Bet. 1991/92:UbU22

Utbildningsutskottets betänkande

1991/92:UBU22

Fristående skolor

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

1991/92

UbU22

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1991/92:95 om

valfrihet och fristående skolor jämte motioner.

Regeringens förslag innebär att en skyldighet för kommunerna

att lämna medel till fristående skolor, godkända för vanlig

skolplikt, skrivs in i skollagen. Kommunerna föreslås bli

skyldiga att tilldela fristående skolor minst 85 % av sin egen

genomsnittskostnad per elev i grundskolan.

Utskottet har inhämtat yttrande från lagrådet, som inte haft

några principiella invändningar. Utskottet tillstyrker

regeringens förslag men anser att medelstilldelningen skall

beräknas per stadium.

Socialdemokraterna yrkar i en reservation avslag på

propositionen och begär ett nytt lagförslag som ger kommunerna

skyldighet att vid sin medelsfördelning tillämpa samma

beräkningsgrunder för fristående skolor som för de kommunala

grundskolorna.

När det gäller avgifter läggs inget förslag fram i

propositionen. Enligt en reservation (s) skall avgifter inte få

förekomma, medan en reservation (nyd) går ut på att staten inte

skall lägga sig i fristående skolors avgifter.

Fem reservationer (s) och fyra (nyd) har avgivits.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1991/92:95 föreslagit att

riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till

lag om ändring i skollagen (1985:1100).

Lagförslaget återfinns som Regeringens förslag i bilaga 2

till detta betänkande.

Motionerna

Motioner med anledning av proposition 1991/92:95

1991/92:Ub62 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag att fristående

skola som är godkänd för elever som har vanlig skolplikt skall

tilldelas ett belopp som minst motsvarar 85 % av den

genomsnittliga kostnaden per elev i kommunens grundskola det

närmast föregående kalenderåret,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att ej tillåta elevavgifter vid

fristående skola i en situation där denna erhåller medel för

verksamheten från kommun på ett med kommunens egna skolor

likvärdigt sätt,

3. att riksdagen beslutar uppdra åt regeringen att närmare

följa och analysera vilka konsekvenser ett ökat antal

fristående skolor medför för samhällets möjligheter att

upprätthålla det offentliga skolväsendet och förverkliga dess

mål,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en likvärdig skola för alla barn och

ungdomar genom en resursfördelning efter den enskilda skolans

behov,

5. att riksdagen beslutar att fristående skola som erhåller

medel på ett med kommunens skola likvärdigt sätt i lag skall

åläggas att stå under tillsyn av bidragsgivande kommun och att

medverka i sådan uppföljning och utvärdering som kommunen

bedriver,

6. att riksdagen beslutar att fristående skola som erhåller

medel på ett med kommunens skolor likvärdigt sätt skall finnas

upptagen i kommunens skolplan,

7. att riksdagen uppdrar åt regeringen att närmare följa och

analysera konsekvenserna av att kommunerna åläggs en skyldighet

att ge bidrag till elever som går i fristående skola i annan

kommun.

1991/92:Ub63 av Larz Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om skolkommunens rätt till ersättning

från elevens hemkommun och definitionen av begreppet "sina

kostnader",

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i skollagen att det klart framgår att någon rätt till

skolskjuts ej föreligger då eleven väljer att fullgöra sin

skolplikt i annan skola än den kommunen anvisat, inom ramen för

den s.k. närhetsprincipen.

1991/92:Ub64 av Christer Lindblom (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om stadierelaterad tilldelning av medel till

fristående skolor.

1991/92:Ub65 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utformning av stöd till de fristående

skolorna.

1991/92:Ub66 av Mikael Odenberg m.fl. (m, fp, c, kds) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att det i proposition 1991/92:95

föreslagna bidragssystemet skall omfatta även s.k.

internationella skolor.

1991/92:Ub67 av Ian Wachtmeister och Stefan Kihlberg (nyd)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att de fristående skolorna och deras

elever inte i något hänseende får diskrimineras i förhållande

till de kommunala skolorna och deras elever,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att fristående skolor skall ha samma

av samhället givna ekonomiska grundförutsättningar,

3. att riksdagen beslutar anta den i propositionen

föreslagna lydelsen av 9 kap. 4 a § med följande ändringar:

Hela tredje meningen: "Vid tilldelningen får kommunen göra ett

avdrag som uppgår till högst 15% av den framräknade

genomsnittskostnaden." utgår. Hela fjärde meningen: "Regeringen

eller den myndighet regeringen bestämmer får medge ett större

avdrag om det finns särskilda skäl." utgår,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

erforderliga ändringar i skollagen som möjliggör för kommunerna

att under de tre första åren tilldela fristående skolor ett

lägre belopp per elev under förutsättning att de egna kommunala

skolorna åläggs att gå ner till samma belopp per elev inom en

tidsperiod på högst tre år,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om extraresurser till fristående skolor

enligt samma principer som till de kommunala skolorna,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att fördelning av extra resurser

skall ske på individuell basis i vad avser medel framräknade

inom sektorsbidragets ram,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om extra resurser även till elever med

särskilda möjligheter,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om elevavgifter i fristående skolor,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att rätten för fristående skolor att

ta ut elevavgifter ej skall regleras av statsmakterna,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att förekomsten av skolavgifter icke

får ingå i skolverkets tillsynsuppgifter,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

erforderliga ändringar i skollagen och övriga erforderliga

författningar så att kommunerna blir skyldiga att

tillhandahålla skolskjuts till elever vid fristående skolor

enligt samma principer och regler som gäller för elever vid de

kommunala skolorna.

1991/92:Ub68 av Björn Samuelson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:95,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om avgifter i skolan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om avtal mellan kommun och fristående

skola,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en ökad segregering inom

skolväsendet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ett korrigerande avräkningssystem vid

resurstilldelning för s.k. fristående skolor.

Motioner från allmänna motionstiden 1992

1991/92:Ub225 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om statsbidragen till skolan,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om privatskolor.

1991/92:Ub291 av Ian Wachtmeister och Stefan Kihlberg (nyd)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om fria skolor i konkurrens och med

kvalitet,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådana

ändringar i aktuella författningar att de i motionen angivna

förslagen och intentionerna kan förverkligas.

1991/92:Ub299 av Karl-Göran Biörsmark och Charlotte Branting

(fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om begränsning av möjligheten

för friskolor, som får fulla bidrag från stat och kommun, att

därutöver ta ut terminsavgifter.

1991/92:Ub810 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om skolavgifter.

Yttrande

Lagrådet har på utskottets begäran avgivit yttrande över

propositionen. Yttrandet återfinns som bilaga 1 till detta

betänkande.

Utskottet

Regeringen lägger i proposition 1991/92:95 fram förslag som

syftar till att ge fristående skolor, godkända för vanlig

skolplikt, förutsättningar att verka på i stort sett samma

villkor som de kommunala grundskolorna. För att reglera kommuns

skyldighet att ge bidrag till fristående skolor -- en

skyldighet som riksdagen uttalade sig för vid föregående

riksmöte (bet. 1990/91:UbU17, rskr. 357) -- föreslås en ny

paragraf (4a§) i 9 kap. skollagen. Där anges att kommunens

bidragsskyldighet skall relateras till genomsnittskostnaden per

elev i kommunens egen grundskola föregående kalenderår,

tillämpad på den fristående skolans elevantal under pågående

läsår. Kommunen får rätt att från sin genomsnittskostnad dra av

högst 15%. I den föreslagna nya paragrafen regleras också hur

bidraget skall betalas ut. Regeringen föreslår vidare att en

fristående skola som godkänts för skolplikt skall vara skyldig

att delta i den uppföljning och utvärdering som statens

skolverk utför. Vägran att göra detta skall föranleda att

godkännandet återkallas.

Regeringens lagförslag återfinns med beteckningen Regeringens

förslag i bilaga 2 till detta betänkande.

Enligt motion 1991/92:Ub68 (v) yrkande 1 bör riksdagen

avslå propositionen. Motionärerna anser att en föreskriven

särbehandling i kommunerna av en viss grupp av skolor, nämligen

fristående skolor, innebär en inskränkning av den kommunala

självbestämmanderätten. De anser också att förslaget till

lagreglering är onödigt, eftersom riksdagen enligt dem redan

har beslutat att fristående skolor skall behandlas på samma

sätt som kommunens övriga skolor.

Utbildningsutskottet anförde vid förra riksmötet (bet.

1990/91:UbU17 s. 24 f.) följande:

Utskottet anser att nuvarande ordning, enligt vilken en

instans fattar beslut om godkännande av fristående skola och en

annan om statsbidrag till samma skola, lett till inte önskvärda

konsekvenser (jfr bet. 1990/91:UbU9). Det är rimligt att en

fristående skola som är godkänd för skolpliktens fullgörande

har de ekonomiska förutsättningarna för verksamhetens drift.

Utskottet föreslår därför att samtliga i en kommun skolpliktiga

elever, som går i grundskolan eller i fristående skola godkänd

för vanlig skolplikt, skall räknas in i underlaget för

kommunens sektorsbidrag (jfr bet. 1990/91:UbU4 s. 33--35).

Årliga justeringar av detta bidrag till kommunen skall alltså

ske under hänsynstagande till bl.a. antalet elever i kommunen,

som går i grundskola eller fristående skola av här nämnt slag

den 15 september beräkningsåret. Kommunen bör fördela sitt

sektorsbidrag och sina övriga resurser på skolområdet efter

behov till samtliga skolor för elever med vanlig skolplikt inom

kommunen, såväl offentliga som fristående.

Det tar tid att lägga om statsbidragssystemet. Av detta skäl

och av statsfinansiella skäl anser utskottet att föreslagen

förändring av bidragsordningen för fristående skolor bör göras

fr.o.m. budgetåret 1992/93.

Enligt utskottets mening innebär en fördelning efter behov

att kommunen skall fördela tillgängliga resurser på skolområdet

på såväl kommunala som fristående skolor inom kommunens gränser

på samma sätt som kommunen skulle ha gjort om samtliga

skolor varit kommunala. Avsikten är således inte att ett och

samma krontalsbelopp skall utgå per elev att proportionellt

fördelas på samtliga såväl kommunala som fristående skolor i

kommunen.

