Bet. 1991/92:UbU21

Utbildningsutskottets betänkande

1991/92:UBU21

Ändrat huvudmannaskap för särskolan och särvux m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1991/92

UbU21

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag

angående särskolan och särvux samt sju motioner som väckts med

anledning därav.

Förslagen i propositionen innebär i huvuddrag att ansvaret

för särskolan och särvux successivt skall föras över från

landstingen till kommunerna. Särskolan behålls som särskild

skolform, liksom den formella prövningen av om elev tillhör

särskolans personkrets. Dock anpassas skolplikten inom

särskolan till vad som gäller för grundskolans elever. En

motsvarande anpassning till gymnasieskolan görs i vad avser

åldersgränsen för rätt till utbildning i den frivilliga

särskolan. Möjlighet öppnas för särskoleelever till utbildning

inom gymnasieskolans individuella program. Särvux utvidgas till

att omfatta även yrkesutbildning.

Utskottet tillstyrker de i propositionen framlagda förslagen.

Samtliga motioner avstyrks. Till betänkandet har fogats två

reservationer från s-ledamöterna samt meningsyttring från

v-suppleanten i utskottet. I den ena reservationen begärs

förnyade överväganden i syfte att ge elevs vårdnadshavare rätt

att avgöra valet av skolform, i den andra en översyn av

konsulentorganisationen för flerhandikappade utvecklingsstörda

elever.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1991/92:94

dels föreslagit

1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100),

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i

propositionen anförts om

2. vissa personalfrågor (avsnitt 3),

3. utveckling, utvärdering och tillsyn (avsnitt 4)

4. ett generellt finansiellt stöd till driften av särskolan

och särvux (avsnitt 5).

Lagförslaget återfinns som bilaga till detta betänkande.

Motionerna

1991/92:Ub55 av Anita Persson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om statsbidraget till Dammsdalskolan i

Vingåker.

1991/92:Ub56 av Ingegerd Sahlström (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att elev vid övergång från obligatorisk

särskola till gymnasieskolans individuella program vid behov

skall ha möjlighet att under en tid förbereda studier vid

gymnasieskolan i frivillig särskola.

1991/92:Ub57 av Hans Karlsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vårdnadshavares och elevs rättighet

att få ha ett avgörande inflytande på val av särskola,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om kommunernas skyldighet att erbjuda

berörd personal anställning vid kommunaliseringen.

1991/92:Ub58 av Christina Linderholm (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om föräldrars företräde vid beslut om

skolform för sina barn,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om fristående särskolor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om upprättande av en långsiktig

utbildnings- och utvecklingsplan för varje elev.

1991/92:Ub59 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att statens institut för handikappfrågor

SIH också bör erbjuda särskola och särvux konsulentstöd för

elever med flerhandikapp.

1991/92:Ub60 av Ingrid Näslund (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att vårdnadshavarens medgivande skall inhämtas för avgörande om

placering av elev i särskola eller särskild undervisningsgrupp,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att flerhandikappade utvecklingsstörda elevers behov av

konsulenter tillgodoses,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att behovet av en särskild genomföranderesurs bör beaktas i

kommande budgetproposition.

1991/92:Ub61 av Björn Samuelson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om alla elevers rätt till nioårig

skolgång på hemorten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om överföring av Dammsdalskolan och

Salbohedskolan till kommunalt huvudmannaskap,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en portalparagraf för kommunernas

arbete med särskoleverksamheten,

4. att riksdagen enligt vad i motionen anförts avslår

regeringens förslag om ändringar i 6 kap. 7 § skollagen,

5. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring av

21-årsregeln för kommunens skolansvar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om särskoleelevers deltagande i

gymnasieskolans nationella program,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om individuella program när det gäller

särskolans frivilliga del,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om föräldrainflytandet i särskolan,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om översynen av konsultorganisationen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om riktade statsbidrag till kommunernas

särskoleverksamhet,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vidareutbildningen inom

särskoleverksamheten,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om pengar till informationsverksamhet.

Utskottet

I propositionen föreslås att ansvaret för särskolan och

vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) förs

över från landstingen till kommunerna. Överförandet avses kunna

ske successivt men skall vara genomfört före utgången av år

1995. Huvudmannaskapet för ett par skolor samt för en viss

yrkesutbildning skall dock enligt förslaget tills vidare ligga

kvar hos resp. landsting.

Särskolan som särskild skolform inom det offentliga

skolväsendet för barn och ungdom behålls enligt propositionen

med uppdelning i en obligatorisk och en frivillig del. Den

formella prövningen av personkretstillhörigheten behålls också.

Varje kommun skall således besluta om en elev skall tas emot i

särskolan. Detta föreslås gälla elever såväl i kommunala som i

fristående särskolor.

Regeringen föreslår att skolplikten inom särskolan minskas

från tio till nio år och därmed anpassas till vad som gäller

för grundskolans elever. De särskoleelever som så önskar avses

emellertid få rätt till ett frivilligt tionde skolår i den

obligatoriska särskolan. Enligt förslaget skall varje kommun

vara skyldig att erbjuda samtliga elever som fullgjort sin

skolplikt i särskolan fortsatt fyraårig utbildning i den

frivilliga särskolan. Elever, som gått i särskolan och som

bedöms kunna tillgodogöra sig utbildning inom gymnasieskolans

individuella program, skall beredas möjlighet till sådan

utbildning.

Den del av särvux som motsvarar grundsärskolan föreslås i

propositionen förändrad efter modell av den nya grundläggande

vuxenutbildningen i komvux. Vidare föreslås att särvux utvidgas

till att omfatta även yrkesutbildning.

Slutligen bereds riksdagen tillfälle att ta del av

regeringens överväganden i vad gäller vissa personalfrågor samt

frågor om utveckling, utvärdering och tillsyn. Det anmäls att

nuvarande statsbidragssystem för särskolan och särvux behålls

tills vidare i avvaktan på en kommande särskild proposition på

området.

Till grund för regeringens förslag i förevarande proposition

ligger särskolekommitténs betänkande (SOU 1991:30) Särskolan --

en primärkommunal skola och, till viss del, särvux-kommitténs

betänkande (SOU 1990:11) Vidgad vuxenutbildning för

utvecklingsstörda samt inhämtade remissyttranden över dessa.

Kommunalt huvudmannaskap för särskolan och särvux, m.m.

I huvudmannaskapsfrågan meddelar föredragande statsrådet att

regeringen efter ansökan medgivit ett antal kommuner att ta

över ansvaret för särskolan och särvux från resp. landsting.

