Bet. 1991/92:UbU26

Utbildningsutskottets betänkande

1991/92:UBU26

Vissa gymnasie- och vuxenutbildningsfrågor m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1991/92

UbU26

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas ett antal frågor som främst

berör gymnasieskolan och som medför ändring av skollagen.

Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag till

bl.a. mindre studiekurs i den nya gymnasieskolan, en uppdelning

av de individuella programmen och en ny lärlingsutbildning.

Utskottet föreslår att riksdagen uttalar att de teoretiska

kompletteringskurserna i den nya gymnasieskolan skall finnas

kvar. Utskottet tillstyrker regeringens förslag i övrigt.

Till betänkandet fogas tre reservationer av

Socialdemokraterna och meningsyttring av Vänsterpartiet.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1991/92:157 (delvis) dels

föreslagit

1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100),

2. att riksdagen antar det i propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1108) om statens

skolor för vuxna,

3. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om

benämning på grenar (avsnitt 4.2),

4. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om

bestämmelserna i anslutning till minsta garanterad

undervisningstid (avsnitt 7),

5. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om

statsbidrag till vissa lanthushållsskolor (avsnitt 10),

dels berett riksdagen tillfälle

7. att ta del av vad i propositionen anförts om

kompletteringskurser (avsnitt 9).

Lagförslagen återfinns som bilaga till detta betänkande.

Propositionens avsnitt Kompetensinriktad vuxenutbildning

genom studieförbund jämte motioner har överlämnats till

kulturutskottet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1991/92:157

1991/92:Ub69 av Larz Johansson m.fl. (c, fp, kds) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om omfattningen av allmänna ämnen i

lärlingsutbildningen.

1991/92:Ub70 av Larz Johansson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om kompletteringskurser i gymnasieskolan.

1991/92:Ub71 av Stina Gustavsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att samtliga

lanthushållsskolor/internatskolor måste behandlas på likartat

sätt i statsbidragshänseende vid en eventuell övergång till

fristående skolor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om förläggning av elevers individuella

program till lanthushållsskolorna.

1991/92:Ub73 av Anders G Högmark (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att gymnasieskolans medieprogram ej skall grendelas.

1991/92:Ub74 av Björn Samuelson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om

särskilt utsatta hantverksgrenar och yrkesområden, i enlighet

med vad som i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om historia som kärnämne på individuella

linjer inom gymnasieskolan,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag om avgifter vid

ansökningar och fyllnadsprövningar.

1991/92:Ub75 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till ny

utbildning för lärlingar,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag att

kategoriuppdela gymnasieskolans individuella program i

individuella resp. specialutformade program,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag att införa

möjligheten till mindre studiekurs på de nationella programmen

i gymnasieskolan,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag att inte införa

kompletteringskurser av det slag som föreslogs i propositionen

Växa med kunskaper och som tänktes ersätta tredje året på ett

nationellt program,

5. att riksdagen avslår regeringens förslag att ge kommuner,

landsting och styrelserna för statens skolor för vuxna

möjligheter att ta ut ansökningsavgifter när det gäller

gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning i komvux.

Motioner från allmänna motionstiden 1992

1991/92:Ub214 av Inga Berggren och Rune Rydén (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att stimulera utvecklandet av

lanthushållsskolorna till fristående skolor exempelvis i

stiftelseform.

1991/92:Ub260 av Per-Richard Molén och Elisabeth Fleetwood

(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att filosofi och psykologi

införs som obligatoriskt ämne på linjerna E, N och T och att

specialarbetet i gymnasiet blir frivilligt.

1991/92:Ub261 av Inger René och Maud Ekendahl (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om vikten av att lanthushållsskolornas

verksamhet fortlever och utvecklas.

1991/92:Ub274 av Stina Gustavsson m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om

internathushållsskolorna/lanthushållsskolorna.

1991/92:Ub279 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om bevarandet av utbildningsmöjlighet

inom gamla hantverk,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om lärlingslöner för nyanställda

ungdomar under 25 år.

1991/92:Ub297 av Mats Lindberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ämnet idrott i gymnasieskolan.

Utskottet

Riksdagen beslutade vid föregående riksmöte (prop.

1990/91:85, UbU16, rskr. 356) om reformering av gymnasieskolan

och vuxenutbildningen med början läsåret 1992/93. På grundval

av förslag i årets budgetproposition har riksdagen beslutat

(prop. 1991/92:100 bil.9, UbU10, rskr. 190) att vissa

höjningar av sektorsanslaget i vad avser gymnasieskolans

reformering inte skall genomföras under budgetåret 1992/93.

Riksdagens beslut om gymnasieskolans och vuxenutbildningens

reformering i övrigt ligger fast. Enligt föredragande

statsrådet har det under arbetet med att genomföra de beslutade

förändringarna visat sig att ytterligare några frågor bör

underställas riksdagen.

Benämning på grenar i vissa nationella program

Regeringen har den 27 februari 1992 fattat beslut om målen

för de nationella programmen i gymnasieskolan. Till grund för

beslutet låg ett förslag som statens skolverk utarbetat, vilket

remissbehandlats. Under arbetet med dessa programmål har det

framkommit förslag till ändring av benämningen på vissa grenar

inom de nationella programmen.

Enligt regeringen bör den av riksdagen beslutade grenen

Tandsköterskor inom Omvårdnadsprogrammet benämnas Tandvård och

de beslutade grenarna inom Fordonsprogrammet Flygunderhåll och

Reparation ändras till Flygteknik resp. Fordonsteknik.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad som förordats

i proposition 1991/92:157 när det gäller benämning på grenar i

gymnasieskolans nationella program.

Möjlighet till mindre studiekurs i de nya programmen i

gymnasieskolan

Regeringen föreslår att elever som har påtagliga

studiesvårigheter skall ges möjlighet att få s.k. mindre

studiekurs. Enligt föredragande statsrådet är det önskvärt att

en elev, som under studiernas gång i ett nationellt program

finner det svårt att klara av alla ämnen, får möjlighet att

stanna kvar i klassen och fortsätta med ett reducerat antal

ämnen i stället för att sluta och gå över till en annan

studieväg. Även elever med olika typer av handikapp, som t.ex.

döva, hörselskadade eller svårt rörelsehindrade elever, bör

kunna få mindre studiekurs. Det finns inte skäl att centralt

reglera vilka ämnen som en elev inte skall kunna befrias från.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få

ett bemyndigande att medge sådana avvikelser från timplanen som

kan bli aktuella i dessa fall. Detta medför en ändring i

5kap. 4§ skollagen (1985:1100).

