Bet. 1991/92:TU4

Trafikutskottets betänkande

1991/92:TU04

Godkännande av ett avtal mellan Sverige, Norge och EEG om

civil luftfart, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1991/92

TU4

Sammanfattning

Riksdagen föreslås i betänkandet godkänna ett under våren 1991

träffat preliminärt avtal mellan Sverige, Norge och den

Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) om civil luftfart, som

framläggs i proposition 1991/92:29. Avtalet, som har godkänts av

Norges storting i juni 1991 men ännu inte av EEGs beslutande

organ, jämställer Sverige och Norge med EEGs medlemsstater

såvitt gäller rättigheter och skyldigheter på den civila

luftfartens område. Avtalet består av en huvuddel, en bilaga och

tre protokoll. Huvuddelen innehåller främst bestämmelser som

riktar sig mot konkurrensbegränsande avtal och missbruk av

dominerande ställning på marknaden samt mot

konkurrenssnedvridande stödåtgärder med allmänna medel. I

bilagan förtecknas 20 EEG-direktiv och förordningar (rättsakter)

som i väsentliga delar görs till avtalsinnehåll. Rättsakterna

rör konkurrensregler och regler som inte i första hand avser

konkurrensfrågor inom luftfarten men som ändå har betydelse för

denna. Protokollen -- nr 1, 2 och 3 -- innehåller uppräkning av

lagstiftningsområden som avses införlivas med avtalet,

uttalanden om tolkningen av vissa bestämmelser resp. en

avsiktsförklaring om anslutning till det nya

flygledningssystemet Eurocontrol. Avtalet är avsett att träda i

kraft i nära anslutning till årsskiftet 1991/92. Det skall

upphöra att gälla då avtalet mellan EEG och EFTA-länderna om det

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) träder i kraft.

Utskottet föreslår vidare att riksdagen godkänner att, om

avtalsparterna kommer överens därom, artiklarna 9, 13 och 14 i

avtalet ges viss ändrad lydelse.

I avtalet åtar sig Norge och Sverige att se till att avtalets

bestämmelser om konkurrens och bestämmelserna i de i bilagan

upptagna EEG-rättsakterna tillämpas inom deras territorier och

genomförs med samma verkan som inom EEG. Införlivandet av

bestämmelserna i svensk rätt föreslås, när det gäller

bestämmelser av lagkaraktär, ske genom att konkurrensrättsliga

m.fl. bestämmelser i avtalet "transformeras" som paragrafer i en

ny särskild lag om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge

och EEG om civil luftfart och bestämmelser i fem rättsakter

förklaras (i 2§ första stycket) gälla som lag i vårt land,

dvs. "inkorporeras" i vår rätt. Utskottet föreslår att riksdagen

antar förslaget till den nya lagen med vissa redaktionella

ändringar i 2 §. Den nya lagen avses kompletteras med en

förordning, varigenom de bestämmelser i avtalet och rättsakterna

som inte kräver lagform införlivas i vår rätt.

I 14 § i den nya lagen föreslås att vissa beslut av

EEG-kommissionen skall gälla i vårt land. Detta får anses

innebära att en myndighetsutövning överlåts åt kommissionen,

varav följer att för antagande av paragrafen krävs enligt 10

kap. 5§ tredje stycket RF viss ordning för riksdagens beslut.

Frågor om överträdelser av de genom den nya lagen införlivande

bestämmelserna om konkurrens m.m. skall enligt denna lag prövas

av marknadsdomstolen. I propositionen framläggs med anledning

härav förslag till lag om ändring i lagen (1979:417) om

marknadsdomstol m.m. Utskottet föreslår att riksdagen antar

också detta lagförslag.

Utskottet avstyrker en c-motion och en v-motion vari begärs

vissa tillkännagivanden till regeringen. Mot bakgrund bl.a. av

vad som föreslås i propositionen anser utskottet att

motionsförslagen inte påkallar något initiativ av riksdagen.

Vid betänkandet har fogats en meningsyttring av v-suppleanten

som avser två moment i utskottets hemställan.

Utskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig

över propositionen och motionerna men detta utskott har beslutat

att inte avge något yttrande.

Propositionen

Regeringen (kommunikationsdepartementet) föreslår i

proposition 1991/92:29 om godkännande av ett avtal mellan

Sverige, Norge och EEG om civil luftfart, m.m.

dels att riksdagen

1. antar förslaget till lag om tillämpning av avtal mellan

Sverige, Norge och EEG om civil luftfart,

2. antar förslaget till lag om ändring i lagen (1970:417) om

marknadsdomstol m.m.,

dels att riksdagen

3. godkänner avtalet mellan Sverige, Norge och den

Europeiska ekonomiska gemenskapen om civil luftfart,

4. godkänner att, om parterna kommer överens därom,

artiklarna 9, 13 och 14 i avtalet ges den ändrade lydelse som i

propositionen redovisats i avsnitt 3.2 under artikel 9.

Lagförslagen är som bilaga 1 fogade till detta betänkande

(s. 21--27).

Avtalet mellan Sverige, Norge och den Europeiska ekonomiska

gemenskapen om civil luftfart -- med undantag för rättsakterna

1--3, 6--10, 13--16 samt 18--30 i bilagan till avtalet -- är som

bilaga 2 fogat till betänkandet (s. 28--87).

Alternativ lydelse av artiklarna 9, 13 och 14 i avtalet mellan

Sverige, Norge och den Europeiska ekonomiska gemenskapen om

civil luftfart redovisas i bilaga 3 till betänkandet (s.

88--89).

Ett förslag till lag om tillämpning av avtalet mellan Sverige,

Norge och EEG om civil luftfart och ett förslag till ändring i

lagen (1970:417) om marknadsdomstol har granskats av lagrådet.

Motionerna

1991/92:T2 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om kommunernas rätt att stödja

flygplatser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om den byråkratiska detaljstyrningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om rätt till uppsägning av avtalet och

tvistlösning i blandad kommitté.

1991/92:T3 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en kraftfull transportpolitik för att säkra flygtrafiklinjer

i regioner i landet där inga andra godtagbara alternativ finns.

Bakgrund

Regleringen av den kommersiella internationella luftfarten

Chicagokonventionen m.m.

Utgångspunkt för förhållandena mellan länderna på luftfartens

område är principen att varje stat har fullständig och

uteslutande suveränitet i luftområdet över sitt territorium.

Detta slogs fast i en konvention angående reglering av den

internationella luftfarten, som undertecknades i Paris i oktober

1919 vid fredskonferensen efter det första världskriget.

Inför det annalkande slutet av det andra världskriget inbjöd

regeringen i Amerikas Förenta Stater olika regeringar till en

internationell luftfartskonferens i Chicago i november 1944 med

syfte bl.a. att åstadkomma en ny internationell

luftfartsorganisation. Konferensen resulterade bl.a. i följande

den 7 december 1944 dagtecknade överenskommelser, nämligen

1. Konventionen angående internationell civil luftfart

(luftfartskonventionen eller Chicagokonventionen) (SÖ 1946:2)

2. Transitöverenskommelsen angående internationella

luftfartslinjer (transitöverenskommelsen) (SÖ 1945:3)

3. Överenskommelsen angående internationell lufttrafik

(lufttrafiköverenskommelsen) (SÖ 1945:4)

Riksdagen godkände i juni 1945 nämnda överenskommelser

(prop. 1945:333, bet. UU3, rskr. 498).

