Bet. 1991/92:UU1

Utrikesutskottets betänkande

1991/92:UU01

Krigsmaterielexport

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1991/92

UU1

Sammanfattning

Betänkandet behandlar regeringens skrivelse 1990/91:163 om den

svenska krigsmaterielexporten samt motioner som väckts dels under

allmänna motionstiden 1991, dels med anledning av nämnda skrivelse.

Skrivelsen

Regeringen har med skrivelse 1990/91:163 lämnat riksdagen en

redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten under 1990. I

skrivelsen redovisas inledningsvis vilka regler som gäller för

tillverkning och export av krigsmateriel och vilken roll

krigsmaterielinspektören (KMI) har.

I skrivelsen konstateras att den svenska tillverkningen,

försäljningen och exporten av krigsmateriel kontrolleras av

statsmakterna.

Tillverkning och tillhandahållande regleras genom lagen (1983:1034)

om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.

(tillverkningslagen, ändrad senast SFS 1989:504) och förordningen

(SFS 1983:1036, ändrad senast 1989:565) i samma ämne.

I Sverige råder sedan länge ett generellt förbud mot export av

krigsmateriel. Regeringen kan enligt skrivelsen dock medge undantag

från förbudet. Att en utförsel på detta sätt tillåts har sin grund i

vår säkerhetspolitik och den därav betingade nödvändigheten att kunna

upprätthålla en hög självförsörjningsgrad avseende krigsmateriel.

Enligt utförsellagen krävs tillstånd till utförsel av varor som

utgör krigsmateriel. Tillstånd krävs vidare för att till någon utom

riket upplåta eller överlåta tillverkningsrätt avseende krigsmateriel

samt att utveckla krigsmateriel åt någon i utlandet. Bestämmelser om

vad som avses med krigsmateriel finns i den nyssnämnda förordningen.

Beslut i ärenden rörande dispens från utförselförbudet fattas av

regeringen. Regeringsärendena bereds av KMI. Nära samråd sker därvid

med utrikesdepartementets politiska avdelning, försvarsdepartementet

och i vissa fall med industridepartementet. Utrikeshandelsministern

har bemyndigats att pröva utförselärenden som inte avser utförsel i

större omfattning eller i övrigt inte är av större vikt.

Riksdagen fastställde år 1971 (prop. 1971:146, UU21, rskr.343) de

riktlinjer som skall ligga till grund för tillståndsprövningen.

Riktlinjerna har sedermera bekräftats genom godkännandet av

proposition med förslag till lag om förbud mot utförsel av

krigsmateriel, m.m. år 1982 (prop. 1981/82:196, UU26, rskr. 345).

Det är enligt skrivelsen inte möjligt att utforma riktlinjer för

tillståndsprövningen så att alla svårigheter i tillämpningen kan

undanröjas. Det är därför naturligt att prövningen av de enskilda

tillståndsärendena tillmäts särskild betydelse. Enligt 10kap. 6§

regeringsformen skall regeringen i utrikesärenden av större vikt

överlägga med utrikesnämnden före avgörandet, om så kan ske. Vissa

utförselärenden rörande krigsmateriel är av den arten att

överläggning med nämnden skall äga rum. Även om sådana överläggningar

inte bedöms erforderliga, har det likväl ansetts önskvärt att

prövningen av vissa enskilda dispensärenden ges en bredare

förankring. Riksdagen beslutade år 1984 på grundval av propositionen

(1984/85:82) om ökad insyn och samråd i frågor som rör

krigsmaterielexport att en rådgivande nämnd i

krigsmaterielexportfrågor skulle inrättas (UU 1984/85:5, rskr. 61).

Nämnden, som består av sex ledamöter tillsatta på parlamentarisk

grund, inledde sin verksamhet i februari 1985. Den höll år 1990 tio

sammanträden. Nämnden har till uppgift att lämna råd i enskilda

krigsmaterielexportfrågor.

Alla principiellt viktiga ärenden görs till föremål för samråd inom

nämnden. Dess månatliga sammanträden ger ledamöterna en fortlöpande

insyn i regeringens handläggning av krigsmaterielexportärendena.

Nämnden ersätter dock inte utrikesnämnden i sådana ärenden som

regeringen enligt regeringsformen har att överlägga med

utrikesnämnden om.

För att bistå krigsmaterielinspektören med beredning av ärenden

rörande klassificering av krigsmateriel inrättades år 1984 ett

särskilt tekniskt-vetenskapligt råd med företrädare för flera olika

institutioner, som äger kunskap om teknologins tillämpning på civila

resp. militära områden. Under år 1990 höll rådet sex sammanträden.

I nyss nämnda proposition (1984/85:82) uttalade regeringen sin

avsikt att varje år lämna riksdagen en redogörelse för den svenska

krigsmaterielexporten. Härigenom skulle riksdagen förses med en

samlad information om krigsmaterielexporten samtidigt som underlag

skulle ges för en bredare allmän debatt.

I enlighet härmed har regeringen sedan år 1985 förelagt riksdagen

en årlig skrivelse med redogörelse för den svenska

krigsmaterielexporten.

I en bilaga till skrivelsen lämnas statistik för

krigsmaterielexporten under 1990. Av redovisningen framgår bl.a. att

utförseltillstånd för försåld krigsmateriel under år 1990 lämnats

till ett värde av 2980 milj.kr. jämfört med 7247 milj.kr. under

år 1989. Detta innebär räknat i 1968 års priser en minskning med

60%. År 1989 skedde i motsats härtill en ökning med 6,5% och år

1988 med 14,4%, allt räknat i 1968 års priser.

