Bet. 1991/92:TU20

Trafikutskottets betänkande

1991/92:TU20

Telekommunikationer

Innehåll

Sammanfattning

Propositionerna m.m.

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden i januari

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1991/92

TU20

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet förslag om

telekommunikationer i årets budgetproposition, proposition

1991/92:163 om anslag till en ny myndighet på

telekommunikationsområdet för budgetåret 1992/93 m.m. samt

riksdagens revisorers förslag till riksdagen 1990/91:20 angående

televerkskoncernens verksamhet. Vidare behandlas motioner i

telefrågor som väcktes under den allmänna motionstiden i år.

Förslagen i budgetpropositionen avser främst inriktningen av

televerkets verksamhet, ekonomiska mål för denna verksamhet,

bolagsbildning av televerket samt bildande av en ny myndighet på

telekommunikationsområdet. Förslagen i proposition 163 gäller

avgiftsfinansiering av den nya telemyndigheten samt en

medelsanvisning på 6 milj.kr., som denna övergångsvis behöver.

Revisorernas förslag gäller allmänna mål för televerket, krav på

att beslutsunderlaget för riksdagens ställningstaganden i frågor

som behandlas i televerkets treårsplaner baseras på aktuellare

uppgifter än vad som för närvarande sker, krav på en förbättrad

information till riksdagen i vissa telefrågor samt krav på att

noggranna utredningar föregår förslag till riksdagen om en

ändrad associationsform för televerket.

Den fråga som i motionerna tilldrar sig det största

intresset gäller bolagsbildning av televerket. Regeringens

avsikt är att televerket skall bolagiseras den 1 januari 1993

och att dessförinnan återkomma till riksdagen med en samlad

redovisning av åtgärder och förslag, däribland ett förslag till

en telelag. Motionsyrkanden, vari uttalas farhågor för att en

bolagisering kan äventyra vissa av riksdagen fastställda

telepolitiska mål, avstyrks i avvaktan på de förslag som

regeringen aviserar. Målen i fråga innebär att telesystemet

skall utformas så att det bidrar till regional balans och

möjliggör sociala hänsynstaganden. Med den nämnda motiveringen

föreslår utskottet också att revisorernas samtliga förslag

lämnas utan vidare åtgärd.

Motionerna i övrigt gäller bl.a. telekommunikationer för

handikappade, telekommunikationer i glesbygd samt taxe- och

servicefrågor.

Utskottet tillstyrker samtliga regeringsförslag och

avstyrker, i flera fall med hänvisning till tidigare

riksdagsbeslut eller till regeringens aviserade förslag,

samtliga motionsyrkanden.

Till betänkandet är fogat tre reservationer och en

meningsyttring av v-suppleanten, avseende fyra moment i

utskottets hemställan.

Propositionerna m.m.

SJÄTTE HUVUDTITELN

Proposition 1991/92:100 (budgetpropositionen) bilaga7

J. Telekommunikationer

Regeringen föreslår i proposition 1991/92:100 bilaga 7

(kommunikationsdepartementet) under avsnitt J.

Telekommunikationer (s. 137--150)

1. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om

inriktningen av televerkets verksamhet,

2. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

ekonomiska mål för televerkets verksamhet,

3. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

bolagsbildning av televerket,

4. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

televerkets ansvar för bastelefoner,

5. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

bildande av en ny myndighet på telekommunikationsområdet.

Proposition 1991/92:163 om anslag till en ny myndighet på

telekommunikationsområdet för budgetåret 1992/93, m.m.

Regeringen (kommunikationsdepartementet) föreslår i

proposition 1991/92:163 om anslag till en ny myndighet på

telekommunikationsområdet för budgetåret 1992/93, m.m.

1. att riksdagen bemyndigar regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer att föreskriva om avgifter i enlighet med

vad i propositionen har anförts,

2. att riksdagen till telemyndigheten för budgetåret 1992/93

under sjätte huvudtiteln -- med återkallande av förslaget i

proposition 1991/92:100 bilaga 7 om anslag till statens

telenämnd -- anvisar ett förslagsanslag om 6000000 kr.

Förslag 1990/91:20 Riksdagens revisorers förslag angående

televerkskoncernens verksamhet

I förslag 1990/91:20 hemställer riksdagens revisorer

1. att riksdagen beträffande allmänna mål hos regeringen

begär en översyn av de allmänna målen för televerket i enlighet

med vad revisorerna anfört,

2. att riksdagen beträffande treårsplaner begär att

beslutsunderlaget för riksdagens ställningstaganden i frågor som

behandlas i televerkets treårsplaner baseras på aktuellare

uppgifter än vad som för närvarande sker,

3. att riksdagen beträffande informationen till riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört

om en förbättrad information till riksdagen,

4. att riksdagen beträffande associationsform som sin mening

ger regeringen till känna vad revisorerna anfört om eventuell

ändrad associationsform för televerket.

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden i januari

1992

1991/92:T201 av Georg Andersson m.fl. (s) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om kommunikationer i skogslänen

beträffande telekommunikationer.

1991/92:T226 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att det inför den kommande

bolagiseringen av televerket och avregleringen av telemarknaden

är nödvändigt att skapa långsiktiga garantier för att de sociala

och regionalpolitiska målen med telepolitiken skall kunna

upprätthållas.

1991/92:T802 av Birgit Henriksson och Karin Falkmer (båda m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att undersöka förutsättningarna

för att tidigarelägga utbyggnaden av AXE-systemet i Västmanland.

1991/92:T803 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att staten genom fortsatt ägande av televerket skall säkra

telekommunikationernas höga kvalitet och det sociala och

regionalpolitiska ansvar som riksdagen beslutat om,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om televerkets bolagisering,

3. att riksdagen beslutar att det statliga ansvaret för

telekommunikationerna skall omfatta både telefonitjänster och

grundläggande datatjänster i hela landet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om televerkets personalpolitik,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att avkastningskraven på televerket

kan reduceras för att televerket skall kunna uppfylla sina

sociala och regionalpolitiska åtaganden vad gäller taxor,

service och investeringar.

1991/92:T804 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om elektronisk hemtjänst genom human telefoni i

syfte att förgylla och förbilliga tillvaron för utsatta grupper

i samhället.

1991/92:T805 av Lars Svensk (kds) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

televerkets 071-nummer.

1991/92:T806 av Lars Svensk (kds) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

en inom länen gemensam teletaxa till länens myndigheter och

serviceorgan.

1991/92:T807 av Ian Wachtmeister och Kenneth Attefors (båda

nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att dela på nuvarande televerk så att

nätdelen blir fristående,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att ett sådant förslag lämnas senast i

anslutning till beslut om ändrad associationsform för

televerket.

1991/92:T808 av Kenneth Attefors (nyd) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att televerket utreder de

tekniska möjligheterna med en pensionärsteletaxedifferentiering

samt vad kostnaden för en sådan differentiering blir för

televerkets del.

1991/92:T809 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärder för att minska upplagan på

telefonkatalogerna.

1991/92:T810 av Birger Rosqvist m.fl. (s) vari yrkas

1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om statligt ägande av posten och

televerket,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vissa villkor för en ombildning av

televerket till aktiebolag.

1991/92:T812 av Monica Öhman m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om goda telekommunikationer även i glesbygd.

1991/92:T813 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

den orimligt höga teletaxan till Estland, Lettland och Litauen.

1991/92:T817 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av att goda telekommunikationer och

andra förbindelser tillförsäkras glesbygden i samma takt som

övriga orter och regioner inom riket.

1991/92:T818 av Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om anläggning av AXE-stationer i Bräcke och Strömsund i

Jämtlands län.

1991/92:T821 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om grundläggande telekommunikation,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ansvars- och finansieringsprincipen.

Utskottet

1. Allmänna mål för telepolitiken

Enligt ett beslut av riksdagen i maj 1988 (prop. 1987/88:118,

bet. TU28, rskr. 402) är det övergripande målet för

telepolitiken att medborgarna, näringslivet och den offentliga

förvaltningen i landets olika delar skall erbjudas en

tillfredsställande tillgång på telekommunikationer till lägsta

möjliga samhällsekonomiska kostnad. Detta mål vidareutvecklas i

beslutet i fem delmål. Enligt dessa skall telesystemet utformas

så att

det ger god tillgänglighet och service för grundläggande

telekommunikationer,

det bidrar till ett effektivt resursutnyttjande i samhället

som helhet, samtidigt som telesystemet i sig är effektivt,

utvecklingsmöjligheterna tas till vara,

det bidrar till regional balans och möjliggör sociala

hänsynstaganden,

det skall vara uthålligt och tillgängligt under kriser och i

krig.

