Bet. 1991/92:TU16

Trafikutskottets betänkande

1991/92:TU16

Fast förbindelse över Öresund

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1991/92

TU16

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet fem motioner om det av det

danska folketinget och den svenska riksdagen godkända avtalet om

en fast förbindelse över Öresund. Detta avtal är folkrättsligt

bindande. Med hänvisning härtill och till den ingående prövning

av miljökonsekvenserna som kommer att göras avstyrker utskottet

de motioner som begär att riksdagen skall uttala att en vägbro

inte skall byggas eller att kompletterande utredningar skall

genomföras. Något särskilt uttalande från riksdagen om att

brobygget bör påskyndas, vilket begärs i två motioner, anser

utskottet inte vara erforderligt.

Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande av

c-ledamoten och en meningsyttring av v-suppleanten.

Motionerna

1991/92:T904 av Ulla Tillander m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att utöka anbudsgivningen när det gäller de

fasta förbindelserna över Öresund till att också gälla

tunnelalternativet.

1991/92:T906 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om byggandet av en Öresundsbro.

1991/92:T914 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av ytterligare information om

de ekonomiska kalkylerna för den planerade fasta förbindelsen

över Öresund,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om hög handlingsberedskap för att kunna

utreda alternativ till den beslutade förbindelsen.

1991/92:T915 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att en fast förbindelse över Öresund

för vägtrafik ej skall byggas,

2. att riksdagen hos regeringen begär att en ny utredning om

en järnvägstunnel under Öresund tillsätts i enlighet med vad som

i motionen anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om miljökonsekvensanalysen av

Öresundsförbindelserna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att hanteringen av

Öresundsförbindelserna skall ske i samråd med berörda

Östersjöstater,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om hänsyn till olycksaspekterna och deras

kostnader vid utredandet av Öresundsförbindelserna.

1991/92:A261 av Ian Wachtmeister och Bengt Dalström (båda nyd)

vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att utan tidspillan starta upp

Öresundsbroprojektet med tidsplan för projektets genomförande.

Utskottet

Bakgrund

Riksdagen godkände den 12 juni 1991 ett avtal mellan Sveriges

regering och Danmarks regering om en fast förbindelse över

Öresund (prop. 1990/91:158, bet.TU31, rskr.379). Enligt

avtalet skall en kombinerad järnvägs- och vägbförbindelse byggas

mellan Kastrup och Limhamn. Den kombinerade bron skall bestå av

en dubbelspårig järnväg och en motorväg med fyra körfält. Den

slutliga utformningen av Öresundsförbindelsen kommer enligt

avtalet att ske med hänsyn till vad som är ekologiskt motiverat,

tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt så att skadliga

verkningar på miljön förebyggs. Vad gäller anslutningar till

Öresundsförbindelsen anges att det åligger Sverige och Danmark

att var för sig anlägga nödvändiga järnvägs- och

vägförbindelser.

I avtalet regleras bl.a. de organisatoriska och

finansieringsmässiga förutsättningarna. Öresundsförbindelserna

skall ägas av svenska och danska staten. Dessa samverkar i ett

konsortium som skall äga och svara för all verksamhet avseende

förbindelsen. Konsortiet skall i sin tur ägas av ett svenskt och

danskt bolag som är helägt av resp. stat.

Kostnaderna för projektet kommer i sin helhet att täckas av

konsortiet genom särskilda avgifter som fastställs av

konsortiet. Avgifterna skall utformas med beaktande av att

tillkomsten av fasta förbindelser syftar till att främja en

rationell och ändamålsenlig järnvägstrafik mellan länderna.

Arbetet med Öresundsförbindelsen skall inriktas mot

byggstart år 1993 så att förbindelsen kan vara öppen för trafik

vid sekelskiftet. Anläggningskostnaden beräknas till 10--12

miljarder kronor i prisnivå juli 1990.

Förutom att vara ägarbolag i konsortiet avses det svenska

bolaget få i uppgift att svara för byggandet, driften och

underhållet samt finansieringen av de svenska anslutningarna.

Anläggningskostnaden för anslutningarna skall slutligen

finansieras via överskottet från Öresundsförbindelsen. I

avvaktan på att detta överskott kommer att genereras förutsätts

att det svenska bolaget får möjlighet att med statlig garanti

låna de medel som erfordras för att kunna finansiera

anslutningarna. Kostnaderna för de svenska anslutningarna exkl.

kapitaltjänstkostnaden har beräknats till 1900milj.kr. i

prisnivå juli 1990.

