Bet. 1991/92:UU15

Utrikesutskottets betänkande

1991/92:UU15

Internationellt utvecklingssamarbete

Innehåll

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1991/92

UU15

Sammanfattning av betänkandet

I detta betänkande behandlas den del av regeringens budgetproposition som

avser utvecklingssamarbetet med u-länder (littera C i bil. 4 till prop.

1991/92:100) samt motioner på biståndsområdet.

Regeringen föreslår att anslagen till det svenska utvecklingssamarbetet under

budgetåret 1992/93 skall uppgå till 1 % av bruttonationalinkomsten (BNI),

vilket innebär ett anslag på 14 460 milj.kr. Detta är en ökning av anslaget

jämfört med innevarande budgetår med 589 milj.kr.

Cirka en tredjedel av biståndet förmedlas av internationella organisationer

som FN-organen och de regionala utvecklingsbankerna (anslaget C 1 Bidrag till

internationella biståndsprogram).

Mer än hälften av biståndsramen administreras av SIDA och används till

insatser i de för närvarande 19 länder med vilka Sverige har ett långsiktigt

samarbete (de s.k. programländerna) samt till insatser i andra länder, t.ex.

som bistånd i projektform och som regionala insatser eller via enskilda

organisationer. Bistånd såväl till programländerna som till övriga u-länder

inkluderar bl.a. katastrofbistånd, bistånd för att främja demokrati och

mänskliga rättigheter och bistånd på områden som miljövård, energi, hälsovård,

befolkningsfrågor, kvinnofrågor m.m. (anslaget Utvecklingssamarbete genom

SIDA C 2).

Återstoden av biståndet (anslagen C3--C10) kanaliseras genom andra

svenska myndigheter, som BITS (tekniskt samarbete och U-krediter), SAREC

(forskningssamarbete) och Swedecorp (näringslivsutveckling). En form av bistånd

är det stöd som Sverige i samarbete med andra givarländer och Världsbanken och

IMF lämnar till särskilt skuldtyngda länder.

Mot biståndsramen görs en avräkning dels för vissa asylkostnader om 665

milj.kr., vilket är en minskning jämfört med innevarande budgetår med 35

milj.kr, dels för biståndskostnader som finansieras över andra huvudtitlar

eller anslag om 188,9milj.kr.

Regeringen föreslår en höjning av bidragen till internationella

biståndsprogram (C 1) med 247 milj.kr.

Förslagen vad gäller anslaget Utvecklingssamarbete genom SIDA (C2) innebär

en minskning av landramsbiståndet med 145 milj.kr. De största neddragningarna

som föreslås gäller Moçambique, Tanzania och Vietnam. Höjning av biståndsramen

föreslås för Angola, Etiopien, Kap Verde, Zambia, Indien och Sri Lanka.

Relativt stora höjningar föreslås för anslagsposterna Demokrati, mänskliga

rättigheter och humanitärt bistånd, Katastrofer samt Bistånd genom folkrörelser

och vissa andra organisationer. Sammantaget innebär detta att C 2-anslaget höjs

med 217 milj.kr.

I linje med vad utskottet förordade i föregående biståndsbetänkande görs

vissa prioriteringar till förmån för bistånd på befolkningsområdet.

Anslaget Andra biståndsprogram (C 3) höjs med 142 milj.kr.

Utskottet godkänner enligt betänkandet regeringens förslag till medelsramar,

såväl för anslagen C 1--C 9 som för de olika anslagsposterna. Utskottet

godkänner de riktlinjer som regeringen föreslår för användningen av anslagen

samt kommenterar de olika motionsyrkandena avseende principer och riktlinjer

för biståndet.

Beträffande det multilaterala biståndet framför utskottet att de förslag som

framkommit genom multibiståndsutredningen och det nordiska FN-projektet bör

utgöra underlag i det fortsatta arbetet för en effektivisering och förbättring.

Utskottet anger en positiv syn på förslag om att få ett WHO-universitet

etablerat i Malmö samt att medel beviljas för ärendets fortsatta beredning.

Enligt utskottets bedömning kommer, trots minskningar av några landramar, det

totala långsiktiga svenska biståndet till Afrika att kunna öka, eftersom de

ökade satsningarna utanför landramarna på demokratiinriktat bistånd,

näringslivsutveckling, ekonomiska reformer och skuldlättnader jämte långsiktigt

inriktat katastrofbistånd i stor utsträckning kommer att tillfalla länder i

Afrika.

Utskottet bifaller det socialdemokratiska förslaget om en parlamentarisk

utredning angående konsekvenserna för det långsiktiga samarbetet med

mottagarländerna av fördelningen mellan landramsanslag och sakanslag inkl.

riksdagens insyn och inflytande i sammanhanget.

Utskottet bifaller även ett förslag i en enskild motion om att Sverige som

medlem i EG bör verka för att subsidiaritetsprincipen (närhetsprincipen), dvs.

den princip som säger att ingen fråga skall avgöras eller hanteras längre upp i

en hierarki än vad som är sakligt motiverat, skall tillämpas även inom

biståndspolitiken.

Utskottet bifaller vidare ett förslag i en enskild motion att i kommande

budgetpropositioner lämna en närmare redovisning över hur biståndet genom

folkrörelser och enskilda organisationer fördelas mellan organisationerna

liksom över biståndsmedlens användning.

Till betänkandet har fogats 27 reservationer samt meningsyttring från

Vänsterpartiets suppleant.

Socialdemokraterna framhåller i reservationer att man vill fästa större vikt

vid det långsiktiga samarbetet med de afrikanska mottagarländerna och förordar

större landramar för ett antal länder, bl.a. Moçambique och Tanzania. Det stöd

som på multilateral grund lämnats till de länder som genomför ett djupgående

reformarbete har visat sig vara en framgångsrik samarbetsstrategi. Regeringens

neddragning står enligt partiet inte i överensstämmelse med de principer om

långsiktighet och effektivitet som också utvecklas i propositionen. Särskilt

kritiseras de neddragningar som görs för några afrikanska samarbetsländer,

vilka är i färd med att genomföra politiska och ekonomiska reformer.

Socialdemokraterna går också emot den av regeringen föreslagna sänkningen för

Vietnam, mot bakgrund av det radikala ekonomiska reformarbete som nu genomförs

och med tanke på att landets internationella isolering nu börjar brytas.

Partiet förordar vidare bl.a. höjningar av bidragen till förmån för

flyktingar (UNHCR och UNRWA) samt godkänner regeringens förslag till höjningar

av demokratianslaget. Inom ramen för demokratianslaget bör dock insatser i

Sydafrika och södra Afrika uppgå till minst 325 milj.kr. Partiet förordar också

utökade humanitära insatser till den palestinska befolkningen.

Ny demokrati förordar en minskning av hela biståndsramen med 3419 milj.kr.

till 11 041 milj.kr. Minskningarna fördelas på anslagen C1--4, 6--7. Vad

gäller bidrag till internationella biståndsprogram (C 1) anser partiet det

orimligt att Sverige är den största eller hör till de största bidragsgivarna

till ett antal organisationer. Beträffande biståndssamarbetet genom SIDA (C 2)

anför prtiet att mot bakgrund av korruption och höga militärutgifter i

mottagarländerna bör biståndsramen spridas över en tvåårsperiod, vilket innebär

att biståndet till programländerna halveras. Minskningar föreslås också vad

gäller skuldlättnadsåtgärder, forskningssamarbete och administration m.m.

Vänsterpartiet förordar att en parlamentarisk utredning om en övergripande

u-landspolitik kommer till stånd. Vidare begärs en plan för hur det svenska

u-landsbiståndet skall höjas från 1 till 2 % av BNI. Partiet föreslår en större

total biståndsram, 15 906 milj.kr. Höjningar föreslås bl.a. för bistånd till

kvinnor, till UNICEF, UNHCR och UNRWA samt för demokratianslaget. Partiet intar

en kritisk hållning gentemot samverkan med EG på biståndsområdet. Vidare

framförs kritiska synpunkter på bistånd kopplat till Världsbankens och IMF:s

strukturanpassningsprogram. Partiet föreslår långtgående skuldavskrivning.

TREDJE HUVUDTITELN

Propositionen

Regeringen framlägger i proposition 1991/92:100, bilaga 5, följande förslag

under littera C vari yrkas:

att riksdagen godkänner vad som förordats under rubriken Biståndsanslagen

m.m.

C 1

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för multilateralt

utvecklingssamarbete, som förordats i det föregående,

2. att riksdagen godkänner de gjorda utfästelser som angivits i det

föregående,

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser, åtaganden

och utbetalningar som härutöver har föreslagits i det föregående,

4. att riksdagen till Bidrag till internationella biståndsprogram för

budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 3 566 147 000 kr.

C 2

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer och bidrag för utvecklingssamarbete

genom SIDA som förordats i det föregående,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden

som föreslagits i det föregående,

3. att riksdagen till Utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret 1992/93

anvisar ett reservationsanslag på 7 517 000 000 kr.

C 3

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer och bidrag som förordats i det

föregående under rubriken Andra biståndsprogram,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden

som föreslagits i det föregående,

3. att riksdagen till Andra biståndsprogram för budgetåret 1992/93 anvisar

ett reservationsanslag på 2 114 500 000 kr.

C 4

att riksdagen till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) för

budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 293 758 000 kr.

C 5

att riksdagen till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum )

för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 23 014 000 kr.

C 6

att riksdagen till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret

1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 25 405 000 kr.

C 7

att riksdagen till Nordiska afrikainstitutet för budgetåret 1992/93 anvisar

ett förslagsanslag om 6 013 000 kr.

C 8

att riksdagen till Beredningen för tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) för

budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 18 745 000 kr.

C 9

att riksdagen till Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö

U-centrum) för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 7 076 000 kr.

C 10

att riksdagen till Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd för

budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 34 436 000 kr.

Motionerna

1991/92:U2 av Jan Erik Ågren (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av det svenska

utvecklingsbiståndets framtida utveckling med inriktning mot att biståndet i

större utsträckning skall ges genom frivilliga och ideella organisationer och

ha speciell inriktning mot de fattigaste länderna samt kvinnornas och barnens

situation.

1991/92:U5 av Lars Moquist m.fl. (nyd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att biståndet i

största möjliga utsträckning bör satsas på projekt där svenskt kunnande och

svenska företags kompetens utnyttjas.

1991/92:U201 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en internationell konferens om den globala livsmedelssituationen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om omprioritering av det svenska biståndet i syfte att stärka

jordbruksutvecklingen i tredje världen.

1991/92:U202 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de fattigas rätt och om ett utvecklingssamarbete för internationell

solidaritet,

2. att riksdagen därvid särskilt betonar biståndssamarbetets övergripande

mål, att höja de fattiga folkens levnadsnivå,

4. att riksdagen begär att regeringen verkar för en mer långtgående

internationell skuldstrategi till stöd för de svårt skuldtyngda länder som

genomför ekonomiska återhämtningsprogram, särskilt för en mer långtgående

nedskrivning av de fattigaste ländernas skulder, i synnerhet inom ramen för

Parisklubbsuppgörelsen, samt att härvid denna skuldlättnad skall vara

additionell i förhållande till det internationella bistånd som ges,

6. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av konsekvenserna för det

långsiktiga samarbetet med mottagarländerna av fördelningen mellan

landramsanslag och sakanslag, och att därvid särskilt beaktas riksdagens

möjlighet att ha insyn och utöva sitt inflytande över biståndets utformning

samt vad som i övrigt i motionen anges i denna fråga,

7. att riksdagen uttalar sitt stöd för bildandet av ett sekretariat för

utvecklingspolitiska utredningar och därvid inskärper att organisationsformen

skall garantera sekretariatet en av departementet oberoende ställning,

8. att riksdagen beslutar anslå 1 % av bruttonationalinkomsten till

internationellt utvecklingssamarbete, av regeringen beräknat till 14 460

milj.kr.,

9. att riksdagen beslutar anslå 255 milj.kr. för flyktingbistånd genom FN:s

flyktingkommissarie, UNHCR,

10. att riksdagen beslutar anslå 160 milj.kr. för flyktingbistånd genom FN:s

hjälporganisation för Palestinaflyktingar, UNRWA,

11. att riksdagen beslutar anslå 167,1 milj.kr. för Övriga multilaterala

insatser,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bistånd syftande till en demokratisk samhällsutveckling,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kvinnoinriktat bistånd,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det långsiktiga biståndssamarbetet med de afrikanska länderna,

15. att riksdagen beslutar anslå 425 milj.kr. för utvecklingssamarbete med

Moçambique,

16. att riksdagen beslutar anslå 115 milj.kr. för utvecklingssamarbete med

Namibia,

17. att riksdagen beslutar anslå 560 milj.kr. för utvecklingssamarbete med

Tanzania,

18. att riksdagen beslutar anslå 115 milj.kr. för utvecklingssamarbete med

Uganda,

19. att riksdagen beslutar anslå 225 milj.kr. för utvecklingssamarbete med

Zimbabwe,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om biståndet för en demokratisk utveckling i Sydafrika och södra

Afrika,

21. att riksdagen beslutar anslå 120 milj.kr. för utvecklingssamarbete med

Bangladesh,

22. att riksdagen beslutar anslå 390 milj.kr. för utvecklingssamarbete med

Indien,

23. att riksdagen beslutar anslå 115 milj.kr. för utvecklingssamarbete med

Laos,

24. att riksdagen beslutar anslå 15 milj.kr. för utvecklingssamarbete med Sri

Lanka,

25. att riksdagen beslutar anslå 325 milj.kr. för utvecklingssamarbete med

Vietnam,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utreda förutsättningarna för ett långsiktigt samarbete med

Kambodja,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett samarbete med El Salvador,

28. att riksdagen beslutar anslå 365 milj.kr. för särskilda program,

29. att riksdagen beslutar anslå 600 milj.kr. för stöd till ekonomiska

reformprogram och skuldlättnadsåtgärder.

1991/92:U203 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd för återvändande eritreaner,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kontakter med andra regeringar för gemensamma internationella

insatser.

1991/92:U204 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om långsiktigt

utvecklingssamarbete med Eritrea.

1991/92:U205 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att upprätta de

förbindelser med Eritrea som är nödvändiga för ett effektivt

utvecklingssamarbete.

1991/92:U206 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om möjligheterna för enskilda institutioner och ideella stiftelser att

erhålla medel ur biståndsanslaget,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inrättandet av en svensk AT-organisation att finansieras med medel

ur biståndsanslaget.

1991/92:U207 av Hugo Hegeland och Filip Fridolfsson (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar att andelen bundet bistånd av vårt totala anslag till

biståndsram för budgetåret 1992/93 ökas.

1991/92:U208 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gatubarnens

situation.

1991/92:U209 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en brett förankrad parlamentarisk

utredning om en övergripande u-landspolitik i enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär en plan för hur det svenska

u-landsbiståndet skall höjas från 1 till 2 procent av BNI,

3. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ i IMF och Världsbanken

för att åstadkomma reformer innebärande mer demokratiska röstregler och större

insyn,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige inte bör delta i strukturanpassningsprogram på IMF:s

villkor i u-länder,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall verka för avskrivning av u-ländernas skulder,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att frågor rörande u-ländernas skulder skall överflyttas från

finansdepartementet och Exportkreditnämnden till utrikesdepartementet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att biståndsstatistiken skall innehålla mått på hållbar utveckling.

1991/92:U210 av Hans Göran Franck m.fl. (s, v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör utöka det humanitära biståndet väsentligt samt att

även Polisario skall kunna ha ett direkt ansvar för stödets hantering.

1991/92:U211 av Lars Moquist m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen för

budgetåret 1992/93 inte anvisar några medel till Nordiska Afrikainstitutet.

1991/92:U212 av Carl Olov Persson och Fanny Rizell (kds) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige förutom katastrofhjälp bör påbörja ett

utvecklingssamarbete med den provisoriska regeringen i Eritrea,

6. att riksdagen beslutar att inom ramen för tidigare beslut om bistånd till

u-länder omfördela resurser så att Sverige kan bidra till en god utveckling i

Eritrea,

7. att riksdagen hos regeringen begär att förhandlingar med Eritrea upptas

för att få till stånd ett direkt avtal om ramarna för det framtida samarbetet.

1991/92:U213 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kulturmål i

biståndspolitiken.

1991/92:U214 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bistånd och militära

utgifter.

1991/92:U215 av Nils T Svensson och Bertil Persson (s, m) vari yrkas att

riksdagen beslutar anslå 500 000 kr. till kostnader för ett WHO-universitet för

medicinsk teknologi förlagt till Malmö och att kostnaden skall belasta

utrikesdepartementet, anslag C 1 anslagsposten Andra multilaterala bidrag,

delposten Övriga insatser.

1991/92:U216 av Ingbritt Irhammar och Gunhild Bolander (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

redovisning över fördelning av anslagna biståndsmedel till folkrörelser och

andra enskilda organisationer.

1991/92:U217 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, c, kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

u-landsbiståndet skall inriktas på att stödja kvinnornas ställning i enlighet

med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de politiska kvinnoorganisationerna bör ges en viktig roll i

förberedelsearbetet för FN:s kvinnokonferens år 1995.

1991/92:U218 av Ulla-Britt Åbark m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige verkar

för att exportkrediter beviljas för handel med Cuba, att tekniskt-vetenskapligt

samarbete med Cuba fortsätter samt att ekonomiskt stöd bör utgå för kulturellt

utbyte.

1991/92:U219 av Rune Rydén och tredje vice talman Bertil Fiskesjö (m, c) vari

yrkas att riksdagen fattar ett principbeslut om ett svenskt deltagande i

SATIS-nätverket.

1991/92:U220 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare utbildning till

Sandö U-centrum i Kramfors.

1991/92:U221 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen under tredje huvudtiteln C 1 till Bidrag till

internationella biståndsprogram för budgetåret 1992/93 anvisar 2 850 000 000

kr.,

2. att riksdagen under tredje huvudtiteln C 2 till Utvecklingssamarbete genom

SIDA för budgetåret 1992/93 anvisar 5 517 000 000 kr.,

3. att riksdagen under tredje huvudtiteln C 3 till Andra biståndsprogram för

budgetåret 1992/93 anvisar 1 514 500 000 kr.,

4. att riksdagen under tredje huvudtiteln C 4 till Styrelsen för

internationell utveckling (SIDA) för budgetåret 1992/93 anvisar 205000 000

kr.,

5. att riksdagen under tredje huvudtiteln C 6 till Styrelsen för

u-landsforskning (SAREC) för budgetåret 1992/93 anvisar 17 800 000 kr.

1991/92:U222 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att svensk u-hjälp i större

utsträckning bör kanaliseras genom bondeorganisationer till bonde- och

landsbygdsbefolkningen i mottagarlandet.

1991/92:U223 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen till Internationellt utvecklingssamarbete för budgetåret

1992/93 anvisar 1 446 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller

således 15 906 000 000 kr.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de fem biståndspolitiska målen ligger fast och skall styra allt

svenskt bistånd oavsett genom vilket organ det kanaliseras,

3. att riksdagen under anslaget C 2 till Särskilda program för budgetåret

1992/93 anvisar 100 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således

480 000 000 kr. för att öka kvinnobiståndet i enlighet med vad i motionen

anförts,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige inte skall medverka i den nya IDA-påfyllnaden,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige inte skall samverka med EG på biståndsområdet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det föreslagna anslaget på 700 000 000 kr. som Stöd till ekonomiska

reformprogram och skuldlättnadsåtgärder,

7. att riksdagen under anslaget C 1 Bidrag till internationella

biståndsprogram för budgetåret 1992/93 anvisar 345 000 000 kr. till Unicef

utöver vad regeringen föreslagit,

8. att riksdagen under anslaget C 1 Bidrag till internationella

biståndsprogram för budgetåret 1992/93 anvisar 25 000 000 kr. till UNHCR utöver

vad regeringen föreslagit,

9. att riksdagen under anslaget C 1 Bidrag till internationella

biståndsprogram för budgetåret 1992/93 anvisar 10 000 000 kr. till UNWRA utöver

vad regeringen föreslagit,

10. att riksdagen under anslaget C 2 till Demokrati, mänskliga rättigheter

och humanitärt bistånd för budgetåret 1992/93 anvisar 1386 000 000 kr. utöver

vad regeringen föreslagit eller således 2 086 000000 kr. för stipendier,

bistånd till Amerikas indianer och stöd till fackföreningar enligt vad i

motionen anförts,

11. att riksdagen hos regeringen begär att SIDA och Swedecorp skall inleda

ett arbete för stöd till fackligt organisationsarbete finansierat från anslaget

Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om slopande av u-krediterna,

13. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att till u-krediter

anslå 420 000 000 kr.

1991/92:U224 av Birger Hagård m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det svenska

biståndet till Angola också bör kanaliseras via Unita,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att effektiviteten i biståndet särskilt bör uppmärksammas.

1991/92:U225 av Tom Heyman (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om beräkningen av

biståndsanslagen.

1991/92:U226 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett utredningsarbete rörande de organisatoriska sambanden mellan

EG:s och Sveriges biståndsverksamhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om initiativ till informationsinsatser och stöd till kontakter mellan

enskilda svenska organisationer och motsvarande organisationer inom EG.

1991/92:U227 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ökade insatser för information om familjeplanering i

u-länderna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ökade kunskaper om befolkningsfrågor hos

biståndspersonal,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ökat stöd till enskilda initiativ inom

befolkningsområdet, inom ramen för Särskilda program,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ett ökat bilateralt samarbete med våra programländer

beträffande befolkningsfrågor,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om läskunnighetens betydelse för familjeplaneringsprogrammens

förverkligande,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att befolkningsfrågan uppmärksammas i FN:s konferens om miljö och

utveckling (UNCED).

1991/92:U228 av Charlotte Branting (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kapacitetsförstärkning på det multilaterala biståndsområdet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den multilaterala andelen av det svenska biståndet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samverkan mellan enskilda organisationer på det multilaterala

biståndsområdet.

1991/92:U229 av Margit Gennser (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om principer för svenskt bistånd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvärderingen av biståndsverksamheten och de eventuella slutsatser

som bör dras gällande omfattningen av vår biståndsverksamhet.

1991/92:U230 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att snabbutreda förutsättningarna för en internationell katastrof-

och biståndsbrigad,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att snabbutreda förutsättningarna för en lokalisering av en sådan

katastrof- och biståndsbrigad på det forna F 12 i Kalmar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utnyttjande av SIDA-anslagen C 2 och C 5.

1991/92:U231 av Rolf L Nilson (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i samarbete med eritreanska myndigheter bidra till Eritreas

återuppbyggande.

1991/92:U232 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att en del av

biståndsbudgeten satsas på utveckling av infrastruktur.

1991/92:U233 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa en helt

ny princip för användning av en del av Sveriges biståndsmedel.

1991/92:U234 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillvarata den

kompetens som finns hos AT-organisationerna samt utveckla samarbetet med ATS i

enlighet med vad som i motionen anförts.

1991/92:U235 av Kristina Svensson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kvinnohandläggare vid SIDA:s biståndskontor,

2. att riksdagen beslutar att avsätta särskilda medel för förberedelsearbetet

till FN:s kvinnokonferens 1995.

1991/92:U236 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det svenska biståndets frigörelse från Världsbankens och

Internationella valutafondens policy,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skuldavskrivning,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till omfördelning av IDA:s

anslag till olika FN-organ, i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av Världsbankens policy, varvid omdömet från

organisationer med erfarenhet från fältet bör tillmätas stor vikt,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om SIDA:s inriktning på u-ländernas egna forsknings- och policyorgan,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en ny "Bretton Woods-konferens" för en globalt rättvis ekonomisk

ordning.

1991/92:U237 av Lena Hjelm-Wallén (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en professur i

internationell mödrahälsovård.

1991/92:U238 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förslag till hur SIDA:s verksamhet kan sammansmältas med Swedecorp

till en organisation.

1991/92:U240 av Bengt Hurtig och Hans Göran Franck (v, s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökade humanitära katastrofinsatser till civilbefolkningen i Irak,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om möjligheten att till skydd av civilbefolkningen lätta på eller

förändra sanktionerna mot Irak.

1991/92:U407 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny utrikespolitik

för Sverige. (Berörd del).

1991/92:U504 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

18. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva medlemskapsförhandlingar

med beaktande av de krav som kommer till uttryck i denna motion beträffande

internationellt utvecklingssamarbete.

1991/92:U515 av Christer Lindblom (fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av reglerna

för anslag till u-landsprojekt av flerinstitutionell och tvärvetenskaplig

karaktär.

1991/92:U544 av Carl B Hamilton m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige i förhandlingarna om medlemskap i EG bör verka för att

subsidiaritetsprincipen fastslås gälla inom biståndsområdet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att Sverige som medlem i EG verkar för att krav på

demokrati och mänskliga rättigheter ställs på mottagarna av EG:s gemensamma

bistånd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att Sverige som medlem i EG verkar för att

marknadsekonomiska system uppmuntras hos mottagarländerna av EG:s gemensamma

bistånd,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om värdet av att Sverige som medlem i EG verkar för att Loméavtalet

utvidgas till att gälla fler u-länder.

1991/92:U609 av Pierre Schori m.fl. (s) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ge betydande humanitärt bistånd till Östtimor och Västpapua.

1991/92:U610 av Pierre Schori m.fl. (s) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att katastrof- och humanitärt bistånd till befolkningen i de

ockuperade områdena väsentligt utökas för kommande budgetår,

5. att riksdagen beslutar att utöver regeringsförslaget utöka stödet med 14

milj.kr. till UNRWA främst för organisationens insatser på MR-området.

1991/92:U617 av Berith Eriksson m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall verka för att Iran inte beviljas lån från

Världsbanken, på grund av Irans brott mot mänskliga rättigheter.

1991/92:U618 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bistånd till Angola för integrering av demobiliserade soldater,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om biståndssamarbetet med Moçambique,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenskt bistånd till demokratiska rörelser i Sydafrika.

1991/92:U621 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökat stöd till kvinnoorganisationer i u-länder och Östeuropa,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bistånd för att möjliggöra deltagande från u-länder i

världskonferensen för de mänskliga rättigheterna 1993,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inte bevilja u-krediter till Kina och Indonesien.

1991/92:U622 av Berith Eriksson m.fl. (v, s, fp, c, kds) vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär att Sverige tar initiativ till

minröjning i irakiska Kurdistan,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sveriges

humanitära bistånd bör fortsätta.

1991/92:U624 av Ingela Mårtensson och Ingbritt Irhammar (fp, c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bistånd eller u-krediter till Indonesien.

1991/92:U626 av Ingela Mårtensson m.fl. (fp, c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bistånd och u-krediter till Marocko,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bistånd till Polisario.

1991/92:Sf605 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

framförts om biståndets roll i flyktingpolitiken,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det multilaterala flyktingarbetet.

1991/92:Sf619 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett skuldbetalningsmoratorium och en allmän avskrivning av

u-ländernas skulder.

1991/92:Jo612 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige i samband med FN-konferensen om miljö och utveckling

ställer kravet på en internationell överenskommelse om en radikal nedskrivning

av de fattiga ländernas skulder.

1991/92:Jo645 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ge högsta internationella prioritet åt befolkningsfrågan, dvs.

den stora fara som förknippas med den pågående befolkningsexplosionen.

1991/92:A805 av Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökade insatser på sikt för bistånd på befolkningsområdet.

U-ländernas situation och ekonomiska utveckling

Sammanfattning av propositionen (s. 51--62)

På de flesta håll i världen pågår en omprövning av tidigare

utvecklingspolitik. Omfattande ekonomiska återhämtningsprogram och strukturella

reformer genomförs. Erfarenheterna och insikterna om vad som är en hållbar

utvecklingspolitik har ökat. Detta innebär bl.a. en omprövning av statens roll.

Även på det politiska planet märks stora förändringar. I flera u-länder har

det skett en utveckling i riktning mot demokrati och flerpartisystem. Detta är

väsentligt eftersom det enligt regeringen krävs politisk pluralism och respekt

för de mänskliga rättigheterna om utvecklingspolitiken skall bli framgångsrik.

Den ekonomiska utvecklingen i Asien har under en längre tid varit

dynamisk. Den genomsnittliga tillväxten har även under åren 1990 och 1991 varit

relativt hög. Även flera av de folkrika låginkomstländerna i Sydasien har under

ett antal år haft en tillväxt i ekonomin som överstigit befolkningstillväxten.

Särskilt Indien har under 1980-talet haft en god tillväxt, som möjliggjort

förbättrade levnadsvillkor för en del av de fattiga grupperna.

Regeringen konstaterar att krisen i de afrikanska ländernas utveckling

innebar snabbt sjunkande inkomster från slutet av 1970-talet. BNP per capita

beräknas i dag vara 15 % lägre än vid decenniets början. De fattigas antal har

ökat och uppgår i dag till närmare 300 miljoner, två tredjedelar av de ca 480

miljoner invånarna i de afrikanska länderna söder om Sahara. Många afrikanska

länder har dock gjort stora ansträngningar att ta sig ur 1980-talets djupa

kris. Den nödvändiga omläggningen av den ekonomiska politiken har börjat ge

resultat.

De flesta afrikanska länder har mött krisen med omfattande ekonomiska

återhämtningsprogram. Dessa s.k. strukturanpassningsprogram är oftast utformade

med stöd av Internationella valutafonden och Världsbanken. Viktiga inslag är

privatisering av jordbruket, avskaffande av statlig priskontroll samt stimulans

för småföretagarverksamhet. Till stöd för programmen har det internationella

biståndet till Afrika ökat.

Ett antal latinamerikanska länder har också inlett genomgripande ekonomiska

reformer för att ta sig ur den djupa ekonomiska kris som kännetecknat

1980-talet. Krisen har lett till att regionens BNP per capita i dag är 10 %

lägre än år 1980 och har inneburit stora påfrestningar för Latinamerikas många

fattiga. Tillväxten har varit svag trots att regionens exportinkomster nått

rekordnivåer. De stora räntebetalningarna på utlandsskulden har tagit en stor

del av exportöverskottet i anspråk. Investeringarna har enligt regeringen legat

på en alltför låg nivå för att bereda vägen för ekonomisk återhämtning och

tillväxt. Stora budgetunderskott har lett till mycket hög inflation, negativa

realräntor och en betungande inhemsk statsskuld.

Samtidigt tyder flera rapporter på att länderna i Latinamerika står inför en

positivare ekonomisk och social utveckling under 1990-talet. En rad länder har

under ett antal år genomfört långtgående ekonomiska reformprogram. Det råder i

dag en utbredd enighet om behovet av denna typ av reformer. Flera länder har

haft fördel av betydelsefulla skuldlättnadsåtgärder, men för att

återhämtningsprogrammen skall lyckas är det viktigt att ytterligare

skuldlättnad kommer till stånd, framför allt avseende skulder till de privata

bankerna.

Den snabba ökningstakten i världshandelns volym under större delen av

1980-talet avtog under år 1990 till ca 5 %. U-ländernas exportvolym växte dock

snabbare än världshandeln och särskilt stark var exportutvecklingen i de

industrivaruexponerande asiatiska medelinkomstländerna. De fattiga afrikanska

länderna blev under 1980-talet emellertid allt svagare på världsmarknaden. Sett

över en längre period har enligt regeringen u-länderna som grupp avsevärt

stärkt sin position på världsmarknaden. Deras andel av världshandeln har ökat,

liksom andelen industrivaror i deras export.

U-ländernas totala utlandsskuld beräknades uppgå till ca 1 340 miljarder US

dollar i slutet av år 1990, vilket är en fördubbling i nominella termer sedan

år 1980. Större delen av 1980-talet kännetecknades av fallande eller

stagnerande resursflöden till u-länderna. Det är främst de privata bankernas

utlåning som minskat kraftigt till följd av skuldkrisen. Detta har inneburit

att beroendet av utlåning från offentliga institutioner, ofta på mjuka villkor,

i vissa fall har ökat.

Det finns nu enligt regeringen tecken på att trenden av minskade resursflöden

till u-länderna har vänt. Det samlade långfristiga nettoresursflödet till

u-länderna -- offentlig och privat nettoutlåning, bistånd och

direktinvesteringar -- uppskattades enligt Världsbanken ha ökat till ca 71

miljarder US dollar år 1990 från som lägst 46 miljarder US dollar år 1987.

Detta är främst ett resultat av ökat gåvobistånd och ökad offentlig, främst

multilateral utlåning. Denna positiva utveckling gäller även om hänsyn tas till

återflödet av räntor och vinster på utländska investeringar. De samlade

nettotransfereringarna till u-länderna var år 1990 positiva för första gången

sedan år 1983 och beräknades uppgå till ca 9 miljarder US dollar.

För de fattigaste länderna har ett antal skuldlättnadsinitiativ tagits under

de senaste åren. Sverige har varit pådrivande i detta arbete. Redan år 1978

avskrev Sverige biståndskrediterna till dessa länder. Sverige har också verkat

för mjukare villkor vid omförhandlingar i Parisklubben. Även när det gäller de

fattigaste ländernas skuld till kommersiella långivare har framsteg gjorts,

framför allt genom s.k. skuldåterköp, som innebär att andrahandsmarknadens låga

värdering av fordringar utnyttjas. Genom ett svenskt förslag har också en viss

skuldlättnad åstadkommits när det gäller de fattigaste ländernas skulder till

Världsbanken.

Det internationella biståndet

Sammanfattning av propositionen (s. 60--62)

Världens bistånd till u-länderna stagnerade i reala termer under 1980-talet.

Biståndet till u-länderna ökade enligt OECD under år 1990 till ca 64 miljarder

US dollar från ca 54 miljarder US dollar år 1989. En viktig förklaring till

ökningen är att dollarns depreciering under år 1990 ökade biståndets värde i

andra valutor. I reala termer ökade biståndet ändå med ca 6 %. En förklaring är

enligt propositionen den kraftiga ökningen i arabländernas bistånd i samband

med krisen vid Persiska viken.

Biståndet från de länder som är medlemmar i OECD:s biståndskommitté

(Development Assistance Committee, DAC) ökade år 1990 till 54 miljarder US

dollar från 47 miljarder US dollar år 1989, en real ökning med 4 %. Biståndet i

proportion till DAC-medlemmarnas BNI steg från 0,34 % år 1989 till i genomsnitt

0,35 % av BNI år 1990. Under det gångna årtiondet har nivån legat kring 0,35 %.

År 1970 antogs i samband med deklarationen om FN:s andra utvecklingsårtionde

0,7-procentmålet för utbetalningar av offentligt bistånd. Sverige uppnådde

detta redan år 1974. Ännu i dag har endast tre andra OECD-länder -- Norge,

Nederländerna och Danmark -- uppnått målet. De svenska biståndsutbetalningarna

uppgick år 1990 till 0,90 % av BNI.

Tabell 1. Biståndsutbetalningar år 1990

Biståndets andel Biståndets

av BNI ( %) storlek

(milj.USD)

(1990) (1989) (1990)

DAC-länder totalt (*) 0,35 0,34 54 077 (3)

Norge 1,17 1,05 1 207

Danmark 0,93 0,93 1 171

Nederländerna 0,93 0,94 2 580

Sverige 0,90 0,96 2 007

Finland 0,64 0,63 848

Frankrike (**) 0,52 0,54 8 277

Belgien 0,45 0,40 891

Canada 0,44 0,44 2 470

Tyskland 0,42 0,41 8 320

Australien 0,42 0,41 8 320

Italien 0,34 0,38 955

Japan 0,31 0,31 9 054

Schweiz 0,31 0,30 750

Storbritannien 0,27 0,31 2 639

Österrike 0,25 0,23 389

Nya Zeeland 0,22 0,22 93

Förenta staterna (***) 0,19 0,15 10 166

Irland 0,16 0,17 57

Övriga OECD-länder 990

Arabiska länder 6 312

Andra u-länder 495

Sovjetunionen och Östeuropa 2 150

Världens totala bistånd 64 024

(*) DAC (Development Assistance Committee är OECD:s biståndskommitté.

Medlemsländerna är de som anges i tabellen samt fr.o.m. december 1991 Spanien

och Portugal.

(**) Exklusive Frankrikes bistånd till departement och territorier utanför

landets gränser (s.k. DOM/TOM). Det biståndet på 2 810 milj. US dollar ingår

dock i totalbeloppet för DAC-länderna.

(***) Från Förenta staternas bistånd har exkluderats 200 milj. US dollar i

avskrivning av militära krediter.

(Källa: OECD:s biståndskommitté DAC 1990)

Ökningen av DAC-ländernas biståndsvolym under år 1990 beror främst på ökat

bistånd från Förenta staterna, Japan och Frankrike. Förenta staterna blev

återigen världens största biståndsgivare med drygt 10 miljarder US dollar i

bistånd. Japan, som under 1980-talet har ökat sina biståndsansträngningar, har

kommit att bli en allt viktigare partner i det internationella

utvecklingssamarbetet. Bland de länder som minskat sitt bistånd i procent av

BNI märks Australien, Italien och Storbritannien.

Biståndsanslagen m.m.

Sammanfattning av propositionen (s. 105--109)

Regeringen föreslår att biståndsramen för budgetåret 1992/93 fastställs till

14 460 milj.kr., vilket motsvarar en procent av den beräknade

bruttonationalinkomsten för kalenderåret 1992. Beloppet utgör enligt

regeringens beräkningar en ökning med 589 milj.kr. i jämförelse med innevarande

budgetår. Ökningen av ramen är i huvudsak jämnt fördelad över de olika

anslagen.

De multilaterala bidragen under anslaget C 1 Bidrag till internationella

biståndsprogram föreslås öka med 247 milj.kr. och uppgå till totalt 3 566

milj.kr. Det totala multilaterala biståndet är dock större, eftersom stora

bidrag till internationella organisationer även ges från de andra anslagen inom

biståndsramen. Sammantaget uppgår de svenska multilaterala bidragen till ca en

tredjedel av biståndsramen. Inom anslaget används ökningen främst för

multilaterala organisationer med stark fattigdomsinriktning. Vidare beräknas en

större ökning av medel för miljö- och befolkningsfrågor.

Anslaget C 2 Utvecklingssamarbete genom SIDA beräknas sammanlagt till 7 517

milj.kr. vilket är en ökning med 217 milj.kr. jämfört med innevarande budgetår.

I regeringsdeklarationen anges prioriteringar för biståndets fördelning på

olika anslagsposter. Dessa återspeglas enligt propositionen i att

anslagsposterna för demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd

samt för bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer höjs

väsentligt. För anslagsposten katastrofer och återuppbyggnad m.m. föreslås en

ökning mot bakgrund av de förväntat stora behoven av katastrof- och

flyktinghjälp. Medel för civila insatser i samband med FN-aktioner för fred och

återuppbyggnad har beräknats under anslaget C 1 Bidrag till internationella

biståndsprogram, anslagsposten 10 Andra multilaterala bidrag, delposten B

Övriga insatser.

