Bet. 1991/92:UU2

Utrikesutskottets betänkande

1991/92:UU02

Mänskliga rättigheter

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Innehållsförteckning

1991/92

UU2

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas motioner med förslag om att

regeringen skall verka för att normerna och principerna

beträffande de mänskliga rättigheterna utvecklas och förbättras

samt att existerande regler efterlevs. Några motioner avser det

multilaterala arbetet inom FN eller regionala samarbetsorgan,

andra behandlar brott mot de mänskliga rättigheterna i specifika

länder. Andra åter behandlar vissa speciella brott mot de

mänskliga rättigheterna eller skydd för olika särskilt utsatta

grupper av människor.

Betänkandet disponeras enligt följande:

I. Initiativ för att stärka det folkrättsliga regelsystemet

(U408, U614, U621, U631, U638, U642, U666, U667, U671 och U672)

II. Åtgärder för att förbättra efterlevnaden av det

folkrättsliga regelsystemet (U227, U258, U614, U631, U638, U666

och U667)

III. Mänskliga rättigheter som avser enskilda folk, områden

eller länder enligt följande:

1. Kurderna (U225, U634, U645, U655 och U667)

2. Kosovo (U619)

3. Turkiet (U631, U636, U638, U650 och U655)

4. Iran (U618, U638, U648 och U667)

5. Irak (U638 och U667)

6. Afghanistan (U640 och U667)

7. Indonesien (U602, U629, U637, U647 och U667)

8. Tibet (U606, U643, U657 och U667)

9. Myanmar (U633 och U639)

10. Angola (U237)

11. Filippinerna (U612)

12. Västra Sahara (U630, U641, U646 och U667)

13. El Salvador (U613)

14. Guatemala (U638 och U660)

15. Cuba (U661)

16. De baltiska folken (U531)

17. Nordirland (U620 och U644)

18. Avkolonisering (U647)

19. Urbefolkningar (U626, U638 och U660).

Motionerna

1990/91:U225 av Berith Eriksson m.fl. (v, s, fp, c, mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ett kurdiskt kulturcentrum

i Sverige och att regeringen till riksdagen återkommer med

förslag om hur kulturcentret kan realiseras.

1990/91:U227 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Sverige i FN skall verka för att

respekten för mänskliga rättigheter och utveckling mot demokrati

och marknadsekonomi betonas i FNs utvecklingsstrategi för

1990-talet.

1990/91:U237 av Birger Hagård m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige bör bidra till att stimulera

utvecklingen mot demokrati i Angola genom att försöka påverka

MPLA-regimen att snarast på allvar inleda fredsförhandlingar med

UNITA.

1990/91:U258 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen begär initiativ av regeringen under FNs

folkrättsdecennium för att FN skall få resurser till att bevaka

att internationella konventioner följs och bistå offren för

överträdelser.

1990/91:U408 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Sverige i FN eller andra internationella

fora bör ta upp frågan om förbud mot användandet av plast- och

gummikulor.

1990/91:U531 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ta upp frågan om balternas fri- och

rättigheter inom FNs kommission för mänskliga fri- och

rättigheter,

1990/91:U602 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att aktivt stödja Östtimors och Västpapuas

rätt till självbestämmande i FN och i andra fora,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Indonesiens skyldighet att följa

internationella stadgar och överenskommelser angående de

mänskliga rättigheterna i Östtimor och på Västpapua,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om observatörsstatus i IGGI,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om hjälp- och MR-organisationers möjlighet

att fritt kunna röra sig i Östtimor och Västpapua,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rapport om vilka åtgärder som vidtagits

angående Östtimor och Västpapua inom sex månader till riksdagen.

1990/91:U606 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp, s, m, c, v, mp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att Sverige stödjer Dalai Lamas

fredsplan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om svenska initiativ i Förenta nationerna för

att stärka skyddet för de mänskliga rättigheterna i Tibet.

1990/91:U612 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i FNs kommission för mänskliga

rättigheter tar upp Aquinoregimens brott mot de mänskliga

rättigheterna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i FN och andra internationella

fora skall agera till internationellt understöd av senator

Tanadas fredsinitiativ i Filippinerna.

1990/91:U613 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i Europa skall agera för

skapandet av en stödgrupp för FNs förhandlingsinitiativ i El

Salvador,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i FN och andra internationella

fora skall framföra kritik mot USAs ovilja att stödja en

förhandlingslösning i El Salvador,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige skall ge FMLN ett diplomatiskt

erkännande av samma karaktär som Mexiko och Frankrike gav 1984,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ge ekonomiskt stöd för FMLNs

representation i Sverige,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige internationellt skall verka

för en bred opinion för att skipa rättvisa i fallet med de sex

mördade jesuitprästerna och deras två medhjälpare,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige skall agera för en bred

internationell övervakningskommission inför valen i El Salvador

i mars 1991,

7. att riksdagen beslutar att sända en flerpartidelegation

för att undersöka förhållandena i El Salvador och försöken att

nå en förhandlingslösning.

1990/91:U614 av Inger Koch m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett intensifierat svenskt agerande i

frågor som rör mänskliga fri- och rättigheter i syfte att stärka

FN-systemet och respekten för efterlevnaden av FNs konvention om

de mänskliga rättigheterna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige bör verka för ökade resurser

för att ge FNs centrum för mänskliga rättigheter möjlighet till

ökade rådgivnings- och konsultinsatser,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige som medlem i MR-kommissionen

bevakar att tilläggsprotokollet till tortyrkonventionen tas upp

till behandling vid kommissionens nästa möte,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inrättandet av ett fristående institut för

att främja utvecklingen av mänskliga rättigheter.

1990/91:U618 av Ragnhild Pohanka och Eva Goës (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Sveriges handelsförbindelser med Iran,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige genom FNs kommission för de mänskliga rättigheterna tar

upp kränkningarna i Iran,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

kampen mot dödsstraffet intensifieras.

1990/91:U619 av Eva Goës m.fl. (mp, s, fp, c, v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stöd till Kosovoalbanerna och att de

mänskliga rättigheterna kränks i Kosovoprovinsen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige aktualiserar frågan om

övergrepp mot de mänskliga rättigheterna i Europarådet och/eller

FNs kommission för mänskliga rättigheter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att sända en delegation till Kosovo,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett tillkännagivande om att Kosovoalbaner

i stor utsträckning på grund av de massiva och väl dokumenterade

övergreppen mot mänskliga rättigheter måste anses kunna hysa

välgrundad fruktan för förföljelse.

1990/91:U620 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om konflikten på Nordirland.

1990/91:U621 av Ingrid Ronne-Björkqvist och Barbro Westerholm

(fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om svenskt initiativ i FN för barn

på institutioner.

1990/91:U626 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär initiativ för att i

samband med jubileet 1992 stödja indianernas krav på rättvisa,

2. att riksdagen hos regeringen begär att den i Världsbanken

och Interamerikanska banken liksom i kontakterna med EG verkar

för att de inte skall finansiera några projekt som hotar

indianernas existens.

1990/91:U629 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Sveriges agerande i IGGI och att inte

utveckla biståndssamarbete med Indonesien,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i FN och andra internationella

fora bör agera för östtimoresisk representation i de FN-ledda

förhandlingarna mellan Portugal och Indonesien och för att en

folkomröstning genomförs i FNs regi på Östtimor, där folket

självt får avgöra sitt lands framtid,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i FN bör driva kravet att om

Indonesien inte inom en bestämd tidsram accepterar en

folkomröstning på Östtimor, så skall FN med sanktionspolitik

fredligt förverkliga kravet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i FN och andra internationella

fora skall föra fram kritik mot Indonesiens folkmordspolitik på

Östtimor och Västpapua och mot det brutala förtrycket av inhemsk

opposition i Indonesien,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i FN bör agera för en

omprövning av beslutet om Västpapuas status då landets egen

befolkning aldrig fått ta ställning till frågan i en

folkomröstning.

1990/91:U630 av Jan Strömdahl och Bertil Måbrink (v) vari

yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att forcera FNs behandling av fredsplanen.

1990/91:U631 av Maria Leissner m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en konvention om förbud av dödsstraffet,

en konvention om skydd för flyktingar undan krig och andra

katastrofer samt ett utbyggt skydd för barn i väpnade

konflikter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder för att fler länder skall ansluta

sig till FN-konventionen om medborgerliga och politiska

rättigheter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder för att aktivera den

mellanstatliga klagorätten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att anmäla Turkiet till Europadomstolen

samt att ta upp frågan i ESK-processen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om internationellt arbete för att fler länder

skall ratificera tilläggsprotokollet om individuell och

mellanstatlig klagorätt,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en internationell domstol knuten till

konventionen om mänskliga rättigheter,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om FNs rådgivningsprogram för mänskliga

rättigheter och fonden för tortyroffer,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en koppling mellan FNs bistånds- och

mänskliga rättighetsarbete,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en FN-observatör för "Human Rights'

Defenders",

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ett internationellt normsystem för

fria val,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om aktualiserandet av vissa brott mot

mänskliga rättigheter i FN-kommissionen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om stöd till ett svenskt institut för

mänskliga rättigheter,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om sambandet mellan mänskliga rättigheter

och en generös flyktingpolitik,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om skydd för mänskliga rättigheter i

samband med interna konflikter.

1990/91:U633 av Inger Koch (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i FNs kommission för de

mänskliga rättigheterna aktivt verkar för att Myanmars brott mot

de mänskliga rättigheterna fördöms,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i FN aktivt verkar för att

Myanmars nuvarande regim skall respektera valutgången.

1990/91:U634 av Inger Koch och Eva Björne (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige skall verka för att kurdernas

situation tas upp till behandling i FN.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige skall verka för att kurdernas

mänskliga rättigheter tas upp till behandling i FNs kommission

för mänskliga rättigheter.

1990/91:U636 av Lennart Nilsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen i internationella sammanhang verkar för att

alla dödsdomar upphävs i Turkiet,

2. att riksdagen i internationella sammanhang verkar för att

Turkiet upphäver dödsstraffet,

3. att riksdagen i internationella sammanhang verkar för att

undantagstillståndet upphävs i Turkiet,

4. att riksdagen i internationella sammanhang verkar för att

Turkiet vidtar effektiva åtgärder för att stoppa tortyren,

5. att riksdagen i internationella sammanhang verkar för att

Europarådets särskilda kommittés rapport offentliggörs enligt

gällande regler om Turkiet inte självt gör det,

6. att riksdagen i internationella sammanhang verkar för att

Sverige bör göra en anmälan mot Turkiet före utgången av 1991 om

inte landet effektivt har stoppat det utbredda bruket av tortyr,

7. att riksdagen i internationella sammanhang verkar för att

allmän amnesti beviljas de politiska fångarna och politiskt

arresterade.

1990/91:U637 av Sylvia Pettersson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i FN och andra internationella

fora aktivt skall stödja Östtimors rätt till självbestämmande,

1990/91:U638 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Sveriges plikt att utöva påtryckningar mot

länder som bryter mot mänskliga rättigheter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om dödsstraff i USA,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om omskärelse av flickor i Afrika,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Irak, Iran och Turkiet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om giftbesprutningar i Guatemala,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Nord-, Syd- och Centralamerika.

1990/91:U639 av Ragnhild Pohanka och Eva Goës (mp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vid i

motionen anförts om vikten av att arbeta för mänskliga

rättigheter i Myanmar.

1990/91:U640 av Inger Koch och Alf Wennerfors (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige åter bör ta upp

Afganistanfrågan till behandling i FN,

1990/91:U641 av Ragnhild Pohanka och Eva Goës (mp) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär att initiativ om

fredssamtal tas enligt vad i motionen anförts,

5. att riksdagen hos regeringen begär att Sverige inom

kommissionen för de mänskliga rättigheterna i Genève lägger fram

och begär att initiativ skall tas angående de försvunna

västsahariska ungdomarna enligt vad i motionen anförts,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående medel för det svenska

Västsaharakontoret.

1990/91:U642 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om avvecklandet av dödsstraffet i hela

världen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bekämpandet av den internationella handeln

med pornografi.

1990/91:U643 av Eva Björne (m) vari yrkas att riksdagen begär

att regeringen stöder Dalai Lamas förslag till fredsplan och i

internationella fora stöder att fredsförhandlingar mellan Kina

och Tibet kommer till stånd.

1990/91:U644 av Viola Claesson (v) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om konflikten på Nordirland.

1990/91:U645 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige tar upp den kurdiska frågan i

FN,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att den kurdiska frågan skall tas med i en

internationell konferens om Mellersta Östern,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige skall verka för att kurderna

själva skall få bestämma om sin framtid i folkomröstningar.

1990/91:U646 av Ingela Mårtensson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om aktivt stöd för fredsplanen för

Västsahara,

1990/91:U647 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att föra upp Franska Polynesien på FNs

avkoloniseringslista,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att föra upp Västpapua på FNs

avkoloniseringslista,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige aktivt bör verka för att en aktionsplan för avskaffande

av kolonialism till år 2000 kommer till stånd i FN.

1990/91:U648 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige skall verka för att Irans brott mot de mänskliga

rättigheterna skall uppmärksammas i alla relevanta

internationella sammanhang,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige i FN skall verka för att MR-kommissionens rapportör i

Iran byts ut,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

regeringen bör verka för att handeln med Iran och ekonomiska

åtaganden i Iran bör hållas på en låg nivå.

1990/91:U650 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige inom Europarådet, ESK, och i

FN bör arbeta för att upphäva dödsdomarna i Turkiet så att

undantagstillstånd och undantagslagar upphävs,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i Europarådet motverkar

Turkiets begäran om att få göra avsteg från MR-konventionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige bör anmäla Turkiet till

Europadomstolen för brott mot tortyrkonventionen samt i FN agera

för att landet blir föremål för särskild rapportör.

1990/91:U655 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att Sverige skall ta

upp kurdfrågan i sin helhet i FN med den bakgrund som behandlas

i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär att Sverige tar upp

Turkiets behandling av sin kurdiska befolkning i Europarådet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tortyr, fängslande och avrättningar i

Iran, Irak, Syrien och Turkiet och att internationella initiativ

för en humanisering tas,

4. att riksdagen begär att regeringen hos FN begär att UNHCR

skall ta över ansvaret för de kurdiska flyktinglägren för

irakiska flyktingar i Turkiet och Iran,

5. att riksdagen begär att regeringen verkar för att en

särskild rapportör tillsätts för Turkiets efterlevande av

konventioner och andra internationella åtaganden,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om situationen i Turkiet och därav följande

asylskäl hos asylsökande från Turkiet.

1990/91:U657 av Kaj Nilsson och Ragnhild Pohanka (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna om

behovet att verka för att genuina förhandlingar utan dröjsmål

upptas med av Dalai Lama utsedda representanter för ett fredligt

maktövertagande som leder till det tibetanska folkets oberoende

i enlighet med Dalai Lamas fempunktsplan för fred,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna om

behovet att aktivt driva frågan om Tibets rättigheter i Förenta

Nationerna och andra lämpliga internationella fora,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna om

att ett initiativ bör tas i FNs kommission för de mänskliga

rättigheterna angående övergreppen på det tibetanska folket,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna om

att Dalai Lama bör erkännas som den enda och legitima

representanten för det tibetanska folket,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

andra lämpliga mått och steg för att stödja den tibetanska

icke-våldskampen för landets befrielse bör vidtagas.

1990/91:U660 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om urbefolkningarnas rätt till

självbestämmande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om urbefolkningars speciella kunskaper när

det gäller miljön och vikten av att deras röster hörs i

internationell och nationell miljöpolitik,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tvångsförflyttningen av Navajoindianer i

Big Mountain, Arizona,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om cree-indianernas svåra situation i Quebec

till följd av Hydro Quebecs vattenkraftprojekt,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Kanadas brott mot Lubiconindianernas

mänskliga rättigheter i Alberta,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kolonialiseringens och guld- och

oljeprospekteringens destruktiva effekter på indianerna i

Amazonas,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den katastrofala effekt "djurvänners"

kampanjer mot pälsvaror har på urbefolkningarna i polarområdet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om hur Sveriges uraninköp bidrar till

urbefolkningarnas lidande i Nordamerika, Australien och Tibet,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att tvångssteriliseringar och

tvångsadoptioner utgör folkmord,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om politisk förföljelse av indianer i

Nord-, Syd- och Centralamerika,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om det förvärrade politiska läget i

Guatemala,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om brotten mot den politiska fången

Leonard Peltiers rättigheter i USA och Kanada och att Sverige

bör protestera mot det brott mot internationell lag som begicks

då USA medvetet använde uppdiktade vittnesmål för att få Peltier

utlämnad till USA från Kanada,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Sverige bör stödja indianska

organisationers försök att informera allmänheten om verkligheten

bakom Columbus och 500 år av förtryck, i stället för att bidra

till det 500-årsjubileum som planeras av kolonialmakterna,

1990/91:U661 av Margareta Fogelberg (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stöd för dem som verkar för mänskliga

rättigheter, en fredlig omdaning och nationell försoning på

Cuba,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om protester mot förtrycket på Cuba.

1990/91:U666 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i FNs MR-kommission skall resa

frågan om brott mot mänskliga rättigheter i en rad formellt

demokratiska stater där den s.k. LIC-strategin används,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i FNs MR-kommission i samband

med behandlingen av efterlevnaden av barnkonventionen skall

lyfta fram brott mot konventionens stadgar av Israel mot

palestinska barn på de ockuperade områdena, av Brasilien mot

landets gatubarn, av Rumänien mot landets barnhemsbarn,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i FNs MR-kommission skall

lyfta fram frågan om förtrycket av de homosexuella i en mängd

stater,

5. att riksdagen begär att regeringen i FN tar initiativ för

inrättande av en särskild kommissarie för övervakning av de

mänskliga rättigheterna,

6. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ för att

förstärka internationella Haagdomstolens effektivitet i enlighet

med vad i motionen anförts,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en MR-avdelning på UD.

1990/91:U667 av Pär Granstedt m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär initiativ till

inrättande av ett FN-universitet för demokratifrågor och

mänskliga fri- och rättigheter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om initiativ till inrättande av en

FN-kommissarie för de mänskliga rättigheterna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om konventionen och deklarationen om barnens

rätt,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om genomförande av FNs strategiplan för

handikappade,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att aktualisera avskaffandet av

dödsstraffet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om svenska insatser mot tortyr,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stöd till FN-fonden för tortyrens offer,

9. att riksdagen hos regeringen begär initiativ för ett

internationellt förbud mot s.k. splitter- och plastkulor,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om Västsahara,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om insatser för Afghanistan,

14. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av

vilka åtgärder man vidtagit och avser vidta inom ramen för IGGI

för att förbättra de mänskliga fri- och rättigheterna på

Östtimor,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om rapportör för mänskliga fri- och

rättigheter i Irak,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om brotten mot mänskliga rättigheter i

Iran,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om Kina och Tibet,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om svenskt initiativ om granskning av

MR-brotten mot kurderna i FNs kommission för de mänskliga

rättigheterna.

1990/91:U671 av Karin Söder m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rapporteringsarbetet om barnkonventionen

till övervakningskommissionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det långsiktiga stödet till

folkrörelsernas insatser för barnkonventionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbetet med att få till stånd ett

internationellt förbud mot att använda barn i krigstjänst,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om barnaspekter i det multilaterala

biståndsarbetet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbetet med att få fler länder att

ratificera barnkonventionen.

1990/91:U672 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige

bör agera för att barn inte får tas ut som soldater och att barn

inte får utnyttjas som arbetskraft i alltför tidig ålder samt

att Sverige måste ändra lagen enligt FN-konventionen om barnens

rättigheter vad gäller att Sverige i dag tillåter att barn sätts

i fängelse, något som FN-konventionen inte tillåter.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So226.

Bakgrund

FNs regelsystem

De mänskliga fri- och rättigheterna är dels de medborgerliga

och politiska rättigheterna (rätten till liv, förbud mot tortyr

och tvångsarbete, rätten till personlig frihet och opartisk

rättegång, rätten till skydd för privat- och familjeliv, tanke-

och religionsfrihet, yttrandefrihet, föreningsfrihet, äganderätt

m.m.), dels rättigheterna på de ekonomiska, sociala och

kulturella områdena såsom rätten till arbete, social trygghet,

drägliga arbetsförhållanden, fritid, utbildning, tillgång till

kulturella aktiviteter m.m.

Arbetet på att främja de mänskliga rättigheterna baseras på

ett väl utvecklat folkrättsligt normsystem. Till grund för det

internationella normsystemet ligger FNs allmänna förklaring från

1948 om de mänskliga rättigheterna. Den allmänna förklaringen

följdes 1966 av konventionen om de medborgerliga och politiska

rättigheterna och av konventionen om ekonomiska, sociala och

kulturella rättigheter. I motsats till förklaringen är båda

dessa konventioner bindande för de stater som har undertecknat

dem. Tillsammans med den allmänna förklaringen brukar dessa

konventioner kallas Bill of Human Rights. Hittills har 96 stater

antagit konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter

och 99 stater konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella

rättigheter.

Därtill har inom ramen för FN flera konventioner och

förklaringar utarbetats med syfte att skydda speciella grupper

eller intressen. År 1966 tillkom konventionen om avskaffande av

alla former av rasdiskriminering (129 anslutna stater). År 1979

antogs konventionen om avskaffande av allt slags diskriminering

av kvinnor (109 anslutna stater). År 1984 antogs konventionen

mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande

behandling eller bestraffning (59 anslutna stater).