Riksdagens revisorer (revisorerna) framhåller i sitt förslag

angående televerkskoncernens verksamhet att en precisering av de

allmänna målen bör eftersträvas i syfte att underlätta en

kontroll och uppföljning av dessa mål. Härvid bör också

övervägas hur detaljerad statsmakternas styrning av televerkets

verksamhet bör vara. Revisorerna föreslår att riksdagen hos

regeringen begär en översyn av de allmänna målen.

I budgetpropositionen framhålls att regeringen mot bakgrund av

den ökande internationaliseringen och liberaliseringen av

telekommunikationsmarknaden i land efter land nu intensifierar

arbetet med att anpassa den svenska telemarknaden till denna

utveckling och till den ökande konkurrensen. I en

marknadsekonomi är det statens viktigaste näringspolitiska

uppgift att utforma stabila regelsystem samt att säkra en god

infrastruktur och fungerande marknader. Den svenska

telekommunikationsmarknaden präglas i dag inom vissa sektorer av

stark dominans från televerket. Därför bör enligt regeringen

förändringar av regelverk och strukturella åtgärder vidtas för

att åstadkomma en fungerande marknad. Detta innebär bl.a. att

organisation och styrning av företaget utformas så att en

fungerande konkurrens

på telemarknaden möjliggörs.

Av budgetpropositionen framgår att en särskild utredare --

telelagsutredningen (K1991:03, dir. 1991:34) -- har tillsatts

med uppgift att förbereda en lag som ger utgångspunkt för den

nödvändiga regleringen på telekommunikationsområdet. Med stöd av

en sådan lag kan sedan närmare villkor föreskrivas för

televerksamheten. Inför en bolagisering av televerket -- en

fråga som utskottet återkommer till i det följande -- har

regeringen för avsikt att genomföra en fördjupad analys av vissa

frågor. I samband därmed kan det vara nödvändigt att förtydliga

och precisera mål, inriktning och medel för telepolitiken.

Utskottet delar revisorernas uppfattning att en översyn, med

den inriktning de föreslagit, av nuvarande allmänna mål för

telepolitiken bör komma till stånd. Eftersom även regeringen

synes inställd på att låta företa en sådan översyn torde någon

riksdagens åtgärd med anledning av revisorernas förslag i denna

del inte vara erforderlig.

I 1988 års telepolitiska beslut fastslogs, som nämnts, bl.a.

att telesystemet skall utformas så att det ger god

tillgänglighet och service för grundläggande

telekommunikationer. Innebörden av detta telepolitiska mål

preciserades genom ett riksdagsbeslut förra året (prop.

1990/91:87, bet. TU28, rskr. 369), enligt vilket det statliga

ansvaret för tillhandahållande av teletjänster begränsas till

att omfatta telefontjänsten. I beslutet framhölls att det

statliga ansvaret för telepolitiken kan delas upp i två

huvudfrågor. Dels är det fråga om att bedriva en politik som

möjliggör och underlättar en teknisk utveckling av sektorn. Dels

gäller det att garantera att de tjänster som omfattas av ett

specificerat statligt ansvar också kan utnyttjas av alla.

Tjänster utöver den grundläggande telefontjänsten är förvisso

väsentliga inslag i samhällets infrastruktur, betonades det i

beslutet. Olika användare har dock olika behov av tjänster. Det

är knappast praktiskt möjligt att definiera ett generellt behov

av "tilläggstjänster", vilka även snabbt undergår en teknisk

utveckling. Olika tekniska lösningar har också olika för- och

nackdelar för användarna. Det är därför i hög grad osäkert vilka

specialnättjänster som kommer att få störst spridning och

utnyttjandegrad.

I motion T803 (v) yrkas att riksdagen beslutar att det

statliga ansvaret för telekommunikationerna skall omfatta både

telefonitjänster och grundläggande datatjänster i hela landet.

I avvaktan på resultatet av regeringens översyn av mål,

inriktning och medel för telepolitiken finner utskottet inte

skäl frångå sin ovan redovisade uppfattning att det statliga

ansvaret för tillhandahållande av teletjänster skall begränsas

till att omfatta telefontjänsten och avstyrker därför

motionsyrkandet.

Motion T821 (s) gäller telekommunikationer för

handikappade. Motionären framhåller att grundläggande

telekommunikation för många handikappade är något mer än en

fungerande telefontjänst. Det är möjligheten att med hjälp av

telekommunikationer i kombination med datateknik kunna utföra

vardagliga sysslor, upprätthålla sociala kontakter och delta i

samhällslivet. Det föreligger enligt motionären viss oklarhet

beträffande vem som har ansvaret för att goda teletjänster för

handikappade utvecklas, tillhandahålls och finansieras. Det är

nu dags att inom telekommunikationsområdet slå fast principen

enligt 1982 års handikappolitiska program att varje sektor har

handikappansvar och finansieringsansvar. För att få en

solidarisk finansiering mellan olika operatörer kan t.ex. en

fond bildas för finansiering, och ansvaret regleras i lag.

I det nämnda riksdagsbeslutet förra året behandlades även

frågor om telekommunikationer för handikappade. I beslutet

fastslogs sålunda att telefontjänsten och telefonterminaler bör

utformas så att de så långt som möjligt kan användas oberoende

av handikapp. Vidare betonades att ansvaret för den speciella

anpassning av teletjänster som krävs för att handikappade skall

kunna dra nytta av dessa tjänster åvilar televerket, i den del

det berör det av verket förvaltade telenätet. Televerket bör

särredovisa kostnader för särskilda åtaganden som inte kan

rymmas inom normala affärsmässiga hänsyn och kompenseras härför

genom att verkets inleverans av medel till staten minskas i

motsvarande mån. Utskottet erinrade också om att riksdagen

beslutat att döva, dövblinda och talskadade sedan den 1 juli

1979 skall kunna ordineras texttelefon genom hälso- och

sjukvårdshuvudmännen. År 1981 beslutade riksdagen att det skulle

finnas en förmedlingstjänst för förmedling av samtal mellan

texttelefoner och vanliga telefoner. Televerket får via ett

anslag på socialdepartementets huvudtitel ersättning för

texttelefoner som lämnas åt dem som ordinerats sådana och för

den nämnda förmedlingstjänsten. För nästa budgetår har riksdagen

beslutat anvisa 74,6 milj.kr. över anslaget (prop. 1991/92:100

bil. 6, SoU15, rskr. 223). I fjolårets riksdagsbeslut erinrades

vidare om att det sedan år 1984 finns ett väl fungerande

samarbete mellan televerket, Handikappinstitutet och

handikapporganisationerna. Därvid betonades vikten av att

verksamheten vidareutvecklades till att övergå i permanent form.

Det framhölls även att televerket bör tillhandahålla en i

princip avgiftsfri nummerupplysningstjänst till dem som inte kan

utnyttja den avgiftsfria telefonkatalogen.

Den i motionen aktualiserade frågan om att inte bara

televerket utan också andra operatörer på teletjänstmarknaden

bör omfattas av förpliktelser i fråga om handikappanpassning

uppmärksammades även den i fjolårets riksdagsbeslut. Däri

framhölls nämligen att frågan borde övervägas i samband med

arbetet på en mer utförlig författningsmässig reglering av

teletjänstmarknaden. Sådana överväganden pågår också för

närvarande, enligt vad utskottet erfarit.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet syftet med

motion T821 (s) tillgodosett. Någon riksdagens åtgärd med

anledning av motionen torde sålunda inte vara erforderlig,

varför densamma avstyrks.

2. Inriktningen av televerkets verksamhet m.m.

Statsmakternas styrning av televerket sker genom att service-

och kvalitetsmål för telefontjänsten läggs fast samtidigt som

ekonomiska krav anges i form av högsta godtagbara prishöjningar

samt krav på avkastning och soliditet. Till grund för dessa

beslut ligger rullande treårsplaner som televerket varje år

utarbetar.

I budgetpropositionen återges i sammandrag televerkets

reviderade treårsplan för perioden 1992--1994.

Departementschefen erinrar om att riksdagen förra året beslutade

att verkets finansiella struktur och ekonomiska styrning skulle

förändras och anpassas till vad som gäller för aktiebolag.

Samtidigt godkände riksdagen ett regeringsförslag att en

förändrad associationsform skulle införas för televerket den 1

juli 1992. De förutsättningar som treårsplanen bygger på kommer

därför att förändras i och med att associationsformen förändras.

Utskottet återkommer i det följande till regeringens förslag att

televerkets verksamhet skall överföras till aktiebolagsform.