Svenska tillverkares faktiska krigsmaterielexport under år 1990

uppgick enligt skrivelsen till 3327 milj.kr. mot 6006milj.kr.

under år 1989. I 1968 års priser motsvarar detta en minskning med

46,5 %. Värdet av krigsmaterielexporten för år 1990 ligger därmed på

samma nivå som under början av 1980-talet. Det framgår vidare av

redovisningen att krigsmaterielens andel av Sveriges totala

varuexport för år 1990 uppgår till 0,98 % mot 1,81 % för år 1989.

I bilagan ges även redogörelser bl.a. för krigsmaterielexportens

fördelning på produkthuvudområden och fördelningen av exporten på

regionala och enskilda länder.

En inhemsk försvarsindustri har enligt skrivelsen fördelar från

beredskaps- och underhållssynpunkt och är av värde när det gäller att

tillhandahålla vapensystem och avancerad militärteknologi som är väl

anpassade till svenska villkor. Härom råder enligt skrivelsen bred

enighet. Det svenska försvaret har emellertid hittills inte ansetts

vara en tillräcklig avnämare för att upprätthålla kapaciteten hos

svensk försvarsindustri. Det svenska försvarets beställningar kommer

med ibland långa och oregelbundna mellanrum. En viss export har

därför bedömts som nödvändig för att svensk försvarsindustri skall

kunna behålla sin utvecklingskraft och tekniska kompetens. Regeringen

tillsatte i juni 1988 en parlamentarisk utredning för att närmare

belysa dessa förhållanden, utredningen om krigsmaterielexporten (dir.

1988:41). Utredningen har haft i uppdrag att analysera sambandet

mellan den svenska försvarsindustrins förmåga att tillgodose kravet

på en ur neutralitetspolitisk synvinkel acceptabel självförsörjning

av krigsmateriel och denna industris beroende av exportmöjligheter.

Den skulle även utreda konsekvenserna av och villkoren för

försvarsindustriellt samarbete med utlandet samt pröva behovet av

ändringar i nu gällande riktlinjer för krigsmaterielexporten och i

förekommande fall formulera förslag till sådana ändringar.

Utredningen avgav i februari 1990 sitt betänkande Utlandssamverkan på

krigsmaterielområdet (SOU 1989:102). Betänkandet har

remissbehandlats.

I juni 1988 fick även en särskild utredare i uppdrag att se över

krigsmaterielbegreppet, utredningen om krigsmaterielbegreppet (dir.

1988:42). Översynen avsåg dels nuvarande krigsmaterielförteckning,

dels principerna för klassificeringen. Utredaren avgav i oktober 1989

sitt betänkande Begreppet krigsmateriel (SOU 1989:66). Även detta

betänkande har remissbehandlats.

Regeringen avser att under nästa riksmöte återkomma i frågan om ny

lagstiftning på krigsmaterielområdet på grundval av bl.a. dessa

utredningar.

I slutet av mars 1990 hölls i Stockholm en konferens till vilken

samtliga krigsmaterieltillverkare inbjöds. Under denna gavs en

orientering till försvarsindustrin och krigsmaterielpolitiken samt om

de nyss nämnda utredningarna.

En särskild handbok utgavs av KMI i december 1988 till ledning för

dem inom försvarsindustrin och hos statliga myndigheter som har

befattning med ärenden rörande tillverkning och utförsel av

krigsmateriel. Handboken redovisar nu gällande regelverk och

handläggningsordning för tillståndsärenden.

Motionerna

1990/91:U18 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

länder som brutit mot svenska vapenexportregler för en bestämd

tidsperiod skall uteslutas som mottagarland av svensk krigsmateriel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

lagförslaget rörande krigsmateriel bör läggas under hösten 1991.

1990/91:U402 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att regeringen tar initiativ till och tillsätter en nordisk

kommission för utvärdering av det övergripande samhällsansvaret i

samband med de nordiska vapensmugglingsaffärerna enligt de i motionen

framförda principerna,

2. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om totalt förbud

för export av krigsmateriel och en plan för avveckling av svensk

krigsmaterielexport på fem år,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

samtliga riksdagspartier skall vara representerade i kommande

utredningar om krigsmaterielexporten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

fredsrörelsen bör vara företrädd i rådgivande nämnden för

krigsmaterielfrågor i första hand direkt genom att

fredsrörelseföreträdare utses, i andra hand indirekt genom att också

riksdagspartier med negativ syn på vapenexport ges representation i

nämnden,

5. att riksdagen beslutar att riktlinjer för svensk vapenexport,

inkl. licensförsäljning och samarbetsavtal, skall fastställas i lag,

6. att riksdagen beslutar att militär materiel av svenskt ursprung

inte kan försäljas till stater som befinner sig i eller kan befaras

komma i väpnad konflikt, inom eller utom landet, eller stater som är

engagerade i stridshandling utanför det egna territoriet eller som

hålls kvar där, efter att striderna upphört, undantaget om närvaron

är en följd av beslut i Förenta nationerna,

7. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag rörande

krigsmateriel under våren 1991,

8. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om

exportrestriktioner av produkter som kan användas vid framställning

av kemiska vapen, under våren 1991,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att helt avbryta

svensk vapenexport, enligt direktiv 1988:41 och utrikesutskottets

betänkande 1990/91:UU1.

1990/91:U414 av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att försvarsmaterielindustrins exportregler

fastställs.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Fö202.

1990/91:U420 av Torgny Larsson och Margareta Winberg (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skärpning av lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel

m.m.