I Chicagokonventionen bekräftades principen att varje stat

äger full och uteslutande suveränitet över sitt eget

luftterritorium.

I artikel 5 föreskrevs villkor för rätt till icke

regelbunden flygning, bl.a. rätt att i sådan flygning mot

ersättning befordra passagerare, gods eller post.

I artikel 6 föreskrevs att internationell regelbunden

lufttrafik över eller till en fördragsslutande stats territorium

får bedrivas endast med särskilt tillstånd eller annat

bemyndigande av respektive stat samt i enlighet med villkoren i

dylikt tillstånd eller bemyndigande.

I artikel 7 föreskrevs beträffande cabotage --

trafikflygning mellan platser i samma land -- att envar

fördragsslutande stat äger vägra annan fördragsslutande stats

luftfartyg tillstånd att inom förstnämnda stats territorium mot

ersättning ta ombord passagerare, gods och post med destination

till annan plats inom territoriet.

Sverige har ratificerat Chicagokonventionen och den har

trätt i kraft. Genom Chicagokonventionen tillskapades den

internationella civila luftfartsorganisationen (International

Civil Aviation Organization, ICAO).

I transitöverenskommelsen definierades den första och den

andra av luftens "friheter", dvs. envar fördragsslutande stat

tillerkände övriga fördragsslutande stater följande rättigheter

med avseende på regelbunden internationell lufttrafik, nämligen

1. rätt att överflyga dess territoriun utan att landa samt

2. rätt att landa för andra än trafikändamål.

Sverige liksom ett flertal stater har anslutit sig till

transitöverenskommelsen.

I lufttrafiköverenskommelsen utökades luftens "friheter"

med den tredje, fjärde och femte "friheten". Envar

fördragsslutande stat tillerkänner enligt överenskommelsen

övriga fördragsslutande stater

3. rätt att avlämna passagerare, post och gods, som tagits

ombord inom den stats territorium, vars nationalitet flygplanet

äger,

4. rätt att ta ombord passagerare, post och gods för

befordran till den stats territorium, vars nationalitet

flygplanet äger samt

5. rätt att ta ombord passagerare, post och gods för

befordran till annan fördragsslutande stats territorium samt att

avlämna passagerare, post och gods från sådant territorium.

Luftfartsöverenskommelsen har inte nått sådan anslutning att

den har kunnat träda i kraft. Den har dock haft betydelse genom

att luftens "friheter" har definierats i den.

Försöken att få till stånd en multilateral överenskommelse

om tredje, fjärde och femte "friheterna" strandade på

svårigheter att finna en kompromiss mellan de liberalt inställda

staterna och de protektionistiskt inställda staterna. Staterna

blev hänvisade till att bilateralt komma överens om flyglinjer

mellan staterna och de kommersiella friheterna på flyglinjerna.

Bermudaöverenskommelsen

Av stor betydelse för den följande utvecklingen blev en

överenskommelse på Bermuda år 1946 mellan företrädare för USA,

som var tongivande bland de liberalt inställda staterna, och

Storbritannien, som var tongivande bland de protektionistiskt

inställda staterna.

I Bermudaöverenskommelsen introducerades principen att på de

flyglinjer, som ett luftfartsavtal avser, det skall finnas lika

och rättvisa möjligheter för de flygföretag, som utses att

bedriva trafik på linjerna, samt att kapaciteten hos utsedda

flygföretag på flyglinjerna skall anpassas till trafiken mellan

de avtalsslutande länderna (tredje och fjärde frihetstrafik).

Vidare erkändes att det skall finnas utrymme för

utfyllnadstrafik, nämligen rätt att "fylla på" med passagerare

och gods på sådan ort som finns angiven i linjeförteckning men

som ligger i annat land än avtalsslutande land (femte

frihetstrafik).

Bermudaöverenskommelsen blev förebild för luftfartsavtal

mellan staterna.

Ordningen har därefter i stort sett varit den att staterna

tillerkänner flygföretag, som utses av dem, rätt att trafikera

vissa rutter samt att utöva de fem friheterna över deras

territorier resp. på angivna orter inom territorierna, förutsatt

att den kapacitet som erbjuds relateras till behovet av trafik.

Biljettpriser skall godkännas av avtalsparterna. Avtalen mellan

staterna innehåller bl.a. bestämmelser om flygplatsavgifter o.d.

och om ömsesidigt erkännande av luftfartscertifikat.

Den svenska regleringen av kommersiell internationell luftfart

Utgångspunkter

Grundläggande bestämmelser om luftfarten har meddelats i

luftfartslagen (1957:297). Närmare bestämmelser har meddelats i

bl.a. luftfartsförordningen (1986:171).

Utformningen av våra bestämmelser om luftfarten har i stor

utsträckning baserats på internationella åtaganden som Sverige

har gjort genom tillträde till olika konventioner på luftfartens

område, t.ex. Chicagokonventionen.

För luftfartsverksamhet i förvärvssyfte krävs enligt

luftfartslagen tillstånd (koncession).

Luftfartsavtalen mellan Sverige och andra stater följer

"Bermudaförebilden" och anger de destinationer som får

trafikeras samt reglerar den kapacitet som får bjudas ut.

Avtalen föreskriver också i allmänhet att tidtabeller och

biljettpriser skall godkännas av de berörda ländernas

myndigheter.

SAS-konsortiet och dess prioriterade ställning

År 1951 träffade det svenska AB Aerotransport (ABA), Det

Danske Luftfartselskab A/S (DDL) och Det Norske Luftfartsselskap

A/S (DNL) ett avtal (det s.k. konsortialavtalet) om bildande av

konsortiet Scandinavian Airlines System (SAS) med uppgift att

för parternas räkning och såsom en enhet bedriva trafikflygning

och annan i samband därmed stående verksamhet. Vissa tillägg har

tillförts konsortialavtalet och det har i olika omgångar

förlängts, senast för tid t.o.m. den 30 september 2005.

ABAs andel i SAS är tre sjundedelar och andelarna för

ettvart av DDL och DNL två sjundedelar. Hälften av

aktiekapitalen i SAS moderbolag ägs av vederbörande stat och

hälften av privata intressenter.

Riksdagen godkände år 1986 (prop. 1986/87:4, bet. TU5, rskr.

49) att konsortialavtalet rörande SAS med gjorda ändringar

fortsatt skall ligga till grund för det skandinaviska

luftfartssamarbetet t.o.m. den 30 september 2005. Motsvarande

godkännanden lämnades av det danska folketinget och det norska

stortinget. De skandinaviska parlamentens beslut innebär att SAS

i princip skall ha företrädesrätt till koncessioner för

internationell trafik.

Formellt har SAS moderbolag fått trafiktillstånden -- dvs. för

svensk del ABA.

ABAs för närvarande gällande trafiktillstånd meddelades av

regeringen den 14 juli 1988. Enligt detta får ABA tills vidare,

dock längst t.o.m. den 30 september 2005, bedriva luftfart i

regelbunden trafik på de linjer inom Skandinavien som anges i en

bilaga till regeringens beslut samt på de internationella linjer

utanför de skandinaviska länderna som luftfartsverket genom

särskilda beslut och efter anmälan i varje särskilt fall

bestämmer.

Enligt de för trafiktillståndet meddelade villkoren och

bestämmelserna får ABA låta den genom tillståndet medgivna

verksamheten utföras av SAS.