Enligt motion 1991/92:Ub75 (s) yrkande 3 är möjligheten att i

de nationella programmen uppnå allmän behörighet för högre

studier en viktig del av gymnasiereformen. Mindre studiekurs

kan enligt motionärerna leda till att vissa elever hamnar i

utbildningsmässiga återvändsgränder.

Utskottet vill med anledning av regeringens förslag och

motionsyrkandet anföra följande.

Enligt de nu gällande timplanerna för gymnasieskolan

(Lgy70) kan elev som har påtagliga studiesvårigheter befrias

från högst tre ämnen. Den som avslutat mindre studiekurs har

rätt att inom fyra år få s.k. förlängd undervisning i varje

ämne i vilket han eller hon har varit befriad från

undervisningen.

I propositionen Växa med kunskaper (prop. 1990/91:85 s.90)

redovisades ett antal försöksvis prövade verksamheter med bl.a.

individuell studietakt.

Utskottet finner det motiverat att en elev som har påtagliga

studiesvårigheter och som så önskar skall kunna befrias från

ett eller flera ämnen inom det program som eleven valt.

Utskottet vill stryka under vad som anförs i propositionen,

nämligen att ett nationellt program, som syftar till allmän

behörighet, inte bör styckas sönder alltför mycket utan det bör

med så få undantag som möjligt ha den uppläggning som riksdagen

bestämt genom beslutet om minsta garanterad undervisningstid.

Utskottet utgår från att beslut om mindre studiekurs och vilka

ämnen som eleven skall befrias från fattas -- efter noggrann

prövning i varje enskilt fall -- av rektor efter samråd med

berörda lärare (jfr 10kap. 55 och 56§§

gymnasieförordningen, 1987:743, senaste ändring 1991:1883).

Utskottet förutsätter att eleven informeras om konsekvenserna

av beslutet och om vad som gäller för förlängd undervisning

(jfr 9kap. 67§ och 10kap. 57§ gymnasieförordningen).

Skolverket bör i sin allmänna tillsyn över gymnasieskolans

verksamhet följa utvecklingen beträffande mindre studiekurs i

den nya gymnasieskolan.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att

riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub75 yrkande 3 antar det

i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i

skollagen såvitt avser 5kap. 4§ första stycket.

Specialutformade program, individuella program och utbildning

för lärlingar

Riksdagens beslut om gymnasieskolan och vuxenutbildningen

(prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr. 356) innebär bl.a. att

kommunerna är skyldiga att erbjuda gymnasieutbildning i form av

individuella program till de ungdomar som inte har tagits in på

ett nationellt program. De individuella programmen skall utgå

från den enskilde elevens behov och från lokala förutsättningar

och skall så långt möjligt byggas upp kring gymnasieskolans

s.k. kärnämnen. Med hänsyn till de skilda motiven för

individuella program enligt riksdagens beslut (jfr bet. UbU16

s.45f.) föreslår regeringen att de delas upp i två skilda

kategorier, nämligen specialutformade program och

individuella program.

De specialutformade programmen avser utbildningar som är

likvärdiga med de nationella programmen. Det kan vara både

teoretiska och yrkesinriktade utbildningar. Undervisning i

kärnämnena skall ingå i samma utsträckning som för elever på

nationella program. Eleven får möjlighet att välja kurser från

de nationellt fastställda programmen och från de lokalt

fastställda kurserna. I den utbildningsplan som skall göras upp

för varje elev skall detta preciseras. Mindre studiekurs skall

kunna beviljas även i dessa program.

De individuella programmen skall i första hand syfta till att

stimulera eleven att fortsätta på ett nationellt eller

specialutformat program. Detta motsvarar vad som i dag ryms

inom kommunernas uppföljningsansvar. Andra utbildningar som kan

finnas inom dessa program är mer udda utbildningar som t.ex.

yrkesdansarutbildning och andra utbildningar som avser elever

med speciella behov, t.ex. elever från särskolan. Inom ramen

för individuella program inordnas även en ny

lärlingsutbildning.

Föredragande statsrådet anser att det av flera olika skäl

behövs en ny utbildning för lärlingar. Denna

utbildningsform kan vara lämplig för ungdomar som har som

främsta mål att snabbt komma ut i arbetslivet och som finner de

yrkesförberedande programmen alltför teoretiskt inriktade. Även

för elever som är bosatta på långt avstånd från den

gymnasieskola som anordnar önskat program kan en

lärlingsutbildning hos ett företag som genomförs närmare

hemorten vara ett bättre alternativ. Lärlingsutbildning kan

också bidra till återväxten inom smala yrkesområden. Den nya

lärlingsutbildningen skall vara en kombination av sådan

yrkesutbildning som sker i ett företags regi, inom ramen för

ett anställningsförhållande, och studier av vissa ämnen i

gymnasieskolan. Lärlingsutbildningen får sålunda härigenom ett

delat huvudmannaskap.

Företagen skall vara huvudman för den företagsförlagda delen

av lärlingsutbildningen och ansvara för genomförandet av den.

Lärlingarnas anställningsförhållanden under den tid de är i

företagen är en fråga för parterna på arbetsmarknaden att komma

överens om.

Skolans del i utbildningen för lärlingar skall enligt

propositionen utgöras av ett utbildningspaket med s.k.

kärnämnen. För dessa allmänna ämnen är kommunen huvudman.

Omfattningen av detta utbildningspaket bör enligt propositionen

inte regleras i skollagen.

Den av regeringen föreslagna uppdelningen i specialutformade

program och individuella program medför ändring och tillägg i

5kap. 13§ skollagen och följdändringar i 5kap. 3, 4 andra

stycket och 20§§ skollagen. I nämnda 13§ (sista stycket)

bemyndigas regeringen att föreskriva att utbildningen i skolan

när det gäller den nya lärlingsutbildningen skall omfatta minst

vissa ämnen i gymnasieskolans timplaner. Regeringens

föreskrifter om omfattningen av utbildningen med stöd av ett

sådant bemyndigande som nu föreslagits kan lämpligen ges i

gymnasieförordningen.