I treårsplanen framhåller verket inledningsvis att

telekommunikationsmarknaden internationaliseras alltmer. Verket

möter en hårdnande konkurrens som från att tidigare mest ha

gällt kundutrustning nu i allt högre grad också gäller nät och

nättjänster. Man har såväl ambitionen som förutsättningarna att

aktivt svara mot konkurrensen. Ett viktigt steg är fortsatt

kostnadsanpassning av taxorna.

Den snabba tekniska och marknadsmässiga utvecklingen inom

telekommunikationsområdet har -- framhålls det i planen --

påskyndat rationaliseringsarbetet inom verket. För att minska

kostnaderna och anpassa organisationen till den nya tekniken

genomförs en omorganisation av verket. De tidigare 20

teleområdena ersätts med åtta regioner, vilka arbetar som

självständiga geografiska resultatenheter. Övergång till ny och

mindre resurskrävande teknik, i kombination med de

organisatoriska förändringarna, medför ett kraftigt reducerat

personalbehov under kommande treårsperiod. Verket planerar en

personalminskning med totalt 4200 anställda under år 1992. Man

har ambitionen att klara denna minskning utan att tillgripa

uppsägningar. Ytterligare personalminskningar för tiden därefter

kan förutses.

För att tillgodose kundernas krav på kostnadseffektiva

teletjänster krävs en fortgående utbyggnad och modernisering av

telenätet, framhålls det i treårsplanen. Utbyggnaden genomförs

med digital teknik. Takten i moderniseringen bestäms dels av

efterfrågeutvecklingen, dels av den tekniska standarden i det

befintliga nätet.

Verket erinrar om att riksdagen, i fråga om

telefonitjänstens kvalitet, har preciserat krav på

framkomlighet, felfrekvens och service. Kravet på

framkomlighet,

mätt som ett medelvärde, är att 98% av alla försök att under

dagtid koppla upp rikssamtal med acceptabel kvalitet skall

lyckas. Den genomsnittliga framkomligheten under år 1990 var

98,9%. Kravet på driftsäkerhet innebär högst 160

kundanmälda fel per 1000 terminaler och år. Fr.o.m.

innevarande år kan kravet skärpas till högst 120 kundanmälda

fel. Utfallet år 1990 blev 119 fel. Kravet på felavhjälpning

för telefonabonnemang i permanentbostäder är att sådan i

normalfallet skall ske senast dagen efter kundanmälan (helgfri

måndag till fredag). Utfallet år 1990 blev att 85,7% av

felanmälningarna klarades av inom denna tid. I fråga om

leveranstid är kravet, vid installation och flyttning av

telefonabonnemang, fem dagar i normalfallet. Utfallet under år

1990 blev att 96,4% av abonnemangen levererades inom denna

tid.

Investeringarna utgör -- framhålls det i treårsplanen --

ett viktigt medel för att genomföra televerkets

marknadsstrategier och för att uppnå uppställda kvalitets- och

servicemål. Televerkets investeringar beräknas uppgå till ca 30

miljarder kronor i löpande priser under perioden 1992--1994. Av

detta belopp avser ca 16,4 miljarder kronor investeringar i

telenätet. Därutöver sker också stora investeringar i

mobiltelefonnäten. Investeringarna i telenätet innebär i

huvudsak att digital teknik införs genom att äldre

elektromekaniska telestationer ersätts med AXE-stationer samt

att optofiberkablar införs.

Departementschefen förordar att riksdagen godkänner den

inriktning av verksamheten som televerket föreslagit under

perioden fram till den tidpunkt då verket bolagiseras.

Departementschefen betonar också att det är av stor vikt att

tydligt definiera vad en kostnadsanpassning av televerkets taxor

skall innebära. Den frågan kommer därför att särskilt ses över i

samband med arbetet att bolagisera televerket.

I motion T803 (v) framhålls att tusentals jobb inom

televerkskoncernen nu hotas genom de rationaliseringar som bl.a.

de hårda kapitalavkastningskraven på televerket innebär. De

inkomster staten får av en hårdhänt personalpolitik slår

tillbaka på utgiftssidan. Om inte en rimlig personalpolitik kan

upprätthållas, måste regeringen vara beredd att föreslå en

reducering av kapitalavkastningskravet.

Televerket bör enligt utskottets mening bedriva sin

verksamhet i så effektiva former som möjligt. Det kan inte ligga

i vare sig kundernas eller samhällets intresse att verket avstår

från att genomföra möjliga rationaliseringar av verksamheten.

Sådana torde också vara nödvändiga mot bakgrund av den ökande

konkurrensen inom teleområdet.

Med det sagda avstyrker utskottet motionsyrkandet och

tillstyrker regeringens förslag om inriktningen av televerkets

verksamhet i motsvarande del. Frågan om kapitalavkastningskraven

på televerket återkommer utskottet strax till, i samband med

behandlingen av regeringens förslag om ekonomiska mål för

televerket.

Vad gäller inriktningen av verksamheten i övrigt

tillstyrker utskottet regeringens förslag. Därvid vill utskottet

även för sin del betona vikten av att en översyn görs om

innebörden av en kostnadsanpassning av televerkets taxor.

Vad gäller de ekonomiska målen för televerket framhåller

departementschefen att verkets investeringsprogram utgör ett

viktigt medel för att klara fastlagda kvalitets- och servicemål.

Samtidigt skall investeringarna kunna rymmas inom de ekonomiska

mål som statsmakterna har lagt fast. Det har hittills varit

möjligt att förena en hög investeringsnivå med de ekonomiska mål

som ställts upp för televerket. En utgångspunkt för en fortsatt

hög investeringstakt är att den går att förena med fastlagt

avkastningskrav. Verket skall inrikta verksamheten på att nå

uppsatta ekonomiska mål, och det är departementschefens

bedömning att man inom dessa ramar skall kunna bibehålla en hög

investeringstakt.

Soliditeten -- fortsätter departementschefen -- kommer

enligt treårsplanen att gå ned till 28% år 1992, vilket ligger

under den satta miniminivån på 30%, för att återgå till en

nivå över denna gräns under år 1993. I fjolårets riksdagsbeslut

förutsattes en inleverans från televerket till staten i

storleksordningen 7 miljarder kronor. Televerket har i sina

beräkningar utgått från en inleverans på ca 7 miljarder kronor

och därutöver beräknat inleverans av utdelning och

skattemotsvarighet. I regeringens beslut om ekonomiska

bestämmelser m.m. för perioden 1992--1994 avseende televerket

har regeringen utgått från att utdelning och skattemotsvarighet

skall ligga inom ramen för en total inleverans om 7,2 miljarder

kronor. Med denna utformning kommer också soliditeten, i

jämförelse med verkets beräkningar, att nå uppsatt miniminivå

under år 1992. Av samma anledning beräknar departementschefen

det av televerket uppgivna upplåningsbehovet på 15 miljarder

kronor till ca 14 miljarder kronor.

I motion T803 (v) framhålls att kapitalavkastningskraven på

televerket kan reduceras för att televerket skall kunna

uppfylla sina sociala och regionalpolitiska åtaganden vad gäller

taxor, service och investeringar. Ett minimikrav i fråga om den

sociala hänsynen är att abonnemangsavgifterna sänks eller helt

tas bort för utsatta grupper såsom låginkomstpensionärer och

handikappade.

Utskottet, som återkommer till frågan om de sociala och

regionalpolitiska aspekterna på televerkets verksamhet, är inte

för sin del berett att ompröva fjolårets riksdagsbeslut om en

förändring av televerkets finansiella struktur och ekonomiska

styrning. Beslutet innebar bl.a. att avkastningskravet på

televerket skärptes. Vid tiden för beslutet fanns inget

fastslaget avkastningskrav för televerkskoncernen, utöver kravet

på att räntabiliteten skulle vara sådan att soliditeten

uppnåddes. I beslutet fastställdes ett långsiktigt realt

avkastningskrav uppgående till 5% på totalt kapital före

skatt. Med de närmast föregående årens inflationstakt beräknades

detta innebära en nominell räntabilitet på 13--15% på totalt

kapital, vilket kunde jämföras med koncernens motsvarande

räntabilitet under samma period på 8--11%.

I televerkets reviderade treårsplan för perioden 1992--1994

erinras om det skärpta avkastningskravet och framhålls att

räntabiliteten kommer att uppnå en acceptabel nivå först år

1993. Verkets förklaring är att effekterna av omstruktureringen

inte hunnit slå igenom år 1991 och att man genomför en

förkortning av avskrivningstiderna på grund av den snabba

tekniska utvecklingen. Sålunda förkortas avskrivningstiderna för

lokallinjenät från 20 till 15 år och för AXE-utrustning från 15

till 10 år.

Med det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Regeringens förslag i fråga om ekonomiska mål för televerkets

verksamhet tillstyrks i motsvarande del.

Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag i övrigt i

fråga om de ekonomiska målen för televerkets verksamhet.

Televerkets treårsplaner behandlas också av revisorerna,

som framhåller att dessa utgör det viktigaste beslutsunderlaget

för regering och riksdag avseende inriktning och omfattning av

televerkskoncernens verksamhet. Televerkets styrelse framlägger

treårsplanen årligen, regelmässigt i juni, och planen föreläggs

normalt riksdagen i januari året därpå. Riksdagsbehandlingen

sker därefter på hösten samma år. Revisorerna understryker det

angelägna i att riksdagens beslutsunderlag är så aktuellt som

möjligt. De föreslår att riksdagen hos regeringen begär att

beslutsunderlaget för riksdagens ställningstaganden i frågor som

behandlas i treårsplanerna baseras på aktuellare uppgifter än

vad som för närvarande sker.

Vidare konstaterar revisorerna att informationen till

riksdagen i frågor som rör investeringar, service- och

kvalitetsmål är mycket begränsad och att underlag saknas som

visar de ekonomiska konsekvenserna för olika

handlingsalternativ. De pekar också på behovet av en mer samlad

information om affärsverken och föreslår att riksdagen hos

regeringen begär att förutsättningarna för en förbättrad

information till riksdagen i de nämnda frågorna utreds.

Utskottet delar revisorernas uppfattning att nuvarande

ordning, som innebär att beslutsunderlag som behandlas av

riksdagen har upprättats drygt ett år tidigare, är

otillfredsställande. Tillgång till aktuellare uppgifter synes

angeläget, särskilt med hänsyn till den mycket snabba

utvecklingen inom telekommunikationsområdet. I likhet med

revisorerna anser utskottet också att informationen i övrigt

till riksdagen behöver förbättras i bl.a. de avseenden de anger.

Utskottet förutsätter att regeringen -- i samband med

beredningen av telelagsutredningens betänkande samt översynen av

mål, inriktning och medel för telepolitiken -- överväger frågor

av det slag som revisorerna aktualiserar och förelägger

riksdagen förslag därom i samband med förslag om en

telelagstiftning. Med hänsyn härtill synes revisorernas förslag

kunna lämnas utan vidare åtgärd.

3. Bolagsbildning av televerket

Som nämnts godkände riksdagen förra året ett regeringsförslag

att en förändrad associationsform för televerket skulle införas

den 1 juli 1992. I beslutet framhölls att starka skäl talade för

att verket drivs i aktiebolagsform. Med hänsyn till verkets

omfattande sociala och regionala betydelse borde man dock, innan

slutlig ställning togs till associationsformen, ytterligare

analysera möjligheterna att bedriva verksamheten inom ramen för

en utvecklad affärsverksform.

Av budgetpropositionen framgår att en sådan analys har

genomförts av en interdepartemental arbetsgrupp, som tillsattes

av kommunikationsministerns företrädare. Gruppens slutsats är

att aktiebolagsformen är den bästa verksamhetsformen för att

uppnå det centrala målet för telepolitiken -- att erbjuda

kunderna, både företag och hushåll, väl fungerande

telekommunikationer till lägsta möjliga pris.

Regeringen föreslår, som nämnts, att televerket skall

ombildas till aktiebolag och räknar med att så skall kunna ske

den 1 januari 1993. Vidare ämnar regeringen se över

förutsättningarna för ett framtida privat ägande i telebolaget.

En eventuell framtida privatisering accentuerar behovet av en

fungerande marknad på telekommunikationsområdet redan vid den

tidpunkt då televerket bolagiseras. Regeringen avser att

återkomma till riksdagen med en samlad redovisning av åtgärder

och förslag inför bolagiseringen.

I motion T810 (s) framhålls (yrkande 4) att en lagstiftning

för telekommunikationsområdet måste vara sådan att staten kan

utkräva ett socialt och regionalt ansvar från alla aktörer som

uppträder på den svenska telemarknaden, inte bara televerket.

Alternativ med finansiering av sociala och regionala kostnader

via statsbudgeten måste avvisas av flera skäl. I den nuvarande

telepolitiska målsättningen ligger en korssubventionering mellan

olika typer av hushåll och regioner. En större differentiering

av teletaxorna än dagens, vilket blir den yttersta följden av en

strikt kostnadsprissättning, leder till regionalpolitiska och

socialpolitiska spänningar. Motionärerna säger sig acceptera en

ombildning av televerket till aktiebolag, under förutsättning

att regeringen återkommer till riksdagen med förslag som

garanterar att de av riksdagen fastlagda målen för telepolitiken

kan upprätthållas.

I motion T810 (s) framhålls vidare (yrkande 1) att det är

ett grundläggande samhällsintresse att det även framöver kommer

att vara möjligt att genom i sista hand politiska beslut

garantera medborgarna tillgång till teletjänster. Televerket är

en gemensam tillgång, uppbyggd som en del av folkhushållet. Det

är genom en fortsatt gemensam förvaltning av denna tillgång --

säger motionärerna -- som vi socialdemokrater vill fortsätta att

bygga landet. Vi känner ett ansvar att föra detta demokratiska

uppdrag vidare som en motvikt till de kortsiktiga

kapitalintressena på marknaden. Därför säger motionärerna ett

bestämt nej till en utförsäljning av televerket.

I motion T201 (s) framhålls att statsmakterna måste slå vakt

om de mål i fråga om regional och social service som gäller för

telekommunikationerna. Dessa mål får inte genom en ändrad

organisationsform försvagas. Kostnaden för utnyttjande av

teleservice bör inte vara beroende av var i landet man bor.

Likvärdig service till lika kostnad är en viktig princip, säger

motionärerna, som bör gälla på teleområdet. Vidare framhåller

motionärerna att en privatisering av televerket skulle vara

mycket olycklig. Det torde inte vara möjligt att upprätthålla

nuvarande servicenivå i mera avlägsna delar av landet i ett

televerk som styrs av privata ägares avkastnings- och

lönsamhetskrav. Motionärerna säger sig på goda grunder befara

att glesbygden skulle drabbas hårt av en sådan utveckling. De

motsätter sig därför en privatisering.

I motion T226 (c) framhålls att det inför en bolagisering av

televerket är nödvändigt att skapa långsiktiga garantier för att

de sociala och regionalpolitiska målen för telepolitiken skall

kunna upprätthållas.

I motion T807 (nyd) framhålls att televerkets roll som

förvaltare av det allmänna telenätet bör upphöra. Nätet bör stå

fritt från verket och drivas av ett självständigt organ som

erbjuder kapacitet på lika villkor till alla konkurrenter inom

teleområdet. Förslag i frågan bör föreläggas riksdagen inom

ramen för den samlade redovisning av åtgärder och förslag som

regeringen aviserat inför bolagiseringen.

I motion T803 (v) framhåller motionärerna (yrkande 2) att

Vänsterpartiet tidigare motsatt sig en bolagisering av

televerket, eftersom denna företagsform leder till att

kapitalavkastningskravet överordnas alla andra målsättningar.

Verket kan därmed inte självt ta det sociala och

regionalpolitiska ansvar som samhället ålagt verket.

Bolagiseringen måste enligt motionärerna uppskjutas till dess

det visas att de mål för telepolitiken som riksdagen fastställt

kan uppfyllas, om verksamheten drivs i bolagsform.

I motion T803 (v) föreslås vidare (yrkande 1) att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna att staten genom

fortsatt ägande av televerket skall säkra telekommunikationernas

höga kvalitet och det sociala och regionalpolitiska ansvar som

riksdagen beslutat om.

Revisorerna, som lämnade sitt förslag i juni 1991, anser

att en eventuellt ändrad associationsform för televerket måste

föregås av utredningar som noga penetrerar för- och nackdelar

med en bolagisering. De frågor som då särskilt bör bli belysta

är hur en bolagisering påverkar televerkets

marknadsförutsättningar, dess regionala och sociala ansvar,

statsmakternas insyn i och kontroll av verksamheten samt

affärssekretessen och offentlighetsprincipen. Revisorerna

föreslår att de frågor de sålunda pekat på noga övervägs av

regeringen innan slutlig ställning tas i ärendet och förslag

presenteras för riksdagen om en ändrad associationsform.

Utskottet delar revisorernas uppfattning att det är mycket

angeläget att en allsidig belysning görs av frågor av det slag

som de fäster uppmärksamheten på. Konstitutionsutskottet har i

ett yttrande till trafikutskottet, 1991/92:KU1y, över

revisorernas förslag 1991/92:17 angående granskningen av de

statliga affärsverkskoncernerna, framhållit att det delar

revisorernas uppfattning att de konstitutionella aspekterna bör

belysas inför ställningstaganden om ändrade associationsformer

för affärsverken. Sistnämnda förslag av revisorerna och

konstitutionsutskottets yttrande kommer att behandlas i

trafikutskottets betänkande 1991/92:TU22 om trafikpolitikens

inriktning. Utan att föregripa det betänkandet vill

trafikutskottet framhålla att de konstitutionella aspekterna på

en bolagisering av televerket synes vara av stor vikt.

