Bet. 1991/92:UU24

Utrikesutskottets betänkande

1991/92:UU24

Sverige och EG

Innehåll

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1991/92

UU24

Motionerna

1990/91:U505 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om riktlinjer för en ambitiös europeisk

miljöpolitik.

1991/92:U504 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen med EG skall bedriva

medlemsförhandlingar med den inriktning som angetts i denna

motion,

2. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva

medlemsförhandlingar med beaktande av de säkerhetspolitiska

överväganden som uttryckts i denna motion,

3. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva

medlemsförhandlingar med beaktande av de överväganden vad gäller

den ekonomiska politiken och den ekonomiska och monetära unionen

som uttryckts i denna motion,

4. att riksdagen begär att regeringen innan

förhandlingsposition slutligt fastställs vad gäller medverkan i

den ekonomiska och monetära unionen gör en fördjupad analys och

granskar det särskilda protokoll som Danmark har tecknat,

5. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva

medlemskapsförhandlingar med beaktande av de krav som kommer

till uttryck i denna motion beträffande jämställdhet,

6. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva

medlemskapsförhandlingar med beaktande av de krav som kommer

till uttryck i denna motion beträffande arbetsmarknadspolitiken,

arbetsmiljö och arbetsrätt,

7. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva

medlemskapsförhandlingar med beaktande av de krav som kommer

till uttryck i denna motion beträffande regionalpolitiken,

8. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva

medlemskapsförhandlingar med beaktande av de krav som kommer

till uttryck i denna motion beträffande infrastruktur,

9. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva

medlemskapsförhandlingar med beaktande av de krav som kommer

till uttryck i denna motion beträffande forskning och

utbildning,

10. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva

medlemskapsförhandlingar med beaktande av de krav som kommer

till uttryck i denna motion beträffande skattepolitiken,

11. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva

medlemskapsförhandlingar med beaktande av de krav som kommer

till uttryck i denna motion beträffande miljöpolitiken,

12. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva

medlemskapsförhandlingar med beaktande av de krav som kommer

till uttryck i denna motion beträffande jordbruks- och

fiskeripolitiken,

13. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva

medlemskapsförhandlingar med beaktande av de krav som kommer

till uttryck i denna motion beträffande konsumentpolitiken,

14. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva

medlemskapsförhandlingar med beaktande av de krav som kommer

till uttryck i denna motion beträffande kooperationens

utvecklingsmöjligheter,

15. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva

medlemskapsförhandlingar med beaktande av de krav som kommer

till uttryck i denna motion beträffande alkoholpolitik och

folkhälsa,

16. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva

medlemskapsförhandlingar med beaktande av de krav som kommer

till uttryck i denna motion beträffande flykting- och

invandrarpolitik,

17. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva

medlemskapsförhandlingar med beaktande av de krav som kommer

till uttryck i denna motion beträffande samarbete med Central-

och Östeuropa,

19. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva

medlemskapsförhandlingar med beaktande av de krav som kommer

till uttryck i denna motion beträffande övergångsbestämmelser,

20. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva

medlemskapsförhandlingar med beaktande av de överväganden som

kommer till uttryck i denna motion om ett öppet Sverige i EG.

1991/92:U509 av Nils T Svensson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att uppmärksamma den kooperativa sektorn i

de förestående förhandlingarna om medlemskap i EG.

1991/92:U512 av Axel Andersson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om nödvändigheten av hög svensk ambition inför

förhandlingarna med EG om regionalpolitiken.

1991/92:U532 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nödvändigheten av att regeringen i det

pågående förberedelsearbetet för ett EG-medlemskap särskilt

beaktar kvinnornas situation,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om informationen om EG:s jämställdhetsarbete,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en svensk EG-anpassning vad gäller

"närhetsprincipen",

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om värdet av EG-samarbete vad gäller

terroristbekämpning.

1991/92:U534 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nej till svenskt medlemskap i EG,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

ett eventuellt avtal om svenskt EU-medlemskap icke får innehålla

förpliktelse att insätta svensk väpnad styrka utomlands,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett alternativ till EG.

1991/92:U538 av Hadar Cars m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om de angivna riktlinjerna för Sveriges medverkan i arbetet inom

EG.

1991/92:U539 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ett utarbetat

förhandlingsprogram inför ett medlemskap i EG för

jordbrukssektorn i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

det särskilda stödet till jordbruket i norra Sverige bör ingå i

de svenska förhandlingskraven,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

förutsättningar bör skapas för att det svenska jordbrukets

miljömässiga och produktionsetiska nivåer kan bibehållas.

1991/92:U544 av Carl B Hamilton m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att Sverige som medlem i EG

verkar för att det gemensamma biståndet ges en tydligare

miljöprofil.

1991/92:U545 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att den svenska förhandlingsgruppen måste

bestå av både kvinnor och män,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att målet jämställdhet -- innebärande lika

möjligheter för kvinnor och män att förena föräldraskap och

förvärvsarbete -- måste garanteras vid en anslutning till den

Europeiska gemenskapen.

1991/92:Fi209 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Sveriges relationer till EG och övriga

Europa.

1991/92:So269 av Torgny Larsson och Berndt Ekholm (s) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i sitt agerande i

medlemsförhandlingarna anför den nordiska modellen avseende

alkoholpolitiken.

1991/92:So271 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om villkoren på alkoholområdet vid ett

svenskt medlemskap i EG.

1991/92:So289 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att alkohol inte kan betraktas som vilken

handelsvara som helst.

1991/92:Jo612 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att regeringen bör redovisa en samlad

strategi för ett offensivt miljöarbete inom EES och inför ett

EG-medlemskap under 1992,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att regeringen bör redovisa på vilka

områden som Sverige bör begära undantag från EG:s regler i

avvaktan på att de senare blir strängare,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att regeringen bör verka för att den s.k.

substitutionsprincipen omsätts i lag inom EG,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige bör föra fram kravet på ökad

användning av miljöavgifter/skatter inom EG och att svenska ej

bör sänkas i avvaktan på resultat i förhandlingar med EG.

1991/92:A817 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om aktivt svenskt stöd för

jämställdhetsinsatser i de kommande medlemskapsförhandlingarna

med EG.

Inledning

I detta betänkande behandlas motioner som väckts i samband med

den allmänna motionstiden 1992. Betänkandet är uppdelat i två

avsnitt. Avsnittet Övergripande frågor beträffande Sveriges

förhållande till EG behandlar frågan om svenskt medlemskap i EG

samt de aspekter som berör utrikes- och säkerhetspolitik. Det

andra avsnittet berör vissa specifika ämnesområden med avseende

på Sverige och EG.

Övergripande frågor beträffande Sveriges förhållande till EG

Sammanfattning av motionerna

I den socialdemokratiska partimotionen U504 (yrkande 1) anges

övergripande riktlinjer för inriktningen av

medlemskapsförhandlingarna med EG.

I motionen framhålls att EG är navet i den europeiska

politiska och ekonomiska utvecklingen. Arbete åt alla, en god

ekonomi för gemensam välfärd, kontroll av storföretagen,

förbättring av miljön, stödet till Östeuropas modernisering och

demokratisering och kampen mot rasism och främlingsfientlighet

är enligt motionen frågor där europeiskt samarbete är avgörande.

Ett medlemskap i EG innebär att Sverige som nation kan delta i

och påverka den europeiska utvecklingen inom ramen för den

politiska union och den ekonomiska och monetära union som blir

resultaten av EG-ländernas beslut i Maastricht. Lika viktigt är

enligt motionen att svenska bidrag kan ges för att påverka den

sociala dimensionen i Europasamarbetet. Genom en ekonomisk union

skapas möjligheter för det politiska systemet att balansera

marknadskrafternas verkningar.

I motionen utvecklas målsättningar i Europasamarbetet på ett

antal områden som vidgandet av demokratin, kampen för full

sysselsättning och aktiv arbetsmarknadspolitik, stärkandet av de

sociala krafterna, fackliga rättigheter, internationellt

fackligt samarbete, miljöområdet, regionalpolitik, generös

invandrings- och flyktingpolitik, ökad frihandel, en generösare

hållning till de fattiga länderna i fråga om bistånd och handel

m.m.

I yrkande 2 i motion U504 (s) begärs att regeringen skall

bedriva medlemsförhandlingar med beaktande av motionens

säkerhetspolitiska överväganden. I motionen refereras till

riksdagens beslut att Sverige skall söka medlemskap i EG med

bibehållen neutralitetspolitik. Socialdemokraterna vill

understryka riksdagens beslut; den svenska säkerhetspolitikens

grunder gäller alltjämt: militär alliansfrihet i fred, syftande

till neutralitet i krig. Ett bevarat nordiskt säkerhetspolitiskt

mönster är till gagn för stabiliteten i ett bredare europeiskt

perspektiv. I motionen framförs vidare att den nordiska

stabiliteten förutsätter att Sverige bibehåller sin militära

alliansfrihet och inte har ett förpliktande militärt samarbete

med andra stater. Denna linje har sin giltighet tills den kan

ersättas med något annat. I motionen sätts målet till en genuin

och hållbar alleuropeisk fredsordning, baserad på ESK:s

Parisstadga och dess principer om demokrati, fred, mänskliga

rättigheter, rättsstaten och social marknadsekonomi. Detta mål

är överordnat medlen och formerna.

I motionen sägs också att i den säkerhetspolitiska ordning som

nu tar form kommer de olika organisationerna ESK, EG, NATO, NACC

och WEU att ha överlappande och komplementära roller och alla

berörda stater finnas med i minst ett sammanhang. Enligt

motionen innebär ett medlemskap i EG att vi blir medlemmar i en

union med långtgående ambitioner, där vi avkrävs solidaritet med

unionens mål och med övriga medlemmar men där vi också kan

åtnjuta stöd. Det skall dock inte förväxlas med att vi vare sig

skall ge eller kan tillgodoräkna oss militära

säkerhetsgarantier.

I motion U538 (fp) anges riktlinjer för Sveriges medverkan i

arbetet inom EG. Enligt motionen är strävan efter fred den

grundläggande drivkraften för skapandet av EG och för Europas

fortsatta integration. Europatanken handlar om att utveckla

samarbetet mellan demokratiska stater i Europa för att trygga

demokratin, freden och välfärden. Denna strävan driver på både

fördjupat samarbete mellan de gamla medlemsländerna och kommande

utvidgning av EG österut, sedan bl.a. nordiska länder blivit

medlemmar.

Folkpartiet liberalerna tar i motionen klart och otvetydigt

ställning för svenskt medlemskap i EG. Sverige skall genom

medlemskapet öka sitt inflytande över sitt eget öde, påverka och

bli delaktigt i ett fredligt, demokratiskt och blomstrande

Europa. Det finns enligt motionen mycket inom EG som Sverige bör

påverka och förändra till det bättre.

I motionen utvecklas målsättningarna för Sveriges

Europapolitik på olika områden som långsiktig integration av

utrikes- och säkerhetspolitik inkl. någon form av gemensamt

försvarsarrangemang, stöd för ekonomisk och monetär union,

utökade befogenheter för Europaparlamentet, bättre tillämpning

av offentlighetsprincipen inom EG, offensiv miljöpolitik, ökad

uppmärksamhet på EG:s arbetsmarknads- och regionalpolitik,

jämställdhet, alkoholpolitik och samarbete med Östeuropa.

I vänsterpartiets partimotion U534 yrkande 1 förordas ett nej

till svenskt medlemskap i EG. Grundfrågan är enligt motionen

synen på den politiska demokratin. Beträffande demokratin inom

EG anförs att regeringarna i ministerrådet tar de avgörande

besluten, vilka blir bindande för medlemsländerna samt tas utan

offentlighet. Även om Europaparlamentet skulle få mer makt,

skulle medborgare i små stater som Sverige inte få mycket att

säga till om. Sveriges nationella folkstyre skulle begränsas vid

ett svenskt medlemskap i EG. Beslut som hittills fattas av

politiskt valda organ kommer vid ett medlemskap att fattas av

ämbetsmän i EG:s institutioner.

En annan grund för Vänsterpartiets negativa inställning till

medlemskap i EG och Europeiska unionen (EU) är enligt motionen

att det leder Sverige bakvägen in i NATO, vilket inte är

förenligt med den neutralitetspolitik som partiet förespråkar.

EG-medlemskapet sägs få negativa konsekvenser för bl.a.

Sveriges biståndspolitik, skattepolitik, jordbrukspolitik,

miljöpolitik, öppenheten mot u-länderna och sysselsättningen.

I motionens yrkande 6 anförs som alternativ till EG och EU en

fortsättning av frihandelsavtalet från 1973 jämte dess

komplettering med delar som går utöver industrivaror. Vidare

anförs samarbetet i Norden och Östersjöregionen. Alternativet

till den bristfälliga demokratin inom EG är lokal demokrati på

arbetsplatser och inom kommuner och län, i riksdagen och i det

alleuropeiska samarbetet och ett demokratiserat FN.

Liknande EG-kritiska argument framförs i motion Fi209 (v)

yrkande 4. Däri anges också att vänstern i Norden och hela

Europa måste samarbeta och utveckla alternativ till EG och de

marknader som domineras av de transnationella företagens

villkor.

I motion U534 (v) yrkande 4 anförs att ett eventuellt avtal om

svenskt EU-medlemskap inte får innehålla förpliktelse att

insätta svensk väpnad styrka utomlands. Detta skulle enligt

motionen kunna bli aktuellt enligt Maastrichttexten.

Bakgrund

Enligt riksdagens beslut den 12 december 1990 och

utrikesutskottets betänkande 1990/91:UU8 om Sverige och den

västeuropeiska integrationen, vilket låg till grund för

beslutet, borde Sverige eftersträva att bli medlem i den

Europeiska gemenskapen med bibehållen neutralitetspolitik.

Enligt beslutet borde regeringen efter en samlad bedömning av de

utrikes- och säkerhetspolitiska faktorerna och efter samråd i

utrikesnämnden kunna lämna in en svensk ansökan om medlemskap.

Utskottet bedömde det som sannolikt att en ansöken kunde lämnas

in under 1991. En bred parlamentarisk majoritet stod bakom detta

beslut.