Inom anslaget C 3 Andra biståndsprogram är det framför allt medel för stöd

till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder som har räknats upp.

För budgetåret 1992/93 beräknas 700 milj.kr. för särskilda insatser i

skuldtyngda u-länder, en ökning med 200 milj.kr. jämfört med innevarande

budgetår. Inom anslaget beräknas vidare ökningar för forskningsprogram genom

SAREC, stöd till näringslivsutveckling genom Swedecorp samt tekniskt samarbete

och u-krediter genom BITS. Till anslagsposten för stöd till

näringslivsutveckling genom Swedecorp har medel för industribistånd överförts

från landramarna för Moçambique, Tanzania, Zambia och Indien under anslaget C 2

Utvecklingssamarbete genom SIDA. Anslagsposten projektbistånd till vissa länder

har minskats genom att bistånd till Central- och Östeuropa redovisas under ett

särskilt anslag. Under anslagsposten har för budgetåret 1992/93 medel

beräknats bl.a. för utveckling av samarbete i nya former med programländerna

Botswana, Namibia och Zimbabwe. Landramarna för dessa länder har anpassats i

motsvarande mån. Totalt ökar anslaget C 3 Andra biståndsprogram med 141,5

milj.kr. till 2 114,5 milj.kr.

Vissa förändringar av anslagsteknisk natur föreslås även för budgetåret

1992/93. Under anslaget C 1 Bidrag till internationella organisationer

redovisas medlen för Sveriges bidrag till NDF (Nordic Development Fund) som en

ny delpost i anslutning till övriga internationella finansieringsorgan under

anslagsposten Regionala utvecklingsbanker. Under anslaget Utvecklingssamarbete

genom SIDA föreslås en sammanslagning av anslagsposterna Katastrofer m.m. och

Stöd till återuppbyggnad till en anslagspost. Anslagsposten Regionala insatser

i Centralamerika under samma anslag föreslås i fortsättningen heta

Utvecklingssamarbete med Centralamerika och anslagsposten Projektbistånd till

Latinamerika ges i förslaget namnet Utvecklingssamarbete med Sydamerika. Under

anslaget C 3 Andra biståndsprogram uppdelas anslagsposten 9 Styrelsen för

internationellt näringslivsbistånd (Swedecorp) till en anslagspost med namnet

näringslivsbistånd och en anslagspost med namnet Swedefund International AB.

Samtidigt inrättas ett nytt anslag C 10 Styrelsen för internationellt

näringslivsbistånd (Swedecorp) där förvaltningskostnaderna anslås.

Anslagsbelopp och anslagsbenämningar framgår av nedanstående sammanfattande

tabell.

Tabell 2

Anvisat Anvisat Anvisat Förslag Förändring

1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 1991/92-

1992/93

_______________________________________________________________________________

C 1 Bidrag till inter-

nationella biståndsprogram 3 333,5 3 566,2 3 319,4 3 566,1 246,7

C 2 Utvecklingssamarbete

genom SIDA 6 190,0 6 787,0 7 300,0 7 517,0 217,0

C 3 Andra biståndsprogram 1 647,3 2 117,0 1 973,0 2 114,5 141,5

C 4 Styrelsen för inter-

nationell utveckling

(SIDA) (*) 222,0 246,0 269,6 293,8 24,2

C 5 Styrelsen för u-lands-

utbildning i Sandö

(Sandö U-centrum) (*) 21,8 49,9 54,9 23,0 -31,9

C 6 Styrelsen för u-lands-

forskning (SAREC) (*) 11,1 15,4 21,0 25,4 4,4

C 7 Nordiska Afrika-

institutet 4,4 5,0 5,7 6,0 0,3

C 8 Beredningen för inter-

nationellt teknisk-ekonomiskt

samarbete (BITS) (*) 6,7 10,8 14,6 18,7 4,1

C 9 Bidrag till styrelsen

för u-landsutbildning i Sandö

(Sandö U-centrum) 6,8 7,1 0,3

C 10 Styrelsen för inter-

nationellt näringslivsbistånd

(Swedecorp) (**) 34,4

Biståndskostnader som

finansieras över andra

huvudtitlar eller anslag 193,7 202,6 206,0 188,9 -17,1

Avräkning för vissa

asylkostnader 700,0 665, -35,0

-------------------------------------------------------------------------------

TOTALT 11 660,9 13 000,0 13 871,0 14 460,0 589,0

(*) Enligt nytt beräkningssätt redovisas anslagen exklusive moms från och med

budgetåret 1992/93. För budgetåret 1991/92 är däremot anslagen redovisade

inklusive moms.

(**) Medel under detta nya anslag har för budgetåret 1991/92 anslagits under

C 3 Andra biståndsprogram.

Enprocentsmålet och totalanslaget

Sammanfattning av motionerna

I motion U202 (s) yrkande 8 föreslås att biståndsramen för budgetåret 1991/92

skall fastställas till 14 460 milj.kr., d.v.s. samma belopp som regeringen

föreslår i propositionen.

I motion U225 (m) föreslås att anslagsframställan för kommande budgetår bör

beräknas på oförändrad BNI. Enligt motionären finns inga tecken som tyder på

att den ökning av BNI om tre procent årligen som SIDA har angivit i sin

fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1993/94 och 1994/95 kommer till

stånd.

I motion U209 (v) yrkande 2 föreslås att riksdagen hos regeringen begär en

plan för hur det svenska u-landsbiståndet skall höjas från 1 till 2 % av BNI.

Enligt motionärerna krävs en sådan höjning för att en utjämning mellan fattiga

och rika länder skall kunna komma till stånd. Vänsterpartiet föreslår samtidigt

i motion U223 yrkande 1 att biståndsramen för budgetåret 1992/93 fastställs

till 15 906 milj.kr., eller 1 446 milj.kr. utöver vad regeringen har

föreslagit.

I motion U209 (v) yrkande 7 föreslås att Sverige skall verka för att

BNP-måttet i utvecklingsstatistiken snarast skall kompletteras med andra mått

som redovisar utvecklingens ekonomiska, sociala och ekologiska hållbarhet.

I motion U221 (nyd) föreslås att biståndsramen för budgetåret 1992/93 skall

fastställas till 11 041 milj.kr., d.v.s. en reducering av det belopp som

föreslås av regeringen med 3 418 milj.kr.

Utskottet

Med anledning av ovanstående motioner vill utskottet referera till vad som

anförts i föregående års betänkanden om det internationella

utvecklingssamarbetet, nämligen att enprocentsmålet står fast. Målet att

biståndet skall motsvara 1 % av BNI är inte formulerat som en övre gräns,

varför framtida ökningar av det svenska biståndets andel av BNI inte skall

uteslutas. Biståndet bör utformas så att det på effektivast möjliga sätt möter

behoven i u-länderna, framför allt i de fattigaste länderna. Sverige bör också

fortsätta att verka för att även övriga OECD-länder uppfyller det kvantitativa

mål om 0,7 % av BNI som de själva varit med om att utforma inom FN. De nordiska

länderna har gemensamt tagit initiativ till en internationell aktion i syfte

att bryta den stagnerande trenden i respektive lands nationella biståndsvolym.

Sverige har vid internationell jämförelse ett förhållandevis generöst bistånd.

Under 1990 motsvarade de svenska biståndsutbetalningarna 0,90 % av BNI. Till

detta kan fogas att i fortsättningen skall särskilda insatser till de central-

och östeuropeiska länderna ges utanför enprocentsramen för u-länderna.

Därmed avstyrks yrkande 2 i motion U209 (v).

Beträffande förslaget om att anslagsframställan för kommande budgetår bör

beräknas på oförändrad BNI vill utskottet framhålla att det i realiteten är

den faktiska utvecklingen av BNI som styr utrymmet för Sveriges samlade

bistånd. Detta gäller också det bistånd som kanaliseras via SIDA. Den

BNI-beräkning som för kommande budgetår styr biståndsramen presenteras i

finansplanen i regeringens budgetproposition.

Därmed avstyrks motion U225 (m).

Vad beträffar BNP-måttets användning i utvecklingsstatistiken konstaterade

utskottet i sitt förra betänkande om internationella miljöfrågor

(1990/91:UU19), att det grundläggande biståndsmålet att höja de fattiga folkens

levnadsnivå "innebär att biståndet bl.a. skall bidra till u-ländernas

resurstillväxt. Att i bedömningen av denna tillväxt (...) överge

bruttonationalprodukten som användbart mätinstrument skulle inte vara

ändamålsenligt. Utskottet instämmer emellertid i motionärernas syn på vikten av

kompletterande mätinstrument som exempelvis HDI ("Human Development Index") och

ISEW ("Index of Sustainable Economic Welfare"). Analyser av u-ländernas

ekonomiska och sociala utveckling tjänar på att dessa faktorer används som

komplement i bedömningen."

Utskottet anser fortfarande att det inte föreligger behov av att införa

obligatoriska krav på att komplettera BNP-uppgifterna med andra

utvecklingsmått. Där kompletterande uppgifter kan tas fram är däremot detta

värdefullt. Inom FN-systemets statistikuppgifter redovisas normalt uppgifter om

barnadödlighet, läskunnighet etc. som komplement till uppgifterna om ekonomisk

tillväxt.

Därmed avstyrks yrkande 7 i motion U209 (v).

Utskottet tillstyrker mot bakgrund av det ovanstående regeringens förslag

till total medelsram för biståndet om 14 460 milj.kr. I konsekvens härmed

bifaller utskottet yrkande 8 i motion U202 (s). Yrkande 1 i motion U223 (v)

avstyrks.

Det internationella samarbetets krav och förutsättningar

Sammanfattning av propositionen (s. 62--104)

Regeringen anför att med den omfattning dagens ömsesidiga beroenden har kan

global säkerhet, ekonomisk stabilitet och hållbar utveckling bara uppnås genom

hela världens aktiva deltagande. Förenta nationerna

intar här en särställning. För biståndets vidkommande är reformer i FN:s arbete

på det ekonomiska och sociala området särskilt angelägna. Uppslutningen kring

de sociala sektorernas viktiga roll i utvecklingsprocessen blir allt större.

Regeringen anger att det som särskilt kännetecknat de senaste årens stora

katastrofer, som de i Mellanöstern, Afrikas Horn, Kambodja, Afghanistan och

Liberia, är att dessa krävt stora och snabba hjälpinsatser samt att de är

politiskt känsliga och har skapat svåra och i vissa fall långvariga

flyktingsituationer. Även i Central- och Östeuropa har katastofliknande

förhållanden uppstått på flera håll. Sverige har vid dessa tillfällen spelat en

ledande roll i arbetet med att förbättra FN:s och dess biståndsorgans

möjligheter att agera.

Det är enligt regeringen ett väl känt faktum att det i krissituationer alltid

är de fattigaste människorna som drabbas värst. Regeringen anser att det är

insikten om de bakomliggande faktorernas påverkan på fattigdomens konsekvenser

som i hög grad styrt och fortsättningsvis bör styra vårt bistånd. För att

angripa fattigdomens kärna bör man också se katastrofbistånd som tillfällig

stödåtgärd som kompletterar det reguljära utvecklingssamarbetet med våra

samarbetsländer.

Katastrofanslaget har under budgetåret 1990/91 kommit att utnyttjas fullt ut

för i första hand akut nödhjälp i områden som Afrikas Horn och Mellanöstern.

Omfördelning från andra anslag har varit nödvändig, vartill kommer att

riksdagen tog initiativ till extra insatser våren 1991.

För att Sverige även i fortsättningen skall kunna engagera sig för de

katastrofdrabbade krävs enligt regeringen ökade medel till akut nödhjälp, till

förebyggande katastrofinsatser och till återuppbyggnadsinsatser.

Beträffande demokrati och mänskliga rättigheter säger regeringen i

propositionen att en stark drivkraft i regeringens engagemang för demokrati och

mänskliga rättigheter i de fattiga länderna är oro över de övergrepp som

förekommer och över brister på demokratisk utveckling på många håll.

Demokratimålet har en central roll i utvecklingssamarbetet. Att värna om de

mänskliga rättigheterna är att vägledas av principen om människors lika värde

och om varje människas inneboende värdighet, och det alldeles oavsett ras, kön,

språk eller religion.

Idéerna om rättsstaten, yttrandefrihet och politisk pluralism inklusive

flerpartisystem är enligt regeringen allmängiltiga. De är lika relevanta i

fattiga som rika länder. Den kraftiga betoningen på att värna de mänskliga

rättigheterna vilar inte endast på en principiell syn på utveckling. Den

återspeglar också det faktum att krav på politiska friheter och demokrati nu

höjs i många u-länder, varav flera ingår i kretsen av svenska programländer.

Reformer och politiska system måste enligt regeringen förankras i ländernas

egna erfarenheter och traditioner för att bli legitima och hållbara. Regeringen

anger att Sverige som biståndsgivare bör föra en aktiv dialog om

demokratifrågorna med samarbetsländerna. Det är enligt regeringen angeläget att

denna process rymmer klara budskap och tydliga signaler. Biståndsdialogen måste

därför bli ett mer verkningsfullt instrument för att främja pluralism,

flerpartisystem och mänskliga rättigheter.

Den särskilda anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt

bistånd som inrättades under budgetåret 1991/92 har hög utnyttjandegrad och har

stimulerat till nya typer av insatser. Bl.a. har man från svensk sida enligt

regeringen kunnat tillmötesgå en stor efterfrågan på stöd i samband med

allmänna val. FN har en naturlig roll när val ingår som ett led i en mer

övergripande fredsprocess. Flera skäl talar enligt regeringen för att pröva

möjligheten att stärka oberoende internationella institutioner vilka kan påta

sig att övervaka länders efterlevnad av demokratiska regler och principer,

särskilt i samband med val. Denna fråga utreds för närvarande inom

utrikesdepartementet.

Demokratibiståndet uppvisar enligt regeringen en nödvändig bredd, SIDA, BITS

och SAREC är alla engagerade i en rad insatser för demokrati och mänskliga

rättigheter. Sverige bör enligt propositionen i ökad utsträckning välja kanaler

för biståndet som inte har anknytning till mottagarländernas myndigheter och

regeringar. Regeringen anser att frågan om statens roll i u-länderna, särskilt

i de afrikanska krisländerna, har central betydelse i det förändringsarbete som

måste bedrivas i biståndet under de närmaste åren. Regeringen avser därför att

ta initiativ till ett utvecklingsarbete på detta område, där kompletterande

kanaler för biståndet övervägs.

Vad avser miljö och utveckling anser regeringen att det är av ömsesidigt

intresse för både i- och u-länder att u-länderna bedriver en politik som

främjar en långsiktig hållbar utveckling, bekämpar fattigdomen och minskar

påfrestningarna på miljön.

Enligt regeringen kommer det att krävas ökade resursöverföringar för

miljöinsatser i u-länder av åtminstone två slag. För det första, måste ett ökat

samarbete ske med u-länderna för att bistå dem att lösa de direkt

fattigdomsrelaterade miljöproblemen. För det andra, måste ett ökat samarbete

ske med u-länerna för att de skall kunna delta i globala miljöåtgärder, t.ex.

åtgärder mot klimatförändringar och åtgärder mot uttunning av ozonskiktet. I

båda fallen måste enligt regeringen samarbetet integreras med den övergripande

utvecklingspolitiken i de enskilda u-länderna för att bli verkningsfullt.

Vad gäller befolkningsfrågor anser regeringen att bristen på ekonomisk

utveckling, på utbildning för kvinnor och bristande tillgång till mödra- och

barnavård är faktorer som håller födelsetalet uppe på en oacceptabelt hög nivå.

Utbildning och läskunnighet för kvinnor har mycket starka samband med minskat

barnafödande och sänkt barnadödlighet. Barnafödandet är också lägre i länder

där ekonomin förbättrats mer stadigvarande.

Insikten om att befolkningsfrågan måste ses utifrån ett brett perspektiv och

utifrån individens behov har vuxit sig allt starkare under senare år. Sverige

bör enligt regeringen därför fortsätta att lämna bistånd som en integrerad del

av insatser som syftar till att bidra till en balans mellan befolkning och

resurser. Detta bör ske genom en aktiv dialog med mottagarländerna kring

befolkningsfrågans betydelse. Även specifika familjeplaneringsinsatser bör

genomföras där det bedöms vara effektivt. Regeringens avsikt är enligt

propositionen att höja ambitionen i fråga om bistånd på befolkningsområdet.

I propositionen diskuteras också en ny roll för FN. 1990-talet kommer

enligt regeringen att ställa krav på större finansiella resurser för

multilateral verksamhet. Ett starkare och mer effektivt FN måste i högre grad

än nu bygga på ett gemensamt finansiellt ansvarstagande. Det är angeläget att

nå fram till en ökad samsyn om vilka principer som skall styra

bidragsfördelningen i framtiden. Medvetenheten måste också stärkas om att det

är ett gemensamt givar- och mottagarintresse att tillgängliga resurser

utnyttjas mer effektivt.

I dag kanaliseras mer än två tredjedelar av FN:s årliga resurser om ca 5

miljarder US dollar till bistånd. FN:s organisation på detta område har växt

fram som resultat av successivt identifierade behov. Den splittrade

organisationsstrukturen, överlappning av många FN-organs mandat och bristen på

koordinering har enligt propositionen dock lett till att FN på många områden

saknar kritisk massa för att kraftfullt kunna spela en ledande

utvecklingspolitisk roll. Sverige och Nordens strävan är att skapa en så bred

förankring som möjligt bland medlemsländerna för konstruktiva reformer så att

FN bättre kan möta 1990-talets utmaningar och problem.

Vad beträffar kvinnoinriktat bistånd avser regeringen att även i

fortsättningen aktivt verka för att kvinnofrågorna uppmärksammas

internationellt.

Kvinnans roll i utvecklingen är enligt regeringen inte endast en fråga om

jämställdhet och rättvisa. Det finns t.ex. ett fastställt samband mellan

kvinnors utbildning och befolkningstillväxt -- bättre utbildade kvinnor föder

ofta färre barn. Vidare är kvinnor i minst lika hög utsträckning som män

delaktiga i produktionen.

Det är enligt regeringen viktigt att öka satsningarna på

informationsverksamhet för att söka ge en så bred bild som möjligt av

situationen i u-länderna och resultaten av svenskt bistånd och

utvecklingssamarbete.

Mottagarlandets ansvar måste återupprättas. Ansvaret gentemot den egna

befolkningen måste bli tydligt och rollfördelningen mellan biståndsgivarna och

mottagarländerna måste klarläggas.

Erfarenheterna från det senaste decenniets insatser visar att endast en

utveckling som är väl förankrad i inhemska förhållanden och politik har

möjligheter att lyckas. Omvärldens bidrag till förändringar är viktiga.

Avgörande är ändå inhemskt initierade förändringar. Därför måste ansvar

utkrävas och förändringar genomföras inom länderna. Demokratisering, respekt

för mänskliga rättigheter och social mobilisering frmstår allt tydligare som

förutsättningar för en hållbar politik.

Det är enligt regeringen viktigt att biståndet utformas så att det

underlättar en mobilisering av landets egna resurser. Biståndets huvudsyfte

måste vara hjälp till självhjälp, att så långt det är möjligt främja det

produktiva utnyttjandet och utvecklingen av de resurser som redan finns i

mottagarländerna, exempelvis stöd till familjejordbruk, privatisering av

statliga kreditinstitut, avskaffande av priskontroll, etc.

Regeringen betonar vikten av övergång till marknadsekonomi. Marknaden är en

viktig utvecklingskraft men den är samtidigt inte den enda lösningen på

u-ländernas problem. Ansvarsfulla satsningar på social utveckling är också

betydelsefulla liksom utveckling och uppbyggnad av samhälleliga institutioner

som sätter ramar och fastställer spelregler. Rättsstaten måste enligt

regeringen också värnas.

Programbistånd förutsätter dock att mottagaren har vilja, kapacitet och

förmåga att fördela de ekonomiska resurserna på ett effektivt och

utvecklingsfrämjande sätt. I de flesta fall förutsätts

strukturanpassningsprogram med stöd av Världsbanken, Internationella

valutafonden och givarsamfundet. Med dessa förutsättningar uppfyllda, anser

regeringen att programbistånd är en effektiv biståndsform för långsiktig

utveckling.

Det bilaterala biståndets organisation och arbetsformer behandlades av

riksdagen i samband med ställningstagande till förra årets proposition. I vissa

fall finns dock enligt regeringen behov av en klarare fördelning av ansvar

mellan SIDA och övriga biståndsmyndigheter samt mellan myndigheterna och

regeringskansliet. Regeringen avser därför att genom fortsatt översyn av

styrnings- och samverkansformerna ytterligare effektivisera

utvecklingssamarbetet.

Frågan om inrättandet av ett separat utvärderingssekretariat diskuterades

i utrikesutskottet på grundval av regeringens proposition 1990/91:100 bilaga 5

och en särskild motion i frågan. Utskottet konstaterade att det kan finnas

fördelar med en fristående utvärderingsfunktion för att komplettera det arbete

som görs inom de enskilda biståndsorganen, i enlighet med förslaget i

utredningen, och uttalade sig intresserat av att få ta del av kommande förslag.

Regeringen återkom i kompletteringspropositionen 1990/91:150 med förslag om att

ett sekretariat skall inrättas. Förslaget fick en positiv behandling i

riksdagen.

I enlighet med riksdagens beslut avser regeringen enligt propositionen

inrätta en tidsbegränsad försöksverksamhet med ett sekretariat för

utvecklingspolitiska utredningar. Sekretariatet bör enligt regeringen

organiseras som en kommitté under utrikesdepartementet med ett tvåårigt mandat.

Därefter bör organisationsformen prövas på nytt.

Angående biståndet och EG säger regeringen att Sverige som medlem i EG

kommer att bidra till ett relativt omfattande bistånd som går till de flesta av

världens u-länder med tyngdpunkten i Afrika. Enligt regeringens bedömning

kommer en anslutning till EG inte att föranleda någon omläggning av

inriktningen för den svenska biståndspolitiken. Att kanalisera en del av

biståndet genom EG är enligt regeringen förenligt med Sveriges nuvarande mål på

biståndsområdet och i hög grad jämförbart med det multilaterala bistånd Sverige

i dag medverkar i. Det övriga svenska biståndet kommer, som EG ser ut i dag,

enligt regeringen att påverkas endast i mindre grad.

Regeringen behandlar i propositionen den utredning om det svenska

multilaterala utvecklingssamarbetet som nyligen presenterats av en

parlamentariskt sammansatt kommitté.

Kommitténs betänkande Bistånd genom internationella organisationer (SOU

1991:48) framlades i juni 1991 och har remitterats till ett stort antal

myndigheter och organisationer.

Kommitténs bedömning är att kapacitetsproblemet är av avgörande betydelse vid

en diskussion av många av de frågor som direktiven ställer. Särskilt gäller

detta frågor rörande måluppfyllelse, effektivitet och inflytande.

Sedan mitten av 1970-talet uppgår det svenska multilaterala biståndet till en

tredjedel av det totala svenska biståndet. Kommittén har noterat att det

multilaterala biståndets andel av det totala biståndet utgör omkring 40 % i

våra nordiska grannländer. Frågan om detta skulle vara en lämplig riktpunkt för

det svenska multilaterala biståndets utveckling kräver enligt kommittén

överväganden som ligger utanför kommitténs uppdrag.

Kommittén säger avslutningsvis vad avser fördelningen av det svenska

multilaterala biståndet mellan olika internationella organisationer på grundval

av de tre viktigaste kriterierna måluppfyllelse, effektivitet och inflytande

"att det i kretsen av multilaterala organisationer finns tillräckligt många och

goda biståndsförmedlare för att det multilaterala biståndet skall kunna ökas

väsentligt. Att en sådan ökning är motiverad är enligt kommitténs uppfattning

uppenbart".

Regeringen säger att det är väsentligt att på lämpligt sätt främja svenska

företags möjligheter att på lika villkor medverka i projekt som finansieras av

de multilaterala biståndsorganen. Regeringen förutser en fortsatt hög

multilateral andel av det svenska biståndet och ett aktivt svenskt engagemang i

det multilaterala samarbetet.

De brister och strukturella problem som finns i det multilaterala systemet

gör att dess potential inte realiseras till fullo. Speciellt FN-systemet har

utvecklats till ett fragmenterat system med en flora av olika, delvis

duplicerande mindre organ som är svåra att överblicka. Sverige bör, enligt

regeringens uppfattning, aktivt verka för att genomföra förbättringar och

reformer i syfte att uppnå ett effektivt fungerande multilateralt system.

Måluppfyllelsen i det multilaterala biståndet som helhet är enligt regeringen

mycket svårbedömd och uppvisar stora variationer från organisation till

organisation, från verksamhet till verksamhet. Däremot förefaller det utan

tvekan vara så att två av de största mottagarna av svenskt multilateralt

bistånd, Unicef och IDA, är organisationer som i sin målinriktning och

verksamhet i stort överensstämmer väl med de svenska biståndspolitiska målen.

Regeringen ser det dock som angeläget att Sverige förstärker sina insatser för

att höja effektiviteten i det multilterala biståndet, dels genom att arbeta

aktivare för en effektivare ansvarsfördelning i systemet som helhet och en

förstärkning av organisationernas inre effektivitet i administration och

styrformer, dels genom att arbeta för bättre kvalitet och effektivitet i själva

projekt- och programverksamheten. Detta kan enligt regeringens mening bäst ske

på tre olika sätt: 1) genom att verka för att förstärkta utvärderingsfunktioner

i organisationerna och ta bättre del av deras resultat, 2) genom att bättre

utnyttja internationella utvärderingar av multilateral verksamhet, 3) genom att

verkställa egna utvärderingar av olika organisationer där även SIDA:s

fälterfarenheter tas tillvara. Det föreslagna utvärderingssekretariatet för

biståndsfrågor bör kunna spela en viktig roll på detta område.

Regeringen delar helt kommitténs och flertalet remissinstansers uppfattning,

att det finns utrymme för ett bättre utnyttjande av Sveriges och Nordens

inflytandemöjligheter i FN-organen och i det multilaterala systemet över huvud

taget.

Regeringen avser att på basis av de rekommendationer som har lämnats av

kommittén och flera remissinstanser och i samråd med biståndsmyndigheterna se

över multibiståndets omfattning och inriktning.

Det Nordiska FN-projektets syfte har varit att formulera förslag till

förändringar som kan stärka och effektivisera FN:s verksamhet på utvecklings-

och katastrofområdet. I maj 1991 överlämnades till FN:s generalsekreterare

slutrapporten från projektet, "The United Nations in Development: Reform Issues

in the Economic and Social Fields, A Nordic Perspective, Final Report by the

Nordic UN Project".

I rapporten sammanfattas förslag på reformåtgärder som befunnits vara av hög

politisk relevans och prioritet; bl.a. medlemsländernas förmåga och möjligheter

till styrning av FN-systemet genom ett nytt International Development Council

och mindre exekutivstyrelser. Regeringen delar det synsätt som redovisas i

slutrapporten.

Inget organ inom FN förmår enligt Nordiska FN-projektet i dag på ett

tillfredsställande sätt ge dessa olika aktiviteter sammanhållna och entydiga

riktlinjer. Förslaget om att upprätta ett internationellt utvecklingsråd (IDC)

syftar till att årligen samla alla medlemsstaters ministrar för

utvecklingsfrågor till ett möte där de övergripande riktlinjerna för FN:s

biståndsverksamhet diskuteras och läggs fast. Detta kan eventuellt bli en del

av ett reformerat Ecosoc.

I slutrapporten presenteras förslag till ett nytt finansieringssystem med en

kombination av tre former av bidrag till FN:s biståndsverksamhet. Den första

formen utgörs av reguljära bidrag från alla. Den andra formen av bidrag skall

ske i form av förhandlade bidrag. Den tredje formen av bidrag skall, som nu,

utgöras av frivilliga bidrag på toppen av de två föregående bidragsformerna.

Ett bidragssystem av det slag som föreslås skulle enligt förslagsställarna

också ha större möjlighet att dra till sig additionella resurser.

Utskottet

Utskottets överväganden jämte motionssammanfattningar återfinns under denna

rubrik under tio delrubriker:

Övergripande principer och riktlinjer

Demokrati och mänskliga rättigheter

Bistånd för ekonomisk återhämtning, skuldfrågor

Landsbygdsutveckling, m.m.

Anpassad teknologi

Befolkning och sociala frågor

Kvinnoinriktat bistånd

Landprogram, landval m.m.

Bindning av biståndet

Utredningar m.m.

Övergripande principer och riktlinjer

Sammanfattning av motionerna

I motion U202 (s) yrkande 1 föreslås att biståndet skall avspegla synen på

människors lika värde och de fattiga folkens rätt att erhålla bistånd som

uttryck för internationell solidaritet. I samma motions yrkande 2 föreslås att

riksdagen särskilt betonar biståndssamarbetets övergripande mål, att höja de

fattiga folkens levnadsnivå.

I motion U213 (m) föreslås upprättandet av ett särskilt kulturmål i Sveriges

biståndspolitik. Enligt motionären behövs detta för att utvecklingsländernas

kulturella särart skall kunna bevaras.

I motion U229 (m) yrkande 1 föreslås att svensk biståndspolitik bör inriktas

på att påverka mottagarlandets ekonomiska politik, koncentreras på offentliga

varor och tjänster, förvaltningsbistånd och katastrofbistånd. Dessutom bör,

enligt motionären, biståndsresurserna överföras på ett sätt som är anpassat

till mottagarländernas svaga institutionella struktur.

I motion U214 (fp) föreslås att Sverige inte skall ge bistånd till u-länder

som väljer att använda stora delar av sina resurser till militära ändamål. En

minskning av militärutgifterna bör i stället stimuleras.

Yrkande 2 i motion U223 (v) föreslår att de fem biståndspolitiska målen för

Sveriges bistånd skall ligga fast samt styra allt svenskt bistånd, oavsett

genom vilket organ det kanaliseras.

I motion U5 (nyd) yrkande 2 föreslås att biståndet i största möjliga

utsträckning bör satsas på projekt där svenskt kunnande och svenska företags

kompetens utnyttjas.

I motion U233 (nyd) föreslås att viss del av Sveriges biståndsmedel bör

fördelas enligt en ny princip, en princip där biståndsmedlen får bekosta

importen av u-ländernas varor för vidare befordran till andra behövande

u-länder. De mottagna varorna kommer att ligga i nivå med mottagarlandets

teknologiska standard. U-ländernas råvaror bör ges ett bättre pris vilket

enligt motionärerna främjar en ekonomisk utjämning mellan u- och i-länder.

Utskottet

Det övergripande målet för det svenska biståndet är att höja de fattiga

folkens levnadsnivå. Detta har riksdagen vid flera tillfällen slagit fast. Inom

ramen för det övergripande målet ryms flera ambitioner som sinsemellan

kompletterar varandra och saknar egentlig rangordning. Biståndet skall enligt

dessa delmål bidra till resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning,

ekonomisk och politisk självständighet, en demokratisk samhällsutveckling,

vilket bl.a. förutsätter respekt för mänskliga rättigheter samt en framsynt

hushållning med naturresurser och omsorg om miljön i mottagarländerna.

Utskottet konstaterar att det föreligger en bred politisk samstämmighet om de

biståndspolitiska målen. Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion

U202 (s) att mänskliga rättigheter och demokrati är universella värden. En sund

ekonomisk utveckling och social rättvisa i u-länderna är lika mycket en

angelägenhet för i-länderna som för de fattiga länderna själva. Det är enligt

utskottet viktigt att i-länderna inte för en politik som försvårar denna

utveckling. Flera i-länder har exempelvis alltför restriktiva importregler.

Med det ovan anförda får yrkande 1 och 2 i motion U202 (s) betraktas som

besvarade.

Det bör enligt utskottet vara en strävan i biståndssamarbetet att understödja

en utveckling i u-länderna som sker med hänsyn till de historiska och

kulturella förutsättningar som finns i varje enskilt land. Det är i frihet och

demokrati som den kulturella särarten bäst kan tas till vara. Utskottet delar

de ambitioner som uttrycks i motion U213 (m), men anser inte att det är

påkallat med ett särskilt kulturmål i biståndspolitiken. Som utskottet

konstaterade i föregående biståndsbetänkande har kultursamarbetet, som

finansieras genom anslagsposten Särskilda program, dessutom ökat kraftigt under

senare år.

Därmed avstyrks motion U213 (m).

Utskottet konstaterar att flera av de krav på svensk biståndspolitik som

uttrycks i motion U229 (m) redan är tillgodosedda. Katastrofbistånd utgör

exempelvis redan en viktig del av det svenska biståndet. De erfarenheter som

vunnits inom ramen för det internationella biståndssamarbetet har vidare lett

till att ökad uppmärksamhet ägnas den ekonomisk-politiska miljö som biståndet

har att verka i. Krav ställs alltmer på att biståndet skall vara effektivt och

motiverat. De reformprogram som genomförs i afrikanska länder med stöd av IBRD

och IMF är exempel på detta. Strukturanpassning och ekonomisk reformpolitik är

enligt utskottet väsentliga om den marknadsekonomiska tillväxten skall kunna

stimuleras. De krav som presenteras av de multilaterala organisationerna ställs

dock inte ensidigt, utan i samråd med mottagarlandet.

Industriella projekt finansierade med biståndsmedel är enligt utskottet

beroende av goda ekonomisk-politiska förhållanden för att kunna fungera som

avsett. Såväl i Sverige som i andra givarländer har därför bistånd på

näringslivsområdet alltmer kommit att inriktas på att skapa en miljö där

företagande och entreprenöranda kan växa. I vissa fall kan det dock vara

nödvändigt att vissa traditionella industriprojekt ändå ägnas uppmärksamhet.

Ett viktigt område är exempelvis rehabilitering av industri.

Utskottet delar inte motionärens åsikt att Sverige som givarland bör överge

bistånd som satsas på industriell och annan näringslivsverksamhet. Som påpekats

är det tvärtom av vikt att den ekonomiska tillväxten stimuleras, bl.a. genom

bättre betingelser för småindustri och hantverk.

Därmed avstyrks yrkande 1 i motion U229 (m).

Utskottet anser i likhet med motion U214 (fp) att det är olyckligt att många

u-länder satsar stora resurser till militära ändamål. Enligt UNDP:s Human

Development Report 1991 kan u-länderna spara potentiella anslagshöjningar på

över USD 10 miljarder per år endast genom att frysa militärutgifterna på

nuvarande nivå. Om i-länderna reducerade sina militära utgifter med 3 % skulle,

enligt samma rapport, ca USD 25 miljarder frigöras årligen. Utskottet anser att

det är angeläget att regeringen verkar för att en sådan "fredsåterbäring"

(peace dividend) som diskuterats bl.a. i samband med det s.k.

Stockholmsinitiativet utnyttjas till de fattigaste ländernas utveckling.

Med det ovan anförda får motion U214 (fp) anses besvarad.

Som ovan påpekats anser utskottet att de uppställda biståndspolitiska målen

bör styra det svenska biståndet. Av detta följer dock inte att biståndet

omedelbart bör undanhållas mottagaren om samtliga mål inte är uppfyllda i varje

enskild insats. Sverige bör enligt utskottet sträva efter att biståndsmålen

även genomsyrar de multilaterala biståndsorganens verksamhet, men detta är

enligt utskottet inte detsamma som ett absolut villkor för att Sverige skall

fortsätta att ge sina bidrag.

Därmed avstyrks yrkande 2 i motion U223 (v).

Utskottet yttrade i sitt förra betänkande om det internationella biståndet

(1990/91:UU15) den principiella ståndpunkten att biståndet bör vara obundet.

Det svenska biståndet har också utvecklats mot en ökad andel obundet bistånd.

Varubiståndet är till största delen obundet. U-krediterna och det tekniska

samarbetet genom BITS är bundet så till vida att kontrakt med svensk part

finansieras. Importinnehållet kan emellertid vara stort och en svensk

konsultfirma eller myndighet har frihet att engagera utländska samarbetspartner

och konsulter. En förutsättning för att en u-kredit skall lämnas är också att

ett kontrakt vinns i internationell konkurrens.

Den åsikt som uttrycks i motion U5 (nyd), nämligen att biståndet i största

möjliga utsträckning bör satsas på projekt där svenskt kunnande och svenska

företags kompetens utnyttjas, delas inte av utskottet av den enkla anledningen

att biståndet i första hand skall gynna mottagaren, inte givaren. Biståndet är

inte menat som en subventionering av svenskt näringsliv. Att biståndet däremot

skapar affärsmöjligheter för det svenska näringslivet är enligt utskottet

emellertid både naturligt och positivt.

Därmed avstyrks yrkande 2 i motion UU5 (nyd).

Utskottet konstaterar vidare att den princip för svenskt bistånd som

motionärerna i motion U233 (nyd) kallar ny i stora delar redan utgör en del av

det svenska biståndet. Livsmedelsbiståndet är ett exempel på hur biståndsmedel

används för att underlätta export och import mellan u-länder.

Därmed avstyrks motion U233 (nyd).

Demokrati och mänskliga rättigheter

Sammanfattning av motionerna

I motion U202 (s) yrkande 12 föreslås att förutsättningarna för hur

demokratin har skapats i i-ländernas utvecklingsskeenden skall ligga till grund

för diskussionen om u-länderns demokratisering. Motionärerna anser att

demokratibiståndet skall vara stort och varierat, men samtidigt att det måste

finnas förståelse för att demokratins institutioner utvecklas olika i olika

länder. Enligt motionärerna uppstår demokratin inte ur ett vakuum: Den måste

erövras. Genombrottet i Sveriges utveckling mot demokrati kom enligt

motionärerna när folkrörelserna hade bildats och aktivt krävde att demokratin

skulle genomföras. Flera av de demokratiska rörelserna i andra länder är unga.

De verkar också i länder där de samhälleliga institutionerna är inbäddade i

seglivade icke-demokratiska strukturer och starka klassamhällen. Den politiska

omvandlingen konfronteras också med djup social frustration, stora ekonomiska

svårigheter samt nationalistisk och annan intolerans. Där den ekonomiska krisen

slår som hårdast och där fattigdom och sociala orättvisor är som mest

utvecklade utsätts de demokratiska rörelserna för svåra påfrestningar. Det är

enligt motionärerna viktigt att den demokratiska processen i detta sammanhang

ges det stöd vi kan ge.