Då de specialutformade programmen och de individuella

programmen normalt skall erbjudas endast ungdomar i den egna

kommunen finns det enligt föredragande statsrådet inte

anledning att införa någon generell rätt till interkommunal

ersättning för elever på dessa program. Två undantag måste dock

göras. För det första gäller det de udda riksrekryterande

utbildningar som kan anordnas som specialutformade program

eller individuella program. Här bör rätten till interkommunal

ersättning vara beroende av om regeringen har förklarat

utbildningen för riksrekryterande. För en sådan lösning krävs

en ändring i 5kap. 14§ skollagen. Det andra undantaget

berör den nya lärlingsutbildningen. Det gäller den utbildning

som är avsedd att kombineras med en anställning. I detta

sammanhang kan det ofta vara ändamålsenligt att studierna av

skolämnena arrangeras i den kommun där företag med

lärlingsplatserna finns, oberoende av att lärlingarna kan ha

olika hemkommuner. Med hänsyn härtill föreslås att regeringen

bemyndigas föreskriva en rätt till interkommunal ersättning när

det gäller den skolförlagda delen av utbildningen. En sådan

föreskrift kan tas in i 5kap. 26§ skollagen.

I motion 1991/92:Ub75 (s) yrkande 2 avvisas regeringens

förslag om en kategoriuppdelning av det individuella

programmet. I samma motion (yrkande 1) avvisas även regeringens

förslag till ny lärlingsutbildning. Enligt motionärerna

tillgodoses syftet med den av regeringen föreslagna

utbildningen genom den nuvarande gymnasiala

lärlingsutbildningen. Motionärerna vänder sig mot att berörda

arbetsmarknadsparter, branscher och företag helt svarar för

innehåll, uppläggning och krav på lärlingsutbildningen.

Därigenom kommer den enskilde eleven att sakna det stöd som

skolan kan ge i dag inom liknande utbildningar.

Utskottet vill med anledning av regeringens förslag och

motionsyrkandena anföra följande.

Som framhålls i propositionen (s.12f.) är det nödvändigt

att utbildningsväsendet präglas av kvalitet, flexibilitet och

variationsrikedom. Den treåriga gymnasieskolan och de

nationella programmen är den ram inom vilken skolan skall ges

ett stort utrymme för att komponera kombinationer och

utbildningsvägar. Enligt vad föredragande statsrådet har

erfarit finns det nu allt större förståelse för att en ordning

med specialisering mot yrkesområden i form av valbara kurser

ger en större flexibilitet än vad grenindelningarna gör.

Utskottet delar denna uppfattning och ser uppdelningen i

specialutformade program och individuella program som

ytterligare ett uttryck för en önskvärd flexibilitet i den nya

gymnasieskolan.

Riksdagens beslut om en ny gymnasieskola innebar bl.a. att

lärlingsutbildning skulle finnas som utbildningsalternativ. En

gymnasieutbildning i kombination med yrkesutbildning i ett

anställningsförhållande skulle kunna vara en form av

individuellt program.

Utskottet har inget att erinra mot att företagen skall vara

huvudman för den företagsförlagda delen av lärlingsutbildningen

och ansvara för genomförandet av den. Utskottet ser en fördel i

att lärlingsutbildningen får en fastare struktur än vad som är

fallet i dag, att den kombineras med teoretisk utbildning i

gymnasieskolan och att den motsvarar tre årskurser. Utskottet

utgår från att gymnasieskolan och berörda företag samverkar när

det gäller planering och genomförande av utbildningen som

helhet. Avvägningen av hur de olika utbildningsdelarna skall

förläggas i tiden bör, som framhålls i propositionen, skolan

och företaget få komma överens om efter de lokala

förutsättningarna.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att

riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub75 yrkandena 1 och 2

antar det i proposition 1991/92:157 framlagda förslaget till

lag om ändring i skollagen såvitt avser 5kap. 3, 4 andra

stycket, 13, 14, 20 och 26§§.

När det gäller omfattningen av allmänna ämnen i

lärlingsutbildningen anför föredragande statsrådet att hon

ser det som naturligt att det i utbildningen alltid skall ingå

ämnena svenska, engelska, samhällskunskap och matematik i den

omfattning som framgår av de av riksdagen beslutade timplanerna

för gymnasieskolan (bilaga 2 i skollagen). Mindre än detta bör

inte få anordnas som utbildningspaket. Kommunen bör emellertid

ha skyldighet att erbjuda samtliga gymnasieskolans kärnämnen

inom ramen för utbildningen. Enligt statsrådets mening är det

självklart värdefullt att så många ungdomar som möjligt tar

fasta på detta erbjudande och på så sätt skaffar sig utbildning

i alla kärnämnen.

I motion 1991/92:Ub69 (c, fp, kds) föreslås att samtliga

kärnämnen enligt de nya timplanerna för gymnasieskolan skall

studeras av de elever som får sin yrkesutbildning inom ramen

för den nya lärlingsutbildningen. Efter noggrann prövning bör

elev ges möjlighet till mindre studiekurs även i denna

utbildningsform. Enligt motion 1991/92:Ub74 (v) yrkande 2 bör

ämnet historia ingå som ett kärnämne och studeras av eleverna i

den nya lärlingsutbildningen. Enligt motionärerna är

kulturhistoriska kunskaper en förutsättning för att förstå

olika hantverks utveckling och traditioner.

Utskottet anser i likhet med såväl föredragande statsrådet

som motionärerna att det är nödvändigt att eleverna i

lärlingsutbildningen får utbildning i vissa allmänna ämnen

motsvarande dem i de nationella programmen. Mot denna bakgrund

är det utskottets uppfattning att ämnet religionskunskap, som

är ett kärnämne i gymnasieskolans timplaner, även bör ingå i

det utbildningspaket som eleverna i den nya

lärlingsutbildningen minst skall studera. Det är viktigt att

eleverna i gymnasieskolan ges kunskaper och vägledning i

livsåskådningsfrågor. Även frågor om etik och moral har blivit

allt viktigare i vårt samhälle och inte minst i yrkeslivet.

När det gäller ämnet historia vill utskottet peka på att det

inte är ett kärnämne som alla elever skall studera enligt

timplanerna för gymnasieskolans treåriga nationella program. I

sitt betänkande om gymnasieskolan och vuxenutbildningen

(1990/91:UbU16, s.66) framhöll utskottet, mot bakgrund av att

historia inte ingår i de yrkesförberedande programmen, att det

bör finnas två kursplaner för kärnämnet samhällskunskap,

nämligen en för de yrkesförberedande programmen och en för

övriga program där ämnet historia finns upptaget på

timplanerna. I kursplanen för samhällskunskap på de

yrkesförberedande programmen, som omfattar 90 timmar, borde ca

en tredjedel av utbildningstiden ägnas åt historiskt stoff.

Inom ramen för lärlingsutbildningen bör således utbildningen

i skolan omfatta minst kärnämnena svenska, engelska,

samhällskunskap, matematik och religionskunskap. Detta bör

riksdagen med anledning av motion 1991/92:Ub69 och med avslag

på motion 1991/92:Ub74 yrkande 2 som sin mening ge regeringen

till känna.