I direktiven för telelagsutredningen framhålls att en

grundläggande utgångspunkt för en telelag är att staten skall

ges förutsättningar att styra och kontrollera verksamheten på

telekommunikationsområdet så att gällande telepolitiska mål kan

uppfyllas. I flera motioner har uttalats farhågor för att en

bolagisering av televerket skulle kunna äventyra det

telepolitiska målet att telesystemet skall utformas så att det

bidrar till regional balans och möjliggör sociala

hänsynstaganden. Mot bakgrund av telelagsutredningens direktiv

synes dessa farhågor ogrundade.

Vad gäller de motionsledes framförda synpunkterna på en

privatisering av ett televerk som ombildats till aktiebolag

och ett sådant aktiebolags struktur anser utskottet att den av

regeringen aviserade samlade redovisningen av åtgärder och

förslag inför bolagiseringen bör avvaktas.

Utskottet förutsätter att regeringen i denna samlade

redovisning kommer att behandla alla sådana frågor som

aktualiserats i de motioner som nu är i fråga och i revisorernas

förslag. Motionsyrkandena och revisorernas förslag i den del som

nu är i fråga synes därför inte böra föranleda någon riksdagens

åtgärd. Som en följd av detta ställningstagande avstyrker

utskottet motionsyrkandena. Regeringens förslag att riksdagen

godkänner vad i budgetpropositionen anförs om bolagsbildning av

televerket tillstyrks.

4. Vissa taxefrågor

I motion T804 (nyd) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om elektronisk

hemtjänst genom human telefoni i syfte att förgylla och

förbilliga tillvaron för utsatta grupper i samhället.

Motionärerna vill att televerket skall undersöka

förutsättningarna och kostnaderna för att programmera in extra

låga trafiktaxor för in- och utgående samtal på vissa

telefonnummer, t.ex. för gamla, handikappade eller sjuka. En

sådan sänkning av taxan bör enligt motionärerna finansieras över

statsbudgeten.

Ett förslag med huvudsakligen samma innebörd som det nämnda

återfinns även i motion T808 (nyd). I den motionen tas

emellertid inte ställning till finansieringsfrågan.

Enligt vad utskottet inhämtat från televerket är

motionärernas förslag inte tekniskt genomförbart, i vart fall

inte inom de närmaste fem åren. Utskottet är mot den bakgrunden

inte berett att nu närmare överväga motionärernas förslag och

avstyrker därför motionerna.

I motion T806 (kds) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en inom länen

gemensam teletaxa till länens myndigheter och serviceorgan.

Motionären framhåller att kostnaden för att inom ett län ringa

till olika länsorgan varierar med avståndet så att ett tio

minuters samtal kostar som lägst 1 kr. 20 öre och som högst

11 kr. 50 öre. På riksnivå har motsvarande problem, att på lika

villkor ringa en myndighet i Stockholm, uppmärksammats av

finansutskottet -- säger motionären -- vilket resulterat i att

frågan utreds av STATTEL-delegationen (C1991:03, dir.

1991:29).

Regeringen bör nu vidga delegationens uppdrag till att även

omfatta samtal till länsmyndigheter eller tillsätta en ny

utredning i frågan.

STATTEL-delegationen har enligt sina direktiv i uppdrag att

genomföra åtgärder för att effektivisera statliga myndigheters

telekommunikation. Arbetet skall bl.a. omfatta statliga

myndigheters telefonservice åt allmänheten. I direktiven

uppmärksammas den s.k. 020-tjänsten, som innebär att den som

abonnerar på denna står för trafikavgifterna för inkommande

samtal med undantag för avgiften för den första markeringen,

vilken den uppringande står för. Det betonas att ett införande

av en sådan tjänst kraftigt ökar statens kostnader, varför även

andra lösningar måste utredas.

I avvaktan på resultatet av utredningsarbetet är utskottet

inte berett att förorda någon riksdagens åtgärd med anledning av

motionen, varför densamma avstyrks.

I motion T813 (m) behandlas telekommunikationerna med de

baltiska staterna. Motionären framhåller att det är orimligt

dyrt att ringa till Estland, Lettland och Litauen och vill att

regeringen och televerket vidtar åtgärder för att sänka taxorna.

Taxorna i fråga är, som motionären framhåller och enligt vad

utskottet inhämtat, att betrakta som en kvarleva från

Sovjetunionens tid. Detsamma gäller själva teleförbindelserna,

som i huvudsak fortfarande kopplas via Moskva i brist på direkta

förbindelser mellan Sverige och de baltiska staterna. För

Estlands del har situationen dock förbättrats på senare tid

genom att huvuddelen av telefontrafiken i dag genomförs via

Helsingfors. Kostnaderna har därigenom sänkts, varför televerket

planerar att sänka taxan från Sverige till Estland vid nästa

taxejustering. I samband med utbyggnad av mer direkta

förbindelser till Lettland och Litauen kommer även kostnaderna

för trafik till dessa länder att minska, så att taxorna kan

reduceras. Detta planeras ske inom något år. Med det anförda

finner utskottet syftet med motionen tillgodosett, varför denna

inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Motionen avstyrks

följaktligen.

5. Vissa nätutbyggnadsfrågor

I motion T817 (kds) framhålls att en förutsättning som

tenderar att bli alltmer avgörande för företagsamhet i glesbygd

är tillgången till goda telekommunikationer. Det är därför

angeläget att glesbygden och de mindre orterna i landet inte

kommer i efterhand vid utbyggnaden av telekommunikationerna i

landet. Glesbygdens behov av goda telekommunikationer bör

tvärtom få hög prioritet även i jämförelse med befolkningstäta

och företagsintensiva regioner. Införande av ny teknik eller

andra åtgärder som syftar till förbättrade telekommunikationer

bör snabbt komma till glesbygdens nytta.

Televerket bygger ut och underhåller telenätet i såväl

tätort som glesbygd så att de av riksdagen fastställda kraven på

telesystemet kan uppfyllas. Enhetliga abonnemangsvillkor samt

kvalitets- och servicekrav gäller i hela Sverige för den

grundläggande telefontjänsten. Som utskottet framhöll i sitt av

riksdagen godkända betänkande 1990/91:TU28 (rskr. 369) är det

televerkets mål att 95% av alla kunder skall ha tillgång till

telefax av rätt kvalitet och därmed till datakommunikation, upp

till en viss hastighet, vid utgången av år 1994. Utbyggnad av

t.ex. avancerade datakommunikationstjänster sker på strikt

affärsmässiga villkor, eftersom verket arbetar i konkurrens med

andra företag på telemarknaden. I sammanhanget vill utskottet

erinra om riksdagens beslut i juni 1990 att stöd i form av

lokaliserings- eller utvecklingsbidrag bör kunna lämnas till

företag för investeringar i datakommunikationer, om övriga

villkor för regionalpolitiskt stöd är uppfyllda (prop.

1989/90:76, bet. AU13, rskr. 346). Med det anförda finner

utskottet syftet med motionen i huvudsak tillgodosett, varför

någon riksdagens åtgärd med anledning av denna inte synes

erforderlig. Motionen avstyrks följaktligen.

Telekommunikationer i glesbygd behandlas även i motionerna

T812 (s) och T818 (c).

I den förstnämnda motionen erinrar motionärerna om

riksdagens beslut i december 1991, som innebar att televerkets

planerade taxeomläggning per den 1 januari 1992 inte kunde

genomföras. Med hänvisning till det beslutet minskar nu

televerket drastiskt sina investeringar, säger motionärerna.

Risken är överhängande att dessa minskningar går ut över

Norrlands telekommunikationer, framför allt den norrländska

glesbygdens. Det är enligt motionärerna mycket angeläget att en

fortsatt satsning sker på utbyggnad av AXE-växlar till alla

riktnummerområden, på optokabelringar till kommunernas,

landstingens och och statens enheter i kommunhuvudorterna samt

på digitalisering av alla knutstationer.

I motion T818 (c) framhålls att en av riksdagen beslutad

tidigareläggning av AXE-utbyggnad och optokabeldragning i Bräcke

och Strömsund bör fullföljas.

Enligt vad utskottet erfarit har televerket upphävt sitt

beslut om att reducera planerade nätinvesteringar under

hänvisning bl.a. till att osäkerheten om den framtida

taxepolitiken minskat. Syftet med motionerna synes därmed

tillgodosett, varför någon riksdagens åtgärd inte torde vara

erforderlig. Motionerna avstyrks följaktligen.