Utskottet

Det finns enligt utskottets bedömning en hög grad av samstämmighet mellan

motionerna och regeringens inställning i fråga om riktlinjerna för det bistånd

som ges för att främja demokrati och mänskliga rättigheter. Demokratimålet i

det svenska biståndet innnebär att Sverige fäster avgörande vikt vid

demokratins betydelse för ett effektivt bistånd. Det råder enligt utskottets

mening ingen som helst tvekan om att frånvaron av demokratiska villkor i ett

mottagarland starkt undergräver möjligheterna för ett uppfyllande av de övriga

biståndsmålen. Det är också utskottets övertygelse att den fulla respekten för

de grundläggande medborgerliga fri- och rättigheterna förutsätter ett

demokratiskt samhällsskick.

Som utskottet i tidigare betänkanden har fastslagit kan kränkningar av

mänskliga rättigheter aldrig accepteras i något land, inte heller med

hänvisning till att andra samhällsmål för tillfället skulle vara viktigare. Att

värna om respekten för de mänskliga rättigheterna är en internationell

angelägenhet som har fastslagits i FN:s stadga. Den enskilda nationen kan inte

undandra sig ansvaret för dessa rättigheter med hänvisning till den politiska

eller den ekonomiska utvecklingen i det egna landet.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att dessa grundläggande

värderingar får en allt bredare spridning också i u-länderna. Insikten om

demokratins betydelse och respekten för de mänskliga rättigheterna står enligt

utskottets mening inte i motsatsställning till de kulturella och historiska

särarter som finns. Argumentet att vissa kulturer motiverar eller kräver

särskilda undantag från den allmängiltiga principen om allas lika värde finner

ingen grund i FN:s stadga. Av detta följer emellertid inte att kulturell och

historisk bakgrund inte skulle kunna påverka, eller rent av utgöra hinder för,

en demokratisk utveckling. Demokratimålet har därför en viktig funktion i det

svenska biståndet. Sverige bör självfallet inte omedelbart upphöra med sitt

bistånd till u-länder som uppvisar brister i demokrati och/eller respekten för

de mänskliga rättigheterna, men i biståndet bör finnas krav i syfte att

påskynda den demokratiska utvecklingen. Som framhålls i propositionen är det

tendenserna i utvecklingen i mottagarländerna som bör avgöra biståndets

innehåll. Bistånd till länder som systematiskt bryter mot de mänskliga

rättigheterna måste i konsekvens med detta resonemang omprövas.

Utskottet konstaterade i sitt förra betänkande om internationellt

utvecklingssamarbete (1990/91:UU15) att arbetet med att främja en demokratisk

utveckling försvåras av den i flertalet u-länder rådande fattigdomen, den låga

utbildningsnivån samt de kvarvarande ekonomiska och politiska orättvisorna. En

demokratisk utveckling är enligt utskottet emellertid ett grundläggande villkor

för att biståndet skall bli effektivt. Utskottet delar också regeringens syn

att strävan efter effektivitet i biståndet är ett kriterium som bör genomsyra

allt biståndsarbete.

Med det ovan anförda betraktar utskottet yrkande 12 i motion U202 (s) som

besvarat.

Bistånd för ekonomisk återhämtning, skuldfrågor

Sammanfattning av motionerna

I motion U202 (s) yrkande 4 föreslås att Sverige skall verka för en mer

långtgående internationell skuldstrategi till stöd för de svårt skuldtyngda

länder som genomför ekonomiska återhämtningsprogram, särskilt för en mer

långtgående nedskrivning av de fattigaste ländernas skulder inom

Parisklubbssamarbetet. Motionärerna önskar att denna skuldlättnad skall vara

ett tillägg till det internationella bistånd som ges.

I yrkande 4 i motion Jo612 (s) föreslås att Sverige i samband med

FN-konferensen om miljö och utveckling ställer kravet på en internationell

överenskommelse om en radikal nedskrivning av de fattiga ländernas skulder.

I motion U236 (c) yrkande 1 föreslås att det svenska biståndet skall göras

oberoende av de krav som ställs inom Världsbanken och Internationella

valutafonden. Enligt motionären strider kraven på u-ländernas accepterande av

strukturanpassingsprogram mot de svenska biståndspolitiska målen. I yrkande 2 i

samma motion föreslås att Sverige aktivt skall verka för att u-ländernas

skulder skall avskrivas samt att detta skall ske utan att biståndsmedel tas i

anspråk.

Yrkande 6 i samma motion föreslår att Sverige bör ta initiativ till en ny

Bretton Woods-konferens för att få till stånd en globalt verkligen fungerande

valutaordning. Huvudsyftet med konferensen bör enligt motionären vara att

u-ländernas ges rättvisa villkor och att i-länderna betalar igen den moraliska

skuld som bidragit till att hålla u-länderna i fattigdom och beroende.

I motion U209 (v) yrkande 4 föreslås att Sverige inte bör delta i

strukturanpassningsprogram på IMF:s villkor i u-länder. Enligt motionärerna har

strukturanpassningsprogrammen givit IMF och Världsbanken en från början icke

avsedd styrande roll i u-ländernas ekonomi. I yrkande 5 i samma motion föreslår

motionärerna att u-ländernas skulder skall avskrivas. I yrkande 6 föreslår

motionärerna att handläggningen av u-ländernas skulder skall överflyttas från

finansdepartementet och EKN till utrikesdepartementet.

I motion Sf619 (v) yrkande 4 föreslås att Sverige, bl.a. för att förebygga

nya flyktingsströmmar, skall verka för ett skuldbetalningsmoratorium och en

allmän avskrivning av u-ländernas skulder.

Utskottet

Utskottet konstaterar att u-ländernas skuldsituation i dag utgör ett mycket

allvarligt hinder för dessa länders sociala och ekonomiska utveckling.

U-ländernas totala utlandsskuld uppgick i slutet av 1990 till drygt 1 300

miljarder USD. Jämfört med 1980 innebär detta en fördubbling i löpande priser.

Skuldtjänstbetalningarna utgör en stor andel av den statliga budgeten i många

länder. En stor skuldtjänst tar också utländsk valuta i anspråk varmed

ländernas importmöjligheter begränsas. Många av de fattigaste länderna, framför

allt de afrikanska, har på grund av sitt beroende av exportinkomsterna från

några få råvaror stora svårigheter vid fallande råvarupriser. För

medelinkomstländerna är situationen i dag något ljusare tack vare olika

skuldlättnadsinsatser och ökade exportinkomster.

Under 1980-talet har sammansättningen av u-ländernas skulder förändrats

avsevärt. Skulden till offentliga kreditorer har mer än tredubblats och uppgår

nu till ca 46 procent, inklusive skulder till IMF, medan de privata

kreditorerna har minskat sin andel till ca 40 procent. De offentliga

kreditorerna har därmed tvingats ta på sig en växande börda. Detta innebär ett

avsteg från den princip som etablerades när det internationella samfundet satte

in gemensamma åtgärder för att lösa skuldkrisen från 1982 och framåt.

Sverige har i olika internationella fora understrukit skuldkrisens allvarliga

effekter för de fattigaste länderna och spelat en aktiv roll för att få till

stånd särskilda, samordnade insatser för dessa länder. Sverige har också

betonat att ökade biståndsflöden är nödvändiga. Redan 1978 avskrevs i enlighet

med en UNCTAD-resolution samtliga svenska biståndskrediter som lämnats till de

fattigaste länderna. Totalt har närmare 1,2 miljarder kronor omvandlats till

gåvor på detta sätt.

Under 1970- och 1980-talen lånade flera u-länder från utlandet för att

kompensera stigande oljepriser och sjunkande priser på viktiga exportvaror. En

aktiv utlåningspolitik hos privata och multilaterala finansiella institutioner

underlättade upplåningen. Missriktade investeringar, alltför hög konsumtion,

övervärderade växelkurser m.m. bidrog dock till växande underskott i budget och

bytesbalans. På grund av de långsiktiga perspektiv som var nödvändiga för att

lösa skuldfrågorna initierade Världsbanken 1980 s.k. strukturanpassningslån

(SAL) och senare även s.k. sektorsanpassningslån (SECAL).

Det särskilda betalningsbalansstödet, som för svensk del infördes under

budgetåret 1985/86 har använts i internationellt samordnade aktioner till stöd

för de fattigaste och mest skuldtyngda länderna med ekonomiska

återhämtningsprogram. Betydande bidrag har också lämnats inom ramen för det av

Världsbanken initierade s.k. särskilda programmet för Afrika (SPA) och till

IMF:s s.k. förstärkta facilitet för strukturanpassning (ESAF). Sverige var

vidare en av initiativtagarna till den diskussion i Parisklubben som senare

resulterade i en uppgörelse om mjuka konsolideringsvillkor för de fattigaste

länderna, s.k. Torontovillkor, och har aktivt verkat för skuldlättnader i linje

med det av Storbritannien 1990 lanserade s.k. Trinidadinitiativet.

Vad gäller medelinkomstländernas skuldsituation offentliggjordes 1989 det

s.k. Brady-initiativet (uppkallat efter USA:s finansminister Nicholas Brady).

Det bygger på den tidigare s.k. Baker-planen från 1985, men innehåller till

skillnad från denna inslag av skuld- och skuldtjänstreduktion. Initiativet

bygger på frivilliga överenskommelser om skuldminskning mellan affärsbankerna

och skuldländerna.

Utskottet konstaterar vidare med tillfredsställelse att FN:s konferens om

handel och utveckling (UNCTAD VIII) framgångsrikt avslutades i Cartagena de

Indias, Colombia, i februari 1992. Konferensen tog ett enhälligt beslut om en

omfattande reformering av UNCTAD:s arbetsprogram och arbetsformer. Utskottet

finner det angeläget att Sverige arbetar aktivt med skuldfrågorna också inom

det reformerade UNCTAD.

Utskottet vill understryka vikten av att Sverige även fortsättningsvis

strävar efter samlade och långtgående åtgärder på skuldområdet. Utskottet anser

att de mest skuldsatta u-länderna bör uppmuntras att föra en målmedveten

strukturanpassningspolitik inriktad på långsiktig tillväxt, med utgångspunkt

från respektive lands speciella ekonomiska och sociala förutsättningar och

problem. I-länderna har också ett särskilt ansvar för att driva en ekonomisk

politik som åstadkommer en hög och uthållig tillväxt i ett globalt perspektiv.

Detta inkluderar möjligheter för u-länderna att öka sin export. Enligt

utskottet bör Sverige såväl bilateralt som i internationella fora prioritera

insatser för de fattigaste länderna i form av skuldlättnadsåtgärder samt inom

Parisklubben verka för ytterligare skuldreduktion för denna länderkategori. Det

vore enligt utskottet dessutom önskvärt att de kommersiella bankerna förmåddes

öka sin medverkan för att täcka finansieringsbehoven i skuldländerna, dels för

att medverka till en ekonomisk utveckling i skuldländerna, dels för att

åstadkomma en jämnare bördefördelning mellan olika grupper av kreditorer.

Därmed får yrkande 4 i motion U202 (s), yrkande 5 i motion U209 (v) och

yrkande 2 i motion U236 (c) anses besvarade. Yrkande 4 i motion U209 (v),

yrkande 1 i motion U236 (c) samt yrkande 4 i motion Sf619 (v) avstyrks.

Vad beträffar skuldfrågorna och FN:s konferens om miljö och utveckling i juni

1992 anser utskottet att dessa frågor borde tas upp som en naturlig del i en

samlad strävan att förbättra förutsättningarna för ekonomisk tillväxt i

u-länderna. Som utskottet tidigare påpekat är det emellertid nödvändigt med

ytterligare insatser för de fattigaste och mest skuldtyngda länderna.

Konferensen erbjuder ett unikt tillfälle att diskutera de framtida formerna för

i-ländernas bistånd. Även om diskussioner kopplade till konkreta och

operationella beslut i skuldfrågor även framgent bör föras i huvudsak i IMF,

Världsbanken, Parisklubben och andra relevanta fora, förutsätter utskottet

att regeringen under konferensen aktivt verkar för att skuldfrågorna får ökad

uppmärksamhet.

Med det ovan anförda får yrkande 4 i motion Jo612 (s) anses besvarat.

Angående initiativ till en ny Bretton Woods-konferens anser utskottet att de

ämnen som enligt motionärerna borde behandlas vid den föreslagna konferensen är

angelägna och viktiga. Villkoren för u-länderna har sedan tidpunkten för

Bretton Woods-konferensen förändrats. Den skuldbörda dessa länder tvingas

hantera har helt andra dimensioner än tidigare. Den valutaordning som tidigare

rådde gäller inte längre och flera nya valutor, som exempelvis yenen och ecun,

spelar en allt viktigare roll.

Utskottet konstaterar dock att dessa frågor redan är föremål för löpande

diskussioner i olika internationella fora. I dag råder en vid överensstämmelse

i betraktelsesätt kring behoven av strukturanpassningsåtgärder och

tillväxtstimulerande åtgärder som kommer u-länderna till godo. Som utskottet

tidigare har påpekat förutsätter detta självfallet att i-länderna tar sitt

fulla ansvar för att åtgärderna skall bli effektiva.

Därmed avstyrks yrkande 6 i motion U236 (c).

Vad gäller handläggningen av skuldfrågorna i regeringskansliet anser inte

utskottet det vara riksdagens uppgift att detaljstyra organisationen av

regeringskansliets arbete.

Därmed avstyrks yrkande 6 i motion U209 (v).

Landsbygdsutveckling m.m.

Sammanfattning av motionerna

I motion U201 (s) yrkande 1 föreslås att Sverige bör ta initiativ till en

internationell konferens om den globala livsmedelssituationen. I yrkande 2 i

samma motion föreslås att Sverige skall se stödet till tredje världens

jordbrukspolitik som en huvuduppgift. Enligt motionären kräver detta en

omprioritering av biståndet.

I motion U232 (fp) föreslås att en del av biståndsbudgeten satsas på

uppbyggnad av en fungerande infrastruktur i u-länderna.

I motion U222 (c) föreslås att svensk u-hjälp i större utsträckning bör

kanaliseras genom bondeorganisationer till bonde- och landsbygdsbefolkningen i

mottagarlandet.

Utskottet

Jordbruket är av central betydelse för de fattiga ländernas ekonomier.

U-länderna har en stor potential vad jordbrukets utveckling beträffar, men

denna potential kan i många fall inte utnyttjas på grund av bristfällig

ekonomisk politik, flykten från landsbygden, miljöförstöring m.m. Det är enligt

utskottet betydelsefullt att u-länderna ges krediter och investeringsbistånd

som utvecklar de möjligheter till en sund landsbygdsutveckling som finns. Detta

innebär bl.a. att avsättningen för u-ländernas produkter måste underlättas samt

att verksamhet som höjer produktiviteten främjas. Utskottet vill betona vikten

av att en betydande del av det svenska biståndet även fortsättningvis utgår i

form av importstöd, betalningsbalansstöd och satsningar på uppbyggande av

nödvändiga institutioner genom förvaltningsstöd, i syfte att bidra till ökad

tillväxt. Kvinnornas roll i produktionsprocessen bör, som påpekas under

avsnittet Kvinnoinriktat bistånd, ges nödvändig uppmärksamhet.

Som utskottet påpekade i sitt förra biståndsbetänkande (1990/91:UU15) har det

svenska biståndet i sin helhet en klar inriktning på landsbygdsutveckling. Inom

de bilaterala programmen utgör projekt inom områden som jord- och skogsbruk,

markvård, landsbygdsskolor, primärhälsovård, landsbygdsvägar en stor andel.

Även forskningsstödet är i stor utsträckning landsbygdsinriktat.

Bondeorganisationer bör självfallet utnyttjas i den mån de erbjuder rationella

fördelar för kanalisering av biståndet.

Med det ovan anförda får yrkande 2 i motion U201 (s), motion U222 (c) samt

motion U232 (fp) anses besvarade.

Utskottet konstaterar vidare att en konferens om den globala

livsmedelssituationen, som föreslås i motion U201 (s), redan finns etablerad.

En livsmedelskonferens äger rum vartannat år och hölls senast i Köpenhamn 1991.

Det var livsmedelskonferensen i Rom 1974 som ledde till skapandet av FN:s

livsmedelsråd, World Food Council. WFC är ett forum på statsrådsnivå där

övergripande problem och policyfrågor som rör världens livsmedelssituation

diskuteras. WFC föreslår också åtgärder till olika FN-organ och andra relevanta

internationella organisationer.

Som motionen anför kräver denna fråga emellertid ett brett angreppssätt.

Livsmedels- och jordbruksproduktionen påverkas i hög grad av de förhandlingar

som förs inom exempelvis GATT. Det är enligt utskottet viktigt att regeringen

fortsätter att aktivt arbeta för en förbättring av u-länderns situation i dessa

förhandlingar.

Därmed avstyrks yrkande 1 i motion U201 (s).

Anpassad teknologi

Sammanfattning av motionerna

I motion U206 (s) yrkande 1 föreslås att enskilda även institutioner och

ideella stiftelser vars verksamhet i huvudsak är förlagd i Sverige, skall ges

möjligheter att erhålla medel ur biståndsanslaget. I yrkande 2 i samma motion

föreslås att en svensk AT-organisation skall inrättas med hjälp av medel ur

biståndsanslaget.

I motion U219 (m och c) föreslås att riksdagen fattar ett principbeslut om

svenskt deltagande i SATIS-nätverket, d.v.s. det internationella nätverket för

anpassad teknologi. I motion U234 (fp) föreslås att svenska biståndsorgan

tillvaratar den kompetens som finns hos AT-organisationerna samt utvecklar

samarbetet med ATS (föreningen "Appropriate Technology of Sweden"). I motion

U515 (fp) föreslås att reglerna för anslag till u-landsprojekt ses över till

förmån för flerinstitutionella och tvärvetenskapliga projekt.

I motion U236 (c) yrkande 5 föreslås att SIDA främst bör inrikta sitt stöd på

u-ländernas egna utvecklingsansträngningar och deras forsknings- och

policy-organisationer. Särskilt viktigt är det enligt motionären att finansiera

u-ländernas forskning vid universitet och fristående organ.

Utskottet

Utskottet har i tidigare biståndsbetänkanden utförligt behandlat frågan om

anpassad teknologi. Utskottet konstaterade i betänkande 1990/91:UU15 bl.a. att

det finns ett stort behov av inhemsk lokalt förankrad teknologi i u-länderna

samt att forskning och utveckling kring frågor som gäller teknologins

anpassning till lokala förhållanden bör ske. Utskottet noterade vidare att man

på flera håll, inte minst inom de enskilda organisationerna, försöker bygga upp

en kompetens kring småskalig och hantverksbaserad teknologi, dess överföring

och anpassning. Det konstaterades att Föreningen Appropriate technology of

Sweden (ATS) har möjlighet att genom SIDA och SAREC ansöka om bidrag till sina

projekt i enlighet med vad som gäller för andra organisationer, samt att

kunnande av det slag som bl.a. ATS tillhandahåller kan komma till användning

dels genom samarbete med mottagarland eller svensk biståndsorganisation, dels

genom att erbjuda biståndsmyndigheterna konsulttjänster. Utskottet konstaterade

även att det anser att all teknologi som överförs genom svenskt bistånd

principiellt måste vara anpassad till de förhållanden som råder i respektive

mottagarland.

Utskottet noterar att organisationer som ATS har ett flertal möjligheter att

få stöd: SIDA har en särskild punkt under posten C 2 Utvecklingssamarbete genom

SIDA, delposten Särskilda program, som är avsedd för försöks- och

metodutveckling. Statens lantbruksuniversitet, SLU, har ett avtal med SIDA om

sådan utveckling inom jordbruksteknikens område. SIDA ger under denna post

också stöd till exempelvis Stockholm Environment Institute.

SAREC har möjligheter att ge stöd till projekt som genomförs i Sverige, men

samtidigt samverkar och håller nära kontakt med institutioner och forskare i

u-länderna. Projektförslagen bedöms efter vetenskaplig kvalitet,

utvecklingsrelevans, genomförbarhet m.fl. kriterier. Swedecorp har i viss

utsträckning möjligheter att satsa på utveckling av intressanta produkter

och/eller idéer för samarbete med företag och institutioner i u-länderna.

Om enskilda organisationer önskar ge stöd till projekt inom ramen för sin

verksamhet till anpassad teknologi kan de söka projektanslag hos SIDA i vilka

de själva svarar för 20 % av kostnaderna och SIDA för resterande 80 % (den s.k.

80/20-regeln). Dessa organisationer kan genom sin erfarenhet bedöma huruvida en

AT-idé i konkreta sammanhang är värd att satsa på samt om den kan förväntas

fungera i sin tänkta miljö. Organisationer som NUTEK, Exportrådet och EKN har

också möjligheter att stödja projekt med kommersiellt gångbara produkter inom

den anpassade teknologins område.

Utskottet vill framhålla vikten av samarbete mellan svenska institutioner för

forskning och utveckling och deras motparter i u-länderna. Det är angeläget att

svensk kompetens kan användas i utvecklingen av u-landsanpassad teknik.

SATIS-nätverket kan vara ett bra instrument för detta. Det ankommer dock inte

på riksdagen att avgöra om svenska forskare och institutioner skall ingå där.

Utskottet konstaterar vidare att forskningsinstitut och motsvarande

institutioner inte har de ideella organisationernas möjligheter till egeninsats

i biståndet. Därför kan full anslagsfinansiering vara nödvändigt. Som framgår

av vad utskottet tidigare anfört finns sådana möjligheter. Utskottet

förutsätter att om gällande regelsystem skulle vålla svårigheter att stödja

verksamheter som biståndsmyndigheterna anser angelägna, återkommer

myndigheterna med förslag till erforderliga ändringar.

Med det ovan anförda betraktar utskottet yrkandena 1 och 2 i motion U206 (s),

motion U219 (m och c), motion U234 (fp), motion U515 (fp) samt yrkande 5 i

motion U236 (c) som besvarade.

Befolkning och sociala frågor

Sammanfattning av motionerna

I motion U237 (s) föreslås att en professur i internationell mödrahälsovård

inrättas. Finansiering bör ske inom biståndsbudgetens ram, antingen genom

öronmärkta resurser eller genom omfördelning inom SAREC:s budget.

I motion Sf605 (s) yrkande 3 föreslås att Sverige bör ägna ökad uppmärksamhet

åt biståndsinsatsernas betydelse för flyktingarnas situation, i synnerhet

kvinnors och barns situation bland flyktingarna.

I motion U208 (fp) föreslås att de svenska biståndsinsatserna i högre grad

bör inriktas på de fattiga barnens situation. Sverige bör enligt motionären

ägna särskild uppmärksamhet åt gatubarnen i Brasilien.

I motion U227 (fp) yrkande 1 föreslås att ökade insatser görs för information

om familjeplanering i u-länderna. I yrkande 2 i samma motion föreslås att

biståndspersonal skall ges utökade kunskaper om befolkningsfrågor. I motionens

yrkande 4 föreslås att befolkningsfrågorna skall få större utrymme i det

bilaterala samarbetet med Sveriges programländer. I yrkande 5 föreslås att ökad

uppmärksamhet ges åt läskunnighetens betydelse för familjeplaneringsprogrammens

förverkligande. I yrkande 6 föreslås att den svenska delegationen till FN:s

miljö- och utvecklingskonferens i Brasilien i juni 1992 skall uppmanas att

verka för att befolkningsfrågan får en allsidig och befogad uppmärksamhet på

konferensen.

I motion A805 yrkande 1 föreslås att ökade satsningar på sikt skall göras på

familjeplanering för att förhindra överbefolkning. Stöd bör bl.a. gå till

rådgivning, information, barn- och mödravård samt preventivmedel.

Familjeplaneringsåtgärderna bör dock enligt motionärerna vara frivilliga.

I motion Jo645 (nyd) yrkande 4 föreslås att befolkningsfrågan ges högsta

prioritet i det internationella arbetet p.g.a. de faror som

befolkningsexplosionen medför.

Utskottet

Befolkningsutvecklingen är ett av de problem som redan har antagit allvarliga

globala proportioner och som kommer att få katastrofala konsekvenser om

skyndsamma åtgärder ej vidtas. Utskottet konstaterar att jordens befolkning i

dag uppgår till ca 5,4 miljarder människor. Inom en trettioårsperiod kommer

denna befolkning att ha vuxit med ytterligare 3 miljarder. Denna ökning är i

sig svår att hantera p.g.a. den påfrestning jordens resurser och miljö kommer

att utsättas för. Det allvarliga med befolkningsutvecklingen är emellertid att

ökningen i huvudsak sker i världssamfundets fattigare områden. Detta leder

oundvikligen till sociala och politiska konflikter samt svåröverskådliga

miljöeffekter. Det effektivaste sättet att få ned befolkningsökningen till

hanterliga proportioner är enligt utskottet en förbättring av den sociala och

ekonomiska standarden. Som utskottet har konstaterat tidigare i betänkandet är

det ställt utom allt tvivel att en sådan förbättring endast kan bli långsiktigt

hållbar om den får ske i en demokrati där de mänskliga rättigheterna

respekteras.

En av befolkningsutvecklingens viktigaste aspekter är kvinnans situation.

Endast genom jämlika villkor för kvinnor och män på samhällets samtliga områden

kan politiska och sociala problem lösas. Lika litet som en hållbar ekonomisk

utveckling kan ske i en odemokratisk omgivning kan en demokrati utvecklas om

könsdiskriminering tillåts. Kvinnor behandlas olika beroende på kulturell och

religiös bakgrund, men en förutsättning för utvecklingssamarbete kan aldrig

vara att diskriminerande behandling lämnas utan åtgärd i namn av kultur eller

religion. Endast genom riktade insatser i avsikt att bl.a. höja kvinnornas

utbildningsnivå och politiska medverkan i samhällsprocessen kan arkaiska

sociala mönster brytas.

Fattigdomens utbredning i landsbygdsområdena leder till omfattande migration

till storstäderna, där slumområden kontinuerligt utökas och skapas. Den sociala

misär som uppstår tär ytterligare på u-ländernas redan ansträngda resurser.

Dessutom uppstår risken för mer eller mindre permanenta uppdelningar av

befolkningen i sociala klasser, där intresset för och möjligheterna till

utjämning av de sociala skillnaderna och skapandet av rättvisa sociala villkor

för befolkningen som helhet minskar hos den del av befolkningen som är i

åtnjutande av den politiska beslutanderätten.

Gatubarnen i Brasilien är ett upprörande exempel på hur grundläggande

mänskliga rättigheter kränks. Gatubarnen lever under omständigheter präglade av

rättslöshet och omfattande våld. Det exakta antalet offer för detta våld är

inte känt. I storstäder som Rio de Janeiro och Sao Paolo dödas barn dagligen.

Problemet finns också i andra länder och belyser vikten av FN:s barnkonvention.

Utskottet vill i sammanhanget framhålla att de stater som anslutit sig till

konventionen, däribland Brasilien bl.a. förbundit sig att till det yttersta av

sina resurser tillförsäkra sina barn rätt till liv, hälsa, utveckling och

respekt. Utskottet utgår ifrån att regeringen aktivt verkar för att

barnkonventionen efterlevs och att situationen för gatubarnen i Brasilien

förbättras.

Armodets utbredning, politiska och etniska konflikter samt den tilltagande

urbaniseringen är vidare exempel på skeenden som leder till flyktingtragedier.

Flyktingproblemen är inte geografiskt isolerade fenomen, utan har drabbat

Europa såväl som Asien, Latinamerika och Afrika. Även här finns enligt

utskottet stora risker att flyktingsituationerna skapar förhållanden som blir i

det närmaste permanenta. Skyndsamma och effektiva hjälpåtgärder är nödvändiga

för att lösa dessa problem.

1994 anordnar FN en internationell konferens om befolkning och utveckling.

Regeringen tillsätter enligt vad utskottet har inhämtat en nationalkommitté med

det dubbla syftet att både förbereda det svenska agerandet vid konferensen och

dra upp riktlinjerna för svensk politik på området. Befolkningsfrågan kommer

också att diskuteras vid UNCED-konferensen i Rio de Janeiro i juni 1992.

Utskottet vill med största allvar betona den vikt utskottet fäster vid ett

kraftfullt svenskt agerande vid dessa konferenser.

Utskottet konstaterar även att Rockefeller Foundation har givit uttryck för

tanken på en internationell kommission för att driva befolkningsfrågan,

jämförbar med exempelvis Brandt- och Brundtlandkommissionerna. Utskottet vill

uttrycka sitt stöd för tanken på en sådan kommission under förutsättning att

kommissionens mandat och sammansättning kan bedömas leda till konkreta och

realistiska rekommendationer.

Utskottet har bl.a. i sitt betänkande 1990/91:UU15 föreslagit en ökad

prioritering i biståndet för insatser på befolkningsområdet. Utskottet noterar

med tillfredsställelse den höjda ambitionsnivå som anges i regeringens

budgetförslag. Utskottet förutsätter att regeringen även framgent ägnar

befolkningsfrågorna hög uppmärksamhet i såväl organisation som prioriteringar

och anslag.

Med det ovan anförda betraktar utskottet yrkande 3 i motion Sf605 (s), motion

U208 (fp), yrkandena 1, 2, 4, 5 och 6 i motion U227 (fp), yrkande 1 i motion

A805 samt yrkande 4 i motion Jo645 (nyd) som besvarade.

Vad beträffar frågan om inrättandet av en särskild professur i internationell

mödrahälsovård konstaterar utskottet att regeringen den 5 september 1991 beslöt

att uppdra åt SAREC att finansiera inrättandet av en sådan professur med

särskild relevans för u-länder. Med anledning av regeringens uppdrag uppdrog

SAREC:s styrelse åt sitt sekretariat att redovisa behov och prioriteringar av

högre forskartjänster i Sverige inom u-landsinriktad hälsoforskning samt de

ekonomiska förutsättningarna för inrättandet av sådana tjänster. På basis av

den redovisning som gjordes förklarade SAREC i ett brev till regeringen av den

15 januari att det för närvarande saknas ekonomiska förutsättningar för att

utlysa nya forskartjänster, inklusive en professur i internationell

mödrahälsovård. SAREC föreslog samtidigt att frågan om nya tjänster behandlas i

den kommande anslagsframställningen. SAREC var dessutom av den åsikten att

områdena u-landsinriktad epidemiologi och u-landsinriktad infektionsmedicin för

närvarande hade högre prioritet än u-landsinriktad mödrahälsovård och

u-landsinriktad vaccinforskning.

Utskottet gjorde i sitt förra biståndsbetänkande (1990/91:UU15) bedömningen

att ämnesområdet mödrahälsovård är av stort intresse i u-lands- och

biståndssammanhang. Utskottet såg "därför skäl till att frågan övervägs i

positiv anda av berörda biståndsmyndigheter, i första hand SAREC. Hänsyn måste

givetsvis tas till de prioriteringar som är nödvändiga med hänsyn till de

begränsade medel som står till förfogande." Utskottet yttrade vidare att det

inte ankommer på utskottet att ta ställning beträffande enskilda professurer

eller deras finansiering.

Utskottet anser fortfarande att frågan om en professur i internationell

mödrahälsovård har hög prioritet och vidhåller sitt tidigare ställningstagande.

Därmed får motion U237 (s) anses besvarad.

Kvinnoinriktat bistånd

Sammanfattning av motionerna

I motion U202 (s) yrkande 13 föreslås att biståndet i hög grad bör inriktas

på kvinnornas situation. Kvinnorna spelar enligt motionärerna en central roll i

kampen för att höja de fattigas produktivitet.

I motion U217 (m, fp, c, kds) yrkande 1 konstateras att kvinnans situation i

många fattiga länder är mer utsatt än mannens. Av den anledningen föreslås att

ett kvinnoperspektiv bör finnas med i hela programcykeln -- från planering och

genomförande till uppföljning och utvärdering. I yrkande 2 i samma motion

föreslås att de politiska kvinnoorganisationerna bör ges en viktig roll i

föreberedelsearbetet för FN:s kvinnokonferens år 1995.

I motion U235 (s) yrkande 1 hänvisas till riksdagens tillkännagivande till

regeringen om utgångspunkter som bör övervägas vid anställning av

kvinnohandläggarna på biståndskontoren samt föreslås att kvinnobiståndet

ytterligare skall granskas. I yrkande 2 i samma motion föreslås att särskilda

medel skall avsättas för föreberedelsearbetet till FN:s kvinnokonferens 1995.

I motion U621 (v) yrkande 9 föreslås att Sveriges stöd till

kvinnoorganisationerna på grund av av kvinnans utsatta situation måste öka

såväl vad gäller u-länder som länderna i Östeuropa.

Utskottet

Utskottet har i det ovan anförda betonat vikten av att kvinnornas utsatta

position i u-länderna uppmärksammas. Som motionärerna påpekar spelar kvinnorna

en central roll i kampen mot fattigdomens och armodets eliminerande. Kvinnorna

bär i många länder den tyngsta arbetsbördan, men får samtidigt inte på ett

motsvarande sätt ta del i beslutsprocessen. Det är enligt utskottet fullt

motiverat att allt utvecklingssamarbete genomsyras av en vilja att identifiera

och åtgärda problem som rör kvinnans ställning. De politiska

kvinnoorganisationerna har en naturlig roll att spela i det förberedelsearbete

som är nödvändigt inför FN:s kvinnokonferens 1995. Utskottet utgår ifrån att

regeringen i god tid tillsätter en nationalkommitté med uppgift att samordna

detta arbete.

Vad beträffar kvinnornas situation i Östeuropa kan denna självfallet inte ses

isolerad från kvinnofrågan i stort. Enligt utskottets mening är kvinnornas

situation ett globalt problem som kräver samordnade och väl riktade insatser,

oavsett geografisk hemvist. Sveriges bistånd till Central- och Östeuropa

behandlas dock i ett särskilt betänkande.

Frågan om tillsättningen av handläggare för kvinnobistånd vid SIDA:s

biståndskontor behandlades av utskottet i dess föregående biståndsbetänkande

(1990/91:UU15). Utskottet konstaterade bl.a. att en stor andel av handläggarna

är lokalanställda. Även om dessa gör ett uppskattat arbete ansåg utskottet att

de successivt borde ersättas av särskilt utsända handläggare. En anledning till

detta är att de i många fall är medföljande till andra tjänstemän och att deras

handläggning endast får tillfällig karaktär. Genom tillfälliga

anställningsförfaranden uppstår risker för att kontinuiteten i arbetet skadas.

Dessutom uppstår enligt utskottet situationer där de lokalanställda på grund av

organisatoriska skäl dels inte får, eller kan, ta del av det

informationsutbyte med huvudorganisationen som är nödvändig, dels inte har de

möjligheter som krävs för att hävda frågornas vikt gentemot andra

handläggningsområden.

Utskottet anser självfallet inte att en lokalanställd nödvändigtvis har sämre

kvalifikationer för att handlägga kvinnofrågor än en utsänd handläggare. Den

princip som bör vara rådande vid valet av handläggare är den anställdes

kvalifikationer. Det får emellertid inte heller vara så att kvinnofrågorna

lämnas till tillfälligt anställda därför att frågorna, och/eller de anställda,

anses ha lägre prioritet.

Enligt vad utskottet har erfarit finns för närvarande 17 handläggare av

kvinnobistånd fördelade på 15 biståndsmyndigheter. Av dessa är 4 utsända och 13

lokalanställda. På tre myndigheter finns både en utsänd och en lokalanställd,

men vid dessa myndigheter är handläggningen av kvinnobiståndsfrågor hos de

utsända underordnade andra arbetsuppgifter. På endast en myndighet finns en

utsänd handläggare med kvinnobiståndet som huvudsaklig sysselsättning. Detta

förhållande är enligt utskottet otillfredsställande.

Med det ovan anförda betraktar utskottet yrkande 13 i motion U202 (s),

yrkandena 1 och 2 i motion U235 (s), yrkandena 1 och 2 motion U217 (m, fp, c,

kds) samt yrkande 9 i motion U621 (v) som besvarade.

Landprogram, landval m.m.

Sammanfattning av motionerna

I motion U202 (s) yrkande 6 föreslås att riksdagen skall begära en översyn av

konsekvenserna för det långsiktiga samarbetet med mottagarländerna av

fördelningen mellan landramsanslag och sakanslag. Därvid bör enligt

motionärerna särskilt beaktas riksdagens möjlighet att ha insyn och utforma

sitt inflytande över biståndets utformning.

I motion U407 (nyd), berörd del, föreslås att allt bistånd till ett

mottagarland kanaliseras eller helt övertas av ett givarland.

Utskottet

Det svenska biståndet till enskilda länder kanaliseras på flera sätt.

Landprogrammen kompletteras i allt högre utsträckning av projektinriktat

bistånd. Detta ger en flexibilitet som är nödvändig i det samlade biståndet.

Inom landramssamarbetet finns också utrymme för flexibilitet, som är nödvändig

om biståndet bäst skall svara mot behov och prioriteringar. Som utskottet

uttryckt i tidigare biståndsbetänkanden anser utskottet att en kombination av

olika biståndsformer är det effektivaste arbetssättet. Ett effektivt

biståndssamarbete ställer höga krav på resurser, kunskapsuppbyggnad och

långsiktighet, såväl i Sverige som i mottagarländerna. Det senare gäller inte

minst i de fattigaste länderna. Den organisation som har byggts upp genom SIDA

är därför mycket värdefull och kan svårligen helt ersättas av biståndsformer

som går utanför landramarna. Det är också naturligt att samarbetet med länder

utanför programlandskretsen ibland antar en långsiktig karaktär. Utskottet

finner det tillfredsställande att budgetpropositionen relativt utförligt

redovisar såväl landramar som det bistånd som går utanför dessa.

Utskottet delar den uppfattning som uttrycks av motionärerna i motion U202

(s), att nedskärningar av landramarnas storlek noga måste vägas mot de effekter

de kan få på de fattigaste ländernas utveckling. Det är enligt utskottet också

väsentligt att omprioriteringar i biståndet inte leder till att riksdagen

förlorar nödvändig insyn utan att riksdagen även fortsättningsvis kan utöva

sitt inflytande över biståndets utformning.

Utskottet anser det vara en olämplig och ineffektiv idé att kanalisera allt

bistånd till ett mottagarland genom ett enda givarland. Det skulle bl.a. leda

till ett orimligt beroendeförhållande mellan givar- och mottagarland.

Därmed tillstyrks yrkande 6 i motion U202 (s). Motion U407 (nyd), berörd del,

avstyrks.

Bindning av biståndet

Sammanfattning av motionerna

I motion U207 (m) föerslås att andelen bundet bistånd av den totala

biståndsramen för 1992/93 skall ökas. Motionärerna anser att det skall vara

givaren som bestämmer gåvans innehåll och inte mottagaren.

Utskottet

Utskottet har tidigare mycket klart framhållit sin principiella syn att

biståndet bör vara obundet. Upphandling enligt frihandelsprinciper och i fri

kunkurrens ger bäst utbyte för de resurser som avsätts. Effektiviteten är

enligt utskottet högre i obundet bistånd än i bundet. Återflödet av svenska

biståndsmedel är dessutom betydligt större än vad graden av bindning kan ge

intryck av. Närmare hälften av biståndet återvänder till Sverige i form av

betalning för svenska varor och tjänster. Den del av biståndet som är formellt

bunden till upphandling i Sverige inriktas på konkurrenskraftiga varor som

direkt efterfrågas av mottagarländerna.