Riktlinjer för tilldelningen av trafiktillstånd (koncessioner)

I 1988 års trafikpolitiska beslut (prop. 1987/88:50 om

trafikpolitiken inför 1990-talet s. 294--330, bet. TU22, rskr.

249) sades när det gäller den internationella

flygtrafikförsörjningen att koncessionspolitiken skall stärka

det trafiksystem som har etablerats och som bygger på matning av

trafik till de stora trafikknutpunkterna i Skandinavien (dvs.

SAS trafiksystem). En friare konkurrens inom internationell

luftfart är enligt beslutet önskvärd men måste förenas med krav

på att luftfarten skall bedrivas på lika villkor.

Enligt en överenskommelse mellan de skandinaviska

trafikministrarna år 1986 har bl.a. vissa regler om

fraktcharterflygningar och personcharterflygningar --

som har syftat till att skydda linjefarten -- mjukats upp.

Regeringen godkände år l988 -- på grundval av en

överenskommelse mellan de skandinaviska trafikministrarna --

riktlinjer som innebär att andra företag i Skandinavien än SAS

kan få koncessioner (1) för nya gränsöverskridande flyglinjer

inom Skandinavien utom mellan Köpenhamn, Oslo, Stockholm,

Bergen, Stavanger, Göteborg och Malmö, om SAS inte själv väljer

att trafikera flyglinjerna, samt (2) för nya flyglinjer mellan

flygplatser i Skandinavien och flygplatser i det övriga

Europa, om den aktuella flygplatsen i det övriga Europa inte

är den största eller är en av de största i vederbörande land och

SAS inte trafikerar flygplatsen från Köpenhamn, Oslo eller

Stockholm.

Utskottet

Då i det följande termerna avtalet och tillämpningslagen

används avses därmed de i propositionen framlagda förslagen till

avtal mellan Sverige, Norge och den Europeiska ekonomiska

gemenskapen (EEG) om civil luftfart resp. till lag om

tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil

luftfart.

EGs luftfartspolitik

Enligt artikel 3 i det i Rom den 25 mars 1957 undertecknade

fördraget om upprättandet av den Europeiska ekonomiska

gemenskapen (EEG) skall EEG införa en gemensam politik på

transporternas område.

EEG-krav på flygmaterielen, m.m.

Genom följande tre direktiv av EEGs ministerråd har EEG ställt

vissa krav på flygmaterielen, m.m. (Direktiven ingår bland de

till avtalet fogade rättsakterna.)

Direktiv 80/1266/EEG om framtida samarbete och ömsesidig

hjälp mellan medlemsstater vid undersökningar av

luftfartsolyckor (rättsakt nr13).

Direktiv 80/51/EEG om begränsning av buller från

underljudsluftfartyg i dess lydelse enligt direktiv 83/206/EEG

(rättsakt nr14).

Direktiv 89/629/EEG om begränsning av buller från civila

jetmotordrivna underljudsflygplan (rättsakt nr15).

EEGs "luftfartspaket" nr1, m.m.

Länge rådde en motvilja mot reglering inom EEG av

lufttransporter. Kommissionen hos EG inledde emellertid år 1986

en undersökning om tio flygföretag inom EG -- däribland SAS --

hade överträtt EEGs konkurrensbestämmelser genom arrangemang för

fördelning av kapacitet och intäkter, m.m. Det inledda

förfarandet avbröts emellertid genom antagandet år 1987 av EEGs

s.k. luftfartspaket nr1.

"Luftfartspaket" nr 1 omfattade följande förordningar,

direktiv och beslut av ministerrådet av den 14 december 1987.

Förordningarna trädde i kraft den 1 januari 1988.

Förordning 87/3975/EEG om förfarandet för tillämpning av

konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn. Genom

förordningen fastställdes regler för tillämpning på

lufttransporter av Romfördragets artikel 85 om

konkurrensbegränsande avtal och artikel 86 om missbruk av

dominerande ställning på marknaden. (Förordningen är fogad till

det här aktuella avtalet som rättsakt nr5 och skall enligt

2§ första stycket punkt 2 tillämpningslagen delvis

inkorporeras som lag i vårt land.)

Förordning 87/3976/EEG om tillämpningen av artikel 85.3 i

fördraget på vissa kategorier av överenskommelser och samordnade

förfaranden inom luftfartssektorn. Artikel 85.3 i Romfördraget

innehåller bestämmelser om undantag från förbud i artikel 85 mot

konkurrensbegränsande avtal. Genom förordningen tilläts

lufttrafikföretagen att fortsätta med en rad samarbetsformer som

annars var att anse som konkurrensbegränsande. (Förordningen är

fogad till avtalet som rättsakt nr6.)

Direktiv 87/601/EEG om biljettpriser för regelbunden

luftfart mellan medlemsstaterna, som syftade till friare

prisfastställelse.

Beslut 87/602/EEG om delning av passagerarkapaciteten mellan

lufttrafikföretag i regelbunden trafik mellan medlemsstaterna

och om tillträde för lufttrafikföretag till luftfartslinjer

mellan medlemsstaterna. Genom detta beslut luckrades den

traditionella kapacitetsdelningen 50/50 mellan resp. lands

flygföretag upp. Under de första två åren kunde denna vara 55/45

och under det tredje året 60/40. Även marknadstillträdet blev

friare.

År 1989 antog ministerrådet förordning 89/2299/EEG om en

uppförandekod för datoriserade bokningsprogram. (Den är fogad

till avtalet som rättsakt nr12 och skall enligt 2§ första

stycket punkt 4 tillämpningslagen delvis inkorporeras som

svensk lag.)

EEGs "luftfartspaket" nr 2, m.m.

År 1990 antog ministerrådet "luftfartspaket" nr2, som består

av nedanstående tre förordningar av den 24 juli 1990. De trädde

i kraft den 1 november 1990.

Förordning 90/2343/EEG om lufttrafikföretags tillträde till

flyglinjer i regelbunden trafik inom gemenskapen och om delning

av passagerarkapaciteten mellan lufttrafikföretag i regelbunden

trafik mellan medlemsstaterna. Förordningen, som ersatte

ovannämnda ministerrådsbeslut 87/602 EEG, innebär -- med

bortseende från vissa undantag -- att lufttrafikföretag med

tillstånd att utöva luftfart har rätt att utföra tredje och

fjärde frihetstrafik mellan flygplatser i avtalsstaterna samt

att medlemsstat från den 1 november 1990 måste tillåta en

kapacitetsskillnad på 60/40 och att kapacitetsskillnaden ökar

med 7,5% för varje ny säsong jämfört med föregående

motsvarande säsong. (Förordningen är fogad till avtalet som

rättsakt nr1.)

Förordning 90/2342/EEG om biljettpriser för regelbunden

luftfart. Förordningen, som ersatte ovannämnda

ministerrådsdirektiv 87/601/EEG, innebär enligt huvudregeln att

avtalsparterna skall godkänna biljettpriser som står i rimlig

relation till det ansökande lufttrafikföretagets långsiktiga

kostnader, inbegripet tillfredsställande avkastning på kapital

och en tillräcklig marginal så att en tillfredsställande

säkerhetsstandard kan hållas. (Förordningen är fogad till

avtalet som rättsakt nr2.)

Förordning 90/2344/EEG om ändring på vissa punkter av

ovannämnda förordning 87/3976/EEG. (Den är fogad till avtalet

som rättsakt nr7.)

År 1991 antog ministerrådet följande två förordningar.