I motion T802 (m) begärs en undersökning av förutsättningarna

att tidigarelägga utbyggnaden av AXE-systemet i Västmanland.

Västmanland har enligt televerket goda telekommunikationer.

Cirka 50% av samtliga kunder är anslutna till AXE-stationer

och kan erbjudas s.k. PLUS-tjänster. Hela det långväga nätet är

digitalt, något som garanterar en god överföringskvalitet.

Moderniseringsgraden motsvarar riksgenomsnittet. En fortsatt

modernisering av telenätet kommer att ske, men i en takt som i

första hand styrs av lönsamhetskriterier. I sammanhanget vill

utskottet fästa uppmärksamheten på vissa uppgifter i

budgetpropositionen om AXE-utbyggnaden. Av dessa uppgifter

framgår att vid utgången av år 1990 var 38% av

huvudledningarna anslutna till en AXE-station. Vid slutet av år

1995 kommer denna andel att ha ökat till närmare 90%. Målet är

att alla kunder skall vara anslutna till det digitala nätet vid

sekelskiftet. Detta innebär att moderniseringsprogrammet

tidigarelagts med ca 15 år i förhållande till de planer som

gällde för två år sedan. Med det anförda finner utskottet syftet

med motionen i huvudsak tillgodosett, varför denna inte bör

föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Motionen avstyrks

följaktligen.

6. Vissa servicefrågor

I budgetpropositionen erinrar departementschefen om

televerkets nuvarande ansvar för bastelefoner. I samband med

att anslutningsmonopolet för telefonapparater avskaffades (prop.

1984/85:158, bet. TU28, rskr. 382) infördes en föreskrift om

att televerket vid abonnemang på en anslutning till det allmänna

telenätet skall tillhandahålla abonnenten en bastelefon. Därmed

avses en telefonapparat som repareras och underhålls utan

särskild avgift för abonnenten. Vid denna tid förekom en

omfattande handel med s.k. pirattelefoner av undermålig

kvalitet. Grunden för föreskrifterna om bastelefoner var därför

en önskan att tillförsäkra hushållskunderna telefonapparater av

god kvalitet som fungerade överallt i det allmänna telenätet. De

telefoner som i dag finns på den svenska telemarknaden och som

godkänts av statens telenämnd har en sådan kvalitet att de utan

störningar kan anslutas till det allmänna telenätet. Andra

telefoner får inte anslutas till detta nät. Samtliga telefoner

som televerket säljer till hushållskunder har i dag god kvalitet

oavsett om de är bastelefoner eller inte.

Genom att en bastelefon skall underhållas och repareras utan

särskild avgift för abonnenten blir en sådan -- fortsätter

departementschefen -- betydligt dyrare än likvärdiga produkter

som televerkets konkurrenter säljer. Eftersom försäljningen av

telefonapparater sker på en öppen marknad, innebär skyldigheten

att tillhandahålla en bastelefon ett hämmande inslag i

televerkets möjligheter att hävda sig på denna marknad.

Skyldigheten bör därför upphöra.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att riksdagen

godkänner vad i budgetpropositionen anförs om televerkets ansvar

för bastelefoner.

I motion T805 (kds) behandlas televerkets 071-nummer.

Motionären framhåller att de tjänster som tillhandahålls via

detta nummer i media kallas snusknummer och att de skapat

problem och väckt starka protester. Motionären vill att numret

endast skall kunna utnyttjas av den som särskilt begär det. Om

inte, skall det inte vara möjligt för en abonnent att från sin

telefon utnyttja tjänsterna i fråga.

Utskottet delar motionärens motvilja mot det missbruk av

071-numret som förekommer, men vill erinra om att telefonnätet

sedan sin tillkomst är ett öppet nät. Den som abonnerar på en

anslutning har därmed fri tillgång till att ringa alla andra

abonnenter i hela det världsomspännande telenätet. Utskottet

vill i dag inte uttala sig för en generell spärr för Sveriges

alla 6 miljoner abonnemang att ringa 071-linjen och att släppa

denna spärr först efter begäran från resp. kund.

Enligt vad utskottet inhämtat från televerket spärrar verket

abonnemang från 071-tjänsterna, efter anmälan och utan kostnad

för kunden. Verket uppger också att utvecklingen av 071-tjänsten

följer den internationella utvecklingen. Från att till en början

till nästan 100% ha bestått av "underhållningsinformation" har

numera endast 50% sådan karaktär. Resterande 50% är

fördelade mellan affärsinriktad information, rådgivning samt

textinformation via telefax. Televerket tog under hösten 1991

initiativ till att bilda ett etiskt råd, som allmänheten och

marknadens parter skall kunna vända sig till för information

eller för klagomål. Rådet, som kommer att starta sin verksamhet

under innevarande år, är ämnat som en vägledande instans främst

beträffande informationsinnehåll och marknadsföring.

Utskottet förutsätter att televerket och det etiska rådet

kommer till rätta med missbruket av 071-numret och är därför

inte nu berett att föreslå någon riksdagens åtgärd med anledning

av motionen. Densamma avstyrks följaktligen.

I motion T809 (s) begärs åtgärder i syfte att få till stånd en

minskning av telefonkatalogens upplaga. Motionären

framhåller att 15 miljoner telefonkataloger trycks årligen.

Detta innebär ett stort resursslöseri, som slukar 200000 träd,

under förutsättning att man inte använder returpapper. Troligen

är det så -- säger motionärerna -- att långtifrån alla hushåll

anser sig behöva en ny katalog varje år. En avsevärd

upplageminskning skulle kunna åstadkommas genom att

abonnenterna, exempelvis genom en enkel kryssmarkering på

inbetalningskortet en gång per år, markerar om de vill ha en ny

telefonkatalog eller ej.

Enligt vad utskottet erfarit är den genomsnittliga

ändringsfrekvensen per år i telefonkatalogen så pass stor som

21%. Inom televerket anser man det därför nödvändigt att

årligen uppdatera telefonkatalogen. Verket bedriver för

närvarande ett arbete tillsammans med pappersbruk och tryckeri

som bl.a. syftar till en aktivare återanvändning av gamla

kataloger till returpappersmassa. Dessutom undersöks möjligheten

att trycka telefonkatalogen på returpapper. Andra åtgärder som

undersöks är en förändrad katalogutformning och tryckteknik, som

resulterar i minskad pappersåtgång och därmed bidrar till en

minskning av telefonkatalogernas totala volym.

De åtgärder som sålunda vidtas för att reducera det problem

som motionärerna aktualiserar synes utskottet ägnade att i

huvudsak tillgodose syftet med motionen. Någon riksdagens åtgärd

med anledning av motionen torde följaktligen inte vara

erforderlig, varför densamma avstyrks.

7. En ny myndighet på telekommunikationsområdet

Statens telenämnds (STN) arbetsuppgifter avser främst frågor

som rör anslutning av utrustning till det allmänna telenätet. I

budgetpropositionen föreslår regeringen att STN:s nuvarande

verksamhet sammanförs med televerkets frekvensförvaltning till

en myndighet samt att tillkommande myndighetsuppgifter

inordnas i den nya myndigheten. Till stöd för förslaget anförs

att televerkets huvudsakliga verksamhet är att vara

teleoperatör. Den alltmer ökande konkurrensen på den svenska

teletjänstmarknaden och en anpassning till vissa EG-direktiv

förutsätter att verkets myndighetsfunktioner separeras från

operatörsrollen. Den nya myndigheten avses börja sin verksamhet

den 1 juli 1992. Utöver de nuvarande arbetsuppgifterna inom STN

och frekvensförvaltningen kommer den nya myndigheten bl.a. att

handlägga vissa telepolitiska frågor, så att regeringen ges

möjlighet att samråda med en myndighet i sådana frågor.

Av proposition 1991/92:163 om anslag till en ny myndighet på

telekommunikationsområdet för budgetåret 1992/93, m.m. framgår

att den nya myndigheten på sikt avses komma att bestå av en

styrelse, en generaldirektör, ett samordningssekretariat, en

rättsenhet, fyra avdelningar för resp. frekvensförvaltning,

tekniska frågor, teletjänster och administration samt sex

regionala kontor. Vilken dimensionering myndigheten slutligen

bör ha är enligt departementschefen svårt att för dagen bedöma.

Svaret på frågan beror delvis på resultatet av

telelagsutredningens arbete.