Fr.o.m. den 1 juli 1991 krävs inte längre regeringens

medgivande utan det står landsting och kommuner fritt att komma

överens om ändrat huvudmannaskap. Tiden är nu mogen, anför

statsrådet, att generellt föra över ansvaret för dessa båda

skolformer till kommunerna i enlighet med särskolekommitténs

förslag. Överförandet avses ske successivt men vara genomfört

före utgången av år 1995.

Med ett kommunalt huvudmannaskap för särskolan och särvux

får varje kommun ansvar för att ordna utbildning för de

psykiskt utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna som finns

inom den egna kommunen. Skyldigheten att ge barn och ungdomar

utbildning kan tillgodoses genom att särskolans elever antingen

undervisas i särskilda klasser och grupper i särskolan eller

integreras i klasser av grundskolan och gymnasieskolan. Om

behoven inte kan tillgodoses inom den egna kommunen skall,

uttalas det i propositionen, kommunerna samverka och finna

gemensamma lösningar på samma sätt som de gör i fråga om

gymnasieskolan och komvux. Även när det gäller utbildning inom

särvux kommer det enligt statsrådet utan tvivel att behövas

samplanering över kommungränserna för att åstadkomma en

kvalitativt högtstående utbildning.

Statsrådet påpekar att en naturlig konsekvens av det ändrade

huvudmannaskapet blir att såväl särskolan som särvux skall

behandlas i de kommunala skolplanerna. Vidare måste varje

kommun som huvudman ansvara för alla de verksamheter som är

motiverade av pedagogiska och elevvårdsmässiga skäl. Det

sistnämnda kan också komma att kräva samverkan mellan

kommunerna i en rad hänseenden, anför statsrådet.

Utskottet har samma uppfattning som regeringen, att de båda

skolformerna särskola och särvux bör föras över från

landstingen till kommunerna successivt fram till den 1 januari

1996. Utskottet tillstyrker således att riksdagen antar

förslaget i propositionen till lag om ändring i skollagen

såvitt avser 1 kap. 5 och 10 §§ samt punkt 2 i

övergångsbestämmelserna.

Tills vidare undantas enligt propositionen två

landstingsdrivna skolor, nämligen Dammsdalskolan i Vingåker

och Salbohedskolan i Sala, samt den yrkesutbildning för

hörselskadade psykiskt utvecklingsstörda elever som landstinget

bedriver i Örebro från att föras över till resp. kommuner.

Föredragande statsrådet anför att hon under hand erfarit att

Vingåkers och Sala kommuner inte är beredda att driva skolorna.

Däremot har de tre landstingen, likaså under hand, förklarat

sig villiga att -- under förutsättning att statsbidrag lämnas i

ungefär samma omfattning som för närvarande -- tills vidare

fortsätta verksamheten vid skolorna.

Enligt statsrådets mening är skolorna så specialiserade att

det inte är lämpligt från resurs- och verksamhetssynpunkt att

varje kommun anordnar sådan verksamhet. Det kan enligt

statsrådet inte heller begäras att de kommuner där skolorna är

belägna utan vidare skall ta på sig att driva skolorna med

tillhörande elevhem. Det väsentliga är, framhålls det, att

skolorna har en stabil huvudman. Möjligheten till ett ändrat

huvudmannaskap framdeles bör stå öppen. Eftersom skolornas

verksamhet är av påtagligt riksintresse bör de emellertid ha

särskilda statsbidrag vid sidan av det generella, oavsett vem

som är huvudman för dem. Statsrådet avser därför att senare

återkomma till regeringen med förslag till avtal mellan staten

och resp. landsting om särskilt verksamhetsstöd för fortsatt

drift.

I motion 1991/92:Ub61 (v) yrkande 2 uttalar motionärerna att

de är emot centrala särskolor. De hävdar att det är svårt att

finna någon typ av störning hos barn, med undantag möjligen för

vissa döva barn som utvecklar ett eget språk, där skolfrågan

inte skulle kunna lösas så att barnet får gå sina första nio

skolår på hemorten. Därför anser motionärerna att

huvudmannaskapet för Dammsdalskolan och Salbohedskolan snarast

skall överföras till resp. kommuner.

Utskottet har förståelse för vad motionärerna anfört om

betydelsen av att barnet får sin skolgång nära det egna hemmet.

Enligt vad utskottet erfarit är emellertid de elever som

utbildas på här aktuella skolor i lägst 15-årsåldern samt visar

grava beteendestörningar eller omfattande psykiska störningar.

I propositionen anges att dessa skolor fyller en väsentlig

funktion i utbildningssystemet för psykiskt utvecklingsstörda

elever och att kommunerna i fråga endast marginellt utnyttjar

skolorna för sina egna behov. Med hänsyn till att i dagsläget

såväl berörda landsting som kommuner är införstådda med att

verksamheten bör fortsätta som hittills med landstingen som

huvudmän för skolorna, finner utskottet inte skäl att ha någon

avvikande uppfattning i frågan.

Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens förslag

till lag om ändring i skollagen såvitt avser punkt 3 i

övergångsbestämmelserna och avstyrker motion 1991/92:Ub61

yrkande 2.

I motion 1991/92:Ub55 (s) föreslås att riksdagen skall göra

ett uttalande om det särskilda statsbidraget till

Dammsdalskolan i fråga om bidragets storlek, uppsägningstid

m.m.

När det gäller statsbidraget till Dammsdalskolan pågår enligt

uppgift förhandlingar om avtalets innehåll m.m. Enligt

utskottets mening ankommer det inte på riksdagen att uttala sig

om den närmare avtalsregleringen. Motion 1991/92:Ub55 bör

således avslås av riksdagen.

Särskolan som en egen skolform

I propositionen anförs att särskolan riktar sig till barn och

ungdomar som inte kan gå i grundskolan eller gymnasieskolan på

grund av psykisk utvecklingsstörning. Utbildningen i särskolan

syftar till att ge dessa barn och ungdomar en utbildning som är

anpassad till varje elevs förutsättningar. Särskolans elever

utgör en mycket heterogen grupp. Med hänsyn till elevernas

olika utvecklingsnivåer är särskolan indelad i olika former.

Den obligatoriska särskolan består av grundsärskola och

träningsskola. Den frivilliga särskolan omfattar

yrkesutbildning, yrkesträning och verksamhetsträning.

Enligt statsrådets mening behöver de flesta psykiskt

utvecklingsstörda elever undervisas i särskilda

undervisningsgrupper och klasser och följa särskilda kursplaner

för att få sina specifika behov tillgodosedda. Statsrådet säger

sig därför inte vara beredd att avveckla särskolan som egen

skolform och i stället reguljärt låta eleverna följa

undervisningen enligt grundskolans och gymnasieskolans

kursplaner. Hon finner det mycket angeläget att alla barn och

ungdomar skall ha möjlighet att få den utbildning som bäst

tillgodoser deras förutsättningar. Särskolan skall således

enligt förslaget i propositionen även i fortsättningen rikta

sig till en viss personkrets och ha egna kursplaner och

timplaner.