Det svenska u-kreditsystemet är utformat med sikte på att minimera

konkurrenshämmande effekter. En förutsättning för att en u-kredit skall kunna

lämnas är också att ett svenskt företag har vunnit kontraktet i internationell

konkurrens. I OECD har nyligen träffats en överenskommelse om en strängare

disciplin för bundet bistånd i avsikt att undvika snedvridande effekter på

handel och utveckling. Beslut har också tagits om förnyade diskussioner om

möjligheterna till avbindning av biståndet.

Därmed avstyrks motion U207 (m).

Utredningar m.m.

Sammanfattning av motionerna

I motion U202 (s) yrkande 7 föreslås att riksdagen uttalar sitt stöd för

bildandet av ett sekretariat för utvecklingspolitiska utredningar och därvid

inskärper att organisationsformen skall garantera sekretariatet en av

utrikesdepartementet oberoende ställning.

I motion U226 (s) yrkande 1 föreslås att ett utredningsarbete inleds för att

i god tid lämna förslag på hur de organisatoriska sambanden mellan EG:s och

Sveriges biståndsverksamhet skall utformas.

I motion U229 (m) yrkande 2 föreslås att en försöksverksamhet med

utvecklingspolitiska utvärdingar skall igångsättas. Enligt motionären bör

utvärderingarna inte väja för att belysa de konflikter som kan finnas mellan

kvantitativa mål för biståndet och de verkligt genuina målen för allt

biståndsarbete.

I motion U2 (kds) föreslås att det svenska utvecklingsbiståndets framtida

utveckling borde ses över och utformas så att det i högre utsträckning inriktas

på bistånd genom frivilliga och ideella organisationer. Motionären föreslår

också att det behövs en mer speciell inriktning på de fattigaste länderna samt

kvinnornas och barnens situation.

Enligt motion U238 (nyd), bör en utredning tillsättas med uppdrag att se över

UD:s organisation vad avser samarbetet mellan UD, UDH och u-avdelningen. I

yrkande 2 föreslås att SIDA:s verksamhet slås samman med Swedecorps till en

organisation.

I motion U209 (v) yrkande 1 föreslås att en brett förankrad parlamentarisk

utredning om en övergripande u-landspolitik tillsätts med anledning av de

omvälvande förändringar som världen står inför.

Utskottet

I sitt föregående biståndsbetänkande (1990/91:UU15) konstaterade utskottet

att kraven på anpassningsförmåga hos biståndet är stora beroende på de snabba

förändringar som äger rum i vår omvärld: "Den bästa metoden att vidmakthålla

den nödvändiga anpassningsförmågan har visat sig vara att kontinuerligt utreda

olika delar av biståndsverksamheten. (...) Breda, övergripande utredningar

(...) riskerar att bli alltför långvariga och tungrodda för att uppfylla kraven

på anpassning inom biståndet."

Utskottet är fortfarande av denna åsikt. Vissa av motionärerna påpekar

nödvändigheten av att utreda hur de organisatoriska sambanden mellan EG:s och

Sveriges respektive biståndsverksamhet kommer att gestalta sig om svenskt

medlemskap i EG blir en realitet. Utskottet delar denna bedömning men anser att

den arbetsgrupp som bildats inom utrikesdepartementets biståndsavdelning, med

uppgift att ge en översikt av EG:s bistånd, i skriften Biståndet och EG (Fakta

Europa 1991:3) på ett tillfredsställande sätt har redovisat konsekvenserna för

biståndssamarbetet av ett svenskt medlemskap i EG. Utskottet förutsätter att

dessa frågor ägnas fortlöpande uppmärksamhet av regeringen.

Med det ovan anförda får yrkande 1 i motion U226 (s) anses besvarat. Yrkande

1 i motion U209 (v) avstyrks.

Utskottet anser att frivilliga och ideella organisationer utför ett

värdefullt och uppskattat arbete, utan vilket det samlade biståndets

effektivitet skulle bli lidande. Genom sin karaktär och organisatoriska

utformning har de möjligheter att påverka och påskynda den demokratiska

processen. De frivilliga och ideella organisationerna är dock effektiva just

beroende på att de arbetar på ett flexibelt och icke-byråkratiskt sätt. Om

biståndet i alltför hög grad skulle kanaliseras genom dessa organisationer

finns uppenbara risker att organisationerna byråkratiseras och därmed mister

sin effektivitet och sin egen unika karaktär. För ett effektivt biståndsarbete

genom dessa organisationer är det fördelaktigt om det finns motsvarande

organisationer i mottagarländerna. Som utskottet konstaterat ovan utgör en väl

balanserad samordning av olika samarbetsformer det effektivaste sättet att

överföra biståndsresurser.

Utskottet delar de åsikter beträffande kvinnornas och barnens situation som

kommer till uttryck i motion U2 (kds), men anser att den speciella inriktning

på just dessa kategorier som eftersträvas av motionären tillfredsställs av

utskottets tidigare påpekanden och regeringens i propositionen redovisade höga

ambitionsnivå.

Med det ovan anförda får motion U2 (kds) anses besvarad.

Utskottet noterar att avsikten med det förslag om inrättandet av ett

sekretariat för utvärderingar inom det biståndspolitiska området som

presenteras i propositionen är att effektivisera det svenska biståndet genom

fortlöpande analyser av de gjorda insatserna och de deltagande myndigheterna.

Förslaget innebär att en kommitté inrättas och att dess arbete i en första

etapp tidsbegränsas till två år. För det första verksamhetsåret föreslår

regeringen ett anslag om 5 milj.kr.

Som grund till förslaget ligger rapporten Bra Beslut -- Om effektivitet och

utvärdering i biståndet (Ds 1990:63). Rapporten har mottagits mycket positivt

av remissinstanserna.

Särskilda sekretariat med i stort sett motsvarande uppgifter och likartad

organisatorisk ställning har under senare år inrättats inom ett flertal

departementsområden. I samtliga fall har behovet av att utveckla den offentliga

sektorns effektivitet varit vägledande.

Utskottet välkomnar inrättandet av ett utvärderingssekretariat, vars

organisationsformer bör framgå efter den inledande tvåårsperioden. Utskottet

anser, i likhet med vad som anges i motion U202 (s), att sekretariatet bör ges

en från utrikesdepartementet och biståndsmyndigheterna oberoende ställning.

Vidare anser utskottet att det kan finnas fördelar med parlamentarisk medverkan

i någon form i sekretariatet.

Med det ovan anförda betraktar utskottet yrkande 7 i motion U202 (s) som

besvarat.

De biståndsutredningar som kontinuerligt utförs bör självfallet inte, såsom

förslagsställaren i motion U229 (m) fruktar, låta sig hämmas av att

utredningsresultaten eventuellt kan komma att ifrågasätta uppställda

biståndsmål, vare sig dessa är kvantitativa eller kvalitativt inriktade.

Därmed får yrkande 2 i motion U229 (m) anses besvarat.

Utskottet anser att varken SIDA:s eller Swedecorps respektive verksamhet

skulle gynnas av en sammanslagning såsom vissa av motionärerna har föreslagit.

Därmed avstyrks yrkande 2 i motion U238 (nyd).

Bistånd och EG

Sammanfattning av motionerna

I yrkande 2 i motion U226 (s) föreslås att initiativ bör tas till

informationsinsatser och stöd till kontakter mellan enskilda svenska

organisationer och motsvarande organisationer inom EG.

I yrkande 18 i motion U504 (s) föreslås att Sverige skall bedriva

medlemsförhandlingarna med beaktande av att enskilda medlemsstater i EG inte

för en u-landspolitik som står i samklang med den växande samsynen inom

internationella organisationer samt att Sverige har en biståndspolitik som är

mer aktiv och bättre tjänar de fattigaste folkens intressen. Enligt

motionärerna bör regeringen verka för att den svenska synen på bistånd skall

vara vägledande för det samarbete som utvecklas med andra EG-länder.

I motion U544 (fp) yrkande 1 föreslås att Sverige i förhandlingarna om

medlemskap i EG bör verka för att subsidiaritetsprincipen skall gälla inom

biståndsområdet. I yrkande 2 i samma motion föreslås att Sverige som medlem i

EG skall verka för att krav på demokrati och mänskliga rättigheter skall

ställas på mottagarna av EG:s gemensamma bistånd. I motionens yrkande 3

föreslås att Sverige som medlem i EG verkar för att marknadsekonomiska system

uppmuntras hos mottagarländerna av EG:s gemensamma bistånd. I yrkande 4

föreslås att Sverige som medlem i EG skall verka för att Lomé-avtalet utvidgas

till att gälla fler u-länder.

I yrkande 5 i motion U223 (v) föreslås att Sverige inte skall samverka med EG

på biståndsområdet.

Utskottet

Utskottet konstaterar att biståndet i dag är en integrerad del av EG:s

verksamhet. I huvudsak består EG:s bistånd av stöd till 69 afrikanska,

västindiska och stillahavsländer som är anslutna till den s.k.

Lomé-konventionen, stöd genom andra arrangemang till Central- och Östeuropa,

ett antal länder i Asien och Latinamerika samt stöd till de flesta länder i

medelhavsområdet som inte är medlemmar i EG. Därutöver lämnas ett relativt

omfattande livsmedels- och katastrofbistånd. Biståndet inom Lomé-konventionen

finansieras genom att medlemsländerna gör fleråriga utfästelser till European

Development Fund (EDF). Det övriga biståndet finansieras över EG:s ordinarie

budget.

Inriktningen av EG:s bistånd överensstämmer i stort med Sveriges ambitioner

på biståndsområdet. Enligt bedömningar som regeringen bl.a. har offentliggjort

i den ovan nämnda skriften "Biståndet och EG" ger ett svenskt medlemskap i EG

inte anledning till några principiella betänkligheter vad gäller

samstämmigheten med de svenska biståndsmålen. Utskottet delar denna bedömning

men vill samtidigt understryka vikten av att Sverige såväl i förhandlingarna om

medlemskap som i den eventuella kapaciteten av medlem värnar om den

hittillsvarande svenska ambitionsnivån på biståndsområdet.

Sverige har som medlem av EG möjligheter att påverka innehållet i

gemenskapens utvecklingssamarbete dels genom de gemensamma EG-programmen, dels

genom bilaterala och multilaterala dialoger inom EG. Under förutsättning att 1

% av BNI även i fortsättningen kommer att avsättas för bistånd ställs Sverige

vid medlemskap inför uppgiften att bereda plats för bistånd genom EG

motsvarande endast ungefär 7% av det totala biståndsanslaget. Av

Maastricht-överenskommelsen framgår emellertid att en ökad koordinering mellan

medlemsländerna på biståndsområdet kan förväntas i framtiden. Sverige kan

enligt utskottets bedömning påverka denna process. Redan i

medlemskapsförhandlingarna är det viktigt att Sverige understryker sin syn på

biståndsfrågorna. Sverige bör också värna om de förbättringar som har gjorts i

den svenska närings- och handelspolitiken under de senaste åren. Avregleringen

av jordbruket och avvecklingen av kvoter för textilimporten är två svenska

åtgärder som kan gagna u-länderna.

Med det ovan anförda betraktar utskottet yrkande 18 i motion U504 (s) som

besvarat.

Inom EG pågår diskussioner om vilken avvägning som skall göras mellan bistånd

som en uppgift för gemenskapen och medlemsländernas biståndsansträngningar.

Utskottet anser i likhet med vissa av motionärerna att Sverige bör verka för

att subsidiaritetsprincipen (eller närhetsprincipen), d.v.s. att ingen fråga

skall avgöras eller hanteras längre upp i en organisatorisk hierarki än vad som

är sakligt motiverat, skall gälla inom biståndsområdet. Som utskottet har

påpekat tidigare i betänkandet gynnas effektiviteten i biståndet av flera

kompletterande organisationsformer. Detta synsätt torde äga aktualitet även för

EG:s bistånd. EG:s och medlemsländernas samlade bistånd torde nå de bästa

resultaten om de gemensamma programmen tar sig an de frågor där behoven av

samlat agerande är störst och de nationella programmen får utvecklas utifrån

sina egna förutsättningar.

Därmed tillstyrks yrkande 1 i motion U544 (fp).

Vad beträffar frågan att krav på demokrati och respekt för de mänskliga

rättigheterna skall ställas på mottagarna av EG:s gemensamma bistånd är dessa

principer genom överenskommelsen i Maastricht redan inskrivna som grundsatser

för EG-biståndet. Som medlem i EG kan Sverige verka för att dessa principer

verkställs i praktisk handling. Utskottet konstaterar också att EG genom

enhälliga beslut redan har kunnat införa sanktioner mot tredje land när

exempelvis brott mot de mänskliga rättigheterna föreligger. Samarbetet med Kina

är ett exempel på detta.

Med det ovan anförda får yrkande 2 i motion U544 (fp) anses besvarat.

Utskottet konstaterar att den senaste Lomé-konventionen av 1989 innehåller

stöd till strukturanpassning i mottagarländerna. Därmed har EG fått ett

instrument att stödja Lomé-ländernas marknadsekonomiska reformer.

Med det ovan anförda får yrkande 3 i motion U544 (fp) anses besvarat.

Angående en utvidgning av Lomé-avtalet konstaterar utskottet att en

omfattande del av EG:s bistånd når länder utanför Lomé-avtalet. Redan 1976

godkändes det första programmet för bistånd till de s.k. icke-associerade

länderna. Biståndet till länderna i Asien och Latinamerika tas ur EG:s

ordinarie budget, som är föremål för årlig prövning av medlemsländerna och

Europaparlamentet. 1976 slöts också avtal med Maghreb-länderna och året efter

med de s.k. Mashreq-länderna (Egypten, Jordanien, Libanon, Syrien). Biståndet

till Central- och Östeuropa sker huvudsakligen inom den s.k. G24-processen. Det

är enligt utskottet inte heller självklart att utökad konventionsbindning är

vad som bör eftersträvas. Konventionsformen kan komma att minska nödvändig

flexibilitet för anpassning av biståndet till skiftande behov i olika länder

över tiden.

Därmed avstyrks yrkande 4 i motion U544 (fp).

Utskottet delar vissa av motionärernas synpunkter att stöd till

informationsinsatser och kontaktskapande mellan svenska och europeiska enskilda

organisationer är nödvändigt. SIDA och enskilda organisationer kan med hjälp av

de medel de får göra värdefulla insatser. Utgivandet av skriften "Fakta Europa"

och två större seminarier om EG:s biståndspolitik som UD:s u-avdelning planerar

under våren 1992 är exempel på nödvändiga informationsaktiviteter.

Med det ovan anförda betraktar utskottet yrkande 2 i motion U226 (s) som

besvarat.

Utskottet delar inte vissa motionärers uppfattning, att Sverige inte skall

samverka med EG på biståndsområdet.

Därmed avstyrks yrkande 5 i motion U223 (v).

C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram

Utskottet behandlar under detta avsnitt motioner som tar upp

allmänna och principiella frågor rörande Sveriges stöd till och

samarbete med internationella biståndsorganisationer. Därefter tar

utskottet ställning till motionsyrkanden beträffande medelsramar och

inriktning för de olika organisationerna.

Propositionen (s. 110--112)

Det svenska multilaterala biståndet redovisas huvudsakligen under

anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram. Därutöver

utgår bidrag till FN:s verksamhet från övriga anslag. Det gäller

främst bidrag till FN:s humanitära verksamhet och vid

katastrofsituationer, men även vissa långsiktiga uvecklingsinsatser,

regionala program och stöd till internationella forskningsprogram.

Det multilaterala systemet utgör ca en tredjedel av det totala

biståndet. Anslagsnivån för C 1. Bidrag till internationella

biståndsprogram föreslås öka med 246,8 milj.kr.

Tabell 3. Bidrag till internationella biståndsprogram budgetåret

1991/92 och 1992/93 fördelat på organisationer (milj.kr.)

Anvisat Förslag Föränd-

1991/92 1992/93 ring

___________________________________________________________

FN:s OPERATIVA VERKSAMHET

FN:s utvecklingsprogram (UNDP)

varav

- ordinarie bidrag 650,0 670,0 20,0

- FN:s kapitalutvecklingsfond

(UNDP) 55,0 55,0 0

FN:s befolkningsfond (UNFPA) 135,0 145,0 10,0

FN:s barnfond (Unicef) 370,0 395,0 25,0

____________________________

INTERNATIONELLA FINANSIERINGSORGAN

Världsbanksgruppen

varav

- Internationella utvecklings-

fonden (IDA) 432,0 515,0 83,0

- Internationella finansierings-

bolaget (IFC) 15,0 16,0 1,0

Regionala utvecklingsbanker

varav

- Afrikanska utvecklings-

banken (AfDB) 15,0 0 - 15,0

- Afrikanska utvecklingsfonden

(AfDF) 289,2 270,0 - 19,2

- Asiatiska utvecklingsbanken

(AsDB) 0 0 0

- Asiatiska utvecklingsfonden

(AsDF) 160,0 90,0 - 70,0

- Interamerikanska utveck-

lingsbanken (IDB) 15,0 11,0 - 4,0

- Nordiska utvecklingsfonden

(NDF) 0 62,0 62,0 (1)

_____________________________

962,2 964,0 37,8

INTERNATIONELLT LIVSMEDELSBISTÅND OCH JORDBRUKSUTVECKLING

Internationellt livsmedelsbistånd

varav

- Världslivsmedelsprogrammet

(WFP) 122,0 127,0 5,0

- Livsmedelshjälps-

konventionen (FAC) 55,0 50,0 - 5,0

- Internationella katastroflagret

för livsmedel (IEFR/PRO) 95,0 105,0 10,0

Jordbruksutveckling

- Internationella jordbruks-

utvecklingsfonden (IFAD) 36,0 60,0 24,0

____________________________

308,0 342,0 34,0

FLYKTINGBISTÅND

Flyktingbistånd genom FN

varav

- FN:s hjälporganisation för

palestinaflyktingar (UNRWA) 140,0 146,0 6,0

- FN:s flyktingkommissarie

(UNHCR) 215,0 235,0 20,0

____________________________

355,0 381,0 26,0

ÖVRIGT

Övriga organisationer

varav

- Internationella familje-

planeringsfederationen (IPPF) 90,0 96,0 6,0

- UNCTAD/GATT:s internationella

handelscentrum (ITC) 22,0 23,0 1,0

- FN:s narkotikaprogram (UNDCP)

och annan narkotikabekämpning 55,0 58,0 3,0

- Internationella sjöfarts-

universitetet 18,0 19,0 1,0

Andra multilaterala bidrag

varav

- Miljöinsatser 125,0 155,0 30,0

- Övriga insatser 153,1 201,1 (2) 48,0 (1)

- Multilaterala

biträdande experter m.m. 57,0 62,0 5,0

_________________________________

520,1 614,1 94,0

SUMMA 3 319,3 3 566,1 246,8

________________________________________________________________

1 Bidrag till Nordic Development Fund (NDF), som tidigare

redovisats under anslagsposten, Andra multilaterala bidrag,

delposten, övriga insatser, utgör fr.o.m. 1992/93 en egen delpost

under anslagsposten Regionala utvecklingsbanker.

2 Inom denna post jämte ingående ointecknade reservationer kan

medel intill ett belopp om 150 milj.kr. disponeras för civila

insatser i samband med FN-aktioner för fred och återuppbyggnad.

Regeringens motivering till medelsramarna för de olika

anslagsposterna under C 1-anslaget återfinns i propositionen

s. 112--131.

Multilateralt bistånd, allmänt

Sammanfattning av motionerna

Motion U228 (fp) tar upp ett antal frågor i anslutning till

multibiståndskommitténs betänkande (SOU 1991:48). Enligt yrkande 1

borde regeringen ha tagit hänsyn till kommitténs slutsatser

beträffande kapaciteten för handläggningen av det multilaterala

biståndet. Motionären utgår från att den av regeringen aviserade

översynen av kapacitetsfrågorna sker skyndsamt samt att behovet av

förbättrad samverkan mellan de myndigheter och organ som berörs av

detta bistånd beaktas. Enligt motionens yrkande 2 förordas att den

multilaterala andelen av biståndet successivt höjs till våra

grannländers nivå. I yrkande 3 framhåller motionären vikten av

samverkan mellan enskilda organisationer på det multilaterala

området. Bl.a. nämns i motionen folkrörelserådets potential som forum

för samverkan.

I motion U221 (nyd) yrkande 1 föreslås en medelsram för

C1-anslaget om 2 850 milj.kr., vilket innebär en sänkning med ca

716 milj.kr. jämfört med regeringens förslag. Motionärerna finner det

märkligt att Sverige är en av de största bidragsgivarna till i stort

sett alla internationella organisationer.

Utskottet

Som framgår av budgetpropositionen har den parlamentariskt

sammansatta kommittén för översyn av svenskt multilateralt

biståndssamarbete lagt fram sitt betänkande Bistånd genom

Internationella Organisationer (SOU 1991:48). Översynen är enligt

utskottets uppfattning en grundlig och värdefull genomgång av det

multilaterala biståndet, dess mål och medel. De frågor rörande

biståndsvolym, handläggning av biståndet samt de enskilda

organisationernas roll som tas upp i motion U228 (fp) behandlas i

utredningen.

Det Nordiska FN-projektet har avlämnat sin slutrapport "The United

Nations in Development: Reform Issues in the Economic and Social

Fields, A Nordic Perspective". Rapporten innehåller värdefulla

analyser och rekommendationer syftande till att stärka effektiviteten

i FN:s operationella aktiviteter samt förbättra styrningen och

åstadkomma ett bättre finansieringssystem. Utskottet noterar med

tillfredsställelse att FN-projektets rapport fått ett positivt

mottagande.

Utskottet delar uppfattningen som anges i propositionen att Sverige

bör aktivt verka för att genomföra förbättringar och reformer i syfte

att uppnå ett effektivt fungerande multilateralt system. Såväl

multibiståndsutredningen som det Nordiska FN-projektet och de

slutsatser som redovisas i budgetpropositionen bör utgöra underlag i

detta viktiga arbete.

Vad gäller det multilaterala biståndets totala volym anförs i

budgetpropositionen att regeringen förutser en fortsatt hög

multilateral andel av det svenska biståndet och ett aktivt svenskt

engagemang i det multilaterala samarbetet. Detta uttalande stämmer

väl överens med den positiva syn på det multilaterala biståndet som

utskottet vid tidigare tillfällen gett uttryck för. Utskottet har

noterat den diskussion som förs i multibiståndsutredningen om en

eventuell höjning av den nuvarande multilaterala andelen om ca en

tredjedel av det svenska biståndet till den ca 40-procentiga andelen

i andra nordiska länder. Utskottet utgår från att såväl

effektivitets- och reformfrågorna som volymfrågan fortlöpande

övervägs på svensk sida och inom ramen för samarbetet med de nordiska

länderna. Utskottet ser dock inte behov av någon ny procentuell

målsättning vad gäller det multilaterala biståndets andel.

Härmed avstyrks yrkande 2 i motion U228 (fp).

Som utskottet konstaterade i betänkande 1990/91:UU15 svarar

Sverige, liksom främst övriga nordiska länder, för en

oproportionerligt stor andel av de multilaterala biståndsorganens

finansiering sett i relation till givarländernas BNI. Som exempel kan

nämnas att Sverige är största bidragsgivare i absoluta termer till

Unicef och hör till de största bidragsgivarna till bl.a. UNDP, UNHCR,

UNRWA och UNFPA. Utskottet konstaterade i betänkande 1990/91:UU15 att

om andra biståndsgivare skulle höja sina bidrag i riktning mot vår

nivå, skulle detta på ett fundamentalt sätt förändra och förbättra

dessa organs möjligheter att bistå de fattiga länderna. Sverige bör

således aktivt verka för högre bidrag från givarländerna till de

multilaterala organen.

Utskottet godkänner den av regeringen föreslagna medelsramen för

anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram om

3 566,1 milj. kr.

Härmed avstyrks yrkande 1 i motion U221 (nyd).

När det gäller den specifika frågan om handläggningskapacitet på

svensk sida (mot. U228, yrk. 1) välkomnar utskottet att regeringen

med utgångspunkt i multibiståndsutredningens slutsatser aviserat en

översyn av beredningsresurserna och behovet av en eventuell

förstärkning. Utskottet vill för sin del understryka vikten av att

erforderlig kapacitet tillhandahålls för beredningen på svensk sida

av det multilaterala biståndet, dels mot bakgrund av detta bistånds

betydande volymmässiga omfattning, dels med tanke på vad som ovan

anförts om behovet av effektivisering och reformarbete.

Med det ovan anförda får yrkande 1 i motion U228 (fp) anses

besvarat.

I propositionen anger regeringen sin avsikt att stimulera en bättre

samverkan med enskilda organisationer på det multilaterala området.

Utskottet välkomnar detta och utgår från att resultatet av

regeringens ansträngningar i detta hänseende redovisas för riksdagen

vid lämpligt tillfälle.

Härmed får yrkande 3 i motion U228 (fp) anses besvarat.

FN:s barnfond (Unicef)

Sammanfattning av propositionen (s. 114--115)

Unicef har enligt regeringen en särskild funktion som katalysator

för regeringarnas egna insatser i de 128 länder som fonden samarbetar

med. Inte minst i arbetet med att länder skall kunna uppfylla

bestämmelserna i FN:s barnkonvention, som antogs år 1989, samt

målsättningen i deklarationen från barntoppmötet, förutser regeringen

en betydande roll för Unicefs arbete för gatubarn, flyktingbarn,

barnprostituerade och andra särskilt utsatta barngrupper.

Mot bakgrund av de goda resultat Unicefs insatser medfört för

världens barn och för det förtroende Sverige hyser för

organisationens arbete föreslår regeringen en höjning av anslaget med

25 milj.kr. till 395 milj.kr. för 1992/93.

Motionen

I motion U223 (v) föreslås en medelsram om 740 milj.kr., vilket är

345 milj.kr. mer än vad regeringen föreslagit. Som motivering anges

bl.a. behovet av att förverkliga besluten från barntoppmötet 1990 i

syfte att förbättra situationen för barnen.

Utskottet

Som nämns ovan är Sverige den största bidragsgivaren till FN:s

barnfond, Unicef i absoluta termer. Sveriges sammanlagda bidrag utgör

ca 10 % av Unicefs budget. Stödet till Unicef över C 1- anslaget

kompletteras med omfattande insatser genom SIDA, s.k. multibi-stöd

vilket under budgetåret 1990/91 motsvarade ca 300 milj.kr.

Liksom regeringen hyser utskottet förtroende för Unicefs förmåga

att effektivt förmedla biståndsinsatser för barn. Utskottet

tillstyrker propositionens förslag till medelsram.

Härmed avstyrks yrkande 7 i motion U223 (v).

Flyktingbistånd

Sammanfattning av propositionen (s. 123--125)

Ökad belastning på UNRWA:s hälso-, sjukvårds- och

socialhjälpsprogram, behov av fler skolor, UNRWA:s insatser för

strandsatta personer i Jordanien samt allmänna kostnadsökningar har,

enligt regeringen, medfört att UNRWA:s totala utgifter och behov av

ytterligare resurser ökat. Regeringen föreslår därför att Sveriges

reguljära bidrag till UNRWA höjs med 6 milj.kr. till 146 milj.kr. för

budgetåret 1992/93.

Med hänsyn till att UNHCR:s verksamhet också har utökats väsentligt

under det senaste året är det, enligt regeringens mening, angeläget

att det svenska bidraget höjs. Det reguljära bidraget bör, enligt

regeringen, kunna användas flexibelt av UNHCR för att täcka både

reguljära programkostnader och särskilda program.

I propositionen föreslås att Sveriges reguljära bidrag till UNHCR

höjs med 20 milj.kr. till 235 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

UNHCR

Sammanfattning av motionerna

I motion U202 (s) föreslås en medelsram om 255 milj.kr. för UNHCR

vilket är 20 milj.kr. mer än vad regeringen föreslagit. Som

motivering anges den förvärrade flyktingsituationen i världen.

I motion Sf605 (s) framhålls biståndet som en faktor som kan

påverka orsaker till flykt och migration som sammanhänger med

fattigdom, svält och miljöförstöring. Internationellt stöd måste

inriktas både på akuta och långsiktiga insatser. Flyktingkvinnors och

barns behov måste särskilt uppmärksammas. Vidare anges att de

multilaterala organen inom flyktingarbetet måste få större resurser

och finansiell stabilitet. Sverige bör ge hög prioritet åt att

stabilisera organisationernas ekonomi, bl.a. genom att påverka andra

länder att bidra. Sverige bör verka för radikalt ökade insatser för

organiserad överföring av flyktingar till tredje land för dem som

inte kan få varaktigt skydd i den regim där de befinner sig.

I motion U223 (v) föreslås en medelsram för UNHCR om 260 milj.kr.

vilket är 25 milj.kr. mer än vad regeringen föreslagit. Som

motivering anges den katastrofala flyktingsituationen i världen.

Utskottet

Som nämns i regeringens proposition har behoven av UNHCR:s

verksamhet ökats dramatiskt under det senaste året. Utskottet delar

den syn som framförs i motion Sf605 (s) om vikten av internationellt

stöd för flyktingar och vad gäller uppmärksamheten på kvinnors och

barns behov. Det är också utskottets uppfattning att Sverige bör ge

hög prioritet åt att stabilisera organisationernas ekonomi. Utskottet

noterar i detta sammanhang att UNHCR:s finansiella ställning stärkts

under senare tid. Sverige bör även i fortsättningen verka för att

andra givare höjer sina andelar av UNHCR:s finansiering.

Härmed får yrkande 6 i motion Sf605 (s) anses besvarat.

Sverige är den tredje största bidragsgivaren till UNHCR i absoluta

tal. Utskottet delar regeringens bedömning att UNHCR:s ökade

verksamhet motiverar en höjning av det svenska bidraget, vilket också

föreslås i budgetpropositionen. Utskottet godkänner den av regeringen

föreslagna medelsramen för UNHCR om 235 milj.kr. Det kan i

sammanhanget noteras att betydande svenska biståndsmedel också kommer

UNHCR till del i form av katastrof- och humanitärt bistånd inom ramen

för C2-anslaget.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet yrkande 9 i motion U202

(s) och yrkande 8 i motion U223 (v).

UNRWA

Motionerna

I motion U202 (s) föreslås en medelsram för UNRWA om 160 milj.kr.

dvs. 14 milj.kr. mer än vad regeringen föreslagit.

Enligt motion U610 (s) bör ökningen amvändas för organisationens

insatser på MR-området.

Även i motion U223 (v) föreslås en högre medelsram, 156 milj.kr.

Som motivering anges palestiniernas försämrade situation till följd

av kriget i Persiska viken.

Utskottet

Som framgår av budgetpropositionen har palestiniernas ekonomiska

situation försämrats under senare år. Palestinierna drabbades mycket

hårt av Gulfkriget, bl.a. till följd av att arabstaternas bistånd

kraftigt minskades eller helt avbröts samt att palestiniernas

möjligheter att arbeta i Gulfstaterna kringskars. Utskottet delar

uppfattningen att den uppkomna situationen ställer ökade krav på

UNRWA i dess arbete för de palestinska flyktingarna i regionen.

Sverige är näst största bidragsgivaren till UNRWA och står för

närmare 10 % av organisationens budget.

Utskottet noterar i sammanhanget att regeringen för närvarande

studerar vissa frågor i anslutning till UNRWA:s verksamhet. Det

gäller bl.a. givarländernas styrning av verksamheten, möjligheten

till projektverksamhet som innebär att större utrymme lämnas för

initiativ och ansvarstagande från de palestinska flyktingarnas sida

samt beträffande formerna för samarbete och samordning mellan de

olika FN-organen som är verksamma i området.

Utöver UNRWA:s huvudsakliga verksamhet i form av stöd till

utbildning, hälsovård och livsmedelsförsörjning har organisationen

också kunnat utveckla en skyddsfunktion för flyktingar på de

ockuperade områdena, genom de s.k. Refugee Affairs Officers'

verksamhet på fältet.

Utöver bidragen via UNRWA förmedlas också svenskt bistånd till

palestinierna genom andra kanaler, främst svenska enskilda

organisationer. Biståndet har huvudsakligen en humanitär inriktning

med tonvikt vid sociala sektorer. Vikt läggs också vid insatser inom

området mänskliga rättigheter. Ett exempel är det stöd till

MR-organisationer verksamma på de av Israel ockuperade områdena som

förmedlas via den svenska avdelningen av Internationella

Juristkommissionen. Sverige stödjer också Internationella Röda

korsets skyddande verksamhet. Härutöver finns också bistånd som

förmedlas genom olika FN-organ förutom UNRWA. Detta sistnämnda

bistånd kan komma att innefatta mer långsiktiga utvecklingsinsatser,

som stöd till produktiva sektorer.

Utskottet finner mot bakgrund av vad som ovan anförts om de ökade

behoven regeringens förslag till en höjning av medelsramen för UNRWA

motiverat.

Behovet av ökade insatser på MR-området som nämns i motion U610 (s)

anser utskottet i första hand bör kunna tillgodoses inom ramen för de

bilaterala svenska biståndsinsatserna genom enskilda organisationer.

Härmed avstyrks yrkande 10 i motion U202 (s) och yrkande 5 i motion

U610 (s) samt yrkande 9 i motion U223 (v).

Övrigt

Propositionen

Under delposten Övriga insatser finansieras bidrag till ett

stort antal organisationer, program, seminarier och andra

internationella aktiviteter som främjar internationell samverkan och

utveckling.

Med hänsyn tagen till ingående ointecknad reservation beräknar

regeringen medelsbehovet under delposten Övriga insatser till 201,1

milj.kr. under budgetåret 1992/93.

Motionerna

Enligt yrkande 11 i motion U202 (s) kan de ökade insatserna för

flyktingar finansieras genom en neddragning av anslagsdelposten

Övriga multilaterala insatser. Medelsramen för övriga multilaterala

insatser föreslås bli 167 milj.kr.

I motion U215 (s, m) föreslås att 500 000 kr. anslås till kostnader

för ett WHO-universitet för medicinsk teknologi förlagt till Malmö

och att kostnaden belastas C 1-anslaget, anslagsposten Andra

multilaterala bidrag, delposten Övriga insatser.

Utskottet

Utskottet konstaterar att enligt budgetpropositionen en betydande

del (intill 150 milj.kr.) av anslagsdelposten Övriga insatser får

disponeras i samband med FN-aktioner för fred och återuppbyggnad.

Utskottet anser det värdefullt att sådan beredskap för stöd i samband

med FN-insatser finns inom ramen för budgetpropositionen och finner

mot den bakgrunden regeringens förslag till medelsram för

anslagsdelposten Övriga insatser motiverat.

Härmed avstyrks yrkande 11 i motion U202 (s).

Utskottet ser positivt på det förslag som framförs i motion U215

(s, m) om insatser för att få ett WHO-universitet för medicinsk

teknologi lokaliserat till Malmö.

Regeringen, som ser positivt på förslaget, har till WHO framfört

att med tanke på universitetets multilaterala karaktär måste en bred

och långsiktig finansiering garanteras.

Utskottet tillstyrker förslaget om att under delposten Övriga

insatser (anslagsposten Andra multilaterala bidrag) anslå 500 000 kr.

att utnyttjas på sätt som regeringen avgör för ärendets fortsatta

beredning.

Härmed tillstyrks motion U215 (s, m).

Världsbanken

Sammanfattning av propositionen (s. 155--121)

Sveriges andel av den senaste påfyllnaden till IDA är 2,62 %. Detta

innebär ett bidrag motsvarande 2 528 milj.kr. över tre år. I enlighet

med önskemål från IDA har Sverige åtagit sig att betala 25 % av varje

årsbidrag kontant och erlägga resten som skuldsedlar deponerade i

riksbanken. För budgetåret 1992/93 beräknar regeringen medelsbehovet

till 515 milj.kr. -- förväntade dragningar om 288,0 milj.kr. och

210,7 milj.kr. i kontantinsats, samt erforderlig reserv.

Regeringen föreslår att ett särskilt anslag inrättas för bistånd

till Central- och Östeuropa. Därmed blir det inte aktuellt att för

Central- och Östeuropa ta i anspråk några medel från de belopp som

reserverats för att täcka skuldsedlar under budgetåret 1992/93.

Vad gäller IFC beslöts i juni 1991 om en ny kapitalökning med 1

miljard US-dollar till totalt 2,3 miljarder US-dollar. Med oförändrad

svensk kapitalandel om 1,26 % kommer ett svenskt bidrag till

kapitalhöjningen att uppgå till 12,6 miljoner US-dollar att inbetalas

under fem år. Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret

1992/93 till 16 milj.kr.

Motionerna

I motion U236 (c) yrkande 3 föreslås en omfördelning av IDA:s

anslag till olika FN-organ. I motionen anges att den politiska

styrningen, skuldfällan, storskaligheten och trögheten innebär att

IDA inte är en lämplig kanal för svenskt bistånd utan biståndet bör

kanaliseras till organ som stödjer småskaliga projekt. Enligt samma

motions yrkande 4 bör regeringen göra en översyn av Världsbankens

politik varvid regeringen bör lyssna på de organisationer som på

fältet har egna erfarenheter av de strukturanpassningsprogram som

Världsbanken och IMF tvingar på u-länder i skuldfällan.

Enligt motion U209 (v) bör regeringen ta initiativ i IMF och

Världsbanken för att åstadkomma mer demokratiska röstregler och

större insyn.

I motion U223 (v) föreslås att Sverige inte skall medverka i den

nya IDA-påfyllnaden. Som motivering anges USA:s mycket aktiva

agerande för att styra IDA:s verksamhet samt kritiken som riktats mot

IDA:s långsamma utbetalningstakt.

I motion U617 (v) yrkas att Sverige skall verka för att Iran inte

beviljas lån från Världsbanken på grund av Irans brott mot mänskliga

rättigheter.

Utskottet

Utskottet har under en följd av år behandlat motioner som i likhet

med motion U236 (c) gett uttryck för en kritisk hållning till

Världsbankens och IMF:s verksamhet samt till

strukturanpassningsprogrammen. I betänkande 1990/91:UU15 anförde

utskottet bl.a. att återhämtningen ur en ekonomisk krissituation

endast kan bli hållbar om de bakomliggande orsakerna till problemen

undanröjs. Utskottet ansåg att det för flertalet u-länder har visat

sig att ekonomisk-politiska reformer och institutionella förändringar

för att öka tillväxt och export har gett det bästa resultatet samt

att även de sociala sektorerna gynnas genom den generella ekonomiska

förbättringen som är det eftersträvade målet. Denna bedömning

kvarstår. Det har enligt utskottets uppfattning också visat sig att

de krisdrabbade och skuldtyngda länder i Afrika som deltagit i det

s.k. SPA-programmet har generellt sett haft en högre tillväxt än de

länder som stått utanför. Omfattande internationellt stöd, bl.a.

genom Världsbanken och IDA, torde enligt utskottet vara en

förutsättning för att dessa reformprogram skall kunna genomföras.