Enligt utrikesutskottets betänkande 1990/91:UU21 ansåg

utskottet det som naturligt att folkomröstning anordnas i

anslutning till frågan om svenskt medlemskap i EG. Utskottet

angav att den utredning som aviserats om grundlagsfrågor vid ett

svenskt medlemskap i EG också skulle överväga de frågor som kan

vara aktuella inför en folkomröstning om medlemskapet.

Efter samråd i utrikesnämnden tillkännagav statsminister

Ingvar Carlsson i en deklaration inför riksdagen den 14 juni

1991 beslutet att överlämna en ansökan om svenskt medlemskap i

den Europeiska gemenskapen till EG:s ministerråd. Den svenska

medlemskapsansökan inlämnades den 1 juli. I ansökan angavs inga

förbehåll. I statsministerns deklaration inför riksdagen angavs

dock vissa utgångspunkter för den svenska medlemskapsansökan,

bl.a. beträffande Sveriges neutralitetspolitik.

I regeringsförklaringen till riksdagen den 4 oktober 1991

angavs följande beträffande Sveriges förhållande till EG.

"Regeringen kommer med all kraft att verka för att Sverige

snarast möjligt blir fullvärdig medlem av den Europeiska

gemenskapen." Vidare uttalades att "det föreligger bred enighet

i riksdagen om den strävan efter medlemskap som kom till uttryck

i Sveriges ansökan till EG. Regeringen avser under de kommande

åren bygga vidare på denna breda enighet."

I regeringsförklaringen sägs vidare bl.a. att "den svenska

ansökan är ett uttryck för att vi delar Gemenskapens långsiktiga

mål, så som dessa har formulerats i Romfördraget och

Enhetsakten, och att vi tillsammans med de andra medlemsstaterna

vill arbeta för dessas förverkligande".

Vidare anges i regeringsförklaringen att "ansökan om

medlemskap grundades dessutom på insikten att Sverige vid

inträdet i Gemenskapen måste ge sin anslutning till alla delar

av samarbetet, godta de förändringar som kan följa av de nu

pågående regeringskonferenserna och förklara sig berett att

aktivt medverka i Gemenskapens vidare utveckling i riktning mot

de politiska mål som uppställdes i Romfördraget.

Den svenska utrikes- och säkerhetspolitikens utformning

förändras i ett Europa som förändras. Den europeiska identiteten

i vår utrikespolitik får ökad betydelse. Den nya politiska

situationen skapar nya möjligheter för deltagande också i

utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete med andra europeiska

stater."

I regeringsförklaringen sägs också att "alltjämt innebär de

strategiska realiteterna i det nordeuropeiska och nordatlantiska

området att den svenska säkerhetspolitiska huvudlinje, som

sammanfattas i uttrycket 'alliansfrihet i fred syftande till

neutralitet i krig', bibehåller sin grundläggande betydelse".

Vid det Europeiska rådets möte i Maastricht 9--10 december

nåddes en överenskommelse om att skapa en europeisk union

omfattande såväl ekonomisk och monetär som politisk union.

Unionsfördraget avses efter ratificering i EG-ländernas

parlament att träda i kraft 1 januari 1993.

Unionsöverenskommelsen innebär bl.a. en övergång till gemensam

valuta och inrättandet av en europeisk centralbank senast 1999

samt en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Vidare ingår

institutionella reformer innefattande ett mer enhetligt

institutionellt ramverk, en förstärkning av kommissionens

ställning i utrikes- och inrikespolitiken, en utvidgning av

majoritetsregeln i ministerrådet och ett ökat inflytande för

Europaparlamentet.

Gemenskapens samarbetsområden förstärks och utvidgas med bl.a.

den tidigare nämnda ekonomiska och monetära unionen,

utbildningspolitik, hälsovårdsfrågor, konsumentskydd,

transeuropeiska nätverk, industripolitik, vissa

gränskontrollfrågor, utvecklingsbistånd och kulturpolitik. Inom

flertalet av de redan etablerade samarbetsområdena införs enligt

unionsavtalet majoritetsbeslut i ministerrådet och

medbeslutanderätt för parlamentet. Således ges gemenskapen en

större roll inom viktiga områden som miljöpolitik och forskning.

Beslut fattades även om att stärka samhörigheten mellan rika

och fattiga regioner i EG (cohesion) bl.a. genom inrättandet av

en särskild cohesionsfond.

På det sociala området kunde enighet inte uppnås om att

tillföra unionen ny kompetens. Resultatet blev i stället ett

särskilt protokoll i vilket samtliga parter enades om att elva

av medlemsländerna, Storbritannien undantaget, kan gå vidare med

stöd av Gemenskapens institutioner. Maastrichtbeslutet innebär

sakmässigt en vidareutveckling av EG:s sociala handlingsprogram

och den sociala stadgan, bl.a. beträffande arbetsmiljöskydd,

jämställdhet samt möjlighet att ingå kollektivavtal på europeisk

nivå.

I Maastricht utformades ramarna för en gemensam utrikes- och

säkerhetspolitik. Målsättningen är att utforma och genomföra en

gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, där medlemsstaternas

resurser och samlade inflytande kan utnyttjas. Beslut i utrikes-

och säkerhetspolitiska frågor skall enligt unionsfördraget

alltjämt fattas med enhällighet. Majoritetsbeslut kan

aktualiseras för tillämpning av enhälligt fastlagda principer.

Avtalet slår fast att utrikes- och säkerhetspolitiken skall

omfatta alla frågor som rör unionens säkerhet, inkl. en framtida

utformning av en gemensam försvarspolitik som på sikt kan

omvandlas till ett gemensamt försvar. Utvecklingen i denna

riktning skall ske i samklang med de försvarspolitiska ramar som

etablerats inom NATO och skall vidare ta hänsyn till "den

specifika karaktären i vissa medlemsländers säkerhets- och

försvarspolitik". Det framgår av unionsfördraget att den

Västeuropeiska unionen skall svara för genomförandet av beslut

med försvarspolitiska ambitioner. I ett särskilt protokoll anges

att EG-medlemmar som står utanför WEU skall inbjudas att bli

medlemmar eller observatörer i organisationen. En översyn av det

säkerhetspolitiska samarbetet förutses 1996.

I regeringens utrikespolitiska deklaration från den 26

februari i år anförde utrikesminister af Ugglas att EG-länderna

genom Maastrichtmötet tog ett viktigt steg mot en fortsatt

fördjupning av sin gemenskap.

Hon angav vidare: "Färdriktningen stakades ut mot målet, ett

allt fastare förbund mellan Europas länder och folk. Bl.a.

utformades ramarna för en gemensam utrikes- och

säkerhetspolitik. Sverige har ett starkt intresse av att så

snabbt som möjligt kunna medverka i Europeiska unionens

utveckling. Vi är övertygade om att vi kan ge viktiga bidrag

till Unionens, och därmed hela Europas, framtid.

Genom Maastrichtbesluten öppnades också möjligheten att föra

snara medlemskapsförhandlingar med Gemenskapen. Regeringen

kommer att med kraft verka för att Sverige skall bli fullvärdig

medlem i januari 1995."

Utskottet

I betänkandet 1991/92:UU8 konstaterade utskottet att

riksdagens beslut från den 12 december 1990 följts upp på det

sätt som avsågs genom den avlämnade svenska medlemskapsansökan

samt genom regeringens deklarerade avsikt att verka för att

Sverige snarast blir fullvärdig medlem i EG och att intensifiera

förberedelserna för medlemskapsförhandlingarna.

Utskottet ställer sig bakom den målsättning regeringen angett

om att Sverige skall bli fullvärdig medlem av EG den 1 januari

1995. För att målsättningen skall kunna uppfyllas är det enligt

utskottets uppfattning angeläget att medlemskapsförhandlingar

kommer i gång så snart som möjligt. Utskottet noterar i detta

sammanhang den tidtabell som statsrådet Dinkelspiel angav som

önskvärd vid den utrikespolitiska debatten den 26 februari i år

om att förhandlingar skall kunna föras under loppet av 1993 och

avslutas vid årsskiftet 1993/94. Detta skulle möjliggöra att en

proposition kan läggas fram till riksdagen både om ett

godkännande av avtalet och om en grundlagsändring för behandling

under våren 1994.

Utskottet delar regeringens uppfattning att ansökan om

medlemskap grundas på insikten att Sverige måste ansluta sig

till alla delar av samarbetet i EG. Sverige har ett starkt

intresse av att så snabbt som möjligt kunna medverka i

Europeiska unionens utveckling. Utskottets sammanfattande

bedömning är att resultatet från Europeiska rådets möte i

Maastricht och unionsfördraget är förenligt med Sveriges

strävanden att bli medlem i EG.

Utskottet delar således inte den uppfattning som framförs i

motionerna U534 (v) och Fi209 (v) om att svenskt medlemskap i EG

skulle urholka demokratin. Enligt utskottets uppfattning kommer

EG och dess medlemsländer att spela en central roll i den

fortsatta utvecklingen av europeiskt samarbete. Våra möjligheter

att påverka och bidra till denna process, politiskt, socialt och

ekonomiskt, förbättras genom ett fullt deltagande i

gemenskapsarbetet. Utskottet vill också understryka vikten av

att Sverige deltar i ansträngningarna att på alla nivåer

fördjupa demokratin inom EG. Sverige kommer på olika sätt att

beröras av de beslut som fattas inom EG, vare sig vi är

medlemmar eller står utanför. Att stå utanför EG skulle innebära

att Sverige fick genomföra en anpassning till EG utan att fullt

ut kunna delta i utformingen av EG:s politik och lagstiftning.

Utskottet noterar att det för närvarande inom

regeringskansliet pågår förberedelser för

medlemskapsförhandlingarna. Ett steg i arbetet är den dialog som

förs med EG-kommissionen vad avser dess utlåtande (avis) om

förutsättningarna för Sverige att påta sig de förpliktelser som

följer av ett medlemskap. Utlåtandet, som beräknas föreligga

under sommaren 1992, kommer att ligga till grund för ett

rådsbeslut om att inleda förhandlingar med Sverige.

Förhandlingarna med EG kommer att beröra ett stort antal

sakområden. En betydande del av den förhandlingsmateria som

aktualiseras vid medlemskapsförhandlingar har avhandlats inom

ramen för EES-avtalet. Som framgår av budgetpropositionen

tillkommer ett antal områden som gemensam handelspolitik,

tullunionen, jordbruk och fiske, skatteområdet, kol- och

stålunionen, biståndsfrågor, Euratom, institutionella och

budgetära frågor, den ekonomiska och monetära unionen samt det

politiska samarbetet. Utskottet behandlar längre fram i

betänkandet översiktligt några av sakområdena.

Beträffande utskottets syn på den svenska säkerhetspolitiken i

ett europeiskt sammanhang vill utskottet hänvisa till

betänkandet Säkerhet och nedrustning (1991/92:UU19), vilket

behandlas i riksdagen parallellt med detta betänkande.

I betänkandet 1991/92:UU19 redogörs för omvälvningarna i

Europa under senare tid och de förändringar som därmed inträtt i

den svenska och europeiska säkerhetspolitiska miljön.

I betänkandet sägs under avsnittet Svensk säkerhetspolitik

följande:

Målet för den svenska säkerhetspolitiken förblir detsamma som

utskottet slagit fast i flera tidigare betänkanden, nämligen att

i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en

handlingsfrihet för oss att -- såsom enskild nation eller i

självvald samverkan med andra länder -- kunna uteckla vårt

samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt och

varje annat hänseende. Därmed bidrar vi även till fortsatt lugn

och stabilitet i Norden och angränsande områden. Ett viktigt

inslag i säkerhetspolitiken är också att utåt verka för

avspänning, nedrustning, samarbete och demokratisk utveckling,

inte minst genom att aktivt verka för en ökad roll för FN på

dessa områden.

Sveriges militära alliansfrihet syftande till att vårt land

skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde

består. Den förutsätter att en betryggande försvarsförmåga

upprätthålles.

De senaste årens dramatiska förändringar i Europa har i vissa

grundläggande avseenden haft konsekvenser också på Sveriges

säkerhetspolitiska situation.

Den svenska neutraliteten har rötter som går tillbaka till

1800-talets stormaktskonstellationer i Europa. Den traditionella

beskrivningen av svensk säkerhetspolitik såsom alliansfrihet i

fred syftande till neutralitet i krig, vanligen kortfattat

benämnd neutralitetspolitik, utformades i ett klimat präglat av

det kalla krigets djupgående konflikter och misstro mellan

stormakterna. Inte heller ett land som valt att föra en

självständig säkerhetspolitik utanför stormaktsblocken kunde

undgå detta klimat utan fick bära en särskild börda och ett

särskilt ansvar att göra den valda politiken trovärdig. Sverige

avstod därför i sin säkerhetspolitik från sådana samarbetsformer

och engagemang som kunde riskera att dra in vårt land i

stormaktsblockens utrikes- och säkerhetspolitiska motsättningar

och därmed leda till ifrågasättanden av vår avsikt och förmåga

att genomföra den deklarerade politiken.

Det var därför en viktig uppgift för den svenska

utrikespolitiken att undvika att väcka osäkerhet i form av

farhågor eller förväntningar från någon stormakts sida om att

Sverige i ett utsatt läge skulle låta sig utnyttjas till någon

sidas fördel. Våra åtaganden i det europeiska samarbetet kom i

detta syfte att präglas av självvalda begränsningar och

återhållsamhet.

Också i detta avseende har i dag den tidigare situationen i

vår världsdel grundligt förändrats. Förutsättningarna för

samarbetet grundas nu på de gemensamma värderingar i

grundläggande frågor som manifesterades i Parisstadgan 1990. De

förhållanden mellan stormakterna som nu håller på att byggas upp

i det nya Europa präglas av ett omfattande och växande samarbete

inom ramen för ett nätverk av delvis överlappande och

samverkande organisationer och strukturer, i vilka samarbetet

även omfattar säkerhetspolitiken.

Som framgått ovan är det enligt utskottets mening ännu för

tidigt att säga vilka institutionella uttryck detta nya

samarbete på sikt kan ta sig. Det rör sig emellertid om för

Europas säkerhet kvalitativt nya former av samverkan, i vilken

alla europeiska länder har en roll att spela. Det går inte i dag

att utskilja någon naturlig slutpunkt för denna

integrationsprocess.