Utskottets yttrande var enhälligt utom beträffande tidpunkten

för nyordningen. Den borde enligt reservanterna (m, fp, c, mp)

träda i kraft ett år tidigare. Vad utskottet anfört om bidrag

till fristående skolor gav riksdagen som sin mening regeringen

till känna (bet. 1990/91:UbU17, rskr. 357).

Utskottet konstaterar att ett åläggande för kommun att

använda en del av sina medel till bidrag till fristående skolor

kräver lagstöd. Propositionen innehåller ett förslag till sådan

lagreglering. Mot bakgrund av vad som anförts i motion

1991/92:Ub68 har utskottet inhämtat lagrådets yttrande över

propositionen. Yttrandet bifogas detta betänkande som bilaga 1.

Lagrådet har inte funnit anledning till erinran mot

lagförslaget i de avseenden som aktualiseras i motionen.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att

riksdagen avslår motion 1991/92:Ub68 yrkande 1.

Den i propositionen föreslagna lagregleringen av kommuns

skyldighet att lämna bidrag till fristående skolor innebär,

som nämnts i det föregående, att den kommun där en fristående

skola är belägen skall vara skyldig att ge bidrag till dess

drift. Bidraget skall utgöra minst 85 % av kommunens

genomsnittskostnad per elev i dess egen grundskola föregående

kalenderår, tillämpad på den fristående skolans elevantal den

15 september det år som bidraget avser. Föredragande statsrådet

anför i propositionen (s. 15) att ett antal skyldigheter åvilar

kommunen men inte en fristående skola. Det gäller dels

planering, dels skyldigheten att i sina skolor ta emot samtliga

skolpliktiga elever som är hemmahörande i kommunen, bl.a. barn

som är särskilt resurskrävande, barn som inte passar i en skola

med speciell profil och barn som inte längre kan eller vill gå

i en fristående skola som de börjat i. Vidare gäller det

skyldigheten att tillhandahålla skolhälsovård för grundskolans

elever och att anordna hemspråksundervisning och skolskjuts för

de grundskoleelever som är berättigade därtill. Allt detta

motiverar enligt propositionen att kommunens genomsnittskostnad

per elev i allmänhet kan antas bli högre än en fristående

skolas. Ett avdrag med högst 15 % på kommunens

genomsnittskostnad bör därför få göras.

Skyldighet för kommunen att till en fristående skola betala

85 % av kommunens genomsnittskostnad per elev i grundskolan

avvisas i motion 1991/92:Ub62 (s) yrkande 1. Motionärerna anser

det inte rimligt att staten ålägger kommunerna att betala en

mycket betydande del av kostnaderna för fristående skolor utan

att ha något inflytande över hur dessa medel används och

oberoende av om den fristående skolan har behov av ett så stort

anslag eller ej. En likvärdig skola för alla barn och ungdomar

kan enligt samma motionärer uppnås genom en resursfördelning

efter den enskilda skolans behov så som utskottet uttalade

förra året (yrkande 4). I motion 1991/92:Ub65 (s) påpekas att

spännvidden mellan genomsnittskostnaden per elev i olika

stadsdelar i t.ex. Göteborg är så stor att en fristående skola

i en stadsdel där kommunens egen genomsnittskostnad är låg

skulle komma att få rätt till ett större bidrag per elev än vad

kommunala skolor i den stadsdelen får. Detta skulle enligt

motionärerna göra det direkt ekonomiskt lönsamt att etablera

fristående skolor i stadsdelar med många resursstarka

människor, vilket skulle kunna leda till ökad segregation i

Göteborg och även andra kommuner. Samhällets ekonomiska bidrag

till de fristående skolorna måste enligt motionärerna vara

flexibelt utformat och ta hänsyn till olika lokala behov och

skilda förutsättningar i kommunerna. Resurstilldelningen till

skolan diskuteras i motion 1991/92:Ub225 (s) yrkande 15.

Motionärerna erinrar om att elever i privata skolor fr.o.m.

budgetåret 1992/93 skall räknas in i underlaget för kommunernas

sektorsbidrag för skolan. De invänder mot tanken att riksdagen

skulle besluta om "skolpeng", vilket skulle gripa in i det

kommunala självstyret och även bidra till att kommunerna kan

undandra sig sitt lokala ansvar för skolan. Inte heller kan de

acceptera att resurstilldelningen till skolan ändras genom att

ingen eller mindre hänsyn tas till elevers, klassers och

skolors olika behov. Om å andra sidan elevers behov, beräknat

individ per individ, skulle vägas in i "skolpengen" uppstår

enligt motionärerna grava integritetsproblem.

Ny demokrati hävdar i motion 1991/92:Ub67 (nyd) att de

fristående skolorna och deras elever inte i något hänseende får

diskrimineras i förhållande till de kommunala skolorna och

deras elever (yrkande 1). De fristående skolorna skall ha samma

av samhället givna grundförutsättningar (yrkande 2).

Motionärerna vill därför att det inte skall finnas möjlighet

för kommunen att dra av 15% av sin genomsnittskostnad per

grundskoleelev, när kommunen lämnar bidrag till fristående

skolor (yrkande 3). Av motionen framgår att det skall kunna

förekomma extra resurser, utöver kommunens genomsnittskostnad,

vilka också skall fördelas mellan kommunala och fristående

skolor efter vissa i motionen angivna principer, till vilka

utskottet återkommer i det följande. Motionärerna vill dock

lämna ett utrymme för kommunen att skapa en positiv

kostnadspress på de egna skolorna, genom att tillåta ett avdrag

på bidraget till de fristående skolorna under förutsättning att

man ålägger de kommunala skolorna att inom tre år nå samma

kostnadsnivå som de fristående, utan att detta går ut över

kvaliteten i utbildningsresultaten (yrkande 4). I motion

1991/92:Ub291 (nyd), som väcktes under allmänna motionstiden

och således innan proposition 1991/92:95 lades fram för

riksdagen, föreslås bl.a. införande av ett för kommunerna

obligatoriskt "skolpengsystem" med ett lika stort belopp för

alla elever samt därutöver vissa s.k. specialresurser. Vidare

föreslås att föräldrarnas och elevernas rätt att välja skola

lagstadgas och att kommunerna skall vara skyldiga att sakligt

informera om alla tillgängliga alternativ.

I motion 1991/92:Ub68 (v) anförs att förslaget i

propositionen medför oacceptabla nackdelar för de kommunala

skolorna därigenom att kommunens bidrag till den fristående

skolan skall grunda sig på kommunens kostnad per elev det

närmast föregående kalenderåret. Om en kommun t.ex. minskar

sina kostnader för skolan inför läsåret 1993/94 genom

budgetbeslut för kalenderåret 1993 kommer, heter det i

motionen, denna minskning ej att drabba de fristående skolorna

men väl kommunens övriga skolor, som dessutom får vidkännas en

extra reduktion för att kompensera bidraget till fristående

skolor. Enligt motionärerna kan detta korrigeras genom någon

form av retroaktivt avräkningssystem, vilket de önskar att

riksdagen skall ge regeringen som sin mening till känna

(yrkande 5).

Utskottet vill med anledning av propositionen och motionerna

anföra följande.

Genom det uttalande i betänkande 1990/91:UbU17 som återgivits

i det föregående (s. 5) har riksdagen ställt sig bakom

principen att kommunen skall fördela tillgängliga resurser på

skolområdet på såväl kommunala som fristående skolor på samma

sätt som kommunen skulle ha gjort om samtliga skolor hade varit

kommunala. Skyldighet att i utbildningen ta hänsyn till elever

med särskilda behov finns föreskriven i 1 kap. 2 § skollagen.

Det kan därför enligt utskottets mening inte komma i fråga att

samhällets samlade resurser för utbildning skulle fördelas med

exakt samma belopp per elev. Det framgår också både av

propositionen och motionerna att detta inte förespråkas i något

av de föreliggande förslagen.

Syftet med regeringens föreliggande förslag när det gäller 9

kap. 4 a§ skollagen är att ge de fristående skolorna på

grundskolenivå förutsättningar att verka på i stort sett samma

villkor som de kommunala grundskolorna. Samtidigt anser

utskottet liksom regeringen att man bör undvika ett system som

innebär en sådan detaljreglering av de fristående skolornas

verksamhet och arbetsmetoder att de riskerar sin särart. Inför

kommunens resursfördelning mellan kommunala och fristående

skolor är de fristående skolorna den svagare parten. Det är

därför enligt utskottets mening viktigt att i lagen garantera

deras minsta rätt så tydligt som möjligt, dels för att undvika

tvister vid tillämpningen, dels för att ge de fristående

skolorna en så klar bild som möjligt av vilka belopp de kan

påräkna från kommunen. Den modell som regeringen förespråkar

och som kommer till uttryck i dess lagförslag tillgodoser

enligt utskottets mening detta. Den ger samtidigt utrymme för

att tilldela skolor -- vare sig de är fristående eller

kommunala -- större resurser än genomsnittligt om de tar emot

elever med särskilda behov. Regeringens lagförslag uppfyller

enligt utskottets mening på ett ändamålsenligt sätt riksdagens

beställning vid föregående riksmöte (bet. 1990/91:UbU17, rskr.

357).

Yrkande 3 i motion 1991/92:Ub67 bygger på en missuppfattning

av uttrycket "den genomsnittliga kostnaden per elev i kommunens

grundskola". Enligt utskottets uppfattning menas med detta

uttryck totalsumman av kommunens kostnader för grundskolan

inkl. lokalkostnader, dividerad med antalet elever i denna.

Utskottet utgår från att kommunerna har tillräcklig

motivation för att försöka begränsa sina kostnader utan att man

inför den undantagsregel som föreslås i samma motion yrkande 4.

Lagrådet har i sitt yttrande föreslagit att en bestämmelse

rörande fristående skolor som inte vill ha medel från kommunen

skall tas in i lagtexten i 4 a §. Utskottet ställer sig bakom

lagrådets ändringsförslag. Paragrafen bör därför få den lydelse

som i bilaga 2 anges som Utskottets förslag.

