Bet. 1991/92:UU5

Utrikesutskottets betänkande

1991/92:UU05

Möjligheten till en särskild svensk insats för fredlig lösning

av tvister

Innehåll

Motionen

Utskottet

Hemställan

1991/92

UU5

Skrivelsen

I skrivelse 1991/92:4 redovisas regeringens överväganden

beträffande möjligheten till en särskild svensk insats för

fredlig lösning av tvister. Bakgrunden är riksdagens

tillkännagivande av det önskvärda av en sådan utredning med

anledning av vad utrikesutskottet anfört i anledning av motion

l989/90:U420 om medling mellan stater, betänkande 1989/90:UU6.

Utskottet förutsatte att regeringen lämnade en redogörelse för

huruvida och i så fall på vilka sätt en särskild svensk insats

skulle kunna tillföra bättre möjligheter än de existerande att

utnyttja medlingen som ett sätt att lösa konflikter på fredlig

väg.

Som en utgångspunkt slås i skrivelsen fast att i svenskt

perspektiv utgör FN-systemet det främsta instrumentet för att

bevara freden, och att det enligt FN-stadgan alltid föreligger

en skyldighet att genom förhandling eller på annat sätt nå en

fredlig lösning på uppkommande konflikter. Inom FN-systemet har

vid olika tillfällen förslag om nya mekanismer för tvistlösning

aktualiserats. Från svensk och nordisk sida har inför dylika

förslag betonats vikten av att de mekanismer som redan finns

tillgängliga kommer till användning.

Dessa tillgängliga mekanismer är av olika slag. Genom

konventionerna om fredlig lösning av tvister från l899 och l907

inrättades i Haag den Permanenta skiljedomstolen, vilken förutom

skiljedom erbjuder ett antal mekanismer inkl. medling. Någon

skyldighet att utnyttja skiljedomstolen föreligger aldrig. Den

erbjuder endast en mekanism om vilken båda parter i det enskilda

fallet måste enas om att utnyttja.

FNs främsta rättsskipande organ utgörs av Internationella

domstolen, vars stadga antogs av FN l945. Till skillnad från

skiljedomstolen är det en fast domstol med kompetens att med

bindande verkan avgöra mellanstatliga tvister som av de

tvistande parterna hänskjuts till dess bedömning. Endast ett

femtiotal stater har emellertid erkänt domstolens tvingande

jurisdiktion, och denna har delvis undergrävts av de många

förbehåll som gjorts.

FN har också l949 antagit en generalakt för avgörande av

internationella tvister på fredlig väg. Enligt denna skall

rättstvister avgöras av Internationella domstolen och

intressetvister (politiska tvister), vilka ej kan lösas på annat

sätt, skall hänskjutas till bindande avgörande genom en av

parterna utsedd skiljedomstol. Trots att generalakten inte utgör

något långtgående dokument har det endast ratificerats av sju

stater.

I en senare deklaration av FNs generalförsamling, den s.k.

Maniladeklarationen l982, framhävs generalförsamlingens och

säkerhetsrådets mandat att ge rekommendationer liksom

säkerhetsrådets möjlighet att engagera sig i undersökning av

sakförhållanden, i båda fallen som bidrag till procedurer och

metoder för fredlig lösning av tvister.

Vid sidan av de universella tvistlösningsdokumenten

tillhandahåller olika regionala överenskommelser också

möjligheter och skyldigheter att hänskjuta tvister till bestämda

mekanismer. Enligt Europarådets konvention l957 skall

rättstvister hänskjutas till Internationella domstolen och

intressetvister till ett förlikningsförfarande och i sista hand

till skiljedom. Ansatser till motsvarande regionalt förankrade

mekanismer finns i Latinamerika och Afrika.

Under senare år har nya europeiska konfliktlösningsmekanismer

utvecklats särskilt inom ESKs ram. Vid ett expertmöte i Valletta

i februari l991 antogs tio principer för fredlig lösning av

tvister samt en ESK-specifik metod för att omsätta dessa

principer i praktiken.

Om parterna i en tvist trots anlitande av vissa inledande

procedurer inte kan komma överens, har endera av parterna rätt

att begära att en särskild mekanism skall inrättas.

En lista skall upprättas över kandidater -- högst fyra

personer från varje deltagande stat -- för tjänstgöring i

mekanismen. Mekanismen består av en eller flera personer. Dess

främsta uppgift är att bistå parterna med att finna en lämplig

procedur för att lösa tvisten.

Om parterna inte lyckas nå en lösning eller komma överens om

en lämplig procedur, har en part rätt att inom tre månader från

notifikation begära att mekanismen lämnar kommentarer eller råd

i substansfrågan för att hjälpa parterna att komma överens om en

lösning i överensstämmelse med internationell rätt och

ESK-åtaganden.

Mekanismen skall inte inrättas, om en motpart i tvisten anser

att saken gäller dess territoriella integritet eller dess

nationella försvar, rätt till överhöghet över landterritorium

eller konkurrerande anspråk när det gäller jurisdiktion över

andra områden.

Parterna kan vidare komma överens om att begära att mekanismen

skall åta sig ytterligare uppgifter inkluderande överenskommelse

om att mekanismens råd skall helt eller delvis läggas till grund

för lösningen av tvisten. Om någon av parterna inte medverkar på

det sätt som är tänkt, kan ämbetsmannakommittén inom ESK kopplas

in för att utöva påtryckningar.

Vid sidan av de universella och regionala avtalen om fredlig

lösning av tvister förekommer ett stort antal bilaterala avtal

som innehåller olika metoder för tvistlösning mellan parter.