I denna nya situation förändras också förutsättningarna för

svensk säkerhetspolitk. Den tidigare centrala frågan om

undvikande av utrikespolitiska bindningar ställs ej på samma

sätt som tidigare. Ett fullvärdigt deltagande i det europeiska

samarbetet, redan nu inom ESK och vid ett medlemskap även inom

den Europeiska Unionen, är tvärtom en förutsättning för att ett

land skall kunna påverka utvecklingen och aktivt bidra till att

skapa en ny freds- och säkerhetsordning på vår kontinent. Det

gäller inte minst de mindre och medelstora europeiska länderna.

Bevarande av den militära alliansfriheten förutsätter inte att

Sverige i något annat avseende skulle behöva ålägga sig

restriktioner vad gäller deltagandet i det framväxande,

mångfacetterade europeiska samarbetet. Den svenska

säkerhetspolitiken karaktäriseras i den nya situationen tvärtom

av ett aktivt och fullvärdigt deltagande i arbetet för de mål

som numera delas av alla europeiska stater.

Vilka medel som bäst lämpar sig för att nå säkerhetspolitikens

mål betingas av den långsiktiga utvecklingen i världen

runtomkring oss. Riksdagen har tidigare avvisat en permanent

bindning av svensk utrikespolitik för varje tänkbart läge i en

oförutsägbar framtid.

Med anledning av yrkande 4 i motion U534 (v) konstaterar

utskottet att unionsfördraget inte innehåller någon förpliktelse

om att insätta svensk väpnad styrka utomlands.

Med det ovan anförda får yrkandena 1 och 2 i motion U504 (s)

och berörd del av motion U538 (fp) anses besvarade. Yrkandena 1,

4 och 6 i motion U534 (v) samt yrkande 4 i motion Fi209 (v)

avstyrks.

I yrkande 19 i motion U504 (s) föreslås att regeringen skall

bedriva medlemskapsförhandlingar med beaktande av de krav som

kommer till uttryck i motionen beträffande

övergångsbestämmelser.

Det konstateras i motionen att EFTA-länderna i EES-avtalet

fått möjlighet att behålla de normer, gränsvärden, nivåer etc.

där EFTA-länderna ställer högre krav än man gör inom EG i fråga

om hälsa, säkerhet och miljö. Från EFTA-ländernas sida har

utgångspunkten varit att vid en framtida omförhandling kunna

behålla dessa intill dess att EG uppnått liknande högre nivåer.

Enligt motionen är det av största vikt att den svenska

regeringen i medlemskapsförhandlingen intar en motsvarande

position, dvs. hävdar att Sverige genom övergångsbestämmelser

ges möjlighet att behålla sina i vissa avseenden strängare krav

intill dess att man inom EG uppnår motsvarande nivåer.

Utskottet konstaterar att enligt EES-avtalet kommer

särlösningar och övergångsarrangemang att gälla för

EFTA-länderna på vissa områden i syfte att slå vakt om

väsentliga skyddsintressen för hälsa, miljö och säkerhet. För

svensk del berörs främst motorfordon (avgasregler och

säkerhetsbälten), ett antal olika kemikalier och

bekämpningsmedel, vissa metaller, lösningsmedel, asbest,

freoner, handelsgödsel, batterier, elektrisk materiel m.m.

I årets budgetproposition anges att innebörden av

medlemskapsförhandlingarna är att Sverige tar över EG:s

regelverk med möjlighet till tekniska övergångsperioder på vissa

områden. Av statsrådet Dinkelspiels anförande i riksdagen den

9 april i år framgår bl.a. att övergångslösningar kan komma att

behövas samt att Sverige måste säkra att EES-avtalets lösningar

vad gäller väsentliga skyddsnormer för hälsa, miljö och säkerhet

bevaras. Utskottet delar regeringens syn beträffande vikten av

att upprätthålla höga skyddsnormer samt konstaterar att

övergångsarrangemang kan komma att aktualiseras även inom ramen

för medlemskapsförhandlingar.

Sammanfattningsvis utgår utskottet från att Sverige kommer att

hävda samma höga ambitionsnivå i medlemskapsförhandlingarna som

har gällt för EES-förhandlingarna vad avser skydd för hälsa,

miljö och säkerhet.

Härmed får yrkande 19 i motion U504 (s) anses besvarat.

I motion U532 (m) yrkande 4 anges att subsidiaritetsprincipen

(eller närhetsprincipen) innebär att besluten skall tas på

lägsta effektiva nivå. Genom närhetsprincipen flyttar vissa

beslut ner i hierarkin, medan andra, som kräver övernationella

beslut i en internationaliserad värld, flyttas upp. Enligt

motionen fattas beslut i Sverige ofta på kollektiv nivå utan

att individuella hänsyn tas. På denna punkt är enligt motionen

Sverige i behov av en snar EG-anpassning.

Enligt vad utskottet erfarit återfinns den för närvarande inom

EG mest vedertagna definitionen av närhetsprincipen i

unionsfördraget från Maastricht. Enligt dess artikel 3 b skall

Gemenskapen agera inom ramarna för sina befogenheter enligt

unionsfördraget. På områden som inte faller inom dess exklusiva

jurisdiktion, skall Gemenskapen agera, i enlighet med

närhetsprincipen, endast om inte de eftersträvade syftena kan

uppnås av medlemsländerna.

Utskottet delar den positiva syn på närhetsprincipen som

uttrycks i motion U532 (m). Utskottet bedömer att tillämpning av

närhetsprincipen i samband med ett svenskt medlemskap i EG inte

kommer att möta några särskilda svårigheter. Principens

tillämpning får självfallet avgöras från fall till fall.

Utskottet ser inte anledning att nu göra några ytterligare

uttalanden angående närhetsprincipen.

Med det ovan anförda får yrkande 4 i motion U532 (m) anses

besvarat.

Specifika ämnesområden

EG och Central- och Östeuropa

Motionerna

I yrkande 17 i motion U504 (s) anges att regeringen skall

bedriva medlemskapsförhandlingarna med beaktande av motionens

krav avseende samarbete med Central- och Östeuropa. Enligt

motionen bör målet vara ett så brett alleuropeiskt samarbete som

möjligt. En europeisk gemenskap med dubbelt så många medlemmar

som i dag är enligt motionen ingen omöjlighet inom överskådlig

framtid.

I motionen refereras det samarbete som bedrivs inom ramen för

G-24. Vidare betonas vikten av frihandel gentemot de central-

och östeuropeiska länderna samt omnämns frihandelsavtalen mellan

EG resp. EFTA och vissa av länderna.

I motion U538 (fp) anges att möjligheten till EG-medlemskap

redan inom en ganska nära framtid måste hållas öppen för de nya

demokratierna i Östeuropa. Som medlem av EG bör Sverige verka

för ett omfattande och nära samarbete med länderna i Central-

och Östeuropa. EG och andra länder i väst bör lämna bistånd och

visa öppenhet och samarbetsvilja.

Utskottet

I betänkandet 1991/92:UU8 konstaterade utskottet att ett

svenskt medlemskap i EG ligger i linje med strävandena mot en

allsidig utveckling av samarbetet mellan Sverige och samtliga

länder i Europa inom ramen för olika alleuropeiska och regionala

sammanslutningar. Vidare angavs att i strävan att förverkliga

målet om en alleuropeisk gemenskap är också ESK en naturlig

grund. Denna bedömning äger fortfarande full giltighet.

Ända sedan de djupgående omvälvningarna i Central- och

Östeuropa inleddes har såväl EFTA- som EG-länderna varit aktivt

engagerade i att stödja den pågående ekonomiska och politiska

reformprocessen. De västeuropeiska ländernas i hög grad

gemensamma intresse i detta sammanhang har bl.a. manifesterats

genom den s.k. G24-processen, vilken initierades 1989. I

G24-kretsen, vars arbete samordnas av EG-kommissionen, ingår

samtliga OECD-länder. Ett annat exempel är inrättandet av den

Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD).

Det multilaterala samarbetet för stöd till Central- och

Östeuropa bedrivs även inom en rad organ som OECD, EFTA, GATT,

Europarådet, IMF och Världsbanken.

På handelsområdet har EG slutit avtal med Polen, Ungern och

Tjeckoslovakien, i form av associationsavtal inkluderande bl.a.

frihandel. EFTA har slutit frihandelsavtal med Tjeckoslovakien,

och långt framskridna förhandlingar pågår med Polen och Ungern

om att sluta liknande avtal. Förberedelser för att sluta

frihandelsavtal med Bulgarien och Rumänien pågår. Sverige och

Finland har slutit frihandelsavtal med de baltiska länderna, och

andra västeuropeiska länder väntas följa efter. Syftet med

dessa avtal är bl.a. att öka marknadstillträdet för de berörda

ländernas varor och därigenom förbättra förutsättningarna för

ekonomisk tillväxt och övergången till marknadsekonomi.

Ett stort antal central- och östeuropeiska länder har uttryckt

intresse av medlemskap i EG.

Det är utskottets bedömning att EG:s och EFTA:s utvidgade

ekonomiska samarbete med Östeuropa är av mycket stor betydelse

för stabiliteten och säkerheten i hela Europa. Sverige bör

fortsätta att aktivt delta i detta alleuropeiska samarbete under

tiden fram till ett EG-medlemskap och som medlem av EG.

EG är enligt Romfördraget öppet för ansökningar från alla

europeiska länder. Inom EG förs diskussioner om Gemenskapens

utvidgning, inkl. om medlemskap för länder i Central- och

Östeuropa. Det är inte möjligt att med säkerhet förutsäga hur

många länder som är medlemmar av EG mot slutet av detta sekel

eller vilka länder som kan komma att bli medlemmar därefter. Ett

svenskt medlemskap i EG ger självfallet möjligheter att påverka

Gemenskapens framtida omfattning. Det bör i sammanhanget noteras

att frågan om utvidgning kommer att behandlas bl.a. vid

Europeiska rådets möte i Lissabon i juni i år samt vid

regeringskonferensen 1996.

Med det ovan anförda får utskottet anse yrkande 17 i motion

U504 (s) och berörd del av motion U538 (fp) som besvarade.

Frihandel m.m.

Enligt yrkande 20 i motion U504 (s) skall regeringen bedriva

medlemskapsförhandlingar med beaktande av motionens överväganden

vad gäller ett öppet Sverige i EG. I motionen konstateras att

Sverige som EG-medlem kommer att omfattas av EG:s

handelspolitik. Det är enligt motionen viktigt att Sverige genom

övergångsbestämmelser inte abrupt behöver skära av upprättade

handelskontakter med länder och produktområden där EG intar en

mer restriktiv hållning. I sammanhanget omnämns vikten av ett

tillfredsställande resultat av GATT-rundan.

Sverige bör som EG-medlem vara pådrivande i frihandelsvänlig

riktning, såväl beträffande u-länder som vad gäller Central- och

Östeuropa.

Bakgrund

Att värna om och utvidga frihandeln utgör ett grundläggande

svenskt intresse. Det internationella handelssystemet, som

bygger på allas fördelar av konkurrens och handel, måste

försvaras och vidareutvecklas. Utökad frihandel är enligt svensk

uppfattning av stor betydelse såväl för u-ländernas möjlighet

att åstadkomma ekonomisk utveckling som för Central- och

Östeuropa. Sverige deltar aktivt i ansträngningarna att föra

GATT-förhandlingarna om ett förbättrat och utvidgat

internationellt handelssystem till en lyckosam avslutning.

EG ansluter sig i Romfördraget till frihandelns principer.

Alla EG:s medlemsländer är medlemmar av GATT och således bundna

av GATT-reglerna.

EG är en tullunion med en gemensam handelspolitik. Svenskt

medlemskap i EG innebär därför åtaganden som går utöver

EES-avtalet. Ett medlemskap innebär att Sveriges möjlighet att i

handelspolitiskt hänseende agera självständigt mot tredje land

upphör och att Sverige måste agera inom ramen för EG:s

beslutsprocess.

Utskottet

Generellt ligger Sveriges frihandelsvänliga politik väl i

linje med EG:s på de flesta områden. Det finns emellertid

områden på vilka Sverige kan anses ha gått längre i

frihandelsvänlig riktning, varför omställningar kan bli aktuella

i samband med ett medlemskap. Det gäller exempelvis nivån på

tullskyddet gentemot tredje länder som inte omfattas av

preferensbehandling, på tekoområdet och beträffande

GSP-systemet. Den slutliga utformningen av de regler som skall

gälla i samband med ett svenskt medlemskap i EG avgörs genom

förhandlingar. Statsrådet Dinkelspiel angav i riksdagen den 9

april 1992 beträffande tekoområdet att någon form av

övergångslösning kan komma att behövas för svensk del.

I riksdagsdebatten den 26 februari i år betonade statsrådet

Dinkelspiel vikten av att Sverige som medlem fortsätter att

driva en politik för frihandel och öppenhet mot omvärlden.

Utskottet delar denna uppfattning som också ligger i linje med

vad som framförs i motion U504 om att Sverige även som EG-medlem

aktivt bör verka för utökad frihandel. Utskottet utgår således

från att Sverige som EG-medlem kommer att fortsätta att vara

pådrivande i frihandelsvänlig riktning, såväl beträffande

u-länder som vad gäller Östeuropa.

Med det ovan anförda får yrkande 20 i motion U504 (s) anses

besvarat.

Ekonomiska och monetära unionen

Utskottet

I yrkande 3 i motion U504 (s) föreslås att riksdagen skall

begära att regeringen bedriver medlemskapsförhandlingarna med

beaktande av de överväganden som görs i motionen vad gäller den

ekonomiska politiken och den ekonomiska och monetära unionen.

I motionen påpekas att Sverige redan i dag är starkt beroende

av utvecklingen på de europeiska penning- och valutamarknaderna

och att Sverige har ett stort intresse att kunna delta i de

politiska organ som är verksamma på detta område. Det

valutapolitiska samarbetet är värdefullt men inte utan problem.