Förordning 91/295/EEG om införande av gemensamma regler om

kompensation till passagerare som nekas ombordstigning på

luftfartyg i regelbunden trafik. (Den är fogad till avtalet som

rättsakt nr11 och skall enligt 2§ första stycket punkt 3

tillämpningslagen delvis inkorporeras som svensk lag.)

Förordning 91/294/EEG om bedrivande av flygfrakttrafik

mellan medlemsstater. Förordningen innehåller bestämmelser om

marknadstillträde och om fraktpriser och inrymmer rätt till

tredje, fjärde och femte frihetstrafik. (Den är fogad till

avtalet som rättsakt nr3.)

Utvecklingen inom EEG under de närmaste åren

Enligt propositionen kommer "luftfartspaket" nr2 att redan

från den 1 januari 1993 ändras i riktning mot ytterligare

liberaliseringar på flera punkter. Bland annat kommer

prissättningen att bli i det närmaste fri.

EG-kommissionen avgav i juli 1991 förslag till ministerrådet

om tillägg till ovannämnda förordningar 87/3975/EEG och

87/3976/EEG (rättsakterna nr5 och 6) som innebär att

tillämpningsområdet för förordningarna utsträcks till inrikes

luftfart.

I det till avtalet fogade protokollet nr1 förtecknas områden

för vilka lagstiftning behandlas i utkast o.d. (s.k. pipe-line

acquis) eller för vilka lagstiftning eljest kan väntas inom de

närmaste åren på EEG-sidan. De förtecknade områdena är (1)

konsultation mellan flygplatser och användare, (2) ömsesidigt

godtagande av tillståndsbevis och harmonisering, (3) fördelning

av avgångs- och ankomsttider, (4) utfärdande av tillståndsbevis

för lufttrafikföretag och tilldelning av rättigheter att

trafikera flyglinjer, (5) gemensamma specifikationer för

ATC-utrustning (Air Traffic Control = flygtrafikledning), (6)

cabotage, (7) mervärdeskatt, (8) avskaffande av skattefri

försäljning mellan de avtalsslutande parterna samt (9)

förhållande till tredje land.

Avtalsparterna är överens om att EEG-lagstiftning på dessa

områden skall införlivas med avtalet.

Bakgrund till avtalet mellan Sverige, Norge och den Europeiska

ekonomiska gemenskapen (EEG) om civil luftfart

Danmark är medlem av EEG och måste följa den luftfartspolitik

som gäller inom gemenskapen. SAS har erkänts som ett EEG-företag

och är, såvitt gäller trafiken mellan Danmark och andra

EEG-länder, underkastat EEGs regelverk. En stor del av trafiken

mellan Danmark och andra länder inom gemenskapen härrör

emellertid från Sverige och Norge. De möjligheter som den allt

öppnare marknaden ger danska flygföretag gäller inte för norska

och svenska flygföretag eller för SAS trafik direkt från Sverige

eller Norge till EEG. Detta kan enligt propositionen komma att

medföra att trafiken i ökad grad kanaliseras via Danmark och att

det blir färre direkta linjer och charterflygningar från Sverige

och Norge till kontinenten.

I propositionen påpekas att -- genom att Danmark har att

följa EEGs regler på luftfartsområdet -- förutsättningarna för

den gemensamma skandinaviska luftfartspolitiken har ändrats på

ett avgörande sätt. Det är enligt propositionen tveksamt om

denna i längden skall kunna upprätthållas utan att Sverige och

Norge likställs med Danmark såvitt gäller förhållandet till EEG

på luftfartsområdet.

Sverige och Norge begärde mot denna bakgrund i juni 1988 --

med stöd av Danmark -- förhandlingar med EEG i syfte att på

luftfartsområdet få samma ställning i förhållande till EEG som

Danmark har. Förhandlingarna avslutades den 20 mars 1991, då

enighet om ett avtal uppnåddes. Avtalet paraferades den 5 april

1991.

Framlagt avtal och förslag till lagstiftning

Avtalet mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart, m.m.

Avtalet mellan Sverige, Norge och den Europeiska ekonomiska

gemenskapen (EEG) om civil luftfart är ännu preliminärt i det

att det ännu inte har slutligt godkänts av EEGs beslutande

organ. Slutligt godkännande kan emellertid väntas i december

1991. Norges storting har godkänt avtalet i juni 1991.

Avtalet jämställer Sverige och Norge med EEGs medlemsstater

såvitt gäller rättigheter och skyldigheter på den civila

luftfartens område. Avtalet består av en huvuddel, en bilaga och

tre protokoll.

Avtalets huvuddel innehåller främst bestämmelser som riktar

sig mot konkurrensbegränsande avtal och missbruk av dominerande

ställning på marknaden samt mot konkurrenssnedvridande

stödåtgärder med allmänna medel.

I bilagan förtecknas 20 EEG-direktiv och förordningar

(rättsakter) som i väsentliga delar görs till avtalsinnehåll.

Rättsakterna rör konkurrensregler och andra regler inom

luftfartens område och inom andra områden som har betydelse för

luftfarten. I den föregående redogörelsen för EEGs

luftfartspolitik har redan omnämnts tio rättsakter som omfattas

av bilagan och har redovisats det huvudsakliga syftet med dessa

rättsakter. Rättsakterna redovisas i propositionen i preliminära

översättningar. Då rättsakterna 4, 5, 11, 12 och 17 numera

föreligger i översättningar som utförts av en till EEGs

ministerråd knuten enhet för "Legal Linguistic Service" fogas

till betänkandet dessa översättningar av nämnda rättsakter.

När det gäller marknadstillträde för lufttrafikföretag --

som behandlas i den i EEGs "luftfartspaket" nr2 ingående

förordningen 90/2243/EEG om lufttrafikföretags tillträde till

flyglinjer i regelbunden trafik inom gemenskapen och om delning

av passagerarkapaciteten mellan lufttrafikföretag i regelbunden

lufttrafik mellan medlemsstaterna (rättsakt nr1) -- gäller

enligt artikel 3 punkt 1 att förordningen inte påverkar

förhållandet mellan en medlemsstat och de lufttrafikföretag, som

den har utfärdat tillstånd för, med avseende på tillträde till

marknaden och kapacitetsdelning. Medlemsstaterna bestämmer

således vilka lufttrafikföretag som skall få tillträde till

marknaden m.m.

Protokollen innehåller i nr1 uppräkning av

lagstiftningsområden som avses införlivas med avtalet, i nr2

uttalanden om tolkning av vissa bestämmelser samt i nr3 en

avsiktsförklaring om anslutning till det nya

flygledningssystemet Eurocontrol.

Avtalet är avsett att träda i kraft i nära anslutning till

årsskiftet 1991/92. Det skall upphöra att gälla då en

överenskommelse mellan EEG och EFTA-länderna om det Europeiska

ekonomiska samarbetsområdet (EES) träder i kraft. Ett EES-avtal

är numera träffat och avses träda i kraft den 1 januari 1993.

EES-avtalet innebär att Sverige, Norge och de övriga

EFTA-länderna förpliktar sig att i allt väsentligt ansluta sig

till EEGs regelverk för upprättandet av en gemensam marknad.

Riksdagen föreslås godkänna avtalet. I propositionen föreslås

vidare att riksdagen skall godkänna viss alternativ lydelse av

artiklarna 9, 13 och 14. Detta förslag redovisas närmare i ett

följande avsnitt i betänkandet.