Den nya myndigheten bör, fortsätter departementschefen, i

princip finansieras med avgifter, i likhet med vad som

gäller för STN och frekvensförvaltningen. De nya arbetsuppgifter

som myndigheten kan komma att få vid införandet av en ny

telelagstiftning bör kunna finansieras av teleoperatörerna,

t.ex. genom licensavgifter. Nuvarande avgifter i

frekvensförvaltningens och STN:s verksamheter har beräknats utan

hänsyn till de kostnader som uppkommer till följd av

sammanslagningen och myndighetens förberedelsearbete inför

tillkommande arbetsuppgifter. Dessa tillkommande kostnader måste

därför övergångsvis finansieras via ett anslag över

statsbudgeten. Regeringen föreslår en medelsanvisning på 6

milj.kr. för nästa budgetår.

Frågan om myndighetens dimensionering när en ny

telelagstiftning skall börja tillämpas bör -- framhåller

departementschefen -- övervägas av den nya myndigheten på

grundval av telelagsutredningens betänkande. Regeringen avser

att återkomma till riksdagen med förslag till en långsiktig

organisation och finansieringsform för myndigheten.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om bildande av en

ny myndighet på telekommunikationsområdet, om bemyndigande för

regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att

föreskriva om avgifter i enlighet med vad ovan anförts och om en

medelsanvisning för den nya myndigheten på 6 milj.kr. för nästa

budgetår.

Hemställan

Utskottet hemställer

Allmänna mål för telepolitiken

1. beträffande allmänna mål för telepolitiken

att riksdagen lämnar förslag 1990/91:20 yrkande 1 utan vidare

åtgärd,

2. beträffande grundläggande telekommunikationer

att riksdagen avslår motion 1991/92:T803 yrkande 3,

men. (v) - delvis

3. beträffande telekommunikation för handikappade

att riksdagen avslår motion 1991/92:T821,

Inriktningen av televerkets verksamhet m.m.

4. beträffande televerkets personalpolitik

att riksdagen med avslag på motion 1991/92:T803 yrkande 4

godkänner vad som förordas i budgetpropositionen om inriktningen

av televerkets verksamhet i denna del,

men. (v) - delvis

5. beträffande inriktningen av televerkets verksamhet i

övrigt

att riksdagen godkänner vad som förordas härom i

budgetpropositionen i de delar som inte omfattas av utskottets

hemställan ovan,

6. beträffande kapitalavkastningskraven på televerket

att riksdagen med avslag på motion 1991/92:T803 yrkande 5

godkänner vad som anförs i budgetpropositionen om ekonomiska mål

för televerkets verksamhet i denna del,

men. (v) - delvis

7. beträffande ekonomiska mål för televerket i övrigt

att riksdagen godkänner vad som anförs härom i

budgetpropositionen i de delar som inte omfattas av utskottets

hemställan ovan,

8. beträffande televerkets treårsplaner

att riksdagen lämnar förslag 1990/91:20 yrkande 2 utan vidare

åtgärd,

9. beträffande informationen till riksdagen

att riksdagen lämnar förslag 1990/91:20 yrkande 3 utan vidare

åtgärd,

Bolagsbildning av televerket

10. beträffande bolagsbildning av televerket

att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:T201 yrkande 6,

1991/92:T226 yrkande 8, 1991/92:T803 yrkandena 1 och 2,

1991/92:T807 samt 1991/92:T810 yrkande 1 i denna del och yrkande

4 dels godkänner vad som anförs härom i budgetpropositionen,

dels lämnar förslag 19910/91:20 yrkande 4 utan vidare

åtgärd,

res. 1 (s)

res. 2 (nyd)

men. (v) - delvis

Vissa taxefrågor

11. beträffande elektronisk hemtjänst genom human

telefoni

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T804 och 1991/92:T808,

res. 3 (nyd)

12. beträffande teletaxa till länsmyndigheter

att riksdagen avslår motion 1991/92:T806,

13. beträffande telekommunikationerna med de baltiska

staterna

att riksdagen avslår motion 1991/92:T813,

Vissa nätutbyggnadsfrågor

14. beträffande glesbygdens behov av telekommunikationer

att riksdagen avslår motion 1991/92:T817,

15. beträffande Norrlands telekommunikationer

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T812 och 1991/92:T818,

16. beträffande utbyggnaden av AXE-systemet i Västmanlands

län

att riksdagen avslår motion 1991/92:T802,

Vissa servicefrågor

17. beträffande televerkets ansvar för bastelefoner

att riksdagen godkänner vad som anförs härom i

budgetpropositionen,

18. beträffande televerkets 071-nummer

att riksdagen avslår motion 1991/92:T805,

19. beträffande minskning av telefonkatalogens upplaga

att riksdagen avslår motion 1991/92:T809,

En ny myndighet på telekommunikationsområdet

20. beträffande bildande av en ny myndighet på

telekommunikationsområdet

att riksdagen godkänner vad som anförs härom i

budgetpropositionen,

21. beträffande avgiftsfinansiering av den nya

telemyndigheten

att riksdagen bemyndigar regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer att föreskriva om avgifter i enlighet med

vad som anförs i proposition 1991/92:163,

22. beträffande medelsanvisning för den nya

telemyndigheten

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1991/92:163 till Telemyndigheten för budgetåret

1992/93 under sjätte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på

6000000 kr.

Stockholm den 14 maj 1992

På trafikutskottets vägnar

Rolf Clarkson

I beslutet har deltagit: Rolf Clarkson (m), Sven-Gösta

Signell (s), Håkan Strömberg (s), Elving Andersson (c), Sten-Ove

Sundström (s), Jan Sandberg (m), Lars Svensk (kds), Kenneth

Attefors (nyd), Lars Björkman (m), Anita Jönsson (s), Jarl

Lander (s), Ines Uusmann (s), Hugo Bergdahl (fp), Tom Heyman (m)

och Krister Örnfjäder (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Bolagsbildning av televerket (mom.10)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Anita

Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Krister Örnfjäder (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "I direktiven" och slutar med "televerket tillstyrks"

bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion T810 (s) är det ett grundläggande

samhällsintresse att det även framöver kommer att vara möjligt

att genom i sista hand politiska beslut garantera medborgarna

tillgång till teletjänster. Televerket är, vill utskottet

understryka, en gemensam tillgång och som sådan en del av

folkhushållet. Det kan därför enligt utskottets bestämda mening

inte komma i fråga att denna gemensamma tillgång säljs och

kommer i händerna på privata intressen. Som framhålls i motion

T201 (s) torde det inte heller vara möjligt att upprätthålla

nuvarande servicenivå i mera avlägsna delar av landet i ett

televerk som styrs av privata ägares avkastnings- och

lönsamhetskrav.

Utskottet motsätter sig sålunda en privatisering av

televerket men kan -- under vissa förutsättningar -- acceptera

en sådan ombildning av televerket att det blir ett av staten

helägt aktiebolag. Vissa centrala frågor i telepolitiken, som

telelagsutredningen har att ta ställning till, påverkar i hög

grad förändringen av televerkets associationsform. Tillgång till

telefoni på rimliga villkor i hela landet är en övergripande

målsättning för telepolitiken. Till detta kommer sociala mål som

t.ex. tillgång till telefoni för personer med olika former av

handikapp.

Lagstiftningen måste vara sådan att staten kan utkräva ett

socialt och regionalt ansvar från alla aktörer som uppträder på

den svenska telemarknaden. Alternativ med finansiering av

sociala och regionala kostnader via statsbudgeten måste enligt

utskottets mening avvisas. I den nuvarande telepolitiska

målsättningen ligger en korssubventionering mellan olika typer

av hushåll och regioner. En större differentiering av

teletaxorna än dagens, vilket blir den yttersta följden av en

strikt kostnadsprissättning, leder till sociala och

regionalpolitiska spänningar. Detta kan undvikas med t.ex. en

koncessionslagstiftning inom vars ram alla operatörer

solidariskt finansierar de regionalt och socialt betingade

skillnaderna i kostnader.

Vad gäller den i motion T807 (nyd) aktualiserade frågan om

uppdelning av televerket i en nätdel och en trafikdel vill

utskottet erinra om att televerket, i samarbete med svensk

industri, utvecklat såväl telenät som teletjänster till ett

effektivt sammanhållet system. FoU-samarbete och

teknikutveckling har drivits fram bl.a. tack vare televerkets

goda kunskap om hela marknaden och produktionskedjan.

Staten, via televerket, och näringslivet har i samverkan

utvecklat världsledande teknologi för telekommunikationer.

Organisatoriskt skulle en sådan uppdelning som förordas i

nyd-motionen kanske vara möjlig. En sådan administrativ

uppdelning finns också i dagens televerk. Det är dock av

långsiktigt konsumentintresse angeläget att marknadssignaler och

teknikutveckling snabbt kan omsättas i praktiska lösningar. En

direkt kanal inom samma koncern är en av de förutsättningar som

måste föreligga för att så skall kunna ske. Ett separat

nätföretag skulle också enligt utskottets uppfattning medföra

att övriga operatörer antingen finge separera sina verksamheter

på motsvarande sätt eller att ett formellt nätmonopol infördes.