Innan Sveriges förhandlingsposition slutligt fastställs finns

det därför anledning att göra en fördjupad analys av de problem

som är förknippade med den nuvarande ordningen och att också

närmare studera innebörden i det protokoll som Danmark har

träffat om det tredje steget i EMU.

Vidare framhålls i motionen att Socialdemokraterna prioriterar

vissa av de politiska mål som skall främjas genom den ekonomiska

och monetära unionen. Det gäller bl.a. full sysselsättning, stöd

till eftersatta regioner och jämlika internationella finansiella

förhållanden och en balanserad icke-inflationistisk ekonomisk

utveckling i hela Gemenskapen.

Vad gäller den svenska ekonomiska politiken blir det, enligt

motionärerna, viktigt att vidareutveckla andra

styrningsinstrument när den monetära politikens instrument lyfts

bort från nationalstaten.

Bakgrund

Den ekonomiska och monetära unionen enligt unionsfördraget

från Maastrichtöverenskommelsen syftar till en samordnad

ekonomisk politik inom Gemenskapen innefattande bl.a. en

gemensam valuta och en europeisk centralbank.

Enligt överenskommelsen i Maastricht skall den ekonomiska och

monetära unionen mellan EG:s medlemsstater fullbordas senast

1999. Från nuvarande ekonomiska och valutapolitiska samarbete

skall man gå in i en andra fas 1994, i vilken samordningen

stärks och ett Europeiskt valutainstitut upprättas för att

förbereda övergången till gemensam valuta. År 1996 skall en

prövning ske om tillräcklig konvergens har uppnåtts i den

ekonomiska politiken för att ta steget in i den tredje och sista

fasen med en gemensam valuta och en samordnad ekonomisk politik.

Konvergensen definieras i termer av den relativa stabiliteten i

priser, räntor och växelkurser samt i form av gränsvärden för

den offentliga sektorns budgetsaldo och skuldsättning i

medlemsländerna. Om inte minst hälften av medlemsländerna uppnår

de kriterier som uppställts för konvergens 1996, eller om det då

inte finns en kvalificerad majoritet för en övergång till

fullständig ekonomisk och monetär union, skjuts frågan

ytterligare framåt i tiden. Senast den 1 januari 1999 skall den

slutliga fasen införas för de länder som då klarar

konvergenskraven.

I särskilda protokoll tillåts Storbritannien och Danmark

bibehålla rätten till nationella parlamentsbeslut om tidpunkten

för tillträde till unionen, oavsett konvergenskraven.

Utskottet

Utskottet har anslutit sig till att Sverige i sina ambitioner

att bli medlem av EG måste ansluta sig till alla delar av

samarbetet och godta de förändringar som följer av

regeringskonferenserna om en ekonomisk och monetär union och en

politisk union. Mot denna bakgrund ligger det enligt utskottets

uppfattning i Sveriges intresse att den ekonomiska politiken

förs på sådant sätt att Sverige vid ett medlemskap i EG kan

uppfylla de krav som ställs för deltagande i den ekonomiska och

monetära unionen.

Inför medlemskapsförhandlingarna bör, i linje med vad som

anförs i motion U504, noggranna analyser göras avseende den

ekonomiska politikens mål och medel inom ramen för ett

deltagande i den ekonomiska och monetära unionen. Utskottet

delar motionens syn att bl.a. full sysselsättning och låg

inflation fortsätter att vara grundläggande målsättningar i

detta sammanhang.

Utskottet delar också den uppfattning som uttrycks i motionen

om vikten av att inför medlemskapsförhandlingarna göra

fördjupade analyser avseende såväl penning- och valutapolitik

som beträffande innebörden av det särskilda protokollet för

Danmark. I detta sammanhang noterar utskottet vad

finansutskottet angivit i betänkandet 1991/92:FiU20. Däri anförs

att det efter Sveriges ansökan om medlemskap i EG är angeläget

att riksbanken underlättar en anpassning till utvecklingen mot

en europeisk monetär union. Samarbetet med EG bör därför

vidareutvecklas. Det är enligt finansutskottet dock angeläget

att de problem som är förknippade med ett vidgat valutasamarbete

närmare analyseras. Finansutskottet anger att i de

tilläggsdirektiv till riksbanksutredningen som regeringen

beslutat om betonas vikten av att riksbankslagen anpassas till

vad som krävs vid en framtida ekonomisk och monetär union.

Med det ovan anförda får yrkandena 3 och 4 i motion U504 (s)

anses besvarat.

Skatter

Motionen

I yrkande 10 i motion U504 (s) föreslås att riksdagen begär

att regeringen skall bedriva medlemskapsförhandlingarna med

beaktande av de krav som kommer till uttryck i motionen

beträffande skattepolitiken.

Genom skattereformen har Sverige, enligt motionärerna, fått

ett från internationella synpunkter mycket konkurrenskraftigt

skattesystem. Det kan dock inte uteslutas att vi på några års

sikt behöver göra ytterligare anpassningar med hänsyn till den

internationella utvecklingen. Det behövs en mer djupgående

analys av internationaliseringens och ett framtida

EG-medlemskaps krav på det svenska skattesystemet innan

väsentliga förändringar genomförs.

Bakgrund

EG-länderna har sedan lång tid tillbaka samarbetat för att ta

fram gemensamma regler på skatteområdet. De förslag som för

närvarande diskuteras och behandlas inom EG innebär i första

hand att mervärdesskatten och punktskatterna i stor utsträckning

harmoniseras till den 1 januari 1993 då den inre marknaden skall

träda i kraft. Det bör i sammanhanget noteras att beslut om

harmonisering kräver enhällighet bland medlemsländerna, också

efter Maastrichtfördraget. Det är inte möjligt att nu förutsäga

vad slutresultatet av harmoniseringsarbetet blir på detta

område.

När det gäller nivån av indirekta skatter och punktskatter går

utvecklingen mot att miniminivåer fastställs och att variationer

mellan medlemsländerna kommer att tillåtas. Ett exempel är den

överenskommelse om de indirekta skatterna som slutits i

ministerrådet om att en minimiskattesats om 15 % skall gälla

fr.o.m. 1993. Beslutet innebär också att de länder som så önskar

kan få tillämpa lägre skattesatser, dock minst 5 % för vissa

varor och tjänster.

När det gäller nivån på skattesatserna bör det i sammanhanget

framhållas att den inre marknadens fria flöde av varor och

personers ökade rörlighet över gränserna torde medföra en

marknadsbaserad utveckling mot en ökad harmonisering, men med

bibehållande av möjlighet till variationer.

Finansdepartementet har nyligen gjort en studie rörande den

svenska skattepolitiken i ett EG-sammanhang: Sverige Europa och

skatterna. Enligt denna ger EG-medlemskap långtgående effekter

när det gäller de indirekta skatterna samt att skatteuttaget när

det gäller moms, energiskatter, alkohol- och tobaksskatter m.m.

samt vägtrafikskatter bedöms behöva sänkas med ca 30 miljarder

kronor. Företagsskattesystemet framstår efter skattereformen som

internationellt mycket konkurrenskraftigt. Enligt studien

påverkas inte beskattningen av arbetsinkomster omedelbart av ett

EG-medlemskap. Genom skatteinslaget i arbetsgivaravgifterna

bedöms dock skatteuttaget vid en internationell jämförelse vara

relativt högt.

Den personliga kapitalinkomstbeskattningen utsätts enligt

studien på sikt för ett visst tryck neråt bl.a. genom risken för

skatteundandragande vid kapitalplaceringar utomlands.

Skatteuttagen på löpande avkastning avviker inte nämnvärt från

vad som gäller i EG-länderna medan kapitalvinster regelmässigt

beskattas hårdare i Sverige. Fastighetsskatten påverkas enligt

studien inte av den internationella interaktionen.

Även i långtidsutredningen (LU 92) analyseras effekterna av

EG-medlemskap på skatteområdet.

Utskottet

Utskottet delar den uppfattning som uttrycks i motion U504 (s)

att det behövs en djupgående analys av internationaliseringens

och ett framtida EG-medlemskaps krav på det svenska

skattesystemet. Ett sådant arbete har också pågått i Sverige och

har under senare tid intensifierats. I regeringsförklaringen

angavs att regeringen kommer att redovisa riktlinjer för det

framtida arbetet med Europaanpassningen av skatterna. Ett

exempel på analysarbetet är den ovan refererade rapporten från

finansdepartementet. Ett annat exempel är den analys om

mervärdesskatten som görs inom ramen för långtidsutredningen.

Frågan om skattepolitikens utformning i samband med ett

EG-medlemskap är av stor betydelse. I den pågående

samhällsdebatten är meningarna delade om i vilken utsträckning

de svenska skatterna kan komma att behöva anpassas. Utskottet

anser det angeläget att fortsatta studier på området kommer att

göras.

Med det ovan anförda får yrkande 10 i motion U504 (s) anses

besvarat.

Miljöpolitik

I yrkande 11 i motion U504 (s) föreslås att regeringen skall

bedriva medlemskapsförhandlingarna med beaktande av de krav som

kommer fram i motionen beträffande miljöpolitiken. Till dessa

hör att Sverige vid förhandlingarna bör föra fram behovet av

ökad användning av miljöavgifter. Allmänt sett anser

motionärerna att Europa har ett särskilt ansvar för att gå före

i miljöarbetet. En långt driven harmonisering i hela Europa på

en hög skyddsnivå skulle vara av utomordentligt stor betydelse

för tillståndet i miljön. I avsikt att driva utvecklingen framåt

mot en hög skyddsnivå bör regeringen i förhandlingarna med EG

verka för att principen om att farliga ämnen skall ersättas med

sådana som är mindre farliga antas i lag.

I motion 1990/91:U505 (fp) anges att det viktigaste

miljöargumentet för ett medlemskap i EG är att endast som

medlemmar kan vi vara med att besluta om den miljöpolitik som

påverkar miljön inte enbart i Sverige utan i hela Europa.

Sverige har enligt motionen ett stort ansvar eftersom vi som

medlemmar skulle kunna påverka den europeiska politiken i en

miljövänlig riktning. Enligt motionens yrkande 1 bör riksdagen

ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om

riktlinjer för en ambitiös europeisk miljöpolitik.

I motion Jo612 (s) yrkande 9 föreslås att regeringen bör

redovisa en samlad strategi för ett offensivt miljöarbete inom

EES och inför ett EG-medlemskap under 1992. Mot bakgrund av att

Sverige i flera avseenden ställer högre miljökrav än EG bör

regeringen dessutom, föreslår motionärerna (yrkande 10), redan

innan medlemskapsförhandlingarna börjar, redovisa på vilka

områden som Sverige bör begära undantag från EG:s regler i

avvaktan på att de blir strängare. I yrkande 11 föreslås att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att regeringen bör verka för att den s.k.

substitutionsprincipen omsätts i lag inom EG. I yrkande 12

föreslås att Sverige bör föra fram kravet på ökad användning av

miljöavgifter/skatter inom EG och att svenska ej bör sänkas i

avvaktan på resultat i förhandlingar med EG.

I motion U544 (fp) yrkande 5 föreslås att Sverige som medlem i

EG verkar för att det gemensamma biståndet ges en tydligare

miljöprofil.

Utskottet

Utskottet behandlade miljöfrågorna i anslutning till

EG-samarbetet bl.a. i betänkandet 1990/91:UU8. Däri angavs som

en övergripande målsättning att Sverige inte skall sänka utan

höja ambitionerna på miljövårdsområdet. Samarbetet med EG bör

härvid inte betraktas som ett hot utan som en möjlighet till att

med gemensamma ansträngningar nå längre. Vidare uttalades att en

försämrad miljö eller arbetsmiljö är ett pris som vi inte är

beredda att betala för ett närmare samarbete med EG.

Dessa uttalanden äger fortsatt giltighet.

I regeringsförklaringen angavs bl.a. att Sverige skall spela

en pådrivande roll i det europeiska miljövårdsarbetet samt att i

förhandlingarna om svenskt medlemskap i EG Sverige skall utgå

från att högsta tillämpade ambitionsnivå skall gälla på

miljöområdet.

Utskottet ställer sig bakom dessa uttalanden.

I anslutning härtill kan erinras om att EFTA-länderna i

förhandlingarna med EG fått gehör för önskemålen om särlösningar

när det gäller att upprätthålla höga standarder på

miljövårdsområdet. Det bör noteras att EG överlag rör sig mot en

allt högre ambitionsnivå på miljövårdsområdet och således närmar

sig EFTA-ländernas nivåer på de aktuella områdena.

Det bör vidare noteras att flertalet av EG:s gemensamma

miljöbeslut är av minimikaraktär, vilket innebär att

medlemsländerna är oförhindrade att införa mer långtgående

regler under förutsättning att de ej verkar diskriminerande

gentemot andra medlemsländer eller snedvrider handeln.

Härmed får yrkande 11 i motion U504 (s) och yrkande 1 i motion

1990/91:U505 (fp) anses besvarade.

Inom regeringskansliet pågår ett intensivt arbete med de

förslag om lagändringar som kan bli aktuella i samband med

propositionen om ett EES-avtal. Förslag om lagändringar på

miljöområdet kommer att föreläggas riksdagen under hösten 1992.

Utskottet förutsätter härvid att regeringen i detta arbete

fullföljer den målsättning som slogs fast i riksdagens beslut

våren 1991 om miljöpolitiken (prop. 1990/91:90, JoU30, rskr.

338) och erinrar om att det i regeringsförklaringen uttalades

att Sverige i förhandlingarna om svenskt medlemskap i EG skall

utgå från högsta tillämpade ambitionsnivå.

Med anledning av yrkandena 9 och 10 i motion Jo612 (s) vill

utskottet anföra följande.

Utskottet konstaterar att Sverige i förhandlingarna om ett

EES-avtal har lyckats få gehör för principen att de högre

skyddsnivåerna på miljöområdet skall behållas tills vidare.

Utskottet utgår från att regeringen i medlemskapsförhandlingarna

verkar för att säkra EES-avtalets lösningar vad gäller

väsentliga skyddsnormer för hälsa, miljö och säkerhet, vilket

också angetts av statsrådet Dinkelspiel i riksdagen.