Förslaget till lag om tillämpning av avtal mellan Sverige,

Norge och EEG om civil luftfart

I avtalet åtar sig således Norge och Sverige att se till att

avtalets bestämmelser om konkurrens m.m. och bestämmelserna i de

i bilagan upptagna EEG-rättsakterna tillämpas inom deras

territorier och genomförs med samma verkan som inom EEG.

Införlivandet av bestämmelserna med svensk rätt föreslås i

propositionen när det gäller bestämmelser av lagkaraktär ske

dels genom att bestämmelser i avtalet "transformeras" som

paragrafer i den föreslagna lagen om tillämpning av avtal mellan

Sverige, Norge och EEG om civil luftfart (tillämpningslagen),

dels genom att bestämmelser i fem rättsakter förklaras i 2§

första stycket tillämpningslagen gälla som lag i vårt land, dvs.

"inkorporeras" i vår rätt. Frågor om överträdelser av

föreskrifter om konkurrensbegränsande avtal och om missbruk av

dominerande ställning på marknaden, m.m. föreslås prövas av

marknadsdomstolen. Tillämpningslagen kompletteras bl.a. med

bestämmelser härom.

Tillämpningslagen avses enligt propositionen bli

kompletterad med en förordning, varigenom de bestämmelser i

avtalet och rättsakterna som inte kräver lagform införlivas i

svensk rätt.

Tillämpningslagen innehåller i särskilda avsnitt bestämmelser

om tillämpningsområde, konkurrensbegränsande avtal, missbruk av

dominerande ställning på marknaden, statliga stödåtgärder m.m.,

uppgiftsskyldighet m.m., giltigheten av vissa beslut av

(EG-)kommissionen, verkställighet av kommissionens beslut i

övrigt, domstolsprövning i andra fall, handläggningen hos

marknadsdomstolen samt överklagande. Tillämpningslagen föreslås

träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

I redogörelsen i det föregående för EEGs luftfartspolitik

har redovisats tre EEG-rättsakter -- nr5, 11 och 12 -- som

innehåller bestämmelser som föreslås gälla som lag i vårt land.

Detta föreslås också i 2§ första stycket punkt 1

tillämpningslagen beträffande bestämmelser i ministerrådets

förordning 62/17/EEG om tillämpning av Romfördragets artiklar 85

och 86 med vidtagna ändringar (rättsakt nr4) samt i punkt 5

beträffande bestämmelser i ministerrådets förordning 89/4064/EEG

om kontroll av företagskoncentrationer (rättsakt nr17).

Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:417) om

marknadsdomstol m.m.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:417) om

marknadsdomstol m.m. avser ändringar som har samband med de

uppgifter som marknadsdomstolen föreslås få enligt

tillämpningslagen. Även denna lag föreslås träda i kraft den dag

regeringen bestämmer.

Motionsförslagen och utskottets ställningstaganden

Motionsförslagen innehåller inte någon erinran i huvudsak mot

avtalet och mot den föreslagna lagstiftningen. Däremot tas

frågor upp om vissa enskildheter.

Utskottet instämmer med föredragande departementschefen i att

det är tveksamt om den gemensamma skandinaviska

luftfartspolitiken kan upprätthållas utan att Sverige och Norge

likställs med Danmark såvitt gäller förhållandet till EEG på

luftfartsområdet. Det norska stortinget antog redan i juni i år

en lag om tillämpning av avtalet och godkände avtalet. Sverige

bör nu ta motsvarande steg.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot avtalet

och den föreslagna lagstiftningen och vill därför redan nu nämna

att utskottet inte har något att erinra mot propositionens

förslag. Utskottet återkommer emellertid nedan närmare till

frågor som tas upp i motionerna m.m., varefter utskottet närmare

redovisar sina ställningstaganden till motionerna och

propositionen.

Bestämmelser om ersättning vid vägrad ombordstigning

Enligt 2 § första stycket punkt 3 i tillämpningslagen skall

artiklarna 1--9 i ministerrådets förordning 91/295/EEG om

införande av gemensamma regler om kompensation till passagerare

som nekas ombordstigning på luftfartyg i regelbunden trafik

(rättsakt nr11) gälla som lag i Sverige.

Bestämmelserna i förordningen är tillämpliga då passagerare

på grund av överbokning nekas tillgång till en flygning i

regelbunden trafik, till vilken de har giltig färdbiljett och

bekräftad platsbiljett.

I motion T2 (c) kritiserar motionären förordningen med

påståendet att den innebär en detaljstyrning av

lufttrafikföretagen när det gäller kompensation till

passagerarna. Motionären anser att lufttrafikföretagen bör få

konkurrera med service i fall som avses i förordningen i stället

för att belastas med en krånglig och dyrbar byråkrati, som

motionären anser att förordningen kommer att medföra. Motionären

begär i yrkande 2 att det anförda skall ges regeringen till

känna.

Förordningen motiveras enligt inledningen (preamblen) till

densamma bl.a. med att den praxis som för närvarande tillämpas

med avseende på kompensation till passagerare som nekas

ombordstigning på grund av överbokning varierar avsevärt mellan

flygbolagen samt att det är nödvändigt med gemensamma åtgärder

för att skydda flygpassagerarnas intressen för att en harmonisk

utveckling inom luftfartssektorn skall säkerställas.

Utskottet anser också att det är bra med gemensamma åtgärder

på området. Det bör emellertid framhållas att de åtgärder som

föreskrivs i förordningen uttryckligen är minimiregler. Inget

hindrar således ett lufttrafikföretag att vid vägrad

ombordstigning på grund av överbokning lämna passagerarna

ytterligare kompensation.

Motionsförslaget motiverar således inte någon erinran mot

att här aktuella EEG-bestämmelser införlivas med svensk rätt och

det bör inte föranleda något initiativ av riksdagen. Det

avstyrks således.

Förhållandet mellan den kommunala självstyrelsen och beslut av

EG-kommissionen om tillåtligheten av kommunalt stöd till

flygplatser

I motion T2 (c) tas mot bakgrund av bestämmelserna om

tillåtliga stödåtgärder m.m. i 8--12§§ tillämpningslagen upp

frågan om förhållandet mellan den kommunala självstyrelsen och

EG-kommissionens befogenhet, när en kommun har beslutat om stöd

till en flygplats och kommissionen finner att stödet är

otillåtet.

Motionären pekar på att svenska myndigheter enligt 15§

andra stycket tillämpningslagen inte får pröva fråga om ett

beslut av kommissionen är ogiltigt på grund av att den har

saknat behörighet etc. och att regeringen enligt 19§

tillämpningslagen kan upphäva ett kommunalt beslut, om

kommissionen har funnit att en kommun har lämnat stöd som står i

strid med 8§ och regeringen finner att kommissionens beslut är

förenligt med avtalet och med föreskrifter som grundas på

avtalet. Motionären begär i yrkande 1 att vad som anförts i

motionen om kommissionens makt över svenska kommuner skall ges

regeringen till känna.

Det är ofrånkomligt att ett närmare samarbete med EEG i vissa

avseenden innebär att beslutanderätt överlåts till ett

EEG-organ. Detta måste emellertid accepteras som ett pris för

möjligheterna till samarbete och för den nytta samarbetet kan

ge. Utskottet har således i princip inte något att erinra mot

den ordning som i avtalet och i tillämpningslagen föreslås

beträffande statliga stödåtgärder m.m. och som omfattas av

motionärens kritik.