I syfte att bevara utbildningsmöjligheterna inom hantverk

begärs i motion 1991/92:Ub279 (kds) att "de gamla

hantverkslinjerna" införs i gymnasieskolan (yrkande 1). För att

hålla kostnaden nere för arbetsgivarna bör lärlingslöner

införas för nyanställda ungdomar under 25 år (yrkande 2).

Enligt motion 1991/92:Ub74 (v) yrkande 1 bör riksdagen hos

regeringen begära en utredning, som klargör inom vilka

hantverksgrenar och yrkesområden som insatser bör göras för att

befintlig kompetens skall kunna tas till vara och utvecklas.

Utskottet vill erinra om att Hantverksprogrammet är ett av de

nationella programmen i den nya gymnasieskolan enligt

riksdagens beslut (prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr. 356).

Det skall kunna utbilda elever för ett stort antal

hantverksyrken, t.ex. dekormålare, korgmakare och sadelmakare.

I det föregående har utskottet tillstyrkt regeringens förslag

till en ny utbildning för lärlingar. Även lärlingsutbildningen

kan bidra till återväxten inom smala yrkesområden.

När det gäller frågan om lärlingslöner vill utskottet peka på

att yrkesutbildningen i den nya lärlingsutbildningen kommer att

ske i ett företags regi inom ramen för ett

anställningsförhållande. Lärlingarnas anställningsförhållanden

-- bl.a. lärlingarnas löner -- under den tid de är i företagen

är en fråga för parterna på arbetsmarknaden att komma överens

om.

När det slutligen gäller begäran om en utredning om smala

hantverksinriktade yrkesområden utgår utskottet från att

skolverket inom ramen för sin huvuduppgift att svara för den

nationella uppföljningen och utvärderingen av skolans

verksamhet kommer att följa utvecklingen av bl.a.

Hantverksprogrammet, elevunderlag, rekryteringen till olika

hantverksyrken m.m.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att

riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub74 yrkande 1 och

1991/92:Ub279.

Bestämmelser i anslutning till minsta garanterad

undervisningstid

Riksdagens beslut om reformeringen av den gymnasiala

utbildningen (prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr. 356) innebär

bl.a. att eleverna garanteras ett visst antal timmars

undervisning dels totalt, dels inom de olika ämnen som ingår i

resp. nationellt program. Riksdagen lade vidare fast att

läsåret såsom hittills skall omfatta minst 178 skoldagar, minst

12 lovdagar och högst 5 studiedagar. De 178 skoldagarna rymmer

4 friluftsdagar. Riksdagen uttalade även att den garanterade

undervisningstiden skall motsvara 162 dagar och övrig tid 12

dagar. Med övrig tid avses tid för centrala prov och likartade

skrivningar, temadagar samt studie- och yrkesorientering.

Enligt propositionen är prov, liksom studiebesök och

temastudier, en integrerad del av undervisningen i resp. ämne

och bör följaktligen ingå i den minsta garanterade

undervisningtiden för resp. ämne. Beslut i dessa frågor bör

avgöras av lärarna i samråd med eleverna. Mot denna bakgrund

anser regeringen det onödigt att centralt reglera hur många

skoldagar per läsår som den minsta garanterade

undervisningstiden motsvarar och hur många skoldagar som skall

vara övrig tid. Det räcker med att reglera den minsta

garanterade undervisningstiden totalt och per ämne samt det

minsta totala antalet skoldagar per läsår, dvs. 178, samt

antalet dagar därav som skall vara friluftsdagar, nämligen 4.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad som i

propositionen förordats om bestämmelserna i anslutning till

minsta garanterad undervisningstid. Till detta vill utskottet

lägga följande. Utskottet utgår från att planeringen av den

garanterade undervisningstiden och principerna för utläggningen

av läsåret tas upp i skolkonferensen (jfr 7kap. 1--13§§

gymnasieförordningen) så att företrädare för bl.a. lärarna och

eleverna får möjlighet att diskutera olika förslag och delta i

besluten. Det bör ankomma på skolverket att inom ramen för sin

allmänna tillsyn noga följa gymnasieskolornas

undervisningsplanering och tidsanvändningen inom resp. ämne.

Kompletteringskurser

I propositionen Växa med kunskaper (prop. 1990/91:85

s.88f.) föreslogs att en elev i stället för det tredje året

av ett program skulle kunna välja att gå en kompletteringskurs

med humanistisk/samhällsvetenskaplig,

naturvetenskaplig/teknisk eller merkantil inriktning.

Regeringen anser nu att det inte finns anledning att konstruera

fasta kompletteringskurser av detta slag. Om en elev vill läsa

en sådan kombination av ämnen som skulle ha varit möjlig med en

kompletteringskurs, kan eleven välja att i stället gå på ett

specialutformat program.

I motionerna 1991/92:Ub75 (s) yrkande 4 och 1991/92:Ub70 (c)

hävdas att kompletteringskurserna i årskurs 3 är av stort värde

för de elever som behöver komplettera sin utbildning för

behörighet för vissa utbildningar inom högskolan. Enligt

motionärerna är det därför angeläget att gymnasieskolorna ges

möjlighet att inrätta kompletteringskurser med

humanistisk/samhällsvetenskaplig, naturvetenskaplig/teknisk

eller merkantil inriktning.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det som ett

alternativ till att slutföra studierna på ett program bör

finnas möjlighet att i årskurs 3 välja en kompletteringskurs

med här angiven inriktning. I sammanhanget vill utskottet peka

på bestämmelserna om minsta garanterad undervisningstid i

gymnasieskolans timplaner och vad som anförts i propositionen

Växa med kunskaper när det gäller syftet med resp.

kompletteringskurs och kompetenskraven i olika ämnen. Utskottet

konstaterar att samtliga grenspecifika ämnen inte kan rymmas

inom ramen för tillgänglig undervisningstid i årskurs 3 med

beaktande av minsta garanterade undervisningstid i resp. ämne.

Det bör ankomma på skolverket att utifrån dessa förutsättningar

utarbeta programmål och timplaner för kompletteringskurserna

och kursplaner för de enskilda ämnena.

Vad utskottet anfört om kompletteringskurser i gymnasieskolan

bör riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub70 och

1991/92:Ub75 yrkande 4 samt med anledning av proposition

1991/92:157 som sin mening ge regeringen till känna.

Lanthushållsskolor

Regeringen föreslår att de tre landstingskommunala

lanthushållsskolorna Ryssby lanthushållsskola i

Kronobergs län, Lanthushållsskolan Bräkne-Hoby i Blekinge län

och Axelwoldskolan i Malmöhus län övergångsvis får

statsbidrag i särskild ordning från de medel som avsätts

för sektorsbidraget.