I motion 1991/92:Ub61 (v) yrkande 3 efterfrågas en ideologisk

målformulering i form av en portalparagraf för kommunernas

arbete med särskoleverksamheten. En sådan skall definiera

syftet med undervisningen. Motionärerna vill att det klart

skall framgå att verksamheten utgår från varje elevs behov och

förmåga och att inlärning skall ske i varje enskild elevs takt.

Utskottet anser att motionsyrkandet redan är tillgodosett i

gällande lydelse av 6 kap. 1 § skollagen. Där stadgas att

utbildningen i särskolan syftar till att ge psykiskt

utvecklingsstörda barn och ungdomar en till varje elevs

förutsättningar anpassad utbildning som så långt det är möjligt

motsvarar den som ges i grundskolan och gymnasieskolan. I

propositionen föreslås inte någon ändrad lydelse av denna

paragraf. Motion 1991/92:Ub61 yrkande 3 bör alltså avslås.

En utbildnings- och utvecklingsplan bör enligt motion

1991/92:Ub58 (c) yrkande 3 upprättas i samarbete mellan elev,

föräldrar och skola redan när ett begåvningshandikapp

konstateras hos ett barn. En sådan plan skall långsiktigt ange

de olika insatser som bör göras för eleven och därigenom skapa

en planerad och trygg tillvaro som främjar elevens utveckling.

Utskottet vill erinra om att enligt läroplanen för den

obligatoriska särskolan (Lsä 90), som gäller från läsåret

1991/92, skall individuella utvecklingsprogram upprättas för

varje elev. Programmet, som bör utarbetas av skola, elev och

föräldrar tillsammans, skall utgå från elevens behov och ange

önskade mål i fråga om såväl känslomässig och social utveckling

som begåvnings-, kunskaps- och färdighetsutveckling. Av

programmet bör dessutom framgå med vilka medel och metoder

uppsatta mål skall nås. Med det anförda föreslår utskottet att

riksdagen avslår motion 1991/92:Ub58 yrkande 3.

Enligt gällande bestämmelser i 3 kap. 4 § skollagen prövar

huvudmannen för särskolan om ett barn skall tas emot i

särskolan under sin skolpliktstid. Fråga om mottagande får i

dag väckas av barnets vårdnadshavare eller av barnets

hemkommun. I propositionen anför föredragande statsrådet att

frågan om tillhörighet till särskolans personkrets bör prövas

även i fortsättningen. När ansvaret för särskolan förs över

till kommunerna, ankommer det på den kommunala nämnd som enligt

2 kap. 1 § skollagen utsetts till styrelse för denna utbildning

att besluta om elever skall tas emot i särskolan.

Statsrådet betonar särskilt vikten av att beslut om placering

av elev i särskolan skall föregås av samråd med eleven och

dennes vårdnadshavare. Vidare måste kommunerna för att kunna

bedöma personkretstillhörigheten ha tillgång till kompetent

personal med goda kunskaper både om psykiskt utvecklingsstörda

elever och om särskolan. Endast elever som tillhör särskolans

personkrets skall tas emot i särskolan.

Ett flertal motionsyrkanden behandlar frågor rörande

vårdnadshavares inflytande vid prövningen om eleven tillhör

särskolans personkrets.

I motion 1991/92:Ub58 (c) yrkande 1 kritiseras att i

propositionen föreslås en bibehållen möjlighet till tvång från

styrelsens för särskolan sida vid beslut om mottagande av elev

i särskola. Motionären anser att grundförutsättningarna för en

god skolsituation skapas i samverkan mellan skola, föräldrar

och elev. Placering i särskola skall därför endast kunna ske

genom samtycke av föräldrarna. Vid oenighet skall föräldrarnas

önskan om skolform ha företräde. I motionerna 1991/92:Ub60

(kds) yrkande 1 och 1991/92:Ub61 (v) yrkande 8 framhålls att

den för eleven bästa placeringen bör bestämmas genom en dialog

mellan eleven, vårdnadshavaren och skolan. I den dialogen måste

vårdnadshavarens synpunkter tillmätas betydligt större tyngd än

som är fallet i dag. Det är vårdnadshavarna som bäst kan bedöma

barnets sociala mognad. Därför bör vårdnadshavares medgivande

inhämtas för att en elev skall kunna placeras i särskola eller

i en särskild undervisningsgrupp. Också i motion 1991/92:Ub57

(s) yrkande 1 uttalas att eleven och vårdnadshavaren måste ges

ett avgörande inflytande i frågan om eleven skall gå i särskola

eller integreras i den vanliga undervisningen. Enligt

motionären är det i regel dessa som bäst kan avgöra vad som är

det lämpligaste skolalternativet.

Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.

Genom riksdagens beslut om ansvaret för skolan (prop.

1990/91:18, bet. UbU4, rskr. 76) har i skollagens 1 kap. 2 §

slagits fast att verksamheten i skolan skall utformas i

överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar.

Utbildningen skall bl.a., i samarbete med hemmen, främja

elevernas harmoniska utveckling till ansvarskännande människor

och samhällsmedlemmar. De värderingar som kommer till uttryck i

paragrafen förutsätts genomsyra all verksamhet inom det

offentliga skolväsendet för barn och ungdom och tjäna som

underlag för tolkningen av övriga regler (prop. 1990/91:18 s.

43). Detaljregleringar om samråd mellan skola samt elever och

föräldrar i olika situationer har därför ansetts kunna slopas.

I den nu föreliggande propositionen har således i lagtexten

inte föreslagits någon bestämmelse om samråd med elevs

vårdnadshavare inför beslut om mottagande i särskola. I

specialmotiveringen till förslaget om ändring av 3 kap. 4 §

skollagen (prop. s. 37) har emellertid gjorts en markering av

lagstiftarens intentioner i denna fråga. Där uttalas att det är

en självklarhet att stor vikt alltid måste tillmätas den

uppfattning som en elevs vårdnadshavare har när det gäller att

bedöma vilken skolform som är bäst för eleven. Samråd med

eleven och dennes vårdnadshavare skall därför alltid ske före

beslut om att placera eleven i särskola.