Det förtjänar att påpekas att såsom tillåtna stöd kan enligt

10§c) tillämpningslagen anses stöd för att underlätta

utvecklingen av viss näringsverksamhet eller vissa regioner, i

den mån stödet inte ändrar villkoren för handeln i en omfattning

som strider mot det gemensamma intresset.

Det torde inte finnas anledning räkna med att kommissionen

skall vända sig mot ett kommunalt beslut om stöd av

regionalpolitisk natur till en flygplats. Det hävdas nämligen

att EEG har en positiv grundinställning till att medlemsländerna

driver en egen regionalpolitik med inriktning främst på

förbättringar av infrastrukturen (se s. 106 i

utrikesdepartementets handelsavdelnings skrift Sverige och den

västeuropeiska integrationen. Konsekvenser av ett svenskt

EG-medlemskap. Maj 1991).

Motionsförslaget föranleder sålunda inte någon erinran mot

den i tillämpningslagen föreslagna ordningen beträffande

statliga stödåtgärder m.m. Det här aktuella motionsförslaget

avstyrks därmed.

Bestämmelser om uppsägning av avtalet, m.m.

Enligt artikel 19 punkt 1 i avtalet skall det fortsätta att

gälla om det inte sägs upp av en av de avtalsslutande parterna.

Enligt artikel 19 punkt 2 kan varje avtalsslutande part säga upp

avtalet genom anmälan till de andra avtalsslutande parterna,

varvid avtalet skall upphöra att gälla ett år efter dagen för

anmälan. Enligt artikel 20 skall avtalet ses över på begäran av

en avtalsslutande part och i alla händelser när ett år har

förflutit efter dess ikraftträdande.

Om ett beslut som har meddelats av den blandade kommittén

enligt en av de avtalsslutande parternas uppfattning inte är

rätt genomfört av en annan berörd avtalsslutande part, kan den

förra enligt artikel 14 punkt 2 begära att frågan skall

diskuteras av den blandade kommittén. Om den blandade kommittén

inte kan lösa frågan inom två månader efter det att den har

hänskjutits till kommittén, upphör avtalet att gälla.

I motion T2 (c) anförs att reglerna i artiklarna 14 punkt 2

och 19 punkt 1 är samma regler som i gällande, "utmärkt väl

fungerande" frihandelsavtal med EG. En motsvarande ordning bör

enligt motionären tillämpas i allt vårt samarbete med EG också i

framtiden. Motionären begär att riksdagen som sin mening skall

ge regeringen detta till känna.

I avtalet mellan Sverige och EEG av den 22 juli 1972 (prop.

1972:135 s. 63--73, bet. UU20, rskr. 311) är i artikel 34

föreskrivet att vardera avtalsslutande parten kan uppsäga

avtalet genom underrättelse till den andra avtalsslutande parten

och att avtalet upphör att gälla tolv månader efter dagen för

denna underrättelse.

Några bestämmelser motsvarande dem i artikel 14 punkt 2 och

i artikel 20 i det i ärendet aktuella avtalet finns dock inte i

1972 års avtal.

Utskottet har inte något att erinra mot ordningen för

uppsägning m.m. av det i ärendet aktuella avtalet. Någon

anledning för utskottet att i detta sammanhang uttala sig om vad

som bör gälla om uppsägning i kommande avtal med EEG finns inte.

Vad som därvid bör gälla måste få bli beroende av vad parterna

beslutar i rådande avtalssituation. Motionsförslaget bör sålunda

inte föranleda något initiativ av riksdagen. Det avstyrks

därmed.

Krav på EGs och regeringens transportpolitik för vårt land

I motion T3 (v) framhålls att det måste vara ett övergripande

ansvar för statsmakterna att så långt möjligt upprätthålla

nationella flyglinjer där alternativa kommunikationer saknas på

grund av bristande lönsamhet på transportområdet. Ansträngningar

måste enligt motionärerna göras för att öka EEG-organens

förståelse för nordisk regionalpolitik och transportbehov och

regeringen måste inom ramen för avtalet föra en kraftfull

transportpolitik som ger dels snabbtågstrafik goda

urtvecklingsmöjligheter, dels upprätthåller nationella

flygtrafiklinjer i regioner där inga andra godtagbara

transportsätt finns. Motionärerna begär att det anförda skall

ges regeringen till känna.

Utskottet vill erinra om det av riksdagen år 1988 fastlagda

övergripande målet för samhällets trafikpolitik, nämligen att

erbjuda medborgarna i landets olika delar en tillfredsställande,

säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga

samhällsekonomiska kostnader (prop. 1987/88:50, bet. TU13,

rskr. 156).

Utskottet vill vidare erinra om att statsministern den 4

oktober i år i regeringsförklaringen uttalade att hela Sverige

skall leva, att detta förutsätter en aktiv regionalpolitik samt

att bl.a. satsningar på bättre infrastruktur är avgörande för

den regionalt spridda sysselsättningen (prot. 1991/92:6 s.6).

Utskottet vill även i detta sammanhang peka på att såsom

tillåtet kan enligt 10§c) tillämpningslagen anses stöd för

att underlätta utvecklingen av viss näringsverksamhet eller

vissa regioner, i den mån stödet inte ändrar villkoren för

handeln i en omfattning som strider mot det gemensamma

intresset.

Mot bakgrund av det anförda synes något riksdagens uttalande

med anledning av motionen inte vara påkallat. Motionen avstyrks

därmed.

Lagförslagen

Av de från EEG-rådet erhållna översättningarna av de

förordningar, i vilka vissa artiklar enligt 2§ första stycket

tillämpningslagen skall gälla som lag i vårt land, uppvisar

översättningarna av förordningarna vid punkterna 2 och 3

ändringar i rubrikerna i förhållande till de preliminära

översättningarna. Ändringarna innebär att följande ord i

förordningarna vid dessa punkter bör bytas ur, nämligen i

förordning 87/3975/EEG (vid punkt 2) "proceduren" mot

"förfarandet" och i förordning 91/295/EEG (vid punkt 3)

"flygplan" mot "luftfartyg". Utskottet föreslår att så sker.

Utskottet vill vidare föreslå att följande redaktionella

ändring görs i 2§ andra stycket tillämpningslagen i

förhållande till propositionens förslag, nämligen att orden

"bestämmelserna i bilagan till avtalet" byts ut mot ordet

"rättsakterna".

Utskottet har i övrigt inte funnit anledning till erinran mot

utformningen av tillämpningslagen, inte heller mot utformningen

av förslaget om ändring i lagen (1979:417) om marknadsdomstol

m.m. Utskottet föreslår således att lagförslagen antas --

beträffande tillämpningslagen med den ändring i 2§ första

stycket som utskottet föreslår.

Ordningen för riksdagens beslut beträffande 14§

tillämpningslagen

Enligt 14 § tillämpningslagen skall ett beslut av

EEG-kommissionen gälla i vårt land, om kommissionen i ett

enskilt fall har funnit att det inte finns grund för tillämpning

av 4§ (med bestämmelser om förbud mot konkurrensbegränsande

avtal) eller 7§ (med bestämmelser om missbruk av dominerande

ställning på marknaden) eller om kommissionen enligt 6§ (med

bestämmelser om undantag från bestämmelser i 4§ om förbud mot

konkurrensbegrändande avtal) i ett enskilt fall har medgett

undantag från tillämpningen av 4§.