1990/91:U424 av Ulla-Britt Åbark m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

krigsmaterielexporten.

1990/91:U426 av Lars Norberg m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen framlägger förslag till en

femårig avvecklingsplan för vapenexporten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

staten inte bör acceptera samarbetsavtal (joint venture-avtal) mellan

svensk försvarsindustri och utländska vapenindustrier.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N312.

1990/91:U427 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om totalt förbud

mot export av krigsmateriel, samt att en plan för avveckling av

krigsmaterielexporten inom en femårsperiod tas fram,

2. att riksdagen begär att regeringen skall planera och förbereda

stöd till regioner, företag och enskilda som drabbas vid

nedläggningar och omstruktureringar av svensk krigsindustri,

3. att riksdagen begär att regeringen till dess att

krigsmaterielexporten är avvecklad skall föreslå skärpt lagstiftning

så

a) att riktlinjerna för krigsmaterielexport skärps,

b) att export vid samarbetsavtal mellan svensk och utländsk

krigsindustri underställs de svenska exportreglerna,

c) att riktlinjerna utökas så att krigsmateriel inte skall kunna

säljas till "stat med militära styrkor, som är engagerad i

stridshandling utanför det egna territoriet, eller som hålls kvar där

efter det att striderna upphört",

d) att inte reglerna om export av "följdleveranser" får urholkas i

enlighet med vad som beskrivs i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

stater som brutit mot gällande regler för svensk vapenexport inte får

komma i fråga för ytterligare inköp av svenska vapen under de

följande tio åren,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

öppenheten i redovisningen av den svenska krigsmaterielexporten

utökas på det sätt som anges i motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Sverige måste verka internationellt för

begränsning och kontroll av den internationella vapenhandeln.

1990/91:U433 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Sverige verkar för begränsning och kontroll

av den internationella vapenhandeln.

1990/91:U602 av Eva Goes m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att i enlighet med socialdemokratiska kongressens

beslut avbryta all export av krigsmateriel till Indonesien.

1990/91:U629 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Sverige omedelbart bör avbryta sin

vapenexport till Indonesien.

1990/91:U637 av Sylvia Pettersson m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att exporten av krigsmateriel till Indonesien

skall upphöra helt till dess att Östtimors rätt till självbestämmande

säkrats.

1990/91:U642 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om avvecklandet av den internationella vapenhandeln.

1990/91:U668 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige omgående skall stoppa all utförsel av krigsmateriel till de

krigförande parterna,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige skall ta förnyade initiativ till bindande regler under

FN-kontroll som förbjuder eller begränsar handeln med krigsmateriel

och substanser och komponenter som kan användas för tillverkning av

ABC-stridsmedel.

Utskottet

Utskottet har tagit del av regeringens skrivelse om

krigsmaterielexportens utveckling under 1990. Tidigare i betänkandet

återges en sammanfattning av regeringens skrivelse.

Utskottet konstaterar att svenska tillverkares krigsmaterielexport

räknat i fasta priser minskat med nära 50% jämfört med 1989 och att

värdet av exporten under 1990 ligger på samma nivå som i början av

1980-talet.

I två motioner, U424 (s) och U427 (v), framförs synpunkter på den

offentliga redovisningen av krigsmaterielexporten. I båda motionerna

anförs att det krävs en större öppenhet om svensk vapenexport,

exempelvis beträffande vilken typ av materiel som har sålts till

olika stater. Sverige bör enligt motionerna bidra till öppenhet,

vilket gynnar avspänning. Vidare föreslås att regeringen redovisar

hur stor del av exporten som regleras av slutanvändarintyg resp.

intyg om egen tillverkning. Regeringen bör enligt motionerna också

redovisa hur många samarbetsavtal med rätt till vidareexport till

stater förbjudna för svensk vapenexport som tecknats.

Utskottet delar uppfattningen att den offentliga redovisningen av

krigsmaterielexporten bör vara så öppen som möjligt. Utskottet finner

att de redogörelser för krigsmaterielexporten som lämnas genom

regeringens årliga skrivelse i ärendet uppfyller de krav som kan

ställas. Enligt vad utskottet erfarit är regeringens redovisning av

svensk krigsmaterielexport mer öppen jämfört med vad som gäller i

flertalet övriga europeiska länder. Regeringen bör fortsatt

efterkomma önskemålet om att ta med alla uppgifter som det inte finns

skäl att hemlighålla. En gräns utgörs dock av hänsyn till berättigade

krav på sekretess som motparten i ett avtalsförhållande kan ha.

Utskottet noterar att regeringen i årets skrivelse är mer utförlig

än tidigare år i sin redovisning på vissa punkter, bl.a. beträffande

krigsmaterielexportens uppdelning på kategorier av vapenslag.

Som framgår av regeringens skrivelse och som redogörs för senare i

betänkandet har frågorna kring utlandssamverkan på

krigsmaterielområdet behandlats i en utredning (SOU 1989:102).

Förslag därom kommer att avhandlas i den proposition om ny

krigsmateriellag som regeringen avser förelägga riksdagen 1991/92.

Det kan då finnas anledning att återkomma till frågan om öppenhet i

redovisningen om svensk krigsmaterielexport.

Med det ovan anförda får motion U424 (s), berörd del och yrkande 5

i motion U427 (v) anses besvarade.

Med vad som ovan anförts om regeringens skrivelse får utskottet

föreslå att riksdagen lägger den till handlingarna utan erinran.

