeringen begär att beräknad nyttoavkastning skall vara

styrande för ordningen över landet.

Utskottet vill med anledning av samtliga dessa motionsyrkanden

till en början fästa uppmärksamheten på departementschefens

uttalande att en utgångspunkt för investeringsplaneringen bör

vara riksdagens ställningstaganden år 1991 angående trafikens

infrastruktur. Ett av dessa ställningstaganden var -- som

framgår av redogörelsen ovan -- att vissa närmare angivna

regioner i landet, som inte skulle få del av medel från det nya

infrastrukturanslaget, i stället skulle få en större del av

ordinarie anslag. Regeringen borde beakta detta -- uttalade

riksdagen -- inför fastställandet av direktiv för nästa

planeringsomgång. Så har också skett enligt en skrivelse från

regeringen till vägverket den 27 juni 1991, som utskottet tagit

del av. Utskottet finner ingen anledning ändra sitt tidigare

ställningstagande. Därmed torde syftet med yrkande 2 i motion

T333 (s) få anses tillgodosett. Detsamma gäller -- till en del

-- yrkande 4 i motion T212 (s).

Utskottet anser att man i princip bör eftersträva en

likvärdig standard på vägar med likartat trafikarbete, oavsett

vägarnas geografiska belägenhet. Principen kan dock behöva

modifieras i vissa fall, med hänsyn t.ex. till exceptionellt

höga anläggningskostnader för ett visst vägavsnitt eller till

önskemål om en enhetlig standard på en väg med varierande

trafikarbete för olika avsnitt.

Beträffande kraven i motion T212 (s) enligt yrkande 4 på att

investeringsbesluten inte får ha maximal ekonomisk tillväxt som

enda målvariabel, enligt yrkande 6 på ökad prioritering av det

lågtrafikerade vägnätet och grusvägnätet i

investeringsplaneringen och kravet i motion T211 (s) på en

regionalpolitisk prioritering vid väganslagens fördelning över

landet, vill utskottet erinra om riksdagens beslut förra året

att ett särskilt gemensamt vägnät borde pekas ut och ges en

särställning vid det framtida arbetet med planering. Den exakta

utbredningen och avgränsningen av detta vägnät var den dåvarande

regeringen inte beredd att ta ställning till, men det framhölls

att bl.a. riksvägarna E3, E4 och E6 enligt vägverkets

bedömning borde ingå i det särställda vägnätet. Det bör vara en

uppgift för vägverket -- betonades det -- att efter ytterligare

studier och överväganden för regeringen föreslå de vägar som

borde ingå i det särställda vägnätet. Det vitsordades vidare att

bl.a. riksvägarna E3, E4 och E6 var av särskild betydelse

för tillväxten i landet, samtidigt som det betonades att 1988

års trafikpolitiska beslut innefattar flera delmål än bara den

ekonomiska tillväxten. Det särskilda gemensamma vägnätet kunde

därför behöva kompletteras med stråk och förbindelser som är av

betydelse för att öka landsdelars tillgänglighet till andra

marknader och regioner. Utskottet ställde sig som nämnts bakom

dessa uttalanden och vill särskilt understryka att det inte

finner skäl till annan bedömning nu. Vidare vill utskottet

betona att det vägpolitiska mål som syftar till en

tillfredsställande vägstandard i landets alla delar, även på det

lågtrafikerade vägnätet, ligger fast.

Genom utskottets sålunda redovisade ställningstaganden torde

syftet med yrkande 1 i motion T211 (s) samt med yrkandena 4, i

sin helhet, och 6 i motion T212 (s) få anses tillgodosett.

Utskottet har ingen erinran mot att den fortsatta

planeringen, i enlighet med regeringens förslag, inriktas på

att ett rikstäckande vägnät av riksvägar (stamvägnätet) av

särskild betydelse byggs ut till ett sammanhängande, robust nät

med hög

och jämn standard och mot att investeringarna på riksvägar och

länsvägar som inte ingår i stamvägnätet inriktas på att

vidmakthålla och förbättra standarden.

Som utskottet just har framhållit -- med betonande av sin

redan förra året intagna ståndpunkt -- måste bl.a. riksvägarna

E3, E4 och E6 anses vara av särskild betydelse för

tillväxten i landet. Departementschefen framhåller att

regeringens förslag till inriktning av den fortsatta planeringen

bland annat (kurs. här) innebär motorvägsstandard mellan

Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall. Regeringens i det

föregående nämnda beslut den 12 mars 1992 om

infrastrukturinvesteringar på 4 miljarder kronor omfattar bl.a.

en genomfart för Ljungskile på E 6. Med det sagda och i avvaktan

på vägverkets förslag till stamvägnät finner utskottet syftet

med motionerna T308 (fp), T319 (m) och T326 (nyd) yrkande 1 till

väsentlig del tillgodosett.

Yrkande 2 i motion T219 (m) syftar till att

Stockholmsområdet skall få en större del av väganslagen.

Utskottet vill med anledning härav framhålla att målen för

vägpolitiken enligt 1988 års trafikpolitiska beslut innebär att

en avvägning måste göras mellan olika mål. Fjolårets

riksdagsbeslut och regeringens nu föreliggande förslag om

investeringsplaneringens inriktning utgör enligt utskottets

mening en lämpligt avvägd precisering och komplettering av de

vägpolitiska målen. Någon sådan ytterligare justering av målen

som motionärernas förslag innebär är emellertid utskottet inte

för sin del berett att förorda. I sammanhanget förtjänar erinras

om att ett belopp på högst 3,5 miljarder kronor från anslaget

för investeringar i trafikens infrastruktur, under vissa

förutsättningar, skall kunna disponeras för trafikinvesteringar

i Stockholmsregionen.

Sammanfattningsvis finner utskottet inte någon riksdagens

åtgärd påkallad med anledning av de motionsyrkanden som nu är i

fråga. Utskottet avstyrker följaktligen motionerna T211 (s)

yrkande 1, T212 (s) yrkandena 4 och 6, T219 (m) yrkande 2, T308

(fp), T319 (m), T326 (nyd) yrkande 1 och T333 (s) yrkande 2.

Regeringens förslag om investeringsplaneringens inriktning,

såvitt gäller vägväsendet, tillstyrks.

I motion T217 (nyd) betonas (yrkande 3) vikten -- från

trafiksäkerhets- och miljösynpunkt -- av att man bygger

kringfartsleder med planskilda korsningar runt de större

städerna. Vidare framhåller motionärerna (yrkande 4) att det

är angeläget att man anlägger stötupptagande staket i

mittsträngen på alla motorvägar.