Andra konventioner som antagits i FN och som har relevans för

detta betänkande är 1948 års konvention om folkmord, 1951 års

konvention om flyktingar (med tilläggsprotokoll 1967), 1954 års

konvention om statslösa samt 1926 års slaverikonvention (med

tilläggsprotokoll 1966).

Några viktiga framsteg på det normskapande området som gjorts

under senare tid har varit att FNs generalförsamling den 20

november 1989 kunde anta en konvention om barnets rättigheter.

Likaså antog 1989 års generalförsamling ett frivilligt

tilläggsprotokoll till 1966 års konvention om de medborgerliga

och politiska rättigheterna. Protokollet gäller avskaffande av

dödsstraff.

En konvention om migrerande arbetares mänskliga rättigheter

antogs av generalförsamlingen år 1990. Arbete pågår även på att

utarbeta en deklaration om rätten att främja och försvara de

mänskliga rättigheterna, en deklaration om minoriteters

rättigheter och en deklaration om påtvingade eller ofrivilliga

försvinnanden.

Även inom FNs fackorgan har en rad konventioner antagits som

rör de mänskliga rättigheterna. ILOs medlemmar har t.ex. antagit

konventioner rörande barnarbete, föreningsfrihet, förbud mot

tvångsarbete, diskriminering inom arbetslivet och rätten till

arbete. Inom UNESCO har antagits en konvention mot

diskriminering i undervisningen.

Utanför FN-systemet är 1949 års Genèvekonventioner angående

skydd för krigets offer m.m. samt de två tilläggsprotokollen

från 1977 av betydelse.

Inom FN-systemet har kontrollsystem utvecklats för att

tillse att de stater som anslutit sig till en konvention rörande

skyddet av de mänskliga rättigheterna också efterlever

konventionen. Kontrollen utövas av kommittéer till vilka

konventionsstaterna åläggs rapportera om hur de uppfyllt

konventionsåtagandena. Vissa av kommittéerna kan även granska

klagomål som väcks av en konventionsstat mot en annan eller av

enskilda mot en stat. Kontrollkommittéer har upprättats för de

tre MR-konventioner som antogs 1966: konventionen om

medborgerliga och politiska rättigheter, konventionen om

ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt konventionen

om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. Senare har

kommittéer tillkommit för övervakning av efterlevnaden av 1979

års konvention om avskaffande av allt slags diskriminering av

kvinnor och 1984 års tortyrkonvention. Den senast tillkomna

barnkommittén (Kommittén för barnets rättigheter) har just haft

sitt första sammanträde.

Kommittéernas möjlighet till en effektiv övervakning är

dock begränsad. Klagomål från stater eller enskilda personer kan

tas upp till prövning endast om klagomålet riktar sig mot det

begränsade antal stater som uttryckligen genom särskild

förklaring eller genom anslutning till ett frivilligt protokoll

godtagit kommitténs kompetens att pröva sådana klagomål. Sådana

möjligheter finns under konventionen om de medborgerliga och

politiska rättigheterna, tortyrkonventionen och

rasdiskrimineringskonventionen. Få stater har erkänt enskilda

klagomål. Hittills har t.ex. endast 55 av de 96 stater som

ratificerat konventionen om politiska och medborgerliga

rättigheter anslutit sig till det frivilliga protokollet. Av de

59 stater som antagit 1984 års tortyrkonvention har 26 godkänt

kommitténs behörighet att ta upp klagomål från annan

konventionsstat. 26 stater har erkänt individuell klagorätt.

Endast 14 av de 129 stater som antagit 1966 års

rasdiskrimineringskonvention har antagit kommitténs kompetens

att behandla klagomål från enskilda.

Under 1989 anslöt sig Ungern som första land i Central- och

Östeuropa till det frivilliga protokoll till konventionen om de

medborgerliga och politiska rättigheterna som erkänner

kommitténs kompetens att behandla klagomål från enskilda.

Sovjetunionen har också anslutit sig och Polen uttalat sin

avsikt att göra detsamma.

De olika övervakningskommittéerna rapporterar till FNs

generalförsamling, vanligen via FNs ekonomiska och sociala råd

(ECOSOC). ECOSOC upprättade år 1946 Kommissionen för de

mänskliga rättigheterna (MR-kommissionen), som är det centrala

organet inom FN-systemet för främjandet av de mänskliga

rättigheterna. Kommissionen har även en underkommission

(Underkommissionen för förhindrande av

diskriminering samt för skydd av minoriteter). Denna

underkommission, som består av oberoende experter, fungerar

delvis som ett beredningsorgan till MR-kommissionen.

MR-kommissionen har utvecklat ett eget kontroll- och

övervakningssystem. Kommissionen behandlar varje år sådana

klagomål mot stater från enskilda personer eller organisationer

som förefaller tyda på ett sammanhängande mönster av grova

och tillförlitligt styrkta kränkningar av mänskliga rättigheter

och grundläggande friheter.

Denna behandling grundar sig på ECOSOC-resolutionen 1503 från

1970 och sker i slutna möten, där förutom kommissionens

medlemmar endast företrädare för den svarande staten får delta

när dess fall tas upp.

MR-kommissionen har även under åren utvecklat ett system av

särskilda rapportörer eller arbetsgrupper med uppgift att

övervaka regeringarnas respekt för mänskliga rättigheter. Sådana

rapportörer har tillsatts antingen för att granska ett visst

land (landrapportörer) eller för att granska ett visst slag av

kränkningar oavsett var dessa förekommer (tematiska

rapportörer).

FN-systemet har inga sanktionsmöjligheter mot de stater som

kränker de mänskliga rättigheterna. De kommittéer som tillsatts

för att kontrollera konventionsstaternas tillämpning av

konventionerna och för att pröva klagomål kan inte avge bindande

avgöranden. Vid mål mellan två stater kan kommittéerna endast

avge rapport med fakta i målet och parternas argumentering. Vid

klagomål från en enskild kan kommittén fälla utslag. Detta

gäller dock endast de stater som tillträtt det frivilliga

protokollet eller avgivit särskild deklaration, eftersom endast

de erkänt kommitténs kompetens att pröva enskilda mål. I andra

fall utgörs de tillgängliga sanktionsformerna av

offentliggörandet av missförhållanden, diskussion och

fördömande inom FN-systemet och moraliska påtryckningar på den

skyldiga staten. FN-systemet kan dock inte framtvinga någon form

av rättelse mot den berörda statens vilja.

FN kan finansiellt bistå personer, vilkas mänskliga

rättigheter kränkts. År 1978 upprättade generalförsamlingen på

nordisk initiativ en frivillig fond för hjälp till personer som

utsatts för brott mot de mänskliga rättigheterna i Chile. År

1981 breddades fondens mandat till att bistå personer som

utsatts för tortyr oavsett land.

FN kan även bistå med experthjälp till de länder som vill

främja mänskliga rättigheter utan att ha tillräckliga medel

eller kunskaper därför. MR-kommissionen har upprättat ett

program för rådgivning och tekniskt bistånd. Biståndet som

finansieras via en frivillig fond kan användas till bl.a.

utbildning av personal och rådgivning i frågor som rör mänskliga

rättigheter. Sverige är största bidragsgivare till fonden.

Europarådet och ESK

Direkt efter FNs allmänna förklaring om de mänskliga

rättigheterna utarbetades den europeiska konventionen angående

skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande

friheterna. Konventionen antogs år 1950 av Europarådet. Samtliga

medlemsstater i Europarådet är anslutna till konventionen, och

denna kan anses ha varit en viktig inspirationskälla för det

vidare FN-arbetet på samma område. Europarådet har senare

antagit åtta tilläggsprotokoll till konventionen. Av intresse är

här bl.a. det första protokollet som bl.a. behandlar

äganderätten, rätten till fria val och rätten till undervisning

och det sjätte protokollet som förbjuder dödsstraff i fredstid.

Ett mindre tilläggsprotokoll som avser enskildas hänskjutande av

mål till domstolen antogs år 1990 men har ännu inte trätt i

kraft. Protokollet har undertecknats av ett antal stater, bl.a.

Sverige, men har ännu inte ratificerats av någon stat.

Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna har jämfört med

FN-systemet försetts med ett betydligt effektivare

system för övervakning. Denna sker genom tre organ: den

europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna, den

europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna samt

Europarådets ministerkommitté. Två typer av mål kan

anhängiggöras inför kommissionen: mellanstatliga mål och

enskilda mål. Alla konventionsstaterna har godtagit den

enskilda klagorätten, dvs. rätten för enskilda medborgare i ett

land att föra talan mot sitt land. Kommissionen avlägger rapport

till ministerkommittén som kan pröva frågan. På begäran

av den berörda staten eller kommissionen kan ett mål även föras

till den europeiska domstolen för prövning. Alla

konventionsstater har godkänt domstolens jurisdiktion vad gäller

såväl mellanstatliga som enskilda mål. Domstolens dom är

bindande för staterna.

Skyddet och främjandet av mänskliga rättigheter är och förblir

en viktig del av arbetet inom den europeiska

säkerhetskonferensen (ESK), och slutdokumentet från Helsingfors

(1975) har haft stor betydelse i praktiken. Det sägs

uttryckligen i slutdokumentet att respekt för de mänskliga

rättigheterna utgör en väsentlig faktor för freden.

Slutdokumentet är dock i sig inte juridiskt bindande.

Enligt beslut vid ESKs tredje uppföljningsmöte i Wien

1986--1989 har en rad möten hållits i syfte att ytterligare

försöka främja respekten för de mänskliga rättigheterna och

grundläggande friheterna samt utöka de mänskliga kontakterna i

Europa. Ett första möte hölls i Paris i maj--juni 1989. Vid det

andra mötet, som hölls i Köpenhamn i juli 1990, antogs ett

omfattande dokument som i olika avseenden preciserar principerna

om bl.a. rättsstaten, demokratiska procedurer och skydd för

minoriteter. Det tredje mötet om ESKs mänskliga dimension hölls

i Moskva i september--oktober 1991.

I det dokument som antogs vid ESKs tredje uppföljningsmöte i

Wien i januari 1989 ingick vad som kan sägas var en form av

mellanstatlig klagorätt, den s.k. mekanismen. Den innebär att

medlemsstaterna politiskt åtagit sig att utbyta information,

svara på frågor och på begäran delta i bilaterala möten inkl. om

individuella fall. Proceduren kompletterades vid Köpenhamnsmötet

1990 med vissa tidsfrister. Vid det nyligen avslutade ESK-mötet

i Moskva om mänskliga rättigheter i september--oktober i år

utvidgades och effektiviserades denna mekanism genom bl.a. ett

tvingande rapportörsförfarande.

47:e mötet med kommissionen för de mänskliga rättigheterna

Sedan utskottet senast behandlat motioner rörande skyddet av

de mänskliga rättigheterna (1989/90:UU22) har FNs kommission

för de mänskliga rättigheterna (MR-kommissionen) hållit sitt

47e möte (den 28 januari--9 mars 1991).

Den tidigare inledda nedtoningen av öst--västmotsättningarna i

kommissionen fortsatte vid årets möte, även om detta kom att

präglas av aktuella yttre händelser som kriget vid Persiska

viken och den sovjetiska centralmaktens användande av våld i

Baltikum. Den konservativa tendens som vintern 1990/91 präglade

den sovjetiska politiken i stort slog i viss mån igenom i

Sovjetunionens uppträdande vid mötet. Övriga central- och

östeuropeiska stater gick emellertid tydligt vidare i sin

västorientering. Tidstypiskt var också att Ukrainas president

framträdde inför kommissionen och i ett anförande på ukrainska

bl.a. underströk sitt lands internationella status och önskan

att bli fullvärdig deltagare i ESK.

Den traditionella nord--sydklyftan i kommissionen var mindre

tydlig än vid tidigare möten. Fjolårets uppslitande

nord--sydmotsättningar i arbetet på kommissionens

effektivisering hade i år knappast någon motsvarighet. Arbetet

på att utforma riktlinjer för den kommitté som skall förbereda

1993 års världskonferens om de mänskliga rättigheterna erbjöd

ett liknande tillfälle för nord--sydkonflikter, men dessa

materialiserades ej. En resolution i ämnet med över åttio

förslagsställare kunde antas utan omröstning.

Den låga konfliktnivån i kommissionen synes delvis ha berott

på att tidigare tongivande u-länder som Irak och Cuba i år stod

tämligen isolerade. Cuba drev visserligen några förslag, som

enligt bl.a. svensk uppfattning var ägnade att förvirra

MR-begreppen och försvåra MR-arbetet, men led påtagliga nederlag

i dessa försök. Både Cuba och Irak blev därtill själva föremål

för resolutioner, i det senare fallet med stöd av överväldigande

majoritet.

Som helhet kan kommissionsmötet betecknas som framgångsrikt.

Veterligen var det första gången som en av säkerhetsrådets

ständiga medlemmar gjorts till föremål för beslut

(Baltikumärendet). Vidare kunde kommissionen efter tidigare års

misslyckade försök nu tillsätta en rapportör för Irak samt

ytterligare en för det Irakockuperade Kuwait. Trots stora

svårigheter gick det också att förlänga mandatet för

FN-representanten för Iran.

Till framgångarna hörde vidare bl.a. beslut att skapa en

arbetsgrupp för att granska förekomsten av godtyckliga

frihetsberövanden, beslut om klarare riktlinjer för MR-biståndet

samt de nämnda riktlinjerna för världskonferensen.

Konfidentiellt, i den s.k. 1503-proceduren, behandlade

kommissionen MR-förhållandena i Burma (Myanmar), Somalia, Sudan,

Tchad och Zaire. Zaire avfördes från dagordningen.

Enligt ett beslut i ECOSOC 1990 kommer kommissionen för de

mänskliga rättigheterna att utökas från 43 till 53 medlemmar

fr.o.m. 1992. Samtliga tio nya platser tillfaller u-länderna

(Afrika 4, Asien 3 och Latinamerika 3). Valen förrättades i maj

1991.

1991 års möte med kommissionen var Sveriges sista som medlem

under perioden 1989--1991. Enligt den tidigare gängse

rotationsprincipen på en plats som i praktiken har betraktats

som nordisk skulle Danmark ha valts till medlem i kommissionen

för nästa treårsperiod. När valen till MR-kommissionen

förrättades i maj 1991 i ECOSOC blev Danmark emellertid ej

invalt och därmed saknar Norden för första gången på många år en

plats i MR-kommissionen. Status som observatör innebär

emellertid inga hinder för ett aktivt deltagande i kommissionens

arbete. Observatörer kan enligt praxis både delta i debatten och

medverka som förslagsställare till beslut av kommissionen.

Utskottet

I. Initiativ för att stärka det folkrättsliga regelsystemet

Utskottet konstaterar att det under hela efterkrigstiden varit

en viktig del av svensk utrikespolitik att verka för ett starkt

internationellt skydd av de mänskliga rättigheterna. Sverige har

strävat efter att visa en markant profil i dessa frågor genom

att reagera mot grova kränkningar av mänskliga rättigheter,

oavsett i vilket land de förekommer. Sverige har också varit

pådrivande när det gällt att få till stånd ett folkrättsligt

normsystem för skydd av de mänskliga rättigheterna och har

spelat en aktiv roll i utarbetandet av nya konventioner och

deklarationer om mänskliga rättigheter.

Demokratiseringen av Central- och Östeuropa har inneburit en

dramatiskt förbättrad situation för de mänskliga rättigheterna i

vår egen världsdel. Samtidigt måste konstateras att denna

glädjande utveckling ännu inte haft sin motsvarighet bland

u-länderna generellt, och någon global utveckling mot ökad

respekt för mänskliga rättigheter är det enligt utskottets

bedömning därför ännu för tidigt att tala om. Utskottet ser

därför ett fortsatt starkt svenskt engagemang för mänskliga

rättigheter, såväl i multilaterala organ som i direkta kontakter

med olika länder, som en naturlig och angelägen del av den

svenska utrikespolitiken. Utskottet anser det viktigt att de

möjligheter till ett aktivt agerande i FNs MR-kommission som

står öppen även för icke-medlemmar tas till vara fullt ut av

regeringen sedan Sveriges medlemskap upphört med utgången av

innevarande år.

Utskottet konstaterar att den politiska utvecklingen

beträffande de mänskliga rättigheterna i Central- och Östeuropa

bidragit till att de tidigare så uttalade

öst--västmotsättningarna på området försvunnit. I stället har en

motsvarande klyfta mellan nord och syd framträtt med växande

tydlighet. Många u-länder tenderar att inta defensiva positioner

inför den växande enigheten på detta område mellan västländerna

och länderna i Central- och Östeuropa. Traditionellt har en

hänvisning till icke-inblandning använts som argument för att

motverka tillämpandet av internationellt vedertagna principer om

mänskliga rättigheter. Detta är emellertid ett argument som

numera används enbart av ett fåtal länder.

Ett viktigt tillfälle till en samlad diskussion av dessa

frågor erbjuds enligt utskottets mening vid FNs världskonferens

om mänskliga rättigheter, som skall hållas 1993 och vars

förberedelser redan påbörjats i en förberedande kommitté. Denna

höll sitt första möte i september 1991 i Genève. Även om

skillnaden i perspektiv på MR-frågorna klart framkom vid detta

förberedande möte, är det enligt utskottets uppfattning

angeläget att konferensen inte leder till en fördjupad

nord--sydklyfta, utan att den verkligen bidrar till att

efterlevnaden av det internationella regelverket ökar.

I yrkande 1 i motion U631 (fp) föreslås att regeringen skall

verka för en internationell konvention som förbjuder

dödsstraffet, en konvention om skydd för flyktingar undan krig

och andra katastrofer samt ett utbyggt skydd för barn i väpnade

konflikter. I yrkande 15 i samma motion föreslås att regeringen

bör uppmärksamma det eventuella behovet av ett kortfattat

normverk med oinskränkbara rättigheter, vilka måste gälla även i

interna väpnade konflikter, då en gråzon mellan krig och fred

kan råda.

Frågan om avskaffande av dödsstraffet berörs längre fram i

detta betänkande. Vad gäller motionärernas övriga förslag vill

utskottet inledningsvis framhålla att det internationella

regelverk som gradvis byggts upp är, som framgår av den

redovisade bakgrunden, omfattande och numera väl utvecklat. Det

är utskottets bedömning att det också täcker de flesta

situationer som motionärerna avser, även om utskottet inte

utesluter att normerna på vissa områden skulle kunna ytterligare

utvecklas och preciseras.

Ansträngningarna att fortsatt värna om de mänskliga

rättigheterna bör enligt utskottets mening för närvarande gälla

inte så mycket att utarbeta nya regler som att förbättra

respekten för de regler som finns. Inom ramen för det nordiska

FN-projektet har Sverige lagt förslag till reformer av

styrmekanismer och till förbättringar av FN-systemets

effektivitet som enligt utskottets bedömning bör kunna ha

positiva effekter också på detta område. Utskottet anser liksom

i tidigare betänkande (1989/90:UU22) att det svenska

engagemanget fortsatt måste inriktas på att förmå fler stater

att dels ansluta sig till, dels respektera de folkrättsliga

normer och principer som finns. Det kan även finnas skäl för ett

aktivt svenskt deltagande i utarbetandet av ytterligare normer

där ett väldokumenterat behov och förutsättningar för bred

internationell uppslutning föreligger. Utskottet utgår från att

regeringen löpande följer det internationella arbetet i detta

perspektiv.

Därmed anser utskottet yrkandena 1 och 15 i motion U631 (fp)

besvarade.

I yrkande 10 i motion U631 (fp) föreslås att Sverige i FN dels

bör verka för att ett internationellt normsystem för fria val

etableras, dels initiera en diskussion om hur en

internationell valövervakning skulle kunna institutionaliseras.

Utskottet har behandlat dessa frågor i tidigare betänkanden. I

betänkande 1989/90:UU22 konstateras att frågan om ett

internationellt normsystem första gången togs upp vid den 43:e

generalförsamlingen (1988), vilken utan omröstning antog en

resolution om periodiska och hederliga val.

MR-kommissionen har följt upp frågan genom att vid sitt möte

1989 utarbeta och anta en allmän ram för vad ett framtida arbete

på detta område borde omfatta, t.ex. allmän rösträtt, opartisk

administration, behovet av oberoende valövervakning,

registrering av röstberättigade, tillförlitliga

röstavlämningsprocedurer och metoder för att undvika valfusk och

lösa tvister.

Senast frågan behandlades var vid den 45:e generalförsamlingen

(l990) då en resolution (45/150) antogs utan omröstning, i

vilken bl.a. understryks betydelsen av den allmänna förklaringen

om de mänskliga rättigheterna och den internationella

konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Det

fastslås att makten att regera skall grundas på folkets vilja,

sådan den uttrycks i periodiska och hederliga val. Vidare

betonas att periodiska och hederliga val är nödvändiga för

ansträngningarna att skydda de styrdas rättigheter och intressen

samt att envars rätt att ta del i sitt lands styrelse är av

central betydelse för det effektiva åtnjutandet av ett stort

antal andra mänskliga rättigheter och grundläggande friheter,

inkl. politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

Generalförsamlingen förklarar att bestämmandet av folkets vilja

kräver ett valförfarande som bör ge lika möjligheter för alla

medborgare att bli kandidater och att framföra sina politiska

åsikter, individuellt och i samarbete med andra.