Nämnda slag av beslut av kommissionen skall således vara

bindande i vårt land utan ytterligare prövning av svenska

myndigheter. Detta får, som framhålls i propositionen (s. 50),

anses innebära att en förvaltningsuppgift som innefattar

myndighetsutövning överlåts till komissionen.

Enligt l0 kap. 5§ tredje stycket RF kan genom beslut av

riksdagen rättskipnings- eller förvaltningsuppgift som ej direkt

grundar sig på RF överlåtas till annan stat, till mellanfolklig

organisation eller till utländsk eller internationell inrättning

eller samfällighet. Innefattar uppgiften myndighetsutövning,

skall riksdagens förordnande ske genom ett beslut, varom minst

tre fjärdedelar av de röstande förenar sig. Riksdagens beslut i

fråga om sådan överlåtelse kan också fattas i den ordning som

gäller för stiftande av grundlag.

Utskottet delar i propositionen uttalad mening att 14§

tillämpningslagen bör antas i den ordning som är föreskriven i

nämnda bestämmelser i RF. Utskottet, som i moment 5 i utskottets

hemställan föreslår att 14§ antas, förordar att hela ärendet,

om så kan ske, i sin helhet avgörs i ett enda sammanhang och

inte beträffande 14§ i den ordning som gäller för stiftande av

grundlag.

Avtalet mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart

Utformningen av avtalet mellan Sverige, Norge och EEG om civil

luftfart föranleder inte någon erinran från utskottets sida.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner avtalet.

I propositionen anförs (s. 16) att fråga har uppkommit inom

förhandlingsdelegationerna om justering av avtalet på en punkt,

nämligen när det gäller vad som skall hända om någon av

avtalsparterna anser att Sverige eller Norge inte tilllämpar

avtalet på det sätt som har förutsatts. Några särskilda

bestämmelser för den situationen finns inte i den preliminärt

överenskomna texten. Förhandlingsdelegationerna är emellertid

enligt propositionen ense om att en sådan fråga bör hänskjutas

till den blandade kommitté, som enligt artikel 13 punkt 1 i

avtalet skall upprättas och som skall ha det administrativa

ansvaret för avtalet och skall se till att det tillämpas på ett

riktigt sätt. Förhandlingsdelegationerna är vidare överens om

att frågan bör regleras på det sättet (a) att artikel 9

kompletteras med en ny punkt 2 med i propositionen angiven text,

(b) att nuvarande punkt 2 i artikel 9 i stället blir punkt 3,

(c) att artikel 9 läggs till i uppräkningen i artikel 13 punkt 7

samt (d) att artikel 9 punkt 2 läggs till i uppräkningen i

artikel 14 punkt 5.

Lydelsen av artiklarna 9, 13 och 14 med ändringar i enlighet

härmed redovisas i bilaga 3.

I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna att

artiklarna 9, 13 och 14 skall ändras i enlighet med det anförda,

om parterna kommer överens om sådan ändring. Utskottet

tillstyrker att riksdagen godkänner detta.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande bestämmelser om ersättning vid vägrad

ombordstigning

att riksdagen avslår motion 1990/91:T2 yrkande 2,

2. beträffande den kommunala självstyrelsen när det gäller

stödbeslut och EG-kommissionens makt

att riksdagen avslår motion 1990/91:T2 yrkande 1,

men. (v) - delvis

3. beträffande bestämmelser om uppsägning i kommande avtal

med EEG m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:T2 yrkande 3,

4. beträffande krav på regeringens och EGs

transportpolitik för vårt land

att riksdagen avslår motion 1990/91:T3,

men. (v) - delvis

5. beträffande överlåtelse av viss förvaltningsuppgift

enligt tilllämpningslagen

att riksdagen antar det genom proposition 1991/92:29 framlagda

förslaget till lag om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge

och EEG om luftfart, såvitt avser 14§,

6. beträffande tillämpningslagen i övrigt

att riksdagen antar det genom proposition 1991/92:29 framlagda

förslaget till lag om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge

och EEG om luftfart, i den mån det inte omfattas av vad

utskottet hemställt ovan, med den ändringen i 2§ att följande

ord byts ut, nämligen i första stycket "proceduren" mot

"förfarandet" och "flygplan" mot "luftfartyg" samt i andra

stycket "bestämmelserna i bilagan till avtalet" mot

"rättsakterna",

7. beträffande lagen om marknadsdomstol

att riksdagen antar det genom proposition 1991/92:29 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1970:417) om

marknadsdomstol m.m.,

8. beträffande avtalet

att riksdagen godkänner

a) dels det genom proposition 1991/92:29 framlagda avtalet

mellan Sverige, Norge och den Europeiska ekonomiska gemenskapen

om civil luftfart,

b) dels att, om parterna kommer överens därom, artiklarna 9,

13 och 14 ges den ändrade lydelse som i propositionen har

redovisats i avsnitt 3.2 under artikel 9.

Stockholm den 3 december 1991

På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

I beslutet har deltagit: Birger Rosqvist (s), Rolf

Clarkson (m), Görel Bohlin (m), Sven-Gösta Signell (s), Kenth

Skårvik (fp), Elving Andersson (c), Sten-Ove Sundström (s),

Margareta Winberg (s), Lars Svensk (kds), Kenneth Attefors

(nyd), Bo Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Jarl Lander (s), Ines

Uusmann (s) och Pehr Löfgreen (m).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Bengt Hurtig (v) anför:

Den kommunala självstyrelsen när det gäller stödbeslut och

EG-kommissionens makt

Vad som anförs i motion T2 (c) om den kommunala självstyrelsen

när det gäller stödbeslut och EEG-kommissionens makt

understryker det angelägna i att i ärende, som har anmälts till

kommissionen och som kan leda till ett sådant beslut av

kommissionen som kan innebära intrång i den kommunala

självstyrelsen, man på ett tidigt stadium från svensk sida

framhåller den vikt som i vårt land tillmäts den kommunala

självstyrelsen.

Krav på regeringens och EGs transportpolitik för vårt land

Som framhålls i motion T3 (v) torde flygtrafik i ökande grad

komma att utsättas för konkurrens från snabbtågstrafik på grund

av den ökande trängseln i luftrummet och miljöproblem i samband

med flygtrafik. Denna konkurrens är en önskvärd utveckling. En

skärpt konkurrens får emellertid inte leda till att fungerande

flygtrafiknät faller samman där inga andra godtagbara

transportsätt finns.

Konkurrens på lönsamma flyglinjer kan leda till att

flygföretagen på dessa linjer får mindre möjligheter till

överskott som kan finansiera mindre lönsamma flyglinjer. Det

kommer, som framhålls i motionen, inte att finnas någon garanti

för att -- som har skett i vårt land -- lönsamma flyglinjer

stödjer mindre lönsamma linjer.

Som understryks i motionen måste statsmakterna -- inte minst

av regionalpolitiska skäl -- ha ett övergripande ansvar för att

så långt möjligt upprätthålla nationella flyglinjer där

alternativ saknas och behov finns. Ansträngningar måste därför

göras för att öka EEG-organens förståelse för nordisk

regionalpolitik och transportbehov.

Som avslutningsvis betonas i motionen måste regeringen inom

ramen för avtalet med EEG om civil luftfart föra en kraftfull

transportpolitik som dels ger snabbtågstrafik goda

utvecklingsmöjligheter, dels upprätthåller nationella

flygtrafiklinjer i regioner där inga andra godtagbara

transportsätt finns.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

2 och 4 borde ha hemställt:

2. beträffande den kommunala självstyrelsen när det gäller

stödbeslut och EG-kommissionens makt

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:T2 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

4. beträffande krav på regeringens och EGs

transportpolitik för vårt land

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T3 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts.