Utskottet, som ställer sig bakom uttalandena i lagmotiven,

konstaterar att ett beslut om mottagande av elev i särskola

således inte kan fattas utan att samråd har skett med elevens

vårdnadshavare. Utskottet är dock inte berett att som yrkats i

motionerna ge vårdnadshavare det avgörande inflytandet. Ett

beslut om särskoleplacering baseras på såväl pedagogiska som

medicinska och psykologiska utredningar. Enligt utskottets

mening bör möjlighet finnas för styrelsen för särskolan i

hemkommunen att placera en elev i särskolan utan

vårdnadshavares samtycke, om styrelsen finner att det behövs

för att ge eleven en god utbildning anpassad efter elevens

förutsättningar. Motsvarande ordning gäller i dag. Frågan om

den formella prövningen diskuterades i särskolekommittén, vars

betänkande (SOU 1991:30) legat till grund för propositionen.

Kommittén föreslog att prövningen skulle bibehållas.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att elevens

vårdnadshavare enligt 3 kap. 5 § skollagen får överklaga beslut

om mottagande i särskolan hos skolväsendets överklagandenämnd.

Vidare hänvisar utskottet till bestämmelsen i 3 kap. 6 §

skollagen om försöksperiod i annan skolform. Där stadgas att

den som är elev i grundskolan eller motsvarande del av

särskolan eller specialskolan kan på försök under högst sex

månader tas emot som elev i en annan av dessa skolformer, om de

skolhuvudmän som berörs är överens om detta och barnets

vårdnadshavare lämnar sitt medgivande.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att riksdagen bör

avslå motionerna 1991/92:Ub57 yrkande 1, 1991/92:Ub58 yrkande

1, 1991/92:Ub60 yrkande 1 och 1991/92:Ub61 yrkande 8 och anta

regeringens förslag till lydelse av 3 kap. 4 § skollagen.

Varje kommun som anordnar särskola är, liksom tidigare

huvudman, enligt 6 kap. 6 § skollagen skyldig att så långt det

är möjligt organisera särskolan så att ingen elev blir tvungen

att bo utanför det egna hemmet på grund av skolgången. I

propositionen föreslås nu att i ett nytt andra stycke till

paragrafen införs en bestämmelse att kommunen skall eftersträva

att eleverna vid fördelningen på olika skolor med

särskoleutbildning placeras så att de får så kort skolväg som

möjligt. Vidare föreslås en bestämmelse som ger vårdnadshavare

ökat inflytande i fråga om deras barns placering vid en viss

skola inom kommunen med särskoleutbildning. Bestämmelser med i

huvudsak samma innehåll finns för grundskolans del i 4 kap. 6 §

skollagen.

I motion 1991/92:Ub61 (v) yrkande 1 anförs att alla elever

skall ha rätt till nioårig skolgång på hemorten inom

kommunen.

Utskottet instämmer med vad föredragande statsrådet anför i

denna fråga, nämligen att närhetsprincipen inte kan ges så hög

prioritet att den enskilde elevens behov kommer i andra hand.

Det kan således vara befogat att placera en elev vid en annan

skola än den som är närmast hemmet, om en sådan placering

bättre skulle tillgodose elevens behov av en utbildning som är

anpassad till dennes förutsättningar och behov. Utskottet vill

vidare erinra om att utskottet -- vid behandlingen av

motsvarande bestämmelse för grundskolan om val av skola då

enskilda elever behöver särskilt stöd -- ställt sig bakom

uttalanden om att kommunen ytterst måste ha möjlighet att även

mot vårdnadshavares vilja placera eleven i en skola där sådant

stöd kan lämnas (prop. 1990/91:115 s. 60, bet. UbU17, rskr.

357). Riksdagen bör enligt utskottets mening med avslag på

motion 1991/92:Ub61 yrkande 1 anta det i propositionen

framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt

avser 6 kap. 6 §.

Skolplikt och rätt till fortsatt utbildning

För närvarande gäller 10-årig skolplikt inom särskolan. I

propositionen uttalar föredragande statsrådet att det nu finns

goda skäl att successivt anpassa skolplikten för särskolans

elever till vad som gäller för grundskolans elever. En 9-årig

skolplikt bör därför införas även inom särskolan. Den nya

ordningen bör tillämpas med början läsåret 1993/94 för de

elever som då påbörjar årskurs 7 i särskolan. För att inte

försämra möjligheterna till en god grundläggande utbildning bör

kommunerna åläggas en skyldighet att fr.o.m. läsåret 1996/97

erbjuda alla elever med endast 9-årig skolgång i särskolan ett

frivilligt tionde skolår. Enligt statsrådet kan alltså de

elever som så önskar gå över till den frivilliga särskolan

efter nio år, medan de elever som har behov av ett tionde

skolår har rätt att fortsätta utbildningen i den obligatoriska

särskolan ytterligare ett skolår.

Statsrådet anför vidare att eleverna efter avslutad 9-årig

resp. 10-årig skolgång skall ha rätt till fortsatt utbildning i

den frivilliga särskolan med motsvarande skyldighet för

kommunen att erbjuda sådan utbildning. Den frivilliga särskolan

skall enligt förslaget liksom hittills omfatta fyra år. För att

anpassa bestämmelserna till dem som gäller för gymnasieskolan,

föreslår statsrådet att en elev får påbörja utbildning i den

frivilliga särskolan t.o.m. det första kalenderhalvåret det år

eleven fyller 20 år med rätt att fullfölja utbildningen där,

dvs. i fyra år. Är utbildningen avsedd att påbörjas först

fr.o.m. det andra kalenderhalvåret det år eleven fyller 20 år,

skall eleven i stället vara behörig att delta i särvux. De nya

bestämmelserna om åldersgränser föreslås börja tillämpas

fr.o.m. den 1 juli 1992 oavsett om kommunerna eller landstingen

har ansvaret för särskolan och särvux.

I motion 1991/92:Ub61 (v) yrkande 5 begärs att riksdagen

avslår regeringens förslag om ändring av 21-årsregeln för

kommunens skolansvar. Motionärerna anser att det är fel att

minska elevs möjlighet att påbörja yrkesutbildning inom den

frivilliga särskolan med ett år, särskilt som vuxenutbildningen

enligt motionärerna är mycket dåligt utbyggd.

Enligt gällande bestämmelser i 6 kap. 7 § skollagen har

ungdomar som inte kan gå i gymnasieskolan därför att de är

psykiskt utvecklingsstörda rätt att efter skolpliktens

upphörande tas emot i särskolan intill utgången av vårterminen

det kalenderår då de fyller 21 år. Utbildningen i

yrkessärskolan påbörjas normalt vid 17 års ålder, dvs. sedan

den 10-åriga skolplikten fullgjorts, och är 4-årig. Eleverna

avslutar således utbildningen vid 21 års ålder. Yrkessärskolan

är indelad i tre grenar, nämligen yrkesutbildning, yrkesträning

och verksamhetsträning. En elev som påbörjat yrkesutbildning

före utgången av vårterminen det år han fyller 21 år, skall

beredas möjlighet att fortsätta i särskolan till utgången av

vårterminen det år han fyller 23, om det behövs för att

slutföra utbildningen. Utskottet har erfarit att det endast är

ett fåtal elever i yrkesutbildningen som fortsätter i särskolan

efter 21 års ålder.