Det är viktigt att IDA:s verksamhet på fältet fortlöpande granskas.

På samma sätt bör självfallet det bilaterala bistånd i form av

importstöd eller skuldlättnad som kopplas till Världsbanks- och

IMF-stödda strukturanpassningsprogram regelbundet utvärderas. Det

faktum att Världsbanken och IMF är involverade i reformprogram i ett

mottagarland innebär inga garantier för att biståndsmedlen används på

det mest effektiva sättet. Sverige måste självständigt inhämta

information om förhållandena på platsen och förutsättningarna för de

olika biståndsinsatserna. Det är i detta sammanhang väsentligt att

som framförs i motion U236 (c) ta hänsyn till de erfarenheter som de

på fältet verksamma organisationerna och deras personal samlar. Detta

är angeläget inte minst med tanke på att det bistånd som lämnas i

sammanhanget utgör en betydande del av den svenska biståndsbudgeten.

Sverige och andra nordiska länder har under lång tid understrukit

behovet av långsiktighet och hänsyn till de sociala och miljömässiga

dimensionerna. Världsbanken betonar numera dessa aspekter starkare,

vilket bl.a. kommit till uttryck i 1990 års World Development Report

och dess uppmärksamhet på fattigdomsfrågorna samt 1991 års rapport

som ägnas åt miljöfrågorna och kopplingen

miljö--fattigdom--befolkning. Världsbanken har stärkt

sin organisation vad gäller miljöfrågor.

År 1991 antog Världsbanken en strategi för att genom olika insatser

söka minska fattigdomen. Detta arbete avses innefatta såväl

sysselsättningsskapande projektinsatser och förbättrad tillgång till

hälsovård och utbildning som krav på att fattigdoms- och

fördelningsaspekter beaktas i den övergripande ekonomiska

planeringen.

När det gäller IDA specifikt ägnade multibiståndsutredningen en hel

del uppmärksamhet åt detta organ. Slutsatserna i utredningen är att

IDA:s verksamhet stämmer väl överens med de svenska biståndspolitiska

målen, i första hand tillväxtmålet, målet om social och ekonomisk

utjämning samt målet om framsynt hushållning med naturresurser och

omsorg om miljön. Beträffande demokratimålet säger utredningen att

tendenser mot en mer direkt roll för IDA på detta område kan skönjas

och att överensstämmelsen mellan demokratimålet för svenskt bistånd

och IDA:s verksamhet kan antas växa.

Utskottet bedömer att IDA:s verksamhet, inte minst mot bakgrund av

den starkt markerade fattigdomsinriktningen, stämmer tillräckligt väl

överens med de svenska biståndspolitiska målen för att ett fortsatt

omfattande svenskt stöd via IDA får anses väl motiverat. Härtill

kommer att IDA har ett gott internationellt anseende när det gäller

effektivitet.

Med det ovan anförda får utskottet anse yrkande 4 i motion U236 (c)

som besvarat. Yrkande 3 i motion U236 (c) samt yrkande 4 i motion

U223 (v) avstyrks.

Utskottet behandlade frågan om omröstningen i Världsbanken i

betänkande 1990/91:UU15. Utskottet angav då att Världsbankens

aktiekapital resp. IMF:s resurser bygger på de enskilda medlemmarnas

insatser vilka står i direkt relation till respektive medlemslands

relativa ekonomiska styrka i världsekonomin. Röstandelarna kan sägas

motsvara det ansvar och den kapitalinsats som respektive land påtagit

sig i enlighet med ett gemensamt överenskommet system. En annan

ordning med ett land en röst skulle innebära risker för bankens

kapitalförsörjning i och med att länder med en stor kapitalinsats

troligen skulle överväga att minska sitt engagemang. Härtill kan

fogas att styrelsernas arbetssätt såväl i Världsbanken som i IMF i

praktiken är inriktat på att nå samförståndslösningar och att det

bara är i yttersta undantagsfall som röstning sker. Möjligheterna

till reellt inflytande är därför större än vad enskilda röstandelar

anger. De nordiska länderna har i praktiken visat sig ha relativt

goda möjligheter att få genomslag för sina synpunkter i

styrelsearbetet bl.a. genom att i enskilda frågor samarbeta med olika

landgrupperingar med liknande åsikter. Denna bedömning kvarstår.

Även frågorna om öppenhet och insyn i Världsbanken har tidigare

behandlats i utrikesutskottet. I betänkande 1990/91:UU15 angavs

följande. Världsbanken intar en betydligt öppnare attityd till

enskilda organisationer än tidigare och tillhandahåller och sprider

en stor mängd information om verksamheten.

Utskottet är således av uppfattningen att en betydande del av

Världsbankens och IMF:s dokumentation är tillgänglig för allmänheten.

I den mån information hemlighålls är det i syfte att skydda det

berörda medlemslandet. Det bör noteras att den dokumentation som inte

är tillgänglig för styrelsen snarast har karaktären av interna

arbetsdokument. Institutionerna måste kunna garantera att den

information som lämnas av ett medlemsland, exempelvis i en

krissituation, inte blir allmänt känd. Vidare kan sägas att om alla

dokument gjordes offentliga skulle detta leda till att de dokument

som presenteras för styrelsen skulle bli mindre innehållsrika, vilket

försvårar Sveriges och andra länders möjligheter att påverka bankens

verksamhet.

Utskottet anser att nuvarande ordning när det gäller öppenhet och

offentlighet inom Världsbanken och IMF fungerar väl.

Denna bedömning kvarstår.

Med det ovan anförda avstyrks yrkande 3 i motion U209 (v).

Frågan om Världsbankens utlåning till Iran berördes även den i

betänkande 1990/91:UU15. Härvid anfördes att Sverige aktivt arbetar

för att Världsbanken, i enlighet med sina statuter, inte politiserar

sitt arbete. Följaktligen är det inte Sveriges strävan att införa

politiska villkor i dessa överväganden. Politiska villkor skulle

kunna få negativa följder för u-länderna som helhet och för enskilda

länder som genom villkoren riskerar att isoleras. Detta kan gälla

såväl Iran som exempelvis Vietnam eller Nicaragua. Självfallet gäller

detta resonemang inte länder som genom FN-beslut är föremål för

sanktioner, som Sydafrika. Däremot arbetar Sverige aktivt för att

banken i utformning av projekt och program uppmärksammar såväl

demokratiaspekter som exempelvis miljö- och sociala aspekter.

Denna bedömning kvarstår.

I detta sammanhang vill utskottet referera till vad som anförts

ovan beträffande IDA:s verksamhet och dess överensstämmelse med

demokratimålet i svenskt bistånd. Det är utskottets uppfattning att

Sverige i sitt samarbete med såväl Världsbanken som IDA i sin

verksamhet i resp. land bör aktivt främja demokrati och respekt för

mänskliga rättigheter. Det finns i dag också enligt Världsbankens

stadgar vissa möjligheter för banken att i sina beslut om utlåning ta

hänsyn till exempelvis brister vad gäller respekten för de mänskliga

rättigheterna om bristerna bedöms ha ekonomiska effekter, vilket ju

ofta är fallet.

Härmed avstyrks yrkande 4 i motion U617 (v).

Utvecklingssamarbete genom SIDA (C 2)

Propositionen s. 164--170

För budgetåret 1992/93 föreslår regeringen att 7 517,0 milj.kr.

ställs till förfogande för utvecklingssamarbete genom SIDA. Detta

innebär en anslagsökning med 217,0 milj. kr. i förhållande till

föregående budgetår.

Regeringens förslag till fördelning av biståndet genom SIDA framgår

av nedanstående tabell.

Tabell 4. Utvecklingssamarbete genom SIDA budgetåren 1991/92--

1992/93 (milj.kr.)

_____________________________________________________________________

Anvisat Förslag Förändring

1991/92 1992/93

_____________________________________________________________________

AFRIKA

Angola 200 210 + 10

Botswana 95 90 - 5 (1)

Etiopien 100 150 + 50

Guinea Bissau 95 85 - 10

Kap Verde 75 80 + 5

Kenya 135 115 - 20

Lesotho 35 35

Moçambique 475 395 - 80 (2)

Namibia 110 110 (1)

Tanzania 585 530 - 55 (2)

Uganda 110 110

Zambia 260 275 + 15 (2)

Zimbabwe 220 220 (1)

Regionala insatser

i Afrika 205 165 - 40 (3)

ASIEN

Bangladesh 145 140 - 5

Indien 400 415 + 15 (2)

Laos 110 110

Sri Lanka 0 35 + 35 (4)

Vietnam 325 225 -100

Regionala insatser

i Asien 15 0 - 15 (5)

LATINAMERIKA

Nicaragua 280 280

Utvecklingssamarbete

med Centralamerika 110 165 + 55 (6)

Utvecklingssamarbete

med Sydamerika 155 135 - 20 (6)

____________________________________________________________________

4 420 4 075 -165

ÖVRIGT

Demokrati, mänskliga

rättigheter och humani-

tärt bistånd 550 700 +150

Katastrofer m.m. 1 060 1 115 + 55 (7)

Stöd till återuppbyggnad

Bistånd genom folk-

rörelser o. vissa andra

organisationer 750 875 +125

Särskilda miljöinsatser 235 250 + 15

Särskilda program 350 380 + 30

Rekrytering o. utbildning

av fältpersonal 39 45 + 6 (8)

Vissa landprogramkostn. 60 52 - 8 (9)

Information genom SIDA 16 25 + 9

____________________________________________________________________

3 060 3 442 +382

====================================================================

SUMMA 7 030 7 517 +217

1För Botswana och Namibia avsätts därutöver 5 milj.kr. vardera

till anslaget C3. Andra biståndsprogram, anslagsposten.

Projektbistånd till vissa länder. För Zimbabwe avsätts 10 milj.kr.

till samma anslagspost.

2Medel för industriutveckling har överförts till anslaget C 3.

Andra biståndsprogram, anslagsposten, Näringslivsutveckling

3Medel för NORSAD-fonden och handelsfrämjande verksamhet

överförs till C3. Andra biståndsprogram, anslagsposten

Näringslivsutveckling

4Budgetåret 1991/92 anvisades inga nya medel på grund av den

stora reservationen.

5Miljörelaterade insatser inom Mekong-kommittén finansieras

över anslaget C1. Bidrag till internationella biståndsprogram,

anslagsposten Andra multilaterala bidrag. Delposten Miljöinsatser.

Reservationen täcker övriga budgeterade insatser.

6Medel för Costa Rica om 40 milj.kr. överförs från

anslagsposten Utvecklingssamarbete med Sydamerika (för 1991/92

benämnt Projektbistånd till Latinamerika) till anslaget

Utvecklingssamarbete med Centralamerika.

7Civila insatser i samband med FN:s arbete för fred och

återuppbyggnad finansieras från anslaget C1. Bidrag till

internationella biståndsprogram, anslagsposten Andra multilaterala

bidrag, delposten Övriga insatser.

8Multilaterala biträdande experter finansieras från anslaget

C1. Bidrag till internationella biståndsprogram, anslagsposten

Andra multilaterala bidrag, delposten Multilaterala biträdande

experter.

9Vissa administrativa kostnader har överförts till anslaget

C4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA).

I propositionen föreslås att medelsramarna för samarbetsländerna

(inkl. regionala insatser och samarbete med Latinamerika) minskar med

165 milj.kr. till 3 610 milj.kr. Medlen för utvecklingssamarbete

genom SIDA utanför landramarna föreslås öka med 382 milj.kr.

För närmare motivering till regeringens förslag om bistånd till

enskilda länder, till regionala insatser och till

utvecklingssamarbete med Latinamerika hänvisas till propositionen

(s. 134--179).

Samarbete med enskilda länder

Sammanfattning av motionerna

I den socialdemokratiska partimotionen U202 anges att det

långsiktiga landprogrammerade biståndet genom SIDA bör förbli stommen

i det svenska biståndet. Motionärerna anser att regeringens förslag

om betydande neddragningar av detta bistånd inte står i

överensstämmelse med de principer om långsiktighet och effektivitet

som utvecklas i propositionen. Vidare anges att landramarnas storlek

blir allt mindre rättvisande för helhetsbilden av Sveriges samarbete

med ett mottagarland. Detta försvårar genomskådligheten och

följaktligen riksdagens inflytande, något som enligt motionen även

riksdagens revisorer påpekat.

Genom att de största neddragningarna drabbar de fattigaste

afrikanska länderna, skapar enligt motionärerna detta oro över

regeringens intentioner med biståndet till Afrika. Mot denna bakgrund

begär motionärerna en översyn av dessa frågor. Översynen bör ha

parlamentariskt deltagande och behandla landprogrammeringens och

sakanslagens respektive roller, liksom hur riksdagen bättre kan få

insyn och utöva sitt inflytande över biståndets utformning.

Förutsättningarna måste säkras för ett långsiktigt och effektivt

bistånd till de fattigaste länderna.

I motionen anges vidare att det internationella stödet till de

ekonomiska reformprogrammen i de afrikanska mottagarländerna har

visat sig vara framgångsrikt. Dessa framsteg återspeglas inte i

regeringens förslag avseende de afrikanska samarbetsländerna.

Motionärerna föreslår en ökning av landramarna i förhållande till

regeringens förslag för fem afrikanska länder: Moçambique, Namibia,

Tanzania, Uganda och Zimbabwe.

Motionärerna går emot den av regeringen föreslagna

landramssänkningen för Vietnam om 100 milj.kr. och föreslår en

oförändrad landram. För Indien och Bangladesh föreslås sänkningar av

landramarna, medan Sri Lanka och Laos föreslås få höjda landramar.

Vidare föreslås att möjligheterna till ett långsiktigt

utvecklingssamarbete med Kambodja utreds.

Ny demokrati föreslår i sin partimotion U221 en halvering av det

utvecklingsbistånd till programländerna som går genom SIDA.

Motionärerna anser att det är rimligt att ett enskilt givarland som

Sverige tillgriper sanktioner för att få mottagarländer att inse att

vi inte accepterar förhållanden som omfattande korruption och höga

militära utgifter. Programländer med låga militärutgifter och låg

korruption kan kompenseras för det halverade programbiståndet genom

omfördelning av andra biståndsmedel. Partiet anser att halveringen

kan åstadkommas genom att ett års bistånd fördelas över två år.

Allmänt om bilateralt bistånd

Utskottet

I budgetpropositionen anges att landramar som programmeringsmetod

också i fortsättningen bör vara det centrala planeringsinstrumentet i

de fattigaste u-länderna, där biståndet svarar för en betydande del

av resurserna för utveckling och där behovet av långsiktighet och

samordning av biståndet är särskilt uttalat. Vidare redogörs i

propositionen för det bistånd genom SIDA som går utanför landramarna

och som bl.a. innefattar katastrofbistånd, bistånd för att främja

demokrati och mänskliga rättigheter samt bistånd genom enskilda

organisationer.

Den ökning om 217 milj.kr. som regeringen föreslår för biståndet

genom SIDA och som utskottet finner väl motiverad tolkas av utskottet

som att förtroendet för det bilaterala samarbetet som biståndsform

kvarstår. Utskottet delar den av regeringen i propositionen angivna

positiva synen på det bilaterala biståndet.

De frågor om effektivitet och hinder för effektivitet som

exempelvis korruption kan utgöra som tas upp i motion U221 (nyd) är

självfallet värda att uppmärksammas. Det är dock enligt utskottet

inte sannolikt att den drastiska och schablonmässiga minskning av

biståndsvolymen som föreslås automatiskt löser de problem som omnämns

i motionen. I stället måste de enskilda biståndsprogrammen och

projekten i de olika mottagarländerna fortlöpande och noggrant

granskas av biståndsmyndigheter och departement. Korruption motverkar

biståndets syften och effektivitet. Krav bör i förekommande fall

ställas på mottagarländerna i syfte att komma till rätta med

problemen. I detta sammanhang spelar som anges i betänkandet under

avsnittet Principer och riktlinjer självfallet

utvärderingsverksamheten en viktig roll.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka vikten av att

riksdagen ges en bred information om biståndssamarbetet med

mottagarländerna inför riksdagens beslut om framtida bistånd. Det bör

i sammanhanget nämnas att frågorna bl.a. rörande riksdagens

kontrollmöjligheter, relationen mellan landramsbistånd och övriga

bilaterala biståndsprogram samt utvärderingsfrågor behandlades av

utskottet i betänkande 1991/92:UU11 Effektiviteten i förvaltningen av

svenskt utvecklingsbistånd, som utarbetades med anledning av en

rapport från riksdagens revisorer.

Med det ovan anförda avstyrks yrkande 2 i motion U221 (nyd).

Bistånd till afrikanska samarbetsländer

Motionen

I motion U202 (s) yrkande 14 anges att Socialdemokraterna fäster

stor vikt vid det långsiktiga samarbetet med de afrikanska länderna.

Samarbetet har under de senaste åren koncentrerats på att stödja

ekonomiska reformprogram. Riktlinjerna för detta samarbete fastslogs

av riksdagen 1989. Reformarbetet har varit framgångsrikt och bör inte

överges. Motionärerna anser att dessa framsteg återspeglas i

regeringens budgetförslag vilket innebär neddragningar av biståndet

för flera afrikanska länder.

Utskottet

Regeringens prioritering av ett fortsatt omfattande

biståndssamarbete med de afrikanska länderna framgår enligt utskottet

klart av budgetpropositionen. Däri anges bl.a. att i syfte att bistå

i den ömtåliga men nödvändiga ekonomiska reformprocessen och medverka

i utvecklingen mot demokrati är det väsentligt att bibehålla ett

omfattande svenskt utvecklingssamarbete i Afrika. Utskottet kan

konstatera att även om landramsbiståndet minskat till några

afrikanska länder innebär detta inte att det totala, långsiktiga

svenska biståndet till afrikanska länder minskar. Enligt vad

utskottet erfarit kan förslagen i årets budgetproposition komma att

öka det totala svenska biståndet till Afrika, eftersom de ökade

satsningarna utanför landramarna på demokratiinriktat bistånd,

ekonomiska reformer och skuldlättnader i stor utsträckning kommer att

tillfalla länder i Afrika. Härtill kommer att en del av

katastrofbiståndet som ju i hög grad tillfaller Afrika också kan ha

en mer långsiktig inriktning i en del fall.

Utskottet anser att Afrika bör fortsätta att vara ett högt

prioriterat område i det svenska biståndet mot bakgrund av de

ekonomiska och sociala svårigheterna, den stagnerande tillväxten och

den stora andelen fattiga i regionen.

De neddragningar som skett i några programländer är enligt

utskottets bedömning inte uttryck för ett bristande svenskt stöd till

reformprogrammen i afrikanska länder.

Som framgår i följande avsnitt om programländerna sker

neddragningarna främst i två länder, Moçambique och Tanzania. I båda

länderna är Sverige den största givaren av bilateralt bistånd och

neddragningarna sker från en mycket hög nivå. Fortsatt omfattande

stöd till reformprocessen tillförsäkras genom regeringens

budgetförslag.

Med det ovan anförda avstyrks yrkande 14 i motion U202 (s).

Angola

Motionen

I motion U224 (m) anges att det mot bakgrunden av situationen i

landet bör ges bistånd till Angola, men att biståndet inte bör gå

till den korrumperade MPLA-regimen. En del av det svenska biståndet

bör kanaliseras genom Unita. Vidare anges i yrkande 2 att

effektiviteten i biståndet särskilt bör uppmärksammas.

I motion U618 (v) föreslås att bistånd ges för integrering av

demobiliserade soldater i Angola.

Utskottet

Utskottet delar den uppfattning som regeringen framför i

propositionen att biståndet till Angola är ett långsiktigt åtagande

vars motiv är att stödja människors strävan ut ur fattigdom och

social misär. Utskottet bedömer att den freds- och demokratiprocess

som planeras utmynna i allmänna och fria val i november 1992 på sikt

kommer att förbättra förutsättningarna för ett effektivt

biståndssamarbete. Som också anges i budgetpropositionen har den nya

författningen avskaffat MPLA:s roll som statsbärande parti. Bildandet

av nya partier är nu tillåtet, och domstolsväsendet har fått en mer

oberoende ställning.

Utskottet delar regeringens syn att biståndssamarbetet bör inriktas

på att stödja demokratiseringen och återuppbyggnaden efter kriget

samt på att lämna stöd till den mest utsatta befolkningen. I

propositionen och SIDA:s anslagsframställning nämns bl.a.

hälsosektorn som ett prioriterat område.

Utskottet finner det naturligt att särskilt uppmärksamma

effektivitetsaspekterna i biståndet mot bakgrund av att landet efter

en lång period av krig och motsättningar befinner sig i en krävande

övergångsfas.

Regeringen har nyligen fattat beslut om en betydande biståndsinsats

i Angola med syftet att underlätta demobiliseringen av angolanska

soldater och deras integrering i det civila livet.

Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag till medelsram

för Angola.

Med det ovan anförda avstyrks yrkande 1 i motion U224 (m). Yrkande

2 i motion U224 (m) och yrkande 3 i motion U618 (v) får anses

besvarade.

Moçambique

Motionerna

I motion U202 (s) föreslås att landramen för Moçambique blir

425 milj.kr. dvs. 30 milj.kr. högre än vad regeringen föreslagit.

Motionärerna anser att landet under en följd av år genomfört

betydande samhällsreformer i en riktning som bör bejakas.

I motion U618 (v) yrkas att biståndet till Moçambique inte minskas.

Som motiv anges att när livsviktigt bistånd inte når fram är det en

katastrof för de nödlidande. Moçambiques regering vill bekämpa

korruption och har bett Sverige om hjälp med detta.

Utskottet

Moçambique är sedan lång tid ett land i djup kris. Befolkningen har

drabbats mycket hårt av många års krig och terror. Undernäring är

utbredd och barnadödligheten har nått en oroande hög nivå. Landet är

ett av världens absolut fattigaste.

I budgetpropositionen slår regeringen fast att Moçambiques svåra

situation motiverar ett fortsatt omfattande bistånd.

Utskottet delar denna uppfattning. Regeringens förslag till

medelsram innebär en minskning av landramen med 80 milj.kr. till

395 milj.kr. Mot bakgrund av att neddragningar sker från en hög nivå,

att industrisamarbetet förs till anslaget C 3 samt att regeringen

angivit beredskap för katastrof- och återuppbyggnadsbistånd,

skuldlättnadsåtgärder och demokratiinsatser utöver landramen anser

utskottet att målsättningen om ett omfattande biståndssamarbete med

Moçambique grundat på de enorma behoven i landet och till stöd för

reformverksamheten kan tillgodoses inom ramen för

budgetpropositionens förslag till medelsram.

Utskottet vill betona att ökad uppmärksamhet måste ägnas

effektivitetsfrågor och revision när det gäller samarbetet med

Moçambique, mot bakgrund av uppgifterna om oegentligheter och

korruption som redovisats bl.a. i ett interpellationssvar av

statsrådet Alf Svensson i riksdagen den 22 januari i år. Vidare anser

utskottet att ansträngningar bör göras att finna lämpliga former för

ett ökat demokratifrämjande bistånd.

Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag till medelsram

för Moçambique.

Med det ovan anförda avstyrks yrkande 15 i motion U202 (s) och

yrkande 5 i motion U618 (v).

Namibia

Motionen

I motion U202 (s) föreslås landramen för Namibia bli 115 milj.kr.,

dvs. 5 milj.kr. högre än vad regeringen föreslagit. Som motiv anger

motionärerna det i motionssammanfattningen refererade reformarbete

som ett antal afrikanska länder genomför.

Utskottet

Som framgår av budgetpropositionen avsätter regeringen 5 milj. kr.

till anslaget C 3 att användas av BITS och Swedecorp utöver landramen

om 110 milj. kr. för Namibia.

Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag avseende

medelsram för Namibia.

Härmed avstyrks yrkande 16 i motion U202 (s).

Tanzania

Motionerna

Även Tanzania anses enligt motion U202 (s) ha genomfört positiva

samhällsreformer, varför man motsätter sig regeringens förslag till

neddragning av landramen. I motion U202 (s) föreslås landramen uppgå

till 560 milj.kr., dvs. 30 milj.kr. mer än vad regeringen föreslår.

Utskottet

Regeringens förslag avseende landram för Tanzania innebär en

minskning med 55 milj.kr. jämfört med landramen för innevarande

budgetår. Detta innebär enligt utskottet inte något avsteg från

Sveriges åtagande att stödja det ekonomiska reformprogrammet och

demokratiseringen i landet. Neddragningen sker från en mycket hög

nivå. Landramen för Tanzania är även fortsättningsvis den största i

det svenska biståndssamarbetet. Sverige är den största

biståndsgivaren i landet. Det bör också noteras att betydande

biståndsmedel utöver landramen har kanaliserats till Tanzania, bl.a.

i form av betalningsbalansstöd. Stöd utanför landramen kommer att

aktualiseras även för kommande budgetår. Det framgår vidare av

budgetpropositionen att industrisamarbetet med Tanzania i

fortsättningen kommer att belasta anslaget C 3 under nästa budgetår.

Medlen för detta samarbete beräknas uppgå till ca 30 milj.kr.

Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet budgetpropositionens

förslag till medelsram för Tanzania.

Härmed avstyrks yrkande 17 i motion U202 (s).

Uganda

Motionerna

I motion U202 (s) anges att Uganda gjort betydande framsteg för att

ta sig ur den tidigare så svåra situationen. Motionärerna föreslår en

landram om 115 milj.kr. dvs. 5 milj.kr. högre än regeringens förslag.

Utskottet

Riksdagen beslutade våren 1991 att ge Uganda en egen anslagspost

med en landram som innevarande budgetår uppgår till 110 milj.kr.

Utskottet tillstyrker att fortsatt bistånd i denna form ges till

Uganda. Utskottet vill emellertid framhålla att oroande uppgifter om

bristande respekt för de mänskliga rättigheterna framkommit, bl.a.

från Amnesty International. Vidare finns uppgifter om tilltagande

korruption i statsförvaltningen. Om dessa mycket otillfredsställande

förhållanden inte ändras måste det fortsatta biståndssamarbetet

omprövas. Samtidigt välkomnar utskottet att demokratifrämjande

biståndsprojekt planeras. Utskottet utgår från att regeringen noga

följer utvecklingen av de mänskliga fri- och rättigheterna i Uganda.

Utskottet anser inte att det mot denna bakgrund är motiverat att

höja landramen för Uganda, vilket föreslås i motion U202 (s).

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om oförändrad landram för

Uganda.

Härmed avstyrks yrkande 18 i motion U202 (s).

Zimbabwe

Motionen

Beträffande Zimbabwe förs i motion U202 (s) ett liknande resonemang

som för Tanzania, Moçambique och Namibia. I motionen föreslås en

landram om 225 milj.kr., dvs. 5 milj.kr. högre än regeringens

förslag.

Utskottet

Regeringens förslag avseende Zimbabwe innebär enligt utskottet ett

fortsatt omfattande stöd till det ekonomiska reformprogrammet.

Förutom varubistånd och betalningsbalansstöd förmedlas insatser inom

hälsovård, undervisning och transporter i syfte att nå eftersatta

grupper på landsbygden. Det kan noteras att regeringen föreslår att

10 milj.kr. utöver landramen avsätts till anslaget C 3 att användas

av BITS och Swedecorp.

Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag till medelsram

för Zimbabwe.

Härmed avstyrks yrkande 19 i motion U202 (s).

Bangladesh

Motionen

I motion U202 (s) anges att en utbredd korruption i landet

försvårar biståndssamarbetet. Mot denna bakgrund och med tanke på att

reservationen är stor föreslås en landram om 120 milj.kr., vilket är

20 milj.kr. lägre än vad regeringen föreslagit.

Utskottet

Som framgår av budgetpropositionen inriktas det svenska biståndet

till Bangladesh främst på sysselsättningsskapande och

medvetandegörande projekt för att förbättra levnadsförhållandena för

fattiga på landsbygden. Svårigheterna att nå målgrupperna är dock

betydande, och den svaga inhemska resursmobiliseringen bidrar till

ett lågt utnyttjande av de internationella biståndsmedel som står

till buds. Därför har reservationer byggts upp i det svenska

biståndet.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en sänkning med

5 milj.kr. till 140 milj.kr. som medelsram för Bangladesh.

En ännu större sänkning av medelsramen, vilket föreslås i motion

U202 (s), anser utskottet dock inte motiverad mot bakgrund av de

stora hjälpbehoven i landet.

Härmed avstyrks yrkande 21 i motion U202 (s).

Indien

Motionen

I motion U202 (s) anförs att det för Indien finns en mycket stor

reservation och att landramen inte bör höjas vilket regeringen

föreslagit. I stället föreslås en i jämförelse med budgetåret 1991/92

oförändrad landram, dvs. 400 milj.kr.

Utskottet

Det svenska biståndet till Indien inriktas på skogsbruk med mark-

och miljövård, hälsovård, dricksvatten på landsbygden och energi.

Enligt vad utskottet inhämtat används biståndsmedlen effektivt och

når de avsedda målgrupperna. Utskottet finner det motiverat med den

nominella höjning av landramen om 15 milj.kr. till 415 milj.kr. som

föreslås i budgetpropositionen och tillstyrker regeringens förslag.

Härmed avstyrks yrkande 22 i motion U202 (s).

Laos

Motionen

Beträffande Laos anser motionärerna i motion U202 (s) att

utvecklingen gått i positiv riktning under flera år och att det

ekonomiska reformprogrammet varit framgångsrikt. En landram om 115

milj.kr. föreslås, dvs. 5 milj.kr. högre än regeringens förslag.

Utskottet

Det framgår av budgetpropositionen att Laos vidtagit en rad

åtgärder i riktning mot ekonomisk liberalisering och marknadsekonomi.

En fortsatt reformpolitik kommer att öka effektiviteten i

användningen av de svenska biståndsmedlen. Tyvärr går emellertid

utvecklingen mot demokrati och ökad respekt för de mänskliga

rättigheterna långsamt.

Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag om en oförändrad

landram om 110 milj.kr. för Laos.

Härmed avstyrks yrkande 23 i motion U202 (s).

Sri Lanka

Motionen

I motion U202 (s) föreslås en medelsram för Sri Lanka om

15 milj.kr., dvs. 20 milj.kr. lägre än vad regeringen föreslagit.

Motionens motivering är att en stor reservation kvarstår och att

ökade insatser kan finansieras från det särskilda anslaget för stöd

till återuppbyggnad.

Utskottet

I betänkande 1990/91:UU15 godkände riksdagen regeringens förslag

till att inte tillföra landramen för Sri Lanka några medel under

innevarande budgetår. Motiveringen var de svårigheter för

biståndssamarbete som förelåg till följd av den interna konflikten i

landet. Regeringen gör nu bedömningen att det biståndssamarbete som

finansierats genom tidigare beviljade anslag givit positiva resultat,

att det fattigdomsinriktade biståndet bör fortsätta och att Sverige

bör öka sitt engagemang för att stödja de människor som på olika sätt

drabbas av den interna konflikten. Detta avses enligt

budgetpropositionen ske genom bl.a. humanitärt stöd, i förra årets

budgetproposition föreslagna långsiktiga insatser på landsbygden och

demokratifrämjande insatser.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till en landram för Sri

Lanka om 35 milj.kr.

Härmed avstyrks yrkande 24 i motion U202 (s).

Vietnam

Motionen

I motion U202 (s) anges att Vietnam under en följd av år genomfört

ett mycker radikalt ekonomiskt reformprogram. Internationella

organisationer som IMF och UNDP anser programmet vara lovvärt, men

brett internationellt stöd har förhindrats av USA:s politik.

Motionärerna anser det felaktigt att regeringen nu, när blockeringen

synes komma att släppa, föreslår en drastisk neddragning av

landramen. Motion U202 föreslår i stället bibehållen landram, dvs.

325 milj.kr., vilket är 100 milj.kr. högre än vad regeringen

föreslår.

Utskottet

I betänkande 1990/91:UU15 konstaterade utskottet att utvecklingen i

Vietnam gått i riktning mot ett mer öppet ekonomiskt system. Denna

utveckling har fortsatt. Ett växande utrymme för privata initiativ

har skapats, systemet med prisreglering håller på att avvecklas och

de ökade satsningarna på privata jordbruk har höjt produktiviteten.

Tyvärr har inte den ekonomiska reformpolitiken åtföljts av

politiska reformer och demokratisering. Respekten för de mänskliga

rättigheterna är otillfredsställande. Vietnam är fortfarande en

kommunistisk enpartidiktatur. Mot denna bakgrund har regeringen

föreslagit en sänkning av landramen med 100 milj.kr.

Utskottet konstaterar att även den medelsram som regeringen

föreslagit om 225 milj.kr. innebär ett fortsatt omfattande svenskt

biståndssamarbete med Vietnam. Utskottet noterar i sammanhanget att

regeringen i propositionen fastslagit att landramsmedel bör

säkerställas för att kunna genomföra långsiktig projektverksamhet.

Utskottet vill i detta sammanhang betona vikten av bistånd för att

stödja den pågående reformprocessen och för att främja demokrati och

mänskliga rättigheter. Utvecklingen vad gäller demokratin och de

mänskliga rättigheterna i Vietnam bör noggrant följas med tanke på

framtida beslut om biståndssamarbetet.

Med hänvisning till vad som ovan anförts tillstyrker utskottet

regeringens förslag till medelsram för Vietnam.

Utskottet avstyrker därmed förslaget i motion U202 (s) yrkande 25

om en oförändrad landram för Vietnam.

Andra länder än programländer

Utvecklingssamarbete med Centralamerika

Motionen

I motion U202 (s) framhålls den positiva utvecklingen i El Salvador

i och med fredsprocessen och fredsavtalet. Motionärerna anser att

regeringen under det ökade anslaget för utvecklingssamarbete med

Centralamerika också bör förbereda ett samarbete med El Salvador.

Utskottet

I betänkande 1991/92:UU2 om mänskliga rättigheter återfinns en

kortfattad beskrivning av fredsprocessen i El Salvador.

Sverige har gett aktivt politiskt stöd samt stöd genom humanitär

biståndsverksamhet till fredsprocessen i El Salvador ända sedan den

inleddes i mitten av 1980-talet. Stödet har gått via anslag för

humanitärt bistånd.

I och med fredsavtalet i El Salvador ökar möjligheterna till ett

bredare utvecklingssamarbete. De stora behoven av återuppbyggnad i

det krigshärjade landet motiverar väl ett sådant bistånd. Utskottet

delar uppfattningen som framförs i motion U202 att medel för

samarbete med El Salvador nu bör kunna anslås också via anslagsposten

för utvecklingssamarbete med Centralamerika. Enligt vad utskottet

erfarit planeras insatser bl.a. för social- och ekonomisk

återuppbyggnad, återvändandeprogram för flyktingar, stöd till

demobiliserade soldater, övervakningsinsatser inom ramen för FN:s

uppdrag. Enskilda organisationer förväntas även i fortsättningen

spela en framträdande roll i biståndssamarbetet.

Med det ovan anförda får yrkande 27 i motion U202 (s) anses

besvarat.

Eritrea

Motionerna

I motion U203 (s) föreslås enligt yrkande 1 att Sverige snarast bör

göra det möjligt för ett antal eritreaner att med ersättning

återvända till Eritrea. Stödet kan gå över såväl arbetsmarknads- som

biståndsbudgeten. I yrkande 2 föreslås att Sverige bör samverka med

andra länder dit eritreaner flytt.

I motion U204 (s) anförs att Sverige snarast bör inleda ett

utvecklingssamarbete med Eritrea för att kunna göra en insats präglad

av helhetssyn och långsiktighet. Samarbetet bör ske i liknande former

som med programland. Under tiden sådana former för biståndet byggs

upp bör omfattningen av projektbistånd öka. Regeringen bör precisera

hur biståndssamarbetet med Eritrea skall genomföras.

Enligt motion U205 (s) bör Sverige inleda ett långsiktigt samarbete

med Eritrea, och Sverige bör snarast inrätta sådana förbindelser med

Eritrea som behövs för ett effektivt utvecklingssamarbete.

I motion U212 (kds) redogörs för bakgrunden till Eritreas

befrielsekamp och den senaste utvecklingen mot självstyre.

Motionärerna anser att Sverige nu har ett särskilt ansvar gentemot

Eritrea. Sverige bör enligt motionens yrkande 4 påbörja ett

utvecklingssamarbete utöver katastrofhjälp med den provisoriska

regeringen i Eritrea. Enligt yrkande 6 bör regeringen besluta att

omfördela resurser så att Sverige kan bidra till en god utveckling i

Eritrea. I yrkande 7 föreslås att regeringen upptar förhandlingar med

Eritrea för att få till stånd ett avtal om det framtida samarbetet.

I motion U231 (v) anförs att Sverige i samarbete med eritreanska

myndigheter bör bidra till Eritreas återuppbyggnad.

Utskottet

I slutet av år 1991 föll den etiopiska regim under Mengistu mot

vilken det eritreanska folket under många år drivit sin

befrielsekamp. Regimskiftet i Etiopien innebar att ett viktigt steg

mot eritreanskt självbestämmande togs. I en nationell konferens i

juli 1991, i vilken de segrande parterna i kriget mot Mengisturegimen

deltog, antogs grundläggande principer för relationen mellan Etiopien

och Eritrea. Bl.a. fastslogs det eritreanska folkets rätt att självt

besluta om sin framtid i en folkomröstning. För att möjliggöra

stabilitet under den förestående återuppbyggnads- och

försoningsprocessen uppsköts denna folkomröstning i två år.

Folkomröstningen om Eritreas framtida status kommer således att

enligt planerna äga rum 1993. En interimsregering har utsetts för att

styra Eritrea fram till folkomröstningen.

Det svenska biståndet till Eritrea har i första hand gällt

katastrofbistånd -- finansierat över katastrofanslaget -- dels genom

enskilda organisationer, dels via FN-organisationer. Sverige har

svarat positivt på FN:s generalsekreterares appeller om ökat stöd

till Afrikas Horn, och härvid har också ökade medel kunnat

kanaliseras till Eritrea. Sverige har på detta sätt kunnat lindra

nöden för många eritreaner som drabbats hårt av konflikten.

Utskottet vill understryka vikten av ett svenskt biståndssamarbete

med Eritrea också innan folkomröstningen äger rum, i syfte att bidra

till landets återuppbyggnad.

