Bet. 1991/92:UU30

Utrikesutskottets betänkande

1991/92:UU30

Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa

(prop. 1991/92:150, bil. I:2 Utrikesdepartementet, anslaget

G1, kompletteringspropositionen)

Innehåll

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1991/92

UU30

Propositionen

Regeringen föreslår i proposition 1991/92:150, bil. I:2 att

till reservationsanslaget G1. Samarbete med länderna i

Central- och Östeuropa skall anvisas 125 500 000 kr. utöver vad

som föreslagits i proposition l991/92:100. Därmed uppgår

anslaget till 1 120 milj.kr. budgetåret l992/93 och ett utrymme

skapas som gör det möjligt att kompensera Estland och Litauen

för det i Sverige deponerade guld, vilket år 1940 utlämnades

till Sovjetunionen.

Den föreslagna ökningen av anslaget för budgetåret 1992/93

kompenseras enligt regeringens förslag av en motsvarande

minskning av det planerade anslaget för budgetåret 1993/94,

vilket kommer att föreslås till 869 milj.kr.

Motionerna

1991/92:Fi42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna nya

huvudprinciper för biståndspolitiken i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1991/92:U12 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om återbördandet av guldet till Estland och Litauen.

1991/92:U13 av Lars Sundin och Elver Jonsson (fp) vari yrkas

att riksdagen beslutar reglera skulderna till Estland och

Litauen genom att till dessa länder föra över den mängd guld som

en gång deponerades i Sverige.

Sammanfattning av motionerna

I motion U12 (v) samt i yrkande 7 i motion Fi42 (nyd) föreslås

att ersättningen till Estland och Litauen för det i Sverige

deponerade guld som l940 överlämnades till Sovjetunionen ej

skall belasta G-anslaget som regeringen föreslår. Medlen bör

enligt motionärerna i Fi42 avsättas särskilt, och enligt

motionärerna i U12 bör statsskulden tillåtas öka genom att

medlen tas ur riksbankens valutareserv.

I motion U13 (fp) föreslås att den ersättning till Estland och

Litauen som föreslås av regeringen bör utgå på det sätt som

föreslagits från baltiskt håll, dvs. i form av guldtackor.

Motionärerna anser att det aktuella guldet utan större olägenhet

bör kunna tas ur det guld som ingår i riksbankens reserver.

Utskottet

Riksdagen beslöt den 29 april i år att anmoda regeringen att

lämna förslag till riksdagen beträffande finansiering av

erforderliga medel för guldkompensation åt Estland och Litauen.

Utskottet uttalade därvid att det var mycket tillfredsställande

att denna fråga, som hör till dem som utgjort en historisk

belastning i Sveriges förbindelser med Baltikum, nu kan få sin

lösning när Estland och Litauen återvunnit sin ställning som

självständiga stater (bet. 1991/92:UU16).

Utskottet anser att regeringens förslag tillgodoser riksdagens

tillkännagivande.

Vad beträffar förslaget i motion U12 (v) samt i yrkande 7 i

motion Fi42 (nyd) att den föreslagna ersättningen ej skall

belasta G-anslaget utan, enligt motionärerna i Fi42 belasta

statsskulden genom att medlen tas ur riksbankens valutareserv

vill utskottet erinra om det yttrande som utskottet vid tidigare

behandling av frågan inhämtat av finansutskottet.

Finansutskottet uttalade då enhälligt att

finansiering av guldkompensationen i princip kan ske på tre

sätt, nämligen genom omdisponeringar inom befintliga

budgetramar, genom ökning av budgetunderskottet eller genom

utnyttjande av externa tillgångar i form av extra inleveranser

från t.ex. riksbanken.

Riksbanken levererar varje år in betydande belopp till

statsverket. Under senare år har dessa inleveranser uppgått till

mellan 6 och 7 miljarder kronor. Inleveransernas storlek

fastställs varje år enligt principer som riksbanksfullmäktige

fastställde år 1988 och som riksdagen anslöt sig till

(1988/89:FiU27, rskr. 232).

Eftersom riksbankens tillgångar och skulder värderas till

marknadsvärde, kan det inträffa att resultatet ett visst år

påverkas mycket kraftigt av stora ränte- eller

valutakursförändringar. För att uppnå stabilitet i

inleveranserna fastställs dessa på grundval av de fem senaste

årens genomsnittliga resultat före bokslutsdispositioner. Av

detta belopp skall 80% avrundat till närmaste 100-tal milj.kr.

levereras in till staten och 10% sättas av till

dispositionsfonden. Återstoden av årets resultat före

bokslutsdispositioner skall sättas av till ett

resultatutjämningskonto.