Utskottet föreslår således att riksdagen med avslag på

motionerna 1991/92:Ub62 yrkandena 1 och 4, 1991/92:Ub65,

1991/92:Ub67 yrkandena 1, 2, 3 och 4, 1991/92:Ub225 yrkande 15

och 1991/92:Ub291 i motsvarande del antar det i proposition

1991/92:95 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen

(1985:1100) såvitt avser 9 kap. 4 a § med den ändringen att

paragrafen erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag

betecknade lydelse.

Det problem som påtalas i motion 1991/92:Ub68 yrkande 5 är

enligt utskottets mening svårt att undgå om man vill

tillförsäkra de fristående skolorna möjlighet att i god tid

överblicka sina intäkter. Om en kommun beslutar att minska de

resurser som avsätts för skolverksamhet, kommer ju beslutet att

med ett års fördröjning inverka också på bidraget till

fristående skolor. Det omvända gäller för övrigt i den

situationen att en kommun beslutar att öka de resurser som

avsätts för skolverksamhet. Utskottet anser inte att man bör

komplicera systemet genom att införa ett retroaktivt

avräkningssystem. Yrkande 5 i motion 1991/92:Ub68 bör därför

avslås av riksdagen.

Fristående skolor bör enligt motion 1991/92:Ub67 (nyd) få

extra resurser enligt samma principer som de kommunala

skolorna (yrkande 5). Motionärerna understryker att alla

extraresurser skall fördelas på individuell basis efter elevens

behov och inte, som är regel i dag, på grova och

anmärkningsvärda schabloner (yrkande 6). Vidare anser

motionärerna att extraresurser skall kunna ges till elever med

särskilda möjligheter lika väl som till elever med särskilda

svårigheter (yrkande 7). De föreslår att riksdagen ger

regeringen detta som sin mening till känna.

Skyldighet för kommunen att i utbildningen ta hänsyn till

elever med särskilda behov finns inskriven i skollagen (1 kap.

2 § andra stycket). Även för elever med särskilda behov kan

möjligheten att välja en fristående skola vara av stor

betydelse. Utskottet konstaterar att staten med det

statsbidragssystem som infördes den 1 juli 1991 (prop.

1990/91:18, bet. UbU4, rskr. 76) helt har överlämnat till

kommunerna att besluta om hur deras samlade resurser för

skolverksamhet -- inkl. sektorsbidraget från staten -- skall

fördelas och användas. Statens styrning av skolverksamheten

skall vara mål- och resultatorienterad och inte -- så som

tidigare i stor utsträckning varit fallet -- ske genom

statsbidragsbestämmelser. I fråga om elever med särskilda

möjligheter hänvisar utskottet också till vad som anfördes i

betänkande 1991/92:UbU10 s. 14 som motiv för att avstyrka ett

motionsyrkande om resurser till "toppresterande elever".

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att

riksdagen avslår motion 1991/92:Ub67 yrkandena 5, 6 och 7.

Kostnaden per elev i grundskolan varierar enligt motion

1991/92:Ub64 (fp) mellan skilda stadier. Lågstadieelever kostar

i medeltal mindre än mellanstadieelever, och dessa mindre än

högstadieelever. Kommunens bidrag till fristående skolor

bör enligt motionären vara stadierelaterat. Om

den genomsnittliga kostnaden räknas på alla elever i

grundskolan innebär nämligen regeringens lagförslag att en

fristående skola med enbart lågstadium relativt sett skulle

tilldelas mer pengar per elev än en fristående högstadieskola

och vice versa.

Utskottet, som delar motionärens uppfattning, föreslår att

riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub64 som sin mening

ger regeringen till känna att 9 kap. 4 a § skollagen därför bör

få en lydelse där det framgår att kommunen skall utgå från den

genomsnittliga kostnaden per elev på varje stadium i stället

för i hela grundskolan.

Samhällets möjligheter att upprätthålla det offentliga

skolväsendet och förverkliga dess mål kan enligt motion

1991/92:Ub62 (s) yrkande 3 påverkas av att antalet fristående

skolor ökar. Det övergripande målet att ge barn och föräldrar

största möjliga frihet att välja skola har enligt motionärerna

i propositionen överordnats skolans mål. Om det är till fördel

eller nackdel för vår demokrati med ett mer segregerat

skolväsen diskuteras enligt motionärerna inte i propositionen.

De understryker värdet av den gemensamma grundskolan för alla

barn, som skolreformatorer i över hundra år kämpat för, och

påpekar att konsekvenserna av att antalet skolor med t.ex.

konfessionell inriktning eller med speciell ämnesprofil ökar --

något som statsrådet enligt propositionen hoppas på -- inte

belyses närmare. Motionärerna anser att det allmänna

skolväsendet i dag ger utrymme för nytänkande och

försöksverksamhet som aldrig tidigare och att behovet av

fristående skolor ur föräldrars och elever synvinkel kan väntas

minska till följd av förra årets beslut om rätt att välja skola

i hemkommunen. Ett system med ett större antal fristående

skolor finansierade enligt regeringens modell kommer enligt

motionärerna att leda till ökade kostnader för kommunerna. De

vill att regeringen närmare följer och analyserar vilka

konsekvenser en ökning av antalet fristående skolor får för det

allmänna skolväsendet.

Även i motion 1991/92:Ub68 (v) yrkande 4 anförs att

regeringens förslag kommer att leda till ökad segregering på

skolans område. En sådan utveckling är enligt motionärerna helt

oacceptabel. De väntar sig en ökad polarisering av

elevgrupperna efter social tillhörighet och en ökning av

främlingsfientligheten och oförståelsen mellan olika

ungdomsgrupper i samhället till följd av en ökad etnisk och

religiös segregering mellan enskilda skolor. I motionen begärs

ett tillkännagivande av riksdagen om detta.

Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.

Föredragande statsrådet anför i propositionen att förslaget

om ett förtydligande av villkoren för godkännande av fristående

skola i 9 kap. 2 § skollagen bl.a. innebär att de principer en

skola tillämpar i fråga om vilka elever som skall tas emot i

skolan skall tillmätas betydelse. En skola skall t.ex. inte

godkännas om den inte är öppen för alla av skäl som inte kan

accepteras i vårt demokratiska samhälle. I fråga om avgifter i

fristående skolor framlägger regeringen inte något förslag i

förevarande proposition, men statsrådet deklarerar som sin

uppfattning att fristående skolor, då de uppbär allmänna bidrag

i likhet med det offentliga skolväsendet, inte får verka

ekonomiskt och socialt segregerande. Den likställighet i fråga

om ekonomiska villkor mellan kommunala och fristående skolor,

som propositionen syftar till att åstadkomma, kommer enligt

statsrådet att öppna den ekonomiska möjligheten för fler att

välja en fristående skola, vilket vidgar valfriheten och också

kan stimulera till mer blandade miljöer i de fristående

skolorna.

Utskottet ansluter sig till statsrådets bedömning och vill

för egen del betona innebörden av det föreslagna tillägget i 9

kap. 2 § skollagen. Utskottet förutsätter som en självklarhet

att den uppföljning och utvärdering som skolverket ansvarar för

tar sikte på hur väl skolsystemet uppfyller de mål som

riksdagen lagt fast. Utskottet utgår också från att regeringen

mycket uppmärksamt följer utvecklingen när det gäller

segregering på skolområdet.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår

motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 3 och 1991/92:Ub68 yrkande 4.

Enligt propositionen skall en elevs hemkommun ha skyldighet

att ersätta den kommun där fristående skola är belägen för dess

kostnader för eleven.

I motion 1991/92:Ub62 (s) yrkande 7 påpekas att föredragande

statsrådet i propositionen framhåller att möjligheten bör öka

att fullgöra skolplikten i en annan kommun än hemkommunen, men

att hon inte tror att det är möjligt att etablera en

ovillkorlig rätt att gå i en annan kommuns grundskola.

Motionärerna påtalar att motsvarande inskränkning av rätten att

gå i en fristående skola i annan kommun inte görs. De vill att

konsekvenserna av att på detta sätt ålägga kommunerna dessa

kostnader skall närmare följas och analyseras av regeringen.

Utskottet hänvisar till skolverkets generella uppdrag att

följa upp och utvärdera skolsystemet. Det finns enligt

utskottets mening inte anledning för riksdagen att göra något

tillkännagivande med anledning av motion 1991/92:Ub62 yrkande

7, varför det avstyrks.

Hemkommunens skyldighet att betala för elev i fristående

skola regleras genom en föreskrift i den föreslagna 4 a §, som

har följande lydelse:

Om en fristående skola, som har tilldelats medel enligt

första stycket, har tagit in en elev som inte är hemmahörande i

kommunen, har kommunen rätt till ersättning för sina kostnader

för elevens utbildning från elevens hemkommun.

Motion 1991/92:Ub63 (c) yrkande 1 tar upp frågan om behovet

av förtydligande av denna bestämmelse. Genom att

propositionens förslag ibland (felaktigt) beskrivs som en

"skolpeng", som följer eleven när han eller hon flyttar från en

skola till en annan, kan enligt motionären missuppfattningar

uppstå.

Enligt utskottet är det klart att uttrycket "sina kostnader"

avser de kostnader som lägeskommunen haft för eleven i den

fristående skolan. Hemkommunens genomsnittskostnader för

grundskoleeleverna är alltså i detta sammanhang ovidkommande.

Det innebär att när en elev går i en fristående skola i en

annan kommun så får hemkommunen inte det inflytande på

storleken av sina utgifter för eleven som den får när eleven

går i en fristående skola i hemkommunen. Det krävs inte heller

något åtagande i förväg från hemkommunens sida för att

betalningsskyldigheten skall gälla.

Utskottet delar statsrådets uppfattning att det i och för sig

vore lämpligare att elevens hemkommun alltid betalade till den

fristående skolan var den än är belägen. Detta står emellertid

inte i överensstämmelse med nu rådande statsbidragssystem, som

innebär att en kommuns sektorsbidrag när det gäller grundskolan

beräknas på antalet skolpliktiga elever som går i skola i

kommunen, oavsett var eleverna hör hemma.

Förslag om ett nytt system för ett generellt statsbidrag till

kommunerna har nyligen lagts fram i proposition 1991/92:150

(kompletteringspropositionen) vilken för närvarande behandlas i

riksdagen. Förslaget innebär som utskottet uppfattat saken att

hindren för den lämpligare ordningen för medelstilldelning till

fristående skolor skulle undanröjas.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår

motion 1991/92:Ub63 yrkande 1.