Enligt motion 1991/92:Ub71 (c) (yrkande 1) bör även övriga

lanthushållsskolor med likartad utbildning som de tre här

aktuella skolorna behandlas på motsvarande sätt i

statsbidragshänseende.

Utskottet vill med anledning av regeringens förslag och

motionsyrkandet anföra följande.

De tre lanthushållsskolorna som föreslås få statsbidrag har

uteslutande kortare utbildningar om högst två terminer inom

konsumtionsområdet. För dessa utbildningar finns ingen

motsvarighet i den reformerade gymnasieskolan. Övriga

landstingskommunala lanthushållsskolor anordnar bl.a.

utbildning på sådana studievägar som kommer att ersättas av

Naturbruksprogrammet. Bidrag till de tre lanthushållsskolorna

Ryssby, Bräkne-Hoby och Axelwoldskolan bör utgå övergångsvis i

avvaktan på att huvudmännen bestämmer sig för en framtida

organisatorisk lösning.

Utskottet föreslår att riksdagen med avslag på motion

1991/92:Ub71 yrkande 1 godkänner vad som förordats i

proposition 1991/92:157 beträffande statsbidrag till vissa

lanthushållsskolor.

I motion 1991/92:Ub261 (m) understryks vikten av att

lanthushållsskolornas verksamhet kan fortleva och utvecklas.

Motionärerna vill lyfta fram hälso- och kostfrågorna i all

utbildning. Enligt motion 1991/92:Ub71 (c) yrkande 2 bör

utbildning vid lanthushållsskolorna vara ett ypperligt

komplement för kommunernas individuella program. Riksdagen bör

som sin mening ge regeringen till känna att kommunerna

informeras om lämpligheten att förlägga utbildning för en grupp

elever inom ramen för ett individuellt program till

lanthushållsskolorna.

Föredragande statsrådet understryker i propositionen (s.35)

vikten av att ungdomar får kunskaper om kostens betydelse för

hälsan och om hushållsekonomi. Statsrådet finner det vidare

värdefullt att unga människor som vill få mer fördjupade

hushållskunskaper ges möjlighet att studera vid

lanthushållsskolorna. Dessa skolor har även stor betydelse som

förvaltare av kulturarvet på bl.a. hushållsområdet.

Utskottet delar de i propositionen framförda synpunkterna på

lanthushållsskolornas utbildningar inom konsumtionsområdet.

Det är enligt utskottets uppfattning värdefullt om kommunerna

efter överenskommelse med huvudmännen kan utnyttja

lanthushållsskolorna för delar av ett utbildningsprogram för

sina ungdomar t.ex. inom ramen för individuella program.

Utskottet utgår från att lanthushållsskolorna själva i detta

hänseende kommer att kunna informera om och på annat sätt

marknadsföra sina utbildningar i kommunerna.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet det inte

påkallat att riksdagen gör något särskilt uttalande beträffande

lanthushållsskolornas utbildningar, varför motionerna

1991/92:Ub71 yrkande 2 och 1991/92:Ub261 avstyrks.

Enligt motion 1991/92:Ub214 (m) (yrkande 2) finns det

anledning att stimulera en utveckling så att

lanthushållsskolorna kan finnas kvar i utbildningssystemet. När

det gäller huvudmannaskapet för lanthushållsskolorna ser

motionärerna en möjlighet att överföra skolorna till stiftelser

eller enskilda huvudmän. I motion 1991/92:Ub274 (c) begärs

besked på vilket sätt lanthushållsskolorna skall inordnas i

utbildningssystemet.

I propositionen klargörs såväl huvudmannaskapsfrågan som

utbildningens inriktning vid nuvarande lanthushållsskolor. Som

framhålls i propositionen får de båda fristående skolorna,

Vaxtanässkolan och Apelrydsskolan, statsbidrag direkt till

huvudmannen från anslaget Bidrag till driften av fristående

skolor. Restriktionerna om vilka utbildningar som får anordnas

av landsting i enlighet med riksdagens beslut om gymnasieskolan

och vuxenutbildningen (prop. 1990/91:85, UbU16, rskr. 356)

gäller självfallet inte de fristående skolorna. En framtida

lösning för Ryssby lanthushållsskola, Lanthushållsskolan

Bräkne-Hoby och Axelwoldskolan skulle såsom framhålls i

propositionen kunna vara en omvandling till fristående skolor.

Föredragande statsrådet är för sin del beredd att i positiv

anda pröva ansökningar från dessa skolor till regeringen om att

erhålla statsbidrag som fristående skola. En sådan omvandling

måste emellertid i första hand övervägas av skolans nuvarande

huvudmän. Mot denna bakgrund och med hänvisning till vad

utskottet anfört i det föregående när det gäller

lanthushållsskolornas roll i den nya gymnasieskolan anser

utskottet att syftet med motionerna 1991/92:Ub214 yrkande 2 och

1991/92:Ub274 är tillgodosett, varför motionerna avstyrks.

Avgifter

Regeringen föreslår att kommuner och landsting skall ges

möjlighet att ta ut ansökningsavgifter när det gäller gymnasial

vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning i komvux. Avgiften

skall ha karaktären av en depositionsavgift. Den skall

återbetalas till den som inte tas in och till den som genomför

kursen och får betyg. Eftersom grundläggande vuxenutbildning är

en rättighet, får avgifter inte tas ut av dem som anmäler sig

till sådan utbildning. Förslaget till ansökningsavgifter inom

komvux medför införandet av en ny 21a§ i 11kap.

skollagen och följdändring i 11kap. 5§ skollagen.

Enligt motionerna 1991/92:Ub75 (s) yrkande 5 i denna del och

1991/92:Ub74 (v) yrkande 3 i denna del bör riksdagen avslå

regeringens förslag att ge kommuner och landsting möjlighet att

ta ut ansökningsavgifter när det gäller gymnasial

vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning i komvux. Ett

genomförande av förslaget riskerar att ge upphov till

administrativt merarbete. Motionärerna anser vidare att

ansökningsavgifter har en tillbakahållande effekt på många

människor, vilket i detta fall skulle kunna leda till färre

vuxenstuderande.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra

följande.

Som framgår av propositionen (s.35) har skolstyrelsen i

Stockholm aktualiserat frågan om en ändring av skollagen

(11kap. 5§) vilken skulle göra det möjligt att ta ut

anmälningsavgifter av sökande till komvux. Syftet är att komma

till rätta med de problem som uppstår genom att vissa personer,

som intagits till en kurs, aldrig infinner sig till kursstarten

eller hoppar av kursen nästan omedelbart.