Enligt utskottets mening bör dessa principer ligga fast. Det

bör således inte komma i fråga att utgifter på statsbudgeten

finansieras genom att riksbanken från tillfälle till tillfälle

ändrar principerna för inleveranser till statsverket.

Riksbankens inleveranser redovisas under en särskild

inkomsttitel på statsbudgeten och innefattas i regeringens

budgetförslag. Skulle en del av riksbankens ordinarie inleverans

utnyttjas för att direkt finansiera kompensationen får detta

således till följd att statsbudgetens inkomster minskar, vilket

automatiskt leder till att budgetunderskottet ökar i motsvarande

mån. Åtgärden får med andra ord samma effekt som om ett nytt

ofinansierat anslag förs upp på statsbudgeten. Finansutskottet

har vid upprepade tillfällen tidigare slagit fast att inga nya

utgiftsåtaganden får föras upp på statsbudgeten utan att vara

finansierade. Något skäl att frångå denna princip föreligger

enligt utskottets mening inte i detta fall.

Därmed återstår endast det alternativ som innebär att

kompensationen för gulddepositionerna finansieras på annat sätt,

i första hand genom omdisponeringar inom befintliga budgetramar.

Det ankommer därvid närmast på utrikesutskottet att göra de

avvägningar som erfordras. Av utrikesministerns tidigare nämnda

svar framgår att denna fråga också prövas av regeringen.

Mot bakgrund av ovanstående enhälliga yttrande från

finansutskottet anser utskottet att den väg som regeringen i

propositionen valt för finansieringen av guldkompensationen är

den naturliga och tillstyrker propositionens förslag.

Utskottet avstyrker därmed motion U12 (v) samt yrkande 7 i

motion Fi42 (nyd).

Vad gäller förslaget i motion U13 (fp) att återbetalningen

skall ske i form av guldtackor anser utskottet att detta kan

vara ett lämpligt alternativ men finner det naturligt att

formerna för kompensationen diskuteras mellan den svenska

regeringen och de berörda baltiska regeringarna. Utskottet utgår

ifrån att kompensation sker så snart som möjligt.

Därmed anser utskottet motion U13 (fp) besvarad.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande samarbete med länderna i Central- och

Östeuropa

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:150 bil. I:2

och med avslag på motionerna 1991/92:U12 och 1991/92:Fi42

yrkande 7 till reservationsanslaget Samarbete med länderna i

Central- och Östeuropa för budgetåret 1992/93 under tredje

huvudtiteln anvisar 125 500 000 kr. utöver vad riksdagen

tidigare beslutat (bet. 1991/92:UU16, rskr. 1991/92:233) för att

därmed skapa utrymme för guldkompensation åt Estland och

Litauen,

res. (nyd)

men. (v)

2. beträffande ersättning i form av guldtackor

att riksdagen förklarar motion 1991/92:U13 besvarad med vad

utskottet anfört.

Stockholm den 19 maj 1992

På utrikesutskottets vägnar

Pierre Schori

I beslutet har deltagit: Pierre Schori (s), Pär Granstedt

(c), Karl-Erik Svartberg (s), Inger Koch (m), Nils T Svensson

(s), Margareta Viklund (kds), Lars Moquist (nyd), Karl-Göran

Biörsmark (fp), Berndt Ekholm (s), Peeter Luksep (m), Håkan

Holmberg (fp), Hans Göran Franck (s), Bertil Persson (m), Sonia

Karlsson (s) och Stig Alemyr (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa (mom. 1)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar

med "Utskottet anser" och på s. 3 slutar med "som möjligt" bort

ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening angeläget att denna

kompensation nu sker så snart som möjligt. Det borde enligt

utskottets mening ha varit möjligt att finna utrymme för en

finansiering av det aktuella beloppet om 275 milj.kr. inom ramen

för anslaget C. Internationellt utvecklingssamarbete (tredje

huvudtiteln). Med hänsyn till att riksdagen redan fattat beslut

om fördelningen av detta anslag för nästkommande budgetår anser

utskottet att kompensationen i stället bör finansieras genom en

extra inbetalning av motsvarande belopp till statskassan från

riksbanken. På så sätt kommer budgetunderskottet ej att påverkas

negativt.

Utskottet instämmer helt i finansutskottets uttalande

(l991/92:FiU5y) att principerna för inleveranserna från

riksbankens resultat till statskassan bör ligga fast och att det

inte bör komma i fråga att utgifter på statsbudgeten finansieras

genom att riksbanken från tillfälle till tillfälle ändrar

principerna för inleveranser till statsverket.