Utskottet anser för sin del att det är ett viktigt led i

samordningen av olika skolformer att åldersgränsen för rätt

till utbildning inom den frivilliga särskolan anpassas till den

som gäller för gymnasieskolans elever. Förslaget innebär enligt

utskottets mening också en fördel för eleven i förhållande till

nuvarande ordning så till vida att eleven får en ovillkorlig

rätt till fyraårig utbildning om utbildningen påbörjas före

utgången av det första kalenderhalvåret det år han fyller 20

år. Därutöver vill utskottet påpeka att förslag läggs fram i

föreliggande proposition om utvidgning av särvux till att

omfatta yrkesutbildning.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att

riksdagen avslår motion 1991/92:Ub61 yrkande 5 och antar

förslaget till ändring av skollagens 6 kap. 7 § första stycket

i motsvarande del.

I motion 1991/92:Ub61 (v) yrkande 4 ifrågasätts regeringens

förslag om att införa en regel i 6 kap. 7 § första stycket

skollagen, att styrelsen för särskolan i hemkommunen skall

bestämma personkretsen för rätt till utbildning i den

frivilliga särskolan. Enligt motionärerna har det hittills

fungerat utan denna regel. De anser därför att förslaget i

denna del skall avslås.

Utskottet vill påminna om att en prövning av

personkretstillhörigheten sker redan i dag även om det inte

framgår av nuvarande lydelse av 6 kap. 7 §. I 8 § samma kapitel

stadgas nämligen att beslut som styrelsen för utbildningen

fattar enligt 7 §, om att en elev inte skall tas emot i

särskolan därför att denne bedöms kunna gå i gymnasieskolan

trots att eleven är utvecklingsstörd, får överklagas av eleven

eller företrädare för denne hos skolväsendets

överklagandenämnd. Utskottet har inget att erinra mot att ett

förtydligande införs i 6 kap. 7 § skollagen första stycket utan

föreslår att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub61

yrkande 4 antar lagförslaget i motsvarande del.

Utbildning i den obligatoriska särskolan ger för närvarande

inte behörighet till vare sig de nationella eller de

individuella programmen inom gymnasieskolan. I propositionen

föreslås nu att elever, som har gått i särskola och som bedöms

kunna tillgodogöra sig utbildning inom gymnasieskolans

individuella program, skall beredas möjlighet till sådan

utbildning.

Enligt motion 1991/92:Ub61 (v) bör eleverna från särskolan

inte bara ha tillgång till gymnasieskolans individuella program

utan i princip också till de nationella programmen inom

gymnasieskolan (yrkande 6). Det bör finnas en öppning kvar

för elever som blivit feldiagnosticerade eller där en

eftermognad skett, anser motionärerna. Vidare vill motionärerna

att inom den frivilliga särskolan skall skapas möjlighet

till individuella program (yrkande 7).

Utskottet vill först erinra om att förslag om utbildning på

gymnasieskolans individuella program begärdes av riksdagen

vid föregående riksmöte (bet. 1990/91:UbU16 s. 49, rskr. 356).

Utskottet fann det då rimligt att särskoleelever, som kan klara

ett individuellt program, får möjlighet att följa ett sådant.

Utskottet anser även nu att det individuella programmet, genom

sin flexibilitet, är det mest lämpliga för elever som har

särskolan som utbildningsbakgrund. I propositionen anförs att

det knappast kan anses rimligt att generellt garantera elever

från särskolan plats på de nationella programmen. Utskottet

delar denna uppfattning.

När det gäller individuella program i den frivilliga

särskolan kommer regeringen, enligt vad utskottet inhämtat,

framöver att överväga hur den frivilliga särskolan skall

utformas i förhållande bl.a. till gymnasieskolan. Utskottet

anser med hänvisning till det anförda att riksdagen bör avslå

motion 1991/92:Ub61 yrkandena 6 och 7.

I motion 1991/92:Ub56 (s) begärs ett uttalande av riksdagen

om att elev vid övergång från obligatorisk särskola till

gymnasieskolans individuella program vid behov skall ha

möjlighet att under en tid förbereda studier vid

gymnasieskolan i frivillig särskola. Motionären anför att för

vissa elever kommer en övergång från obligatorisk särskola till

gymnasiets individuella program att vara helt naturlig. Andra

elever behöver kanske något år i den frivilliga särskolan innan

ett val till gymnasieskolan blir aktuellt.

Utskottet hänvisar till möjligheten för elev att i

fortsättningen inför övergång till gymnasieskolan utnyttja det

föreslagna frivilliga tionde året i den obligatoriska

särskolan. En viss flexibilitet finns därtill inom ramen för

gymnasieskolans individuella program. Som redovisas i

propositionen finns vidare i dag regler i 20 §

särskoleförordningen (1986:573) som möjliggör integrerad

undervisning. En elev i den frivilliga särskolan kan således,

med det stöd särskolan kan ge, få en individuellt planerad

studiegång som genomförs i gymnasieskolan (s.k. integrerad

elev). Med det anförda avstyrks motion 1991/92:Ub56 av

utskottet.

Fristående särskolor

Enligt 9 kap. 1 § skollagen kan skolplikten fullgöras i en

fristående särskola, om skolan är godkänd för ändamålet. Ärende

om godkännande av fristående skola för fullgörande av särskild

skolplikt har hittills prövats av styrelsen för särskolan i det

landsting där skolan är belägen. I propositionen föreslår

föredragande statsrådet att statens skolverk i fortsättningen

skall svara för godkännande av fristående obligatoriska

särskolor. Förslaget överensstämmer med vad som redan gäller

för fristående skolor för fullgörande av vanlig skolplikt.

Liksom för fristående gymnasieskolor krävs inte något

godkännande för att starta eller driva en fristående frivillig

särskola.

Tidigare har i propositionen föreslagits att hemkommunen

skall ha skyldighet att erbjuda psykiskt utvecklingsstörda barn

och ungdomar utbildning i särskolan. Föredragande statsrådet

föreslår i enlighet härmed att styrelsen för särskolan i

hemkommunen i fortsättningen skall pröva

personkretstillhörigheten också för elever i fristående

särskolor, såväl skolor för särskild skolplikt som skolor

motsvarande den frivilliga särskolan. Bestämmelserna föreslås

gälla fr.o.m. den 1 juli 1992. Intill dess att ansvaret för

särskolan förts över till kommunerna bör landstingen pröva

personkretstillhörigheten.