I ett antal motionsyrkanden framförs förslag som syftar till en

avveckling av svensk krigsmaterielexport. I yrkande 2 i motion U402

(mp), yrkande 1 i motion U426 (mp) och yrkande 1 i motion U427 (v)

föreslås en femårig avvecklingsplan för vapenexporten och i yrkande 9

i motion U402 (mp) anförs att förslag om att helt avbryta svensk

vapenexport bör framläggas för riksdagen.

Vidare framförs i en rad yrkanden förslag om skärpning av gällande

regler och riktlinjer för svensk krigmaterielexport. I motion U402

(mp) yrkande 5 anförs att riktlinjer för svensk vapenexport, inkl.

licensförsäljning och samarbetsavtal, skall fastställas i lag. Samma

motions yrkande 7 samt i motion U18 (mp) yrkande 2 anförs att

regeringen dröjt med att avlämna förslag till ny lag på området, och

lagförslag bör framläggas under våren 1991.

I motion U420 (s) föreslås att lagen om utförsel av krigsmateriel

bör skärpas i två avseenden. Dels bör begreppet krigsmaterielexport

ersättas med militär export för att understryka att det är

mottagarens användning som är avgörande, dels bör enligt motionen

samma villkor beträffande slutanvändning m.m. gälla för

samarbetsavtal, licensförsäljning och exportavtal. Enligt motionen

bör stater som befinner sig i eller kan befaras komma i väpnad

konflikt -- inom eller utom landet -- inte få köpa vapen från

Sverige. Det bör heller inte stater som undertrycker de mänskliga

rättigheterna få. I de båda motionerna samt också i motion U402 (mp)

yrkande 6 anförs att länder med militära styrkor som är engagerade i

stridshandlingar utanför det egna territoriet, eller som hålls kvar

där efter det att striderna upphört, såvida inte stationeringen är en

följd av beslut i FN, inte heller bör få komma i fråga som köpare av

svenska vapen. Dessa villkor bör enligt motionen lagfästas som

ovillkorliga hinder för export av militär materiel.

I motion U424 (s), berörd del och motion U427 (v) yrkande 3

framförs liknande förslag, dvs. att riktlinjerna för vapenexport bör

lagfästas och utökas med ett förbud att sälja krigsmateriel till stat

med militära styrkor som är eller har varit engagerade i strider

utanför det egna territoriet, med undantag för styrkor med

FN-uppdrag. Motionärerna kräver en skärpt skrivning av riktlinjerna

vad gäller mänskliga rättigheter. I motionerna yrkas vidare på att

förslag om att liberalisera den svenska vapenexportpolitiken med

avseende på följdleveranser bör avvisas. Härutöver yrkas på att alla

former av svensk krigsmaterielexport till stater som är stängda för

direkt svensk export bör avvisas. Samma regler bör gälla vid

samarbetsavtal som vid "vanlig" krigsmaterielexport, dvs. exporten

skall godkännas av Sveriges regering utifrån de av Sveriges riksdag

beslutade och lagfästa riktlinjerna.

Samarbetsavtal berörs också i yrkande 2 i motion U426 (mp) vari

yrkas att staten inte bör acceptera samarbetsavtal mellan svensk

försvarsindustri och utländska vapenindustrier.

I motion U414 (m) anges att rimliga regler för

krigsmaterielexporten är en förutsättning för en livskraftig

försvarsindustri, vilken i sin tur är en förutsättning för att

försvaret skall kunna få tillgång till de resurser man behöver.

Motionärerna konstaterar att utredningarna Begreppet krigsmateriel

(SOU 1989:66) och Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet

(SOU1989:102) ännu inte lett till förslag från regeringen. Detta är

enligt motionen olyckligt, och regeringen bör snarast lämna förslag

till riksdagen i denna fråga.

Med anledning av yrkandena rörande riktlinjer och lagstiftning om

svensk krigsmaterielexport samt frågan om avveckling vill utskottet

framföra följande. Regeringen tillsatte den 22 juni 1988 en utredning

om krigsmaterielexporten och en om krigsmaterielbegreppet. Såväl

krigsmaterielexportutredningen, KMU, (SOU 1989:102) som

krigsmaterielbegreppsutredningen (SOU1989:66) har avlämnat sina

betänkanden till regeringen, och remissbehandlingen är avslutad. KMU

har haft till uppgift att analysera sambandet mellan en fortsatt

livskraftig svensk försvarsindustri och denna industris export, att

utreda konsekvenserna av och villkoren för försvarsindustriellt

samarbete med utlandet och prova behovet av ändringar i nu gällande

regler. Vidare hade utredningen till uppgift att göra en bedömning av

möjligheterna att ytterligare begränsa eller helt avbryta den svenska

krigsmaterielexporten.

Utskottet konstaterar att arbetet med en proposition om

krigsmaterielexporten som avses täcka in båda de nämnda

utredningarnas förslag för närvarande pågår inom regeringskansliet.

Det är inom ramen för propositionsarbetet också bl.a. fråga om vissa

kompletterande utredningar beträffande neutralitetsreglerna, den

konstitutionella arbetsfördelningen mellan riksdag och regering och

beträffande vissa förvaltningstekniska frågor. Såsom tillkännagivits

av utrikeshandelsminister Gradin i riksdagen planerar regeringen att

lägga fram en proposition för riksdagen under riksmötet 1991/92.

Mot bakgrund av att de förslag som framförs i de olika

motionsyrkandena är föremål för ett nu pågående utrednings- och

propositionsarbete finner utskottet inte anledning att göra några

närmare uttalanden om förslagen. Utskottet konstaterar att frågorna

om regler och riktlinjer för svensk krigsmaterielexport inkl. frågan

om samarbetsavtal kommer att behandlas i riksdagen i anslutning till

behandlingen av den planerade propositionen.