Utskottet anser emellertid att en sådan särskild inbetalning i

detta fall bör ske som en engångsföreteelse med hänsyn till att

det gäller ett helt unikt fall av reglering av en nationell

hedersskuld, i vilken riksbanken själv varit en av aktörerna.

Någon prejudicerande verkan i något annat avseende kan enligt

utskottet ej uppstå.

Företrädare för Estland och Litauen har framhållit att man

önskar att återbetalningen görs i form av guldtackor. Att

återbetala vår hedersskuld till balterna genom en sådan

symbolhandling är en självklarhet.

Utskottet anser därför med tillstyrkan till yrkande 7 i motion

Fi42 (nyd) och med avslag på motion U12 (v) att riksdagen

beslutar att riksbanken till statsverket inlevererar 275

milj.kr. utöver det enligt gällande principer fastställda

beloppet för att därigenom göra en finansiering av

guldkompensationen möjlig.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1. beträffande samarbete med länderna i Central- och

Östeuropa att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi42

yrkande 7 och med avslag på proposition 1991/92:150 bil. I:2

samt motion 1991/92:U12 beslutar att riksbanken till statsverket

för nästkommande budgetår skall inleverera ett extra belopp om

275 milj.kr. för guldkompensation åt Estland och Litauen,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Bertil Måbrink (v) anför:

Jag delar utskottets uppfattning att det är mycket

tillfredsställande att frågan om det s.k. baltguldet nu skall

lösas, så att denna historiska belastning i Sveriges

förbindelser med Baltikum undanröjs. Det sker emellertid inte om

detta guld i stället skall belasta länderna i Central- och

Östeuropa, vilket blir resultatet om riksdagen följer utskottets

hemställan att återbetalningen skall ske från

Östeuropabiståndet. Finansutskottets princip att inga nya

utgiftsåtaganden får göras utan att vara finansierade måste

frångås i detta speciella fall. Här föreligger uppenbarligen

alldeles speciella skäl.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet borde ha

hemställt:

1. beträffande samarbete med länderna i Central- och

Östeuropa

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:U12 och med

avslag på proposition 1991/92:150 bil. I:2 samt motion

1991/92:Fi42 yrkande 7 beslutar att riksbanken ur sin reserv

skall ställa guld till regeringens förfogande för återbetalning

av Estlands och Litauens i Sverige deponerade guld,

Särskilt yttrande

Pierre Schori, Karl-Erik Svartberg, Nils T Svensson, Berndt

Ekholm, Hans Göran Franck, Sonia Karlsson och Stig Alemyr (alla

s) anför:

Hanteringen av det guld som Estland och Litauen under kriget

deponerade i Sverige utgör en historisk belastning i Sveriges

relationer med dessa båda länder. I betänkande 1991/92:UU16 har

frågan behandlats, och riksdagen har uttalat att denna

guldreserv skall kompenseras.

Regeringen tog inte upp frågan i sin budgetproposition

1991/92:100. Utrikesminister af Ugglas utfäste i början av året

att guldet skulle kompenseras. Hon kunde först inte alls

redovisa hur kompensationen skulle se ut. Senare kom det i

uttalanden fram att regeringens avsikt var att finansiera

guldets motvärde, ca 275 milj.kr., ur de i budgetpropositionen

utfästa miljardramarna för östsamarbete.

Något samråd med oppositionen förekom inte.

Vi har deklarerat att vi inte ansett detta vara kompensation.

Östmiljarderna har redan utfästs för nya konkreta insatser. Fler

länder har också skäl att förvänta sig att få ta del av Sveriges

östsamarbete.

I en reservation till tidigare betänkande om samarbete med

Baltikum, Central- och Östeuropa (UU16), har vi socialdemokrater

fördelat den miljard som budgeterats för budgetåret 1992/93 på

sätt som vi funnit förenligt med Östeuropas behov.

Estland och Litauen har uttryckt önskemål att få guldet

kompenserat utanför östsamarbetet. Man önskar vidare få

kompensation i form av guld. Sverige besitter erforderliga

möjligheter att tillgodose det senare önskemålet.

På Socialdemokraternas förslag återremitterades därför denna

fråga till regeringen med begäran att återkomma med förslag till

finansiering. Regeringen återkom i kompletteringspropositionen

1991/92:150. Där redovisar regeringen ingen annan finansiering

än att använda östbiståndet.

Vi socialdemokrater tvingas konstatera att regeringen, som

valt att lösa denna historiskt belastande fråga genom att

utfästa kompensation, inte förmått leva upp till de löften som

utfästs.