I motion T220 (nyd) framhåller motionären att trafikens

flaskhalsar, dvs. broar och dåliga vägsträckor som inte klarar

den tunga trafiken, bör prioriteras för snabbast möjliga

ombyggnad.

Utskottet erinrar om de vägpolitiska målsättningar som innebär

att en förbättrad trafiksäkerhet, en god miljö och ett effektivt

resursutnyttjande skall eftersträvas. Målsättningarna tjänar,

som utskottet framhållit, till ledning för vägverkets och

länsstyrelsernas flerårsplaner för riksvägar resp.

länstrafikanläggningar. Vidare erinrar utskottet om det nämnda

riksdagsbeslutet med anledning av proposition 1991/92:38 (bet.

FiU10, rskr. 108) att som grund för beslut om investeringar i

bl.a. vägar bör ligga den analys som

produktivitetsdelegationen presenterat. Som också nämnts

anser delegationen att den för produktiviteten viktigaste

uppgiften är en allmän förbättring av framkomligheten i

vägnätet, framför allt runt de större städerna. Med det anförda

finner utskottet syftet med de tre motionsyrkanden som nu är i

fråga tillgodosett. Någon riksdagens åtgärd synes därför inte

erforderlig, varför motionsyrkandena avstyrks.

I motion T321 (s) framhålls att man bör ge stamvägsstatus

för riksväg 45 och Europavägsstatus för sträckan

Göteborg--Karesuando--Nordkap.

Den inriktning av investeringsplaneringen för vägväsendet

som regeringen föreslår och som utskottet tillstyrkt innebär

bl.a. att vägverket har att ta fram ett förslag till stamvägnät.

Utskottet anser att detta förslag bör avvaktas. En

Europavägsstatus för riksväg 45 förutsätter en ändring i 1975

års Europavägsöverenskommelse. En sådan ändring synes inte böra

aktualiseras innan frågan om stamvägsstatus avgjorts. Med det

sagda avstyrker utskottet motionen.

I motion T339 (v) framhålls att man bör överge planerna på en

ny bro över Ångermanälven i samband med en ny sträckning för

väg E4 i anslutning till älven. Motionären betonar att Höga

Kusten är riksintressant med unika naturmiljöer. Ingrepp i

området av den karaktär som nya vägdragningar innebär måste

avvisas. Det alternativ till förbättring av nuvarande sträckning

som presenterats är att föredra ur alla synvinklar.

Av propositionen framgår att arbete pågår med tre stora

väginvesteringar som är tänkta att delvis finansieras med

vägavgifter. En av dessa investeringar avser ombyggnad av väg

E4 över och i anslutning till Ångermanälven. Det förslag till

ombyggnad som vägverket har förordat och som bl.a. innebär att

väg E4 ges en ny sträckning och att en ny bro byggs över älven

har kostnadsberäknats till 2000 milj.kr. i 1990 års prisnivå.

Av dessa beräknas 170 milj.kr. kunna finansieras med

trafikantavgifter och resterande del ur anslaget för

investeringar i trafikens infrastruktur. En alternativ

sträckning som utretts innebär att väg E4 i huvudsak behåller

sin nuvarande sträckning men byggs om på vissa avsnitt och att

nuvarande Sandöbron breddas och förstärks. Den totala kostnaden

för alternativförslaget är ungefär lika stor som kostnaden för

det förordade alternativet.

Som utskottet framhållit är det regeringen som har att

besluta om användningen av ifrågavarande anslag enligt de

riktlinjer som riksdagen angivit. Det av vägverket förordade

alternativet synes stå i överensstämmelse med dessa riktlinjer.

Utskottet erinrar om kravet på att investeringar i större

vägbyggnadsobjekt skall föregås av en bred

miljökonsekvensbeskrivning enligt naturresurslagen. Av en sådan

skall de övergripande miljöaspekterna framgå samt hur projektet

infogas i den kommunala och regionala planeringen. Med det sagda

avstyrker utskottet motionen.

I motion T340 (v) framhålls att Bergslagsdiagonalen är en

tänkt ny stamväg mellan Norrlandskusten och Sydvästsverige. Den

avses gå från E 4 söder om Hudiksvall till Falun/Borlänge för

att sedan fortsätta via nuvarande riksväg 60 till Örebro.

Motionärerna motsätter sig ett förverkligande av en sådan väg.

I avvaktan på det nämnda förslaget till stamvägnät avstyrker

utskottet motionen.

I motion T317 (c) framhålls att planerna på den s.k.

Österleden genom Stockholm innebär ett hot mot stadens

kungsådra. Det talande uttrycket "kungsådra" fanns -- säger

motionären -- med i svensk lagstiftning till rätt nyligen och

innebar den del av en älv, en ström eller ett sund som skulle

hållas öppen och inte fick stängas till eller byggas igen.

Stockholms viktigaste kungsådra är naturligtvis stora segelleden

mot Saltsjön. Inget hinder har hittills fått hejda dess

vattenflöde. Nu vill dock förespråkarna av Österleden att en

sådan led skall byggas i form av ett betongrör genom vattnet,

ungefär halvvägs ned från vattenytan. Röret skulle ha en höjd av

drygt fem meter och vila på ett stort antal pålar, nedslagna i

den dyiga bottenävjan. Ett genomförande av förslaget skulle

skapa allvarliga miljöproblem.

Som utskottet framhållit skall investeringar i större

vägbyggnadsobjekt föregås av en bred miljökonsekvensbeskrivning

enligt naturresurslagen. På ett vattenföretag av den art som

motionen avser synes vidare vattenlagen (1983:291) vara

tillämplig, vilket innebär att tillstånd genom vattendom krävs

för att företaget skall kunna genomföras. Vattenlagens

grundläggande bestämmelse, som återfinns i 1 kap. 1§, är att

vatten skall skyddas och vårdas som en gemensam naturtillgång.

Något riksdagens uttalande i frågan synes mot bakgrund av det

anförda inte erforderligt, varför motionen avstyrks.

I motion T323 (s) framhålls att Talma sameby inom Kiruna

kommun i Norrbottens län med centralviste i Kattuvuoma, öster om

Torneträsk, sedan årtionden strävat efter att få en

vägförbindelse, eftersom en sådan är av avgörande betydelse från

renskötselsynpunkt. Problemet är att det område som berörs

ligger inom obrutet fjällområde och att det följaktligen

innefattar stora naturvärden. Inom de obrutna fjällområdena får

inga nya vägar komma till stånd, om dessa inte behövs för

rennäringen. Motionärerna anser att vägobjektet är nödvändigt

för rennäringen, varför riksdagen bör uttala sitt gillande över

det och regeringen ta initiativ till ett förverkligande av en

vägförbindelse för Talma sameby.