Med det ovan anförda avstyrks yrkandena 2, 5, 6, 7 och 9 i motion

U402 (mp), motionerna U420 (s) och U424 (s), berörd del, yrkandena 1

och 2 i motion U426, yrkandena 1 och 3 i motion U427 (v) och yrkande

2 i motion U18 (mp). Motion U414 (m) angående vikten av att

försvarsmaterielindustrins exportregler fastställs får anses besvarad

med vad utskottet anfört.

I motion U427 (v) yrkande 2 begärs att regeringen skall planera och

förbereda stöd till regioner, företag och enskilda som drabbas vid

nedläggningar och omstruktureringar av svensk krigsindustri.

I utrikesutskottets betänkande 1990/91:UU1 angavs att ökade krav

kommer att ställas på försvarsindustrin när det gäller

strukturrationalisering och formatanpassning. Vidare ansåg utskottet

att åtgärder från offentlig sida för att underlätta

strukturomvandling och omställning till civil produktion liksom

sysselsättningsskapande åtgärder kan komma att aktualiseras. Denna

uppfattning kvarstår.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att frågorna om

försvarsindustrins omstrukturering bl.a. behandlas i den ovannämnda

krigsmaterielexportutredningen, KMU, (SOU 1989:102) och i

försvarsutskottets betänkande 1990/91:FöU8. Utredningen, KMU, ansåg

att man i omstruktureringsarbetet borde använda traditionella medel

genom arbetsmarknads-, utbildnings-, industri- och regionalpolitik.

Utredningen tog avstånd från omställning av försvarsindustrin på

administrativ väg, t.ex. genom omställningsfonder. Samtidigt angav

utredningen att staten som dominerande beställare och köpare av

svensk krigsmateriel och som tillståndsgivare vid utlandssamverkan

har ett särskilt ansvar för utvecklingen inom försvarsindustrin,

varför staten måste ha en god beredskap att gå in med olika

utbildnings- och regionalpolitiska åtgärder om sysselsättningsproblem

skulle uppstå. I försvarsutskottets betänkande 1990/91:FöU8 redovisas

bl.a. den av riksdagen uttryckta hållningen att det i första hand är

en uppgift för de berörda företagen att själva strukturera sin

verksamhet utifrån marknadens villkor.

Ett exempel på den omstrukturering som för närvarande pågår är

sammanslagningen av de två största krigsmaterieltillverkande

företagen i Sverige, AB Bofors och FFV Ordnance.

Utskottet har inte anledning att erinra mot vad som framförts i

försvarsutskottets betänkande. Med hänvisning till att

krigsmaterielexportutredningens förslag är föremål för beredning i

regeringskansliet finner utskottet inte anledning att nu kommentera

utredningen i denna del.

Med det ovan anförda anser utskottet att yrkande 2 i motion U427

(v) är besvarat.

I yrkande 2 i motion U602 (mp), yrkande 1 i motion U629 (v) och

yrkande 2 i motion U637 (s) förordas att Sveriges export av

krigsmateriel till Indonesien avbryts, mot bakgrund av Indonesiens

politik vad gäller Östtimor.

I utskottets betänkande 1990/91:UU1 konstaterades att den utförsel

av krigsmateriel som skett till Indonesien under senare år endast

avsett reservdelar och liknande utrustning. Utförseln ansågs ha skett

i enlighet med gällande riktlinjer. Utskottet noterar nu att någon

ändring av karaktären av den krigsmaterielexport som sker till

Indonesien inte ägt rum. Utskottet noterar att enligt den statistik

över krigsmaterielexporten som återges i skrivelsen 1990/91:163 har

ingen export av krigsmateriel till Indonesien ägt rum under 1990. När

det gäller framtida ställningstaganden beträffande tillstånd till

export av krigsmateriel är det regeringen som enligt gällande lagar

har att lämna tillstånd. Till ledning för regeringens avgöranden

finns, som framgår bl.a. av regeringens skrivelse, de riktlinjer som

godkänts av riksdagen.

Utskottet finner inte anledning göra några ytterligare uttalanden

beträffande krigmaterielexport till Indonesien utan avstyrker yrkande

2 i motion U602 (mp), yrkande 1 i motion U629 (v) och yrkande 2 i

motion U637 (s).

Yrkande 12 i motion U668 (mp) berör den svenska

krigsmaterielexporten i anslutning till kriget i Persiska viken. I

motionen anges att Sverige skall stoppa all utförsel av krigsmateriel

till de krigförande parterna.

Frågan om utförsel av svensk krigsmateriel till krigförande länder

vid Persiska viken har berörts bl.a. i en offentlig utfrågning den 19

mars 1991 i konstitutionsutskottet av krigsmaterielinspektören Sven

Hirdman samt i svar den 5 mars 1991 i riksdagen av

utrikeshandelsminister Anita Gradin på frågor om detta ämne.

Utrikeshandelsminister Gradin anförde sammanfattningsvis att de

sanktionsåtgärder som FNs säkerhetsråd beslutat om gentemot Irak

föranleddes av ett mycket grovt folkrättsbrott. De permanenta

säkerhetsrådsmedlemmarna har varit eniga eller -- vad gäller Kina --

inte motsatt sig FN-besluten. Sverige är inte neutralt i denna

konflikt och har stött säkerhetsrådets samtliga resolutioner

beträffande Iraks invasion i Kuwait. De utrikes- och

säkerhetspolitiska skälen mot export gör sig därför inte gällande på

samma sätt i fråga om fortsatt tillståndsgivning till våra

traditionella mottagarländer. Efter samråd med de partier som är

företrädda i utrikesnämnden har regeringen medgett att vapenexporten

till Sveriges traditionella mottagarländer bland de stater som ingår

i FN-koalitionen får fortsätta, men varje ärende skall som tidigare

prövas för sig.