Inom regeringskansliet sker för närvarande en genomgång av de

olika områden och frågor som Sverige avser driva i

medlemskapsförhandlingarna vad gäller miljöpolitiken. En

utgångspunkt i detta arbete är EES-avtalet, i vilket görs en

redovisning av de områden, ämnen och produkter för vilka

särlösningar uppnåtts. Utskottet utgår från att regeringen ägnar

stor uppmärksamhet åt miljöfrågorna i anslutning till

medlemskapsförhandlingarna samt redovisar sin syn på dessa

frågor och därvid anger de frågeställningar på miljöområdet där

särskilda förhandlingslösningar är viktiga för Sverige.

Härmed får yrkandena 9 och 10 i motion Jo612 (s) anses

besvarade.

Med anledning av yrkande 11 i motion Jo612 (s) får utskottet

anföra följande.

En skärpt kemikaliekontroll spelar en viktig roll för ett

framgångsrikt miljöarbete. Det internationella samarbetet har en

avgörande betydelse för en effektiv kemikaliekontroll.

Kemikalieinspektionens arbete på det internationella planet är

värdefullt. Sverige har med framgång drivit kemikaliefrågorna

inom EG, bl.a. i form av en bilateral arbetsgrupp mellan

EG-kommissionen och Sverige.

Substitutionsprincipen innebär att skadliga ämnen skall bytas

ut mot sådana som är mindre skadliga. Utskottet förutsätter att

Sverige på det internationella planet fortsätter sitt aktiva

arbete på kemikaliekontrollens område, t.ex. vad gäller

substitutionsprincipen. Det gäller såväl i förhållandet till

EG:s regelverk som på det internationella planet i övrigt. Det

svenska stödet för denna princip bör återspeglas i

medlemskapsförhandlingarna.

Härmed får yrkande 11 i motion Jo612 anses besvarad.

Beträffande yrkande 12 i motion Jo612 får utskottet anföra

följande.

Utskottet har erfarit att EG:s ministerråd numera är av den

uppfattningen att ekonomiska styrmedel bör spela en större roll

i miljöpolitiken. Inom kommissionen pågår arbete med ett förslag

om energi/koldioxidskatt, och avsikten är att förslaget skall

presenteras senast i maj 1992. Även frågor om beskattning av

elproduktion och energikrävande industri är föremål för

överväganden. Kommissionen diskuterar även frågan om införande

av avgifter och skatter på bl.a. avfall, avloppsvatten och

handelsgödsel. Inom EFTA är Sverige pådrivande när det gäller

ökade ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. En arbetsgrupp inom

EFTA har kontakter med EG för bl.a. kunskapsutbyte på området.

Utskottet utgår från att regeringen även fortsättningsvis i

internationella sammanhang driver frågan om ekonomiska styrmedel

som ett viktigt instrument i miljöpolitiken.

Härmed får yrkande 12 i motion Jo612 anses besvarad.

Med anledning av motion U544 yrkande 5 vill utskottet anföra

följande:

Utskottet behandlade biståndet och EG-samarbetet i betänkandet

1991/92:UU15, i vilket bl.a. anges att inriktningen av EG:s

bistånd i stort överensstämmer med Sveriges allmänna ambitioner

på området.

Utskottet konstaterar att ett svenskt medlemskap i EG innebär

att Sverige måste avsätta en del av medlen för

biståndssamarbetet till EG:s gemensamma bistånd. Samtidigt

innebär detta möjligheter för Sverige att påverka inriktningen

av det gemensamma biståndet. Sverige bör därvid verka utifrån

våra biståndspolitiska mål, varav ett är framsynt hushållning

med naturresurser och omsorg om miljön.

Härmed får yrkande 5 i motion U544 (fp) anses besvarad.

Jordbruk

I yrkande 12 i motion U504 (s) föreslår motionärerna att

regeringen skall bedriva medlemskapsförhandlingar med beaktande

av de krav som kommer till uttryck i denna motion beträffande

jordbruks- och fiskepolitiken.

Angående jordbrukspolitiken påpekas i motionen att EG är i

färd med en kursomläggning. Hittills har stordrift och onödigt

hög kemikalieanvändning stimulerats, men EG för numera en

politik som i många avseenden påminner om den

livsmedelspolitiska reform som vi genomfört i Sverige, dvs. en

övergång till ett direkt stöd för de miljömässiga och

regionalpolitiska målen och en minskad roll för

stordriftsinriktat prisstöd. Allt talar även för att vissa

kompletterande nationella stödformer för miljö- och

regionalpolitiska ändamål kommer att tillåtas. Arbetet för att

åstadkomma en regionalpolitisk stödform som kan accepteras inom

EG måste fortsättas av regeringen.

Angående fiskepolitiken framhålls att det är av stor vikt att

förhandlingarna förs så att svenska fiskare kan kompenseras i

Nordsjön för ökade EG-kvoter i Östersjön när svenska vatten blir

EG-vatten.

I motion U539 (s) framförs förslag rörande

Norrlandsjordbrukets ställning vid ett EG-medlemskap mot

bakgrund av den oklara och komplicerade situation som uppstått i

samband med GATT-förhandlingarna och av EG:s system för

jordbruksreglering, CAP. I yrkande 1 föreslås att riksdagen

begär ett utarbetat förhandlingsprogram inför ett medlemskap i

EG för jordbrukssektorn i enlighet med vad som anförs i

motionen. I yrkande 2 föreslås att det särskilda stödet till

jordbruket i norra Sverige bör ingå i de svenska

förhandlingskraven. Slutligen föreslås, i yrkande 3, att

förutsättningar skapas så att det svenska jordbrukets

miljömässiga och produktionsetiska nivåer kan bibehållas.

Utskottet

Jordbrukspolitiken tillhör de områden som inte i någon större

utsträckning berörs av EES-avtalet. Jordbruket är därför ett av

de områden som kommer att ägnas stort utrymme i den kommande

förhandlingen om svenskt medlemskap i EG.

Utskottet har inte möjlighet att gå in i detalj i den

komplicerade materia som jordbrukspolitiken innefattar. Här

anges endast några övergripande utgångspunkter med anledning av

motionsyrkandena.

Kraven inom EG har under senare tid ökat på en långtgående

reformering av EG:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP).

Bakgrunden härtill är främst de ökande kostnaderna för CAP samt

de krav som ställs i samband med GATT-förhandlingarna. Arbetet

på en jordbruksreform kommer att intensifieras under 1992, bl.a.

i anledning av arbetet med EG:s kommande femårsbudget. I

huvudsak kan sägas att tendenserna i reformarbetet går i samma

riktning som det genomgripande livsmedelspolitiska beslut som

riksdagen fattade 1990. Detta innebär avreglering samt minskning

av prisstöd.

Avregleringen inom det svenska jordbruket kommer att medföra

en sänkning av Sveriges stödnivå och således en anpassning mot

den lägre stödnivå som råder inom EG. Oberoende av omfattningen

av en reform av CAP kommer dock ett svenskt medlemskap i EG att

innebära behov av ytterligare anpassning än den som följer av

det reformbeslut som riksdagen beslutat.

Statsrådet Dinkelspiel angav i riksdagen den 9 april i år att

det blir viktigt för svensk del att se till att den åkermark som

omställs genom förändringar i vår egen jordbrukspolitik kan

tillgodoräknas oss när vi blir medlemmar.

Utskottet delar den syn som framförs i motion U504 (s) att det

mesta talar för att vissa kompletterande stödformer för miljö-

och regionalpolitiska ändamål kommer att tillåtas inom EG.

Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen att fortsätta

arbetet för att åstadkomma en regionalpolitisk stödform som kan

accepteras inom EG.

Stödet till jordbruket i norra Sverige, som huvudsakligen

består av prisstöd, saknar när det gäller stödform och nivå

motsvarighet inom CAP. Utskottet har erfarit att Sverige i

medlemskapsförhandlingarna avser åberopa de speciella villkor

som råder för det norrländska jordbruket och de regionala och

demografiska skäl som motiverar fortsatta särskilda

stödåtgärder. Dessa frågor analyseras i den s.k.

omställningskommissionen.

Utskottet utgår från att regeringen vid lämpligt tillfälle

inför riksdagen redovisar sin syn på jordbruksfrågorna i samband

med medlemskapsförhandlingarna.

Enligt vad utskottet erfarit är den svenska regeringens

bedömning att ett EG-medlemskap inte torde medföra några reella

förändringar av tillgången på fiskeresurser för svensk del.

Utskottet anser att regeringen i de kommande förhandlingarna

beträffande de totala fiskeresurserna bör eftersträva full

kompensation för de fiskekvoter som kan behövas ges upp. Detta

är enligt vad utskottet erfarit också regeringens målsättning

inför kommande förhandlingar.

Med det ovan anförda får yrkande 12 i motion U504 (s) och

yrkandena 1--3 i motion U539 (s) anses besvarade.

Regionalpolitik

I motion U504 (s) stöds de principer inom EG som hävdar de

regionala och lokala intressena om dels att besluten skall

fattas så nära medborgarna som möjligt, dels den ekonomiska och

sociala samhörigheten. Motionärerna ställer sig således positiva

till ytterligare satsning på de eftersatta regionerna inom EG,

men påpekar samtidigt att Sverige har rätt att driva en egen

nationell regionalpolitik. Regeringen bör, anser motionärerna, i

förhandlingarna om medlemskap med all kraft driva frågan om att

stora geografiska avstånd och glest befolkade områden skall vara

viktiga faktorer vid bedömningen av om stöd från EG:s

strukturfonder kan komma i fråga. I yrkande 7 föreslås att

medlemskapsförhandlingar bedrivs med beaktande av de krav som

kommer till uttryck i motionen beträffande regionalpolitiken.

I motion U512 (s) föreslås att Sverige skall ha en hög

ambitionsnivå när vi går in i förhandlingarna med EG om

regionalpolitiken. Det är rimligt att de sysselsättnings- och

utvecklingsmässigt mest utsatta regionerna i Sverige (skogslänen

och delar av sydöstra Sverige) får del av EG:s strukturfonder.

I motion U504 (s) yrkande 8 föreslås att de krav som kommer

till uttryck i motionen beträffande infrastruktur beaktas när

regeringen bedriver medlemskapsförhandlingar. Det anges att det

inom EG planeras systematiskt för en långsiktig utveckling av

infrastrukturen som bygger på regional samverkan.

Utskottet

Frågan hur ett EG-medlemskap inverkar på möjligheterna att

bedriva regionalpolitik i Sverige berör i första hand dels de

eventuella begränsningar EG:s regler på statsstöds- och

konkurrensområdena har på den svenska regionalpolitiken, dels

huruvida förhållandena i några områden i Sverige är sådana att

de kvalificerar för stödåtgärder från EG:s sida.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att EG har en positiv

grundsyn till att medlemsländerna driver en egen regionalpolitik

med inriktning på förbättring av infrastrukturen. Vissa

regionalpolitiska stödåtgärder accepteras av EG, under

förutsättning att stödet inte snedvrider konkurrensen.

Utskottet har vid ett flertal tidigare tillfällen uttalat

bedömningen att skapandet av en västeuropeisk marknad kommer att

förbättra förutsättningarna för en industriell verksamhet i

Sverige och därigenom underlätta en aktiv närings- och

regionalpolitik. Vidare har utskottet uttalat att

regionalpolitiken är ett av de områden som regeringen bör ge hög

prioritet åt i medlemskapsförhandlingarna. I

regeringsförklaringen berördes vikten av en aktiv svensk

regionalpolitik utifrån målsättningen att hela Sverige skall

leva.

Regionalpolitik i EG och i Sverige bedrivs från delvis olika

utgångspunkter. I EG:s regionalpolitik är det utvecklingsnivån

räknat som BNI/capita och arbetslöshet som är avgörande

kriterier för stöd, medan det i Sverige och i övriga Norden är

faktorer som låg befolkningstäthet och långa avstånd som räknas

in i bilden.

Enligt vad utskottet erfarit har den svenska regeringen som

målsättning att EG:s egna satsningar på regionalpolitik även

skall komma Sverige till del vid ett medlemskap samt att

utrymme finns för Sverige att som EG-medlem fortsätta att

bedriva en aktiv regionalpolitik. Utskottet delar denna syn och

instämmer i uppfattningen, i linje med vad som anförs i motion

U504, om att verka för att få sådana regionalpolitiska kriterier

accepterade som är anpassade till svenska förhållanden.

Det kan i detta sammanhanget noteras att EFTA-länderna under

EES-förhandlingarna fått förståelse för att befolkningsgleshet

måste kunna användas som kriterium för beviljande av vissa

regionalpolitiskt motiverade statsstöd i de nordiska länderna.

Med det ovan anförda får yrkandena 7 och 8 i motion U504 (s)

och motion U512 (s) anses besvarade.

Forskning och utbildning

I motion U504 (s) påpekas att det är betydelsefullt att

utveckla samarbetet fullt ut med EG inom forsknings- och

utbildningssamarbetet. I yrkande 9 föreslås att regeringen

beaktar detta vid medlemskapsförhandlingarna.

Utskottet

Såväl forsknings- som utbildningsområdet berörs i hög grad av

EES-avtalet. Sverige deltar redan i samarbetet inom Erasmus och

Comett. Ett svenskt EG-medlemskap innebär härutöver att Sverige

får större möjlighet att delta i beslutsfattandet avseende

forsknings- och utbildningssamarbetet. Utskottet delar till

fullo vad som i motionen anförts om vikten av vidareutveckling

av samarbetet på dessa områden. Detta är också regeringens

målsättning.

Med det ovan anförda får yrkande 9 i motion U504 (s) anses

besvarat.

Jämställdhet

I motion U504 (s) framhålls att den inre marknaden kommer att

skärpa konkurrensen i näringsliv och på arbetsmarknaden. Om

marknadskrafternas verkan inte balanseras av en aktivare politik

inom områden som utbildning, arbetsmarknad och jämställdhet kan

den inre marknaden komma att skapa växande klyftor. Detta skulle

missgynna kvinnor mer än män. Därför är det viktigt att EG:s

arbete med den sociala dimensionen lyckas. I yrkande 5 föreslås

att detta beaktas i medlemskapsförhandlingarna.