Av ett regeringsbeslut den 31 maj 1990, som utskottet tagit

del av, framgår att regeringen prövat frågan om anläggande av en

väg för Talma sameby som skulle sträcka sig igenom

Påkkentanjaure naturreservat och samtidigt leda in i Rostu

obrutna fjällområde. Regeringen säger sig dela samebyns och

Kiruna kommuns uppfattning att en väg skulle underlätta samebyns

transporter både till bosättningen norr om Torneträsk och vid

höstslakten. Regeringen konstaterar dock att den i ärendet har

att tillämpa naturresurslagens bestämmelser om markens

användning och finner vid en samlad bedömning att anläggandet

och utnyttjandet av Talmavägen påtagligt skulle skada

naturreservatets naturvärden. Vägen bör därför, konkluderar

regeringen, inte komma till stånd.

Regeringens sålunda återgivna beslut har fattats med

tillämpning av en av riksdagen stiftad lag och i den ordning

lagen anvisar. Till grund för beslutet ligger även

framställningar från lokala intressenter, naturvårdsverket,

lantbruksstyrelsen och Svenska Naturskyddsföreningen. Utskottet

anser att vägen från trafikpolitisk synpunkt är angelägen för

samebyn och förutsätter att regeringen följer frågan. Mot

bakgrund av det anförda finner utskottet att någon riksdagens

åtgärd med anledning av motionen inte bör komma i fråga, varför

densamma avstyrks.

I motion T320 (m) framhålls att begränsade försök med

numrering av vägavfarter bör komma till stånd.

Enligt vad utskottet erfarit har vägverket genomfört sådana

försök. Dessa utsattes dock för stark kritik från trafikanterna,

varför verket i stället inriktar sig på att namnge trafikplatser

till vilka på- och avfarter ansluter. Därmed torde syftet med

motionen tillgodoses och någon riksdagens åtgärd inte vara

erforderlig. Motionen avstyrks därför.

I motion T629 (c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att

vägverket må beakta vad i motionen anförts om inlemmande av

Gotland i det svenska trafiknätet. Motionären framhåller att

riksväg 73 upphör i Nynäshamn och utgör en viktig beståndsdel

för det transportflöde som går till och från Gotland. För att

markera Gotlands tillhörighet till landet i övrigt bör denna väg

klassificeras som en länk i det gemensamma vägnätet. För att

ytterligare inlemma Gotland i de nationella trafiksystemen bör

riksväg 73 och riksväg 23 Växjö--Oskarshamn "förlängas" till

Visby enligt det mönster som t.ex. väg E3 tillhandahåller för

sjösträckan Kapellskär--Åbo.

Vad först gäller frågan huruvida riksväg 73 bör ingå i

stamvägnätet anser utskottet att vägverkets förslag till ett

sådant nät bör avvaktas. Beträffande spörsmålet om "förlängning"

av fastlandsvägar till Gotland förutsätter utskottet att

sjöfartsverket inom ramen för sin pågående översyn av

färjetrafiken på Gotland överväger olika åtgärder i syfte att

främja turismen på ön, däribland motionärens förslag. Någon

riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandet kan utskottet

inte förorda, varför detsamma avstyrks.

5 Vissa motionsyrkanden om flerårs- och fördelningsplaner m.m.

Under rubriken ovan behandlar utskottet varje år ett mycket

stort antal motionsyrkanden, som alla har det gemensamt att de

innehåller krav på åtgärder vilkas genomförande sker inom ramen

för den investeringsplanering, vars huvudsakliga inriktning

utskottet behandlat i det föregående.

Den närmare utformningen av vägplaneringen framgår av en

förordning (1991:1809) om rikstäckande väghållningsplan,

regionala väghållningsplaner och planer för

länstrafikanläggningar som regeringen utfärdade i december 1991

med stöd av fjolårets riksdagsbeslut enligt betänkandet

1990/91:TU26. Förordningen trädde i kraft den 1 januari 1992, då

förordningen (1988:1015) om riksvägplan och planer för

länstrafikanläggningar upphörde att gälla utom vad avser planer

som skall gälla t.o.m. år 1993. Den nya förordningen skall

tillämpas första gången på de planer som upprättas samt

fastställs och godkänns för åren 1994--2003.

I förordningen föreskrivs till en början att till ledning

vid fördelning av medel för byggande och drift av statliga vägar

skall det upprättas en rikstäckande väghållningsplan för hela

landet och en regional väghållningsplan för varje

väghållningsregion. För byggande av allmänna vägar, vissa gator

och trafikanläggningar skall det för varje län av länsstyrelsen

upprättas en plan för länstrafikanläggningar. Planerna skall

avse tio år och i princip förnyas vart tredje år. Den

rikstäckande planen skall upprättas främst utifrån övergripande

behov för hela landet. De regionala planerna skall upprättas

främst utifrån regionala behov. Planerna för

länstrafikanläggningar upprättas utifrån regionala och lokala

behov.

Den rikstäckande planen upprättas av vägverket. Planen skall

omfatta

1. angivandet av ett rikstäckande vägnät av riksvägar av

särskild betydelse (stamvägnätet) och av mål för standard på

detta vägnät,

2. den inriktning av byggande och drift på stamvägnätet som

är nödvändig för att nå målen,

3. förutsättningar, ramar och mål för regionala planer,

4. övergripande avvägning mellan olika väghållningsåtgärder

i den rikstäckande planen och de regionala planerna,

5. förslag till fördelning av anslag till olika

väghållningsåtgärder och andra finansiella förutsättningar, och

6. beskrivning av konsekvenser av planens genomförande,

bl.a. genom upprättande av en miljökonsekvensbeskrivning.

Innan den rikstäckande planen upprättas skall vägverket hämta

in synpunkter på utbyggnad och drift av stamvägnätet från

länsstyrelserna, kommunerna och andra som kan ha ett väsentligt

intresse av planen. Vidare skall verket hämta in yttranden över

den upprättade planen från länsstyrelserna, banverket, boverket,

statens naturvårdsverk, överbefälhavaren, överstyrelsen för

civil beredskap och närings- och teknikutvecklingsverket samt ge

kommunerna tillfälle att lämna synpunkter på planen. Den

rikstäckande planen skall godkännas av regeringen.

I förordningen meddelas vidare föreskrifter om vad de

regionala planerna, som upprättas av vägverkets

väghållningsregioner, och planerna för länstrafikanläggningar

skall omfatta. Innan en regional väghållningsplan upprättas

skall vägverkets väghållningsregion hämta in synpunkter från

berörda länsstyrelser och kommuner samt andra intressenter.