Vidare angav utrikeshandelsministern att Sverige genom

FN-medlemskapet är skyldigt att följa de beslut som FNs säkerhetsråd

fattar rörande internationell fred och säkerhet. Säkerhetsrådets

resolution 678 den 29 november 1990 är här direkt tillämplig. I denna

resolution bemyndigar säkerhetsrådet de stater som samarbetar med

Kuwaits regering att använda alla nödvändiga åtgärder för att förmå

Irak att lämna Kuwait samt uppmanar alla medlemsstater att lämna

lämpligt stöd till dessa stater. Regeringen har funnit att fortsatt

tillståndsgivning till traditionella mottagarländer av svensk

krigsmaterielexport står i överensstämmelse med denna resolution.

Däremot har Sverige inte sänt väpnade truppstyrkor till Persiska

viken.

Krigsmaterielinspektör Sven Hirdman gav i utfrågningen i

konstitutionsutskottet besked om att Sveriges vapenexport till

traditionella mottagarländer bland de stater som ingår i

FN-koalitionen får fortsätta samt angav en motivering som

principiellt överensstämmer med den utrikehandelsministern angett.

Utskottet har ingen erinran mot den svenska hållningen som den

återges ovan beträffande krigsmaterielexporten i anslutning till

Gulfkriget. Härmed avstyrks yrkande 12 i motion U668 (mp).

I yrkande 1 i motion U402 (mp) anges att regeringen skall tillsätta

en nordisk kommission för utvärdering av det övergripande

samhällsansvaret i samband med de nordiska vapensmugglingsaffärerna.

I motionen förordas bl.a. att kommissionen bör göra en övergripande

samhällsmoralisk utvärdering av vapenaffärerna.

Utskottet konstaterar att medborgarkommissionens rapport om svensk

vapenexport framlades 1988 (SOU 1988:15). Enligt direktiven skulle

kommissionen bl.a. "i ett sammanhang skapa största möjliga klarhet

kring de händelser, som sedan år 1970 gett upphov till uppgifterna om

olaglig svensk vapenexport" samt redovisa i vilket skede och med

vilkas medverkan som avsteg från givna regler skett. Kommissionen

hade även "möjlighet att ta upp varje fråga eller aspekt som den

anser bör belysas för fullgörandet av sitt uppdrag, bl.a.

beslutsordning och kontrollprinciper".

Den tidigare i betänkandet nämnda krigsmaterielexportutredningen,

KMU, har haft medborgarkommissionens rapport som ett viktigt element

i utarbetandet av det betänkande som för närvarande är föremål för

bearbetning inför att proposition skall framläggas för riksdagen.

Utskottet konstaterar att alla brott mot svensk lagstiftning skall

bli föremål för rättslig prövning. Det finns flera exempel på att

rättsprocesser mot enskilda personer inletts under senare tid med

anledning av misstanke mot brott mot reglerna för

krigsmaterielexport.

Utskottet anser inte att några ytterligare omständigheter

tillkommit under senare tid som skulle motivera inrättandet av en ny

undersökningskommission av det slag som angivits i motion U402.

Med det ovan anförda avstyrks yrkande 1 i motion U402 (mp).

I yrkande 4 i motion U427 (v) föreslås att stater som brutit mot

gällande regler för svensk vapenexport inte får komma i fråga för

ytterligare inköp under de följande tio åren. I yrkande 1 i motion

U18 (mp) förordas att länder som brutit mot svenska vapenexportregler

för en bestämd tidsperiod skall uteslutas som mottagarland av svensk

krigsmateriel.

Utskottet vill med anledning härav erinra om principen att ett land

vars regering tillåtit eller underlåtit att förhindra vidareexport av

svensk krigsmateriel inte längre skall komma i fråga för export av

krigsmateriel från Sverige (prop.1987/88:154, UU1987/88:30).

Gällande regler kan således sägas vara strängare än den tioårsgräns

som föreslagits i ett av de nämnda yrkandena.

Med det ovan anförda föreslår utskottet att yrkande 4 i motion

U427 (v) och yrkande 1 i motion U18 (mp) avstyrks.

I yrkande 3 i motion U402 (mp) föreslås att samtliga

riksdagspartier skall vara representerade i kommande utredningar om

krigsmaterielexporten.

Utskottet behandlade ett likalydande yrkande i betänkande

1990/91:UU1. Utskottet uttalade då att utskottet för sin del inte har

någon invändning att så blir fallet men anser inte att riksdagen i

förväg bör uttala sig om sammansättningen av kommande

regeringsutredningar. Denna bedömning, som utskottet anser baseras på

att det är regeringen som tillsätter och utser vilka som skall ingå i

utredningar av denna typ, kvarstår.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet yrkande 3 i motion U402

(mp).

I yrkande 4 i motion U402 (mp) föreslås att fredsrörelsen bör vara

företrädd i rådgivande nämnden för krigsmaterielfrågor i första hand

direkt genom att fredsrörelseföreträdare utses, i andra hand indirekt

genom att också riksdagspartier med negativ syn på vapenexport ges

representation i nämnden.