I motion U532 (m) yrkande 1 föreslås att regeringen i det

pågående förberedelsearbetet för ett EG-medlemskap särskilt

beaktar kvinnornas situation. Vidare föreslås, i yrkande 2, att

det är angeläget att sprida information om EG:s

jämställdhetsarbete.

I yrkande 2 i motion U545 (s) föreslås att den svenska

förhandlingsgruppen vid medlemskapsförhandlingarna skall bestå

av både kvinnor och män.

I motion A817 (fp) framhålls att EG-länderna har en mer

långtgående jämställdhetslagstiftning än Sverige. På två områden

har svenska kvinnor en sämre utgångspunkt än kvinnorna i

EG-länderna. Det gäller förbud mot indirekt diskriminering och

förbud mot att avtalsvägen försämra jämställdhetsarbetet.

EG-kommissionen har också lagt fram ett antal nya förslag för

att stärka dels skyddet för kvinnorna på arbetsmarknaden, dels

deras ställning vid tvister i diskrimineringsmål. Desutom

föreligger ett förslag om att jämställdhetsfrågor skall avgöras

med majoritetsbeslut i Ministerrådet. I yrkande 8 föreslår

motionärerna att Sverige aktivt stöder jämställdhetsinsatser i

de kommande medlemskapsförhandlingarna med EG.

Utskottet

I betänkandet 1990/91:UU8 redogjorde utskottet relativt

utförligt för hur jämställdhetsfrågorna hanteras inom EG, med

utgångspunkt från Romfördragets artikel 119 om principen att

kvinnor och män skall ha lika lön för lika arbete. Vidare

redogjordes för de olika handlingsprogram på

jämställdhetsområdet som EG fastlagt samt för lagstiftningen på

området.

Utskottets övergripande slutsats om att det är möjligt och

önskvärt att bibehålla en hög ambitionsnivå vad gäller

jämställdhetsarbetet inom ramen för ett närmare samarbete med EG

är fortsatt giltig.

I ett svar på en fråga i riksdagen den 27 mars angav

statsrådet Dinkelspiel regeringens syn på jämställdhetsfrågorna

och EG. Av svaret framgår att Sverige genom den nya

jämställdhetslagen nu uppnått EG:s strängare regler vad avser

lika lön för likvärdigt arbete. Det framgår också av svaret att

såväl kvinnor som män kommer att ingå i den svenska delegationen

i medlemskapsförhandlingarna.

Utskottet ställer sig bakom den målsättning som såväl

motionärerna som regeringen angivit om att driva de sociala

frågorna inkl. jämställdhetsfrågorna med kraft.

Med det ovan anförda får yrkande 5 i motion U504 (s),

yrkandena 1 och 2 i motion U532 (m), yrkande 2 i motion U545

(s) och yrkande 8 i motion A817 (fp) anses besvarade.

Den sociala dimensionen och arbetsmarknadspolitik

I motion U504 (s) anförs att målet om full sysselsättning inte

får överges. I de medlemskapsförhandlingar som förestår får den

aktiva arbetsmarknadspolitikens möjligheter inte beskäras. Det

är dessutom angeläget att starka krav reses på att EG:s

medlemsländer prioriterar full sysselsättning och genomför en

aktiv arbetsmarknadspolitik, i första hand för att minska

arbetslösheten.

Vidare anser motionärerna att man inom arbetsmiljöområdet

måste resa mycket bestämda krav på att nationella höga krav som

är viktiga för liv och hälsa inte får sänkas med hänvisning till

samarbetet med EG. De slår även vakt om den svenska och nordiska

modellen vad avser bl.a. kollektivavtalens roll på

arbetsmarknaden. Enligt deras mening är det regeringens

skyldighet att göra detsamma i kontakterna med EG. Det är

angeläget att Sverige tillsammans med Danmark och andra nordiska

länder fortsätter att driva att den nordiska modellen fullt ut

erkänns inom EG.

I yrkande 6 föreslås att dessa krav som kommer till uttryck i

motionen angående arbetsmarknadspolitiken, arbetsmiljön och

arbetsrätten beaktas vid medlemskapsförhandlingarna.

I yrkande 3 i motion U545 (s) föreslås att målet jämställdhet

-- innebärande lika möjligheter för kvinnor och män att förena

föräldraskap och förvärvsarbete -- måste garanteras vid en

anslutning till EG.

Utskottet

Genom EES-avtalet skapas en gemensam västeuropeisk

arbetsmarknad med fri rörlighet för arbetskraften. Ett

EG-medlemskap innebär att Sverige får större möjligheter att

påverka hur Gemenskapen hanterar frågorna rörande

arbetsmarknaden och den sociala dimensionen.

Det kommer enligt utskottets bedömning att vara möjligt för

Sverige att fortsätta att föra en aktiv arbetsmarknadspolitik.

Ett övergripande mål i denna politik är och förblir att skapa

full sysselsättning. I flera EG-länder är arbetslöshetsnivån

hög. I ett EG som successivt utvecklar en ekonomisk och politisk

union med en alltmer samordnad ekonomisk politik, torde en aktiv

arbetsmarknadspolitik komma att spela en allt viktigare roll. I

Sverige finns en betydande erfarenhet av olika

arbetsmarknadspolitiska åtgärder, en erfarenhet som EG-länderna

bör kunna dra nytta av.

Inom EG har en intressant utveckling ägt rum på det sociala

området. EG har gått vidare från det sociala handlingsprogrammet

och den sociala stadgan som antogs 1989 till det sociala

protokoll som antogs vid Maastrichtmötet. Det sociala

protokollet som bl.a. berör arbetsrätt och arbetarskydd innebär

i all korthet att de elva berörda staterna ges möjlighet att på

gemenskapsnivå utveckla arbetet. Det sociala protokollet ger

bl.a. möjligheter att sluta kollektivavtal på europeisk nivå.

Utskottet konstaterar således att den s.k. sociala dimensionen

fått alltmer ökad uppmärksamhet i EG. När en inre marknad skapas

där varor, tjänster, kapital och människor kan röra sig fritt,

är det naturligt att frågor som anställningsförhållanden, löner,

arbetsrätt, social trygghet, medbestämmande, arbetsmiljö, hälsa,

säkerhet och jämställdhet ägnas ökat intresse och behandlas

också på Gemenskapsnivå.

Det är enligt utskottet av största vikt att det parallellt med

skapandet av en gemensam arbetsmarknad etableras ett

korresponderande socialt skyddsnät. I enlighet med utvecklingen

av den sociala dimensionen har också arbetsmiljöfrågorna kommit

mer i förgrunden inom EG. Ett antal EG-direktiv av

minimikaraktär har antagits.

I EES-förhandlingarna har som tidigare nämnts Sverige och

andra EFTA-länder hävdat och fått gehör för att kunna bibehålla

kraven på skydd för hälsa, miljö och säkerhet. Samma höga

ambitionsnivå bör gälla i samband med de förestående

medlemskapsförhandlingarna.

Utskottet noterar i detta sammanhang den höga ambitionsnivå

som angetts bl.a. av statsrådet Dinkelspiel den 9 april då han

angav i riksdagen att resultaten av mötet i Maastricht stärkt

oss i vår övertygelse om vikten av att i EG-samarbetet lyfta

fram området arbetsmarknad och sociallagstiftning.

Önskemålen enligt yrkande 6 i motion U504 och yrkande 3 i

motion U545 (s) ligger enligt utskottets uppfattning således i

huvudsak i linje med regeringens strävanden. Något särskilt

uttalande får därför inte anses påkallat.

Härmed avstyrks yrkande 6 i motion U504 (s) och yrkande 3 i

motion U545 (s)

Konsumentpolitik

Det beslut som fattades i Maastricht anger mål för

konsumentskyddet som stämmer väl med svensk syn enligt motion

U504 (s). Gemenskapen skall medverka till att uppnå en hög

skyddsnivå, t.ex. genom att stödja och komplettera

medlemsstaternas inriktning att skydda konsumenternas hälsa,

säkerhet och ekonomiska intressen och förse dem med adekvat

information. Motionärerna framhåller att det är av stor vikt att

regeringen bidrar till att etablera nära relationer mellan

svenska konsumentorganisationer och EG:s konsumentråd. Därmed

kan våra synpunkter få göra sig gällande i den

konsumentpolitiska opinionsbildningen. I yrkande 13 föreslås att

regeringen skall beakta detta vid medlemskapsförhandlingarna.

Utskottet

Beträffande konsumentfrågor i det europeiska samarbetet bör

enligt utskottet utgångspunkten vara att integrationen skall

gynna konsumenten. En utökad och friare europeisk marknad syftar

till att främja tillväxt, sysselsättning och välstånd. En

förbättrad konkurrens skall öka utbudet av varor och tjänster,

skapa bättre kvalitet samt lägre priser.

Konsumentfrågorna har i linje med vad som anförs i motion U504

(s) givits ökad uppmärksamhet inom EG. Ett antal

konsumentpolitiska program har antagits. I enhetsakten fastslog

att kommissionens förslag när det gäller gemensamma regler för

hälsa, säkerhet, miljö och konsumentfrågor skall utgå från en

hög nivå. Inom EG finns ett regelverk på konsumentområdet,

vilket främst avser minimistandarder som medlemsländerna skall

uppfylla.

EES-avtalet innehåller direkta regler om konsumentskydd som

grundar sig på EG:s regler. I EES-avtalets preamble anger

parterna sin avsikt att främja konsumenternas intressen och

stärka deras ställning på marknaden med syftet att uppnå en hög

konsumentskyddsnivå.

Beträffande produktsäkerhet är standardiseringsarbetet av stor

betydelse. Syftet är att harmonisera tekniska regler, bl.a. för

att skydda liv, hälsa och säkerhet. Inom EG är principen att EG

fastställer väsentliga säkerhetskrav och överlåter tekniska

detaljer till de europeiska standardiseringsorganen. Sverige och

övriga EFTA-länder är fullvärdiga medlemmar i dessa organ. Vid

ett medlemskap får dock Sverige än större möjligheter att

påverka EG:s konsumentpolitiska arbete, bl.a. genom fullt

deltagande i kommittéer och beslut. EG:s konsumentministrar har

nyligen enats om principerna kring ett direktiv som skall

garantera att enbart säkra konsumentprodukter förs ut på

marknaden.

Som anges i motion U504 (s) har EG markerat ambitionen på

konsumentområdet genom besluten enligt Maastrichtfördraget.

Statsrådet Inger Davidson har angett några utgångspunkter för

konsumentfrågorna i ett Europaperspektiv vid ett anförande den

13 mars i år.

Hon refererar bl.a. till den deklaration som EFTA:s

konsumentministrar antog 1991 som bl.a. säger att länderna är

fast beslutna att stärka och bredda samarbetet i ett vidare

europeiskt sammanhang för att stödja konsumenterna och skapa och

upprätthålla en hög konsumentskyddsnivå. Detta skall ses som en

plattform för att påverka EG:s konsumentpolitik.

Vidare omnämns insatser för att samordna de nordiska

konsumentkraven i det europeiska standardiseringsarbetet för att

säkerställa att vi får säkra och funktionella produkter.

Nordiska ministerrådet arbetar inom ramen för arbetsprogrammet

Norden i Europa på att samordna gemensamma nordiska ståndpunkter

inom ramen för det europeiska standardiseringsarbetet.

Några områden där ökad uppmärksamhet blir nödvändig är

konsumentinformation, standardiseringsarbete och

marknadsövervakning. Regeringen kommer inom kort att tillsätta

en utredning som bl.a. skall analysera hur integrationen i

Europa påverkar den svenska konsumentpolitiken.

Utskottet utgår i enlighet med vad som ovan anförts samt vad

som anges i motion U504 (s) från att Sverige i

medlemskapsförhandlingarna skall verka för en högsta möjliga

ambitionsnivå på konsumentområdet.

Härmed får yrkande 13 i motion U504 (s) anses besvarat.

Kooperation

I yrkande 14 i motion U504 (s) föreslås att Sverige vid

medlemskapsförhandlingarna aktivt skall hävda den kooperativa

sektorns intressen. I likhet med vad EG-kommissionen uttalat

anser Socialdemokraterna att kooperationen spelar en viktig roll

för den ekonomiska och sociala utvecklingen i Europa.

Kooperationen är också en demokratisk företagsform.

Samma typ av argument förs även fram i motion U509 (s). I

motionen föreslås att den kooperativa sektorn uppmärksammas i de

förestående förhandlingarna om medlemskap i EG.

I flera EG-länder har kooperationen en stark ställning och i

EG som helhet finns generellt en positiv syn på kooperation och

på den kooperativa företagsformen. Kooperationens arbetsvillkor

regleras främst genom nationell lagstiftning. Inom EG finns

också vissa gemensamma regler vars övergripande syfte är att

stödja kooperativ verksamhet. Exempel på intresset i EG för att

främja kooperation är bl.a. EG:s stadga för europeiska

kooperativa företag, vars syfte är att möjliggöra för

kooperativa företag att samarbeta över gränserna utan att

förlora sin särart.

En annan fråga som EG-kommissionen engagerar sig i är att få

fram riskkapital till kooperationen. Andra aktuella frågor

gäller att inrätta ett kooperativt råd i EG, att se över

konkurrenslagstiftningen så att inte kooperationen diskrimineras

samt samarbetet med Central- och Östeuropa.

I maj i år kommer EG-kommissionen att presentera ett femårigt

arbetsprogram för den sociala ekonomin. Den sociala ekonomin är

EG:s beteckning för kooperativa företag, ömsesidiga

försäkringskassor och folkrörelser som har ekonomisk verksamhet.

EG kommer härvid bl.a. att stödja projekt som handlar om

sociala innovationer, regional sysselsättning, utbildning,

östsamarbete m.m.

Utskottet bedömer mot bakgrund av vad som ovan anförts att ett

svenskt medlemskap i EG kan främja kooperationen i Sverige.

Utskottet anser i linje med vad som uttrycks i motionerna U504

(s) och U509 (s) att Sverige i medlemskapsförhandlingarna bör

uppmärksamma den kooperativa sektorn.

Härmed får yrkande 14 i motion U504 (s) och motion U509 (s)

anses besvarade.