Utskottet anser det motiverat att kommuner och landsting ges

möjlighet att ta ut en skälig avgift i enlighet med allmänna

kommunalrättsliga principer. Utskottet utgår från att

huvudmännen för här aktuella utbildningar själva bedömer i vad

mån de skall utnyttja rätten att avgiftsbelägga ansökningar

inom komvux.

Utskottet föreslår att riksdagen med avslag på motionerna

1991/92:Ub74 yrkande 3 i denna del och 1991/92:Ub75 yrkande 5 i

denna del antar det i proposition 1991/92:157 framlagda

förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 11kap.

5 och 21a§§.

Regeringen föreslår att lagen (1991:1108) om statens skolor

för vuxna ändras så att styrelsen för resp. skola får besluta

att ta ut ansökningsavgifter för kurser som motsvarar gymnasial

vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning. Samma principer

beträffande avgiftens storlek och återbetalning av avgifter bör

gälla för dessa skolor som för komvux.

På samma grunder som anförts ovan avvisas i motionerna

1991/92:Ub75 yrkande 5 i denna del och 1991/92:Ub74 yrkande 3 i

denna del regeringens förslag till ansökningsavgifter vid

statens skolor för vuxna.

I konsekvens med utskottets ställningstagande beträffande

ansökningsavgifter inom komvux bör riksdagen med avslag på

motionerna 1991/92:Ub74 yrkande 3 i denna del och 1991/92:Ub75

yrkande 5 i denna del anta det i proposition 1991/92:157

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1108) om

statens skolor för vuxna.

Lagförslaget i övrigt

Kommuner och landsting bör ges möjlighet att ge s.k.

grengaranti. Regeringen begär riksdagens bemyndigande att

föreskriva att sådan garanti skall ges för vissa program. Detta

innebär införandet av dels en ny 6a§ i 5kap. skollagen,

dels följdändring i 16§ samma kapitel. I propositionen

föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer bemyndigas att, när det gäller lokala grenar och

utbildningar på främmande språk, få bestämma att särskilda krav

på förkunskaper skall gälla. Vidare bör skyldigheten att betala

interkommunal ersättning för de elever som går på en

Rh-anpassad utbildning förtydligas. Dessa förslag medför

ändring av skollagen såvitt avser 5kap. 5§ resp. 5kap.

24§. Vidare föreslås att uppgiften att förklara annan

högskoleutbildning i huvudsak motsvara svensk eller nordisk

lärarutbildning i fortsättningen skall fullgöras av statens

skolverk. Förslaget medför ändring i 2kap. 4§ skollagen.

Regeringen föreslår att förevarande lag skall träda i kraft

den 1 juli 1992.

Utskottet har inget att erinra mot lagförslaget i övrigt och

tillstyrker att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i

skollagen i den mån det inte omfattas av vad utskottet i det

föregående hemställt. Utskottet har i sitt betänkande

1991/92:UbU28 tillstyrkt ändringar i bl.a. 5 kap. 5 och 13 §§

skollagen. Riksdagen förväntas ta ställning till betänkandet

den 26 maj 1992. De nu aktuella förslagen till ändringar i

samma paragrafer införs i den lag om ändring i skollagen som

riksdagen antar den 26 maj 1992.

Övriga frågor

I motion 1991/92:Ub73 konstateras att Medieprogrammet i den

nya gymnasieskolan delas efter första året i två grenar,

nämligen Tryckmedier resp. Information och reklam. Enligt

motionären har det visat sig att en grendelning i

Medieprogrammet inte leder till att utbildningen tillgodoser

branschens framtida behov av medarbetare med rätt

grundutbildning. Motionären framhåller bl.a. att en

grenstruktur i Medieprogrammet som begränsar möjligheterna till

valfrihet för eleverna inte ligger i linje med en kursutformad

gymnasieskola. Den tekniska utvecklingen inom medieområdet

kräver att man fjärmar sig från en grundutbildning som är låst

av grenar och som därmed inte kan möta den förändringsprocess

som leder till ändrade arbetsorganisationer. I denna

förändringsprocess har mediebranschens olika delar kommit

långt, framhålls i motionen. Mot denna bakgrund bör

Medieprogrammet bli helt kursutformat utan grendelning fr.o.m.

årskurs 2.

Utskottet vill med anledning av motionen anföra följande.

I propositionen Växa med kunskaper (prop. 1990/91:85

s.49--53) framhölls bl.a. att det genom gymnasieskolans

reformering skapas förutsättningar för fortgående förändringar

av utbildningen efter ungdomarnas önskemål och med beaktande av

förändringarna i arbetslivet och samhället i övrigt. En

övergång till en kursutformad gymnasieskola skulle ske på sikt.

Det anfördes vidare att i en sådan gymnasieskola kan innehållet

i enskilda kurser förändras utan att systemet i övrigt

påverkas. En kurs kan avvecklas om behov inte längre finns och

nya kurser -- inom befintliga skolämnen eller genom

tematisering -- kan inrättas som svarar mot nya behov.

Även i inledningen till föreliggande proposition redovisas

några tendenser inom utvecklingen av framtidens teknologi,

arbetsmarknad och samhällsliv i vid mening, vilka också berör

utbildningen. Det betonas bl.a. att kraven på kompetens och

utbildning växer inom många områden. Gamla gränser mellan

exempelvis arbetare och tjänstemän samt mellan olika yrken är

på väg att suddas ut. I såväl företag som offentlig sektor blir

det allt vanligare att i stället tala om kvalificerade

medarbetare, som alla måste ha en grund av goda kunskaper i

bl.a. kärnämnen.

Föredragande statsrådet konstaterar vidare att diskussionerna

om en övergång från många smala utbildningar till färre och

bredare utbildningar med möjlighet till specialisering genom

grenval eller valbara kurser har pågått sedan mitten av

1970-talet. Hon ser det som naturligt att dessa diskussioner

fortsätter och att vi får en utveckling av gymnasieskolans

program till att bli mer uppbyggda på kurser än på fasta

grenar.

Utskottet delar de av regeringen framförda synpunkterna på

den framtida gymnasieskolans struktur. Utskottet finner dock

ingen anledning att nu -- innan den nya gymnasiereformen hunnit

träda i kraft -- tillstyrka bifall till ett slopande av

Medieprogrammets uppdelning på grenar. I sammanhanget vill

utskottet erinra om att regeringen den 7 februari 1992

fastställt målen för de nationella programmen i gymnasieskolan.