Berörda länsstyrelser skall yttra sig över den upprättade planen

och därvid ge berörda kommuner tillfälle att lämna synpunkter på

planen. En regional väghållningsplan skall godkännas av

vägverket.

Innan en plan för länstrafikanläggningar upprättas, skall

länsstyrelsen begära in förslag från banverket, vägverkets

väghållningsregion, trafikhuvudmannen, kommunerna i länet samt

andra intressenter.

Utskottet har valt att på detta relativt utförliga sätt återge

de bestämmelser som reglerar planeringsprocessen för vägväsendet

m.m. för att teckna en bakgrund till kraven i den stora mängd

motioner som utskottet nu har att behandla på att riksdagen

skall uttala sig till förmån för åtgärder i fråga om vägar eller

broar i en kommun, ett län eller en region. Sådana åtgärder

innebär i allmänhet att vissa väg- eller broprojekt inom området

i fråga skall komma till stånd tidigare än vad som förutses i

planerna eller att detta område skall tillföras ytterligare

medel från de ordinarie väganslagen, genom omfördelning eller på

annat sätt. I vissa fall uttalas också önskemål att en viss väg

skall ingå i det stamvägnät, som vägverket har att lämna förslag

om. I flera fall fäster motionärerna uppmärksamheten på den

ytterligare finansieringskälla som det under fjolåret tillkomna

anslaget för investeringar i trafikens infrastruktur innebär.

Till stöd för yrkandena, av samtliga kategorier, åberopas

marknadsmässiga samt trafik-, miljö-, regional- och

arbetsmarknadspolitiska överväganden.

Utskottet anser att riksdagens roll i planeringen av

trafikens infrastruktur bör stärkas, men vidhåller sin år efter

år uttalade uppfattning att det inte ankommer på riksdagen att

ta ställning till krav av det slag som de nu aktuella motionerna

avser. Den närmare planeringen av olika vägobjekt och

fördelningen av medel för dessa är en uppgift som kräver ett

omfattande berednings- och samrådsförfarande på nationell,

regional och lokal nivå. Den mångfald av beslut som erfordras

för denna planering och dess genomförande, till främjande av den

övergripande målinriktning som riksdagen fastställer, måste

fattas av därtill kompetenta organ och varken kan eller bör

fattas av riksdagen själv. Vad gäller motionskraven på medel

från anslaget för investeringar i trafikens infrastruktur

erinrar utskottet om att det ankommer på regeringen att besluta

om anslagets användning i enlighet med de riktlinjer som

riksdagen angivit.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga de

motionsyrkanden som förtecknats under rubriken Vissa

motionsyrkanden om flerårs- och fördelningsplaner m.m. på s.

8--11 i detta betänkande.

Av vad utskottet nu anfört följer att det även avstyrker

motionerna T301 (s) och T332 (v) med krav på statliga medel och

tidigareläggning av åtgärder till förmån för spårvägen i

Norrköping. Utskottet hänvisar till den planeringsprocess som

gäller för länstrafikanläggningar.

Vidare avstyrker utskottet motion T520 (nyd) yrkande 2 om att

en omprioritering av redan avsatta medel skall disponeras för en

ombyggnad av E 4 mellan Söderhamn och Hudiksvall. Utskottet

hänvisar till den planeringsprocess som gäller för riksvägar.

6 Övriga frågor

Vägarbetares säkerhet behandlas i motion T331 (c).

Motionärerna framhåller att ansvarig arbetsledning måste ges

rätt att avgöra vilka metoder som bör användas vid olika slag av

arbeten för att t.ex. nedbringa passerande fordons hastighet.

Enligt vad utskottet erfarit har vägverket givit ut

anvisningar i frågan som är ägnade att tillgodose motionärens

önskemål. Något riksdagens uttalande med anledning av motionen

synes sålunda inte erforderligt, varför densamma avstyrks.

I motion T347 (fp) framhålls att användning av vägsalt är

förenad med en rad olägenheter och bör inskränkas till att

omfatta endast stora genomfartsvägar, där saltning vid halt

väglag torde vara ofrånkomlig.

Enligt vad utskottet erfarit finns det för närvarande inget

bra och billigt alternativ till saltning för halkbekämpning på

vintervägar. Vägverket har bedrivit en försöksverksamhet i några

län, där salt inte använts på vissa vägar. Försöken visade att

antalet trafikolyckor ökade, utom i Gotlands län. Utskottet

förutsätter att verket fortsätter sina ansträngningar att finna

ett bra alternativ till saltningen och att denna sker i en

omfattning som medför minsta möjliga olägenheter av det slag som

motionären avser, utan att trafiksäkerheten försämras. Med det

sagda avstyrker utskottet motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

Vägverkets uppgifter och organisation

1. beträffande förvaltning av vägverkets aktiebolag

att riksdagen godkänner att en enhet för förvaltning av

vägverkets aktiebolag inrättas i vägverket i enlighet med vad

som anförs i propositionen,

2. beträffande ändringar i bolagsordningen för Väginvest

AB

att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om ändringar i

bolagsordningen för Vägverkets Investerings AB Väginvest i

enlighet med vad som anförs i propositionen,

3. beträffande Produktionsbolag Gotland AB

att riksdagen bemyndigar regeringen att godkänna att vägverket

i samarbete med Gotlands kommun får bilda ett särskilt

produktionsbolag i enlighet med vad som anförs i propositionen,

4. beträffande helägda bolag för avgiftsfinansierade

vägprojekt

att riksdagen godkänner vad som anförs i propositionen om att

bilda helägda bolag för avgiftsfinansierade vägprojekt,

Vägnätet

5. beträffande 1975 års Europavägsöverenskommelse

att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner

att Sverige ratificerar 1975 års överenskommelse European

Agreement on Main International Traffic Arteries (AGR),

Vägväsendets finansiering

6. beträffande medelsanvisning för ämbetsverksuppgifter

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m. för budgetåret 1992/93

anvisar ett förslagsanslag på 8921000 kr.,

7. beträffande medelsanvisning för drift och underhåll av

statliga vägar

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med

avslag på motionerna 1991/92:T212 yrkande 1 och 1991/92:T218

yrkande 13 till Drift och underhåll av statliga vägar för

budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på

5908300000 kr.,

res. 1 (s)

men. (v) - delvis

8. beträffande jämkning mellan drift- och

byggandeanslagen

att riksdagen godkänner att jämkning mellan drift- och

byggandeanslagen för den statliga väghållningen får ske i

enlighet med vad som anförs i propositionen,

9. beträffande automatisk hastighetsövervakning

att riksdagen med avslag på motion 1991/92:T316 godkänner vad

som anförs i propositionen om användning av anslaget B2. Drift

och underhåll av statliga vägar för anskaffning av utrustning

för hastighetsövervakning,

res. 2 (nyd)

10. beträffande överföring av medel mellan anslagen

B2och B6

att riksdagen med bifall till regeringens förslag medger att

regeringen vid behov när allmän väg, för vilken staten är

väghållare, övergår till enskild väghållning, får låta vägverket

överföra medel motsvarande gällande statsbidrag mellan anslaget

B2. Drift och underhåll av statliga vägar och anslaget B6.

Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar,

11. beträffande finansieringen av reparationen av

motorvägsbron i Södertälje

att riksdagen godkänner vad som därom anförs i propositionen,

12. beträffande drivaxel- och boggitryck

att riksdagen godkänner vad som anförs i propositionen

om en ändring av högsta tillåtna drivaxel- och boggietryck till

11,5 resp. 19 ton,

men. (v) - delvis

13. beträffande vägverkets låneram i riksgäldskontoret

att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner en

höjning av vägverkets låneram i riksgäldskontoret till högst

2000000000 kr.,

14. beträffande överföring av medel mellan anslagen

B2och B5

att riksdagen med bifall till regeringens förslag medger att

regeringen vid ändringar i väghållningsansvaret får överföra

medel mellan anslaget B2. Drift och underhåll av statliga

vägar och anslaget B5. Bidrag till drift och underhåll av

statskommunvägar,

15. beträffande tilläggsbidrag till drift av vissa

kommunala vägar och gator

att riksdagen godkänner vad som anförs i propositionen om

användningen av anslaget B2. Drift och underhåll av statliga

vägar för tilläggsbidrag till drift av kommunala vägar och

gator,

16. beträffande slopandet av dubbdäcksförbudet för tunga

fordon

att riksdagen lämnar utan erinran vad som därom anförs i

propositionen,

17. beträffande medelsanvisning för byggande av

riksvägar

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motion 1991/92:T218 yrkande 16 till Byggande av

riksvägar för budgetåret 1992/93 anvisar ett

reservationsanslag på 1556500000 kr.,

men. (v) - delvis

18. beträffande vissa kapitalkostnader som belastar

anslaget för byggande av riksvägar

att riksdagen med anledning av regeringens förslag om

användningen av anslaget B3. Byggande av riksvägar för att

täcka kapitalkostnader för utbyggnaden av väg E6 till motorväg

på delen Stenungsund--Ljungskile som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

19. beträffande medelsanvisning för byggande av

länstrafikanläggningar

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motion 1991/92:T218 yrkande 9 till Byggande av

länstrafikanläggningar för budgetåret 1992/93 anvisar ett

reservationsanslag på 1037400000 kr.,

men. (v) - delvis

20. beträffande utbyggnaden av cykelleder

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T212 yrkande 7 och

1991/92:T329,

res. 3 (s)

21. beträffande uppdelning av LTA-anslaget

att riksdagen avslår motion 1991/92:T218 yrkande 8,

men. (v) - delvis

22. beträffande medelsanvisning för bidrag till drift och

underhåll av statskommunvägar

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motion 1991/92:T218 yrkande 14 till Bidrag till

drift och underhåll av statskommunvägar för budgetåret 1992/93

anvisar ett reservationsanslag på 835700000 kr.,

men. (v) - delvis

23. beträffande medelsanvisning för bidrag till drift och

byggande av enskilda vägar

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motion 1991/92:T218 yrkande 15 till Bidrag till

drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1992/93

anvisar ett reservationsanslag på 648500000 kr.,

men. (v) - delvis

24. beträffande specialdestination av statsbidrag till

enskilda vägar

att riksdagen avslår motion 1991/92:T335,

25. beträffande medelsanvisning för särskilda

bärighetshöjande åtgärder

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motion 1991/92:T218 yrkande 12 till Vägverket:

Särskilda bärighetshöjande åtgärder för budgetåret 1992/93

anvisar ett reservationsanslag på 707300000 kr.,

men. (v) - delvis

26. beträffande ny bro över Svinesund

att riksdagen godkänner vad som anförs därom i propositionen,

27. beträffande finansiering av fortsatt utbyggnad av E6

genom Bohuslän som motorväg m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:T326

yrkandena 2--4 och 1991/92:T327 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

res. 4 (s)

28. beträffande brukaravgift

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T212 yrkande 5 samt

1991/92:T219 yrkandena 3 och 5,

res. 5 (s)

29. beträffande ränta på förskotterade medel för

väginvesteringar

att riksdagen avslår motion 1991/92:T341 yrkande 2,

30. beträffande bilavgifter vid infart till Göteborgs

centrum m.m.

att riksdagen avslår motion 1991/92:T214 yrkande 2,

31. beträffande brofonder

att riksdagen avslår motion 1991/92:T341 yrkande 3,

Målen för vägpolitiken och investeringsplaneringens

inriktning

32. beträffande vägkapitalet

att riksdagen avslår motion 1991/92:T218 yrkande 7 i denna

del,

men. (v) - delvis

33. beträffande investeringsplaneringens inriktning

att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:T211 yrkande 1,

1991/92:T212 yrkandena 4 och 6, 1991/92:T219 yrkande 2,

1991/92:T308, 1991/92:T319, 1991/92:T326 yrkande 1 och

1991/92:T333 yrkande 2 godkänner den precisering av

investeringsplaneringens inriktning som förordas i

propositionen och som innebär att planeringen inriktas mot att

ett rikstäckande vägnät av riksvägar av särskild betydelse

(stamvägnätet) byggs ut till ett sammanhängande, robust nät med

hög och jämn standard och att investeringarna på riksvägar och

länsvägar som inte ingår i stamvägnätet inriktas på att

vidmakthålla och förbättra standarden,

res. 6 (s)

34. beträffande kringfartsleder och trafikens flaskhalsar

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T217 yrkandena 3 och 4

och 1991/92:T220 yrkande 1,

res. 7 (nyd)

35. beträffande stamvägsstatus för riksväg 45 m.m.