Även ett yrkande med denna innebörd behandlades i betänkande

1990/91:UU1. Utskottet uttalade att rådgivande nämnden tillkom för

att regeringen skulle ha tillgång till ett forum för löpande samråd i

krigsmaterielnämnden utöver utrikesnämnden. Samma partier är

företrädda i båda organen. Folkrörelser av olika slag är inte

företrädda i nämnden.

Utskottet bedömer det inte heller i detta betänkande vara påkallat

med några ytterligare uttalanden i denna fråga utan avstyrker yrkande

4 i motion U402 (mp).

Fyra motionsyrkanden, U427 yrkande 6 (v), U433 yrkande 3 (v), U642

yrkande 6 (mp) och U668 yrkande 13 (mp) berör frågorna om begränsning

och kontroll av den internationella vapenhandeln. Motionärerna anser

samtliga att Sverige bör verka för sådan begränsning och kontroll,

bl.a. i FN. I yrkande 8 i motion U402 (mp) begärs lagförslag under

1991 om exportrestriktioner för produkter som kan användas vid

framställning av kemiska vapen. I yrkande 13 i motion U668 (mp)

föreslås också att Sverige skall ta förnyade initiativ till bindande

regler under FN-kontroll som förbjuder eller begränsar handeln med

krigsmateriel och substanser och komponenter som kan användas för

tillverkning av ABC-stridsmedel.

Utskottet noterar att frågan om kontroll av den internationella

vapenhandeln uppmärksammades mer specifikt bl.a. vid

generalförsamlingens båda extra möten om nedrustning (1978 och 1982)

och i samband med den av Inga Thorsson ledda FN-studien om

nedrustning och utveckling (1984).

Vid FNs generalförsamling hösten 1988 presenterade Sverige

tillsammans med fem andra länder ett resolutionsförslag om

internationella vapenöverföringar. FNs medlemsländer uppmanas i

resolutionen bl.a. att bidra till stärkandet av system för kontroll

och övervakning av vapenproduktion och vapentransporter och till

större öppenhet avseende internationella vapenöverföringar.

Generalförsamlingen beslöt genom att anta resolutionen att tillsätta

en studie om internationella vapenöverföringar. Ett nordiskt land --

Finland -- medverkar i denna exportstudie som skall förelägga

församlingen sin rapport hösten 1991.

Även vid 1989 och 1990 års generalförsamlingar uppmärksammades

frågan om internationella vapenöverföringar, bl.a. genom en

aide-mémoire framlagd av den dåvarande sovjetiske utrikesministern

Sjevardnadze vilken understryker behovet av fortsatta

kontrollmekanismer avseende den internationella vapenhandeln.

Utvecklingen i Persiska viken med Iraks omfattande upprustning och

angreppet på Kuwait innebar ökad uppmärksamhet på den internationella

vapenhandeln. Bland de nya förslag som väckts kan nämnas Canadas om

ett internationellt toppmöte om vapenkontroll, vapenhandel och

icke-spridning av massförstörelsevapen.

Sverige underströk vid mötet med FNs nedrustningskommission i april

1991 behovet av att upprätta ett "clearing-house" inom FN med ett

register avseende export och import av vapen och lovade att inkomma

till FN med de uppgifter om svensk vapenexport som under våren

överlämnas till riksdagen.

När det gäller begränsning av massförstörelsevapen kan nämnas att

Sverige jämte flera andra länder sedan flera år verkat för att

förhindra spridning av sådana civila kemiska substanser som kan

användas för tillverkning av kemiska stridsmedel. FNs säkerhetsråd

antog 1988 en resolution där medlemsstaterna uppmanas införa strikt

exportkontroll för kemiska produkter som kan användas för

tillverkning av kemiska vapen. I en proposition i år (1990/91:97)

föreslogs förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i

massförstörelsesyfte (missiler, kemiska prekursorer samt viss

tillverkningsutrustning). Riksdagen godkände propositionen i samband

med behandlingen av betänkande 1990/91:UU13.

Utskottet välkomnar att Sverige aktivt verkar för ökad öppenhet och

kontroll av vapenhandeln, samt de ansträngningar som görs för att

begränsa möjligheterna att massförstörelsevapen inkl. kemiska vapen

kommer till användning.

Med det ovan anförda får yrkande 8 i motion U402 (mp), yrkande 6 i

motion U427 (v), yrkande 3 i motion U433 (v), yrkande 6 i motion U642

(mp) och yrkande 13 i motion U668 (mp) anses besvarade.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande regeringens skrivelse

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1990/91:163 till

handlingarna,

2. beträffande regeringens redovisning av krigsmaterielexporten

att riksdagen förklarar berörd del av motion 1990/91:U424 och

yrkande 5 i motion 1990/91:U427 besvarade med vad utskottet anfört,

3. beträffande regler och riktlinjer för krigsmaterielexporten

att riksdagen avslår yrkandena 2, 5, 6, 7 och 9 i motion

1990/91:U402, motion 1990/91:U420, berörd del av motion 1990/91:U424,

yrkandena 1 och 2 i motion 1990/91:U426, yrkandena 1 och 3 i motion

1990/91:U427 och yrkande 2 i motion 1990/91:U18 samt förklarar motion

1990/91:U414 besvarad med vad utskottet anfört,

men. 1 (v)

4. beträffande omstrukturering av försvarsindustrin

att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1990/91:U427 besvarat

med vad utskottet anfört,

5. beträffande krigsmaterielexport till Indonesien

att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1990/91:U602, yrkande 1 i

motion 1990/91:U629 och yrkande 2 i motion 1990/91:U637,

men 2. (v)