Det slås därvid fast att Medieprogrammet skall ha de nationella

grenarna Information och reklam resp. Tryckmedier. Till grund

för beslutet om programmål låg ett förslag som statens skolverk

utarbetat, vilket remissbehandlats. Utskottet utgår från att

skolverket i sin utvärderingsverksamhet följer utbildningen

inom Medieprogrammet i den nya gymnasieskolan. Något uttalande

av riksdagen i enlighet med motion 1991/92:Ub73 anser utskottet

inte vara erforderligt, varför den avstyrks.

I två motioner tas vissa timplanefrågor upp. I motion

1991/92:Ub260 (m) föreslås att ämnena filosofi och psykologi

införs som obligatoriska ämnen i Samhällsvetenskapsprogrammet

och Naturvetenskapsprogrammet på ekonomisk gren resp.

naturvetenskaplig gren och teknisk gren samt att specialarbetet

blir frivilligt. Enligt motion 1991/92:Ub297 (s) bör ämnet

idrott i gymnasieskolan få utökad tid.

Enligt timplanerna i den nya gymnasieskolan (jfr bil. 2 i

skollagen) kan ett av ämnena filosofi och psykologi väljas på

den ekonomiska grenen inom Samhällsvetenskapsprogrammet och på

den naturvetenskapliga grenen inom Naturvetenskapsprogrammet.

På teknisk gren inom det sistnämnda programmet studeras inget

av dessa ämnen. När det gäller ämnet idrott och hälsa är det

ett s.k. kärnämne och ingår således i alla nationella program.

I samtliga yrkesförberedande program, i det Estetiska

programmet och på teknisk gren i Naturvetenskapsprogrammet är

minsta garanterad undervisningstid för detta ämne 80 timmar. På

övriga grenar i Naturvetenskapsprogrammet och

Samhällsvetenskapsprogrammet är undervisningstiden 130 timmar.

Utskottet finner inget skäl att nu ändra i de av riksdagen

tidigare beslutade timplanerna för den nya gymnasieskolan,

varför motionerna 1991/92:Ub260 och 1991/92:Ub297 avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ändrad benämning på vissa grenar i

nationella program

att riksdagen godkänner vad som förordats i proposition

1991/92:157,

2. beträffande möjlighet till mindre studiekurs i

gymnasieskolan

att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub75 yrkande 3

antar det i proposition 1991/92:157 framlagda förslaget till

lag om ändring i skollagen (1985:1100) såvitt avser 5kap.

4§ första stycket,

3. beträffande specialutformade program, individuella

program och utbildning för lärlingar

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motion 1991/92:Ub75 yrkandena 1 och 2 dels antar

det i proposition 1991/92:157 framlagda förslaget till lag om

ändring i skollagen såvitt avser 5kap. 3§, 4§ andra

stycket, 14, 20 och 26§§, dels beslutar att 5kap. 13§

skall utgå ur förslaget samt med ändring av riksdagens beslut

den 27 maj 1992 med anledning av bet. 1991/92:UbU28 såvitt

gäller lagen om ändring i skollagen (1985:1100) bestämmer att

5kap. 13§ i sistnämnda lag skall ha den i proposition

1991/92:157 föreslagna lydelsen,

res. 1 (s)

4. beträffande omfattningen av allmänna ämnen i

lärlingsutbildningen

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Ub69 och med

avslag på motion 1991/92:Ub74 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

men. (v) - delvis

5. beträffande utbildningsmöjligheter inom hantverk m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub74 yrkande 1 och

1991/92:Ub279,

men. (v) - delvis

6. beträffande bestämmelserna om minsta garanterad

undervisningstid

att riksdagen godkänner vad som förordats i proposition

1991/92:157,

7. beträffande kompletteringskurser i gymnasieskolan

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub70 och

1991/92:Ub75 yrkande 4 och med anledning av proposition

1991/92:157 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

8. beträffande statsbidrag till vissa lanthushållsskolor

att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub71 yrkande 1

godkänner vad som förordats i proposition 1991/92:157,

9. beträffande lanthushållsskolornas utbildningar

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub71 yrkande 2 och

1991/92:Ub261,

10. beträffande huvudmannaskap m.m. för

lanthushållsskolor

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub214 yrkande 2 och

1991/92:Ub274,

11. beträffande ansökningsavgifter inom komvux

att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub74 yrkande 3

i denna del och 1991/92:Ub75 yrkande 5 i denna del antar det i

proposition 1991/92:157 framlagda förslaget till lag om ändring

i skollagen såvitt avser 11kap. 5 och 21a§§,

res. 2 (s)

12. beträffande ansökningsavgifter vid statens skolor för

vuxna

att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub74 yrkande 3

i denna del och 1991/92:Ub75 yrkande 5 i denna del antar det i

proposition 1919/92:157 framlagda förslaget till lag om ändring

i lagen (1991:1108) om statens skolor för vuxna,

res. 3 (s)

13. beträffande lag om ändring i skollagen i övrigt

att riksdagen dels beslutar att 5kap. 5§ skall utgå

ur det i proposition 1991/92:157 framlagda förslaget till lag

om ändring i skollagen, dels med ändring av riksdagens

beslut den 27 maj 1992 med anledning av bet. 1991/92:UbU28

såvitt gäller lagen om ändring i skollagen (1985:1100)

bestämmer att 5kap. 5§ i sistnämnda lag skall ha den i

proposition 1991/92:157 föreslagna lydelsen, dels antar det

i proposition 1991/92:157 framlagda förslaget till lag om

ändring i skollagen i den mån det inte omfattas av vad

utskottet hemställt nu och under momenten 2, 3 och 11,

14. beträffande grendelning i Medieprogrammet

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub73,

15. beträffande vissa timplanefrågor

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub260 och

1991/92:Ub297.

Stockholm den 19 maj 1992

På utbildningsutskottets vägnar

Ann-Cathrine Haglund

I beslutet har deltagit:

Ann-Cathrine Haglund (m),

Lena Hjelm-Wallén (s),

Rune Rydén (m),

Ingvar Johnsson (s),

Larz Johansson (c),

Bo Arvidson (m),

Ewa Hedkvist Petersen (s),

Ingrid Näslund (kds),

Stefan Kihlberg (nyd),

Eva Johansson (s),

Ulf Melin (m),

Jan Björkman (s),

Christer Lindblom (fp),

Inger Hestvik (s) och

Ulrica Messing (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Specialutformade program, individuella program och

utbildning för lärlingar (mom. 3)

Lena Hjelm-Wallén, Ingvar Johnsson, Ewa Hedkvist Petersen,

Eva Johansson, Jan Björkman, Inger Hestvik och Ulrica Messing

(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "20 och 26§§" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det nu är

olämpligt att göra förändringar av de individuella programmen

-- en utbildningsform som till sin karaktär är ytterst flexibel

för att svara mot elevernas speciella behov. Den av regeringen

föreslagna kategoriuppdelningen av dessa program bör avvisas av

riksdagen.