Propositionens lagförslag

Bilaga 1

Avtalet mellan Sverige, Norge och den Europeiska ekonomiska

gemenskapen om civil luftfart

Bilaga 2

Avtalet om civil luftfart mellan Europeiska ekonomiska

gemenskapen, konungariket Norge och konungariket Sverige

Alternativ lydelse av artiklarna 9, 13 och 14 i avtalet

mellan Sverige, Norge och den Europeiska ekonomiska gemenskapen

om civil luftfart

Anm. Artiklarna redovisas i sin helhet med den

tillkommande/ändrade texten i kursiv stil.

Bilaga 3

Artikel 9

1. Norge och Sverige skall se till att artiklarna 4, 5 och 6

samt bestämmelserna i de förordningar och direktiv som anges i

bilagan tillämpas inom deras territorier och genomförs med samma

verkan som inom EEG.

2. Om de avtalsslutande parterna är oense i frågan om

artiklarna 4, 5 eller 6 eller de andra bestämmelse som anges i

punkt 1 tillämpas eller genomförs på rätt sätt i Norge eller

Sverige, skall ärendet föreläggas den blandade kommitté som

behandlas i artikel 13 och som skall sammanträda inom 14 dagar

från den dag då ärendet förelagts den.

3. De avtalsslutande parterna skall säkerställa att de

rättigheter som följer av artiklarna 4, 5, 6 och 7 samt av

ovannämnda förordningar och direktiv kan åberopas inför de

nationella domstolarna.

Artikel 13

1. En blandad kommitté upprättas härmed, vilken skall ha det

administrativa ansvaret för avtalet och se till att det

tillämpas på ett riktigt sätt. För detta ändamål skall den

utfärda rekommendationer och fatta beslut i enhällighet. Den

blandade kommitténs beslut skall verkställas av de

avtalsslutande parterna i enlighet med deras egna bestämmelser.

2. För att detta avtal skall tillämpas på ett riktigt sätt

skall de avtalsslutande parterna utbyta information och, på

begäran av någondera parten, hålla konsultationer inom den

blandade kommittén.

3. Den blandade kommittén skall anta sina egna

procedurregler senast 21 dagar efter detta avtals

ikraftträdande.

4. Den blandade kommittén skall bestå av en representant

vardera för Norge och Sverige å ena sidan och EEG å den andra.

5. Norge eller Sverige och EEG skall i tur och ordning

inneha ordförandeskapet i den blandade kommittén enligt den

ordning som skall fastställas i kommitténs procedurregler.

6. Ordföranden skall sammankalla sammanträden med den

blandade kommittén minst en gång om året för en allmän genomgång

av hur avtalet fungerar samt, på begäran av någon av de

avtalsslutande parterna, närhelst särskilda omständigheter

föranleder att den sammankallas.

7. Den blandade kommittén skall dessutom sammanträda i

enlighet med artiklarna 1, 7, 9, 11 och 12. I händelse av

meningsskiljaktligheter skall beslutet hänskjutas till ett

senare sammanträde med den blandade kommittén, vilket skall

hållas inom två månader från den dag då beslutet hänsköts enligt

villkor som skall fastställas i kommitténs procedurregler.

8. Den blandade kommittén kan besluta om att tillsätta

nödvändiga arbetsgrupper för att biträda den i dess arbete.

Artikel 14

1. Den blandade kommitténs beslut är bindande för de

avtalsslutande parterna.

2. Om ett beslut som meddelats av den blandade kommittén

enligt en av de avtalsslutande parternas uppfattning inte är

rätt genomfört av en annan berörd avtalsslutande part, kan den

förra begära att frågan skall diskuteras av den blandade

kommittén. Om den blandade kommittén inte kan lösa frågan inom

två månader efter det att den hänskjutits till kommittén, upphör

avtalet att gälla.

3. Den blandade kommitténs beslut skall offentliggöras i

Europeiska gemenskapernas officiella tidning. I varje beslut

skall dagen för dess genomförande av de tre avtalsslutande

parterna anges och all annan information lämnas som kan antas

beröra ekonomiska operatörer/näringsidkare. Besluten skall om så

är nödvändigt framläggas för ratifikation eller godkännande av

de avtalsslutande parterna i enlighet med deras egna procedurer.

4. De avtalsslutande parterna skall underrätta varandra när

denna formalitet fullgjorts. Om en sådan anmälan inte gjorts vid

utgången av en period på tolv månader efter det att den blandade

kommittén antagit ett beslut skall punkt 5 gälla.

5. Om den blandade kommittén inte fattar beslut enligt

artiklarna 1.2, 7.5, 9.2, 11.2 och 12.3 inom sex månader

från den dag ett ärende hänskjutits till den, upphör detta avtal

att gälla.

6. I fråga om lagstiftning som avses i artikel 12 och som

äger rum mellan undertecknandet av avtalet och dess

ikraftträdande och om vilken de andra avtalsslutande perterna

har informerats, skall dagen för hänskjutande enligt punkt 4

anses som den dag då informationen mottogs. Den dag då den

blandade kommittén skall ha fattat ett beslut kan inte vara

tidigare än två månader efter avtalets ikraftträdande.

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Propositionen2

Motionerna3

Bakgrund3

Regleringen av den kommersiella internationella luftfarten3

Chicagokonventionen m.m.3

Bermudaöverenskommelsen5

Den svenska regleringen av kommersiell internationell

luftfart5

Utgångspunkter5

SAS-konsortiet och dess prioriterade ställning6

Riktlinjer för tilldelningen av trafiktillstånd

(koncessioner)6

Utskottet7

EEGs luftfartspolitik7

EEG-krav på flygmaterielen, m.m.7

EEGs "luftfartspaket" nr 1, m.m.7

EEGs "luftfartspaket" nr 2, m.m.8

Utvecklingen inom EEG under de närmaste åren9

Bakgrund till avtalet mellan Sverige, Norge och den

Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) om civil luftfart10

Framlagt avtal och förslag till lagstiftning10

Avtalet mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart,

m.m.10

Förslaget till lag om tillämpning av avtal mellan Sverige,

Norge och EEG om civil luftfart11

Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:417) om

marknadsdomstol m.m.12

Motionsförslagen och utskottets ställningstaganden12

Bestämmelser om ersättning vid vägrad ombordstigning13

Förhållandet mellan den kommunala självstyrelsen och

beslut av EG-kommissionen om tillåtligheten av kommunalt stöd

till flygplatser13

Bestämmelser om uppsägning av avtalet, m.m.14

Krav på EGs och regeringens transportpolitik för vårt

land15

Lagförslagen16

Ordningen för riksdagens beslut beträffande 14§

tillämpningslagen16

Avtalet mellan Sverige, Norge och EEG om civil

luftfart17

Hemställan17

Meningsyttring av suppleant19

Bilaga 1

Propositionens lagförslag21

Bilaga 2

Avtalet mellan Sverige, Norge och den Europeiska ekonomiska

gemenskapen om civil luftfart28

Bilaga 3

Alternativ lydelse av artiklarna 9, 13 och 14 i avtalet

mellan Sverige, Norge och den Europeiska ekonomiska gemenskapen

om civil luftfart88