När det gäller avgifter i fristående skolor anförs i

propositionen att denna fråga är föremål för en särskild

utredning. Föredragande statsrådet avser att efter beredning av

utredningens förslag ta upp frågan i en proposition under

hösten 1992. Hennes utgångspunkt är att det i skollagen skall

tas in stadgande av innebörd att fristående skolor, som uppbär

allmänna bidrag i likhet med det offentliga skolväsendet, inte

skall ta ut avgifter för tjänster som motsvarar dem som erbjuds

i det offentliga skolväsendet. Även de avgifter som därutöver

kan bli aktuella i fristående skolor skall vara skäliga.

Förekomsten av avgifter och deras storlek, skälighet och risk

för segregerande effekt bör också ingå i skolverkets

tillsynsuppgifter. Om en sådan granskning leder till påpekanden

som inte efterföljs, bör detta enligt statsrådet kunna vara

skäl för återkallande av godkännandet för skolpliktens

fullgörande.

Avgiftsfrågan tas upp i sex motioner. Enligt motion

1991/92:Ub62 (s) yrkande 2 föreligger inget behov av

elevavgifter, om skolorna i en kommun, oberoende av huvudman,

tilldelas resurser av samhället efter behov. Dessutom skulle

med säkerhet även lågt satta elevavgifter verka segregerande.

Vänsterpartiet avvisar också avgifter i motion 1991/92:Ub68 (v)

yrkande 2. Också i motionerna 1991/92:Ub299 (fp) och

1991/92:Ub810 (v) yrkande 1 avvisas tanken att fristående

skolor som får offentliga bidrag även skulle få ta ut avgifter

av eleverna. Motion 1991/92:Ub225 (s) yrkande 16 uttrycker en

mycket restriktiv inställning till avgifter.

Ny demokrati tar i motion 1991/92:Ub67 (nyd) rakt motsatt

ställning. Motionärerna anser att risken för ekonomisk och

social segregation som indikeras i propositionen saknar varje

anknytning till verkligheten och närmast är uttryck för

Jantelagsmentalitet (yrkande 8). Föräldrar som önskar investera

litet mera i sina barns utbildning skall ha full frihet att

göra detta utan statsmakternas inblandning. Propositionens

resonemang i avgiftsfrågan hör inte hemma i ett fritt

demokratiskt samhälle (yrkande 9). Motionärerna avvisar också

fullständigt tanken att förekomsten av avgifter skall ingå i

skolverkets tillsynsuppgifter och skall kunna utgöra skäl för

återkallande av tillstånd (yrkande 10).

Utskottet erinrar om att regeringen i förevarande proposition

inte lagt fram något förslag i avgiftsfrågan. Den särskilda

utredningen i frågan har redovisats i SOU 1992:38 Fristående

skolor. Bidrag och elevavgifter. Betänkandet, som publicerades

efter det att förevarande proposition lades fram för riksdagen,

bereds nu i utbildningsdepartementet. Riksdagen bör avvakta med

ställningstagande till dess ett förslag från regeringen

föreligger. Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen

avslår motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 2, 1991/92:Ub67

yrkandena 8, 9 och 10, 1991/92:Ub68 yrkande 2, 1991/92:Ub225

yrkande 16 i denna del, 1991/92:Ub299 och 1991/92:Ub810 yrkande

1.

I propositionen föreslås att fristående skola som godkänts

för fullgörande av skolplikt skall åläggas att delta i den

uppföljning och utvärdering som sker genom skolverket

(lagförslaget 9 kap. 5 §). Vägran att medverka skall kunna leda

till att godkännandet återkallas (9 kap. 6§). Föredragande

statsrådet erinrar om att fristående skolor som är godkända för

fullgörande av skolplikt redan nu står under tillsyn av såväl

kommunens styrelse för utbildningen som statens skolverk.

Tillsyn är emellertid enligt statsrådet en sak och uppföljning

och utvärdering en annan. Hon finner det naturligt att en

fristående skola samarbetar med den kommun där den är belägen,

men hon anser att det kan ske utan uttrycklig lagreglering.

Gentemot skolverket, som svarar för godkännande och

återkallande av godkännande, finner hon det däremot rimligt att

ha en tydlig reglering.

Enligt motion 1991/92:Ub62 (s) yrkande 5 skall fristående

skola som erhåller medel på ett med kommunens skolor likvärdigt

sätt i lag åläggas att även medverka i sådan uppföljning och

utvärdering som kommunen bedriver. Även motion 1991/92:Ub68 (v)

yrkande 3 förespråkar att de fristående skolorna också omfattas

av kommunernas utvärdering. Kommunernas reella möjligheter till

utvärdering och uppföljning av de enskilda skolornas verksamhet

är enligt motionärerna centrala bl.a. med hänsyn till risken

för att främlingsfientligheten och oförståelsen mellan olika

grupper kan komma att öka. Motionärerna anför att det är

rättsligt tveksamt om insyn i fristående skolor kan uppnås i

dagsläget annat än genom avtal mellan kommunen och huvudmannen

för den fristående skolan. I motion 1991/92:Ub225 (s), som

väcktes under allmänna motionstiden och således innan

proposition 1991/92:95 lades fram för riksdagen, anförs också

att fristående skolor skall följas upp och utvärderas enligt

samma principer som det kommunala skolväsendet (yrkande 16).

Utskottet anser att kommunen för att sköta uppdraget att

utöva den omedelbara tillsynen över fristående skolor

självklart också måste ha rätt till viss insyn. Föredragande

statsrådet anför i propositionen (s. 12) att en fristående

skola inte rimligen skall godkännas om den brister i öppenhet

och insyn. Hon anser att detta följer av hennes förslag att det

i 9 kap. 2 § skollagen skall föras in en hänvisning till 1 kap.

2 § andra och tredje styckena, där det bl.a. sägs att

verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med

grundläggande demokratiska värderingar.

När bestämmelsen att en kommunal nämnd skall utöva den

omedelbara tillsynen över fristående skolor för skolpliktiga

elever infördes i skollagen, anfördes i specialmotiveringen

(prop. 1982/83:1, bet. UbU10, rskr. 63) att skolstyrelsen kan

följa verksamheten på nära håll och därmed lämna

länsskolnämnden (under vars tillsyn fristående skolor då var

ställda) värdefull information. I och med att frågor om

godkännande och återkallande av godkännande beträffande

fristående skolor vid den tidpunkten avgjordes av

skolstyrelsen, hade denna enligt nämnda proposition ett

särskilt ansvar för att hålla sig informerad om sådana skolors

verksamhet och på ett så tidigt stadium som möjligt försöka

komma till rätta med eventuella svårigheter.

Utskottet förutsätter att regeringen, om ytterligare

reglering av kommunens rätt till insyn behövs, tar initiativ

därtill. Den uppföljning och utvärdering som kommun är ålagd

enligt skollagen avser enbart kommunens skolplan. Kommunerna

kan själva styra både utformningen av sin skolplan och

omfattningen och formerna för sin uppföljning och utvärdering

av denna och av skolverksamheten i övrigt. Eftersom de

fristående skolorna skall vara just fristående är det mot den

bakgrunden enligt utskottets mening inte rimligt att generellt

ålägga dem att delta i kommunens uppföljning och utvärdering.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår

motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 5, 1991/92:Ub68 yrkande 3 och

1991/92:Ub225 yrkande 16 i denna del.

Lagrådet har i sitt yttrande föreslagit två redaktionella

förändringar i regeringens lagförslag när det gäller 9 kap. 5

och 6 §§ skollagen. De nämnda paragraferna bör därför få den

lydelse som i bilaga 2 anges som Utskottets förslag.

Enligt skollagens 2 kap. 8 § skall i alla kommuner finnas en

av kommunfullmäktige antagen skolplan som visar hur

kommunens skolväsende skall gestaltas och utvecklas. Särskilt

skall framgå de åtgärder som kommunen avser att vidta för att

uppnå de nationella mål som har satts upp för skolan. I

motionerna 1991/92:Ub62 (s) yrkande 6 och 1991/92:Ub225 (s)

yrkande 16 föreslås att fristående skolor som erhåller medel på

ett med kommunens skolor likvärdigt sätt skall finnas upptagna

i kommunens skolplan.

Innebörden av kravet att de fristående skolorna skall vara

upptagna i skolplanen är enligt utskottets mening inte klar.

Ett uppdrag till skolöverstyrelsen (SÖ) att utarbeta allmänna

råd till kommunerna rörande skolplanernas innehåll aviserades i

budgetpropositionen 1986 (prop. 1985/86:100 bil. 10 s. 40).

Enligt vad utskottet erfarit gavs ett sådant uppdrag till SÖ i

mars 1989, men några allmänna råd har inte utfärdats.

Utskottet finner det rimligt att en kommun, där en eller

flera fristående skolor på grundskolenivå är belägna, i

skolplanen nämner dessa, eftersom de ingår i de faktiska

förutsättningarna för kommunens skolplanering. Vilka skolor som

finns tillgängliga i kommunen, och vilka eventuella profiler

som erbjuds, kan på så sätt göras klart för alla berörda

parter. Kommunen kan dock inte därigenom friskriva sig från

skyldigheten att, om elever och föräldrar så väljer, ta emot

alla skolpliktiga elever i kommunens skolor. Inte heller kan

kommunen i skolplanen besluta om hur de fristående skolorna

skall utvecklas.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår

motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 6 och 1991/92:Ub225 yrkande 16

i denna del.

Rätt till skolskjuts skall enligt vad som anförs i

propositionen liksom hittills inte gälla för elever i

fristående skolor. I motion 1991/92:Ub67 (nyd) yrkande 11

anförs att detta är diskriminerande, varför motionärerna vill

att riksdagen hos regeringen skall begära förslag till

erforderliga författningsändringar så att kommunernas

skyldighet att tillhandahålla skolskjuts utsträcks även till

elever i fristående skolor. Enligt motion 1991/92:Ub63 (c)

yrkande 2 bör däremot skollagen förtydligas så att det klart

framgår att någon ovillkorlig rätt till skolskjuts inte

föreligger för elever som väljer en annan skola än den som de

normalt skulle hänvisas till (den s.k. närhetsprincipen), vare

sig den valda skolan är kommunal eller fristående. Om det skall

göras avsteg från denna regel bör det enligt motionärerna

prövas av elevens hemkommun.