att riksdagen avslår motion 1991/92:T321,

36. beträffande ny bro över Ångermanälven

att riksdagen avslår motion 1991/92:T339,

men. (v) - delvis

37. beträffande Bergslagsdiagonalen

att riksdagen avslår motion 1991/92:T340,

men. (v) - delvis

38. beträffande Stockholms kungsådra

att riksdagen avslår motion 1991/92:T317,

39. beträffande vägförbindelse för Talma sameby

att riksdagen avslår motion 1991/92:T323,

40. beträffande numrering av vägavfarter

att riksdagen avslår motion 1991/92:T320,

41. beträffande inlemmande av Gotland i det svenska

trafiknätet

att riksdagen avslår motion 1991/92:T629 yrkande 2,

42. beträffande vissa motionsyrkanden om flerårs- och

fördelningsplaner m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T201 yrkande 1,

1991/92:T208 yrkande 1, 1991/92:T219 yrkande 1, 1991/92:T227

yrkande 1, 1991/92:T228 yrkandena 2--4, 1991/92:T302,

1991/92:T303, 1991/92:T304, 1991/92:T305, 1991/92:T306,

1991/92:T307, 1991/92:T309, 1991/92:T310, 1991/92:T311,

1991/92:T312, 1991/92:T313, 1991/92:T314, 1991/92:T315,

1991/92:T318, 1991/92:T322, 1991/92:T324, 1991/92:T325,

1991/92:T328, 1991/92:T330, 1991/92:T333 yrkande 1,

1991/92:T334, 1991/92:T336, 1991/92:T337, 1991/92:T341 yrkande

1, 1991/92:T342 yrkande 1, 1991/92:T343, 1991/92:T344,

1991/92:T345, 1991/92:T346, 1991/92:A258 yrkande 2, 1991/92:A437

yrkande 2, 1991/92:Jo676 yrkande 1 i denna del och 1991/92:Ub437

yrkandena 10 och 11,

43. beträffande spårvägen i Norrköping

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T301 och 1991/92:T332,

men. (v) - delvis

44. beträffande ombyggnad av E4 mellan Söderhamn och

Hudiksvall

att riksdagen avslår motion 1991/92:T520 yrkande 2,

res. 8 (nyd)

Övriga frågor

45. beträffande vägarbetares säkerhet

att riksdagen avslår motion 1991/92:T331,

46. beträffande vägsalt

att riksdagen avslår motion 1991/92:T347.

Stockholm den 7 april 1992

På trafikutskottets vägnar

Sven-Gösta Signell

I beslutet har deltagit: Sten Andersson i Malmö (m),

Sven-Gösta Signell (s), Kenth Skårvik (fp), Håkan Strömberg (s),

Elving Andersson (c), Sten-Ove Sundström (s), Jan Sandberg (m),

Kenneth Attefors (nyd), Bo Nilsson (s), Lars Björkman (m), Anita

Jönsson (s), Lars Biörck (m), Jarl Lander (s), Ines Uusmann (s)

och Kenneth Lantz (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Medelsanvisning för drift och underhåll av statliga vägar

(mom.7)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo

Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Utskottet tillstyrker regeringens" och slutar med

"avstyrker motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till s-motionens uppfattning att

1 350 milj.kr. utöver det belopp som regeringen föreslagit bör

anvisas till drift och underhåll av statliga vägar. Av detta

belopp bör 1250 milj.kr. fördelas jämnt över vägverkets

produktionsområden i hela landet och 100 milj.kr. användas för

upprustning av riksväg 45 norr om Karlstad.

Dessa ytterligare medel kommer att få stor betydelse för ett

förbättrat underhåll av våra vägar i hela landet och därmed för

trafiksäkerheten. Härtill kommer att ett stort antal

meningsfulla arbetstillfällen skapas. Utskottet vill understryka

vikten av att arbetena snabbt kommer i gång. De 100 milj.kr.

till väg 45 innebär att mycket välbehövliga insatser kan göras

för bättre vägförbindelser i norra inlandet.

Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att syftet med

motion T212 (s) yrkande 1 torde få anses tillgodosett -- bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär att syftet även med

motion T218 (v) yrkande 13 torde få anses tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande medelsanvisning för drift och underhåll av

statliga vägar

att riksdagen med anledning av regeringens förslag samt

motionerna 1991/92:T212 yrkande 1 och 1991/92:T218 yrkande 13

dels till Drift och underhåll av statliga vägar för

budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på

7258300000 kr., dels som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

2. Automatisk hastighetsövervakning (mom.9)

Kenneth Attefors (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Med hänsyn" och slutar med "motionen avstyrks" bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärens uppfattning om de många

nackdelar, inte minst från bevissynpunkt, som är förenade med

användning av ifrågavarande utrustning. Trafikövervakning har

enligt utskottets mening den bästa förebyggande effekten om den

sker öppet, på ett sätt som respekteras och bejakas av

trafikanterna. Den automatiska hastighetsövervakningen bör

därför omedelbart avbrytas. De 5 milj.kr. som regeringen avser

använda för ändamålet kommer enligt utskottets mening till

bättre användning om de inte tillåts minska den

medelstilldelning som anslaget avser, nämligen drift och

underhåll av statliga vägar.

Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motionen

tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande automatisk hastighetsövervakning

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med

bifall till motion 1991/92:T316 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

3. Utbyggnaden av cykelleder (mom.20)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo

Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18

börjar med "Utskottet finner" och på s. 19 slutar med "avstyrks

motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att cykelleder är

betydelsefulla från trafiksäkerhetssynpunkt och att

statsbidraget till byggande av sådana leder bör öka. Det i

motion T212 (s) nämnda beloppet, 30 milj.kr., synes utskottet

väl avvägt. Vidare anser utskottet att reglerna för

bidragsgivningen bör ses över med utgångspunkt i de riktlinjer

som anges i motion T329 (s). Det ankommer på regeringen att

svara för denna översyn liksom att närmare överväga önskemålen i

övrigt enligt sistnämnda motion om åtgärder till främjande av en

ökad cykeltrafik.

Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att

motionsyrkandena tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande

lydelse:

20. beträffande utbyggnaden av cykelleder

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:T212 yrkande

7 och 1991/92:T329 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

4. Finansiering av fortsatt utbyggnad av E 6 genom Bohuslän

som motorväg m.m. (mom. 27)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo

Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "Utskottet ser" och slutar med "anses tillgodosett"

bort ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om 1988 års trafikpolitiska beslut, vari

slogs fast att grundprincipen, att det allmänna skall vara

väghållare för de vägar som behövs för den allmänna samfärdseln,

skall fortsätta att gälla (prop. 1987/88:50 bil. 1, TU20, rskr.