Om elev som hör till särskolans personkrets väljer att få sin

utbildning i en fristående särskola, bör kommunen -- i likhet

med vad som kommer att gälla för övriga fristående skolor --

vara skyldig att ge bidrag till den fristående särskolan.

Statsrådet aviserar att hon i en särskild proposition

återkommer med förslag till bestämmelser om rätt att välja

särskola och om kommuners skyldighet att utge ersättning till

fristående särskolor.

I motion 1991/92:Ub58 (c) yrkande 2 betonas att de fristående

särskolorna givetvis skall betraktas som likvärdiga med övriga

särskolor. Det betyder enligt motionären att om en fristående

skola bedöms kunna ge barnet den bästa hjälpen skall också

möjlighet ges för placering där.

Utskottet noterar att en proposition (1991/92:95) om

valfrihet och fristående skolor nyligen avlämnats till

riksdagen. Däri anmäler statsrådet att hon har för avsikt att

under riksmötet 1992/93 återkomma till regeringen med

ytterligare förslag i syfte att öka valfriheten på skolområdet.

Statsrådet avser då bl.a. att ta upp vissa frågor som rör

fristående skolor på gymnasial nivå och fristående särskolor.

Regeringens förslag i dessa frågor bör enligt utskottet inte

föregripas. Riksdagen bör således avslå motion 1991/92:Ub58

yrkande 2 och anta förslaget till lag om ändring i skollagen

såvitt avser nya och ändrade paragrafer i 9 kap.

Lagförslaget i övrigt

I propositionen föreslås beträffande särvux att den del som

motsvarar grundsärskolan skall förändras efter modell av den

nya grundläggande vuxenutbildningen i komvux och således få nya

kursplaner och nya timplaner. Vidare föreslås att särvux skall

utvidgas till att omfatta yrkesutbildning. Såväl den föreslagna

ändringen som utvidgningen av särvux bör enligt förslaget gälla

fr.o.m. den 1 juli 1992.

Utskottet, som inte har något att erinra häremot eller mot

lagförslaget i övrigt, tillstyrker att riksdagen antar

förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100) i den mån

det inte omfattas av vad utskottet i det föregående hemställt.

Vissa personalfrågor

Riksdagen har i propositionen beretts tillfälle att ta del av

regeringens överväganden rörande vissa personalfrågor.

Föredragande statsrådet framhåller därvid sammanfattningsvis

att särskolans skolledare, lärare, yrkesvalslärare och

konsulenter har en stor och unik kunskap om psykiskt

utvecklingsstörda elever. Hon utgår från att kommunerna vid

övertagandet av särskolan och särvux tar till vara den resurs

som personalen utgör. Ett ändrat huvudmannaskap får

naturligtvis inte medföra att kommunerna sänker ambitionsnivån

i vad gäller kvaliteten i utbildningen av de psykiskt

utvecklingsstörda, anför statsrådet.

Beträffande landstingens tjänster som konsulent för

särskoleelever med tilläggshandikapp redovisas i propositionen

att särskolekommittén (SOU 1991:30) hade föreslagit att statens

institut för handikappfrågor i skolan, SIH, skulle få ansvaret

för och samordna denna verksamhet. Den del av statsbidraget, ca

10 milj.kr., som landstingen använt för handikappkonsulenterna

skulle enligt kommittéförslaget föras över från anslaget B 9.

Bidrag till driften av särskolor m.m. till anslaget B 2.

Statens institut för handikappfrågor i skolan för inrättande av

statliga tjänster som handikappkonsulent för särskolans elever.

Föredragande statsrådet anför emellertid att tjänster som

konsulent i handikappkunskap enligt hennes mening inte bör

inrättas vid SIH. Statsrådet delar således inte kommitténs

uppfattning att medel bör föras över från särskoleanslaget till

SIH. Hon säger sig vara övertygad om att resurserna kommer att

användas på ett smidigare och mer rationellt sätt, om varje

kommun själv får besluta om vilken personal den behöver för att

tillgodose de psykiskt utvecklingsstörda elevernas behov, t.ex.

genom att ta över lärare som kombinerar sin läraranställning

med konsulentverksamhet. Detta utesluter dock inte enligt

statsrådet att en samlad lösning prövas i samband med att

regeringen behandlar handikapputredningens förslag.

Personalfrågor tas upp i flera motioner. I motion

1991/92:Ub57 (s) yrkande 2 framförs krav att kommunerna skall

ha skyldighet att erbjuda särskolans lärare och övrig personal

anställning vid kommunaliseringen. Enligt motion 1991/92:Ub59

(fp) bör SIH i fortsättningen erbjuda särskolan och särvux det

konsulentstöd för flerhandikappade som landstingens konsulenter

hittills ansvarat för. Konsulentstödet måste enligt motion

1991/92:Ub60 (kds) yrkande 2 utökas för flerhandikappade

utvecklingsstörda elever, särskilt när det gäller

Rh-konsulenter. I motion 1991/92:Ub61 (v) yrkande 9 föreslås

att SIH tillförs kompetens för att kunna ge stöd till elever i

särskolan. Det är vidare enligt motionärerna angeläget med en

snabb översyn i syfte att förstärka konsulentresurserna.

Utskottet vill påminna om att kommunerna genom riksdagens

beslut om ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18, bet. UbU4,

rskr. 76) fått frihet att organisera sitt offentliga

skolväsende, och därmed särskolan, utifrån sina egna

förutsättningar och behov. I det fortsatta arbetet i riktning

mot decentralisering och målstyrning är det dock viktigt att

följa utvecklingen så att handikappade elevers behov

tillgodoses. När det särskilt gäller handikappkonsulenterna

hänvisar utskottet till statsrådets uttalande om möjligheten

till en samlad lösning när handikapputredningens förslag

behandlas. Utskottet anser att riksdagen utan erinran bör lägga

propositionen i vad avser vissa personalfrågor till

handlingarna samt avslå motionerna 1991/92:Ub57 yrkande 2,

1991/92:Ub59, 1991/92:Ub60 yrkande 2 och 1991/92:Ub61 yrkande

9.