Alkoholfrågor

I motion So269 (s) yrkande 2 yrkas att Sverige i sitt agerande

i medlemskapsförhandlingarna anför den nordiska modellen

avseende alkoholpolitiken. Det anges i motionen att Sverige även

som medlem i EG, med hänvisning till folkhälsan och

samhällsekonomin, kan föra en självständig och restriktiv

alkoholpolitik. Alla möjligheter bör prövas att även

fortsättningsvis använda såväl prisinstrumentet som

försäljningsmonopolet. Därutöver är det enligt motionen viktigt

att vi bidrar till att skapa en medveten alkoholpolitik inom EG.

I motion U504 (s) yrkande 15 begärs att regeringen skall

bedriva medlemskapsförhandlingarna med beaktande av motionens

krav beträffande alkoholpolitik och folkhälsa. Motiveringen till

yrkandet är samma som angetts för yrkande 2 i motion So269.

I motion So271 yrkande 2 anges villkor på alkoholområdet vid

ett svenskt medlemskap i EG. Enligt motionen utgör inträdet i EG

ett hot mot den svenska alkoholpolitiken. Sverige bör redan nu

utveckla en plan för hur Sverige skall kunna hålla stånd mot

EG-ländernas alkoholkulturella mönster utan alltför stora

individuella och sociala skador. I medlemskapsförhandlingarna

måste Sverige kraftfullt agera för att villkora vår

alkoholpolitiska inriktning.

Utskottet

I betänkandet 1990/91:UU8 framgår att beträffande

alkoholpolitiken är det tre områden som har särskild aktualitet

i samband med närmandet till EG. Det ena är punktskatterna, det

andra gränshandeln och det tredje monopolen. Det framgår vidare

att det inte finns någon gemensam alkoholpolitik inom EG.

Utskottet konstaterar att samtliga dessa aspekter är föremål

för analys inom regeringskansliet, bl.a. inom ramen för den

tillsatta parlamentariska alkoholkommissionen. Kommissionen

skall enligt direktiven överväga om det svenska regelsystemet på

alkoholområdet behöver förändras med hänsyn till EG:s regelverk.

Kommissionen bör vidare kartlägga och redovisa de ökade

svårigheter att uppfylla de alkoholpolitiska målen som en svensk

EG-anpassning kan inrymma. Kommissionen skall också presentera

förslag till insatser som medför att de alkoholpolitiska målen

kan uppnås inom ramen för EG-integrationen.

I regeringsförklaringen anförde statsministern att

alkoholmissbruket är vårt största sociala problem och att den

nya regeringen avser föra en aktiv alkoholpolitik som syftar

till minskad konsumtion och minskade alkoholskador.

Riksdagen har vid upprepade tillfällen uttalat sitt stöd för

en fortsatt aktiv svensk alkoholpolitik, som bl.a. innebär att

en avsevärt större vikt än tidigare skall läggas vid

förebyggande insatser utifrån ett folkhälsoperspektiv.

I betänkandet 1990/91:UU8 anges målsättningen att

integrationsarbetet från svensk sida inte får bedrivas så att en

effektiv svensk alkoholpolitik försvåras. Denna målsättning

anges även i socialutskottets betänkande 1991/92:SoU15. Däri

framgår vidare att grunderna för den svenska alkoholpolitiken

skall hävdas inför de fortsatta överläggningarna om ett svenskt

närmande till EG. Riksdagen har vid andra tillfällen uttalat

beträffande skatterna på alkoholprodukter att målet för ett

svenskt deltagande i integrationsprocessen bör vara att de

sociala och hälsomässiga strävandena inom den svenska politiken

inte får försvagas.

Statsrådet Dinkelspiel uppgav i riksdagen den 9 april att

Sveriges uppfattning är att vin- och spritmonopolen är förenliga

med Romfördraget eftersom vi inte avser att diskriminera

utländska produkter till förmån för inhemska produkter.

Utskottet noterar de ovan angivna målsättningarna samt att den

parlamentariska alkoholkommissionens arbete skall ligga till

grund för regeringens agerande på alkoholområdet i kommande

förhandlingar om svenskt medlemskap i EG.

Härmed får yrkande 2 i motion So269, yrkande 15 i motion U504

yrkande 2 i motion So271 samt yrkande 6 i motion So289 anses

besvarade.

Flyktingpolitik

I yrkande 16 i motion U504 (s) begärs att regeringen skall

bedriva medlemskapsförhandlingarna med beaktande av motionens

krav beträffande flykting- och invandringspolitik. Det finns

enligt motionen risker för att en gemensam flyktingpolitik inom

EG kan bli alltför restriktiv. Motionärerna betonar vikten av

att upprätthålla en generös och solidarisk flyktingpolitik, både

beträffande enskilda asylsökandes ärenden och vad gäller

överföring av flyktingar genom flyktingkvot. I motionen

förutsätts att en samordning och ett samarbete skall medföra att

EG-länderna gör minimiåtaganden som skall garantera en gemensam,

generös och humanitär flyktingpolitik. Vidare framhålls att man

i hela Europa aktivt måste bekämpa främlingsfientlighet och

invandrarhat. Härutöver sägs att Västeuropa måste med generöst

bistånd och investeringar bistå de länder varifrån flyktingar

kommer att bygga upp sina egna samhällen.

Utskottet

Ett medlemskap i EG kommer att innebära att Sverige mer direkt

kommer att delta i EG:s inre arbete i alla de frågor som hänger

samman med avveckling eller förenkling av gränskontrollen för

personer, inkl. asylfrågor. Ett medlemskap innebär också ett

direkt deltagande i de olika samarbetsorgan som anförtrotts

beredningen av hithörande frågor.

I Maastricht enades medlemsstaterna om att stärka

hittillsvarande informella samarbete om gränskontroll,

invandringspolitik och asylpolitik. I unionsfördraget anges att

målet skall vara att i början av 1993 vidta åtgärder för att

harmonisera vissa aspekter av medlemsländernas invandrings- och

asylpolitik. Vidare fördes viseringsfrågorna in under

EG-kompetens enligt den nya artikeln 100 c.

Det är svårt att för närvarande med bestämdhet uttala sig om

utvecklingen i EG beträffande invandrings- och asylfrågor.

Fortlöpande kontakter äger rum mellan Sverige, EFTA och EG

rörande dessa frågor, bl.a. vad gäller konsekvenserna av EG:s

gränskontrollkonvention och asylkonvention

(Dublinkonventionen). EG-staterna har lämnat möjligheter öppna

för anslutning av icke-EG-stater till den sistnämnda

konventionen.

När det gäller gränskontrollkonventionen har man inom EG ännu

inte uppnått slutlig enighet. Målsättningen är ikraftträdande

1992. Det kan i sammanhanget nämnas att

gränskontrollkonventionen avser täcka även kopplingen till den

nordiska passfriheten genom en protokollsanteckning av Danmark.

Utskottet har i samband med en diskussion om närmandet till EG

vid upprepade tillfällen betonat vikten av att upprätthålla en

generös och solidarisk flyktingpolitik, både vad gäller prövning

av enskilda asylsökandes ärenden och beträffande överföring till

Sverige av flyktingar inom ramen för vår flyktingkvot.

Utskottet anser att denna övergripande målsättning bör styra

Sveriges agerande i samband med förhandlingar om medlemskap i

EG. Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion U504

om att man i Europa aktivt måste bekämpa främlingsfientlighet

samt med bistånd stödja utvecklingen i de länder varifrån

flyktingar kommer.

Härmed får yrkande 16 i motion U504 anses besvarat.

Polisiärt samarbete

I motion U532 (m) yrkande 5 föreslås att riksdagen ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om värdet av

EG-samarbete vad gäller terroristbekämpning. I motionen sägs att

EG:s säkerhetspolitiska samarbete syftar till en fredligare

värld som till exempel gemensam bekämpning av terrorister.

Terroristdåd drabbar ofta oskyldiga kvinnor och barn, varför

enligt motionen detta samarbete inte minst är till nytta för

dem.

Utskottet

Beträffande yrkande 5 i motion U532 (m) behandlade utskottet

ett likalydande yrkande i betänkandet 1991/92:UU8. Utskottet

angav då följande:

Sverige har sedan 1988 observatörsstatus i det mellanstatliga

samarbete mellan EG:s medlemsländer angående polisiära frågor

som benämns TREVI-samarbetet. I samarbetet, som främst har

karaktären av informationsutbyte, berörs såväl allmänpolisiära

frågor och asylfrågor som terrorism. Enligt vad utskottet

inhämtat anses detta samarbete både av EG-länderna och Sverige

och de andra deltagande observatörsländerna vara givande och

gagna kampen mot brottslighet och terrorism.

Härtill kan fogas att EG:s medlemsstater vid Maastrichtmötet

enades om ökat samarbete inom Gemenskapen i polisiära frågor,

dock med bibehållande av enhällighetsbeslut. År 1994 skall

medlemsländerna ta ställning till om samarbetet ytterligare

skall utvidgas.

Den 10 april angav justitieminister Hellsvik i riksdagen att

en utveckling mot ett mer långtgående polisiärt samarbete i

synnerhet i Europa behövs för att vi med kraft skall kunna

bekämpa terrorism, narkotika och grov brottslighet. Det kan

också nämnas att regeringen i mars 1992 tillsatte en

interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att utreda frågor om

gränskontroll och gränsformaliteter i ett

EG-medlemskapsperspektiv.

Mot bakgrund av vad som ovan nämns om regeringens syn samt med

hänvisning till att ett samarbete mellan Sverige och EG-länderna

pågår på detta område anser utskottet att yrkandet inte

föranleder några ytterligare uttalanden i detta sammanhang.

Härmed får yrkande 5 i motion U532 (m) anses besvarat.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande svenskt medlemskap i EG

att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1991/92:U504 samt

berörd del av motion 1991/92:U538 besvarade med vad utskottet

anfört samt avslår yrkandena 1 och 6 i motion 1991/92:U534, och

yrkande 4 i motion 1991/92:Fi209,

men. (v)

2. beträffande säkerhetspolitiken

att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1991/92:U504

besvarat med vad utskottet anfört samt avslår yrkande 4 i motion

1991/92:U534,

men. (v)

3. beträffande övergångsbestämmelser

att riksdagen förklarar yrkande 19 i motion 1991/92:U504

besvarat med vad utskottet anfört,

4. beträffande närhetsprincipen

att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1991/92:U532

besvarat med vad utskottet anfört,

5. beträffande Central- och Östeuropa

att riksdagen förklarar yrkande 17 i motion 1991/92:U504 och

berörd del av motion 1991/92:U538 besvarade med vad utskottet

anfört,

6. beträffande frihandel

att riksdagen förklarar yrkande 20 i motion 1991/92:U504

besvarat med vad utskottet anfört,

7. beträffande den ekonomiska och monetära unionen

att riksdagen förklarar yrkandena 3 och 4 i motion

1991/92:U504 besvarat med vad utskottet anfört,

8. beträffande skatter

att riksdagen förklarar yrkande 10 i motion 1991/92:U504

besvarat med vad utskottet anfört,

9. beträffande miljöpolitik

att riksdagen förklarar yrkande 11 i motion 1991/92:U504,

yrkande 1 i motion 1990/91:U505 samt yrkandena 9--12 i motion

1991/92:Jo612 besvarade med vad utskottet anfört,

10. beträffande biståndet på miljöområdet

att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1991/92:U544

besvarat med vad utskottet anfört,

11. beträffande jordbruk och fiske

att riksdagen förklarar yrkande 12 i motion 1991/92:U504 och

yrkandena 1--3 i motion 1991/92:U539 besvarade med vad utskottet

anfört,

12. beträffande regionalpolitik

att riksdagen förklarar yrkandena 7 och 8 i motion

1991/92:U504 och motion 1991/92:U512 besvarade med vad

utskottet anfört,

13. beträffande forskning och utbildning

att riksdagen förklarar yrkande 9 i motion 1991/92:U504

besvarat med vad utskottet anfört,

14. beträffande jämställdhet

att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1991/92:U504,

yrkandena 1 och 2 i motion 1991/92:U532, yrkande 2 i motion

1991/92:U545 och yrkande 8 i motion 1991/92:A817 besvarade med

vad utskottet anfört,

15. beträffande den sociala dimensionen och

arbetsmarknadspolitik

att riksdagen avslår yrkande 6 i motion 1991/92:U504 och

yrkande 3 i motion 1991/92:U545,

res. (s)

16. beträffande konsumentpolitik

att riksdagen förklarar yrkande 13 i motion 1991/92:U504

besvarat med vad utskottet anfört,

17. beträffande kooperation

att riksdagen förklarar yrkande 14 i motion 1991/92:U504 och

motion 1991/92:U509 besvarade med vad utskottet anfört,

18. beträffande alkoholpolitik

att riksdagen förklarar yrkande 15 i motion 1991/92:U504,

yrkande 2 i motion 1991/92:So269, yrkande 2 i motion

1991/92:So271 och yrkande 6 i motion 1991/92:So289 besvarade

med vad utskottet anfört,

19. beträffande flyktingpolitik

att riksdagen förklarar yrkande 16 i motion 1991/92:U504

besvarat med vad utskottet anfört,

20. beträffande polisiärt samarbete

att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1991/92:U532

besvarat med vad utskottet anfört.

Stockholm den 28 april 1992

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit:

Daniel Tarschys (fp), Pierre Schori (s), Nic Grönvall (m), Mats

Hellström (s), Maj Britt Theorin (s), Karl-Erik Svartberg (s),

Inger Koch (m), Nils T Svensson (s), Margareta Viklund (kds),

Viola Furubjelke (s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Göran

Lennmarker (m) Berndt Ekholm (s), Richard Ulfvengren (nyd) och

Ingbritt Irhammar (c).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Den sociala dimensionen och arbetsmarknadspolitik (mom.15)

Pierre Schori, Mats Hellström, Maj-Britt Theorin, Karl-Erik

Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Berndt Ekholm

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27

börjar med "Det kommer" och på s. 29 slutar med "anses besvarad"

bort ha följande lydelse:

Beslutsfattandet inom EG och dess olika institutioner är en

process där medlemsländerna har möjlighet att lägga fram sin

politik, argumentera för de frågor man vill prioritera, vinna

gehör från de andra medlemsländerna och söka kompromisser i

syfte att komma fram till en gemensam ståndpunkt. På detta sätt

har EG steg för steg kunnat utveckla samarbetet i en rad

grundläggande frågor som t.ex. utrikes- och säkerhetspolitiken,

handelspolitiken, den ekonomiska och monetära unionen och

miljöpolitiken. Ett område av fundamental betydelse för Europas

medborgare är den s.k. sociala dimensionen.