På förslag av Cuba och ett antal andra u-länder antog

emellertid generalförsamlingen i samband härmed en annan

resolution om respekt för principerna om nationell suveränitet

och icke-inblandning i staternas inre angelägenheter vad gäller

deras valprocedurer. Sverige röstade tillsammans med flertalet

övriga väststater emot denna resolution, som antogs med 111

röster för, 29 emot och 11 avstående.

En majoritetsuppfattning i FN att valprocedurer är en fråga

som faller under den nationella suveräniteten och därmed skyddas

enligt principen om icke-inblandning utgör naturligtvis en

begränsande faktor för FNs möjligheter att spela en pådrivande

roll på detta område. Frågan har emellertid fortsatt att

uppmärksammas inom FN som följd av ovannämnda resolution, i

vilken generalsekreteraren uppmanas inhämta bl.a.

medlemsstaternas synpunkter. Sverige har i sitt svar betonat

vikten av att internationella riktlinjer etableras för

organiserandet av val, liksom att FNs roll som förmedlare av

bistånd på detta område bör definieras.

Enligt utskottets uppfattning är demokratifrågorna inkl.

organiserandet av fria val en viktig fråga som regeringen bör

prioritera i det fortsatta FN-arbetet. Det är önskvärt att FN

kan få en större roll att spela än hittills på detta område.

Utskottet delar helt regeringens uppfattning att alla FNs

medlemmar har rätt att följa hur de mänskliga rättigheterna,

sådana de kommer till uttryck i de grundläggande FN-dokumenten,

respekteras inom varje annat FN-land. Respekten för de mänskliga

rättigheterna är därtill en folkrättslig skyldighet för dem som

anslutit sig till de olika konventionerna och därigenom en

gemensam angelägenhet, som inte kan begränsas med hänvisning

till principen om icke-inblandning och det enskilda landets

nationella suveränitet.

På den regionala nivån i Europa har möjligheterna ökat

väsentligt för den europeiska säkerhets- och

samarbetskonferensen (ESK) att spela en större roll i demokrati-

och valfrågor. Bakgrunden är givetvis den glädjande

demokratiseringen av de central- och östeuropeiska staterna.

Sålunda antogs vid ESKs möte i Köpenhamn om den mänskliga

dimensionen i juli l990 ett dokument, i vilket medlemsstaterna

gör politiska åtaganden om regelbundna val och om formerna för

deras hållande.

Utskottet noterar att den s.k. Parisstadgan, som antogs vid

ESKs toppmöte i Paris i november l990, slår fast att fria val

utgör demokratins grund och att den pluralistiska demokratin

representerar den överlägsna samhällsformen. Parismötet fattade

även beslut om inrättande av ett kontor för fria val, sedermera

förlagt till Warszawa, med uppgift att bl.a. underlätta

kontakter och informationsutbyte om val i de deltagande

staterna. Vid ett expertseminarium i Oslo i november 1991 skall

bl.a. metoder att konsolidera och stärka livskraftiga

demokratiska institutioner i de deltagande staterna diskuteras.

Vid ESK-mötet i Moskva i september--oktober i år om den

mänskliga dimensionen kom också demokratifrågorna att inta en

framskjutande plats. I slutdokumentet från Moskvamötet slår

medlemsländerna bl.a. fast behovet att stärka de nya

demokratiska landvinningarna och göra dessa oåterkalleliga samt

att stödja de legitimt valda regeringarna mot eventuella försök

att störta dem med odemokratiska metoder.

Att värnandet av de mänskliga rättigheterna utgör en gemensam

angelägenhet bekräftades ytterligare genom Moskvamötets vidare

utveckling av den s.k. Wienmekanismen. I Moskvadokumentet

etableras olika alternativa procedurer för sändandet av

rapportörer, utvalda från en lista som upptar tre experter från

varje ESK-land, till en medlemsstat i vilken brott mot ESKs

principer och andra åtaganden befaras. Rapportörernas uppgift är

såväl att fastställa sakläget på platsen som att föreslå

lösningar på det aktuella problemet. Om något medlemsland så

begär skall deras rapport också diskuteras av ESKs

ämbetsmannakommitté.

Utskottet välkomnar det stora framsteg för värnandet av de

mänskliga rättigheterna som det innebär att denna procedur kan

följas även utan den berörda statens medgivande om så skulle

visa sig nödvändigt.

Beträffande den institutionalisering av valövervakning som

motionärerna i U631 föreslår, med en förläggning av ett

fristående institut till Sverige, vill utskottet hänvisa till

tidigare betänkande (l990/91:UU18), i vilket utskottet framhöll

det önskvärda i att utrikesdepartementet utredde hur och i vilka

former erfarenheterna från de internationella valövervakningar

som genomförts bättre skulle kunna tas till vara. Utskottet

förutsätter att utrikesdepartementet följer denna fråga, bl.a. i

ljuset av den redovisade utvecklingen inom FN och ESK.

Med det anförda anser utskottet yrkande 10 i motion U631 (fp)

besvarat.

En konvention om barnets rättigheter antogs av FNs

generalförsamling den 20 november l989. Riksdagen godkände den

12 juni l990 regeringens förslag om Sveriges anslutning till

konventionen, vilken trädde i kraft den 2 september l990. En

redogörelse för konventionens innehåll finns dels i

l989/90:SoU28, dels i utskottets föregående betänkande om

mänskliga rättigheter (l989/90:UU22).

På bl.a. svenskt initiativ hölls ett särskilt FN-toppmöte om

barnens situation den 29--30 september l990 med deltagande av

bl.a. över 70 regeringschefer. Utskottet välkomnar den viktiga

impuls på det fortsatta internationella samarbetet om barnen som

barntoppmötet inneburit. Vid mötet antogs dels en deklaration

om barnets rättigheter, dels ett handlingsprogram för

deklarationens genomförande. Utskottet konstaterar att enligt

handlingsprogrammet skall nationella handlingsprogram ha

utarbetats före 1992. Det svenska handlingsprogrammet kommer

enligt vad utskottet erfarit att bli färdigt under innevarande

år.

I februari 1991 hölls i New York det första

konventionsstatsmötet för barnkonventionen. Ett fyrtiotal

regeringar hade nominerat kandidater till kommittén för barnets

rättigheter. En svensk kandidat invaldes i kommittén tillsammans

med nio andra personer från de olika regionala grupperna.

Medlemmarna kommer att vara valda på en mandattid om fyra år.

I yrkande 3 i motion U671 (c) samt i motion U672 (mp) föreslås

att åldersgränsen vad gäller förbudet i barnkonventionen mot att

utnyttja barn som soldater i väpnade konflikter skall höjas

från 15 till 18 år.

Utskottet har tidigare (l989/90:UU3y) konstaterat att Sverige

i förhandlingarna om konventionen verkat just i denna riktning.

Enighet i denna fråga har emellertid ej kunnat uppnås. Enligt

vad utskottet erfarit kommer vid den internationella

Rödakorskonferensen i Budapest i november-december i år ett

förslag att framläggas från nordisk sida om att medlemsstaterna

skall göra en frivillig unilateral deklaration i frågan. På så

sätt skulle varje stat som så önskar kunna åta sig en

förpliktelse att ej utnyttja barn under 18 år för väpnad tjänst.

Därmed skulle, under förutsättning att tillräckligt många stater

gör dylika deklarationer, en internationell sedvänja kunna

utvecklas som på sikt kan ändra det folkrättsliga läget.

Vad beträffar förslaget i motion U672 (mp) att Sverige skall

ändra lagen enligt barnkonventionen så att barn ej sätts i

fängelse hänvisar utskottet till riksdagens beslut

(1989/90:SoU28) grundat på bedömningen, som utskottet delar, att

någon reservation från svensk sida ej behövs, då svensk praxis

ej kan anses strida mot konventionen. Det är enligt utskottet

därvid att märka att åtagandet i barnkonventionen beträffande

att hålla barn åtskilda från vuxna under fängelsestraff är

mindre kategoriskt än formuleringen i 1966 års konvention om de

medborgerliga och politiska rättigheterna, vid vars ratifikation

Sverige gjorde en reservation på denna punkt.

Därmed anser utskottet yrkande 3 i motion U671 (c) besvarat

samt avstyrker motion U672 (mp).

I några motioner föreslås att regeringen skall verka för att

fler länder ansluter sig till barnkonventionen. Det gäller

yrkande 4 i motion U667 (c) samt yrkande 5 i motion U671 (c).

Konventionen i fråga har redan vunnit en uppslutning som saknar

motstycke: redan har 131 stater undertecknat och 94 ratificerat

konventionen. Sverige har under sin tid som medlem i FNs

kommission för de mänskliga rättigheterna verkat energiskt både

för en bred anslutning och för ett stärkande på andra sätt av

konventionen.

Yrkande 4 i motion U667 (c) samt yrkande 5 i motion U671 (c)

anses därmed besvarade.

I det svenska anförandet om barnens rättigheter vid årets möte

med MR-kommissionen ställdes frågan om den starka uppslutningen

bakom konventionen motsvarades av en förbättring av barnens

situation. För att konventionen skall kunna bli ett permanent

referensdokument i frågor som rör barn måste dess bestämmelser

göras allmänt kända. I det syftet har regeringen ställt medel

till frivilligorganisationernas förfogande. I yrkande 2 i

motion U671 (c) föreslås att detta regeringsstöd, som utgår för

en treårsperiod, skall kunna utgå även efter de tre första åren.

Utskottet delar motionärernas syn på betydelsen av

frivilligorganisationernas insatser. Regeringen har beslutat om

ett treårigt stöd för dessa med 10 milj.kr. per år t.o.m. 1992.

Utskottet förutsätter att regeringen prövar frågan om fortsatt

stöd när den blir aktuell.

Därmed anser utskottet yrkande 2 i motion U671 (c) besvarat.

Enligt barnkonventionen skall Sverige inom två år från sin

anslutning till konventionen lämna in en första rapport om

svenska åtgärder med anledning av konventionen. Enligt yrkande

1 i motion U671 (c) är det viktigt att denna rapport blir

föremål för offentlig diskussion och att förberedelserna för

rapporten snarast inleds.

Utskottet finner det naturligt att den svenska rapporten om

åtgärder med anledning av barnkonventionen diskuteras med

berörda frivilligorganisationer och att dessa erbjuds

tillfälle att lämna synpunkter under arbetets gång. Enligt

konventionen är det emellertid regeringen som ansvarar för

rapportens utformning.

Yrkande 1 i motion U671 (c) är därmed besvarat.

I yrkande 4 i motion U638 (mp) föreslås att Sverige inom FN

skall verka för att bruket med omskärelse av flickor i

Afrika stoppas. Utskottet konstaterar att barnkonventionen

innehåller ett förbud i artikel 24 mot traditionella sedvänjor

som är skadliga för barns hälsa. Därmed föreligger enligt

Sveriges och de flesta andra länders tolkning ett förbud mot

kvinnlig omskärelse. Ett problem har sedermera blivit att några

länder sökt undgå denna artikel genom att i samband med

ratifikationen av konventionen göra ett förbehåll för att

konventionen skall tillämpas i den mån den ej strider mot

religiös lag eller landets konstitution. Sverige har gjort en

formell invändning mot dessa reservationer och därvid framhållit

att ett dylikt förbehåll är ogiltigt eftersom det inte är

förenligt med barnkonventionens ändamål och syfte.

Frågan om kvinnlig omskärelse är också föremål för studium i

underkommissionen till FNs kommission för de mänskliga

rättigheterna. Utskottet finner det angeläget att regeringen

fortsätter att på lämpligt sätt inom FN-systemet verka för att

bruket med kvinnlig omskärelse effektivt avskaffas.

Yrkande 4 i motion U638 (mp) anses därmed besvarat.

I några motioner föreslås insatser till stöd för barnen i

olika länder. I motion U621 (fp) föreslås att Sverige skall ta

ett initiativ i FN för att få till stånd en kartläggning av

levnadsvillkoren för barn på institutioner och för ett

åtgärdsprogram i länder där barnens rättigheter kränks. I

yrkande 4 i motion U671 (c) föreslås att ökad uppmärksamhet

skall ges barnaspekter i det svenska biståndet såväl bilateralt

som multilateralt.

Som utskottet uttalade i senaste biståndsbetänkande

(1990/91:UU15) har Sverige länge varit en av de två största

bidragsgivarna till FNs barnfond, UNICEF. Därtill har Sverige i

UNICEFs styrelse arbetat för att barnfondens verksamhet skall

utvidgas i fondens samarbetsländer, andra FN-organ och

internationella organisationer. UNICEF är enligt utskottets

uppfattning en effektiv biståndsorganisation, som kommit att bli

det ledande multilaterala utvecklings- och biståndsorganet inom

de sociala sektorerna. UNICEF har också utövat ett positivt

inflytande på världsbankens och IMFs politik vad gäller hänsyn

till barnens situation i strukturanpassningsprogrammen.

Eftersom mer än halva befolkningen i ett u-land är just barn

kommer barnen också i hög grad i åtnjutande av alla andra former

av bistånd som Sverige ger, såväl bilateralt som multilateralt.

Exempel på åtgärder som direkt syftar till att förbättra barnens

förutsättningar är det svenska stödet till primärhälsovård,

AIDS-bekämpning och AIDS-kontroll, familjeplanering, nutrition,

vatten och sanitet m.m. Utskottet konstaterar att en betydande

del av det svenska biståndet på detta sätt har direkt anknytning

till barnens situation.

Utskottet konstaterar att kommittén för barnets rättigheter

som upprättats enligt FNs barnkonvention har fått en uppgift som

är en nyhet i jämförelse med andra övervakningskommittéer. Den

kan nämligen identifiera biståndsbehov i samband med

granskningen av konventionsstaternas rapporter. Därvid bör t.ex.

levnadsvillkoren för barn på institutioner kunna uppmärksammas.

Rapporter som ger vid handen att det finns ett biståndsbehov

skall, om kommittén finner det lämpligt, överlämnas till

behöriga organ i FN-systemet, bl.a. UNICEF.

Sverige bidrog också aktivt till antagandet av det speciella

handlingsprogrammet för barn som antogs vid FNs barntoppmöte i

september 1990. Handlingsprogrammet syftar bl.a. till att

förbättra situationen för barn på institutioner. Utskottet utgår

ifrån att regeringen i det fortsatta internationella samarbetet

såväl inom som utanför barnkonventionens ram uppmärksammar och

söker förbättra dessa barns situation. Formerna härför överlåter

utskottet på regeringen.

Med det anförda betraktar utskottet motion U621 (fp) samt

yrkande 4 i motion U671 (c) som besvarade.

I yrkande 3 i motion U638 (mp), yrkande 5 i motion U642 (mp)

samt yrkande 6 i motion U667 (c) föreslås att Sverige skall

verka för ett avskaffande av dödsstraffet i hela världen.

Som utskottet anförde i senast aktuella betänkande

(l989/90:UU22) utgör det fakultativa tilläggsprotokollet till

l966 års konvention om de medborgerliga och politiska

rättigheterna ett steg framåt. Tilläggsprotokollet kan enligt

utskottets uppfattning endast betraktas som ett etappmål. Det

medför ingen skyldighet för staterna att avskaffa dödsstraffet

utan erbjuder endast en möjlighet att åta sig att inte använda

dödsstraffet i fredstid. Utskottet uttalade därför att arbetet

på att uppnå ett totalt förbud mot dödsstraff såväl i fredstid

som i krigstid måste fortsätta.

Sverige uppmanade vid sitt anförande i detta ämne i FNs

MR-kommission 1991 samtliga stater som avskaffat dödsstraffet

att ansluta sig till det fakultativa protokollet. Detta trädde i

kraft den 11 juli l991 sedan det ratificerats av tio stater.

Frågan om dödsstraffet har även tagits upp inom ESK. I

slutdokumentet från uppföljningsmötet i Wien 1989 överenskoms

att frågan i fortsättningen skulle uppmärksammas. Vid

Köpenhamnsmötet om den mänskliga dimensionen 1990 lade Sverige

fram ett förslag om uppmaning till anslutning till

tilläggsprotokollet, vilket dock ej vann gehör. I slutdokumentet

från mötet åtog sig emellertid medlemsstaterna att utbyta

information om dödsstraffets avskaffande och även publicera

information beträffande användandet av dödsstraffet.

Vid ESK-mötet i Moskva om den mänskliga dimensionen i

september--oktober 1991 lade Sverige och Portugal gemensamt fram

ett förslag om avskaffande av dödsstraffet i fredstid med

uppmaning till alla medlemsstater som ej anslutit sig till

tilläggsprotokollet att göra så. Även om förslaget inte antogs

på grund av vissa medlemsstaters motstånd, stöddes det av ett

mycket stort antal medförslagsställare inkl. Sovjetunionen,

vilket i sig måste betraktas som en framgång.

Utskottet vill uttala sitt stöd för regeringens fortsatta

ansträngningar att begränsa användandet av och på sikt avskaffa

dödsstraffet.

Med det anförda betraktar utskottet yrkande 3 i motion U638

(mp), yrkande 5 i motion U642 (mp) samt yrkande 6 i motion U667

(c) som besvarade.

Enligt den senaste rapporten från MR-kommissionens särskilde

rapportör har bruket av tortyr ännu inte minskat. Antalet

skyndsamma vädjanden om ingripande från den särskilde

rapportören växer tvärtom stadigt. Trots tortyrkonventionen och

den mycket klara normbildningen på området är det många

regeringar som brister. MR-kommissionens specielle rapportör

framhåller i sin rapport till årets möte med MR-kommissionen

särskilt den svårhanterliga situation som uppstår när en

regering internationellt deltar i kampanjen mot tortyr men

samtidigt genom en annan del av sin förvaltning utövar eller

sanktionerar tortyr i det egna landet.

I yrkande 8 i motion U667 (c) föreslås att Sverige även i

fortsättningen skall ge ett omfattande finansiellt stöd till den

särskilda FN-fonden till hjälp för tortyrens offer.

Utskottet noterar att ett fortsatt svenskt stöd kungjordes vid

årets MR-kommissionsmöte med l milj.kr. vardera för åren l99l

och l992.

Yrkande 8 i motion U667 (c) är därmed besvarat.

I yrkande 7 i motion U667 (c) föreslås att Sverige skall ta

initiativ till en särskild FN-konferens för uppföljning av

tortyrkonventionen i syfte att få fler länder att ansluta sig.

För närvarande är, som tidigare konstaterats, 56 stater

anslutna. Utskottet konstaterar att tortyrkonventionens status

regelbundet diskuteras i FNs kommission för de mänskliga

rättigheterna. Vid årets möte antogs en resolution i vilken alla

stater uppmanas att ansluta sig till konventionen. Detta

resolutionsförslag introducerades av Sverige och hade ett stort

antal medförslagsställare. Utskottet anser att dessa former för

arbete på att nå en bredare anslutning till tortyrkonventionen

är de mest ändamålsenliga.

Yrkande 7 i motion U667 (c) är därmed besvarat.

I yrkande 3 i motion U614 (m) föreslås att Sverige skall verka

för att frågan om ett tilläggsprotokoll till

tortyrkonventionen tas upp till behandling i kommissionen för

de mänskliga rättigheterna under l99l. Vid kommissionens möte i

år cirkulerades enligt vad utskottet inhämtat ett förslag till

tilläggsprotokoll. Enligt detta bör ett system inrättas för

besök av en expertkommitté på platser där personer hålls

frihetsberövade. Som modell för förslaget har tjänat den

europeiska tortyrkonventionen. MR-kommissionen beslöt att frågan

skulle tas upp under en särskild dagordningspunkt vid dess möte

l992.

På svensk sida har man enligt vad utskottet inhämtat ställt

sig något avvaktande till förslaget med en expertkommitté på

grund av risken för dubblering av uppgifter i förhållande till

FNs tortyrkommitté samt även med hänsyn till att tillräcklig

erfarenhet ännu ej vunnits från existerande kommittéers arbete.

Utskottet förutsätter att regeringen fortsätter

ansträngningarna att på lämpligt sätt göra tortyrkonventionen så

effektiv som möjligt, även sedan Sverige vid innevarande års

utgång lämnar medlemskapet i MR-kommissionen.

Med det anförda anser utskottet yrkande 3 i motion U614 (m)

besvarat.

I motion U408 (fp) och i yrkande 9 i motion U667 (c) föreslås

att Sverige skall verka för att få till stånd ett

internationellt förbud mot splitter-, plast- och gummikulor.

Motionärerna hänvisar särskilt till det lidande som dessa vapen

åstadkommit på de av Israel ockuperade områdena samt i

Nordirland.

Utskottet konstaterar att folkrätten innehåller ett antal

regler som förbjuder användandet av särskilt inhumana vapen i

väpnade konflikter. Bland dessa regler förekommer dock inget

förbud som rör splitter- och plastkulor. Dessa vapen betecknas

som kravallvapen och används för mötande av inre oroligheter.

Hur olika stater utrustar sina polis- och säkerhetsstyrkor har

hittills ansetts vara en fråga som faller under varje stats

exklusiva rätt att bestämma om sina interna angelägenheter. I

konventionerna om mänskliga rättigheter finns inte heller några

regler som skulle kunna sägas direkt stödja ett förbud mot

användandet av splitter- och plastkulor.