Härtill kommer också att multilaterala avtal för särskilda

sakområden ofta innehåller klausuler eller protokoll om

avgörande av tvister enligt olika metoder. Tillsammans

kompletterar dessa två typer av avtal de universella och

regionala regelverken.

Sverige och många andra länder har i FN framfört att problemet

när det gäller mellanstatlig tvistlösning inte är en brist på

internationella organ och procedurer utan snarare en brist på

politisk vilja från tvistande parters sida att utnyttja de organ

och procedurer som finns.

Mot bakgrund av den redogörelse som redovisats i det

föregående drar regeringen slutsatsen att Sverige också i

fortsättningen aktivt bör verka inom de tvistlösningsförfaranden

som i dag står till världssamfundets förfogande. Huruvida

ytterligare institutioner skall inrättas är en fråga som får

bedömas i ljuset av framtida utveckling.

Att Sverige härutöver kan bidra med insatser på freds- och

konfliktforskningens område är givet. Däremot är det mera

tveksamt om åtgärder av annat slag -- t.ex. inrättande av ett

nationellt institut för medling -- är ändamålsenliga. Med

kännedom om det sätt på vilket medlare utses i tvister av det

slag det här är fråga om är det i första hand inte insatser av

denna typ som krävs. Medlingsuppdrag anförtros enskilda

personer, inte därför att de är verksamma vid ett visst institut

eller utger sig för att vara experter på tvistlösning utan på

grund av det förtroende som de tillvunnit sig i det

internationella samfundet.

Motionen

I motion l99l/92:U1 av Ingela Mårtensson (fp) föreslås att

regeringen skall ges till känna att ett förslag för att främja

fredlig lösning av tvister skulle kunna vara ett

medlingsinstitut eller någon form av nätverk för medling.

Motionären anser att slutsatsen att Sverige bör fortsätta att

verka inom de mekanismer som står till förfogande dras av

regeringen utan någon egentlig analys av vilka särskilda

insatser som Sverige skulle kunna göra. Enligt motionären är

frågan inte hur många organ som finns i syfte att lösa

konflikter utan snarare i vilken mån världssamfundet lyckas

bilägga tvister på fredlig väg. Inte minst mot bakgrund av att

de neutrala och alliansfria staternas roll minskat i betydelse

är det viktigt att Sverige finner former för hur vi kan bidra

till en fredligare värld.

Utskottet

Utskottet har tagit del av regeringens skrivelse l991/92:4 och

har ingen erinran. Utskottet delar de bedömningar som görs i

skrivelsen beträffande särskilda svenska insatser för medling i

mellanstatliga konflikter. Utskottet anser att regeringens

resonemang vad gäller inrättandet av ett särskilt nationellt

institut bygger på en solid analys av de sakliga förhållandena.

I det tillkännagivande från utskottets sida (l989/90:UU6) som

föranlett regeringens skrivelse avsågs uttryckligen mekanismer

för fredlig lösning av internationella konflikter. Det är därför

naturligt att skrivelsen behandlar just sådana konflikters

lösning. Utskottet vill emellertid instämma i motionärens

uppfattning att de etniska spänningarna inte minst i vår egen

världsdel ökar, och att dessa kan aktualisera risker för interna

väpnade konfliker så som skett i Jugoslavien. Också på många

andra håll i världen finns svårlösta interna konflikter.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att nya mekanismer

inom t.ex. ESK kan användas just för att lösa konflikter av

intern karaktär, och att åtskilligt arbete inom ESK ägnats

frågan om minoriteters ställning.

Utskottet vill i detta sammanhang också peka på ytterligare en

faktor som tillkommit efter regeringens skrivelse, nämligen den

Europeiska gemenskapens aktiva roll i försöken att begränsa och

bilägga den svårbemästrade konflikten i Jugoslavien. Även om

dessa försök hittills ej varit framgångsrika, anser utskottet

att EGs insatser utgjort ett nytt och värdefullt inslag och vill

uttala sitt stöd för regeringens beslut att bidra med svenska

observatörer till den av EG organiserade observatörsstyrkan i

Jugoslavien.

Samtidigt som således både ESK och EG erbjuder nya

internationella mekanismer för försöken att lösa såväl

mellanstatliga som interna konflikter, anser utskottet att även

insatser från enskilda länder, institut, organisationer, nätverk

av forskare osv. kan ha betydelse för en fredlig lösning i det

enskilda fallet. Det är naturligtvis önskvärt att Sverige

härvidlag spelar aktiv roll och utnyttjar den kapacitet som

finns för att kunna ge de konstruktiva bidrag som vårt land

förmår.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen lägger

regeringens skrivelse 1991/92:4 till handlingarna och anser

motion U1 (fp) som besvarad.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande regeringens skrivelse 1991/92:4

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1991/92:4 till

handlingarna,

2. beträffande svensk insats för fredlig lösning av

tvister

att riksdagen förklarar motion 1991/92:U1 besvarad med vad

utskottet anfört.

Stockholm den 14 november 1991

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Nic

Grönvall (m), Alf Wennerfors (m), Maj Britt Theorin (s), Pär

Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Inger Koch (m), Nils T

Svensson (s), Lars Moquist (nyd), Karl-Göran Biörsmark (fp),

Berndt Ekholm (s), Bengt Silfverstrand (s), Ulla-Britt Åbark

(s), Hans Göran Franck (s) och Fanny Rizell (kds).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Seija Viitamäki-Carlsson

(v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.