När en inre marknad skapas där varor, tjänster, kapital och

människor kan röra sig fritt, har starka krafter inom EG sett

behovet av att frågor som sysselsättning, arbetsvillkor, social

trygghet, arbetsmiljö, föreningsrätt och kollektivavtal,

medbestämmande, jämställdhet, och demokratisk förankring ägnats

en allt större uppmärksamhet. Härigenom har EG under senare år

kunnat vidareutveckla den sociala dimensionen, från det sociala

handlingsprogrammet, den sociala stadgan som antogs 1989 till de

beslut om det sociala protokollet som nyligen antogs i

Maastricht.

Ändå är EG endast i inledningen av sitt arbete för den sociala

dimensionen. Den fortsatta utvecklingen, av så fundamentalt

intresse för miljoner medborgare och arbetstagare, deras

sysselsättning och trygghet, beror av hur EG:s medlemmar agerar

i fortsättningen. Framsteg på det sociala området kommer inte av

sig självt utan kan endast vinnas med klara målsättningar och

ambitioner samt politisk vilja att driva dessa frågor.

Fr.o.m. år 1993 kommer EG:s s.k. inre marknad att börja verka,

till vilken EFTA-länderna ansluts genom EES-avtalet. Den

genomgripande harmoniseringen av konkurrensvillkoren som blir en

av följderna kan komma att väsentligt påverka de västeuropeiska

ekonomiernas funktionssätt, och få som följd en betydande

strukturomvandling.

Besluten i Maastricht om politisk union och ekonomisk monetär

union ger nya möjligheter att på ett europeiskt plan genom

politiska insatser kunna förändra medborgarnas levnadsvillkor.

Det måste vara en förstahandsuppgift för Sverige att vid ett

EG-medlemskap verka för att ett samlat europeiskt program för

full sysselsättning utarbetas och genomförs. En aktiv

arbetsmarknadspolitik av svensk inriktning bör vara en del i ett

sådant program. Många länder ser de svenska erfarenheterna som

viktiga att ta del av.

Den ekonomiska strukturomvandling som kommer att följa i den

inre marknadens spår måste få som följd att många av de frågor

som rör arbetslivets villkor, social trygghet för alla,

jämställdhet mellan könen, lika möjligheter att förena

föräldraskap och förvärvsarbete, utjämning mellan regioner,

förnyelse av industrin etc., kommer att sättas högt upp på den

europeiska dagordningen. Det gäller att med politiska medel

verka för att den ekonomiska marknadsharmoniseringen kan

genomföras i former som medger sociala förbättringar, en god

miljö, trygghet och ökad sysselsättning för medborgarna i

Europa. Det sociala protokollet från Maastricht måste aktivt

användas för att stärka löntagarnas ställning i arbetslivet. En

framtidsinriktad forsknings- och industripolitik för Europa

förutsätter utvidgade samhällsinsatser i de olika

medlemsstaterna, bl.a. genom samordning av strategiska

funktioner exempelvis inom spjutspetsforskning. En intensifierad

regionalpolitik är angelägen för att motverka att de fria

kapitalrörelserna leder till en ensidig centralisering av

arbetstillfällen till olika tillväxtcentra i Europa. Målet bör i

stället vara att med utnyttjande av modern informationsteknologi

och transportteknologi möjliggöra en spridd sysselsättning också

i Europas glesbygder.

Dessa är viktiga uppgifter för Sverige att arbeta för vid ett

EG-medlemskap. Det bör understrykas att den svenska regeringen

har möjligheter till påverkan i en del av dessa frågor redan

före ett EG-medlemskap genom de olika konsultationsprocesser som

man kommer att ta del i under och efter förhandlingsfasen. I

vissa avseenden gäller det också frågor som den svenska

regeringen skall ta upp med EG under medlemskapsförhandlingarna.

I Sverige liksom i de övriga nordiska länderna finns en lång

tradition av att utveckla fungerande välfärds- och

trygghetssystem samt en modell för regleringen på

arbetsmarknaden som bygger på rikstäckande kollektivavtal. Detta

har bidragit till ett arbetsliv som givit arbetstagarna större

rättvisa, trygghet och bättre standardutveckling än arbetstagare

i de flesta andra länder. För att Sverige skall kunna hävda den

svenska och nordiska modellen för socialpolitiken och

arbetsmarknaden vid ett medlemskap i EG, krävs att regeringen i

förhandlingarna om medlemskapet aktivt verkar i denna riktning.

Det råder för närvarande oklarhet om regeringens intentioner i

detta hänseende. Regeringen har också utan skäl angivit

EG-anpassning som motiv för att minska skatter och miljöavgifter

i Sverige. Det är oroande att den borgerliga regeringen i flera

fall gått emot eller ifrågasatt den fria förhandlingsrätten och

kollektivavtalen. Det gäller t.ex. lex Britannia (rätt att genom

stridsåtgärder kräva svenska kollektivavtal för utländska

företag som utför arbete i Sverige), införandet av ett

internationellt sjöfartsregister som inskränker ombordanställdas

rättigheter, eventuellt förbud mot avtal som inte respekterar

karensdagar i sjukförsäkringen, regleringen av minimilöner för

ungdomar m.m. Det är vidare oroande att inriktningen av den

översyn som den borgerliga regeringen vill göra av arbetsrätten

också är att minska på de kollektiva rättigheterna.

Nedan redovisas i punktform några områden där

socialdemokraterna anser att regeringen måste klargöra sin

ståndpunkt inför ett medlemskap i EG.

I Maastrichtavtalet nåddes framgång avseende den sociala

dialogen, dvs. den formaliserade trepartsöverläggningen mellan

arbetsgivare och löntagarnas organisationer under ledning av

EG-kommissionen. Enligt vår uppfattning bör regeringen vid ett

medlemskap verka för att dessa överläggningar utvecklas till att

bli ett viktigt instrument för opinionsbildning och för att

förverkliga de berättigade fackliga kraven inom ramen för den

sociala dimensionen.

Sverige bör välkomna de förbättrade möjligheter för

Europafacket att påverka villkoren på arbetsmarknaden som

uppnåddes i Maastricht genom att arbetsmarknadens parter nu får

en betydligt starkare ställning.

Inom EG accepteras nu i större utsträckning synen på

arbetsmarknadens parter som viktiga aktörer. Arbetsmarknadens

parter på Europanivå kan få möjlighet att träffa avtal i frågor

som hör till det sociala området. Kollektivavtal skall kunna

användas för att införa EG-direktiv i medlemsländerna. Om detta

är också de europeiska arbetstagar- och

arbetsgivarorganisationerna överens. Den svenska regeringen bör

verka för en fortsatt utveckling i denna riktning, för att

kollektivavtalens betydelse skall erkännas och för att den

svenska och nordiska modellen fullt ut skall erkännas.

EG har beträffande social dumpning föreslagit att arbete i

annat land skall följa de lagar och avtal som gäller i det land

där arbetet utförs. Sverige bör verka i linje med denna princip.

Sverige bör verka för att medlemsländerna inför generella

sociala trygghetssystem, som bygger på principen inkomstbortfall

och höga miniminivåer samt att rörligheten mellan länderna i

olika system underlättas.

På arbetsmiljöområdet måste mycket bestämda krav resas på att

nationella höga krav som är viktiga för liv och hälsa inte får

sänkas med hänvisning till samarbetet med EG. Synen och

hanteringen av s.k. produktdirektiv ställer större krav på

arbetarskyddsverkets och yrkesinspektionens tillsynsverksamhet.

Det blir därför nödvändigt att ge myndigheterna ökade resurser

för en intensifierad tillsynsverksamhet när det gäller farliga

maskiner.

Vidare på arbetsmiljöområdet är det viktigt att regeringen i

medlemskapsförhandlingarna verkar för att säkra det som uppnåtts

i EES-avtalet avseende särlösningar för att bibehålla väsentliga

skyddsnormer för hälsa, miljö och säkerhet. I detta sammanhang

bör regeringen redovisa en lista över vilka ämnen eller områden

för vilka Sverige tills vidare måste begära undantag från EG:s

regler.

Skyddsombudens ställning måste uppmärksammas och säkras inom

ramen för medlemskapsförhandlingarna.

Vad som ovan anförs avseende den sociala dimensionen inom

ramen för Sveriges agerande som part i EES-avtalet, i

medlemskapsförhandlingarna och som medlem i EG bör ges

regeringen till känna.

Härmed tillstyrks yrkande 6 i motion 1991/92:U504 (s) och

yrkande 3 i motion 1991/92:U545 (s).

dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

15. beträffande den sociala dimensionen och

arbetsmarknadspolitik

att riksdagen med bifall till yrkande 6 i motion 1991/92:U504

och yrkande 3 i motion 1991/92:U545 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Bertil Måbrink anför:

Förutsättningarna för Sveriges ansökan om medlemskap i EG som

inlämnades den 1 juli 1991 har förändrats genom Maastrichtmötets

beslut i december att omvandla EG till Europeiska unionen (EU)

med en politisk union (EPU) och en ekonomisk och monetär union

(EMU).

Nej till svenskt medlemskap i EG/EU (mom. 1)

Maastrichtfördraget medförde inte den förstärkning av

EG-parlamentets makt, som många hade hoppats på -- inte minst

EG-parlamentarikerna själva. Det demokratiska underskottet

består. Vid ett svenskt medlemskap flyttas beslutanderätten i

viktiga stycken från riksdagen till Europeiska rådet,

ministerrådet, kommissionen och domstolen, dvs. en förskjutning

från den lagstiftande till den verkställande makten.

Genomförandet av EMU innebär att beslutanderätten över den

svenska finanspolitiken flyttas från riksdagen till en europeisk

centralbank, där bankmän -- inte folkvalda -- beslutar.

Mötet valde att fördjupa, inte bredda unionen. Det betyder att

den bevarar sin karaktär av protektionistisk sammanslutning av

de rika staterna i Västeuropa. EU kommer att förbli stängt för

Östeuropa för resten av detta sekel.

En växande opinion både i EG-länderna och här i Sverige

avvisar Europeiska unionen som oförenlig med parlamentarisk

demokrati och frihandel.

Därför anser jag att riksdagen med bifall till yrkandena 1 och

6 i motion 1991/92:

U534 (v) och yrkande 4 i motion 1991/92:Fi209(v) som sin mening

bör ge regeringen till känna vad som ovan anförts om nej till

svenskt medlemskap i EG/EU.

Neutralitetspolitiken (mom. 2)

Riksdagsbeslutet att Sverige skulle söka medlemskap i EG

utgick från att den svenska neutralitetspolitiken kan

bibehållas. Grunden för den svenska säkerhetspolitiken skall

därför alltjämt vara alliansfrihet i fred syftande till

neutralitet i krig.

EU:s gemensamma utrikes- och försvarspolitik skall omfatta

alla frågor som berör EU:s säkerhet inbegripet en framtida

utformning av en gemensam försvarspolitik, som på sikt kan leda

till ett gemensamt försvar.

Västeuropeiska unionen (WEU) skall bli en integrerad del av

EU:s utveckling, och skall verkställa EU-beslut när dessa har

försvarsimplikationer. Hur den framtida konstruktionen kommer

att gestalta sig, skall avgöras i de förhandlingar som skall

inledas 1996 inför WEU-fördragets utlöpande 1998.

WEU-staterna uttalade på Maastrichtmötet sin avsikt att

utveckla WEU dels som EU:s försvarskomponent, dels som

medel att stärka Natos europeiska pelare. Denna deklaration är

fogad som bilaga till Maastrichtfördraget. Den anger samtidigt

hur nära arbetsförbindelser skall utvecklas mellan EU och WEU

och mellan WEU och NATO, exempelvis genom att synkronisera

mandatperioder, sammanträdestider och -platser.

Medlemskap i Europeiska unionen är oförenligt med den svenska

neutralitetspolitiken.

Maastrichtbesluten fattades under intryck av erfarenheterna

från kriget vid Persiska viken. NATO kunde inte operera i denna

out-of-area-kris. Därför blev det WEU som fick samordna de

europeiska militära styrkorna. Nu bygger både NATO och WEU upp

brandkårsstyrkor, som -- enligt vad WEU-staterna sade i sin

avsiktsförklaring -- skall använda en formel med "dubbla

hattar". Vid en kris utanför NATO:s operationsområde skall WEU

kunna sätta in trupper. Det kan ske i Mellanöstern, på andra

håll i Tredje världen -- men även i Östeuropa.

EU-fördraget innehåller i dag inte någon uttalad förpliktelse

för medlemsstaterna att ställa trupper till förfogande för

sådana insatser. Men den finns implicit. I fördraget talas om

att slå vakt om gemensamma intressen, om att "aktivt och

reservationslöst stödja unionens utrikes- och

solidaritetspolitik i en anda av lojalitet och ömsesidig

solidaritet". Det talas om aktioner med försvarsimplikationer.

Därtill kommer att den översyn som skall inledas 1996 kan

resultera i att WEU upplöses och det militära samarbetet

organiseras inom EU:s ramar.

Därför anser jag att utskottet med bifall till yrkande 4 i

motion U534 (v) som sin mening bör ge regeringen till känna att

Sverige i förhandlingarna om ett eventuellt svenskt

EU-medlemskap måste utverka garantier för att det inte kommer

att medföra någon förpliktelse att insätta svensk väpnad

truppstyrka utomlands.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets

hemställan under momenten 1 och 2 bort ha följande lydelse:

1. beträffande svenskt medlemskap i EG

att riksdagen med bifall till yrkandena 1 och 6 i motion

1991/92:U534 och yrkande 4 i motion 1991/92:Fi209 samt med

avslag på yrkande 1 i motion 1991/92:U504 och berörd del av

motion 1991/92:U538 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. beträffande säkerhetspolitiken

att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1991/92:U534

samt med avslag på yrkande 2 i motion 1991/92:U504 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.