I tidigare betänkanden (1989/90:UU5 och 1989/90:UU22) har

utskottet med beklagande konstaterat att utsikterna att få till

stånd ett förbud mot den aktuella typen av ammunition för

närvarande synes små. Behovet av en reglering är emellertid

uppenbart, varför utskottet utgår ifrån att regeringen kommer

att fortsätta att pröva alla vägar att internationellt begränsa

användandet av denna typ av ammunition.

Därmed anser utskottet motion U408 (fp) samt yrkande 9 i

motion U667 (c) besvarade.

I yrkande 7 i motion U642 (mp) föreslås att regeringen skall

verka för att bekämpa den internationella handeln med

pornografi. Motionärerna pekar särskilt på det mänskliga

lidande och den förnedring som är förknippad med framställningen

av pornografisk litteratur och film och på behovet att FN gör

det till sin uppgift att söka stoppa den handel med människor

som ligger bakom.

Utskottet delar motionärens syn beträffande avskyvärda inslag

i den pornografiska industrin och på behovet att genom

internationellt samarbete motverka det lidande och den

förnedring denna förorsakar.

FN har i första hand arbetat dels mot prostitution, dels mot

barnpornografi. I l979 års FN-konvention om avskaffande av all

slags diskriminering av kvinnor, vilken Sverige ratificerat,

förbinder sig de deltagande staterna att vidta alla lämpliga

åtgärder, inkl. lagstiftning, för att bekämpa alla former av

handel med kvinnor och utnyttjande av kvinnoprostitution.

I konventionen om barnets rättigheter åtar sig

konventionsstaterna att skydda barnet mot alla former av

sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp samt att särskilt

vidta åtgärder bl.a. för att förhindra att barn utnyttjas i

pornografiskt material.

Någon reguljär dagordningspunkt för behandling inom

FN-systemet av frågor som gäller sådant pornografiskt material

som inte avser barn finns inte. Förklaringen är enligt

utskottets bedömning att dylikt material inte är förbjudet i

flertalet medlemsländers egen lagstiftning. För svensk del

gäller t.ex. tryckfrihetsförordningens ansvar för

tryckfrihetsbrott endast olaga våldsskildring, varigenom någon i

bild skildrar sexuellt våld eller tvång med uppsåt att bilden

sprids, om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är

försvarlig.

Ett forum inom vilket problemen med den pornografiska

industrin eventuellt skulle kunna aktualiseras är enligt

utskottet arbetsgruppen om samtida former av slaveri, vilken

etablerats av underkommissionen till FNs kommission för de

mänskliga rättigheterna. I arbetsgruppen behandlas regelbundet

frågor som förutom barnprostitution och barnpornografi även rör

förhindrande av människohandel och utnyttjande av prostituerade.

Vid sitt möte 1991 lyssnade arbetsgruppen till ett antal

representanter för frivilliga organisationer som bl.a. föreslog

inrättandet av en särskild rapportör för människohandel under

MR-kommissionen. De frivilliga organisationerna uppmanade även

regeringarna i FNs medlemsstater att utse speciella ombudmän för

bekämpande av prostituering och sexuell exploatering.

Arbetsgruppens slutsats blev att utarbetandet av ett

handlingsprogram mot människohandel och utnyttjande av

prostituerade var nödvändigt.

Utskottet anser det önskvärt att regeringen, inom de ramar som

kraven på iakttagandet av yttrande- och tryckfrihetens regler

uppställer, verkar för att problemet uppmärksammas och om

möjligt blir föremål för gemensamma åtgärder inom det

internationella samfundet. Det är enligt utskottet önskvärt att

Sverige i detta syfte ägnade ökad uppmärksamhet bl.a. åt arbetet

i den ovannämnda arbetsgruppen om samtida former av slaveri.

Med det anförda betraktar utskottet yrkande 7 i motion U642

som besvarat.

I yrkande 5 i motion U667 (c) föreslås att Sverige skall verka

för att FNs strategi för de handikappade ges en hög

prioritet och att Sverige skall ta initiativ till en konferens

1995 med samtliga traktatländer om uppföljningen av strategin.

Liksom i föregående betänkande (1989/90:UU22) vill utskottet

framhålla vikten av att FNs världsaktionsprogram för

handikappade prioriteras. Svårigheterna att få till stånd en

internationell konvention på området förklaras i första hand av

att många FN-medlemmar anser att detta täcks relativt väl av

existerande regelverk och att något behov av en konvention

därför inte föreligger.

Till följd av ett initiativ som Sverige tagit i FNs ekonomiska

och sociala råd (ECOSOC) har 1991 en arbetsgrupp etablerats med

uppgift att utarbeta normer för tillämpningen av existerande

MR-instrument med särskilt avseende på handikappade.

Arbetsgruppens första möte har redan hållits i Wien med

deltagare av ett 60-tal länder samt därtill enskilda

organisationer. Förhoppningen är enligt vad utskottet erfarit

att ytterligare två möten under 1992 skall kunna leda till målet

i form av antagande av internationella normer på området. Frågan

om en uppföljningskonferens är enligt utskottets mening en fråga

som får prövas bl.a. i ljuset av den nu tillsatta arbetsgruppens

resultat.

Yrkande 5 i motion U667 (c) betraktas därmed som besvarat.

I yrkande 4 i motion U666 (v) föreslås att Sverige i FNs

MR-kommission skall ta upp frågan om förtrycket av de

homosexuella i en mängd stater.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att Sverige bör

arbeta för avskaffandet av all diskriminering mot homosexuella.

Inom Nordiska rådet har man beslutat sätta i gång en utredning

om de homosexuella med särskild inriktning på deras sociala

förhållanden. Inom ILO har frågan om regler mot diskriminering

av homosexuella uppmärksammats. FNs kommission för de mänskliga

rättigheterna har uppdragit åt sin underkommission att initiera

en studie om personer med HIV-smitta eller AIDS.

Underkommissionens studie bör avvaktas innan ytterligare

initiativ tas i FN-kommissionen.

Utskottet stödjer den väg regeringen valt att i första hand

aktualisera de homosexuellas rättigheter inom ramen för det

europeiska regionala samarbetet. Såväl Europarådets

parlamentarikerförsamling som Europaparlamentet har uttalat att

all diskriminering av homosexuella bör upphöra. Utskottet

noterar att Sverige vid ESKs möte i Moskva i september--oktober

1991 tog upp de homosexuellas situation och därvid uttalade

förhoppningen att all kriminalisering och statlig diskriminering

av homosexuella skall upphöra.

Utskottet utgår från att regeringen på lämpligt sätt kommer

att aktualisera frågan vidare i de internationella sammanhang

som har förutsättningar att leda till en konstruktiv behandling.

Därmed betraktar utskottet yrkande 4 i motion U666 (v) som

besvarat.

II. Åtgärder för att förbättra efterlevnaden av det

folkrättsliga regelsystemet

I ett antal motioner lämnas förslag om hur Sverige i det

internationella samarbetet skall agera för att förbättra

efterlevnaden av det omfattande regelsystem som utarbetats

till skydd för de mänskliga rättigheterna.

Sveriges plikt att utöva påtryckningar mot länder som

bryter mot mänskliga rättigheter, inte minst inom ramen för FNs

kommission för de mänskliga rättigheterna, betonas i yrkande 11

i motion U631 (fp), yrkande 1 i motion U638 (mp) och yrkande 1 i

motion U666 (v). I yrkande 1 motion U614 (m) framhålls att

Sveriges uppgift inte bara får vara att kritisera utan också att

genom utrikespolitiken stärka och utveckla respekten för de

mänskliga rättigheterna, såväl bilateralt som multilateralt,

inte minst inom ramen för biståndspolitiken.

I yrkande 2 i motion U631 (fp) föreslås att regeringen skall

verka för att fler länder skall ansluta sig till FN-konventionen

om medborgerliga och politiska rättigheter. I yrkandena 3 och 5

i samma motion föreslås att Sverige skall verka för en

aktivering av den mellanstatliga klagorätten och för att fler

länder skall ratificera tilläggsprotokollet om individuell och

mellanstatlig klagorätt.

Utskottet har i tidigare betänkanden (senast l989/90:UU22)

behandlat förslag som motsvarar innehållet i flertalet av dessa

yrkanden, varvid utskottet konstaterat att Sverige redan mycket

målmedvetet och kraftfullt agerar för att fler stater dels skall

ansluta sig till de konventioner som finns, dels skall godta de

procedurer för prövning av klagomål över kränkningar som

existerar, dvs. respektera den mellanstatliga och den

individuella klagorätten.

Utskottet konstaterar att Sverige mycket aktivt har utnyttjat

de särskilda möjligheter att verka för dessa mål som

medlemskapet l989--l99l i FNs kommission för de mänskliga

rättigheterna inneburit. Utskottet finner det angeläget att

Sverige fortsätter att spela en aktiv roll i kommissionens

arbete även under kommande år inom ramen för de möjligheter som

erbjuds även länder som ej är medlemmar utan deltar som

observatörer. Fortsatt svenskt agerande är enligt utskottets

uppfattning så mycket mer angeläget som l992 blir första gången

på mycket länge som Norden blir utan någon plats i

MR-kommissionen.

I yrkande 3 i motion U666 (v) föreslås att Sverige i FNs

MR-kommission skall lyfta fram brott mot efterlevnaden av

barnkonventionen av Israel i behandlingen av palestinska

flyktingbarn, av Brasilien mot landets gatubarn och av

Rumänien vad gäller landets barnhemsbarn.

Utskottet konstaterar att MR-kommissionens behandling av

barnkonventionen vid årets möte gällde generella frågor i

anslutning till konventionen. Behandlingen av barn i enskilda

länder som anslutit sig till barnkonventionen kommer i första

hand att kunna granskas inom ramen för det övervakningssystem

som konventionen själv erbjuder. Övervakningsansvaret vilar i

första hand på den barnkommitté som valdes i februari 1991 och

som helt nyligen haft sitt första konstituerande möte. Denna

kommitté kommer att granska de nationella rapporter som

medlemsländerna skall avlämna under 1992. Rumänien och Brasilien

har ratificerat barnkonventionen, medan Israel har undertecknat

men ännu inte ratificerat den.

Vad gäller motionärernas önskan att lindra situationen för de

utsatta barnen på de av Israel ockuperade områdena resp. i

Brasilien och Rumänien vill utskottet utöver vad som anförts

hänvisa till att svenska biståndsinsatser för alla tre grupperna

gjorts av frivilliga organisationer med statligt stöd.

Vad gäller förslaget i motion U614 (m) beträffande Sveriges

möjligheter att bilateralt verka för mänskliga rättigheter

bl.a. inom ramen för biståndspolitiken vill utskottet

återigen uttala sitt stöd för en utveckling som noterades i det

senaste betänkandet om mänskliga rättigheter (1989/90:UU22),

nämligen att regeringen i allt högre grad söker inrikta det

svenska biståndet på att stödja en utveckling mot demokrati och

respekt för mänskliga rättigheter. Denna utveckling bör enligt

utskottets mening fortsätta att accentueras. Utskottet noterar

med tillfredsställelse att det i regeringsförklaringen ges ett

starkt stöd åt en biståndspolitik med denna inriktning.

Med det anförda betraktar utskottet yrkande 1 i motion U614

(m), yrkandena 2, 3, 5 och 11 i motion U631 (fp), yrkande 1 i

motion U638 (mp) samt yrkandena 1 och 3 i motion U666 (v) som

besvarade.

En internationell domstol knuten till l966 års konvention

om medborgerliga och politiska rättigheter föreslås i yrkande 6

i motion U631 (fp). Liksom i tidigare betänkande (l989/90:UU22)

får utskottet konstatera att en dylik domstol inte får kompetens

annat än genom konventionsstaternas medgivande, t.ex. genom

accepterande av den mellanstatliga klagorätten. Den europeiska

domstolens effektivitet, vilket tas upp som jämförelse i motion

U631, beror på att de stater som ratificerat den europeiska

konventionen om de mänskliga rättigheterna erkänner domstolens

kompetens och att dess domar därför är bindande för staterna.

Liksom förra året får utskottet konstatera att tiden knappast

är mogen för att de stater som antagit 1966 års konvention om

medborgerliga och politiska rättigheter skulle acceptera en

domstol med bindande utslag. Samma slutsats får utskottet dra

beträffande förslaget i yrkande 6 i motion U666 (v) om att

förstärka internationella Haagdomstolens roll så att den skulle

få reella möjligheter att beivra folkmordsbrott och andra brott

mot mänskligheten.

Med det anförda avstyrker utskottet yrkande 6 i motion U631

(fp) och yrkande 6 i motion U666 (v).

I yrkande 14 i motion U631 (fp) betonas sambandet mellan

mänskliga rättigheter och en generös flyktingpolitik inte

minst med hänsyn till att det ofta är de starkaste förespråkarna

för mänskliga rättigheter som tvingas fly.

Utskottet delar motionärernas syn på sambandet mellan

flyktingpolitiken och stödet för de mänskliga rättigheterna. Ett

effektivare stöd för de mänskliga rättigheterna är i bredaste

bemärkelse också en del av flyktingpolitiken i det att en

förbättrad MR-situation också bidrar till att människor inte

tvingas bli flyktingar. Sveriges omfattande bistånd till FNs

flyktingkommissarie UNHCR och FNs program för

Palestinaflyktingarna (UNRWA) är därför även i vid

bemärkelse på detta sätt del av biståndet till stöd för

mänskliga rättigheter.

Med det anförda anser utskottet yrkande 14 i motion U631 (fp)

besvarat.

I yrkande 11 i motion U227 (m) och i yrkande 8 i motion U631

(fp) betonas vikten av att sambandet stärks mellan FNs

biståndsarbete generellt och dess insatser för mänskliga

rättigheter.

Utskottet delar uppfattningen att Sverige i det multilaterala

biståndsarbetet såväl som i det bilaterala bör ge utveckling mot

demokrati och mänskliga rättigheter ökad tyngd. Detta har också

återspeglats i Sveriges bidrag till arbetet på FNs

utvecklingsstrategi för l990-talet. Sverige har medverkat till

att FNs utvecklingsorgan UNDP skall ge de mänskliga

rättigheterna en central ställning i sitt program för mänsklig

utveckling. 1991 års utgåva av UNDPs rapport (Human Development

Report) avspeglar detta genom att publicera ett s.k.

frihetsindex för olika länder. U-länderna reste vid årets

styrelsemöte i UNDP starka invändningar mot detta frihetsindex

och krävde att det i framtiden skulle utgå ur rapporten. Sverige

anser dock att ett dylikt index fyller en viktig funktion, även

om metodiken för dess sammanställande kan behöva

vidareutvecklas. Sverige har också stött UNDP-rapportens

slutsats att det såväl är bristande politisk vilja i många

länder som brist på finansiella resurser som hindrar den

mänskliga utvecklingen.

Inom FN bör Sverige också enligt utskottets mening arbeta på

demokratifrämjande insatser som utbildning, kvinnoinsatser, stöd

till massmedia och kultur, landsbygdsutveckling m.m. Utskottet

noterar att sådana organ inom FN vilkas verksamhet har en

tyngdpunkt på MR-området, t.ex. UNHCR, ILO och UNESCO, alla får

ett omfattande stöd av Sverige.

Med det anförda betraktar utskottet yrkande 11 i motion U227

(m) samt yrkande 8 i motion U631 (fp) som besvarade.

I några yrkanden lämnas förslag som rör FNs direkta insatser

för främjande av mänskliga rättigheter, i första hand ökade

resurser till FNs center för mänskliga rättigheter, FNs

rådgivningsprogram samt till de frivilliga fonder som finns

på området.

Utskottet får i likhet med tidigare år konstatera att Sverige

regelbundet i generalförsamlingen betonat vikten av att

tillräckliga resurser ges till centrets verksamhet och till de

frivilliga fonder som finns, dvs. dels fonden för personer som

utsatts för tortyr, dels urbefolkningsfonden, dels fonden för

tekniskt bistånd.

Sverige har under det gångna året tillsammans med andra länder

agerat för att förbättra verksamheten vid FN-centret, inte minst

genom att åstadkomma en klarare distinktion mellan å ena sidan

FNs allmänna rådgivande verksamhet på MR-området via den

reguljära budgeten och å andra sidan projekt för tekniskt

bistånd, vilka finansieras över den frivilliga fonden. Denna

omdaning i önskvärd riktning har nu åstadkommits, och regeringen

har 1991 utbetalt ett nytt bidrag om tre milj.kr. till fonden,

som sammanlagt fått svenska bidrag med över fem milj.kr.

Utskottet utgår ifrån att Sverige på lämpligt sätt fortsätter

att stödja centrets verksamhet, inkl. det tekniska

biståndsprogrammet. Härtill kommer det svenska stöd till FNs

fond för tortyroffer för vilket utskottet redogjort ovan.

Med det anförda betraktar utskottet yrkande 2 i motion U258

(v), yrkande 2 i motion U614 (m) samt yrkande 7 i motion U631

(fp) som besvarade.

Liksom i tidigare betänkanden om mänskliga rättigheter har

utskottet att behandla förslag i yrkande 5 i motion U666 (v) och

i yrkande 3 i motion U667 (c) om en FN-kommissarie och i

yrkande 2 i motion U667 (c) förslag om ett FN-universitet

för de mänskliga rättigheterna. I tidigare betänkanden har

utskottet nödgats konstatera att det inte funnits några

förutsättningar för att få gehör vare sig för ett nytt FN-organ

finansierat över den reguljära budgeten eller en ny funktion

inom FN på detta område. Utskottet finner förslaget om en

FN-kommissarie vara av bestående intresse, om det kan genomföras

utan att de viktiga mekanismer som MR-kommissionen framgångsrikt

byggt upp därmed riskeras. Ett förverkligande av förslaget bör

ske när de finansiella förutsättningarna föreligger. Utskottet

betraktar även åtgärderna för att effektivisera och stärka

FN-centret för de mänskliga rättigheterna, vars chef har

ställning som biträdande generalsekreterare, som ett steg i

riktning mot att MR-frågorna får den tyngd inom FN-systemet som

motionärerna eftersträvar.

Med det anförda anser utskottet yrkande 5 i motion U666 (v)

samt yrkandena 2 och 3 i motion U667 (c) besvarade.

I yrkande 9 i motion U631 (fp) föreslås att en särskild

rapportör skall utses för försvararna av mänskliga

rättigheter, vilka i många länder utgör de personer som är

mest utsatta för hot och övergrepp. Utskottet konstaterar att en

särskild arbetsgrupp för försvararna av mänskliga rättigheter

sedan l984 arbetat under MR-kommissionen i syfte att utarbeta en

deklaration om deras skydd. Under intryck av utvecklingen i

Central- och Östeuropa har de två senaste åren stora framsteg

gjorts i arbetet, trots motstånd från främst Cuba.

Förutsättningar finns enligt vad utskottet inhämtat för att

arbetet skall kunna slutföras under l993. Sverige har aktivt

deltagit i detta arbete. Det är enligt utskottets bedömning inte

meningsfullt att aktualisera frågan om en särskild rapportör på

området innan resultatet från arbetet med en deklaration

avslutats.

Med det anförda avstyrker utskottet yrkande 9 i motion U631

(fp).

I yrkande 13 i motion U631 (fp) föreslås att ett fristående

svenskt institut inrättas för att sprida information och ge

stöd till de organisationer och enskilda som arbetar för offren

för brott mot de mänskliga rättigheterna. Ett förslag av

motsvarande innebörd framförs i yrkande 4 i motion U614 (m).

Utskottet har i tidigare betänkanden om internationellt

utvecklingssamarbete (1989/90:UU15 och 1990/91:UU15) behandlat

liknande förslag. Utskottet har därvid uttalat att initiativet

till ett fristående institut inte bör tas av statsmakterna utan

på enskild väg. Först därefter kan frågan om statligt stöd

aktualiseras.

Budgetåret 1990/91 inledde Raoul Wallenberg-institutet för

mänskliga rättigheter och humanitär rätt ett samarbete med SIDA.

Institutet får bidrag från SIDA för det beredningsarbete som

utförs vad gäller ansökningar hos SIDA om bidrag till

MR-projekt. På initiativ av Röda korset, Amnesty Internationals

svenska sektion, Diakonia, Rädda barnen, svenska kyrkan och

Lutherhjälpen instiftades sommaren 1991 en särskild fond för

mänskliga rättigheter. Denna "frivilligorganisationernas fond

för mänskliga rättigheter" har erhållit såväl internationellt

stöd som programbidrag från SIDA. Utskottet konstaterar därmed

att motionärernas syfte är på väg att förverkligas.

Utskottet utgår ifrån att regeringen kommer att pröva

ansökningar om bidrag till den nya fondens verksamhet.

Med det anförda betraktar utskottet yrkande 4 i motion U614

(m) samt yrkande 13 i motion U631 (fp) som besvarade.

Utskottet kan inte tillstyrka förslaget i yrkande 7 i motion

U666 (v) om att en särskild avdelning inom UD för mänskliga

rättigheter skall inrättas på UD. Såsom utskottet påpekat

tidigare tillkommer det regeringen att själv organisera sitt

arbete.

Utskottet avstyrker därför yrkande 7 i motion U666 (v).