Vid sin behandling av frågan om rätt att välja skola anförde

utskottet vid föregående riksmöte att önskemål om placering vid

annan skola (inom det offentliga skolväsendet) än den som

innebär den kortaste skolvägen bör beaktas så långt det är

praktiskt och ekonomiskt möjligt (bet. 1990/91:UbU17 s. 21).

Utskottet ansåg att en kommun måste kunna avvisa sådana

önskemål som är förenade med betydande merkostnader för

kommunen, t.ex. kostnader för extra skolskjuts.

Hänsynstagande till vad som är praktiskt och ekonomiskt

möjligt har inte kommit till särskilt uttryck i skollagen.

Utskottet har erfarit att tvister mellan kommun och föräldrar

har förekommit på denna punkt. Enligt utskottets mening skulle

det leda mycket långt att ge elever och föräldrar, som väljer

en annan skola än den som kommunen anvisar och som normalt är

den närmast belägna, rätt att också kräva gratis skolskjuts.

Särskilt i kommuner med stora avstånd skulle detta kunna åsamka

kommunen stora kostnader, som kommunen inte själv kan påverka.

Utskottet anser det rimligt att, så som föreslås i motion

1991/92:Ub63, kommunen själv får avgöra om den skall bekosta

skolskjuts även till annan skola än den som kommunen vill

anvisa eleven. Vad utskottet här anfört bör riksdagen med

bifall till motion 1991/92:Ub63 yrkande 2 och med avslag på

motion 1991/92:Ub67 yrkande 11 som sin mening ge regeringen

till känna.

De internationella skolorna skall enligt propositionen

inte omfattas av kommuns skyldighet att lämna medel. Dessa

skolor, som för närvarande är sju till antalet, tar enligt

propositionen emot elever som endast för en kortare tid är

bosatta i Sverige eller barn som har andra skäl att få en

utbildning med internationell inriktning. För de flesta barn

som stadigvarande bor i Sverige utgör de inte något alternativ.

Undervisningen bedrivs i allmänhet på andra språk än svenska.

I motion 1991/92:Ub66 (m, fp, c, kds) föreslås att dessa

skolor skall inordnas i samma bidragssystem som övriga

fristående skolor. Motionärerna anser det inte korrekt att

påstå att de internationella skolorna inte skulle utgöra ett

alternativ för flertalet barn som stadigvarande bor i Sverige.

Av t.ex. Tyska skolans ca 400 grundskoleelever har ungefär

hälften svenska som sitt modersmål. Motionärerna hänvisar också

till att de internationella skolorna liksom övriga fristående

skolor är godkända för fullgörande av skolplikt, vilket

motiverar att de omfattas av samma system för

medelstilldelning.

Utskottet erinrar om att godkännande av internationella

skolor för skolpliktens fullgörande prövas efter 9 kap. 4 §

skollagen, medan övriga fristående skolor prövas efter 9 kap. 2

§ skollagen. Kriterierna för godkännande skiljer sig åt på så

sätt att en internationell skolas utbildning som helhet

betraktad skall var likvärdig med grundskolans, medan en vanlig

fristående skola skall ge kunskaper och färdigheter som

motsvarar grundskolans och även i övrigt i allt väsentligt

svara mot grundskolans allmänna mål. I en internationell skola

skall undervisning i svenska språket och om svenska

förhållanden meddelas i den omfattning som de i landet för

kortare tid bosatta eleverna behöver. Det är enligt utskottets

mening rimligt att fristående skolor, som godkänts såsom

internationella skolor enligt 9 kap. 4 § skollagen, även i

framtiden får offentliga medel i särskild ordning. Om däremot

en internationell skola eller en del av en sådan skolas

verksamhet godkänns enligt 9 kap. 2 § skollagen, vilket enligt

propositionen är fullt möjligt, förutsätter utskottet att den

därmed liksom vanliga fristående skolor omfattas av kommuns

skyldighet att ge medel till verksamheten enligt 9 kap. 4 a §

skollagen.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår

motion 1991/92:Ub66.

Utskottet har i det föregående tagit ställning till

lagförslaget i vad avser 9 kap. 4 a § samt 5 och 6 §§

skollagen. Mot lagförslaget i övrigt har utskottet inte

funnit något att erinra. Lagrådet har föreslagit en

redaktionell ändring i 9 kap. 2 §, som utskottet ställer sig

bakom. Utskottet föreslår att riksdagen antar det i proposition

1991/92:95 framlagda lagförslaget i de delar som inte omfattas

av utskottets ställningstaganden i det föregående, med den

ändringen att första stycket i 9 kap. 2 § skollagen ges den

lydelse som i bilaga 5 anges som Utskottets förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer att ärendet företas till avgörande efter

endast en bordläggning.

Utskottet hemställer vidare

1. beträffande avslag på proposition 1991/92:95

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub68 yrkande 1,

2. beträffande lagregleringen av kommuns skyldighet att

lämna bidrag till fristående skolor, godkända för vanlig

skolplikt enligt 9 kap. 2 § skollagen

att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub62 yrkandena

1 och 4, 1991/92:Ub65, 1991/92:Ub67 yrkandena 1, 2, 3 och 4,

1991/92:Ub225 yrkande 15 och 1991/92:Ub291 antar det i

proposition 1991/92:95 framlagda förslaget till lag om ändring

i skollagen (1985:1100) såvitt avser 9 kap. 4 a § med den

ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 2 som Utskottets

förslag betecknade lydelse,

res. 1 (s)

3. beträffande retroaktivt avräkningssystem

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub68 yrkande 5,

4. beträffande principer för tilldelning av extra

resurser

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub67 yrkandena 5, 6 och

7,

res. 2 (nyd)

5. beträffande stadierelaterat kommunbidrag till fristående

skolor

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub64 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande samhällets möjligheter att förverkliga det

offentliga skolväsendets mål, m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 3 och

1991/92:Ub68 yrkande 4,

res. 3 (s)

7. beträffande hemkommunens skyldighet att ersätta annan

kommun för dess kostnader för elev i fristående skola

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub62 yrkande 7,

res. 4 (s)

8. beträffande förtydligande av bestämmelse i 9 kap. 4 a §

skollagen

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub63 yrkande 1,

9. beträffande avgifter i fristående skolor

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 2,

1991/92:Ub67 yrkandena 8, 9 och 10, 1991/92:Ub68 yrkande 2,

1991/92:Ub225 yrkande 16 i denna del, 1991/92:Ub299 och

1991/92:Ub810 yrkande 1,

res. 5 (s)

res. 6 (nyd)

10. beträffande skyldighet för fristående skolor att

medverka i uppföljning och utvärdering

att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub62 yrkande

5, 1991/92:Ub68 yrkande 3 och 1991/92:Ub225 yrkande 16 i denna

del antar det i proposition 1991/92:95 framlagda lagförslaget

såvitt avser 9 kap. 5 och 6 §§ med den ändringen att

paragraferna erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag

betecknade lydelse,

res. 7 (s)

11. beträffande kommunens skolplan

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 6 och

1991/92:Ub225 yrkande 16 i denna del,

12. beträffande rätt till skolskjuts

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub63 yrkande 2

och med avslag på motion 1991/92:Ub67 yrkande 11 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 8 (nyd)

13. beträffande bidragsgivning till internationella skolor,

godkända för vanlig skolplikt enligt 9 kap. 4 § skollagen

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub66,

res. 9 (nyd)

14. beträffande lagförslaget i övrigt

att riksdagen antar det i proposition 1991/92:95 framlagda

lagförslaget i den mån det inte omfattas av vad utskottet

hemställt under momenten 2 och 10, med den ändringen att 9 kap.

2 § skollagen ges den lydelse som i bilaga 2 anges som

Utskottets förslag.

Stockholm den 26 maj 1992

På utbildningsutskottets vägnar

Ann-Cathrine Haglund

I beslutet har deltagit:

Ann-Cathrine Haglund (m),

Lena Hjelm-Wallén (s),

Rune Rydén (m),

Bengt Silfverstrand (s),

Margitta Edgren (fp),

Ingvar Johnsson (s),

Larz Johansson (c),

Bo Arvidson (m),

Ewa Hedkvist Petersen (s),

Ingrid Näslund (kds),

Stefan Kihlberg (nyd),

Eva Johansson (s),

Jan Björkman (s),

Chris Heister (m) och

Inger Lundberg (s).

Reservationer

1. Lagregleringen av kommuns skyldighet att lämna bidrag till

fristående skolor, godkända för vanlig skolplikt enligt 9 kap.

2 § skollagen (mom. 2)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Ewa

Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan Björkman och Inger

Lundberg (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8

börjar med "Syftet med" och på s. 9 slutar med "betecknade

lydelse" bort ha följande lydelse:

Syftet med regeringens föreliggande förslag när det gäller 9

kap. 4 a§ skollagen är att ge de fristående skolorna på

grundskolenivå förutsättningar att verka på i stort sett samma

villkor som de kommunala grundskolorna. I betänkandet

Fristående skolor. Bidrag och elevavgifter (SOU 1992:38), som

publicerades efter det att förevarande proposition lades fram

för riksdagen, har en särskild utredare redovisat en analys av

hur det nya statsbidragssystem som riksdagen uttalade sig för

vid föregående riksmöte bör vara beskaffat för att konkurrensen

mellan kommunala och fristående skolor skall ske på lika

villkor. Hans slutsats är (s. 19) att den lägsta gränsen för

det bidrag som kommunen skall vara skyldig att utge till

fristående skolor inte kan överstiga 75% av kommunens

genomsnittskostnad per elev i sin grundskola.