Utveckling, utvärdering och tillsyn

En redogörelse lämnas i propositionen för statsrådets

bedömning när det gäller utveckling, utvärdering och tillsyn av

särskolan och särvux. Samma principer bör enligt statsrådet

tillämpas som för det offentliga skolväsendet i övrigt. Därav

följer att skolverket på nationell nivå skall följa upp och

utvärdera verksamheten samt utöva tillsyn över särskolan och

särvux. Kommunerna å sin sida skall kontinuerligt följa upp och

utvärdera de mål och prioriteringar som görs i skolplanen

avseende särskolan och särvux. Slutligen skall på skolnivå de

mål som lagts fast för den enskilda skolans verksamhet och för

undervisningen utvärderas.

Utskottet föreslår att riksdagen utan erinran lägger

propositionen i denna del till handlingarna.

Ett generellt finansiellt stöd till driften av särskolan och

särvux, m.m.

I propositionen anmäls att nuvarande system för statsbidrag

till driften av särskolan och särvux bör behållas tills vidare.

Med anledning av kommunalekonomiska kommitténs förslag (SOU

1991:98) om ett nytt generellt bidragssystem kommer en

särskild proposition att föreläggas riksdagen under våren 1992.

I detta sammanhang bör enligt föredragande statsrådet också

bidragen till särskolan och särvux behandlas.

Ett särskilt statsbidrag till kommunernas särskoleverksamhet

bör enligt motion 1991/92:Ub61 (v) yrkande 10 utgå även i

fortsättningen. Motionärerna menar att ett riktat bidrag bl.a.

markerar ett nationellt ansvar för särskolan.

Utskottet anser att regeringens förslag i statsbidragsfrågan

bör avvaktas, varför motion 1991/92:Ub61 yrkande 10 avstyrks.

Riksdagen bör utan erinran lägga propositionen i denna del till

handlingarna.

Särskolekommittén föreslog i sitt betänkande (SOU 1991:30, s.

176) att alla kommuner med anledning av reformen skulle

tilldelas ett lika stort bidrag för fortbildning av viss minsta

omfattning, riktat till förtroendevalda samt skolledare och

elevvårdspersonal, i handikappkunskap. Medel för en sådan s.k.

genomföranderesurs beräknades till 6 milj.kr. som borde

fördelas under en treårsperiod. Förslaget har inte förts fram i

propositionen.

I motionerna 1991/92:Ub60 (kds) yrkande 3 och 1991/92:Ub61

(v) yrkandena 11 och 12 stödjer motionärerna kommitténs förslag

och begär ett tillkännagivande av riksdagen om att medel bör

anslås för ändamålet.

Utskottet är för sin del inte berett att förorda en

genomföranderesurs. Enligt 2 kap. 7 § skollagen skall varje

kommun och landsting se till att fortbildning anordnas för den

personal som har hand om utbildningen. Medel till lokal

skolutveckling ingår i statsbidraget till särskolan. Utskottet

avstyrker således bifall till motionerna 1991/92:Ub60 yrkande 3

och 1991/92:Ub61 yrkandena 11 och 12.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kommunalt huvudmannaskap för särskolan och

särvux

att riksdagen antar det i proposition 1991/92:94 framlagda

förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 1 kap. 5

och 10 §§ samt punkt 2 i övergångsbestämmelserna,

2. beträffande särreglering för Dammsdalskolan i Vingåkers

kommun, Salbohedskolan i Sala kommun och yrkesutbildningen i

Örebro kommun för hörselskadade psykiskt utvecklingsstörda

elever

att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub61 yrkande 2

antar det i proposition 1991/92:94 framlagda förslaget till lag

om ändring i skollagen såvitt avser punkt 3 i

övergångsbestämmelserna,

men. (v) - delvis

3. beträffande statsbidrag till Dammsdalskolan i Vingåker

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub55,

4. beträffande portalparagraf för kommunernas arbete med

särskoleverksamheten

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub61 yrkande 3,

5. beträffande utbildnings- och utvecklingsplan för

särskoleelev

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub58 yrkande 3,

6. beträffande beslut om elevs mottagande i särskola

att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub57 yrkande

1, 1991/92:Ub58 yrkande 1, 1991/92:Ub60 yrkande 1 och

1991/92:Ub61 yrkande 8 antar det i proposition 1991/92:94

framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt

avser 3 kap. 4 §,

res. 1 (s)

7. beträffande rätt till nioårig skolgång på hemorten

att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub61 yrkande 1

antar det i proposition 1991/92:94 framlagda förslaget till lag

om ändring i skollagen såvitt avser 6 kap. 6 §,

men. (v) - delvis

8. beträffande ändring av 21-årsregeln för kommunens

skolansvar

att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub61 yrkande 5

antar det i proposition 1991/92:94 framlagda förslaget till lag

om ändring i skollagen såvitt avser 6 kap. 7 § första stycket i

motsvarande del,

men. (v) - delvis

9. beträffande rätt till utbildning i den frivilliga

särskolan

att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub61 yrkande 4

antar det i proposition 1991/92:94 framlagda förslaget till lag

om ändring i skollagen såvitt avser 6 kap. 7 § första stycket i

motsvarande del,

10. beträffande möjlighet att delta i gymnasieskolans

nationella program

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub61 yrkande 6,

11. beträffande individuella program i den frivilliga

särskolan

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub61 yrkande 7,

men. (v) - delvis

12. beträffande möjlighet att förbereda studier vid

gymnasieskolan i frivillig särskola

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub56,

13. beträffande fristående särskolor

att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub58 yrkande 2

antar det i proposition 1991/92:94 framlagda förslaget till lag

om ändring i skollagen såvitt avser 9 kap. 1, 2 a, 3, 8 a och 9

§§,

14. beträffande lagförslaget i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

skollagen (1985:1100) i den mån det inte omfattas av vad

utskottet hemställt under momenten 1, 2, 6, 7, 8, 9 och 13,

15. beträffande vissa personalfrågor

att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub57 yrkande

2, 1991/92:Ub59, 1991/92:Ub60 yrkande 2 och 1991/92:Ub61

yrkande 9 utan erinran lägger proposition 1991/92:94 i denna

del till handlingarna,

res. 2 (s)

16. beträffande utveckling, utvärdering och tillsyn

att riksdagen utan erinran lägger proposition 1991/92:94 i

denna del till handlingarna,

17. beträffande ett generellt finansiellt stöd till driften

av särskolan och särvux

att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub61 yrkande 10

utan erinran lägger proposition 1991/92:94 i denna del till

handlingarna,

18. beträffande behovet av en särskild genomföranderesurs

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub60 yrkande 3 och

1991/92:Ub61 yrkandena 11 och 12.

men. (v) - delvis

Stockholm den 23 april 1992

På utbildningsutskottets vägnar

Ann-Cathrine Haglund

I beslutet har deltagit:

Ann-Cathrine Haglund (m),

Lena Hjelm-Wallén (s),

Bengt Silfverstrand (s),

Ingvar Johnsson (s),

Larz Johansson (c),

Bo Arvidson (m),

Ewa Hedkvist Petersen (s),

Stefan Kihlberg (nyd),

Eva Johansson (s),

Ulf Melin (m),

Chris Heister (m),

Inger Lundberg (s),

Christer Lindblom (fp),

Tuve Skånberg (kds)

och

Raimo Pärssinen (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Beslut om elevs mottagande i särskola (mom.6)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Ewa

Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg och Raimo

Pärssinen (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.8

börjar med "Utskottet, som" och på s.9 slutar med "3 kap. 4 §

skollagen" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att ett

beslut om särskoleplacering således inte kan fattas av

styrelsen för särskolan i hemkommunen utan att samråd

dessförinnan har skett med elevens vårdnadshavare. Utskottet

accepterar tills vidare den föreslagna ordningen, vilken

motsvarar den som gäller i dag, och föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till lydelse av 3 kap. 4 § skollagen.