Motionsförslag

I motion A261 (nyd) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att utan

tidsspillan starta Öresundsbroprojektet med tidsplan för

projektets genomförande.

I motion T906 (m) framhålls att Öresundsbron brådskar.

I motion T915 (v) yrkas att riksdagen beslutar att en fast

förbindelse över Öresund för vägtrafik ej byggs. Den totala

kostnaden för projektet är svårbedömbar. Fristående experters

bedömningar varierar starkt men uppgifter på 30 miljarder kronor

har nämnts. Risken är vidare stor att broavgifterna måste sättas

så lågt att man lockar till sig resenärer på bekostnad av

järnvägen och färjetrafiken för att få lönsamhet på bron.

Vägbron kommer enligt motionärerna inte enbart att vara ett

hinder för de rent fysikaliska flödena av vatten med olika salt-

och syrgashalter mellan Östersjön och övriga hav utan kommer

också att på ett okänt sätt påverka det biologiska samspelet

mellan havsområdena. Att äventyra Östersjöns naturliga balans --

där syre- och saltbalansen är den viktigaste -- med ett projekt

vars samhällsnytta inte ens går att beräkna och där det

vetenskapliga underlaget är oerhört bristfälligt måste med kraft

avvisas. Riksdagen bör vidare uttala att en Öresundsbro ej kan

komma i fråga på grund av de ökade luftföroreningarna en bro

skulle medföra.

I motionen framhålls att det aldrig har prövats om en

järnvägstunnel går att få företagsekonomiskt och

samhällsekonomiskt lönsam. Motionärerna anser att en

järnvägstunnel är bättre än en bro ur samhällsekonomisk

synvinkel eftersom tunnelalternativet på både kort och lång sikt

är det mest ekologiskt inriktade alternativet. De yrkar därför

att en ny utredning om en järnvägstunnel tillsätts. Ökad

färjetrafik i kombination med en borrad järnvägstunnel är en

lösning som är utmärkt från energisynpunkt. Dessa aspekter måste

väga tungt i utredningen.

Vidare framhålls i motionen att den kommande

miljökonsekvensanalysen måste bygga på ett korrekt underlag med

bl.a. en järnvägstunnels konsekvenser. Det anförs att samråd ej

har skett med berörda Östersjöstater. De som skall utföra

miljökonsekvensanalysen måste vara en grupp internationellt

kända forskare med uppdrag att ta hänsyn till alla perspektiv

och effekter.

Slutligen begärs i motionen att konsekvenserna av

olycksriskerna behandlas vid utredningen om

Öresundsförbindelsen.

I motion T904 (c) framhålls att en järnvägstunnel är det bästa

alternativet framför allt av ekonomiska och miljömässiga skäl.

Motionärerna anser att tunnelalternativet aldrig har fått en

seriös behandling från beslutsfattarnas sida trots att det

hittillsvarande utredningsmaterialet visat på järnvägstunnelns

överlägsenhet. Därför bör anbud på olika typer av tunnlar mellan

Malmö och Köpenhamn komplettera riksdagens beslut. Ett sådant

beslut underlättas av att det danska folketinget inte utesluter

en sådan möjlighet.

Med tanke på den osäkerhet som finns på såväl utgifts- som

intäktssidan vore det enligt motion T914 (kds) värdefullt om

riksdagen kan få en mer detaljerad information om de ekonomiska

kalkyler som ligger till grund för den planerade förbindelsen.

Den miljöprövning som skall göras kan komma att visa att

förbindelsen får stora negativa miljökonsekvenser. Därför anser

motionären att handlingsberedskapen bör vara hög för att utreda

alternativ (tunnel) till den beslutade förbindelsen.

Utskottets ställningstagande

Det avtal om en fast förbindelse över Öresund som har godkänts

av det danska folketinget och den svenska riksdagen innebär att

en kombinerad järnvägs- och vägförbindelse skall byggas mellan

Kastrup och Limhamn. Utskottet betonade i sitt av riksdagen

godkända betänkande 1990/91:TU31 vikten av att miljöfrågorna ges

en tillfredsställande lösning. Utskottet underströk särskilt att

en fast förbindelse över Öresund inte får tillåtas förhindra

vattenutbytet mellan Östersjön och Kattegatt och att mot denna

bakgrund de tilläggsarbeten som anses nödvändiga för att uppnå

en s.k. noll-lösning skall utföras. Utskottet framhöll vidare

att regeringen för riksdagen bör redovisa hur projektet

framskrider och de insatser som planeras för att förebygga

skadliga verkningar på miljön.