Utskottet erinrar om att kommunerna själva bestämmer på

vilket sätt de fördelar sina samlade resurser, inkl. det

nuvarande sektorsbidraget till skolverksamhet, mellan olika

skolenheter. Utskottet finner det därför anmärkningsvärt att

regeringen i sitt arbete med propositionen underlåtit att

efterhöra och ta hänsyn till Svenska kommunförbundets

uppfattning vad gäller förslaget till bidrag för fristående

skolor. I en skrivelse till utbildningsutskottet har Svenska

kommunförbundet framfört starka invändningar mot regeringens

förslag. I skrivelsen anför man bl.a. följande:

Genom att från statens sida via lagstiftning precisera och

"specialdestinera" de fristående skolornas resursbehov till

minst 85% av kommunens genomsnittliga kostnad per elev i den

egna grundskolan är man på väg att återinföra en på central

likformighet grundad detaljstyrning som förefaller mycket

otidsenlig och som knappast har förutsättningar att leda till

någon samhällsekonomisk lönsamhet.

I skrivelsen till utskottet har Kommunförbundet bl.a. anfört

att en behovsdifferentierad resursfördelning i dag är ett av de

viktigaste instrumenten för att uppnå en mer kostnadseffektiv

kommunal verksamhet. Med utgångspunkt i en sådan fördelning

bedriver Kommunförbundet ett projekt kallat "Skolval,

elevbidrag och utvärdering", i vilket man utarbetar en modell

som kommer att införas helt eller delvis i fyra kommuner

budgetåret 1992/93. Den del av de samlade resurserna som i

denna modell avses bli fördelad helt proportionellt efter

elevantal (det s.k. elevbidraget) utgör ca 60--75 %. Vidare

planeras i nämnda projekt en differentiering av elevbidraget

efter stadium.

Såväl Kommunförbundets projekt som vad som anförs i motion

1991/92:Ub65 visar enligt utskottets mening att spännvidden när

det gäller kostnaden per elev mellan olika skolor inom en och

samma kommun -- när strävan är att åstadkomma en fördelning

efter behov -- är betydande. En tillämpning av regeringens

förslag till 85-procentsregel vid kommuners bidragsgivning till

fristående skolor kan därför komma att leda till att fristående

skolor garanteras större resurser än vissa av de kommunala

skolorna, utan att detta har sin grund i någon skillnad i

resursbehoven. I Svenska kommunförbundets skrivelse anförs

vidare:

Genom förslagen i den föreliggande propositionen kommer

resurstilldelningen till de fristående skolorna också att

variera -- dock inte som ett resultat av att deras egna

kostnader är olika -- utan med hänsyn till att de kommunala

kostnaderna ser olika ut. Friskolor i kommuner med höga

skolkostnader får följaktligen mer resurser än de som finns i

kommuner med låga kostnader. Ju fler av "kostnadskrävande" barn

som finns i den kommunala skolan, desto högre blir kommunens

genomsnittskostnad och desto högre blir därmed -- automatiskt

-- tilldelningen till friskolor. I extremfallet blir

situationen naturligtvis helt orimlig.

I en kommun med lika många "dyra" som "billiga" skolor får

friskolan automatiskt mer resurser än de billiga men mindre än

de dyra skolorna, alldeles oavsett vilka faktiska kostnader man

har. I kommuner med höga skolkostnader kan det bli en god affär

att starta friskola. I andra blir det kanske inga friskolor

alls -- och därmed heller inga valmöjligheter för barn och

föräldrar.

Regeringen uttalar i propositionen förhoppningen att "ett

större inslag av fristående skolor också på sikt skall kunna

bidra till en mer effektiv resursanvändning inom det samlade

skolväsendet". Regeringen anför ingen analys till stöd för

detta påstående.

Enligt utskottets uppfattning finns starka skäl att anta det

motsatta, nämligen att ett system med ett större antal

fristående skolor finansierade enligt regeringens modell kommer

att leda till ökade kostnader för kommunerna.

De fristående skolorna kommer med regeringens förslag att kunna

anpassa verksamheten till en omfattning som blir maximalt

lönsam för dem. Om varje tillkommande elev garanteras samma

bidrag oberoende av marginalkostnaderna kan följande situation

inträffa. Eleven lämnar grundskolan för att gå till en

fristående skola. Därmed tvingas kommunen att betala bidraget

till denna skola utan att, annat än i undantagsfall, kunna göra

motsvarande besparing i det kommunala skolväsendet.

Kommunen måste nämligen driva verksamhet även om klasserna inte

är fyllda, så kostnaderna finns där ändå.

Med utskottets förslag till bidrag efter behov kan hänsyn tas

till de skilda förutsättningar som gäller för en fristående

skola och kommunens skolor vad gäller omfattningen på

verksamheten och kommunen därmed uppnå en kostnadseffektiv

fördelning av bidragen till skolorna inom kommunen.

I sin skrivelse till utskottet berör Svenska kommunförbundet

även denna fråga och skriver att utöver att detaljregleringen

som införs i propositionen "leder till ett allvarligt ingrepp i

den kommunala självstyrelsen finns det mycket som talar för att

propositionens förslag leder till högre, snarare än lägre,

kostnader för den samlade skolverksamheten. I ett läge där

statens bidragssystem är på väg att förändras blir dessa

merkostnader en fråga för kommunerna att lösa".

Att den föreslagna regleringen verkligen inskränker den

kommunala självstyrelsen framhålls även i lagrådets yttrande

över propositionen där det konstateras att regleringen

"otvivelaktigt utgör en begränsning av kommunernas

rörelsefrihet på det berörda området".

Utskottet anser i likhet med flera av motionärerna samt

Svenska kommunförbundet att regeringens förslag innebär ett

ingrepp i kommunernas frihet att disponera sina resurser som

inte är befogat.

Utskottet anser därför att skollagens reglering av fristående

skolors rätt att få medel av kommunen bör utformas som en

skyldighet för kommunen att tillämpa samma beräkningsgrunder

när man fördelar medel till fristående skolor som när man

fördelar medel till de kommunala skolorna.

Utskottet utgår från att kommunerna vid sin medelsfördelning

beaktar de skillnader i skyldigheter som finns mellan

fristående skolor och kommunens skolväsen och som påtalas på

s.15 i propositionen. Liksom regeringen anser utskottet att

det är rimligt att anta att kommunen -- när alla kostnader för

grundskoleverksamheten, inkl. planering och elever med

särskilda behov, är inräknade -- får en högre

genomsnittskostnad per elev än som normalt bör uppstå vid den

fristående skolan.

Självfallet skall kommunen inte kunna vägra att tilldela en

fristående skola medel under hänvisning till att skolan, om den

hade varit kommunal, hade lagts ned t.ex. av kostnadsskäl eller

med hänsyn till efterfrågan från elever och föräldrar.

Yrkande 3 i motion 1991/92:Ub67 bygger på en missuppfattning

av uttrycket "den genomsnittliga kostnaden per elev i kommunens

grundskola". Enligt utskottets uppfattning menas med detta

uttryck totalsumman av kommunens kostnader för grundskolan

inkl. lokalkostnader, dividerad med antalet elever i denna.

Utskottet utgår från att kommunerna har tillräcklig

motivation för att försöka begränsa sina kostnader utan att

man, så som föreslås i motion 1991/92:Ub67 yrkande 4, tillåter

avsteg från den grundläggande principen om likvärdig

medelstilldelning till kommunala och fristående skolor.

Utskottet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen

med ett nytt lagförslag som beaktar vad utskottet här har

anfört. Regeringen bör därvid också överväga möjligheterna att

undanröja de olägenheter som påtalats i motion 1991/92:Ub68

yrkande 5.

I avvaktan på en lagreglering av kommunens skyldighet i

enlighet med vad utskottet här förordat bör de fristående

skolor som godkänts för vanlig skolplikt även under budgetåret

1992/93 tilldelas bidrag direkt av staten. På grundval av

elevantalet i fristående skolor på grundskolenivå har i

budgetpropositionen (prop. 1991/92:100 bil. 9) beräknats 122,7

milj.kr. under anslaget B 8. Bidrag till driften av det

kommunala offentliga skolväsendet, anslagsposten Sektorsbidrag.

Enligt budgetpropositionen har därmed de fristående skolorna på

grundskolenivå förts upp till den genomsnittliga nivån för

elever i grundskolan, när det gäller statens bidrag. Dessa

medel bör stå till regeringens disposition och således inte

fördelas till kommuner så länge inte dessa i lag har givits

skyldighet att tilldela fristående skolor medel.

Utskottet finner det naturligt att räkna med att de kommuner

som har skolpliktiga barn i fristående skolor frivilligt

beslutar att tilldela dessa skolor kommunala medel intill dess

att riksdagens enhälliga uttalande vid föregående riksmöte

(bet. 1990/91:UbU17 s. 25) realiserats i lagform.

Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motionerna

1991/92:Ub62 yrkandena 1 och 4, 1991/92:Ub65 och 1991/92:Ub225

yrkande 15 samt med avslag på proposition 1991/92:95 och

motionerna 1991/92:Ub67 yrkandena 1, 2, 3 och 4 och

1991/92:Ub291 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

2. beträffande lagregleringen av kommuns skyldighet att

lämna bidrag till fristående skolor, godkända för vanlig

skolplikt enligt 9 kap. 2 § skollagen

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub62

yrkandena 1 och 4, 1991/92:Ub65 och 1991/92:Ub225 yrkande 15

samt med avslag på proposition 1991/92:95 och motionerna

1991/92:Ub67 yrkandena 1, 2, 3 och 4 och 1991/92:Ub291 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Principer för tilldelning av extra resurser (mom. 4)

Stefan Kihlberg (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9

börjar med "Skyldighet för" och slutar med "6 och 7" bort ha

följande lydelse:

Skyldighet för kommunen att i utbildningen ta hänsyn till

elever med särskilda behov finns inskriven i skollagen (1 kap.

2 § andra stycket). Utskottet anser att detta bör återspeglas i

kommunernas resursfördelning. De fristående skolorna i en

kommun skall därvid få tillgång till extraresurser efter precis

samma principer som kommunernas egna skolor. Utskottet anser

vidare att alla extraresurser skall fördelas på individuell

basis efter elevens behov. Schablontilldelning bör alltså inte

få förekomma. Slutligen anser utskottet att extraresurser skall

kunna ges till elever med särskilda möjligheter lika väl som de

ges till elever med särskilda svårigheter.

Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall till motion

1991/92:Ub67 yrkandena 5, 6 och 7 som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

4. beträffande principer för tilldelning av extra

resurser

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub67 yrkandena

5, 6 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Samhällets möjligheter att förverkliga det offentliga

skolväsendets mål, m.m. (mom. 6)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Ewa

Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan Björkman och Inger

Lundberg (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "yrkande 4" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är av särskilt stort värde att barn

och ungdomar i skolan möter andra erfarenheter, värderingar och

en annan livssyn än den som i övrigt präglar deras

uppväxtvillkor. Det ger skolan en viktig roll för att utveckla

respekten för andra människor och för att träna förmågan till

samarbete. Detta sker bäst i en skola där elever med olika

social bakgrund, skilda kulturella och religösa traditioner

arbetar tillsammans. Den svenska grundskolan har tilldelats en

uppgift som en av samhällets viktigaste demokratiserande och

jämlikhetsskapande krafter.

I regeringens proposition motiveras förslagen med det

övergripande målet att ge barn och föräldrar största möjliga

frihet att välja skola. Enligt utskottets mening kan dock denna

ambition inte överordnas skolans allmänna mål. Utskottet anser

att de konsekvenser denna förändring kan få för den gemensamma

grundskolan borde ha analyserats, t.ex. konsekvenserna av en

ökning av antalet skolor med t.ex. konfessionell inriktning

eller med speciell ämnesprofil. Den viktiga frågan om det är

till fördel eller nackdel för demokratin med ett mer segregerat

skolväsende diskuteras inte. Värdet av den goda skola som

skolreformatorer i över 100 år kämpat för, den gemensamma

grundskolan för alla barn, förefaller ha minskat för den

nuvarande regeringen och underordnats idén om att privatisera

offentlig verksamhet.

Det hade varit värdefullt om regeringen gjort internationella

utblickar och närmare beskrivit hur t.ex. det engelska

skolsystemet, det danska eller det amerikanska skolsystemet

påverkat dessa samhällen. Det är enligt utskottets mening

angeläget att de nya villkoren för fristående skolor noga följs

upp och konsekvenserna av dessa, särskilt när det gäller

inverkan på det offentliga skolväsendet och riskerna för

segregering, analyseras. Regeringen bör återkomma till

riksdagen med redovisning av resultatet av denna uppföljning

och analys. Vad utskottet här anfört bör riksdagen med

anledning av motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 3 och

1991/92:Ub68 yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

6. beträffande samhällets möjligheter att förverkliga det

offentliga skolväsendets mål, m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Ub62

yrkande 3 och 1991/92:Ub68 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Hemkommunens skyldighet att ersätta annan kommun för dess

kostnader för elev i fristående skola (mom. 7)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Ewa

Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan Björkman och Inger

Lundberg (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med "det avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning. Regeringen bör

genom uppdrag till skolverket eller på annat sätt tillse att en

sådan uppföljning och analys kommer till stånd.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motion

1991/92:Ub62 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

7. beträffande hemkommunens skyldighet att ersätta annan

kommun för dess kostnader för elev i fristående skola

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Ub62 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Avgifter i fristående skolor (mom. 9)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Ewa

Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan Björkman och Inger

Lundberg (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "yrkande 1" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser liksom motionärerna att avgiftsfrågan i

fristående skolor på grundskolenivå kommer i ett nytt läge när

kommunerna genom lag åläggs att tilldela dessa skolor medel på

samma sätt som de kommunala skolorna. Samtidigt som behovet av

avgifter i de fristående skolorna bortfaller, när dessa får en

med de kommunala skolorna likvärdig offentlig finansiering,

föreligger otvivelaktigt en risk för att avgifter förstärker

segregeringen och motverkar det svenska samhällets strävan att

barn och ungdomar i skolan oberoende av bakgrund skall komma

samman och arbeta tillsammans. Fristående skolor som får sådan

offentlig finansiering bör därför inte få ta ut avgifter.

Även om regeringen i förevarande proposition inte har lagt

fram något förslag i avgiftsfrågan anser utskottet att

riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 2,

1991/92:Ub68 yrkande 2, 1991/92:Ub299 samt 1991/92:Ub810

yrkande 1, med anledning av motion 1991/92:Ub225 yrkande 16 i

denna del och med avslag på motion 1991/92:Ub67 yrkandena 8, 9

och 10 som sin mening bör ge regeringen till känna vad

utskottet här anfört.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

9. beträffande avgifter i fristående skolor

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub62 yrkande

2, 1991/92:Ub68 yrkande 2, 1991/92:Ub299 samt 1991/92:Ub810

yrkande 1, med anledning av motion 1991/92:Ub225 yrkande 16 i

denna del och med avslag på motion 1991/92:Ub67 yrkandena 8, 9

och 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

6. Avgifter i fristående skolor (mom. 9)

Stefan Kihlberg (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "yrkande 1" bort

ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om att regeringen i förevarande proposition

inte lagt fram något förslag i avgiftsfrågan. Riksdagen bör

emellertid redan nu klargöra sin uppfattning att statsmakterna

inte skall reglera rätten för fristående skolor att ta ut

avgifter. I ett fritt demokratiskt samhälle skall en sådan

fråga helt och hållet avgöras av de berörda själva, dvs. de

fristående skolorna och de föräldrar som väljer att sätta sina

barn i sådana skolor. Inte heller finns det skäl att skolverket

i sin tillsyn skall gå in på i vilken utsträckning de

fristående skolorna har utnyttjat sin frihet i detta avseende.

Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall till motion

1991/92:Ub67 yrkandena 8, 9 och 10 och med avslag på motionerna

1991/92:Ub62 yrkande 2, 1991/92:Ub68 yrkande 2, 1991/92:Ub225

yrkande 16 i denna del, 1991/92:Ub299 och 1991/92:Ub810 yrkande

1 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

9. beträffande avgifter i fristående skolor

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub67 yrkandena

8, 9 och 10 och med avslag på motionerna 1991/92:Ub62 yrkande

2, 1991/92:Ub68 yrkande 2, 1991/92:Ub225 yrkande 16 i denna

del, 1991/92:Ub299 och 1991/92:Ub810 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Skyldighet för fristående skolor att medverka i

uppföljning och utvärdering (mom. 10)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Ewa

Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan Björkman och Inger

Lundberg (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "Utskottet förutsätter" och slutar med "denna del"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att kommunerna, både genom sin uppgift att

utöva den omedelbara tillsynen över fristående skolor och genom

den skyldighet de nu åläggs att tilldela sådana skolor medel,

har ett självklart behov av insyn i de fristående skolornas

verksamhet. Utskottet anser därför att de fristående skolorna i

lag bör åläggas att medverka i den uppföljning och utvärdering

som kommunerna bedriver. Detta är helt nödvändigt, inte minst

mot bakgrund av att kommunerna måste ha en fullständig insyn i

skolorna för att på ett rättvisande sätt kunna bedöma deras

behov. Till detta kommer att kommunens förtroendevalda har de

bästa förutsättningarna att fånga upp synpunkter och omdömen om

de skolor som finns inom kommunen oberoende av om de är

kommunens egna eller fristående skolor.

Utskottet föreslår att riksdagen dels antar det i

proposition 1991/92:95 framlagda lagförslaget såvitt avser 5

och 6 §§ med den ändringen att paragraferna erhåller i bilaga 2

som Utskottets förslag betecknade lydelse, dels med bifall

till motion 1991/92:Ub225 yrkande 16 i denna del och med

anledning av motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 5 och 1991/92:Ub68

yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

10. beträffande skyldighet för fristående skolor att

medverka i uppföljning och utvärdering

att riksdagen dels antar det i proposition 1991/92:95

framlagda lagförslaget såvitt avser 9kap. 5 och 6§§ med den

ändringen att paragraferna erhåller i bilaga 2 som Utskottets

förslag betecknade lydelse, dels med bifall till motion

1991/92:Ub225 yrkande 16 i denna del och med anledning av

motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 5 och 1991/92:Ub68 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Rätt till skolskjuts (mom. 12)

Stefan Kihlberg (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Vid sin" och slutar med "till känna" bort ha

följande lydelse:

Att inte ge elever i fristående skolor -- eller elever som

väljer annan kommunal skola än den närmast belägna -- rätt till

kostnadsfri skolskjuts innebär en diskriminering av dessa

elever och en urholkning av deras reella valfrihet. Utskottet

finner det därför självklart att alla elever -- i fristående

liksom i kommunala skolor -- skall omfattas av samma regler

kring rätten till skolskjuts. Regeringen bör förelägga

riksdagen ett förslag till lagreglering av denna rätt.

Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall till motion

1991/92:Ub67 yrkande 11 och med avslag på motion 1991/92:Ub63

yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

12. beträffande rätt till skolskjuts

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub67 yrkande 11

och med avslag på motion 1991/92:Ub63 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Bidragsgivning till internationella skolor, godkända för

vanlig skolplikt enligt 9 kap. 4 § skollagen (mom.13)

Stefan Kihlberg (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "motion

1991/92:Ub66" bort ha följande lydelse:

Utskottet noterar att den särskilde utredaren i betänkandet

Fristående skolor. Bidrag och elevavgifter (SOU 1992:38) kommit

fram till (s.113) att regeringens utgångspunkt för undantaget

beträffande de internationella skolorna är oriktig. En

majoritet av barnen i internationella skolor är stadigvarande

bosatta i Sverige. Det finns då ingen anledning att dessa

skolor, när det gäller skolpliktiga barn, skall behandlas

annorlunda än andra fristående skolor för sådana barn.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om den

ändring i skollagen som föranleds av detta ställningstagande.

Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall till motion

1991/92:Ub66 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

13. beträffande bidragsgivning till internationella skolor,

godkända för vanlig skolplikt enligt 9 kap. 4 § skollagen

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub66 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Lagregleringen av kommuns skyldighet att lämna bidrag till

fristående skolor, godkända för vanlig skolplikt enligt 9 kap.

2 § skollagen (mom. 2)

Stefan Kihlberg (nyd) anför:

Ny demokratis grundläggande inställning är att fristående

skolor skall ha samma av samhället givna ekonomiska

grundförutsättningar som offentliga skolor. Dessa skolor och

deras elever får inte i något hänseende diskrimineras i

förhållande till de kommunala skolorna och deras elever. Detta

har vi givit uttryck för i yrkandena 1 och 2 i motion

1991/92:Ub67.