Samtidigt har utskottet förståelse för den uppfattning som

förts fram av motionärerna, att vårdnadshavare bör ha ett

avgörande inflytande på valet av skolform. Att mot föräldrars

vilja placera deras barn i en skolform de inte önskar riskerar

att hindra ett fruktbart samarbete för att ge barnet en så bra

utbildning som möjligt. Utskottet anser därför att frågan om

beslutanderätten vid val av skolform för skolpliktiga barn bör

bli föremål för förnyade överväganden inom regeringskansliet

med inriktningen att ge vårdnadshavare rätt att avgöra valet av

skolform. Regeringen bör enligt utskottets mening skyndsamt

återkomma till riksdagen med förslag i ärendet. Detta bör

riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Ub57 yrkande 1,

1991/92:Ub58 yrkande 1, 1991/92:Ub60 yrkande 1 och 1991/92:Ub61

yrkande 8 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

6. beträffande beslut om elevs mottagande i särskola

att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Ub57

yrkande 1, 1991/92:Ub58 yrkande 1, 1991/92:Ub60 yrkande 1 och

1991/92:Ub61 yrkande 8 dels antar det i proposition

1991/92:94 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen

såvitt avser 3 kap. 4 §, dels som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört om förnyade överväganden,

2. Vissa personalfrågor (mom.15)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Ewa

Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg och Raimo

Pärssinen (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.14

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "yrkande 9" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att behovet av

konsulentstöd till flerhandikappade utvecklingsstörda elever

inom särskolan i dag inte är tillgodosett. En snabb översyn av

konsulentorganisationen bör därför göras i syfte att förstärka

resurserna och klarlägga huvudmannaskapsfrågan. Vad utskottet

här anfört bör riksdagen med anledning av motionerna

1991/92:Ub60 yrkande 2 och 1991/92:Ub61 yrkande 9 samt med

avslag på motionerna 1991/92:Ub57 yrkande 2 och 1991/92:Ub59

som sin mening ge regeringen till känna. I övrigt bör

propositionen i vad avser vissa personalfrågor läggas till

handlingarna.

dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

15. beträffande vissa personalfrågor

att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Ub60

yrkande 2 och 1991/92:Ub61 yrkande 9 samt med avslag på

motionerna 1991/92:Ub57 yrkande 2 och 1991/92:Ub59 dels som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

dels lägger proposition 1991/92:94 i denna del till

handlingarna,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Björn Samuelson (v) anför:

Jag anser att det är fel att särskoleelever placeras i

centrala skolor utanför hemorten. Med undantag möjligen för

vissa grupper av döva psykiskt utvecklingsstörda barn, bör

skolgången kunna lösas inom ramen för hemkommunens resurser.

Därför bör huvudmannaskapet för Dammsdalskolan i Vingåker och

Salbohedskolan i Sala snarast överföras till resp. kommuner.

Vårdnadshavare bör ha ett avgörande inflytande vid beslut

om elevs mottagande i särskola. Jag instämmer alltså med vad

som anförts i reservation 1.

Enligt min mening bör alla elever ha rätt till nioårig

skolgång på hemorten. Regeringen bör återkomma till riksdagen

med ett lagförslag med denna innebörd.

Nuvarande åldersgräns, 21 år, för kommunens skolansvar

för särskoleelever anser jag bör behållas. Det är fel att

minska möjligheten för elev att påbörja yrkesutbildning inom

den frivilliga särskolan med ett år, särskilt som

vuxenutbildningen är mycket dåligt utbyggd. Regeringen bör

återkomma med de förslag till ändringar av föreliggande lagtext

som krävs för att bibehålla åldersgränsen.

Inom den frivilliga särskolan finns inte -- som i

gymnasieskolan -- individuella program. Jag anser att en

sådan möjlighet till individualisering bör införas i

regelsystemet.

När det gäller vissa personalfrågor instämmer jag i

reservation 2.

Staten har ett ansvar för att förändringen av

huvudmannaskapet för särskolan och särvux genomförs så smidigt

som möjligt. Jag stödjer därför det förslag som lades fram av

särskolekommittén om en statlig genomföranderesurs på 6

milj.kr. under en treårsperiod för utbildning av kommunernas

förtroendevalda, skolledare och elevvårdspersonal i

handikappkunskap. Medel bör således anslås för ändamålet.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under

mom. 2, 7, 8, 11 och 18 borde ha hemställt:

2. beträffande särreglering för Dammsdalskolan i Vingåkers

kommun, Salbohedskolan i Sala kommun och yrkesutbildningen i

Örebro kommun för hörselskadade psykiskt utvecklingsstörda

elever

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub61 yrkande 2

avslår det i proposition 1991/92:94 framlagda förslaget till

lag om ändring i skollagen såvitt avser Dammsdalskolan och

Salbohedskolan i punkt 3 i övergångsbestämmelserna,

7. beträffande rätt till nioårig skolgång på hemorten

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub61 yrkande 1

avslår det i proposition 1991/92:94 framlagda förslaget till

lag om ändring i skollagen såvitt avser 6 kap. 6 § och som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

8. beträffande ändring av 21-årsregeln för kommunens

skolansvar

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub61 yrkande 5

avslår det i proposition 1991/92:94 framlagda förslaget till

lag om ändring i skollagen såvitt avser 6 kap. 7 § första

stycket i motsvarande del och som sin mening ger regeringen

till känna vad ovan anförts,

11. beträffande individuella program i den frivilliga

särskolan

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub61 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

18. beträffande behovet av en särskild genomföranderesurs

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub60 yrkande

3 och 1991/92:Ub61 yrkandena 11 och 12 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts.

Regeringens lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i skollagen (1985:1100)