Utskottet anser att det svenska biståndssamarbetet nu kan anta mer

långsiktiga former. Härvid välkomnar utskottet vad som anförs i

budgetpropositionen om att de involverade enskilda organisationerna

nu skall kunna engagera sig i utvecklingsinriktade projekt och inte

endast förmedla humanitärt bistånd. Det vore önskvärt att också

biståndet förmedlat genom FN kunde få en mer långsiktig inriktning.

Utskottet har erfarit att en svensk delegation nyligen besökt

Eritrea i syfte att få underlag för en samlad bedömning av formerna

för framtida svenskt biståndssamarbete med Eritrea. Bland annat

övervägs frågan om permanent svensk representation i Eritrea för

handläggningen av biståndet. Utskottet avvaktar slutsatserna av

regeringens överväganden i detta hänseende.

Med det ovan anförda får utskottet anse motionerna U204 (s), U205

(s), yrkandena 4, 6 och 7 i motion U212 (kds) samt yrkande 3 i motion

U231 (v) som besvarade.

Utskottet delar uppfattningen som framförs i motion U203 (s) om

vikten av att underlätta eritreaners återvändande.

Enligt vad utskottet inhämtat finns inga hinder mot att med riktade

biståndsinsatser i flyktingars hemländer underlätta de hemvändande

flyktingarnas integrering. Sådant bistånd har förekommit i flera fall

tidigare, bl.a. i Uruguay och Chile. Biståndet kan exempelvis

innefatta stöd till sysselsättningsskapande åtgärder, särskilda

bidrag till socialt utsatta grupper, utbildningsinsatser m.m.

Utskottet anser att denna typ av bistånd också bör aktualiseras i

Eritrea, inte minst med tanke på att många eritreaner flytt till

Sverige och att de med sin höga utbildningsnivå kan ge viktiga bidrag

till Eritreas återuppbyggnad och utveckling.

Utskottet noterar i sammanhanget att någon flytthjälp inte

förmedlas över biståndsanslaget men att vissa sådana medel finns

budgeterade i arbetsmarknadsdepartementets budget för utbetalning via

statens invandrarverk.

Härmed får yrkandena 1 och 2 i motion U203 (s) anses besvarade.

Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd

Sammanfattning av propositionen

I propositionen föreslås en medelsram för anslagsposten om

700 milj.kr., vilket innebär en ökning mad 150 milj.kr. jämfört med

förra budgetåret. Motiveringen återfinns i budgetpropositionen s.

171--172.

Sammanfattning av motionerna

I motion U202 (s) anges att det inte framgår av regeringens

budgetproposition vilken prioritet man fäster vid utvecklingen i

Sydafrika och södra Afrika. Enligt motionen bör insatser för dessa

områden göras inom ramen för demokratianslaget till en nivå

motsvarande minst innevarande års, dvs. ca 325 milj.kr.

I motion U618 (v) föreslås att Sverige ökar stödet till de krafter

som verkar för demokrati i Sydafrika. Ökat bistånd bör användas för

uppbyggnaden av gräsrotsorganisationer och demokratiska

organisationer, t.ex. civic-rörelsen och fackföreningsrörelsen

Cosatu.

I motion U223 (v) yrkande 10 föreslås att 2 086 milj.kr. anvisas

för anslagsposten, dvs. 1 386 milj.kr. mer än vad regeringen

föreslagit. Denna utökade ram skall enligt motionen användas för

stipendier och bistånd till Amerikas indianer samt för stöd till

fackföreningar.

I motion U223 (v), yrkande 11 yrkas att SIDA och Swedecorp skall

inleda ett arbete för stöd till fackligt organisationsarbete

finansierat från demokratianslaget.

I motion U621 (v) yrkas att Sverige bör ge bistånd för att

möjliggöra deltagande från u-länder i världskonferensen om mänskliga

rättigheter 1993. I motion U609 (s) föreslås att Sverige skall ge

betydande humanitärt bistånd till Östra Timor och Västpapua.

Utskottet

Utskottet har inget att erinra mot de riktlinjer som anges i

budgetpropositionen beträffande användningen av medlen som fördelas

över anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt

bistånd. Under avsnittet Principer och riktlinjer i detta betänkande

redogörs för utskottets generella inställning till bistånd för att

främja demokrati och mänskliga rättigheter.

Utskottet välkomnar att regeringen i årets budgetproposition föreslår

en kraftig höjning av medelsramen för denna anslagspost och godkänner

således regeringens förslag.

Härmed avstyrks yrkandena 10 och 11 i motion U223 (v).

När det gäller det humanitära biståndet till södra Afrika framgår

det av budgetpropositionen att biståndet kan förväntas minska till

följd av pågående förändringar i Sydafrika. Ökat stöd för processen

mot demokratisering i landet kan dock bli aktuellt enligt

budgetpropositionen. Vidare sägs att en fortsatt markant satsning för

södra Afrika och Sydafrika är berättigad.

Utskottet gör tolkningen att regeringen på denna punkt angivit en

vilja att fortsätta det omfattande biståndssamarbetet av denna typ

med södra Afrika. Utskottet anser dock inte att någon beloppsmässig

nivå på insatserna behöver fastslås, utan den närmare fördelningen

mellan olika typer av insatser bör göras av regeringen och

biståndsmyndigheterna utifrån de förslag till insatser som

föreligger.

Härmed avstyrks yrkande 20 i motion U202 (s).

Syftet med det svenska humanitära biståndet i Sydafrika är att

stödja en utveckling mot ett fritt, icke-rasistiskt och demokratiskt

Sydafrika. Biståndet omfattar för närvarande bl.a. stöd till

uppbyggnad av folkliga organisationer såsom fackföreningar och

kyrkor, rättshjälp och försörjningsbidrag till fängslade

apartheidmotståndare och deras familjer, flyktinghjälp, stipendier,

utbildningsinsatser samt information och forskning. Utskottet ser

inte anledning att göra något ytterligare uttalande med anledning av

yrkande 8 i motion U618 (v), varför yrkandet avstyrks.

Beträffande världskonferensen om de mänskliga rättigheterna 1993

har utskottet erfarit att Sverige beviljat medel som bidrag för att

underlätta u-landsrepresentanters deltagande i konferensen.

Härmed får yrkande 15 i motion U621 anses besvarat.

I betänkande 1991/92:UU2 om mänskliga rättigheter uttalade

utskottet att situationen beträffande de mänskliga rättigheterna i

Östra Timor och i provinsen Irian Jaya (Västpapua) är allvarlig. Mot

denna bakgrund anser utskottet det motiverat med humanitärt bistånd

förutsatt att lämpliga kanaler för biståndet kan etableras.

Utskottet noterar att Europarådet i juni antog en resolution om

Östra Timor. Resolutionen kräver bl.a. av Indonesien att alla

kränkningar av internationella stadgar som stadfäster mänskliga

rättigheter och folkens rätt till självbestämmande och

självständighet upphör. Vidare krävs att Östra Timors gränser öppnas

och att internationella hjälp- och mänskliga rättighetsorganisationer

tillåts bedriva sin verksamhet. Europarådets medlemsstater uppmanas

att ge livsmedels- och hälsobistånd till det östtimoresiska folket.

Utskottet har inhämtat att Sverige för närvarande lämnar humanitärt

stöd till såväl Östra Timor som Irian Jaya via Internationella Röda

korset. Insatserna omfattar bl.a. stöd till internerade fångar,

åtgärder till skydd av civilbefolkningen samt sanitets- och

hälsovårdsprogram i avlägsna delar av Östra Timor. Utskottet har

erfarit att om ytterligare appeller från Internationella Röda korset

skulle inkomma, så är regeringen beredd pröva dessa i positiv anda.

Med det ovan anförda får utskottet anse yrkande 6 i motion U609 (s)

som besvarat.

Katastrofanslaget

I propositionen föreslås en medelsram för anslagsposten om 1 115

milj.kr., vilket innebär en ökning med 55 milj. kr. jämfört med förra

budgetåret. Motiveringen återfinns i budgetpropositionen s. 173.

Motionen

I motion U230 (nyd) föreslås enligt yrkande 1 att regeringen

snabbutreder förutsättningarna för en internationell katastrof- och

biståndsbrigad. Enligt yrkande 2 bör förutsättningarna för att

lokalisera en sådan brigad till det forna F12-regementet i Kalmar

vara goda. Enligt yrkande 3 bör medel ur den befintliga

biståndsbudgeten utnyttjas och belasta anslagen C 2 och C 5.

Utskottet

Svenskt katastrofbistånd lämnas i huvudsak som ekonomiska bidrag

via svenska enskilda organisationer och via FN-organisationer som

UNRWA, UNDRO och Unicef. En mindre del lämnas som direktstöd till

drabbade länder. Över C 1-anslaget lämnas också livsmedelshjälp. Det

bör noteras att flera svenska enskilda organisationer som Röda

korset, Rädda Barnen och Lutherhjälpen har stor erfarenhet och

kompetens på området. Den internationella samordningen av insatser i

akuta situationer får anses vara av grundläggande betydelse för

insatsernas effektivitet.

Det finns från svensk sida goda möjligheter att också med personal

och materiel utsänd från Sverige göra snabba insatser vid akuta

nödsituationer.

Räddningsverket, som är en myndighet som lyder under

försvarsdepartementet, förfogar över civilförsvarets personal, håller

lager av civilförsvarsmateriel samt driver fem räddningsskolor.

Räddningsverket kan med mycket kort varsel ställa kvalificerad

personal och materiel till förfogande för hjälpinsatser. Sådana

insatser har gjorts under senare tid bl.a. i gränsområdet Iran--Irak,

och vid gränsområdet Turkiet--Irak. Genom ett regeringsbeslut i

december 1991 inledde räddningsverket ett mer formaliserat samarbete

med UNRWA i syfte att utöka möjligheten till effektiva insatser.

Vidare finns en organisation benämnd Swederelief som samordnar

insatser av något mer långsiktig karaktär där svensk personal inom

främst hälsovården kan mobiliseras. Exempel på en sådan insats är det

fältsjukhus som sattes upp i Liberia under inbördeskriget 1991.

Utskottet bedömer att det i Sverige finns goda möjligheter, god

kunskap och beredskap för att undsätta katastrofdrabbade människor

som genom de ovan nämnda organisationerna. Utskottet ser inte behov

av att inrätta några nya organ för detta ändamål.

Därmed avstyrks yrkandena 1, 2 och 3 i motion U230 (nyd).

Katastrofbistånd till vissa ändamål

Kambodja

Motionen

I motion U202 (s) framförs att ett genombrott ägt rum i

fredsprocessen i Kambodja. Motionärerna föreslår att regeringen bör

utreda förutsättningarna till ett långsiktigt utvecklingssamarbete

med landet.

Utskottet

Med FN:s aktiva och nära involvering nåddes i oktober 1991 en

internationell fredsöverenskommelse för Kambodja. Trots flera

svårigheter i fredsprocessen innebär fredsöverenskommelsen att det

omfattande arbetet med Kambodjas återuppbyggnad nu kan ta fart. Den

stora förödelsen efter decennier av krig liksom de akuta

flyktingproblemen visar på de stora behoven av internationella

hjälpinsatser.

Utskottet välkomnar mot denna bakgrund att regeringen enligt

budgetpropositionen förutser ett kraftigt ökat svenskt stöd till

Kambodja.

Utskottet delar uppfattningen som framförs i motion U202 (s) att

regeringen bör utreda förutsättningarna för ett långsiktigt

biståndssamarbete med landet. Utskottet har också erfarit att

regeringen inkluderat Kambodja i den grupp av länder för vilka

landprofiler bör upprättas. Inom ramen för detta arbete kommer

regeringen enligt vad utskottet inhämtat att närmare kartlägga

förutsättningarna för ett närmare svenskt biståndssamarbete.

Härmed får yrkande 26 i motion U202 (s) anses besvarat.

Västra Sahara

Motionerna

I motion U210 (s) anges att det svenska katastrofbiståndet till de

västsahariska flyktingarna i Algeriet tas om hand och distribueras på

ett föredömligt sätt. Enligt motionen bör dock stödet öka med tanke

på den svåra situationen i området. Vidare anförs att Polisario är en

av parterna i konflikten och erkänd av FN. Motionären föreslår att

Sverige bör ge Polisario ett starkare stöd. Polisario skall enligt

motionen kunna ha ett direkt ansvar för stödets hantering.

Även enligt motion U626 (fp) kan biståndsmedel kanaliseras direkt

till Polisario, en organisation som visat god förmåga att kunna

administrera och distribuera hjälpen.

Utskottet

Utskottet refererade i betänkande 1990/91:UU15 till FN:s

generalförsamlings resolution från 1989 om att Västra Sahara är en

avkoloniseringsfråga som måste lösas på basis av det västsahariska

folkets rätt till självbestämmande och oberoende.

I betänkande 1991/92:UU2 om mänskliga rättigheter redogjorde

utskottet kortfattat för situationen i Västra Sahara. Där redogjordes

för den pågående fredsprocessen som grundas på beslut i FN:s

säkerhetsråd och generalförsamling och huvudelementen i fredsplanen

med etablerandet av en FN-styrka och genomförandet av en

folkomröstning angående territoriets framtida status. Utvecklingen

sedan betänkandet skrevs har inneburit ytterligare komplikationer och

risker för förseningar i fredsprocessen. För närvarande koncentreras

uppmärksamheten på huruvida villkoren för genomförandet av

folkomröstningen kan uppfyllas.

Sverige ger ett relativt omfattande stöd till de västsahariska

flyktingarna i södra Algeriet. Under budgetåret uppgick stödet till

drygt 21 milj.kr. Bidragen kanaliseras genom ett flertal svenska

organisationer varav Rädda Barnen är den som haft den största

verksamheten.

Enligt vad utskottet erfarit fungerar nuvarande bistånd väl.

Utskottet utgår från att formerna för bistånd till det västsahariska

folket fortlöpande prövas i syfte att tillhandahålla ett bistånd väl

anpassat efter utvecklingen och behoven i området. Direktbistånd

vilket föreslås i motionerna U210 (s) och U626 (fp) skulle ställa

betydligt större krav på administrativa resurser i första hand inom

SIDA. Utskottet anser att sådant direkt stöd till Polisario skulle

kunna aktualiseras om så bedöms lämpligt.

Mot denna bakgrund får yrkande 3 i motion U210 (s) och yrkande 3 i

motion 626 (fp) anses besvarade.

Västbanken/Gaza

Det bilaterala biståndet till Västbanken och Gaza har i tidigare

utskottsbetänkanden behandlats under rubriken Katastrofbistånd för

särskilda ändamål. Eftersom huvuddelen av detta bistånd sedan

innevarande budgetår främst belastar demokratianslaget behandlas

denna fråga i detta avsnitt.

Motionen

I motion U610 (s) föreslås att katastrof- och humanitärt bistånd

till befolkningen på Västbanken och i Gaza väsentligt utökas under

kommande budgetår. Insatser bör enligt motionen bl.a. riktas mot

sjukvård och handikappvård.

Utskottet

I betänkande 1990/91:UU15 konstaterades att Sveriges bistånd till

det palestinska folket har ökat under de senaste åren. Biståndet till

palestinierna kanaliseras genom UNRWA, genom andra FN-organ samt via

svenska enskilda organisationer. Sammantaget uppgår de bilaterala

insatserna till ca 20--25 milj.kr. per år. Det svenska stödet via

UNRWA behandlades i detta betänkandet under avsnittet Bidrag till

Internationella organisationer C 1-anslaget.

Under 1991 fattade regeringen beslut om inriktningen av de

bilaterala insatserna på Västbanken och i Gaza. Biståndet avses ha en

humanitär inriktning med tyngdpunkt på de sociala sektorerna. Flera

svenska enskilda organisationer är engagerade i arbetet. Sverige

stödjer för närvarande ett antal projekt inom främst hälsosektorn men

också undervisning och livsmedelsdistribution. Vidare planeras

projekt samfinansierade med FN-organ, t.ex. med Unicef och UNDP.

Vikt bör också läggas vid insatser på området mänskliga

rättigheter. Sverige stödjer för närvarande ett antal

MR-organisationer som verkar på de ockuperade områdena, bl.a. den

svenska avdelningen av Internationella Juristkommissionen.

Utskottet har erfarit att regeringen anser att det finns möjlighet

att bredda samarbetet till att också omfatta produktiva sektorer. En

målgrupp är småföretagare på de ockuperade områdena.

Utskottet anser att det palestinska folkets behov väl motiverar

fortsatt svenskt bistånd. Utskottet har ingen erinran mot den

inriktning och den omfattning av de svenska insatserna som regeringen

aviserat. Utskottet ser inte anledning att ytterligare precisera

omfattningen av detta bistånd, utan de enskilda projektförslagen får

bedömas från fall till fall.

Härmed avstyrks yrkande 4 i motion U610 (s).

Irak

Motionen

I motion U622 (fp) yrkande 7 förordas att Sverige fortsätter med

sitt humanitära stöd till Kurdistan. Enligt motionens yrkande 6 bör

Sverige ta initiativ till minröjning.

Utskottet

Sverige har till följd av Gulfkrisen avsatt betydande belopp för

humanitära insatser i Mellanöstern, sammanlagt över 500 milj.kr.

Eftersom huvuddelen av biståndet lämnats till FN:s humanitära plan

för Kuwait och Irak inkl. gränsområden samt till Internationella Röda

korskommittén är det svårt att ange hur stor andel som kommit

kurderna i Irak till del. FN-planen har uppdaterats för det första

halvåret 1992, och Sverige bidrog i anslutning härtill med 16 milj

kr. till UNHCR:s vinterprogram i norra Irak samt med 10 milj.kr. till

FN:s vaktstyrka.

Utskottet delar uppfattningen som framförs i motion U622 (fp) att

insatser för minröjning bör kunna komma i fråga inom ramen för de

humanitära insatserna i området.

Med det ovan anförda får yrkandena 6 och 7 i motion U622 anses

besvarade.

I motion U240 (s, v) förordas humanitärt bistånd till befolkningen

i Irak, i första hand till barnen.

Utskottet anser att humanitärt stöd bör lämnas till den nödlidande

civilbefolkningen i Irak förutsatt att lämpliga kanaler kan

tillhandahållas och att stödet ges inom ramen för de av FN beslutade

mekanismerna. I sammanhanget kan noteras att resolution 688 fördömer

Iraks förtryck av civilbefolkningen. Den FN-vaktstyrka som bl.a.

Sverige finansiellt stöder tillkom i syfte att förbättra säkerheten

för utsatta grupper, i första hand kurderna. Sverige har hittills

lämnat humanitärt stöd till grupper som drabbats av Gulfkriget

omfattande ca 500 milj.kr., främst i Irak, Iran och Turkiet. Bl.a.

har stöd gått till UNHCR:s vinterprogram för norra Irak samt till

Röda korset.

Vad gäller sanktionerna mot Irak, till vilka Sverige är bundet,

omfattar inte dessa livsmedel och mediciner. Varje exportör måste

dock anmäla försäljning till den internationella sanktionskommitté

som upprättats inom ramen för FN. I resolutionerna 706 och 712

fastslår säkerhetsrådet att Irak tillåts exportera olja till ett

värde av 1,6 miljarder US dollar, varav en tredjedel skall gå till en

kompensationsfond och resterande till avrustningsinsatser,

återförande av egendom till Kuwait samt till mat, mediciner och

förnödenheter. Förhandlingar har tidigare pågått om att få i gång

denna oljeexport, men någon lösning har ännu inte nåtts.

Utskottet utgår från att regeringen noga fortsätter att följa

frågan om den irakiska civilbefolkningens situation. Situationen för

civilbefolkningen i Irak, inte minst för kurderna, får betraktas som

fortsatt allvarlig. Enligt vad utskottet inhämtat kan det bli

aktuellt med ytterligare svenska insatser inom de ramar som FN

angett.

Härmed får yrkandena 1 och 2 i motion U240 (s, v) anses besvarade.

Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer

Propositionen

I propositionen föreslås att anslagsposten höjs med 125 milj.kr.

till 875 milj.kr. Motiveringen återfinns i propositionen s. 174.

Motionerna

I motion U216 (c) föreslås att med tanke på den betydelsefulla roll

folkrörelser och andra enskilda organisationer spelar i svenskt

bistånd och de ökade medel som tilldelas vore det önskvärt med en

redovisning över hur de anslagna medlen fördelas mellan

organisationerna. En kort sammanfattning över hur pengarna används

bör också redovisas.

Utskottet

Utskottet har under en följd av år betonat sin positiva syn på

biståndet genom folkrörelser och enskilda organisationer, senast i

betänkandet 1990/91:UU15. Det kan konstateras att denna form av

bistånd vuxit mycket snabbt och att en betydande del av det svenska

biståndet numera kanaliseras genom dessa organisationer.

Mot denna bakgrund finner utskottet i likhet med vad som framförs i

motion U216 (c) det värdefullt med en närmare redovisning från

regeringens sida över hur de anslagna medlen fördelas mellan

organisationerna liksom en beskrivning över biståndsmedlens

användning, exempelvis fördelat över sektorer. En sådan redovisning

kan lämpligen lämnas i samband med budgetpropositionen. Detta bör ges

regeringen till känna.

Härmed får utskottet tillstyrka motion U216 (c).

Särskilda program

Propositionen

I propositionen föreslås en medelsram för anslagsposten Särskilda

program om 380 milj.kr., vilket innebär en höjning om 30 milj.kr.

Motiveringen återfinns i propositionen s. 176--177.

Motionerna

I motion U202 (s) föreslås en lägre höjning för anslagsposten än

vad regeringen föreslagit. Motionen föreslår en medelsram om

365 milj.kr.

I motion U223 (v) föreslås en medelsram om 480 milj.kr. för

anslagsposten Särskilda program. Den utökade ramen skall enligt

motionen användas för att öka kvinnobiståndet.

I motion U227 (fp) refereras till utskottets betänkande 1990/91 och

vad som där angivits om vikten av ökat bistånd på befolkningsområdet.

Motionären anser att enskilda initiativ -- från organisationer och

företag -- kan komplettera det statliga familjeplaneringsprogrammet

på ett mycket betydelsefullt sätt. Sverige bör därför inom ramen för

medelsutnyttjandet av anslagsposten Särskilda program öka stödet till

enskilda initiativ på befolkningsområdet.

Utskottet

Utskottet behandlar befolkningsfrågorna mer generellt under

avsnittet Principer och riktlinjer i detta betänkande.

Som framgår av budgetpropositionen är anslagsposten Särskilda

program avsedd att vara ett komplement till i första hand det övriga

biståndet genom SIDA. Syftet är dels att särskilt uppmärksamma

ämnesområden där initiativ och utökade insatser är speciellt

angelägna, dels att främja metodutveckling. I Särskilda program ingår

energi, hälsovård, handikapp, aids-bekämpning, befolkningsfrågor,

kvinnofrågor, kultur och massmedia, försöksverksamhet och

metodutveckling samt insatsförberedelser och resultatvärdering.

Utskottet anser att de områden inom vilka stöd förmedlas över denna

anslagspost är viktiga och biträder regeringens förslag till en

ökning av medelsramen med 30 milj.kr. till 380 milj.kr.

Den föreslagna ökningen bör enligt utskottets bedömning också ge

utrymme för det kvinnobistånd som bedöms ändamålsenligt.

När det gäller befolkningsfrågorna specifikt kan konstateras att

utskottet i betänkandet 1990/91:UU15 uttalade att ökade medel borde

anslås för bistånd på befolkningsområdet. Utskottet tillstyrkte ett

antal motioner om ökade insatser på befolkningsområdet. Utskottet

föreslog en tredubbling av insatserna inom ramen för Särskilda

program.

Utskottet välkomnar att regeringen i budgetpropositionen aviserar

en ytterligare höjning av detta bistånd.

Utskottet delar uppfattningen som framförs i motion U227 (fp) om

att enskilda initiativ kan komplettera det statliga

familjeplaneringsprogrammet. Det är enligt nuvarande ordning möjligt

för en enskild organisation att erhålla bidrag också för insatser på

befolkningsområdet. Utskottet utgår från att regeringen i samarbete

med SIDA ser över möjligheterna att aktivera samarbetet med enskilda

organisationer för bistånd av denna typ.

Härmed får utskottet anse yrkande 3 i motion U227 (fp) som

besvarat. Yrkande 28 i motion U202 (s) och yrkande 3 i motion U223

(v) avstyrks.

Andra biståndsprogram (C 3)

Propositionen (s. 179--180)

Under anslaget anvisas medel för u-landsforskning genom styrelsen

för u-landsforskning (SAREC), tekniskt samarbete och u-krediter genom

beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS),

gäststipendie- och utbytesprogram genom Svenska institutet, stöd till

näringslivsutveckling genom Swedecorp och Swedfund International AB,

projektbistånd till vissa länder, särskilda insatser i skuldtyngda

u-länder samt utredningar m.m.

Tabell 5. Andra biståndsprogram budgetåren 1991/92--1992/93

(milj.kr.)

_____________________________________________________________________

Anvisat Förslag Förändring

1991/92 1992/93 1992/93

_____________________________________________________________________

U-landsforskning 395,0 425,0 30,0

BITS verksamhet, därav

Tekniskt samarbete 315,0 324,5 9,5

U-krediter 400,0 420,0 20,0

Gäststipendie- och utbytes-

program genom Svenska

institutet 5,5 10,0 (1) 4,5

Näringslivsbistånd 49,5 160,0 (2) 110,5

Swedfund International AB 100,0 25,0 -75,0

Projektbistånd till vissa

länder 30,0 40,0 10,0

Central- och Östeuropa 170,0 -170,0

Stöd till ekonomiska reform-

program och skuldlättnads-

åtgärder 500,0 700,0 200,0

Utredningar m.m. 8,0 10,0 2,0

===================================================================

SUMMA 1 973,0 2 114,5 141,5

____________________________________________________________________

1 Expertutbytet om 4,5 milj.kr. har tidigare anvisats under

delposten för tekniskt samarbete genom BITS.

2 Inkluderar även medel för bistånd för näringslivsutveckling

som tidigare finansierats under anslaget III C 2. Utvecklingsbistånd

genom SIDA såväl inom landramar som inom anslagsposten för regionala

insatser i Afrika. Dessutom har medel som tidigare anvisats under

delposten tekniskt samarbete genom BITS beräknats under denna

anslagspost.

För motivering till regeringens förslag vad avser anslagsposterna

under anslaget C 3 hänvisas till propositionen (s. 180--198).

C 3-anslaget

Motionen

I motion U221 (nyd) föreslås en medelsram för C 3-anslaget om

1 514,5 milj.kr. vilket är 600 milj.kr. lägre än vad regeringen

föreslagit.

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till medelsram

för C 3-anslaget.

Härmed avstyrks berörd del av yrkande 3 i motion U221 (nyd).

U-landsforskning (SAREC)

Propositionen

I propositionen föreslås en medelsram om 425 milj.kr., vilket är en

höjning om 30 milj.kr. Motivering finns i propositionen på

s. 180--183.

Motionen

I motion U221 (nyd) yrkande 3 i berörd del föreslås en minskning av

anslagsposten med 100 milj.kr. Enligt motionen skulle fattiga länder

föredra en omprioritering: mera hjälp -- mindre forskning.

Utskottet

Utskottet har inte funnit belägg för att mottagarländerna skulle

föredra en neddragning av medlen för forskningssamarbete. Utskottet

bedömer att väl utformade insatser på forskningsområdet kan ha stor

betydelse för u-ländernas ekonomiska och sociala utveckling.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till medelsram

för u-landsforskning.

Härmed avstyrks berörd del av yrkande 3 i motion U221 (nyd).

Tekniskt samarbete och u-krediter

Propositionen

I propositionen föreslås att 324,5 milj.kr. anvisas för tekniskt

samarbete genom BITS och 420 milj.kr. anvisas för gåvoelementet i

u-krediter. Motiveringen återfinns på s. 183--189 i propositionen.

Motionerna

I motion U223 (v) yrkandena 12 och 13 förordas att Sverige slopar

systemet med u-krediter. U-krediterna bedöms som ett dåligt bistånd

och är framför allt ett stöd till svensk exportindustri.

I motion U621 (v) yrkande 17 förordas att Sverige inte beviljar

u-krediter till Kina och Indonesien. I Kina vore det enligt motionen

bättre att ge kvinnobistånd än u-krediter. Efter den nya massakern i

Östtimor måste BITS begäran om att få ge u-krediter till Indonesien

bestämt avvisas.

Enligt motion U624 (fp, c) bör inga bidrag eller u-krediter lämnas

till den indonesiska staten mot bakgrund av de brott mot mänskliga

rättigheter som äger rum, inkl. massakern i Östtimor förra året.

I motion U626 (fp) bör Sverige frysa bidrag -- bistånd och

u-krediter -- till Marocko så länge landet inte följer FN:s beslut

beträffande Västra Sahara.

Utskottet

Utskottet delar inte uppfattningen som framförs i motion U223 (v)

att systemet med u-krediter i det svenska biståndet bör slopas. Även

u-kreditgivningen omfattas av de svenska biståndspolitiska målen.

U-krediternas främsta syfte är således inte att gynna svensk

industri, utan gåvoelementet i u-krediten avses komma mottagarlandet

till del.

Utskottet har ingen erinran mot budgetpropositionens förslag till

medelsram för u-krediter.

Utskottet får tillfälle att närmare behandla u-kreditsystemets

framtida utformning i samband med att regeringen senare i år lägger

fram den aviserade propositionen med anledning av betänkandet om

kreditinstrumentets roll i biståndet (SOU 1991:74 ) som nyligen

färdigställts.

Härmed avstyrks yrkandena 12 och 13 i motion U223 (v).

Tekniskt samarbete och u-krediter till vissa länder

Indonesien

I yrkande 17 (delvis) i motion U621 (v) och yrkande 2 i motion U624

(fp) framförs att Sverige inte skall ge några u-krediter till

Indonesien.

Utskottet behandlade frågan om respekten för de mänskliga

rättigheterna i Indonesien i betänkande 1991/92:UU2, och utskottet

får hänvisa till detta.

Av budgetpropositionen framgår att regeringen inte anser att det

under den närmaste tiden är aktuellt att bevilja Indonesien någon

u-kredit.

Utskottet delar denna uppfattning.

Härmed får yrkande 2 i motion U624 (fp, c) och berörd del av

yrkande 17 i motion U621 (v) anses besvarade.

Kina

Motionen

I yrkande 17, berörd del, i motion U621 (v) förordas att Sverige

inte skall bevilja u-krediter till Kina.

Utskottet

Beträffande bistånd och u-krediter till Kina har utskottet erfarit

att denna fråga för närvarande är föremål för beredning inom

regeringskansliet. Utskottet avvaktar resultaten av regeringens

beredning som bör redovisas för riksdagen på lämpligt sätt och är

därför inte berett att nu göra några ytterligare uttalanden.

Härmed avstyrks yrkande 17 (berörd del) i motion U621 (v).

Marocko

Motionen

Enligt motion U626 (fp) bör Sverige i likhet med EG frysa bistånd

till Marocko så länge som landet inte följer FN:s beslut.

Utskottet konstaterar att Sverige tidigare lämnat bistånd av

humanitär karaktär och begränsad omfattning till Marocko. Vidare har

ett antal u-krediter lämnats varom beslut fattats senaste gången i

maj 1991.

Under avsnittet Katastrofbistånd till vissa ändamål redogör

utskottet för utvecklingen i Västra Sahara. Denna fråga tas också upp

mer utförligt i betänkande 1991/92:UU2 om mänskliga rättigheter.

I sistnämnda betänkande framgår bl.a. att det finns anledning att

hysa oro för de komplikationer och förseningar som drabbat

fredsprocessen i Västra Sahara.

Utskottet anser att det i första hand ankommer på regeringen att

göra den grannlaga bedömningen huruvida någondera part motarbetar

fredsprocessen eller gör sig skyldig till sådana överträdelser av de

mänskliga rättigheterna att biståndssamarbete bör upphöra. Utskottet

är dock principiellt av uppfattningen att sådana överväganden bör

göras i samband med beslut om bistånd. Utskottet utgår från att

regeringen även i fortsättningen noga följer utvecklingen i Västra

Sahara, med tanke på framtida beslut om bistånd.

Härmed avstyrks yrkande 2 i motion U626 (fp).

Cuba

Motionen

I motion U218 (s) förordas att Sverige och andra europeiska länder

samarbetar med Cuba för att därigenom bidra till att minska

kubanernas fruktan för återgång till beroende av USA och minska

spänningen och känslan av inringning. Sverige bör verka för att

exportkrediter beviljas, att tekniskt-vetenskapligt samarbete

fortsätter samt att ekonomiskt stöd utgår för kulturellt utbyte.

Utskottet

I betänkande 1990/91:UU15 uttalade utskottet beträffande Cuba bl.a.

att situationen vad gäller respekten för de mänskliga rättigheterna

på Cuba bör vara föremål för fortsatt stor uppmärksamhet och vägas in

i övervägandena beträffande biståndets omfattning och utformning.

Utskottet behandlade också situationen i Cuba i sitt betänkande

1991/92:UU2 om mänskliga rättigheter.

Situationen beträffande de mänskliga rättigheterna i Cuba har

ytterligare försämrats under senare tid. Den svenska regeringen har

under senare tid påtalat en rad konkreta fall av oacceptabel

behandling av politiskt oliktänkande på Cuba.

Förutsättningarna för ett effektivt och väl fungerande

biståndssamarbete med Cuba är enligt utskottets bedömning inte goda

för närvarande. Regeringens beslut att upphöra med biståndssamarbetet

med Cuba, förutom det som regleras i avtal som fortfarande är giltiga

(forskningssamarbete), är därför motiverat.

Riktat demokratifrämjande bistånd bör dock kunna lämnas förutsatt

att lämpliga kanaler kan etableras.

Härmed avstyrks motion U218 (s).

Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 700 milj.kr. anslås till

anslagsposten innebärande en höjning om 200 milj.kr. Motiveringen

återfinns i propositionen s. 193--197.

Motionerna

I motion U202 (s) föreslås en medelsram för anslagsposten Stöd till

ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder om 600 milj.kr.,

dvs. 100 milj.kr. mindre än regeringens förslag.

I motion U221 (nyd) yrkande 3 (berörd del) föreslås en minskning av

anslagsposten med 500 milj.kr. Motionärerna anser att stöd till

skuldlättnadsåtgärder innebär att svenska biståndspengar går vidare

till långivande i-länder.

I motion U223 (v) anges att partiet är berett stödja regeringens

förslag om 700 milj.kr. till anslagsposten men stödet skall inte gå

till s.k. skuldlättnadsåtgärder i IMF:s regi. De ekonomiska

reformprogrammen måste enligt motionen utformas på ett annat sätt än

de som Världsbanken och IMF genomdrivit.

Utskottet

Anslagsposten används i internationellt samordnade aktioner till

stöd för länder som tillhör de fattigaste och mest skuldtyngda och

som genomför ekonomiska reform- och återhämtningsprogram. De

särskilda insatserna består antingen av ett resurstillskott, oftast i

form av obundet importstöd eller av mer direkta

skuldlättnadsåtgärder.

Som framgår i detta betänkandes avsnitt Principer och riktlinjer är

Sveriges uppfattning att många fattiga länder har en orimligt tung

skuldbörda, vilket hämmar ekonomisk återhämtning och utveckling.

Sverige har länge verkat för skuldlättnader och har drivit frågan i

internationella sammanhang och tagit initiativ till åtgärder för de

fattigaste länderna vad gäller såväl Världsbanksskuld som

Parisklubbsskuld och kommersiell skuld.

Som framgår av budgetpropositionen används huvuddelen av

anslagsposten till importstöd för att finansiera nödvändig import och

till marknadsbaserade valutaallokeringssystem som möjliggör för

företag att erhålla utländsk valuta för sin verksamhet. En annan

viktig användning av anslaget är att hjälpa de skuldtyngda länderna

att betala sina förfall på gamla Världsbankslån, vilka inte kan

omförhandlas. De skuldlättnader som överenskoms multilateralt i

Parisklubben finansieras i Sverige inte med biståndsmedel.

Syftet med de svenska skuldlättnadsinsatserna är att inom ramen för

strukturanpassningsprogram stödja mottagarlandets

reformansträngningar. Syftet är inte att underlätta för utländska

kreditgivare att driva in sina fordringar. Den exakta former för

skuldlättnadsinsatserna måste utformas utifrån situationen i varje

enskilt fall.

Det kan i sammanhanget nämnas att betalningsbalansstödet utgör ett

viktigt komplement till biståndet inom landramarna till länder som

genomför reformprogram.

Utskottet anser inte att yrkande 3 (berörd del) i motion U221 (nyd)

föranleder några ytterligare uttalanden utan yrkandet avstyrks.

Internationella valutafonden spelar en viktig roll när det gäller

utformningen av de makroekonomiska delarna av

strukturanpassningsprogrammen. IMF:s roll utvecklas mer utförligt i

budgetpropositionen.

Utskottet delar inte uppfattningen som framförs om den negativa

roll som IMF generellt spelar i dettta sammanhang.

Härmed avstyrks yrkande 6 i motion U223 (v).

Utskottet har ingen erinran mot budgetpropositionens förslag till

medelsram. Härmed avstyrks yrkande 29 i motion U202 (s).

C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)

Propositionen (s. 198--201)

1990/91 Utgift 280 819 632

1991/92 Anslag 269 588 000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdesskatt 265 756 000

1992/93 Förslag 293 758 000

I propositionen föreslås att SIDA skall

med tilldelning av medel på en nivå som i huvudsak är oförändrad

från budgetåret 1990/91 genomföra ett bistånd i enlighet med den

övergripande inriktning på länder och verksamheter som riksdagen

fastställer och de riktlinjer som anges nedan.

förbättra metoder och system för redovisning av resultat mot

uppställda mål.

upprätta metoder och system för att kunna redovisa

administrationskostnader i en mer systematiserad form.

utveckla personalens och organisationens kompetens.

förbättra system och rutiner för att säkerställa att biståndsmedlen

används för avsedda ändamål och så att möjligheter till korruption

motverkas.

I propositionen anges vidare bl.a. att redovisningen av resultaten

i olika länder och slutsatser som kan dras för det framtida biståndet

till det aktuella landet bör göras mer fullständig i samband med att

nya samarbetsprogram behandlas. En utveckling av

utvärderingsverksamheten behövs. En engångsanvisning om

3000000kr. medel avsätts för kompetensutveckling. I

propositionen anges också att endast tjänster eller kostnader som är

av tillfällig natur och avser särskilda avgränsade uppgifter skall

kunna sakanslagsfinansieras. Propositionen föreslår att

planeringsramen för perioden 1992/93--1994/95 beräknas till

846061000kr. Regeringen föreslår riksdagen att till Styrelsen

för internationell utveckling (SIDA) för budgetåret 1992/93 anvisa

ett ramanslag på 293758000kr.