Regeringens förslag i proposition 1991/92:95 garanterar inte

detta fullt ut. Utan en lagreglering nu av kommunernas

skyldigheter att lämna medel till de fristående skolorna

riskerar man emellertid att dessa inte heller nästa budgetår

får de medel av kommunerna som behövs för att de skall kunna

fungera som de konkurrenter till de kommunala skolorna som jag

anser att de skall vara. Jag har därför anslutit mig till

regeringens förslag när det gäller 4 a § i 9 kap. skollagen

(1985:1100).

LAGRÅDET

Bilaga 1

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-05-14

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl,

justitierådet Hans-Gunnar Solerud, regeringsrådet Anders

Swartling.

Enligt protokoll vid sammanträde den 5 maj 1992 har

riksdagens utbildningsutskott beslutat inhämta lagrådets

yttrande över regeringens proposition 1991/92:95.

Det genom propositionen framlagda förslaget till lag om

ändring i skollagen (1985:1100) har inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn Lars Borg.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

Enligt den föreslagna 4a§ i 9kap. skollagen skall en

skola, som är godkänd för elever som har vanlig skolplikt,

tilldelas medel av den kommun där skolan är belägen med ett

belopp för varje elev i skolan som motsvarar den genomsnittliga

kostnaden per elev i kommunens grundskola. Vid tilldelningen

får kommunen göra ett avdrag som uppgår till högst 15 procent

av den framräknade genomsnittskostnaden. Om det finns särskilda

skäl får regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer medge ett större avdrag.

Den sålunda föreslagna regleringen utgör otvivelaktigt en

begränsning av kommunernas rörelsefrihet på det berörda

området. Frågan är i vad mån en sådan begränsning kan anses

tillåten eller ej.

Den kommunala självstyrelsen är i 1kap. 1§

regeringsformen angiven som en av det svenska statsskickets

grunder och i 7§ samma kapitel slås fast att kommunerna har

beskattningsrätt. Emellertid ansågs det vid regeringsformens

tillkomst inte möjligt att i grundlag dra gränser kring en

kommunal självstyrelsesektor. Arbets- och

befogenhetsfördelningen mellan staten och kommunerna borde,

ansågs det, kunna ändras i takt med samhällsutvecklingen (prop.

1973:90 s.190). I 8kap. 5§ regeringsformen stadgas också

att föreskrifter om kommunernas befogenheter och om deras

åligganden meddelas i lag.

Regeringsformens bestämmelser om den kommunala självstyrelsen

har inte ansetts utgöra hinder för begränsning av den i 1kap.

7§ grundlagsfästa beskattningsrätten (lagen 1990:608 om

tillfällig begränsning av kommunernas rätt att ta ut skatt;

förslaget i prop. 1991/92:150 till lag om begränsning av

kommunernas rätt att ta ut skatt för år 1993). Sedan gammalt

hör skolväsendet till den statligt reglerade delen av den

kommunala verksamheten, och det hänförs inte till vad som

brukat definieras som kommunernas fria sektor

(Holmberg-Stjernquist: Grundlagarna s.265ff).

Lagrådet kan inte finna att regeringsformen lägger hinder i

vägen att ålägga kommunerna skyldigheter enligt vad som

föreslås i 9kap. 4a§ skollagen. Detta gäller även

schablonen för medelstilldelningen till de fristående skolorna

och maximeringen av avdraget med därtill hörande

dispensmöjlighet.

Enligt ett uttalande i propositionen (s.17) skall en skola

som inte vill ha bidrag ha möjlighet att genom en särskild

rättshandling avstå från det bidrag som skolan är berättigad

till. En konsekvens av en sådan rättshandling är, sägs det, att

skolan därefter inte kan kräva att få bidrag för den tid som

avståendet avser. Avståendemöjligheten återspeglas inte i

lagtexten. Lagrådet föreslår att fjärde stycket i 4 a§ förses

med ett tillägg härom och får följande lydelse: "Vad som sägs i

första, andra och tredje styckena gäller inte de fristående

skolor för vilka regeringen har beslutat om statsbidrag genom

särskilda föreskrifter eller andra särskilda beslut och inte

heller skolor, för vilka huvudmannen skriftligen avstått från

medelstilldelning."

I övrigt bör vissa redaktionella ändringar företas i den

föreslagna texten till 9kap. 2, 5 och 6§§.

Propositionsförslagets tillägg till 2§ första stycket bör

sålunda bilda en egen mening och lyda: "Härvid skall särskilt

beaktas de krav som anges i 1kap. 2§ andra och tredje

styckena."

Det föreslagna tredje stycket i 5§ bör bli en andra mening

i första stycket med lydelsen: "Skolorna är skyldiga att delta

i den uppföljning och utvärdering av skolväsendet som genomförs

av statens skolverk."

Den nya andra meningen i 6§ första stycket kan lämpligen

ges följande avfattning: "Detsamma gäller om en fristående

skola trots påpekande inte iakttar sin skyldighet enligt 5§

första stycket att delta vid uppföljning och utvärdering."

Regeringens förslag till lag om ändring i skollagen med av

utskottet föreslagna ändringar

Förslag till

Lag om ändring i skollagen (1985:1100)

Bilaga 2

Härigenom föreskrivs ifråga om skollagen (1985:1100)1

dels att 9kap. 2, 5 och 6§§ skall ha följande

lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf,

9kap. 4a§, samt närmast före 9kap. 4a§ en ny rubrik

av följande lydelse.

Regeringens förslag Utskottets förslag

9kap.

2§

Godkännande för vanlig Godkännande för vanlig

skolplikt skall meddelas, om skolplikt skall meddelas, om

skolans utbildning ger skolans utbildning ger

kunskaper och färdigheter kunskaper och färdigheter

som till art och nivå som till art och nivå

väsentligen svarar mot de väsentligen svarar mot de

kunskaper och färdigheter kunskaper och färdigheter

som grundskolan förmedlar som grundskolan förmedlar

och skolan även i övrigt och skolan även i övrigt

väsentligen svarar mot väsentligen svarar mot

grundskolans allmänna grundskolans allmänna

mål, främst de som anges mål. Härvid skall

i 1kap. 2§ andra och tredje särskilt beaktas de krav

styckena. som anges i 1kap. 2§ andra

och tredje styckena.

Godkännande för

särskild skolplikt skall

meddelas, om skolan ger

eleverna en utbildning som

väsentligen svarar mot den

som de skulle få i

särskolan eller

specialskolan. En ytterligare

förutsättning är att

eleverna i samband med

utbildningen bereds

erforderliga omsorger.

I godkännandet för särskild skolplikt skall anges om det

avser särskoleutbildning eller specialskoleutbildning eller

båda dessa skolformer samt för vilka handikappgrupper

utbildningen godkänns.

Tilldelning av medel

4a§

En fristående skola, som är godkänd för elever som har vanlig

skolplikt, skall tilldelas medel för verksamheten av den kommun

där skolan är belägen. För varje elev skall lämnas ett belopp

som motsvarar den genomsnittliga kostnaden per elev i kommunens

grundskola det närmast föregående kalenderåret. Vid

tilldelningen får kommunen göra ett avdrag som uppgår till

högst 15procent av den framräknade genomsnittskostnaden.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får medge

ett större avdrag, om det finns särskilda skäl.

1 Lagen omtryckt 1991:1111

Tilldelningen beräknas för ett bidragsår i sänder. Varje

bidragsår börjar den 1 juli. Tilldelningen grundas på antalet

elever i den fristående skolan den 15 september under

bidragsåret. Medlen skall utbetalas med en tolftedel varje

månad. Utbetalningarna i juli-september avpassas efter ett

beräknat antal elever och reglering görs vid utbetalning i

oktober. För en skola som är nystartad, får bidrag, som avser

tiden juli-september månad, betalas ut samlat i september.

Om en fristående skola, som har tilldelats medel enligt

första stycket, har tagit in en elev som inte är hemmahörande i

kommunen, har kommunen rätt till ersättning för sina kostnader

för elevens utbildning från elevens hemkommun.

Vad som sägs i första, andra och tredje styckena gäller

inte de fristående skolor för vilka regeringen har beslutat om

statsbidrag genom särskilda föreskrifter eller andra särskilda

beslut.

Vad som sägs i första, andra och tredje styckena gäller

inte de fristående skolor för vilka regeringen har beslutat om

statsbidrag genom särskilda föreskrifter eller andra särskilda

beslut och inte heller skolor, för vilka huvudmannen

skriftligen avstått från medelstilldelning.

5§

Fristående skolor som avses Fristående skolor som avses

i 1 och 4§§ skall i i 1 och 4§§ skall i

fråga om sin utbildning fråga om sin utbildning

för skolpliktiga elever för skolpliktiga elever

stå under tillsyn av stå under tillsyn av

statens skolverk. statens skolverk. Skolorna

är skyldiga att delta i den

uppföljning och

utvärdering av

skolväsendet som

genomförs av statens

skolverk.

Den omedelbara tillsynen

över sådan utbildning

ankommer på den styrelse

som finns för grundskolan

respektive särskolan eller

specialskolan för den

kommun där skolan är

belägen.

Fristående skolor, som

är godkända för

fullgörande av skolplikt,

är skyldiga att delta i den

uppföljning och

utvärdering av

skolväsendet som

genomförs av statens

skolverk.

6§

Om en fristående skola inte Om en fristående skola inte

längre uppfyller kraven längre uppfyller kraven

för godkännande och för godkännande och

bristerna inte avhjälps bristerna inte avhjälps

efter påpekande för efter påpekande för

huvudmannen, skall huvudmannen, skall

godkännandet återkallas. godkännandet återkallas.

Detsamma gäller om en Detsamma gäller om en

fristående skola inte fristående skola trots

iakttar sin skyldighet enligt påpekande inte iakttar sin

5§ tredje stycket att delta skyldighet enligt 5§

i uppföljning och första stycket att delta i

utvärdering. uppföljning och

utvärdering.

Återkallande beslutas av

den myndighet som beslutar om

godkännande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.