297). Utskottet vidhåller den uppfattningen och kan därför inte

förorda att ett privat konsortium fungerar som väghållare för en

allmän väg. Vidare förutsätter utskottet att statliga

investeringsmedel inte beräknas för ett vägobjekt till den del

finansieringen kan åstadkommas på annat sätt, t.ex. genom

vägavgifter. Med det sagda avstyrker utskottet de yrkanden i

motion T326 (nyd) som nu är i fråga.

Utskottet erinrar också om att genom 1988 års

trafikpolitiska beslut skapades möjlighet för intressenter,

t.ex. kommuner och företag, att genom förskottering av medel

bidra till att genomföra vägprojekt som eljest inte skulle kunna

förverkligas inom rimlig tid. Någon riksdagens åtgärd med

anledning av motion T327 (m,nyd) är därför enligt utskottets

mening inte erforderlig, varför motionen avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande

lydelse:

27. beträffande finansiering av fortsatt utbyggnad av E 6

genom Bohuslän som motorväg m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T326 yrkandena 2--4

och 1991/92:T327,

5. Brukaravgift (mom. 28)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo

Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "avstyrks

följaktligen" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion T212 (s) uttalade uppfattningen

att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om

finansiering av ett förbättrat vägunderhåll. Förslaget bör

utformas i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen. Med

det anförda tillstyrker utskottet motion T212 (s) yrkande 5.

Motion T219 (m) yrkandena 3 och 5 avstyrks.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande

lydelse:

28. beträffande brukaravgift

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T212 yrkande 5

samt med avslag på motion 1991/92:T219 yrkandena 3 och 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Investeringsplaneringens inriktning (mom.33)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo

Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30

börjar med "Utskottet vill" och på s. 31 slutar med

"vägväsendet, tillstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till de överväganden som enligt

motion T212 (s) bör ligga till grund för bedömningar om hur

vägnätet bör utvecklas. Detta innebär -- som framhålls i

motionen -- att vägar med likvärdigt trafikarbete skall hålla en

likvärdig standard, oavsett var i landet de är belägna. Vidare

anser utskottet -- i likhet med de motionärer som står bakom

motion T212 (s) -- att nuvarande princip för fördelning av medel

till olika vägändamål bör ändras så att det lågtrafikerade

vägnätet och grusvägnätet ges ökad prioritet.

Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motion T212

(s) yrkandena 4 och 6 tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär att syftet med

motionerna T211 (s) yrkande 1 och T333 (s) yrkande 2 torde få

anses tillgodosett. De övriga motionsyrkanden som nu är i fråga

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande

lydelse:

33. beträffande investeringsplaneringens inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T212 yrkandena 4

och 6, med anledning av regeringens förslag samt motionerna

1991/92:T211 yrkande 1 och 1991/92:T333 yrkande 2 samt med

avslag på motionerna 1991/92:T219 yrkande 2, 1991/92:T308,

1991/92:T319 och 1991/92:T326 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Kringfartsleder och trafikens flaskhalsar m.m. (mom.34)

Kenneth Attefors (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32

börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "motionsyrkandena

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är

angeläget från trafiksäkerhets- och miljösynpunkt att man bygger

kringfartsleder med planskilda korsningar runt de större

städerna. Det är vidare -- som motionärerna framhåller --

angeläget att man anlägger stötupptagande staket i mittsträngen

på alla motorvägar. Såsom framhålls i motion T220 (nyd) bör

också sådana väghållningsinsatser prioriteras som innebär att

trafikens flaskhalsar elimineras.

Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motionerna

T217 (nyd) yrkandena 3 och 4 och T220 (nyd) yrkande 1 tillstyrks

-- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande

lydelse:

34. beträffande kringfartsleder och trafikens flaskhalsar

m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:T217

yrkandena 3 och 4 och 1991/92:T220 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Ombyggnad av E 4 mellan Söderhamn och Hudiksvall (mom.44)

Kenneth Attefors (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37

börjar med "Vidare avstyrker" och slutar med "för riksvägar"

bort ha följande lydelse:

Särskilda skäl talar emellertid enligt utskottets mening för

att riksdagen uttalar sig till förmån för de

väghållningsåtgärder som påtalas i motion T520 (nyd). Utskottet

delar motionärernas uppfattning att en ombyggnad av E4 mellan

Söderhamn och Hudiksvall, som är ett mycket olycksdrabbat

vägavsnitt, bör prioriteras och genomföras snarast möjligt.

Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att syftet med

motionsyrkandet torde få anses tillgodosett -- bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande

lydelse:

44. beträffande ombyggnad av E4 mellan Söderhamn och

Hudiksvall

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:T520 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Meningsyttring

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Bengt Hurtig (v) anför:

Medelsanvisning för drift och underhåll av statliga vägar

Som framhålls i motion T218 (v) yrkande 13 bör riksdagen över

anslaget anvisa 700 milj.kr. utöver det belopp som regeringen

föreslagit eller således 6 608 300 000 kr.

Drivaxel- och boggitryck

Jag motsätter mig en höjning av högsta tillåtna drivaxel- och

boggitryck från nuvarande 10 ton resp. 16 ton. Om en sådan

höjning inte genomförs, behövs inte heller några särskilda

bärighetshöjande åtgärder.

Medelsanvisning för byggande av riksvägar

Som framhålls i motion T218 (v) yrkande 16 bör riksdagen över

anslaget anvisa 500 milj.kr. mindre än det belopp som regeringen

föreslagit eller således 1 056 500 000 kr.

Medelsanvisning för byggande av länstrafikanläggningar

Som framhålls i motion T218 (v) yrkande 9 bör riksdagen över

anslaget anvisa 400 milj.kr. utöver det belopp som regeringen

föreslagit eller således 1 437 400 000 kr.

Uppdelning av LTA-anslaget

Som framhålls i motion T218 (v) yrkande 8 bör anslaget delas

på väg- resp. järnvägsanslag. Ansvaret för fördelningen till

respektive län bör överföras från vägverket till ett sekretariat

inom kommunikationsdepartementet.

Medelsanvisning för bidrag till drift och underhåll av

statskommunvägar

Som framhålls i motion T218 (v) yrkande 14 bör riksdagen över

anslaget anvisa 200 milj.kr. utöver det belopp som regeringen

föreslagit eller således 1 035 700 000 kr.

Medelsanvisning för bidrag till drift och byggande av enskilda

vägar

Som framhålls i motion T218 (v) yrkande 15 bör riksdagen över

anslaget anvisa 150 milj.kr. utöver det belopp som regeringen

föreslagit eller således 798 500 000 kr.