När det gäller regeringens förslag till ny utbildning för

lärlingar vill utskottet peka på att det i dag finns en väl

fungerande gymnasial lärlingsutbildning (jfr 14kap.

gymnasieförordningen). Enligt utskottets uppfattning innehåller

regeringens förslag flera oklarheter. I dag svarar skolans

styrelse för tillsynen över den gymnasiala lärlingsutbildningen

hos företagen och skall även följa hur utbildningen bedrivs och

utfaller. I regeringens förslag blir företaget huvudman och

ensamt ansvarigt för yrkesutbildningen. Berörda parter,

branscher och företag svarar för innehåll, uppläggning och krav

på lärlingsutbildningen. Hur detta skall ske berörs inte

närmare. Men det står ändå helt klart att det innebär en

avsevärd försämring för den enskilde eleven att behöva stå helt

utan det stöd som skolan i dagens situation kan ge i händelse

av något slag av konflikt med företaget. Vidare får

lärlingsutbildningen i dag anordnas endast om utbildning för

yrket normalt inte kan erhållas på linje eller specialkurs i

gymnasieskolan. En begränsning av lärlingsutbildningen av detta

slag tas inte upp i förevarande proposition.

Utskottet avstyrker således regeringens förslag beträffande

såväl specialutformade program och individuella program som den

nya utbildningen för lärlingar. Riksdagen bör med bifall till

motion 1991/92:Ub75 yrkandena 1 och 2 avslå det i proposition

1991/92:157 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen

såvitt avser 5kap. 3, 4 andra stycket, 13, 14, 20 och 26§§.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

3. beträffande specialutformade program, individuella

program och utbildning för lärlingar

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub75 yrkandena 1

och 2 avslår det i proposition 1991/92:157 framlagda förslaget

till lag om ändring i skollagen såvitt avser 5kap. 3, 4 andra

stycket, 13, 14, 20 och 26§§,

2. Ansökningsavgifter inom komvux (mom. 11)

Lena Hjelm-Wallén, Ingvar Johnsson, Ewa Hedkvist Petersen,

Eva Johansson, Jan Björkman, Inger Hestvik och Ulrica Messing

(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Utskottet vill" och på s. 13 slutar med "5 och

21a§§" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att regeringens

förslag att kommuner och landsting skall ges möjlighet att ta

ut ansökningsavgifter när det gäller gymnasial vuxenutbildning

och påbyggnadsutbildning i komvux bör avslås av riksdagen. I

sitt betänkande 1989/90:UbU18 har utskottet anfört tveksamhet

till ett system för att avgiftsbelägga ansökningar för

nybörjare i högskolan. Ett genomförande av det här aktuella

förslaget riskerar enligt utskottets mening att ge upphov till

administrativt merarbete. En förbättrad information till de

sökande och en aktiv studie- och yrkesorientering bör i stället

kunna bidra till att lösa en del av de problem som

aktualiserats i förslaget om ansökningsavgifter.

Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motionerna

1991/92:Ub74 yrkande 3 i denna del och 1991/92:Ub75 yrkande 5 i

denna i del avslår det i proposition 1991/92:157 framlagda

förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 11kap.

5 och 21a§§.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

11. beträffande ansökningsavgifter inom komvux

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub74 yrkande

3 i denna del och 1991/92:Ub75 yrkande 5 i denna i del avslår

det i proposition 1991/92:157 framlagda förslaget till lag om

ändring i skollagen såvitt avser 11kap. 5 och 21a§§,

3. Ansökningsavgifter vid statens skolor för vuxna (mom.12)

Lena Hjelm-Wallén, Ingvar Johnsson, Ewa Hedkvist Petersen,

Eva Johansson, Jan Björkman, Inger Hestvik och Ulrica Messing

(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.13

börjar med "I konsekvens" och slutar med "för vuxna" bort ha

följande lydelse:

Utskottet avvisar även regeringens förslag att styrelserna

för statens skolor för vuxna skall ges möjlighet att ta ut

ansökningsavgifter.

Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motionerna

1991/92:Ub74 yrkande 3 i denna del och 1991/92:Ub75 yrkande 5 i

denna del avslår det i proposition 1991/92:157 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1108) om statens

skolor för vuxna.

dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

12. beträffande ansökningsavgifter vid statens skolor för

vuxna

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub74 yrkande

3 i denna del och 1991/92:Ub75 yrkande 5 i denna del avslår det

i proposition 1991/92:157 framlagda förslaget till lag om

ändring i lagen (1991:1108) om statens skolor för vuxna,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Björn Samuelson (v) anför:

Vänsterpartiet instämmer i vad som anförts i reservation 1

(s) beträffande specialutformade program, individuella

program och utbildning för lärlingar.

När det gäller omfattningen av allmänna ämnen i

lärlingsutbildningen föreslår Vänsterpartiet att ämnet

historia skall betecknas som ett s.k. kärnämne. De senaste

årens snabba förändringar i världen har aktualiserat behovet av

förståelse av historiska skeenden. En allmän orientering i

historien bidrar till en medvetenhet om demokratiska värdens

betydelse. Kulturhistoriska kunskaper är vidare en

förutsättning för att förstå olika hantverks utveckling och

traditioner.

Beträffande utbildningsmöjligheter inom hantverk finns

det enligt Vänsterpartiet anledning att känna oro över att

kompetens och yrkeskunnande tenderar att försvinna inom många

hantverksområden. Riksdagen bör därför hos regeringen begära en

utredning, som skall ta reda på inom vilka hantverksgrenar och

yrkesområden som insatser bör göras för att tillvarata och

utveckla den kompetens som finns i dag.

Vänsterpartiet instämmer i vad som anförts i reservation 2 av

Socialdemokraterna när det gäller införandet av

ansökningsavgifter inom komvux.

När det likaså gäller ansökningsavgifter vid statens skolor

för vuxna instämmer Vänsterpartiet i vad som anförts i

reservation 3 av Socialdemokraterna.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under

mom. 4 och 5 borde ha hemställt:

4. beträffande omfattningen av allmänna ämnen i

lärlingsutbildningen

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub74 yrkande 2

och med avslag på motion 1991/92:Ub69 som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts ovan,

5. beträffande utbildningsmöjligheter inom hantverk m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub74 yrkande 1

och med anledning av motion 1991/92:Ub279 som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts ovan,

Bilaga