6. beträffande krigsmaterielexport i anslutning till kriget vid

Persiska viken

att riksdagen avslår yrkande 12 i motion 1990/91:U668,

7. beträffande åtgärder vid brott mot regler för svensk

krigsmaterielexport

att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1990/91:U402, yrkande 4 i

motion 1990/91:U427 och yrkande 1 i motion 1990/91:U18,

8. beträffande sammansättningen vid kommande utredningar

att riksdagen avslår yrkande 3 i motion 1990/91:U402,

9. beträffande representation i rådgivande nämnden för

krigsmaterielfrågor

att riksdagen avslår yrkande 4 i motion 1990/91:U402,

10. beträffande den internationella vapenhandeln och

massförstörelsevapen

att riksdagen förklarar yrkande 8 i motion 1990/91:U402, yrkande 6

i motion 1990/91:U427, yrkande 3 i motion 1990/91:U433, yrkande 6 i

motion 1990/91:U642 och yrkande 13 i motion 1990/91:U668 besvarade

med vad utskottet anfört.

Stockholm den 10 oktober 1991

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre Schori

(s), Alf Wennerfors (m), Mats Hellström (s), Maj Britt Theorin (s),

Pär Granstedt (c), Inger Koch (m), Nils T Svensson (s), Margareta

Viklund (kds), Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s), Kristina

Svensson (s), Göran Lennmarker (m), Bengt Silfverstrand (s) och

Barbro Sandberg (fp).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot

i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit vid den

slutliga behandlingen av ärendet.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet, eftersom

partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

1. Regler och riktlinjer för krigsmaterielexporten (mom. 3)

Bertil Måbrink (v) anför:

Enligt min mening borde den del av utskottets yttrande som på

s.12 börjar med "Utskottet konstaterar" och på s.13 slutar med

"vad utskottet anfört" haft följande lydelse:

Att aktivt verka för fred och avspänning är en grundläggande del i

svensk utrikespolitik. Inom ramen för Sveriges ambitioner på

nedrustningsområdet bör också strävan att aktivt verka för

begränsning och kontroll av vapenhandeln ingå. Avspänning och

nedrustning kräver också åtgärder på svensk sida för att vår hållning

skall bli trovärdig. Utvecklingen inte minst i samband med kriget i

Persiska viken har visat att vapenexporten starkt underblåser

konflikter och fredlig konfliktlösning försvåras. Härtill kommer att

det inte längre finns tillräckligt starka försvarspolitiska motiv för

att med hjälp av vapenexporten upprätthålla en stor inhemsk

krigsindustri. Mot denna bakgrund bör en omfattande nedskärning av

vapenexporten ske med syftet att vapenexporten skall vara helt

avskaffad om fem år. Under avvecklingsperioden bör en skärpning av

reglerna och riktlinjerna för tillståndsgivning för vapenexport ske.

Dessa förslag återges i vänsterpartiets motion U427. Bl.a. bör

riktlinjerna lagfästas samt utökas med ett förbud att sälja

krigsmateriel till stat med militära styrkor som är eller har varit

engagerade i stridshandlingar utanför det egna territoriet, med

undantag för styrkor som stationerats på FN-uppdrag. Vidare bör

riktlinjerna skärpas när det gäller brott mot mänskliga rättigheter.

Det bör inte vara möjligt att genom samarbetsavtal med utländsk

partner kringgå de svenska bestämmelserna och den svenska bedömningen

av möjliga mottagarländer.

Härmed tillstyrks yrkandena 2, 5 och 6 i motion U402 (mp), yrkande

1 i motion U426 samt yrkandena 1 och 3 i motion U427 (v). Yrkandena 7

och 9 i motion U402, motion U420 (s), berörd del av motion U424 (s),

yrkande 2 i motion U426 (mp) samt yrkande 2 i motion U18 (mp) får

anses besvarade. Motion U414 (m) avstyrks.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under moment 3

borde ha hemställt :

3. beträffande regler och riktlinjer för krigsmaterielexporten

att riksdagen dels med bifall till yrkandena 2, 5 och 6 i motion

1990/91:U402, yrkande 1 i motion 1990/91:U426 samt yrkandena 1 och 3

i motion 1990/91:U427, dels med besvarande av yrkandena 7 och 9 i

motion 1990/91:U402, motion 1990/91:U420, motion 1990/91:U424

(delvis), yrkande 2 i motion 1990/91:U426 samt yrkande 2 i motion

1990/91:U18 samt med avslag på motion 1990/91:U414 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Krigsmaterielexport till Indonesien (mom. 5)

Bertil Måbrink (v) anför:

Enligt min mening borde den del av utskottets yttrande som på

s.14 börjar med "I utskottets betänkande" och på s.15 slutar med

"i motion U637 (s)" haft följande lydelse:

Indonesien bryter mot folkrätten både när det gäller de mänskliga

rättigheterna och annekteringen av Östtimor och Västpapua. Indonesien

bör även enligt nu gällande riktlinjer för tillståndsgivning för

vapenexport inte komma i fråga som mottagare av svensk vapenexport.

Utskottet anser att ingen vapenexport i någon form, således ej heller

reservdelar eller följdleveranser, bör äga rum till Indonesien.

Härmed tillstyrks yrkande 1 i motion U629 och yrkande 2 i motion

U637.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under moment 5

borde ha hemställt:

5. beträffande krigsmaterielexport till Indonesien

att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1990/91:U629 och

yrkande 2 i motion 1990/91:U637 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.