Beträffande de ekonomiska kosekvenserna av projektet som

tas upp i några av motionerna vill utskottet erinra om att det i

sitt betänkande 1990/91:TU31 förutsatte att regeringen för

riksdagen årligen skulle redovisa hur projektet framskrider.

Som redovisats i det föregående skall enligt avtalet ett

svensk-danskt konsortium bildas som skall äga och svara för all

verksamhet avseende förbindelsen. Detta konsortium har numera

bildats. Det nybildade konsortiet kommer att utforma en ansökan

om byggandet av den fasta förbindelsen som skall innehålla en

beskrivning av miljökonsekvenserna. Denna ansökan kommer i

Sverige att miljöprövas enligt naturresurslagen,

miljöskyddslagen och vattenlagen. Innan denna prövning sker

kommer konsortiets ansökan att bli föremål för en omfattande

remissbehandling.

Miljö- och naturresursdepartementet har till det svenska

bolaget (Svensk-Danska Broförbindelsen AB) översänt en

promemoria med exemplifiering av uppgifter som kan utgöra

underlag för prövningen enligt naturresurslagen. Av promemorian

framgår att prövningen bl.a. kommer att avse en fast

förbindelses regionala påverkan och effekter på Östersjön.

Avgörande vid denna bedömning kommer att vara att den s.k.

nollösningen vad gäller vattengenomströmningen mellan Östersjön

och Kattegatt kan säkerställas.

Konsekvenserna av ett alternativ med enbart fortsatt

färjetrafik bör redovisas. Det står den sökande fritt att

redovisa även andra alternativ som är intressanta från

ekonomisk, miljömässig eller kommunikationsteknisk synpunkt.

Vidare framhålls i promemorian att en av förutsättningarna för

att regeringens prövning enligt naturresurslagen inte skall

fördröjas är att det från miljösynpunkt gynnsammaste

alternativet är tillfredsställande behandlat.

Bland de uppgifter som konsortiet enligt promemorian bör

redovisa kan också nämnas prognoser avseende den förväntade

trafiken dels vid den tidpunkt då förbindelsen öppnas för

trafik, dels vid en senare tidpunkt i syfte att ange den

långsiktiga trafikutvecklingen och dess konsekvenser för miljön

såväl lokalt som regionalt. Konsortiet bör också redovisa

åtgärder för att minska olycksrisker och för att reducera

effekterna av utsläpp vid en eventuell olycka samt förebyggande

åtgärder mot trafik- och järnvägsolyckor.

Beträffande frågan om internationell medverkan vid

miljöprövningen har utskottet erfarit att regeringen har för

avsikt att ge Östersjöstaterna möjlighet att utse experter som

skall vara rådgivande vid bedömningen av projektet.

Avtalet om en fast förbindelse över Öresund är

folkrättsligt bindande. Utskottet anser det självklart att

avtalet skall följas av Sverige. Härav följer att utskottet

avstyrker yrkande 1 i motion T915 (v) som begär att riksdagen

uttalar att en fast förbindelse över Öresund för vägtrafik ej

skall byggas.

Av den tidigare framställningen framgår att en ingående

prövning av miljökonsekvenserna av projektet skall göras enligt

naturresurslagen, miljöskyddslagen och vattenlagen innan det

påbörjas. Det svensk-danska konsortiet skall utforma en ansökan

om den avtalade förbindelsen som ger förutsättningar för

remissbehandling och efterföljande prövning. Det står den

sökande fritt att redovisa även andra alternativ. Med

hänvisning härtill och till vad utskottet i övrigt anfört om

bl.a. Östersjöstaternas medverkan vid miljöprövningen synes

syftet med övriga yrkanden i motion T915 (v) liksom yrkandena i

motionerna T904 (c) och T914 (kds) till väsentlig del kunna

tillgodoses. De påkallar därför ingen åtgärd från riksdagens

sida, varför de avstyrks av utskottet.