De administrativa regler som detta skulle kräva torde inte

motsvaras av ökade effektivitetsvinster för konsumenterna.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion T810 (s)

yrkande 1, i den del som nu är i fråga, och yrkande 4. Motion

T807 (nyd) avstyrks. Syftet med de övriga motionsyrkanden som nu

är i fråga torde genom utskottets ställningstagande få anses

tillgodosett.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Vidare bör riksdagen enligt utskottets

mening, med bifall till revisorernas förslag, som sin mening ge

regeringen till känna vad dessa anfört om televerkets

associationsform.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande bolagsbildning av televerket

att riksdagen med bifall till förslag 1990/91:20 yrkande 4 och

motion 1991/92:T810 yrkande 1 i denna del och yrkande 4, med

anledning av regeringens förslag och motionerna 1991/92:T201

yrkande 6, 1991/92:T226 yrkande 8 och 1991/92:T803 yrkandena 1

och 2 samt med avslag på motion 1991/92:T807 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Bolagsbildning av televerket (mom.10)

Kenneth Attefors (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "Vad gäller" och slutar med "televerket tillstyrks"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion T807 (nyd) uttalade

uppfattningen att televerket bör delas upp i en nätdel och en

trafikdel, som står fria från varandra, samt att regeringen bör

förelägga riksdagen förslag härom i samband med de förslag som

regeringen aviserat skall föregå bolagsbildningen.

Med det sagda tillstyrker utskottet motion T807 (nyd) och

avstyrker motion T810 (s) yrkande 4.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Övriga nu aktuella motionsyrkanden avstyrks i avvaktan på

regeringens förslag. Revisorernas förslag, beträffande

televerkets associationsform, torde i avvaktan på regeringens

förslag kunna lämnas utan vidare åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande bolagsbildning av televerket

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T807, med

anledning av regeringens förslag samt med avslag på motionerna

1991/92:T201 yrkande 6, 1991/92:T226 yrkande 8, 1991/92:T803

yrkandena 1 och 2 och 1991/92:T810 yrkande 1 i denna del och

yrkande 4 dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört, dels lämnar förslag 1990/91:20 yrkande 4

utan vidare åtgärd,

3. Elektronisk hemtjänst genom human telefoni (mom.11)

Kenneth Attefors (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "Enligt vad" och slutar med "därför motionerna" bort

ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till de överväganden som enligt de

båda nyd-motionerna talar för att via teletaxorna gynna sådana

kundgrupper såsom gamla, handikappade och sjuka. Televerket bör

därför utreda frågan och regeringen därefter återkomma med

förslag till riksdagen om ett genomförande av motionärernas

förslag och dettas finansiering.

Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motionerna

tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande

lydelse:

11. beträffande elektronisk hemtjänst via human

telefoni

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:T804 och

1991/92:T808 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Bengt Hurtig (v) anför:

Grundläggande telekommunikationer

Att bygga upp ett väl fungerande telekommunikationsnät är --

som framhålls i motion T803 (v) -- en viktig rättvisefråga för

landsbygden och för dem som menar allvar med parollen "Hela

Sverige skall leva". Därför bör det statliga ansvaret för

telekommunikationerna omfatta inte bara telefontjänsten utan

också grundläggande datatjänster i hela landet. Om televerket

anser att det inte kan ta ett sådant ansvar, på grund av de

avkastningskrav verket ålagts, måste antingen avkastningskraven

reduceras eller staten "köpa" de nödvändiga tjänsterna av

verket. För att så skall kunna ske måste sådana kostnader och

icke vinstgivande investeringar särredovisas.

Televerkets personalpolitik

Som framhålls i motion T803 (v) hotas nu tusentals jobb inom

televerkskoncernen genom de rationaliseringar som bl.a. de hårda

kapitalavkastningskraven på televerket medför. Arbetslöshet är

en katastrof för den som drabbas och medför ökade kostnader för

samhället. De inkomster staten får av en hårdhänt

personalpolitik slår tillbaka på utgiftssidan. Om inte en rimlig

personalpolitik kan upprätthållas, måste regeringen vara beredd

att föreslå en reducering av kapitalavkastningskravet.

Kapitalavkastningskraven på televerket

Vänsterpartiet har ansett det vara en bra princip att

storkonsumenter av telekommunikationer såsom företagen i viss

mån subventionerat hushållskunder. Vi har dessutom ansett att en

enhetstaxa för hela landet radikalt skulle öka rättvisan mellan

landets olika delar. Kritiken blev stor mot den omfördelning av

taxorna som televerket hade för avsikt att genomföra vid

årsskiftet 1991/92 men som uppsköts tack vare riksdagens

ingripande. Ett minimikrav i den fortsatta prövningen av

taxefrågan är att abonnemangsavgiften sänks eller helt

elimineras för utsatta grupper såsom låginkomstpensionärer och

handikappade så att televerket kan motsvara kraven på sociala

hänsyn i telepolitiken.

Enligt min mening bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna att kapitalavkastningskraven på televerket kan

reduceras för att verket skall kunna fullgöra sina sociala och

regionalpolitiska åtaganden vad gäller taxor, service och

investeringar.

Bolagsbildning av televerket

Vänsterpartiet har tidigare avvisat en bolagisering av

televerket, eftersom bolagsformen leder till att

kapitalavkastningskravet överordnas alla andra målsättningar.

Televerket kan därmed inte självt ta det sociala och

regionalpolitiska ansvar som samhället ålagt verket. Ett

marknadsmässigt avkastningskrav har dock givetvis fördelen att

det ger staten inkomster. Härtill kommer att spelreglerna på

marknaden blir mer lika. Den planerade bolagiseringen bör

emellertid enligt Vänsterpartiets mening uppskjutas till dess

det visas att de av riksdagen fastställda målen för

telepolitiken kan uppfyllas.

Ett statligt ägande av televerket kan under lång tid väntas

ge bra avkastning och stor tillväxt av realkapitalet.

Avkastningen ger möjlighet till andra investeringar i

infrastruktur varje år i framtiden. Sett på lång sikt är det

därför en mycket dålig affär för staten att sälja ut televerket.

En privatisering av verket måste sålunda avvisas.

Ett statligt ägande av televerket är särskilt angeläget för

att säkra telekommunikationernas höga kvalitet och det sociala

och regionalpolitiska ansvar som riksdagen beslutat om.

Vänsterpartiet befarar att marknadsanpassningen av

televerket med åtföljande kapitalavkastningskrav kan komma att

fördröja investeringsprogrammet på landsbygden. Den pågående

indragningen av serviceställen och telebutiker är exempel på

hur en hårt driven marknadsanpassning kan slå mot glesbygd och

mindre orter. Neddragningen av antalet serviceställen och annan

neddragning av service bör anstå till dess regeringen genomfört

sin analys av bolagiseringens konsekvenser. Televerket skulle

kunna kompenseras genom att kapitalavkastningskraven reduceras i

motsvarande mån.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

2, 4, 6 och 10 borde ha hemställt:

2. beträffande grundläggande telekommunikationer

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T803 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

4. beträffande televerkets personalpolitik

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T803 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

6. beträffande kapitalavkastningskraven på televerket

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T803 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

10. beträffande bolagsbildning av televerket

att riksdagen med bifall till förslag 1990/91:20 yrkande 4 och

till motion 1991/92:T803 yrkandena 1 och 2, med anledning av

regeringens förslag och motionerna 1991/92:T201 yrkande 6,

1991/92:T226 yrkande 8 och 1991/92:T810 yrkande 1 i denna del

och yrkande 4 samt med avslag på motion 1991/92:T807 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Propositionerna m.m.2

Proposition 1991/92:100 (budgetpropositionen) bilaga 72

J. Telekommunikationer2

Proposition 1991/92:163 om anslag till en ny myndighet på

telekommunikationsområdet för budgetåret 1992/93, m.m.2

Förslag 1990/91:20 Riksdagens revisorers förslag angående

televerkskoncernens verksamhet3

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden i januari

19923

Utskottet5

1. Allmänna mål för telepolitiken5

2. Inriktningen av televerkets verksamhet m.m.8

3. Bolagsbildning av televerket11

4. Vissa taxefrågor14

5. Vissa nätutbyggnadsfrågor15

6. Vissa servicefrågor17

7. En ny myndighet på telekommunikationsområdet18

Hemställan19

Reservationer22

Meningsyttring av suppleant24