Motionen

I motion U221 (nyd) föreslås en medelsram för anslaget om 205

milj.kr., vilket är ca 89 milj.kr. lägre än regeringens förslag.

Som motivering anges att SIDA blivit föremål för en mycket kritisk

granskning av riksdagens revisorer och att SIDA:s verksamhet

ifrågasätts på många punkter. Vidare nämns de extrakostnader som

uppstår när Sverige i ett och samma land har såväl ambassad och

ambassadpersonal som biståndskontor och SIDA-personal.

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot budgetpropositionens medelsförslag

vad avser SIDA:s förvaltningsanslag (C 4). Utskottet vill i

sammanhanget framföra att riksdagsrevisorerna i sin skrivelse inte

tog ställning till anslagets storlek utan i stället framförde

uppfattningen att förvaltningsanslaget borde så långt möjligt

återspegla SIDA:s faktiska administrationskostnader.

Utskottets behandling av denna fråga framgår av betänkande

1991/92:UU11.

En allt större samordning, inte minst lokalmässigt, sker mellan den

i biståndsmottagarländerna verksamma ambassadpersonalen (utsänd av

UD) och personalen vid biståndskontoren (utsänd av SIDA). Härigenom

kan effektivitets- och kostnadsmässiga fördelar uppnås. Den

UD-utsända personalen har normalt andra arbetsuppgifter än

SIDA-personalen, som exempelvis politisk och ekonomisk rapportering

och konsulära uppgifter. Det ankommer i första hand på UD att från

fall till fall avgöra vilken personaluppsättning som behövs på

platsen.

Härmed avstyrks yrkande 4 i motion U221 (nyd).

C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)

Propositionen (s. 201)

1990/91 Utgift 47 658 715

1991/92 Anslag 54 906 000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdesskatt 53 172 000

1992/93 Förslag 23 014 000

I propositionen anges att den huvudsakliga inriktningen av arbetet

vid Sandö U-centrum fastställdes i förra årets budgetproposition; att

tillhandahålla utbildning som efterfrågas av olika

personalkategorier/organisationer för yttrande. Efter avslutad

remissomgång avser regeringen ta ställning till olika frågor om hur

utbildningsbehoven i biståndet skall kunna tillgodoses.

Regeringen föreslår riksdagen att till Styrelsen för

u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1992/93

anvisa ett ramanslag på 23 014 000 kr.

Motionen

I motion U220 (s) anges att det är möjligt att överföra vissa

kurser från SIDA:s kursgård i Uppsala till Sandö U-centrum och på så

sätt åstadkomma en rättvisare regional fördelning av viktig

utbildning.

Utskottet

Utrikesutskottet är inte berett förorda att regionalpolitiska

hänsyn tas vid överväganden om upphandling av utbildningstjänster på

biståndsområdet.

Härmed avstyrks motion U220 (s).

C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)

Propositionen (s. 203)

1990/91 Utgift 19 271 141

1991/92 Anslag 21 027 000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdesskatt 20 481 000

1992/93 Förslag 25 405 000

I propositionen anges att det för SAREC, liksom för den övriga

statsförvaltningen, är nödvändigt att ytterligare söka rationalisera

verksamheten. Regeringen föreslår att SAREC tillförs

25405000kr. för ökade lönekostnader och övriga

förvaltningskostnader.

Regeringen föreslår riksdagen att till Styrelsen för

u-landsforskning (SAREC) för budgetåret 1992/93 anvisa ett

förslagsanslag på 25405000kr.

Motionen

I motion U221 (nyd) föreslås en medelsram om 17,8 milj.kr. för

SAREC:s förvaltningskostnader vilket är ca 7,6 milj.kr. lägre än

regeringens förslag.

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot budgetpropositionens förslag till

medelsram för SAREC:s förvaltningsanslag (C 6).

Härmed avstyrks yrkande 5 i motion U221 (nyd).

C 7. Nordiska Afrikainstitutet

Propositionen (s. 204)

1990/91 Utgift 5 730 956

1991/92 Anslag 5 739 000

1992/93 Förslag 6 013 000

Enligt propositionen har institutet de senaste åren befäst sin

ställning som ett nordiskt centrum för forskning och dokumentation om

Afrika. Då Afrika fortsätter att stå i fokus för det nordiska

biståndet fyller institutet här en för biståndet viktig funktion.

Forskningsprogrammen, seminarieverksamheten och

informationsverksamheten har samtliga hög relevans för biståndet.

Regeringen föreslår riksdagen att till Nordiska

Afrikainstitutet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag

om 6013000kr.

Motionen

I motion U211 (nyd) föreslås att Nordiska Afrikainstitutet läggs

ned och att dess verksamhet överförs till Stiftelsen Svenska

institutet, SAREC och Sandö U-centrum. Härigenom behöver inga medel

anslås till Nordiska Afrikainstitutet.

Utskottet

Utskottet anser att verksamheten inom Nordiska Afrikainstitutet är

av värde för bl.a. biståndsmyndigheter och forskare i hela Norden.

Utskottet anser inte att verksamheten skulle gagnas av sammanslagning

med Svenska institutet, SAREC och Sandö U-centrum. Utskottet har

ingen erinran mot budgetpropositionens förslag till medelsram.

Härmed avstyrks motion U211 (nyd).

C 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete

(BITS)

1990/91 Utgift 11 688 455

1991/92 Anslag 14 600 000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdesskatt 14 071 000

1992/93 Förslag 18 745 000

I propositionen anges att BITS bör under treårsperioden

1992/93--1994/95 utveckla sin organisation. Kapacitet för planering,

uppföljning och utvärdering bör byggas upp samtidigt som

arbetsmetoden också fortsättningsvis bör vara kontraktsfinansiering.

Med bibehållen inriktning på kostnadsdelning och krav på

kostnadseffektivitet bör BITS söka förenklingar i samverkansformer

med parter i det svenska samhället bl.a. så att dessa ges möjlighet

att ta på sig ett större ansvar.

Inom u-kreditverksamheten behövs fortlöpande kontakt med andra

parter för bedömning av projekt, internationell samordning och

metodutveckling.

Regeringen anser att BITS verksamhet på ett värdefullt sätt har

bidragit till att uppfylla de svenska biståndspolitiska målen.

Beträffande administrationen av u-kreditgivningen avser regeringen

att under våren 1992 återkomma till riksdagen med förslag med

anledning av den nyligen genomförda kreditbiståndsutredningen

(SOU 1991:74). Utredningen är för närvarande föremål för

remissbehandling.

Regeringen föreslår riksdagen att till Beredningen för

tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) för budgetåret 1992/93 anvisa

ett ramanslag på 18 745 000 kr.

Utskottet

Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag i denna del.

C 9. Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö

U-centrum)

Propositionen (s. 208)

1991/92 Anslag 6 804 000

1992/93 Förslag 7 076 000

Regeringen föreslår riksdagen att till Bidrag till styrelsen för

u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1992/93

anvisa ett förslagsanslag på 7 076 000 kr.

Utskottet

Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag i denna del.

C 10. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (Swedecorp)

Propositionen (s. 208)

1991/92 Anslag 32 740 000 *

1992/93 Förslag 34 436 000

* Anvisat under anslagsposterna III C 3.5, III C 3.9 samt

III C 3.4

I propositionen anges att Swedecorp genom kunskapsöverföring till

företag och näringslivsorganisationer skall bidra till utvecklingen

av näringslivet i mottagarländerna. Verksamheten sker på gåvobasis.

För att särskilja den gåvofinansierade verksamheten från de

kommersiellt baserade riskkapitalsatsningarna förvaltas de senare i

Swedfund International AB som är ett helägt statligt bolag utan egen

personal. Handläggningen av riskkapitalsatsningarna utförs av

Swedecorp i enlighet med ett uppdragsavtal mellan myndigheten och

bolaget. Uppgiften att för Swedfund International AB:s räkning

förvalta riskkapitalsatsningar i Central- och Östeuropa har inneburit

att kretsen av samarbetsländer utvidgats i förhållande till den

verksamhet som tidigare bedrevs av de enheter som fördes samman till

Swedecorp. Regeringen avser att under innevarande budgetår analysera

alternativa associationsformer för verksamheten i syfte att finna en

organisatorisk lösning som på ett bättre sätt svarar mot

intentionerna med skapandet av en ny organisation för stöd för

näringslivsutveckling och som löser de problem som Swedecorp i dag

möter. Förutsättningarna kommer att prövas för att i aktiebolagsform

bedriva samtliga Swedecorp:s och Swedfund International AB:s

verksamheter. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med

förslag i denna fråga.

Regeringen föreslår riksdagen att till Styrelsen för

internationellt näringslivsbistånd för budgetåret 1992/93 anvisa

ett förslagsanslag på 34436000kr.

Utskottet

Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag i denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer

Biståndsanslagens storlek

1. beträffande enprocentsmålet

att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1991/92:U209,

2. beträffande beräkningen av BNI

att riksdagen avslår motion 1991/92:U225,

3. beträffande BNP-måttets användning i utvecklingsstatistiken

att riksdagen avslår yrkande 7 i motion 1991/92:U209,

Allmänna riktlinjer för biståndet

4. beträffande de biståndspolitiska målen

att riksdagen med avslag på yrkande 2 i motion 1991/92:U223

förklarar yrkandena 1 och 2 i motion 1991/92:U202 besvarade med vad

utskottet anfört,

men. (v) - delvis

5. beträffande ett särskilt kulturmål för biståndspolitiken

att riksdagen avslår motion 1991/92:U213,

6. beträffande principer för biståndet

att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1991/92:U229 och motion

1991/92:U233,

7. beträffande mottagarländernas militärutgifter

att riksdagen förklarar motion 1991/92:U214 besvarad med vad

utskottet anfört,

8. beträffande bistånd för att främja svenskt företagande

att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1991/92:U5,

9. beträffande demokrati och mänskliga rättigheter

att riksdagen förklarar yrkande 12 i motion 1991/92:U202 besvarat

med vad utskottet anfört,

10. beträffande u-ländernas skuldsituation

att riksdagen med avslag på yrkande 4 i motion 1991/92:U209,

yrkande 1 i motion 1991/92:U236 och yrkande 4 i motion 1991/92:Sf619

förklarar yrkande 4 i motion 1991/92:U202, yrkande 5 i motion

1991/92:U209 och yrkande 2 i motion 1991/92:U236 besvarade med vad

utskottet anfört,

men. (v) - delvis

11. beträffande skuldfrågorna och FN:s konferens om miljö och

utveckling

att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1991/92:Jo612 besvarat

med vad utskottet anfört,

12. beträffande en ny Bretton Woods-konferens

att riksdagen avslår yrkande 6 i motion 1991/92:U236,

13. beträffande handläggningen av skuldfrågorna i

regeringskansliet

att riksdagen avslår yrkande 6 i motion 1991/92:U209,

14. beträffande landsbygdsutveckling

att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1991/92:U201, motion

1991/92:U222 och motion 1991/92:U232 besvarade med vad utskottet

anfört,

15. beträffande en konferens om den globala

livsmedelssituationen

att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1991/92:U201,

16. beträffande anpassad teknologi

att riksdagen förklarar yrkandena 1 och 2 i motion 1991/92:U206,

motion 1991/92:U219, motion 1991/92:U234, yrkande 5 i motion

1991/92:U236 och motion 1991/92:U515 besvarade med vad utskottet

anfört,

17. beträffande befolkning och sociala frågor

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1991/92:Sf605, motion

1991/92:U208, yrkandena 1, 2, 4--6 i motion 1991/92:U227, yrkande 1 i

motion 1991/92:A805 samt yrkande 4 i motion 1991/92:Jo645 besvarade

med vad utskottet anfört,

18. beträffande en professur i internationell mödravård

att riksdagen förklarar motion 1991/92:U237 besvarad med vad

utskottet anfört,

19. beträffande kvinnoinriktat bistånd

att riksdagen förklarar yrkande 13 i motion 1991/92:U202, yrkandena

1 och 2 i motion 1991/92:U217, yrkandena 1 och 2 i motion

1991/92:U235 samt yrkande 9 i motion 1991/92:U621 besvarade med vad

utskottet anfört,

20. beträffande landprogram och landval

att riksdagen med avslag på motion 1991/92:U407 (berörd del) och

med bifall till yrkande 6 i motion 1991/92:U202 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört om behovet av en översyn

av konsekvenserna av fördelningen mellan landramanslag och sakanslag,

21. beträffande bundet bistånd

att riksdagen avslår motion 1991/92:U207,

22. beträffande utredningar

att riksdagen med avslag på yrkande 1 i motion 1991/92:U209

förklarar motion 1991/92:U2, yrkande 1 i motion 1991/92:U226 och

yrkande 2 i motion 1991/92:U229 besvarade med vad utskottet anfört,

men. (v) - delvis

23. beträffande utvärderingssekretariat

att riksdagen förklarar yrkande 7 i motion 1991/92:U202 besvarat

med vad utskottet anfört,

24. beträffande sammanslagning av SIDA och SWEDECORP

att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1991/92:U238,

25. beträffande biståndet och EG

att riksdagen med avslag på yrkande 5 i motion 1991/92:U223

förklarar yrkande 2 i motion 1991/92:U226, yrkande 18 i motion

1991/92:U504 samt yrkandena 2, 3 och 4 i motion 1991/92:U544

besvarade med vad utskottet anfört,

men. (v) - delvis

26. beträffande subsidiaritetsprincipen

att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1991/92:U544 ger

regeringen till känna vad utskottet anfört om subsidiaritetsprincipen

i EG inom biståndsområdet,

Multilateralt bistånd (C 1)

27. beträffande omfattningen av multilateralt bistånd

att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1991/92:U228,

28. beträffande handläggning av multilateralt bistånd

att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1991/92:U228 besvarad

besvarat med vad utskottet anfört,

29. beträffande samarbete med enskilda organisationer

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1991/92:U228 besvarat

med vad utskottet anfört,

30. beträffande Unicef

att riksdagen med avslag på yrkande 7 i motion 1991/92:U223

godkänner budgetpropositionens medelsförslag,

31. beträffande UNHCR:s finansiering och inriktning

att riksdagen förklarar yrkande 6 i motion 1991/92:Sf605 besvarat

med vad utskottet anfört,

32. beträffande bidrag till UNHCR

att riksdagen med avslag på yrkande 9 i motion 1991/92:U202 och

yrkande 8 i motion 1991/92:U223 godkänner budgetpropositionens

medelsförslag,

res. 1 (s)

33. beträffande UNRWA

att riksdagen med avslag på yrkande 10 i motion 1991/92:U202,

yrkande 9 i motion 1991/92:U223 och yrkande 5 i motion 1991/92:U610

godkänner budgetpropositionens medelsförslag,

res. 2 (s)

34. beträffande övriga multilaterala insatser

att riksdagen med avslag på yrkande 11 i motion 1991/92:U202

godkänner budgetpropositionens medelsförslag,

res. 3 (s)

35. beträffande WHO-universitetet i medicinsk teknologi

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:U215 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

36. beträffande bidrag till IDA

att riksdagen med avslag på yrkande 4 i motion 1991/92:U223 och

yrkande 3 i motion 1991/92:U236 godkänner budgetpropositionens

medelsförslag,

37. beträffande inriktningen av Världsbankens verksamhet

att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1991/92:U236 besvarat

med vad utskottet anfört,

38. beträffande röstregler och öppenhet inom Världsbanken

att riksdagen avslår yrkande 3 i motion 1991/92:U209,

men. (v) - delvis

39. beträffande Världsbankslån till Iran

att riksdagen avslår yrkande 4 i motion 1991/92:U617,

men. (v) - delvis

40. beträffande riktlinjer för multilateralt

utvecklingssamarbete

att riksdagen godkänner budgetpropositionens riktlinjer för

multilateralt utvecklingssamarbete,

41. beträffande gjorda utfästelser

att riksdagen godkänner de gjorda utfästelser som angivits under

avsnitt C 1 i budgetpropositionen,

42. beträffande bemyndigande för att göra utfästelser m.m.

att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser,

åtaganden och utbetalningar som utöver gjorda utfästelser angivits

under avsnitt C 1 i budgetpropositionen,

43. beträffande C 1 Bidrag till internationella biståndsprogram

att riksdagen med avslag på yrkande 1 i motion 1991/92:U221 och med

bifall till budgetpropositionen till Bidrag till internationella

biståndsprogram för budgetåret 1992/93 anvisar ett

reservationsanslag på 3 566 147 000 kr.,

res. 4 (nyd)

Utvecklingssamarbete genom SIDA (C 2)

44. beträffande långsiktigt biståndssamarbete med de afrikanska

länderna

att riksdagen avslår yrkande 14 i motion 1991/92:U202,,

res. 5 (s)

45. beträffande inriktningen av biståndet till Angola

att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1991/92:U224 och förklarar

yrkande 2 i motion 1991/92:U224 och yrkande 3 i motion 1991/92:U618

besvarade med vad utskottet anfört,

46. beträffande medelsram för Moçambique

att riksdagen med avslag på yrkande 15 i motion 1991/92:U202 och

yrkande 5 i motion 1991/92:U618 godkänner budgetpropositionens

medelsförslag,

res. 6 (s)

47. beträffande medelsram för Namibia

att riksdagen med avslag på yrkande 16 i motion 1991/92:U202

godkänner budgetpropositionens medelsförslag,

res. 7 (s)

48. beträffande medelsram för Tanzania

att riksdagen med avslag på yrkande 17 i motion 1991/92:U202

godkänner budgetpropositionens medelsförslag,

res. 8 (s)

49. beträffande medelsram för Uganda

att riksdagen med avslag på yrkande 18 i motion 1991/92:U202

godkänner budgetpropositionens medelsförslag,

res. 9 (s)

50. beträffande medelsram för Zimbabwe

att riksdagen med avslag på yrkande 19 i motion 1991/92:U202

godkänner budgetpropositionens medelsförslag,

res. 10 (s)

51. beträffande medelsram för Bangladesh

att riksdagen med avslag på yrkande 21 i motion 1991/92:U202

godkänner budgetpropositionens medelsförslag,

res. 11 (s)

52. beträffande medelsram för Indien

att riksdagen med avslag på yrkande 22 i motion 1991/92:U202

godkänner budgetpropositionens medelsförslag,

res. 12 (s)

53. beträffande medelsram för Laos

att riksdagen med avslag på yrkande 23 i motion 1991/92:U202

godkänner budgetpropositionens medelsförslag,

res. 13 (s)

54. beträffande medelsram för Sri Lanka

att riksdagen med avslag på yrkande 24 i motion 1991/92:U202

godkänner budgetpropositionens medelsförslag,

res. 14 (s)

55. beträffande medelsram för Vietnam

att riksdagen med avslag på yrkande 25 i motion 1991/92:U202

godkänner budgetpropositionens medelsförslag,

res. 15 (s)

56. beträffande utvecklingssamarbete med Centralamerika

att riksdagen förklarar yrkande 27 i motion 1991/92:U202 besvarat

med vad utskottet anfört,

57. beträffande bistånd till Eritrea

att riksdagen förklarar yrkandena 1 och 2 i motion 1991/92:U203,

motion 1991/92:U204, motion 1991/92:U205, yrkandena 4, 6 och 7 i

motion 1991/92:U212 och yrkande 3 i motion 1991/92:U231 besvarade med

vad utskottet anfört,

58. beträffande medelsram för anslagsposten Demokrati, mänskliga

rättigheter och humanitärt bistånd

att riksdagen avslår yrkande 10 i motion 1991/92:U223,

men. (v) - delvis

59. beträffande humanitärt bistånd till södra Afrika

att riksdagen avslår yrkande 20 i motion 1991/92:U202 och yrkande 8

i motion 1991/92:U618,

res. 16 (s)

60. beträffande inriktningen av insatser inom anslagsposten

Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd

att riksdagen avslår yrkande 11 i motion 1991/92:U223,

61. beträffande u-ländernas representation vid världskonferensen

om mänskliga rättigheter

att riksdagen förklarar yrkande 15 i motion 1991/92:U621 besvarat

med vad utskottet anfört,

62. beträffande humanitärt bistånd till Östra Timor och Irian

Jaya

att riksdagen förklarar yrkande 6 i motion 1991/92:U609 besvarat

med vad utskottet anfört,

63. beträffande katastrofbistånd

att riksdagen avslår yrkandena 1--3 i motion 1991/92:U230,

64. beträffande bistånd till Kambodja

att riksdagen förklarar yrkande 26 i motion 1991/92:U202 besvarat

med vad utskottet anfört,

65. beträffande bistånd till Västra Sahara

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1991/92:U210 och yrkande

3 i motion 1991/92:U626 besvarade med vad utskottet anfört,

66. beträffande bistånd till Västbanken och Gaza

att riksdagen avslår yrkande 4 i motion 1991/92:U610,

res. 17 (s)

67. beträffande katastrofbistånd till kurderna i Irak

att riksdagen förklarar yrkandena 6 och 7 i motion 1991/92:U622

besvarade med vad utskottet anfört,

68. beträffande humanitärt bistånd till nödlidande i Irak

att riksdagen förklarar yrkandena 1 och 2 i motion 1991/92:U240

besvarade med vad utskottet anfört,

69. beträffande redovisning av anslagsposten Bistånd genom

folkrörelser och enskilda organisationer

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:U216 ger regeringen

till känna vad utskottet anfört om en redovisning av fördelningen av

anslagna biståndsmedel till folkrörelser och andra enskilda

organisationer,

70. beträffande medelsramen för särskilda program

att riksdagen med avslag på yrkande 28 i motion 1991/92:U202 och

yrkande 3 i motion 1991/92:U223 godkänner budgetpropositionens

medelsförslag,

res. 18 (s)

71. beträffande befolkningsbistånd inom ramen för särskilda

program

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1991/92:U227 besvarat

med vad utskottet anfört,

72. beträffande riktlinjer och bidrag för utvecklingssamarbete

genom SIDA

att riksdagen med bifall till budgetpropositionen godkänner de

riktlinjer och bidrag för utvecklingssamarbete genom SIDA som

angivits under C 2 i budgetpropositionen,

73. beträffande bemyndigande att göra utfästelser och åtaganden

att riksdagen med bifall till budgetpropositionen bemyndigar

regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som angivits under

C 2 i budgetpropositionen,

74. beträffande C 2 Utvecklingssamarbete genom SIDA

att riksdagen med avslag på yrkande 2 i motion 1991/92:U221 och med

bifall till budgetpropositionen till Utvecklingssamarbete genom

SIDA för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 7

517 000 000 kr.,

res. 19 (nyd)

Andra biståndsprogram (C 3)

75. beträffande medelsram för forskningsstöd genom SAREC

att riksdagen med avslag på yrkande 3 (berörd del) i motion

1991/92:U221 godkänner budgetpropositionens medelsförslag,

res. 20 (nyd)

76. beträffande medelsram för u-krediter

att riksdagen med avslag på yrkandena 12 och 13 i motion

1991/92:U223 godkänner budgetpropositionens förslag till medelsram

för u-krediter,

77. beträffande u-krediter till Indonesien

att riksdagen förklarar yrkande 17 (berörd del) i motion

1991/92:U621 och yrkande 2 i motion 1991/92:U624 besvarade med vad

utskottet anfört,

78. beträffande u-krediter till Kina

att riksdagen avslår yrkande 17 (berörd del) i motion 1991/92:U621,

79. beträffande u-krediter till Marocko

att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1991/92:U626,

80. beträffande biståndssamarbete med Cuba

att riksdagen avslår motion 1991/92:U218,

81. beträffande IMF och skuldlättnadsåtgärder

att riksdagen avslår yrkande 6 i motion 1991/92:U223,

men. (v) - delvis

82. beträffande medelsram för anslagsposten Stöd till ekonomiska

reformprogram och skuldlättnadsåtgärder

att riksdagen med avslag på yrkande 29 i motion 1991/92:U202, och

yrkande 3 (berörd del) i motion 1991/92:U221 godkänner

budgetpropositionens förslag till medelsram för Stöd till ekonomiska

reformprogram och skuldlättnadsåtgärder,

res. 21 (s)

res.22 (nyd)

83. beträffande riktlinjer och bidrag för Andra biståndsprogram

att riksdagen med bifall till budgetpropositionen godkänner de

riktlinjer och bidrag som angivits under rubriken Andra

biståndsprogram i budgetpropositionen,

84. beträffande bemyndigande att göra utfästelser och åtaganden

att riksdagen med bifall till budgetpropositionen bemyndigar

regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som angivits under

rubriken Andra biståndsprogram i budgetpropositionen,

85. beträffande C 3 Andra biståndsprogram

att riksdagen med avslag på yrkande 3 (berörd del) i motion

1991/92:U221 och med bifall till budgetpropositionen till Andra

biståndsprogram för budgetåret 1992/93 anvisar ett

reservationsanslag på 2 114 500 000kr.,

res. 23 (nyd)

Övrigt

86. beträffande C 4 Styrelsen för internationell utveckling

att riksdagen med avslag på yrkande 4 i motion 1991/92:U221 och med

bifall till budgetpropositionen till Styrelsen för internationell

utveckling för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på

293 758 000 kr.,

res. 24 (nyd)

87. beträffande överföring av kurser till Sandö U-centrum

att riksdagen avslår motion 1991/92:U220,

88. beträffande C 5 Sandö U-centrum

att riksdagen med bifall till budgetpropositionen till Styrelsen

för u-landsutbildning i Sandö för budgetåret 1992/93 anvisar ett

ramanslag på 23 014 000 kr.,

89. beträffande C 6 SAREC

att riksdagen med avslag på yrkande 5 i motion 1991/92:U221 och med

bifall till budgetpropositionen till Styrelsen för

u-landsforskning för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag

på 25 405 000 kr.,

res. 25 (nyd)

90. beträffande C 7 Nordiska Afrikainstitutet

att riksdagen med avslag på motion 1991/92:U211 och med bifall till

budgetpropositionen till Nordiska Afrikainstitutet för budgetåret

1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 6 013 000 kr.,

res. 26 (nyd)

91. beträffande C 8 BITS

att riksdagen med bifall till budgetpropositionen till

Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete för

budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 18 745 000 kr.,

92. beträffande C 9 Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i

Sandö

att riksdagen med bifall till budgetpropositionen till Bidrag

till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö för budgetåret 1992/93

anvisar ett förslagsanslag på 7 076 000 kr.,

93. beträffande C 10 Swedecorp

att riksdagen med bifall till budgetpropositionen 1992/93 till

Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd för budgetåret

1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 34 436 000 kr.,

94. beträffande total medelsram för biståndet

att riksdagen med bifall till yrkande 8 i motion 1991/92:U202 och

med avslag på yrkande 1 i motion 1991/92:U223 godkänner vad som

förordas i budgetpropositionen under rubriken Biståndsanslagen m.m.

res. 27 (nyd)

men. (v) - delvis

Stockholm den 24 mars 1992

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre Schori

(s), Alf Wennerfors (m), Mats Hellström (s), Maj Britt Theorin (s),

Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Inger Koch (m), Nils T

Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Lars Moquist (nyd), Viola

Furubjelke (s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Kristina Svensson (s) och

Göran Lennmarker (m).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot

i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit vid den

slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Bidrag till UNHCR (mom. 32)

Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik

Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med

"Sverige är den" och på s. 57 slutar med "motion U223 (v)" bort ha

följande lydelse:

Ett område av största betydelse för det multilaterala samarbetet är

den förvärrade flyktingsituationen i världen. Sverige har under det

gångna året särskilt aktivt bidragit till en bättre internationell

samordning och ett bättre internationellt humanitärt bistånd.

Behovet av flyktingbistånd har emellertid ökat. Nya

flyktingströmmar har uppstått. Den redan fruktansvärda situationen på

Afrikas horn har förvärrats. Situationen för kurderna är fortsatt

mycket svår. Utökade insatser krävs också på andra håll, t. ex. i

Afganistan, Kambodja, Centralamerika och för palestinierna.

Utskottet anser mot denna bakgrund att Sveriges bidrag till UNHCR

bör ökas med 40 milj.kr. till sammanlagt 255 milj.kr. Med det anförda

tillstyrker utskottet yrkande 9 i motion U202 (s). Yrkande 8 i motion

U223 (v) avstyrks.

dels att moment 32 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

32. beträffande bidrag till UNHCR

att riksdagen med bifall till yrkande 9 i motion 1991/92:U202 samt

med avslag på budgetpropositionens medelsförslag och yrkande 8 i

motion 1991/92:U223 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. UNRWA (mom. 33)

Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik

Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med

"Utöver bidragen" och på s.58 slutar med "motion U223 (v)" bort ha

följande lydelse:

UNRWA spelar en stor och viktig roll för palestinierna. Genom sin

integritet och självständighet är organisationen omistlig. Den kommer

att behövas under avsevärd tid till skydd för den palestinska

befolkningen.

Bevakningen och stödinsatserna för mänskliga rättigheter behöver

utökas. Goda förutsättningar ges genom samarbete med de

MR-organisationer som finns. Av särskilt intresse är att UNRWA

breddat sin verksamhet till att även omfatta bevakning av MR-frågor.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion U202 (s),

och även i motion U610 (s), att biståndet till UNWRA därför bör

utökas med 20 milj.kr. till 160 milj.kr., dvs. med ytterligare 14

milj.kr. utöver vad som anges i budgetpropositionen. Det utökade

stödet bör främst användas för insatser på MR-området.

Med det anförda tillstyrks yrkande 2 i motion U202 (s) och yrkande

5 i motion U610. Yrkande 9 i motion U223 (v) avstyrks.

dels att moment 33 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

33. beträffande UNRWA

att riksdagen med bifall till yrkande 10 i motion 1991/92:U202 och

yrkande 5 i motion 1991/92:U610 och med avslag på

budgetpropositionens medelsförslag och yrkande 9 i motion

1991/92:U223 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

3. Övriga multilaterala insatser (mom. 34)

Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik

Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med

"Utskottet konstaterar" och slutar med "motion U202 (s)" bort ha

följande lydelse:

Utskottet finner det lämpligt att reducera anslagsposten Övriga

insatser med sammanlagt 34 milj.kr., vilket motsvarar de i de

socialdemokratiska motionerna föreslagna ökade insatserna för

flyktingar. Utskottet tillstyrker därför att medelsramen blir

167milj.kr.

Härmed tillstyrks yrkande 11 i motion U202 (s).

dels att moment 34 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

34. beträffande övriga multilaterala insatser

att riksdagen med bifall till yrkande 11 i motion 1991/92:U202 och

med avslag på budgetpropositionens budgetförslag som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. C 1 Bidrag till internationella biståndsprogram (mom. 43)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med

"Som utskottet konstaterade" och slutar med "i motion U221 (nyd)"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att Sverige inte kan fortsätta att vara en så

relativt sett stor bidragsgivare till de internationella

organisationerna som nu är fallet. Vårt land förfogar inte över de

resurser som krävs för att vi skall kunna fortsätta ge bidrag i denna

omfattning medan andra industriländer med högre BNI och större

befolkning än Sverige ger mindre. Utskottet tillstyrker därför

förslaget om att sänka bidragen till de internationella

biståndsprogrammen inom ramen för C 1-anslaget med 20 % till 2 850

milj.kr.

Härmed tillstyrks yrkande 1 i motion U221 (nyd).

dels att utskottets hemställan i moment 43 bort ha följande

lydelse:

43. beträffande C 1 Bidrag till internationella biståndsprogram

att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1991/92:U221 samt

med avslag på budgetpropositionens förslag till medelsram för

budgetåret 1992/93 till C 1 Bidrag till internationella

biståndsprogram beslutar anvisa ett reservationsanslag om

2850milj.kr.,

5. Långsiktigt biståndssamarbete med de afrikanska länderna (mom.

44)

Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik

Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar med

"Regeringens prioritering" och på s. 67 slutar med "motion U202 (s)"

bort ha följande lydelse:

Utskottet fäster, i likhet med vad som anförs i motion U202 (s),

stor vikt vid det långsiktiga samarbetet med de afrikanska

mottagarländerna. Detta förblir kärnan i det fattigdomsbekämpande

biståndet och är därför av avgörande betydelse för att vi ska kunna

leva upp till de biståndspolitiska målen. I likhet med vad som anförs

i motion U202 (s) om de fattigas rätt ställer detta krav på insatser

för en utveckling på samhällets andra områden, en krävande process

där inga enkla lösningar ges.

Riktlinjerna för samarbetet med de afrikanska länderna fastslogs av

riksdagen 1989 och innebar en betydande aktivering av svenskt

engagemang. På multilateral grund har vi gett ett stöd till det

djupgående reformarbete som nu genomförs i de flesta länderna. Både

ekonomiskt och politiskt har detta visat sig vara en framgångsrik

samarbetsstrategi.

Det fortsatta svenska stödet till de pågående reformprogrammen

skall enligt utskottets uppfattning återspeglas också genom storleken

på landramarna för de afrikanska samarbetsländerna. Regeringen gör

emellertid i årets budgetproposition en betydande neddragning. Vi

finner att stora risker föreligger att detta inte står i

överenskommelse med de principer om långsiktighet och effektivitet

som också utvecklas i propositionen.

Härmed tillstyrks yrkande 14 i motion U202 (s).

dels att moment 44 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

44. beträffande långsiktigt biståndssamarbete med de afrikanska

länderna

att riksdagen med bifall till yrkande 14 i motion 1991/92:U202 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Medelsram för Moçambique (mom. 46)

Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik

Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68 börjar med

"I budgetpropositionen" och slutar med "till medelsram" bort ha

följande lydelse:

Biståndet gör stor nytta i landet. I budgetpropositionen motiveras

delar av neddragningen av att insatser utökas under andra

anslagsposter. En sådan omfördelning accepteras. Utskottet föreslår

dock, i likhet med vad som anförs i motion U202 (s) och i enlighet

med vad som anförts om vikten av fortsatt stöd till reformverksamhet

i de afrikanska länderna, att landramen för Moçambique höjs med

30milj.kr. i förhållande till regeringens förslag, vilket skulle

innebära att landramen blir 425 milj.kr.

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 67

börjar med "Utskottet tillstyrker" slutar med "motion U618 (v)" bort

ha följande lydelse:

Härmed tillstyrks yrkande 15 i motion U202 (s). Yrkande 5 i motion

U618 (v) avstyrks.

dels att moment 46 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

46. beträffande medelsram för Moçambique

att riksdagen med bifall till yrkande 15 i motion 1991/92:U202 och

med avslag på budgetpropositionens medelsförslag och yrkande 5 i

motion 1991/92:U618 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

7. Medelsram för Namibia (mom. 47)

Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik

Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 69 börjar med

"Som framgår" och på slutar med "motion U202 (s)" bort ha följande

lydelse:

I ljuset av utvecklingen i Namibia och i enlighet med vad som

anförts om vikten av fortsatt stöd till reformverksamhet i de

afrikanska länderna bör medelsramen för landet höjas med 5 milj.kr.

till 115 milj.kr. Utskottet tillstyrker därmed yrkande 16 i motion

U202 (s).

dels att moment 47 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

47. beträffande medelsram för Namibia

att riksdagen med bifall till yrkande 16 i motion 1991/92:U202 och

med avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Medelsram för Tanzania (mom. 48)

Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik

Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 69 börjar med

"Regeringens förslag" och på s.70 slutar med "motion U202 (s)" bort

ha följande lydelse:

Tanzania har, i likhet med Moçambique, under en följd av år

genomfört betydande samhällsreformer som vi bör bejaka. Det gäller

både politiska och ekonomiska reformer. Utskottet finner därför inte

regeringens förslag till minskningar på dessa länder konsekvent med

de kriterier för prioriteringar som man uttalat.

Den omfördelning mellan anslagen som regeringen föreslår för

insatser i Tanzania accepterar utskottet, men förespråkar, i enlighet

med motion U202 och i enlighet med vad som anförts om vikten av

fortsatt stöd till reformverksamhet i de afrikanska länderna, en

höjning med 30 milj.kr. i förhållande till regeringens förslag.

Landramen blir därmed 560 milj.kr.

dels att moment 48 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

48. beträffande medelsram för Tanzania

att riksdagen med bifall till yrkande 17 i motion 1991/92:U202 och

med avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Medelsram för Uganda (mom. 49)

Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik

Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 70 börjar med

"Utskottet tillstyrker" och slutar med "motion U202 (s)" bort ha

följande lydelse:

Utskottet tillstyrker att fortsatt bistånd i denna form ges till

Uganda. Mot bakgrund av de betydande framsteg som det hårt prövade

landet har gjort för att ta sig ur den tidigare så svåra situationen

förespråkar utskottet en ökning av landramen med 5 milj.kr. till

115milj.kr.

Med det ovan anförda tillstyrks yrkande 18 i motion U202 (s).

dels att moment 49 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

49. beträffande medelsram för Uganda

att riksdagen med bifall till yrkande 18 i motion 1991/92:U202 och

med avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Medelsram för Zimbabwe (mom. 50)

Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik

Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 71 börjar med

"Regeringens förslag" och slutar med "motion U202 (s)" bort ha

följande lydelse:

I ljuset av utvecklingen i Zimbabwe och i enlighet med vad som

anförts om vikten av fortsatt stöd till reformverksamhet i de

afrikanska länderna bör medelsramen för landet höjas med 5 milj.kr.

till 225 milj.kr.

Utskottet tillstyrker därmed yrkande 16 i motion U202 (s).

dels att moment 50 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

50. beträffande medelsram för Zimbabwe

att riksdagen med bifall till yrkande 19 i motion 1991/92:U202 och

med avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Medelsram för Bangladesh (mom. 51)

Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik

Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 71 börjar med

"Som framgår" och slutar med "motion U202 (s)." bort ha följande

lydelse:

Många bra insatser görs i Bangladesh, men samarbetet har ändå visat

sig trögt. En utbredd korruption i landet försvårar den miljö

biståndet har att verka i. Reservationen är stor jämfört med

nuvarande ram. Mot denna bakgrund anser utskottet att medelsramen bör

sänkas mer än vad som föreslås i budgetpropositionen. Medelsramen för

Bangladesh bör minskas med 25 milj.kr. till 120 milj.kr.

Härmed tillstyrks yrkande 21 i motion U202 (s).

dels att moment 51 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

51. beträffande medelsram för Bangladesh

att riksdagen med bifall till yrkande 21 i motion 1991/92:U202 och

med avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Medelsram för Indien (mom. 52)

Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik

Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 72 börjar med

"Det svenska" och slutar med "motion U202 (s)" bort ha följande

lydelse:

Utvecklingen i Sydasien är i många avseenden problematisk. I

Indien, en regional stormakt, lever fler djupt fattiga än i hela

Afrika. Det är angeläget att bekämpa denna fattigdom och ha ett

utvecklat samarbete med Indien. På grund av en mycket stor

reservation (109 milj.kr. jämfört med en ram om 400 milj.kr.) bör

dock landramen inte höjas, som regeringen föreslår. Utskottet anser

att landramen bör minskas till 390 milj.kr.