Något särskilt uttalande från riksdagen om att påskynda

brobygget vilket begärs i motionerna T906 (m) och A261 (nyd)

anser utskottet inte vara erforderligt. Även dessa

motionsyrkanden avstyrks följaktligen.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande fast förbindelse över Öresund

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T904, 1991/92:T906,

1991/92:T914, 1991/92:T915 och 1991/92:A261 yrkande 4.

men. (v)

Stockholm den 7 april 1992

På trafikutskottets vägnar

Sven-Gösta Signell

I beslutet har deltagit: Sten Andersson i Malmö (m),

Sven-Gösta Signell (s), Kenth Skårvik (fp), Håkan Strömberg (s),

Elving Andersson (c), Sten-Ove Sundström (s), Jan Sandberg (m),

Kenneth Attefors (nyd), Bo Nilsson (s), Lars Björkman (m), Anita

Jönsson (s), Lars Biörck (m), Jarl Lander (s), Ines Uusmann (s)

och Kenneth Lantz (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Särskilt yttrande

Elving Andersson (c) anför:

Då riksdagen i juni 1991 behandlade avtalet om en fast

förbindelse över Öresund ansåg Centerpartiet att avtalet inte

skulle godkännas. Motivet till Centerpartiets ståndpunkt var

framför allt att den föreslagna kombinerade väg- och

järnvägsbron inte kunde accepteras av miljöskäl. En sådan

förbindelse skulle leda till en oacceptabel ökning av

vägtrafiken. Vidare var enligt Centerpartiets mening enbart de

allvarliga farhågor som rests från olika experter och sakkunniga

om konsekvenserna för vattengenomströmningen i Öresund nog

argument för att projektet borde avvisas. I stället borde

alternativ undersökas, såsom en tunnel för järnvägstrafiken.

Centerpartiet vidhåller självfallet sina tidigare

ståndpunkter. Med hänsyn till att riksdagen godkände avtalet

motsätter vi oss dock inte att regeringen gör en ingående

miljöprövning av projektet.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Bengt Hurtig (v) anför:

Enligt Vänsterpartiets uppfattning bör riksdagen nu besluta

att en fast förbindelse över Öresund för vägtrafik inte skall

byggas. Som framhålls i motion T915 (v) kommer vägbron inte

enbart att vara ett hinder för de rent fysikaliska flödena av

vatten med olika salt- och syrgashalter mellan Östersjön och

övriga hav utan den kommer också på ett okänt sätt att påverka

det biologiska samspelet mellan havsområdena. Att äventyra

Östersjöns naturliga balans med ett projekt vars samhällsnytta

inte ens går att beräkna och där det vetenskapliga underlaget är

oerhört bristfälligt måste med kraft avvisas.

Den totala kostnaden för projektet är svår att bedöma.

Fristående experters bedömningar varierar men uppgifter på 30

miljarder kronor har nämnts. Risken är vidare stor att

broavgifterna måste sättas så lågt att man lockar till sig

resenärer från järnvägs- och färjetrafiken för att få lönsamhet

i broprojektet.

Vägbron kommer att medföra ökad biltrafik och därmed

oacceptabla luftföroreningar. Den kommer också att medföra ökade

olycksrisker vilket inte har beaktats vid de utredningar som har

genomförts.

Det har aldrig prövats om en järnvägstunnel går att få

företagsekonomiskt och samhällsekonomiskt lönsam. Vänsterpartiet

anser att en järnvägstunnel är bättre än en bro ur

samhällsekonomisk synpunkt eftersom tunnelalternativet både på

kort och lång sikt är det mest ekologiskt inriktade

alternativet. En ny utredning om en järnvägstunnel bör därför

tillsättas. Ökad färjetrafik i kombination med en järnvägstunnel

är en lösning som också är utmärkt från energisynpunkt.

Som framhålls i v-motionen har samråd om brobygget ej skett

med berörda Östersjöstater. De som skall utföra den kommande

miljökonsekvensanalysen måste vara en grupp internationellt

kända forskare som får i uppdrag att ta hänsyn till alla

perspektiv och effekter.

Jag anser att riksdagen bör bifalla motion T915 (v).

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet borde ha

hemställt:

beträffande fast förbindelse över Öresund

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T915, med

anledning av motionerna 1991/92:T904 och 1991/92:T914, samt med

avslag på motionerna 1991/92:T906 och 1991/92:A261 yrkande 4 som

sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.