Medelsanvisning för särskilda bärighetshöjande åtgärder

Som framhålls i motion T218 (v) yrkande 12 bör riksdagen

besluta avskaffa anslaget. Det leder liksom

just-in-time-transporter till en ytterligare ökning av mycket

tunga vägtransporter och till ökat slitage på miljön och

vägarna. Därigenom ökar också antalet trafikolyckor.

Vänsterpartiets trafikpolitik innebär att anslaget inte behövs.

Finansiering av fortsatt utbyggnad av E 6 genom Bohuslän som

motorväg m.m.

Jag biträder hemställan i reservation 4 (s).

Brukaravgift

Vägtransporter är förknippade med en rad kostnader för

samhället utöver kostnader för byggande och underhåll av vägar.

Vägtrafiken orsakar kostnader för miljöskador,

sjukvård, bullerstörningar, skador på minnesmärken,

energiförluster och tidsförluster på grund av trängseleffekter.

Det är möjligt att de vinster företagen gör med hjälp av

intensifierad transportverksamhet är större än de samhälleliga

förlusterna. Det är därför rimligt att en stor del av statens

inkomster från vägtrafiken går till andra ändamål än vägar.

Hela problemkomplexet hur vägtrafiken skall finansieras och

hur mycket behovet av transporter kan påverkas bör därför

klarläggas genom en utredning. Justering av avgifter och skatter

som belastar trafiken kan vara en väg men dessa måste då

utformas så att den regionala balansen i samhället förbättras.

Vissa delar av landet är beroende av att kostnaderna för

vägtransporter inte blir orimliga. Att nu binda sig för en

beskrivning i form av "raka rör" eller koppling av speciella

skatter eller brukaravgifter är inte lämpligt. Yrkande 5 i

motion T212 (s) och yrkandena 3 och 5 i motion T219 (m) bör

därför avstyrkas.

Vägkapitalet

Som framhålls i motion T218 (v) yrkande 7 bör riksdagen uttala

att vägkapitalet inte får fortsätta att minska. De snålt

tilltagna förslagen till medelsanvisningar för vägväsendet i

propositionen innebär att kostnaderna stiger för att nå tillbaka

till den nivå på vägkapitalet som en gång fanns, eftersom

skadorna på vägarna blir alltmer omfattande och därmed allt

dyrare att reparera.

Ny bro över Ångermanälven

Som framhålls i motion T339 (v) bör man överge planerna på en

ny bro över Ångermanälven i samband med en ny sträckning för

E4 i anslutning till älven. Höga Kusten är riksintressant och

har unika naturmiljöer som inte får störas genom den planerade

bron. En förbättring av nuvarande sträckning av vägen är att

föredra ur alla synvinklar.

Bergslagsdiagonalen

Som framhålls i motion T340 (v) bör planerna på den s.k.

Bergslagsdiagonalen överges. De är ett utslag av

koncentrationstänkande som inte har med regional balans att

göra.

Spårvägen i Norrköping

Som framhålls i motion T332 (v) är det mycket betydelsefullt

av såväl miljö- som sysselsättningsskäl att regeringen vidtar

åtgärder för att stimulera kommunerna att påbörja, eller -- som

i Norrköpings fall -- att fortsätta en övergång till miljövänlig

kollektivtrafik. Detta sker självfallet bäst genom att

ytterligare medel anslås och genom att utbyggnaden av spårvägen

enligt planerna tidigareläggs.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

7, 12, 17, 19, 21--23, 25, 32, 36, 37 och 43 borde ha hemställt:

7. beträffande medelsanvisning för drift och underhåll av

statliga vägar

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T218 yrkande 13

samt med anledning av regeringens förslag och motion

1991/92:T212 yrkande 1 till Drift och underhåll av statliga

vägar för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på

6608300000 kr.,

12. beträffande drivaxel- och boggitryck

att riksdagen med avslag på vad som anförs i propositionen om

en ändring av högsta tillåtna drivaxel- och boggitryck till 11,5

resp. 19 ton som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

17. beträffande medelsanvisning för byggande av

riksvägar

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T218 yrkande 16

och med anledning av regeringens förslag till Byggande av

riksvägar för budgetåret 1992/93 anvisar ett

reservationsanslag på 1056500000 kr.,

19. beträffande medelsanvisning för byggande av

länstrafikanläggningar

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T218 yrkande 9

och med anledning av regeringens förslag till Byggande av

länstrafikanläggningar för budgetåret 1992/93 anvisar ett

reservationsanslag på 1437400000 kr.,

21. beträffande uppdelning av LTA-anslaget

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T218 yrkande 8

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

22. beträffande medelsanvisning för bidrag till drift och

underhåll av statskommunvägar

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T218 yrkande 14

och med anledning av regeringens förslag till Bidrag till

drift och underhåll av statskommunvägar för budgetåret 1992/93

anvisar ett reservationsanslag på 1035700000 kr.,

23. beträffande medelsanvisning för bidrag till drift och

byggande av enskilda vägar

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T218 yrkande 15

och med anledning av regeringens förslag till Bidrag till

drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1992/93

anvisar ett reservationsanslag på 798500000 kr.,

25. beträffande medelsanvisning för särskilda

bärighetshöjande åtgärder

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T218 yrkande 12

dels avslår regeringens förslag, dels som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

32. beträffande vägkapitalet

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T218 yrkande 7 i

denna del som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

36. beträffande ny bro över Ångermanälven

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T339 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

37. beträffande Bergslagsdiagonalen

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:T340 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

43. beträffande spårvägen i Norrköping

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T332 och med

anledning av motion 1991/92:T301 som sin mening ger regeringen

till känna vad ovan anförts,

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Propositionen2

B. Vägväsende m.m.2

Investeringsplanering4

Motionerna4

Vissa motionsyrkanden om flerårs- och fördelnings-

planer m.m.8

Utskottet12

1 Vägverkets uppgifter och organisation12

2 Vägnätet13

3 Vägväsendets finansiering14

3.1 Finansiering via de ordinarie väganslagen

B1--B714

B 1. Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m.14

B 2. Drift och underhåll av statliga vägar14

B 3. Byggande av riksvägar17

B 4. Byggande av länstrafikanläggningar18

B 5. Bidrag till drift och underhåll

av statskommunvägar19

B 6. Bidrag till drift och byggande

av enskilda vägar19

B 7. Vägverket: Särskilda bärighetshöjande

åtgärder20

3.2 Finansiering vid sidan av de ordinarie

väganslagen B1--B720

4 Målen för vägpolitiken och investeringsplaneringens

inriktning25

5 Vissa motionsyrkanden om flerårs- och fördelnings-

planer m.m.35

6 Övriga frågor37

Hemställan37

Reservationer42

Meningsyttring47