III. Mänskliga rättigheter som avser enskilda folk, områden

eller länder

1. Det kurdiska folkets mänskliga rättigheter

Bakgrund

I motion U655 (mp), yrkande 3, begärs att internationella

initiativ tas för en humanisering mot bakgrund av förtrycket mot

kurderna. I motionerna U634 (m) yrkande 1, U655 (mp) yrkande 1

och U645 (v) yrkande 1 anförs att Sverige skall verka för att

kurdernas situation tas upp i FN. I yrkande 3 i sistnämnda

motion föreslås att Sverige skall verka för att kurderna själva

skall få bestämma om sin framtid i folkomröstningar. I motion

U634, yrkande 2 (m) och motion U667, yrkande 18 (c) anförs att

Sverige bör verka för att kurdernas situation behandlas i FNs

kommission för de mänskliga rättigheterna.

Utskottet har under en lång följd av år tagit upp kurdernas

situation, senast i betänkandet 1989/90:UU22 om insatser för

kurdiska flyktingar. En mer utförlig bakgrundsbeskrivning av det

kurdiska folkets situation och geografiska belägenhet har givits

i betänkanden i anslutning till tidigare behandling av frågan

och utskottet får hänvisa till dessa. (UU 1983/84:12,

UU 1985/86:2 och 21, UU 1987/88:4 samt 1988/89:UU6.)

Den kurdiska befolkningen finns utspridd över ett gränsområde

mellan sex länder: Turkiet, Syrien, Irak, Iran, Sovjetunionen

och Libanon. Totalt uppgår den kurdiska befolkningen till

uppskattningsvis 20--25 miljoner. Den största befolkningsgruppen

finns i Turkiet och omfattar 10--12 miljoner kurder.

De kurdiska minoritetsgrupperna lever i en utsatt situation i

synnerhet i Irak. Bombningar av byar och användning av kemiska

stridsmedel har lett till skarpa fördömanden från den

internationella opinionen. Stora befolkningsgrupper har

deporterats från de norra kurdiska områdena till södra Irak.

Kurdernas situation i Irak, i synnerhet efter användningen av

kemiska vapen mot civilbefolkningen, har medfört omfattande

flyktingströmmar till i första hand Turkiet och Iran. I samband

med kriget i Irak begicks under våren 1991 ytterligare

förbrytelser gentemot den kurdiska befolkningen i Irak. De

hårdföra metoder som den irakiska regimen använde för att söka

säkerställa kontrollen över irakiska Kurdistan medförde en

okontrollerad och kaotisk flykt av den kurdiska befolkningen

vilket ytterligare förvärrade flyktingsituationen i Turkiet och

Iran. Någon varaktig politisk lösning vad gäller kurdernas

anspråk på politiska och medborgerliga rättigheter och former

för ökad autonomi i Irak har ännu inte nåtts. Rapportering om

nya strider mellan irakisk militär och kurder inger stor oro.

Det är emellertid inte enbart i Irak som den kurdiska

befolkningens mänskliga rättigheter inte respekteras.

Situationen för kurderna i Turkiet har rönt omfattande

internationell uppmärksamhet. Det faktum att undantagstillstånd

råder i stora delar av de områden främst i sydöstra Turkiet som

befolkas av kurder har medverkat till att brott mot de mänskliga

rättigheterna begås samt ökar riskerna för fortsatta

överträdelser. Möjligheterna att använda det kurdiska språket i

Turkiet har vidgats något under senare tid, men fler åtgärder

måste vidtas innan kurdernas mänskliga rättigheter kan anses

vara respekterade.

Turkiet har sedan slutet av juli i år vid upprepade tillfällen

attackerat vad som påstås vara PKK-baser i Irak. Aktionerna

innefattar trupptransporter in på irakiskt område liksom

bombningar. Från kurdiskt håll har det framhållits att

attackerna främst drabbat kurdisk civilbefolkning.

Kurdernas situation har i FN-sammanhang främst uppmärksammats

i syfte att förbättra resp. för den kurdiska minoritetens

mänskliga rättigheter i respektive land. Sedan flera år har

Sverige tillsammans med andra länder drivit frågan om att ta upp

situationen i Irak i FNs kommission för de mänskliga

rättigheterna. Vid kommissionens senaste möte under våren 1991

antogs en resolution om de mänskliga rättigheterna i Irak. Ett

avsnitt i resolutionen berör specifikt kurdernas situation. I FN

har vidare kurdernas behov av särskilda humanitära hjälpinsatser

rönt uppmärksamhet, och i april 1991 presenterade FN en särskild

handlingsplan för de humanitära behoven i området.

Säkerhetsrådets resolution 688 tillkom i april i år i syfte

att skydda den kurdiska befolkningen i samband med

stridigheterna i Irak. I resolutionen fördöms Iraks förtryck av

civilbefolkningen i många delar av landet inkl. de områden som

bebos av kurder. Generalsekreteraren ombeds också fortsätta sina

humanitära ansträngningar för att lindra den irakiska

civilbefolkningens och särskilt kurdernas lidande. Resolutionen

har rönt stor uppmärksamhet bl.a. mot bakgrunden att kurdernas

skyddsbehov så explicit anges. Efter en period av militär

närvaro av några västmakter, stationerades med utgångspunkt i

resolutionen en FN-vaktstyrka i irakiska Kurdistan för att

skydda kurdernas mänskliga rättigheter och för att underlätta

det humanitära hjälparbetet. Trots detta förekommer fortfarande

stridigheter, och det humanitära hjälpbehovet är fortsatt stort.

Utskottet

Regeringen bör enligt utskottets uppfattning fortsätta

ansträngningarna att ta upp kurdernas mänskliga rättigheter till

behandling i FN i syfte att förmå de länder där kurderna bor att

respektera deras rättigheter och tillmötesgå deras strävanden

efter autonomi. Kurderna måste få utöva sina rättigheter och få

fritt utrymme att utveckla sin egen kultur och identitet och

använda sitt eget språk. När det gäller Turkiet specifikt vill

utskottet uttrycka oro över fortsatta uppgifter om att kurdernas

mänskliga rättigheter inte respekteras, främst i den sydöstra

delen. Utskottet vill i övrigt hänvisa till detta betänkandes

avsnitt om Turkiet och vad som där nämns om bl.a. Europarådets

roll.

Beträffande kurdernas situation i Iran har möjligheterna att

få insyn i dessas situation ökat genom att den särskilda

representanten som tillsatts av MR-kommissionen numer tillåts

besöka landet.

Med det anförda får yrkandena 1 och 2 i motion U634 (m),

yrkandena 1 och 3 i motion U645 (v), yrkandena 1 och 3 i motion

U655 (mp) samt yrkande 18 i motion U667 (c) anses besvarade.

I yrkande 2 i motion U645 (v) anförs att den kurdiska frågan

skall tas med i en internationell konferens om Mellanöstern.

Utskottet anser att frågan om vilka ämnen som tas upp i den

nyligen inledda fredskonferensen om Mellanöstern måste bedömas i

ljuset av många komplicerade överväganden. Denna fråga är därför

främst för de i konferensen deltagande parterna att avgöra.

Härmed avstyrks yrkande 2 i motion U645 (v).

I motion U655 (mp), yrkande 4, begärs att FN och UNHCR skall

ta över ansvaret för flyktinglägren för kurder i Turkiet och

Iran.

De flyktingläger som upprättades i sydöstra Turkiet 1988 hyser

fortfarande ett stort antal flyktingar, även om antalet minskat

under senare tid. Situationen för dessa flyktingar är fortsatt

undermålig. Sverige har tillsammans med andra givarländer aktivt

verkat för ökat tillträde för UNHCR till dessa flyktingläger och

därmed en ökad internationell insyn. I Iran finns ca

150000--200000 kurdiska flyktingar, och liksom när det

gäller Turkiet är det önskvärt att UNHCR kan spela en ökad roll

och ta ett stort ansvar när det gäller stödet till flyktingarna.

Den ur humanitär synvinkel mest hotande flyktingsituationen

föreligger emellertid inne på irakiskt territorium, där

hundratusentals internflyktingar lever under svåra förhållanden.

Utskottet utgår från att regeringen fortsätter att verka för

att UNHCR får ökad roll och ökat ansvar, för ökad internationell

insyn och för fortsatta internationella humanitära hjälpinsatser

för de kurdiska flyktingarna i de aktuella områdena.

Härmed får yrkande 4 i motion U655 (mp) anses besvarat.

I motion U225 (v, s, fp, c, mp) yrkas att regeringen till

riksdagen återkommer med förslag om hur ett kurdiskt

kulturcenter kan realiseras.

Initiativ till att bilda ett kulturcenter av det slag som

omnämns i motionen bör enligt utskottets uppfattning i första

hand komma från enskilt håll. Det finns enligt vad utskottet

erfarit möjligheter att erhålla vissa bidrag för olika

folkgruppers och invandrargruppers kulturella verksamhet i

Sverige från bl.a. statens kulturråd och statens invandrarverk.

Vidare kan samarbete med folkbildningsorganisationer,

studieförbund etc. underlätta en kulturell verksamhet av detta

slag.

Med det anförda får motion U225 (v, s, fp, c, mp) anses

besvarad.

2. Mänskliga rättigheter i Kosovo

I motion U619, yrkandena 1--4 (mp, s, fp, c, v) anges att

situationen beträffande de mänskliga rättigheterna i Kosovo är

mycket allvarlig. Sverige bör enligt motionen aktualisera frågan

om övergrepp mot de mänskliga rättigheterna i Europarådet och i

FNs kommission för mänskliga rättigheter. Vidare bör Sverige

sända en delegation till Kosovo. I motionen yrkas också att

Kosovoalbaner som flytt till Sverige bör anses kunna hysa

välgrundad fruktan för förföljelse och bli betraktade som

politiskt förföljda.

Utskottet vill hänvisa till betänkandet 1989/90:UU22 och den

bakgrundsbeskrivning till situationen i Kosovo som där återgavs.

I nämnda betänkande konstaterades vidare att respekten för

mänskliga rättigheter i Jugoslavien allvarligt urholkas genom

det systematiska och ständigt utvidgade förtryck av den albanska

befolkningens rättigheter som pågår i Kosovo. I betänkandet

angavs att de övergrepp som begås omfattar fängslande efter

summariska rättegångar, fängslande för politiska brott,

rättsligt godtycke samt ekonomiskt och kulturellt förtryck av

den albanska befolkningen.

Utskottet kan nu konstatera att respekten för de mänskliga

rättigheterna i Kosovo inte förbättrats utan snarare ytterligare

försämrats. Förutom de övergrepp som omnämndes i betänkandet

1989/90:UU22 förekommer numera enligt trovärdiga uppgifter även

att serbisk polis utför tortyr och annan brutal behandling mot

anhållna Kosovoalbaner. Vidare har ett stort antal sakligt

ogrundade avskedanden drabbat Kosovoalbanerna.

Den kaotiska situationen i Jugoslavien för närvarande innebär

risker för att våldet ökar i Kosovo och för att de regelrätta

striderna också drabbar denna provins.

Med utgångspunkt från de åtaganden som Jugoslavien gjort inom

ramen för ESK aktiverades under 1990 den s.k. ESK-mekanismen vad

gäller mänskliga rättigheter med avseende på situationen i

Kosovo. Eftersom någon förbättring inte ägde rum har nu en

aktivering av mekanismens steg två aktualiserats, vilket bl.a.

innebär att direkta konsultationer med Jugoslavien i frågan

skall äga rum. Det är enligt utskottets uppfattning angeläget

att fortsätta uppmärksamma och kritiskt granska problemen i

Kosovo i internationella fora, i första hand inom ramen för ESK.

Härmed får yrkandena 1 och 2 i motion U619 (mp, s, fp, c, v)

anses besvarade.

Utskottet anser att den svenska regeringen bör ha goda

möjligheter att erhålla information om situationen i Kosovo dels

genom Sveriges representation i Jugoslavien, dels genom andra

källor. Utskottet ser ingen anledning att göra något uttalande

angående lämpligheten av att sända en regeringsdelegation till

Kosovo.

När det gäller bedömningar om Kosovoalbaner i Sverige bör

betraktas som politiskt förföljda och därmed ges politisk asyl

får utskottet konstatera att inga sådana bedömningar görs

generellt utan alla fall bedöms individuellt.

Härmed avstyrks yrkandena 3 och 4 i motion U619 (mp, s, fp, c,

v).

3. Mänskliga rättigheter i Turkiet

Motionerna

Ett antal motionsyrkanden berör generellt situationen i

Turkiet vad gäller respekten för mänskliga rättigheter. Yrkande

4 i motion U631 (fp) anger att Sverige bör verka för att Turkiet

återigen anmäls till Europadomstolen samt ta upp frågan i

ESK-processen. Även motion U638 (mp) anför att Turkiet bör

anmälas till Europadomstolen. I motion U636 (s), yrkandena 3, 5

och 7 anförs att riksdagen bör verka för att

undantagstillståndet upphävs i Turkiet, att Europarådets

särskilda kommittés rapport om Turkiet offentliggörs samt att

allmän amnesti beviljas de politiska fångarna. Yrkande 2 i

motion U650 (v) anger att Sverige i Europarådet skall motverka

Turkiets begäran om att få göra avsteg från MR-konventionen.

Enligt yrkande 7 i motion U667 (c) bör Sverige anmäla Turkiet

till FNs kommission för de mänskliga rättigheterna och enligt

motion U655, yrkande 5 (mp) bör en särskild rapportör tillsättas

för Turkiet. I motion U655 (mp), yrkande 6, anförs att

bedömningen av turkiska flyktingars asylskäl omvärderas mot

bakgrund av situationen i Turkiet.

Bakgrund

Utskottet har under en följd av år behandlat frågan om

mänskliga rättigheter i Turkiet, senast i betänkandet om

Europarådet (1990/91:UU10) och i 1989/90:UU22.

I sistnämnda betänkande uttryckte utskottet sin oro över

rapporter om fortsatta kränkningar av mänskliga rättigheter i

Turkiet. Denna oro är fortfarande berättigad. Utskottets

sammanfattande bedömning är att Turkiet ännu inte kan betraktas

som ett land med fullvärdig demokrati och rättssäkerhet.

Aktuella uppgifter visar en bild av att överträdelser av de

mänskliga rättigheterna fortfarande begås i Turkiet. I första

hand gäller detta bruk av tortyr i polisarrester och godtyckliga

frihetsberövanden samt inskränkningar i de grundläggande

demokratiska fri- och rättigheterna. Vidare finns uppgifter om

fängslanden på politisk grund. Till bilden hör också att

undantagstillstånd råder i delar av sydöstra Turkiet vilket har

medfört godtyckliga frihetsberövanden och bruk av våld.

Samtidigt bör det noteras att den turkiska regeringen ökat

ansträngningarna att komma tillrätta med problemen. Under senare

år har ett antal konkreta åtgärder vidtagits för att förbättra

respekten för de mänskliga rättigheterna. Hit hör erkännande av

den individuella klagorätten enligt Europakonventionen om de

mänskliga rättigheterna och Europadomstolens jurisdiktion. Detta

innebär att enskilda turkiska medborgare har möjlighet att få

sina anmälningar behandlade inför den europeiska kommissionen

för de mänskliga rättigheterna och vidare inför Europadomstolen

eller Europarådets ministerkommitté.

Andra åtgärder som vidtagits är inrättandet av ett

parlamentariskt utskott för mänskliga rättigheter, avskaffande

av vissa artiklar i den turkiska strafflagen samt omvandling av

dödsstraff till fängelsestraff i ett antal enskilda fall.

Utskottet

En fråga som kommit i förgrunden beträffande Turkiet gäller

bruket av tortyr. Utskottet ser i detta sammanhang med stort

allvar på bruket av tortyr i turkiska polisarrester och häkten.

Turkiet har undertecknat FNs tortyrkonvention och också

anslutit sig till den europeiska tortyrkonventionen. Enligt den

senare svarar en oberoende expertkommitté för övervakningen

genom platsbesök i fängelser, häkten och motsvarande

institutioner i Europarådets medlemsländer. Ett sådant

platsbesök har ägt rum och en rapport utarbetats och lämnats

till ministerrådet. Kommittén har också beslutat göra ett andra

besök under 1992. Enligt konventionen är en sådan rapport hemlig

och någon förpliktelse att offentliggöra rapporten finns inte.

Enligt den europeiska tortyrkonventionen överlämnas kommitténs

rapport till landet i fråga (konventionsparten) och i

förekommande fall föreslås förbättringar. Om parten underlåter

att samarbeta eller vägrar att förbättra situationen mot

bakgrund av kommitténs rekommendationer får kommittén, efter det

att parten beretts tillfälle framföra sin uppfattning, med två

tredjedels majoritet besluta om den skall göra ett offentligt

uttalande.

Utskottet är av uppfattningen att regelmässig publicering av

tortyrkommitténs rapportering vore önskvärd. Utskottet anser i

enlighet härmed att trovärdigheten i de turkiska uttalandena om

att förbättra respekten för mänskliga rättigheter skulle öka om

Turkiets regering lät publicera nämnda rapport. Utskottet anser

det angeläget att Sveriges regering fortsätter att på lämpligt

sätt verka för att Turkiet skall uppfylla sina internationella

åtaganden och effektivt avskaffa all form av tortyr och annan

omänsklig eller förnedrande behandling.

Möjligheten att övervaka Turkiets efterlevnad av sina

internationella åtaganden beträffande mänskliga rättigheter har

förbättrats, särskilt i och med Turkiets erkännande av den

individuella klagorätten. Flera mål har väckts mot Turkiet i

detta sammanhang. Effektiviteten av detta instrument begränsas

dock bl.a. av att det tar åtskillig tid innan klagomål blir

slutligt bedömda av Europadomstolen.

Utskottet bedömer att EG spelar en positiv roll vad gäller

strävandena att förbättra respekten för mänskliga rättigheter i

Turkiet, inte minst mot bakgrund av att Turkiet ansökt om

medlemskap i EG.

ESK-processen har också lett till ökade möjligheter till

övervakning. Enligt slutdokumentet från ESK-uppföljningsmötet i

Wien 1989 kan medlemsstaterna påtala varandras brister i

efterlevnaden av de åtaganden som gjorts. Situationen i Turkiet

har tagits upp i ESK-sammanhang, bl.a. av Sverige.

Sverige bör enligt utskottet fortsätta att följa utvecklingen

i Turkiet och i internationella fora påtala de brott mot

mänskliga rättigheter som äger rum i landet Turkiet samt ta

erforderliga initiativ till åtgärder. Skulle det visa sig att

utvecklingen inte går åt rätt håll, bör frågan om att anmäla

Turkiet inför Europadomstolen återigen aktualiseras.

Med det ovan anförda får yrkande 4 i motion U631, yrkandena 3,

4, 5, 6 och 7 i motion U636 (s), yrkande 5 (berörd del) i motion

U638 (mp) och yrkande 3 (berörd del) i motion U650 (v) anses

besvarade.

Turkiet har gjort en så kallad derogering enligt artikel 15 i

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, vilken innebär

att man inom ett visst område vill göra undantag från delar av

de fri- och rättigheter som fastställts i konventionen. Artikel

15 ger alla konventionsstater en rätt att göra sådana

inskränkningar vid krig eller nödläge.

Derogationen gäller de sydöstra provinserna där undantagslagar

gäller och omfattar bl.a. rätten till personlig frihet, rätten

till domstolsprövning och rätten till yttrande- och

föreningsfrihet.

Denna fråga berördes av utrikesminister Sten Andersson i ett

interpellationssvar från 30 november 1990. I svaret anges att

det enligt Europakonventionen ankommer på den europeiska

domstolen för de mänskliga rättigheterna att avgöra om Turkiets

derogation är berättigad och i vad mån de åtgärder man vidtagit

i enskilda fall kan anses falla inom den ram som artikel 15 i

konventionen anger. Det framgår av interpellationssvaret att

Sverige, i likhet med övriga konventionsstater, inte på detta

stadium vidtagit några särskilda åtgärder i anledning av

Turkiets derogation.

Utskottet anser att vad som ovan angetts om vikten av att

följa utvecklingen i Turkiet och ta erforderliga initiativ till

åtgärder också bör gälla frågan om Turkiets derogation.

Med det ovan anförda får yrkande 2 i motion U650 (v) anses

besvarat.

Möjligheterna att tillsätta en särskild rapportör som skall

bevaka de mänskliga rättigheterna i Turkiet anses vara

begränsade. Det kan i sammanhanget noteras att de särskilda

tematiska rapportörerna som tillsätts av MR-kommissionen (t.ex.

rapportörer som bevakar tortyr och ofrivilliga försvinnanden)

även kan undersöka förhållanden i Turkiet. FNs rapportör

avseende tortyr har besökt Turkiet. I den mån kurdernas

mänskliga rättigheter tas upp till behandling i MR-kommissionen

kan även Turkiets behandling av den kurdiska minoriteten

beröras. Som utskottet tidigare framhållit bör regeringen

fortsätta att ta upp kurdernas mänskliga rättigheter till

behandling i FN.

Med det ovan anförda får yrkandena 2 och 5 i motion U655 (mp)

och berörd del av yrkande 3 i motion U650 (v) anses besvarade.

Dödsstraffet finns kvar enligt turkisk lag. Nya dödsdomar har

avkunnats, men någon avrättning har emellertid inte ägt rum

sedan 1984. Även om många dödsdomar på senare tid omvandlats

till fängelsedomar i samband med en amnesti så kvarstår hotet om

dödsstraff så länge detta finns i lagen. Utskottet har som nämns

tidigare i betänkandet uttalat att arbetet på att uppnå ett

totalt förbud mot dödsstraff såväl i krigstid som i fredstid

måste fortsätta. Självfallet gäller denna målsättning om att

verka för dödsstraffets avskaffande även Turkiet.