Härmed tillstyrks yrkande 22 i motion U202 (s).

dels att moment 52 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

52. beträffande medelsram för Indien

att riksdagen med bifall till yrkande 22 i motion 1991/92:U202 och

med avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Medelsram för Laos (mom. 53)

Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik

Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 72 börjar med

"Det framgår" och slutar med "motion U202 (s)" bort ha följande

lydelse:

Utvecklingen i Laos har gått i positiv riktning under ett flertal

år. Det ekonomiska reformprogrammet har varit framgångsrikt.

Landramen har utnyttjats väl. Mot denna bakgrund anser utskottet att

medelsramen bör ökas med 5 milj.kr. jämfört med det i

budgetpropositionen föreslagna beloppet, dvs. till 115 milj.kr.

Härmed tillstyrks yrkande 23 i motion U202 (s).

dels att moment 53 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

53. beträffande medelsram för Laos

att riksdagen med bifall till yrkande 23 i motion 1991/92:U202 och

med avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Medelsram för Sri Lanka (mom. 54)

Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik

Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 72 börjar med

"I betänkande" och på s.73 slutar med "motion U202 (s)" bort ha

följande lydelse:

Den politiska situationen i Sri Lanka är fortsatt mycket svår.

Kriget har försvårat samarbetets utveckling. Möjligheterna har ändå

ökat under senare tid. Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i

motion U202, att landramen bör ökas med 15 milj.kr., inte med

35milj.kr. som regeringen har föreslagit. För ytterligare insatser

i landet bör även bl. a. anslagen för återuppbyggnad,

demokratiinsatser och betalningsbalansstöd kunna bli aktuella.

dels att moment 54 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

54. beträffande medelsram fört Sri Lanka

att riksdagen med bifall till yrkande 24 i motion 1991/92:U202 och

med avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Medelsram för Vietnam (mom. 55)

Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik

Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 73 börjar med

"I betänkande " och slutar med "för Vietnam" bort ha följande

lydelse:

Utskottet delar den syn på biståndet till Vietnam som framförs i

motion U202 (s) och anser att landramen bör vara oförändrad, dvs.

325milj.kr. Vietnam har under en följd av år genomfört ett mycket

radikalt ekonomiskt reformprogram. Trots att man inom de

internationella organisationerna, främst IMF och UNDP, ansett

programmet som mycket lovvärt har ett brett internationellt stöd

förhindrats av USA:s politik. Nu när denna blockering ser ut att

släppa är det olyckligt att dra ned landramen.

Härmed tillstyrks yrkande 25 i motion U202 (S).

dels att moment 55 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

55. beträffande medelsram för Vietnam

att riksdagen med bifall till yrkande 25 i motion 1991/92:U202 och

med avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Humanitärt bistånd till södra Afrika (mom. 59)

Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik

Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 77 börjar med

"När det" och slutar med "motion U 202 (s)" bort ha följande lydelse:

Utskottet förutsätter att det, mot bakgrund av den avgörande

utvecklingen mot avskaffandet av apartheid i landet, under

demokratianslaget görs insatser i Sydafrika och södra Afrika till en

nivå minst motsvarande innevarande års, ca 325 milj.kr.

Härmed tillstyrks yrkande 20 i motion U202.

dels att moment 59 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

59. beträffande humanitärt bistånd till södra Afrika

att riksdagen med bifall till yrkande 20 i motion 1991/92:U202 samt

med besvarande av yrkande 8 i motion 1991/92:U618 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Bistånd till Västbanken och Gaza (mom. 66)

Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik

Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 81 börjar med

"Utskottet anser" och på s. 82 slutar med "motion U610 (s)" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att de humanitära insatserna till den palestinska

befolkningen, inte minst från Sverige, har förbättrats men behöver

ytterligare förstärkas. Detta gäller framför allt sjukvård och

handikappvård, där situationen är synnerligen allvarlig. Det kommer

att bestå också under 1992. Viktiga institutioner, som Sverige lämnat

tidsbegränsade bidrag till, är helt beroende av svenskt bistånd. Det

är därför mycket angeläget att ytterligare katastrof- och humanitärt

bistånd lämnas under kommande budgetår. Nivån bör höjas med hänsyn

till de stora behoven och palestiniernas svårt utsatta läge.

Härmed tillstyrks yrkande 4 i motion U610 (s).

dels att moment 66 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

66. beträffande bistånd till Västbanken och Gaza

att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1991/92:U610 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Medelsramen för särskilda program (mom. 70)

Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik

Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84 börjar med

"Utskottet anser" och på s. 85 slutar med "U223 (v) avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser, i enlighet med vad som anförs i motion U202, att

regeringens förslag att höja posten särskilda program är för stort,

30 milj.kr., och föreslår att posten ökas med 15 milj.kr. till

365milj.kr.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84 börjar med

"Yrkande 28" och slutar med "avstyrks" bort ha följande lydelse:

Med det ovan anförda tillstyrks yrkande 28 i motion U202 (s) medan

yrkande 3 i motion U223 (v) avstyrks.

dels att moment 70 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

70. beträffande medelsramen för särskilda program

att riksdagen med bifall till yrkande 28 i motion 1991/92:U202 och

med avslag på budgetpropositionens medelsförslag och yrkande 3 i

motion 1991/92:U223 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

19. C 2 Utvecklingssamarbete genom SIDA

(mom. 74)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 65 börjar med

"Den ökning om" och slutar med "biståndsmyndigheter och departement"

bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att bistånd som syftat till att främja

utveckling och demokratisering ibland har haft motsatt effekt. Inte

sällan har biståndet främjat korruption och stärkt diktatorers

möjligheter att sitta kvar vid makten. Många av mottagarländerna

lägger också en orimligt stor andel av sin budget på militära

utgifter. Kostnaderna för vapenköp är också enorma.

Sverige avsätter flera miljarder kronor i bistånd till länder vars

regeringar prioriterar militära utgifter. År 1988 uppgick Sveriges

bistånd till de dåvarande 17 programländerna till 3 890 milj.kr.

Samma länders import av krigsmateriel uppges vara 13 gånger större

eller 51913milj.kr.

Sverige bör visa tredje världens länder att vi som givarland

reagerar på den omfattande korruption och de orimligt höga militära

utgifter som finns i många mottagarländer. Detta bör göras genom en

halvering av den del av biståndet till programländerna som går genom

SIDA. Detta innebär att ett års bistånd sprids över två år. Under

dessa båda budgetår skapas rådrum för att diskutera inriktningen av

fortsatt svenskt bistånd.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar med

"Med det" och slutar med "motion U221 (nyd)" bort ha följande

lydelse:

Utskottet tillstyrker härmed yrkande 2 i motion U221 (nyd) och

därmed en halvering av biståndet till programländerna genom SIDA

vilket innebär en sänkning av medelsramen för anslaget C 2 med

2000milj.kr. till 5 517 milj.kr.

dels att moment 74 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

74. beträffande C 2 Utvecklingssamarbete genom SIDA

att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1991/92:U221 och

med avslag på budgetpropositionens medelsförslag till

Utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret 1992/93 anvisar

ett reservationsanslag på 5 517 milj.kr.,

20. Medelsram för forskningsstöd genom SAREC (mom. 75)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.87 börjar

med "Utskottet har inte" och slutar med "U221 (nyd)" bort ha följande

lydelse:

Utskottet har erfarit att flertalet u-länder i det utvecklingsskede

de för närvarande befinner sig i prioriterar ett effektivt

utvecklingsbistånd framför stöd till forskningssamarbete. Mot denna

bakgrund förordar utskottet en minskning av anslaget till SAREC med

100 milj.kr. till 325 milj.kr.

dels att moment 75 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

75. beträffande medelsram för forskningsstöd genom SAREC

att riksdagen med bifall till yrkande 3, berörd del, i motion

1991/92:U221 samt med avslag på budgetpropositionens medelsförslag

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Medelsram för anslagsposten Stöd till ekonomiska reformprogram

och skuldlättnadsåtgärder (mom. 82)

Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik

Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 91 börjar med

"Utskottet har" och slutar med "motion U202 (s)" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att medelsramen ska höjas med 100 milj.kr. till

600milj.kr., 100 miljoner lägre än regeringens förslag.

dels att moment 82 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

82. beträffande medelsram för anslagsposten Stöd till ekonomiska

reformprogram och skuldlättnadsåtgärder

att riksdagen med bifall till yrkande 29 i motion 1991/92:U202 och

med avslag på budgetpropositionens medelsförslag och yrkande 3

(berörd del) i motion 1991/92:U221 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

22. Medelsram för anslagsposten Stöd till ekonomiska reformprogram

och skuldlättnadsåtgärder (mom. 82)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 90 börjar med

"Syftet med" och på s. 91 slutar med "yrkandet avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att en del av medlen inom ramen för anslagsposten

Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder inte

används på bästa möjliga sätt. En del av de skuldlättnader som

Sverige finansierar hamnar i stället hos långivare i i-länder.

Utskottet anser inte att Sverige på detta sätt skall ikläda sig

borgensansvar för andra i-länder. Mot denna bakgrund tillstyrker

utskottet yrkande 3, berörd del, om att minska medelsramen för

anslagsposten Stöd till ekonomiska reformprogram och

skuldlättnadsåtgärder med 500 milj.kr.

dels att moment 82 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

82. beträffande Medelsram för anslagsposten Stöd till ekonomiska

reformprogram och skuldlättnadsåtgärder

att riksdagen med bifall till yrkande 3, berörd del, i motion

1991/92:U221 samt med avslag på yrkande 29 i motion 1991/92:U202 och

på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

23. C 3 Andra biståndsprogram (mom. 85)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 86 börjar med

"Utskottet har" och slutar med "i motion U221 (nyd)" bort ha följande

lydelse:

Utskottet finner att besparingar kan göras inom ramen för

C 3-anslaget vad avser anslagsposterna U-landsforskning (SAREC) samt

Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder. Den

minskning av anslaget C 3 som möjliggörs uppgår totalt till 600

milj.kr. Motiveringarna till besparingarna återfinns under avsnitten

om respektive anslagspost.

Härmed tillstyrks berörd del av yrkande 3 i motion U221 (nyd).

dels att moment 85 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

85. beträffande C 3 Andra biståndsprogram

att riksdagen med bifall till berörd del av yrkande 3 i motion

1991/92:U221 samt med avslag på budgetpropositionens medelsförslag

för budgetåret 1992/1993 till Andra biståndsprogram anvisar ett

reservationsanslag på 1514,5milj.kr.,

24. C 4 Styrelsen för internationell utveckling

(mom. 86)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 92 börjar med

"Utskottet har" och slutar med "U221 (nyd)" bort ha följande lydelse:

Utskottet noterar att SIDA blivit föremål för en mycket kritisk

granskning av riksdagens revisorer och att SIDA:s verksamhet på många

punkter ifrågasätts. Utskottet anser mot denna bakgrund att SIDA:s

förvaltning bör effektiviseras.

Utskottet anser att effektiviseringar och besparingar bl.a. kan

göras genom bättre samordning av de funktioner som utförs av

ambassader och biståndskontor i mottagarländerna. En dubblering av

biståndsbyråkratin bör undvikas. I konsekvens härmed tillstyrker

utskottet förslaget i motion U221 (nyd) om att minska SIDA:s

förvaltninganslag med 30 % vilket motsvarar ca 89 milj.kr.

dels att moment 86 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

86. beträffande C 4 Styrelsen för internationell utveckling

att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1991/92:U221 samt

med avslag på budgetpropositionens medelsförslag till Styrelsen för

internationell utveckling för budgetåret 1992/93 anvisar ett

ramanslag om 205 milj.kr.,

25. C 6 SAREC (mom. 89)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 94 börjar med

"Utskottet har" och slutar med "motion U221 (nyd)" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att hela SAREC:s verksamhet bör omprövas. I de fall

verksamheten bedrivs utomlands bör forskningssamarbetet samordnas med

övrig biståndsadministration på fältet och således ske inom ramen för

ambassadernas verksamhet. Som ett led i besparingsåtgärderna anser

utskottet att SAREC:s förvaltningsanslag för nästa budgetår bör

reduceras med 30 % till 17,8 milj.kr.

dels att moment 89 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

89. beträffande C 6 SAREC

att riksdagen med bifall till yrkande 5 i motion 1991/92:U221 och

med avslag på budgetpropositionens förslag för budgetåret 1992/93

till Styrelsen för u-landsforskning anvisar ett förslagsanslag på

17,8 milj.kr.

26. C 7 Nordiska Afrikainstitutet (mom. 90)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 94 börjar med

"Utskottet anser" och på s.95 slutar med "motion U211 (nyd)" bort

ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att ett flertal organisationer och

myndigheter byggts upp inom utvecklingssamarbetet. Enligt utskottets

uppfattning sker i många fall en överlappning av verksamheten. Ett

land som Sverige har inte råd med en sådan dubblering av byråkratin.

Effektivisering och rationaliseringar måste genomföras. Ett led i

dessa ansträngningar är att lägga ned Nordiska Afrikainstitutet. De

delar av institutets verksamhet som är motiverade bör överföras till

andra biståndsmyndigheter. På detta sätt görs en besparing på

6013000kr.

Härmed tillstyrks motion U211 (nyd).

dels att utskottets hemställan under moment 90 bort ha följande

lydelse:

90. beträffande C 7 Nordiska Afrikainstitutet

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:U211 och med avslag på

budgetpropositionens förslag till medelsram inte anvisar några medel

till Nordiska Afrikainstitutet för budgetåret 1992/93.

27. Total medelsram för biståndet (mom. 94)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med

"Med anledning av" och på s. 22 slutar med "U223 (v) avstyrks" bort

ha följande lydelse:

Svenskt utvecklingsbistånd har haft både positiva och negativa

effekter för människorna i mottagarländerna. Bistånd som skulle

främja utveckling och demokratisering har ibland haft motsatt effekt.

Biståndet har inte så sällan främjat korruption och stärkt

diktatorers möjligheter att sitta kvar vid makten. Kvantitativa mål

är i sig ingenting som förbättrar situationen i utvecklingsländerna.

De biståndspolitiska målen förlorar i trovärdighet om biståndet inte

ges till länder där det ger bäst resultat och där mottagarländerna

samtidigt utvecklas mot verklig demokrati och ekonomisk mångfald.

Utskottet anser därför, i enlighet med vad motionärerna i motion

U221 (nyd) anför, att det hittills gällande enprocentsmålet saknar

relevans. Det är enligt utskottet en rimlig princip att, som

motionärerna i nämnda motion har föreslagit, fördela det av

regeringen föreslagna anslaget för utvecklingssamarbete genom SIDA

över en tvåårsperiod. I konsekvens härmed förordar utskottet att

totalramen bör fastställas till 11 041 400 000 kr., dvs. en

reducering av det belopp som föreslås av regeringen med

3418523000kr.

Därmed avstyrks den av regeringen föreslagna totalramen om 14 460

milj.kr. Vidare avstyrks yrkande 8 i motion U202 (s) och yrkande 1 i

motion U223 (v).

dels att moment 94 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

94. beträffande total medelsram för biståndet

att riksdagen avslår vad som förordas i budgetpropositionen under

rubriken Biståndsanslagen m.m., yrkande 8 i motion 1991/92:U202, och

yrkande 1 i motion 1991/92:U223 samt för det svenska

biståndssamarbetet fastställer en biståndsram om 11 041 400 000 kr.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom

partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Bertil Måbrink (v) anför:

Biståndsanslaget

Målet att biståndet skall motsvara 1% av BNI är inte formulerat

som en övre gräns. Med tanke på hur klyftan mellan fattiga och rika

länder vidgats under 1980-talet är det dags att höja målet till 2%

av BNI. Jag anser att vi måste börja genom att nu höja det med 10%

dvs. till 15906milj.kr.

Jag anser därför att riksdagen med bifall till motion 1991/92:U223

yrkande 1 som sin mening bör ge regeringen till känna vad ovan

anförts om att anslaget till Internationellt utvecklingssamarbete för

budgetåret 1992/93 skall fastställas till 15 906 milj.kr.

De biståndspolitiska målen

Sverige bör enligt utskottet sträva efter att biståndsmålen även

genomsyrar de multilaterala biståndsorganens verksamhet. Vilka

metoder som står Sverige till buds för att vinna förståelse för detta

-- framför allt i Världsbanken och IMF -- har inte penetrerats. Ett

sätt är givetvis att riksdagen anpassar storleken på anslagen till

olika multilaterala organ utifrån hur väl vi anser att de uppfyller

de biståndspolitiska målen. Vi bör således inte bevilja medel för nya

kapitalpåfyllnader i de nämnda organen. Ett annat sätt är att de

svenska representanterna markerar sin syn på dessa organs verksamhet

med större eftertryck.

Jag anser därför att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion

1991/92:U223 som sin mening bör ge regeringen till känna vad ovan

anförts om att de biståndspolitiska målen skall styra allt svenskt

bistånd oavsett genom vilket organ det kanaliseras.

Avskriv u-ländernas skulder

De skuldsatta u-länderna kan inte genomföra nödvändiga ekonomiska

reformer så länge de måste satsa merparten av sina exportinkomster på

skuldtjänsten. Den medicin som IMF ordinerar har i praktiken visat

sig motverka ekonomisk utveckling och stabilitet. Slopade

importrestriktioner har lett till utslagning av det inhemska

jordbruket, när marknaden öppnats för subventionerade USA- och

EG-livsmedel. Drastiskt sänkta statsutgifter har lett till att vägar

och annan infrastruktur förfallit, vilket nu hindrar utländska

investeringar. Osv.

Därför måste det till andra slags reformer. Det har genomförts i

Vietnam med bra resultat. Världsbanken och IMF måste reformeras. Så

länge de inte ändrar sin skuldpolitik, skall Sverige inte deltaga i

deras s.k. strukturanpassningsprogram. Det s.k. Brady-initiativet har

inte heller lett till någon lättnad i u-ländernas skuldbördor. Det

visas av att de totalt ligger ungefär på samma nivå som för ett år

sedan. Är det inte uppenbart att skulderna måste avskrivas?

Jag anser därför att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion

1991/92:U209 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts om att Sverige inte bör deltaga i strukturanpassningsprogram

på IMF:s villkor i u-länder samt att

riksdagen med bifall till yrkande 5 i motion 1991/92:U209 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts om att Sverige

skall verka för avskrivning av u-ländernas skulder.

U-landspolitisk utredning

1980-talets kris för u-länderna visar att det inte räcker med

bistånd för att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Andra faktorer

spelar större roll: handelsvillkoren, råvarupriserna, räntan,

i-landsprotektionismen. Om u-länderna fick fullt tillträde till

i-landsmarknaderna, skulle de tjäna 100 miljarder dollar om året i

ökade exportinkomster, nästan dubbelt mot vad biståndet är.

Sveriges handel med u-länderna är obetydlig, och den har minskat.

Hur ska vi kunna vända den trenden? Vilka instrument finns för att

förbättra u-ländernas handelsvillkor? Vilken roll spelar de

transnationella företagen? Allt det är frågor som vi måste besvara,

om vi ska kunna bistå u-länderna på ett effektivt sätt. Därför behövs

det en ny och mer genomtänkt svensk u-landspolitik, där biståndet är

ett inslag men andra faktorer också beaktas. Det är av den

anledningen som vi begärt en u-landspolitisk utredning med bred

parlamentarisk sammansättning.

Jag anser därför att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion

1991/92:U209 hos regeringen bör begära en brett förankrad

parlamentarisk utredning om en övergripande u-landspolitik i enlighet

med vad som anförts ovan.

EG:s bistånd

De afrikanska exportvarornas köpkraft halverades under 1980-talet.

Är det märkligt då att Afrika är i kris? EG måste ta på sig sin andel

i denna kris. Det är ju dessa länder, som utgör merparten av

ACP-länderna, som är knutna till EG genom Loméavtalet. EG:s

u-landspolitik kritiserades i den rapport om den ekonomiska krisen i

Afrika, som FN:s generalsekreterare presenterade i somras. Om

Loméavtalet sades: "Det måste emellertid påpekas att de afrikanska

(huvudsakligen länder söder om Sahara), karibiska och

stillahavsländerna nu har en mindre andel av EG-marknaden än när det

första Loméavtalet undertecknades." GATT kom förra våren med hård

kritik av EG:s protektionism, som sades ha slagit hårt mot

u-länderna. EG:s biståndspolitik är byråkratisk. Utbetalningarna

släpar långt efter. Bindningen till uppköp i EG-länder är hård, uppåt

95%. Livsmedelsbiståndet konkurrerar ut afrikanska bönder. Av

jordbruksbiståndet går det mesta till exportgrödor och storskaligt

jordbruk. Fler exempel skulle kunna anföras på hur EG:s handels-,

jordbruks- och biståndspolitik strider mot våra biståndspolitiska

mål. Om Sverige skulle bli medlem i EG, så skulle vi sannolikt

tvingas återinföra multifiberavtalet, vilket inte vore särskilt

u-landsvänligt.

Jag anser därför att riksdagen med bifall till yrkande 5 i motion

1991/92:U223 som sin mening bör ge regeringen till känna vad som ovan

anförts om att Sverige inte skall samverka med EG på biståndsområdet.

Världsbanken och IMF

Världsbanken och IMF är inga biståndsorgan. Det framgår med all

önskvärd tydlighet av deras konstruktion, som är helt bankmässig.

Högre kapitalinsats, högre rösträtt. Det betyder att de rika

stormakterna -- främst USA -- dominerar. Detta beror på att dessa

Bretton Woods-institutioner skapades för helt andra ändamål. Därför

bör de antingen reformeras eller sluta med sin verksamhet i

u-länderna.

Insynen i dessa organ är klart otillräcklig. Inte ens Board of

Governors får ta del av alla interna rapporter. Att hänvisa till att

innehållet måste hemlighållas, därför att det finns information, som

regeringar inte vill få offentliggjord, framstår som löjeväckande för

envar som tagit del av några sådana rapporter. De är inte mer hemliga

än att de vanligaste ekonomiska tidskrifterna citerar uppgifter ur

dem. De som däremot inte får läsa rapporterna är ledamöterna i de

parlament som beviljar pengar till Världsbanken och IMF.

Jag anser därför att riksdagen med bifall till yrkande 3 i motion

1991/92:U209 bör begära att regeringen enligt vad som ovan anförts

tar initiativ i Världsbanken och IMF för att åstadkomma reformer

innebärande mer demokratiska röstregler och större insyn.

Världsbankens lån till diktaturer

Att Världsbanken inte politiserar sitt arbete är inte med

verkligheten överensstämmande. Länder som USA försöker isolera

medelst handelsembargo, får inga lån i banken. Chile fick det inte så

länge Allende var president. Nicaragua fick det inte så länge

sandinisterna satt vid makten. Vietnam och Kuba får det inte i dag. I

fallet Vietnam har USA:s styrning varit nästan absurd. Trots att IMF

prisat landets ekonomiska reformer, får det inga lån.

Däremot får regimerna i Iran och Kina lån trots sina flagranta

brott mot de mest grundläggande mänskliga rättigheterna. I Kinas fall

är USA:s styrning uppenbar -- det gick bara några dagar efter att

Kina lagt ner sin röst när FN:s säkerhetsråd röstade om resolution

678, som sedan legitimerade USA:s krig i Persiska viken. USA "förlät"

Pekingregimens massaker på Himmelska fridens torg den 4 juni 1989.

Jag anser därför att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion

1991/92:U617 som sin mening bör ge regeringen till känna vad som ovan

anförts om att Sverige skall verka för att Iran inte beviljas lån

från Världsbanken.

Bistånd och mänskliga rättigheter

Vänsterpartiet har föreslagit en höjning av biståndet med 10%.

Det skulle ge utrymme för en kraftig höjning av demokratibiståndet,

något som är starkt motiverat med hänsyn till demokratikampens

uppsving i Tredje världen. Vi ser några särskilt angelägna uppgifter.

Vi vill göra en miljardsatsning på stipendier till studenter som

berövats sina studiemöjligheter i Östeuropa och det f.d. Sovjet. De

-- och deras länder -- har drabbats oförskyllt, när deras forna

"välgörare" kollapsade. De har dessutom utsatts för rasistiska

överfall, några har som bekant misshandlats till döds. Att ge

studenter i de här länderna möjlighet att studera utomlands -- gärna

i andra u-länder som t.ex. Indien -- ser vi som ett stöd för en

demokratisk utveckling.

Årets firande av 500-årsminnet av Columbus "upptäckt" av Amerika

har ställt den europeiska kolonialismens skuld i fokus.

Urbefolkningen -- indianerna -- har utsatts för världshistoriens

största folkmord. De kräver nu att få sin rätt efter 500 år. Samma

krav ställer afrikaner, vilkas samhällen slogs sönder av

slavhandlarna.

Behovet av välorganiserade fackföreningar växer i och med att så

många utländska företag etablerar samriskföretag i u-länder.

Samtidigt är de migrerande arbetarnas rättsliga läge uselt. Enbart i

länderna kring Persiska viken finns det 5 miljoner gästarbetare, och

de arbetar i länder där fackföreningar är förbjudna. På plantager i

Latinamerika är förhållandena sådana att det liknar slavarbete. Många

fackliga och bondefackliga ledare mördas -- en om dagen i Brasilien.

Bistånd till fackföreningar är därför en viktig insats för de

mänskliga rättigheterna.

Jag anser därför att riksdagen med bifall till yrkande 10 i motion

1991/92:U223 under anslaget C2 till Demokrati, mänskliga

rättigheter och humanitärt bistånd skall anvisa 1 386 milj.kr. utöver

vad regeringen föreslagit eller således 2 086 milj.kr. för

stipendier, bistånd till Amerikas indianer och stöd till

fackföreningar enligt vad ovan anförts.

Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnader

Många u-länder befinner sig i svår ekonomisk kris, och de behöver

bistånd för att genomföra ekonomiska reformer. Sådana reformer måste

inriktas på utveckling. Därför är IMF en högst olämplig doktor. Det

måste utvecklas andra metoder, t.ex. jordreformer som ger familjerna

och landet möjlighet att livnära sig. De måste förenas med en bra

miljöpolitik och bygga på folklig medverkan. Sådana reformer ska

Sverige stödja med bistånd -- inte IMF:s hästkurer.

Jag anser därför att riksdagen med bifall till yrkande 6 i motion

1991/92:U223 som sin mening skall ge regeringen till känna vad ovan

anförts om inriktningen på anslaget till Stöd till ekonomiska

reformprogram och skuldlättnadsåtgärder.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under momenten

4, 10, 22, 25, 38, 39, 58 och 81 och 94 borde ha hemställt:

4. beträffande de biståndspolitiska målen

att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1991/92:U223 och

med besvarande av yrkandena 1 och 2 i motion 1991/92:U202 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i denna del,

10. beträffande u-ländernas skuldsituation

att riksdagen med bifall till yrkandena 4 och 5 i motion

1991/92:U209, yrkande 1 i motion 1991/92:U236 och yrkande 4 i motion

1991/92:Sf619 samt med besvarande av yrkande 4 i motion 1991/92:U202

och yrkande 2 i motion 1991/92:U236 som sin mening ger regeringen

till känna vad som ovan anförts i denna del,

22. beträffande utredningar

att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1991/92:U209 och

med besvarande av motion 1991/92:U2, yrkande 1 i motion 1991/91:U226

och yrkande 2 i motion 1991/92:U229 som sin mening ger regeringen

till känna vad som ovan anförts i denna del,

25. beträffande biståndet och EG

att riksdagen med bifall till yrkande 5 i motion 1991/92:U223 och

med besvarande av yrkande 2 i motion 1991/92:U226, yrkande 18 i

motion 1991/92:U504 samt med avslag på yrkandena 2, 3 och 4 i motion

1991/92:U544 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan

anförts i denna del,

38. beträffande röstregler och öppenhet inom Världsbanken

att riksdagen med bifall till yrkande 3 i motion 1991/92:U209 som

sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts i denna

del,

39. beträffande världsbankslån till Iran

att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1991/92:U617 som

sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts i denna

del,

58. beträffande medelsram för anslagsposten Demokrati, mänskliga

rättigheter och humanitärt bistånd

att riksdagen med bifall till yrkande 10 i motion 1991/92:U223 och

med avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts i denna del,

81. beträffande IMF och skuldlättnadsåtgärder

att riksdagen med bifall till yrkande 6 i motion 1991/92:U223 som

sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts i denna

del,

94. beträffande total medelsram för biståndet

att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1991/92:U223 och

med avslag på vad som förordas i budgetpropositionen under rubriken

Biståndsanslagen m.m. och på yrkande 8 i motion 1991/92:U202

fastställer en biståndsram om 15906 milj.kr.

Vissa förkortningar

00>AfDB 19>African Development Bank 59>Afrikanska

utvecklingsbanken

00>AfDF 19>African Development Fund 59>Afrikanska

utvecklingsfonden

00>ANC 19>African National Congress 59>Afrikanska

nationalkongressen

00>AsDB 19>Asian Development Bank 59>Asiatiska

utvecklingsbanken

00>AsDF 19>Asian Development Fund 59>Asiatiska

utvecklingsfonden

00>BITS 19>Swedish Agency for 59>Beredningen för

internationellt

19>International Technical and 59>tekniskt-ekonomiskt

samarbete 19>Economic Co-operation

00>DAC 19>Development Assistance 59>OECD:s kommitté för

bistånds-

19>Committee 59>frågor

00>EADB 19>East African Development 59>Östafrikanska

utvecklings-

19>Bank 59>banken

00>ECOSOC 19>Economic and Social Council 59>FN:s ekonomiska och

sociala 19>of the United Nations 59>råd

00>FAC 19>Food Aid Convention

59>Livsmedelshjälpskonventionen

00>FSO 19>Fund for Special Operations

00>GATT 19>General Agreement on 59>Allmänna tull- och handels-

19>Tariffs and Trade 59>avtalet

00>HABITAT 19>United Nations Centre for 59> FN:s boende- och

bebyggelse-

19>Human Settlements 59>center

00>IBRD 19>International Bank for 59>Världsbanken

19>Reconstruction and Development

00>ICRC 19>International Committee of 59>Internationella

rödakors-

19>the Red Cross 59>kommittén

00>IDA 19>International Development 59>Internationella

utvecklings-

19>Association 59>fonden

00>IDB 19>Interamerican Development 59>Interamerikanska

utvecklings-

19>Bank 59>banken

00>IEFR 19>International Emergency 59>Internationella

kata-

19>Food Reserve 59>stroflagret för

livsmedel

00>IFAD 19>International Fund for 59>Internationella

jordbruks-

19>Agricultural Development 59>utvecklingsfonden

00>IFC 19>International Finance 59>Internationella

finansierings-

19>Corporation 59>bolaget

00>IMF 19>International Monetary Fund 59>Internationella

valutafonden

00>INSTRAW 19>United Nations International 59>Internationella

forsknings- och

19>Research and Training

59>utbildningsinstitutet för

19>Institute for the 59> kvinnors

utveckling

19>Advancement of Women

00>IPDC 19>International Programme for 59>Internationella

program för

19>the Development of

59>kommunikationsutveckling

19>Communication

00>IPPF 19>International Planned 59>Internationella

familje-

19>Parenthood Federation

59>planeringsfederationen

00>ITC 19>International Trade Centre 59>UNCTAD/GATT:s

inter-

59>nationella

handelscentrum

00>MIGA 19>Multilateral Investment 59>Multilaterala

organet för

19>Guarantee Agency

59>investeringsgarantier

00>MPLA 19>Movimento para a Libertacão

19>de Angola

00>NDF 19>Nordic Development Fund 59>Nordiska

utvecklingsfonden

00>OECD 19>Organization for Economic 59>Organisationen för

ekonomiskt

19>Co-operation and Develop- 59>samarbete och

utveckling

19>ment

00>SADCC 19>Southern African Develop- 59>Konferensen för

samordnad

19>ment Coordination 59>utveckling i södra

Afrika

19>Conference

00>SAREC 19>Swedish Agency for Research 59>Styrelsen för

u-landsforskning

19>Co-operation with Developing

19>Countries

00>SIDA 19>Swedish International 59>Styrelsen för

internationell

19>Development Authority 59>utveckling

00>SPA 19>World Bank Special Program 59>Världsbankens

särskilda 19>of Assistance 59>program för Afrika

00>SWAPO 19>South West Africa People's 59>Sydvästafrikanska

folkorganisa-

19>Organization 59>tionen

00>SWEDFUND 19>Swedish Fund for Industrial 59>Fonden för

industriellt

19>Co-operation with Developing 59>samarbete med

u-länder

19>Countries

00>SWEDECORP 19>Swedish International

Enterprise DevelopmentCorporation 59>Styrelsen för

internationellt Näringslivsbistånd

00>UNCDF 19>United Nations Capital 59>FN:s

kapitalutvecklingsfond

19>Development Fund

00>UNCSTD 19>United Nations Centre for 59>FN:s center för

vetenskap och

19>Science and Technology for 59>teknologi för

utveckling

19>Development

00>UNCTAD 19>United Nations Conference on 59>FN:s konferens

för handel och

19>Trade and Development 59>utveckling

00>UNCTC 19>United Nations Commission 59>FN:s kommission

för multi-

19>for Transnational 59>nationella företag

Corporations

00>UNDP 19>United Nations Development 59>FN:s

utvecklingsprogram

19>Programme

00>UNDRO 19>Office of the United Nations 59>FN:s

katastrofhjälpskontor

19>Disaster Relief Co-ordinator

00>UNEP 19>United Nations Environment 59>FN:s

miljöprogram

19>Programme

00>UNESCO 19>United Nation Educational, 59>FN:s

organisation för

19>Scientific and Cultural 59>utbildning,

vetenskap och

19>Organization 59>kultur

00>UNFDAC 19>United Nations Fund for 59>FN:s fond för

kontroll av

19>Drug Abuse Control

59>beroendeframkallande medel

00>UNFPA 19>United Nations 59>FN:s

befolkningsfond

19>Population Fund

00>UNHCR 19>United Nations High 59>FN:s

flyktingkommissarie

19>Commissioner for Refugees

00>UNICEF 19>United Nations Children's 59>FN:s barnfond

19>Fund

00>UNIDO 19>United Nations Industrial 59>FN:s

organisation för

19>Development Organization 59>industriell

utveckling

00>UNIFEM 19>United Nations Development 59>FN:s

utvecklingsfond för kvinnor

19>Fund for Women

00>UNITA 19>Uniao National para la

Independencia Total de

Angola/National Union

for the total Liberation

of Angola

00>UNOCA 19>Office of the Coordination

for United Nations

(Humanitarian and

Economic Assistance

Programmes

relating to Afghanistan)

00>UNRWA 19>United Nations Relief and 59>FN:s

hjälporganisation för

19>Works Agency for Palestine

59>palestinaflyktingar

00>19>Refugees in the Near East

00>UNSO 19>United Nations Sudano- 59>FN:s

Sudano-Sahelkontor

1.9>Sahelian Office

00>WFP 19>World Food Programme

59>Världslivsmedelsprogrammet

00>WHO 19>World Health Organization

59>Världshälsoorganisationen

00>ZANU 19>Zimbabwe African National Union

Innehållsförteckning

Sammanfattning av betänkandet 1

Propositionen 3

Motionerna 5

U-ländernas situation och ekonomiska utveckling 15

Det internationella biståndet 17

Biståndsanslagen m.m. 19

Enprocentsmålet och totalanslaget 21

Utskottet 21

Det internationella samarbetets krav och förutsättningar 23

Utskottet 29

Övergripande principer och riktlinjer 29

Utskottet 30

Demokrati och mänskliga rättigheter 32

Utskottet 32

Bistånd för ekonomisk återhämtning, skuldfrågor 33

Utskottet 34

Landsbygdsutveckling m.m. 37

Utskottet 37

Anpassad teknologi 38

Utskottet 38

Befolkning och sociala frågor 40

Utskottet 40

Kvinnoinriktat bistånd 43

Utskottet 43

Landprogram, landval m.m. 44

Utskottet 44

Bindning av biståndet 45

Utskottet 45

Utredningar m.m. 46

Utskottet 46

Bistånd och EG 48

Utskottet 49

C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram 51

Multilateralt bistånd, allmänt 53

Utskottet 53

FN:s barnfond (Unicef) 55

Utskottet 55

Flyktingbistånd 55

UNHCR 56

Utskottet 56

UNRWA 57

Utskottet 57

Övrigt 58

Utskottet 58

Världsbanken 59

Utskottet 60

Utvecklingssamarbete genom SIDA (C 2) 62

Samarbete med enskilda länder 64

Allmänt om bilateralt bistånd 65

Utskottet 65

Bistånd till afrikanska samarbetsländer 66

Utskottet 66

Angola 67

Utskottet 67

Moçambique 68

Utskottet 68

Namibia 69

Utskottet 69

Tanzania 69

Utskottet 69

Uganda 70

Utskottet 70

Zimbabwe 70

Utskottet 71

Bangladesh 71

Utskottet 71

Indien 71

Utskottet 72

Laos 72

Utskottet 72

Sri Lanka 72

Utskottet 72

Vietnam 73

Utskottet 73

Andra länder än programländer 74

Utvecklingssamarbete med Centralamerika 74

Utskottet 74

Eritrea 74

Utskottet 75

Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd 76

Utskottet 77

Katastrofanslaget 78

Utskottet 79

Katastrofbistånd till vissa ändamål 79

Kambodja 79

Utskottet 80

Västra Sahara 80

Utskottet 80

Västbanken/Gaza 81

Utskottet 81

Irak 82

Utskottet 82

Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer 83

Utskottet 83

Särskilda program 84

Utskottet 84

Andra biståndsprogram (C 3) 85

C 3-anslaget 86

Utskottet 86

U-landsforskning (SAREC) 86

Utskottet 87

Tekniskt samarbete och u-krediter 87

Utskottet 87

Tekniskt samarbete och u-krediter till vissa länder 88

Indonesien 88

Kina 88

Utskottet 88

Marocko 88

Cuba 89

Utskottet 89

Stöd till ekonomiska reformprogram och

skuldlättnadsåtgärder 90

Utskottet 90

C 4. Styrelsen för internationeIl utveckling (SIDA) 91

Utskottet 92

C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö

U-centrum) 93

Utskottet 93

C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) 93

Utskottet 94

C 7. Nordiska Afrikainstitutet 94

Utskottet 94

C 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt

samarbete (BITS) 95

Utskottet 95

C 9. Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö

U-centrum) 95

Utskottet 96

C 10. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd

(Swedecorp) 96

Utskottet 97

Hemställan 97

Reservationer 105

Meningsyttring från Vänsterpartiet 118

Vissa förkortningar 124

Innehållsförteckning 127