Med det anförda får yrkandena 1 och 2 i motion U636 (s) och

yrkande 1 i motion U650 (v) anses besvarade.

Beträffande turkiska asylsökande i Sverige gäller att varje

asylansökan individuellt prövas av Statens invandrarverk.

Härmed avstyrks yrkande 6 i motion U655 (mp).

4. Mänskliga rättigheter i Iran

Ett antal motioner tar upp bristen på respekt för mänskliga

rättigheter i Iran. Yrkande 16 i motion U667 (c) anger att det

är viktigt att FNs granskning av situationen i Iran fortsätter

och effektiviseras. Motion U618 (mp) tar likaledes upp vikten av

en granskning av Iran inom ramen för FNs kommission för de

mänskliga rättigheterna och av att kampen mot det i Iran vanligt

förekommande dödsstraffet intensifieras. Motion U638 (mp)

redogör för brotten mot mänskliga rättigheter i Iran. I motion

U648 (v) yrkas att Sverige skall verka för att Irans brott mot

de mänskliga rättigheterna skall uppmärksammas i alla relevanta

internationella sammanhang samt att MR-kommissionens rapportör i

Iran byts ut.

Utskottet konstaterar att grova överträdelser av de mänskliga

rättigheterna äger rum i Iran. Exempel på övergrepp är

godtyckliga avrättningar, försvinnanden och frihetsberövanden

samt bristande rättssäkerhet. Den strafflag som tillämpas i Iran

innehåller åtskilligt som ter sig helt främmande för vår egen

rättsuppfattning. Situationen i Iran har varit föremål för

behandling i MR-kommissionen sedan 1982. FNs särskilda

representant medgavs besöka Iran första gången 1990 då två besök

ägde rum. MR-kommissionen beslöt i våras att förlänga

representantens mandat.

Den resolution avseende rapportörens rapport som antogs i

MR-kommissionen 1990 var återhållsam, och Sverige ansåg sig inte

kunna ställa upp som medförslagsställare. Årets rapport

innehåller åtskilligt av kritik mot förhållandena i Iran, och

den resolution som antogs förlänger rapportörens mandat.

Utskottet anser mot denna bakgrund inte att yrkande 2 i motion

U648 (v) om att verka för att byta ut rapportören bör föranleda

något vidare uttalande.

Härmed avstyrks yrkande 2 i motion U648 (v).

Utskottet utgår från att regeringen även fortsättningsvis

arbetar för att brotten mot de mänskliga rättigheterna i Iran,

inte minst vad gäller verkställandet av dödsdomar och summariska

avrättningar, uppmärksammas och påtalas, t.ex. i MR-kommissionen

samt vid bilaterala kontakter.

Härmed får yrkandena 2 och 3 i motion U618 (mp), berörd del av

yrkande 5 i motion U638 (mp), yrkande 1 i motion U648 (v) samt

yrkande 16 i motion U667 (c) anses besvarade.

I motionerna U618 (mp) och U648 (v) anförs också att Sverige

bör hålla handelsförbindelserna med Iran på låg nivå.

Sverige deltar som regel endast i handelsbojkotter som

tillkommit genom beslut i FNs säkerhetsråd. Några särskilda

restriktioner vad gäller handeln med Iran åläggs inte svenska

företag. Utskottet ser inte anledning göra några ytterligare

uttalanden i denna fråga.

Yrkande 1 i motion U618 (mp) och yrkande 4 i motion U648 (v)

avstyrks därmed.

5. Mänskliga rättigheter i Irak

I motion U638 (mp) och U667 (c) berörs bristen på respekt för

mänskliga rättigheter i Irak. Motionen U667 (c) anför vidare att

Sverige bör undersöka möjligheterna att utse en särskild

rapportör för Irak.

Utskottet konstaterar att allvarliga brott mot de mänskliga

rättigheterna sker i Irak. Tidigare i betänkandet har kurdernas

situation i Irak behandlats. Sverige jämte andra västländer

försökte 1989 och 1990 få upp situationen i Irak till behandling

i MR-kommissionen utan framgång. Vid MR-kommissionens möte våren

1991 rönte ansträngningarna framgång, och en resolution om Irak

antogs. I resolutionen anges de allvarliga bristerna vad gäller

respekten för mänskliga rättigheter i landet, och kommissionens

ordförande uppmanas tillsätta en rapportör för Irak med mandat

att samla information om MR-läget och rapportera härom till

generalförsamlingen och nästa möte med kommissionen.

Utskottet utgår från att Sverige kommer att fortsätta att

verka för internationell uppmärksamhet och övervakning

beträffande de mänskliga rättigheterna i Irak.

Med det ovan anförda får berörd del av yrkande 5 i motion U638

(mp) och yrkande 15 i motion U667 (c) anses besvarade.

6. Mänskliga rättigheter i Afghanistan

I motion U640 (m) föreslås att Sverige åter bör ta upp

Afghanistanfrågan till behandling i FN. I motion U667 (c)

beskrivs det allvarliga problem som kvarlämnade minor skapar. I

motionen anförs att Sverige i sina kontakter med Sovjetunionen

bör påtala vikten av att Sovjetunionen deltar i minröjning och

överlämnar de minkartor som finns. Vidare sägs att Sverige bör

bidra med minröjningsutrustning. Motionen föreslår att

möjligheterna att anordna en folkomröstning under FNs

överinseende bör prövas.

I betänkandet 1989/90:UU22 återfinns en bakgrundsbeskrivning

till konflikterna i Afghanistan och utskottet får hänvisa till

denna. När det gäller biståndsinsatser i Afghanistan behandlar

utskottet denna fråga i samband med den årliga behandlingen av

biståndsbudgeten.

Utskottet har under en följd av år behandlat situationen i

Afghanistan. I betänkandet 1989/90:UU22 angavs att avsaknaden av

en lösning på konflikten hindrar främjandet av de mänskliga

rättigheterna. Denna bedömning har fortfarande aktualitet.

I den rapport som den särskilda rapportören för Afghanistan

lade fram inför årets möte med MR-kommissionen angavs att

situationen avseende respekt för mänskliga rättigheter inte hade

förbättrats och att den fortsatta väpnade konflikten orsakar

enormt mänskligt lidande. Enligt den resolution som antogs vid

MR-kommissionens möte förlängdes mandatet för den särskilda

rapportören ett år.

FN spelar en aktiv roll när det gäller fredsansträngningarna,

baserat på Genèveavtalen från 1988. I 1990 års behandling av

Afghanistan i generalförsamlingen anmodas generalsekreteraren

uppmuntra och underlätta genomförandet av en fullständig

politisk lösning i Afghanistan. Sverige bör enligt utskottet

fortsätta att understödja den aktiva roll som FNs

generalsekreterare spelar i försöken att få till stånd en

lösning.

Sverige stödjer finansiellt UNOCAs minröjningsprogram i

Afghanistan. Utskottet bedömer detta stöd som angeläget och

utgår från att det kommer att fortsätta. Utskottet understryker

vikten av att Sovjetunionen bistår vid minröjningen, inkl. genom

tillhandahållande av minkartor.

Härmed får yrkande 12 i motion U667 (c) och yrkande 1 i motion

U640 (m) anses besvarade.

7. Mänskliga rättigheter i Indonesien

Motion U602 (mp) tar upp frågorna om självbestämmande och

mänskliga rättigheter i Östra Timor och Irian Jaya (tidigare

Västpapua). Motionerna U637 (s) och U629 (v) berör situationen i

Östra Timor. Motion U629 omnämner specifikt önskemålet om

folkomröstning i Östra Timor. Motion U647 (fp) förordar att

Västpapua förs upp på FNs avkolonialiseringslista. Tre motioner,

U602 (mp), U667 (c) och U629 (v), berör samarbetsorganet IGGI

och dess roll vad gäller mänskliga rättigheter, liksom Sveriges

syn.

I betänkandet 1989/90:UU22 återfinns en beskrivning av

bakgrunden till situationen i Östra Timor, och utskottet får

hänvisa till denna.

Den svenska regeringen har tagit avstånd från Indonesiens

invasion och annektering av Östra Timor som ägde rum 1975. Östra

Timor-frågan har inte behandlats i FN på över tio år. FNs

generalsekreterare har dock sedan 1982 generalförsamlingens

uppdrag att genom konsultationer med alla berörda parter söka nå

en lösning på den otillfredsställande situationen. Dessa

konsultationer har hittills inte nått något genombrott, utan

Östra Timor har blivit allt fastare inlemmat i Indonesien.

Utskottet noterar att Sveriges regering i olika sammanhang har

gett uttryck för sin uppfattning direkt till Indonesiens

regering.

I ett svar på en riksdagsfråga den 5 november 1991 angav

utrikesminister Margaretha af Ugglas att Sverige stödjer

generalsekreterarens ansträngningar att nå fram till en lösning

som i enlighet med principerna om kolonialsystemets avskaffande

innebär att befolkningen i Östra Timor bör få göra sin röst hörd

om sin egen framtid. Vidare nämnde utrikesministern att Sverige

i samtal med företrädare för Indonesiens regering inte tvekar

att framföra uppfattningen att östtimoresernas rätt till

självbestämmande inte respekteras.

Utskottet ansluter sig till den hållning som frågesvaret ger

uttryck för och vill upprepa förhoppningen att konsultationerna

i FNs regi skall leda till en lösning som går den timoresiska

befolkningens legitima anspråk till mötes. Utskottet anser att

detta självfallet kan innebära anordnandet av folkomröstning.

Härmed får utskottet anse berörd del av yrkande 1 i motion

U602 (mp), yrkande 1 i motion U637 (s) och yrkandena 3 och 4 i

motion U629 (v) besvarade.

Beträffande Irian Jayas status får utskottet konstatera att

Sverige accepterade områdets införlivande med Indonesien genom

ett antagande av resolution 2504 (XXIV) år 1969.

Härmed avstyrks berörd del av yrkande 1 i motion U602 (mp),

yrkande 2 i motion U647 (fp) samt yrkande 6 i motion U629 (v).

Situationen när det gäller de mänskliga rättigheterna i

Indonesien som helhet är otillfredsställande. Uppgifter

förekommer om att personer fängslas på politiska grunder och om

tortyr och misshandel av fångar. Rättssäkerheten är undermålig

och dödsstraffet har inte avskaffats.

Situationen är mest allvarlig i Östra Timor och på Irian Jaya.

De övergrepp som utskottet i tidigare betänkanden omnämnt

fortsätter, såsom fängslanden på politiska grunder, avrättningar

och tortyr. Amnesty International har rapporterat om att

korttidsanhållanden, tortyr och undermålig behandling av

politiskt oppositionella i Östra Timor ökat. Enligt vad

utskottet erfarit har situationen i Östra Timor försämrats under

senare tid. Nyligen dödades ett stort antal demonstranter av

indonesiska säkerhetsstyrkor i Östra Timors huvudstad Dili.

En oroande omständighet är att de indonesiska myndigheterna

utövar en mycket strikt kontroll och begränsar internationell

insyn och tillträde. Det kan dock noteras att Internationella

rödakorskommittén numera kan verka i Östra Timor och i begränsad

omfattning på Irian Jaya. Det är viktigt att det internationella

samfundet får ta del av informationer om händelseutvecklingen i

dessa områden och att mänskliga rättighetsorganisationer tillåts

verka fritt.

Utskottet vill i detta sammanhang vidare peka på att en

oroande situation med hög våldsnivå uppstått i provinsen Aceh

belägen på Sumatra.

Situationen i Östra Timor har i flera år varit föremål för

behandling i FNs underkommission. Förra året antogs en

resolution i vilken MR-kommissionen rekommenderades att granska

läget där. MR-kommissionen behandlade dock inte frågan vintern

1991. Underkommissionen möttes igen i augusti 1991 och beslöt då

att den skulle avvakta ett kommande besök av en portugisisk

parlamentsdelegation. Den indonesiska regeringens inbjudan till

MR-kommissionens tortyrrapportör att besöka Östra Timor kan

också noteras i detta sammanhang. Det framgår av

utrikesministerns svar i riksdagen att besöket av den

portugisiska parlamentsdelegationen inte har kunnat genomföras.

Sammanfattningsvis finner utskottet att situationen

beträffande de mänskliga rättigheterna i Indonesien som helhet,

i Östra Timor och i provinserna Irian Jaya och Aceh är allvarlig

och motiverar internationellt agerande. Utskottet utgår från att

regeringen även framgent såväl inom ramen för FN som bilateralt

kommer att arbeta för att demokrati och mänskliga rättigheter

skall respekteras.

Med det ovan anförda får yrkandena 3 och 5 i motion U602 (mp)

och yrkande 5 i motion U629 (v) anses besvarade.

Utskottet ser ingen anledning att i detta sammanhang föreslå

någon särskild ordning när det gäller information från

regeringen till riksdagen.

Härmed avstyrks yrkande 6 i motion U602 (mp).

Med anledning av att motionerna U602 (mp), U629 (v) och U667

(c) berör också samarbetsorganet Intergovernmental Group on

Indonesia (IGGI) får utskottet anföra följande.

Sverige deltar i likhet med flertalet andra OECD-länder, bl.a.

Norge, Danmark och Finland, sedan 1980 som observatör vid IGGI:s

årliga möten. Syftet med observatörsskapet är att erhålla allmän

ekonomisk, handelspolitisk och kommersiell information om

Indonesien. Så länge regeringen bedömer att det svenska

observatörsskapet har ett informationsvärde, ser utskottet ingen

anledning att förorda att detta upphör.

Härmed avstyrks yrkande 4 i motion U602 (mp), berörd del av

yrkande 2 i motion U629 (v) samt yrkande 14 i motion U667 (c).

I berörd del av yrkande 2 i motion U629 (v) yrkas att Sverige

inte bör utveckla biståndssamarbete med Indonesien.

Utskottet får konstatera att det svenska biståndssamarbetet

med Indonesien är begränsat och utgörs främst av stöd via

enskilda organisationer. Vidare har katastrofbistånd via

Internationella röda korset tidigare gått till befolkningen i

Östra Timor.

Utskottet anser att såväl katastrofbistånd som bistånd via

enskilda organisationer med syfte att stödja de mänskliga

rättigheterna har en roll att fylla. Utskottet ser därför ingen

anledning att införa någon sorts förbud mot svenskt bistånd i

detta sammanhang.

Härmed avstyrks berörd del av yrkande 2 i motion U629 (v).

8. Mänskliga rättigheter i Tibet

I motionerna U606 (fp, s, m, c, v, mp) och U657 (mp) yrkas

att Sverige bör verka för att situationen beträffande de

mänskliga rättigheterna i Tibet tas upp i MR-kommissionen.

Motion U667 (c) anför att Sverige bör verka för ett stärkt skydd

för de mänskliga rättigheterna för Tibets folk.

Allvarliga överträdelser av de mänskliga rättigheterna begås i

Tibet. Rapporterna från Tibet talar om en hård repression mot

det tibetanska folket. Godtyckliga frihetsberövanden, tortyr och

misshandel i fängelser, försvinnanden samt begränsning av de

medborgerliga fri- och rättigheterna, framför allt yttrande- och

församlingsfrihet, hör till bilden. Demonstrationer för ökad

frihet har mötts med beskjutning. Det bör i sammanhanget noteras

att den låga respekten för mänskliga rättigheter i Kina

självfallet påverkar situationen i Tibet i negativ riktning.

Utskottet noterar med oro att det är svårt att få fullgod

information om situationen, mot bakgrund av restriktioner när

det gäller tillträdet för bl.a. organisationer som bevakar

mänskliga rättigheter.

Situationen beträffande de mänskliga rättigheterna i Kina

uppmärksammades i FN-sammanhang i samband med mötet med FNs

underkommission om förhindrande av diskriminering och skydd av

minoriteter 1989. Underkommissionen antog då en resolution

enligt vilken Kina skulle tas upp vid 1990 års MR-kommission.

Detta lyckades emellertid inte trots att flera stater, däribland

Sverige, verkade härför. Vid underkommissionens möte 1991 antogs

en resolution om situationen i Tibet. Genom detta beslut

placeras Tibet på MR-kommissionens dagordning vintern 1992.

Utskottet välkomnar att situationen i Tibet kommer att finnas

på MR-kommissionens dagordning. Utskottet utgår från att

regeringen kommer att fortsätta att såväl i internationella fora

som bilateralt med Kinas regering ta upp kränkningarna av de

mänskliga rättigheterna i Tibet. Utskottet vill betona att det

tibetanska folket måste garanteras fullständiga demokratiska

fri- och rättigheter, och tibetanerna bör ges möjlighet att

fritt utveckla sin egen kulturella särart och sin religion.

Härmed betraktar utskottet yrkande 2 i motion U606 (fp, s, m,

c, v, mp), yrkande 3 i motion U657 (mp) samt yrkande 17 i motion

U667 (c) som besvarade.

Motionerna U606 (fp, s, m, c, v, mp), U643 (m) och U657 (mp)

yrkar samtliga på att Sverige bör stödja Dalai Lamas fredsplan

och att Sverige bör verka för att förhandlingar mellan Kina och

Tibet inleds. I motion U657 anförs vidare att frågan om Tibets

rättigheter bör drivas i FN och andra lämpliga internationella

fora, att Dalai Lama bör erkännas som den enda och legitima

representanten för det tibetanska folket samt att svenska

regeringen bör stödja den tibetanska icke-våldskampanjen för

landets befrielse. Motion U667 (c) föreslår att Sverige bör

verka för ökad självständighet för Tibets folk och att en

lösning med utgångspunkt från Dalai Lamas fredsplan bör

eftersträvas.

Den fredsplan Dalai Lama lade fram 1987 innehåller i kort

sammanfattning följande fem punkter: att förklara Tibet som

fredszon och att de kinesiska trupperna dras tillbaka, att

upphöra med den planerade invandringen av kineser, att återge

tibetanerna deras fundamentala mänskliga och demokratiska

rättigheter, att återuppbygga Tibets ekologi och att skydda dess

kultur samt att inleda en dialog mellan Kina och Tibet om Tibets

framtida status. Det bör noteras att det självfallet förekommer

många olika tolkningar av fredsplanens innehåll.

Utskottet noterar att Tibet formellt har ställning som s.k.

autonom region och därmed skall åtnjuta viss självstyrelse.

Denna självstyrelse måste enligt utskottet ges ett reellt

innehåll. Det bör noteras att det finns en stark opinion bland

tibetanerna för ökad autonomi i förhållande till kinesiska

centralregeringen. Utskottet noterar vidare att Dalai Lama

uppenbarligen åtnjuter en stark förankring hos det tibetanska

folket.

Utskottet vill för sin del särskilt betona vikten av att en

fredlig dialog upprättas mellan företrädare för den kinesiska

regeringen och legitima företrädare för det tibetanska folket i

syfte att dels förbättra respekten för de mänskliga

rättigheterna, dels på fredlig väg enas om Tibets framtida

status. I en sådan dialog torde Dalai Lamas fredsplan komma att

spela en viktig roll.

En situation i Tibet präglad av fredliga förhållanden och

respekt för mänskliga rättigheter förutsätter uppenbarligen att

tibetanernas krav på ökat självbestämmande tillgodoses. Det

ankommer i första hand på parterna i dialogen att avgöra formen

för ett sådant självbestämmande.

Härmed besvaras yrkande 1 i motion U606 (fp, s, m, c, v, mp),

motion U643 (m) samt yrkandena 1, 2, 4 och 5 i motion U657 (mp).

9. Mänskliga rättigheter i Myanmar (tidigare Burma)

I motion U633 (m) yrkas att Sverige i MR-kommissionen verkar

för att Myanmars brott mot de mänskliga rättigheterna fördöms

samt att Sverige i FN aktivt verkar för att Myanmars nuvarande

regim skall respektera utgången vid valen 1990. I motion U639

(mp) anges vikten av att Sverige i FNs generalförsamling och i

MR-kommissionen arbetar för mänskliga rättigheter i Myanmar.

Efter en period av spänningar och inrikespolitisk oro tog

militären i Myanmar makten genom en kupp 1988. Sedan dess har

respekten för de mänskliga rättigheterna ytterligare försämrats,

inte minst under det senaste året. Krigslagar gäller i större

delen av landet. Rättssäkerheten får anses mycket eftersatt,

bl.a. mot bakgrund av att många rättegångar äger rum inom ramen

för militära domstolar. Godtyckliga arresteringar på politiska

grunder liksom tortyr och försvinnanden förekommer. Personer har

skjutits ihjäl i samband med demonstrationer. Någon öppen

politisk debatt eller kritik mot regimen tillåts över huvud

taget inte.

Situationen förbättrades tillfälligt en kort period inför de

allmänna valen i maj 1990. Den nationalförsamling som då valdes

och i vilken oppositionen fick en överväldigande majoritet har

emellertid inte tillåtits sammanträda. Flera av de valda

parlamentsledamöterna har fängslats eller begett sig i exil.

Myanmar är sedan 1990 föremål för behandling i MR-kommissionen

enligt den s.k. 1503-proceduren. I denna har beslutats om en

särskild expert för Myanmar, vars rapport blir föremål för

konfidentiell behandling. Den särskilde experten för Myanmar

avgav en kritisk rapport inför årets möte med MR-kommissionen.

Behandlingen i kommissionen innebar att ett beslut togs om att

behålla Myanmar på dagordningen inom ramen för 1503-proceduren.

Sveriges strävan är att få situationen i Myanmar granskad i

MR-kommissionens offentliga behandling.

Vid FNs generalförsamlings möte 1990 lade Sverige som

huvudförslagsställare fram ett resolutionsförslag med rubriken

respekt för folkviljan i Myanmar inkluderande en betoning av

mänskliga rättigheter. Generalförsamlingen fattade beslut om att

skjuta upp behandlingen av resolutionsförslaget till 1991 års

generalförsamling mot bakgrund av att situationen i Myanmar

skulle tas upp vid MR-kommissionens möte vintern 1991. I samband

med debatten i generalförsamlingen påtalade Sverige bl.a. det

faktum att den styrande regimen inte respekterat valutslaget.

Utskottet välkomnar den aktiva roll Sverige spelat för att

uppmärksamma situationen i Myanmar och få den behandlad i FN.

Mot bakgrund av att situationen i Myanmar synes ha försämrats

ytterligare utgår utskottet från att Sverige fortsätter att

driva frågan om respekt för de mänskliga rättigheterna i

Myanmar.

Med det ovan anförda får yrkandena 1 och 2 i motion U633 (m)

och motion U639 (mp) anses besvarade.

10. Mänskliga rättigheter i Angola

I motion U237 (m) yrkas att Sverige bör bidra till att

stimulera utvecklingen mot demokrati i Angola genom att försöka

påverka MPLA-regimen att snarast på allvar inleda

fredsförhandlingar med UNITA.

Det mesta tyder på att det krigstillstånd som rått i Angola i

trettio års tid och som förorsakat sådana enorma mänskliga

lidanden nu går mot sitt slut. Fredsansträngningarna i Angola

fick en positiv impuls i och med Namibias framgångsrika väg mot

självständigheten som proklamerades 1990. Fredsdialogen

mellan parterna MPLA och UNITA kom på allvar i gång under 1989,

och genom aktiv medverkan av Portugal samt USA och Sovjetunionen

kunde parterna enas om ett fredsavtal och eldupphör den 31 maj i

år. Fredsavtalet innehåller bl.a. bestämmelser om

demobilisering, övervakning av avtalet, sammanslagning av

militärstyrkor och inte minst demokratisering inklusive

anordnandet av allmänna val. Flerpartisystem har införts. En ny

författning skall antas. Val kommer sannolikt att äga rum mot

slutet av 1992. Fredsprocessen övervakas av en FN-styrka

(UNAVEMII) med svenskt deltagande.

En förbättring av respekten för de mänskliga rättigheterna i

det krigsdrabbade Angola går hand i hand med framstegen i freds-

och demokratiprocessen. Det är utskottets förhoppning att

processen skall fortlöpa som planerat och att det angolanska

folket härigenom uppnår drägligare levnadsvillkor och respekt

för demokratiska fri- och rättigheter.

Härmed får yrkande 3 i motion U237 (m) anses besvarat.

11. Mänskliga rättigheter i Filippinerna

I motion U612 (v) anförs att Sverige i MR-kommissionen bör ta

upp Aquinoregimens brott mot de mänskliga rättigheterna samt att

Sverige i FN och andra internationella fora skall verka för

internationellt stöd till senator Tanadas fredsinitiativ i

Filippinerna.

Några av de första åtgärder som vidtogs efter president

Aquinos makttillträde 1986 var att återupprätta politiska

demokratiska institutioner och garantera de mänskliga

rättigheterna i konstitutionen. Filippinerna ratificerade

exempelvis 1966 års konvention om medborgerliga och politiska

rättigheter och tillträdde år 1989 tilläggsprotokollet om

enskild klagorätt. Politiska fångar frigavs och en särskild

kommission för mänskliga rättigheter upprättades. Dödsstraffet

avskaffades.

Trots dessa ansträngningar från den filippinska regeringens

sida kvarstår allvarliga kränkningar av de mänskliga

rättigheterna i Filippinerna. Rapporter, bl.a. från Amnesty

International, talar om olagliga och godtyckliga avrättningar,

försvinnanden, tortyr och ett illa fungerande rättsväsende. En

rapport från Amnesty International tar särskilt upp repressionen

mot fackföreningsrörelsen.

Det faktum att väpnade oroligheter förekommer mellan olika

väpnade grupper och regeringstrupperna innebär betydande

svårigheter i strävandena vad gäller respekten för de mänskliga

rättigheterna. Den prekära sociala och ekonomiska situationen i

landet innebär också en grogrund för fortsatta övergrepp.

Det får anses som positivt att den filippinska regeringen dels

erkänner att övergrepp förekommer, dels fortsatt betonar sin

intention att förbättra situationen. Positivt är också att

enskilda organisationer har ett visst utrymme att verka även

inom MR-området. Inte desto mindre anser utskottet att de

allvarliga brotten mot de mänskliga rättigheterna som förekommer

bör uppmärksammas internationellt och i bilaterala kontakter.

Utskottet har inte kunnat inhämta någon detaljerad information

om den i motion U612 (v) nämnda senator Tanadas

fredsansträngningar mer än att denne person söker verka för en

fredlig lösning av konflikterna i Filippinerna. Utskottet vill i

detta sammanhang uttrycka förhoppningen att de väpnade

oroligheterna kan bringas till ett slut genom dialog och

förhandlingar.

Med det ovan anförda får motion U612 (v), yrkandena 1 och 3,

anses besvarade.

12. Mänskliga rättigheter i Västra Sahara

I motion U630 (v), yrkande 3, i yrkande 4 i motion U641 (mp)

och i yrkande 1 i motion U646 (fp) föreslås att Sverige aktivt

verkar för att förverkliga fredsplanen för Västra Sahara. I

motion U667 (c) föreslås också att detta sker genom nordiskt

agerande. I motion U641 (mp) yrkas att Sverige i MR-kommissionen

skall ta upp frågan om västsahariska ungdomar som befinner sig i

Marocko samt att Polisarios representation i Sverige bör ges

ekonomiskt stöd.

I betänkandet 1989/90:UU22 ges en utförlig historisk bakgrund

till situationen i Västra Sahara.

Utskottet konstaterar att viktiga framsteg gjorts i

ansträngningarna att åstadkomma en fredlig lösning av

Västsaharafrågan. FNs generalsekreterare och OAU lade fram

en fredsplan 1988 i syfte att uppnå ett vapenstillestånd i

konflikten och en överenskommelse om formerna för en

folkomröstning angående territoriets framtida status. Planen har

accepterats av parterna och också erhållit stöd i FNs

generalförsamling och i MR-kommissionen. Planen godkändes av

säkerhetsrådet 1990.

I enlighet med fredsplanen proklamerades eldupphör i Västra

Sahara 6 september i år. En FN-styrka, MINURSO, skall övervaka

fredsplanens genomförande vars nyckelelement är den

folkomröstning som planeras äga rum i januari 1992. En viktig

och ännu inte avklarad fråga är identifieringen av de

röstberättigade vid den förestående folkomröstningen. Detta

arbete har dock försenats vilket kan leda till att

folkomröstningen senareläggs.

Utskottet har tidigare uttalat att Västra Sahara-frågan bör

betraktas som ett oavslutat kolonialt problem och att områdets

framtid måste avgöras i enlighet med befolkningens fritt

uttalade önskemål. Utskottet ser det därför som mycket angeläget

att den planerade folkomröstningen kan genomföras på ett fritt

och demokratiskt sätt, att identifieringen av de röstberättigade

sker på det sätt som FN beslutat om och att parterna avhåller

sig från fortsatta stridigheter och till fullo samarbetar med

FN. Det är vidare väsentligt att de mänskliga rättigheterna

respekteras och att politiska fångar och krigsfångar släpps.

Utskottet noterar att oroande uppgifter framkommit med

innebörden att fredsplanens genomförande riskerar att fördröjas

och försvåras.

Utrikesminister Margaretha af Ugglas uttalade i riksdagen den

5 november 1991 att svenska representanter i samtal främst i

Rabat och New York uttryckt den svenska regeringens oro för

åtgärder som kan störa den pågående fredsprocessen och kraftigt

understrukit den vikt Sverige fäster vid att folkomröstningen

kan genomföras som planerat. Sverige har enligt utrikesministern

påpekat att det är särskilt angeläget att FNs arbete med att

identifiera röstberättigade kan slutföras så skyndsamt och

rättvist som möjligt. Samma fråga har enligt utrikesministern

tagits upp i samtal med representanter för Marocko och Polisario

i Stockholm.

Utskottet ser positivt på att Sverige framför denna oro till

de berörda parterna samt utgår från att Sverige även

fortsättningsvis aktivt stödjer fredsprocessen och genomförandet

av folkomröstningen, såväl inom ramen för FN som genom

bilaterala kontakter.

Härmed besvaras yrkande 3 i motion U630 (v), yrkande 4 i

motion U641 (mp), yrkande 1 i motion U646 (fp) och yrkande 10 i

motion U667 (c).

Frågan om i Marocko försvunna saharier är föremål för

behandling i MR-kommissionen genom den särskilda arbetsgrupp

under kommissionen som följer upp och undersöker rapporter om

ofrivilliga försvinnanden. Det är naturligt att arbetsgruppen

också kan ta upp den allmänna frågan om kränkningar av mänskliga

rättigheter för de västsaharier som befinner sig i Marocko.

Utskottet utgår från att Sverige fortsätter att stödja

arbetsgruppens arbete.

Härmed besvaras yrkande 5 i motion U641 (mp).

Utskottet anser inte att ekonomiskt stöd från svenska staten

bör utgå till Polisarios representation i Sverige. Härmed

avstyrks yrkande 6 i motion U641.

13. Mänskliga rättigheter i El Salvador

Motion U613 (v) tar upp såväl fredsprocessen i El Salvador som

situationen beträffande de mänskliga rättigheterna. I motionen

anförs att Sverige skall medverka till att skapa en stödgrupp

för förhandlingarna samt agera för en internationell

övervakningskommission inför valen, att Sverige skall framföra

kritik mot USAs ovilja att stödja en förhandlingslösning och att

Sverige skall ge FMLN diplomatiskt erkännande. Vidare föreslås

ekonomiskt stöd för FMLNs representation i Sverige och att

riksdagen skall sända en flerpartidelegation till El Salvador.

Sedan utskottet förra gången behandlade utvecklingen i det

krigsdrabbade El Salvador (1989/90:UU22) har flera viktiga

steg tagits mot fred. De fredssamtal som förts under ledning av

FNs generalsekreterare mellan FMLN och den salvadoranska

regeringen ledde fram till ett principavtal om fred och

vapenvila som undertecknades den 25 september i år. Avtalet är

tänkt att leda fram till eldupphör. Avtalet inbegriper bl.a.

konstitutionella reformer i syfte att skapa ett mer demokratiskt

och rättvist samhälle, reformering av den polis och militärmakt

som stått bakom huvuddelen av övergreppen mot de mänskliga

rättigheterna samt en integrering av gerillan i det civila

politiska livet. Samtal fortsätter i syfte att uppnå vapenvila

före årets slut. Eldupphöröverenskommelsen liksom mänskliga

rättighetsaspekterna kommer att övervakas av en

observatörsstyrka i FNs regi (ONUSAL) i enlighet med

säkerhetsrådets resolution 693.

Framsteg i fredsprocessen är grundläggande för att en

förbättring av läget beträffande de mänskliga rättigheterna

skall äga rum. Även om det nu finns skäl att hysa viss optimism

beträffande den framtida utvecklingen så får utskottet

konstatera att det även under senare år inkl. innevarande år

skett allvarliga överträdelser av de mänskliga rättigheterna i

El Salvador. Mord, försvinnanden, tortyr, godtyckliga

frihetsberövanden och en undermålig rättssäkerhet är exempel på

de allvarliga bristerna när det gäller respekten för de

mänskliga rättigheterna.

MR-kommissionen har sedan många år haft El Salvador på

dagordningen. Kommissionens särskilda representant lade inför

årets möte fram en rapport med redogörelse för grova MR-brott.

Med rapporten som grund beslöt kommissionen att förlänga

rapportörens mandat och på nytt granska situationen i landet vid

nästkommande möte.

Utskottet utgår från att Sverige i internationella sammanhang

fortsätter att uppmärksamma kränkningarna av de mänskliga

rättigheterna i El Salvador samt aktivt verkar för att den för

demokratin och de mänskliga rättigheterna så avgörande

fredsprocessen fortsätter och att den ges erforderligt

internationellt stöd.

Med det ovan anförda får utskottet anse yrkandena 1, 5 och 6 i

motion U613 (v) besvarade.

Utskottet ser inte anledning att i detta läge när ett viktigt

förhandlingsgenombrott uppnåtts rikta kritik mot något särskilt

land i detta sammanhang som föreslås i motion U613 (v), yrkande

2.

Yrkande 2 i motion U613 (v) avstyrks därför.

Utskottet ser heller inte någon anledning att nu ändra på

Sveriges nuvarande syn på FMLNs status och ställning. Utskottet

vill heller inte förorda ekonomiskt stöd till FMLNs

representation i Sverige.

Utskottet anser att Sveriges regering och riksdag har tillgång

till god information om utvecklingen i El Salvador, bl.a. genom

vår diplomatiska representation. Utskottet ser därför inte

anledning förorda att en särskild flerpartidelegation för besök

i El Salvador upprättas.

Härmed avstyrks yrkandena 3, 4 och 7 i motion U613 (v).

14. Mänskliga rättigheter i Guatemala

I motion U638 (mp) och i motion U660 (mp) anförs att

situationen beträffande de mänskliga rättigheterna i Guatemala

försämrats liksom det politiska läget. I U638 berörs specifikt

problemet med giftbesprutningar som drabbar urbefolkningen.

Situationen för de mänskliga rättigheterna i Guatemala

bedömdes under en lång följd av år vara mycket allvarlig, och

landet har sedan början av 1980-talet varit föremål för

behandling i MR-kommissionen. På förslag av ett antal

latinamerikanska länder och efter beslut av MR-kommissionen

fördes behandlingen av ärendet 1987 över till dagordningspunkten

rådgivande verksamhet.

Utskottet behandlade situationen i Guatemala senast i

betänkandet 1989/90:UU5. Av betänkandet framgår att Sverige

kritiserade beslutet att ersätta den särskilde rapportören för

Guatemala med enbart rådgivning i MR-frågor.

Utskottet kan nu konstatera att de förhoppningar om en

förbättring av MR-läget i landet som låg bakom beslutet enligt

ovan och som i mångt och mycket grundades på tillträdandet av en

civil regering i landet några år dessförinnan tyvärr inte

infriats.

Expertrapporten som lades fram vid årets kommissionsmöte angav

att politiskt motiverade mord och försvinnanden är frekventa i

Guatemala samt att urbefolkningen utsätts för allvarlig och

omfattande diskriminering. Trots rapporten beslöt kommissionen

att Guatemala vid nästa års möte även skall behandlas under

dagordningspunkten rådgivande verksamhet. Sverige och övriga

västländer röstade emot detta beslut.

Utskottet utgår från att Sverige fortsätter att verka för att

Guatemala ägnas den internationella uppmärksamhet som är

påkallad mot bakgrund av den allvarliga situation som råder i

landet.

Med det ovan anförda får yrkande 6 och berörd del av yrkande 7

i motion U638 (mp) och yrkande 14 i motion U660 (mp) anses

besvarade.

15. Mänskliga rättigheter i Cuba

I motion U661 (fp) anförs att Sverige bör ge stöd till dem som

kämpar för mänskliga rättigheter och protesterar mot förtrycket

i Cuba.

Utskottet bedömer att problemen vad gäller de mänskliga

rättigheterna i Cuba främst har att göra med det politiska

systemet som inte tillåter grundläggande demokratiska fri- och

rättigheter som yttrandefrihet, pressfrihet och föreningsfrihet.

De personer som som fritt ger uttryck för åsikter som av den

kommunistiska regimen uppfattas som obekväma löper stor risk att

fängslas på politiska grunder och under starkt bristande

rättssäkerhet. Myndigheterna motarbetar de organisationer som

verkar för mänskliga rättigheter.

USA tog 1987 initiativ i MR-kommissionen till en resolution om

Cuba. Resolutionsförslaget föll men initiativet ledde så

småningom till att Cuba inbjöd en delegation att besöka landet.

Besöksrapporten gav belägg för förekomsten av vissa kränkningar.

Vid årets möte med MR-kommissionen fattades efter långa

överläggningar ett beslut med innebörden att stöd uttrycks för

FNs generalsekreterares kontakter med Cuba och för Cubas

samarbete. Vidare beslöts att generalsekreteraren skulle utse en

särskild representant med uppgift att upprätthålla direkta

kontakter med kubanska regeringen och kubanska medborgare.

Representanten uppmanades rapportera till nästkommande

kommissionsmöte. Sverige röstade för detta beslut.

Utskottet utgår från att Sverige på lämpligt sätt fortsätter

att verka för respekt för de mänskliga rättigheterna i Cuba.

Härmed får yrkandena 2 och 3 i motion U661 (fp) anses

besvarade.

16. Mänskliga rättigheter i Baltikum

I motion U531 yrkande 2 (m) begärs att Sverige bör ta upp

frågan om balternas fri- och rättigheter i MR-kommissionen.

Sedan motionen skrevs har de baltiska staterna återvunnit sin

självständighet och situationen beträffande de mänskliga

rättigheterna genomgripande förbättrats. De baltiska staternas

regeringar har lovat att fullt ut respektera de normer för

mänskliga rättigheter inkl. för minoriteter som utarbetats inom

Europarådet och ESK.

Utskottet erinrar om att Sverige vid kommissionsmötets

inledning vintern 1991 framförde uppfattningen att läget i de

baltiska republikerna borde behandlas av kommissionen. På

svenskt initiativ utarbetades ett resolutionsutkast.

Sovjetunionen kunde dock inte acceptera en resolution men ett

uttalande godkändes med i stort sett samma innehåll som den

tänkta resolutionen.

Uttalandet, som alltså gjordes innan de baltiska staternas

självständighet, innehåller vissa uppgifter om fortsatta

kränkningar och olösta problem vad avser mänskliga rättigheter i

de baltiska staterna. Vidare uppmanar kommissionen berörda

myndigheter att se till att de mänskliga rättigheterna åtnjuts

fullt ut av alla utan diskriminering.

Med det ovan anförda får utskottet anse yrkande 2 i motion

U531 (m) som besvarat.

17. Mänskliga rättigheter i Nordirland

I såväl motion U620 (fp) som i motion U644 (v) redovisas

brister när det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna

samt föreslås att Sverige tar upp frågan om konflikten på

Nordirland i olika internationella fora, t.ex. i ESK eller

Europarådet.

Konflikten i Nordirland har en lång historia. Utan att gå in i

detalj i konfliktens komplicerade bakgrund kan det konstateras

att en huvudfråga i konflikten gäller Storbritanniens fortsatta

överhöghet över Nordirland. När republiken Irland föddes 1921

delades ön, och sex grevskap förblev brittiska med hänvisning

till ett protestantiskt befolkningsflertal där. Delningen

innebar att Nordirlands protestanter kunde behålla den

politiska, ekonomiska och sociala särställning de haft på öns

norra del sedan århundraden. Samtidigt innebar delningen ett

minoritetsproblem; drygt 400000 av Nordirlands 1,6 miljoner

invånare är katoliker.

På många sätt blev områdets katoliker en missgynnad minoritet

och de levde och lever i dag under sämre levnadsbetingelser än

protestanterna. Härmed utvecklades konfliktens grogrund.

Misstron mellan folkgrupperna är i våra dagar djup.

De som företräder Nordirlands protestanter motsätter sig

förändringar som kan leda till Nordirlands inlemmande i

irländska republiken medan den katolska minoriteten är för en

återförening.

Den brittiska regeringen har främst efter 1968 sökt finna

lösningar på problemen. I första hand har man gjort försök att

få i gång en fungerande dialog mellan protestanter och

katoliker, en strävan som är förenad med många svårigheter.

Terrorism har blivit ett inslag i den nordirländska

konflikten. I en sådan situation utsätts rättsstaten för

påfrestningar. Storbritannien har i detta sammanhang blivit

föremål för en hel del kritik när det gäller de mänskliga

rättigheterna. Europadomstolen i Strasbourg och Amnesty

International har tagit upp bl.a. häktningstider som strider mot

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, olika slags

övergrepp mot häktade samt brister vad gäller att snabbt ingripa

mot påstådda övergrepp av polis och militär. På brittisk sida

har vissa åtgärder vidtagits i syfte att förbättra

rättssäkerheten.

Det kan noteras att Storbritannien valt att utnyttja en

möjlighet som Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna

ger att avvika från denna med hänvisning till de särskilda

förhållandena på Nordirland. Denna fråga väntas få fortsatt

uppmärksamhet i Europadomstolen.

Utskottet konstaterar att de kränkningar av de mänskliga

rättigheterna som inrapporterats är nära länkade till konflikten

mellan befolkningsgrupperna på Nordirland och till

terroristbekämpningen. En återupptagen och utvidgad fredlig

dialog mellan de berörda parterna i konflikten utgör därför det

viktigaste steget också när det gäller att förbättra respekten

för de mänskliga rättigheterna.

Med det anförda betraktar utskottet motionerna U620 (fp) och

U644 (v) som besvarade.

18. Avkolonisering

I yrkande 1 i motion U647 (fp) anförs att Franska Polynesien

bör föras upp på FNs avkolonialiseringslista. I motionens

yrkande 3 föreslås att Sverige bör verka för en aktionsplan inom

FN för avskaffande av kolonialism till år 2000.

Utskottet har inhämtat att för att föra upp ett nytt område på

FNs avkolonialiseringslista fordras ett beslut av FNs

kolonialkommitté och ett bekräftande beslut av

generalförsamlingen. Sverige är för närvarande inte medlem av

FNs kolonialkommitté.

Det finns ett beslut i FNs generalförsamling om en

handlingsplan för avskaffande av kolonialism till år 2000. I

beslutet uppmanas medlemsstaterna att komma med förslag

beträffande förverkligandet av handlingsplanen. Sverige avstod

vid omröstningen om detta beslut.

Sverige vänder sig inte mot idén om en handlingsplan som sådan

men hade jämte övriga nordiska länder vid omröstningen

invändningar mot formuleringar i beslutet.

Enligt vad utskottet erfarit återfinns inte frågan om att föra

upp Franska Polynesien på FNs avkolonialiseringslista på

generalförsamlingens dagordning. Utskottet utgår från att

regeringen fortsätter att inom FNs ram följa frågan om

avkoloniseringsplanen.

Härmed betraktar utskottet yrkandena 1 och 3 i motion U647

(fp) som besvarade.

19. Urbefolkningar

I motion U660 (mp) tas en lång rad frågor, varav en del är

mycket detaljerade, med anknytning till urbefolkningarnas

situation upp. Bl.a. berörs frågan om urbefolkningarnas rätt

till självbestämmande. Urbefolkningarna berörs också i motion

U626 (v) vari yrkas att Sverige skall verka för att vissa

biståndsmedel inte skall finansiera projekt som hotar

indianernas existens.

Den svenska synen vad gäller urbefolkningar är att deras

rättigheter bör ses i ett större sammanhang där det gäller att

värna om alla individers och alla minoritetsgruppers mänskliga

rättigheter. Det gäller att verka för att de etniska

minoriteterna åtnjuter grundläggande demokratiska fri- och

rättigheter, rätten till en egen kulturell identitet och ett

eget kulturliv, till egen religion och eget språk.

Sverige har anslutit sig till FNs rasdiskrimineringskonvention

från 1965 vilken bl.a. medger positiv särbehandling i syfte att

skydda särskilt utsatta grupper.

Sedan 1982 pågår inom ramen för FNs arbetsgrupp om

urbefolkningar ett arbete på att utforma en deklaration om

urbefolkningar. Arbetsgruppen sorterar under FNs kommission för

de mänskliga rättigheterna. Sverige deltar aktivt i detta

arbete.

Utskottet vill betona vikten av att urbefolkningarnas

situation uppmärksammas, att deras rättigheter skyddas och att

vederbörliga sociala och ekologiska hänsyn tas till

urbefolkningarna i den samhälleliga planeringen och

utvecklingen, liksom i biståndssamarbetet.

Utskottet anser att många värdefulla aspekter när det gäller

urbefolkningarnas rättigheter och ställning tagits upp i motion

U660 (mp). Utskottet har emellertid inte möjlighet att belysa

alla de detaljerade frågor som tas upp i motionens olika

yrkanden.

Härmed får yrkande 2 i motion U660, berörd del av yrkande 7 i

motion U638 (mp) och yrkande 2 i motion U626 (v) anses

besvarade. Yrkandena 4--9 och yrkandena 12, 13 och 15 i motion

U660 (mp) avstyrks härmed.

När det gäller begreppet självbestämmande i detta sammanhang

konstaterar utskottet att det internationellt råder delade

meningar om tolkningen. Utskottet är inte i detta sammanhang

berett göra några ytterligare uttalanden i den frågan.

Yrkande 1 i motion U660 (mp) avstyrks därför.

Minnesår i solidaritet med Amerikas indianer

I yrkande 1 i motion U626 (v) föreslås att 1992 skall bli ett

år för solidaritet med Amerikas indianer. I motion U660 (mp),

yrkande 16, anförs att Sverige bör stödja indianska

organisationers försök att informera allmänheten om verkligheten

bakom Columbus och 500 år av förtryck.

Utskottet konstaterar att 1992 firas 500-årsjubileet av

upptäckten av Amerika. Utskottet anser det naturligt att alla

aspekter av Amerikas upptäckt och kolonialisering uppmärksammas

i jubileet, inkl. följderna för urbefolkningarna. Utskottet ser

inte anledning göra några vidare uttalanden i denna fråga.

Yrkande 1 i motion U626 (v) och yrkande 16 i motion U660 (mp)

avstyrks därför.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande initiativ för att bygga ut det folkrättsliga

regelverket

att riksdagen förklarar yrkandena 1 och 15 i motion

1990/91:U631 besvarade med vad utskottet anfört,

2. beträffande internationellt normsystem för fria val

att riksdagen förklarar yrkande 10 i motion 1990/91:U631

besvarat med vad utskottet anfört,

3. beträffande barns rättigheter

att riksdagen avslår motion 1990/91:U672 och förklarar motion

1990/91:U621, yrkande 4 i motion 1990/91:U638, yrkande 4 i

motion 1990/91:U667 samt yrkandena 1--5 i motion 1990/91:U671

besvarade med vad utskottet anfört,

4. beträffande dödsstraffet

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1990/91:U638,

yrkande 5 i motion 1990/91:U642 samt yrkande 6 i motion

1990/91:U667 besvarade med vad utskottet anfört,

5. beträffande tortyr

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1990/91:U614 samt

yrkandena 7 och 8 i motion 1990/91:U667 besvarade med vad

utskottet anfört,

6. beträffande plast- och splitterkulor

att riksdagen förklarar motion 1990/91:U408 samt yrkande 9 i

motion 1990/91:U667 besvarade,

7. beträffande internationell handel med pornografi

att riksdagen förklarar yrkande 7 i motion 1990/91:U642

besvarat med vad utskottet anfört,

8. beträffande handikappades rättigheter

att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1990/91:U667

besvarat med vad utskottet anfört,

9. beträffande de homosexuellas rättigheter

att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1990/91:U666

besvarat med vad utskottet anfört,

10. beträffande anslutning till och efterlevnad av

internationella konventioner

att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1990/91:U614,

yrkandena 2, 3, 5 och 11 i motion 1990/91:U631, yrkande 1 i

motion 1990/91:U638 samt yrkandena 1 och 3 i motion 1990/91:U666

besvarade med vad utskottet anfört,

11. beträffande internationella domstolens roll

att riksdagen avstyrker yrkande 6 i motion 1990/91:U631 och

yrkande 6 i motion 1990/91:U666,

12. beträffande sambandet mellan mänskliga rättigheter och

en generös flyktingpolitik

att riksdagen förklarar yrkande 14 i motion 1990/91:U631

besvarat med vad utskottet anfört,

13. beträffande FNs biståndsarbete

att riksdagen förklarar yrkande 11 i motion 1990/91:U227 samt

yrkande 8 i motion 1990/91:U631 besvarade med vad utskottet

anfört,

14. beträffande resurser för FNs center för mänskliga

rättigheter

att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1990/91:U258,

yrkande 2 i motion 1990/91:U614 samt yrkande 7 i motion

1990/91:U631 besvarade med vad utskottet anfört,

15. beträffande FN-kommissarie och FN-universitet för

mänskliga rättigheter

att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1990/91:U666 samt

yrkandena 2 och 3 i motion 1990/91:U667 besvarade med vad

utskottet anfört,

16. beträffande rapportör för försvararna av mänskliga

rättigheter

att riksdagen avslår yrkande 9 i motion 1990/91:U631,

17. beträffande fristående svenskt institut för mänskliga

rättigheter

att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1990/91:U614 samt

yrkande 13 i motion 1990/91:U631 besvarade med vad utskottet

anfört,

18. beträffande UD-avdelning för mänskliga rättigheter

att riksdagen avslår yrkande 7 i motion 1990/91:U666,

19. beträffande det kurdiska folkets mänskliga rättigheter

att riksdagen förklarar yrkandena 1 och 2 i motion

1990/91:U634, yrkandena 1 och 3 i motion 1990/91:U645,

yrkandena 1 och 3 i motion 1990/91:U655 samt yrkande 18 i motion

1990/91:U667 besvarade med vad utskottet anfört,

men. (v)

20. beträffande internationell konferens om Mellanöstern

att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1990/91:U645,

21. beträffande flyktingläger för kurder

att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1990/91:U655

besvarat med vad utskottet anfört,

22. beträffande kurdiskt kulturcenter

att riksdagen förklarar motion 1990/91:U225 besvarad med vad

utskottet anfört,

23. beträffande mänskliga rättigheter i Kosovo

att riksdagen avslår yrkandena 3 och 4 i motion 1990/91:U619

samt förklarar yrkandena 1 och 2 i motion 1990/91:U619 besvarade

med vad utskottet anfört,

24. beträffande mänskliga rättigheter i Turkiet

att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1990/91:U631,

yrkandena 1--7 i motion 1990/91:U636, berörd del av yrkande 5 i

motion 1990/91:U638, yrkandena 1--3 i motion 1990/91:U650 samt

yrkandena 2, 5 och 6 i motion 1990/91:U655 besvarade med vad

utskottet anfört,

25. beträffande mänskliga rättigheter i Iran

att riksdagen förklarar yrkandena 2 och 3 i motion

1990/91:U618, berörd del av yrkande 5 i motion 1990/91:U638,

yrkandena 1 och 2 i motion 1990/91:U648 samt yrkande 16 i motion

1990/91:U667 besvarade med vad utskottet anfört,

26. beträffande handel med Iran

att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1990/91:U618 och

yrkande 4 i motion 1990/91:U648,

men. (v)

27. beträffande mänskliga rättigheter i Irak

att riksdagen förklarar berörd del av yrkande 5 i motion

1990/91:U638 och yrkande 15 i motion 1990/91:U667 besvarade med

vad utskottet anfört,

28. beträffande situationen i Afghanistan

att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1990/91:U640 och

yrkande 12 i motion 1990/91:U667 besvarade med vad utskottet

anfört,

29. beträffande Östra Timors status

att riksdagen förklarar berörd del av yrkande 1 i motion

1990/91:U602, yrkande 1 i motion 1990/91:U637 och yrkandena 3

och 4 i motion 1990/91:U629 besvarade med vad utskottet anfört,

30. beträffande Irian Jaya (tidigare Västpapua)

att riksdagen avslår berörd del av yrkande 1 i motion

1990/91:U602, yrkande 2 i motion 1990/91:U647 samt yrkande 6 i

motion 1990/91:U629,

31. beträffande mänskliga rättigheter i Indonesien

att riksdagen förklarar yrkandena 3 och 5 i motion

1990/91:U602 och yrkande 5 i motion 1990/91:U629 besvarade med

vad utskottet anfört,

32. beträffande rapport om Östra Timor och Irian Jaya

att riksdagen avslår yrkande 6 i motion 1990/91:U602,

33. beträffande IGGI

att riksdagen avslår yrkande 4 i motion 1990/91:U602, berörd

del av yrkande 2 i motion 1990/91:U629 samt yrkande 14 i motion

1990/91:U667,

34. beträffande biståndssamarbete med Indonesien

att riksdagen avslår berörd del av yrkande 2 i motion

1990/91:U629,

35. beträffande mänskliga rättigheter i Tibet

att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1990/91:U606,

yrkande 3 i motion 1990/91:U657 samt yrkande 17 i motion

1990/91:U667 besvarade med vad utskottet anfört,

36. beträffande Tibets status

att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1990/91:U606,

motion 1990/91:U643 samt yrkandena 1, 2, 4 och 5 i motion

1990/91:U657 besvarade med vad utskottet anfört,

37. beträffande mänskliga rättigheter i Myanmar

att riksdagen förklarar yrkandena 1 och 2 i motion

1990/91:U633 samt motion 1990/91:U639 besvarade med vad

utskottet anfört,

38. beträffande mänskliga rättigheter i Angola

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1990/91:U237

besvarat med vad utskottet anfört,

39. beträffande mänskliga rättigheter i Filippinerna

att riksdagen förklarar yrkandena 1 och 3 i motion

1990/91:U612 besvarade med vad utskottet anfört,

40. beträffande fredsprocessen i Västra Sahara

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1990/91:U630,

yrkande 4 i motion 1990/91:U641, yrkande 1 i motion 1990/91:U646

samt yrkande 10 i motion 1990/91:U667 besvarade med vad

utskottet anfört,

41. beträffande mänskliga rättigheter i Marocko

att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1990/91:U641

besvarat med vad utskottet anfört,

42. beträffande Polisarios representation i Sverige

att riksdagen avslår yrkande 6 i motion 1990/91:U641,

43. beträffande mänskliga rättigheter i El Salvador

att riksdagen förklarar yrkandena 1, 5 och 6 i motion

1990/91:U613 besvarade med vad utskottet anfört,

44. beträffande USAs roll i El Salvador

att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1990/91:U613,

45. beträffande FMLN

att riksdagen avslår yrkandena 3 och 4 i motion 1990/91:U613,

46. beträffande delegation till El Salvador

att riksdagen avslår yrkande 7 i motion 1990/91:U613,

47. beträffande mänskliga rättigheter i Guatemala

att riksdagen förklarar yrkande 6 och berörd del av yrkande 7

i motion 1990/91:U638 och yrkande 14 i motion 1990/91:U660

besvarade med vad utskottet anfört,

48. beträffande mänskliga rättigheter i Cuba

att riksdagen förklarar yrkandena 2 och 3 i motion

1990/91:U661 besvarade med vad utskottet anfört,

49. beträffande mänskliga rättigheter i Baltikum

att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1990/91:U531

besvarat med vad utskottet anfört,

50. beträffande mänskliga rättigheter i Nordirland

att riksdagen förklarar motionerna 1990/91:U620 och

1990/91:U644 besvarade med vad utskottet anfört,

51. beträffande avkolonialisering

att riksdagen förklarar yrkandena 1 och 3 i motion

1990/91:U647 besvarade med vad utskottet anfört,

52. beträffande urbefolkningar

att riksdagen avslår yrkandena 1, 4--9, 12, 13 och 15 i motion

1990/91:U660 samt förklarar yrkande 2 i motion 1990/91:U626,

berörd del av yrkande 7 i motion 1990/91:U638 samt yrkande 2 i

motion 1990/91:U660 besvarade med vad utskottet anfört,

53. beträffande minnesår för Amerikas indianer

att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1990/91:U626 och

yrkande 16 i motion 1990/91:U660.

Stockholm den 14 november 1991

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Nic

Grönvall (m), Alf Wennerfors (m), Maj Britt Theorin (s),

Karl-Erik Svartberg (s), Inger Koch (m), Nils T Svensson (s),

Lars Moquist (nyd), Karl-Göran Biörsmark (fp), Berndt Ekholm

(s), Bengt Silfverstrand (s), Ulla-Britt Åbark (s), Hans Göran

Franck (s), Fanny Rizell (kds) och Ingbritt Irhammar (c).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Seija Viitamäki-Carlsson

(v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Seija Viitamäki-Carlsson (v) anför:

Kurdernas situation i Turkiet

Situationen för kurderna i Turkiet har rönt omfattande

internationell uppmärksamhet. Det faktum att undantagstillstånd

råder i stora delar av de områden främst i sydöstra Turkiet

som befolkas av kurder ökar riskerna för att brott mot de

mänskliga rättigheterna begås. Den 12 april 1991 upphävdes

paragraferna 140, 141 och 142 i 1926 års strafflag. I stället

kom den nya "Lagen mot terrorism" med artiklar som innehåller

samma förbud som tidigare lagar att använda det kurdiska språket

i offentliga sammanhang och för trycksaker. Samtidigt upphävdes

lag 2932 i 1983 års grundlag, som förbjöd det kurdiska

språket. Lagen mot terrorism ersätter i praktiken de gamla

lagarna och innebär att all politisk verksamhet för den kurdiska

frågan fortfarande är förbjuden, likställd med terrorism och

skall bestraffas. Rättegångar mot terrorister skall

hållas i specialdomstolar. Och fortfarande är det förbjudet

att publicera skrifter och undervisa på kurdiska. Fler åtgärder

måste vidtas innan kurdernas mänskliga rättigheter kan anses

vara respekterade.

Turkiet har sedan slutet av juli i år vid upprepade tillfällen

attackerat vad som påstås vara PKK-baser i Irak. Aktionerna

innefattar transporter in på irakiskt område liksom bombningar.

Från kurdiskt håll har det framhållits att attackerna främst

drabbat irakisk, kurdisk civilbefolkning.

Kurdernas situation har i FN-sammanhang främst uppmärksammats

i syfte att förbättra respekten för den kurdiska minoritetens

mänskliga rättigheter i resp. land. Sedan flera år har Sverige

tillsammans med andra länder drivit frågan om att ta upp

situationen i Irak i FNs kommission för de mänskliga

rättigheterna. Vid kommissionens senaste möte under våren 1991

antogs en resolution om de mänskliga rättigheterna i Irak. Ett

avsnitt i resolutionen berör specifikt kurdernas situation. I FN

har vidare kurdernas behov av särskilda humanitära hjälpinsatser

rönt uppmärksamhet och i april 1991 presenterade FN en särskild

handlingsplan för de humanitära behoven i området.

Men fortfarande är 1--2 miljoner kurder utan bostad, de har

inte ens tillgång till tält inför den stundande vintern. Många

skadas av minorna i området, mat och medicin saknas. Turkisk

militär har bombat UNHCRs lager för hjälp till kurderna.

Rapport om detta finns från FNs undersökningskommission i

området.

Säkerhetsrådets resolution 688 tillkom i april i år i syfte

att skydda den kurdiska befolkningen i samband med

stridigheterna i Irak. I resolutionen fördöms Iraks förtryck av

civilbefolkningen i många delar av landet inkl. de områden som

bebos av kurder. Generalsekreteraren ombeds också fortsätta sina

humanitära ansträngningar för att lindra den irakiska

civilbefolkningens och särskilt kurdernas lidande. Resolutionen

har rönt stor uppmärksamhet bl.a. mot bakgrunden att kurdernas

skyddsbehov så explicit anges. Efter en period av militär

närvaro av några västmakter, stationerades med utgångspunkt i

resolutionen en FN-vaktstyrka i irakiska Kurdistan för att

skydda kurdernas mänskliga rättigheter och för att underlätta

det humanitära hjälparbetet. Trots detta förekommer fortfarande

stridigheter och det humanitära hjälpbehovet är fortsatt stort.

Handel med Iran

Det kan konstateras att Iran är ett intressant land att göra

affärer med. Nu när kriget med Irak är slut, har handel,

industriinvesteringar, handelskrediter och diplomatiska

förbindelser med Iran mycket kraftigt utökats från många länder,

så också från svensk sida. Vänsterpartiet anser, såsom återges i

vänsterpartiets motion 1990/91:U648, att handeln med Iran skall

hållas på lägsta möjliga nivå och initiativ i form av

regeringsledda handelsdelegationer inte skall tas.

Den svenska regeringen bör därför aktivt påverka handeln med

Iran då detta är mer verksamt än indragna biståndsmedel.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under

momenten 19 och 26 borde ha hemställt:

19. beträffande det kurdiska folkets mänskliga rättigheter

att riksdagen, dels med bifall till yrkandena 1 och 3 i motion

1990/91:U645, dels med besvarande av yrkandena 1 och 2 i motion

1990/91:U634, yrkandena 1 och 3 i motion 1990/91:U655 samt

yrkande 18 i motion 1990/91:U667 som sin mening ger regeringen

till känna vad ovan anförts i denna del,

26. beträffande handel med Iran

att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1990/91:U618

och yrkande 4 i motion 1990/91:U648 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts i denna del.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Motionerna 2

Bakgrund 13

FNs regelsystem 13

Europarådet och ESK 16

47:e mötet med kommissionen för de mänskliga rättigheterna

17

Utskottet 18

I. Initiativ för att stärka det folkrättsliga regelsystemet

18

II. Åtgärder för att förbättra efterlevnaden av det

folkrättsliga regelsystemet 29

III. Mänskliga rättigheter som avser enskilda folk, områden

eller länder 34

1. Det kurdiska folkets mänskliga rättigheter 34

2. Mänskliga rättigheter i Kosovo 37

3. Mänskliga rättigheter i Turkiet 38

4. Mänskliga rättigheter i Iran 41

5. Mänskliga rättigheter i Irak 42

6. Mänskliga rättigheter i Afghanistan 43

7. Mänskliga rättigheter i Indonesien 43

8. Mänskliga rättigheter i Tibet 46

9. Mänskliga rättigheter i Myanmar (tidigare Burma) 47

10. Mänskliga rättigheter i Angola 48

11. Mänskliga rättigheter i Filippinerna 49

12. Mänskliga rättigheter i Västra Sahara 50

13. Mänskliga rättigheter i El Salvador 51

14. Mänskliga rättigheter i Guatemala 52

15. Mänskliga rättigheter i Cuba 53

16. Mänskliga rättigheter i Baltikum 54

17. Mänskliga rättigheter i Nordirland 54

18. Avkolonisering 55

19. Urbefolkningar 56

Hemställan 57

Meningsyttring av suppleant 62